Förfarande : 2014/2208(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0215/2015

Ingivna texter :

A8-0215/2015

Debatter :

PV 06/07/2015 - 13
CRE 06/07/2015 - 13

Omröstningar :

PV 09/07/2015 - 12.1
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2015)0266

BETÄNKANDE     
PDF 335kWORD 174k
25.6.2015
PE 552.085v02-00 A8-0215/2015

om resurseffektivitet: på väg mot ett kretsloppssamhälle

(2014/2208(INI))

Utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet

Föredragande: Sirpa Pietikäinen

ÄNDRINGSFÖRSLAG
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 MOTIVERING
 YTTRANDE från utskottet för sysselsättning och sociala frågor
 YTTRANDE från utskottet för industrifrågor, forskning och energi
 RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om resurseffektivitet: på väg mot ett kretsloppssamhälle

(2014/2208(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

‒      med beaktande av kommissionens meddelande Mot ett kretsloppssamhälle: Program för ett avfallsfritt Europa (COM(2014)0398),

‒      med beaktande av kommissionens meddelande Möjligheter till resurseffektivitet inom byggsektorn (COM(2014)0571),

       med beaktande av kommissionens meddelande Grön handlingsplan för små och medelstora företag: Att hjälpa små och medelstora företag att omvandla miljöproblem till affärsmöjligheter (COM(2014)0440),

       med beaktande av kommissionens meddelande En ramstrategi för en motståndskraftig energiunion med en framåtblickande klimatpolitik (COM(2015)0080),

‒      med beaktande av kommissionens meddelande Upprättande av den inre marknaden för gröna produkter: Bättre information om produkters och organisationers miljöprestanda (COM(2013)0196),

       med beaktande av kommissionens meddelande Innovation för hållbar tillväxt: En bioekonomi för Europa (COM(2012)0060),

‒      med beaktande av kommissionens meddelande Färdplan för ett resurseffektivt Europa (COM(2011)0571),

‒      med beaktande av kommissionens meddelande Ett resurseffektivt Europa – flaggskeppsinitiativ i Europa 2020-strategin (COM(2011)0021),

‒      med beaktande av kommissionens meddelande Europa 2020: En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (COM(2010)2020),

       med beaktande av sin resolution av den 12 december 2013 om miljöinnovation – sysselsättning och tillväxt med hjälp av miljöpolitik(1)1,

       med beaktande av sin resolution av den 14 januari 2014 om en europeisk strategi för plastavfall i miljön(2)2,

‒      med beaktande av sin resolution av den 24 maj 2012 om ett resurseffektivt Europa(3)3,

‒      med beaktande av sin resolution av den 13 september 2011 om en effektiv råvarustrategi för Europa(4)4,

‒      med beaktande av det sjunde miljöhandlingsprogrammet,

       med beaktande av EU:s strategi för hållbar utveckling (2006) och översynen från 2009,

‒      med beaktande av rådets (miljö) slutsatser av den 28 oktober 2014 om miljöanpassning av den europeiska planeringsterminen och Europa 2020-strategin – Halvtidsöversyn,

       med beaktande av Europeiska miljöbyråns sammanfattande rapport om Europas miljö – tillstånd och utblick 2015,

‒      med beaktande av konventionen om biologisk mångfald,

‒      med beaktande av Uneps (FN:s miljöprogram) utredning om utformningen av ett hållbart finansiellt system,

‒      med beaktande av slutsatserna från Uneps internationella panel för hållbar resursförvaltning om miljömässiga risker och utmaningar kopplade till mänskligt orsakade metallflöden och metallkretslopp (2013),

‒      med beaktande av slutsatserna från Uneps internationella panel för hållbar resursförvaltning om frikoppling av naturresursanvändning och miljökonsekvenser från ekonomisk tillväxt (2011),

‒      med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 10 december 2014(5)5,

‒      med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 12 februari 2015(6)6,

–       med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–       med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandena från utskottet för sysselsättning och sociala frågor samt utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A8-0215/2015), och av följande skäl:

A.     Ett ohållbart resursutnyttjande är grundorsaken till en rad miljöfaror, såsom klimatförändringar, ökenspridning, avskogning, förlust av biologisk mångfald och försvagade ekosystemtjänster. Den globala ekonomin använder motsvarande 1,5 jordklots resurser för världsproduktionen och absorbering av avfall, en siffra som under 2030-talet beräknas uppgå till två jordklot.

B.     Europa är mer beroende av importerade resurser än någon annan region i världen, och en rad resurser kommer att vara uttömda inom en relativt kort tidsperiod. Europas konkurrenskraft kan ökas avsevärt genom att man får ut ett större mervärde ur resurserna i ekonomin och främjar en hållbar försörjning av material från europeiska källor. För att säkerställa råvaruförsörjningen bör dessutom partnerskap för innovation mellan industrin, avfallshanteringssektorn och forskningen om återvinningspotentialen hos viktiga råvaror förstärkas.

C.     Övergången till ett kretsloppssamhälle är i grund och botten en ekonomisk fråga som handlar om hållbar tillgång till råvaror, återindustrialisering och fortsatt digitalisering av Europa, skapande av nya arbetstillfällen samt utmaningarna i fråga om klimatförändringar, energiotrygghet och den knappa tillgången på råvaror. Investeringar i ett kretsloppssamhälle kan därför vara fullt förenliga med kommissionens agenda för sysselsättning, tillväxt och konkurrenskraft samt skapa en situation som alla inblandade vinner på.

D.     Resurseffektivitet måste också ta hänsyn till och överensstämma med övergripande hållbarhetsfrågor, bland annat miljömässiga, etiska, ekonomiska och sociala dimensioner.

E.      Målen och de definitiva åtgärdsprioriteringarna i det sjunde miljöhandlingsprogrammet är av bindande karaktär.

F.     I miljöprogrammet från Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) anges att miljöeffektiviteten i frivilliga strategier ofta kan ifrågasättas och att deras ekonomiska effektivitet i allmänhet är låg(7)7.

G.     En övergång till ett kretsloppssamhälle kräver systemförändringar som påverkar alla aktörer i värdekedjan samt omfattande innovationer inom teknik, företag och samhället i stort.

H.     Medborgare, småföretag och lokala myndigheter spelar en särskild roll för att säkerställa resurseffektivitet och främja en frikoppling mellan ekonomisk tillväxt och resursförbrukning.

I.      Ett välfungerande kretsloppssamhälle kräver konkurrenskraftiga företag. Samtidigt fungerar företagen själva som drivkraft vid övergången till ett kretsloppssamhälle.

J.      Det är viktigt att placera små och medelstora företag i centrum för EU:s strategi för resurseffektivitet eftersom de står för 99 % av företagen i EU och sysselsätter två tredjedelar av arbetskraften.

K.     Ett ambitiöst paket för ett europeiskt kretsloppssamhälle skapar affärsmöjligheter, tryggar tillgången till primära material, förlänger deras produktiva utnyttjande (genom återanvändning, återtillverkning eller återvinning eller som reservdelar), säkerställer återvinningsprocesser av hög kvalitet när de blivit uttjänta samt behandlar alla biprodukter och allt avfall som värdefulla resursflöden för vidare utnyttjande.

L.     En hållbar och ansvarsfull försörjning av primära råvaror är avgörande för att uppnå resurseffektivitet och uppfylla målen för kretsloppssamhället.

M.    Det är nödvändigt att utveckla marknader för sekundära råvaror i syfte att uppnå resurseffektivitetsmålen och ett kretsloppssamhälle.

N.     Parlamentet har vid upprepade tillfällen uppmanat kommissionen att fastställa indikatorer och rättsligt bindande mål för resurseffektivitet.

O.     Elimineringen av giftiga kemikalier för vilka det finns eller kommer att utvecklas säkrare alternativ i linje med gällande kemikalielagstiftning spelar en central roll för uppbyggnaden av ett kretsloppssamhälle.

P.     Eurostatuppgifterna om hantering av kommunalt avfall i EU-28 visar tydligt att det fortfarande inte råder lika villkor i fråga om avfallspolitik och att genomförande och upprätthållande av befintlig lagstiftning är en viktig utmaning.

Q.     I genomsnitt återanvänds eller återvinns endast 40 % av vårt fasta avfall, medan resten går till deponering eller förbränning.

R.     Produktion och konsumtion av jordbruksprodukter avsedda för livsmedel står för en betydande del av resursutnyttjandet, med omfattande inverkan på miljön, folkhälsan, djurhälsan och djurens välbefinnande. Det behövs hållbara lösningar för att ta itu med det ineffektiva utnyttjandet av livsmedelsresurser på ett heltäckande sätt.

S.     Avskaffandet av miljöskadliga subventioner, bland annat direkta och indirekta subventioner till fossila bränslen, skulle kraftigt minska utsläppen av växthusgaser, bidra till kampen mot klimatförändringar och möjliggöra kretsloppssamhället.

1.      Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande Mot ett kretsloppssamhälle: Program för ett avfallsfritt Europa (COM(2014)0398), Parlamentet stöder kommissionens strategi för att utforma, och bedriva innovation till stöd för, ett kretsloppssamhälle, lägga fast en politisk ram till stöd för resurseffektivitet, fastställa ett mål för resurseffektivitet i enlighet med meddelandet och utforma en särskild politisk ram för att ge små och medelstora företag möjlighet att omvandla miljöproblem till miljömässigt hållbara affärsmöjligheter. Parlamentet framhåller att det behövs lagstiftningsåtgärder för att gå i riktning mot ett kretsloppssamhälle och uppmanar kommissionen att lägga fram ett ambitiöst förslag om ett kretsloppssamhälle före utgången av 2015, som den aviserade i sitt arbetsprogram för 2015.

2.      Europaparlamentet understryker att bekämpande av resursbrist kräver att utvinningen och användningen av resurser minskar och att tillväxten helt frikopplas från användningen av naturresurser – en systemförändring som kräver ”backcasting” i fråga om de nödvändiga åtgärderna med utgångspunkt i ett hållbarhetsperspektiv år 2050 och som innebär att åtgärderna måste införas omedelbart.

3.      Europaparlamentet framhåller att produktion och konsumtion är områden som måste behandlas på ett sätt som säkerställer överensstämmelse med de övergripande målen för hållbar utveckling.

4.      Europaparlamentet erinrar om att förbättringar i fråga om effektivt resursutnyttjande visserligen redan har åstadkommits men att den fortsatta produktionstillväxten har överstigit dessa effektivitetsvinster och att resursutvinningen fortsätter att öka dramatiskt över hela världen. Det finns därför ett akut behov av en total minskning av resursutvinningen och resursutnyttjandet för att övervinna bumerangeffekten. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå åtgärder i linje med detta.

