Förfarande : 2014/2254(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0230/2015

Ingivna texter :

A8-0230/2015

Debatter :

PV 07/09/2015 - 21
CRE 07/09/2015 - 21

Omröstningar :

PV 08/09/2015 - 5.6
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2015)0286

BETÄNKANDE     
PDF 544kWORD 304k
22.7.2015
PE 546.782v02-00 A8-0230/2015

över situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen (2013–2014)

(2014/2254(INI))

Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor

Föredragande: Laura Ferrara

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 MOTIVERING
 YTTRANDE från utskottet för konstitutionella frågor
 YTTRANDE från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män
 YTTRANDE från utskottet för framställningar
 RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET
 SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

över situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen (2013–2014)

(2014/2254(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–       med beaktande av ingressen till fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), särskilt andra strecksatsen och fjärde till sjunde strecksatserna,

–       med beaktande av bland annat artikel 2, artikel 3.3 andra stycket och artiklarna 6 och 9 i EU-fördraget,

–       med beaktande av artikel 168 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), särskilt punkt 7,

–       med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna av den 7 december 2000 (nedan kallad stadgan), vilken proklamerades den 12 december 2007 i Strasbourg och trädde i kraft genom Lissabonfördraget i december 2009,

–       med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, som antogs av FN:s generalförsamling 1948,

–       med beaktande av FN:s fördrag om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, och FN:s konventionsorgans rättspraxis,

–       med beaktande av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som antogs i New York den 13 december 2006 och ratificerades av EU den 23 december 2010,

      med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter, antagen i New York den 20 november 1989,

      med beaktande av följande allmänna kommentarer från FN:s barnrättskommitté: nr 7 (2005) om genomförandet av barnets rättigheter under tidig barndom, nr 9 (2006) om rättigheter för barn med funktionsnedsättning, nr 10 (2007) om barnets rättigheter inom rättskipning för unga lagöverträdare, nr 12 (2009) om barnets rätt att bli hörd, nr 13 (2011) om barnets rätt till frihet från alla former av våld och nr 14 (2013) om barnets rätt att få sitt bästa satt i främsta rummet,

–       med beaktande av FN:s konvention från 1979 om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor och Pekingplattformen, av sina resolutioner av den 25 februari 2014 med rekommendationer till kommissionen om att bekämpa våld mot kvinnor (1)och av den 6 februari 2014 om kommissionens meddelande om utrotande av kvinnlig könsstympning (2)och av rådets slutsatser av den 5 juni 2014 om förebyggande och bekämpning av alla former av våld mot kvinnor och flickor, inbegripet kvinnlig könsstympning,

–       med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, av rättspraxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna och av konventionerna, rekommendationerna, resolutionerna och rapporterna från Europarådets parlamentariska församling, ministerkommitté, kommissarie för mänskliga rättigheter samt dess Venedigkommission,

      med beaktande av rapporten från FN:s råd för mänskliga rättigheter av den oberoende experten Cephas Lumina om vilka följder staternas utlandsskulder och andra relaterade internationella finansiella åtaganden får för det fullständiga utövandet av alla mänskliga rättigheter, i synnerhet ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (Addendum, Mission to Greece, FN A/HRC/25/50/Add.1),

      med beaktande av rapporten, som offentliggjordes i april 2013, från FN:s särskilda rapportör, om migranters mänskliga rättigheter och om förvaltningen av EU:s yttre gränser och dess inverkan på migranters mänskliga rättigheter,

–       med beaktande av resolutionen av den 26 juni 2014 från FN:s råd för mänskliga rättigheter om inrättande av en öppen mellanstatlig arbetsgrupp som ska utveckla ett internationellt, rättsligt bindande instrument för reglering av transnationella och andra företags verksamhet inom ramen för mänskliga rättigheter,

–       med beaktande av de strategiska riktlinjerna för området med frihet, säkerhet och rättvisa, som antogs av Europeiska rådet den 27 juni 2014,

–-     med beaktande av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (Istanbulkonventionen),

–       med beaktande av den europeiska sociala stadgan, reviderad 1996, och rättspraxis från Europeiska kommittén för sociala rättigheter,

      med beaktande av Europarådets ramkonvention om skydd av nationella minoriteter samt den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk,

–       med beaktande av rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung(3),

–       med beaktande av rådets rekommendation av den 9 december 2013 om verkningsfulla åtgärder för integrering av romer i medlemsstaterna(4),

–       med beaktande av direktivpaketet om främjandet av processuella rättigheter i EU(5),

      med beaktande av rådets rambeslut 2008/913/RIF av den 28 november 2008 om bekämpande av vissa former av och uttryck för rasism och främlingsfientlighet enligt strafflagstiftningen(6),

–       med beaktande av den strategiska ramen om mänskliga rättigheter och demokratin och den åtföljande handlingsplanen, som rådet antog den 25 juni 2012,

–       med beaktande av rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling(7),

–       med beaktande av slutsatserna från Europeiska unionens råd och från medlemsstaternas möte inom rådet om säkrande av respekten för rättsstatliga principer, som antogs den 16 december 2014,

–       med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet (omarbetning)(8),

–       med beaktande av rådets direktiv 2004/113/EG av den 13 december 2004 om genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män när det gäller tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster(9),

–       med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU av den 5 april 2011 om förebyggande och bekämpande av människohandel, om skydd av dess offer och om ersättande av rådets rambeslut 2002/629/RIF(10),

–       med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter(11),

–       med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/93/EU av den 13 december 2011 om bekämpande av sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi samt om ersättande av rådets rambeslut 2004/68/RIF(12),

–       med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar(13),

–       med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (KOM(2008)0229),

–       med beaktande av EU-domstolens beslut och rättspraxis och de nationella författningsdomstolarnas rättspraxis, där det hänvisas till stadgan också vid tolkning av nationell lag,

–       med beaktande av de politiska riktlinjerna för den nya kommissionen, som framlades av ordförande Juncker för Europaparlamentet den 15 juli 2014,

–       med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (allmän uppgiftsskyddsförordning) (COM(2012)0011),

–       med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om skydd för enskilda personer med avseende på behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, och det fria flödet av sådana uppgifter (COM(2012)0010),

–       med beaktande av EU:s strategi för utrotande av människohandel 2012–2016 (COM(2012)0286), i synnerhet bestämmelserna om finansiering av utarbetandet av riktlinjer för system för skydd av barn och utbyte av bästa praxis,

–       med beaktande av kommissionens rekommendation 2013/112/EU av den 20 februari 2013, Bryta det sociala arvet – investera i barnens framtid,(14)

–       med beaktande av riktlinjerna för att främja och skydda de mänskliga rättigheterna för homosexuella, bisexuella, transpersoner och intersexuella (hbti-personer), som rådet (utrikes frågor) antog den 24 juni 2013,

      med beaktande av kommissionens meddelande En EU-ram för nationella strategier för integrering av romer fram till 2020 (COM(2011)0173) och Europeiska rådets slutsatser av den 24 juni 2011,

      med beaktande av kommissionens meddelande Framsteg i genomförandet av nationella strategier för integrering av romer (COM(2013)0454),

–       med beaktande av kommissionens rapport om insatserna mot korruption (COM(2014)0038),

–       med beaktande av förslaget till rådets direktiv om genomförande av principen om likabehandling av personer oavsett religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning (COM(2008)0426),

–       med beaktande av sin resolution av den 12 december 2013 om framsteg i genomförandet av de nationella strategierna för integrering av romer(15),

–       med beaktande av sin resolution av den 4 februari 2014 om EU:s färdplan mot homofobi och diskriminering på grund av sexuell läggning och könsidentitet(16),

–       med beaktande om sina resolutioner om jämställdhet,

–       med beaktande av sin resolution av den 14 september 2011 om en EU-strategi mot hemlöshet(17),

–       med beaktande av amerikanska senatens betänkande om CIA:s internerings- och förhörsprogram,

–       med beaktande av sin resolution av den 12 september 2013 om situationen för ensamkommande barn i EU(18),

–       med beaktande av sina resolutioner om de grundläggande rättigheterna och de mänskliga rättigheterna, särskilt den senaste av den 27 februari 2014 om situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen (2012)(19),

–       med beaktande av sina resolutioner om migration, särskilt den senaste av den 17 december 2014 om situationen i Medelhavet och behovet av ett helhetsgrepp på migration i EU(20),

–       med beaktande av sin resolution av den 8 juni 2005 om minoritetsskydd och antidiskrimineringspolitik i ett utvidgat EU(21),

      med beaktande av sin resolution av den 27 november 2014 om 25:e årsdagen av FN:s konvention om barnets rättigheter(22),

      med beaktande av sin resolution av den 4 juli 2013 om den amerikanska säkerhetsmyndigheten NSA:s övervakningsprogram och övervakningsorgan i olika medlemsstater och konsekvenserna för EU-medborgarnas integritet(23), i vilken parlamentet gav i uppdrag åt utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor att göra en ingående utredning av frågan, samt sin resolution av den 12 mars 2014 om NSA:s övervakningsprogram, övervakningsorgan i olika medlemsstater samt inverkan på EU-medborgarnas grundläggande rättigheter och på det transatlantiska samarbetet om rättsliga och inrikes frågor(24),

      med beaktande av sin resolution av den 11 februari 2015 om den amerikanska senatens rapport om CIA:s användning av tortyr(25),

      med beaktande av sin resolution av den 11 september 2013 om utrotningshotade europeiska språk och den språkliga mångfalden inom EU(26),

–       med beaktande av sin resolution av den 25 november 2014 Yttrande från domstolen över huruvida avtalet mellan Europeiska unionen och Kanada om lufttrafikföretags överföring och behandling av passageraruppgifter (PNR-uppgifter) till den kanadensiska gränskontrollmyndigheten är förenligt med fördragen (27),

–       med beaktande av sina resolutioner av den 11 september 2012 (28)och den 10 oktober 2013 (29)om CIA:s påstådda transport och illegala internering av fångar i europeiska länder,

–       med beaktande av sina resolutioner om interneringslägret Guantánamo Bay,

      med beaktande av sin resolution av den 21 maj 2013 om EU-stadgan: standarder för mediefrihet i EU(30),

–       med beaktande av EU-domstolens yttrande nr 2/2013 om utkastet till avtal om Europeiska unionens anslutning till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen),

–       med beaktande av Europeiska unionens domstols dom av den 8 april 2014 i de förenade målen C-293/12 och C-594/594 Digital Rights Ireland och Seitlinger m.fl. som ogiltigförklarar Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/24/EG av den 15 mars 2006 om lagring av uppgifter som genererats eller behandlats i samband med tillhandahållande av allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster eller allmänna kommunikationsnät och om ändring av direktiv 2002/58/EG,

–       med beaktande av utfrågningen av Frans Timmermans i Europaparlamentet den 7 oktober 2014 och hans framträdande inför parlamentet vid sammanträdet den 11 februari 2015,

      med beaktande av utfrågningen av Dimitris Avramopoulos i Europaparlamentet den 30 september 2014,

–       med beaktande av den årliga konferensen för Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA) av den 10 november 2014 på temat ”de grundläggande rättigheterna och invandringen i EU”, och särskilt byråns arbetsdokument om lagliga vägar in i EU för personer i behov av internationellt skydd – en verktygslåda,

–       med beaktande av FRA:s och Europeiska jämställdhetsinstitutets (EIGE) verksamhet, årsrapporter och studier, och av FRA:s stora undersökningar om diskriminering och hatbrott mot judar i EU:s medlemsstater, om våld mot kvinnor i EU och hbt-personers erfarenheter av diskriminering, våld och trakasserier,

      med beaktande av bidragen från de icke-statliga organisationer som medverkar i FRA:s civilsamhällesplattform för grundläggande rättigheter (FRA Fundamental Rights Platform),

–       med beaktande av icke-statliga organisationers rapporter och studier om de mänskliga rättigheterna och av de studier på detta område som beställts av utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, särskilt studien från utredningsavdelning C om krisens inverkan på de grundläggande rättigheterna i EU:s medlemsstater,

–       med beaktande av sina studier om hur krisen inverkar på de grundläggande rättigheterna i EU:s medlemsstater,

–       med beaktande av principerna om nationella institutioners status och funktion när det gäller att skydda och främja mänskliga rättigheter (”Parisprinciperna”), som bifogats till FN:s generalförsamlings resolution 48/134, 

–       med beaktande av betänkandet (2012/2130(INI)) från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor,

–       med beaktande av kommissionens strategi för Europeiska unionens konkreta tillämpning av stadgan om de grundläggande rättigheterna (COM(2010)0573) och operativa riktlinjer med hänsyn till grundläggande rättigheter i kommissionens konsekvensbedömningar (SEC(2011)0567),

–       med beaktande av kommissionens meddelande En ny EU-ram för att stärka rättsstatsprincipen (COM(2014)0158) och rådets slutsatser av den 16 december 2014 om att garantera rättsstatsprincipen,

–       med beaktande av kommissionens rapport om tillämpningen 2013 av EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna (COM(2014)0224) och de tillhörande arbetsdokumenten,

–       med beaktande av kommissionens meddelande av den 8 maj 2013 Rapport om EU-medborgarskapet 2013 – EU-medborgare: dina rättigheter, din framtid, COM(2013)0269,

–       med beaktande av kommissionens rapport om genomförandet av EU-ramen för nationella strategier för integrering av romer (COM(2014)0209) och rådets rekommendation av den 9 december 2013 om verkningsfulla åtgärder för integrering av romer i medlemsstaterna,

–       med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–       med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandena från utskottet för kultur och utbildning, utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män och utskottet för framställningar (A8-0230/2015), och av följande skäl:

A.     Den europeiska integrationen uppstod delvis för att undvika en upprepning av andra världskrigets tragiska konsekvenser och nazistregimens förföljelser och förtryck, och även för att genom främjande, iakttagande och skydd av de mänskliga rättigheterna undvika tillbakagång och bakslag för demokratin och rättsstaten.

