Förfarande : 2014/2213(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0218/2015

Ingivna texter :

A8-0218/2015

Debatter :

PV 08/09/2015 - 11
CRE 08/09/2015 - 11

Omröstningar :

PV 09/09/2015 - 8.11
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2015)0307

BETÄNKANDE     
PDF 581kWORD 139k
25.6.2015
PE 549.165v02-00 A8-0218/2015

om de urbana aspekterna i EU:s politik

(2014/2213(INI))

Utskottet för regional utveckling

Föredragande: Kerstin Westphal

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 MOTIVERING
 YTTRANDE från utskottet för sysselsättning och sociala frågor
 RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om de urbana aspekterna i EU:s politik

(2014/2213(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–       med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt avdelning XVIII,

–       med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 av den 17 december 2013 om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden, om fastställande av allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006(1),

–       med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1301/2013 av den 17 december 2013 om Europeiska regionala utvecklingsfonden och om särskilda bestämmelser för målet Investering för tillväxt och sysselsättning samt om upphävande av förordning (EG) nr 1080/2006(2),

–       med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1299/2013 av den 17 december 2013 om särskilda bestämmelser för stöd från Europeiska regionala utvecklingsfonden till målet Europeiskt territoriellt samarbete(3),

–       med beaktande av sin resolution av den 23 juni 2011 om programmet för städer i Europa och dess framtid i sammanhållningspolitiken(4),

–       med beaktande av sin resolution av den 21 februari 2008 En uppföljning av EU:s territoriella agenda och Leipzigstadgan: ett europeiskt handlingsprogram för fysisk planering och territoriell sammanhållning(5),

–       med beaktande av kommissionens meddelande av den 18 juli 2014 De urbana aspekterna i EU:s politik – Huvudpunkterna i en EU-agenda för städer (COM(2014)0490),

–       med beaktande av kommissionens meddelande av den 18 juni 2014 Programmet om lagstiftningens ändamålsenlighet och resultat (Refit): lägesrapport och framtidsutsikter (COM(2014)0368),

–       med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 mars 2010 Europa 2020 – En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (COM(2010)2020),

–       med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 juli 2012 Smarta städer och samhällen – europeiskt innovationspartnerskap (COM(2012)4701,

–       med beaktande av kommissionens meddelande av den 28 oktober 1998 Hållbar stadsutveckling inom Europeiska unionen: ett handlingsprogram (COM(1998)0605),

–       med beaktande av kommissionens meddelande av den 6 maj 1997 Mot ett program för städer inom Europeiska unionen (COM(1997)0197),

–       med beaktande av kommissionens sjätte rapport om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning: Investering för tillväxt och sysselsättning – Främjande av utveckling och god förvaltning i regioner och städer inom EU, juli 2014,

–       med beaktande av kommissionens rapport Morgondagens städer: investera i Europa, Bryssel, den 17–18 februari 2014,

–       med beaktande av kommissionens rapport Digital Futures – a journey into 2050 visions and policy challenges, cities, villages and communities, 2014,

–       med beaktande av kommissionens rapport Morgondagens städer: Utmaningar, visioner, vägar framåt, Bryssel oktober 2011,

–       med beaktande av ministrarnas förklaring om EU-agendan för städer, som antogs vid det informella mötet mellan EU:s ministrar med ansvar för territoriell sammanhållning och stadsutveckling den 10 juni 2015 i Riga,

–       med beaktande av rådets slutsatser som antogs i Bryssel den 19 november 2014 om den sjätte rapporten om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning: Investering för tillväxt och sysselsättning,

–       med beaktande av ordförandeskapets slutsatser som antogs vid det informella mötet mellan ministrarna med ansvar för sammanhållningspolitik den 24–25 april 2014 i Aten,

–       med beaktande av det polska ordförandeskapets slutsatser om den territoriella aspekten i EU:s politik och framtida sammanhållningspolitik, som antogs vid det informella mötet mellan ministrarna med ansvar för EU:s sammanhållningspolitik, territoriell utveckling och stadsutveckling den 24–25 november 2011 i Poznan,

–       med beaktande av EU:s territoriella agenda 2020, som antogs vid det informella ministermötet mellan ministrarna med ansvar för fysisk planering och territoriell utveckling den 19 maj 2011 i Gödöllő,

–       med beaktande av Toledoförklaringen, som antogs vid det informella ministerrådsmötet om stadsutveckling den 22 juni 2010 i Toledo,

–       med beaktande av Leipzigstadgan om hållbara europeiska städer, som antogs vid det informella ministerrådsmötet mellan ministrarna med ansvar för stadsutveckling den 24–25 maj 2007 i Leipzig,

–       med beaktande av yttrandet från Regionkommittén av den 25 juni 2014 För en heltäckande strategi för EU:s städer,

–       med beaktande av kommissionens meddelande av den 18 juli 2014 De urbana aspekterna i EU:s politik – Huvudpunkterna i en EU-agenda för städer (COM(2014)0490),

–       med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–       med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling och yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A8-0218/2015), och av följande skäl:

A.     År 2014 bodde hälften av världens befolkning(6) och 72 procent av Europas befolkning i stadsområden(7), och år 2050 kommer närmare 80 procent av jordens befolkning att vara bosatt i stadsområden(8).

B.     Funktionella stadsområden inom EU är en unik polycentrisk struktur kring stora, medelstora och små städer och stadsnära områden, vilket innebär att de sträcker sig längre än de traditionella administrativa gränserna och omfattar olika territorier som förenas genom sina ekonomiska, sociala, miljömässiga och demografiska utmaningar.

C.     Städer och större funktionella stadsområden, till exempel storstadsområden, har inte bara en viktig funktion i en deltagardemokrati, utan utgör även de ekonomiska grundpelarna och motorerna för sysselsättningen inom EU eftersom innovation och nya ekonomiska verksamheter ofta har sitt ursprung där. De är därför en betydande tillgång för EU i förbindelserna med andra delar av världen, men det är även främst i dessa områden som det är viktigt att ta itu med hindren för tillväxt och sysselsättning och problemen med social utestängning (till exempel lågutbildade ungdomar på arbetsmarknaden), bristande tillgänglighet och miljöförstöring.

D.     Städer, funktionella stadsområden och regioner står för större delen av EU:s energiförbrukning och växthusgasutsläpp. Å andra sidan spelar de en nyckelroll för att uppnå större effektivitet och självförsörjning av energi och för att utveckla nya initiativ (till exempel nya typer av ekonomisk verksamhet) som främjar rörlighet i städerna, konkurrenskraftiga miljövänliga transportsystem samt tillväxt, sysselsättning, social och territoriell sammanhållning, hälsa och säkerhet.

E.     Vissa städer där befolkningen åldras och minskar står inför problem på grund av omfattningen av de resurser och offentliga tjänster som de erbjuder, medan andra har en växande befolkning som ökar trycket på befintliga resurser och offentliga tjänster (till exempel utbildning) och förvärrar andra problem såsom arbetslöshet (bland ungdomar), social utestängning, trafikstockning, oplanerad stadsutbredning och föroreningar, vilket avsevärt ökar restiden och minskar livskvaliteten för många européer.

F.     Vissa av de största utmaningarna som städerna står inför i samband med ekonomisk och social utveckling, klimatförändringar, transporter och demografiska förändringar kan bara hanteras genom partnerskap mellan städerna och deras omgivande områden. De senaste årens utvidgning av sammanlänkande områden till följd av utveckling på framför allt transport- och kommunikationsområdet ökar behovet av utveckling av verktyg för att främja förbindelser.

