Försvaret av de mänskliga rättigheterna utanför EU 

Europaparlamentet är en kraftfull och ständig förespråkare för mänskliga rättigheter, även utanför EU:s gränser.

Sacharovpristagaren Nelson Mandela möter talman Simone Veil i Europaparlamentet i Strasbourg. 

Europaparlamentet, liksom EU i sin helhet, har uppmanat alla länder att genomföra den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och andra internationella fördrag om mänskliga rättigheter.

Parlamentet försöker också se till att alla EU:s internationella verksamheter – bland annat handel och bistånd – är förenliga med principerna om de mänskliga rättigheterna.

Under många år var dödsstraffet och tortyr prioriterade frågor. På senare tid har illegal handel, digitala rättigheter och andra frågor hamnat på listan över parlamentets farhågor .

Många röster

Europaparlamentets talman uttalar sig om missförhållanden offentligt och på möten.

Utskottet för utrikesfrågor  och underutskottet för mänskliga rättigheter  lyfter fram kränkningar och hjälper andra ledamöter att fokusera debatten.

Och alla ledamöter deltar aktivt på torsdagseftermiddagarna under parlamentets sammanträdesperioder i Strasbourg. Då är stunden kommen för debatter och ” brådskande resolutioner ” om människorättsfrågor.

Detta arbete har gett resultat.

Vissa regeringar har omprövat sina åtgärder, inte minst tillämpningen av dödsstraff. Och vissa nationella parlament har ändrat eller övergett de lagar som kritiserats i parlamentets resolutioner.

Sacharovpriset

Varje år delar Europaparlamentet ut Sacharovpriset för tankefrihet  till enskilda eller organisationer för deras arbete för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter.

Under tre årtionden har priset riktat strålkastarljuset på den kamp som utkämpas på fem kontinenter.

I vissa fall har priset gått till dem som fått utstå lidande på grund av att de valt att arbeta för frihet i hemlandet.

Detta var fallet för 2015 års Sacharovpristagare Raif Badawi, en bloggare som fängslades i Saudiarabien för att ha försvarat yttrandefriheten.

Samma sak gällde 2017 års pris, som gick till Venezuelas demokratiska opposition, däribland landets hundratals politiska fångar.

Genom åren har priset gett erkännande åt människor vars arbete för mänskliga rättigheter har vuxit fram ur personliga – och ibland smärtsamma – erfarenheter.

2014 års Sacharovpristagare Denis Mukwege, en läkare i Demokratiska republiken Kongo, har sagt att han ”snubblade” över de problem som kvinnor led av efter att ha våldtagits och behandlats brutalt i krig. Sedan dess har han ägnat sitt liv åt att behandla fler än 40 000 offer på sjukhus där han verkar och samtidigt lyckats rikta internationell uppmärksamhet på denna fråga.

Mukwege och övriga pristagare är knutna till Sacharovnätverket, som också hjälper dem att upprätthålla kontakten med Europaparlamentets ledamöter och det civila samhället med målet att öka samarbetet om människorättsfrågor.