Förfarande : 2015/2044(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0143/2015

Ingivna texter :

A8-0143/2015

Debatter :

PV 18/05/2015 - 17
CRE 18/05/2015 - 17

Omröstningar :

PV 19/05/2015 - 5.12
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2015)0196

BETÄNKANDE     
PDF 246kWORD 114k
27.4.2015
PE 549.307v03-00 A8-0143/2015

om finansiering för utveckling

(2015/2044(INI))

Utskottet för utveckling

Föredragande: Pedro Silva Pereira

ÄNDRINGSFÖRSLAG
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 YTTRANDE från budgetutskottet
 RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om finansiering för utveckling

(2015/2044(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–       med beaktande av slutdokumenten från den första och andra internationella konferensen om utvecklingsfinansiering, i synnerhet Monterreyöverenskommelsen från 2002 och Dohaförklaringen från 2008,

–       med beaktande av FN:s generalförsamlings resolutioner 68/204 och 68/279 om den tredje internationella konferensen om utvecklingsfinansiering, som ska hållas i Addis Abeba (Etiopien) den 13 till 16 juli 2015,

–       med beaktande av det aspektdokument som medordförandena för förberedelsen av den tredje internationella konferensen om utvecklingsfinansiering lade fram den 21 januari 2015,

–       med beaktande av FN:s generalsekreterares sammanfattningsrapport från december 2014 om agendan efter 2015, med titeln The Road to Dignity by 2030: Ending Poverty, Transforming All Lives and Protecting the Planet,

–       med beaktande av rapporten från den mellanstatliga expertkommittén för finansiering av hållbar utveckling i augusti 2014,

–       med beaktande av rapporten från juli 2014 från FN:s öppna arbetsgrupp om mål för en hållbar utveckling,

–       med beaktande av dokumentet UNCTAD’s World Investment Report 2014 - Investing in the SDGs: An Action Plan(1),

–       med beaktande av slutdokumentet från FN:s konferens om hållbar utveckling (Rio+20) från juni 2012 The Future We Want,

–       med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution om vägen mot upprättande av en multilateral rättslig ram för omstrukturering av statsskulder från september 2014,

–       med beaktande av kommissionens meddelande av den 5 februari 2015 Ett globalt partnerskap för fattigdomsbekämpning och hållbar utveckling efter 2015 (COM(2015)0044)(2),

–       med beaktande av kommissionens meddelande av den 2 juni 2014 Ett anständigt liv för alla: från vision till kollektiva åtgärder (COM(2014)0335)(3),

–       med beaktande av kommissionens meddelande av den 16 juli 2013 Efter 2015: mot en bred och integrerad strategi för finansiering av fattigdomsutrotning och hållbar utveckling (COM(2013)0531)(4),

–       med beaktande av kommissionens meddelande av den 27 februari 2013 Ett anständigt liv för alla: Att avskaffa fattigdom och ge världen en hållbar framtid (COM(2013)0092)(5),

–       med beaktande av rådets slutsatser av den 12 december 2013 om konsekvens i utvecklingspolitiken,

–       med beaktande av rådets (allmänna frågor) slutsatser av den 16 december 2014 om en omdanande agenda för tiden efter 2015(6),

–       med beaktande av rådets (utrikes frågor) slutsatser av den 12 december 2013 om finansieringen av fattigdomsutrotning och hållbar utveckling efter 2015(7),

–       med beaktande av rådets (utrikes frågor) slutsatser om en starkare roll för den privata sektorn i utvecklingssamarbete av den 12 december 2014,

–       med beaktande av rådets (allmänna frågor) slutsatser av den 25 juni 2013 om den övergripande agendan för tiden efter 2015(8),

–       med beaktande av sin resolution av den 25 november 2014 om EU och den globala utvecklingsramen efter 2015(9),

–       med beaktande av sin resolution av den 23 september 2008 om uppföljningen av Monterreykonferensen 2002 om utvecklingsfinansiering(10),

–       med beaktande av sina resolutioner av den 26 november 2014 om FN:s klimatkonferens 2014 – COP 20 i Lima, Peru (1–12 december 2014)(11), av den 26 februari 2014 om att främja utveckling genom ansvarsfulla affärsmetoder, inklusive utvinningsindustrins roll i utvecklingsländerna(12), av den 8 oktober 2013 om korruption inom den offentliga och den privata sektorn: inverkan på mänskliga rättigheter i tredjeländer(13), av den 21 maj 2013 om bekämpning av skattebedrägeri, skatteundandragande och skatteparadis(14) och av den 16 april 2013 om utveckling som drivs av handel(15),

–       med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 472/2014/EU av den 16 april 2014 om Europaåret för utvecklingssamarbete (2015)(16),

–       med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 233/2014 av den 11 mars 2014 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete för perioden 2014–2020,

–       med beaktande av artikel 208 i EUF-fördraget, som fastställer att utrotning av fattigdom är det främsta målet för EU:s utvecklingspolitik och föreskriver en konsekvent politik för utveckling,

–       med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–       med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling och yttrandet från budgetutskottet (A8-0143/2015), och av följande skäl:

A.     2015 är ett avgörande år för det globala utvecklingsarbetet eftersom man ska anta mål för en hållbar utveckling och nå en överenskommelse om globala klimatåtgärder, båda med en löptid till 2030.

B.     Den tredje internationella konferensen om utvecklingsfinansiering, som kommer att hållas i Addis Abeba (Etiopien) den 13 till 16 juli 2015, måste skapa förutsättningar för finansiering och genomförande av utvecklingsagendan för tiden efter 2015. Hur framgångsrik denna agenda blir styrs av ambitionsnivån på konferensen.

C.     1,5 miljarder människor lever i fattigdom med brister i hälso-, utbildnings- och levnadsstandarder, framför allt i konfliktdrabbade och instabila stater. Detta är inte acceptabelt i en värld där det finns tillräckligt med resurser för att få ett progressivt slut på denna situation.

D.     Utrotning av fattigdom och orättvisor kan endast nås genom fullständig mobilisering av tillräckliga och lämpliga resurser för alla, samt genom en förbättrad inriktning på marginaliserade grupper såsom barn, kvinnor, äldre och personer med funktionshinder. Trots en betydande minskning av den extrema fattigdomen har framstegen bland barn varit långsammare, vilket gör att behovet av att investera i barn – både genom en inhemsk mobilisering av resurser och genom internationell offentlig finansiering – blir en avgörande faktor.

