Förfarande : 2014/2145(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0190/2015

Ingivna texter :

A8-0190/2015

Debatter :

PV 24/06/2015 - 20
CRE 24/06/2015 - 20

Omröstningar :

PV 24/06/2015 - 23.5
CRE 24/06/2015 - 23.5
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2015)0238

BETÄNKANDE     
PDF 244kWORD 177k
17.6.2015
PE 546.753v03-00 A8-0190/2015

om översynen av ramen för ekonomisk styrning: lägesbeskrivning och utmaningar

(2014/2145(INI))

Utskottet för ekonomi och valutafrågor

Föredragande: Pervenche Berès

ÄNDRINGSFÖRSLAG
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 MOTIVERING
 Reservation
 Reservation
 YTTRANDE från utskottet för sysselsättning och sociala frågor
 YTTRANDE från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd
 YTTRANDE från utskottet för konstitutionella frågor
 RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om översynen av ramen för ekonomisk styrning: lägesbeskrivning och utmaningar

(2014/2145(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–       med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 472/2013 av den 21 maj 2013 om förstärkning av den ekonomiska övervakningen och övervakningen av de offentliga finanserna i medlemsstater i euroområdet som har eller hotas av allvarliga problem i fråga om sin finansiella stabilitet(1),

–       med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 473/2013 av den 21 maj 2013 om gemensamma bestämmelser för övervakning och bedömning av utkast till budgetplaner och säkerställande av korrigering av alltför stora underskott i medlemsstater i euroområdet(2),

–       med beaktande av skrivelsen av den 3 juli 2013 från kommissionens vice ordförande Olli Rehn om tillämpningen av artikel 5.1 i rådets förordning (EG) nr 1466/97 om förstärkning av övervakningen av de offentliga finanserna samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken,

–       med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1175/2011 av den 16 november 2011 om ändring av rådets förordning (EG) nr 1466/97 om förstärkning av övervakningen av de offentliga finanserna samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken(3),

–       med beaktande av rådets förordning (EU) nr 1177/2011 av den 8 november 2011 om ändring av förordning (EG) nr 1467/97 om påskyndande och förtydligande av tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott(4),

–       med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1173/2011 av den 16 november 2011 om effektiv övervakning av de offentliga finanserna i euroområdet(5), och rådets direktiv 2011/85/EU av den 8 november 2011 om krav på medlemsstaternas budgetramverk(6),

–       med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1176/2011 av den 16 november 2011 om förebyggande och korrigering av makroekonomiska obalanser(7),

–       med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1174/2011 av den 16 november 2011 om verkställighetsåtgärder för att korrigera alltför stora makroekonomiska obalanser i euroområdet(8),

–       med beaktande av sin resolution av den 13 mars 2014 om undersökningen av trojkans (ECB, kommissionen och IMF) roll och verksamhet med avseende på programländerna i euroområdet(9),

–       med beaktande av sin resolution av den 12 december 2013 om konstitutionella problem med flernivåstyrning i Europeiska unionen(10),

–       med beaktande av sin resolution av den 1 december 2011 om den europeiska planeringsterminen för samordningen av den ekonomiska politiken(11),

–       med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2011 om den finansiella, ekonomiska och sociala krisen: rekommendationer om åtgärder och initiativ(12),

–       med beaktande av kommissionens meddelande av den 28 november 2014 Bedömning av den ekonomiska styrningen – Rapport om tillämpningen av förordningarna (EU) nr 1173/2011, 1174/2011, 1175/2011, 1176/2011, 1177/2011, 472/2013 och 473/2013, (COM(2014)0905),

–       med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 januari 2015 Att på bästa sätt utnyttja flexibiliteten inom stabilitets- och tillväxtpaktens befintliga regler (COM(2015)0012),

–       med beaktande av kommissionens sjätte lägesrapport av den 23 juli 2014 om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning (COM(2014)0473),

–       med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möten i juni och december 2014,

–       med beaktande av slutsatserna från toppmötet om euron i oktober 2014,

–       med beaktande av kommissionens ordförande Jean-Claude Junckers anförande den 15 juli 2014 i Europaparlamentet,

–       med beaktande av ECB:s ordförande Mario Draghis anförande den 22 augusti 2014 vid det årliga centralbankssymposiet i Jackson Hole,

–       med beaktande av ECB:s dokument nr 157 från november 2014 The identification of fiscal and macroeconomic imbalances – unexploited synergies under the strengthened EU governance framework,

–       med beaktande av OECD:s arbetsdokument nr 163 av den 9 december 2014 om sociala frågor, sysselsättning och migration Trends in income inequality and its impact on economic growth,

–       med beaktande av IMF-personalens diskussionsdokument från september 2013 Towards a fiscal union for the euro area,

–       med beaktande av ECB-rådets förslag av den 10 juni 2010 Reinforcing Economic Governance in the Euro Area,

–       med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 januari 2015 Att på bästa sätt utnyttja flexibiliteten inom stabilitets- och tillväxtpaktens befintliga regler (COM(2015)0012),

–       med beaktande av rådets slutsatser om den sjätte lägesrapporten om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning: Investering för tillväxt och sysselsättning, som antogs av rådet (allmänna frågor – sammanhållningspolitik) den 19 november 2014,

–       med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–       med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandena från utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och utskottet för konstitutionella frågor (A8-0190/2015), och av följande skäl:

A.     Den ekonomiska styrningen i euroområdet, som syftade till att undvika ohållbara offentliga finanser och samordna finanspolitiken, inleddes med stabilitets- och tillväxtpakten som består av två enkla regler för att undvika negativa effekter på EMU som helhet.

B.     Omedelbart efter införandet av euron minskade konsolideringstakten när det gäller genomförandet av dessa regler, vilket delvis lade grunden till den aktuella krisen inom EMU.

C.     En reform av den ursprungliga stabilitets- och tillväxtpakten genomfördes 2005. Ett antal förbättringar gjordes och flexibiliteten ökades, men problemen med de svaga genomförandebestämmelserna och samordningen behandlades inte i tillräcklig grad.

D.     När flera länder riskerade att ställa in betalningarna av sina skulder, vilket skulle ha lett till en global spridning av krisen och depressionen, kunde situationen avstyras genom inrättandet av ad hoc-mekanismer såsom EFSF och EFSM.

E.     För att undvika att denna typ av kris skulle uppstå igen och spridas till andra länder genom banksektorn, vidtogs en rad åtgärder som bland annat omfattade inrättandet av bankunionen, den europeiska stabilitetsmekanismen, en förbättrad lagstiftning för den ekonomiska styrningen i form av sex- och tvåpacken, fördraget om stabilitet, samordning och styrning inom Ekonomiska och monetära unionen samt den europeiska planeringsterminen, som alla måste betraktas som ett paket.

F.     Enligt kommissionens senaste höstprognos förväntas unionens bruttonationalprodukt (BNP) i euroområdet öka, efter två års negativ tillväxt, vilket innebär att den ekonomiska återhämtningen sakta går framåt och ytterligare måste stärkas, eftersom produktionsgapet även i fortsättningen kommer att vara stort.

G.     De stora skillnaderna mellan medlemsstaterna kvarstår när det gäller skuldkvoter, underskottskvoter, sysselsättningsnivåer, bytesbalans och sociala skyddsnivåer, även efter genomförandet av programmen, vilket avspeglar skillnaderna i orsakerna till krisen och dess utgångspunkt samt ambitionerna för, effekterna av och det nationella egenansvaret för genomförandet av de åtgärder som de berörda institutionerna och medlemsstaterna har enats om.

H.     Investeringarna i euroområdet har minskat med 17 procent sedan tiden före krisen och förblir svaga. Både bristen på framtidsinriktade tillväxtfrämjande investeringar och alltför stora offentliga och privata skuldnivåer är en förlamande börda för framtida generationer.

I.      En europeisk investeringsplan som ett viktigt instrument för att främja framför allt privata investeringar håller på att införas och ska mobilisera 315 miljarder euro i nya investeringar under de kommande tre åren. Även om de föreslagna finansiella målen uppnås, är denna plan endast en av de faktorer som bidrar till att överbrygga det totala investeringsunderskottet, tillsammans med genomförandet av strukturreformer för att skapa investeringsvänliga förhållanden i medlemsstaterna.

Lägesbeskrivning av den gällande ramen för ekonomisk styrning

1.      Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande av den 28 november 2014 om översynen av den ekonomiska styrningen. Parlamentet anser att kommissionens bedömning ger en bild av hur och i vilken utsträckning de olika verktygen och förfarandena har använts och genomförts.

2.      Europaparlamentet betonar att kärnan i det ekonomiska styrningssystemet är förebyggandet av alltför stora underskott och skulder, liksom alltför stora makroekonomiska obalanser, samt samordningen av den ekonomiska politiken. Parlamentet insisterar därför på att den centrala frågan i översynen är huruvida EMU har fått bättre återhämtningsförmåga genom den nya ramen för ekonomisk styrning, särskilt när det gäller förmågan att undvika att en medlemsstat inte betalar sin skuld, samtidigt som systemet bidragit till en närmare samordning av och konvergens mellan medlemsstaternas ekonomiska politik och säkerställt en hög nivå av insyn, trovärdighet och demokratisk ansvarsskyldighet.

3.      Europaparlamentet noterar att framsteg gjorts i vissa medlemsstater när det gäller att hantera skuldnivåer eller ta sig ur förfarandet med alltför stora underskott.

4.      Europaparlamentet håller med kommissionen i dess analys om att delar av den nya ramen har gett resultat, men att möjligheterna att dra slutsatser om bestämmelsernas effektivitet i normala ekonomiska tider är begränsade.

5.      Europaparlamentet är medvetet om att en bedömning av tillämpningen av sexpacket och tvåpacket fortfarande är partiell och inte kan isoleras från den europeiska planeringsterminen, EUF-fördraget och finanspakten.

6.      Europaparlamentet välkomnar den breddning av stabilitets- och tillväxtpakten som sker genom sexpacket och tvåpacket genom införandet av förfaranden för att förhindra och korrigera makroekonomiska obalanser i en medlemsstat och mellan medlemsstaterna, och genom att ändra den överdrivna tilltron till underskottskriteriet till att beakta både underskotts- och skuldkriteriet, och på detta sätt i ett tidigt skede försöka identifiera och korrigera eventuella problem och förhindra att kriser uppstår, samtidigt som man tillåter flexibilitet i form av undantag för strukturella reformer, investeringar och ogynnsamma konjunkturförhållanden. Parlamentet påminner om att flexibiliteten inte får äventyra paktens förebyggande karaktär.

7.      Europaparlamentet understryker vikten av resultattavlan för att i ett tidigt skede fastställa makroekonomiska obalanser, liksom vikten av hållbara strukturreformer när man försöker överbrygga makroekonomiska obalanser.

8.      Europaparlamentet betonar att en konsekvent och rättvis tillämpning av ramen i länderna och över tiden bidrar till trovärdigheten. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att tillämpa och agera i den anda som präglar de ändringar som gjorts av stabilitets- och tillväxtpakten genom sex- och tvåpacken, särskilt när det gäller bestämmelser om efterlevnadskontroll.

9.      Europaparlamentet anser att den nuvarande ekonomiska situationen med svag tillväxt och hög arbetslöshet kräver brådskande, omfattande och beslutsamma åtgärder, i enlighet med ett holistiskt synsätt som bygger på tillväxtfrämjande budgetkonsolidering, strukturreformer och främjande av investeringar för att återupprätta en hållbar tillväxt och konkurrenskraft, främja innovation och bekämpa arbetslösheten, samtidigt som man hanterar risken för ihållande inflation eller ett eventuellet hot om deflationstryck, samt ihållande makroekonomiska obalanser. Parlamentet betonar att ramen för ekonomisk styrning måste utgöra ett centralt inslag i denna holistiska syn om dessa ändringar ska kunna hanteras.

10.    Europaparlamentet instämmer i kommissionsledamot Marianne Thyssens uttalande om att länder som tillhandahåller högkvalitativa arbetstillfällen och bättre socialt skydd och som investerar i humankapital är mer motståndskraftiga mot ekonomiska kriser. Parlamentet uppmanar kommissionen att låta denna ståndpunkt avspeglas i genomförandet av all politik inom ramen för den europeiska planeringsterminen och alla landsspecifika rekommendationer.

