Förfarande : 2013/0403(COD)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0140/2015

Ingivna texter :

A8-0140/2015

Debatter :

PV 06/10/2015 - 14
CRE 06/10/2015 - 14

Omröstningar :

PV 07/10/2015 - 10.3
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2015)0338

BETÄNKANDE     ***I
PDF 603kWORD 317k
23.4.2015
PE 539.630v02-00 A8-0140/2015

om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 861/2007 av den 11 juli 2007 om inrättande av ett europeiskt småmålsförfarande och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1896/2006 av den 12 december 2006 om införande av ett europeiskt betalningsföreläggande

(COM(2013)0794 – C7‑0414/2013 – 2013/0403(COD))

Utskottet för rättsliga frågor

Föredragande: Lidia Joanna Geringer de Oedenberg

ÄNDRINGSFÖRSLAG
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION
 MOTIVERING
 ÄRENDETS GÅNG

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION

om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 861/2007 av den 11 juli 2007 om inrättande av ett europeiskt småmålsförfarande och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1896/2006 av den 12 december 2006 om införande av ett europeiskt betalningsföreläggande

(COM(2013)0794 – C7‑0414/2013 – 2013/0403(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–       med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2013)0794),

–       med beaktande av artiklarna 294.2 och 81 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0414/2013),

–       med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–       med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–       med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A8-0140/2015).

1.      Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.      Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.      Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Ändringsförslag  1

Förslag till förordning

Artikel 1 – led -1

Förordning (EG) nr 861/2007

Titeln

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

 

(-1) Förordningens titel ska ändras på följande sätt:

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 861/2007 av den 11 juli 2007 om inrättande av ett europeiskt småmålsförfarande

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 861/2007 av den 11 juli 2007 om inrättande av ett förenklat europeiskt förfarande för fordringar på högst 10 000 euro

 

(Denna ändring kommer att få konsekvenser i form av genomgående anpassningar av texten i förordning (EG) nr 861/2007.)

Ändringsförslag  2

Förslag till förordning

Skäl 5

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

5) Att höja taket till 10 000 euro skulle vara särskilt fördelaktigt för små och medelstora företag som för närvarande kan avskräckas från att väcka talan vid domstol eftersom rättegångskostnaderna vid nationella ordinarie eller förenklade förfaranden är oproportionerliga i förhållande till fordringens värde eller på grund av att de rättsliga förfarandena är alltför tidskrävande. Genom att höja taket skulle tillgången till ett ändamålsenligt och kostnadseffektivt rättsmedel vid gränsöverskridande tvister som berör små och medelstora företag förbättras. Förbättrade möjligheter till rättslig prövning skulle öka förtroendet för gränsöverskridande transaktioner och bidra till att den inre marknadens möjligheter kan tillvaratas fullt ut.

5) Att höja taket för att omfatta alla fordringar mot juridiska personer på högst 10 000 euro skulle vara särskilt fördelaktigt för små och medelstora företag som för närvarande kan avskräckas från att väcka talan vid domstol eftersom rättegångskostnaderna vid nationella ordinarie eller förenklade förfaranden är oproportionerliga i förhållande till fordringens värde eller på grund av att de rättsliga förfarandena är alltför tidskrävande. Genom att höja taket skulle tillgången till ett ändamålsenligt och kostnadseffektivt rättsmedel vid gränsöverskridande tvister som berör små och medelstora företag förbättras. Förbättrade möjligheter till rättslig prövning skulle öka förtroendet för gränsöverskridande transaktioner och bidra till att den inre marknadens möjligheter kan tillvaratas fullt ut. Vid tillämpningen av denna förordning bör en fordran betraktas som en fordran mot en juridisk person om minst en av svarandena är en juridisk person som erkänts som sådan enligt lagstiftningen i en medlemsstat eller ett tredjeland och som inte är en enskild person som handlar i eget namn. Fordringar mot enskilda personer som handlar i eget namn bör omfattas endast om deras värde understiger 5 000 euro.

Ändringsförslag  3

Förslag till förordning

Skäl 8

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

8) Det europeiska småmålsförfarandet kan förbättras ytterligare genom att den tekniska utvecklingen på det rättsliga området utnyttjas. Detta undanröjer konsekvenserna av geografiska avstånd, t.ex. höga kostnader och tidskrävande förfaranden, vilket kan hämma möjligheterna till rättslig prövning.

8) Det förenklade europeiska förfarandet kan förbättras ytterligare genom att den tekniska utvecklingen på det rättsliga området utnyttjas. Detta bör undanröja konsekvenserna av geografiska avstånd, t.ex. höga kostnader och tidskrävande förfaranden, vilket kan hämma möjligheterna till rättslig prövning.

Ändringsförslag  4

Förslag till förordning

Skäl 12

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

12) Muntliga förhandlingar och bevisupptagning såsom vittnesförhör, förhör med experter eller parterna bör genomföras med hjälp av teknik för distanskommunikation. Detta bör inte påverka en parts rätt att inställa sig vid domstol för den muntliga förhandlingen. Vid muntliga förhandlingar och bevisupptagning bör medlemsstaterna använda modern teknik för distanskommunikation som gör det möjligt att personer kan höras utan att behöva resa till domstolen. Om den person som ska höras har hemvist i en annan medlemsstat än den medlemsstat där domstolen där talan har väckts är belägen, bör muntliga förhandlingar anordnas i enlighet med de regler som fastställs i rådets förordning (EG) nr 1206/200117. Om den part som ska höras har hemvist i den medlemsstat där den behöriga domstolen är belägen eller i ett tredjeland, kan en muntlig förhandling hållas med hjälp av videokonferens, telefonkonferens eller någon annan teknik för distanskommunikation i enlighet med nationell lagstiftning. En part bör alltid ha rätt att på begäran inställa sig vid domstol för en muntlig förhandling. Domstolen bör använda det enklaste och billigaste sättet för bevisupptagning.