E.     Man kan inte nå någon hållbar utveckling utan fred och säkerhet, vilket även beskrivs i dokumentet om europeiskt samförstånd från 2005;

F.     Tre fjärdedelar av de fattigaste människorna i världen – ungefär 960 miljoner människor – bor för närvarande i medelinkomstländer, och ett nytt utvecklingsparadigm kräver program som riktar sig till både fattiga människor och till fattiga länder.

G.     FN:s konferens för handel och utveckling beräknar att finansieringsbehoven i utvecklingsländer kommer att uppgå till 3,9 biljoner dollar per år för de kommande målen för hållbar utveckling, men för detta saknas för närvarande 2,5 biljoner dollar per år. Kostnaderna för otillräckliga insatser kommer i slutändan att vara mycket högre än kostnaderna för avgörande insatser för hållbar utveckling.

H.     Omfattningen på finansieringen av målen för hållbar utveckling kräver ett starkt och globalt partnerskap och användande av alla former av finansiering (inhemska, internationella, offentliga, privata och innovativa källor) och icke-finansiella medel. Genom privat finansiering kan man komplettera, men inte ersätta, offentlig finansiering.

I.      Mobilisering av inhemska resurser och offentligt utvecklingsbistånd utgör oersättliga grunder för utvecklingsfinansieringen och måste stärkas.

J.      Utvecklingsländernas potential för inhemsk mobilisering av resurser är betydande, men det finns gränser för vad länderna kan uppnå på egen hand. Skatteresurserna utgör fortfarande en liten andel av BNP i de flesta utvecklingsländer och man måste därför främja välbalanserade, rättvisa och effektiva skattesystem som bygger på betalningsförmågan hos enskilda skattebetalare och företag. En inhemsk mobilisering av resurser kräver även en rättvis och öppen fördelning av de fördelar naturtillgångar ger.

K.     Väldigt få utvecklade länder uppfyller åtagandet om att avsätta 0,7 % av bruttonationalinkomsten (BNI) till officiellt utvecklingsbistånd, varav 0,15–0,20 % till de minst utvecklade länderna. De medlemsstater som gick med i EU under 2004 eller senare har åtagit sig att sträva mot ett mål på 0,33 % av BNI, men ännu har ingen av dem nått detta mål.

L.     Många mindre utvecklade länder är utsatta, eller har blivit utsatta på grund av externa händelser såsom väpnade konflikter, epidemier som ebola och naturkatastrofer, och behöver därför större stöd.

M.    Fattigdomsminskning, ekonomisk tillväxt och säkerhet är till stor del beroende av statens möjligheter att utöva sin makt, säkerställa rättstaten och erbjuda grundläggande tjänster som tillgång till utbildning och hälsovård, samtidigt som ägandeprincipen respekteras. Dessa länder behöver i synnerhet större stöd för att införa robusta hälsovårdssystem.

N.     Utvecklingsagendan blir allt bredare och det är därför viktigt att erkänna och skapa ytterligare incitament för de ansträngningar som görs ovanför och utöver det officiella utvecklinsbiståndet. Trots det svåra skatteläget i många OECD-länder upprätthöll man det höga nivåerna på det offentliga utvecklingsbiståndet, och biståndet nådde rekordsumman 134,8 miljarder dollar 2013. Det offentliga utvecklingsbiståndet kan fungera som en katalysator för att dra till sig privata investeringar och man bör ta del av betydelsen av innovativa ekonomiska instrument i detta sammanhang.

O.     Den privata sektorn och utländska direktinvesteringar har, när de regleras ordentligt och kopplas till konkreta förbättringar i den inhemska ekonomin, stor potential att bidra till målen för en hållbar utveckling, vilket återspeglas i Unctads förslag till handlingsplan för dessa mål.

P.     Privata kapitalflöden påverkar utvecklingsländerna på många olika sätt och kan ge både positiva och negativa effekter. Det finns ett betydande ekonomiskt flöde från privata källor till utvecklingsländerna, men detta är ojämnt fördelat och ofta kopplat till utflöden vid till exempel hemförande av vinster, vilket sedan 2010 har överstigit inflödet av utländska direktinvesteringar.

Q.     Civilsamhället spelar en nyckelroll för att säkerställa en universell och inkluderande process på både nationell och global nivå, och bidrar till ett gott styre och ansvarstagande. Utvecklingsbistånd och korruption är ömsesidigt oförenliga.

R.     Det är viktigt att främja användandet av banktjänster i utvecklingsländer.

S.     EU och dess medlemsstater måste, i egenskap av de största givarna av utvecklingsbistånd, leda utvecklingsfinansieringen och bidra till att skapa ett trovärdigt svar på de utmaningar som utvecklingsfinansieringen ger, för att på så sätt säkra att utvecklingspolitiken är förenlig med agendan för tiden efter 2015. Andra utvecklade länder och tillväxtländer bör följa EU:s exempel.

Ett globalt partnerskap

1.      Europaparlamentet välkomnar det första förslaget till resultatdokument från den tredje konferensen om utvecklingsfinansiering, och uppmanar EU och dess medlemsstater att stödja det.

2.      Europaparlamentet välkomnar FN:s generalssekreterares sammanfattningsrapport och dess omdanande, heltäckande och integrerade synsätt på ett ambitiöst globalt partnerskap för utvecklingsmålen och den tillhörande ekonomiska ramen, där fokus ligger på utrotande av fattigdom, de mänskliga rättigheternas universalitet samt jämställdhet. Parlamentet är övertygat om att det krävs heltäckande och betydande genomförandemedel för att ett sådant ambitiöst partnerskap ska lyckas.

3.      Europaparlamentet uppmanar EU att visa sitt politiska ledarskap genom alla förberedelser för att nå en definition av ramen för hållbar utveckling, för ett förnyat avtal för finansiering av utveckling samt för andra genomförandesätt, i enlighet med de åtaganden och värderingar som finns i unionens grundfördrag. Parlamentet anser att tillhandahållandet av utvecklingsstöd från EU inte får användas som villkor av andra partnergivare.

4.      Europaparlamentet kräver att EU och dess medlemsstater upprätthåller sina positioner som ledande biståndsgivare, och att samtidigt verka för ett delat ansvar. Parlamentet uppmanar höginkomstländer, medelinkomstländer och tillväxtekonomier att göra betydande åtaganden.