G.     EU:s politiska initiativ har direkt eller indirekt inverkan på den hållbara utvecklingen i städer och stadspolitiken.

H.     Cirka 70 procent av EU:s politik och lagstiftning genomförs på lokal och regional nivå.

I.      Olika politiska initiativ och stödprogram på EU-nivå bör göras mer samstämmiga genom att den gemensamma strategiska ramen utnyttjas fullt ut (avdelning II kapitel I artikel 10 i förordning (EU) nr 1303/2013 – förordningen om gemensamma bestämmelser) och genom bättre politisk samordning bland och med berörda parter och förvaltningsnivåer, då en sektorsbaserad EU-politik kan leda till beslut och lagstiftning som inte nödvändigtvis gynnar funktionella stadsområden.

J.      År 1997 offentliggjorde kommissionen ett meddelande om en agenda för städer inom EU(9), men debatten om de europeiska städernas roll i EU:s politiska beslutsfattande pågår fortfarande.

K.     Tidigare stödde Europaparlamentet kommissionens förslag om att lägga fram en ”agenda för städer” som en ram för framtida stadspolitik på EU-nivå.

L.     Subsidiaritet, enligt definitionen i EUF-fördraget, samt flernivåstyre, grundat på samordnade åtgärder från EU, medlemsstaterna och regionala och lokala myndigheter, och partnerskapsprincipen är viktiga inslag för ett korrekt genomförande av all EU-politik, och de lokala och regionala myndigheternas resurser och befogenheter bör förstärkas på motsvarande sätt.

M.    Förordning (EU) nr 1301/2013 om Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) förstärker den urbana aspekten av de europeiska struktur- och investeringsfonderna (ESIF) genom att minst 5 procent av det finansiella stödet avsätts till integrerade åtgärder för hållbar stadsutveckling genom delegering av förvaltningsuppgifter till stadsmyndigheterna, särskilt genom att dessa åtminstone får större ansvar för uppgifter som handlar om att välja ut verksamhet, genom skapandet av verktyg såsom integrerade territoriella investeringar och lokalt ledd utveckling, genom inrättandet av en särskild budget för innovativa åtgärder i syfte att pröva nya lösningar för hållbar stadsutveckling, och genom inrättandet av ett nätverk för stadsutveckling.

N.     Enligt den partnerskapsprincip som fastställts i förordningen om gemensamma bestämmelser (förordning (EG) nr 1303/2013) och den europeiska uppförandekoden är medlemsstaterna skyldiga att se till att stadsmyndigheterna involveras på ett tidigt stadium i EU:s beslutsprocess.

De urbana aspekterna i EU:s politik

1.      Europaparlamentet anser att EU:s politik bör stödja och göra det möjligt för städer och funktionella stadsområden att uppnå sin fulla potential som motorer för ekonomisk tillväxt, sysselsättning, social delaktighet och hållbar utveckling. Parlamentet anser därför att städer och funktionella stadsområden bör få större plats i all politik på EU-nivå.

2.      Europaparlamentet uppmanar kommissionen och, där så är lämpligt, medlemsstaterna att föreslå hur ett system för tidig varning kan införas, genom anpassning av befintliga verktyg och i enlighet med artikel 6 i protokollet om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, där regionala och lokala myndigheter ges möjlighet att ge akt på om subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna har beaktats, vilket medför involvering av regionala och lokala myndigheter på ett tidigt stadium i det politiska beslutsfattandet och möjliggör välgrundade strategier för territoriell utveckling och effektivare genomförande av framtida lagstiftning.

Mot en integrerad EU-agenda för städer

3.      Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ att arbeta för en EU-agenda för städer. Parlamentet stöder inrättandet av en agendan som ska utgöra en enhetlig ram för EU-politik med en urban dimension och ska syfta till att förbättra hur lokala lösningar för städer kopplas till EU-utmaningar och tvärtom, hur sektorspolitik kopplas till olika förvaltningsnivåer, hur EU-finansiering riktas mot relevanta lokala utmaningar för städer och hur den territoriella inverkan av sektorspolitiken bedöms. Detta ramverk bör i synnerhet gynna utvecklingen av stadsbyggnads- och förvaltningslösningar som kan svara upp bättre mot utmaningarna och målsättningarna för en hållbar, ekonomisk och socialt inkluderande utveckling i städer och funktionella stadsområden i Europa.

4.      Europaparlamentet är medvetet om att även om EU saknar särskild behörighet när det gäller stadsutveckling påverkar många olika EU-initiativ städer och funktionella stadsområden direkt eller indirekt. Parlamentet anser därför att en välutvecklad och etablerad nationell och regional stadspolitik är en förutsättning för en EU-agenda för städer. Parlamentet anser att EU-agendan för städer bör utgöra en strategi för städer och funktionella stadsområden i EU som på lång sikt ska utvecklas till en stadspolitik på EU-nivå. Parlamentet betonar i detta hänseende att europeisk territoriell utveckling av städer bör bygga på väl avvägd territoriell organisation med en polycentrisk stadsstruktur i enlighet med EU:s territoriella agenda 2020.

5.      Europaparlamentet är övertygat om att EU-agendan för städer bör vara en gemensam satsning där kommissionen, medlemsstaterna, de lokala myndigheterna och andra berörda parter rationaliserar, samordnar och genomför EU:s stadspolitik genom en praktisk, integrerad och samordnad men samtidigt flexibel strategi, ”i och tillsammans med” städerna och de funktionella stadsområdena, med hänsyn till lokala territoriella särdrag och med respekt för varje medlemsstats institutionella struktur.

6.      Europaparlamentet anser att EU:s agenda för städer måste vara helt i linje med EU:s övergripande mål och strategi, särskilt Europa 2020-strategin och målen för den territoriella sammanhållningen. Administrativa gränser blir allt mindre relevanta när man ska ta sig an utmaningar som gäller decentraliserad utveckling. EU-agendan för städer bör därför vara inkluderande och ta full hänsyn till mångfalden av territoriella enheter inom EU och de gränsöverskridande förbindelserna och förbindelserna mellan land och stad, inbegripet de tjänster som funktionella stadsområden erbjuder för den omgivande landsbygden.

7.      Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett meddelande där innehållet i den framtida EU-agendan för städer preciseras, baserat på regelverket för städer (”urban acquis”) och det omfattande samrådet med olika intressenter, däribland näringslivets och arbetsmarknadens organisationer samt det civila samhällets organisationer. Parlamentet uppmanar kommissionen att inkludera EU-agendan för städer i sitt årliga arbetsprogram.

Införlivande av en integrerad, territoriell utvecklingsstrategi i EU:s beslutsfattande och lagstiftning

8.      Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillämpa en mer platsbaserad integrerad territoriell strategi vid utformningen av nya politiska initiativ för stadsområden, för att säkerställa samstämmighet och för att städer och funktionella stadsområden ska kunna uppnå Europa 2020-målen om en smart och hållbar tillväxt för alla, bland annat genom att tillämpa en integrerad EU-strategi till stöd för smarta och hållbara projekt i europeiska städer och hjälpa till att främja social och ekonomisk utveckling.

