Förfarande : 2013/0255(APP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0055/2015

Ingivna texter :

A8-0055/2015

Debatter :

PV 28/04/2015 - 12
CRE 28/04/2015 - 12

Omröstningar :

PV 29/04/2015 - 10.64
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2015)0173

INTERIMSBETÄNKANDE     
PDF 261kWORD 202k
18.3.2015
PE 546.675v02-00 A8-0055/2015

om förslaget till rådets förordning om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten

(COM(2013)0534 – 2013/0255(APP))

Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor

Föredragande: Monica Macovei

ÄNDRINGSFÖRSLAG
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 MOTIVERING
 YTTRANDE från utskottet för rättsliga frågor
 SKRIVELSE FRÅN BUDGETKONTROLLUTSKOTTET
 RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om förslaget till rådets förordning om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten

(COM(2013)05342013/0255(APP))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–    med beaktande av förslaget till rådets förordning om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten (COM(2013)0534),

–    med beaktande av sin resolution av den 12 mars 2014 om förslaget till rådets förordning om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten(1),

–    med beaktande av förslaget till direktiv om bekämpning genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägerier som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen (COM(2012)0363),

–    med beaktande av sin resolution av den 23 oktober 2013 om organiserad brottslighet, korruption och penningtvätt: rekommendationer med avseende på de åtgärder och initiativ som ska vidtas(2),

–    med beaktande av förslaget till förordning om Europeiska unionens byrå för straffrättsligt samarbete (Eurojust) (COM(2013)0535),

–    med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, artiklarna 2, 6 och 7 i fördraget om Europeiska unionen och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–    med beaktande av rådets resolution av den 30 november 2009 om en färdplan för att stärka misstänkta eller åtalade personers processuella rättigheter vid straffrättsliga förfaranden,

–    med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 86, 218, 263, 265, 267, 268 och 340,

–    med beaktande av artikel 99.3 i arbetsordningen,

–    med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandet från utskottet för rättsliga frågor (A8-0055/2015) och av följande skäl:

A.  Genom uppgifter som samlats in och analyserats av kommissionen har man fastställt att de misstänkta bedrägerier som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen i genomsnitt uppgår till omkring 500 miljoner euro per år, men man bör räkna med att det föreligger risk för bedrägerier beträffande cirka 3 miljarder euro per år.

B.   Det väcks få åtal – under åttaårsperioden från 2006 till 2013 i cirka 31 procent av ärendena – om man jämför med antalet rättsliga rekommendationer från Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) till medlemsstaterna. Ett av målen för Europeiska åklagarmyndigheten är att överbrygga denna klyfta.

C.  Vissa medlemsstater kan möjligen vara mindre effektiva när det gäller att upptäcka och lagföra bedrägerier som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen, vilket är till skada för alla medlemsstater som bidrar till unionens budget.

D.  I sin resolution av den 12 mars 2014 uppmanade parlamentet rådet att i hög grad involvera parlamentet i sitt lagstiftningsarbete genom ett konstant informationsflöde och löpande samråd.

E.   Olika slags rättspraxis, rättsliga traditioner, brottsbekämpningssystem och juridiska system i medlemsstaterna bör inte hindra eller undergräva bekämpningen av bedrägerier och brott som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen.

F.   Den organiserade brottsligheten finansierar också terrorism i och med att kriminella grupper samlar in pengar genom bedrägerier.

G.  Artikel 86 i EUF-fördraget möjliggör en utvidgning av Europeiska åklagarmyndighetens befogenhet till att även omfatta grov gränsöverskridande brottslighet. Rådet kommer att kunna beakta denna möjlighet när åklagarmyndigheten har inrättats och fungerar väl.

1.   Europaparlamentet bekräftar sin starka vilja att ta itu med prioriteringarna för inrättandet av Europeiska åklagarmyndigheten och fastställa vilka principer och villkor som ska gälla för att det ska kunna ge sitt godkännande.

2.   Europaparlamentet betonar på nytt innehållet i sitt föregående interimsbetänkande, som antogs genom resolutionen av den 12 mars 2014 och strävar efter att komplettera och uppdatera detta i enlighet med den senaste utvecklingen i rådets diskussioner.

3.   Europaparlamentet uppmanar rådet att säkerställa en så hög nivå av öppenhet och demokratisk legitimitet som möjligt genom att hålla parlamentet fullständigt underrättat och fortlöpande samråda med det. Parlamentet uppmanar med kraft rådet att ta vederbörlig hänsyn till dess synpunkter, som en förutsättning för att säkra samtycke om antagandet av förordningen om Europeiska åklagarmyndigheten.

