Förfarande : 2013/0418(NLE)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0036/2014

Ingivna texter :

A8-0036/2014

Debatter :

PV 15/12/2014 - 15
CRE 15/12/2014 - 15

Omröstningar :

PV 16/12/2014 - 5.3
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2014)0075

REKOMMENDATION     ***
PDF 182kWORD 86k
14.11.2014
PE 537.346v02-00 A8-0036/2014

om utkastet till rådets beslut om Europeiska unionens anslutning till konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter (Cites)

(09412/2014 – C8-0042/2014 – 2013/0418(NLE))

Utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet

Föredragande: Pilar Ayuso

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION
 KORTFATTAD MOTIVERING
 YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR RÄTTSLIGA FRÅGOR ÖVER DEN RÄTTSLIGA GRUNDEN

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION

om utkastet till rådets beslut om Europeiska unionens anslutning till konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter (Cites)

(09412/2014 – C8-0042/2014 – 2013/0418(NLE))

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–       med beaktande av utkastet till rådets beslut (09412/2014),

–       med beaktande av Cites-konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter,

–       med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artiklarna 192.1 och 218.6 andra stycket a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0042/2014),

–       med beaktande av artiklarna 192.1, 207 och 218.6 andra stycket led a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–       med beaktande av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor över den föreslagna rättsliga grunden,

–       med beaktande av artikel 99.1 första och tredje styckena och artiklarna 99.2, 108.7 och 39 i arbetsordningen,

–       med beaktande av rekommendationen från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A8-0036/2014).

1.      Europaparlamentet godkänner anslutningen till konventionen.

2.      Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna.


KORTFATTAD MOTIVERING

Konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter (Cites) är ett viktigt internationellt instrument som syftar till att skydda utrotningshotade arter av djur och växter genom att kontrollera den internationella handeln med exemplar av dessa arter. Konventionen trädde i kraft 1975 och har nu 178 parter (däribland samtliga EU-medlemsstater). Konventionen omfattar ungefär 35 000 arter, som förtecknas i tre bilagor utifrån vilken skyddsnivå de behöver. Syftet är att se till att internationell handel med exemplar av dessa djur och växter inte hotar deras överlevnad. All import, export, återexport och införande från havet av arter som omfattas av konventionen måste godkännas genom ett licenssystem.

Cites bestämmelser har genomförts på ett enhetligt sätt i samtliga medlemsstater sedan den 1 januari 1984 och regleras nu genom rådets förordning (EG) nr 338/97 och flera kommissionsförordningar (kommissionens förordning (EG) nr 865/2006, kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 792/2012 och kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 578/2013). De frågor som omfattas av Cites avser miljöskydd och handel. På det förstnämnda området har unionen och medlemsstaterna delade befogenheter. På det sistnämnda området har unionen exklusiv behörighet.

Enligt den ursprungliga konventionstexten skulle medlemskap i Cites vara begränsat till endast stater. Europeiska unionen har därför hittills haft observatörsstatus inom Cites.

Genom den s.k. Gaboroneändringen av Cites, som antogs av en särskild partskonferens i Gaborone i Botswana den 30 april 1983, ändrades artikel XXI i konventionen så att tillträde till konventionen, som tidigare var begränsat till stater, öppnades för regionala organisationer för ekonomisk integration som består av suveräna stater – organisationer som har behörighet att förhandla, ingå och tillämpa internationella avtal i frågor som överlåtits till dem av deras medlemsstater och som omfattas av konventionen.

Gaboroneändringen av Cites trädde i kraft den 29 november 2013, efter det att den ratificerats av två tredjedelar av de 80 länder som var parter när ändringen antogs. Ikraftträdandet av Gaboroneändringen gör det nu möjligt för Europeiska unionen att bli part i Cites.

I enlighet med praxis att parterna till Cites ska betala avgiften så snart de ansluter sig, förväntas EU betala 2,5 % av det totala beloppet för Cites förvaltningsfond årligen (omkring 115 000 euro 2015). Medlemsstaternas andel av avgiften kommer att minska i enlighet med detta.

