Förfarande : 2015/2058(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0184/2015

Ingivna texter :

A8-0184/2015

Debatter :

PV 07/07/2015 - 16
CRE 07/07/2015 - 16

Omröstningar :

PV 08/07/2015 - 4.14
CRE 08/07/2015 - 4.14
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2015)0265

BETÄNKANDE     
PDF 251kWORD 121k
9.6.2015
PE 551.919v02-00 A8-0184/2015

om skatteundandragande och skatteflykt som utmaningar till goda styrelseformer, socialt skydd och utveckling i utvecklingsländer

(2015/2058(INI))

Utskottet för utveckling

Föredragande: Elly Schlein

Rådgivande utskotts föredragande (*):

Hugues Bayet, utskottet för ekonomi och valutafrågor

(*) Förfarande med associerat utskott – artikel 54 i arbetsordningen

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 MOTIVERING
 YTTRANDE från utskottet för ekonomi och valutafrågor(*)
 SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP
 RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om skatteundandragande och skatteflykt som utmaningar till goda styrelseformer, socialt skydd och utveckling i utvecklingsländer

(2015/2058(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–       med beaktande av Monterreydeklarationen (2002), den internationella konferensen om utvecklingsfinansiering i Doha (2008), Parisförklaringen (2005) och Accra-agendan för åtgärder (2008),

–       med beaktande av FN:s generalförsamlings resolutioner 68/204 och 68/279 om den tredje internationella konferensen om utvecklingsfinansiering, som ska hållas i Addis Abeba (Etiopien) den 13–16 juli 2015,

–       med beaktande av arbetet inom FN:s expertkommitté för internationellt samarbete i skattefrågor(1),

–       med beaktande av FN:s modellavtal för dubbelbeskattning mellan utvecklade länder och utvecklingsländer(2),

–       med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism(3),

–       med beaktande av kommissionens meddelande av den 21 april 2010 Beskattning och utveckling – Samarbete med utvecklingsländer för att främja god förvaltning i skattefrågor (COM(2010)0163),

–       med beaktande av kommissionens meddelande av den 5 februari 2015 Ett globalt partnerskap för fattigdomsbekämpning och hållbar utveckling efter 2015 (COM(2015)0044),

–       med beaktande av kommissionens meddelande av den 18 mars 2015 om skattetransparens för att bekämpa skatteflykt och skatteundandragande (COM(2015)0136),

–       med beaktande av sin resolution av den 21 maj 2013 om bekämpning av skattebedrägeri, skatteundandragande och skatteparadis(4),

–       med beaktande av sin resolution av den 8 mars 2011 om beskattning och utveckling – samarbete med utvecklingsländer för att främja god förvaltning i skattefrågor(5),

–       med beaktande av sin resolution av den 10 februari 2010 om god förvaltning i skattefrågor(6),

–       med beaktande av sin resolution av den 8 oktober 2013 om korruption inom den offentliga och den privata sektorn: inverkan på mänskliga rättigheter i tredjeländer(7),

–       med beaktande av sin resolution av den 26 februari 2014 om att främja utveckling genom ansvarsfulla affärsmetoder, inklusive utvinningsindustrins roll i utvecklingsländerna(8).

–       med beaktande av sin resolution av den 25 november 2014 om EU och den globala utvecklingsramen efter 2015(9),

–       med beaktande av sin resolution av den 13 mars 2014 om EU-rapporten om en konsekvent politik för utveckling 2013(10),

–       med beaktande av artikel 208 i EUF-fördraget som fastställer att utrotning av fattigdom är det främsta målet för EU:s utvecklingspolitik och föreskriver en konsekvent politik för utveckling,

–       med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–       med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling och yttrandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A8-0184/2015), och av följande skäl:

A.     Olagliga finansiella flöden, dvs. alla de oredovisade finansiella utflöden som inbegriper kapital som intjänats, överförts eller använts olagligen, har ofta sitt ursprung i skatteundandragande och skatteflykt, som till exempel oskälig internprissättning, vilket strider mot principen att skatter ska betalas där vinsten har gjorts. Skatteundandragande och skatteflykt har av alla stora internationella texter och konferenser om utvecklingsfinansiering pekats ut som stora hinder för mobilisering av inhemska skatteintäkter till förmån för utveckling.

B.     Enligt 2014 års rapport från Global Financial Integrity stod kombinerade utländska direktinvesteringar och offentligt utvecklingsbistånd mellan 2003 och 2013 för något mindre än de olagliga utflödena. Detta olagliga utflöde av kapital är ungefär tio gånger större än det bistånd som ges till utvecklingsländer, som ska användas till fattigdomsbekämpning, välfärd och hållbar utveckling, vilket motsvarar en olaglig kapitalflykt från utvecklingsländerna på uppskattningsvis 1 000 miljarder dollar om året.

C.     Att generera offentliga intäkter från utvinningsindustrin är nödvändigt för många utvecklingsländers utvecklingsstrategier, särskilt i de minst utvecklade länderna, men utvinningsindustrins potential att öka skatteintäkterna utnyttjas i allmänhet inre tillräckligt, på grund av bristfälliga skatteregler eller svårigheter att upprätthålla dem, eftersom uppgörelser mellan utvecklingsländernas regeringar och företagen inom utvinningsindustrin ofta är av ad hoc-mässig karaktär och förhandlas fram utan insyn och tydliga riktlinjer.

D.     Förekomsten av stora informella sektorer i utvecklingsländernas ekonomier omöjliggör i princip en bredare inkomstbeskattning, och i länder där en stor andel av befolkningen lever i fattigdom är en stor del av BNP inte beskattningsbar.

E.     Rättvisa, välbalanserade, effektiva och transparenta skattesystem ger nödvändig finansiering till regeringar, så att de kan erbjuda medborgarna de grundläggande offentliga tjänster som de har rätt till, såsom hälso- och sjukvård och utbildning för alla. En effektiv omfördelningspolitik bidrar till att minska påverkan av den växande omjämlikheten på dem som är mest behövande.

F.     Enligt Unctad har 30 % av de gränsöverskridande företagsinvesteringarna gått via länder med låga skatter, som används som mellanled, innan de når sin slutdestination som produktiva tillgångar.

G.     Intäkter från bolagsskatt utgör en betydande del av utvecklingsländernas nationella inkomst, vilket gör att dessa länder drabbas särskilt hårt av företagens skatteflykt, och under de senaste åren har utvecklingsländerna stadigt sänkt sina bolagsskattesatser.