B.     Respekt för och främjande av mänskliga rättigheter, grundläggande friheter, demokrati samt de värden och principer som anges i EU:s fördrag och internationella människorättsinstrument (FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, Europakonventionen, den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter osv.) är skyldigheter för EU och dess medlemsstater och måste stå i centrum för den europeiska integrationen.

C.     Dessa rättigheter måste garanteras för alla som bor på EU:s territorium, även när det gäller övergrepp och våld från myndigheternas sida, oavsett på vilken nivå de förekommer.

D.     Enligt artikel 2 i EU-fördraget bygger EU på respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och de mänskliga rättigheterna, inbegripet rättigheter för personer som tillhör minoriteter – värden som är gemensamma för medlemsstaterna och som såväl EU som varje enskild medlemsstat måste respektera i all sin politik, både på det interna och externa planet. Enligt artikel 17 i EU-fördraget måste kommissionen säkerställa tillämpningen av fördragen.

E.     Enligt artikel 6 i EU-fördraget är EU skyldigt att stödja de grundläggande rättigheterna och säkra respekten för dem i sin egen verksamhet, oberoende av befogenheter. Medlemsstaterna uppmuntras också att göra sammaledes.

F.     Det behövs en översyn av EU-fördragen för att stärka skyddet av demokratin, rättsstatsprincipen och grundläggande friheter.

G.     I enlighet med ingressen till fördraget om Europeiska unionen har medlemsstaterna bekräftat den vikt som de fäster vid sociala rättigheter såsom dessa fastställs i den europeiska sociala stadgan. Även artikel 151 i EUF-fördraget innehåller en uttrycklig hänvisning till sådana grundläggande sociala rättigheter som anges i den europeiska sociala stadgan.

H.     I och med Lissabonfördragets ikraftträdande integrerades Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna i fördragen och den är därmed rättsligt bindande för EU:s institutioner, organ och byråer, liksom för medlemsstaterna i samband med tillämpning av EU-lagstiftningen. En verklig kultur av grundläggande rättigheter måste utvecklas, främjas och stärkas inom EU-institutionerna, men också inom medlemsstaterna, framför allt då de tillämpar och genomför unionslagstiftningen, både internt och i förbindelser med tredjeländer.

I.      I artiklarna 2 och 3 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna erkänns personers rätt till liv och rätt till integritet.

J.      Artikel 4 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna förbjuder alla former av omänsklig och förnedrande behandling.

K.     I artiklarna 8, 9, 10, 19 och 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna liksom i Europeiska unionens domstols rättspraxis erkänns vikten av de grundläggande sociala rättigheterna, så att det framgår att dessa rättigheter och särskilt fackföreningarnas rättigheter, strejkrätten, samt förenings- och mötesfriheten bör skyddas på samma sätt som övriga grundläggande rättigheter som erkänns i stadgan.

L.     Enligt artikel 22 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna ska unionen respektera den kulturella, religiösa och språkliga mångfalden och enligt artikel 21 ska all diskriminering på grund av språk och/eller tillhörighet till nationell minoritet vara förbjuden.

M.    I artikel 33 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna garanteras skyddet av familjen på det rättsliga, ekonomiska och sociala planet.

N.     Enligt artiklarna 37 och 38 i stadgan ska rätten till en hög nivå i fråga om miljöskydd integreras i unionens politik.

O.     Medlemsstaterna får inte sänka garantinivån för vissa rättigheter i sina egna konstitutioner under förevändning att Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna eller andra instrument i EU:s lagstiftning erbjuder en lägre skyddsnivå på området.

P.     Det har konstaterats att nationella myndigheter, som rättsväsendet och brottsbekämpande myndigheter och förvaltningar, är mycket viktiga för att ge konkret verkan åt de rättigheter och friheter som fastställs i stadgan.

Q.     Förverkligandet av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa i enlighet med avdelning V i EUF-fördraget förutsätter att de grundläggande rättigheterna respekteras till fullo både av EU och av varje enskild medlemsstat.

R.     Människan, som medborgare eller som invånare, bör placeras i centrum för EU; de individuella, medborgerliga, politiska, ekonomiska och sociala rättigheter som stadgan tillerkänner har inte bara som mål att skydda europeiska medborgare och invånare från eventuella fall av inblandning, övergrepp eller våld, utan är även förutsättningar för deras fullständiga och ostörda personlighetsutveckling.

S.     Rättsstatsprincipen är grunden för den europeiska liberala demokratin, och är en av EU:s grundprinciper med rötter i gemensamma konstitutionella traditioner i samtliga EU:s medlemsstater.

T.     Hur rättsstatsprincipen tillämpas på nationell nivå spelar en viktig roll för att säkerställa ett ömsesidigt förtroende mellan medlemsstaterna och för deras rättssystem, och därför är det av yttersta vikt att förverkliga ett område med frihet, säkerhet och rättvisa i enlighet med avdelning V i EUF-fördraget.

U.     Respekten för rättsstatsprincipen är en förutsättning för skyddet av de grundläggande rättigheterna och är av särskild betydelse inom EU, eftersom den också är en förutsättning för vidmakthållandet av alla rättigheter och skyldigheter som följer av fördragen och av internationell rätt.

V.     EU och dess medlemsstater deltar i en allomfattande process för att uppnå nya mål för hållbar utveckling som påminner om att de mänskliga rättigheterna är universella, oförytterliga och odelbara.

W.    Genomförandet av dessa värden och principer måste också bygga på en effektiv kontroll av respekten för de grundläggande rättigheter som garanteras i stadgan, till exempel vid utarbetandet av lagstiftningsförslag,.

X.     EU genomlever en allvarlig ekonomisk och finansiell kris, med konsekvenser som, i förening med andra åtgärder såsom de drastiska budgetnedskärningar som i vissa medlemsstater har vidtagits mot krisen, blir till skada för unionsmedborgarnas levnadsförhållanden, i form av att arbetslösheten och fattigdomen ökar, liksom också ojämlikhet och osäkra arbetsförhållanden, vilket gör att tjänster blir mindre åtkomliga och får sämre kvalitet, något som även drabbar medborgarnas välbefinnande.

Y.     Nästan en tredjedel av de framställningar som parlamentet tar emot rör påstådda kränkningar av de grundläggande rättigheter som avses i stadgan, gällande t.ex. medborgarskap, de fyra friheterna, sysselsättning, ekonomiska omständigheter, miljö- och konsumentskyddsfrågor, rättssystem, rösträtt och demokratiskt deltagande, insyn i beslutsfattande, funktionsnedsättningar, barns rättigheter, tillgång till utbildning eller språkrättigheter. I en del av dessa framställningar tas frågor upp som rör hälso- och sjukvård och tillgång till motsvarande tjänster samt rätten till arbete, som en direkt följd av den ekonomiska krisen. Framställningarna brukar ge de första fingervisningarna om hur situationen för de grundläggande rättigheterna ser ut i medlemsstaterna.

Z.     EU:s verksamhet bygger på att man förutsätter och hyser ömsesidigt förtroende för att EU:s medlemsstater respekterar demokrati, rättsstatsprincipen och grundläggande rättigheter, som slås fast i Europakonventionen och i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt i samband med utvecklingen av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa och principen om ömsesidigt erkännande.

Aa.   Arbetslöshet, fattigdom eller social marginalisering har betydande effekter för tillgången till och utövandet av grundläggande rättigheter. Tillgången till grundläggande tjänster, framför allt sociala och finansiella tjänster, måste fortsatt upprätthållas för personer som befinner sig i en utsatt situation.

Ab.   Efter den senaste tidens terroristattentat på EU:s territorium riskerar de grundläggande rättigheterna att urholkas av viss politik och vissa åtgärder mot terrorism. Det är mycket viktigt att upprätthålla balansen mellan att dels skydda unionsmedborgarnas friheter och grundläggande rättigheter och dels ge dem ökad säkerhet. EU och dess medlemsstater är skyldiga att skydda unionsmedborgarna och samtidigt säkerställa respekten för deras grundläggande rättigheter och friheter vid utformningen och genomförandet av säkerhetsåtgärderna. Principerna om nödvändighet och proportionalitet måste vara övergripande principer på detta område så att de åtgärder som genomförs inte påverkar de medborgerliga friheterna.

Ac.   Tusentals människor dör i Medelhavet på ett sätt som saknar motstycke, vilket leder till ett stort ansvar för EU att göra livräddande insatser, stoppa människohandlare, tillhandahålla lagliga vägar för migranter och bistå och skydda asylsökande och flyktingar.

Ad.   Omkring 3 500 migranter dog eller anmäldes försvunna 2014 när de försökte ta sig till europeiskt territorium, vilket gör att antalet döda och försvunna uppgår till nära 30 000 de senaste tjugo åren. Migrationsvägen till Europa har enligt Internationella organisationen för migration blivit världens farligaste väg för migranter.

Ae.   Omkring 1 000 asylansökningar per år är direkt kopplade till könsstympning.

Af.    Asylrätten garanteras i Genèvekonventionen angående flyktingars rättsliga ställning från 1951 samt i protokollet av den 31 januari 1967.

Ag.   Yttringar av extremnationalism, rasism, främlingsfientlighet och intolerans har ännu inte försvunnit från våra samhällen. Tvärtom, och särskilt efter den senaste tidens terroristattacker, verkar de öka i många medlemsstater vilket drabbar traditionella minoriteter och även nya nationella minoriteter.

Ah.   Enligt artikel 49 i EU-fördraget får varje europeisk stat som respekterar de värden som avses i artikel 2 och som förbinder sig att främja dem ansöka om att bli medlem av unionen. Uppfyllande av Köpenhamnskriterierna är en väsentlig förutsättning för EU-anslutning. De förpliktelser som enligt Köpenhamnskriterierna gäller för kandidatländerna är inte bara grundläggande villkor för anslutningen, utan måste fortsätta att gälla efter det att ett land har anslutits till EU, enligt artikel 2 i EU-fördraget. Mot denna bakgrund bör alla medlemsstater utvärderas kontinuerligt för att kontrollera att de fortsätter att iaktta sådana grundläggande värden för EU som respekt för grundläggande rättigheter, demokratiska institutioner och rättsstatsprincipen. Det behöver dessutom införas en stegvis upplagd korrigeringsmekanism för att vi ska få ett mellanting mellan den politiska dialogen och det radikala alternativ som möjliggörs genom artikel 7 i EU-fördraget och en lösning på det s.k. Köpenhamnsdilemmat i de nuvarande fördragen.

Ai.    Eftersom det inte finns några tydliga och gemensamma riktmärken ifrågasätts det hela tiden av politiska och institutionella skäl om man får betvivla att situationen i en medlemsstat är som den ska vara, när det gäller rättsstat, demokrati och grundläggande rättigheter. Eftersom det inte finns några bindande förfaranden råder det, med EU-institutionernas goda minne, en ständigt tröghet och varken fördragen eller de europeiska värdena iakttas.

Aj.    Rätten att göra framställningar har gett unionsmedborgarna och parlamentet en stark koppling till varandra. Det europeiska medborgarinitiativet har skapat en ny direktlänk mellan unionsmedborgarna och EU-institutionerna och kan förbättra främjandet av grundläggande och medborgerliga rättigheter. De medborgerliga rättigheterna inbegriper enligt artikel 44 i stadgan och artikel 227 i EUF-fördraget rätten att göra framställningar, som ett sätt för medborgarna att hävda sina grundläggande rättigheter.

Ak.   Kvinnor utsätts ännu för många slags diskriminering i EU och faller ofta offer för övergrepp och våld, framför allt sexuellt våld.

Al.    Våld mot kvinnor är den vanligaste kränkningen av de grundläggande rättigheterna i EU och resten av världen och förekommer i alla samhällsskikt, oberoende av ålder, utbildningsnivå, inkomst, social ställning eller ursprungs- eller bosättningsland och utgör ett av de främsta hindren mot jämställdhet.

Am.  En studie som Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter genomförde 2014 visar att de flesta kvinnor som utsätts för våld inte polisanmäler händelsen.

An.   Sexuell och reproduktiv hälsa och därtill hörande rättigheter har sin grund i grundläggande mänskliga rättigheter och är viktiga beståndsdelar av den mänskliga värdigheten(31). Att vägra att utföra abort ens för att rädda en kvinnas liv utgör en allvarlig kränkning av de mänskliga rättigheterna.

Ao.   Handel med och sexuellt utnyttjande av kvinnor och flickor utgör en tydlig kränkning av de mänskliga rättigheterna och den mänskliga värdigheten samt av grundläggande rättsprinciper och demokratiska principer. I dag är kvinnor mer utsatta för dessa hot på grund av den ökade ekonomiska otryggheten och den förhöjda risken för arbetslöshet och fattigdom.

Ap.   Det finns inte något uttryckligt omnämnande i unionslagstiftningen om våld mot kvinnor som en form av könsdiskriminering, och detta begrepp förekommer bara i tre nationella rättssystem (Spanien, Sverige och Tyskland), varför våld mot kvinnor inte betraktas som någon väsentlig jämställdhetsfråga. Medlemsstaterna definierar våld mot kvinnor och könsrelaterat våld på ad hoc-basis, och definitionerna i de nationella lagstiftningarna är högst olika, vilket gör det omöjligt att jämföra uppgifter.

Aq.   Medlemsstaterna är inte förskonade från den grymma oseden könsstympning, vars offer lär uppgå till 500 000 personer inom EU, med ytterligare 180 000 i farozonen.

Ar.    Det förekommer fortfarande många kränkningar av de grundläggande rättigheterna i EU och i medlemsstaterna, något som framgår till exempel av domar från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna och påtalats i rapporter från kommissionen, FRA, icke-statliga organisationer, Europarådet och FN, såsom kränkning av civila samhällsorganisationers förenings- och yttrandefrihet, institutionell diskriminering av hbti-personer genom äktenskapsförbud och lagar mot propaganda, och kvardröjande omfattande diskriminering och hatbrott som motiveras av rasism, främlingsfientlighet, religiös intolerans eller fördomar på grund av en persons funktionsnedsättning, sexuella läggning eller könsidentitet. Kommissionens, rådets och medlemsstaternas reaktioner är inte tillräckliga med tanke på hur allvarliga dessa ständigt återkommande kränkningar är.