11.    Europaparlamentet betonar att den nuvarande ramen för ekonomisk styrning måste genomföras och vid behov förbättras så att den kan bidra till finanspolitisk stabilitet, främja en verklig diskussion om en övergripande bedömning av hela euroområdet som möjliggör tillväxtvänligt finanspolitiskt ansvar, förbättra utsikterna för den ekonomiska styrningen i euroområdet och hantera medlemsstaternas olika ekonomiska och finanspolitiska situationer på ett likvärdigt sätt. Parlamentet framhåller bestämt att denna ram präglas av brist på egenansvar på nationell nivå och för lite uppmärksamhet på de internationella ekonomiska utsikterna och en lämplig demokratisk mekanism för ansvarsskyldighet.

12.    Europaparlamentet betonar att den rådande situationen kräver ökad och mer sammanhängande ekonomisk samordning i euroområdet som helhet och en förstärkning av det nationella egenansvaret och den demokratiska ansvarsskyldigheten för genomförandet av bestämmelserna (i syfte att återupprätta förtroendet, främja konvergens mellan medlemsstaterna, förbättra den finanspolitiska hållbarheten, främja hållbara strukturreformer och stimulera investeringar) samt snabba reaktioner för att korrigera de mest uppenbara skiljelinjerna, effektivisera ramarna för den ekonomiska styrningen och säkerställa ett konsekvent och rättvist genomförande av ramarna på lång sikt i alla medlemsstater.

13.    Europaparlamentet understryker vikten av enkla och transparenta förfaranden för den ekonomiska styrningen och varnar för att dess nuvarande komplexa karaktär liksom det bristande genomförandet och egenansvaret inverkar negativt på dess effektivitet och dess möjligheter att accepteras av de nationella parlamenten, de lokala myndigheterna, arbetsmarknadsparterna och medlemsstaternas medborgare.

14.    Europaparlamentet konstaterar att vissa framsteg har nåtts i diskussionen om det medelfristiga målet och om ökat egenansvar i den nationella debatten i medlemsstaterna i euroområdet, delvis tack vare bidraget från de nationella finanspolitiska råden, vilka fungerar som oberoende organ som övervakar efterlevnaden av finanspolitiska regler och makroekonomiska prognoser. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en översikt över de nationella finanspolitiska rådens struktur och funktion, och hur dessa råd kan öka det nationella egenansvaret.

15.    Europaparlamentet anser att ramen för den ekonomiska styrningen är ett centralt politiskt initiativ som utgör grundvalen för målen och flaggskeppsinitiativen i Europa 2020-strategin, som syftar till att fullt ut utnyttja den inre marknadens outnyttjade tillväxtpotential. Parlamentet anser att medlemsstaterna genom att frigöra den inre marknadens tillväxtpotential lättare kommer att kunna uppfylla de mål som ingår i ramen för ekonomisk styrning. Parlamentet anser vidare att konsumenter och företag är de främsta aktörerna på den inre marknaden.

Hur kan flexibiliteten bäst utnyttjas inom ramen för befintliga bestämmelser?

16.    Europaparlamentet konstaterar att stabilitets- och tillväxtpakten, som infördes för att säkerställa finanspolitisk hållbarhet i de medlemsstater som deltar i den ekonomiska och monetära unionen, gör det möjligt för medlemsstaterna att vid behov föra en kontracyklisk politik och säkrar det finanspolitiska manöverutrymme som krävs för att de automatiska stabilisatorerna ska kunna fungera korrekt. Parlamentet understryker att inte alla medlemsstater uppnådde ett överskott när ekonomin blomstrade och att vissa befintliga flexibilitetsklausuler som fastställs i lagstiftningen inte fullt ut utnyttjades under de föregående åren.

17.    Europaparlamentet gläder sig över att kommissionen i sitt tolkningsmeddelande om flexibilitet erkänner att det sätt som de nuvarande finanspolitiska reglerna tolkas på är en faktor som bidrar till att utjämna investeringsunderskottet i EU och underlätta genomförandet av tillväxtfrämjande, hållbara och socialt balanserade strukturreformer. Parlamentet noterar att meddelandet inte inför några ändringar när det gäller beräkningen av underskottet, men att vissa investeringar kan motivera ett tillfälligt avsteg från det medelfristiga målet för berörd medlemsstat eller från anpassningsbanan mot detta mål.

18.    Europaparlamentet stöder alla de incitament som kommissionen föreslår för att finansiera den nya europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi), främst genom att göra de nationella bidragen till fonden finanspolitiskt neutrala i förhållande till uppfyllandet av det medelfristiga målet och de nödvändiga finanspolitiska justeringarna, utan att ändra den förebyggande eller den korrigerande delen av stabilitets- och tillväxtpakten. Parlamentet noterar kommissionens avsikt att inte inleda ett förfarande vid alltför stora överskott om en medlemsstats underskott, enbart på grund av det ytterligare bidraget till Efsi, går lite och tillfälligt utöver gränsen på 3 procent. Parlamentet betonar stabilitets- och tillväxtpaktens väsentliga bidrag till att bygga upp förtroendet för att locka till sig utländska investeringar. Parlamentet betonar vikten av additionaliltet när det gäller stödet från Efsi, eftersom Efsi-finansierade projekt under inga omständigheter enbart får ersätta redan planerade investeringar, och att nettoinvesteringsnivån i stället ska höjas.

19.    Europaparlamentet gläder sig över att kommissionens meddelande syftar till att klargöra investeringsklausulens tillämpningsområde och medge en viss flexibilitet i stabilitets- och tillväxtpaktens förebyggande del i form av ett tillfälligt avsteg från det medelfristiga målet, förutsatt att detta avsteg inte innebär att man överskrider det 3-procentiga referensvärdet för underskottet och en lämplig säkerhetsmarginal, särskilt när det gäller utgifter för projekt inom struktur- och sammanhållningsfonderna, inbegripet sysselsättningsinitiativet för unga, de transeuropeiska näten och Fonden för ett sammanlänkat Europa samt medfinansieringen enligt Efsi.

20.    Europaparlamentet anser att en förutsättning för tillämpningen av strukturreformsklausulen i den förebyggande delen och beaktandet av strukturreformsplaner i den korrigerande delen är att det nationella parlamentet formellt antar en reform och att reformen faktiskt genomförs, vilket stärker effektiviteten och egenansvaret. Parlamentet betonar att reformprocessen till fullo bör involvera arbetsmarknadens parter i alla skeden.

21.    Europaparlamentet kräver en förstärkt dialog mellan kommissionen och medlemsstaterna om innehållet i strukturreformerna och om olika typer av strukturreformer samt om vilka av dem som är mest lämpliga och effektiva och kan föreslås av kommissionen i de landsspecifika rekommendationerna, varvid deras förenlighet med fördraget och sekundärrätten ska beaktas och hänsyn ska tas till en kostnadsnyttoanalys, en resultatinriktad bedömning och tidsplanen samt bidraget till uppfyllandet av det medelfristiga målet.

22.    Europaparlamentet uppmanar de nationella parlamentens finansutskott att systematiskt bjuda in de europeiska kommissionsledamöterna med ansvar för den ekonomiska styrningen till en offentlig debatt i deras parlamentariska församlingar innan medlemsstaternas budgetförslag antas.

23.    Europaparlamentet anser att strukturreformer som ingår i nationella reformprogram på medellång och lång sikt bör ge positiv ekonomisk, social och miljömässig avkastning och förbättra den administrativa kapacitetens ändamålsenlighet och effektivitet.

24.    Europaparlamentet noterar att meddelandet inte går närmare in på vad som avses med ”oförutsedda händelser” som står utanför en medlemsstats kontroll och som skulle kunna tillåta medlemsstaten att göra tillfälliga avsteg från anpassningsbanan mot det medelfristiga målet, eftersom detta skulle kunna ha lett till en definition av alla möjliga former av hypoteser, med en risk för att utelämna just den hypotes som faktiskt förverkligas. Parlamentet understryker behovet av att behandla likvärdiga situationer på ett likvärdigt sätt.

25.    Europaparlamentet kräver att den ekonomiska och sociala sammanhållningen förbättras genom en förstärkning av Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden för att upprätthålla och skapa sysselsättning med rättigheter, och genom att främja åtgärder mot arbetslöshet och fattigdom.

26.    Europaparlamentet betonar vikten av att främja ekonomisk tillväxt och skapa nya arbetstillfällen, särskilt för unga, för att allmänheten ska kunna acceptera den europeiska ramen för ekonomisk styrning.

27.    Europaparlamentet konstaterar med stor oro att långtidsarbetslösheten har fördubblats under krisens förlopp. Parlamentet konstaterar också att denna ökning har varit ännu större bland lågkvalificerade arbetstagare. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att se till att kampen mot långtidsarbetslöshet avspeglas i dess politik och i de landsspecifika rekommendationerna.

28.    Europaparlamentet anser att den växande ojämlikheten i Europa bör ges högsta prioritet i unionens ekonomiska ram. Parlamentet anser också att ett av de bästa sätten att bekämpa den växande ojämlikheten är att öka insatserna för att skapa fler högkvalitativa arbetstillfällen i Europa.

Närmare samordning, ekonomisk konvergens och rationalisering av den europeiska planeringsterminen

29.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att till fullo tillämpa stabilitets- och tillväxtpakten och säkerställa att den tillämpas konsekvent i linje med sin senaste översyn av sex- och tvåpacken och meddelandet om flexibilitet. Parlamentet anser att den europeiska planeringsterminen, när detta är nödvändigt och möjligt, bör rationaliseras och förstärkas inom ramen för den aktuella lagstiftningsramen. Parlamentet betonar att all framtida rationalisering och förstärkning av den under alla omständigheter bör vara stabilitetsinriktad.

30.    Europaparlamentet anser att kommissionens meddelande klargör var det finns utrymme för flexibilitet enligt den gällande lagstiftningen. Parlamentet välkomnar försöket att skapa mer klarhet på detta invecklade område och förväntar sig att kommissionen utnyttjar den flexibilitet som medges inom ramen för befintliga bestämmelser i linje med meddelandet och samtidigt säkerställer förutsägbarhet, transparens och effektivitet när det gäller ramen för ekonomisk styrning.

31.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att förbättra utformningen av de finanspolitiska och makroekonomiska ramarna för att möjliggöra tidigare och mer konsekventa diskussioner bland alla berörda parter med hänsyn till de europeiska intressen som berörs av dessa ramar, behovet av att öka konvergensen mellan medlemsstaterna i euroområdet, diskussionerna i de nationella parlamenten och den roll som arbetsmarknadens parter eller lokala myndigheter spelar när det gäller ansvaret för hållbara och socialt balanserade strukturreformer.

32.    Europaparlamentet insisterar på att den årliga tillväxtöversikten liksom de landsspecifika rekommendationerna i högre grad måste genomföras och ta hänsyn till bedömningen av budgetläget i och utsikterna för både euroområdet som helhet och de enskilda medlemsstaterna. Parlamentet föreslår att den övergripande bedömning som avses i förordning nr 473/2013 om gemensamma bestämmelser för övervakning och bedömning av utkast till budgetplaner och säkerställande av korrigering av alltför stora underskott i medlemsstater i euroområdet, blir föremål för en debatt i Europaparlamentets plenarsammanträde med rådet, ordföranden för Eurogruppen och kommissionen före Europeiska rådets vårmöte och korrekt genomförs under hela den europeiska planeringsterminen.

33.    Europaparlamentet konstaterar att den europeiska planeringsterminen har blivit en viktig faktor för genomförandet av reformer på nationell och europeisk nivå genom att säkerställa att EU och dess medlemsstater samordnar sin ekonomiska politik. Parlamentet beklagar dock bristen på egenansvar vilket leder till ett otillfredsställande genomförande av de landsspecifika rekommendationerna.

34.    Europaparlamentet anser att den europeiska planeringsterminen bör rationaliseras och förstärkas, utan ändring av den befintliga lagstiftningsramen, och att dokument med anknytning till planeringsterminen bättre bör samordnas för att öka fokus, effektivitet och egenansvar i syfte att uppnå de europeiska målen för god ekonomisk styrning.

35.    Europaparlamentet kräver att de landsspecifika rekommendationerna, när detta är relevant, bättre samordnas med rekommendationerna inom ramen för förfarandet vid alltför stora underskott, för att säkra konsekvens mellan övervakningen av de offentliga finanserna och samordningen av den ekonomiska politiken.

36.    Europaparlamentet stöder ett förstärkt förfarande på EU-nivå och nationell nivå när det gäller utarbetandet, uppföljningen, stödet och övervakningen av de landsspecifika rekommendationerna, vilket också gör det möjligt att kontrollera det faktiska genomförandet och kvaliteten i förhållande till resultatet.

