Ordinarie lagstiftningsförfarande

I stora drag går förfarandet till på följande sätt:
Det är vanligtvis kommissionen som lägger fram lagstiftningsförslag. Men Europaparlamentet kan också anta ett lagstiftningsinitiativ, och när det gäller området frihet, säkerhet och rättvisa kan förslaget komma antingen från kommissionen eller från en fjärdedel av medlemsländerna. En begäran om att ett lagförslag ska antas kan också komma från Europeiska unionens domstol eller Europeiska investeringsbanken, och även Europeiska centralbanken kan lämna in en rekommendation om en lagstiftningsakt.

Lagförslaget läggs fram för parlamentet och rådet och görs tillgängligt för medlemsländernas parlament.

Under en åttaveckorsperiod kan sedan de nationella parlamenten skicka en motiverad ståndpunkt till ordförandena för parlamentet, rådet och kommissionen om huruvida lagstiftningsförslaget överensstämmer med subsidiaritetsprincipen.

Parlamentet antar sin ståndpunkt vid första behandlingen av lagstiftningsförslaget. Det finns ingen tidsgräns för hur lång tid detta får ta.

Parlamentets föredragande förbereder ett förslag till betänkande som sedan diskuteras i de politiska grupperna och ändras av den eller de grupper som är ansvariga för betänkandet.

Under ett plenarsammanträde antar parlamentet sedan sin ståndpunkt med enkel majoritet.

Ståndpunkten kan innehålla ändringar till det ursprungliga förslaget till betänkande.

Om parlamentets ståndpunkt inte innehåller några ändringar, och om rådet också godkänner det ursprungliga förslaget, antas lagstiftningsakten av rådet med kvalificerad majoritet och signeras sedan av parlamentets talman och rådets ordförande och publiceras i Europeiska unionens officiella tidning.

Om parlamentet antar sin ståndpunkt med ändringar händer följande.

Om rådet godkänner alla ändringar och inte ändrar det ursprungliga förslaget på annat sätt antar rådet rättsakten med kvalificerad majoritet varefter den signeras och publiceras.

Om rådet inte godkänner alla ändringar eller förkastar dem antar det sin egen ståndpunkt med kvalificerad majoritet och skickar den sedan till parlamentet för en andra behandling. Rådet måste bifoga en fullständig redogörelse för varför de valt en annan ståndpunkt. Även kommissionen ska meddela parlamentet sin ståndpunkt.

Vid den andra behandlingen granskar parlamentet rådets ståndpunkt. Under en tremånadersperiod (kan utökas till fyra månader) kan parlamentet

godkänna rådets ståndpunkt eller inte ta något beslut alls inom tidsfristen – i så fall betraktas lagstiftningsakten som antagen, varefter den signeras och publiceras,

förkasta rådets ståndpunkt med absolut majoritet – förfarandet avslutas då definitivt,

föreslå ändringar till rådets ståndpunkt med en absolut majoritet av ledamöterna. Parlamentets förslag lämnas därefter till rådet och kommissionen. Rådet har nu tre månader på sig (kan förlängas till fyra månader) att agera.

• Om rådet godkänner alla parlamentets ändringsförslag betraktas lagstiftningsakten som antagen, varefter den signeras och publiceras.
• Om rådet inte godkänner parlamentets alla ändringsförslag meddelar det parlamentet om detta och därefter har man sex veckor på sig att inleda ett förlikningsförfarande.

Texter som inte kunde antas i de två första behandlingarna måste genomgå ett förlikningsförfarande.

En förlikningskommitté sammankallas med företrädare för de tjugosju medlemsländerna och lika många ledamöter från Europaparlamentet som grupperas enligt styrkeförhållandena mellan de politiska grupperna.

Kommittén bedömer rådets ståndpunkt och parlamentets ändringsförslag från andra behandlingen. Den har sex veckor på sig (kan förlängas till åtta veckor) att finna en kompromiss och utarbeta ett gemensamt utkast.

Om förlikningskommittén inte kan komma överens om ett gemensamt utkast inom den utsatta tiden betraktas lagstiftningsakten som icke antagen och förfarandet avslutas.

Om förlikningskommittén däremot godkänner ett gemensamt utkast läggs detta fram för rådet och parlamentet för deras godkännande. Rådet och parlamentet har sex veckor (kan förlängas till åtta veckor) att godkänna det. Rådet tar ett beslut med kvalificerad majoritet och parlamentet med majoriteten av avgivna röster. När båda institutionerna har godkänt utkastet signeras och publiceras det.

(1) Kommissionen lägger fram ett lagförslag inför (2) parlamentet och (3) rådet samtidigt.

Parlamentet antar (4) sin ståndpunkt och överlämnar den till rådet.

Om rådet accepterar resultatet av Europaparlamentets första behandling, innebär det att (5) lagförslaget är antaget.

Om (1) rådet förkastar parlamentets ståndpunkt efter första behandlingen, antar rådet sin (2) ståndpunkt.

(3) Parlamentet har tre månader på sig (det går att be om förlängning till 4 månader) att reagera. Det kan godkänna rådets ståndpunkt eller avstå från att yttra sig, vilket innebär att (4) lagförslaget är antaget i enlighet med rådets ståndpunkt.

Parlamentet kan också lägga fram ändringsförslag till rådets ståndpunkt (inom vissa gränser). Då händer följande:

• (5) Rådet godkänner parlamentets ändringar inom tre månader (kan förlängas till fyra månader) och därmed (6) antas lagförslaget, eller så kan
• rådet förkasta dem och då sammankallas en förlikningskommitté (27 ledamöter av parlamentet och 27 medlemmar av rådet) för att jämka samman de olika ståndpunkterna
• Alternativt kan parlamentet förkasta rådets ståndpunkt med absolut majoritet av parlamentets samtliga ledamöter, vilket innebär att lagförslaget förkastas.

Efter att en överenskommelse har nåtts antar (1) förlikningskommittén ett (2) gemensamt utkast som bygger på rådets ståndpunkt och parlamentets ändringar från andra behandlingen.

Om rådet och (3) parlamentet godkänner det gemensamma utkastet i sin helhet innebär det att (4) rättsakten är antagen.

Om förlikningskommittén inte kan komma överens om ett gemensamt utkast eller om parlamentet och rådet inte kan godkänna det, anses (5) rättsakten som icke antagen.