As.   Samhällen där de grundläggande rättigheterna tillämpas och skyddas fullt ut har större chans att utveckla en dynamisk och konkurrenskraftig ekonomi.

At.    Romerna, som utgör den största etniska minoriteten i Europa, är fortfarande utsatta för allvarlig diskriminering, rasistattacker, hatpropaganda, fattigdom och utestängning.

Au.   Europeiska utrikestjänsten bygger på samma principer som ligger till grund för EU:s inrättande och utveckling, det vill säga demokrati, solidaritet, mänsklig värdighet och samtliga grundläggande rättigheter. Särskilda riktlinjer för mänskliga rättigheter har tagits fram för EU:s utrikespolitik, men inte i den inre politiken, vilket kan leda till anklagelser om dubbla måttstockar. När EU verkar för de grundläggande rättigheterna i sina yttre åtgärder måste det absolut åtföljas av en fast och systematisk inre politik för övervakning av att rättigheterna iakttas också inom EU.

Av.   Bestämmelserna om skydd av personuppgifter måste följa ändamåls-, behovs- och proportionalitetsprinciperna även i samband med förhandlingar och när internationella avtal ingås, vilket framgår såväl av EU-domstolens dom av den 6 april 2004 med ogiltigförklaring av direktiv 2006/24/EG som av Europeiska datatillsynsmannens yttranden.

Aw.  Rätten till respekt för privatlivet och familjelivet och skyddet av personuppgifter fastställs i stadgan och ingår därmed i EU:s primärrätt.

Ax.   Den nya tekniken kan negativt påverka de grundläggande rättigheterna och särskilt rätten till respekt för privatlivet och skyddet av personuppgifter som fastställs i artiklarna 7 och 8 i stadgan.

Ay.   Masstillgången till internet har medfört ännu fler sätt att kränka kvinnors fysiska och psykiska integritet, till exempel genom nätgromning.

Az.   Den digitala världens snabba utveckling (bland annat ökad användning av internet, applikationer och sociala nätverk) kräver ökat skydd av personuppgifter och privatliv för att dessa ska behandlas konfidentiellt och skyddas.

Ba.   Grundläggande friheter, mänskliga rättigheter och lika möjligheter måste tillförsäkras alla unionsmedborgare, inbegripet personer som tillhör nationella och språkliga minoriteter.

Bb.   Enligt WHO dödsmisshandlas minst 850 barn som är yngre än 15 år i Europa varje år.

Bc.   Enligt en undersökning från FRA om diskriminering av och hatbrott mot hbti-personer anser nära hälften av de intervjuade hbti-personerna att, förutom den diskriminering och det våld de utsätts för, är ett kränkande språkbruk gentemot hbti-personer utbrett i politiken i det land de bor i .

Bd.   Hbti-personer utsätts för institutionell diskriminering antingen genom förbud mot registrerade partnerskap eller genom lagar som förbjuder dem att hävda sin sexuella läggning.

Be.   Personer med funktionsnedsättning utsätts för flerfaldig diskriminering, vilket utgör ett hinder för dem att fullt utöva sina grundläggande rättigheter.

Bf.    Bland funktionshindrade är fattigdomsnivån 70 procent högre än genomsnittet, vilket delvis beror på begränsat tillträde till arbetsmarknaden.

Bg.   Statens konfessionslöshet och neutralitet är den bästa garanten för icke-diskriminering av olika religiösa grupper inom staten.

Bh.   Pressfrihet och frihet för samhällsaktörer såsom icke-statliga organisationer är en viktig del av principen om demokrati, rättsstaten och grundläggande rättigheter. Denna frihet har satts på spel i flera medlemsstater genom antagandet av nationella lagar eller direkta åtgärder från myndigheternas sida.

Bi.    I stadgan erkänns äldres rätt att ”leva ett värdigt och oberoende liv och att delta i det sociala och kulturella livet”.

Bj.    Straff som står i proportion till de begångna brotten avskräcker visserligen från kränkningar av grundläggande rättigheter, men brottsförebyggande måste förbli det främsta målet (genom insatser på utbildnings- och kulturområdet), i stället för efterhandsåtgärder.

Bk.   Specialiserade institutioner, såsom nationella människorättsinstitutioner och organ för främjande av likabehandling, måste fungera effektivt för att medborgarna bättre ska kunna hävda sina grundläggande rättigheter på ett sätt som får medlemsstaterna att tillämpa EU-lagstiftningen.

Bl.    Enligt artiklarna 39 och 40 i stadgan ska varje unionsmedborgare i den medlemsstat där han eller hon är bosatt ha rösträtt och vara valbar i kommunala val och i val till Europaparlamentet. Rätten till rörlighet bör inte begränsa denna rättighet.

Bm.  Kommissionen och medlemsstaterna har reagerat endast svagt på det omfattande internet- och telekommunikationsspionage som avslöjats av Edward Snowden, bedrivits inom ramen för NSA:s Prismprogram och inriktats även på EU-länder, och de har inte heller kunnat genomdriva åtgärder för att skydda unionsmedborgare eller tredjelandsmedborgare bosatta i Europa.

1.      Europaparlamentet erinrar om vikten av att garantera att de europeiska värden som anges i artikel 2 i EU-fördraget respekteras fullt ut, både i unionslagstiftningen och i den nationella lagstiftningen samt i den offentliga politiken och genomförandet av den, varvid full hänsyn samtidigt ska tas till subsidiaritetsprincipen.

2.      Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att all unionslagstiftning, bland annat programmen för ekonomisk och finansiell anpassning, genomförs i enlighet med stadgan om de grundläggande rättigheterna och den europeiska sociala stadgan (artikel 151 i EUF-fördraget).

3.      Europaparlamentet erinrar om att unionen enligt artikel 6 i EU-fördraget är skyldig att ansluta sig till Europakonventionen och noterar EU-domstolens yttrande nr 2/2013. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att inrätta nödvändiga instrument för att denna fördragsenliga skyldighet utan dröjsmål ska fullgöras. Parlamentet anser att detta måste ske med full insyn, eftersom man härigenom kommer att få en ytterligare mekanism för att öka den faktiska respekten och förbättra enskilda personers skydd mot brott mot deras grundläggande rättigheter, bland dem också rätten till ett effektivt rättsmedel, och för att EU-institutionerna ska bli mer ansvarsskyldiga för vad de gjort eller underlåtit att göra när det gäller grundläggande rättigheter.

4.      Europaparlamentet välkomnar att det utnämnts en första vice ordförande för kommissionen med behörighet i frågor med anknytning till respekten för rättsstaten och stadgan, och konstaterar hans åtagande om att den nuvarande ramen ska genomföras i vederbörlig ordning. Parlamentet förväntar sig att det inom kort antas en intern strategi för de grundläggande rättigheterna, i nära samarbete med övriga institutioner och efter samråd med en brett upplagd representation för det civila samhället och andra berörda parter. Denna strategi bör baseras på artiklarna 2, 6 och 7 i EU-fördraget och stå i konsekvens med de principer och mål som anges i artiklarna 8 och 10 i EUF-fördraget. Parlamentet beklagar djupt bristen på politisk vilja att använda artikel 7 i EU-fördraget som avskräckande straffåtgärd mot medlemsstater som gör sig skyldiga till kränkningar av grundläggande rättigheter.

5.     Europaparlamentet understryker behovet av att fullt ut utnyttja befintliga mekanismer, för att unionens grundläggande rättigheter och värden – som anges i artikel 2 i EU-fördraget och i stadgan om de grundläggande rättigheterna – ska respekteras, skyddas och främjas. Parlamentet framhåller att alla de instrument som fördragen för närvarande föreskriver i detta sammanhang snarast måste tillämpas och genomföras.

6.      Europaparlamentet betonar att de befintliga mekanismerna måste utnyttjas till fullo, så att objektiva utredningar och granskningar sätts i gång och överträdelseförfaranden inleds, om det finns goda skäl för detta,

7.      Europaparlamentet understryker att man kan behöva göra fördragsändringar för att ytterligare stärka skyddet av de grundläggande rättigheterna i EU-fördragen.

8.      Europaparlamentet noterar kommissionens meddelande om en ny EU-ram för att stärka rättsstatsprincipen, som är ett första försök att avhjälpa de nuvarande bristerna i arbetet med att förebygga och åtgärda fall av kränkningar av de grundläggande rättigheterna och rättsstatsprinciperna i medlemsstaterna. Parlamentet noterar kommissionens avsikt att fortlöpande informera Europaparlamentet och rådet om de framsteg som gjorts i varje skede. Parlamentet anser dock att den föreslagna ramen kanske inte blir ett tillräckligt eller effektivt avskräckningsmedel för att förebygga eller lösa kränkningar av de grundläggande rättigheterna i medlemsstaterna, eftersom kommissionen lagt fram den i form av ett icke-bindande meddelande, där det inte anges när ramen måste aktiveras.

9.      Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa och i ett senare skede förbättra denna ram för att

a) ta med den i den interna strategin för de grundläggande rättigheterna, eftersom rättsstatsprincipen är en förutsättning för skyddet av de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen och dess medlemsstater,

b)  bättre anlita Europarådets expertis och inrätta en formell kanal för samarbete i frågor som rör rättsstatsprincipen och de grundläggande rättigheterna,

c) tydligt fastställa kriterierna för dess tillämpning och se till att den genomförs proaktivt och med insyn, så att den med framgång kan hindra kränkningar av de grundläggande rättigheterna, framför allt definiera kriterierna för ”en klar risk för åsidosättande” och ”ett allvarligt och ihållande åsidosättande”, med stöd från bland annat rättspraxis från EU-domstolen och Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, samt för att överväga att fastställa dessa kriterier på ett sätt som gör att varje kränkning automatiskt kan utlösa mekanismen,

d)  inleda överträdelseförfaranden, vilka även kan leda till finansiella sanktioner i enlighet med artikel 260 i EUF-fördraget, om FRA skulle påtala systemsatta eller avsevärda kränkningar av artikel 2 i EU-fördraget,

e) se till att det förfarande som avses i artikel 7 i EU-fördraget automatiskt inleds om en fråga inte går att lösa med hjälp av den trestegsprocess som föreskrivs i ramen, och samtidigt klargöra vilka andra av de rättigheter som en medlemsstat har till följd av tillämpningen av fördragen, förutom rösträtten i rådet, som kan komma att tillfälligt upphävas, för att överväga om det skulle kunna bli aktuellt med ytterligare sanktioner, som skulle garantera att ramen fungerade effektivt, i enlighet med unionens lagstiftning och grundläggande rättigheter,

f)  föreskriva att alla förslag till unionslagstiftning, all EU-politik och alla EU-insatser, även av ekonomiskt slag och på området yttre förbindelser, och alla EU-finansierade insatser, ska följa stadgan och bli föremål för en noggrann förhands- och efterhandsanalys av konsekvenserna för de grundläggande rättigheterna, samt innefatta en proaktiv handlingsplan som säkerställer att nuvarande normer tillämpas effektivt och kartlägger var någonstans det behövs reformer; i samband med detta anser parlamentet att kommissionen, rådet och parlamentet bör dra full nytta av FRA:s externa och oberoende expertis i samband med lagstiftningsarbetet och utvecklingen av politiken,

g) i samarbete med FRA och nationella organ för de mänskliga rättigheterna och med bidrag från bredast möjliga representation för det civila samhället utveckla en databas för att samla in och offentliggöra alla tillgängliga uppgifter och rapporter om situationen för de grundläggande rättigheterna i EU och i enskilda medlemsstater,

10.    Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att se till att denna interna strategi åtföljs av en tydlig och detaljerad ny mekanism, som har en sund förankring i internationell rätt och i unionslagstiftningen och omfattar alla de värden som skyddas av artikel 2 i EU-fördraget, för att det ska råda konsekvens med den strategiska ram om mänskliga rättigheter och demokrati som redan tillämpas inom EU:s yttre förbindelser och för att EU-institutionerna och medlemsstaterna ska kunna ställas till svars för vad de gjort och underlåtit att göra på de grundläggande rättigheternas område. Parlamentet anser att denna mekanism bör möjliggöra övervakning av alla EU-medlemsstater i fråga om hur de följt de grundläggande rättigheterna, samt föreskriva en systematisk och institutionaliserad dialog, ifall någon eller några medlemsstater bryter mot de grundläggande rättigheterna. I syfte att fullt ut utnyttja bestämmelserna i fördragen bör kommissionen

a)  upprätta en resultattavla, byggd på gemensamma och objektiva indikatorer, för mätning av demokrati, rättsstat och grundläggande rättigheter, varvid indikatorerna bör återspegla de politiska Köpenhamnskriterierna som gäller för anslutning samt de värden och rättigheter som anges i artikel 2 i fördragen och stadgan om de grundläggande rättigheterna, samt utarbetas utgående från nuvarande normer; härvid bör kommissionen överväga att bredda resultattavlan för rättskipningen i EU så att den också omfattar att varje medlemsstat med jämna mellanrum ska bedömas när det gäller respekten för de grundläggande rättigheterna och rättsstatsprincipen,

b)  tillförsäkra en fortlöpande övervakning, baseras på den resultattavla som införts och på ett system, framtaget av kommissionen och rådet, av årliga landsspecifika bedömningar av överenstämmelsen med rättsstatsprincipen och av situationen för de grundläggande rättigheterna i samtliga EU:s medlemsstater, på grundval av uppgifter från FRA, Europarådet och dess Venedigkommission samt icke-statliga organisationer,

c) i detta sammanhang föreslå en översyn av förordningen om FRA, för att FRA ska få utökade befogenheter och större personella och ekonomiska resurser, för att kunna övervaka situationen i medlemsstaterna och offentliggöra en årlig övervakningsrapport med en ingående utvärdering av resultaten i var och en medlemsstat,

d) utfärda en formell varning om indikatorerna utgående från resultattavlan och den årligen övervakningsrapporten ger vid handen att det finns medlemsstater som bryter mot rättsstatsprincipen eller de grundläggande rättigheterna, varvid den formella varningen systematiskt bör åtföljas av en institutionaliserad dialog där, förutom kommissionen och den berörda medlemsstaten, även rådet, Europaparlamentet och den berörda medlemsstatens parlament ska delta.

e) bidra till bättra samordning mellan EU-institutionerna och EU:s byråer, Europarådet, FN och det civila samhällets organisationer och intensifiera samarbetet mellan EU-institutionerna och medlemsstaterna, bland annat mellan Europaparlamentet och de nationella parlamenten.