H.     Skatteparadis och jurisdiktioner som tillämpar sekretess som innebär att bankinformation eller finansiell information tillåts hållas privat, kombinerat med system för skattebefrielse för att locka till sig kapital och inkomster som skulle ha beskattats i andra länder, skapar en skadlig skattekonkurrens, undergräver rättvisan i skattesystemet och snedvrider handeln och investeringarna, vilket särkskilt drabbar utvecklingsländerna som årligen förlorar uppskattningsvis 189 miljarder US-dollar i skatteintäkter.

I.      Beskattning kan vara en tillförlitlig och varaktig inkomstkälla i utvecklingsländer och är till skillnad från traditionella mekanismer för utvecklingsfinansiering, som subventionerade lån, stabila, men endast om det finns ett rättvist, välbalanserat, effektivt och transparent beskattningssystem, en effektiv och ändamålsenlig skatteförvaltning som främjar skattemoralen och en transparent och ansvarsfull användning av de offentliga inkomsterna kan säkras.

J.      De potentiella fördelarna med en effektiv och transparent beskattning och ekonomisk politik sträcker sig bortom ökningen av tillgängliga resurser för att främja utveckling. Beskattning har positiva bieffekter för samhällsstyrningen och statsbyggandet genom att den stärker de demokratiska institutionerna, rättsstaten och det sociala kontraktet mellan regeringen och medborgarna, så att det skapas en ömsesidig koppling mellan skatter, offentliga och sociala tjänster och ansträngningar för att främja stabila offentliga finanser, vilket gynnar det långsiktiga oberoende från utländskt bistånd och gör det möjligt för utvecklingsländerna att överta äganderätten till sina politiska beslut.

K.     Behovet av att öka de inhemska intäkterna har blivit mer akut i och med den finansiella och ekonomiska krisen.

L.     Andelen finansiella medel som gjorts tillgängliga av utvecklingsländerna genom mobilisering av inhemska intäkter har ökat stadigt, och viktiga framsteg har gjorts inom detta område med stöd från internationella givare.

M.    Utvecklingsländerna har stora politiska, administrativa och tekniska problem med att öka sina skatteintäkter till följd av otillräckliga mänskliga och finansiella resurser för att samla in skatter, otillräcklig administrativ förmåga att hantera komplexiteten i att ta ut skatt från multinationella företag, brist på infrastruktur och kapacitet för att driva in skatter, kompetensflykt från skattemyndigheter, korruption, bristande legitimitet i det politiska systemet, bristande deltagande i internationellt skattesamarbete och en ojämn inkomstfördelning och dålig förvaltning på skatteområdet.

N.     Det rådande världsläget med avreglerad handel och det gradvisa undanröjandet av handelsbarriärer de senaste decennierna har ökat den gränsöverskridande handeln med varor. Detta har dock skapat problem för de utvecklingsländer som till stor del är beroende av skatteintäkter från handeln (särskilt de minst utvecklade länderna), när det gäller att kompensera för lägre handelsskatter och att skifta till andra typer av inhemska resurser, särskilt en välbalanserad skattemix.

O.     På senare år har det skett en ökning av antalet skatteavtal mellan utvecklade länder och utvecklingsländer som har använts för att sänka skatterna för gränsöverskridande finansiella överföringar, vilket har reducerat utvecklingsländernas förmåga att mobilisera inhemska resurser till ett minimum och gett multinationella företag möjligheter att undvika beskattning. I en konsekvensanalys som nyligen genomfördes av de nederländska myndigheterna konstaterades att det nederländska skattesystemet underlättade undandragande av källskatt, vilket har lett till utebliven utdelning och ränta från innehållna skatteintäkter i utvecklingsländer till ett värde av 150–550 miljoner euro om året.(11)

P.     Utvecklingsländer har mycket låga skatteintäkter jämfört med utvecklade ekonomier (med en skattekvot på 10–20 % jämfört med 30–40 % i OECD-länderna) och kännetecknas av extremt snäva skatteunderlag. Det finns stor potential att bredda skattebasen och öka mängden skatteintäkter för att kunna tillhandahålla nödvändiga medel för grundläggande statliga tjänster.

Q.     Utvecklingsländerna har försökt attrahera investeringar huvudsakligen genom att erbjuda olika skatteincitament och skatteundantag som inte är transparenta eller baserade på korrekta analyser av kostnader och fördelar. Ofta har man misslyckats med att attrahera verkliga och hållbara investeringar och försatt utvecklingsländerna i konkurrens med varandra om att kunna erbjuda den mest fördelaktiga skattebehandlingen. Detta har lett både till otillfredsställande resultat när det gäller ändamålsenliga och effektiva skattesystem och till skadlig skattekonkurrens.

R.     Medlemsstaterna har redan förbundit sig att avsätta 0,7 % av sin BNP till offentligt utvecklingsbistånd, och mängden bistånd till stöd för mobilisering av inhemska resurser är fortfarande låg och motsvarade mindre än 1 % av det totala offentliga utvecklingsbiståndet 2011. Endast uppskattningsvis 0,1 % (118,4 miljoner US-dollar) av det offentliga utvecklingsbiståndet tilldelades kapacitetsuppbyggnad i skattefrågor under 2012.

S.     Många av utvecklingsländerna når inte ens upp till den minimiskattenivå som är nödvändig för att finansiera sina grundläggande funktioner och offentliga tjänster och sitt arbete för att minska fattigdomen.

T.     EIB, EBRD och medlemsstaternas institut för biståndsfinansiering stöder privata företag i utvecklingsländer direkt genom att tillhandahålla lån, eller indirekt genom att stödja finansiella intermediärer såsom affärsbanker och riskkapitalfonder, som sedan lånar vidare till eller investerar i företag.

U.     Utvecklingsländerna bör vara bättre representerade i det internationella skattesamarbetets strukturer och förfaranden för att kunna delta på lika villkor i utformningen och reformen av global skattepolitik.

V.     Expertkommittén för internationellt samarbete i skattefrågor är ett underorgan inom Ekonomiska och sociala rådet som ägnar sig särskilt åt utvecklingsländer och övergångsekonomier.

W.    Att samla in tillräckligt med offentliga finanser kan vara avgörande för att främja mer jämlika samhällen som förkastar diskriminering mellan män och kvinnor och ger särskilt stöd åt barn och andra utsatta grupper.