9.      Europaparlamentet uppmanar kommissionen att systematiskt införa en territoriell konsekvensbedömning av den urbana aspekten för att säkerställa att alla relevanta EU-initiativ på regional och lokal nivå är praktiskt genomförbara och att vara lyhörd för synpunkter från decentraliserade förvaltningsnivåer när konsekvensbedömningar och ny politik utarbetas (”nedifrån-och-upp”-strategi), samt att se till att all relevant sektorsspecifik EU-politik på ett tillfredsställande sätt tar itu med de utmaningar som städer och funktionella stadsområden står inför. Parlamentet uppmanar kommissionen att koncentrera sådana territoriella konsekvensbedömningar till följande områden: balanserad territoriell utveckling, territoriell integration, förvaltningsaspekter, regleringsaspekter, lokala genomförandeaspekter och samstämmighet med andra politiska mål.

10.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att systematisera och analysera alla tillgängliga data och gemensamma begreppsramar (regelverket för städer: ”urban acquis”) för att undvika dubbelinmatning och inkonsekvens och för en tydlig definition av integrerad hållbar stadsutveckling och därmed identifiering av EU:s gemensamma, enhetliga och öppna målsättningar på detta område.

11.    Europaparlamentet är övertygat om att tillräckliga uppgifter måste göras tillgängliga för att stadsområden ska kunna bedömas mer korrekt än enbart på grundval av BNP-indikatorn. Parlamentet anser därför att Eurostat bör tillhandahålla och sammanställa mer detaljerade lokala uppgifter och att arbetet med Urban Audit (kartläggningen av läget i städerna) och liknande undersökningar bör fortsätta. Parlamentet uppmanar även kommissionen att arbeta för att få fram instrument som kan mäta framgången för och inverkan av en integrerad agenda för städer på EU-nivå.

12.    Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att minska byråkratin i samband med genomförandet av nuvarande EU-lagstiftning på lokal nivå, och att se till att det i all framtida lagstiftning noga analyseras vilka konsekvenser genomförandet av den kan få på lokal nivå.

De urbana aspekterna i EU:s politiska instrument och finansiering

13.    Europaparlamentet påminner om att EU:s sammanhållningspolitik och dess finansiella instrument är bättre rustade att stödja komplexa integrerade territoriella strategier för funktionella stadsområden genom gemensam strategisk planering och gemensamma bestämmelser. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att fullt ut utnyttja de tillgängliga nya instrumenten såsom integrerade territoriella investeringar och lokalt ledd utveckling och nya flexibla operativa program (OP), för att framgångsrikt stödja genomförandet av integrerade stadsutvecklingsplaner. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna och kommissionen att utarbeta en enhetlig uppsättning lämpliga indikatorer för att bättre bedöma den urbana dimensionen av de operationer och initiativ som genomförs med finansiering från de europeiska struktur- och investeringsfonderna.

14.    Europaparlamentet betonar behovet av att i största möjliga utsträckning utnyttja de makroregionala strategiernas potential för att framgångsrikt genomföra en integrerad strategi för städer. Parlamentet uppmanar kommissionen att i tillräcklig utsträckning inkludera och integrera aspekter av EU-agendan för städer och att betona den urbana dimensionen inom EU:s makroregionala strategier som utgör en modell för planering och flernivåstyre.

15.    Europaparlamentet beklagar att företrädare för städer och stadsområden inte deltar mer i politikens utformning, trots de rättsligt bindande stadsrelaterade aspekterna i den nya sammanhållningspolitiken, särskilt avseende städernas involvering i programplaneringsfasen, och anser att detta kan förbättras genom att städer involveras på ett tidigt stadium i det politiska beslutsfattandet, till exempel genom samråd, utvärdering och utbyte av bästa praxis och erfarenheter. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa att partnerskapsprincipen tillämpas (och även beakta den europeiska uppförandekoden för partnerskap (artikel 5.3 i förordningen om gemensamma bestämmelser (1303/2013)) vid genomförandet av EU-finansierade program och projekt, och anser att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt städernas och de funktionella stadsområdenas deltagande i programmens förberedelse, förvaltning och styrning, även på gränsöverskridande nivå.

16.    Europaparlamentet efterlyser större deltagande från städerna i programmen inom ramen för de europeiska struktur- och investeringsfonderna. Parlamentet anser att lärdomarna från detta skulle kunna användas i en viktig politisk rekommendation om utvecklingen av sammanhållningspolitiken efter 2020. Parlamentet uppmanar i detta hänseende kommissionen att testa genomförandet av EU-agendan för städer inom utvalda tematiska områden som speglar utmaningarna för stadsområden (”pilotprojekt för städer”), särskilt genom att se till att EU:s olika politiska åtgärder samordnas på ett sektorsövergripande sätt och att befintliga överlappningar avskaffas samt genom att tillämpa modellen med flernivåstyre och utföra territoriella konsekvensbedömningar. Parlamentet uppmanar kommissionen att regelbundet rapportera till Europaparlamentet om framstegen och resultatet med detta arbete.

17.    Europaparlamentet efterlyser bättre samordning och integrering av EU:s investeringspolitiska åtgärder med potential att säkerställa hållbar, integrerad och socialt inkluderande stadsutveckling. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fullt ut utnyttja regelverket för att skapa synergieffekter mellan Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi), de EU-subventionerade programmen (såsom Life, Horisont 2020, Intelligent energi – Europa etc.) och sammanhållningsfonder samt offentliga (dvs. nationella) investeringar, privat kapital och privata finansiella instrument för att få största möjliga hävstångseffekt av investerade medel. Parlamentet understryker behovet av att garantera komplementaritet mellan alla investeringspolitiska åtgärder och förbättrade synergieffekter och att undvika dubbelfinansiering och överlappningar.

En ny modell för flernivåstyrning

18.    Europaparlamentet påminner om att dagens viktigaste ekonomiska, sociala och miljömässiga utmaningar överskrider traditionella administrativa gränser och om att den allt sämre överensstämmelsen mellan administrativa strukturer och territoriella strukturer (samarbete mellan städer och stadsnära områden, mellan stad och landsbygd etc.) kräver nya former av flexibel styrning för att den integrerade territoriella utvecklingen av funktionella områden ska gå framåt.

19.    Europaparlamentet anser att EU-agendan för städer bör bygga på en ny metod för flernivåstyre där den lokala nivån blir mer involverad i samtliga faser av beslutsprocessen, så att politiken kommer närmare verkligheten och bättre överensstämmer med och motsvarar de ständiga omvandlingarna i funktionella stadsområden. I denna process bör även Regionkommittén som företrädare för de regionala och lokala territoriella enheterna vara delaktig.

20.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en ny modell av flernivåstyre som bygger på partnerskap och genuint samarbete bortom bara enkla samråd med intressenter genom att kombinera formella förvaltningsstrukturer med informella flexibla förvaltningsstrukturer som motsvarar det digitaliserade ”nätsamhällets” nya verkligheter och som är anpassad till de befintliga utmaningarnas omfattning. Modellen ska förbättra samarbetet på flera nivåer, både vertikalt och horisontellt, med statliga och icke-statliga aktörer på lokal, regional, nationell och europeisk nivå, och därmed föra förvaltningen närmare medborgarna och öka den demokratiska legitimiteten för det europeiska projektet. Parlamentet rekommenderar att en denna unika skräddarsydda modell efter att ha godkänts av parterna och efter samråd med alla berörda intressenter görs till arbetsmetod för den framtida EU-agendan för städer.

