Fördragen och Europaparlamentet

Regeringskonferensen som skulle utarbeta ett europeiskt ändringsfördrag inleddes i Lissabon den 23 juli 2007 (Europaparlamentets företrädare: Elmar Brok, Enrique Barón Crespo och Andrew Duff). Fördragstexten godkändes vid ett möte mellan stats- och regeringscheferna i Lissabon den 18–19 oktober 2007. Lissabonfördraget undertecknades i närvaro av Europaparlamentets talman Hans-Gert Pöttering den 13 december 2007, efter att ordförandena för Europaparlamentet, kommissionen och rådet proklamerat EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna i parlamentet.

Den 19 februari 2008 antogs Lissabonfördraget av Europaparlamentet (betänkande av Richard Corbett och Íñigo Méndez de Vigo). Enligt Lissabonfördraget har parlamentet rätt att utnämna kommissionens ordförande på förslag från Europeiska rådet som ska beakta resultaten av valet till Europaparlamentet. Medbeslutandet utsträcks till ännu fler nya områden och kommer i fortsättningen att kallas det ordinarie lagstiftningsförfarandet.

Genom Lissabonfördraget har Europaparlamentet, med ett fåtal undantag, blivit jämbördig lagstiftare med rådet på områden där detta tidigare inte var fallet, t.ex. i fråga om fastställandet av EU:s budget (parlamentet är helt jämställt med rådet), jordbrukspolitiken och rättsliga och inrikes frågor.

Fördraget trädde i kraft den 1 december 2009 efter att det ratificerats av alla 27 medlemsstater.

• Undertecknades: den 13 december 2007 i Lissabon i Portugal.
• Träder i kraft: 1 december 2009

Stadgan om de grundläggande rättigheterna undertecknades av ordförandena för Europaparlamentet, kommissionen och rådet vid Europeiska rådet i Nice. Nicefördraget om ändring av fördraget om Europeiska unionen, fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskaperna och vissa akter som hör samman med dem undertecknades i närvaro av Europaparlamentets talman Nicole Fontaine. Syftet med Nicefördraget var att reformera EU:s institutionella struktur inför den nya utvidgningen av unionen. Med Nicefördraget ökades parlamentets lagstiftnings- och kontrollbefogenheter och beslut genom kvalificerad majoritet i rådet utsträcktes till fler områden.

• Undertecknades: den 26 februari 2001 i Nice i Frankrike.
• Trädde i kraft: den 1 februari 2003.

Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna

• Undertecknades: i Nice (Frankrike) den 7 december 2000 och ändrades något den 12 december 2007 i Strasbourg (Frankrike).
• Träder i kraft: stadgan är en del av Lissabonfördraget (och tidigare av det förkastade förslaget till fördrag om upprättande av en konstitution för Europa) och kommer att bli rättsligt bindande när Lissabonfördraget träder i kraft.

En regeringskonferens inleddes i Turin (Italien) i mars 1996 för att se över fördraget om Europeiska unionen. Det ledde till Amsterdamfördraget om ändring av fördraget om Europeiska unionen, fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna och vissa akter som hör samman med dem, som undertecknades i närvaro av Europaparlamentets talman José María Gil-Robles.

När fördraget trädde i kraft i maj 1999 förenklades och utökades omfattningen av medbeslutandeförfarandet. Parlamentet fick nu rätt att godkänna kommissionens ordförande.

• Undertecknades: den 2 oktober 1997 i Amsterdam i Nederländerna.
• Trädde i kraft: den 1 maj 1999.

Fördraget om Europeiska unionen undertecknades i Maastricht i närvaro av Europaparlamentets talman Egon Klepsch. I enlighet med fördraget grundas unionen på Europeiska gemenskaperna (första pelaren), med två ytterligare samarbetsområden (andra och tredje pelarna): den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP) samt rättsliga och inrikes frågor (RIF).

När fördraget om Europeiska unionen trädde i kraft omvandlades EEG till Europeiska gemenskapen (EG). Europaparlamentets lagstiftnings- och kontrollbefogenheter ökade genom införandet av medbeslutandeförfarandet och utvidgning av samarbetsförfarandet.

Enligt det nya fördraget fick Europaparlamentet rätt att uppmana kommissionen att lägga fram lagstiftningsförslag om frågor som parlamentet anser påkallar att en gemenskapsakt utarbetas. Hela kommissionen måste nu också godkännas av parlamentet, som även utser Europeiska ombudsmannen.

• Undertecknades: den 7 februari 1992 i Maastricht i Nederländerna.
• Trädde i kraft: den 1 november 1993.

Den första regeringskonferensen inleddes under Italiens ordförandeskap den 9 september 1985 och kulminerade i att Europeiska enhetsakten antogs den 28 februari 1986 i Bryssel.