1.      Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta fram en omfattande handlingsplan, i form av ett meddelande, för att stödja utvecklingsländerna i kampen mot skatteundandragande och skatteflykt och för att hjälpa dem att inrätta rättvisa, välbalanserade, effektiva och transparenta skattesystem, som tar i beaktande det arbete som OECD:s kommitté för utvecklingsbistånd bidrar med inför den internationella konferens om utvecklingsfinansiering som ska hållas i Addis Abeba (Etiopien) den 13–16 juli 2015 samt den påverkan som internationella skatteavtal har på utvecklingsländer.

2.      Europaparlamentet håller fast vid att effektiv mobilisering av inhemska resurser och förbättrade skattesystem kommer att bli en avgörande faktor för uppnåendet av ramen för tiden efter 2015, som ersätter millennieutvecklingsmålen och utgör en hållbar strategi för att på lång sikt bli kvitt beroendet av utländskt bistånd, och att effektiva och rättvisa skattesystem är avgörande för fattigdomsutrotningen, kampen mot orättvisor, god samhällsstyrning och statsbyggandet. Parlamentet påminner om att viss gränsöverskridande ekonomisk verksamhet har påverkat länders förmåga att generera inhemska statsintäkter och att välja sin beskattningsstruktur, eftersom kapitalets ökade rörlighet, kombinerat med användningen av skatteparadis, har förändrat villkoren för beskattningen i grunden. Parlamentet uttrycker oro över korruptionsnivån och över att det saknas insyn i den offentliga förvaltningen, vilket hindrar investeringar av skatteintäkter i statsbyggande, offentliga tjänster eller offentlig infrastruktur.

3.      Europaparlamentet påpekar att skatteresurser fortfarande bara utgör en liten andel av BNP i de flesta utvecklingsländer, vilket gör dem särskilt sårbara för enskilda skattebetalares och företags skatteundandragande och skatteflykt. Parlamentet understryker att detta leder till stora ekonomiska förluster för utvecklingsländerna, vilket gynnar korruption och skadar EU:s utvecklingspolitik, och att lämpliga åtgärder, på nationell, europeisk och internationell nivå, för att stoppa detta, bör vara en central fråga för EU och dess medlemsstater, med beaktande av utvecklingsländernas behov och hinder när det gäller att få tillgång till sina skatteintäkter. Parlamentet anser att EU bör inta en ledarroll i de internationella ansträngningarna för att slå ner på skatteparadis, skattebedrägeri och skatteflykt, samarbeta med utvecklingsländerna för att motarbeta det aggressiva skatteunderdragande som vissa transnationella företag ägnar sig åt, samt att söka vägar att hjälpa utvecklingsländerna att motstå påtryckningarna om att konkurrera med skatter.

Handlingsplan för att bekämpa skatteundandragande och skatteflykt i utvecklingsländer

4.      Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta konkreta och effektiva åtgärder för att stödja utvecklingsländerna och ramarna för regional skatteförvaltning, såsom African Tax Administration Forum och Inter-American Centre of Tax Administrations, i kampen mot skatteundandragande och skatteflykt, utarbetandet av en rättvis, välbalanserad, effektiv och transparent skattepolitik och främjandet av administrativa reformer, och för att öka andelen bistånd och utvecklingsbistånd som går till ekonomiskt och tekniskt stöd till de nationella skatteförvaltningarna i utvecklingsländerna. Parlamentet anser att detta stöd ska tillhandhållas för att stärka rättsliga och korruptionsbekämpande organ i dessa länder. Parlamentet efterlyser att man sammanför expertis från den offentliga sektorn i medlemsstaterna och mottagarländerna i syfte att förstärka samarbetet och samtidigt åstadkomma konkreta preliminära resultat för mottagarländerna. Parlamentet stöder planeringen av workshoppar, utbildningar, expertuppdrag, studiebesök och rådgivning.

5.      Europaparlamentet uppmanar kommissionen att sätta god förvaltning i skattefrågor och rättvis, välbalanserad, effektiv och transparent skatteuppbörd högt upp på dagordningen i sin politiska dialog (om politik, utveckling och handel) och i alla avtal om utvecklingssamarbete med partnerländer, öka egenansvaret och den inhemska ansvarsskyldigheten genom att främja en miljö där de nationella parlamenten på ett meningsfullt sätt kan bidra till utformningen och tillsynen av nationella finanser, inbegripet inhemska intäkter och skattefrågor, och stödja det civila samhällets roll när det gäller att säkerställa allmänhetens kontroll över skatteförvaltningen och bevakningen av fall av skattebedrägeri, bland annat genom att inrätta effektiva system för att skydda visselblåsare och journalistiska källor.

6.      Europaparlamentet kräver att information om faktiska ägare av företag, stiftelser och andra institutioner snabbt görs tillgänglig för allmänheten i ett öppet dataformat, för att förhindra att anonyma skalbolag och liknande juridiska former används för penningtvätt, finansiering av olaglig verksamhet eller terroristverksamhet och för att dölja korrupta och kriminella personers identitet och stölder av offentliga medel och vinster från olaglig handel och skatteundandragande. Parlamentet anser vidare att alla länder åtminstone bör anta och fullt ut genomföra rekommendationerna om penningtvätt från arbetsgruppen för finansiella åtgärder.

7.      Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att genomdriva principen att börsnoterade och icke börsnoterade multinationella företag i alla länder och inom alla sektorer, särskilt företag som utvinner naturtillgångar, måste införa landsspecifik rapportering som standard, vilket innebär att de för varje land som de bedriver verksamhet i, inom ramen för årsrapporten, måste offentliggöra namnen på alla dotterbolag och deras respektive ekonomiska resultat, relevant skatteinformation, tillgångar och antal anställda och säkerställa att denna information görs tillgänglig för allmänheten, samtidigt som den administrativa bördan minimeras genom att mikroföretag undantas. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag om en vederbörlig ändring av redovisningsdirektivet. Parlamentet påminner om att offentlig insyn är en viktig åtgärd för att rätta till det nuvarande skattesystemet och skapa förtroende bland allmänheten. Parlamentet uppmanar OECD att rekommendera att den föreslagna mallen för landsspecifik rapportering ska offentliggöras av alla multinationella företag, för att säkerställa att alla skattemyndigheter i alla länder har tillgång till utförlig information som gör det möjligt att utvärdera risker för internprissättning och avgöra det effektivaste sättet att utnyttja revisionsresurser på. Parlamentet understryker att skatteundantag och andra fördelar som beviljas utländska investerare genom bilaterala skatteavtal ger de multinationella företagen illojala konkurrensfördelar gentemot inhemska bolag, särskilt små och medelstora företag.