Kunskapshantering och informationsdelning

21.    Europaparlamentet anser att urbana plattformar och nätverk (som Urbact-programmet för stadsutveckling) och andra program för kunskapsutbyte mellan städer (såsom Civitas, borgmästaravtalet, Mayors Adapt, initiativet smarta städer och samhällen, referensramen för hållbara städer och ManagEnergy) ger en utmärkt möjlighet till lokala, regionala och gränsöverskridande aktörers delaktighet i stadsutveckling och kunskapsutbyte mellan aktörer. Parlamentet uppmanar kommissionen att konsolidera och säkerställa en bättre samordning mellan dessa plattformar för att lokala aktörer ska förstå dem bättre och använda sig av dem mera effektivt.

22.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i största möjliga mån utnyttja det kunskapsutbyte och den kapacitetsuppbyggnad som EU-finansierade projekt och annan nätverksverksamhet mellan städer erbjuder. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att utveckla mekanismer för ett effektivare utbyte mellan kommissionens avdelningar av projektresultat och se till att resultaten används inom utvecklingen av både nationell politik och EU-politik.

23.    Europaparlamentet anser att databasen Urban Audit måste uppdateras och förbättras för att man ska kunna utarbeta en mer anpassad politik. Parlamentet uppmuntrar Eurostat och kommissionen att tillhandahålla och sammanställa mer detaljerade data som insamlas där politik genomförs – i många fall på lokal nivå. Parlamentet betonar att insamlandet av flödesdata – som mäter förhållanden mellan städer och deras omgivande områden samt inom funktionella stadsområden – också blir allt viktigare för att förbättra förståelsen av dessa komplexa funktionella områden, och uppmanar därför kommissionen att samla in och analysera sådana data att använda som evidens för utformningen av politiken.

Genomförandet av den framtida EU-agendan för städer

24.    Europaparlamentet anser att EU-agendan för städer för att kunna bli ett effektivt redskap måste ha en gemensam begreppsram som uppdateras fortlöpande med tematisk inriktning på ett begränsat antal utmaningar inom det större sammanhang som utgörs av Europa 2020-strategins mål om smart och hållbar tillväxt för alla.

25.    Europaparlamentet är övertygat om att dessa utmaningar måste uppfylla följande kriterier: 1) Vara förenliga med den gemensamma begreppsramen. 2) Vara större urbana utmaningar med betydande inverkan på städer och funktionella stadsområden i medlemsstater. 3) Inte kunna lösas av medlemsstater ensidigt. 4) En EU-strategi ska ha ett tydligt mervärde. Parlamentet uppmanar kommissionen att börja kartlägga sådana utmaningar, men också att identifiera kvarstående flaskhalsar, politiska inkonsekvenser och kapacitets- och kunskapsluckor, i nära samarbete med alla relevanta intressenter, särskilt på lokal nivå.

26.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att en sektorsöverskridande samordning av stadspolitiken i större omfattning säkerställs på alla förvaltningsnivåer för ett bättre införlivande av integrerad stadsutveckling. Parlamentet uppmanar GD Regional- och stadspolitik som ansvarar för EU:s stadspolitik att i nära samarbete med kommissionens avdelningsöverskridande grupp för stadsutveckling driva denna process och se till att den urbana aspekten beaktas i alla relevanta nya initiativ. Parlamentet uppmanar kommissionens ordförande att utnämna ett politiskt ledarskap inom kommissionskollegiet som ska ge strategisk vägledning för agendan för städer och årligen rapportera till parlamentet om agendan för städer.

27.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utse en särskild EU-samordnare för urbana frågor, baserad på befintliga tjänsteavdelningar eller organ inom kommissionen, som ska övervaka och utvärdera det praktiska genomförandet av sådan samordning såväl horisontellt (involvering av alla relevanta politiska sektorer) som vertikalt (involvering av alla förvaltningsnivåer). Parlamentet anser att den särskilda EU-samordnaren för urbana frågor, med hjälp av kommissionens avdelningsöverskridande grupp för stadsutveckling, ska inrätta en gemensam kontaktpunkt för stadspolitik inom kommissionen och se till att uppgifter om stadspolitik samlas in, hanteras och sprids på ett korrekt sätt inom och mellan kommissionens avdelningar och tillsammans med olika intressenter för att upprätta ett system för ökad medvetenhet och tidig varning samt involvering på ett tidigt stadium av lokala och regionala myndigheter i politiska processer som inverkar på städer och funktionella stadsområden.

28.    Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att med hjälp av befintliga strukturer, exempelvis som en del av ”pilotprojektet för städer”, utveckla gemensamma kontaktpunkter i medlemsstaterna för information om den urbana dimensionen av EU:s politik, i syfte att ge ingående information särskilt om olika EU-initiativ, riktlinjer och finansieringsmöjligheter i samband med stadsutveckling. 

29.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att regelbundet hålla urbana toppmöten med utgångspunkt i forumet ”Morgondagens städer” genom att samla intressenter från alla förvaltningsnivåer och från olika sektorer. Parlamentet anser att sådana toppmöten kan erbjuda städer en verklighet möjlighet att medverka i en konstruktiv dialog med beslutsfattare inom de relevanta politikområdena och bidra till att utvärdera konsekvenserna av EU:s politik för städer och funktionella stadsområden och förorter och hur den kan införlivas i kommande initiativ på bästa sätt.

30.    Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att med bindande verkan göra städerna och funktionella stadsområden fullt delaktiga i strategisk politikutveckling och programplanering (som nationella reformprogram, partnerskapsavtal och operativa program). Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka erfarenhetsutbytet om nationella program för stadsutveckling som gör att städer kan uppnå Europa 2020-målen, genom att anordna regelbundna informella ministerrådsmöten mellan ministrarna med ansvar för stadsutveckling.

Den yttre dimensionen av EU-agendan för städer

31.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att till fullo beakta de pågående förberedelserna för Habitat III-agendan och att säkerställa att den framtida EU-agendan för städer är fullt förenlig och samordnad med målen för denna globala agenda för städer. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortlöpande hålla parlamentet underrättat om den yttre dimensionen av EU-agendan för städer och anser att den kan bli EU:s bidrag till den internationella debatten om Förenta nationernas nya agenda för städer och Habitat III-konferensen om bostäder och hållbar stadsutveckling år 2016.

32.    Europaparlamentet anser att EU och medlemsstaterna bör engagera sig på ett tydligt, samstämmigt och öppet sätt, i samråd med och med medverkan av lokala och regionala myndigheter, i Internationella standardiseringsorganisationens (ISO) utarbetande av nya standarder för hållbar stadsutveckling, med hänsyn till arbetet med FN:s universella riktlinjer för stadsplanering och territoriell planering. Parlamentet betonar att de nya ISO-standarderna bör ses som ett stöd och inte som ett normativt verktyg.

33.    Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1)

EUT L 347, 20.12.2013, s. 320.

(2)

EUT L 347, 20.12.2013, s. 289.

(3)

EUT L 347, 20.12.2013, s. 259.

(4)

EUT C 390E, 18.12.2012, s. 10.

(5)

EUT C 184E, 6.8.2009, s. 95.

(6)

Parag Khanna, Beyond City Limits, Foreign Policy, den 6 augusti 2010.

(7)

Eurostat - City Statistics, 2014.

(8)

The Vertical Farm, www.verticalfarm.com.

(9)

Kommissionens meddelande av den 6 maj 1997 om ett program för städer inom Europeiska unionen (COM(1997)0197).


MOTIVERING

Urbanisering i Europa och övriga världen

Allt fler människor i Europa och övriga världen bor i städer(1). Det är framför allt befolkningstillväxten och nya teknologier som driver på denna utveckling.