4.   Europaparlamentet påminner om att Europeiska åklagarmyndigheten bör vara behörig när det gäller brott som är relaterade till bedrägerier riktade mot unionens ekonomiska intressen. I detta sammanhang påminner parlamentet om att de relevanta brotten ska fastställas i förslaget till direktiv om bekämpning genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägerier som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen (PIF-direktivet). Parlamentet erkänner de framsteg som medlagstiftarna har gjort under förhandlingarna om antagandet av PIF-direktivet och uppmanar rådet att förnya sina insatser för att komma fram till en överenskommelse om det direktivet i syfte att inrätta Europeiska åklagarmyndigheten.

5.   Europaparlamentet anser att det behövs en nyskapande metod för att utreda, lagföra och väcka talan mot personer som begår brott som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen, i syfte att effektivisera bedrägeribekämpningen, utöka andelen återbetalade fordringar och stärka skattebetalarnas förtroende för EU-institutionerna.

6.   Europaparlamentet ser det som avgörande att man säkerställer inrättandet av en enda, kraftfull och oberoende europeisk åklagarmyndighet som kan utreda, lagföra och väcka talan mot personer som begår brott som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen, och anser att en svagare lösning skulle innebära en utgift för unionens budget.

En oberoende europeisk åklagarmyndighet

7.   Europaparlamentet betonar att Europeiska åklagarmyndighetens struktur bör vara fullständigt oberoende av nationella regeringar och EU:s institutioner samt skyddad mot politiskt inflytande och politiska påtryckningar. Parlamentet efterlyser därför öppenhet, objektivitet och insyn i samband med förfarandena för urval och utnämning av den europeiska chefsåklagaren, hans eller hennes biträdande åklagare, de europeiska åklagarna och de europeiska delegerade åklagarna. Parlamentet anser att posten som europeisk åklagare bör vara en heltidstjänst för att man ska kunna förhindra eventuella intressekonflikter.

8.   Europaparlamentet betonar betydelsen av att det görs delaktigt i förfarandena för utnämning av de europeiska åklagarna och föreslår ett öppet urvalsförfarande för kandidater som uppfyller de nödvändiga kriterierna för integritet, yrkeskunnande, erfarenhet och kunskap. Parlamentet anser att de europeiska åklagarna bör utses gemensamt av rådet och parlamentet utgående från en slutlista som utarbetas av kommissionen, efter en bedömning utförd av en oberoende expertpanel bestående av utvalda domare, åklagare och advokater med erkänd kompetens. Den europeiska chefsåklagaren bör utses enligt samma förfarande, efter en utfrågning i parlamentet.

9.   Europaparlamentet anser att åklagarkollegiets medlemmar bör entledigas efter beslut av Europeiska unionens domstol, på begäran av rådet, kommissionen, parlamentet och/eller den europeiska chefsåklagaren.

10. Europaparlamentet understryker att medlemsstaterna måste involvera nationella, självstyrande rättsliga myndigheter i förfarandena för urval av europeiska delegerade åklagare i enlighet med nationell rätt och praxis.

11. Europaparlamentet välkomnar den bestämmelse i rådets text som avser en årsrapport till EU-institutionerna för att garantera kontinuerlig utvärdering av verksamheten inom det nya organet. Parlamentet uppmanar rådet att se till att årsrapporten bland annat innehåller detaljerade uppgifter om de nationella myndigheternas vilja att samarbeta med Europeiska åklagarmyndigheten.

En tydlig behörighetsuppdelning mellan Europeiska åklagarmyndigheten och nationella myndigheter

12. Europaparlamentet anser att bestämmelserna om uppdelningen av behörighet mellan Europeiska åklagarmyndigheten och de nationella myndigheterna bör fastställas tydligt för att man ska kunna förhindra all osäkerhet eller eventuella feltolkningar i det operativa skedet: Europeiska åklagarmyndigheten bör vara behörig att utreda och lagföra brott i form av bedrägerier som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen, i enlighet med direktivet om bekämpning genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägerier som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen. Därför anser parlamentet att Europeiska åklagarmyndigheten först bör avgöra om den är behörig innan nationella myndigheter inleder en egen utredning, för att man ska kunna undvika parallella utredningar som är ineffektiva.

13. Europaparlamentet insisterar på att nationella myndigheter som utreder brott som kan komma att ingå i Europeiska åklagarmyndighetens behörighet bör åläggas en skyldighet att hålla åklagarmyndigheten underrättad om sådana utredningar. För att garantera att åklagarmyndigheten är oberoende och effektiv upprepar parlamentet att den måste ha rätt att ta över sådana utredningar när den bedömer detta som lämpligt.