8.      Europaparlamentet efterlyser en översyn av de skattemässiga villkoren och bestämmelserna för företag inom utvinningsindustrin. Parlamentet uppmanar EU att utöka sitt stöd till utvecklingsländerna till stöd för målet att beskatta utvinningen av naturtillgångar tillräckligt, stärka värdregeringarnas förhandlingsläge för att de ska få bättre avkastning från sina naturtillgångar och stimulera diversifieringen av deras ekonomi. Parlamentet stöder utvinningsindustrins initiativ för ökad öppenhet och utvidgningen av det till tillverknings- och råvaruhandelsföretag.

9.      Europaparlamentet välkomnar inrättandet av en mekanism för automatiskt informationsutbyte, vilket är ett grundläggande verktyg för att öka den globala transparensen och samarbetet i kampen mot skatteundandragande och skatteflykt. Parlamentet erkänner dock att utvecklingsländerna behöver kontinuerligt stöd i form av ekonomisk hjälp, tekniskt stöd och tid för att kunna bygga upp den kapacitet som krävs för att skicka och behandla information. Parlamentet betonar därför vikten av att säkerställa att OECD:s globala standard för automatiskt utbyte av information innehåller en övergångsperiod för utvecklingsländer och att erkänna att de länder som saknar resurser och kapacitet för att inrätta nödvändig infrastruktur för att samla in, förvalta och dela den nödvändiga informationen skulle kunna stängas ute om standarden görs ömsesidig. Parlamentet anser vidare att en enhetlig standard för sekretess bör införas.

10.    Europaparlamentet efterlyser en världsomfattande definition på skatteparadis och sanktioner mot dem som använder sig av sådana, och vill att det upprättas en svart lista över länder som inte bekämpar skatteflykt eller som accepterar det, även inom EU. Parlamentet uppmanar EU att stödja ekonomisk omställning i de utvecklingsländer som tjänar som skatteparadis. Parlamentet uppmanar de medlemsstater som har besittningar och territorier som inte är en del av unionen att samarbeta med myndigheterna i dessa områden för att anta principerna om skattetransparens och säkerställa att ingen av dem tjänar som skatteparadis.

11.    Europaparlamentet uppmanar Europeiska unionen och dess medlemsstater att vid förhandlingar om skatte- och investeringsavtal med utvecklingsländer se till att inkomster eller vinster från gränsöverskridande verksamhet beskattas i ursprungslandet, där värdet utvinns eller skapas. Parlamentet betonar att FN:s modellavtal för skatter säkerställer en rättvis fördelning av beskattningsrätter mellan ursprungs- och bosättningsländer. Parlamentet betonar att Europeiska unionen och dess medlemsstater vid förhandlingar om skatteavtal bör följa principen om en konsekvent politik för utveckling som fastställs i artikel 208 i EUF-fördraget.

12.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen och samtliga medlemsstater att följa några medlemsstaters exempel och genomföra konsekvensbedömningar av den europeiska skattepolitiken i utvecklingsländerna och utbyta bästa praxis i syfte att stärka en konsekvent politik för utveckling, förbättra de metoder som används i dag och ta större hänsyn till negativa spridningseffekter för utvecklingsländerna och ländernas särskilda behov. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang kommissionens reviderade handlingsplan mot skatteundandragande och skatteflykt som ska läggas fram 2015, och uppmanar medlemsstaterna att snabbt enas om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas.

13.    Europaparlamentet uttrycker sitt helhjärtade stöd för alla befintliga internationella initiativ för att reformera det globala systemet, inklusive OECD:s initiativ om urholkning av skattebasen och överföring av vinster, med fokus utvecklingsländernas ökade deltagande i strukturerna och förfarandena för internationellt skattesamarbete. Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att se till att FN:s skattekommitté omformas till ett verkligt mellanstatligt organ som är bättre utrustat och har tillräckliga extraresurser inom ramen för FN:s ekonomiska och sociala råd för att säkerställa att utvecklingsländerna kan delta på lika villkor i utformningen och reformen av de befintliga internationella skattereglerna. Parlamentet betonar att sanktioner bör övervägas både för icke-samarbetsvilliga länder och territorier och för finansinstitut som är verksamma i skatteparadis.

14.    Europaparlamentet betonar att tillräckliga offentliga finanser kan bidra till en jämnare könsbalans och tillhandahålla verktyg för att stödja barn och utsatta grupper i samhället på ett bättre sätt, och erkänner att skatteundandragande inte enbart påverkar individers välfärd, utan är särskilt skadligt för fattiga hushåll och låginkomsthushåll, där kvinnorna ofta är oproportionerligt representerade.

15.    Europaparlamentet konstaterar med oro att många utvecklingsländer befinner sig i ett väldigt svagt förhandlingsläge gentemot vissa utländska direktinvesterare. Parlamentet anser att företagen bör vara skyldiga att göra detaljerade åtaganden beträffande investeringarnas positiva spridningseffekter för den lokala och/eller nationella samhällsekonomiska utvecklingen i värdlandet. Parlamentet uppmanar kommissionen, rådet och partnerländernas regeringar att säkerställa att skatteincitament inte utgör ytterligare alternativ för skatteflykt. Parlamentet understryker att incitamenten bör göras mer transparenta och i bästa fall syfta till att främja investeringar i hållbar utveckling.

16.    Europaparlamentet uppmanar EIB, EBRD och medlemsstaternas institut för biståndsfinansiering att övervaka och säkerställa att företag eller andra juridiska personer som tar emot stöd inte ägnar sig åt skatteflykt eller skatteundandragande genom att interagera med finansiella intermediärer i offshorecentrum och skatteparadis eller genom att underlätta olagliga penningflöden, och att utöka sin öppenhetsstrategi genom att till exempel göra alla sina rapporter och undersökningar tillgängliga för allmänheten. Parlamentet uppmanar EIB att tillämpa tillbörlig aktsamhet och kräva årlig landsspecifik rapportering, spåra faktiska ägare och kontrollera internprissättning för att säkerställa insyn i investeringarna och förhindra skatteundandragande och skatteflykt.