37.    Europaparlamentet påminner om att kommissionen enligt lagstiftningen bland annat ska ta hänsyn till 2020-målen när den utarbetar sina rekommendationer, och ställer sig bakom principen enligt vilken rådet som regel förväntas följa kommissionens rekommendationer och förslag och i annat fall offentligt ska redogöra för sin ståndpunkt.

38.    Europaparlamentet är bekymrat över skuldökningen i länder som redan har en hög skuldnivå, vilket står i uppenbar strid med 1/20-regeln om skuldminskning. Parlamentet uppmanar kommissionen att förklara hur den tänker behandla detta problem och säkerställa att skuldkvoterna minskar till hållbara nivåer i linje med stabilitets- och tillväxtpakten.

39.    Europaparlamentet stöder kommissionens tredelade strategi (tillväxtfrämjande investeringar, finanspolitisk konsolidering och strukturreformer), som presenteras i den årliga tillväxtöversikten för 2015, och kräver att den görs mer konkret inom ramen för den övergripande bedömningen av budgetläget i och utsikterna för euroområdet och de landsspecifika rekommendationerna.

40.    Europaparlamentet bekräftar behovet av en oberoende och pluralistisk analys av medlemsstaternas ekonomiska perspektiv på EU-nivå. Parlamentet kräver i detta sammanhang en ytterligare utveckling av kommissionens enhet, som är känd som den ekonomiska chefsanalytikern, så att den kan tillhandahålla en oberoende och transparent analys av relevanta uppgifter, som bör offentliggöras och användas som bas för en välgrundad diskussion och beslutsfattande i kommissionen, rådet och Europaparlamentet. Parlamentet kräver att alla relevanta handlingar i god tid överlämnas till den ekonomiska chefsanalytikern, så att enheten kan fullgöra sina uppgifter. Parlamentet framhäver den värdefulla roll som de nationella finanspolitiska råden spelar både på nationell nivå och på EU-nivå och stöder inrättandet av ett europeiskt nätverk.

41.    Europaparlamentet påminner om att förfarandet vid makroekonomiska obalanser ska förhindra att kriser uppstår genom att i ett tidigt skede identifiera skadliga makroekonomiska obalanser på grundval av en objektiv bedömning av utvecklingen av centrala makroekonomiska variabler. Parlamentet anser att förfarandet vid makroekonomiska obalanser måste användas för att på ett effektivt och ändamålsenligt sätt bedöma utvecklingen av makroekonomiska variabler i både länder med underskott och länder med överskott, i synnerhet för att stärka konkurrenskraften och bättre beakta euroområdet som helhet, däribland spridningseffekter. Parlamentet påminner om att den makroekonomiska övervakningen också syftar till att identifiera länder som sannolikt kan drabbas av obalanser i framtiden och till att undvika detta genom att i tid inleda hållbara och socialt balanserade strukturreformer, medan det fortfarande finns utrymme för åtgärder.

42.    Europaparlamentet understryker kommissionens tydliga differentiering mellan den förebyggande och den korrigerande delen av stabilitets- och tillväxtpakten när det gäller investeringar som berättigar till tillfälliga avsteg från det medelfristiga målet eller anpassningsbanan mot detta mål, inom ramen för en säkerhetsmarginal i den förebyggande delen. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att på detta område säkra överensstämmelse med medlagstiftarnas ståndpunkt avseende förordningen om den europeiska fonden för strategiska investeringar.

43.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sina analyser beakta alla viktiga faktorer, bland annat verklig tillväxt, inflation, långsiktiga offentliga investeringar och arbetslöshetsnivåer, när den bedömer den ekonomiska och finanspolitiska situationen i medlemsstaterna, och att brådskande åtgärda investeringsunderskottet i EU genom att rikta utgifterna mot de investeringar som är mest produktiva och som i högsta grad främjar hållbar tillväxt och sysselsättning.

44.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att det sätt på vilket effektiva åtgärder beaktas inom ramen för förfarandet för alltför stora underskott baseras på tydliga, numeriska, kvantifierbara och kvalitativa kriterier.

45.    Europaparlamentet insisterar på att fokuseringen på strukturella underskott sedan reformen av stabilitets- och tillväxtpakten 2005 tillsammans med införandet av en utgiftsregel genom reformen 2011 och konceptet med ett produktionsgap, som är svårt att kvantifiera, skapar osäkerhet, komplexitet och marginaler för flexibilitet och därmed för ett skönsmässigt genomförande av stabilitets- och tillväxtpakten. Parlamentet befarar att beräkningen av tillväxtpotentialen och produktionen, som ligger till grund för bedömningen av strukturella underskott och för utgiftsregeln, är föremål för flera tveksamma antaganden som leder till kraftiga revideringar mellan kommissionens höst- och vårprognoser, vilket leder till olika beräkningar och avvikande bedömningar av genomförandet av stabilitets- och tillväxtpakten.

46.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att när den övervakar och bedömer medlemsstaternas finanspolitiska ställning beakta de praktiska konsekvenserna av de överenskomna finanspolitiska åtgärderna och reformerna. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att sträva efter förutsägbarhet och konsekvens i det politiska beslutsfattandet, att basera sina analyser på konkreta fakta och tillförlitliga uppgifter och att vara ytterst försiktig när den använder uppskattningar i förbindelse med koncept såsom beräknad tillväxtpotential för BNP och produktionsgap.

47.    Europarlamentet betonar hur viktigt ny tillväxt och jobbskapande är för att få allmänhetens stöd för ramen för ekonomisk styrning, och uppmanar därför kommissionen att förbättra affärsklimatet i Europa, med särskild fokusering på små och medelstora företag, mindre byråkrati och tillgång till finansiering. Parlamentet påminner i detta sammanhang om behovet att ge stöd till små och medelstora företag så de också kan få tillgång till marknader utanför EU såsom USA, Kanada, Kina och Indien.

Demokratisk ansvarighet och framtida utmaningar i samband med en fördjupad ekonomisk styrning

48.    Europaparlamentet anser att det för en fördjupad och mer motståndskraftig EMU snabbt krävs minskad komplexitet, ökat egenansvar och ökad transparens, i stället för nya bestämmelser som staplas på de redan befintliga. Parlamentet understryker att ansvaret när det gäller EMU delas mellan de nationella och europeiska instanserna och att särskild uppmärksamhet därför måste ägnas åt att säkerställa samstämmighet och ansvarsskyldighet inom ramen för den ekonomiska styrningen på både nationell och europeisk nivå. Parlamentet anser vidare att de institutioner som omfattas av demokratiskt ansvarsutkrävande måste spela en central roll, och understryker att det krävs ett varaktigt parlamentariskt engagemang så att ansvaret kan läggas på den nivå där besluten fattas eller genomförs.

49.    Europaparlamentet inser på grundval av den rådande situationen att ramen för den ekonomiska styrningen måste förenklas, i högre grad efterlevas och, vid behov, korrigeras och kompletteras så att EU och euroområdet kan möta utmaningarna i fråga om konvergens, hållbar tillväxt, full sysselsättning, medborgarnas välbefinnande, konkurrenskraft, sunda och hållbara offentliga finanser, framtidsinriktade långsiktiga investeringar med hög socioekonomisk avkastning samt motståndskraft.

50.    Europaparlamentet anser att eftersom parlamentets bidrag till riktlinjerna för den ekonomiska politiken är en viktig aspekt i ett demokratiskt system kan stärkt legitimitet på europeisk nivå uppnås genom antagandet av konvergensriktlinjer som omfattar målinriktade prioriteringar för de kommande åren, och som bör vara föremål för ett medbeslutandeförfarande som bör införas i samband med nästa ändring av fördraget.

51.    Europaparlamentet påminner om parlamentets resolutioner i vilka man förklarar att inrättandet av den europeiska stabilitetsmekanismen (ESM) och fördraget om stabilitet, samordning och styrning inom Ekonomiska och monetära unionen (”finanspakten”) utanför den struktur som unionsinstitutionerna utgör, är ett bakslag för unionens politiska integration, och kräver därför att den europeiska stabilitetsmekanismen och finanspakten fullt ut integreras i gemenskapsramen, och därmed blir formellt underställda parlamentets ansvar, på grundval av en utvärdering av erfarenheterna från genomförandet, i enlighet med i artikel 16 i fördraget om stabilitet, samordning och styrning inom Ekonomiska och monetära unionen.

52.    Europaparlamentet påminner om sin begäran om att nya rättsliga ramar ska utarbetas för framtida makroekonomiska anpassningsprogram, som ersätter trojkan, i syfte att öka transparensen och egenansvaret för dessa program och säkerställa att alla EU-beslut, när detta är möjligt, fattas i enlighet med gemenskapsmetoden. Parlamentet anser att konsekvens bör säkras mellan den form av stabilitetsmekanism som används och den institution som ansvarar för mobilseringen av den, och medger samtidigt att eftersom det finansiella stödet garanteras av medlemsstaterna i euroområdet, har dessa rätt att uttala sig i förbindelse med dess mobilisering.

53.    Europaparlamentet begär att en bedömning görs av Eurogruppens beslutsprocess för att säkerställa tillräcklig demokratisk ansvarighet. Parlamentet gläder sig över att Eurogruppens ordförande regelbundet deltar i sammanträden i utskottet för ekonomi och valutafrågor, på samma sätt som ordföranden för Ekofinrådet, och därmed bidrar till att säkerställa en liknande grad av demokratisk ansvarighet.

54.    Europaparlamentet påminner om att sex- och tvåpacken baseras på en förstärkt roll för en oberoende kommissionsledamot, som skulle säkerställa en rättvis och icke-diskriminerande tillämpning av bestämmelserna, och anser att ytterligare steg i riktning mot en institutionell struktur för den ekonomiska styrningen, såsom en förstärkning av rollen för kommissionsledamoten med ansvar för ekonomiska och monetära frågor eller inrättandet av en europeisk finansmyndighet, måste respektera fördelningen av befogenheterna mellan de olika institutionerna och kopplas till tillräckliga garantier för demokratisk ansvarsskyldighet och legitimitet, däribland Europaparlamentet.

55.    Europaparlamentet påminner om att bankunionen var resultatet av den politiska viljan att undvika en ny finanskris, bryta den onda cirkeln mellan banker och stater och minimera de negativa spridningseffekterna från statsskuldkriser, och att samma vilja krävs för att uppnå en fördjupad EMU.

56.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ambitiös färdplan för uppnåendet av en fördjupad ekonomisk och monetär union, i vilken man beaktar de förslag som förts fram i detta betänkande, på grundval av det mandat som getts av eurotoppmötet, och som bekräftats av Europeiska rådet om ”att förbereda nästa steg för ett bättre ekonomiskt styre i euroområdet”, liksom tidigare arbete såsom betänkandet från Thyssen av den 20 november 2012 ”Mot en verklig ekonomisk och monetär union”, kommissionens meddelande av den 28 november 2012 ”En plan för en djupgående och verklig ekonomisk och monetär union – Inledningen till en debatt om Europa” och de fyra ordförandenas slutrapport av den 5 december 2012.