11.    Europaparlamentet välkomnar att rådet avser att anordna debatter om rättsstatsprincipen. Parlamentet menar emellertid att sådana debatter inte är det effektivaste sättet att lösa problemet med bristande efterlevnad av Europeiska unionens grundläggande värderingar. Parlamentet beklagar att det varken informerats eller involverats i organisationen av dessa debatter. Parlamentet uppmanar rådet att basera sina debatter på resultaten av de årliga och särskilda rapporterna från kommissionen, Europaparlamentet, det civila samhället, Europarådet och dess Venedigkommission samt andra berörda aktörer, både institutionella och andra.

12.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utreda alla påståenden om överträdelser av de grundläggande rättigheter som ingår i stadgan och att följa upp dessa påståenden om de kan bevisas. Framför allt uppmanas kommissionen eftertryckligen att inleda överträdelseförfaranden om en medlemsstat misstänks för att ha åsidosatt dessa rättigheter.

13.    Kommissionen uppmanas att ge högre prioritet till förberedelserna inför unionens anslutning till den europeiska sociala stadgan, som undertecknades i Turin den 18 oktober 1961 och reviderades i Strasbourg den 3 maj 1996.

14.    Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta och stärka nationella människorättsinstitutioner i linje med Parisprinciperna i syfte att säkra ett oberoende främjande och skydd av de mänskliga rättigheterna på nationell nivå.

15.    Europaparlamentet efterlyser garantier för bättre samordning och konsekvens mellan Europaparlamentets, Europarådets, FRA:s och EIGE:s aktiviteter.

16.    Europaparlamentet uttrycker oro över de allt flera kränkningarna av de grundläggande rättigheterna inom EU, särskilt inom området immigration och asyl, diskriminering och intolerans särskilt mot vissa befolkningsgrupper, liksom attacker mot eller påtryckningar på icke-statliga organisationer som försvarar dessa befolkningsgruppers rättigheter. Parlamentet konstaterar att medlemsstaterna är ovilliga se till att grundläggande friheter och rättigheter iakttas, särskilt gentemot romer, kvinnor, hbti-personer, asylsökande, migranter och andra utsatta grupper.

17.    Europaparlamentet uppmanar rådet att enas om vad som exakt ska ingå i de principer och standarder som följer av rättsstatsprincipen och som varierar nationellt, samt att överväga EU-domstolens redan befintliga definition av rättsstatsprincipen som utgångspunkt för debatten, nämligen bland annat legalitetsprincipen – inbegripet en öppen, ansvarsfull och demokratisk lagstiftningsprocess –, rättssäkerhet, nämligen att den verkställande makten inte får förfara godtyckligt, oberoende och opartiska domstolar, effektiv rättslig prövning med respekt för grundläggande rättigheter. och likhet inför lagen.

18.    Europaparlamentet påminner om att rättsstatsprincipen är nödvändig för att skydda de grundläggande rättigheterna och att säkerhetsåtgärder inte bör inkräkta på dem, såsom det förutsätts i artikel 52 i stadgan. Parlamentet påminner också om att var och en har rätt till frihet och personlig säkerhet enligt artikel 6 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

19.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen, rådet och medlemsstaterna att se till att de grundläggande rättigheterna och principerna, såsom de inskrivits framför allt i fördragen, stadgan och den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna införlivas i interna säkerhetsstrategier och -åtgärder redan från början, såsom föreslagits i FRA Focus-dokumentet Embedding fundamental rights in the security agenda. Europaparlamentet uppmanar med kraft EU och medlemsstaterna att införliva åtgärder för social inkludering och icke-diskriminering i framtida interna säkerhetsstrategier.

20.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att med stöd av FRA förstärka insatserna och programmen för medvetandegörande och utbildning om de grundläggande rättigheterna. Dessa program bör syfta till att skapa sammanhållning och tillit bland alla arbetsmarknadsparter och involvera civilsamhällesorganisationer, nationella människorättsinstitutioner och nationella jämlikhets- och antidiskrimineringsorgan.

21.    Europaparlamentet betonar att kommissionens roll som fördragens väktare inte är begränsad till övervakning av medlemsstaternas införlivande av lagstiftning utan också omfattar säkerställande av fullständig och korrekt tillämpning av lagar, särskilt i syfte att skydda medborgarnas grundläggande rättigheter. Parlamentet beklagar den faktiska begränsningen av stadgans tillämpningsområde till följd av en alltför strikt tolkning av artikel 51, eftersom denna tolkas på ett sätt som gör att den inte omfattar frågan om verkställande av unionslagstiftningen. Denna strategi bör ses över för att EU-medborgarnas förväntningar i fråga om de grundläggande rättigheterna ska kunna infrias. Parlamentet påminner om att medborgarnas förväntningar går utöver en strikt tolkning av stadgan och att målet bör vara att göra rättigheterna i fråga så verkningsfulla som möjligt. Det är därför beklagligt att kommissionen åberopar bristande behörighet i flera svar på de framställningar i vilka man klagar över eventuella kränkningar av de grundläggande rättigheterna. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang en mekanism för övervakning, systematisk utvärdering och utfärdande av rekommendationer för att främja övergripande överensstämmelse med grundläggande värderingar i medlemsstaterna.

22.    Europaparlamentet påminner om att det är helt avgörande att unionslagstiftningen införlivas och genomförs i rätt tid och på rätt sätt, särskilt när den påverkar och utvecklar de grundläggande rättigheterna.

Frihet och säkerhet

Yttrandefrihet och medier

23.    Europaparlamentet påminner om att yttrandefrihet, informationsfrihet och mediefrihet är av central betydelse för att säkerställa demokratin och rättsstaten. Parlamentet fördömer i skarpa ordalag våld, påtryckningar och hot mot journalister och medier, bland annat i samband med avslöjande av deras källor och av information om regeringars och staters överträdelser av de grundläggande rättigheterna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att inte genomföra sådana åtgärder som hindrar dessa friheter och upprepar att kommissionen bör se över och ändra direktivet om audiovisuella tjänster enligt mönster av vad parlamentet föreslagit i sin resolution av den 22 maj 2013,

24.    Europaparlamentet betonar att allmänna, oberoende och fria medier som kännetecknas av variation och åsiktsmångfald är en grundläggande byggsten för demokratin. Parlamentet anser att ägandet och förvaltningen av medierna inte bör koncentreras. Parlamentet betonar här att insyn i medieägandet spelar en nyckelroll för att man ska kunna övervaka investeringar som skulle kunna påverka den information som ges. Parlamentet efterlyser tillräckliga och rättvisa ekonomiska regler, också för att garantera mediepluralism på internet. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en handlingsplan för att garantera att alla medier iakttar miniminormer för oberoende och kvalitet.

25.    Europaparlamentet uttrycker sin oro över att tvångsmedel alltmer sätts in i vissa medlemsstater mot sociala rörelser och demonstrationer, samt mot mötesfriheten och yttrandefriheten. Oron gäller främst de oskäliga insatserna av maktmedel mot fredliga demonstranter och det ringa antalet polisundersökningar och förundersökningar inom detta område. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att skydda mötesfriheten och inte anta åtgärder som innebär ett ifrågasättande eller rentav en kriminalisering av utövandet av grundläggande rättigheter och friheter, såsom demonstrations- och strejkrätten eller mötes-, förenings- och yttrandefriheten. Parlamentet uttrycker sin stora oro för att nationell lagstiftning i flera medlemsstater inverkar på de grundläggande rättigheterna på allmänna platser och begränsar mötesfriheten. Parlamentet uppmanar kommissionen att övervaka och åtgärda allvarliga överträdelser mot de grundläggande rättigheterna som uppkommer genom nationell lagstiftning då begränsningar införs av säkerhetsskäl på allmänna platser.

26.    Europaparlamentet noterar att terrorhandlingar har skapat ett akut behov för EU och dess medlemsstater att förstärka åtgärder mot terrorism och radikalisering. Parlamentet uppmanar med kraft EU och de nationella myndigheterna att anta dessa åtgärder under full respekt för demokratin, rättsstaten och de grundläggande rättigheterna, däribland rätten till försvar, principen om oskuldspresumtion, rätten till en rättvis rättegång, rätten till personlig integritet och skyddet av personuppgifter. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att med full insyn utvärdera varje projekt eller förslag till nationell rätts- och lagstiftningsakt som handlar om terrorismbekämpning för att kontrollera dess förenlighet med artikel 2 i EU-fördraget och med stadgan om de grundläggande rättigheterna.

27.    Europaparlamentet inser att den stora spridningen av gränsöverskridande it-brott och it-terrorism skapar allvarliga utmaningar och problem för skyddet av grundläggande rättigheter i den digitala miljön, Parlamentet anser det nödvändigt att unionen utvecklar spetskompetens inom it-säkerhet för att stärka efterlevnaden av artiklarna 7 och 8 i stadgan på it-området.

28.    Europaparlamentet lovordar Förenta staternas senat för dess rapport om CIA:s internerings- och förhörsprogram. Parlamentet uppfordrar medlemsstaterna att inte tolerera någon tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling på sitt territorium. Parlamentet uppmanar än en gång medlemsstaterna att se till att de som kränkt de grundläggande rättigheterna i samband med transport och olovligt förvarstagande av fångar i Europeiska unionen ställs till svars. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att öppet och med insyn utreda sanningen om hur deras territorium och luftrum använts och erbjuda sig att fullständigt stödja Europaparlamentets utredning av frågan, som nyligen igångsatts på nytt, och uppföljningen av den. Parlamentet efterlyser skydd för personer som avslöjar sådana kränkningar, t.ex. journalister och visselblåsare.

29.    Europaparlamentet uttrycker sin oro för de återkommande rapporteringarna om påstådda överträdelser av EU:s grundläggande rättigheter, i synnerhet EU:s uppgiftsskyddslagstiftning, på grund av medlemsstaters och tredjeländers underrättelseverksamhet, samt uttrycker sin oro för de svaga mekanismer för demokratisk tillsyn som gör att sådan verksamhet tillåts. Europaparlamentet fördömer skarpt den massövervakning som avslöjats sedan 2013 och beklagar djupt att den fortsätter. Parlamentet vill att det bringas klarhet i övervakningen, särskilt i vad mån vissa medlemsstaters underrättelsetjänster i dagens läge är inblandade. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att oinskränkt beakta parlamentets krav och rekommendationer från dess resolution av den 12 mars 2014 om amerikanska NSA:s övervakningsprogram, övervakningsorgan i olika medlemsstater samt inverkan på EU-medborgarnas grundläggande rättigheter och på det transatlantiska samarbetet i rättsliga och inrikes frågor. Parlamentet uppmanar sin vädjan till medlemsstaterna att se till att deras underrättelsetjänsters verksamhet är förenlig med grundläggande rättigheter och underställs parlamentarisk och juridisk tillsyn.

30.    Europaparlamentet uttrycker sin oro för att medlemsstaterna antar nationella lagar som tillåter urskillningslös övervakning, och framhåller återigen behovet av säkerhetsverktyg som är målinriktade, absolut nödvändiga och proportionerliga till ett demokratiskt samhälle. Parlamentet upprepar sin uppmaning till EU och dess medlemsstater att anta ett skyddssystem för visselblåsare.

31.    Europaparlamentet beklagar att medborgarna inte känner till sina rättigheter i fråga om uppgiftsskydd och integritet samt rättsliga prövningsmekanismer. Här framhåller parlamentet de nationella uppgiftsskyddsmyndigheternas roll för att främja och ge publicitet åt dessa rättigheter. Parlamentet anser att människor, särskilt barn, måste göras medvetna om skyddet av sina personuppgifter, också på it-området, och om de faror de kan utsättas för. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att inleda informationskampanjer, i skolorna. Parlamentet betonar att med tanke på den snabba tekniska utvecklingen och det ökande antalet it-angrepp måste man i synnerhet uppmärksamma skyddet av personuppgifter på internet, med tyngdpunkten starkt förlagd till säkerheten vid behandling och lagring. Parlamentet understryker att rätten att bli bortglömd inte är absolut och behöver vägas mot andra grundläggande rättigheter, men att enskilda personer dock måste ges rätten att få sina personuppgifter på internet korrigerade. Parlamentet uttrycker stor oro över att flertalet internetanvändare har svårt att hävda sina rättigheter i den digitala världen. Parlamentet uppmanar rådet att göra snabba framsteg med uppgiftsskyddspaketet för att säkerställa en hög uppgiftsskyddsnivå över hela unionen.

32.    Europaparlamentet påminner medlemsstaterna om att de måste se till att deras underrättelsetjänster arbetar på ett lagligt sätt och helt i enlighet med fördragen och stadgan Parlamentet uppmanar i detta sammanhang medlemsstaterna att se till att nationell lagstiftning tillåter insamling och analys av personuppgifter (häribland så kallade metadata) endast med den berörda personens samtycke eller med stöd av ett domstolsbeslut på grund av skälig misstanke om att den berörda personen är involverad i någon brottslig verksamhet.

33.    Europaparlamentet betonar att olaglig insamling och behandling av uppgifter bör bestraffas på samma sätt som brott mot den traditionella sekretessen kring korrespondens. Parlamentet framhåller att det bör vara strängt förbjudet att skapa ”bakdörrar” eller andra tekniker för att försvaga eller kringgå säkerhetsåtgärder eller utnyttja deras befintliga svagheter.

