Den överallt tillgängliga digitala inre marknaden

Den digitala inre marknaden är ett av de mest lovande och utmanande områdena för framsteg, med en potentiell effektivitetsvinst på 415 miljarder euro. Den skapar nya möjligheter att stärka ekonomin genom e-handel, samtidigt som det blir lättare för företagen att följa administrativa och finansiella regler och kunderna får större inflytande genom e-förvaltning. Marknads- och förvaltningstjänster som tagits fram inom den digitala inre marknaden tar nu steget från fasta till mobila plattformar och blir tillgängliga på fler och fler platser. På så sätt erbjuds tillgång till information och innehåll när som helst, var som helst och på vilken enhet som helst (s.k. ubikvitär – överallt tillgänglig – handel och förvaltning). Dessa framsteg kräver ett regelverk som gynnar utveckling av datormoln, gränslös mobildataanslutning och förenklad tillgång till information och innehåll, med garantier för personlig integritet, personuppgifter, it-säkerhet och nätneutralitet.

Rättslig grund

Artiklarna 4.2 a, 26, 27, 114 och 115 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).

Mål

Den digitala inre marknaden handlar i grund och botten om att ta bort nationella hinder för transaktioner som sker på nätet. Den bygger vidare på idén om den gemensamma marknaden, som var avsedd att avskaffa handelshinder mellan medlemsstater för att öka det ekonomiska välståndet och bidra till ”en allt fastare sammanslutning mellan de europeiska folken”. Denna tanke vidareutvecklades till den inre marknaden, som definieras som ”ett område utan inre gränser, där fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital säkerställs”. Genom Europa 2020-strategin, som följde på Lissabonstrategin[1], infördes en digital agenda för Europa[2] som ett av sju flaggskeppsinitiativ. Därmed erkändes att användning av informations- och kommunikationsteknik (IKT) kommer att spela en avgörande roll om EU ska kunna uppnå sina mål till 2020 (se faktablad 5.10.3). Kommissionens strategi för den digitala inre marknaden[3] visar att den är en prioritet för kommissionen.

Den digitala inre marknaden har potentialen att förbättra tillgången till information, ge effektivitetsvinster i form av minskade transaktionskostnader, immateriell konsumtion och minskad miljöpåverkan samt tillhandahålla bättre affärsmodeller och administrativa modeller.[4] Mer e-handel innebär påtagliga fördelar för konsumenterna, såsom en snabb utveckling av nya produkter, lägre priser, större urval och bättre kvalitet på varor och tjänster, tack vare att den gränsöverskridande handeln utvecklas och det blir enklare att jämföra erbjudanden[5]. Mer e-förvaltning underlättar efterlevnaden på nätet och skapar arbetstillfällen och affärsmöjligheter för både allmänheten och företagen[6].

En kartläggning av kostnaderna för uteblivna åtgärder på EU-nivå har visat att den digitala inre marknaden skulle kunna bidra med omkring 415 miljarder euro till BNP i EU-28[7]. På specifika politikområden, till exempel som en följd av användningen av datormoln, skulle 80 procent av organisationerna kunna minska sina kostnader med mellan 10 och 20 procent. Bland de övriga fördelarna märks förbättringar när det gäller mobilt arbete (46 procent), produktivitet (41 procent) och standardisering (35 procent) samt nya affärsmöjligheter (33 procent) och nya marknader (32 procent)[8]. Sårbara personer (äldre, personer med nedsatt rörlighet, personer i isolerade glesbygdsområden och personer med svag köpkraft) kan dra särskilt stor nytta av den digitala inre marknaden. Därmed kommer EU att bli bättre rustat att möta vår tids demografiska utmaningar[9].

Resultat

En nystart för den europeiska ekonomin med hjälp av den digitala inre marknaden: eftersom den inre marknadens potential ännu inte utnyttjas till fullo har parlamentet, rådet och kommissionen gjort insatser för en nystart av den inre marknaden och för att sätta allmänheten, konsumenterna och små och medelstora företag i centrum för politiken för den inre marknaden[10]. Den digitala inre marknaden har en central roll att spela i dessa insatser.