Förslaget till rådets beslut syftar till att godkänna Europeiska unionens anslutning till Cites och till att uppmana rådets ordförande att utse den person som ska ha rätt att på Europeiska unionens vägnar deponera anslutningsinstrumentet enligt artikel XXI.1 i konventionen och en förklaring om behörighet enligt artikel XXI.3.

Europeiska unionens anslutning till Cites gör att unionen kan representeras på ett adekvat sätt i Cites sammanträden och delta fullt ut konventionsarbetet, i enlighet med fördragen och gängse praxis för extern representation. Detta kommer att göra det möjligt för kommissionen att förhandla på Europeiska unionens vägnar och att fungera som en katalysator för att uppnå en avvägd kompromiss mellan de 28 medlemsstaternas ståndpunkter. När Europeiska unionen blir part i Cites kommer den att få ett formellt ansvar och vara ansvarig inför övriga parter för genomförandet och efterlevnaden av konventionen.

Det är viktigt att notera att medlemsstaternas rättigheter och skyldigheter enligt Cites inte kommer att påverkas av Europeiska unionens anslutning. Som part i Cites kommer EU att ta på sig alla rättigheter och skyldigheter som faller inom EU:s behörighetsområde. EU kommer att rösta om alla frågor som omfattas av unionens regelverk eller som sannolikt påverkar unionens regelverk, exempelvis förordning (EG) nr 338/97(1) eller annan relevant EU-lagstiftning, och de enskilda medlemsstaterna kommer att fortsätta att rösta om andra frågor. EU:s interna beslutsfattande kommer inte heller att störas av EU:s anslutning till Cites. Framför allt kommer anslutningen inte att påverka det sätt på vilket unionen och dess medlemsstater beslutar om gemensamma ståndpunkter inför partskonferensen för Cites inom sina respektive behörighetsområden i enlighet med fördragen.

Föredraganden anser för det första att Europeiska unionens anslutning till Cites kommer att göra unionens rättsliga status mer öppen gentemot tredje parter till konventionen. Unionens nuvarande observatörsstatus vid möten i partskonferensen och i dess många viktiga kommittéer och arbetsgrupper är verkligen en negativ aspekt i detta avseende.

Föredraganden anser vidare att Europeiska unionens anslutning till Cites är ett logiskt och nödvändigt steg för att garantera att Europeiska unionen fullt ut kan uppnå målen för sin miljöpolitik. En anslutning skulle göra det möjligt för kommissionen att på Europeiska unionens vägnar framföra en enhetlig EU-ståndpunkt i Cites-frågor och spela en avgörande roll i förhandlingarna under partskonferenserna.

Föredraganden vill dessutom understryka att EU:s anslutning till Cites i praktiken både kommer att återspegla nuvarande praxis och rationalisera den. Faktum är att medlemsstaterna i dag röstar enskilt vid partskonferenserna, men alltid i linje med rådets beslut som fastställer EU:s ståndpunkt i partskonferenserna. Så snart som EU har blivit part kommer unionen att ha rösträtt under partskonferenserna (dess röst räknas som 28 röster) med utgångspunkt från den ståndpunkt som medlemsstaterna har kommit överens om i förväg, såsom sker i dag.

Med hänsyn till ovanstående överväganden rekommenderar föredraganden att Europaparlamentet godkänner Europeiska unionens anslutning till konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter (Cites).

(1)

Rådets förordning (EG) nr 338/97 av den 9 december 1996 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem, EGT L 61, 3.3.1997).


YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR RÄTTSLIGA FRÅGOR ÖVER DEN RÄTTSLIGA GRUNDEN

Giovanni La Via

Ordförande

Utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet

BRYSSEL

Angående:       Yttrande över den rättsliga grunden för konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter (Cites) (COM(2013)0867 – C8-0042/2014 – 2013/0418(NLE))

Med en skrivelse av den 18 september 2014 begärde du i enlighet med artikel 39.2 i arbetsordningen att utskottet för rättsliga frågor skulle bedöma lämpligheten i den rättsliga grunden för kommissionens ovannämnda förslag.