34.    Europaparlamentet fördömer de påtryckningar som både offentliga och privata aktörer utövar på privata företag för att komma åt internetanvändares uppgifter, kontrollera innehållet på nätet och äventyra principen om nätneutralitet.

35.    Europaparlamentet understryker att en mycket viktig fråga för EU är att garantera de grundläggande rättigheterna i dagens informationssamhälle, eftersom den ökande användningen av informations- och kommunikationsteknik (IKT) skapar nya hot mot grundläggande rättigheter på internet, och skyddet av dem bör förstärkas genom att säkerställa att de främjas och skyddas på internet på samma sätt och i samma utsträckning som utanför internet.

36.    Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att intensivt övervaka genomförandet av den befintliga unionslagstiftningen på området och anser att medlemsstaterna bör tillämpa de straffrättsliga bestämmelserna vid brott i praktiken genom effektiv undersökning och lagföring för att garantera att offrens grundläggande rättigheter respekteras.

37.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att visa prov på största möjliga vaksamhet mot de konsekvenser som viss ny teknik, som drönare, kan få för medborgarnas grundläggande rättigheter, särskilt rätten till personlig integritet och skyddet av personuppgifter.

38.    Europaparlamentet understryker utbildningens framträdande roll för att förebygga radikalisering och framväxt av intolerans och extremism bland unga.

39.    Europaparlamentet beklagar den diskriminering, för att inte säga den brutalitet, som polisen i vissa medlemsstater utsätter minoritetsgrupper för, exempelvis migranter, romer, hbti-personer och personer med funktionsnedsättning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utreda och beivra dessa handlingar. Parlamentet anser att polisen bör göras mer uppmärksam på och få mer utbildning om diskrimineringen och våldet mot dessa minoriteter. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att återupprätta minoriteternas förtroende för polisen och uppmuntra dem att anmäla övergrepp. Parlamentet uppmanar även medlemsstaternas myndigheter att bekämpa den diskriminerande etniska profilering som vissa polisväsen ägnar sig åt.

Religions- och samvetsfrihet

40.    Europaparlamentet erinrar om artikel 10 i stadgan, som skyddar tanke-, samvets- och religionsfriheten, bland annat friheten att utöva religion efter eget val och friheten att byta religion eller övertygelse. Parlamentet anser att detta också omfattar frihet för icke-troende och fördömer alla former av diskriminering eller intolerans och efterlyser ett förbud mot all diskriminering på sådana grunder. Parlamentet beklagar djupt den senaste tidens fall av diskriminering och våld av antisemitisk och islamofobisk karaktär och uppmanar medlemsstaterna, inklusive de regionala myndigheterna, att med alla tillbudsstående medel skydda religions- och trosfriheten, och att arbeta för tolerans och interkulturell dialog med hjälp av ett effektivt politiskt beslutsfattande, där politiken mot diskriminering vid behov förstärks. Europaparlamentet erinrar om vikten av en neutral och konfessionslös stat för att motverka all slags diskriminering av religiösa, ateistiska eller agnostiska befolkningsgrupper och garantera likabehandling för alla religioner och trosuppfattningar. Parlamentet uttrycker sin oro över man inom Europeiska unionen tillämpar lagar mot hädelse och smädelse av religion, som allvarligt kan påverka på yttrandefriheten, och uppmanar med kraft medlemsstaterna att avskaffa dem. Europaparlamentet fördömer skarpt attackerna mot gudstjänstlokaler och uppmanar medlemsstaterna att inte låta dessa brott förbli ostraffade.

41.    Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen till att religions- och trosfriheten respekteras i den ockuperade delen av Cypern, där mer än 500 religiösa och kulturella minnesmärken snart kommer att störta samman.

42.    Europaparlamentet oroas över den uppblossande antisemitismen i Europa och över de allt vanligare uttalanden som förnekar förintelsen eller förringar värdet av den. Parlamentet är mycket bekymrat över att många medlemmar av det judiska samfundet funderar på att lämna Europa på grund av det tilltagande antisemitiska klimatet och den diskriminering och det våld som det judiska samfundet utsätts för.

43.    Europaparlamentet är mycket bekymrat över de allt fler islamofobiska demonstrationerna, attackerna mot moskéer och de många exemplen på hur islam blandas samman med den religiösa fanatismen hos en ytterst liten minoritet. Parlamentet beklagar diskrimineringen och våldet mot muslimerna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att systematiskt fördöma sådana handlingar och att tillämpa nolltolerans mot dem.

Jämlikhet och icke-diskriminering

44.    Europaparlamentet beklagar djupt att rådet fortfarande inte har antagit 2008 års förslag till direktiv om genomförande av principen om likabehandling av personer oavsett religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning. Parlamentet välkomnar kommissionens prioritering av det direktivet. Parlamentet upprepar sin vädjan till rådet att anta förslaget så snart som möjligt.

45.    Europaparlamentet erinrar om att mångfald, icke-diskriminering och tolerans tillhör unionens grundläggande värderingar enligt artikel 2 i EU-fördraget. Parlamentet anser att endast en politik som syftar till att främja både formell och reell jämlikhet och till att bekämpa alla former av fördomar och diskriminering kan främja ett sammanhållet samhälle genom att övervinna alla slags fördomar som inverkar menligt på den sociala integrationen. Parlamentet beklagar djupt att det ännu i dag inom EU förekommer diskriminering, marginalisering och rentav våld och övergrepp, framför allt på grund av kön, ras, hudfärg, etniskt eller socialt ursprung, genetiska särdrag, språk, religion eller övertygelse, politisk eller annan åskådning, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning.

46.    Europaparlamentet anser att unionen och medlemsstaterna måste förstärka sina åtgärder för att bekämpa diskriminering och skydda kulturell, religiös och språklig mångfald, samt arbeta för jämställdhet mellan könen, barnets rättigheter, äldres rättigheter, rättigheter för personer med funktionsnedsättning, hbti-rättigheter och nationella minoriteters rättigheter. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att låta strategier för jämlikhet även omfatta flerfaldig diskriminering.

47.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att erkänna behovet av tillförlitliga och jämförbara uppgifter om jämlikhet för att mäta diskriminering, uppdelade efter diskrimineringsgrunder, i syfte att tillhandahålla beslutsunderlag, utvärdera genomförandet av EU:s lagstiftning mot diskriminering och bättre verkställa den. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta fram enhetliga normer för insamling av uppgifter om jämlikhet på grundval av självidentifikation, EU:s normer för uppgiftsskydd och samråd med de relevanta grupperna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att samla in uppgifter om alla diskrimineringsgrunder.

48.    Europaparlamentet uppmanar med kraft EU att anta ett direktiv som fördömer könsdiskriminering och söker motverka fördomar och könsstereotyper inom utbildning och medier.

Skydd för minoriteter

49.    Europaparlamentet efterlyser ett mer konsekvent agerande från EU:s sida i fråga om skyddet av minoriteter. Parlamentet är fast övertygat om att alla medlemsstater och kandidatländer bör följa samma principer och kriterier för att ingen dubbelmoral ska gälla. Parlamentet efterlyser därför en effektiv mekanism för övervakning och säkerställande av grundläggande rättigheter för alla slags minoriteter i både kandidatländerna och EU:s medlemsstater.

50.    Europaparlamentet understryker att Europeiska unionen måste vara ett område där respekt för etnisk, kulturell och språklig mångfald råder. Parlamentet uppmanar EU-institutionerna att utarbeta ett omfattande EU-skyddssystem för nationella, etniska och språkliga minoriteter för att säkerställa deras likabehandling, med beaktande av tillämpliga internationella rättsliga standarder och befintlig bästa praxis, samt uppmanar medlemsstaterna att tillförsäkra dessa minoriteter reell jämlikhet, framför allt i frågor som berör språk, utbildning och kultur. Parlamentet uppmanar de medlemsstater som ännu inte gjort det att underteckna och effektivt genomföra ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter. Parlamentet erinrar också om att de principer som utvecklats inom ramen för OSSE måste genomföras.

51.    Europaparlamentet fördömer alla former av diskriminering på grund av språkanvändning och uppmanar de medlemsstater som ännu inte gjort det att underteckna och effektivt genomföra den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna och kommissionen att vidta alla nödvändiga åtgärder för att bekämpa oproportionerliga administrativa eller lagstiftningsmässiga hinder som kan hämma den språkliga mångfalden på europeisk eller nationell nivå.

52.    Europaparlamentet betonar att principerna om människans värdighet, likhet inför lagen och förbud mot alla typer av diskriminering utgör grunden för rättsstaten. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att anta en nationell lagstiftningsram mot alla former av diskriminering och garantera ett faktiskt genomförande av EU:s befintliga regelverk.

Situationen för romerna

53.    Europaparlamentet beklagar djupt att det i Europeiska unionen blir allt vanligare med attityder som är fientliga mot romerna och uttrycker sin oro över situationen för romerna i EU och över de många fallen av förföljelse, våld, stigmatisering, diskriminering och lagstridiga utvisningar, som strider mot de grundläggande rättigheterna och unionslagstiftningen. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att vidta åtgärder mot de medlemsstater som främjar eller tillåter institutionaliserad diskriminering och segregering, särskilt när det gäller utbildning och bostäder. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna än en gång att effektivt genomföra strategier till förmån för reell integration, att vidta kraftfullare och ändamålsenliga integrationsfrämjande åtgärder, framför allt inom områdena skydd av grundläggande rättigheter, utbildning, sysselsättning, bostäder samt hälso- och sjukvård samt att bekämpa våld och hatpropaganda mot och diskriminering av romer, såsom det förutsätts i rådets rekommendation av den 9 december 2013 om verkningsfulla åtgärder för integrering av romer i medlemsstaterna.

54.    Europaparlamentet understryker vikten av att de nationella strategierna för integrering av romer genomförs på lämpligt sätt genom att det utarbetas integrerade strategier som i en fortlöpande dialog engagerar lokala myndigheter, icke-statliga organisationer och den romska folkgruppen. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa uppföljning och bättre samordning av genomförandet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att samarbeta med företrädare för romerna för att hantera, övervaka och utvärdera projekt som påverkar deras befolkningsgrupper, och att då använda tillgängliga medel och samtidigt strikt övervaka respekten för romernas grundläggande rättigheter, även den fria rörligheten, i enlighet med direktiv 2004/38/EG om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier.

55.    Europaparlamentet beklagar den rådande diskrimineringen av romer i de nationella utbildningssystemen och på arbetsmarknaden. Parlamentet understryker att i synnerhet romska kvinnor och barn i allt större omfattning utsätts för flerfaldiga och samtidiga kränkningar av sina grundläggande rättigheter. Parlamentet upprepar hur viktigt det är att skydda och främja romska barns lika tillgång till alla rättigheter.

56.    Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att enligt Europadomstolens rättspraxis anta nödvändiga lagstiftningsändringar när det gäller sterilisering och att betala ersättning till offer för tvångssterilisering som utförts på romska kvinnor och kvinnor med psykiska funktionsnedsättningar.

Våld mot kvinnor och jämställdhet mellan kvinnor och män

57.    Europaparlamentet uppmanar med kraft EU och medlemsstaterna att bekämpa och lagföra alla former av våld mot och diskriminering av kvinnor. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att framför allt effektivt bekämpa konsekvenserna av våld i hemmet och sexuellt utnyttjande i alla dess former, däribland sådant som drabbar flykting- och invandrarbarn, liksom också tidiga eller tvångsäktenskap.

58.    Europaparlamentet uttrycker oro över omfattningen och formerna av våld mot kvinnor i EU, något som FRA dokumenterat i sin EU-omfattande studie, av vilken det framgår att en av tre kvinnor har upplevt fysiskt och/eller sexuellt våld sedan 15 års ålder och att uppskattningsvis 3,7 miljoner kvinnor i EU upplever sexuellt våld under loppet av ett år. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att se över den nuvarande lagstiftningen och fortsätta högprioritera våld mot kvinnor, eftersom könsrelaterat våld inte bör tolereras. Parlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra till nationella ratificeringar och att inleda förfarandet för EU:s anslutning till Istanbulkonventionen så snart som möjligt. Parlamentet understryker att samtliga medlemsstaters omedelbara anslutning till Istanbulkonventionen skulle leda till utveckling av en integrerad politik och till att främja internationellt samarbete mot allt slags våld mot kvinnor, bland annat sexuella trakasserier på och utanför internet.

59.    Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta nätverk av centrum som tillhandahåller stöd och skyddat boende för kvinnor som utsatts för människohandel och prostitution och att säkerställa att de får psykologiskt, medicinskt, socialt och juridiskt stöd samt att vidta åtgärder för att dessa personer ska få stadigvarande arbete med därtill hörande rättigheter.

60.    Europaparlamentet finner det mycket oroande att det fortfarande förekommer kvinnlig könsstympning, då det är en form av grovt våld mot kvinnor och flickor och en oacceptabel kränkning av deras rätt till fysisk integritet. Parlamentet uppmanar eftertryckligen EU och medlemsstaterna att vara ytterst vaksamma och att bekämpa dessa gärningar inom sina gränser i syfte att få bukt med dem snarast möjligt. Parlamentet uppmanar i synnerhet medlemsstaterna att inta ett bestämt och avskräckande förhållningssätt genom att utbilda människor som arbetar med migranter och att systematiskt och effektivt väcka åtal mot och bestraffa dem som utför könsstympningar. Här måste det råda nolltolerans. Parlamentet insisterar på att detta måste gå hand i hand med informations- och upplysningskampanjer riktade till de berörda grupperna. Parlamentet ser positivt på att personer som utsatts för könsstympning betraktas som utsatta personer i EU:s asyllagstiftning och att könsstympning enligt denna lagstiftning är ett av de kriterier som ska beaktas vid beviljande av asyl.