5.      Europaparlamentet påminner om att vatten, både som naturresurs som används i produktionsprocesser och som kollektiv nyttighet, bör beaktas när råvaruförbrukningen beräknas och användas på ett effektivt sätt.

6.      Europaparlamentet betonar att företagen, myndigheterna och konsumenterna inom EU med hjälp av förbättrad resursanvändning tack vare krav på bättre produktutformning och en avfallslagstiftning som säkerställer en förflyttning uppåt i avfallshierarkin (och på så sätt sporrar till avfallsförebyggande, återanvändning, förberedelse för återanvändning och materialåtervinning) skulle kunna göra avsevärda nettobesparingar på uppskattningsvis 600 miljarder euro, alltså 8 % av den årliga omsättningen, och samtidigt minska de sammanlagda årliga växthusgasutsläppen på mellan 2 och 4 %. Parlamentet framhåller att en ökning av resursproduktiviteten på 30 % fram till 2030 skulle kunna öka BNP med nära 1 % och skapa 2 miljoner nya fasta arbetstillfällen(8)1. Parlamentet erinrar om att resurseffektivitet är ett prioriterat mål i det sjunde miljöhandlingsprogrammet, där det betonas att både produktionen av och konsumenternas efterfrågan på miljömässigt hållbara produkter och tjänster måste stimuleras genom åtgärder som gör dem mer lättåtkomliga, överkomligt prissatta, funktionella och attraktiva.

7.      Europaparlamentet är övertygat om att en förbättrad resurseffektivitet kräver både lagstiftningsåtgärder och ekonomiska incitament, internalisering av externa kostnader och ytterligare finansiering av forskning och innovation, liksom även sociala förändringar och livsstilsförändringar. Parlamentet påpekar att det behövs en kombination av instrument på olika politiska nivåer, med respekt för subsidiaritetsprincipen.

8.      Europaparlamentet anser att införandet av ett fullskaligt kretsloppssamhälle kräver deltagande av alla berörda aktörer, regioner, städer, lokalsamfund, små och medelstora företag, icke-statliga organisationer, näringslivsföreträdare, fackföreningar och medborgare.

9.      Europaparlamentet uppmanar kommissionen att involvera lokala och regionala myndigheter under hela utvecklingen av ett åtgärdspaket för kretsloppssamhället.

10.    Europaparlamentet betonar att allmänhetens medvetenhet och medborgarnas uppfattningar och delaktighet är avgörande för en lyckad övergång till ett kretsloppssamhälle. Parlamentet noterar att vederbörlig uppmärksamhet och tillräckliga resurser bör ägnas åt utbildning och information i syfte att främja hållbara konsumtions- och produktionsmodeller, och framhåller fördelarna med en övergång till ett resurseffektivt kretsloppssamhälle.

11.    Europaparlamentet påpekar att övergången till ett kretsloppssamhälle kräver en kvalificerad arbetskraft och att allmän och yrkesinriktad utbildning måste ta hänsyn till behovet av grön kompetens.

12.    Europaparlamentet understryker att det redan finns vissa finansiella mekanismer som gynnar kretsloppssamhället i EU, särskilt inom programmet Horisont 2020 och Life+, och att dessa, om de används rätt, kan främja miljöinnovation och industriell ekologi i EU:s medlemsstater och regioner.

13.    Europaparlamentet betonar att ett klart rättsläge och långsiktig förutsägbarhet är nyckeln för att frigöra den potential för kretsloppssamhället som Europeiska fonden för strategiska investeringar besitter, så att investeringarna styrs mot en hållbar ekonomi.

14.    Europaparlamentet betonar att en övergång mot ett hållbart kretsloppssamhälle bör kombinera ambitiösa miljömål med höga sociala krav, däribland främjande av anständiga arbeten samt hälsosamma och trygga arbetsvillkor (dvs. att arbetstagare inte exponeras för skadliga ämnen på arbetsplatsen).

15.    Europaparlamentet framhåller behovet av att upprätta en mer enhetlig rättslig ram för hållbar produktion och konsumtion, som täcker hela produktionscykeln, från hållbar materialutvinning till återvinning av uttjänt material.

Indikatorer och mål

16.    Europaparlamentet framhåller att EU:s resursanvändning måste vara hållbar senast 2050 och att detta bland annat kräver en absolut minskning av resursförbrukningen till hållbara nivåer på grundval av tillförlitlig mätning av resursförbrukningen genom hela leveranskedjan, strikt tillämpning av avfallshierarkin, kaskadanvändning av resurser, i synnerhet vid användningen av biomassa, ansvarsfull och hållbar materialutvinning, ett slutet kretslopp för icke förnybara resurser, ökad användning av förnybara energikällor inom gränserna för deras förnybarhet, utfasning av giftiga ämnen, särskilt där det finns eller kommer att utvecklas säkrare alternativ i linje medgällande kemikalielagstiftning, så att giftfria materialkretslopp kan utvecklas, samt förbättrad kvalitet på ekosystemtjänsterna.

17.    Europaparlamentet efterlyste redan 2012 tydliga, gedigna och mätbara indikatorer för ekonomisk verksamhet, som tar hänsyn till klimatförändringar, biologisk mångfald och resurseffektivitet ur ett livscykelperspektiv, och ville att dessa indikatorer skulle ligga till grund för lagstiftningsinitiativ och konkreta minskningsmål.

18.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att senast vid utgången av 2015 föreslå en styrindikator och en uppsättning delindikatorer för resurseffektivitet, däribland ekosystemtjänster. Parlamentet påpekar att användningen av dessa harmoniserade indikatorer bör vara rättsligt bindande från och med 2018, att de bör mäta resursförbrukningen, inklusive import och export, på EU-, medlemsstats- och industrinivå och att de bör ta hänsyn till produkters och tjänsters hela livscykel samt baseras på fotavtrycksmetoden och mäta åtminstone mark-, vatten och materialanvändning samt koldioxid.

19.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att före utgången av 2015 föreslå ett bindande mål om att resurseffektiviteten på EU-nivå ska öka med 30 % fram till 2030 jämfört med 2014 års nivåer, samt individuella mål för varje medlemsstat. Parlamentet framhåller att resurseffektivitetsmål måste understödjas av indikatorer innan de kan genomföras.

20.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja användningen av resurseffektivitetindikatorer genom internationella konventioner för att möjliggöra jämförelser mellan olika industrier och ekonomier och säkerställa likvärdiga förutsättningar, samt att stödja dialog och samarbete med tredjeländer.

21.    Europaparlamentet understryker att dessa indikatorer bör vara en del av den europeiska planeringsterminen och av alla konsekvensbedömningar.

Produktpolitik och ekodesign

22.    Europaparlamentet framhåller vikten av en välgenomtänkt produktpolitik som ökar produkternas förväntade livslängd, hållbarhet, återanvändbarhet och återvinningsbarhet. Parlamentet påpekar att mängden resurser som en produkt utnyttjar under sin livslängd samt dess reparerbarhet, återanvändbarhet och återvinningsbarhet till stor del bestäms under designfasen. Parlamentet uppmanar kommissionen att verka för en livscykelsbaserad strategi i produktpolitiken, särskilt genom att inrätta harmoniserade metoder för att bedöma produkternas miljöavtryck.

23.    Europaparlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att lägga fram ett ambitiöst arbetsprogram och att grundligt och noggrant tillämpa ekodesignkraven i det befintliga ekodesigndirektivet i samband med nya och uppdaterade genomförandeåtgärder, till att börja med genom att omedelbart anta åtgärder som redan har utarbetats.

24.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en översyn av ekodesignlagstiftningen och annan relevant produktpolitikslagstiftning före utgången av 2016 på grundval av en konsekvensbedömning, varvid följande väsentliga ändringar bör ingå: utökad räckvidd för ekodesignkraven så att de omfattar alla de viktigaste produktgrupperna, inte bara energirelaterade produkter; successivt införande av alla relevanta resurseffektivitetsfaktorer i de obligatoriska produktdesignkraven; införande av ett obligatoriskt produktpass baserat på dessa krav; införande av egenkontroll och extern granskning för att förvissa sig om att produkterna uppfyller dessa standarder; fastställande av övergripande krav på bland annat hållbarhet, reparerbarhet, återanvändningsbarhet och återvinningsbarhet.

25.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på grundval av en kostnads-/nyttoanalys utvärdera möjligheten att fastställa minimivärden för återvunnet material i nya produkter i samband med den framtida översynen av ekodesigndirektivet.

26.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla åtgärder mot inbyggt föråldrande och att ytterligare utveckla en uppsättning produktstandarder för kretsloppssamhället, som bland annat inbegriper renovering och reparation, underlättande av nedmontering samt effektiv användning av råmaterial, förnybara resurser och återvunnet material i produkter.

27.    Europaparlamentet påminner om att det för ett framgångsrikt kretsloppssamhälle är viktigt att det finns tillgång till standardiserade och modulära komponenter och att produkter utformas så att de är enkla att demontera, har lång hållbarhet och produceras med effektiva processer. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta lämpliga åtgärder för att se till att produkterna är hållbara, enkelt kan uppgraderas, återanvändas, anpassas, repareras, återvinnas och nedmonteras för användning som nya resurser, och att delar som innehåller farliga ämnen tydligt kan identifieras i produktdokumentationen i syfte att underlätta sortering av dessa delar inför återvinningen. Parlamentet ber i detta sammanhang kommissionen att ta fram en definition av biobaserade produkter som innebär att de måste innehålla minst 50 % förnybara material.

28.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå krav på information om vilka resurser en produkt innehåller och om produktens förväntade livslängd, utan att lägga en alltför tung administrativ börda på små och medelstora företag. Parlamentet framhåller att informationen bör vara i ett format som är lättillgängligt för konsumenter och företag för att underlätta välunderbyggda beslut samt reparation och återvinning av produkter. Parlamentet konstaterar att det är av avgörande betydelse att öka konsumenternas medvetenhet och att stärka deras proaktiva roll.

29.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en utvidgning av minimigarantierna för varaktiga konsumentvaror för att förlänga produkternas förväntade livslängd, och att förtydliga att säljare av konsumentvaror, i enlighet med direktiv 1999/44/EG, bör granska fel under de första två åren av den lagstadgade garantin och ta betalt av konsumenten endast om felet har orsakats av felaktig användning.

30.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå lämpliga åtgärder om tillgång till reservdelar för att säkerställa produkters reparerbarhet under livscykeln.