12) Muntliga förhandlingar och bevisupptagning såsom vittnesförhör, förhör med experter eller parterna bör genomföras med hjälp av teknik för distanskommunikation. Detta bör inte påverka en parts rätt att inställa sig vid domstol för den muntliga förhandlingen. Vid muntliga förhandlingar och bevisupptagning bör medlemsstaterna använda modern teknik för distanskommunikation som gör det möjligt att personer kan höras utan att behöva resa till domstolen. Om den person som ska höras har hemvist i en annan medlemsstat än den medlemsstat där domstolen där talan har väckts är belägen, bör muntliga förhandlingar anordnas i enlighet med de regler som fastställs i rådets förordning (EG) nr 1206/200117. Om den part som ska höras har hemvist i den medlemsstat där den behöriga domstolen är belägen eller i ett tredjeland, kan en muntlig förhandling hållas med hjälp av videokonferens, telefonkonferens eller någon annan teknik för distanskommunikation i enlighet med nationell lagstiftning. En part bör alltid ha rätt att på begäran inställa sig och höras vid domstol, antingen själv eller genom vittne. Domstolen bör använda det enklaste och billigaste sättet för bevisupptagning.

__________________

__________________

17 Rådets förordning (EG) nr 1206/2001 av den 28 maj 2001 om samarbete mellan medlemsstaternas domstolar i fråga om bevisupptagning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (EGT L 174, 27.6.2001, s. 1).

17 Rådets förordning (EG) nr 1206/2001 av den 28 maj 2001 om samarbete mellan medlemsstaternas domstolar i fråga om bevisupptagning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (EGT L 174, 27.6.2001, s. 1).

Motivering

När det gäller hörande av vittnen måste muntlighetsprincipen och principen om omedelbarhet upprätthållas.

Ändringsförslag  5

Förslag till förordning

Skäl 13

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

13) De potentiella kostnaderna för en rättsprocess kan ha betydelse för kärandens beslut om att eventuellt väcka talan vid domstol. Utöver övriga kostnader kan domstolsavgifterna avskräcka kärande från att vidta rättsliga åtgärder, särskilt i de medlemsstater där domstolsavgifterna är oproportionerliga. Domstolsavgifterna bör vara proportionerliga i förhållande till fordringens värde för att säkra möjligheterna till rättslig prövning i samband med gränsöverskridande småmål. Förordningens syfte är inte att harmonisera domstolsavgifter. Istället inför den ett tak för domstolsavgifter vilket skulle göra förfarandet tillgängligt för en betydande andel av kärandena, samtidigt som medlemsstaterna har stor frihet att välja beräkningsmetod för domstolsavgifterna och deras storlek.

13) De potentiella kostnaderna för en rättsprocess är bland de viktigaste faktorerna av betydelse för kärandens beslut om att eventuellt väcka talan vid domstol. Utöver övriga kostnader kan domstolsavgifterna avskräcka kärande från att vidta rättsliga åtgärder, särskilt i de medlemsstater där domstolsavgifterna är oproportionerliga. Domstolsavgifterna bör fastställas på en nivå som inte överstiger de avgifter som tas ut för motsvarande inhemska förfaranden. Det är att förvänta sig att avgifter som tas ut på samma eller en lägre nivå kommer att uppmuntra användning av det förenklade europeiska förfarandet, bl.a. genom att göra förfarandet kostnadseffektivt och jämförbart i förhållande till mer välkända inhemska förfaranden. I medlemsstater där det inte finns några inhemska förfaranden bör domstolsavgifterna fastställas på en nivå som inte är oproportionerlig i förhållande till fordrans värde.

Ändringsförslag  6

Förslag till förordning

Skäl 14

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

14) Käranden bör inte behöva resa eller anlita en advokat för att betala domstolsavgifter. Ett minimikrav bör vara att alla domstolar som har behörighet för europeiska småmålsförfaranden godtar banköverföring och internetbetalning med kredit- eller betalkort.

14) Käranden bör inte behöva resa eller anlita en advokat för att betala domstolsavgifter. Ett minimikrav bör vara att alla domstolar som har behörighet för förenklade europeiska förfaranden godtar banköverföring, internetbetalning med kredit- eller betalkort eller andra betalningsmedel på distans.

Ändringsförslag  7

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 1

Förordning (EG) nr 861/2007

Artikel 2 – punkt 1

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

1. Denna förordning ska tillämpas på mål på privaträttens område, oberoende av vilket slag av domstol det gäller, där värdet av en fordran, exklusive ränta på fordran, omkostnader och utlägg, inte överstiger 10 000 euro när ansökningsformuläret angående fordran mottas av den behöriga domstolen. Den ska i synnerhet inte tillämpas på skattefrågor, tullfrågor och förvaltningsrättsliga frågor eller statens ansvar för handlingar och underlåtenhet i samband med statlig myndighetsutövning (acta jure imperii).

1. Denna förordning ska tillämpas på mål på privaträttens område, oberoende av vilket slag av domstol det gäller, där värdet av en fordran mot en juridisk person, exklusive ränta på fordran, omkostnader och utlägg, inte överstiger 10 000 euro eller där värdet av en fordran mot en fysisk person, exklusive ränta på fordran, omkostnader och utlägg, understiger 5 000 euro när ansökningsformuläret angående fordran mottas av den behöriga domstolen. Den ska i synnerhet inte tillämpas på skattefrågor, tullfrågor och förvaltningsrättsliga frågor eller statens ansvar för handlingar och underlåtenhet i samband med statlig myndighetsutövning (acta jure imperii).