14. Europarparlamentet upprepar att Europeiska åklagarmyndighetens befogenhet bör omfatta andra brott än de som skadar unionens ekonomiska intressen endast då samtliga nedanstående villkor uppfylls samtidigt:

a)     Handlingen i fråga utgör samtidigt ett brott som skadar unionens ekonomiska intressen och andra brott, och

b)     de brott som skadar unionens ekonomiska intressen är av överordnad betydelse och övriga brott är bara av underordnad betydelse, och

c)     de övriga brotten skulle inte kunna bli föremål för ytterligare prövning och bestraffning om de inte lagfördes och behandlades i domstol tillsammans med de brott som skadar unionens ekonomiska intressen. Om meningsskiljaktighet uppstår mellan Europeiska åklagarmyndigheten och de nationella åklagarmyndigheterna beträffande utövandet av behörighet ska Europeiska åklagarmyndigheten fatta beslut på central nivå om vem som ska ansvara för utredning och lagföring. Parlamentet anser dessutom att fastställandet av behörighet i enlighet med dessa kriterier alltid bör bli föremål för rättslig omprövning.

En ändamålsenlig struktur för effektiv handläggning av ärendena

15. Europaparlamentet beklagar att medlemsstaterna överväger möjligheten att ha en kollegial struktur i stället för den hierarkiska som kommissionen ursprungligen föreslog. I detta avseende anser parlamentet att alla beslut om åtal, val av behörig domstol, beslut om omfördelning eller avskrivning av ett ärende och beslut om förlikning bör fattas centralt av de nationella parlamentens kammare.

16. Europaparlamentet understryker att dessa kammare bör ha en ledande roll i utredningar och lagföring och inte begränsa sin verksamhet till enbart samordningsuppgifter, utan i stället övervaka de europeiska delegerade åklagarnas arbete på fältet.

17. Europaparlamentet är bekymrat över den automatiska kopplingen mellan en europeisk åklagare vid det centrala huvudkontoret och ett ärende som anhängiggörs i hans eller hennes medlemsstat, eftersom detta kan medföra uppenbara brister med tanke på åklagarnas oberoende och en jämn fördelning av ärenden.

18. Därför vill Europaparlamentet att arbetsbördan för åklagarmyndigheten ska organiseras rationellt på central nivå. Parlamentet konstaterar i detta sammanhang att systemet för fördelning av ärenden mellan de nationella parlamentens kammare bör följa objektiva, på förhand fastställda kriterier. Parlamentet föreslår också att det i ett senare skede kan fastställas en särskild specialisering för dessa kammare.

19. Europaparlamentet är övertygat om att den nödvändiga kunskapen, erfarenheten och expertisen inom de nationella brottsbekämpningssystemen likaledes kommer att garanteras av Europeiska åklagarmyndighetens personal på det centrala huvudkontoret.

Utredningsåtgärder och tillåtlighet av bevismaterial

20. Europaparlamentet uppmanar den lagstiftande myndigheten att säkerställa effektiva förfaranden för att Europeiska åklagarmyndigheten ska få tillstånd för utredningsåtgärder i gränsöverskridande ärenden, i enlighet med lagstiftningen i de medlemsstater där åtgärden i fråga begärs och ska verkställas. Parlamentet påminner om att medlagstiftarna enades om kriterier för medlemsstaterna när det gäller att begära utredningsåtgärder mot bakgrund av principen om ömsesidigt erkännande enligt direktiv 2014/41/EU om en europeisk utredningsorder på det straffrättsliga området. Parlamentet anser att samma kriterier bör tillämpas på utredningsåtgärder som ska godkännas av Europeiska åklagarmyndigheten, särskilt när det gäller grunder för vägran.

21. Europaparlamentet uppmanar rådet att säkerställa tillåtlighet av bevismaterial som samlats in av Europeiska åklagarmyndigheten med fullständig respekt för den relevanta EU-lagstiftningen och nationella lagstiftningen i hela unionen, eftersom detta är avgörande för att garantera en effektiv lagföring i enlighet med artikel 6 i EU-fördraget, Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna.

22. Europaparlamentet upprepar att Europeiska åklagarmyndigheten bör ta fram allt relevant bevismaterial, både inkulperande och exkulperande. Vidare insisterar parlamentet på behovet av att i varje utredning som Europeiska åklagarmyndigheten utför bevilja den misstänkte eller åtalade vissa rättigheter rörande bevisning, framför allt följande:

a)     Misstänkta och åtalade bör ha rätt att framlägga bevis för Europeiska åklagarmyndighetens övervägande.

b)     Misstänkta och åtalade bör ha rätt att kräva att Europeiska åklagarmyndigheten ska samla in all bevisning som är relevant för utredningar, inbegripet utnämning av sakkunniga och hörande av vittnen.