År 1950 levde 50,5 procent av befolkningen i Europa i stadsområden. År 2014 hade denna siffra stigit till 72 procent, och siffran förväntas kunna stiga upp till 78 procent år 2030. Globalt sett förväntas befolkningen i stadsområden fördubblas från 29 procent år 1950 till 59,9 procent år 2030, och 2050 kommer troligtvis 80 procent av jordens befolkning att bo i städer.(2) Den ökande befolkningstillväxten i städerna ställer inte bara den lokala och regionala utan även den nationella och europeiska politiken inför nya utmaningar i fråga om hur den ökande stadsbefolkningens ekonomiska, sociala och kulturella behov ska kunna tillgodoses.

Syftet med detta initiativbetänkande är att ta upp EU-politikens stadspolitiska utmaningar och att utforma riktlinjer och gränser för en framtida hållbar stadsutveckling inom EU.

De centrala frågeställningarna i rapporten är: Hur stor handlingsfrihet har EU när det gäller stadspolitiken? Hur påverkar EU-politiken städerna i dagsläget, och hur ska det vara i framtiden? Hur kan samordningen av och samstämmigheten i EU:s stadspolitik förbättras?

Dessa frågor återfinns delvis i EU-kommissionens meddelande ”De urbana aspekterna i EU:s politik – Huvudpunkterna i en EU-agenda för städer”, som offentliggjordes i juli 2014.(3) Meddelandet innehåller en beskrivning av situationen i städerna och stadspolitiken i EU:s medlemsstater, ett förslag till en EU-agenda för städer samt ett samråd mellan intressegrupper i denna fråga.

Alla städer är olika

Det finns inte bara en enda europeisk stadsmodell. Europas struktur präglas snarare av många stadscentra som ofta spelar en viktig roll på regional nivå. Nästan hälften av Europas befolkning (ca 200 miljoner) lever i städer med mindre än 100 000 invånare.

För att kunna undersöka EU:s geografiska område mer noggrant på regional och lokal nivå, samt för att kunna observera och jämföra utvecklingen i städerna bättre, utvecklade Eurostat och OECD 2012 nya typologier baserade på befolkningsmängd och befolkningstäthet samt pendlingsströmmar. (4)

Vetenskapen försöker utveckla de allmängiltiga kriterier, funktionsanalyser och särskilda egenskaper i enlighet med vilka man kan fastställa vad som utgör en stad.

Ett utrymme där två aktörer från olika världar möter varandra, det kan vara ett företag, en individ eller en icke-statlig organisation. Men det saknas fastställda regler för detta möte. Staden är ett utrymme med ett mått av anarki(5).

Städer är komplexa och ofullständiga och därför har de överlevt kejsardömen, monarkier, republiker, diktaturer, republiker, multinationella bolag, finansbolag. I det ofullständiga ligger öppenheten, att föra in varor och handlingar, att skapa en stad(6).

Framför allt informationsutbyte och effektiv resurstilldelning gör städer till tankesmedjor och ekonomiska katalysatorer. Så få som 100 städer i världen står för 30 procent av världsekonomin(7), och inom EU bidrar stadsområdena med två tredjedelar av BNP. Emellertid finns det, beroende på medlemsstat, även avsevärda skillnader vad gäller den ekonomiska strukturen i de enskilda städerna.

Föredraganden vill i sin rapport ta hänsyn alla typer av städer och funktionella stadsområden.

Utmaningar för morgondagens städer

I en rapport från EU-kommissionen om städernas framtid år 2050 framhålls följande:

”Städer” kommer att växa till metropoler som genomkorsas av miljövänliga och energihållbara transportmedel och fylls med nya bostäder och byggnader av innovativa material. Alla stadens beståndsdelar länkas till ett högre supranätverk, framtidens internet, där en helt ny tjänsteekonomi kommer att blomstra. Europas städer kommer att konkurrera om att bli lockfåglar genom att utveckla egna former av aktivt samhällsengagemang för kontinuerligt samskapande av stadens form och multikulturella sociala väv(8).

Den ekonomiska tillväxten samt besluts- och förvaltningsstrukturer i städerna nämns ofta som de största utmaningarna för morgondagens städer.

Städernas ekonomiska tillväxt kommer i ökad utsträckning att vara beroende av den globala ekonomin, tekniska framsteg och infrastrukturen. Ekonomiska, sociala och miljöpolitiska frågor överskrider allt oftare de traditionella stadsgränserna. Många utmaningar kan städerna hantera endast på nationell eller internationell nivå(9).

      Utmaningar för smart tillväxt är till exempel gynnsamma omständigheter för innovation, generering och spridning av kunskap, förmåga att locka talanger, förbättrade utbildningssystem, gynnsam miljö för entreprenörer.

      Allomfattande tillväxtutmaningar är till exempel hantering av och anpassning efter demografiska förändringar till följd av åldrande, åldersobalanser, rörlighet inom län och rörlighet över gränser, internationell migration. Genomförande av bestämmelser för integration, respekt för mångfald och deltagande.

      Allomfattande gröna utmaningar är till exempel utmaningar inom grön infrastruktur, hållbar rörlighet och transport i städer, anpassning till klimatförändringar (vattenbrist, översvämningar, värmeböljor, etc.), energieffektiva städer.

      Utmaningar inom förvaltning och styrning är till exempel behov av nya former av flexibel styrning inom funktionella stadsområden. Kombination av formella ledningsstrukturer med flexibla informella ledningsstrukturer som återspeglar omfattningen av de befintliga utmaningarna. Främjande av smartare lagstiftning(10).

Att utforma Europas städer – vilken roll spelar EU:s politik?

EU:s befogenheter fastställs i EU-fördragen(11). Subsidiaritetsprincipen spelar en central roll inom regionalpolitiken och stadsutvecklingen och i enlighet med denna princip har EU endast begränsad befogenhet inom detta område. Men huvuddelen av de beslut som fattas inom EU har alltid åtminstone indirekt påverkat situationen i Europas städer.

Europeiseringen av städerna drevs tidigare huvudsakligen på av EU:s politik (top down-strategi). Alla EU-institutioner har en del i detta. De första initiativ som var inriktade på städer togs redan på 80-talet av kommissionen. Kommissionen är delaktig i stadsutvecklingen inom många olika politiska områden, genom omfattande lagstiftning, program och initiativ, framför allt genom EU:s regionalpolitik och politik för stadsutveckling. Men det finns fler relevanta politiska områden med en stadspolitisk aspekt, som t.ex. miljö, sysselsättning, trafik och energi(12).

Europaparlamentet utfärdade två resolutioner om stadspolitiken under åren 2009 och 2011,(13) (14) i vilka de krävde en förstärkning av de urbana aspekterna av EU:s politik. Ett antal informella möten i rådet med ministrarna med ansvar för stadspolitik har under senare år präglat målen och principerna för stadsutvecklingen inom EU(15).

En europeisering av städerna sker även nedifrån och uppåt (bottom up-strategi). Städernas ökande krav på ett större medinflytande i den politiska beslutsprocessen kan leda till att det bildas nätverk mellan städer (16), vilket främjar informationsutbytet och påverkar beslut som fattas på EU-nivå. Detta gäller dock inte alla städer i samma utsträckning. Städernas intressen och behov är lika olika som deras grad av europeisering(17).