57.    Europaparlamentet uppmanar de berörda aktörerna i detta nödvändiga nästa steg avseende EMU att ta hänsyn till den förväntade framtida utvidgningen av euroområdet och att utforska alla möjligheter att fördjupa och förstärka EMU så att den blir mer motståndskraftig och kan skapa tillväxt, sysselsättning och stabilitet, såsom

a) förstärkta mekanismer för demokratisk ansvarsskyldighet på både EU-nivå och nationell nivå, så att ansvar utkrävs på den nivå där besluten fattas och baseras på antagandet av konvergensriktlinjer enligt medbeslutandeförfarandet, samtidigt som Europaparlamentets kontrollbefogenheter formaliseras inom ramen för den europeiska planeringsterminen genom ett interinstitutionellt avtal och det säkerställs att alla nationella parlament i euroområdet följer varje steg i processen med den europeiska planeringsterminen,

b) en social dimension som syftar till att skydda den europeiska sociala marknadsekonomin, respekterar den kollektiva förhandlingsrätten, inom vilken samordningen av medlemsstaterna socialpolitik skulle säkras, inbegripet ett instrument för minimilöner eller minimiinkomst som är anpassat till och som beslutats av varje enskild medlemsstat, och som stöder kampen mot fattigdom och social utestängning, återintegreringen av arbetstagare på arbetsmarknaden och frivillig rörlighet och flexibilitet mellan yrken och mellan medlemsstater,

c) en finanspolitisk kapacitet för euroområdet, baserad på specifika egna medel som, inom ramen för unionens budget och med Europaparlamentets kontroll, skulle hjälpa medlemsstaterna med genomförandet av överenskomna strukturreformer på grundval av vissa villkor, däribland ett effektivt genomförande av de nationella reformprogrammen; i detta avseende välkomnas det arbete som utförts av EU-gruppen för egna medel, under ledning av Mario Monti,

d) förstärkt motståndskraft för EMU i samband med ekonomiska chocker och nödsituationer som är direkt kopplade till den monetära unionen, samtidigt som varje form av permanenta budgetöverföringar undviks,

e) när det gäller beskattning, ett åtagande att vidta EU-omfattande åtgärder mot skattebedrägeri och skatteundandragande och aggressiv skatteplanering i företagen, samarbete mellan de nationella skattemyndigheterna i syfte att utbyta information om skatteundandragande och skattebedrägeri, åtgärder för att skapa konvergens i medlemsstaternas skattepolitik, en gemensam konsoliderad bolagsskattebas, enklare och mer transparenta skattesystem och landsbaserad rapportering för företag, med undantag av små och medelstora företag,

f)  ett fullbordande steg för steg av bankunionen,

g) införlivandet av ESM och fördraget om stabilitet, samordning och styrning inom Ekonomiska och monetära unionen i unionslagstiftningen åtföljd av ökad samordning av den ekonomiska politiken, verklig konvergens, stärkta gemensamma bestämmelser och ett tydligt åtagande till förmån för ekonomiskt och socialt hållbara strukturreformer,

h) åtgärdande av svagheter i den nuvarande ramen som gör det möjligt för domstolen att övervaka vissa delar av fördraget men inte andra,

i)  en större extern roll för euroområdet, inbegripet en uppgradering av dess representation.

58.    Europaparlamentet begär att eventuella ytterligare etapper i EMU ska utarbetas i enlighet med formeln ”4+1 ordförande”, inklusive parlamentets talman, som bör bjudas in till alla möten, förses med fullständig information och ges rätt att delta i debatterna, Parlamentet konstaterar att kommissionens ordförande utryckt sin avsikt att ta hänsyn till Europaparlamentets talmans synpunkter i sina överväganden under förberedelserna av de fyra ordförandenas rapport.

59.    Europaparlamentet uppmanar sin talman att på förhand samordna arbetet med de politiska gruppernas ordförande eller de ledamöter som specifikt utsetts av sina politiska grupper eller parlamentet och att företräda parlamentet i detta kommande arbete på grundval av det mandat som ges genom denna resolution, i vilken man bland annat behandlar frågorna i de fyra ordförandenas analytiska underlag om förberedelserna av de kommande stegen för en bättre ekonomisk styrning inom euroområdet.

60.    Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till ordförandena för rådet, kommissionen, Eurogruppen, ECB och till medlemsstaternas nationella parlament.

(1)

EUT L 140, 27.5.2013, s. 1.

(2)

EUT L 140, 27.5.2013, s. 11.

(3)

EUT L 306, 23.11.2011, s. 12.

(4)

EUT L 306, 23.11.2011, s. 33.

(5)

EUT L 306, 23.11.2011, s. 1.

(6)

EUT L 306, 23.11.2011, s. 41.

(7)

EUT L 306, 23.11.2011, s. 25.

(8)

EUT L 306, 23.11.2011, s. 8.

(9)

Antagna texter, P7_TA(2014)0239.

(10)

Antagna texter, P7_TA(2013)0598.

(11)

EUT C 165 E, 11.6.2013, s. 24.

(12)

EUT C 33 E, 5.2.2013, s. 140.


MOTIVERING

Enligt det mandat som beviljades av samordnarna för utskottet för ekonomi och valutafrågor i september 2014 är syftet med detta betänkande att bidra till utvärderingen av hur effektivt regelverket är, särskilt huruvida beslutsreglerna har visat sig vara tillräckligt stabila och om det har gjorts framsteg i arbetet med närmare samordning av den ekonomiska politiken och hållbar konvergens i medlemsstaternas ekonomiska resultat i enlighet med EUF-fördraget. Sedan dess har tre större utvärderingar gjorts, Sedan dess har tre större utvärderingar gjorts, nämligen uppmaningen från euroområdets toppmöte den 24 oktober 2014 om att kommissionens ordförande skulle återuppta arbetet med ”de fyra ordförandenas rapport” och att kommissionen skulle offentliggöra två meddelanden, ett med titeln ”Bedömning av den ekonomiska styrningen – Rapport om tillämpningen av förordningarna”, som offentliggjordes den 28 november 2014, och ett om att på bästa sätt använda flexibiliteten inom de befintliga reglerna i stabilitets- och tillväxtpakten.

Betänkandet utarbetas i ett läge där euron, mer sju år efter det att krisen bröt ut, har räddats tack vare åtgärder som ingen trodde var möjliga, bland annat översynen av stabilitets- och tillväxtpakten, finanspakten, inrättandet av den europeiska stabilitetsmekanismen, bankunionen och Europeiska centralbankens (ECB) pådrivande roll. Men betänkandet speglar även en situation i EU och i euroområdet där arbetslösheten enligt Eurostats senaste siffror uppgick till 11,5 % i november 2014 och där den årliga inflationen förväntas sjunka till -0,2 % i december 2014, samtidigt som kommissionen i sin höstprognos förväntade sig en svag ekonomisk tillväxt för 2014 (+0,8 %).

Betänkandet bygger på denna bakgrund och på analysen av de första årens genomförande av ramen för ekonomisk styrning enligt de ändringar som gjordes under krisen. Med dagens insikt har den ofullbordade Ekonomiska och monetära unionen (EMU) och euroområdets dåliga resultat sedan 2011 gett upphov till en diskussion om den policymix som infördes till följd av statsskuldkrisen, eftersom euroområdet har släpat efter sina motparter. Enligt samma tankegångar drar kommissionen i en ekonomisk rapport med en analys av euroområdet 2011–2013 slutsatsen att de samtidiga konsolideringarna i euroländerna – efter den expansionspolitik som G20 enades om i efterdyningarna av Lehman Brothers-kraschen – har haft ”stora negativa BNP-effekter” och ”mycket negativa spridningseffekter”. I rapporten konstateras att de nya bestämmelserna inte har gjort det möjligt att ta hänsyn till de ackumulerade EU-omfattande verkningarna av politik på nationell nivå, särskilt den övergripande finanspolitiska inriktningen, vilket i sin tur har lett till att man inte kunnat hantera riskerna till följd av de ökade skillnaderna mellan ekonomierna i euroområdet, deflationshotet, den låga tillväxten och den höga arbetslösheten.

Mot denna bakgrund hävdar föredraganden att den negativa effekten på tillväxtutsikterna till följd av samtidiga finanspolitiska åtstramningar i EU avsevärt har underskattats, och att stabilitets- och tillväxtpaktens flexibilitetsklausuler för konjunkturdämpande ekonomisk politik när tillväxten inte ökar som förväntat inte har använts till fullo eller, viden snäv tolkning, än så länge inte har gett EU tillräckligt stort manöverutrymme för att kunna möta de utmaningar det stod inför.

Den starka inriktningen på strukturella underskott i bedömningen av genomförandet av stabilitets- och tillväxtpakten, som ledde till skönsmässiga tolkningar eftersom denna indikator i sig bygger på flera tveksamma antaganden, är därför värd att diskutera. De senaste årens skeva konsolidering, som möjliggjordes av denna bedömning av paktens genomförande, har i vissa fall hämmat finansieringen av strukturreformer, även vid skriande investeringsbehov, och kan ha lett till motsägelser i de politiska rekommendationerna för att nå EU:s 2020-mål.

Kommissionen har därför lagt fram två meddelanden som definierar ramen för de frågor som måste diskuteras. Meddelandet om flexibilitet är förklarande och ger omedelbara effekter, som är välkomna för att främja investeringar och tillväxt inom ramen för de befintliga reglerna. Meddelandet stöder den investeringsplan som kommissionen har tagit fram i och med att de nationella bidragen till Efsi anses vara neutrala i förhållande till stabilitets- och tillväxtpakten. Föredraganden anser att man bör gå vidare i detta avseende, särskilt genom att tillämpa en symmetrisk metod för bidrag till medfinansiering av projekt inom Efsi enligt en bredare ”investeringsklausul” i paktens förebyggande och korrigerande delar. I meddelandet föreslås även ett nytt sätt att beakta kostnaderna för genomförandet av strukturreformer i bedömningen av medlemsstaternas finanspolitiska situation. De berörda bestämmelserna kan bidra till att förbättra medlemsstaternas genomförande av reformer och öka deras känsla av egenansvar, under förutsättning att samma metod tillämpas i både den förebyggande och den korrigerande delen.

Det andra meddelandet är ett slags statistisk analys av hur de olika förfaranden som infördes i och med sex- och tvåpacken har använts. Kommissionen kartlägger även ”områden där man eventuellt kan göra förbättringar, t.ex. i fråga om insyn i politiska beslut och beslutens komplexitet samt deras inverkan på tillväxt, obalanser och konvergens” och ”har för avsikt att ta upp dessa frågor till diskussion med Europaparlamentet och ministerrådet under de närmaste månaderna”.

Förändringarna har varit ännu större på den monetära sidan till följd av ECB:s beslut av den 22 januari 2015 om att inleda ett utökat program för köp av tillgångar. Programmet innebär att euroländernas centralregeringar kommer att emittera obligationer till ett belopp av 60 miljarder euro per månad till åtminstone september 2016.

Föredraganden är starkt övertygad om att Europaparlamentet bör utnyttja denna möjlighet att bidra till diskussionen om hur EMU kan förbättras, även med tanke på den diskussion som mycket snart kommer att inledas på grundval av de fyra ordförandenas rapport.

I detta sammanhang finns det vissa kritiska punkter som måste lösas.

1) Euroområdet saknar en ordentlig bedömning av sin allmänna ekonomiska situation, en gemensam diagnos, vilket alla som delar samma valuta behöver. Detta har blivit uppenbart i och med de stora skillnader som uppstått till följd av den rådande krisen, trojkans ökade inblandning och den historiska minskningen av investeringar i EU. Det står klart att EMU saknar de nödvändiga kanalerna för att inleda en verklig diskussion om vilken väg medlemsstaterna bör följa när det gäller deras finansiella ställning. Detta har varit en hörnsten i den diskussion som har pågått ända sedan EMU inrättades. Vi har försökt att lösa problemet med olika verktyg, i början via de allmänna riktlinjerna för medlemsstaternas och unionens ekonomiska politik. Därefter trodde vi att detta på något sätt skulle vara möjligt inom ramen för den europeiska planeringsterminen med den årliga tillväxtöversikten och förfarandet för makroekonomiska obalanser. Vi måste erkänna att förfarandet för makroekonomiska obalanser har gjort det möjligt att observera länder med underskott eller överskott, även om detta inte har lett till en bred diskussion mellan intressenterna. Förfarandet verkar främst vara ett verktyg för kommissionens diskussioner med medlemsstaterna om deras planerade strukturreformer. Nu när EU-ekonomin så uppenbart har hamnat i riskzonen med ett scenario av japansk typ passar det kanske bra att ta denna diskussion och skapa nödvändiga verktyg för den. Den inleds på sätt och vis genom den pågående diskussionen om euroområdets ekonomiska utsikter, men frågan är om den endast bör vara ett komplement i form av uppgifter om medlemsstaternas finansiella ställning, eller om den skulle kunna fungera som en politisk strategi före cykeln för att definiera den dynamiska roll som var och en kan spela för att uppnå bästa möjliga resultat för alla. I detta syfte föreslår föredraganden att de rekommendationer till euroområdet som kommissionen utarbetar ska uppgraderas och därmed bli obligatoriska och antas tidigare, under rådets vårmöte.