I sitt meddelande Europa 2020 – En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (COM(2010)2020) redogjorde kommissionen för sju flaggskeppsinitiativ – däribland den digitala agendan – avsedda att ”omvandla EU till en smart och hållbar ekonomi för alla, med hög sysselsättning, produktivitet och social sammanhållning”.

För att vidareutveckla Europa 2020-strategin offentliggjorde kommissionen i maj 2010 en rapport med titeln En ny strategi för den inre marknaden i ekonomins och samhällets tjänst för Europa. Rapporten syftade till en heltäckande strategi för den inre marknaden som omfattade alla berörda politikområden, inklusive politiken på det digitala området. I rapporten föreslås också flera initiativ för att understödja den inre marknaden genom att undanröja hinder. Dessa meddelanden från kommissionen, liksom parlamentets resolution av den 20 maj 2010 om förverkligandet av en inre marknad för konsumenter och medborgare[11], banade väg för meddelandet På väg mot en inremarknadsakt (COM(2010)0608), där kommissionen presenterade en rad åtgärder som var utformade för att stärka EU:s ekonomi och skapa arbetstillfällen. Som en uppföljning av sitt meddelande av den 11 januari 2012 Samstämmiga ramar för att öka tilltron till en inre e-marknad för e-handel och nättjänster (COM(2011)0942) offentliggjorde kommissionen i juni 2012 meddelandet Bättre styrning av den inre marknaden (COM(2012)0259). Där föreslogs att insatserna skulle koncentreras till de sektorer som har högst tillväxtpotential, däribland nätverksindustrierna (exempelvis energi och telekommunikation).

I september 2012 offentliggjorde kommissionen meddelandet Att frigöra de molnbaserade datortjänsternas potential i Europa, där följande nyckelåtgärder föreslogs: 1) bringa reda i standarddjungeln, 2) garantera säkra och rättvisa avtals- och kontraktsvillkor samt 3) inrätta ett europeiskt partnerskap för molntjänster som kan göra den offentliga sektorn till en drivkraft för innovation och tillväxt. Meddelandet syftade till att på detta sätt åtgärda problem såsom fragmenteringen av den digitala inre marknaden, komplicerade avtalsförhållanden och övriga problem (COM(2012)0529).

I oktober 2012 lade kommissionen fram en andra uppsättning förslag – Inremarknadsakt II (COM(2012)0573) – som bestod av tolv nyckelåtgärder med inriktning på fyra huvudsakliga drivkrafter för tillväxt, sysselsättning och förtroende: integrerade nätverk, rörlighet för personer och företag över gränserna, den digitala ekonomin samt åtgärder för att stärka sammanhållningen och konsumentnyttan.

Den 6 maj 2015 antog kommissionen strategin för den digitala inre marknaden, som består av tre grundpelare: 1) Förbättra tillgången till digitala varor och tjänster för konsumenter och företag. 2) Skapa goda förutsättningar för att digitala nät och tjänster ska blomstra. 3) Maximera den digitala ekonomins tillväxtpotential. Kommissionen har upprättat en färdplan med 16 nyckelåtgärder inom de tre grundpelarna som ska påbörjas före utgången av 2016[12].

Europaparlamentets roll

Parlamentet har spelat en ledande roll i nystarten av den inre marknaden och driver på och sätter agendan för den digitala inre marknaden.

I sin resolution av den 20 april 2012 En konkurrenskraftig digital inre marknad – e-förvaltning som en spjutspets [13] pekade parlamentet på behovet av tydliga och sammanhållna rättsliga ramar för ömsesidigt erkännande av e-autentisering, e-identifiering och e-signaturer, vilket är nödvändigt för att möjliggöra gränsöverskridande administrativa tjänster som fungerar i hela EU.