5.      Europaparlamentet lovordar kommissionens meddelande Ett globalt partnerskap för fattigdomsbekämpning och hållbar utveckling efter 2015, eftersom det är heltäckande, fokuserar på en konsekvent politik och bekräftar att EU åtar sig att spela sin fulla roll i detta globala partnerskap. Parlamentet beklagar dock att det inte finns några åtaganden rörande tidpunkten för framtida ekonomiska mål.

Internationell offentlig finansiering

6.      Europaparlamentet betonar att offentligt utvecklingsbistånd fortsatt är ett nyckelinstrument för att finansiera utveckling. EU och dess medlemsstater uppmanas att genast återigen åta sig att följa målet om 0,7 % av BNI för offentligt utvecklingsbistånd, varav minst 50 % av utvecklingsbiståndet och 0,2 % av BNI ska reserveras för de minst utvecklade länderna, samt att lägga fram fleråriga budgettidtabeller för att öka dessa nivåer till 2020. Parlamentet välkomnar EU:s fasta linje för att insatserna ska koncentreras på utvecklingsbiståndets kvantitet och kvalitet. Parlamentet uppmanar de utvecklade parterna och tillväxtländerna att öka sitt bistånd samt kommissionen och medlemsstaterna att övertyga offentliga och privata givare runt om i världen om att infria sina finansiella löften och göra nya åttaganden. Parlamentet understryker att alla givare måste se till att offentligt utvecklingsbistånd utgör en verklig överföring till utvecklingsländer.

7.      Europaparlamentet understryker att EU och andra utvecklade länder måste följa sitt åtagande om att tillhandahålla utökad, ny och ytterligare finansiering för klimatåtgärder för att nå målet om att till 2020 uppbringa 100 miljarder dollar per år från olika källor, både offentliga och privata, bilaterala och multilaterala, och alternativa källor. Parlamentet beklagar djupt att det inte har gjorts några framsteg när det gäller att ge klimatfinansiering utöver det offentliga utvecklingsbiståndet (additionalitet). Parlamentet begär en gemensam internationell insats från utvecklings- och tillväxtländerna för att finna ny och ytterligare klimatfinansiering för utvecklingsländer – dock inte på bekostnad av utvecklingsbudgeten – i den överenskommelse om globala klimatåtgärder som ska ingås vid Pariskonferensen, som kommer att äga rum i december 2015. Parlamentet anser att EU bör föreslå mellanliggande steg på vägen mot fullständig additionalitet. Medlemsstaterna uppmanas att använda de inkomster som genereras genom koldioxidhandeln till klimatåtgärder i utvecklingsländer. Dessutom uppmanas tillväxtekonomierna att uppbringa klimatfinansiering för utvecklingsländer.

8.      Europaparlamentet stöder innovativa källor för ytterligare finansiering av utvecklings- och klimatåtgärder, såsom skatter på finansiella transaktioner eller koldioxidskatter på internationella flyg- och sjötransporter, samt automatisk avsättning av inkomsterna från koldioxidmarknaden. Parlamentet välkomnar fler europeiska och internationella försök att identifiera ytterligare källor.

9.      Europaparlamentet betonar att officiellt utvecklingsbistånd bör fortsätta att vara grundåtgärden för de finansiella insatserna och stöder införandet av en kompletterande indikator för totalt officiellt stöd för hållbar utveckling, förutsatt att det klargörs helt att denna inte på något sätt ska ersätta eller minska betydelsen av det officiella utvecklingsbiståndet.

10.    Europaparlamentet konstaterar att även om större delen av det officiella utvecklingsbiståndet ges i form av bidrag så är subventionerade lån också viktiga. Dessa bidrar dock till att bygga upp skuldbördan och riskerar att leda till en skuldbubbla, i synnerhet i länder i Afrika söder om Sahara och i Västindien, vilka har begränsat med inkomster för att betala sina skulder. Givarna uppmanas således att ge stöd till de minst utvecklade länderna i form av bidrag. Parlamentet anser att subventionerade lån eventuellt inte är lämpliga för investeringar i sociala sektorer där målet inte är att göra vinst. Parlamentet välkomnar överenskommelsen i OECD:s kommitté för utvecklingsbistånd om att modernisera rapporteringen av subventionerade lån genom att införa ett bidragsekvivalent system i syfte att beräkna det officiella utvecklingsbiståndet.

11.    Europaparlamentet påpekar att EU är världens ledande givare av utvecklingsbistånd och står för nästan 60 % av världens officiella utvecklingsbistånd. Parlamentet begär ändå att kommissionen ska tillhandahålla tydliga och transparenta uppgifter om hur stor andel av den totala budgeten som avsätts för EU:s utvecklingsbistånd, för att kunna bedöma alla europeiska givares uppföljning av Monterreyöverenskommelsen. Parlamentet uttrycker också sin besvikelse över att nivån på EU:s finansiella bidrag till utvecklingsländer inte är synlig, och uppmanar kommissionen att utveckla lämpliga och riktade kommunikations- och informationsverktyg för att öka synligheten i EU:s utvecklingsbistånd.

12.    Europaparlamentet uppmanar EU att beakta långfristiga ekonomiska krav genom att främja och visa vägen för ett mer strategiskt, ambitiöst och universellt tillvägagångssätt, i linje med målen för hållbar utveckling.

13.    Europaparlamentet påminner om EU-budgetens bidrag till utvecklingsfinansiering med 19,7 miljarder euro för utvecklingssamarbete och 6,8 miljarder euro för humanitärt stöd mellan 2014 och 2020, utöver reserven för katastrofbistånd, som motsvarar 2,2 miljarder euro. Parlamentet fäster även uppmärksamheten vid Europeiska utvecklingsfonden, som innehåller 30,5 miljarder euro. Parlamentet förespråkar att fonden ska budgeteras, vilket skulle innebära fördelar såsom ökad transparens, synlighet, effektivitet och ändamålsenlighet. Parlamentet välkomnar det faktum att översynen och revisionen av den fleråriga budgetramen efter valet gör det möjligt att beakta de ökande strukturella behoven i samband med humanitärt bistånd och utvecklingsbehoven i de svagaste och fattigaste länderna.

14.    Europaparlamentet noterar att man i budgeten för 2015 anslår 2,4 miljarder euro i åtaganden (2,1 miljarder euro i betalningar) till utvecklingssamarbete och 928,8 miljoner euro i åtaganden (918,8 miljoner euro i betalningar) till humanitärt bistånd. Parlamentet stöder de åtgärder som vidtagits för att minska eftersläpningen av obetalda räkningar, särskilt för att upprätthålla de svagaste partnernas ekonomiska livskraft, och betonar vikten av principen om jämlikhet mellan åtaganden och betalningar när det gäller humanitärt bistånd, eftersom det allt oftare förekommer kriser då medel snabbt måste betalas ut.