23. Med tanke på att brott med gränsöverskridande karaktär som ingår i Europeiska åklagarmyndighetens behörighet kan omfattas av flera jurisdiktioner betraktar Europaparlamentet det som centralt att säkerställa att de europeiska åklagarna, de delegerade europeiska åklagarna och de nationella åklagarmyndigheterna till fullo respekterar principen ne bis in idem i samband med lagföring av brott som omfattas av Europeiska åklagarmyndighetens behörighet.

Tillgång till domstolsprövning

24. Europaparlamentet framhåller att rätten till rättsmedel alltid bör upprätthållas i samband med Europeiska åklagarmyndighetens verksamhet. Parlamentet betonar också att åklagarmyndigheten måste kunna arbeta effektivt. Europeiska åklagarmyndighetens samtliga beslut bör därför bli föremål för rättslig omprövning vid den behöriga domstolen. Parlamentet betonar att beslut som fattas av de nationella parlamentens kammare, t.ex. beslut om val av behörig domstol för lagföringen, beslut att avskriva eller omfördela ärenden och beslut om förlikning bör kunna överklagas vid unionens domstolar.

25. Europaparlamentet anser att Europeiska åklagarmyndigheten bör betraktas som en nationell myndighet inför de behöriga domstolarna i medlemsstaterna i samband med domstolsprövning av alla utredningsåtgärder och övriga processuella åtgärder som den vidtar under utövandet av sin åklagarbefogenhet.

Ett konsekvent rättsligt skydd för misstänkta och åtalade personer

26. Europaparlamentet påminner om att den nya myndigheten bör utföra sina uppgifter med fullständig respekt för rättigheterna för misstänkta eller åtalade personer, som finns inskrivna i artikel 6 i EU-fördraget, artikel 16 i EUF-fördraget och i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, liksom i den lagstiftning som redan har antagits på unionsnivå avseende de processuella rättigheterna för misstänkta eller åtalade personer vid straffrättsliga förfaranden samt avseende skydd av personuppgifter.

27. Europaparlamentet bekräftar att det framtida direktivet om rättshjälp bör vara lika tillämpligt på alla misstänkta och åtalade vilkas ärenden utreds eller lagförs av Europeiska åklagarmyndigheten. Eftersom det inte finns något relevant EU-direktiv uppmanas medlemsstaterna att säkerställa effektiv tillgång till rättshjälp i enlighet med relevanta nationella rättsakter.

28. Europaparlamentet betonar att alla misstänkta och åtalade vilkas ärenden utreds eller lagförs av Europeiska åklagarmyndigheten har rätt till skydd av personuppgifter. I detta sammanhang understryker parlamentet att behandling av personuppgifter som genomförs av Europeiska åklagarmyndigheten omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001. Parlamentet betonar att särskilda bestämmelser om uppgiftsskydd i rådets förordning om inrättandet av Europeiska åklagarmyndigheten endast får komplettera och förtydliga bestämmelserna i förordning 45/2001, och endast i den omfattning som det är nödvändigt.

29.  Europaparlamentet bekräftar sin starka vilja att inrätta Europeiska åklagarmyndigheten och reformera Eurojust i enlighet med det som kommissionen anför i sina båda förslag. Parlamentet vill att kommissionen justerar sina uppskattningar av den kollegiala strukturens budgetkonsekvenser. Parlamentet vill att man klargör förbindelserna mellan Eurojust, Europeiska åklagarmyndigheten och Olaf, så att deras respektive roller i skyddet av unionens finansiella intressen är tydligt differentierade. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att utreda möjligheten till en mer integrerad strategi för dessa organ i syfte att effektivisera utredningarna.

30. Europaparlamentet uppmanar bestämt rådet att följa dessa rekommendationer och understryker att ovanstående villkor är avgörande för att parlamentet ska godkänna förslaget till rådets förordning.

31. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1)

Antagna texter, P7_TA(2014)0234.

(2)

Antagna texter, P7_TA(2013)0444.


MOTIVERING

Europeiska åklagarmyndighetens mervärde ska bestå i att säkerställa att straffrättsliga utredningar och lagföring omhänderhas av en enda, oberoende EU-myndighet när det gäller bedrägerier som riktar sig mot EU:s medel, liksom i ett ökat antal åtal och återbetalade fordringar samt stärkt förtroende för EU-institutionerna bland skattebetalarna. Även om det nuvarande systemet fungerar väl i vissa medlemsstater har det visat sig vara rätt ineffektivt i unionen som helhet när det gäller lagföring och återbetalade fordringar.

Allmänt taget borde inrättandet av Europeiska åklagarmyndigheten styras av det konkreta behovet att rätta till den nuvarande situationen, där åtal i genomsnitt har väckts i 31 procent av alla ärenden enligt Olafs rättsliga rekommendationer under en åttaårsperiod (2006–2013). Därför har unionsmedborgarnas pengar återvunnits mycket långsamt. Detta är oacceptabelt och måste verkligen ändras.