Den 11 december 2012 antog parlamentet två icke-lagstiftningsresolutioner med anknytning till den inre marknaden: en om att fullborda en inre e-marknad[14] och en om en strategi för digital frihet i EU:s utrikespolitik[15]. Målet med resolutionerna var att utveckla politik och praxis som syftar till att upprätta en verklig digital inre marknad i EU för att hantera 27 olika regelverk på nyckelområden som moms, posttjänster och immaterialrätt. Att knyta små och medelstora företag till den digitala revolutionen genom en genuin, välutvecklad e-handel som omfattar hela Europa var en av de rekommendationer som riktades till kommissionen och rådet i syfte att riva de digitala barriärerna mellan medlemsstaterna.

Den 4 juli 2013 antog parlamentet ytterligare en resolution om fullbordande av den digitala inre marknaden[16], med inriktning på att utnyttja den digitala inre marknadens fulla potential, åtgärda kompetensklyftan, bygga upp förtroende, säkerhet och konsumenternas tillit, skapa ett attraktivt och lagligt utbud av digitalt innehåll samt utveckla mobila tjänster och den internationella dimensionen, som ett bidrag till en eventuell rättsakt för en digital inre marknad, som förväntas under 2015. Parlamentets framgångar på det digitala området bygger på förberedande arbete som utförts av arbetsgruppen för e-handel och den digitala inre marknaden, under ledning av ledamot Róża Gräfin von Thun und Hohenstein.

Som en reaktion på strategin för den digitala inre marknaden antog parlamentet den 19 januari 2016 en resolution om vägen mot en rättsakt för den digitala inre marknaden[17]. I denna uppmanades kommissionen att stoppa omotiverad geoblockering, att förbättra EU-konsumenternas tillgång till varor och tjänster, att säkerställa likvärdigt och framtidssäkrat konsumentskydd, oavsett om digitalt innehåll köps online eller offline, att hitta innovativa lösningar för gränsöverskridande paketleveranser i syfte att förbättra tjänster och sänka kostnader, att avlägsna hinder för små och medelstora företag, nystartade företag och expanderande företag samt att ta vara på möjligheterna med ny informations- och kommunikationsteknik, såsom stordata, molntjänster, sakernas internet och 3D-utskrift. Parlamentet argumenterade för en innovationsvänlig politik gentemot onlineplattformar (t.ex. sökmotorer och appbutiker) vilken underlättar marknadsinträde, och förespråkade en översyn av direktivet om integritet och elektronisk kommunikation för att se till att dess bestämmelser stämmer överens med EU:s nya uppgiftsskyddsregler.

Parlamentet bygger upp den digitala inre marknaden genom intensiv lagstiftningsverksamhet. Den senaste lagstiftningen omfattar införande av garantier för nätneutralitet, en sänkning av roamingtaxorna, vilket leder till att utgifter för dataroaming försvinner senast i juni 2017[18], och antagande av direktivet om åtgärder för att minska kostnaderna för utbyggnad av höghastighetsnät för elektronisk kommunikation[19] samt förordningen om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transaktioner på den inre marknaden[20]. Nyligen slutförde parlamentet framgångsrikt trepartsförhandlingar om Europas internetsäkerhetsregler[21] och uppgiftsskyddspaketet[22] som garanterar bättre tillgång för medborgarna till sina egna uppgifter och hur uppgifterna behandlas, rätten till uppgiftsportabilitet, en förtydligad ”rätt att bli bortglömd” och rätten att få veta när ens uppgifter har hackats[23].

För en interaktiv översikt över parlamentets lagstiftande verksamhet på området för den digitala inre marknaden, skanna QR-koden eller följ denna länk: http://www.europarl.europa.eu/RegData/etudes/ATAG/2015/542204/IPOL_ATA(2015)542204_EN.pdf.

[1]Lissabonstrategin syftade till att göra EU till ”världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi, med förmåga till långsiktig ekonomisk tillväxt och med fler och bättre arbetstillfällen och större social sammanhållning”.