2) De flesta observatörer, och även kommissionen, inser i dag att den ekonomiska styrningen har blivit så komplex att den skadar demokratin, öppenheten och egenansvaret. Vi måste inse att detta är följden av bristande förtroende, vilket i sin tur har lett till att nya regler tillkommit utöver dem som redan fanns. Det har också lett till en något påträngande uppföljning av strukturreformerna i medlemsstaterna från kommissionens sida, vilket ibland kan motverka sitt eget syfte. Efter införandet av euron har påtryckningarna för reformer minskat i de flesta medlemsstater, men den rådande krisen har tvingat alla att vakna upp. Det bästa sättet att genomföra reformer utan att äventyra demokratin, den sociala dialogen och känslan av egenansvar, som också är aspekter av EU:s konkurrenskraft, är att låta varje medlemsstat själv hantera reformerna på grundval av en gemensam förståelse av situationen. Ett sådant steg är nödvändigt för ett lyckat slutresultat, men naturligtvis måste reglerna följas. Det kan fungera, bara man inser att reformerna måste definieras på nationell nivå enligt EU:s övergripande strategi, att vissa reformer har långsiktiga verkningar och att rätt balans mellan strukturreformer och budgetdisciplin bör eftersträvas i den rådande ekonomiska situationen.

3) De nuvarande reglerna för ekonomisk styrning och sanktioner är främst grundade på koncept. Det första konceptet är ”BNP-gapet, ” som är mycket omstritt bland sakkunniga, vilket bland annat Martti Hetemäki, ordförande för Europeiska rådgivande organet för statistikstyrning (ESGAB) och Stefan Kapferer på OECD:s vägnar gav uttryck för vid sina framträdanden nyligen inför utskottet för ekonomi och valutafrågor. BNP-gapets roll har till och med ökat genom kommissionens senaste meddelande om flexibilitet. Denna situation är inte sund och bör klargöras, antingen genom att man enas om en gemensam tolkning av begreppen eller genom att ändra dem. I alla händelser bör ECB, OECD och IMF vara delaktiga i denna uppgift.

4) Genomförandet av den nuvarande ramen för ekonomisk styrning under de rådande ekonomiska förhållandena väcker en diskussion om hållbarheten hos några av de regler som införts. Även denna fråga behöver analyseras noggrant i den kommande diskussionen. Den första aspekten är förstås 1/20-skuldminskningen, men även den årliga strukturella anpassningen på 0,5 % är intressant i sammanhanget.

5) I slutet av den förra valperioden hade Europaparlamentet lyckats få igång en diskussion om legitimiteten och effektiviteten hos de stödprogram som leds av trojkan. Av det Jean-Claude Juncker sade när han i egenskap av kommissionens ordförande presenterade sitt program för Europaparlamentet den 15 juli 2014 förefaller det som han inte har för avsikt att fortsätta med trojkan som sådan. Detta behov har förstärkts genom yttrandet från EU-domstolens generaladvokat om lagligheten hos ECB:s program för direkta monetära transaktioner. Till följd av detta och med tanke på att parlamentet förordar att den europeiska stabilitetsmekanismen ska skrivas in i fördraget är det nödvändigt att på nytt överväga denna fråga och klargöra de olika intressenternas ansvar och verktyg.

6) En ram för ekonomisk styrning kan dock inte bara bedömas efter resultaten (”legitimering genom resultat”) utan det är även nödvändigt att utvärdera den demokratiska kontrollen. Med tanke på att det demokratiska underskottet i den förstärkta ramen för ekonomisk styrning blir allt större vill föredraganden att rent mellanstatliga arrangemang upphör och menar att ökad delaktighet för Europaparlamentet på EU-nivå är en absolut nödvändig förutsättning för att öka den demokratiska legitimiteten. Ramen är dessutom extremt komplex, vilket även det försvagar den demokratiska kontrollen, och föredraganden uppmanar därför kommissionen att lägga fram ett ambitiöst lagstiftningsprogram om en reform av ramen denna vår.

7) Sist men inte minst är det omöjligt att diskutera den ekonomiska styrningen av EMU utan att se bortom krisen. Diskussionen om fördjupningen av EMU har redan skjutits upp alltför länge, vilket alla ärliga observatörer inser. Under den senaste valperioden fick diskussionen nytt liv genom kommissionens meddelande om planen för EMU. De fyra ordförandenas rapport utvärderades av parlamentet som tog fram rekommendationer till kommissionen om rapporten från Europeiska rådets ordförande, kommissionens ordförande, ECB:s ordförande och Eurogruppen om ”en plan för en djupgående och verklig ekonomisk och monetär union”, dvs. Thyssenrapporten. Till slut bestämde sig beslutfattarna dock för att vänta in det allmänna valet i Tyskland och därefter valet till Europaparlamentet. Nu ändrar valresultatet i Grekland diskussionens karaktär, så det ser ut som att den slutligen kommer att hållas efter parlamentsvalet i Storbritannien. Det är dags att förbereda denna uppgift som Jean-Claude Juncker har fått ett nytt mandat för tillsammans med ordförandena för Europeiska rådet, Eurogruppen och ECB. Europaparlamentet måste vara fullständigt delaktigt i dessa förhandlingar för att se till att inga alternativ åsidosätts för att utrusta EMU enligt en stärkt grund som bland annat ska bestå av minst fyra block: finanspolitisk kapacitet, förnyade stödmekanismer, en social dimension och en institutionell och demokratisk pelare. EU och euroområdet måste försäkra sig om att det inte blir för lite för sent denna gång och att européerna får ut det bästa av euron.


Reservation

i enlighet med artikel 56.3 i arbetsordningen

från Bernd Lucke

Syftet med betänkandet var att analysera läget för den finanspolitiska styrningen. Målet var särskilt att utvärdera hur de nuvarande reglerna för den ekonomiska styrningen fungerar och att beskriva kommande utmaningar.

Denna uppgift uppfylls inte alls av betänkandet.

Betänkandet innehåller inte någon systematisk analys av det rådande läget. I stället är betänkandet överlastat med stereotypa allmänna förslag och det finns inte någon koppling till gällande EU-lagstiftning, särskilt regeln om ”no bail-out” (artikel 125 i EUF-fördraget).

I betänkandet uppmanas till en centralisering av den ekonomiska politiken och ett ömsesidigt ansvar i euroområdet. Detta leder till att ansvaret för utgifterna och ansvaret för resultatet även i fortsättningen separeras.

Enligt Maastrichtfördraget, som fortfarande är giltigt i sin nuvarande form, grundar sig den ekonomiska styrningen i den monetära unionen på medlemsstaternas eget budgetansvar.

Detta kommer till uttryck i regeln om ”no bail-out”, som bygger på två enkla finanspolitiska regler.

Sedan dessa regler infördes har överträdelser redan förekommit vid fler än 90 tillfällen. När räddningspolitiken började tillämpas 2010 genom Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten (EFSF) upphävdes principen om ”no bail-out”, vilket fått absurda konsekvenser.

Endast om det finns en verklig risk för statsbankrutt och regeln om ”no bail-out” återinförs kan man se till att varje medlemsstat för en politik som bygger på egenansvar och inte en politik som förlitar sig på unionens stöd.


Reservation

i enlighet med artikel 56.3 i arbetsordningen

från Beatrix von Storch

Sedan 1999 har den europeiska ekonomiska styrningen blivit alltmer komplicerad, men den har ändå inte lett till några mätbara resultat. På grund av den finansiella och ekonomiska krisen och förtroendekrisen har mer EU-lagstiftning än någonsin tidigare antagits under de senaste fem åren. Namnet säger allt: ”Europeisk ekonomisk styrning” leder ovillkorligen till att den nationella självständigheten går förlorad inom medlemsstaternas suveräna ansvarsområden såsom den ekonomiska politiken, skattepolitiken, socialpolitiken och budgetpolitiken. Det finns sedan länge rimliga skäl att betvivla att en europeisk ekonomisk styrning är författningsenlig. I detta initiativbetänkande tas emellertid ingen hänsyn till detta. Genom den europeiska ekonomiska styrningen har EU för avsikt att i framtiden i stor utsträckning ingripa i medlemsstaternas nationella budgetplaner och att delta i besluten om nationell skattelagstiftning, löneutveckling och sociala förmåner. Bindande landsspecifika rekommendationer är ett direkt angrepp på subsidiaritetsprincipen. Konkreta förslag till en europeisk ekonomisk styrning innebär dessutom inrättandet av en central EU-budget, en europeisk arbetslöshetsförsäkring, utgivningen av euroobligationer och en starkare institutionell roll för Eurogruppen. Detta tackar jag nej till.


YTTRANDE från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (1.4.2015)

till utskottet för ekonomi och valutafrågor

över översynen av ramen för ekonomisk styrning: lägesbeskrivning och utmaningar

(2014/2145(INI))

Föredragande av yttrande: Anne Sander

SUGGESTIONS

Utskottet för sysselsättning och sociala frågor uppmanar utskottet för ekonomi och valutafrågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

A.     Enligt artikel 3.3 i EU-fördraget ska unionen ”verka för en hållbar utveckling i Europa som bygger på välavvägd ekonomisk tillväxt och på prisstabilitet, på en social marknadsekonomi med hög konkurrenskraft där full sysselsättning och sociala framsteg eftersträvas, samt på en hög miljöskyddsnivå”. I enlighet med artikel 9 i EUF-fördraget är det nödvändigt att se till att en social dimension ingår i de olika nivåerna av unionens ekonomiska styrning. I sin resolution av den 1 december 2011 om den europeiska planeringsterminen för samordningen av den ekonomiska politiken konstaterade parlamentet följande: ”Varje ny eller uppgraderad organisation och beslutsprocess inom rådet och/eller kommissionen måste gå hand i hand med en förbättrad demokratisk legitimitet och adekvat ansvarsskyldighet inför Europaparlamentet.”

1.      Europaparlamentet understryker att EU:s ram för ekonomisk styrning bör sträva efter att vara ett styrningsinstrument som korrigerar större ekonomiska obalanser, däribland arbetslöshet, som har lett till kraftigt minskad tillväxt och större ojämlikhet samt äventyrat de europeiska ekonomierna. Parlamentet påminner om att den totala skuldsättningen för EU28 har minskat från 4,5 % av BNP 2011 till en prognos på 3 % av BNP 2014. Parlamentet erinrar dock om att den ekonomiska balansen i hela cykeln bör bli mer effektiv när det gäller att främja smart, hållbar och inkluderande tillväxt som under de senaste åren har varit fortsatt blygsam eller har stagnerat och som beräknas ligga kvar på 1,5 % enligt EU:s prognos över BNP-tillväxten. Parlamentet påminner om att åtgärder för att säkra smart och hållbar tillväxt för alla också måste vara inriktade på att effektivare uppfylla och främja målen i Europa 2020-strategin avseende sysselsättning och fattigdom eftersom framstegen har varit för få.

2.      Europaparlamentet instämmer i kommissionsledamot Marianne Thyssens uttalande om att länder som tillhandahåller högkvalitativa arbetstillfällen och bättre socialt skydd och som investerar i humankapital är mer motståndskraftiga mot ekonomiska kriser. Parlamentet uppmanar kommissionen att låta denna ståndpunkt avspeglas i genomförandet av all politik inom ramen för den europeiska planeringsterminen och alla landsspecifika rekommendationer.

3.      Europaparlamentet välkomnar översynen av ramens effektivitet som har till syfte att utvärdera hur effektivt och enhetligt medlemsstaterna och kommissionen tillämpar styrningsreglerna. Parlamentet anser att översynen erbjuder ett tillfälle till diskussion, särskilt med parlamentets behöriga utskott, om reglerna för hur denna ram ska fungera och hur den kan göras mer effektiv såväl som mer social och demokratisk, särskilt för att uppnå målen i Europa 2020-strategin. Parlamentet föreslår att översynen också ska innehålla åtgärder som ökar förtroende för ekonomin, eftersom det är en förutsättning för privata investeringar, som i sin tur är en central drivkraft för att skapa sysselsättning.

4.      Europaparlamentet betonar att solidaritet är det centrala värde som EU och dess ram för ekonomisk styrning bygger på. Parlamentet anser därför att översynen utgör ett tillfälle att ytterligare förbättra ramen för ekonomisk styrning, bl.a. för att åstadkomma bättre samordning med EU:s sociala regelverk och för att förbättra den europeiska sociala styrningen och därmed minska arbetslösheten, fattigdomen och den sociala utestängningen. Parlamentet betonar i detta sammanhang betydelsen av att förbättra samordningssystemet för euroområdet som helhet.