I - Bakgrund

Den rättsliga grund som kommissionen ursprungligen föreslog var artikel 192 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), som är den rättsliga grunden för unionens miljöpolitik, och artikel 207 i EUF-fördraget om den gemensamma handelspolitiken, tillsammans med artikel 218.6 a i EUF-fördraget, som utgör den förfarandemässigt rättsliga grunden för ingåendet av internationella avtal som kräver parlamentets samtycke.

I den begäran om samtycke som rådet översände till parlamentet ströks hänvisningen till artikel 207 i EUF-fördraget och två meningar i en bilaga till förslaget, vilka avsåg den inre marknaden och EU:s exklusiva behörighet i fråga om tullunionen och den gemensamma handelspolitiken.

I ett pågående lagstiftningsförfarande om omarbetning av den förordning som ligger till grund för medlemsstaternas genomförande av konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter (Cites)(1), som syftar till att uppdatera förordningen för att inbegripa även bestämmelserna om delegerade akter och genomförandeakter, används enbart artikel 192 i EUF-fördraget som rättslig grund.

Förslaget till rådets beslut avser EU:s anslutning till Cites, och frågan är därför huruvida artikel 207 i EUF-fördraget bör inbegripas i den rättsliga grunden.

II - Relevanta artiklar i fördraget

Kommissionen förslog i sitt ursprungliga förslag följande artiklar i EUF-fördraget som rättslig grund (understrykning tillagd):

Artikel 192

(f.d. artikel 175 i EG-fördraget)

1. Europaparlamentet och rådet ska i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet och efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén besluta om vilka åtgärder som ska vidtas av unionen för att uppnå de mål som anges i artikel 191.

[...]

Artikel 207

(f.d. artikel 133 i EG-fördraget)

1. Den gemensamma handelspolitiken ska grunda sig på enhetliga principer, särskilt när det gäller ändring av tullsatser och ingående av tull- och handelsavtal som rör utbyte av varor och tjänster samt handelsrelaterade aspekter av immateriella rättigheter, utländska direktinvesteringar, enhetlighet i fråga om liberaliseringsåtgärder, exportpolitik och handelspolitiska skyddsåtgärder, inbegripet åtgärder vid dumpning och subventioner. Den gemensamma handelspolitiken ska föras inom ramen för principerna och målen för unionens yttre åtgärder.

2. Europaparlamentet och rådet ska genom förordningar i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet besluta om åtgärder för att fastställa inom vilken ram den gemensamma handelspolitiken ska genomföras.

[...]

Artikel 218

(f.d. artikel 300 i EG-fördraget)

[...]

6. Rådet ska på förslag av förhandlaren anta ett beslut om ingående av avtalet.

Utom i de fall då avtalet uteslutande gäller den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken ska rådet anta beslutet om ingående av avtalet,

a) efter Europaparlamentets godkännande i följande fall

i) Associeringsavtal.

ii) Avtal om unionens anslutning till europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

iii) Avtal som skapar en särskild institutionell ram genom att samarbetsförfaranden inrättas.

iv) Avtal som har betydande budgetmässiga följder för unionen.

v) Avtal som gäller områden som omfattas av det ordinarie lagstiftningsförfarandet eller det särskilda lagstiftningsförfarandet om Europaparlamentets godkännande krävs.

Europaparlamentet och rådet får i brådskande fall komma överens om den tid inom vilken godkännande ska ges.

[...]

Artikel 191 i EUF-fördraget har följande lydelse (understrykning tillagd):

Artikel 191

(f.d. artikel 174 i EG-fördraget)

1. Unionens miljöpolitik ska bidra till att följande mål uppnås:

— Att bevara, skydda och förbättra miljön.

— Att skydda människors hälsa.

— Att utnyttja naturresurserna varsamt och rationellt.

Att främja åtgärder på internationell nivå för att lösa regionala eller globala miljöproblem, särskilt för att bekämpa klimatförändringen.