31.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa) att intensifiera arbetet med att ersätta ämnen som inger mycket stora betänkligheter och att begränsa ämnen som utgör oacceptabla risker för människornas hälsa eller miljön inom ramen för Reach, detta inte minst som ett sätt att uppfylla kraven enligt det sjunde miljöhandlingsprogrammet om att utveckla giftfria materialkretslopp så att återvunnet avfall kan användas som en betydande och pålitlig källa till råmaterial inom unionen. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att omedelbart upphäva sitt ensidiga moratorium när det gäller behandling av rekommendationer från Echa om införande av ämnen som inger mycket stora betänkligheter i bilaga XIV i Reach, och att i stället snabbt införa sådana ämnen. Parlamentet framhåller att förebyggande enligt avfallshierarkin har förtur framför återvinning och att återvinning därmed inte bör rättfärdiga fortsatt användning av farliga etablerade ämnen.

32.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att intensifiera sitt arbete med att ersätta farliga ämnen inom ramen för direktiv 2011/65/EU om begränsning av användning av vissa farliga ämnen i elektrisk och elektronisk utrustning med syfte att skapa giftfria materialkretslopp.

33.    Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra en effektiv marknadskontroll för att säkerställa att produkter, både europeiska och importerade, överensstämmer med kraven i fråga om produktpolitik och ekodesign. För att säkerställa denna effektiva marknadskontroll uppmanas medlemsstaterna att utan dröjsmål fullfölja lagstiftningsförfarandet för översynen av förordningen om marknadskontroll. Ytterligare förseningar skulle skada företagens och medborgarnas intressen.

Mot ett avfallsfritt Europa

34.    Europaparlamentet lyfter fram den analys av kommissionen som visar att antagandet av nya avfallsmål skulle skapa 180 000 nya arbetstillfällen, göra EU mer konkurrenskraftigt och minska efterfrågan på dyra resurser som är bristvaror(9)2. Parlamentet beklagar att lagstiftningsförslaget om avfall drogs tillbaka(10)3, men ser i vice ordförande Timmermans uttalande under parlamentets sammanträdesperiod i december 2014 en möjlighet till att det framläggs ett nytt och mer ambitiöst paket om kretsloppssamhället.

35.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram det aviserade förslaget om en översyn av avfallslagstiftningen senast i slutet av 2015 och därvid noggrant tillämpa avfallshierarkin samt

         – införa klara och otvetydiga definitioner,

         – utforma åtgärder för förebyggande av avfall,

– fastställa bindande avfallsminskningsmål för kommunalt avfall och avfall inom industri och handel som ska uppnås senast 2025,

– fastställa tydliga minimistandarder när det gäller krav för utökat producentansvar för att se till att systemen för utökat producentansvar är transparenta och kostnadseffektiva,

– tillämpa principen om enhetsbaserad prissättning (pay-as-you-throw) för restavfall i kombination med obligatoriska system för separat insamling av papper, metall, plast och glas för att främja återvinningsmaterial som är av hög kvalitet; införa obligatorisk separat insamling av bioavfall senast 2020.

– öka målen för återvinning/förberedelser av återanvändning till minst 70 % av fast kommunalt avfall och målen för återvinning av förpackningsavfall till 80 % senast 2030, baserat på en säker rapporteringsmetod som förhindrar att kasserat avfall (deponerat eller förbränt) rapporteras som återvunnet avfall med hjälp av samma harmoniserade metod för alla medlemsstater med extern statistikkontroll; införa en skyldighet för alla återvinningsföretag att både rapportera de avfallskvantiteter tas emot på sorteringsanläggningar och de kvantiteter återvunnet material som återvinningsanläggningarna producerar,

– strikt begränsa förbränning, med eller utan energiåtervinning, senast 2020 så att endast icke återvinningsbart eller biologiskt icke nedbrytbart avfall omfattas,

– genomföra en bindande, gradvis minskning av all deponering, som i överensstämmelse med kraven på återvinning genomförs i tre etapper (2020, 2025 och 2030), och i förlängningen införa ett förbud mot all deponering, med undantag för visst farligt avfall och restavfall för vilket deponering är det mest miljövänliga alternativet,

         – införa avgifter för deponering och förbränning.

36.    Europaparlamentet betonar betydelsen och mervärdet av europeiska mål för avfallspolitiken, inte bara i fråga om rättssäkerhet, förutsebarhet och skapandet av lika villkor på den inre marknaden, utan även för att garantera att alla EU-medborgares livsmiljö skyddas och förbättras.

37.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fastställa samma mål för alla medlemsstater för att se till att det finns ett likvärdigt miljöskydd inom hela EU och för att inte undergräva den inre marknaden.

38.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att den nuvarande avfallslagstiftningen och målen i denna genomförs fullständigt och korrekt, särskilt skyldigheten att införa system för separat insamling, och att medlemsstaterna ökar sina ansträngningar att nå befintliga mål, samt att hjälpa medlemsstaterna att införa rätt instrument för att uppnå målen inom de fastställda tidsfristerna.

39.    Europaparlamentet framhåller att bättre planering och informationsutbyte krävs för att ta tillvara tillgänglig avfallshanteringskapacitet inom EU på bästa sätt och undvika överkapacitet.

40.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att undersöka möjligheterna att föreslå ett regelverk för ökad deponiutvinning för att möjliggöra återvinning av sekundära råvaror som finns i befintliga deponier och undersöka utvecklingen av ett miljötillståndssystem för återvinningsindustrin.

41.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa ökad insyn och bättre kontroller för att förhindra avfallstransporter till länder med lägre miljökrav och sociala krav än EU.

42.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med medlemsstaterna öka ansträngningarna för att motverka den illegala exporten av avfall efter konsumentledet.

43.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för ramdirektivet om avfall fastställa dels de minimikrav som ska gälla för de nationella avfallsförebyggande programmen, dels en uppsättning mål och indikatorer för att göra det möjligt att jämföra de enskilda framstegen i medlemsstaterna.

44.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta itu med de särskilda avfallsutmaningarna och att vidta de åtgärder som beskrivits i kommissionens meddelande om kretsloppssamhället (COM(2014)0398). Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna och kommissionen att se till att EU-medel mobiliseras för att främja ett uppnående av målen om integrerad avfallshantering, t.ex. separat insamling och utbyggnad av återvinningsinfrastruktur.

45.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå ett mål om att senast 2025 ha minskat det marina avfallet med 50 % i förhållande till nivåerna 2014.

46.    Europaparlamentet betonar nödvändigheten av att formulera målsättningar för insamling och återvinning av vissa kritiska metaller med tanke på att de i allt högre grad är bristvaror och att man måste minska beroendet.

47.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att senast i slutet av 2015 föreslå mål, åtgärder och instrument för effektiv bekämpning av livsmedelssvinn, bland annat genom att införa ett bindande mål för att minska livsmedelssvinnet inom framställning, detaljhandel/distribution, livsmedelstjänster/hotellsektorn och hushåll med minst 30 % till 2025. Kommissionen uppmanas att, då den genomför en konsekvensbedömning av nya relevanta lagstiftningsförslag, utvärdera deras potentiella inverkan på livsmedelssvinnet.

Hållbara byggnader

48.    Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande Möjligheter till resurseffektivitet inom byggsektorn (COM(2014)0445). Parlamentet anser att det behövs en strategi för byggsektorn, baserad på en färdplan och dess långsiktiga mål.

49.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå ett fullt genomförande av principerna om och kraven för kretsloppssamhället inom byggsektorn och att vidareutveckla regelverket för resurseffektivitet i byggnader. Detta innebär att ta fram indikatorer, standarder, metoder och kvalitetskrav för markanvändning och stadsplanering, arkitektur, byggteknik, uppförande, underhåll, anpassningsbarhet, energieffektivitet, renovering samt återanvändning och återvinning. Parlamentet påpekar att mål och indikatorer för hållbara byggnader även bör omfatta grön infrastruktur, såsom gröna tak. Parlamentet betonar vikten av en helhetsvision för byggnadsbestånden i EU, med klara och ambitiösa mål på medellång och lång sikt och färdplaner för genomförandet av denna vision.

50.    Europaparlamentet anser att inomhusluftkvaliteten och användarnas välbefinnande och sociala behov bör integreras i hållbarhetsbedömningar av byggnader.

51.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för de allmänna indikatorerna för resurseffektivitet ta fram indikatorer för att bedöma byggnaders hållbarhet under deras hela livscykel, med hjälp av befintliga standarder och metoder och på grundval av en strategi för miljömässig, ekonomisk och social hållbarhet.

52.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag om att principerna och standarderna för bästa tillgängliga teknik (BAT) ska tillämpas på byggnaders samtliga material och delar, samt att ta fram ett byggpass som utgår från en byggnads hela livscykel. Parlamentet anser att byggpasset bör öka insynen och innehålla information för att underlätta underhåll, reparationer, renovering och återvinning.

53.    Europaparlamentet påpekar att 90 % av byggnadsmiljön 2050 redan existerar och att det därför bör fastställas särskilda krav och incitament för renoveringsindustrin så att vi 2050 till största delen har energipositiva byggnader. Kommissionen uppmanas därför att ta fram en långsiktig strategi för renovering av befintliga byggnader och att uppgradera rollen för de nationella renoveringsstrategier som infördes genom direktiv 2012/27/EU om energieffektivitet.

54.    Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja ökad återvinning genom utbyggnad av infrastruktur för selektiv insamling och återvinning inom byggsektorn.

55.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att undersöka möjligheterna när det gäller revisioner före rivning (dvs. en bedömning av en byggnad före nedmontering eller rivning för att beskriva vilka material som används och fastställa vilken andel som kan separeras för återvinning) och sortering av återvinningsmaterial på plats (sortering på plats resulterar för det mesta i renare sekundära råvaror än sortering på annan plats och kan minska miljöeffekterna av transporter, t.ex. genom krossning/kompaktering på plats).

56.    Europaparlamentet konstaterar att betong är ett av de material som används mest inom byggindustrin. Kommissionen uppmanas att bedöma möjligheterna att öka återvinningen av betong inom byggsektorn på det sätt som sker i Tyskland och Schweiz.

Utveckling av marknader för sekundära råvaror

57.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla åtgärder för att uppmuntra och främja framväxten av marknader för sekundära råvaror av hög kvalitet och av verksamhet baserad på återanvändning av sekundära råvaror.

58.    Europaparlamentet anser att en långsiktig och förutsägbar politik kommer att bidra till att stimulera de investeringar och åtgärder som krävs för att utveckla marknaderna för miljövänligare teknik fullt ut och främja hållbara företagslösningar. Parlamentet betonar att det behövs indikatorer och mål för resurseffektivitet baserade på insamling av tillförlitliga data, vilket borde ge den vägledning som offentliga och privata beslutsfattare behöver vid omvandlingen av ekonomin.

59.    Europaparlamentet betonar vikten av att kommissionen och medlemsstaterna främjar upprättandet av program för industriell symbios som stöder industriella synergier för återanvändning och materialåtervinning och hjälper företagen, framför allt små och medelstora företag, att komma underfund med hur deras energi, avfall och biprodukter kan tjäna som resurser för andra. Parlamentet påpekar att det finns andra liknande begrepp, såsom ”vagga till vagga” och industriell ekologi.