Ändringsförslag  8

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 1

Förordning (EG) nr 861/2007

Artikel 2 – punkt 2

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

2. Denna förordning ska inte tillämpas om samtliga följande element i förekommande fall finns i en och samma medlemsstat när ansökningsformuläret angående fordran mottas av den behöriga domstolen:

utgår

(a) Parternas hemvist eller vanliga vistelseort.

 

(b) Platsen för avtalets fullgörande.

 

(c) Platsen där de omständigheter som fordringen grundas på inträffade.

 

(d) Platsen för domens verkställighet.

 

(e) Den behöriga domstolen.

 

Hemvist ska avgöras i enlighet med [artiklarna 59 och 60 i förordning (EG) nr 44/2001]/[artikel 62 och 63 i förordning (EU) nr 1215/2012].

 

Ändringsförslag  9

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 1

Förordning (EG) nr 861/2007

Artikel 2 – punkt 3 – led f

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(f) arbetsrätt,

utgår

Ändringsförslag  10

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 1

Förordning (EG) nr 861/2007

Artikel 2 – punkt 3 – led h

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(h) kränkningar av privatlivet eller personlighetsskyddet, däribland ärekränkning.

utgår

Motivering

Eftersom personlighetsskyddet inte längre ligger utanför Bryssel I-förordningens tillämpningsområde bör detta undantag inte heller tillämpas på småmålsförfarandet.

Ändringsförslag  11

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 2

Förordning (EG) nr 861/2007

Artikel 3

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

Artikel 3 ska utgå.

utgår

Ändringsförslag  12

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 3 – led a

Förordning (EG) nr 861/2007

Artikel 4 – punkt 4 – stycke 2

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

Domstolen ska informera käranden om att ansökan avvisas.”

Den domstol som prövat talan i sak ska informera käranden om att ansökan avvisas och om möjligheterna att överklaga det beslut som fattats.”

Motivering

Den domstol som prövat talan i sak bör informera käranden om möjligheterna att överklaga det beslut som fattats. Dessa möjligheter att överklaga bör införas i varje medlemsstat i enlighet med landets gällande nationella lagstiftning.

Ändringsförslag  13

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 3 – led b

Förordning (EG) nr 861/2007

Artikel 4 – punkt 5

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

”5. Medlemsstaterna ska se till att det standardiserade ansökningsformuläret A finns tillgängligt i pappersformat vid alla domstolar där det europeiska småmålsförfarandet kan inledas samt i elektroniskt format på dessa domstolars webbplatser eller den relevanta centralmyndighetens webbplats.”

”5. Medlemsstaterna ska se till att alla domstolar där det förenklade europeiska förfarandet kan inledas fullgör sina skyldigheter att via behöriga enheter tillhandahålla medborgarna det standardiserade ansökningsformuläret A i pappersformat, och att det finns tillgängligt såväl i pappersformat vid alla domstolar där det förenklade europeiska förfarandet kan inledas som i elektroniskt format på dessa domstolars webbplatser eller den relevanta centralmyndighetens webbplats.”

Motivering

Att tillämpa förordningen enligt det ursprungliga förslaget skulle kunna skapa vissa problem, i synnerhet när det gäller att göra det standardiserade ansökningsformuläret A tillgängligt för medborgarna i pappersform. I Rumänien till exempel måste en tydlig skyldighet införas för domstolarna att göra det standardiserade ansökningsformuläret A tillgängligt för medborgarna i pappersform via domstolens kansli, eftersom de rumänska domstolarna ännu inte har börjat följa denna arbetsrutin och medborgarna inte tillhandahålls standardformulär, blanketter, modeller för ansökningar till domstolen m.m. i pappersform.

Ändringsförslag  14

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 4

Förordning (EG) nr 861/2007

Artikel 5 – punkt 1 – stycke 2 – led b

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(b) båda parter anger att de är villiga att ingå en förlikning inför domstol och begär en domstolsförhandling för detta ändamål.”

(b) båda parter anger att de är villiga att ingå en förlikning inför domstol och en förlikning inte kan nås via korrespondens.”

Motivering

Domstolsförhandlingar bör inte vara obligatoriska för förlikning inför domstol. De bör äga rum endast om de är nödvändiga.

Ändringsförslag  15

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 5

Förordning (EG) nr 861/2007

Artikel 8

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

1. En muntlig förhandling ska hållas genom videokonferens, telefonkonferens eller med hjälp av annan lämplig teknik för distanskommunikation i enlighet med rådets förordning (EG) nr 1206/2001 om den part som ska höras har hemvist i en annan medlemsstat än den där den behöriga domstolen är belägen.

1. Från och med den [tre år efter denna förordnings ikraftträdande] ska varje muntlig förhandling hållas genom videokonferens, telefonkonferens eller med hjälp av annan lämplig teknik för distanskommunikation i enlighet med rådets förordning (EG) nr 1206/2001 om den part som ska höras har hemvist i en annan medlemsstat än den där den behöriga domstolen är belägen.

 

1a. Medlemsstaterna ska se till att de relevanta domstolarna är försedda med lämplig teknik för distanskommunikation.

2. En part ska alltid ha rätt att inställa sig vid domstolen och höras personligen om parten begär det.”

2. En part ska alltid ha rätt att inställa sig vid domstolen och höras personligen om parten begär det.”

Ändringsförslag  16

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 6

Förordning (EG) nr 861/2007

Artikel 9 – punkt 2a (ny)

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

 

2a. Domstolen ska tillåta parterna att ställa skriftliga frågor till de vittnen som ska höras, om den anser att detta är nödvändigt för att nå en rättvis lösning på tvisten. Domstolen ska överlämna de frågor som lagts fram av parterna till vittnena och informera dem om den frist inom vilken vittnena är skyldiga att ge ett skriftligt svar till parterna och överlämna sitt svar till domstolen.