[...]

4. Inom sina respektive kompetensområden ska unionen och medlemsstaterna samarbeta med tredjeland och med behöriga internationella organisationer. De närmare villkoren för samarbete från unionens sida kan bli föremål för avtal mellan unionen och berörda tredje parter.

Föregående stycke ska inte inverka på medlemsstaternas behörighet att förhandla i internationella organ och att ingå internationella avtal.

III - Rättspraxis avseende rättslig grund

Enligt domstolens fasta rättspraxis ska ”valet av rättslig grund för en rättsakt inom gemenskapen ... ske utifrån objektiva kriterier, som kan bli föremål för domstolsprövning ... bland annat rättsaktens syfte och innehåll”(2). En felaktig rättslig grund kan därför motivera ett ogiltigförklarande av den berörda rättsakten.

I det aktuella fallet måste det således fastställas huruvida förslaget antingen

1. har två avsikter eller två beståndsdelar, och om en av dessa kan identifieras som den huvudsakliga eller avgörande avsikten eller beståndsdelen, medan den andra endast är av underordnad betydelse, eller

2. samtidigt har flera mål eller flera beståndsdelar vilka har ett sådant samband att de inte kan åtskiljas, utan att den ena är sekundär och indirekt i förhållande till den andra.

Enligt domstolens rättspraxis måste akten i det förra fallet grundas på en enda rättslig grund, nämligen den som krävs enligt den huvudsakliga eller avgörande avsikten eller beståndsdelen, och i det senare fallet på de olika motsvarande rättsliga grunderna.(3)

Rättstjänsten hänvisar till domstolens dom i mål C-94/03, kommissionen mot rådet, REG 2006, s. I-0001, som avsåg samma fråga som i fallet med detta rådsbeslut. Domstolen kom fram till följande slutsats:

51. Mot bakgrund av det ovan anförda, och som det dessutom uttryckligen framgår av det åttonde skälet i ingressen till konventionen enligt vilket parternas handels- och miljöpolitik bör samverka för att uppnå en hållbar utveckling, finner således domstolen att konventionen, både vad gäller målen med den och dess innehåll, har två beståndsdelar, vilka har ett sådant samband att de inte kan åtskiljas, utan att den ena beståndsdelen är sekundär eller indirekt i förhållande till den andra. Den ena beståndsdelen hör till den gemensamma handelspolitiken och den andra hör till området för skydd för människors hälsa och för miljön. Med tillämpning av den rättspraxis som angetts i punkt 36 i förevarande dom skulle beslutet om att godkänna denna konvention på gemenskapens vägnar således ha antagits med stöd av de två rättsliga grunder som motsvarar dessa beståndsdelar, det vill säga i detta fall artiklarnal33 EG och 175.1 EG, i förening med de relevanta bestämmelserna i artikel 300 EG.

55. Domstolen påpekar slutligen att gemenskapen, genom att anta beslutet om att godkänna konventionen med stöd av både artikel 133 EG och artikel 175 EG som rättslig grund, även ger de övriga konventionsparterna upplysningar, såväl beträffande omfattningen av gemenskapens behörighet i fråga om denna konvention, vilken — som visats ovan — omfattas av både den gemensamma handelspolitiken och gemenskapens miljöpolitik, som beträffande kompetensfördelningen mellan gemenskapen och dess medlemsstater. Denna fördelning måste tas i beaktande vid genomförandet av konventionen på gemenskapsnivå.

56. Mot bakgrund av det ovan anförda skall det omtvistade beslutet ogiltigförklaras på grund av att det antogs enbart med stöd av artikel 175.1 EG, i förening med artikel 300.2 första stycket, första meningen EG och artikel 300.3 första stycket EG.

IV. Förslagets syfte och innehåll

Enligt skäl 4 är syftet med förslaget att möjliggöra EU:s anslutning till Cites för att ge unionen möjlighet att delta fullt ut i konventionsarbetet och göra EU och alla dess medlemsstater lagligen skyldiga att genomföra och verkställa konventionen. Anslutningen kommer att skapa ett formellt ansvar för EU genom att unionen som part blir ansvarig inför övriga parter för sitt genomförande av konventionen.