Föredraganden skulle vilja utarbeta ett nytt interimsbetänkande, där man skisserar Europaparlamentets politiska prioriteringar och understryker de principer och villkor som ska gälla för att parlamentet eventuellt ska godkänna den lagstiftande myndighetens förslag. Efter antagandet av kommissionens förslag i juli 2013 har Europaparlamentet visat stort intresse och engagemang för att delta i lagstiftningsprocessen. I sin resolution av den 12 mars 2014 uppmanade parlamentet rådet att i hög grad involvera parlamentet i sitt arbete. Parlamentet lade också fram ett antal politiska förslag avseende några av de viktigaste aspekterna av detta ärende: struktur, oberoende, beslutsprocess, behörighet, utredningsinstrument, tillåtlighet av bevismaterial, domstolsprövning och rättsligt skydd.

De politiska riktlinjer som rådet (rättsliga och inrikes frågor) hittills har gett uttryck för skulle omfatta ett kollegialt organ bestående av en europeisk åklagare från varje medlemsstat under ledning av en chefsåklagare. Den nya myndigheten och de nationella åklagarmyndigheterna skulle ha konkurrerande behörighet. De beslut som fattas i dessa ärenden kommer att påverka effektiviteten hos Europeiska åklagarmyndighetens verksamhet och dess allmänna mervärde som nytt EU-organ antingen positivt eller negativt.


YTTRANDE från utskottet för rättsliga frågor (26.2.2015)

till utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor

över förslaget till rådets förordning om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten

(COM(2013)05342013/0255(APP))

Föredragande av yttrande: Victor Negrescu

PA_Consent_Interim

FÖRSLAG

Utskottet för rättsliga frågor uppmanar utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor att som ansvarigt utskott infoga följande förslag i sitt betänkande:

Beaktandeled

–   med beaktande av yttrandet av den 3 mars 2014 från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor över förslaget till rådets förordning om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten,

–   med beaktande av sin resolution av den 12 mars 2014 om förslaget till rådets förordning om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten(1).

Rekommendationer

1.  Europaparlamentet upprepar innehållet i yttrandet från utskottet för rättsliga frågor av den 3 mars 2014 och har för avsikt att ta itu med en rad ytterligare inslag, bland annat när det gäller utvecklingen av debatten i rådet.

2.  Europaparlamentet betonar vikten av att säkerställa oberoendet för Europeiska åklagarmyndigheten, den europeiska chefsåklagaren och hans eller hennes biträdande åklagare, de europeiska åklagarna och de delegerade nationella åklagarna, särskilt från otillbörligt inflytande från partipolitiska, nationalpolitiska, administrativa eller rättsliga myndigheter, däribland EU-institutionerna. Parlamentet anser att posten som europeisk åklagare bör vara en heltidstjänst.

3.  Europaparlamentet bekräftar sin starka vilja att inrätta en europeisk åklagarmyndighet och reformera Eurojust i enlighet med kommissionens förslag till förordning om Eurojust. Parlamentet är dock övertygat om att Eurojustreformen bör läggas på is till dess att rådet har antagit en allmän strategi i fråga om Europeiska åklagarmyndigheten. På grund av det nära samspelet mellan Europeiska åklagarmyndigheten och Eurojust håller parlamentet fast vid en paketstrategi.

4.  Europaparlamentet anser att Europeiska åklagarmyndighetens behörighet bör fastställas otvetydigt för att undvika osäkerhet om rättsläget när det gäller de brott som ingår i dess behörighetsområde. I detta avseende uppmanar parlamentet rådet att klargöra behörigheten för Eurojust, Europol och Olaf, så att alla organ som ansvarar för skyddet av EU:s ekonomiska intressen har sina respektive roller klart fastställda och differentierade.

5.  Europaparlamentet välkomnar förslaget om att Europeiska åklagarmyndigheten bör lägga fram en årsrapport till EU-institutionerna för att säkerställa öppenhet och bedömning av huvuddragen i dess verksamhet och betonar att detta inte får bli ett sätt för någon av EU-institutionerna att påverka Europeiska åklagarmyndighetens framtida verksamhet.

6.  Europaparlamentet betonar betydelsen av öppenhet, insyn och oberoende i samband med förfarandet för utnämning av den europeiska åklagaren och hans eller hennes biträdande åklagare. Parlamentet föreslår att det anordnas ett öppet urvalsförfarande för kandidater med adekvat yrkeskunnande, erfarenhet och kompetens, vilka kan föras upp på en lista av kommissionen och utvärderas av en oberoende expertpanel. Förslagsvis bör listan med ett första urval översändas till parlamentet och rådet, och dessa båda institutioner bör ha befogenhet att besluta om huruvida det ska hållas ytterligare intervjuer med de kandidater som nämns på listan. Parlamentet kräver därför att göras fullt delaktigt i förfarandet för att välja den europeiska åklagaren och hans eller hennes bitrände åklagare, varvid det slutliga beslutet om utnämning ska fattas av rådet och godkännas av parlamentet.