Europeiska enhetsakten medförde förändringar av fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna och ett europeiskt politiskt samarbete inleddes. När Europeiska enhetsakten trädde i kraft blev Europaparlamentet den officiella benämningen (som församlingen själv hade använt sedan 1962). Genom enhetsakten ökades också Europaparlamentets lagstiftningsbefogenheter eftersom samarbets- och samtyckesförfarandena infördes.

• Undertecknades: den 17 februari 1986 i Luxemburg och den 28 februari 1986 i Haag i Nederländerna.
• Trädde i kraft: den 1 juli 1987.

Genom Brysselfördraget från 1975 ändrades vissa finansiella bestämmelser i fördragen ännu en gång. Församlingens budgetbefogenheter förstärktes. Den fick rätt att förkasta gemenskapens budget och att ge kommissionen ansvarsfrihet i fråga om genomförandet av budgeten. I det nya fördraget föreskrevs också att en revisionsrätt skulle upprättas.

• Undertecknades: den 22 juli 1975 i Bryssel i Belgien.
• Trädde i kraft: den 1 juni 1977.

Fördrag som ändrar vissa budgetbestämmelser/första budgetfördraget

Genom undertecknandet av Luxemburgfördraget ändrades vissa budgetbestämmelser i fördragen. Församlingens budgetbefogenheter ökade när medlemsstaternas finansiella bidrag ersattes av ”egna medel”.

• Undertecknades: den 22 april 1970 i Luxemburg i Luxemburg.
• Trädde i kraft: den 1 januari 1971.

Fördraget om upprättandet av ett gemensamt råd och en gemensam kommission för Europeiska gemenskaperna
Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen/Fusionsfördraget

Genom fusionsfördraget 1965 slogs de verkställande organen samman. Europeiska gemenskaperna uppkom som en följd av sammanslagningen av de institutioner som upprättats av EKSG, EEG och Euratom.

• Undertecknades: den 8 april 1965 i Bryssel i Belgien.
• Trädde i kraft: den 1 juli 1967.

Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen

Två fördrag undertecknades den 25 mars 1957 – fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG) och fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom). Huvudmålen för Euratomfördraget var bland annat att

• främja forskning och spridning av teknisk information,
• fastställa enhetliga säkerhetsnormer för att skydda allmänheten och arbetstagarna,
• underlätta forskning,
• se till att kärnmaterial för civilt bruk inte används för andra ändamål, exempelvis militära.

Euratoms värde märktes tydligt i samband med de senaste utvidgningarna av unionen. Kärnkraft är en viktig energikälla för många östeuropeiska länder men säkerhetsstandarden i deras kärnkraftverk och skyddet för allmänheten och arbetstagarna är inte alltid tillräckligt högt. Euratom har utgjort en ram för EU:s stöd.

• Undertecknades: den 25 mars 1957 i Rom i Italien.
• Trädde i kraft: den 1 januari 1958.

Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen

Två fördrag undertecknades den 25 mars 1957 – fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG) och fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom). De nya gemenskaperna hade båda ett råd som fattade beslut på förslag från en kommission. En parlamentarisk församling skulle höras och lämna sina synpunkter till rådet. Den europeiska parlamentariska församlingen med 142 ledamöter höll sin första session året därefter, den 19 mars 1958. I Romfördragen fanns en uttrycklig bestämmelse om att ledamöterna skulle utses genom direkta val (vilket genomfördes 1979).

• Undertecknades: den 25 mars 1957 i Rom i Italien.
• Trädde i kraft: den 1 januari 1958.

Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG)

Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG) undertecknades i Paris av Belgien, Frankrike, Italien, Västtyskland, Luxemburg och Nederländerna. Det hade en giltighetstid på 50 år. Ledamöterna av den europeiska parlamentariska församlingen valdes av ländernas nationella parlament. Församlingen hade rätt att avskeda den höga myndigheten (föregångare till dagens kommission).

• Undertecknades: den 18 april 1951 i Paris i Frankrike.
• Trädde i kraft: den 26 juli 1952.
• Upphörde att gälla: den 23 juli 2002.

Fördraget om upprättande av en konstitution för Europa antogs av Europeiska rådet den 18 juni 2004 och undertecknades i Rom senare samma år i närvaro av Europaparlamentets talman Josep Borrell Fontelles. Fördraget hade godkänts av parlamentet (betänkande av Íñigo Méndez de Vigo och Jo Leinen), men förkastades sedan av Frankrike (den 29 maj 2005) och Nederländerna (den 1 juni 2005) i deras folkomröstningar.

Efter förkastandet av konstitutionsfördraget började medlemsstaterna att arbeta på Lissabonfördraget.

• Undertecknades: den 29 oktober 2004 i Rom i Italien.
• Träder i kraft: ej ratificerat av samtliga 27 medlemsstater.