Ändringsförslag  17

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 6

Förordning (EG) nr 861/2007

Artikel 9 – punkt 2b (ny)

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

 

2b. En sakkunnig som ska höras i enlighet med punkt 2a ska utses av domstolen.

Motivering

Förfarandet för att utse sakkunniga bör anges i förordningen. Det bör också anges i förordningen om parterna har rätt att utse sina egna sakkunniga och om de har möjlighet att ställa frågor till de sakkunniga. När det gäller möjligheten för parterna att ställa skriftliga frågor till vittnena, bör denna rätt regleras för att säkerställa att parternas ”rätt till försvar” respekteras och att en rättvis lösning på tvisten nås.

Ändringsförslag  18

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 7

Förordning (EG) nr 861/2007

Artikel 11 – punkt 1

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

1. Medlemsstaterna ska se till att parterna kan få praktisk hjälp med att fylla i formulären. Sådan hjälp ska i synnerhet finnas för att avgöra huruvida förfarandet kan användas för att lösa tvisten i fråga, fastställa vilken domstol som är behörig, beräkna upplupen ränta och identifiera vilka handlingar som måste bifogas.

1. Medlemsstaterna ska se till att parterna kan få praktisk hjälp med att fylla i formulären. Sådan hjälp ska tillhandahållas kostnadsfritt och ska i synnerhet finnas för att avgöra huruvida förfarandet kan användas för att lösa tvisten i fråga, fastställa vilken domstol som är behörig, beräkna upplupen ränta och identifiera vilka handlingar som måste bifogas.

Ändringsförslag  19

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 8

Förordning (EG) nr 861/2007

Artikel 13 – punkt 1

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

1. De handlingar som anges i artikel 5.2 och artikel 7.2 ska delges per post eller på elektronisk väg och delgivningen ska styrkas genom ett mottagningsbevis med angivande av datum för mottagandet. Handlingar ska endast delges på elektronisk väg till en part som i förväg uttryckligen har godkänt detta delgivningssätt. Delgivning på elektronisk väg kan styrkas genom en automatisk sändningsbekräftelse.

1. De handlingar som anges i artikel 5.2 och artikel 7.2 ska delges per post eller på elektronisk väg och delgivningen ska styrkas genom ett mottagningsbevis med angivande av datum för mottagandet. Delgivningssättet får inte möjliggöra vare sig missbruk eller kränkningar av sekretessen. Handlingar ska endast delges på elektronisk väg till en part som i förväg uttryckligen har godkänt detta delgivningssätt. Delgivning på elektronisk väg kan också styrkas genom en automatisk sändningsbekräftelse.

Ändringsförslag  20

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 8

Förordning (EG) nr 861/2007

Artikel 13 – punkt 2

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

2. Alla skriftliga meddelanden mellan domstolen och parterna som inte avses i punkt 1 ska sändas på elektronisk väg och styrkas genom ett mottagningsbevis, om meddelanden på elektronisk väg är godtagbara i förfaranden enligt nationell lagstiftning och endast under förutsättning att parterna godtar sådana meddelanden.

2. Alla skriftliga meddelanden mellan domstolen och parterna som inte avses i punkt 1 ska sändas på elektronisk väg och styrkas genom ett mottagningsbevis, om meddelanden på elektronisk väg är godtagbara i förfaranden enligt nationell lagstiftning.

Motivering

Hänvisningen till nationell lagstiftning är tillräcklig här. Det bör inte finnas någon extra bestämmelse på EU-nivå som kräver parternas godtagande om det inte finns någon motsvarande bestämmelse på nationell nivå.

Ändringsförslag  21

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 9

Förordning (EG) nr 861/2007

Artikel 15a – punkt 1

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

1. De domstolsavgifter som tas ut för ett europeiskt småmålsförfarande ska inte överstiga 10 % av fordringens värde, exklusive ränta på fordringen, omkostnader och utlägg. Om medlemsstaterna tar ut en lägsta domstolsavgift för ett europeiskt småmålsförfarande, ska denna avgift inte överstiga 35 euro när ansökningsformuläret angående fordringen mottas av den behöriga domstolen.

1. De domstolsavgifter som tas ut för ett förenklat europeiskt förfarande ska inte överstiga 5 % av fordringens värde, exklusive ränta på fordringen, omkostnader och utlägg. Om medlemsstaterna tar ut en lägsta domstolsavgift för ett europeiskt småmålsförfarande, ska denna avgift inte överstiga 35 euro när ansökningsformuläret angående fordringen mottas av den behöriga domstolen.

Motivering

Den föreslagna procentsatsen på 10 % av fordringens värde är för hög. Det vore lämpligare att fastställa en stämpelavgift på 5 % av fordringens värde (eller till och med 3 %). För en fordring på ett högsta värde av 10 000 EUR skulle stämpelavgiften bli 500 EUR eller cirka 2 217,35 RON.

Ändringsförslag  22

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 9

Förordning (EG) nr 861/2007

Artikel 15 a – punkt 1a (ny)

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

 

1a. Varje medlemsstat ska fastställa ett gränsvärde för minimiinkomst, varvid parter vilkas inkomst ligger under detta gränsvärde inte ska vara skyldiga att betala några domstolsavgifter.