7.  Europaparlamentet rekommenderar att Europeiska åklagarmyndigheten fäster särskild uppmärksamhet vid utnämningen av europeiska åklagare och delegerade nationella åklagare och vid uppfyllandet av kriterier i fråga om kvalifikationer, yrkeserfarenhet och oberoende. Samtidigt är det viktigt att säkerställa en god geografisk spridning.

8.  Europaparlamentet understryker att Europeiska åklagarmyndigheten med samma noggrannhet måste undersöka och utreda alla deltagande medlemsstaters fall med grova brott mot EU:s ekonomiska intressen – oberoende av geografiska hänsyn, tidigare fall eller granskningar – och anta ett kvalitetsbaserat förhållningssätt som baserar sig på objektiva kriterier.

9.  Europaparlamentet understryker att det behöver klargöras hur Europeiska åklagarmyndigheten ska kunna arbeta effektivt med alla medlemsstater.

10. Europaparlamentet rekommenderar att Europeiska åklagarmyndigheten gör särskilda ansträngningar för att tackla gränsöverskridande brottslighet mot EU:s ekonomiska intressen, med tanke på att problemet är komplext och att denna brottslighet orsakar stora risker och stor skada. Parlamentet bekräftar dock att Europeiska åklagarmyndighetens behörighet bör fastställas exakt, så att man på förhand vet vilka slags brott den ska omfatta och så att man kan göra en tydlig åtskillnad mellan Europeiska åklagarmyndighetens behörighet och de nationella åklagarnas behörighet. I detta avseende föreslår parlamentet en noggrann översyn av definitionerna i artikel 13 i kommissionens förslag om underordnade befogenheter, i syfte att undvika risken för dubbleringar och juridiska kryphål. Det bör säkerställas att Europeiska åklagarmyndighetens utredningsinstrument och utredningsåtgärder är homogena, exakt fastställda och kompatibla med samtliga medlemsstaters rättssystem för att man ska kunna förvissa sig om att s.k. forum shopping kan uteslutas.

11. Europaparlamentet påminner om att de åtgärder och utredningar som alla åklagare och all personal vid Europeiska åklagarmyndigheten genomför måste vara helt förenliga med lagens principer, särskilt när det gäller den misstänktes eller tilltalades rättigheter, till exempel respekten för oskuldspresumtion fram till dess att ett slutgiltigt och oåterkalleligt domstolsavgörande har nåtts och rätten till en rättvis rättegång, rätten att tiga, rätten till en försvarare och rättshjälp och principen ne bis in idem. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att det antas harmoniserade åtgärder när det gäller erkännande och tillåtlighet för bevismaterial som Europeiska åklagarmyndigheten tillhandahållit. Framför allt anser parlamentet att villkoren för tillåtlighet av bevismaterial bör vara sådana att de respekterar alla rättigheter som garanteras genom Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna, såsom dessa tolkas i Europadomstolens rättspraxis, i enlighet med artikel 6 i fördraget om Europeiska unionen. Europeiska åklagarmyndigheten bör aktivt söka allt relevant bevismaterial, både inkulperande och exkulperande.

12. Europaparlamentet beklagar att behörighetsområdet i det aktuella förslaget om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten är begränsat till bedrägerier. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att efter inrättandet av Europeiska åklagarmyndigheten lägga fram förslag om utvidgning av dess mandat till att omfatta vissa kategorier av grov gränsöverskridande brottslighet, såsom organiserad brottslighet och terrorism.

13. Europaparlamentet uppmanar rådet att i detalj redovisa konsekvenserna för EU:s budget av den kollegiala struktur som föreslagits. Under alla omständigheter anser parlamentet att beslutet om val av behörig domstol, beslutet att väcka åtal, beslutet om avskrivning av ett ärende, beslutet om omfördelning av ett ärende och beslutet om förlikning bör fattas centralt.

14. Europaparlamentet framhåller att rätten till rättsmedel alltid bör upprätthållas i samband med Europeiska åklagarmyndighetens verksamhet. Europeiska åklagarmyndighetens samtliga beslut bör därför kunna bli föremål för rättslig omprövning vid den behöriga domstolen. I detta avseende betonar parlamentet att beslut som fattas av Europeiska åklagarmyndigheten före eller oberoende av rättegången, t.ex. beslut att inleda en utredning, beslut om val av behörig domstol för lagföringen, beslut att avskriva ärenden och beslut om förlikning bör kunna överklagas vid unionens domstolar. Parlamentet framhåller att Europeiska åklagarmyndigheten bör ersätta eventuell skada enligt nationell lagstiftning som orsakats av olagligt eller felaktigt väckta åtal.