61.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa en kontinuerlig insamling av uppgifter om förekomsten av och karaktären på det våld som utövas mot kvinnor, som en grund för en kraftfull politik för att förebygga våld och tillgodose offrens behov, bland annat genom att utvärdera genomförandet av EU:s brottsofferdirektiv (2012/29/EU) och ordna informationskampanjer mot sexuella trakasserier. Insamlingsarbetet bör bygga vidare på den första EU-omfattande undersökningen från FRA och baseras på samarbete mellan kommissionen (inklusive Eurostat), FRA och Europeiska jämställdhetsinstitutet. Parlamentet upprepar begäran i sin resolution av den 25 februari 2014 om bekämpning av våld mot kvinnor (2013/2004(INL)) att kommissionen ska lägga fram ett förslag till akt som fastställer åtgärder för att främja och stödja medlemsstaternas insatser i arbetet med att förebygga våld mot kvinnor och flickor. Kommissionen uppmanas även att utse 2016 till året för bekämpande av våld mot kvinnor och flickor.

62.    Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att bekämpa och lagföra alla former av våld mot kvinnor. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag för att förbjuda våld mot kvinnor i EU.    

63.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka medvetenheten bland allmänheten om behovet av en kultur präglad av respekt och tolerans i syfte att undanröja alla former av diskriminering av kvinnor. Parlamentet uppmanar dessutom medlemsstaterna att säkerställa genomförandet av nationella strategier om respekt för och skydd av kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter. Parlamentet insisterar på att unionen har i uppgift att medvetandegöra människor om denna fråga och att främja bästa praxis på området, eftersom hälsa är en grundläggande rättighet och är en förutsättning för åtnjutandet av andra mänskliga rättigheter.

64.    Europaparlamentet är mycket oroat över kvinnornas underrepresentation i beslutsfattandet, i företagen och deras styrelser och i de vetenskapliga och politiska sfärerna, på både nationell och internationell nivå (storföretag, nationella val och EU-val) men i synnerhet på lokal nivå. Parlamentet efterlyser stöd åt kvinnor i deras karriärutveckling och strävan att nå ledande befattningar, och uppmanar EU:s institutioner att ägna större uppmärksamhet åt att endast 17,8 procent av styrelseledamöterna i de största börsnoterade företagen i EU är kvinnor.

65.    Europaparlamentet uppmanar rådet att häva blockeringen av direktivet om mammaledighet eftersom denna lagstiftning kommer att göra att verklig och påtaglig jämställdhet kan uppnås och att en harmonisering kan ske på unionsnivå.

66.    Europaparlamentet påminner om att mer än hälften av alla med högre universitetsexamen är kvinnor, men att detta inte kommer till synes på arbetsmarknaden, framför allt inte på högre beslutsfattarposter. Parlamentet uppmanar därför alla medlemsstater att göra allt som behövs för att lika många kvinnor som män ska finnas ute på arbetsmarknaden, och för att hjälpa kvinnor komma åt högre uppsatta tjänster, och, framför allt, att nå fram till en överenskommelse om förslaget till direktiv om en jämnare könsfördelning bland icke verkställande styrelseledamöter i börsnoterade företag och därmed sammanhängande åtgärder. Parlamentet beklagar att kvinnor i EU fortfarande tjänar i genomsnitt 16 % mindre än män för lika arbete och uppmanar därför EU att fortsätta med sitt arbete med att i enlighet med artikel 157 i EUF-fördraget säkerställa jämställdhet mellan kvinnor och män i fråga om lön, pension och deltagande på arbetsmarknaden, även i högsta ledande ställning och anser att detta arbete bör bidra till fattigdomsbekämpning och till att få Europa att dra full nytta av all talang som finns. Parlamentet beklagar djupt att arbetslösheten fortfarande är avsevärt mer utbredd bland kvinnor än bland män, och betonar att ekonomiskt oberoende för kvinnor måste finnas med som ett inslag i kampen mot fattigdomen.

67.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skärpa övervakningen av att jämställdhetsprincipen respekteras i unionslagstiftningen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra en liknande analys av sin nationella lagstiftning.

68.    Europaparlamentet konstaterar att sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) är en grundläggande rättighet och en väsentlig beståndsdel i mänsklig värdighet, jämställdhet och självbestämmande. Parlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att i EU:s nästa hälsostrategi inbegripa sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter som en grundläggande mänsklig rättighet, i syfte att säkerställa konsekvens mellan EU:s interna och externa politik i fråga om grundläggande rättigheter, i enlighet med parlamentets uppmaning av den 10 mars 2015.

69.    Europaparlamentet konstaterar att vägran att utföra abort ens för att rädda en kvinnas liv utgör en allvarlig kränkning av de grundläggande rättigheterna.

70.    Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i samverkan med kommissionen erkänna rätten till säkra och moderna preventivmedel och till sexualundervisning i skolorna. Parlamentet uppmanar kommissionen att komplettera den nationella politiken för att förbättra folkhälsan och att samtidigt hålla parlamentet fullt underrättat.

Barns rättigheter

71.    Europaparlamentet fördömer skarpt allt våld mot och all misshandel av barn och uppmanar medlemsstaterna att, som parter i FN:s konvention om barnets rättigheter, vidta lämpliga åtgärder för att skydda barn mot alla former av fysiskt och psykiskt våld, däribland även fysisk misshandel och sexuella övergrepp, tvångsäktenskap, barnarbete och sexuellt utnyttjande.

72.    Europaparlamentet fördömer skarpt det sexuella utnyttjandet av barn, framför allt den växande barnpornografin på internet. Parlamentet uppmanar med kraft unionen och medlemsstaterna att med gemensamma krafter bekämpa dessa allvarliga kränkningar av barnets rättigheter och att ta vederbörlig hänsyn till de krav som parlamentet formulerade i sin resolution av den 11 mars 2015 om sexuella övergrepp mot barn på internet. Parlamentet upprepar sin uppmaning till de medlemsstater som ännu inte gjort det att införliva direktivet om bekämpande av sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi. Parlamentet uppmanar även unionen och de medlemsstater som ännu inte gjort det att ratificera Europarådets konvention om skydd för barn mot sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp.

73.    Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra direktiv 2011/93/EU om bekämpande av sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi, och att stärka de brottsbekämpande myndigheternas rättsliga möjligheter, tekniska kapacitet och finansiella resurser för att öka samarbetet, bland annat med Europol, i syfte att kartlägga och upplösa nätverk av barnsexförbrytare effektivare, samtidigt som de inblandade barnens rättigheter och säkerhet måste prioriteras.

74.    Europaparlamentet framhåller den viktiga roll som yrkesverksamma som arbetar med barn – exempelvis lärare, ungdomsarbetare och barnläkare – har för att identifiera tecken på fysiskt och psykiskt våld mot barn, även i form av mobbning på internet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att dessa yrkesverksamma medvetandegörs och utbildas i detta avseende. Parlamentet uppmanar även medlemsstaterna att inrätta telefonjourer där barn kan anmäla alla fall av misshandel, sexuellt våld, hot eller trakasserier som de utsätts för.

75.    Europaparlamentet anser att barns personuppgifter på internet måste skyddas i vederbörlig ordning och att barn måste informeras på ett barnanpassat sätt om riskerna med och följderna av att de använder sina personuppgifter på internet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att inleda informationskampanjer, i skolorna. Parlamentet betonar att det bör vara förbjudet att upprätta internetprofiler av barn.

76.    Europaparlamentet fördömer alla former av diskriminering mot barn, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra en samlad insats för att utrota diskriminering mot barn. Parlamentet uppmanar i synnerhet medlemsstaterna och kommissionen att uttryckligen behandla barn som en prioritet vid programplaneringen och genomförandet av regional- och sammanhållningspolitiken.

77.    Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera alla barn en effektiv tillgång till rättssystemet, oavsett om barnen uppträder som misstänkta, förövare, offer eller parter i ett förfarande. Parlamentet bekräftar vikten av att stärka rättssäkerhetsgarantierna för barn i straffrättsliga förfaranden, särskilt i samband med de pågående diskussionerna om ett direktiv om särskilda rättssäkerhetsgarantier för barn som är misstänkta eller tilltalade i brottmålsförfaranden.

78.    Europaparlamentet oroas över föräldrars internationella bortföranden av barn. Parlamentet betonar härvidlag den viktiga roll som innehas av dess ombudsman för barn som förs bort vid internationella vårdnadstvister. Parlamentet understryker vikten av en gemensam EU-strategi för att hitta försvunna barn i EU. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka polissamarbetet och det rättsliga samarbetet i gränsöverskridande fall som inbegriper försvunna barn, och att inrätta telefonjourer för att leta efter försvunna barn.

79.    Europaparlamentet erinrar om att barnets bästa enligt artikel 24 i stadgan alltid ska komma i främsta rummet i all politik och alla åtgärder som rör barn. Parlamentet erinrar om att rätten till utbildning står inskriven i stadgan och att utbildning är av yttersta vikt, inte bara för barnets välbefinnande och personliga utveckling, utan också för hela samhällets framtid. Parlamentet anser att utbildning för barn från låginkomstfamiljer är en viktig förutsättning för att lyfta dessa barn ur fattigdom. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att främja en högkvalitativ utbildning för alla.

80.    Europaparlamentet betonar att unionsmedborgarnas barns intressen och rättigheter bör ges ett ordentligt skydd, inte bara inom EU utan också utanför gränserna, och efterlyser därför ett ökat samarbete med de institutioner som är ansvariga för barns välfärd i de nordiska länder som inte är med i EU. Parlamentet anser att alla EU:s partner, inklusive EES-länderna, bör ratificera Haagkonventionen från 1996 om behörighet, tillämplig lag, erkännande, verkställighet och samarbete i frågor om föräldraansvar och åtgärder till skydd för barn.

81.    Europaparlamentet inser att den finansiella och ekonomiska krisen har haft allvarlig negativ inverkan på förverkligandet av barns rättigheter och välbefinnande. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra mer för att bekämpa barnfattigdom och social utestängning genom att verkligen genomföra kommissionens rekommendation Bryta det sociala arvet – investera i barnens framtid med hjälp av integrerade strategier som stöder tillgången till tillräckliga resurser, gör det möjligt att ta del av kvalitetstjänster till överkomliga priser och främjar barns deltagande i beslutsfattande som angår dem. Kommissionen uppmanas att vidta ytterligare åtgärder för övervakning av rekommendationens genomförande.

82.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en ambitiös och omfattande efterföljare till EU:s agenda för barnets rättigheter under 2015. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att barns rättigheter effektivt integreras i all unionslagstiftning och i EU:s alla politiska och ekonomiska beslut. Kommissionen uppmanas att årligen rapportera om vilka framsteg som gjorts med respekten för barns rättigheter och med ett fullständigt genomförande av EU:s regelverk om barns rättigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att mandatet för samordnaren för barns rättigheter och dennes resurser på ett adekvat sätt speglar EU:s åtagande att systematiskt och effektivt integrera barns rättigheter i all verksamhet och att anta de utlovade EU-riktlinjerna för integrerade system för skydd av barn.

83.    Europaparlamentet välkomnar trenden att kriminalisera tvångsäktenskap i medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vara på sin vakt och att utbilda och medvetandegöra personal som kommer i kontakt med barn, såsom lärare och pedagoger, för att de ska kunna identifiera barn som riskerar att föras till sitt ursprungsland för att ingå tvångsäktenskap.

Hbti-personers rättigheter

84.    Europaparlamentet fördömer på det skarpaste diskrimineringen av och våldet mot hbti-personer på EU:s territorium, som underblåses av en lagstiftning och politik som inskränker de grundläggande rättigheterna för dessa personer. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att lagstifta och föra politik mot homo- och transfobi. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att utfärda en handlingsplan eller strategi för jämlikhet på EU-nivå med avseende på sexuell läggning och könsidentitet, vilket parlamentet krävt vid upprepade tillfällen och vilket även utlovats av kommissionär Jourová under kommissionsutfrågningarna. Parlamentet erinrar sig i detta sammanhang sin resolution av den 4 februari 2014 om EU:s färdplan mot homofobi och diskriminering på grund av sexuell läggning och könsidentitet, men framhåller dock att denna övergripande politik måste respektera befogenheterna hos Europeiska unionen samt hos dess byråer och medlemsstater.

85.    Europaparlamentet anser att hbti-personers grundläggande rättigheter torde bli mer skyddade om dessa personer har rätt att ingå juridiskt erkända relationer, såsom samboförhållanden, registrerade partnerskap eller äktenskap. Parlamentet gläds åt att 19 medlemsstater för närvarande erbjuder dessa alternativ, och uppmanar andra medlemsstater att också överväga detta. Parlamentet upprepar dessutom sin uppmaning till kommissionen att lägga fram ett förslag till en ambitiös förordning om fullständigt ömsesidigt erkännande av verkningarna av alla civilståndshandlingar inom EU, inklusive rättsligt erkännande av könstillhörighet, äktenskap och registrerade partnerskap, för att minska diskriminerande rättsliga och administrativa hinder för medborgare som utövar sin rätt till fri rörlighet.

86.    Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vara vaksamma och bestämda och att bestraffa förolämpningar och stigmatiseringar av hbti-personer som offentliga företrädare gör sig skyldiga till i det offentliga rummet.

87.    Europaparlamentet uppmuntrar EU:s medlemsstater att stödja fackföreningar och arbetsgivarorganisationer i deras arbete med att anta strategier för mångfald och icke-diskriminering med fokus på hbti-personer.

88.    Europaparlamentet anser att medlemsstaternas myndigheter bör göra det lättare för personer som genomgått könsbyte att få sin nya könstillhörighet erkänd i officiella handlingar. Parlamentet upprepar sitt fördömande av alla förfaranden för juridiskt erkännande som ålägger sterilisering av transpersoner.

89.    Europaparlamentet beklagar djupt att transpersoner fortfarande betraktas som psykiskt sjuka i de flesta medlemsstater, och uppmanar dessa stater att se över sina kataloger över psykisk hälsa och att samtidigt se till att medicinskt nödvändig behandling förblir tillgänglig för alla transpersoner.

90.    Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ att verka för en avpatologisering av transidentiteter i översynen av WHO:s internationella sjukdomsklassifikation (ICD). Parlamentet uppmanar kommissionen att öka ansträngningarna för att förhindra att könsvariation i barndomen blir en ny ICD-diagnos.