5.      Europaparlamentet vill att den europeiska planeringsterminen ska fungera effektivt när det gäller att undvika kriser genom att samordna medlemsstaternas ekonomiska och sociala politik samt den politik som skapar bättre och hållbara arbetstillfällen liksom främjar tillväxten. Parlamentet välkomnar i detta avseende kommissionens förslag som inte bara fokuserar på budgetansvar, utan också på investeringar – särskilt sociala investeringar för att stödja skapandet av hållbara arbetstillfällen, säkerställa en bättre social sammanhållning och jämställdhet samt bekämpa fattigdom – och på strukturreformer som kombinerar marknadsekonomiska reformer med sociala framsteg. Parlamentet har vid upprepade tillfällen framhållit att de strukturreformer som föreslås bör vara ambitiösa, ekonomiskt verkningsfulla och ta ett socialt ansvar.

6.      Europaparlamentet understryker att den balans mellan sysselsättningspolitik och ekonomisk politik som avses i artiklarna 121 och 148 i EUF-fördraget är nödvändig för att EU ska kunna utvecklas positivt. Parlamentet påminner om att man för att uppnå målen i artikel 9 i EUF-fördraget bör beakta ekonomisk politik såväl som social- och sysselsättningspolitik i lika stor utsträckning, och understryker därför behovet av att undvika ekonomiska och sociala obalanser och på så sätt garantera en sammanhängande offentlig politik. Parlamentet efterlyser lika stor hänsyn till medborgerliga och sociala rättigheter som till ekonomiska friheter, i linje med EU-fördragen.

7.      Europaparlamentet anser att man bör förbättra den ekonomiska och sociala sammanhållningen genom att stärka Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden för att upprätthålla och skapa sysselsättning med rättigheter, och genom att främja åtgärder mot arbetslöshet och fattigdom.

8.      Europaparlamentet betonar behovet av ett bättre samarbete mellan organ som är relaterade till rådet (sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor) och Ekofin. Parlamentet föreslår därför att det ska anordnas gemensamma möten mellan rådet (sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor) och Ekofinrådet för att främja en samordnad socioekonomisk politik med fokus på konkurrenskraft, bättre och hållbara arbetstillfällen, åtgärder mot arbetslöshet och ojämlikhet samt fattigdom och social utestängning, för att främja en tillväxt för alla i Europa.

9.      Europaparlamentet understryker betydelsen av resultattavlan för sysselsättningsindikatorer i rapporten om förvarningsmekanismen för att man i ett tidigt skede ska kunna fastställa de sociala konsekvenserna av åtgärder för att utjämna makroekonomiska obalanser. Parlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera dess spridning och effektivitet. Parlamentet uppmanar kommissionen att beakta sociala hänsyn i lika stor utsträckning som ekonomiska hänsyn, men att också uppmärksamma bättre och hållbara arbetstillfällen, långtidsarbetslöshet, ungdomsarbetslöshet och barnfattigdom, och särskilt den sociala situationen i varje medlemsstat vid utarbetandet av de landsspecifika rekommendationerna och i utvärderingen av medlemsstaternas genomförande av dessa. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att använda sociala indikatorer som en tidig varningsmekanism för att förhindra en ny socialt och ekonomiskt negativ utveckling.

10.    Europaparlamentet betonar att alltför stora ojämlikheter bör vara en av de faktorer som utlöser förvarningsmekanismen, eftersom ojämlikhet destabiliserar samhällen och äventyrar både sammanhållningen och de ekonomiska resultaten. Parlamentet betonar att den ökade ojämlikhet som EU upplever och som dokumenterats i planeringsterminens landsrapporter medför betydande demokratiska risker. Parlamentet hänvisar till varningarna från IMF och ILO om att ökad ojämlikhet i EU riskerar att destabilisera våra samhällen.

11     Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra de landsspecifika rekommendationerna för att främja hållbar tillväxt genom bättre och hållbara arbetstillfällen samt social sammanhållning, och att uppfylla målen i Europa 2020-strategin. Parlamentet uppmanar kommissionen att lämna in en årlig utvärdering till parlamentet om framstegen i det konkreta genomförandet av rekommendationerna och deras effekter på medlemsstaternas skulder och underskott och på de sociala indikatorerna. Denna utvärdering skulle kunna vara en bilaga till den årliga tillväxtöversikten.

12.    Europaparlamentet påminner kommissionen om att löner visserligen anses vara en viktig faktor för att komma till rätta med makroekonomiska obalanser, men att de inte bara är ett verktyg för ekonomisk anpassning utan först och främst den inkomst som arbetstagarna ska leva på. I samband med bedömningen av genomförandet av rekommendationerna uppmanar parlamentet kommissionen att göra en konsekvensbedömning så att rekommendationerna på löneområdet inte leder till ökad fattigdom bland förvärvsarbetande eller ökade löneskillnader inom medlemsstaterna, och så att medlemsstaterna uppmuntras att flytta beskattningen från arbete för att stimulera tillväxten och öka sysselsättningen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att föreslå minimiinkomstsystem i enlighet med varje medlemsstats praxis och traditioner, och uppmuntrar dem att respektera rådets rekommendation av den 24 juni 1992 om gemensamma kriterier för tillräckliga resurser och socialtjänstförmåner i de sociala trygghetssystemen.

13.    Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att tillsammans med EIB, och med hänsyn till de olika regionernas särdrag, fastställa kriterier som gör det möjligt för små och medelstora företag – vilka har skapat 80 % av sysselsättningen i EU och som är drivkraften för en hållbar tillväxt för alla och stommen för sysselsättningsskapandet – att tillgå medel från Europeiska fonden för strategiska investeringar, i samarbete med Europeiska investeringsfonden. Om kriterier för projekts stödberättigande och kraven för deltagande fastställs så snabbt som möjligt kommer företag, inklusive små och medelstora företag, bättre kunna förbereda sig och samordna sina åtgärder. Parlamentet betonar hur viktigt det är att främja ekonomisk tillväxt och sysselsättningsskapande, särskilt sysselsättning för unga, för allmänhetens acceptans av den europeiska ramen för ekonomisk styrning. Kommissionen uppmanas därför att vidta åtgärder som ökar förtroendet för ekonomin och förbättrar företagsklimatet, med särskild tonvikt på små och medelstora företag, för att minska den administrativa bördan och ha kvar samma sociala rättigheter samt öka tillgången till finansiering.

14.    Europaparlamentet erinrar om att man vid utformningen och genomförandet av strukturreformer bör behålla ett fullgott socialt skydd – samtidigt som medlemsstaternas behörighet, sociala och arbetsrättsliga normer, arbetstagarnas rättigheter, sysselsättningens kvalitet samt bättre och hållbara arbetstillfällen respekteras – för att garantera social sammanhållning, konkurrenskraft och motståndskraft mot ekonomiska och finansiella kriser. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utbyta bästa praxis och främja ömsesidigt lärande och solidaritet, även på regional och lokal nivå. För att sträva efter en bättre och effektivare finanspolitik uppmanar parlamentet medlemsstaterna att reformera sina arbetsmarknader och sociala trygghetssystem, liksom deras utbildningssystem. Parlamentet anser att arbetsmarknadsreformerna bör införa interna flexibilitetsåtgärder som upprätthåller sysselsättningen i tider av ekonomiska störningar, bör säkerställa arbetskvalitet, särskilt bättre och hållbara arbetstillfällen, och trygghet vid övergång mellan anställningar, och bör tillhandahålla arbetslöshetsersättningssystem som grundas på realistiska aktivitetskrav som ger tillräckligt stöd till uppsagda arbetstagare och är knutna till en politik för återintegration på arbetsmarknaden, i enlighet med varje medlemsstats praxis och traditioner. Parlamentet påpekar att en ökad och effektiv integration av EU:s arbetsmarknader är ett fortsatt mål på medellång sikt för att främja sociala framsteg och minska fattigdomen i en balanserad och konkurrenskraftig miljö.

15.    Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att ta itu med den akuta situation som ungdomsarbetslösheten utgör, inte bara genom att stimulera realekonomin (främjande av efterfrågan och utbud av varor och tjänster) och arbetsmarknaden, utan också genom att effektivt och målinriktat genomföra sysselsättningsinitiativet för unga. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att använda alla tillgängliga resurser, främst via investeringar i humankapital, särskilt i utbildning och yrkesutbildning, för att främja sysselsättning för unga genom att åstadkomma bättre matchning mellan kompetens och arbete.

16.    Med tanke på den åldrande befolkningen och pensionsreformerna uppmanar Europaparlamentet medlemsstaterna att prioritera åtgärder som riktar sig till äldre arbetstagare. Parlamentet uppmanar kommissionen att fastställa kriterier för erhållande av EU-medel för äldre arbetstagare, att öka kontrollen av hur de används och att göra mer för att främja anställning av äldre.

17. Europaparlamentet konstaterar med stor oro att långtidsarbetslösheten har fördubblats under krisen. Parlamentet konstaterar också att denna ökning har varit ännu större bland lågkvalificerade arbetstagare. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att se till att kampen mot långtidsarbetslöshet avspeglas i dess politik och i de landsspecifika rekommendationerna.

18.    Europaparlamentet anser att den växande ojämlikheten i Europa bör ges högsta prioritet i unionens ekonomiska ram. Parlamentet anser också att ett av de bästa sätten att bekämpa den ökande ojämlikheten är att öka insatserna för att skapa fler kvalitativa arbetstillfällen i Europa.

19.    Europaparlamentet uppmärksammar bristen på demokratisk kontroll av den europeiska planeringsterminen. För att utkräva ansvarsskyldighet för ramen för ekonomisk styrning, öka kvaliteten och egenansvaret för den europeiska planeringsterminen och minska den växande klyftan mellan EU:s institutioner och EU:s medborgare bör parlamentet, de nationella parlamenten, organisationerna i det civila samhället och arbetsmarknadens parter göras mer delaktiga i den ekonomiska dialogen mellan medlemsstaterna och kommissionen, och i synnerhet under den europeiska planeringsterminen, samtidigt som inga onödiga administrativa bördor eller kostnader får skapas för de berörda parterna.

20.    Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen, för att åstadkomma mer transparens och demokrati i den europeiska planeringsterminen, anordnar en debatt om översiktens allmänna riktlinjer innan den årliga tillväxtöversikten offentliggörs med företrädare för Europaparlamentet. Parlamentet uppmanar Europeiska rådet att inte godkänna de landsspecifika rekommendationerna utan att ha tagit hänsyn till parlamentets synpunkter.

21     Parlamentet efterlyser än en gång ett interinstitutionellt avtal för att involvera parlamentet i arbetet med att utarbeta och godkänna den årliga tillväxtöversikten och de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken och sysselsättningen.

22.    Europaparlamentet påminner om att kommissionen och parlamentet har uppmanat medlemsstaterna att involvera sina nationella parlament och civilsamhällets organisationer i utformningen av sina nationella reformprogram och stabilitets- och konvergensprogrammen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att åtminstone informera sina nationella parlament om innehållet i sina nationella reformprogram och stabilitets- och konvergensprogrammen, och beakta de synpunkter som framförs av de mest representativa sociala organisationerna och det civila samhället. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vid behov informera EU-institutionerna om utvecklingen av dessa nationella debatter.

23.    Europaparlamentet efterlyser en officiell debatt på EU-nivå mellan kommissionen, rådet och parlamentet samt sociala organisationer och det civila samhället. Denna bör äga rum mellan presentationen av den årliga tillväxtöversikten och Europeiska rådets marsmöte och före det möte då Europeiska rådet godkänner de landsspecifika rekommendationerna.

24.    Parlamentet betonar i detta sammanhang behovet av ett klimat som gynnar utvecklingen av offentliga investeringar, i synnerhet med hänsyn till effekterna av de nya redovisningsreglerna SEC2010 på vissa offentliga myndigheters investeringsförmåga. Parlamentet kräver därför att Europeiska centralbankens beslut anpassas. Parlamentet uppmärksammar förslagen om att garantera medlemsstaternas aktiva deltagande i genomförandet av Junckerplanen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att, när de formulerar sina budgetar, lägga särskild vikt vid sociala investeringar, såsom utbildning och livslång lärande, och att skapa arbetstillfällen och främja entreprenörskap. Parlamentet uppmanar kommissionen att i detta avseende undersöka möjligheten för ökad budgetflexibilitet i reglerna för ramen för ekonomisk styrning, särskilt i tider av allvarlig ekonomisk och finansiell kris.