15.    Europaparlamentet påminner om att utvecklingssamarbete är ett delat ansvar mellan EU och medlemsstaterna och att det behöver respektera begreppen komplementaritet och samordning. Parlamentet betonar behovet av att involvera civilsamhället och lokala myndigheter i samordningsprocessen.

16.    Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att främja biståndseffektiviteten genom att bygga vidare på åtagandena inom Busanpartnerskapet för ett effektivt utvecklingssamarbete, minska fragmenteringen genom samlade finansieringsmekanismer samt öka samordningen mellan de olika biståndsmekanismerna och biståndsgivarna. Parlamentet betonar att all utvecklingsfinansiering måste gynna de fattiga, ta hänsyn till kön och vara bra ur miljö- och klimatsynpunkt.

17.    Europaparlamentet påminner om att EUF-fördraget fastslår att minskning och slutligen utrotning av fattigdomen är EU:s främsta mål på utvecklingsområdet, medan försvaret av mänskliga rättigheter, jämlikhet, social sammanhållning och bekämpning av ojämlikhet bör finnas kvar i kärnan av utvecklingsverksamheten.

18.    Europaparlamentet betonar vikten av att fastställa tydliga prioriteringar för utgifter med ett särskilt fokus på åtgärder avseende hälsa, utbildning, energi, vattenförsörjning och infrastruktur. Parlamentet betonar behovet av att göra ytterligare insatser och förbättringar när det gäller biståndets effektivitet genom ökad samordning mellan olika mekanismer och givare.

19.    Europaparlamentet understryker att det offentliga utvecklingsbiståndet bör användas för att prioritera grundläggande sociala tjänster åt alla samt för kollektiva nyttigheter som utförs mindre effektivt inom den privata sektorn, såsom grundläggande utbildning, sociala skyddsnät och hälsovård samt infrastruktur för sanitet, vattenförsörjning och energi, så att utvecklingsländerna kan uppfylla sin fulla potential. Parlamentet understryker att tillgänglighet bör vara ett nyckelkriterium vid den internationella offentliga finansieringen för att främja universella och inkluderande tjänster och infrastrukturer.

20.    Europaparlamentet betonar behovet av att säkerställa att de mest sårbara befolkningsgrupperna får tillgång till utvecklingsmöjligheter. Parlamentet påminner i detta sammanhang om att kanalisering av bistånd enbart genom stater riskerar att leda till att marginaliserade eller utsatta gemenskaper inte får tillräcklig finansiering.

21.    Europaparlamentet betonar vikten av utvecklingsbanker som mobiliserar ytterligare medel för att minska gapet i infrastrukturfinansiering och tillgång till krediter i utvecklingsländer med hjälp av övervaknings- och konsekvensutvärderingsmekanismer.

22.    Europaparlamentet understryker att det är absolut nödvändigt att EU strävar efter största möjliga samordning för att uppnå överensstämmelse med övrig gemenskapspolitik (miljö, migration, internationell handel, mänskliga rättigheter, jordbruk etc.) och för att undvika dubbelarbete och inkonsekventa verksamheter. Parlamentet påminner om att en konsekvent politik för utveckling blev en skyldighet i och med Lissabonfördraget (artikel 208 i EUF-fördraget).

Inhemsk mobilisering av resurser och internationellt skattesamarbete

23.    Europaparlamentet betonar att inhemsk mobilisering av resurser är mer förutsägbart och hållbart än utländskt bistånd och måste utgöra en grundläggande finansieringskälla. Parlamentet uppmanar utvecklingsländerna att öka denna mobilisering och betonar betydelsen av att förbättra insamlandet av inhemska skatter i utvecklingsländer och av robusta, välbalanserade, rättvisa och effektiva skattesystem som gynnar de fattiga, tar hänsyn till de mest utsatta grupperna och respekterar internationella åtaganden om hållbar utveckling. Skadligt stöd bör avskaffas inom energi (i synnerhet för fossila bränslen), fiske och jordbruk.

24.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka sitt kapacitetsbyggande stöd inom skatteförvaltning, ekonomiskt styre, offentlig ekonomisk förvaltning, korruptionsbekämpning, återvinning av stulna tillgångar och bekämpande av skatteundandragande och felaktig transferprissättning. Parlamentet anser att unionen här har en central roll att spela och påminner om betydelsen av fördelningen av skatteinkomster från naturtillgångar, i synnerhet genom skapandet av statsägda förmögenhetsfonder. Parlamentet understryker att man måste påskynda och öka ansträngningarna för att förbättra budgetrapporteringen, samt efterlyser en ökad harmonisering av rutinerna för budgetrapportering mellan länderna.

25.    EU och dess medlemsstater uppmanas att aktivt slå ner på skatteparadis, skatteundandragande och olagliga pengaflöden eftersom dessa motverkar utvecklingsbiståndet och bidrar till utvecklingsländernas skulder, att samarbeta med utvecklingsländerna för att motarbeta det aggressiva skatteunderdragande som vissa transnationella företag ägnar sig åt, samt att söka vägar att hjälpa utvecklingsländerna att motstå påtryckningarna om att konkurrera med skatter, eftersom detta underminerar mobiliseringen av inhemska resurser för utveckling.

26.    Europaparlamentet stöder upprättandet av ett mellanstatligt organ för skattesamarbete under FN:s översinseende och uppmuntrar ett automatiskt informationsutbyte. Parlamentet vill se offentliga register för verkligt ägande samt landsspecifik redovisning för transnationella företag inom alla branscher, för att kunna säkerställa en rättvis fördelning av skatterättigheterna vid förhandling om skatte- och investeringsavtal med utvecklingsländer.

27.    Europaparlamentet anser att internationella regler om företagsskatt bör inkludera principen att skatt ska betalas där värdet utvinns eller skapas.