17.    Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1)

http://www.un.org/esa/ffd/tax/

(2)

http://www.un.org/esa/ffd/tax/unmodel.htm

(3)

EUT L 309, 25.11.2005, s. 15.

(4)

Antagna texter, P7_TA(2013)0205.

(5)

EUT C 199 E, 7.7.2012, s. 37.

(6)

EUT C 341 E, 16.12.2010, s. 29.

(7)

Antagna texter, P7_TA(2013)0394.

(8)

Antagna texter, P7_TA(2014)0163.

(9)

Antagna texter, P8_TA(2014)0059.

(10)

Antagna texter, P7_TA(2014)0251.

(11)

Evaluation issues in financing for development Analysing effects of Dutch corporate tax policy on developing countries, studie beställd av IOB (Policy and Operations Evaluation Department) vid Nederländernas utrikesministerium, november 2013


MOTIVERING

I. Mobilisering av inhemska resurser i utvecklingsländer

Varför är mobiliseringen av inhemska skatteintäkter så viktig?

Inhemska resurser är och kommer fortsätta att vara den största källan till finansiering för utvecklingsländerna. Trots att skatteandelen av BNP har ökat under det senaste decenniet är den genomsnittliga skattekvoten i utvecklingsländer fortfarande alltför låg. Utvecklingsländer får in betydligt mindre skatteintäkter än utvecklade ekonomier. Skattekvoten i låginkomstländer ligger på mellan 10 och 20 procent, och i många av dessa länder ligger kvoten på mindre än 15 procent (det tröskelvärde som behöver uppnås för att regeringar ska kunna finansiera sina grundläggande funktioner och tjänster). För OECD-länderna ligger skattekvoten på mellan 30 och 40 procent. Experterna är eniga om att det skulle gå att öka skatteuppbörden. Beräkningar gjorda av Oxfam i 52 utvecklingsländer visar att ytterligare 269 miljarder dollar skulle kunna mobiliseras för att finansiera offentliga tjänster om skatteuppbörden förbättrades betydligt. Det är därför av yttersta vikt att säkerställa att den inhemska skatteuppbörden blir mer förutsägbar, stabil och robust och att samhällets alla delar, både individer och företag, betalar i enlighet med sina resurser.

Vilka problem finns med de befintliga systemen?

•  Handel: I utvecklingsländer kommer en oproportionerligt stor del av de offentliga medlen från handel, en sektor som är enkel att beskatta, men som utsätter budgetarna för volatila råvarupriser och är för liten för att kunna bidra till ökade skatteintäkter. Utvecklingsländerna har svårt att kompensera för de lägre handelskatter som har blivit verklighet i och med det rådande världsläget med den avreglerade handeln och att skifta till andra typer av inhemska resurser.

•  Informellt arbete: Informellt arbete utgör ett hinder för mobiliseringen av inhemska intäkter, särskilt i utvecklingsländer där detta är en utbredd företeelse i både städer och landsbygdsområden. De administrativa kostnaderna för att nå ut till den informella sektorn är potentiellt höga, eftersom denna sektor av naturliga skäl undgår skattetjänstemännens radar. En stor informell sektor omöjliggör i princip en bredare inkomstbeskattning.

•  Politiska hinder: Det är troligt att socioekonomiska intressegrupper kommer att bedriva lobbyverksamhet för att förmå regeringar att ge dem skatteförmåner och försöka utöva inflytande över tjänstemän som arbetar med skattepolitik och skatteförvaltning, och därigenom främja korruption.

•  Administrativa hinder: Skattemyndigheter har varierande befogenheter när det gäller tillsyn över att lagen följs. Den komplexa utmaning som det innebär att ta ut skatter av multinationella företag utgör ett stort hinder för utvecklingsländerna. Kompetensflykten från skattemyndigheter till internationella organisationer och privata företag, bristen på infrastruktur för att driva in skatter och behovet av modernare IT-system är andra exempel på utmaningar för utvecklingsländerna.

•  Finansiella hinder: Utvecklingsländer har ofta ett litet beskattningsunderlag. I länder där en stor del av befolkningen lever i fattigdom är en stor del av BNP inte beskattningsbar. Industrin är ofta underutvecklad till följd av låg ekonomisk utveckling, medan jordbrukssektorn är stor, och det är ofta lättare att ta ut skatter från industrin.

•  Kapplöpning mot botten: De senaste åren har utvecklingsländernas regeringar kontinuerligt sänkt bolagsskattesatserna och erbjudit olika skatteincitament och skattebefrielser i syfte att locka investerare och främja ekonomisk tillväxt. Det finns dock bevis på att dessa incitament inte är en avgörande drivkraft för utländska investeringar. Dessa metoder ställer tvärtom ekonomier mot varandra och tvingar dem att konkurrera för att erbjuda de mest gynnsamma skattereglerna. Denna kapplöpning mot botten gynnar de multinationella företagen mer än utvecklingsländerna.

•  Utvinningsindustrin: Frågor som rör fördelningen av intäkter från naturtillgångar mellan investerare och regeringar är av avgörande betydelse för utvecklingsländerna. Skattebestämmelserna för investeringar i gruvindustrin varierar stort mellan olika länder och det rör sig ofta om ad hoc-uppgörelser som inte är särskilt transparenta och som förhandlas fram direkt mellan politiker och företag, utanför skattesystemet och utan tydliga riktlinjer. Detta medför en ökad risk för korruption och lägre skatteintäkter.

Vad får detta för konsekvenser?

Illegala finansiella flöden är alla de oredovisade finansiella utflöden som inbegriper kapital som intjänats, överförts eller använts olagligen. Under 2011 uppgick summan av de inhemska resurser som gick förlorade på grund av illegala finansiella flöden till 630 miljarder dollar, vilket motsvarar 4,3 procent av utvecklingsländernas BNP. Låginkomstländer drabbades allra hårdast. Illegala finansiella flöden är bara en av orsakerna bakom förlorade skatteintäkter från företag i utvecklingsländer. Bedrägligt skatteundandragande, dvs. när företag försöker undvika skatter med hjälp av komplexa interna strukturer och genom att hitta kryphål i skattebestämmelserna, är ett annat stort problem. Skatterna på bolagsvinster har sjunkit över hela världen. Detta påverkar utvecklingsländerna, särskilt eftersom de i hög grad är beroende av bolagsbeskattning: Skatteintäkter från företag utgör en stor andel av deras nationella inkomst.

