Andra lagstiftningsförfaranden

Kommissionen och Europeiska centralbanken rapporterar till rådet om vilka framsteg medlemsstater med undantag gjort när det gäller att förverkliga den ekonomiska och monetära unionen.

Efter parlamentets yttrande beslutar rådet på förslag från kommissionen vilka medlemsstater med undantag som uppfyller de nödvändiga villkoren för att införa den gemensamma valutan på grundval av kriterierna i artikel 140.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, samt upphäver de berörda medlemsstaternas undantag. Parlamentet ska vid ett och samma tillfälle rösta om rådets rekommendationer och inga ändringsförslag får inges.

Unionen har bland annat till uppgift att främja dialogen mellan arbetsmarknadens parter i syfte att möjliggöra avtal och överenskommelser.

Enligt artikel 154 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt har kommissionen till uppgift att främja samråd mellan arbetsmarknadens parter på unionsnivå, och efter ett sådant samråd lägger den således fram ett förslag för parlamentet om den möjliga inriktningen av en unionsåtgärd.

Alla kommissionsdokument eller avtal mellan arbetsmarknadens parter skickas till ansvarigt utskott i Europaparlamentet. När arbetsmarknadens parter har ingått ett avtal och gemensamt begärt att det ska genomföras genom ett beslut av rådet på förslag av kommissionen enligt artikel 155.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, ska det ansvariga utskottet lägga fram ett resolutionsförslag med rekommendationer om att bevilja eller avvisa begäran.

Kommissionen meddelar Europaparlamentet då den avser att som ett alternativ till lagstiftning använda sig av frivilliga överenskommelser. Det behöriga utskottet kan utarbeta ett initiativbetänkande i enlighet med artikel 48. Kommissionen skall informera parlamentet om när den har för avsikt att ingå en frivillig överenskommelse. Det behöriga utskottet kan anta ett resolutionsförslag med rekommendationer om att anta eller avvisa förslaget och med närmare angivelse av villkoren för antagandet eller avvisandet.

Med officiell kodifiering menas det förfarande som syftar till att upphäva de rättsakter som kodifieras och ersätta dem med en enda rättsakt. Den konsoliderade rättsakten innehåller alla ändringar av akten i fråga som gjorts sedan den först trädde i kraft. Den innebär ingen ändring av innehållet i dessa rättsakter. Kodifieringen gör det möjligt att öka läsbarheten hos EU:s lagstiftning, som ofta ändras. Europaparlamentets rättstjänst behandlar kommissionens förslag till kodifiering, och om det inte innebär några innehållsliga ändringar tillämpas det förenklade förfarandet för antagande av ett betänkande i artikel 46 i arbetsordningen. Alla aspekter av kommissionens förslag behandlas i ett påskyndat förfarande inom Europaparlamentet och rådet.

Kommissionen kan anta genomförandeåtgärder inom ramen för den befintliga lagstiftningen. Dessa åtgärder läggs fram för kommittéer bestående av experter från medlemsstaterna och översänds till Europaparlamentet för kännedom. På förslag från det behöriga utskottet kan parlamentet anta en resolution och förklara att de föreslagna genomförandeåtgärderna är mer långtgående än den grundläggande rättsakten och begära att kommissionen ändrar genomförandeåtgärderna.