Lagstiftningsbefogenheter

En ledamot av Europaparlamentet utarbetar i ett parlamentsutskott ett betänkande om ett förslag till lagtext från Europeiska kommissionen, som är den enda institution som kan ta lagstiftningsinitiativ. Utskottet antar detta betänkande efter att eventuellt ha ändrat texten. När texten sedan ändras och antas i kammaren har parlamentet fastställt sin ståndpunkt. Denna process upprepas en eller flera gånger beroende på vilken typ av förfarande det handlar om och om en överenskommelse nåtts med rådet eller inte.

När rättsakter antas gör man skillnad mellan det ordinarie lagstiftningsförfarandet (medbeslutande), då parlamentet och rådet har lika stort inflytande, och de särskilda lagstiftningsförfaranden som enbart används i vissa speciella fall då parlamentet enbart har en rådgivande roll.

Det bör påpekas att Europaparlamentet enbart avger ett rådgivande yttrande på vissa områden (t.ex. beskattning). Då används det så kallade samrådsförfarandet. I vissa fall fastställs i fördraget att samråd med parlamentet är obligatoriskt eftersom den rättsliga grunden kräver det, och förslaget kan då enbart bli lag om parlamentet har yttrat sig. I detta fall har rådet inte befogenhet att ensamt fatta beslut.

Parlamentet kan uppmana kommissionen att lägga fram lagförslag inför rådet.

Parlamentet deltar i praktiken i arbetet med att ta fram nya lagtexter, eftersom det behandlar kommissionens årliga arbetsprogram och anger vilka rättsakter som skulle vara önskvärda.