Det finns knapphändig litteratur och information om detta ämne, och detta beror delvis på att omfattningen av skatteflykt och skatteundandragande är svår att mäta. Minst 1 000 miljarder dollar förs uppskattningsvis ut varje år från utvecklingsländerna via ett nätverk av korruption, som involverar skumma affärsuppgörelser om naturtillgångar, utnyttjande av anonyma skalbolag, penningtvätt och illegal skatteflykt. Global Financial Integrity har uppskattat att utvecklingsländerna förlorade 6,6 biljoner dollar till följd av illegala finansiella flöden mellan 2003 och 2012. Oxfam har rapporterat att summan av företags obetalade skatteskulder i utvecklingsländerna uppgår till 104 miljarder dollar om året. Actionaid har uppskattat att skillnaden mellan de faktiska och de förväntade skatteintäkterna från företag i utvecklingsländer vanligtvis ligger på cirka 20 procent, till följd av skatteundandragande och skatteflykt.

Olika typer av skatteundandragande i utvecklingsländer:

•  Felaktig eller utebliven deklarering av personlig inkomst eller av bolagsvinster för att undvika direkt beskattning på inkomst eller skattskyldigheter.

•  Felaktig internprissättning via falska fakturor mellan exportörer och importörer är ett vanligt sätt att olagligen överföra pengar från utvecklingsländer till konton utomlands i syfte att undvika skatter.

•  Momsbedrägeri, vilket inbegriper att lämna felaktiga uppgifter om företagstransaktioner som är belagda med moms.

•  Bestickning av skattetjänstemän

Olika typer av skatteundandragande som berör utvecklingsländer:

•  Överföring av vinster: Överföring av vinster är ett lagligt sätt att utnyttja kryphål i skattelagstiftningen. De multinationella företagens dotterbolag behandlas ofta som separata enheter av skattemyndigheterna. Överföring av vinster kan åstadkommas genom manipulering av internpriser eller utnyttjande av koncerninterna lån. Multinationella företag kan dessutom manipulera internpriserna för att minska koncernens sammanlagda skattebörda genom att göra vinstöverföringar till särskilda hög- och lågskatteländer.

•  Det medvetna valet av plats för vissa immateriella tillgångar (patent, varumärken och upphovsrätt) gör det möjligt för multinationella företag att optimera sina totala skattepliktiga belopp inom de rättsliga ramarna.

•  Skatteincitament och skattebefrielser kan i vissa fall (nepotism, korruption, bristande insyn) likställas med laglig skatteflykt. Skatteincitament underlättar inte bara för utländska företag att undvika beskattning, utan kan även ge upphov till skattebedrägerier inom inhemska företag. Företagen kan uppge att inhemska investeringar är utländska direktinvesteringar (round-tripping) eller göra affärer med dotterbolag som maskerats som nya investerare, för att kunna omfattas av de skattebefrielser som förbehålls nya investerare (double-dipping).

II. En analys av de lösningar som finns på global nivå

Skatteavtal mellan utvecklade länder och utvecklingsländer

De förlorade skatteintäkterna kan också bli större på grund av skatteavtalen, en mycket viktig del av den internationella skattelagstiftningen. För att undvika dubbelbeskattning fördelas beskattningsrätterna mellan de två undertecknande parterna i bilaterala avtal. När det gäller bilaterala skatteavtal mellan utvecklade länder och utvecklingsländer finns det en allmän oro för att de utvecklade länderna lyckas skydda sina intressen bättre än utvecklingsländerna. Eftersom skatteavtal har används som ett medel för att sänka skatterna för ekonomiska överföringar mellan länder, har de blivit ett viktigt redskap för multinationella företag som flyttar sina vinster från de länder där de har gjorts, till jurisdiktioner där multinationella företag betalar lite eller ingen skatt.

De flesta skatteavtal i världen bygger på OECD:s modellavtal för skatter, en ram för hur beskattningsrätter ska fördelas mellan regeringar för företag som har sin bas i ett land (bosättningslandet, ofta ett utvecklat land) men är verksamma i ett annat land (ursprungslandet, ofta ett utvecklingsland). Eftersom OECD:s modellavtal för skatter har ansetts gynna bosättningsländerna (dvs. OECD-länder), har ett annat modellavtal tagits fram under FN:s ledning, för att säkerställa en mer balanserad fördelning av beskattningsrätterna. Många utvecklade länder använder ändå OECD:s modell vid förhandlingar med utvecklingsländer.

Åtgärder på global nivå: OECD:s handlingsplan i fråga om urholkning av skattebasen

Den handlingsplan i fråga om urholkning av skattebasen och överföring av vinster som föreslagits av OECD och godkänts av G20 syftar till att omdefiniera de internationella skattebestämmelserna för att stoppa överföringen av vinster och till att säkerställa att företagen betalar skatt i de länder där de bedriver sin verksamhet och där det ekonomiska värdet skapas. Med tanke på utvecklingsländernas stora beroende av bolagsbeskattning skulle denna process kunna vara mycket gynnsam för dem. Det finns dock flera anledningar till att denna process i sin nuvarande form inte kommer att uppvisa resultat som leder till mer progressiva skattesystem i världen eller gynna utvecklingsländerna.

•  Handlingsplanen är för begränsad i sin omfattning och fokuserar för mycket på rika länders intressen (OECD-medlemmar). Handlingsplanen, som består av femton åtgärder, misslyckas med att belysa flera av utvecklingsländernas största källor till oro (till exempel problemet med skatteincitament) och det görs fortfarande alldeles för få framsteg när det gäller de åtgärder som är mest relevanta för utvecklingsländerna.

•  Då den har skräddarsytts för utvecklade länder saknar utvecklingsländerna nödvändiga lagstiftningsverktyg för att komma åt urholkningen av skattebasen och överföringen av vinster. De har svårt att bygga upp den kapacitet som krävs för att inför dessa mycket komplexa bestämmelser och utmana de multinationella företagen, och de låter ofta bli att vidta åtgärder på grund av brist på information.

Vad beträffar styrningen är OECD endast ansvarigt inför sina medlemmar, och handlingsplanen lyckas inte säkerställa tillräcklig representation och ansvarsskyldighet. Det har skett samråd med utvecklingsländer, men passiva samråd kan inte uppväga de bristande möjligheterna att delta på lika villkor.