15. Utöver Europeiska åklagarmyndighetens årliga rapport om dess allmänna verksamhet bör förordningen enligt Europaparlamentet innehålla en översynsklausul, så att man kontrollerar målen med inrättandet av myndigheten och de uppnådda resultaten och upptäcker de luckor och kryphål som måste åtgärdas.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

24.2.2015

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

16

3

4

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Joëlle Bergeron, Marie-Christine Boutonnet, Jean-Marie Cavada, Kostas Chrysogonos, Therese Comodini Cachia, Mady Delvaux, Andrzej Duda, Rosa Estaràs Ferragut, Laura Ferrara, Mary Honeyball, Sajjad Karim, Gilles Lebreton, António Marinho e Pinto, Jiří Maštálka, Evelyn Regner, Pavel Svoboda, József Szájer, Axel Voss, Tadeusz Zwiefka

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Pascal Durand, Heidi Hautala, Sylvia-Yvonne Kaufmann, Victor Negrescu, Viktor Uspaskich

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Krisztina Morvai

(1)

Antagna texter, P7_TA(2014)0234.


SKRIVELSE FRÅN BUDGETKONTROLLUTSKOTTET

 

Budgetkontrollutskottet

Ordförande

IPOL-COM-CONT D(2015)3294

Claude Moraes

Ordförande

Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter

samt rättsliga och inrikes frågor

ASP 13G205

Europaparlamentet

Ärende:  Uppdaterat interimsbetänkande om förslaget till rådets förordning om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten (COM(2013)0534 – 2013/0255(APP))

Till ordföranden

Jag skriver till dig angående erbjudandet om att införa budgetkontrollutskottets (CONT) synpunkter i det uppdaterade interimsbetänkandet om förslaget till rådets förordning om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten, till vilket ditt utskott håller på att utarbeta parlamentets ståndpunkt som svar på de senaste diskussionerna i medlemsstaterna. Jag skulle vilja tacka dig för det vällyckade samarbete som pågår i ärendet.

Såsom det betonades i parlamentets resolution av den 12 mars 2014 utgör inrättandet av Europeiska åklagarmyndigheten ytterligare ett steg mot att inrätta ett europeiskt straffrättsligt område och stärka verktygen för att bekämpa bedrägerier riktade mot unionens ekonomiska intressen samt därigenom bidra till att öka skattebetalarnas förtroende för EU. Åklagarmyndigheten omfattas av rådets exklusiva lagstiftningsbehörighet, och därför uppmanar CONT rådet att involvera parlamentet fullt ut i sitt arbete.

CONT anser att det bör säkerställas att åklagarmyndigheten arbetar med fullständig respekt för och i full överensstämmelse med de grundläggande rättigheterna, men att myndigheten också måste ha god anpassningsförmåga samt vara effektiv, ändamålsenlig och kunna uppnå optimala resultat. Europeiska åklagarmyndigheten borde vara fullständigt oberoende av nationella regeringar och EU:s institutioner samt skyddad mot politiska påtryckningar och/eller politiskt inflytande. Europeiska åklagarmyndighetens behörighet bör även fastställas otvetydigt för att undvika osäkerhet om rättsläget när det gäller de brott som ingår i dess behörighetsområde. Det är mycket viktigt att rådet klargör behörigheten för Eurojust och Olaf, så att de tre organ som ansvarar för skyddet av EU:s ekonomiska intressen har sina respektive roller klart fastställda och differentierade.

Dessutom kräver vi att åklagarmyndighetens utredningsinstrument och utredningsåtgärder ska vara enhetliga, tydligt fastställda och förenliga med rättssystemen i de medlemsstater där de ska genomföras. Bestämmelserna om tillåtlighet av bevismaterial och bedömningen av det i enlighet med artikel 30 i kommissionsförslaget måste vara tydliga och tillämpas enhetligt i varje jurisdiktion som omfattas av Europeiska åklagarmyndigheten, i fullständig överensstämmelse med rättssäkerhetsgarantier.

Vidare vill CONT att åklagarmyndighetens organisationsmodell på central nivå ska ha lämpliga färdigheter, erfarenheter och kunskaper, så att de som får i uppdrag att bedriva utredningar har den kompetens som är nödvändig för att hantera utredningarna inom de berörda medlemsstaternas rättssystem.

Vi konstaterar att en majoritet av medlemsstaterna i rådet anser att ett kollegium bestående av europeiska åklagare skulle vara den lämpligaste strukturen för att säkerställa att nödvändiga färdigheter och erfarenheter finns tillgängliga när utredningar genomförs. Vi misstänker dock att en sådan struktur kan medföra förlust av självständighet eller leda till ineffektivitet inom åklagarmyndigheten, och vi är därför oroade över de diskussioner som pågår i rådet om myndighetens struktur och befogenheter.