28.    Europaparlamentet understryker den avgörande betydelsen av gott styre, skydd för mänskliga rättigheter, rättsstatlighet, institutionella ramar och regleringsinstrument. Parlamentet stöder i synnerhet investeringar i kapacitetsbyggande, grundläggande samhällstjänster som utbildning och hälsovård (för att säkerställa hälsovård åt alla), inklusive sexuell och reproduktiv hälsa och rätt till detta, kosthållning, offentliga tjänster och socialt skydd samt kampen mot fattigdom och orättvisor, inklusive bland barn och med avseende på kön. Parlamentet erkänner behovet av tillgänglig infrastruktur och selektiva offentliga investeringar, samt av hållbar användning av naturresurser, även från utvinningsindustriernas sida.

29.    Europaparlamentet understryker att utvecklingsfinansieringen måste användas för att förstärka de tillgängliga resurserna och främja jämställdhet mellan kvinnor och män, kvinnors rättigheter och kvinnors egenmakt. Parlamentet betonar kvinnornas specifika roll i samhället, och understryker att detta bör inkludera jämställdhetsintegrering i budgetarbetet, riktade investeringar inom nyckelsektorer som hälsa och utbildning samt steg för att säkerställa att man fullt ut tar hänsyn till kvinnors och flickors situation vid all utvecklingsfinansiering.

30.    Europaparlamentet vill se mer finansiering av forskning och utveckling inom vetenskap, teknik och innovation i utvecklingsländer, och anser att denna finansiering bör vara både inhemsk och internationell. Parlamentet uppmanar till främjande av forskning och utveckling som kan driva utvecklingen framåt när det gäller att möta komplexa utmaningar, och leda till en god förvaltning av kollektiva nyttigheter, såsom teknik och innovation på hälsoområdet. Parlamentet påpekar att mikroföretag och små och medelstora företag spelar en mycket viktig roll i detta sammanhang. Parlamentet vill se en översyn av de intellektuella äganderättigheter som har införts i utvecklingsländer genom frihandelsavtal, så att man kan identifiera eventuella negativa effekter på allmänhälsan, miljön och tekniköverföringen.

Den privata sektorn och civilsamhället

31.    Europaparlamentet understryker den stora betydelsen av att upprätta gynnsamma villkor för privata företag och företagande i utvecklingsländer, i synnerhet för mikroföretag och små och medelstora företag, eftersom de spelar en grundläggande roll som motor för sysselsättning och inkluderande tillväxt. Parlamentet efterlyser framför allt ytterligare förstärkningar av mikrofinansieringslån och garantisystem. Parlamentet insisterar på behovet av att vidareutveckla lokala och regionala banker och kreditunioner för att i betydande grad minska de överdrivet höga räntorna för marknadslån, så att samhällsutvecklingen kan stödjas bättre på lokal nivå(17). Den privata sektorn bör anpassa sig till målen för en hållbar utveckling genom lämpliga partnerskap, ekonomiska instrument, incitament, en ansvarsram och ett effektivt system för företagens sociala ansvar. Parlamentet påminner om behoven av att uppfylla internationella standarder såsom internationella arbetsorganisationens standarder och FN:s vägledande principer om företag och mänskliga rättigheter.

32.    Europaparlamentet understryker att man måste göra det lättare för företag att få tillgång till de informations-, utbildnings- och rådgivningsplattformar som krävs för deras utveckling.

33.    Europaparlamentet understryker att för att skapa en långsiktig stimulering av ekonomin måste ungdomar och kvinnor ges tillgång till krediter för att starta företag.

34.    Europaparlamentet understryker den roll för den sociala sammanhållningen som spelas av producentorganisationernas kollektiva företagande för att förebygga etniska och religiösa konflikter.

35.    Europaparlamentet kräver att EU:s stöd och samarbete med den privata sektorn kan, och måste, bidra till att minska fattigidomen och ojämlikheterna samt främja mänskliga rättigheter, miljönormer, klimatåtaganden och social dialog. Parlamentet efterlyser en juridiskt bindande ram för företag, inklusive transnationella företag, med ett varningsförfarande.

36.    Europaparlamentet uppmanar EU att, tillsammans med utvecklingsländerna, införa en regleringsram i enlighet med Unctads heltäckande investeringspolitiska ram för hållbar utveckling, som stimulerar ansvarstagande, transparenta och kontrollerbara investeringar och bidrar till utvecklingen av en socialt medveten privat sektor i utvecklingsländer.

37.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja en ökad tillgång till finansiering för mikroföretag, små och medelstora företag och kooperativ i utvecklingsländer. Parlamentet understryker behovet av system för mikrolån, i synnerhet för kvinnor. Parlamentet vill se en fortsatt utveckling av lokala och regionala banker och kreditunioner. Kommissionen uppmanas att uppmuntra utvecklingsländer att bedriva en politik och en rättslig ram som främjar utvecklingen av banktjänster. Det finns ett behov av information och utbildning inom ekonomi, banktjänster, försäkring och relevant ny teknik på olika nivåer – bland annat för fattiga, kvinnor och andra utsatta grupper.

38.    Europaparlamentet påminner om att offentligt bistånd är långt ifrån tillräckligt för att täcka alla investeringsbehov i utvecklingsländerna. Parlamentet insisterar därför på de hävstångseffekter som kombinationer och offentlig-privata partnerskap kan få för att förbättra utvecklingsbiståndets effekter, attrahera privat finansiering och stödja lokala företag. Parlamentet betonar dock att kombinationsfinansiering inte får ersätta staternas ansvar för att tillgodose sociala behov och att den bör anpassas till nationella utvecklingsmål och principerna om utvecklingseffektivitet. Parlamentet uppmuntrar offentlig–privata partnerskap, särskilt inom forskningen i samband med initiativet för innovativa läkemedel, såsom programmet Ebola+.

39.    Europaparlamentet vill se internationella standarder och kriterier samt en skuldriskanalys för kombinerade projekt och offentlig-privata-partnerskap som drar till sig finansiering och stödjer lokala företag, samtidigt som man respekterar Internationella arbetsorganisationens och Världshälsoorganisationens normer och internationella standarder för mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen med kraft, mot bakgrund av dess önskan att kraftigt utöka användningen av kombinerad finansiering i framtiden, att genomföra rekommendationerna i Europeiska revisionsrättens särskilda rapport om att kombinera bidrag och att utvärdera mekanismen för att kombinera lån och bidrag, särskilt när det gäller utvecklingsmässig och finansiell additionalitet, transparens och ansvarighet. Europeiska investeringsbanken och andra institut som finansierar utveckling uppmanas att prioritera investeringar i företag och fonder som offentliggör verkligt ägande och tillämpar en landsspecifik redovisning.