Övriga åtgärder

60.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå obligatoriska förfaranden för miljöanpassad offentlig upphandling. Parlamentet anser att återanvända, reparerade, återtillverkade, renoverade och andra hållbara och resurseffektiva produkter och lösningar bör ges företräde i alla offentliga upphandlingar, och om de inte ges företräde bör följ eller förklara-principen tillämpas.

61.    Europaparlamentet betonar att det behövs en skatteram som följer principen om att ”förorenaren betalar” och ger rättvisande signaler för investeringar i resurseffektivitet, modernisering av produktionsprocesser och tillverkning av produkter som lättare går att reparera och som håller längre (t.ex. i form av lägre skatter på reparationstjänster och högre skatter på resursintensiva produkter som inte kan materialåtervinnas, samt på engångsprodukter). Parlamentet vill att medlemsstaterna ska sträva efter framsteg inom detta område, såsom ett led i processen med den europeiska planeringsterminen(11)1.

62.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka och föreslå skatteåtgärder, t.ex. lägre mervärdesskatt för återvunna, återanvända och resurseffektiva produkter.

63.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fullt ut genomföra den gröna handlingsplanen för små och medelstora företag.

64.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utforma en politisk ram för näringsämnen i syfte att förbättra återvinning, främja innovation, förbättra marknadsvillkoren och integrera deras hållbara användning i unionslagstiftningen om gödselmedel, livsmedel, vatten och avfall.

65.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att under första halvåret 2016 lägga fram ett meddelande om hållbara livsmedel, vilket har försenats flera gånger sedan 2013. Eftersom produktionen och konsumtionen av livsmedel svarar för en betydande andel av resursanvändningen bör det meddelandet ta ett helhetsgrepp på resursineffektiviteten i livsmedelskedjan och uppmuntra utvecklingen av en hållbar livsmedelspolitik. Kommissionen uppmanas att överväga att utöka användningen av miljövänliga livsmedelsförpackningar och att bedöma huruvida det är genomförbart att gradvis ersätta livsmedelsförpackningar med biobaserat och biologiskt nedbrytbart, komposterbart material i enlighet med europeiska standarder.

66.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta en permanent resurseffektivitetsplattform, i vilka alla relevanta berörda parter ska delta, för att uppmuntra och underlätta tillämpningen av de senaste forskningsrönen, utbytet av bästa praxis och framväxten av nya industrisynteser och industriella ekosystem.

67.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta en sektorsövergripande arbetsgrupp för hållbar finansiering över direktoratsgränserna i syfte att inkludera resurseffektivitetsindikatorerna i den integrerade rapporteringen och redovisningen på företagsnivå, varvid hänsyn ska tas till att viss affärsinformation omfattas av sekretess. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att undersöka hur resurseffektivitetsrisker och miljörisker ska kunna integreras i bland annat bankers kreditvärdering och kapitalkrav, att ta fram ett heltäckande försäkringssystem för miljöfaror samt att fastställa informationskrav för investeringsprodukter, med en vederbörlig konsekvensbedömning. Parlamentet anser att kommissionen i detta sammanhang skulle ha nytta av ett samarbete med Uneps undersökning av utformningen av ett hållbart finansiellt system. Kommissionen uppmanas att studera befintliga, frivilliga initiativ i medlemsstaterna för ett eventuellt utbyte av bästa metoder.

68.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, eftersom en hållbar och ansvarsfull användning av primära råvaror är avgörande för att uppnå resurseffektivitet och kretsloppssamhällets mål, se över de politiska rekommendationerna från EU:s resurseffektivitetsplattform för utvecklingen av krav på en hållbar användning av prioriterade material och råvaror. Parlamentet noterar i detta sammanhang parlamentets och rådets gemensamma stöd för kommissionens förslag om ansvarsfull användning av metaller och mineraler från konfliktområden.

69.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över sin definition av råvaror ”av avgörande betydelse” och ta större hänsyn till den miljöpåverkan och de risker som är kopplade till utvinning och bearbetning av dessa råvaror, samt möjligheten att ersätta dem med sekundärmaterial.

70.    Europaparlamentet framhåller att alla EU-medel – bl.a. medel från Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi), Horisont 2020, sammanhållningsfonderna och Europeiska investeringsbanken – måste mobiliseras för att främja resurseffektivitet, i linje med avfallshierarkin. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att fasa ut alla miljömässigt farliga subventioner, även subventioner till generering av energi från den biologiskt nedbrytbara delen av industriellt och kommunalt avfall genom förbränning i enlighet med direktiv 2009/28/EG om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor och direkta och indirekta subventioner för fossila bränslen.

71.    Europaparlamentet vill att den finansiering som ges via EU:s program för företagens konkurrenskraft och små och medelstora företag (Cosme) samt via Horisont 2020 och de europeiska struktur- och investeringsfonderna i högre grad ska inriktas på utveckling av hållbara, innovativa och resurseffektiva lösningar och nya företagsmodeller (såsom leasing eller produktservicesystem) samt på bättre produktutformning och ökad materialeffektivitet i produkters och processers prestanda.

72.    Europaparlamentet betonar att forskning och innovation är avgörande för att främja en omställning till ett kretsloppssamhälle i Europa, och att det är nödvändigt att inom ramen för Horisont 2020 bidra till sådana forsknings- och innovationsprojekt som kan visa på kretsloppssamhällets ekonomiska och miljömässiga hållbarhet och testa den i praktiken. Med hjälp av en systembaserad strategi kan samtidigt sådana projekt underlätta utformningen av en lagstiftning som är innovationsfrämjande och lättare att genomföra genom att man identifierar eventuella rättsliga oklarheter, hinder och/eller luckor som kan hämma utvecklingen av resurseffektiva företagsmodeller.

73.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta tillvara alla möjligheter som den digitala agendan och informationstekniken erbjuder för att främja resurseffektivitet och en övergång till ett kretsloppssamhälle.

74.    Europaparlamentet framhåller att EU har en öppen ekonomi med både import och export på världsmarknaden. Parlamentet uppmärksammar att den globala utmaningen med ökande resursknapphet måste åtgärdas också på internationell nivå. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att aktivt stödja det arbete som utförs av FN:s miljöprograms internationella panel för hållbar resursförvaltning för att undersöka resursfrågor av kritisk betydelse för världen och ta fram praktiska lösningar för politiska beslutsfattare samt för näringsliv och samhälle.

75.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta nödvändiga åtgärder på internationell nivå för att förbättra produkters spårbarhet.

76.    Europaparlamentet betonar att en ökad energieffektivitet kan minska EU:s energiberoende och energifattigdom, som påverkar bortåt 125 miljoner EU-medborgare. Parlamentet konstaterar att det är värt att betrakta energieffektiviteten som en separat energikälla, vars tillväxt bidrar stort till utvecklingen av EU:s industri och jobbskapandet och till skäligare energifakturor för folket.

77.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka om den befintliga och planerade lagstiftningen hindrar kretsloppssamhället, befintliga innovativa affärsmodeller eller framväxten av nya affärsmodeller, t.ex. uthyrningsekonomi eller gemensam ekonomi, eller om det finns finansiella eller institutionella hinder i detta hänseende. Kommissionen uppmanas att förbättra denna lagstiftning och att vid behov ta itu med hindren. Vidare uppmanas kommissionen att se över relevant lagstiftning i syfte att förbättra produkters miljöprestanda och resurseffektivitet under hela deras livscykel och för att öka samstämmigheten mellan befintliga instrument och främja en föregångarstrategi.

78.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förtydliga relevanta aspekter av EU:s konkurrenspolitik när det gäller kretsloppssamhället, i synnerhet för att klargöra avvägningen mellan risker för otillåten marknadssamverkan och behovet av fördjupat samarbete mellan tillverkare och deras leverantörer.

79.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att återrapportera till parlamentet om alla vidtagna åtgärder som beskrivs ovan och att lägga fram förslag om nästa steg senast 2018.

o

o       o

80.    Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till de nationella parlamenten.

(1)

1 Antagna texter, P7_TA(2013)0584.

(2)

2 Antagna texter, P7_TA(2014)0016.

(3)

3Antagna texter, P7_TA (2012)0223.

(4)

4 Antagna texter, P7_TA (2011)0364.

(5)

5 Ännu ej offentliggjort i EUT.

(6)

6 Ännu ej offentliggjort i EUT.

(7)

7 OECD:s miljöprogram Voluntary Approaches to Environmental Policy, 2003.

(8)

1 Kommissionens meddelande av den 2 juli 2014 Mot ett kretsloppssamhälle: program för ett avfallsfritt Europa (COM(2014)0398).

(9)

2 Kommissionens arbetsdokument av den 2 juli 2014 med en sammanfattning av konsekvensbedömningen som åtföljde förslaget till ett direktiv om ändring av avfallsdirektiven (COM(2014)0397) (SWD(2014)0208).

(10)

3 Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiven 2008/98/EG om avfall, 94/62/EG om förpackningar och förpackningsavfall, 1991/31/EG om deponering av avfall, 2000/53/EG om uttjänta fordon, 2006/66/EG om batterier och ackumulatorer och förbrukade batterier och ackumulatorer och 2012/19/EU om avfall som utgörs av eller innehåller elektriska och elektroniska produkter (COM(2014)0397).

(11)

1 Rapport år 2015 från organisationen Green Budget Europe med landsspecifika rekommendationer till stöd för processen med den europeiska planeringsterminen,

s. 6 , http://www.foes.de/pdf/2015-02-25_CSR%20Recommendations_FINAL.pdf.


MOTIVERING

Ökat behov av resurseffektivitet

Det ohållbara resursutnyttjandet är skadligt för miljön och utgör även en ekonomisk risk. Den globala ekonomin använder motsvarande 1,5 jordklots resurser för världsproduktionen och absorbering av avfall. Senast under 2030-talet beräknas denna siffra uppgå till två jordklot.

Den årliga förbrukningen av mineraler, fossila bränslen och biomassa kommer enligt uppskattningar att fördubblas senast 2050 och uppgå till 140 miljoner ton. Detta sker till följd av en kombination av befolkningstillväxt, större disponibel inkomst, större produktmångfald än tidigare och kortare produktlivslängd.

Att fortsätta på denna väg skulle leda till ett ekologiskt och ekonomiskt dödläge.

Mänskligheten överskrider redan ett antal av jordens gränser som vi måste hålla oss inom för att undvika brytpunkten för negativa ekologiska förändringar. De ekologiska följdverkningarna är många och i många fall oåterkalleliga: klimatförändringar, avskogning, ökenspridning, markförstörelse, förlust av biologisk mångfald, minskad genetisk mångfald och försämrade ekosystemtjänster.