EU-politiken måste ta större hänsyn till städernas olika intressen. EU:s politik i stadsfrågor är ofta föremål för kritik vad gäller bristande konsekvens och samordning i fråga om såväl EU:s olika bestämmelser och program som i fråga om hur arbetet mellan EU och den lokala nivån samordnas.

EU:s agenda för städer

Stadsorganisationer har i åratal krävt en EU-agenda för städer för att kunna säkerställa en bättre samordning av politiken och en bättre integration av stadsutvecklingens mål inom ett större antal politiska områden(18). Ett första meddelande från kommissionen om en agenda för städer kom redan 1997. I kommissionens meddelande i denna fråga från juli 2014 De urbana aspekterna i EU:s politik – huvudpunkterna i en EU-agenda för städer framförs olika förslag om vilka former en EU-agenda för städer kan ha:

•       Ett arbetssätt för att uppnå enhetlighet inom EU:s olika politikområden och program

Många politikområden på EU-nivå har en direkt inverkan på stadsområden, som t.ex. trafikpolitik, socialpolitik och klimatpolitik. Städerna berörs nästan alltid, men de olika förslagen är inte alltid enhetligt avstämda i förhållande till varandra. Samordningen av det stora antalet förordningar, program och initiativ från EU som påverkar städerna är därför ett prioriterat område. Det borde gälla som princip att de urbana aspekterna ska utgöra en integrerad del av samtliga relevanta politiska områden inom EU.

Föredraganden föreslår att det ska finnas en särskilt EU-sändebud inom kommissionen som samordnar olika politikområden och initiativ inom kommissionen horisontellt och understöder och optimerar arbetet på de olika besluts- och förvaltningsnivåerna vertikalt.

•       Åtgärder för att ta uti med ett begränsat antal viktiga samhällsutmaningar

Som exempel på sådana utmaningar gäller exempelvis klimatanpassning eller demografiska förändringar. Principiellt bör dessa utmaningar ha en betydande inverkan på städer eller stadsområden, inte kunna lösas på ett tillfredsställande sätt av medlemsländerna, och en EU-åtgärd bör även medföra ett mervärde för städerna.

Föredraganden uppmanar kommissionen att i samarbete med representanter för olika intressegrupper på lokal nivå lägga fram förslag angående de mest angelägna utmaningarna samt de åtgärder som måste vidtas.

•       En strategi med långsiktiga prioriteringar

En EU-agenda för städer ska stämma överens med EU:s mål och strategier, framför allt med Europa 2020-strategin. Den bör fastställa en handlingsplan för EU:s olika politikområden och program samt definiera ett begränsat antal temaområden vars genomförande bör prioriteras.

Föredraganden föreslår att EU:s agenda för städer ska orientera sig efter Europa 2020-strategin och i synnerhet efter temaområdena social integration, demografisk förändring och hållbarhetsfrågor och uppmanar kommissionen att ta hänsyn till EU:s agenda för städer i sitt nästa arbetsprogram samt att företa nödvändiga åtgärder för att genomföra agendan.

Som centrala instrument för genomförandet av EU:s agenda för städer föreslår föredraganden följande:

•       En ny modell för flernivåstyrning

Stadspolitik ska inte endast ske uppifrån och ned. Städer måste få möjligheter att framföra sina erfarenheter och åsikter inom ramen för EU:s lagstiftningsprocess.

Föredraganden uppmanar kommissionen att utveckla en ny modell för flernivåstyrning som kombinerar de formella regeringsstrukturerna med informella strukturer som tar hänsyn till digital kommunikation och nätverksaktiviteter. Den nya modellen ska såväl horisontellt som vertikalt garantera informationsutbytet samt öka medborgarnas delaktighet och den demokratiska legitimiteten.

•       Smart lagstiftning

Föredragandens mål är att förenkla EU-rätten för en effektiv stadsutvecklingspolitik i syfte att underlätta genomförandet och minska kostnaderna. Föredraganden uppmanar kommissionen att intensifiera sina insatser för att skapa en tydlig, stabil och förutsebar rättslig ram som gynnar tillväxt och sysselsättning. I synnerhet för städerna måste det garanteras att nyttan av den förvaltningsrättsliga akten uppnås till så låg kostnad som möjligt.

•       Lämpligt EU-stöd

För att kunna bemöta de olika utmaningarna för stadsområden finns olika fonder tillgängliga (Eruf, ESF, Horisont 2020, Ett Europa för medborgarna etc.).

Föredraganden föreslår att man ska söka skräddarsydda lösningar för städer, ställa lämplig ekonomisk hjälp till förfogande samt eventuellt samordnat använda pengar ur olika fonder.

•       Partnerskapsprincipen

Städer påverkas direkt eller indirekt av europeisk lagstiftning, men det är inte alltid som de olika förslagen är enhetligt avstämda mot varandra och lätta att genomföra för städerna.

Föredraganden påpekar att partnerskapsprincipen hos strukturfonderna kan utgöra ett exempel på ett effektivare samarbete mellan olika administrativa nivåer. Ett tidigt deltagande på stadsnivå kan bidra till att lagar som direkt påverkar städerna även kan tillämpas i praktiken av dessa städer.

•       Ett informationsforum och harmoniserat datautbyte om stadsfrågor

Föredraganden föreslår att det ska upprättas ett regelbundet återkommande informationsforum för stadspolitik som ger möjlighet till samarbete och diskussion mellan representanter för intressen på olika administrativa nivåer och som samtidigt ger EU möjlighet att bedöma effekterna av sin politik.

En ökad harmonisering av data om stads- och samhällsplanering borde underlätta genomförandet av EU:s politik på lokal nivå och göra det lättare att utvärdera huruvida denna politik varit framgångsrik eller inte.

Sammanfattningsvis är det föredragandens åsikt att man inom EU-politiken omgående måste vidta nämnda nödvändiga åtgärder för att EU:s stadspolitik/stadsagenda ska bli effektiv, så att man därigenom kan få ett visst inflytande över följderna av och hastigheten hos urbaniseringen i Europa. Endast genom ett aktivt och samordnat politiskt agerande från EU:s sida kan städerna uppfylla sina funktioner även i framtiden och erbjuda sina invånare de levnadsvillkor som de önskar.

(1)

Den exakta definitionen av begreppen ”stad” och ”stadsområde” är olika från land till land. I detta dokument är begreppen utbytbara och används för att beteckna alla former av urbana bostadsområden.

(2)

United Nations, World urbanization prospects, The 2005 Revision working paper NO ESA/P/WP/200.

(3)

De urbana aspekterna i EU:s politik - huvudpunkterna i en EU-agenda för städer, COM(2014)0490.

(4)

Dijkstra, Poelman, Cities in Europe the new OECD-EC definition, GD Regional- och stadspolitik, Regional Focus 01/2012

(5)

Saskia Sassen, global cities as today’s frontiers, leuphana digital school, 1/6.

(6)

Saskia Sassen, global cities as today’s frontiers, leuphana digital school, 2/6.

(7)

Parag Khana, Beyond city limits, foreign policy, 6.10.2014 Europa har två städer i denna storlek: London och Paris.

(8)

Futurium, år 2011 lanserade Europeiska kommissionen via Generaldirektoratet för kommunikationsnät, innehåll och teknik ett projekt under namnet ”Digital Futures”- a journey into 2050 visions and policy challenges. Projektet avslutades i december 2013. Målet med projektet var att ge trovärdiga och hållbara lösningar på systemrelaterade frågor, som arbetslöshet eller finansiell stabilitet. Ett av de tematiska områdena var städer, byar, samhällen år 2050.