Behovet av en handlingsplan för att bekämpa skatteundandragande och skatteflykt i utvecklingsländer

Med tanke på betydelsen av bättre mobilisering av inhemska resurser och de problem som utvecklingsländerna har med att hantera skatteflykt och skatteundandragande, föreslår föredraganden en rad skarpa rekommendationer som parlamentet bör stödja, med beaktande av den internationella konferensen för utvecklingsfinansiering, som ska hållas i Addis Abeba, och de många olika befintliga internationella initiativen för att reformera det globala skattesystemet.

Bland dessa rekommendationer återfinns bland annat följande: Att öka det ekonomiska och tekniska biståndet till utvecklingsländer och ramar för regional skatteförvaltning. Att ta krafttag för att öka transparensen och samarbetet i kampen mot skattebedrägeri, till exempel via en mekanism för automatiskt informationsutbyte och landsspecifik rapportering som tar i beaktande utvecklingsländernas behov och begränsningar. Att genomföra konsekvensbedömningar av skattepolitiken i utvecklingsländerna på EU- och medlemsstatsnivå. Att låta ursprungsländerna behålla beskattningsrätten vid förhandlingar om skatteavtal och att upprätta ett mellanstatligt organ där utvecklingsländerna har möjlighet att delta på jämlika villkor i den globala reformen av de befintliga internationella skattereglerna.


YTTRANDE från utskottet för ekonomi och valutafrågor(*) (8.5.2015)

till utskottet för utveckling

över skatteundandragande och skatteflykt som utmaningar till goda styrelseformer, socialt skydd och utveckling i utvecklingsländer

(2015/2058(INI))

Föredragande av yttrande (*): Hugues Bayet

(*) Associerade utskott – artikel 54 i arbetsordningen

FÖRSLAG

Utskottet för ekonomi och valutafrågor uppmanar utskottet för utveckling att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet erinrar om att både utvecklingsländerna och industriländerna absolut måste beskatta vinsterna på den plats där den ekonomiska verksamheten äger rum. Parlamentet betonar att detta också gäller då det förhandlas om skatteavtal med utvecklingsländer.

2.  Europaparlamentet välkomnar de insatser som redan gjorts, särskilt inom ramen för OECD, för att stödja utvecklingsländerna med att stärka sina skattesystem och bekämpa skattebedrägeri, skatteundandragande och olagliga finansiella flöden.

3.  Europaparlamentet uttrycker oro över korruptionsnivån och över att det saknas insyn i den offentliga förvaltningen i många utvecklingsländer, vilket hindrar investering av skatteintäkter i statsbyggande, offentliga tjänster eller offentlig infrastruktur.

4.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att snarast samtycka till en gemensam konsoliderad bolagsskattebas som i ett första skede skulle vara obligatorisk för europeiska företag och europeiska kooperativa föreningar och i ett andra skede för alla övriga företag, utom mikroföretag och små och medelstora företag, i enlighet med parlamentets lagstiftningsresolution av den 19 april 2012 om förslaget till rådets direktiv om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas(1).

5.  Europaparlamentet upprepar att det behöver utarbetas en svart lista över skatteparadis och länder som snedvrider konkurrensen genom förmånliga skattevillkor, även i EU, senast vid utgången av 2015. Parlamentet anser att definitionen av skatteparadis åtminstone bör innefatta de kriterier som fastställts av OECD, tillsammans med följande: ”Område med skatteåtgärder som omfattar inga eller endast nominella skatter, brist på effektivt utbyte av information med utländska skattemyndigheter och bristande insyn i lagstiftningsmässiga, rättsliga eller administrativa bestämmelser, eller beviljande av förmåner trots att det inte förekommer någon egentlig ekonomisk verksamhet eller egentlig ekonomisk närvaro i det land som erbjuder dessa skatteförmåner”. Parlamentet vill ytterligare att det sammanställs en definition på internationell nivå (t.ex. inom Förenta nationerna).

6.  Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som har besittningar och territorier som inte är en del av unionen att samarbeta för att anta principerna om skattetransparens och säkerställa att de inte fungerar som skatteparadis.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta ett program, av liknande slag som Fiscalis och Hercules, för att hjälpa utvecklingsländer att bygga upp kapacitet för bekämpning av skattebedrägerier, korruption, skatteundandragande och aggressiv skatteplanering, där det framför allt bör ingå tekniskt stöd till personalutbildning och utveckling av administrativa strukturer. Parlamentet betonar att biståndet måste tillhandahållas på ett insynsvänligt sätt.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla ytterligare initiativ för att främja god skatteförvaltning i tredjeländer, bekämpa aggressiv skatteplanering och ta itu med dubbla (icke-)skattegap och bekämpa artificiella skatteuppgörelser. Avtal mellan medlemsstaterna och tredjeländer om undvikande av dubbel (icke-)beskattning måste grundas på gemensamma normer. Parlamentet håller fast vid att inga sådana avtal bör ingås med skatteparadis eller med icke samarbetsvilliga länder och territorier.

9.  Europaparlamentet uppmanar EU:s organ att inte samarbeta med sådana länder och territorier som bedömts vara ovilliga till samarbete i skattefrågor och inte heller med företag som dömts för skattebedrägerier, skatteundandragande eller aggressiv skatteplanering, till exempel genom att se till att sådana institutioner som Europeiska investeringsbanken (EIB) och Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD) inte längre via sina finansiella intermediärer har något samarbete med icke samarbetsvilliga länder och territorier, som föreskriver skatteåtgärder som omfattar inga eller endast nominella skatter, brist på effektivt utbyte av information med utländska skattemyndigheter och bristande insyn i lagstiftningsmässiga, rättsliga eller administrativa bestämmelser, samt genom att utfästa sig att inte ge EU-medel till företag som dömts för skattebedrägerier, skatteundandragande eller aggressiv skatteplanering.

10. Europaparlamentet påminner om att medlemsstaterna i samband med millennieutvecklingsmålen utfäst sig att så snabbt som möjligt anslå 0,7 procent av sin BNP till offentligt utvecklingsstöd.

11. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att helt och fullt samarbeta med OECD, G20 och utvecklingsländerna för att ta itu med urholkning av skattebasen och överföring av vinster, och att regelbundet rapportera till parlamentet och rådet om framstegen. Parlamentet välkomnar kommissionens kommande reviderade handlingsplan 2015 mot skatteundandragande och skatteflykt, och uppmanar kommissionen att lägga fram ett EU-direktiv mot urholkning av skattebasen och överföring av vinster.