Motivering

Parter vilkas inkomster är mycket låga bör inte vara skyldiga att betala domstolsavgifter. Det är emellertid inte lämpligt att fastställa ett enda EU-omfattande belopp för detta eftersom minimilönerna och levnadskostnaderna varierar mellan medlemsstaterna. Varje medlemsstat bör därför fastställa sitt eget gränsvärde, företrädesvis i förhållande till den nationella minimilönen.

Ändringsförslag  23

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 9

Förordning (EG) nr 861/2007

Artikel 15a – punkt 2

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

2. Medlemsstaterna ska se till att parterna kan betala domstolsavgifter med hjälp av betalningsmedel på distans, däribland banköverföring och internetbetalning med kreditkort eller betalkort.”

2. Medlemsstaterna ska se till att parterna kan betala domstolsavgifter med hjälp av betalningsmedel på distans, däribland banköverföring eller internetbetalning med kreditkort eller betalkort.”

Motivering

Det är viktigt att domstolsavgifterna kan betalas på distans, så att det inte krävs resor enbart för detta. Medlemsstaterna bör dock inte vara skyldiga att erbjuda mer än en metod för distansbetalning.

Ändringsförslag  24

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 16

Förordning (EG) nr 861/2007

Artikel 28 – stycke 1

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

Senast [fem år efter den dag då förordningen börjar tillämpas] ska kommissionen lägga fram en rapport om tillämpningen av denna förordning för Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén. Rapporten ska vid behov åtföljas av lagstiftningsförslag.

Senast [fem år efter den dag då förordningen börjar tillämpas] ska kommissionen lägga fram en rapport om tillämpningen av denna förordning för Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén. Rapporten ska vid behov åtföljas av lagstiftningsförslag. En interimsrapport ska utarbetas senast [två år efter den dag då förordningen börjar tillämpas] om medlemsstaternas spridning av information om det förenklade europeiska förfarandet; denna rapport kan inbegripa rekommendationer om hur allmänhetens medvetenhet om detta instrument kan förbättras.

Ändringsförslag  25

Förslag till förordning

Artikel 2a (ny)

Förordning (EG) nr 1896/2006

Artikel 20

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

 

Artikel 2a

 

Artikel 20 i förordning (EG) nr 1896/2006 ska ersättas med följande:

 

”Artikel 20

 

Minimistandarder för förnyad prövning av en dom

 

1. Svaranden ska efter utgången av den tidsfrist som föreskrivs i artikel 16.2 ha rätt att ansöka om förnyad prövning av det europeiska betalningsföreläggandet vid den behöriga domstolen i den medlemsstat där betalningsföreläggandet utfärdades, om

 

a) svaranden inte delgavs betalningsföreläggandet i så god tid och på ett sådant sätt att vederbörande kunde förbereda sitt svaromål, eller

 

b) svaranden, utan egen förskyllan, var förhindrad att bestrida fordran på grund av force majeure eller extraordinära omständigheter.

 

Rätten att ansöka om förnyad prövning i enlighet med punkt 1 ska emellertid inte vara tillämplig om svaranden underlät att bestrida domen när möjlighet gavs.

 

2. Svaranden ska efter utgången av den tidsfrist som föreskrivs i artikel 16.2 också ha rätt att ansöka om förnyad prövning av det europeiska betalningsföreläggandet vid den behöriga domstolen i ursprungsmedlemsstaten, om det är uppenbart att betalningsföreläggandet utfärdades felaktigt med avseende på de villkor som fastställs i denna förordning, eller på grund av andra exceptionella omständigheter.

 

3. Tidsfristen för att ansöka om prövning ska vara 30 dagar. Tidsfristen ska löpa från och med den dag då svaranden fick faktisk kännedom om innehållet i betalningsföreläggandet och var i stånd att agera, eller senast den dag då en verkställighetsåtgärd vidtas som medför att svaranden inte kan förfoga över hela eller delar av sin egendom. Tidsfristen får inte förlängas på grund av långt avstånd.

 

4. Om domstolen avslår ansökan om förnyad prövning enligt punkt 1 eller 2 på grund av att inga av de skäl för förnyad prövning som anges i de punkterna är tillämpliga, ska det europeiska betalningsföreläggandet ha fortsatt rättsverkan.

 

Om domstolen beslutar att en förnyad prövning är motiverad på grund av något av de skäl som anges i punkt 1 eller 2 förlorar det europeiska betalningsföreläggandet sin giltighet. Borgenären ska dock inte förlora den förmån som följer av att avbryta preskriptionsfrister.”

Motivering

Artikel 18 i förordning (EG) nr 861/2007 kommer att ändras så att den görs förenlig med motsvarande bestämmelse i förordning (EG) nr 4/2009 om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet, för att klargöra och underlätta dess tillämpning i praktiken. Eftersom det inte finns något skäl att ge dessa bestämmelser om förnyad prövning – vilka har ett och samma syfte – olika lydelse i de olika unionsförordningarna är det lämpligt att också ändra motsvarande artikel, dvs. artikel 20, i förordning (EG) nr 1896/2006.

Ändringsförslag  26

Förslag till förordning

Artikel 3 – stycke 2

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

Den ska tillämpas från och med den [sex månader efter denna förordnings ikraftträdande].

Den ska tillämpas från och med den [12 månader efter denna förordnings ikraftträdande], med undantag för artikel 1 leden 13–15, som ska tillämpas från och med den dag då förordningen träder i kraft.

Motivering

Eftersom de nämnda leden i artikel 1 både medför skyldigheter för medlemsstaterna som ska fullgöras senast den dag då ändringarna börjar tillämpas och ger kommissionen befogenhet att anta de erforderliga formulären genom delegerade akter måste leden i sig också bli tillämpliga vid en tidigare tidpunkt.