Vi välkomnar rådets avsikt att ge Europeiska åklagarmyndigheten och medlemsstaterna parallell behörighet att utreda brott som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen, vilket kommer att bidra till att säkerställa att utredningarna genomförs på lämplig nivå.

CONT uppmanar LIBE att uppmuntra rådet att respektera följande principer:

 Ett öppet och insynsvänligt förfarande för att välja de europeiska åklagarna, varvid parlamentet ska göras fullt delaktigt i förfarandet för att välja den europeiska chefsåklagaren samt hans eller hennes biträdande åklagare, i syfte att garantera att åklagarmyndigheten är ett genuint EU-organ som är oberoende av nationella regeringar.

 Fördelning av mål mellan åklagarna i enlighet med expertis.

 Inrättande av en decentraliserad struktur – enligt kommissionens förslag – som gör det möjligt för de delegerade europeiska åklagarna att inleda och leda utredningar i deras egen medlemsstat eller en annan medlemsstat, vilket innebär att utredningar kan hållas kvar inom de nationella lagföringssystemen, samtidigt som åklagaren ska informera Europeiska åklagarmyndigheten varje gång en utredning inleds. På så sätt kan man förebygga sådana problem som Olaf för närvarande upplever, dvs. att byrån måste förlita sig på att myndigheterna i medlemsstaterna tillhandahåller en viss grad av information för att den ska kunna fullfölja sina uppgifter.

 Slutligen, för att garantera Europeiska åklagarmyndighetens effektivitet, ska bevisning som tagits fram av åklagarmyndigheten tillåtas i domstolar i medlemsstaterna, i fullständig överensstämmelse såväl med lagstiftningen i den medlemsstat där utredningen genomfördes som med dess egna bestämmelser enligt förordningen.

Vi beklagar djupt att förslaget om Europeiska åklagarmyndigheten varken åtföljs av ett förslag om inrättande av en europeisk brottmålsdomstol som en specialdomstol knuten till tribunalen, inrättad i enlighet med artikel 257 i EUF-fördraget, eller av ett förslag till europeiska processrättsliga ramar. Det utskott som jag är ordförande för uppmanar rådet att analysera ovanstående förslag.

Dessutom anser CONT att EU:s tjänstemän måste behandlas på samma sätt som unionens övriga medborgare, och efterlyser därför ändring av artikel 11a i protokollet om Europeiska unionens immunitet och privilegier och artikel 19 i tjänsteföreskrifterna för Europeiska unionens tjänstemän, så att Europeiska åklagarmyndigheten kan vidta omedelbara åtgärder.

På motsvarande sätt vill utskottet att förslaget om Europeiska åklagarmyndigheten till fullo ska anpassas till det nuvarande lagstiftningsförslaget om misstänktas eller tilltalades rätt till provisorisk rättshjälp i straffrättsliga förfaranden (2013/0409(COD)).

Vi kommer att fortsätta följa rådets förhandlingar ingående och vår förhoppning är den att du kan ta våra synpunkter i beaktande när förslaget till interimsbetänkande utarbetas.

Med vänlig hälsning

Inge Gräßle


RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

9.3.2015

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

41

13

2

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Jan Philipp Albrecht, Martina Anderson, Malin Björk, Michał Boni, Caterina Chinnici, Ignazio Corrao, Agustín Díaz de Mera García Consuegra, Frank Engel, Tanja Fajon, Laura Ferrara, Lorenzo Fontana, Mariya Gabriel, Ana Gomes, Jussi Halla-aho, Monika Hohlmeier, Brice Hortefeux, Sophia in ‘t Veld, Iliana Iotova, Eva Joly, Sylvia-Yvonne Kaufmann, Timothy Kirkhope, Kashetu Kyenge, Marju Lauristin, Juan Fernando López Aguilar, Monica Macovei, Barbara Matera, Roberta Metsola, Louis Michel, Claude Moraes, József Nagy, Péter Niedermüller, Soraya Post, Judith Sargentini, Birgit Sippel, Helga Stevens, Traian Ungureanu, Harald Vilimsky, Udo Voigt, Beatrix von Storch, Josef Weidenholzer, Cecilia Wikström, Kristina Winberg, Tomáš Zdechovský

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Janice Atkinson, Hugues Bayet, Carlos Coelho, Pál Csáky, Dennis de Jong, Teresa Jiménez-Becerril Barrio, Miltiadis Kyrkos, Gilles Lebreton, Angelika Mlinar, Maite Pagazaurtundúa Ruiz, Barbara Spinelli, Josep-Maria Terricabras, Axel Voss

Rättsligt meddelande