91.    Europaparlamentet beklagar djupt att ”normaliserande” könsoperationer av intersexuella spädbarn är vanligt förekommande, trots att det inte är medicinskt nödvändigt. I detta sammanhang välkomnar parlamentet Maltas lag om könsidentitet, könsuttryck och könsegenskaper från april 2015, som förbjuder sådana ingrepp på intersexuella spädbarn och stärker principen om självbestämmande för intersexuella. Parlamentet uppmanar andra länder att följa Maltas exempel.

Rättigheter för personer med funktionsnedsättning

92.    Europaparlamentet beklagar den diskriminering och utestängning som personer med funktionsnedsättning utsätts för än i dag. Parlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och regionala och lokala myndigheter att genomföra EU:s handikappstrategi och att övervaka och tillämpa den relevanta EU-lagstiftningen. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att återuppta lagstiftningsinitiativet till en europeisk rättsakt om tillgänglighet i form av ett övergripande instrument för att bättre skydda personer med funktionsnedsättning och garantera att all EU-politik arbetar mot detta mål. Parlamentet uppmanar också kommissionen att maximera synergierna mellan dels EU:s handikappstrategi och dels föreskrifterna i konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor och i FN:s konvention om barnets rättigheter, för att de erkända rättigheterna faktiskt ska kunna åtnjutas och utövas i praktiken, bland annat genom harmoniserings- och genomförandeåtgärder för regelverket och kulturella och politiska insatser.

93.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen med kraft att vägleda medlemsstaterna att på bästa sätt använda EU-medel i enlighet med EU:s åligganden enligt FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, och att stödja och nära samarbeta med icke-statliga organisationer för att konventionen ska genomföras som sig bör. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att förbättra tillträdet till sysselsättning och utbildning för personer med funktionsnedsättning, inklusive personer med psykosociala funktionsnedsättningar, och att, i enlighet med artikel 26 i stadgan, ge stöd till självständigt boende och till öppenvårdsprogram.

94.    Europaparlamentet betonar att det politiska deltagandet i val för personer med funktionsnedsättning måste respekteras. Parlamentet uppmanar med tanke på detta kommissionen att även ta med en bedömning av förenligheten med konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning i sin rapportering om genomförandet av rådets direktiv 93/109/EG och 94/80/EG, som fastställer rätten att rösta och stå på valbar plats i val till Europaparlamentet och i kommunalval. Parlamentet beklagar att många personer med funktionsnedsättning som blivit av med sin rättskapacitet även förlorar sin rösträtt. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att ändra sin nationella lagstiftning, så att personer med funktionsnedsättning som förlorat sin rättskapacitet inte systematiskt också förlorar sin rösträtt, utan att i stället analysera varje enskilt fall och se till att funktionshindrade får assistans under röstförfarandet.

95.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera den europeiska lagstiftningens förenlighet med kraven i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och att via sina konsekvensanalyser utvärdera alla framtida förslag mot bakgrund av denna konvention.

96.    Europaparlamentet fördömer bruket av fysiskt och farmakologiskt tvång i samband med psykiska funktionsnedsättningar och uppmanar EU och medlemsstaterna att anta politiska åtgärder för social integration.

97.    Europaparlamentet beklagar att personer med funktionsnedsättning fortfarande stöter på hinder för sin tillgång till varu- och tjänstemarknaderna i unionen. Parlamentet anser att sådana hinder begränsar deras samhällsdeltagande och kränker de rättigheter som bland annat följer av deras unionsmedborgarskap. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra snabba framsteg i arbetet med tillgängligheten i Europeiska unionen, så att en lagstiftningsakt kan antas så snart som möjligt.

98.    Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna och medlemsstaterna att göra personer med funktionsnedsättning – även via organisationer som företräder dem – tätt involverade i beslutsprocesser inom sina respektive kompetensområden, i linje med artikel 4.3 i konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

99.    Europaparlamentet uppmanar EU:s medlemsstater och institutioner att se till att möjligheterna att delta i samrådsprocesser offentliggörs på ett tydligt och omfattande vis med hjälp av tillgängliga kommunikationssätt, att synpunkter kan lämnas i andra format, såsom brailleskrift och lättlästa format, och att offentliga utfrågningar och möten där föreslagen lagstiftning och politik diskuteras bör tillgängliggöras.

100.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att harmonisera insamlingen av uppgifter om jämlikhet genom EU:s sociala undersökningar i linje med kraven i artikel 31 i konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Parlamentet framhåller att sådan uppgiftsinsamling bör ske under användning av metoder som inkluderar alla personer med funktionsnedsättning, även dem med allvarligare funktionsnedsättningar och dem som bor på institution.

Åldersdiskriminering

101.  Europaparlamentet beklagar djupt att många äldre diskrimineras och får sina grundläggande rättigheter kränkta varje dag, särskilt när det gäller tillgång till adekvat inkomst, sysselsättning, hälso- och sjukvård och nödvändiga varor och tjänster. Parlamentet påminner om att rätten för äldre att leva ett värdigt och oberoende liv och att delta i det sociala och kulturella livet fastställs i artikel 25 i stadgan om de grundläggande rättigheterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att utveckla en strategi för demografisk förändring i syfte att genomföra artikel 25 i stadgan om de grundläggande rättigheterna.

102.  Europaparlamentet är oroat över att vanvård, försumlighet och övergrepp gentemot äldre är allmänt utbredda i medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att anta åtgärder för att bekämpa övergrepp och alla former av våld mot äldre och främja äldres oberoende genom att stödja renovering och tillgängliggörande av bostäder. Parlamentet påminner om att äldre kvinnor oftare lever under fattigdomsgränsen på grund av lönegapet och därefter pensionsklyftan mellan kvinnor och män.

103.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att unga arbetstagare, särskilt de som drabbats av den ekonomiska krisen, integreras på arbetsmarknaden, även genom att anordna och ge tillgång till utbildning för att främja ungdomars sociala ställning.

104.  Europaparlamentet kräver respekt för människors värdighet i slutet av livet, särskilt genom garantier för att önskningar som uttrycks i livstestamenten erkänns och respekteras.

105.  Europaparlamentet är oroat över att medlemsstaternas nedskärningar i offentliga utgifter och pensioner i hög grad bidrar till fattigdom bland äldre genom att deras disponibla inkomster minskar, så att deras levnadsvillkor försämras, så att de i olika hög grad kommer att ha råd att anlita olika tjänster, och så att allt fler äldre får inkomster som nätt och jämnt når över fattigdomströskeln.

Hatbrott och hatpropaganda

106.  Europaparlamentet beklagar incidenter i form av hatpropaganda eller hatbrott som grundas på rasism, främlingsfientlighet, religiös intolerans eller fördomar mot en persons funktionsnedsättning, sexuella läggning eller könsidentitet, något som förekommer dagligen i EU. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att skydda grundläggande rättigheter och att främja förståelse, acceptans och tolerans mellan olika befolkningsgrupper på deras territorium. Parlamentet uppmanar EU att prioritera kampen mot hatbrott vid utformningen av en EU-politik mot diskriminering och på det rättsliga området. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att trappa upp kampen mot hatbrott och diskriminerande attityder och beteenden genom att utveckla en heltäckande strategi för att bekämpa hatbrott, våld som bygger på fördomar och diskriminering.

107.  Europaparlamentet oroar sig över att det blir allt vanligare med hatpropaganda på internet och uppmanar medlemsstaterna att ordna så, att allmänheten lätt kan anmäla fall av näthat.

108.  Europaparlamentet uttrycker oro när det gäller utredningar och domar i samband med hatbrott i medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta alla lämpliga åtgärder för att uppmuntra till anmälan av sådana brott, också genom att tillförsäkra anmälarna ett adekvat skydd, i och med att FRA i sina storskaliga undersökningar genomgående kommit fram till att brottsoffer ogärna träder fram och gör polisanmälan.

109.  Europaparlamentet uttrycker oro över att flera medlemsstater inte korrekt har införlivat bestämmelserna i rambeslut 2008/913/RIF och uppmanar medlemsstaterna att till fullo införliva och genomföra EU:s normer och att slå vakt om att nationell lagstiftning, som straffbelägger alla former av hatbrott, uppvigling till hat och trakasserier och som systematiskt föreskriver lagföring av dessa straffbara gärningar, verkligen genomförs Parlamentet uppmanar kommissionen att övervaka ett korrekt införlivande av rambeslutet och att inleda överträdelseförfaranden mot de medlemsstater som underlåter att införliva det. Parlamentet efterlyser dessutom en översyn av rambeslutet, för att det ska täcka alla former av hatbrott och brott som begåtts med fördomar eller diskriminering som motiv, och att tydligt definiera en konsekvent standard för utredning och åtal.

110.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja utbildningsprogram för brottsbekämpande och rättsliga myndigheter, liksom för de EU-byråer som det berör, om hur man kan förebygga och bekämpa diskriminerande förehavanden och hatbrott. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att förse de myndigheter som ansvarar för utredning och åtal med praktiska verktyg och färdigheter för att de ska kunna identifiera och hantera de brott som omfattas av rambeslutet och interagera och kommunicera med offren.

111.  Europaparlamentet ser med oro på framväxten av politiska partier som bygger sina politiska program på etniskt, sexuellt eller religiöst betingad utestängning.

112.  Europaparlamentet är mycket bekymrat över att rasistiska och främlingsfientliga handlingar och uttalanden kommit att framstå som allt banalare, på grund av att främlingsfientliga grupper, som i vissa fall har fått eller sökt status som politiska partier, har blivit allt synligare i det offentliga rummet.

113.  Europaparlamentet är mycket oroat över framväxten av politiska partier som använder den nuvarande ekonomiska och sociala krisen för att berättiga sitt rasistiska, främlingsfientliga och anti-islamiska budskap.

114.  Europaparlamentet fördömer skarpt att paramilitära grupper, i vissa fall direkt knutna till ett politiskt parti, hotar och trakasserar minoriteter, särskilt romer och migranter. Medlemsstaterna uppmanas eftertryckligen att förbjuda och bestraffa sådana förehavanden.

Hemlösa

115.  Europaparlamentet är oroat över hur många som blivit hemlösa som en följd av den ekonomiska krisen. De hemlösa måste förbli integrerade i samhället, och deras isolering och marginalisering måste bekämpas. I detta avseende uppmanas medlemsstaterna att anta en ambitiös politik för att hjälpa dessa människor. Parlamentet betonar att hemlösa är utsatta människor och uppmanar återigen medlemsstaterna att inte stämpla dem som kriminella. Medlemsstaterna uppmanas att avskaffa alla lagar och all politik som utmålar dem som sådana. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utarbeta nationella strategier för att bekämpa hemlösheten på sitt territorium. Parlamentet betonar att rätten till bostadsbidrag för de fattigaste i samhället anges i stadgan om de grundläggande rättigheterna.

Rättigheter för migranter och sökande av internationellt skydd

116.  Europaparlamentet beklagar djupt de upprepade och tragiska förlusterna av människoliv i Medelhavet och den roll som spelas av smugglare och människohandlare, som förvägrar migranterna deras grundläggande rättigheter. Parlamentet påpekar att EU och medlemsstaterna bör göra mera för att förhindra nya tragedier till havs. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att ställa solidariteten och respekten för migranters och asylsökandes grundläggande rättigheter i centrum för EU:s migrationspolitik. Framför allt vill parlamentet:

–  betona att man måste integrera grundläggande rättigheter i allt som har med EU:s migrationspolitik att göra och genomföra en utförlig bedömning av vilka konsekvenser alla åtgärder och mekanismer som berör migration, asyl och gränsövervakning får för migranters och asylsökandes grundläggande rättigheter, varvid medlemsstaterna särskilt uppmanas respektera utsatta migranters rättigheter,

–  understryka att det behövs en helhetssyn från EU:s sida till förmån för ökad konsekvens mellan EU:s politik på det interna och det externa planet, varvid EU och medlemsstaterna uppmuntras att sätta respekten för migranternas rättigheter i centrum av alla bilaterala eller multilaterala samarbetsavtal med tredjeländer, inklusive återtagandeavtal, partnerskap för rörlighet och tekniska samarbetsavtal.

–  påminna medlemsstaterna om deras internationella skyldighet att hjälpa människor i sjönöd,

–  uppmana EU och medlemsstaterna att ändra eller se över eventuell lagstiftning som gör det straffbart att hjälpa migranter i sjönöd,

–  understryka att rätten att söka asyl är en grundläggande rättighet, varvid EU och medlemsstaterna uppmuntras att öppna, och ägna tillräckligt med resurser för att skapa, nya, säkra och lagliga inresemöjligheter och inresevägar så att asylsökande kan komma in i Europeiska unionen och så att riskerna med att ta sig in olagligt minskar, samt att bekämpa nätverk av smugglare och människohandlare som tjänar pengar på att utsätta migranter för livsfara och på att utnyttja dem sexuellt eller som arbetskraft,

–  uppmana alla EU-medlemsstater att delta i EU:s vidarebosättningsprogram och uppmuntra till användning av viseringar av humanitära skäl,

–  med kraft uppmana medlemsstaterna att garantera skäliga mottagningsvillkor som stämmer överens med både de befintliga grundläggande rättigheterna och med asyllagstiftningen, varvid särskild uppmärksamhet bör ägnas utsatta människor, samt att minska risken för att asylsökande blir socialt utestängda, varvid kommissionen uppmanas övervaka genomförandet av det gemensamma europeiska asylsystemet (Ceas) och, framför allt, av direktiv 2013/32/EU, med särskild uppmärksamhet inriktad på asylsökande som behöver särskilda rättssäkerhetsgarantier,

–  efterlysa att det införs ett effektivt och harmoniserat asylsystem för EU, för att asylsökande ska fördelas rättvist mellan medlemsstaterna,

–  djupt beklaga de fall av våldsam avvisning som rapporterats vid EU:s gränser och påminna medlemsstaterna att de är skyldiga att respektera principen om non-refoulement, i den form den erkänts i Genèvekonventionen och av Europadomstolen, liksom de också måste rätta sig efter förbudet mot kollektiva utvisningar enligt artikel 19 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, varvid kommissionen, dess byråer och medlemsstaterna uppmanas att se till att dessa och andra internationella och EU-relaterade skyldigheter faktiskt följs.