MOTIVERING

I. Inledning

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 861/2007 av den 11 juli 2007 om inrättande av ett europeiskt småmålsförfarande är avsedd att förenkla och påskynda gränsöverskridande tvister om mindre värden och minska kostnaderna för sådana tvister. Småmålsförfarandet har utformats särskilt för att hjälpa konsumenter och små och medelstora företag att driva igenom sina ersättningsanspråk och därmed garantera möjligheterna till rättslig prövning. Föredraganden stöder helhjärtat detta mål.

Efter att ha tittat på hur det europeiska småmålsförfarandet tillämpats under fem års tid kan vi konstatera att det visat sig vara ett ändamålsenligt verktyg. Det finns dock fortfarande gott om möjligheter att bredda och stärka tillämpningen, vilket framgår av kommissionens rapport från november 2013 om tillämpningen. Det europeiska småmålsförfarandet har minskat kostnaderna för tvister i gränsöverskridande småmål med upp till 40 % och tvistemålens varaktighet från upp till två år och fem månader till i genomsnitt fem månader. Å andra sidan skiljer sig antalet ansökningar kraftigt mellan medlemsstaterna, från bara tre ansökningar i Bulgarien till 1 047 stycken i Spanien under 2012.

Parlamentet noterade i sin resolution av den 25 oktober 2011 ”att användningen av domstolar för handläggning av mindre tvister fortfarande är mycket begränsad i vissa medlemsstater och att det behövs fler insatser när det gäller rättslig förutsebarhet, språkbarriärer och insyn i förfarandena”. Det finns anledning att oroa sig över varje ersättningsanspråk i småmål som inte fullföljs på grund av motvillighet eller den potentiella kärandens brist på kännedom om tillgängliga alternativ, eftersom sådana brister allvarligt skulle kunna urholka förtroendet för den inre marknaden, särskilt när det gäller den gränsöverskridande räckvidden och möjligheterna till internethandel.

II. Kommissionens förslag

II A. Tillämpningsområde

Kommissionen föreslår att taket för mindre fordringar som omfattas av det europeiska småmålsförfarandet höjs från det nuvarande taket på 2 000 euro till 10 000 euro. Kommissionen anser att detta tak är mindre viktigt för konsumenter eftersom de flesta av deras fordringar inte överstiger 2 000 euro, men ser avsevärda förbättringar för små och medelstora företag. Enligt kommissionens slutsatser understiger endast 20 % av företagsfordringarna 2 000 euro, medan ungefär 30 % av alla sådana fordringar uppgår till mellan 2 000 och 10 000 euro. Det nuvarande taket täcker alltså bara 20 % av alla företagsfordringar, medan ett nytt tak på 10 000 euro skulle öka denna andel till omkring 50 %.

Kommissionen föreslår dessutom att definitionen av vad som utgör en gränsöverskridande tvist utvidgas så att förordningens tillämpningsområde kommer att omfatta fler tvister. Den nuvarande förordningen tillämpas endast på tvister där ”minst en av parterna har sin hemvist eller är stadigvarande bosatt i en annan medlemsstat än den där domstolen vid vilken talan har väckts är belägen”. Kommissionen föreslår att man hädanefter också inkluderar tvister där de två parterna har sin hemvist i samma medlemsstat om tvisterna i fråga inbegriper ett annat gränsöverskridande element, t.ex. platsen för avtalets fullgörande, den plats där skadan inträffade eller en dom som ska verkställas i en annan medlemsstat.

II B. Förfarande

En undersökning som kommissionen genomfört har visat att 45 % av de företag som är involverade i en gränsöverskridande tvist inte inleder en domstolsprocess eftersom kostnaderna för förfarandet är oproportionerligt höga i förhållande till fordringens värde, medan 27 % inte inleder en process eftersom förfarandet är alltför tidskrävande. I syfte att göra det europeiska småmålsförfarandet mer framgångsrikt föreslår kommissionen att man ytterligare begränsar kostnaderna för förfarandet och dess varaktighet.

Den nuvarande förordningen gör det möjligt att skicka den ursprungliga ansökan med e-post om den medlemsstat i vilken förfarandet inleds anser att det är godtagbart (artikel 4.1). Under förfarandet föreskrivs, främst enligt artikel 13, delgivning per post – varvid delgivningen ska styrkas genom ett mottagningsbevis –, medan delgivningar genom andra metoder, däribland elektroniska delgivningar, får ske endast om delgivning per post inte är möjlig. I praktiken innebär detta att all kommunikation mellan parterna och domstolen för närvarande sker per post i många medlemsstater.

Kommissionen föreslår nu att man ska likställa delgivning per post med elektronisk delgivning, förutsatt att en part i förväg uttryckligen har godtagit att handlingar får delges elektroniskt.

Med tanke på att det europeiska småmålsförfarandet i princip är ett skriftligt förfarande hålls muntliga förhandlingar enbart i undantagsfall. Enligt den nuvarande förordningen ”får [domstolen] hålla en muntlig förhandling genom videokonferens […] om det finns tekniska resurser till det”. Detta innebär att personer som kallas till en muntlig förhandling måste ta sig till domstolen, eventuellt i en annan medlemsstat, om de tekniska resurser som krävs inte finns att tillgå. Den nuvarande förordningen innehåller inga incitament eller skyldigheter för medlemsstaterna när det gäller att tillhandahålla dessa tekniska resurser.

Kommissionen föreslår som regel att muntliga förhandlingar framöver hålls genom distanskommunikation, om inte en part begär att få inställa sig vid domstolen och höras personligen.