För att undvika förändringarna i vår biosfär måste vi minska vårt resursutnyttjande. Vi kan och vi måste nå minst samma levnadsstandard och välfärd som nu med en tiondel av de resurser som används i dag. Vi kan endast förbättra vår konkurrenskraft, återindustrialisera Europa och öka vår levnadsstandard genom att frikoppla ekonomisk tillväxt från resursutnyttjande.

Europa är mer beroende av importerade resurser än någon annan region i världen. 40 % av allt material som används i EU importeras. För vissa strategiska resurser såsom metallmalmer och näringsämnen är andelen ännu högre. 92 % av allt fosfor, som är avgörande för det europeiska jordbruket, importeras främst från Ryssland, Syrien, Marocko och Tunisien.

Förbättringar av vår resurseffektivitet skulle främja vår ekonomi och säkerhet. Ett effektivare resursutnyttjande skulle minska resursberoendet och innebära besparingar i materialkostnader. Dessutom skulle det skapa nya affärsverksamheter och arbetstillfällen i Europa. Om resursproduktiviteten ökas med två procent om året skulle det skapas två miljoner nya jobb i EU fram till 2030, enligt kommissionens uppskattningar.

Detta är något som alla parter skulle vinna på. Resurseffektivitet är en lösning på det ekologiska dilemma som vi står inför och på de ekonomiska utmaningar som Europa kämpar med.

Ett paradigmskifte

Ökad resurseffektivitet bygger på sex grundläggande begrepp: kretsloppssamhälle, användning av resurser i flera steg, avfallshierarki, utökat producentansvar, industriell symbios och nya affärsmodeller.

1. Förbättrad resurseffektivitet innebär en övergång från den nuvarande linjära ekonomin, som karaktäriseras av en produktions- och konsumtionsmodell enligt principen utvinning- produktion-användning-avfall. I ett kretsloppssamhälle cirkulerar praktiskt taget alla icke förnybara råvaror i slutna banor. Konsumenters avfall samlas effektivt in, återvinns och används för nya produkter. I ett kretsloppssamhälle ”designas avfall bort” ur systemet. Oanvända råvaror, förnybara eller icke förnybara, används endast när sekundära råvaror inte finns. Förnybara resurser utnyttjas inom ekosystemens hållbarhetsgränser och bärförmåga.

2.

Användning av resurser i flera steg är ett sätt att maximera resurseffektiviteten. Det innebär en systematisk satsning på att först utnyttja material för produkter med högre förädlingsvärde och sedan använda dem flera gånger som resurser i andra produktkategorier.

3. Genom avfallshierarkin (förebyggande, återanvändning, materialåtervinning, återvinning, deponering) utnyttjas produkter maximalt genom att praktiskt taget inget avfall genereras varigenom en avfallsfri ekonomi slutligen uppnås.

4. Utökat produktansvar innebär att producenter är ansvariga för hanteringen av sina uttjänta produkter.

Man kan se det som att detaljhandlare enbart säljer de tjänster som produkterna tillhandahåller – produkten förblir i producenternas ägo och när produkten är uttjänt är det deras ansvar att hantera produkten i överensstämmelse med befintliga regler.

5. I industriell symbios samarbetar producenterna för att använda varandras biprodukter.

6. Nya affärsmodeller växer fram för att förbättra resurseffektiviteten. Ett exempel på nya resurseffektiva affärsmodeller är uthyrningsekonomi, som innebär att man säljer och upprätthåller produktens tjänstefunktion i stället för att sälja själva produkten. Uthyrning skapar ett stabilt inkomstflöde för företag och stimulerar både företag och kunder att minska resursutnyttjandet och hålla produkten i gott skick.

Lagstiftningsincitament och ekonomiska incitament skapar den hävstång som behövs

Nuvarande strategier är inte tillräckligt inriktade på detta paradigmskifte. Europa är inlåst i ett system där värdefulla material, varav många har en hög miljömässig och social kostnad, deponeras eller bränns. Det finns fortfarande ingen fungerande marknad för sekundära råvaror.

För att ändra på detta behövs både lagstiftningsmässiga och ekonomiska incitament för att skapa en hävstångseffekt. Hit hör:

•   Att stödja innovation avseende resurseffektiva produkter och tjänster genom olika finansieringsmekanismer.

•   Att stödja efterfrågan på sådana produkter genom offentlig upphandling och miljöbeskattning och införande av avgifter som verkar hindrande på konsumtion av varor och tjänster som inte är resurseffektiva.

•   Att införa krav på ekodesign för produkter, t.ex. genom ett hållbart ekodesigndirektiv. Att säkerställa att importerade varor på samma sätt uppfyller dessa krav och att väsentligt förbättra vår nuvarande släpphänta marknadsövervakning är en förutsättning för att säkra produkternas resurseffektivitet.

•   Att säkerställa att befintlig lagstiftning inte hindrar utvecklingen av resurseffektiva produkter, tjänster eller affärsmodeller. Sådana hinder kan finnas till exempel i lagstiftning om säkerhet och konkurrens.

•   Att fasa ut subventioner som är skadliga för miljön (t.ex. bidrag från sammanhållningsfonden för att bygga nya deponier eller förbränningsanläggningar).

Finansiell och ekonomisk lagstiftning lyckas inte införliva ekosystemtjänsternas och den biologiska mångfaldens värde och tar inte hänsyn till ekologiska och sociala risker. Sådana risker är också en ekonomisk risk för långsiktiga finansiella resultat som inte återspeglas i konventionell finansiell analys. Detta leder till felallokering av kapital.

Ökad ansvarsskyldighet för de systemiska riskerna som orsakas av miljöförstöring och överutnyttjande av resurser och underlåtenhet att handla på grund av den nuvarande kortsiktiga marknadskursen bör integreras i resultaträkning, redovisningsregler och integrerad rapportering. Resursbrist och miljörisker bör införlivas i finansiell lagstiftning bl.a. gällande kreditvärdering, kapitalkrav, försäkringar, information om finansiella produkter, redovisning och revision. Kapitalmarknader kan riktas om till långsiktig hållbarhet genom integrationen av miljöfaktorer, sociala faktorer och styrningsfaktorer. Stora miljörisker bör återspeglas i högre kapitalkrav.

En tydlig ny politisk ram behövs också för att göra det möjligt för privata och institutionella investerare att ändra sina investeringar till långsiktiga hållbara investeringar. Politiskt ansvariga måste tillhandahålla den nödvändiga rättsliga förutsebarheten för resurseffektiva investeringar och affärsstrategier.

I stället för att stå i motsats till varandra finns det gemensamma intressen och utbyten mellan affärsliv och miljö. Spänningen i allt näringsliv är mellan företag som baserar sin verksamhet på innovation och resurseffektivitet och de som är låsta till strategier och marknadsvillkor som utformades för villkor i det förflutna.

Europeisk återindustrialisering kan enbart baseras på resurseffektiva och innovativa företag. Förändringen måste inledas snarast för att undvika en inlåsning i resursineffektiva strukturer.

Hållbara byggnader

Byggnader står för 40 % av EU:s slutliga energiförbrukning och 36 % av koldioxidutsläppen. Därför behöver byggnadsmiljöns och byggnadernas resurseffektivitet särskilt uppmärksammas.

Hållbara byggnader är ett begrepp som ibland reduceras till att omfatta endast materialval eller energieffektivitet. Begreppet är dock mycket bredare. För att byggnader ska vara hållbara måste byggnaders hela livslängd beaktas, från arkitektplanering, byggteknik och design till byggnad och materialval, drift, ändringar och renovering samt till det slutliga bortskaffandet. Intelligent och hållbar planering av markanvändning måste också införlivas i ramen för hållbara byggnader. Det är också viktigt med stadsplanering och transportlösningar för ett hållbart samhälle.

När standarderna för hållbara byggnader sätts behövs en hög ambitionsnivå.

Renoveringar genomförs ganska sällan, så det ligger i samhällets och ägarens intressen att det blir bra från början. Alla renoveringar som äger rum nu bör ha högsta möjliga resurseffektivet som mål.

Eftersom 90 % av bostadsbeståndet 2050 redan finns är ambitiösa strategier för renoveringar av befintliga byggander avgörande för en framtida resurseffektiv byggnadsmiljö med hög prestanda. Renoveringar leder till många fördelar på många områden såsom inomhusluftkvaliteten och en ökad efterfrågan för små och medelstora företag som utgör merparten av den europeiska renoveringssektorn, och som är en sektor som inte kan utlokalisera sina arbetstillfällen från Europa.

Det råder fortfarande stora skillnader inom sektorn när det gäller definitionen av hållbara byggnader och byggnadsmaterial. Begreppet hållbara byggnader är vagt till följd av den bristande harmoniseringen, vilket medför höga kostnader, bristande förtroende, komplicerad kommunikation och nästan omöjliga jämförelser för hela sektorn.

Hindren för att utnyttja potentialen hos resurser i byggnader är ofta ekonomiska, det vill säga det är billigare att deponera än att samla in, sortera och återvinna. Dessutom saknas det återvinningsinfrastruktur i många medlemsstater.

Incitament och skyldigheter skulle leda till bättre planering av resursutnyttjande och hållbara materialval under hela livslängden.

Mätning av framsteg

Effektiv resurshantering kräver mätning, och mätning kräver gemensamt överenskomna indikatorer och deltagande av samtliga parter.

EU måste därför utarbeta en bindande ledande indikator för resurseffektivitet. En ledande indikator räcker dock inte för att mäta framsteg. Den måste kompletteras med delindikatorer för olika aspekter av resurseffektivitet. Delindikatorer gör det lättare att se vilka byten som är de kostnadseffektivaste och rimligaste.

Vikten av indikatorer är lätt att förstå när man tänker på redovisning. Företag meddelar sina redovisade intäkter periodiskt, och de anges baserat på redovisningsstandarder. De redovisade intäkterna visar den mängd pengar ett företag har tjänat under en viss period. Flera finansiella delindikatorer gör det möjligt att se vad som orsakade ett företags underskott eller vinster.

Om varje företag rapporterade sina finansiella flöden enligt de system de själva föredrar och om rapporteringen var frivillig skulle inga av uppgifterna vara jämförbara eller meningsfulla. Av liknande skäl är indikatorer för resurseffektivet till nytta. Varje medlemsstats resursförbrukning samt den offentliga och privata resursförbrukningen bör mätas på ett enhetligt sätt. Indikatorerna bör ta hänsyn även till importerna, inte enbart inhemskt producerade varor. På företagsnivå innebär resursredovisning att utveckla liknande metoder som för finansräkenskaper.

Baserat på indikatorerna måste EU fastställa ett ambitiöst ledande mål för resurseffektivitet och lämna en lång rad alternativ för nyskapande affärsmodeller och politiska vägval.