12. Europaparlamentet uppmanar till pilotprojekt för automatiskt utbyte av skatteinformation med utvecklingsländerna under en övergångsperiod utan ömsesidigt utbyte när den nya globala standarden införs.

13. Europaparlamentet uppmanar dessutom kommissionen att lägga fram förslag om ändringar av EU:s bolagsrätt för att effektivt förbjuda skalbolag och liknande enheter genom att t.ex. införa förmögenhetskrav och begränsa antalet samtidiga styrelseuppdrag.

14. Europaparlamentet välkomnar OECD:s initiativ Skatteinspektörer utan gränser och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att delta i detta projekt.

15. Europaparlamentet betonar att det snabbt måste göras en undersökning av de internationella skatteavtalens konsekvenser, liksom en analys av spridningseffekterna av medlemsstaternas bolagsskattesystem och deras bilaterala skatteavtal med utvecklingsländerna, utgående från de principer och metoder för studier som tidigare genomförts av Internationella valutafonden. Parlamentet efterlyser också en konsekvensbedömning av nationell skattepolitik och av specialföretag och liknande juridiska konstruktioner.

16. Europaparlamentet uppmanar OECD-länderna att utarbeta en uppförandekod för sina regeringar för att skattesystemen ska handhas effektivt, utgående från en översyn av arbetet inom EU:s befintliga uppförandekodgrupp (företagsbeskattning).

17. Europaparlamentet betonar att företagens möjligheter till kreativ skatteplanering kan kringskäras, till exempel genom att det införs bindande globala normer med det resultatet att sådana tillvägagångssätt som överföring av vinster och resultatmanipulering nedåt inte längre lönar sig.

18. Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater att stödja integreringen av kampen mot skattebedrägerier i utvecklingsagendan för perioden efter 2015.

19. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att gå in för obligatoriskt, automatiskt informationsutbyte mellan nationella skattemyndigheter i hela världen.

20. Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att genomdriva principen att multinationella företag måste införa landsspecifik rapportering som standard inom alla sektorer och i alla länder (varvid rapporterna ska offentliggöras som en del av företagens årsberättelser), men att samtidigt dock minimera de administrativa bördorna genom att undanta de små och medelstora företagen från detta krav.

21. Europaparlamentet efterlyser inrättande av ett mellanstatligt skatteorgan i FN:s regi för att säkerställa att utvecklingsländerna kan delta på lika villkor i utformningen och reformen av global skattepolitik.

22. Europaparlamentet efterlyser ett snabbt genomförande av direktivet om bekämpning av penningtvätt och förordningen om överföring av medel. Parlamentet anser dock att det fortfarande finns utrymme för förbättringar, och uppmanar med kraft medlemsstaterna att utnyttja den flexibilitet som finns, särskilt i direktivet om bekämpning av penningtvätt, för att använda offentliga register med obegränsad tillgång till information om faktiska ägare av företag, truster, stiftelser och andra juridiska konstruktioner.

23. Europaparlamentet välkomnar att det i kommissionens paket om skattetransparens utlovades en konsekvensbedömning av möjligheten att offentliggöra landsspecifik rapportering för alla ekonomiska sektorer. Parlamentet betonar att man bör beakta kostnaderna av att landsspecifik rapportering offentliggörs, men också fördelarna för EU-länderna och utvecklingsländerna. Parlamentet påminner om att offentlig insyn är en viktig åtgärd för att rätta till det nuvarande skattesystemet och skapa förtroende bland allmänheten. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att se till att denna information offentliggörs.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

6.5.2015

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

43

2

5

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Burkhard Balz, Hugues Bayet, Pervenche Berès, Esther de Lange, Fabio De Masi, Markus Ferber, Jonás Fernández, Sven Giegold, Neena Gill, Roberto Gualtieri, Brian Hayes, Gunnar Hökmark, Cătălin Sorin Ivan, Petr Ježek, Othmar Karas, Georgios Kyrtsos, Alain Lamassoure, Bernd Lucke, Olle Ludvigsson, Ivana Maletić, Fulvio Martusciello, Marisa Matias, Costas Mavrides, Bernard Monot, Luděk Niedermayer, Stanisław Ożóg, Dimitrios Papadimoulis, Dariusz Rosati, Alfred Sant, Molly Scott Cato, Peter Simon, Theodor Dumitru Stolojan, Paul Tang, Michael Theurer, Ramon Tremosa i Balcells, Marco Valli, Tom Vandenkendelaere, Cora van Nieuwenhuizen, Miguel Viegas, Jakob von Weizsäcker, Marco Zanni

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Isabella De Monte, Marian Harkin, Eva Joly, Eva Kaili, Barbara Kappel, Verónica Lope Fontagné, Jacek Saryusz-Wolski, Romana Tomc, Beatrix von Storch

(1)

EUT C 258 E, 7.9.2013, s. 134.


SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP

Ja-röster: 24

EPP: Teresa Jiménez-Becerril Barrio, Maurice Ponga, Cristian Dan Preda, Paul Rübig, Davor Ivo Stier, Bogdan Brunon Wenta, Rainer Wieland, Anna Záborská

 

S&D: Enrique Guerrero Salom, Arne Lietz, Louis-Joseph Manscour, Linda McAvan, Norbert Neuser, Elly Schlein, Pedro Silva Pereira

 

ECR: Bernd Lucke

 

ALDE: Beatriz Becerra Basterrechea, Charles Goerens, Paavo Väyrynen

 

GUE/NGL: Dennis De Jong, Miguel Urbán Crespo

 

Verts/ALE: Heidi Hautala, Maria Heubuch

 

EFDD: Ignazio Corrao

Nej-röster: 0

 

Nedlagda röster: 0

 


RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

1.6.2015

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

24

0

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Beatriz Becerra Basterrechea, Ignazio Corrao, Charles Goerens, Enrique Guerrero Salom, Heidi Hautala, Maria Heubuch, Teresa Jiménez-Becerril Barrio, Arne Lietz, Linda McAvan, Norbert Neuser, Maurice Ponga, Cristian Dan Preda, Elly Schlein, Pedro Silva Pereira, Davor Ivo Stier, Paavo Väyrynen, Bogdan Brunon Wenta, Rainer Wieland, Anna Záborská

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Bernd Lucke, Louis-Joseph Manscour, Paul Rübig

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Miguel Urbán Crespo, Dennis de Jong

Rättsligt meddelande