II C. Kostnader

För närvarande varierar de domstolsavgifter som tas ut i medlemsstaterna betydligt när det gäller det europeiska småmålsförfarandet: från inga avgifter alls till en andel på 57 %. I regel tas avgifterna ut direkt när ansökan inges, varvid käranden kan hoppas på att få tillbaka dem i slutändan, dock endast om vederbörande är den vinnande parten (principen om förlorarens ersättningsskyldighet). I detta sammanhang är kommissionens förslag att begränsa domstolsavgifterna till högst 10 % av fordringens värde, eftersom det skulle skapa ytterligare möjligheter till rättslig prövning. Kommissionen föreslår även ett maximalt belopp på 35 euro i lägsta domstolsavgift.

Med tanke på att betalningen av domstolsavgifter i en rad medlemsstater krävs i form av kontanter eller frimärken måste parterna också antingen resa för att betala avgifterna eller anlita en advokat i den medlemsstat där domstolen är belägen. Båda alternativen ger upphov till kostnader och kan avskräcka parterna från att driva in sina fordringar. Kommissionen avser därför att ålägga medlemsstaterna att införa metoder för distansbetalning av domstolsavgifter.

Enligt den nuvarande förordningen ska den part som ansöker om verkställighet lämna in kopior av både domslutet och formulär D (dvs. intyget avseende domslutet). Kommissionen har noterat att hela formuläret vanligtvis översätts, mot betalning, till språket i den medlemsstat där ansökan om verkställighet inges.

Kommissionen föreslår nu att det ska krävas en översättning bara av avsnitt 4.3 i formuläret (som handlar om domens sakinnehåll).

III. Föredragandens bedömning

III A. Tillämpningsområde

Föredraganden välkomnar ett högre tak för användning av det europeiska småmålsförfarandet. Genom att göra det förenklade förfarandet tillgängligt även för gränsöverskridande fordringar på mellan 2 000 och 10 000 euro ökas andelen fall för vilka en betydande minskning av kostnaderna och tidsåtgången kan bli aktuell.

Föredraganden menar att denna ändring kommer att ytterligare öka antalet fall där företag och konsumenter skulle kunna göra efterlängtade besparingar. Taket för mindre fordringar måste förbli på en nivå som är lägre än beloppet för en genomsnittlig fordran, så att de nödvändiga förfarandegarantierna för större fordringar säkerställs. Man måste också komma ihåg att en ökad användning av förfarandet genom ett höjt tak kommer att göra förfarandet till en del av den dagliga rutinen i domstolarnas verksamhet. Detta kommer att göra det lättare för potentiella användare, i synnerhet konsumenter, att få tillgång till den information som krävs. Det framstår emellertid inte som genomförbart i detta läge att höja taket till högre belopp än 10 000 euro, så föredraganden stöder den siffra som kommissionen föreslagit.

III B. Förfarande

Hållande av muntliga förhandlingar genom videokonferens är ett förslag som kommer i rättan tid när det gäller moderniseringar. Kravet på att ta sig till en muntlig förhandling och betala resekostnaderna kan utgöra en avsevärd börda i gränsöverskridande fall. I en undersökning som kommissionen genomfört om det europeiska småmålsförfarandet uppgav var tredje svarande att de skulle vara mer benägna att inkomma med fordringar om förfarandena kunde slutföras på distans, dvs. om det inte fanns något krav på att infinna sig vid domstolen personligen.

Det är värt att lägga märke till att domstolarna skulle behöva tillhandahålla passande lokaler och utrustning samt underhålla dessa. Sådan infrastruktur är i många fall obefintlig, och de medel som finns att tillgå för att åtgärda detta är otillräckliga i dessa tider av ekonomisk kris. Föredraganden menar därför att medlemsstaterna bör ges en tidsfrist på ytterligare två år för att se till att sådan infrastruktur görs tillgänglig där så krävs överallt inom EU.

När det gäller muntliga förhandlingar menar föredraganden också att domstolarna behöver ökade möjligheter att avslå en begäran om muntlig förhandling om en sådan förhandling inte krävs med hänsyn till sakförhållandena i det specifika fallet.

Föredraganden stöder de delar av förslaget som syftar till att uppmuntra användningen av informationsteknik. Erfarenheterna visar att en otillräcklig användning av informationsteknik avskräcker medborgarna från att använda det europeiska småmålsförfarandet. En femtedel av de svarande uppgav i en undersökning som genomfördes av kommissionen att de skulle vara mer benägna att använda förfarandet om alla förhandlingar kunde utföras via internet. Det system för elektronisk kommunikation som används måste dock fungera felfritt och ge samma förfarandemässiga säkerhet som kommunikation per post, t.ex. avseende mottagningsbevis.

Bestämmelserna om användning av informationsteknik bör därför stärkas, dock utan att påverka nationella förfaranden på ett oskäligt sätt.

III C. Kostnader

Föredraganden anser att de kostnader på 1 000 euro som kan tas ut på en fordran som uppgår till 10 000 euro enligt den nya bestämmelsen fortfarande är ganska höga. Detta förblir dock till stor del en fråga för medlemsstaterna.

Kommissionens förslag om ett maximalt belopp på 35 euro i lägsta domstolsavgift framstår som rimligt, med tanke på att kommissionen har fastställt den genomsnittliga lägsta domstolsavgiften för en fordran på 200 euro till 34 euro och för en fordran på 500 euro till 44 euro. Vidare anser föredraganden att parter med låga inkomster bör undantas. Gränsvärdet för ett sådant avgiftsundantag i var och en av medlemsstaterna skulle kunna fastställas i förhållande till respektive minimilön.