(9)

Studie från det nederländska Ministerie van Binnenlandse Zaken en Koninkrijksrelaties, Den Haag, 2014: The regional implications of the global dynamics determine to a large extent local labour markets. Cooperation and coordination at higher, national, European and international levels are a prerequisite for effective local approaches to economic growth.

(10)

Ibid. I vårt nätverkssamhälle överskrider dessa nätverk även traditionella statliga gränser vilket medför konsekvenser för horisontell och vertikal samordning, Förändringen från regering till styrning har medfört att samarbete och samordning med icke-offentliga aktörer har blivit viktigare för att uppnå offentliga mål.

(11)

Artikel 5 i EUF-fördraget: subsidiaritet: 1. Artikel 4 i EUF-fördraget: 2. Avdelning XVIII, EUF-fördraget, ekonomisk, social och territoriell sammanhållning Protokoll nr 2 – om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.

(12)

Se: The urban dimension in other policies of the EU, Europeiska kommissionen, GD Regio, 2011.

(13)

(2008/2130(INI) Den urbana dimensionen i sammanhållningspolitiken under den nya programperioden.

(14)

2010/2158(INI) Programmet för städer i Europa och dess framtid i sammanhållningspolitiken.

(15)

Viktiga dokument är t.ex. Åtgärdsprogrammet, Lille, 2000; Regelverket för städer, Rotterdam, 2004; Hållbara samhällen, Bristol, 2006; Leipzigstadgan om hållbara europeiska städer, Leipzig, 2007; Genomförandet av Leiptzigstadgan, Marseille 2008; Toledoförklaringen, 2010; Slutsatserna från Poznan, November 2011; EU:s territoriella agenda 2020, 2011; Towards an EU urban agenda, Athens, 2014.

(16)

Till exempel samarbete mellan kommuner och gränsöverskridande samarbete. Det finns behov av flexibla former av stadsutvecklingspolitik som skräddarsys efter stadsområden av varierande storlekar.

(17)

Hameldinger u.a: The Europanization of cities, techne Press, Amsterdam, 2010: Eight stages of Europeanisation of cities: a) Responding to EU directives and regulations b) Managing European information c) Communicating to the private sector and the public d) Maximizing EU grants e) Facilitating economic regeneration (through d) f) Linking with other local organisations participating in the EU g) participating in EU international networks and cooperating in joint projects h) Advising the EU on implementing issues i) Making the council’s policies more European.

(18)

till exempel Eurocities.


YTTRANDE från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (8.5.2015)

till utskottet för regional utveckling

över de urbana aspekterna av EU:s politik

(2014/2213(INI))

Föredragande av yttrande: Evelyn Regner

FÖRSLAG

Utskottet för sysselsättning och sociala frågor uppmanar utskottet för regional utveckling att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.      Europaparlamentet framhåller att städer är viktiga aktörer när det gäller att nå Europa 2020-strategins sysselsättningsmål och målen för sammanhållningspolitiken, och därför måste involveras under hela den politiska processen på unionsnivå, vilket kan uppnås bl.a. genom att man systematiskt låter företrädare för städerna ingå i expertgrupperna, vilka också bör rådfråga civilsamhällets aktörer och arbetsmarknadens parter. Europaparlamentet välkomnar i detta sammanhang EU:s agenda för städerna som kommer att leda till bättre politisk samordning och involvering av berörda intressenter från Europas stadsområden, och som måste ses i ett vidare perspektiv mot bakgrund av artikel 4 i EU-fördraget

2.      Europaparlamentet välkomnar också sektorsövergripande samråd med organ som företräder det civila samhället, exempelvis Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och liknande organ i medlemsstaterna samt medborgarorganisationer och deras valda företrädare, med syftet att optimera unionspolitikens resultat, särskilt sysselsättningspolitikens.

3.      I syfte att se till att alla berörda intressenter i städerna får bättre gehör för sina synpunkter anser Europaparlamentet att befintliga verktyg och EU-strukturer bör utnyttjas effektivare genom samråd, utvärdering, konsekvensbedömning och utbyte av bästa praxis och erfarenheter, särskilt i samband med utarbetandet av de operativa programmen.

4.      Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare stödja utvecklingen av lokalt förvaltade stadstäckande investeringsprogram.

5.      Europaparlamentet påpekar att tillväxt, skapandet av arbetstillfällen och forskning och utveckling är koncentrerade till EU:s städer och stadsområden, och att många europeiska städer, särskilt de som växer snabbt och de där befolkningen minskar, står inför stora sociala utmaningar. Parlamentet framhåller att det är i städerna som man påträffar både de största rikedomarna och de värsta formerna av social utestängning.

6.      Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med medlemsstaterna stödja städer och stadsområden och att föreslå europeiska riktlinjer för hur man ska kunna bemästra dessa utmaningar, bl.a. hög arbetslöshet, ökande sociala klyftor, säkerhet, globalisering, förändring av produktionsmönstren, migration och fattigdom samt behovet av att främja integrationen och tillhandahålla offentlig infrastruktur och subventionerade bostäder.

7.      Europaparlamentet påpekar att sysselsättningspolitiska, sociala, ekonomiska och miljömässiga åtgärder får snabbare och större effekt i tätorter än i andra områden. Parlamentet uppmanar kommissionen att beakta denna omständighet när man utformar och genomför sin politik.

8.      Europaparlamentet anser att städer, genom att stödja innovativa, smarta och hållbara projekt, kan bidra väsentligt till ekonomisk tillväxt, öka sysselsättningsgraden och förbättra den sociala sammanhållningen, och att utvecklingen av en kunskapsbaserad ekonomi kräver adekvat finansiering för att förbättra den digitala infrastrukturen och allmänhetens IKT-kunskaper i stadsområden.

9.      Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förstärka kopplingen mellan stadskärnorna och städernas ytterområden samt mellan stadsområden och landsbygd.

10.    Europaparlamentet anser att man i samband med Europeiska fonden för strategiska investeringar måste ägna särskild uppmärksamhet åt de projekt som genomförs i stadsområden, för att främja socialt och miljömässigt hållbara finansierings- och investeringsinsatser med stor sysselsättningsskapande potential. Fondens investeringskommitté, som ska granska projekten, bör särskilt uppmärksamma projekt som avser subventionerade bostäder, renovering av offentliga platser och byggnader, strategiskt viktig kollektivtrafik, utbildning eller hälso- och sjukvården. Investeringarna bör också fokusera på skapandet av högkvalitativa, hållbara arbetstillfällen för att förhindra fattigdom trots arbete. Parlamentet anser att medborgare och intressenter ska delta i utformningen av dessa strategier och därtill kopplade projekt.

11.    Europaparlamentet noterar att man för att göra städer attraktivare för investeringar och därmed bidra till ekonomisk tillväxt för alla och ökad sysselsättning måste investera mer i det offentliga utrymmet i städerna, sanera övergivna områden och ta itu med problem som hämmar handelns utveckling, särskilt handeln med tjänster, såsom dåligt utvecklade stadskärnor, obebodda eller övergivna offentliga utrymmen, osäkra eller oattraktiva stadsområden och invånarnas låga engagemang.