25.    Europaparlamentet noterar det analytiska underlag om förberedelse av de kommande stegen för en bättre ekonomisk styrning inom euroområdet som föreslagits av de fyra ordförandena. Parlamentet begär att de fyra institutionernas ordförande lägger fram en ambitiös färdplan med de lagstiftningsmässiga och institutionella framsteg som krävs för att skapa bästa möjliga framtid för euroområdet, EU och dess medborgare. Parlamentet betonar att parlamentet bör delta fullt ut i de kommande diskussionerna och besluten genom en resolution som antas i kammaren och som bör ligga till grund för talmannens bidrag till färdplanen.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

1.4.2015

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

38

13

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Laura Agea, Guillaume Balas, Brando Benifei, Enrique Calvet Chambon, Martina Dlabajová, Arne Gericke, Marian Harkin, Danuta Jazłowiecka, Agnes Jongerius, Rina Ronja Kari, Jan Keller, Ádám Kósa, Agnieszka Kozłowska-Rajewicz, Zdzisław Krasnodębski, Jean Lambert, Jérôme Lavrilleux, Patrick Le Hyaric, Jeroen Lenaers, Verónica Lope Fontagné, Javi López, Thomas Mann, Dominique Martin, Anthea McIntyre, Joëlle Mélin, Elisabeth Morin-Chartier, Emilian Pavel, Georgi Pirinski, Sofia Ribeiro, Claude Rolin, Anne Sander, Sven Schulze, Siôn Simon, Jutta Steinruck, Romana Tomc, Ulrike Trebesius, Marita Ulvskog, Renate Weber, Tatjana Ždanoka, Jana Žitňanská, Inês Cristina Zuber

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Daniela Aiuto, Maria Arena, Georges Bach, Elmar Brok, Karima Delli, Sergio Gutiérrez Prieto, Joachim Schuster, Neoklis Sylikiotis, Claudiu Ciprian Tănăsescu, Ivo Vajgl

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Eleonora Evi


YTTRANDE från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (18.3.2015)

till utskottet för ekonomi och valutafrågor

om översynen av ramen för den ekonomiska styrningen: lägesbedömning och utmaningar

(2014/2145(INI))

Föredragande av yttrande: Ildikó Gáll-Pelcz

FÖRSLAG

Utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd uppmanar utskottet för ekonomi och valutafrågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

A. Till följd av den ekonomiska och finansiella krisen har investeringarna i EU minskat med cirka 15 % sedan toppnivån 2007.

B.  Detta investeringsgap skadar den ekonomiska återhämtningen, jobbskapandet, den långsiktiga tillväxten och konkurrenskraften i vår industriella sektor och på den inre marknaden som helhet och utgör en risk för att målen enligt Europa 2020-strategin inte ska uppnås.

C. Översynen och förbättringen av ramen för den ekonomiska styrningen bör präglas av en helhetssyn och bygga på en uppsättning sammankopplade och ömsesidigt överensstämmande politiska strategier som stimulerar smart, hållbar och inkluderande tillväxt, och också konkurrenskraft, och skapa bättre och hållbara jobb, istället för att enbart fokusera på minskning av underskotten. Avgörande för att uppnå dessa mål är också att fördelarna som ligger i en välfungerande, effektiv och balanserad inre marknad med en förstärkt industriell bas verkligen realiseras.

D. Kommissionen bör övervaka den inre marknaden med beaktande av kvaliteten i genomförandet av åtgärder som är relevanta för ramen för den ekonomiska styrningen. Kommissionen bör i de årliga styrningskontrollerna och rapporteringsmekanismerna för resultattavlorna ta med de hinder som föreligger för genomförandet av inremarknadslagstiftningen. Övervakningen bör innehålla en bedömning av hur mycket konsumenter, medborgare och företag drar nytta av den inre marknaden och beakta vilka utmaningar som konsumenter och företag som verkar på den inre marknaden står inför, särskilt på områden där medlemsstaterna inte har genomfört eller tillämpat inremarknadslagstiftningen.

E.  Fullbordandet av den inre marknaden för offentlig upphandling och konsumentskydd skulle bidra med en ökning av BNP på 300 miljarder euro per år.

F.  En europeisk investeringsplan håller på att införas för att uppbåda 315 miljarder euro för nya investeringar under de kommande tre åren.

G. Europeiska unionen står inför en djup konkurrenskraftskris i en global ekonomi med allt större utmaningar och på den inre marknaden där endast konkurrenskraftiga ekonomier kommer att kunna skapa jobb och öka levnadsstandarden för sina medborgare.

1.  Europaparlamentet välkomnar att man med kommissionens meddelande En investeringsplan för Europa (COM(2014)0903 och meddelandet Bästa möjliga utnyttjande av flexibiliteten inom ramen för de befintliga reglerna för stabilitets- och tillväxtpakten (COM(2015)0012) och förslaget till Europarlamentets och rådets förordning om Europeiska fonden för strategiska investeringar (COM(2015)0010) betonar att det är prioriterat att direkt koppla översynen av ramen för den ekonomiska styrningen till behoven i den reala ekonomin och att fullborda den inre marknaden och skapa en digital inre marknad.

2.  Europaparlamentet anser att ramen för den ekonomiska styrningen är ett centralt politiskt initiativ som utgör grundvalen för målen och flaggskeppsinitiativen i Europa 2020-strategin som syftar till att till fullo utnyttja den inre marknadens outnyttjade tillväxtpotential. Parlamentet anser att genom att frigöra den inre marknaden outnyttjade tillväxtpotential kommer medlemsstaterna att enklare uppnå målen inom ramen för ramen för den ekonomiska styrningen. Parlamentet anser vidare att de främsta aktörerna på den inre marknaden är konsumenter och företag.

3.  Europaparlamentet betonar att den inre marknaden är den centrala drivkraften för tillväxt och sysselsättning och att de centrala tillväxtområdena är den digitala inre marknaden, en verklig marknad för gränsöverskridande online-försäljning av varor, tjänster och offentlig upphandling.

4.  Europaparlamentet betonar att den ekonomiska krisen tydligt har illustrerat vikten av att stärka EU:s och medlemsstaternas ekonomi och styra den mot forskning och innovation, teknik och kunskap, genom att underlätta marknadstillträde och rörlighet för både konsumenter och företag, att stärka den digitala inre marknaden, bekämpa fragmenteringen av den inre marknaden i hela unionen genom att medlemsstaterna genomför och respekterar inremarknadslagstiftningen, och främja investeringar i den reala ekonomin, särskilt i sektorer som bidrar till hållbar utveckling, resurseffektivitet och energiomställning, samtidigt som en tillväxt med hög sysselsättning och ekonomisk konvergens mellan medlemsstaterna främjas och gapet mellan medlemsstaterna inom och utom euroområdet överbryggas.

5.  Europaparlamentet anser att översynen av den europeiska ekonomiska styrningen bör gå hand i hand med översynen av den övergripande Europa 2020-strategin och cykeln för den europeiska planeringsterminen i syfte att främja en hållbar och konkurrenskraftig tillväxt. Parlamentet efterlyser därför att en ny linje för den inre marknaden och den digitala inre marknaden ska skapas i samband med översynen av Europa 2020-strategin genom att på lämpligt sätt ta med prioriterade sektorer/mål för den inre marknaden inom den nya förenklade uppsättningen riktlinjer, rubriker och flaggskeppsinitiativ.

6.  Europaparlamentet välkomnar översynen av ramens effektivitet, med syftet att utvärdera hur effektivt och enhetligt kommissionen, rådet och medlemsstaterna tillämpar styrningsreglerna. Parlamentet anser att denna översyn endast då det är relevant bör uppmuntra till en omprövning av styrningsramen för den inre marknaden och utforska möjliga synergieffekter mellan de två processerna.

7.  Europaparlamentet upprepar sin efterlysning av förfaranden för att parlamentet ska involveras på lämpligt sätt i den ekonomiska styrningscykeln och därmed bana väg för att parlamentet och rådet antar de åtgärder som krävs för att stärka styrningen av den inre marknaden, särskilt sådana som behandlar områden där unionens regelverk har upprättats i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet som fastställs i artikel 294 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

8.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen och rådet att ingå ett interinstitutionellt avtal med Europaparlamentet i syfte att fullt ut garantera parlamentets roll inom hela processen för planeringsterminen.

9.  Europaparlamentet anser att ramen för den ekonomiska styrningen behöver vara inkluderande, mer transparent och mindre komplex, samtidigt som nationella särdrag beaktas, och att politiska prioriteringar också måste diskuteras på ett mer heltäckande sätt med relevanta aktörer samtidigt som man förblir oberoende av särintressen.

10. Europaparlamentet anser att nationella parlament bör involveras mer i processen att effektivt genomföra åtgärder som läggs fram inom ramen för den ekonomiska styrningen och i samband med inremarknadslagstiftningen.

11. Europarlamentet betonar hur viktigt ny tillväxt och jobbskapande är för allmänhetens acceptans av ramen för den ekonomiska styrningen och uppmanar därför kommissionen att förbättra affärsklimatet i Europa med särskilt beaktande av små och medelstora företag, mindre byråkrati och tillgång till finansiering. Parlamentet påminner i detta sammanhang om behovet att ge stöd till små och medelstora företag så de också kan få tillgång till marknader utanför EU som USA, Kanada, Kina och Indien.

12. Europaparlamentet insisterar på att utvärderingen av tillståndet för den inre marknaden bör göras en integrerad del av ramen för den ekonomiska styrningen och ligga till grund för den årliga inremarknadscykeln genom att stärka den pelare som är ägnad åt den inre marknaden inom den europeiska planeringsterminen. Parlamentet noterar att en sådan integrerad politisk ram skulle kunna vara behjälplig för att identifiera hinder för den inre marknadens funktionssätt och samtidigt förbättra genomförandet av EU:s ekonomiska styrningsregler. Parlamentet betonar att ett fullt genomförande av de reviderade direktiven om offentlig upphandling, särskilt reglerna om tilldelningskriterier, kan hjälpa offentliga myndigheter att spendera offentliga resurser bättre och på lång sikt undvika onödiga miljökostnader och sociala kostnader och därmed bidra positivt till de offentliga finansernas stabilitet.

13. Europaparlamentet är av den fasta övertygelsen att ansträngningar måste koncentreras på de centrala prioriteringarna inom den europeiska planeringsterminen. Parlamentet betonar hur viktigt det är att fokusera på områden som ger ett betydande europeiskt mervärde i enlighet med subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen. Kommissionen uppmanas att arbeta tillsammans med medlemsstaterna för att kartlägga hur dessa principer kan genomföras mer verkningsfullt.

14. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lämna in en årlig rapport till parlamentet om inremarknadsintegrationen som tar särskild hänsyn till centrala områden med den största tillväxtpotentialen och skapande av bättre och hållbara jobb och som bedömer hur effektivt de landsspecifika rekommendationerna genomförs, liksom hur medlemsstaterna genomför och tillämpar inremarknadslagstiftningen, och poängterar att bedömningen skulle kunna utgöra ett bidrag till den årliga tillväxtöversikten.

15. Europaparlamentet påminner om att god ekonomisk styrning och dess effekter endast kan bli verkningsfulla om relevanta intressenter involveras. Parlamentet betonar behovet av att EU, medlemsstaterna, regionerna, kommuner, arbetsmarknadens parter och andra intressenter anlägger ett helhetsperspektiv i genomförandet och utvecklandet av politiken. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa den civila dialogens demokratiska princip genom att på ett strukturerat sätt involvera relevanta intressenter i den ekonomiska styrningen och framför allt i arbetet med den europeiska planeringsterminen.

16. Europaparlamentet betonar möjligheten att kanalisera extra offentliga och privata medel till bärkraftiga projekt med ett verkligt mervärde för den europeiska sociala marknadsekonomin och betonar att centrala sektorer på den inre marknaden – transport, energi, tjänster och produkter, forskning och innovation – och den digitala inre marknaden, utgör den riktiga (mest lämpliga) typen av investeringar som kan komma i fråga inom ramen för kommande investeringsprojekt.

17. Europaparlamentet välkomnar det nya manöverutrymme som skapas genom investeringsklausulen enligt kommissionens definition i dess meddelande om flexibilitet. Parlamentet anser att denna nya möjlighet bör användas så långt det bara går för att uppmuntra medlemsstaterna att investera mer i projekt med ett tydligt europeiskt mervärde, såsom de som är närmast kopplade till en fortsatt utveckling av den inre marknaden och den digitala inre marknaden. Parlamentet anser att riktade investeringar och reformer i centrala tillväxtsektorer på den inre marknaden och i moderniseringen av offentliga förvaltningar – särskilt när det gäller e-förvaltning och e-upphandling – bör räknas som strukturreformer.