I skäl 3 anges det vidare att de frågor som omfattas av Cites avser miljöskydd och handel, som är områden där unionen är behörig vad gäller förhandlingar om och ingående och tillämpning av internationella avtal.

En förklaring med följande lydelse (understrykning tillagd) har fogats som en bilaga till förslaget:

FÖRKLARING FRÅN EUROPEISKA UNIONEN I ENLIGHET MED ARTIKEL XXI (PUNKT 3) I KONVENTIONEN OM INTERNATIONELL HANDEL MED UTROTNINGSHOTADE ARTER AV VILDA DJUR OCH VÄXTER

”Europeiska unionen förklarar att den, i enlighet med fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 191, är behörig att ingå internationella avtal och att fullgöra de skyldigheter som följer av dessa, vilka bidrar till att följande mål uppnås:

 Bevarande, skydd och förbättring av miljöns kvalitet.

 Skydd av människors hälsa.

 Försiktigt och rationellt nyttjande av naturresurser.

 Främjande av åtgärder på internationell nivå för att hantera regionala och globala miljöproblem, däribland klimatförändringen.

Europeiska unionen vidtar också åtgärder på unionsnivå för att skapa en väl fungerande inre marknad.

Europeiska unionen har exklusiv behörighet i fråga om åtgärder som gäller tullunionen mellan dess medlemsstater och i fråga om den gemensamma handelspolitiken.

Europeiska unionen förklarar att den redan har antagit för medlemsstaterna bindande rättsakter som omfattar frågor som regleras av denna konvention, särskilt men inte enbart rådets förordning (EG) nr 338/97 av den 9 december 1996 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem, samt föreskrifter för tillämpningen i kommissionens förordning (EG) nr 865/2006 av den 4 maj 2006.

Europeiska unionen förklarar dessutom att den är ansvarig för fullgörandet av de skyldigheter som följer av konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter och som omfattas av unionsrätten

Utövandet av unionens behörighet är, till sin natur, föremål för kontinuerlig utveckling.”

De två understrukna styckena har strukits i den text som rådet översänt till parlamentet för samtycke.

Ingressen till Cites innehåller följande fjärde skäl:

som därutöver erkänner att internationellt samarbete är väsentligt för att skydda vissa arter av vilda djur och växter mot rovdrift genom internationell handel,

V – Fastställande av lämplig rättslig grund

Eftersom syftet med förslaget är att göra EU och alla dess medlemsstater lagligen skyldiga att genomföra och verkställa Cites är syftet med själva konventionen av central betydelse för fastställandet av huruvida förslaget samtidigt har miljömål och handelsmål eller huruvida ett av målen endast är av underordnad betydelse.

Först och främst måste det konstateras att den förordning som ligger till grund för medlemsstaternas genomförande av Cites endast har miljömål som rättslig grund. Av detta kan man sluta sig till att miljöskyddsmålet inte kan betraktas som underordnat något annat eventuellt mål, utan måste betraktas som åtminstone ett av de huvudsakliga målen.

Frågan är alltså huruvida handelsmålet bör betraktas som underordnat miljöskyddsmålet. Det framgår tydligt och klart av det tredje skälet i ingressen till Cites att syftet är att säkerställa internationellt samarbete för att skydda vissa arter av vilda djur och växter mot rovdrift genom internationell handel. Enligt artikel 207 i EUF-fördraget ska den gemensamma handelspolitiken föras inom ramen för principerna och målen för unionens yttre åtgärder, som enligt artikel 191 i EUF-fördraget, som omnämns i artikel 192 i samma fördrag, inbegriper främjandet av åtgärder på internationell nivå för att lösa regionala eller globala miljöproblem. Förslagets handelsaspekt kan därför inte betraktas som endast underordnad miljöskyddsmålet, inte minst med tanke på att EU har exklusiv behörighet i frågor som rör den gemensamma handelspolitiken.