40.    Europaparlamentet ger sitt stöd till en ökad marknadstillgång för utvecklingsländer, och då i synnerhet de minst utvecklade länderna, eftersom detta kan bidra till att stärka den privata sektorn och skapa incitament för reformer. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att handels- och investeringsavtal, i synnerhet med utvecklingsländer, de minst utvecklade länderna och instabila stater, anpassas till målen om hållbar utveckling och främjar mänskliga rättigheter och regional integration. Sådana avtal bör vara föremål för konsekvensbedömningar rörande målen. Parlamentet stöder kommissionens förslag om att uppdatera sin strategi för handelsrelaterat bistånd i ljuset av resultaten av förhandlingarna om målen efter 2015, samt att ge en särskild och differentierad behandling till utvecklingsländer, de minst utvecklade länderna och instabila stater i handelsavtalen – samtidigt som man respekterar deras politiska utrymme att fatta självständiga beslut utifrån sitt nationella sammanhang och den egna befolkningens behov.

41.    Europaparlamentet efterlyser åtgärder för att främja användande av och insyn i nationella offentliga upphandlingssystem för verksamhet inom den offentliga sektorn samt för att stärka konkurrensmyndigheterna i utvecklingsländer.

42.    Europaparlamentet understryker det positiva bidrag som migranter ger till utvecklingen i sina ursprungsländer och efterlyser ett effektivare och mer innovativt samarbete mellan ursprungs- och målländer rörande migrationspolitiken. Parlamentet påpekar att de pengar som diasporan skickar hem utgör betydande och ökande ekonomiska flöden och stöder därför skapandet av diasporafonder, samt efterlyser ytterligare åtgärder för att minska kostnaderna för betalningsöverföringar så att effekterna av dessa överföringar på den lokala utvecklingen i ursprungsländerna ökar.

43.    Europaparlamentet vill se ett ökat deltagande från lokala myndigheter och civilsamhället, däribland gemenskapsbaserade icke-statliga organisationer, i diskussioner om utvecklingsprioritering, i synnerhet vid Addis Abeba-konferensen, samt ett mer inkluderande och ansvarstagande genomförande av agendan för tiden efter 2015. Parlamentet understryker de icke-statliga organisationernas roll i genomförandet av verksamhet på marken och utvecklingen av ansvars-, övervaknings- och översynsmekanismer. Parlamentet är medvetet om att nödvändiga medel måste avsättas om de lokala myndigheterna ska kunna bidra till att uppnå målen om hållbar utveckling. Unga människor måste i större utsträckning inkluderas i diskussionerna om utvecklingsagendan efter 2015, i synnerhet genom användande av innovativ kommunikationsteknik. Parlamentet understryker den roll som EU:s delegationer spelar för att underlätta sådana dialoger.

Global styrning

44.    Europaparlamentet påminner om FN:s centrala roll, tillsammans med andra befintliga institutioner och forum som till exempel OECD, i den globala ekonomiska styrningen och utvecklingen. Parlamentet efterlyser en jämställd och könsbalanserad representation från alla länder i multilaterala institutioner och andra normerande organ, däribland internationella finansiella institutioner. Parlamentet påminner om att alla internationella finansiella institutioner måste följa grundläggande transparensnormer – i enlighet med stadgan om transparens i internationella ekonomiska institutioner – och bedriva en politik som ger öppenhet för allmänheten.

45.    Europaparlamentet kräver att man måste göra det lättare att hitta lösningar för att nå en hållbar skuldsättning, däribland standarder för ansvarsfullt lånande, genom en multilateral rättslig ram för omstrukturering av statsskulder i syfte att lätta på skuldbördan och undvika en ohållbar skuldsättning. Parlamentet uppmanar EU att aktivt engagera sig i FN-förhandlingarna om denna ram. Parlamentet uppmanar EU att arbeta för ett införande av principerna från FN:s konferens för handel och utveckling om ansvarsfulla transaktioner vid statsskulder, för såväl utlånare som låntagare.

46.    Europaparlamentet välkomnar de internationella försöken att lätta de internationella skuldåtagandena för de eboladrabbade länderna, för att hjälpa dem att möta den ekonomiska kris som epidemin har orsakat.

47.    Europaparlamentet efterlyser en översyn av de internationella organisationernas program och instrument för ekonomiskt utvecklingsstöd för att kunna anpassa dem till de nya målen om hållbar utveckling. Parlamentet uppmanar i synnerhet Europeiska investeringsbanken, Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling, Internationella valutafonden och Världsbanken att upprätta högsta möjliga standard för ansvarstagande finansiering samt att i högre grad rikta sina resurser mot utvecklingsländernas behov, inklusive genom ömsesidigt effektiva lånearrangemang för fattiga länder. Parlamentet begär en ökning av beloppen till lån med särskilt förmånliga villkor genom Europeiska investeringsbanken, utöver dess nuvarande mandat, så att dess finansiering till låginkomstländer kan öka ytterligare.

Övervakning, kontrollerbarhet och översyn

48.    Europaparlamentet vill vid Addis Abeba-konferensen se en överenskommelse om en gedigen, öppen och tillgänglig övervaknings- och ansvarsram för effektiv spårning och uppföljning av investeringar och framsteg rörande specifika åtaganden och mål. Parlamentet vill se ett internationellt initiativ för att förbättra kvaliteten på statistik, data och information, inklusive data uppdelad efter inkomst, kön, ålder, ras, etnicitet, migrationsstatus, funktionshinder, geografisk plats samt andra egenskaper som är relevanta i det nationella sammanhanget. Parlamentet uppmanar alla parter att säkerställa ett öppet och effektivt genomförande av bistånd och finansiering, i synnerhet genom undertecknande och effektivt genomförande av bestämmelserna i FN:s konvention mot korruption och genom att åta sig att systematiskt offentliggöra precisa, och jämförbara inkomst- och utgiftsuppgifter samt budgetdokument i rätt tid. Parlamentet uppmanar specifikt kommissionen att fortsätta att övervaka och kontrollera finansieringen av biståndsprogram och biståndsprojekt samt att vidta de åtgärder som krävs när det finns bevis för korruption och vanskötsel. Parlamentet uppmanar dessutom bestämt kommissionen att öka stödet till stärkandet av rättsliga och korruptionsbekämpande organ i utvecklingsländerna.