18. Europaparlamentet är bekymrat över det bristande genomförandet av de landsspecifika rekommendationerna i vissa medlemsstater, där endast 12 % av de landsspecifika rekommendationerna beaktades fullt ut 2013. Parlamentet betonar att ett bättre genomförande av de landsspecifika rekommendationerna behövs för att stödja tillväxt och sysselsättning. Kommissionen uppmanas att öka egenansvaret för de landsspecifika rekommendationerna i medlemsstaterna genom att de nationella parlamenten involveras mer.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

17.3.2015

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

33

2

4

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Dita Charanzová, Carlos Coelho, Sergio Gaetano Cofferati, Lara Comi, Anna Maria Corazza Bildt, Daniel Dalton, Dennis de Jong, Pascal Durand, Vicky Ford, Ildikó Gáll-Pelcz, Antanas Guoga, Robert Jarosław Iwaszkiewicz, Liisa Jaakonsaari, Antonio López-Istúriz White, Jiří Maštálka, Eva Paunova, Jiří Pospíšil, Virginie Rozière, Christel Schaldemose, Olga Sehnalová, Mylène Troszczynski, Anneleen Van Bossuyt, Marco Zullo

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Lucy Anderson, Jussi Halla-aho, Kaja Kallas, Othmar Karas, Emma McClarkin, Jens Nilsson, Julia Reda, Adam Szejnfeld, Lambert van Nistelrooij, Josef Weidenholzer, Kerstin Westphal

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

José Blanco López, Andrea Bocskor, Roger Helmer, György Hölvényi, Emilian Pavel


YTTRANDE från utskottet för konstitutionella frågor (19.3.2015)

till utskottet för ekonomi och valutafrågor

över översynen av ramen för ekonomisk styrning: lägesbeskrivning och utmaningar

(2014/2145(INI))

Föredragande: Sylvie Goulard

FÖRSLAG

Utskottet för konstitutionella frågor uppmanar utskottet för ekonomi och valutafrågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet anser att en avsevärd förbättring av Ekonomiska och monetära unionens (EMU) demokratiska legitimitet, inom EU:s institutionella ramar och i enlighet med gemenskapsmetoden, är absolut nödvändig. Parlamentet anser att de rättsakter som grundar sig på mellanstatliga fördrag och som genomförts under krisen har skadat EMU:s demokratiska legitimitet. Parlamentet kräver därför att den Europeiska stabilitetsmekanismen (ESM) så snart som möjligt införlivas i EU:s regelverk, eftersom parlamentets interna bestämmelser erbjuder tillräckligt manöverutrymme för att vid behov organisera särskilda former av differentiering på grundval av politiska överenskommelser inom och bland de politiska grupperna, för att möjliggöra en lämplig granskning av EMU. Parlamentet begär vidare att relevanta bestämmelser i fördraget om stabilitet, samordning och styrning inom Ekonomiska och monetära unionen införlivas i Europeiska unionens rättsliga ramar senast fem år efter dess ikraftträdande och efter en ingående utvärdering av dess genomförande.

2.  Europaparlamentet förespråkar i detta avseende upprättandet av en mindre komplex och mer effektiv och transparent ekonomisk styrning, som på lång sikt ska leda till en djupare integration i EU, samtidigt som den på medellång sikt erbjuder lösningar som gör det möjligt för euroområdet och unionen att möta de nuvarande utmaningarna.

3.  Europaparlamentet understryker att både eurogruppen och eurotoppmötena är informella sammansättningar av Ekofinrådet och Europeiska rådet, och att de under den finansiella och ekonomiska krisen fattade viktiga beslut rörande EMU, men att dessa beslut dock påverkats av bristen på demokratisk legitimitet.

4.  Europaparlamentet begär att ett interinstitutionellt avtal ingås mellan parlamentet, kommissionen och rådet, så att parlamentet får möjlighet att granska de olika etapperna inom ramen för den europeiska planeringsterminen, först och främst den årliga tillväxtöversikten.

5.  Europaparlamentet anser att genomförandet av den ekonomiska dialogen måste utvärderas noggrant, i syfte att garantera en adekvat parlamentarisk kontroll under samtliga skeden av förfarandena (stabilitets- och tillväxtpakten och förfarandet vid makroekonomiska obalanser).

6.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av den interparlamentariska konferensen om ekonomisk och finansiell styrning av EU. Parlamentet betonar dock dess begränsningar när det handlar om att utkräva ansvar av beslutsfattarna. Parlamentet anser när det gäller EMU att den parlamentariska kontrollen måste utövas på nationell och europeisk nivå, och betonar att ansvar måste utkrävas på den nivå där besluten fattas eller genomförs, det vill säga att de nationella parlamenten kontrollerar de nationella regeringarna och Europaparlamentet kontrollerar EU:s verkställande makt. Parlamentet menar att detta är det enda sättet att uppfylla kravet på ett utökat ansvarsutkrävande för beslutsfattandet. Parlamentet anser att denna ökade legitimitet kan säkerställas genom att de nationella parlamenten antar nationella reformprogram och möjliga konvergenspartnerskap, samt genom att man med det ordinarie lagstiftningsförfarandet antar breda europeiska policyriktlinjer i form av konvergensriktlinjer och en ny EU-rättsakt där ett mycket begränsat antal prioriteringar fastställs för en viss period, vilka särskilt ska användas i samband med antagandet av den årliga tillväxtöversikten och de landsspecifika rekommendationerna. Parlamentet betonar att ett sådant samarbete inte ska ses som inrättandet av ett nytt blandat parlamentariskt organ, vilket skulle vara både ineffektivt och olagligt ur demokratisk och konstitutionell synvinkel.

7.  Europaparlamentet beklagar de nationella parlamentens otillräckliga förmåga att kontrollera och påverka sina regeringars insatser i EU. Parlamentet anser att de nationella parlamenten bör vara mer aktivt delaktiga i det politiska beslutsfattandet genom att kontrollera och påverka sina regeringars ståndpunkter innan de överlämnas till kommissionen.

8.  Europaparlamentet understryker att de rättsliga ramarna för stödprogrammen bör ses över för att säkerställa att samtliga beslut fattas under kommissionens ansvar med fullt deltagande av Europaparlamentet, i syfte att säkra fullständig demokratisk legitimitet och ansvarsskyldighet. Parlamentet uppmanar kommissionen att regelbundet rapportera till parlamentet om de relevanta beslut som fattas när den kontrollerar genomförandet av medlemsstaternas program. Parlamentet betonar att det utan dröjsmål bör följa upp sin resolution av den 13 mars 2014 om undersökningen av trojkans (ECB, kommissionen och IMF) roll och verksamhet med avseende på programländerna i euroområdet(1) och utarbeta en ny, separat resolution som helt ägnas åt denna fråga och som bygger vidare på den första undersökningen.

9.  Europaparlamentet anser att det för att säkerställa de nationella offentliga finansernas hållbarhet på lång sikt är av största vikt att kommissionen kontrollerar de offentliga finansernas kvalitet, och särskilt ser till att de nationella budgetarna är framtidsinriktade, genom att tillsammans med Eurostat fastställa och uppmuntra till investeringsutgifter i stället för konsumtionsutgifter.

10. Europaparlamentet anser en verklig ekonomisk och monetär union inte kan begränsas till ett regelsystem, utan kräver budgetkapacitet inom ramen för EU:s budget, baserad på särskilda egna resurser, för att stödja tillväxt och social sammanhållning och åtgärda strukturella skillnader och finansiella nödlägen som är direkt kopplade till den monetära unionen, och där det behövs strukturreformer.

11. Europaparlamentet anser att EMU:s sociala dimension måste beaktas och påminner om att unionen i enlighet med artikel 9 i EUF-fördraget vid fastställandet och genomförandet av sin politik och verksamhet ska ”beakta de krav som är förknippade med främjandet av hög sysselsättning, garantier för ett fullgott socialt skydd, kampen mot social utestängning ...”. Parlamentet påminner vidare om att unionen i enlighet med artikel 3 i EU-fördraget ska bygga på en social marknadsekonomi med hög konkurrenskraft där full sysselsättning och sociala framsteg eftersträvas. Parlamentet anser i enlighet med principen om mänsklig värdighet som fastställs i fördraget, att det är viktigt att ta vara på mänskliga resurser som bör ses som en avgörande faktor för konkurrenskraften. Parlamentet kräver likabehandling av de sociala rättigheterna och den inre marknadens friheter i hierarkin av bestämmelser.

12. Europaparlamentet begär att de fyra institutionernas ordförande lägger fram en ambitiös färdplan med de lagstiftningsmässiga och institutionella framsteg som krävs för att skapa bästa möjliga framtid för euroområdet, EU och dess medborgare. Parlamentet betonar att parlamentet kommer att spela sin fulla roll i de kommande diskussionerna och besluten, genom en resolution som antas i kammaren och som ska ligga till grund för talmannens bidrag till färdplanen, i enlighet med fotnot 1 i det analysunderlag som utarbetades för det Europeiska rådets informella möte den 12 februari 2015 (Bereda väg för nya åtgärder för en bättre ekonomisk styrning i euroområdet): ”Europeiska kommissionens ordförande har meddelat sin avsikt att beakta synpunkter från Europaparlamentets ordförande i sina reflexioner vid utarbetande av rapporten”.

13. Europaparlamentet anser att en verklig ekonomisk och monetär union kräver en förstärkning av rättsstaten i enlighet med artikel 2 i EU-fördraget. Parlamentet anser att rättsstaten definieras som ett institutionellt system där de offentliga myndigheterna underställs lagen och rättssubjektens likabehandling garanteras av ett oberoende rättsväsende. Parlamentet anser att denna fråga bör vara en av prioriteringarna, som bland annat ska behandlas inom ramen för betänkandet om en möjlig utveckling och anpassning av Europeiska unionens nuvarande institutionella struktur, och att detta bör inbegripa överträdelseförfaranden och ogiltighetstalan mot beslut som fattats av kommissionen och rådet. Parlamentet anser att involveringen av Europeiska unionens domstol särskilt kan utgöra en garanti för att bestämmelserna kommer att tillämpas på ett enhetligt sätt oavsett medlemsstatens storlek och att de kommer att skydda medborgarnas rättigheter och deras organisationers rättigheter i de länder som omfattas av programmet. Parlamentet konstaterar att domstolens roll i detta avseende inte kommer att leda till försenade förfaranden för ekonomisk styrning, eftersom dessa förfaranden inte har suspensiv verkan.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

17.3.2015

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

12

3

7

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Kostas Chrysogonos, Richard Corbett, Pascal Durand, Esteban González Pons, Danuta Maria Hübner, Jo Leinen, Morten Messerschmidt, Maite Pagazaurtundúa Ruiz, György Schöpflin, Pedro Silva Pereira, Barbara Spinelli, Rainer Wieland

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Max Andersson, Gerolf Annemans, Pervenche Berès, Sylvie Goulard, Roberto Gualtieri, Sylvia-Yvonne Kaufmann, Marcus Pretzell

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Frank Engel, Markus Pieper, Adam Szejnfeld

(1)

Antagna texter, P7_TA(2014)0239.


RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

16.6.2015

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

33

25

1

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Gerolf Annemans, Burkhard Balz, Pervenche Berès, Udo Bullmann, Esther de Lange, Fabio De Masi, Anneliese Dodds, Markus Ferber, Jonás Fernández, Elisa Ferreira, Sven Giegold, Roberto Gualtieri, Brian Hayes, Gunnar Hökmark, Danuta Maria Hübner, Cătălin Sorin Ivan, Diane James, Othmar Karas, Georgios Kyrtsos, Philippe Lamberts, Werner Langen, Bernd Lucke, Olle Ludvigsson, Ivana Maletić, Notis Marias, Fulvio Martusciello, Bernard Monot, Luděk Niedermayer, Stanisław Ożóg, Dimitrios Papadimoulis, Sirpa Pietikäinen, Pirkko Ruohonen-Lerner, Molly Scott Cato, Peter Simon, Theodor Dumitru Stolojan, Kay Swinburne, Paul Tang, Michael Theurer, Ramon Tremosa i Balcells, Ernest Urtasun, Marco Valli, Tom Vandenkendelaere, Cora van Nieuwenhuizen, Miguel Viegas, Jakob von Weizsäcker, Steven Woolfe, Pablo Zalba Bidegain, Marco Zanni, Sotirios Zarianopoulos

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Andrea Cozzolino, Barbara Kappel, Rina Ronja Kari, Thomas Mann, Siegfried Mureşan, Maria João Rodrigues, Siôn Simon, Beatrix von Storch

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Francisco Assis, Javi López

Rättsligt meddelande