Föredraganden välkomnar kommissionens förslag om en skyldighet för medlemsstaterna att införa metoder för distansbetalning, inklusive banköverföringar och system för internetbetalning med kredit- eller betalkort. Detta skulle göra det möjligt för kärandena att få lägre betalningskostnader, som enligt kommissionen ligger på mellan 400 och 800 euro när det krävs resor. Om en fordran behandlats framgångsrikt på distans vore det rent ut sagt absurt att tvinga parterna att resa för att betala sina avgifter. För att medborgarna ska kunna dra nytta av dessa besparingar måste särskild uppmärksamhet ägnas åt genomdrivandet av ovannämnda skyldighet. Samtidigt anser föredraganden att medlemsstaternas domstolsförvaltningar inte ska behöva erbjuda flera olika metoder för distansbetalning – det räcker med en.

Ändringen av översättningskravet välkomnas eftersom den kommer att leda till besparingar i form av pengar och tid. Enligt de siffror som har offentliggjorts av kommissionen är den genomsnittliga kostnaden för översättning av formulär D 60 euro, men denna kan minskas till 40 euro om endast avsnitt 4.3 översätts. Detta kommer inte att ge upphov till några svårigheter att förstå formuläret eftersom alla andra fält i formuläret än avsnitt 4.3 redan finns att tillgå på alla officiella språk i förordningen. Möjligheten att tillhandahålla formulären i elektroniskt format bör också undersökas i syfte att förenkla förfarandet ytterligare.

IV. Kännedom och vägledning

Det europeiska småmålsförfarandet kan bli framgångsrikt endast om konsumenter, företag, domstolar och rådgivande organisationer känner till det. Uppgifter från kommissionen visar att 86 % av medborgarna och nästan hälften av domstolarna aldrig har hört talas om förfarandet. Det är därför nödvändigt att kommissionen fortsätter sina insatser för att ge information om det europeiska småmålsförfarandet, särskilt via e-juridikportalen, och det är samtidigt lika viktigt att medlemsstaterna kompletterar kommissionens insatser genom nationella upplysningskampanjer.

Konsumenter och företag behöver också mycket konkret information om hur de kan använda förfarandet i praktiken och vad det skulle kosta dem. Det är därför rimligt att medlemsstaterna tillhandahåller information om domstolsavgifter och betalningsmetoder i samband med det europeiska småmålsförfarandet. Kommissionen kommer att offentliggöra denna information på internet, vilket kommer att göra det möjligt för konsumenter och företag att fatta välgrundade beslut.

Konsumenter och små och medelstora företag kan komma att behöva praktisk hjälp med att fylla i de formulär som krävs för förfarandet. Det är i detta sammanhang som kommissionens förslag om praktisk hjälp kommer till störst användning. För att sådan hjälp ska vara ett stöd krävs det dock att den är riktad, praktisk och specifik. Det kan vara lämpligt att undersöka möjligheterna till vägledning på internet, samtidigt som man tänker på att enskild personlig rådgivning också kommer att vara nödvändig. Det kan också vara bra med hjälp på verkställighetsstadiet.

V. Slutsats

På det stora hela ställer sig föredraganden mycket positiv till kommissionens föreslagna ändringar. Hon anser att de ändringar som föreslås i detta förslag till betänkande skulle förbättra småmålsförfarandets funktionssätt ytterligare, och ser fram emot att ta del av andra ledamöters idéer i form av ingivna ändringsförslag.

Förslaget skulle i sin nuvarande lydelse träda i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts, och det skulle börja tillämpas sex månader senare. Föredraganden föreslår att kommissionens befogenhet att anta de erforderliga formulären genom delegerade akter samt medlemsstaternas skyldigheter att tillhandahålla viss information börjar gälla den dag då förordningen träder i kraft, eftersom detta skulle garantera att ramen är på plats den dag då de innehållsmässiga ändringarna blir tillämpliga.

Enligt föredraganden bör medlemsstaterna dessutom få en ytterligare tidsfrist på tre år från dagen för förordningens ikraftträdande för att se till att ändamålsenlig utrustning finns att tillgå i rättssalarna innan det blir obligatoriskt att hålla muntliga förhandlingar genom videokonferens.


ÄRENDETS GÅNG

Titel

Europeiskt småmålsförfarande och europeiskt betalningsföreläggande

Referensnummer

COM(2013)0794 – C7-0414/2013 – 2013/0403(COD)

Framläggande för parlamentet

19.11.2013

 

 

 

Ansvarigt utskott

       Tillkännagivande i kammaren

JURI

9.12.2013

 

 

 

Rådgivande utskott

       Tillkännagivande i kammaren

ITRE

9.12.2013

IMCO

9.12.2013

LIBE

9.12.2013

 

Inget yttrande avges

       Beslut

ITRE

27.11.2013

IMCO

24.9.2014

LIBE

5.12.2013

 

Föredragande

       Utnämning

Lidia Joanna Geringer de Oedenberg

3.9.2014

 

 

 

Behandling i utskott

24.9.2014

11.11.2014

20.1.2015

 

Antagande

16.4.2015

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

23

2

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Max Andersson, Joëlle Bergeron, Marie-Christine Boutonnet, Jean-Marie Cavada, Kostas Chrysogonos, Therese Comodini Cachia, Mady Delvaux, Rosa Estaràs Ferragut, Laura Ferrara, Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, Mary Honeyball, Sajjad Karim, Dietmar Köster, Gilles Lebreton, António Marinho e Pinto, Jiří Maštálka, Emil Radev, Julia Reda, Evelyn Regner, Pavel Svoboda, Axel Voss, Tadeusz Zwiefka

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Daniel Buda, Angel Dzhambazki, Jytte Guteland, Heidi Hautala, Victor Negrescu, Angelika Niebler, Virginie Rozière

Ingivande

23.4.2015

Rättsligt meddelande