49.    Europaparlamentet efterlyser ett internationellt initiativ för att förbättra kvaliteten på statistik, uppgifter och information för att spåra utgifter, investeringar och framsteg för specifika åtaganden och mål. Parlamentet välkomnar att man i de globala insatserna för att säkerställa genomförandet av målen för hållbar utveckling använder sig av uppgifter som är tillräckligt uppdelade på inkomst, kön, ålder och andra indikatorer, så att effekterna av politiken kan övervakas effektivt.

50.    Europaparlamentet upprepar att utöver BNP så behövs det nya indikatorer för att ta hänsyn till de sociala och miljömässiga utmaningarna, och påpekar att detta i synnerhet bör inkludera FN:s index för mänsklig utveckling, ginikoefficienten, ett mått på jämställdheten, koldioxidutsläppen och det ekologiska fotavtrycket.

51.    Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Förenta nationernas generalsekreterare och mötesledarna för förberedelsen av den tredje internationella konferensen om utvecklingsfinansiering.

(1)

http://unctad.org/en/publicationslibrary/wir2014_en.pdf

(2)

(3)

(4)

http://ec.europa.eu/transparency/regdoc/rep/1/2013/SV/1-2013-531-SV-F1-1.Pdf

(5)

http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:52013DC0092&qid=1430912136809&from=SV

(6)

http://eu-un.europa.eu/articles/en/article_15873_en.htm

(7)

http://eu-un.europa.eu/articles/en/article_14363_en.htm

(8)

http://eu-un.europa.eu/articles/en/article_13692_en.htm

(9)

Antagna texter, P8_TA(2014)0059.

(10)

EUT C 8, 14.1.2010, s. 1.

(11)

Antagna texter, P8_TA(2014)0063.

(12)

Antagna texter, P7_TA(2014)0163.

(13)

Antagna texter, P7_TA(2013)0394.

(14)

Antagna texter, P7_TA(2013)0205.

(15)

Antagna texter, P7_TA(2013)0119.

(16)

http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=CELEX:32014D0472

(17)

Report on Support for SMEs in Developing Countries Through Financial Intermediaries, Dalberg, november 2011, www.eib.org.


YTTRANDE från budgetutskottet (16.4.2015)

till utskottet för utveckling

över finansiering för utveckling

(2015/2044(INI))

Föredragande av yttrande: Charles Goerens

FÖRSLAG

Budgetutskottet uppmanar utskottet för utveckling att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet påpekar att EU är världens ledande givare av utvecklingsbistånd och står för nästan 60 % av världens officiella utvecklingsbistånd. Parlamentet begär ändå att kommissionen ska tillhandahålla tydliga och transparenta uppgifter om andelen av den totala budgeten för EU:s utvecklingsbistånd för att kunna bedöma alla europeiska givares uppföljning av Monterreyöverenskommelsen. Parlamentet uttrycker också besvikelse över att nivån på EU:s finansiella bidrag till utvecklingsländer inte är synlig och uppmanar kommissionen att utveckla lämpliga och riktade kommunikations- och informationsverktyg för att öka synligheten av EU:s utvecklingsbistånd.

2.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska unionen att beakta långfristiga ekonomiska krav genom att främja och visa vägen för ett mer strategiskt, ambitiöst och universellt tillvägagångssätt, i linje med målen för hållbar utveckling.

3.  Europaparlamentet begär en gemensam internationell insats för utvecklings- och tillväxtländerna att finna ny ytterligare klimatfinansiering för utvecklingsländer – dock inte på bekostnad av utvecklingsbudgeten – i den överenskommelse om globala klimatåtgärder som ska ingås vid Pariskonferensen i december 2015.

4.  Europaparlamentet påminner om EU–budgetens bidrag till utvecklingsfinansiering med 19,7 miljarder EUR för utvecklingssamarbete och 6,8 miljarder EUR för humanitärt stöd mellan 2014 och 2020, utöver reserven för katastrofbistånd, som motsvarar 2,2 miljarder EUR. Parlamentet fäster även uppmärksamheten vid Europeiska utvecklingsfonden, som innehåller 30,5 miljarder EUR. Parlamentet förespråkar att EUF ska budgeteras, vilket skulle innebära fördelar såsom ökad transparens, synlighet, effektivitet och ändamålsenlighet. Parlamentet välkomnar det faktum att översynen och revisionen av den fleråriga budgetramen efter valet gör det möjligt att beakta de ökande strukturella behoven i samband med humanitärt bistånd och utvecklingsbehoven i de svagaste och fattigaste länderna.

5.  Europaparlamentet noterar att man i budgeten för 2015 anslår 2,4 miljarder EUR i åtaganden (2,1 miljarder EUR i betalningar) till utvecklingssamarbete och 928,8 miljoner EUR i åtaganden (918,8 miljoner EUR i betalningar) till humanitärt bistånd. Parlamentet stöder de åtgärder som vidtagits för att minska eftersläpningen av obetalda räkningar, särskilt för att upprätthålla de svagaste partnernas ekonomiska livskraft, och betonar vikten av principen om jämlikhet mellan åtaganden och betalningar när det gäller humanitärt bistånd, eftersom det allt oftare förekommer kriser då medel snabbt måste betalas ut.

6.  Europaparlamentet betonar vikten av att fastställa tydliga prioriteringar för utgifter med ett särskilt fokus på åtgärder avseende hälsa, utbildning, energi, vattenförsörjning och infrastruktur. Parlamentet betonar behovet av ytterligare insatser och förbättringar när det gäller biståndets effektivitet genom en större samordning mellan olika mekanismer och givare.

7.  Europaparlamentet välkomnar EU:s fasta linje för att insatserna ska koncentreras på utvecklingsbiståndets kvantitet och kvalitet. Parlamentet uppmanar kommissionen att utnyttja sin expertis och auktoritet för att övertyga andra offentliga och privata givare runt om i världen att infria sina finansiella löften.

8.  Europaparlamentet understryker att det är absolut nödvändigt att EU strävar efter största möjliga samordning för att uppnå överensstämmelse med övrig gemenskapspolitik (miljö, migration, internationell handel, mänskliga rättigheter, jordbruk etc.) och för att undvika dubbelarbete och inkonsekventa verksamheter. Parlamentet påminner om att en konsekvent politik för utveckling blev en skyldighet i och med Lissabonfördraget (artikel 208 i EUF-fördraget).