YTTRANDE från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (1.6.2015)

till utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet

över resurseffektivitet: På väg mot ett kretsloppssamhälle

(2014/2208(INI))

Föredragande av yttrande: Tiziana Beghin

FÖRSLAG

Utskottet för sysselsättning och sociala frågor uppmanar utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet beklagar återkallandet av lagstiftningspaketet för ett kretsloppssamhälle vars bestämmelser skulle ha bidragit till att skapa upp till 180 000 jobb i EU bara inom avfallshanteringssektorn, och uppmanar eftertryckligen kommissionen att lägga fram ett nytt balanserat förslag i slutet av 2015, som är minst lika ambitiöst som det första. Det ska åtföljas av en noggrann konsekvensbedömning som fokuserar på frågan om att avfall inte borde skapas från första början.

2.  Europaparlamentet betonar att miljötjänstesektorn visade på en stark motståndskraft också under den ekonomiska krisens år och understryker att ett välutvecklat kretsloppssamhälle har potential att skapa miljoner nya jobb i Europa som inte kan utlokaliseras, som kräver olika kompetensnivåer och respekterar arbetstagarrättigheter och kollektivavtal. Parlamentet påpekar att för att kretsloppssamhället ska kunna nå sin fulla potential krävs det ett skifte i samhällets förståelse för resurseffektivitetens avgörande betydelse. Regeringarna bör sörja för en mer konsekvent och integrerad strategi för att stödja den här förändringen, och skapa förutsättningar för att få de nya färdigheter som krävs för kretsloppssamhället.

3.  Europaparlamentet understryker att kretsloppssamhället kommer att leda till en hållbar tillväxt för alla och ha varaktiga gynnsamma effekter på arbetsmarknaden, och dessutom skapa sysselsättning av hög kvalitet och hållbara arbetstillfällen samt stimulera till innovationer. Parlamentet anser att det är viktigt att uppnå en genuin europeisk industripolitik, som bygger på ekonomisk och miljömässig hållbarhet och som strävar efter att få bukt med den affärsmodell som går ut på att utvinna, producera, förbruka och slänga.

4.  Europaparlamentet insisterar på att kretsloppssamhället leder till fler sorters icke-centraliserade jobb, vilket stöder små och medelstora företag, och bidrar till att komma till rätta med den höga arbetslösheten i fattiga regioner som är drabbade av globaliseringen och avindustrialiseringen, att minska orättvisor och uppnå målen för EU:s sammanhållningspolitik. Parlamentet betonar att lokala och regionala myndigheter har en viktig roll när det handlar om att planera och stödja sådan utveckling.

5.  Europaparlamentet konstaterar att socialt företagande spelar en viktig roll, särskilt för att förbättra sysselsättningsmöjligheterna för dem som står utanför arbetsmarknaden, t.ex. inom sektorn för reparationer och återanvändning. Parlamentet anser att ekodesign, som bistår reparation, återanvändning och återvinning, utgör en del av kretsloppssamhället.

6.  Europaparlamentet betonar att även om kretsloppsverksamheten inte är resursintensiv är den arbetskraftsintensiv jämfört med en konventionell ekonomi och har därför större potential att skapa arbetstillfällen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillhandahålla ett omfattande skydd av anställdas hälsa på arbetsplatsen, särskilt inom sektorer där produkter som innehåller särskilt skadliga beståndsdelar återvinns. Vid beslut om EU-investeringar, särskilt från Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi), bör kretsloppsverksamhet prioriteras.

7.  Europaparlamentet anser att investeringar i deponier och avfallsförbränning leder bort resurser som istället skulle kunna investeras i sysselsättningsskapande verksamhet, såsom förebyggande av avfall, återanvändning, reparation och förberedelse för återanvändning. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att finansieringen inom EU:s sammanhållningspolitik inriktas på kretsloppsverksamhet och inte på deponier och avfallsförbränning.

8.  Europaparlamentet anser att kretsloppssamhället skulle motverka minskningen av kvalificerade jobb och yrken på mellannivå och skapa varaktiga arbetstillfällen som kräver hög yrkeskompetens, t.ex. inom forskning och utveckling samt inom planeringsarbete under en produkts livscykel.

9.  Europaparlamentet betonar att en effektiv och sysselsättningsskapande övergång till kretsloppssamhället kräver att man är förutseende (t.ex. identifierar kompetensklyftor), arbetar förebyggande för att hantera övergången och planerar långsiktigt, också som ett led i en återindustrialiseringsstrategi, särskilt inom de områden som drabbades värst av den ekonomiska krisen. Det är viktigt att anställda får utbildning, yrkesutbildning och fortbildning framför allt i resurseffektiva sektorer och det är viktigt med en social dialog på kretsloppssamhällets agenda. Parlamentet efterlyser åtgärder som kan förbättra kvaliteten på yrkesinformation, yrkesrådgivning och yrkesvägledning och den kompetens som krävs för att dra nytta av kretsloppssamhällets sysselsättningsmöjligheter.

10. Europaparlamentet noterar att under en övergång till kretsloppssamhället kan den interna omvandlingen och omdefinieringen av jobb påverka sektorer med en hög andel utsläpp. Därför uppmanar parlamentet medlemsstaterna och kommissionen att samarbeta med arbetsmarknadens parter och utveckla nödvändiga färdplaner och lämpliga solidaritetsmekanismer (exempelvis ekonomiskt stöd, ekonomiska incitament för entreprenörsinitiativ och utnyttjandet av befintliga EU-medel för omskolning och kompetenshöjning) och kompensera övergångens negativa konsekvenser för alla inblandade parter, framför allt för vissa kategorier av arbetstagare och socialt sårbara grupper.

11. Europaparlamentet är av den fasta övertygelsen att övergången till kretsloppssamhället kräver beslutsamma åtgärder och incitament både av medlemsstaterna och kommissionen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att införa en sund lagstiftningsmiljö och lämpliga riktlinjer för återanvändning, reparation och förberedelse för återanvändning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa skatteincitament för att uppmuntra utvecklingen av kretsloppssamhället, genom att exempelvis flytta skatten från arbete och differentiera momssatserna enligt avfallshierarkin, vilket leder till att resurseffektivisering, återvinning, renovering och återanvändning blir mer attraktivt, och bidrar till en sysselsättningsskapande tillväxt. Parlamentet betonar att de åtgärder som vidtagits inte på några villkor får resultera i nedskärningar i anställdas socialförsäkringsskydd och de måste respektera arbetstagarnas rätt till socialt skydd.

12. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja kretsloppssamhället vid lokala, regionala och kommunala myndigheter, som är den lämpligaste nivån där den åtföljande verksamheten kan genomföras långsiktigt.

13. Europaparlamentet betonar att den administrativa bördan för företag bör minskas, särskilt för små och medelstora företag och mikroföretag, vilka utgör 99 procent av alla företag inom unionen och skapar mer än 85 procent av arbetstillfällena på kontinenten, samtidigt som arbetstagares sociala rättigheter bör bevaras. Parlamentet påminner om att som en del av en proaktiv strategi kan skatteincitament och en bättre tillgång till krediter för företag i sektorn vara viktiga hävstänger.

14. Europaparlamentet betonar att en övergång mot ett hållbart kretsloppssamhälle bör kombinera ambitiösa miljömål med höga sociala krav som omfattar främjandet av anständiga arbeten och hälsosamma och trygga arbetsförhållanden (t.ex. att se till att arbetare inte exponeras för skadliga ämnen på sin arbetsplats).

15. Europaparlamentet påminner om vikten av att förenkla rapporteringsskyldigheterna för medlemsstaterna, bland annat genom att effektivisera beräkningsmetoderna för målen för kommunalt avfall, deponering och förpackningsavfall.

16. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att sociala och miljömässiga hänsyn beaktas vid offentlig upphandling, vilket är grundläggande för att främja hållbar utveckling och övergången till kretsloppssamhället.

17. Europaparlamentet uppmanar de olika aktörerna att utveckla offentlig-privata partnerskap för att optimera skapandet av kretsloppssamhället på flera fronter.

18. Europaparlamentet påminner om att det fortfarande är svårt att hantera farligt avfall på lämpligt sätt, särskilt med avseende på arbetstagarnas hälsa och säkerhet. Parlamentet välkomnar därför önskan att öka registreringen och spårbarheten genom att införa register över farligt avfall och identifiera kapaciteten och flaskhalsarna i medlemsstaternas förvaltningssystem. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att införa alla nödvändiga verktyg för att skydda arbetstagare som kommer i kontakt med farliga ämnen.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

28.5.2015

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

50

0

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Laura Agea, Guillaume Balas, Brando Benifei, David Casa, Ole Christensen, Agnes Jongerius, Jan Keller, Agnieszka Kozłowska-Rajewicz, Zdzisław Krasnodębski, Jean Lambert, Jérôme Lavrilleux, Patrick Le Hyaric, Jeroen Lenaers, Verónica Lope Fontagné, Javi López, Thomas Mann, Dominique Martin, Anthea McIntyre, Joëlle Mélin, Elisabeth Morin-Chartier, Emilian Pavel, Georgi Pirinski, Terry Reintke, Claude Rolin, Anne Sander, Sven Schulze, Siôn Simon, Jutta Steinruck, Yana Toom, Ulrike Trebesius, Marita Ulvskog, Tatjana Ždanoka, Jana Žitňanská, Inês Cristina Zuber

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Amjad Bashir, Heinz K. Becker, Lynn Boylan, Mercedes Bresso, Deirdre Clune, Tania González Peñas, Eduard Kukan, Edouard Martin, Evelyn Regner, Csaba Sógor

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Marco Affronte, Andor Deli, Norica Nicolai, Urmas Paet, Pavel Telička, Marco Zanni


YTTRANDE från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (2.6.2015)

till utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet

över resurseffektivitet: i riktning mot en kretsloppsekonomi

(2014/2208(INI))

Föredragande av yttrande: Benedek Jávor

FÖRSLAG

Utskottet för industrifrågor, forskning och energi uppmanar utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet erinrar om att Europa är en nettoimportör av naturresurser och att resurserna stigit i pris med 147 procent under 2000-talets första årtionde(1)1så att Europas ekonomi blivit särskilt utsatt. Parlamentet anser att både de globala utmaningarna och EU:s resursberoende ovillkorligen förutsätter att energi- och resurseffektivitet får bilda grunden för förnyelsen av Europas industri, så att EU i framtiden kan ha kvar sin konkurrenskraft på grundval av innovativa sektorer, stimulera tillverkningskapaciteten och generera nya, hållbara och anständigt avlönade arbetstillfällen, också av högt kvalificerat slag.