12.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka huruvida bestämmelserna för ramen för ekonomisk styrning ger möjlighet att utnyttja väsentlig budgetflexibilitet i samband med offentliga utgifter för att bekämpa arbetslöshet och fattigdom och för att främja sociala investeringar, med syftet att underlätta städers större produktiva investeringar, minskning av olika former av ojämlikhet samt främjande av en blandad social miljö. Parlamentet betonar att man i linje med agendan för städerna måste finna en lösning på problemet med att integrera lågutbildade unga människor på arbetsmarknaden genom att tillhandahålla hindersfri och tillgänglig yrkesutbildning och internutbildning av god kvalitet för att hjälpa dem att höja sin kompetens, eftersom bristande kompetens kan öka risken för arbetslöshet, vilket i sin tur ökar risken för fattigdom och för med sig ett flertal sociala utmaningar kopplade till utestängning, alienation och misslyckade försök att bygga upp en oberoende tillvaro. Parlamentet understryker att det är avgörande att städerna hjälper fler ungdomar att slutföra sin skolgång och erhålla de färdigheter som behövs för ett arbete och en karriär och att garantera bredare tillgång till utbildning av hög kvalitet, med särskilda projekt för barn från missgynnade grupper och minoritetsgrupper.

13.    Europaparlamentet fäster uppmärksamheten på storstädernas överbefolkning, vilken, i avsaknad av adekvat infrastruktur, kan leda till framkomlighetsproblem och bostadsbrist eller bostäder av låg kvalitet. Parlamentet är bekymrat över trafik- och framkomlighetsproblemen i städerna, vilka avsevärt ökar restiden för pendlare och sänker livskvaliteten för många européer. Parlamentet betonar att bristen på lämplig infrastruktur kan orsaka psykologisk press och stress för arbetstagare och därigenom hindra en sund balans mellan arbetsliv och privatliv.

14.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka huruvida och under vilka förutsättningar som outnyttjade medel i sysselsättningsinitiativet för unga direkt kan överföras till städer med särskilt hög ungdomsarbetslöshet, förutsatt att de överförda medlen används för konkreta projekt för att bekämpa ungdomsarbetslösheten.

15.    Europaparlamentet uppmärksammar det faktum att stadsplanering och stadsinfrastruktur som beaktar könsdiskriminering och främjar lika möjligheter bidrar till större sociala och ekonomiska fördelar. Därför uppmanas kommissionen att aktivt främja utbyte av exempel på bästa praxis när det gäller jämställd budgetplanering.

16.    Europaparlamentet framhåller konceptet tillgängliga städer, budgetering för design för alla(1) och planering av städer med en hög tillgänglighetsnivå. Städer och stadsområden uppmanas respektera EU:s åtaganden om tillgänglighet. Kommissionen uppmanas att övervaka genomförandet av de åtgärder som följer av detta åtagande. Parlamentet insisterar på att medborgare, inklusive människor med funktionsnedsättning och deras företrädare samt experter involveras systematiskt i design för alla i samband med städernas utveckling.

17.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att när man anslår medel beakta följderna av den finansiella krisen, vilken har försvagat stadsområdenas förmåga att hantera viktiga frågor, såsom demografiska, miljömässiga, ekonomiska och sociala utmaningar samt tillhandahållandet av allmänna tjänster.

18.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att som en del av sin agenda för städerna sätta ambitiösa mål för att garantera att städerna och regionerna genomför Europa 2020-strategin samtidigt som varje regions särdrag beaktas, och påpekar att agendan, i linje med denna strategi, bör innehålla kamp mot fattigdom, social utestängning och hemlöshet genom att särskilt uppmuntra till fler hållbara subventionerade bostäder.

19.    Europaparlamentet understryker att städer ingår i ett vidare funktionellt område och därför inte kan behandlas separat. Kommissionen uppmanas att vid utvecklingen av sin agenda för städerna respektera principen om hållbar regional utveckling, också för att åstadkomma en effektivare och hållbarare stadsutveckling, särskilt vad gäller infrastruktur, allmänna tjänster (särskilt undervisning) hälso- och sjukvård, tillsammans med samordnade, integrerade, strategiska och hållbara offentliga transportnät som bidrar till att förstärka den sociala sammanhållningen och förbättra arbetstagarnas rörlighet och skapa sund balans mellan arbete och privatliv. Parlamentet uppmuntrar utvecklingen av dessa transportnät i gränsöverskridande tätorter, då stadsområden bör hänga ihop logistiskt, inte bara på regional och nationell nivå utan också gränsöverskridande.

20.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att hjälpa stadsområden att modernisera sina ekonomiska, sociala och miljömässiga strukturer genom smarta investeringar och bättre samordning. Det är också nödvändigt att främja en högkvalitativ och säker livsmiljö.

21.    Europaparlamentet påpekar att städer och stadsområden har mycket skilda strukturer och brottas med en rad olika utmaningar. Därför bör modellen ”en storlek passar alla” förkastas. Kommissionen uppmanas att finna nya sätt att förbättra utbytet av information och bästa praxis och att vid utarbetandet av ny lagstiftning ta hänsyn till stadsområdenas särskilda behov, eftersom städer och större stadsområden är viktiga centrum för ekonomisk verksamhet och p.g.a. sin kultur, storlek, infrastruktur och ekonomiska struktur har specifika sociala problem och behöver skräddarsydda lösningar.

22.    Europaparlamentet noterar att samarbete mellan medlemsstaterna om stadsutveckling för närvarande sker på mellanstatlig nivå. Utvecklingen av en EU-agenda för städer måste uppvisa ett tydligt EU-mervärde.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

7.5.2015

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

44

4

2

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Guillaume Balas, Tiziana Beghin, Brando Benifei, Vilija Blinkevičiūtė, Enrique Calvet Chambon, Martina Dlabajová, Lampros Fountoulis, Elena Gentile, Arne Gericke, Marian Harkin, Danuta Jazłowiecka, Agnes Jongerius, Rina Ronja Kari, Ádám Kósa, Agnieszka Kozłowska-Rajewicz, Zdzisław Krasnodębski, Kostadinka Kuneva, Jérôme Lavrilleux, Patrick Le Hyaric, Verónica Lope Fontagné, Javi López, Thomas Mann, Dominique Martin, Elisabeth Morin-Chartier, Emilian Pavel, Georgi Pirinski, Terry Reintke, Sofia Ribeiro, Claude Rolin, Anne Sander, Sven Schulze, Jutta Steinruck, Romana Tomc, Ulla Tørnæs, Marita Ulvskog, Renate Weber, Tatjana Ždanoka, Jana Žitňanská, Inês Cristina Zuber

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Georges Bach, Heinz K. Becker, Karima Delli, Tania González Peñas, Marju Lauristin, Helga Stevens, Ivo Vajgl, Tom Vandenkendelaere

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Andrea Cozzolino, Rosa D’Amato, Jens Nilsson

(1)

Enligt definitionen i artikel 2 i rådets beslut (2010/48/EG).


RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

17.6.2015

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

26

4

1

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Pascal Arimont, José Blanco López, Franc Bogovič, Steeve Briois, Rosa D’Amato, Bill Etheridge, Michela Giuffrida, Ivan Jakovčić, Constanze Krehl, Martina Michels, Iskra Mihaylova, Andrey Novakov, Stanislav Polčák, Julia Reid, Terry Reintke, Monika Smolková, Maria Spyraki, Olaf Stuger, Ángela Vallina, Monika Vana, Matthijs van Miltenburg, Lambert van Nistelrooij, Kerstin Westphal

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Petras Auštrevičius, Daniel Buda, Salvatore Cicu, Ivana Maletić, Jan Olbrycht

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Jens Nilsson, Georgi Pirinski, Daniele Viotti

Rättsligt meddelande