9.  Europaparlamentet betonar att det offentliga utvecklingsbiståndet fortfarande är ett huvudinstrument för att finansiera utveckling och uppmanar EU och dess medlemsstater att på nytt åta sig att nå BNI–målet på 0,7 procent. Parlamentet betonar dessutom den potential som privata investeringar har – om de regleras korrekt när det gäller deras bidrag till utvecklingen – och betydelsen av innovativa finansieringsinstrument för att dra till sig sådana ytterligare resurser. Parlamentet påminner om att offentligt bistånd är långt ifrån tillräckligt för att täcka alla investeringsbehov i utvecklingsländerna. Parlamentet insisterar därför på de hävstångseffekter som kombinationer och offentlig-privata partnerskap kan få för att förbättra utvecklingsbiståndets effekter, attrahera privat finansiering och att stödja lokala företag. Parlamentet betonar dock att kombinationsfinansiering inte får ersätta staternas ansvar för att tillgodose sociala behov och att den bör styras av principer om utvecklingseffektivitet. Parlamentet uppmuntrar offentlig–privata partnerskap, särskilt inom forskningen i samband med initiativet för innovativa läkemedel såsom programmet Ebola+.

10. Europaparlamentet betonar hur viktigt det är att inhemska resurser mobiliseras genom förbättrad skatteuppbörd i utvecklingsländer. Parlamentet påpekar att skatteresurser är en mer förutsägbar och hållbar finansieringskälla än utländskt bistånd. Parlamentet anser att unionen här har en central roll att spela för att stödja utvecklingsländer att upprätta relevanta administrativ kapacitet, att bekämpa skatteundandragande och felaktig transferprissättning och att bistå till återvinning av stulna tillgångar.

11. Europaparlamentet uppmanar kommissionen med kraft, mot bakgrund av dess önskan att kraftigt utöka användningen av kombinerad finansiering i framtiden, att genomföra rekommendationerna i Europeiska revisionsrättens särskilda rapport om att kombinera bidrag och att utvärdera mekanismen för att kombinera lån och bidrag, särskilt när det gäller utvecklingsmässig och finansiell additionalitet, transparens och ansvarighet.

12. Europaparlamentet betonar att kombinerad finansiering riskerar att leda till ett skuldbubbla, särskilt i Afrika söder om Sahara och i länder i Västindien med begränsade inkomster för att betala sina lån. Givarna uppmanas således att ge stöd till de minst utvecklade länderna i form av bistånd.

13. Europaparlamentet betonar den stora vikten av att stödja mikroföretag och små och medelstora företag och efterlyser framför allt ytterligare förstärkningar av mikrofinansieringslån och garantisystem. Parlamentet insisterar på behovet av att vidareutveckla lokala och regionala banker och kreditunioner för att i betydande grad minska de överdrivet höga räntorna för marknadslån, och därmed bättre stödja samhällsutveckling på lokal nivå(1).

14. Europaparlamentet påminner om att utvecklingssamarbete är ett delat ansvar mellan EU och medlemsstaterna och att det behöver respektera begreppen komplementaritet och samordning. Parlamentet betonar behovet av att involvera civilsamhället och lokala myndigheter i samordningsprocessen.

15. Europaparlamentet påminner om att EUF-fördraget fastslår att minskning och slutligen utrotning av fattigdomen är EU:s främsta mål på utvecklingsområdet, medan försvaret av mänskliga rättigheter, jämlikhet, social sammanhållning och bekämpning av ojämlikhet bör finnas kvar i centrum av utvecklingsverksamheten.

16. Europaparlamentet påpekar en förändring i karaktären på den globala fattigdomen, då de flesta av världens fattiga människor finns i medelinkomstländer, vilket betyder att ett nytt utvecklingsparadigm måste återspegla denna nya realitet. Parlamentet betonar behovet av att säkerställa att de mest sårbara befolkningsgrupperna får tillgång till utvecklingsmöjligheter. Parlamentet påminner i detta sammanhang om att kanalisering av bistånd enbart genom stater riskerar att leda till att marginaliserade eller utsatta gemenskaper inte får tillräcklig finansiering.

17. Europaparlamentet betonar vikten av utvecklingsbanker som mobiliserar ytterligare medel för att minska gapet i infrastrukturfinansiering och tillgång till krediter i utvecklingsländer med hjälp av övervaknings- och konsekvensutvärderingsmekanismer.

18. Europaparlamentet begär en ökning av beloppen till lån med särskilt förmånliga villkor genom Europeiska investeringsbanken, utöver dess nuvarande mandat, så att dess finansiering till låginkomstländer kan öka ytterligare.

19. Europaparlamentet efterlyser ett internationellt initiativ för att förbättra kvaliteten på statistik, uppgifter och information för att spåra utgifter, investeringar och framsteg för specifika åtaganden och mål. Parlamentet välkomnar att man i de globala insatserna för att säkerställa genomförandet av målen för hållbar utveckling använder sig av uppgifter som är tillräckligt uppdelade på inkomst, kön, ålder och andra indikatorer, så att effekterna av den politik som styrs av målen för hållbar utveckling kan övervakas effektivt.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

16.4.2015

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

24

1

3

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Reimer Böge, Lefteris Christoforou, Jean-Paul Denanot, Gérard Deprez, José Manuel Fernandes, Eider Gardiazabal Rubial, Ingeborg Gräßle, Iris Hoffmann, Monika Hohlmeier, Bernd Kölmel, Vladimír Maňka, Ernest Maragall, Sophie Montel, Siegfried Mureșan, Younous Omarjee, Pina Picierno, Paul Rübig, Patricija Šulin, Eleftherios Synadinos, Indrek Tarand, Isabelle Thomas, Marco Valli, Daniele Viotti, Marco Zanni

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Andrey Novakov, Ivan Štefanec, Nils Torvalds, Tomáš Zdechovský

(1)

Report on Support for SMEs in Developing Countries Through Financial Intermediaries, Dalberg, november 2011, www.eib.org.


RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

20.4.2015

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

19

1

3

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Beatriz Becerra Basterrechea, Ignazio Corrao, Nirj Deva, Doru-Claudian Frunzulică, Enrique Guerrero Salom, Maria Heubuch, Hans Jansen, Teresa Jiménez-Becerril Barrio, Stelios Kouloglou, Arne Lietz, Linda McAvan, Norbert Neuser, Maurice Ponga, Lola Sánchez Caldentey, György Schöpflin, Pedro Silva Pereira, Davor Ivo Stier, Bogdan Brunon Wenta, Anna Záborská

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Louis-Joseph Manscour, Judith Sargentini, Eleni Theocharous, Joachim Zeller

Rättsligt meddelande