Förslaget har alltså två mål, det vill säga miljöskydd och rättvis internationell handel. De två målen har ett sådant samband att de inte kan åtskiljas, utan att det ena är sekundärt och indirekt i förhållande till det andra. Den rättsliga grunden för förslaget måste således inbegripa artikel 207 i EUF-fördraget och kan inte baseras uteslutande på artikel 192 i det fördraget.

VI – Slutsats och rekommendation

Mot bakgrund av den ovanstående analysen utgör artiklarna 192, 207 och 218 i EUF-fördraget den korrekta rättsliga grunden för förslaget.

Vid utskottssammanträdet den 13 oktober 2014 behandlade utskottet detta ärende. I enlighet med det ovannämnda beslutade utskottet under detta sammanträde, med 15 röster för, 6 röster emot och inga nedlagda röster(4), att rekommendera att den rättsliga grunden för förslaget till rådets beslut om Europeiska unionens anslutning till konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter (Cites) ska vara artiklarna 192, 207 och 218.6 a i EUF-fördraget.

Med vänlig hälsning

Pavel Svoboda

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

5.11.2014

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

61

3

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Marco Affronte, Pilar Ayuso, Zoltán Balczó, Ivo Belet, Simona Bonafè, Lynn Boylan, Nessa Childers, Mireille D’Ornano, Miriam Dalli, Seb Dance, Angélique Delahaye, Jørn Dohrmann, Ian Duncan, Stefan Eck, Bas Eickhout, Eleonora Evi, José Inácio Faria, Karl-Heinz Florenz, Ashley Fox, Elisabetta Gardini, Enrico Gasbarra, Gerben-Jan Gerbrandy, Jens Gieseke, Julie Girling, Sylvie Goddyn, Matthias Groote, Françoise Grossetête, Andrzej Grzyb, Jytte Guteland, György Hölvényi, Anneli Jäätteenmäki, Jean-François Jalkh, Benedek Jávor, Josu Juaristi Abaunz, Karin Kadenbach, Syed Kamall, Kateřina Konečná, Peter Liese, Norbert Lins, Susanne Melior, Miroslav Mikolášik, Massimo Paolucci, Gilles Pargneaux, Piernicola Pedicini, Bolesław G. Piecha, Frédérique Ries, Michèle Rivasi, Teresa Rodriguez-Rubio, Annie Schreijer-Pierik, Davor Škrlec, Renate Sommer, Dubravka Šuica, Claudiu Ciprian Tănăsescu, Nils Torvalds, Glenis Willmott, Jadwiga Wiśniewska

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Renata Briano, Soledad Cabezón Ruiz, Ulrike Müller, József Nagy, Aldo Patriciello, Alojz Peterle, Christel Schaldemose, Bart Staes

(1)

Se parlamentets lagstiftningsresolution av den 16 april 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem (omarbetning) (P7_TA(2014)0397).

(2)

Mål C-45/86, kommissionen mot rådet (allmänna tullförmåner), REG 1987, s. 1439, punkt 5; mål C-440/05, kommissionen mot rådet, REG 2007, s. I-9097; mål C-411/06, kommissionen mot parlamentet och rådet, REG 2009, s. I-7585.

(3)

Se mål C-411/06, som nämns ovan, punkterna 46–47.

(4)

Följande ledamöter var närvarande vid slutomröstningen: Jean-Marie Cavada (tillförordnad ordförande, vice ordförande), Max Andersson, Marie-Christine Boutonnet, Daniel Buda, Kostas Chrysogonos, Therese Comodini Cachia, Mady Delvaux (vice ordförande), Andrzej Duda, Pascal Durand, Angel Dzhambazki, Rosa Estaràs Ferragut, Jytte Guteland, Heidi Hautala, Sylvia-Yvonne Kaufmann, Dietmar Köster, Gilles Lebreton, António Marinho e Pinto, Jiří Maštálka, Angelika Niebler, Julia Reda, Evelyn Regner, Virginie Rozière, Viktor Uspaskich, Tadeusz Zwiefka.

Rättsligt meddelande