[2] http://ec.europa.eu/digital-agenda/

[3]Kommissionens meddelande En strategi för en inre digital marknad i Europa (COM(2015)0192). Se även ytterligare handlingar som offentliggjordes tillsammans med pressmeddelandet på http://europa.eu/rapid/press-release_IP-15-4919_en.htm. Information om de relevanta offentliga samråden (inledda, planerade och avslutade) kan återfinnas på https://ec.europa.eu/digital-agenda/en/consultations.

[4]Se Streaming and Online Access to Content and Services, en studie som utarbetades för Europaparlamentets utskott för den inre marknaden och konsumentskydd 2014:
http://www.europarl.europa.eu/RegData/etudes/etudes/join/2014/492435/IPOL-IMCO_ET(2014)492435_EN.pdf

[5]En beräkning av fördelarna med aktuella initiativ finns i Roadmap to Digital Single Market, ett informationsmeddelande som utarbetades för Europaparlamentets utskott för den inre marknaden och konsumentskydd (2012):
http://www.europarl.europa.eu/document/activities/cont/201209/20120914ATT51402/20120914ATT51402EN.pdf

[6]Se European Single Point of Contact, en studie som utarbetades för parlamentets utskott för den inre marknaden och konsumentskydd 2013,
http://www.europarl.europa.eu/RegData/etudes/etudes/join/2013/507453/IPOL-IMCO_ET(2013)507453_EN.pdf

[7]See http://www.europarl.europa.eu/RegData/etudes/STUD/2015/536364/EPRS_STU(2015)536364_EN.pdf

[8]Kommissionens meddelande Att frigöra de molnbaserade datortjänsternas potential i Europa (COM(2012)0529).

[9]Kommissionens meddelande Samstämmiga ramar för att öka tilltron till en inre e-marknad för e-handel och nättjänster (COM(2011)0942).

[10]I tidigare insatser försökte man förbättra den inre marknadens funktion och säkerställa konsumentskydd genom bland annat dataskyddsdirektivet (95/46/EG – ett förslag till allmän uppgiftsskyddsförordning från 2012 diskuteras för närvarande av parlamentet), direktivet om elektronisk handel (2000/31/EG), telekommunikationspaketet, som omfattade direktivet om integritetsskydd och elektronisk kommunikation (2002/58/EG), direktivet om betaltjänster (2007/64/EG), direktivet om konsumenträttigheter (2011/83/EU) samt förordningen om roaming (531/2012).

[11]EUT C 161 E, 31.5.2011, s. 84.

[12]Kommissionens meddelande En strategi för en inre digital marknad i Europa (COM(2015)0192). Se även ytterligare handlingar som offentliggjordes tillsammans med pressmeddelandet på http://europa.eu/rapid/press-release_IP-15-4919_en.htm. Information om de relevanta offentliga samråden (inledda, planerade och avslutade) kan återfinnas på https://ec.europa.eu/digital-agenda/en/consultations

[13]Antagna texter, P7_TA(2012)0140.

[14]Antagna texter, P7_TA(2012)0468.

[15]Antagna texter, P7_TA(2012)0470.

[16]Antagna texter, P7_TA(2013)0327.

[17]Antagna texter, P8_TA(2016)0009.

[18]EUT L 310, 26.11.2015, s. 1 (EUT C 261 E, 10.9.2013, s. 54).

[19]EUT L 155, 23.5.2014, s. 1.

[20]EUT L 257, 28.8.2014, s. 73.

[21]Direktiv om åtgärder för att säkerställa en hög gemensam nivå av nät- och informationssäkerhet i hela unionen (2013/0027(COD)).

[22] http://www.europarl.europa.eu/oeil/popups/ficheprocedure.do?reference=2012/0011(COD)&l=en

[23]http://europa.eu/rapid/press-release_IP-15-6321_en.pdf

Mariusz Maciejewski / Magdalena Dimova

03/2016