2.  Europaparlamentet understryker att det behövs ett paradigmskifte för att föra den cirkulära ekonomin framåt, så att resursslöseri förhindras. Parlamentet anser att detta paradigmskifte kräver att producenter och konsumenter får lämpliga signaler, såsom dynamiska skatte- och lagstiftningsramar, en påskyndad övergång till en ekonomi som baserar sig på förnybara resurser och åtgärder för att dämpa den eventuella bumerangeffekten. Parlamentet anser att det krävs en rad olika tillvägagångssätt där subsidiariteten på olika politiska nivåer respekteras, nämligen bland annat, men inte enbart, att

–   externa kostnader internaliseras och principen om kaskadanvändning av resurser främjas,

–   återvinningsbart avfall genomgående används som en viktig och tillförlitlig råvarukälla vid utvecklingen av kretslopp för giftfria material,

–   tyngdpunkten förläggs till flöden av viktiga råvaror, resursintensiva produkter åtgärdas och föregångare belönas,

–   sådana företagsmodeller utvecklas som ger incitament till slutna kretslopp för material och produkter,

–   produkter utformas på ett sådant sätt att de håller länge, lätt kan repareras och att deras komponenter lätt kan återanvändas eller materialåtervinnas,

–   logistiken ordnas på ett sådant sätt att uttjänta produkter lätt och ändamålsenligt återlämnas till utgångspunkten för en kedja,

–   smart lagstiftning eftersträvas, god praxis får finnas kvar, unionslagstiftningen förenklas och/eller harmoniseras vid behov och ett bättre genomförande av den tillförsäkras,

3.  Europaparlamentet betonar att företagen, myndigheterna och konsumenterna inom EU med hjälp av förbättrad resursanvändning tack vare krav på bättre produktutformning och en avfallslagstiftning som säkerställer en förflyttning uppåt i avfallshierarkin (och på så sätt sporrar till avfallsförebyggande, återanvändning och förberedelse för materialåtervinning) skulle kunna göra avsevärda nettobesparingar på uppskattningsvis 600 miljarder euro, alltså 8 procent av den årliga omsättningen och samtidigt minska de sammanlagda årliga växthusgasutsläppen på mellan 2 och 4 procent. Parlamentet framhåller att en ökning av resursproduktiviteten med 30 procent fram till 2030 skulle kunna öka BNP med inemot 1 procent och skapa 2 miljoner fler hållbara arbetstillfällen(2)1. Parlamentet erinrar om att resurseffektivitet är ett prioriterat mål i det sjunde miljöhandlingsprogrammet, där det betonas att både produktionen av och konsumenternas efterfrågan på miljömässigt hållbara produkter och tjänster måste stimuleras genom åtgärder som gör dem mer lättåtkomliga, överkomligt prissatta, funktionella och attraktiva. Parlamentet poängterar att resursbristen innebär att en absolut frikoppling måste eftersträvas för att resursanvändningen och ökningen av BNP ska hållas innanför vår planets biofysiska gränser.

4.  Europaparlamentet understryker att det är viktigt med EU-mål för att vi ska få likvärdiga verksamhetsförutsättningar.

5.  Europaparlamentet framhåller kommissionens analys av vilken det framgår att om det antogs nya avfallsmål skulle det uppkomma 180 000 nya arbetstillfällen och dessutom skulle EU:s konkurrenskraft öka och efterfrågan på dyra resurser som är bristvaror minska(3)2. Parlamentet beklagar med eftertryck att lagstiftningsförslaget om avfall drogs tillbaka (4)3, men ser i vice ordförande Timmermans uttalande under parlamentets sammanträdesperiod i december 2014 en möjlighet till att det framläggs ett nytt och mer ambitiöst paket om kretsloppsekonomin, vilket måste läggas fram senast vid utgången av 2015. Parlamentet yrkar på ett lagstiftningsförslag, grundat på såväl en konsekvensbedömning, av inte bara kommunalt avfall utan också avfallsflöden inom industri och handel, som på kvantitativa mål som ska läggas fram senast vid utgången av 2015 som en del av det nya paketet om kretsloppsekonomin. Parlamentet vill att det nya paketet om kretsloppsekonomin ska ta upp särskilda avfallsflöden, såsom organiskt avfall, avfall från elektrisk och elektronisk utrustning (WEEE) och byggavfall,

6.  Europaparlamentet vill att man i paketet om kretsloppsekonomi i linje med rekommendationerna från plattformen för ett resurseffektivt Europa (5)4ska fastställa EU:s klimat- och energipaket och det sjunde miljöhandlingsprogrammet, tillsammans med en omfattande energipolitisk ram som gör Europa avsevärt mer självförsörjande med resurser, genom konkreta politiska mål och genom att nuvarande politiska styrmedel integreras bättre och förenklas, till exempel genom att direktiven om ekodesign och miljömärkning fullständigt genomförs och förstärks så att de kommer att omfatta olika produkttyper och den dimension som heter resurseffektivitet. Parlamentet håller fast vid att styrmedlen och åtgärderna måste säkerställa verkliga möjligheter för och ett aktivt deltagande i kretsloppsekonomin för både små och medelstora företag, eftersom de är aktörer i nyckelställning, men också för företag inom den sociala ekonomin och för lokala myndigheter. Parlamentet framhåller att ramen bör innefatta en konkret politik för hållbart och lokalt sysselsättningsskapande, med undvikande av oskäliga administrativa krav, och att kostnaderna för den också i fortsättningen måste vara överkomliga för hushållen.

7.  Europaparlamentet vill att det i paketet om kretsloppsekonomin tas med föreskrifter om särskilda stödåtgärder för små och medelstora företag, i form av t.ex. medvetandehöjande åtgärder, tekniskt bistånd samt tillgång till finansiering, information och färdigheter. Parlamentet stöder genomförandet av kommissionens gröna handlingsplan för små och medelstora företag och välkomnar inrättandet av ett europeiskt expertcentrum för resurseffektivitet som kan ge råd till och stödja små och medelstora företag som vill bli mera resurseffektiva.

8.  Europaparlamentet framhåller att sund konkurrens mellan privata och offentliga företag i avfallsbranschen måste garanteras, också när avfallsinsamlingen ordnas av ett kommunalt eller offentligt avfallsmonopol.

9.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att stärka lagstiftningsramen för utökat producentansvar och skapa ökad insyn i genomförandet av systemen för utökat producentansvar. Parlamentet anser att tydliga definitioner och en gemensam beräkningsmetod, grundad på evidensbaserade data och på minimikrav på system för utökat producentansvar, intar en central ställning i detta sammanhang. Parlamentet betonar att utformningskraven på förpackningar måste förbättras för att minska materialåtgången och öka materialåtervinningen.

10. Europaparlamentet vill att det i paketet om kretsloppsekonomin tas med bestämmelser för att den nuvarande lagstiftningen ska bli bättre och genomföras mera energiskt och att det införs en hållbar strategi för materialhantering på EU-nivå, där alla relevanta berörda parter får medverka och där det ingår ett livscykeltänkande och en strävan efter miljöeffektiv, bärkraftig och miljöansvarig materialanvändning, också i samband med utvinning, produktutformning, produktion, förbrukning, underhåll, avfallshantering och återanvändning, samt att farliga ämnen och material verkningsfullt ersätts. Parlamentet framhåller att de ovannämnda åtgärderna aldrig får överskrida gränserna för vad hushållen ekonomiskt sett har råd med.

11. Europaparlamentet framhåller att det inom kretsloppsekonomin måste garanteras en särställning för biobaserade produkter och tjänster med anknytning till dem och uppmanar med kraft kommissionen att uppmärksamma målen i bioekonomistrategin från 2012(6). Parlamentet anser att man med hjälp av miljömässigt hållbart trä och träbaserade material kan ersätta icke-förnybara material inom primärproduktionen och på det sättet få en hållbar kretsloppsekonomi som täcker hela värdekedjan.

12. Europaparlamentet erinrar om att det måste finnas rigorösa arbetsmiljöåtgärder, utgående från de särskilda risker som arbetstagarna i vissa av dessa sektorer utsätts för.

13. Europaparlamentet betonar vilken potential att återanvända avfall och minska EU:s beroende av råvaruimport det finns i utvinning av råvaror ur kommunalt avfall. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra avfallslagstiftningen fullt ut, framför allt när det gäller transporter av avfall och farligt avfall, samt att förbättra inspektionsverksamheten för att motverka olagliga överföringar av avfall. Parlamentet uppmanar kommissionen att täppa till eventuella kryphål i förordningen om avfallstransporter. Parlamentet framhåller att man måste underlätta efterfrågan på marknaden efter material som går att återvinna, ge incitament till marknaden för sekundära råvaror och inrätta en europeisk marknad för varor som har materialåtervunnits.

14. Europaparlamentet framhåller hur utökad återanvändning, reparation och förberedelse inför återanvändning skulle kunna bidra till att skapa hållbara arbetstillfällen med hög kvalitet på det lokala planet och utveckla rollen för den sociala ekonomin och entreprenörskapet och för aktörer från de små och medelstora företagen, inklusive för sociala företag. Parlamentet vill att det nya paketet om kretsloppsekonomin ska innehålla bestämmelser med incitament till både återanvändning och förberedelse inför återanvändning med hjälp av kvantitativa mål, där det garanteras tillgång till avfallsflödet via godkända återanvändningscentrum och där det ges stöd till att infrastrukturer och nätverk för återanvändning och reparation utvecklas och befästs. Parlamentet betonar att det behövs bättre normer för produktutformningen för att konsumentvarorna ska hålla bättre, lätt kunna tas isär, kvalitetsförbättras, repareras och materialåtervinnas. Parlamentet ber kommissionen att uppdra åt de europeiska standardiseringsorganisationerna att aktivt arbeta för detta mål, tillsammans med företrädare för små och medelstora företag, konsumenter och det civila samhällets organisationer.

15. Europaparlamentet överväger behovet av åtgärder på EU-nivå mot inbyggt föråldrande. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga till exempel att utvidga de lagstadgade minimigarantierna för konsumentvaror och införa reparationsklausuler i den relevanta lagstiftningen så att tillverkare som omfattas av de ifrågavarande direktiven (avfalls-, ekodesign-, WEEE- och batteridirektiven samt direktivet om konsumenters rättigheter) ska göra relevant och tillförlitlig information (om t.ex. livslängd, behandling i samband med kasseringen, möjligheter till materialåtervinning, nedmontering och miljöpåverkan) fritt tillgänglig för verksamhetsutövare inom återanvändningen, inköpare och konsumenter, för att möjliggöra välgrundade beslut om inköp, kvalitetsförbättring och reparationer samt om återanvändning och materialåtervinning.

16. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att sporra till återanvändning, reparation och efterfrågan på varaktiga produkter genom sådana instrument på efterfrågesidan som att både reparationsarbeten och begagnade varor ska vara momsbefriade och att kriterierna för grön offentlig upphandling skärps, för att det ska köpas in fler resurseffektiva produkter som innebär mindre slöseri och i högre grad kan materialåtervinnas.

17. Europaparlamentet välkomnar att kommissionen tagit upp olika särskilda avfallsrelaterade utmaningar i sitt meddelande, såsom avfallsförebyggande, marint avfall och livsmedelsavfall. Parlamentet påpekar att matsvinn, alltså livsmedelsslöseri, får direkta ekonomiska konsekvenser för företagen och konsumenterna på grund av kostnaderna för avfallets bortskaffande och de ekonomiska förlusterna när livsmedel som går att sälja eller äta kastas bort (varje år går över 100 miljoner ton livsmedel förlorade i EU). Parlamentet erinrar om att man med varje euro som läggs ned på att motverka matsvinn skulle kunna förhindra att 250 kg livsmedel, till ett värde av 500 euro, går till spillo. Parlamentet framhåller vilken potential det finns ur synvinkel av ekonomin och miljön i att man låter näringsämnen cirkulera mellan landsbygden och städerna och ”sluter kretsloppet” mellan städerna och jordbruksindustrin. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att i paketet om kretsloppsekonomin ta upp frågorna om matsvinn och kretslopp för näringsämnen. Parlamentet uppmanar kommissionen att införa särskilda system för insamling av livsmedelsavfall och organiskt avfall (också, när det behövs, i form av insamling från dörr till dörr, och att prioritera kompostering av organiskt material.

18. Europaparlamentet betonar vikten av att kommissionen och medlemsstaterna främjar upprättandet av program för industriell symbios som fungerar till stöd för industriella synergier för återanvändning och materialåtervinning och hjälper företagen, framför allt små och medelstora företag, att komma underfund med hur deras energi, avfall och biprodukter kan tjäna som resurser för andra. Parlamentet påpekar att det finns andra liknande begrepp, såsom ”vagga till vagga” och industriell ekologi.

19. Europaparlamentet vädjar till moderbolag inom produktion och distribution och till de medlemsstater som öppnat sina marknader för dessa bolags produkter att på marknadsvillkor inrätta platser för insamling och återlämning av uttjänta maskiner och utrustning så att återvunna sekundära råvaror direkt och på marknadens villkor kan återanvändas.

20. Europaparlamentet betonar att det behövs en skatteram som följer principen om att ”förorenaren betalar” och ger rättvisande signaler för investeringar i resurseffektivitet, modernisering av produktionsprocesser och tillverkning av produkter som lättare går att reparera och som håller längre (t. ex. i form av lägre skatter på reparationstjänster och högre skatter på resursintensiva produkter som inte kan materialåtervinnas, samt på engångsprodukter). Parlamentet vill att medlemsstaterna ska sträva efter framsteg inom detta område, såsom ett led i processen med den europeiska planeringsterminen(7). Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att avveckla miljöskadliga subventioner och införa lämpliga avgifter på verksamheter som inte är resurseffektiva, såsom deponering och förbränning av material som går att återanvända och materialåtervinna.

21. Europaparlamentet påpekar att resurseffektivitet skulle kunna hjälpa europeiska företag att utnyttja marknaderna i snabbväxande ekoindustrier, men konstaterar att det ofta saknas lämpliga investeringar i innovativa företagsmodeller. Parlamentet uppmanar kommissionen att inrätta en lämplig politisk grund för kretsloppssamhället. Parlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska investeringsbanken att se till att Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi) stöder resurs- och energieffektivitetsmål, bland dem också bättre energieffektivitet i byggnader (också i allmännyttigt boende), tillsammans med utvecklingen av miljömässigt hållbara och innovativa små och medelstora företag, nystartade företag och entreprenörer, och stärker tjänsterna för rådgivning om resurseffektivitet. Parlamentet vill att den finansiering som ges via EU:s program för företagens konkurrenskraft och små och medelstora företag (Cosme) samt via Horisont 2020 och de europeiska struktur- och investeringsfonderna, i högre grad ska inriktas på utveckling av miljömässigt hållbara och resurseffektiva lösningar, nya företagsmodeller (såsom leasing eller produktservicesystem) samt på bättre produktutformning och ökad materialeffektivitet i processer och prestanda. Parlamentet uppmanar kommissionen att sluta använda EU-medel för deponering och att varken arbeta för eller investera i infrastruktur för omvandling av avfall till energi, för att inte värdefulla material ska slösas bort och för att inlåsningseffekter och situationer med överkapacitet ska undvikas.

22. Europaparlamentet framhåller att EU har en öppen ekonomi med både import och export på världsmarknaden. Parlamentet uppmärksammar att den globala utmaningen med ökande resursknapphet måste åtgärdas också på internationell nivå. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att aktivt stödja det arbete som utförs av FN:s miljöprograms internationella panel för hållbar resursförvaltning för att undersöka resursfrågor av världskritisk betydelse och ta fram praktiska lösningar för politiska beslutsfattare samt för näringsliv och samhälle.

23. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga större tonvikt vid behovet av att utveckla relevant yrkeskompetens, och påpekar att paketet om kretsloppsekonomin bör inbegripa åtgärder för och finansiering av utbildningsprogram för arbetstagare och arbetslösa.

24. Europaparlamentet betonar att en ökad energieffektivitet kan minska EU:s energiberoende och energifattigdom, som påverkar bortåt 125 miljoner europeiska medborgare. Parlamentet konstaterar att det är värt att betrakta energieffektiviteten som en separat energikälla, vars tillväxt bidrar stort till utvecklingen av EU:s industri, jobbskapande och till skäligare energifakturor för folket.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

28.5.2015

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

53

8

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Nicolas Bay, Jerzy Buzek, Soledad Cabezón Ruiz, Philippe De Backer, Pilar del Castillo Vera, Christian Ehler, Peter Eriksson, Adam Gierek, Theresa Griffin, Marek Józef Gróbarczyk, András Gyürk, Roger Helmer, Hans-Olaf Henkel, Dawid Bohdan Jackiewicz, Eva Kaili, Kaja Kallas, Barbara Kappel, Krišjānis Kariņš, Seán Kelly, Jeppe Kofod, Janusz Lewandowski, Paloma López Bermejo, Edouard Martin, Angelika Mlinar, Csaba Molnár, Nadine Morano, Dan Nica, Morten Helveg Petersen, Herbert Reul, Paul Rübig, Algirdas Saudargas, Jean-Luc Schaffhauser, Neoklis Sylikiotis, Dario Tamburrano, Evžen Tošenovský, Claude Turmes, Vladimir Urutchev, Adina-Ioana Vălean, Henna Virkkunen, Martina Werner, Anna Záborská, Flavio Zanonato, Carlos Zorrinho

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Pervenche Berès, David Coburn, Miriam Dalli, João Ferreira, Francesc Gambús, Jens Geier, Gerben-Jan Gerbrandy, Benedek Jávor, Constanze Krehl, Barbara Kudrycka, Werner Langen, Olle Ludvigsson, Vladimír Maňka, Marian-Jean Marinescu, Sofia Sakorafa, Massimiliano Salini

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Eleonora Evi, Cecilia Wikström

(1)

1 Enligt McKinsey Global Institute steg energipriserna med 190 procent, livsmedelspriserna med 135 procent och materialpriserna med 135 procent. Se Resource revolution: Meeting the world’s energy, materials, food, and water needs, november 2011, s. 30 (http://www.mckinsey.com/insights/energy_resources_materials/resource_revolution).

(2)

1 Kommissionens meddelande av den 2 juli 2014 Mot ett kretsloppssamhälle: program för ett avfallsfritt Europa (COM(2014)0398).

(3)

2 Kommissionens arbetsdokument av den 2 juli 2014 med en sammanfattning av konsekvensbedömningen som åtföljde förslaget till ett direktiv om ändring av avfallsdirektiven (COM(2014)0397) (SWD(2014)0208).

(4)

3 Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiven 2008/98/EG om avfall, 94/62/EG om förpackningar och förpackningsavfall, 1991/31/EG om deponering av avfall, 2000/53/EG om uttjänta fordon, 2006/66/EG om batterier och ackumulatorer och förbrukade batterier och ackumulatorer och 2012/19/EU om avfall som utgörs av eller innehåller elektriska och elektroniska produkter (COM(2014)0397).

(5)

4 European Resource Efficiency Platform (EREP) Manifesto and Policy Recommendations, mars 2014: http://ec.europa.eu/environment/resource_efficiency/documents/erep_manifesto_and_policy_recommendations_31-03-2014.pdf

(6)

Innovation för hållbar tillväxt: En bioekonomi för Europa (COM(2012)0060), (SWD(2012)0011).http://ec.europa.eu/research/bioeconomy/pdf/official-strategy_en.pdf.

(7)

Green Budget Europe, 2015, Country-Specific Recommendations in Support of the European Semester Process, s. 6 http://www.foes.de/pdf/2015-02-25_CSR%20Recommendations_FINAL.pdf.


RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET ()

Antagande

17.6.2015

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

56

5

5

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Marco Affronte, Pilar Ayuso, Zoltán Balczó, Lynn Boylan, Nessa Childers, Alberto Cirio, Birgit Collin-Langen, Mireille D’Ornano, Seb Dance, Angélique Delahaye, Jørn Dohrmann, Stefan Eck, Bas Eickhout, Eleonora Evi, José Inácio Faria, Karl-Heinz Florenz, Iratxe García Pérez, Elisabetta Gardini, Gerben-Jan Gerbrandy, Jens Gieseke, Julie Girling, Sylvie Goddyn, Matthias Groote, Françoise Grossetête, Andrzej Grzyb, Anneli Jäätteenmäki, Jean-François Jalkh, Benedek Jávor, Karin Kadenbach, Kateřina Konečná, Giovanni La Via, Peter Liese, Norbert Lins, Susanne Melior, Miroslav Mikolášik, Massimo Paolucci, Gilles Pargneaux, Piernicola Pedicini, Pavel Poc, Marcus Pretzell, Frédérique Ries, Annie Schreijer-Pierik, Davor Škrlec, Renate Sommer, Dubravka Šuica, Tibor Szanyi, Glenis Willmott, Jadwiga Wiśniewska, Damiano Zoffoli

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Nikos Androulakis, Paul Brannen, Renata Briano, Nicola Caputo, Mark Demesmaeker, James Nicholson, Marit Paulsen, Marijana Petir, Sirpa Pietikäinen, Bart Staes, Claude Turmes, Tom Vandenkendelaere

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Damian Drăghici, Fredrick Federley, Anthea McIntyre, Jens Nilsson, Morten Helveg Petersen

Rättsligt meddelande