117.  Europaparlamentet fördömer i skarpa ordalag säkerhetsskyddet vid EU:s gränser, vilket nu ibland rentav kan utgöras av murar och taggtråd. Parlamentet är också mycket kritiskt till att det saknas lagliga inresevägar till Europeiska unionen, vilket innebär att många asylsökande och migranter tvingas ta till allt farligare metoder och är utlämnade till människosmugglare och människohandlare.

118.  Europaparlamentet efterlyser gränskontroller som tar hänsyn till de grundläggande rättigheterna, och betonar att parlamentet behöver utöva en demokratisk tillsyn av Frontex operationer.

119.  Europaparlamentet vill att all verksamhet som bedöms strida mot de grundläggande rättigheterna enligt EU-lagstiftningen eller Frontex mandat ska inställas.

120.  Europaparlamentet framhåller den negativa inverkan som Dublinförordningen har på det faktiska tillträdet till internationellt skydd, i avsaknad av ett riktigt gemensamt europeiskt asylsystem, särskilt mot bakgrund av rättspraxis vid EU-domstolen och Europadomstolen. Parlamentet fördömer att översynen av förordningen inte ledde till att den upphävdes eller till att man åtminstone slopade bestämmelsen om återsändande till det första inreselandet i EU. Likaså fördömer parlamentet att kommissionen och medlemsstaterna inte har vidtagit åtgärder om ett möjligt alternativ som bygger på solidaritet mellan medlemsstaterna.

121.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ratificera den internationella konventionen om skydd för alla migrerande arbetare och deras familjemedlemmar.

122. Europaparlamentet fördömer att irreguljära migranter, däribland asylsökande, ensamkommande minderåriga och statslösa personer, urskillningslöst och lagstridigt tas i förvar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att efterleva bestämmelserna i återvändandedirektivet, inklusive respekten för rätten till värdighet och för principen om att barnets bästa alltid ska komma i främsta rummet, samt att internationell rätt och unionslagstiftning ska följas. Parlamentet påpekar att förvarstagande av migranter måste vara en sista utväg och uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att genomföra alternativ till detta. Parlamentet fördömer de ohyggliga förhållandena i förvarsanläggningarna i vissa medlemsstater och uppmanar med kraft kommissionen att omedelbart åtgärda dem. Parlamentet upprepar att irreguljära migranter måste ges rätt att anlita ett effektivt rättsmedel om deras rättigheter kränks.

123.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att vidta nödvändiga åtgärder för att tillhandahålla information om och säkerställa insyn i förvarstagandet av migranter och asylsökande i många medlemsstater. Kommissionen uppmanas eftertryckligen att föreslå en översyn av förordning (EG) nr 862/2007, så att statistiska uppgifter om driften av förvarssystemen och förvarsanläggningarna kommer att ingå i den.

124.  Europaparlamentet understryker vikten av demokratisk tillsyn över alla former av frihetsberövanden i enlighet med asyl- och invandringslagarna. Europaparlamentets ledamöter och ledamöterna i de nationella parlamenten uppmanas att regelbundet besöka mottagnings- och förvarsenheter för migranter och asylsökande. Medlemsstaterna och kommissionen uppmanas att underlätta tillträdet till dessa enheter för icke-statliga organisationer och reportrar.

125.  Europaparlamentet efterlyser en närmare övervakning av migranternas mottagnings- och förvarsenheter och av behandlingen av migranterna och asylförfarandena i medlemsstaterna. Parlamentet är bekymrat över snabbavvisningarna och över de våldsamma incidenter som inträffat i flera olika oroshärdar i Sydeuropa. Därför är det nödvändigt att kommissionen inom denna ram omedelbart inleder en politisk dialog med de länder som tillämpar dessa förfaranden, i syfte att värna om rättsstatsprincipen.

126.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska unionen och dess medlemsstater att fastställa konkreta åtgärder och bästa praxis för att främja likabehandling och social delaktighet för att förbättra integrationen av migranter i samhället. Parlamentet erinrar här om att det är viktigt att bekämpa negativa stereotyper och vanföreställningar om migranter genom att ta fram motbilder, främst i skolan och riktat till ungdomar, i syfte att stärka de positiva effekterna av invandring.

127.  Europaparlamentet anser att migrantbarn är särskilt utsatta, i synnerhet när de kommer ensamma. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att genomföra parlamentets resolution av den 12 september 2013 om situationen för ensamkommande minderåriga i Europeiska unionen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att till fullo genomföra Ceas-paketet i syfte att förbättra villkoren för ensamkommande minderåriga i EU. Parlamentet välkomnar domstolens dom i mål C-648/11, där det anges att en asylansökan som inlämnats i fler än en medlemsstat av en ensamkommande minderårig ska prövas av den medlemsstat där den minderårige befinner sig efter att ha inlämnat en ansökan där. Parlamentet påminner om att de ensamkommande minderåriga först och främst är barn och att skydd av barn, och inte invandringspolitik, måste vara ledstjärnan för EU och medlemsstaterna när de behandlar dem.

128.  Europaparlamentet efterlyser en analys av hur medlen för inrikes frågor används, framför allt medel som är avsedda för mottagning av asylsökande. EU uppmanas att vidta åtgärder om det skulle visa sig att medel har använts till verksamheter som är oförenliga med de grundläggande rättigheterna.

129.  Europaparlamentet efterlyser stöd till de medlemsstater som ligger utmed unionens yttre gränser, så att de får hjälp med att ta itu med de systemrelaterade bristerna i mottagningsvillkoren och asylförfarandena, som förvärras av det ökade antalet asylsökande.

130.  Europaparlamentet uppmanar EU att hålla sina tjänstemän ansvariga om de skulle begå överträdelser av de grundläggande rättigheterna. Framför allt efterlyser parlamentet försäkringar om att en utredning ska inledas om det påstås ha begåtts överträdelser under insatser anordnade av Frontex, och att lämpliga åtgärder, av disciplinär eller annan natur, ska vidtas mot dem som visar sig ha begått sådana överträdelser. I detta syfte efterlyser parlamentet en intern överklagandemekanism inom Frontex, vilket Europeiska ombudsmannen krävde i sin utredning av fallet OI/5/2012/BEH-MHZ, samt ett offentliggörande av slutsatserna från utredningarna om anklagelser om överträdelser av de mänskliga rättigheterna. Dessutom begär parlamentet att Frontex-insatserna ska inställas i de fall då det begåtts överträdelser av de mänskliga rättigheterna i samband med sådana insatser, i enlighet med artikel 3.1a i förordning (EU) nr 1168/2011.

131.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utan ytterligare dröjsmål ratificera Europarådets konvention om bekämpande av människohandel.

132.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera effektiv tillgång till internationellt skydd för kvinnliga offer för könsrelaterad förföljelse. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att följa kommissionens riktlinjer för tillämpningen av direktiv 2003/86/EG om rätt till familjeåterförening, bland annat när det handlar om att familjemedlemmar som kommit inom ramen för familjeåterförening omedelbart ska beviljas eget uppehållstillstånd i särskilt svåra situationer, såsom våld i hemmet.

133.  Europaparlamentet ser positivt på att personer som utsatts för könsstympning betraktas som utsatta personer i EU:s asyllagstiftning och att könsstympning enligt denna lagstiftning är ett av de kriterier som ska beaktas vid asylansökningar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utbilda de yrkesverksamma som kommer i kontakt med migranter i att identifiera kvinnor och flickor som riskerar att utsättas för könsstympning i sitt ursprungsland.

134.  Europaparlamentet betonar att den rätt till fri rörlighet och vistelse för unionsmedborgare och deras familjer som fastställs i fördragen och garanteras av direktiv 2004/38/EG om fri rörlighet är en av unionsmedborgarnas mest konkreta grundläggande rättigheter. Parlamentet fördömer alla försök att tumma på detta regelverk, framför allt i form av att kontroller vid gränserna inom Schengenområdet införs på nytt, trots vad som står i kodexen om Schengengränserna, och begär att alla överträdelser av dessa regler ska leda till talan vid domstolen Parlamentet uttrycker sin oro över att det blir allt vanligare med snabbutvisningar av unionsmedborgare från bosättningsmedlemsstaten till följd av att de förlorat sitt jobb och sin inkomst, något som strider mot den nuvarande rättsramen. Parlamentet anser att detta är oförenligt med den anda som ligger bakom rätten till rörlighet.

Solidaritet i den ekonomiska krisen

135.  Europaparlamentet beklagar djupt vilken negativ inverkan den finansiella och ekonomiska krisen, statsskuldkrisen och de budgetrestriktioner som påförts haft på medborgerliga, sociala och kulturella rättigheter, i och med att följderna ofta blivit ökad arbetslöshet, fattigdom och osäkra arbets- och levnadsvillkor, samt utestängning och isolering, framför allt i de medlemsstater som antagit ekonomiska anpassningsprogram. Parlamentet understryker att det framgår av ett aktuellt meddelande från Eurostat att en europé av fyra numera löper risk att drabbas av fattigdom och utestängning.

136.  Europaparlamentet konstaterar att den ekonomiska krisen och motåtgärderna mot den har påverkat rätten till grundläggande förnödenheter såsom utbildning, bostad, hälso- och sjukvård samt social trygghet, och i vissa medlemsstater dessutom blivit till skada för folkhälsan överlag. Parlamentet understryker att rätten till skydd mot fattigdom och social utslagning, i enlighet med artikel 30 i den europeiska sociala stadgan ska respekteras och uppmanar alla medlemsstater att, i enlighet med nationell praxis, införa stödåtgärder för att deras medborgare ska få drägliga levnadsvillkor och den sociala utslagningen bekämpas.

137.  Europaparlamentet framhåller att såväl de EU-institutioner som de medlemsstater som genomför strukturreformer i sina sociala och ekonomiska system alltid är skyldiga att respektera stadgan och sina internationella skyldigheter och således är ansvariga för de beslut som tagits. Parlamentet kräver på nytt att ekonomiska anpassningsprogram ska avstämmas efter EU:s mål i artikel 151 i EUF-fördraget, bland annat målen om att främja sysselsättningen och förbättra levnads- och arbetsvillkoren. Parlamentet upprepar att oinskränkt demokratisk tillsyn måste tillförsäkras, genom att parlamenten effektivt får medverka när det gäller de åtgärder som EU-institutionerna och medlemsstaterna vidtagit mot krisen.

138.  Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna och medlemsstaterna att på ett jämställdhetsintegrerat sätt undersöka de föreslagna eller genomförda åtstramningspolitiska åtgärdernas inverkan på de grundläggande rättigheterna, med beaktande av dessa åtgärders oproportionerligt allvarliga konsekvenser för kvinnor. Parlamentet uppmanar EU-institutionerna att omedelbart vidta korrigerande åtgärder i fall där åtstramningsåtgärder har påverkat kvinnornas ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter negativt.

139.  Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna och medlemsstaterna att undersöka vilka konsekvenser som föreslagna eller redan vidtagna motåtgärder mot krisen får för de grundläggande rättigheterna och friheterna, bland dem också de sociala rättigheterna och arbetstagarnas rättigheter, och att vid behov vidta korrigerande åtgärder om det skulle visa sig att rättighetsskyddet försämras eller att internationell rätt, däribland ILO:s konventioner och rekommendationer, åsidosätts.

140.  Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna och medlemsstaterna att, när de antar och genomför korrigerande åtgärder och budgetnedskärningar, göra en konsekvensbedömning ur synvinkel av de grundläggande rättigheterna och att garantera att det fortfarande finns tillräckliga resurser för att slå vakt om respekten för grundläggande rättigheter och för att säkerställa de nödvändiga miniminivåerna i fråga om medborgerliga, ekonomiska, kulturella och sociala rättigheter, med särskilt fokus på de mest utsatta och socialt mest missgynnade befolkningsgrupperna.

141.  Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna och medlemsstaterna att erkänna att långsiktiga investeringar i social delaktighet är av godo eftersom sådana investeringar motverkar de höga kostnader som diskriminering och ojämlikhet medför. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra lämpliga offentliga investeringar för att upprätthålla utbildningsväsendet samt hälso- och sjukvården, och att förvissa sig om att möjligheterna att få rättvisa och domstolsprövning i händelse av diskriminering inte äventyras av radikala budgetnedskärningar för organ som verkar för jämlikhet. EU och nationella institutioner uppmanas att inte undergräva social delaktighet genom budgetåtgärder som påverkar möjligheterna att fungera för lokalt förankrade organisationer som verkar för jämlikhet.

142.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga att föreslå en anslutning till den europeiska sociala stadgan för att man verkningsfullt ska kunna garantera unionsmedborgarnas sociala rättigheter. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att arbeta för att de sociala rättigheterna i EU:s stadga utvidgas till att omfatta andra sociala rättigheter som omnämns i Europarådets reviderade sociala stadga, t.ex. rätten till arbete, rätten till skälig lön och rätten till skydd mot fattigdom och social utslagning.

Brottslighet och kampen mot korruption

143. Europaparlamentet upprepar att korruptionsbrott, framför allt i form av organiserad brottslighet, är en grov kränkning av de grundläggande rättigheterna och ett hot mot demokratin och rättsstatsprincipen. Parlamentet understryker att korruption innebär att allmänna medel inte används för de allmännyttiga ändamål de är avsedda för, så att de offentliga tjänsterna inskränks till både omfång och kvalitet, vilket i sin tur blir till stor skada för möjligheterna att behandla alla medborgare rättvist. Parlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna och de europeiska institutionerna att utveckla effektiva instrument för att förebygga, bekämpa och tillämpa påföljder för korruption och brott och att fortsätta med att regelbundet övervaka hur allmänna medel används, antingen de är europeiska eller nationella. I detta syfte uppmanas medlemsstaterna och institutionerna att underlätta ett snabbt inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten och att således ge lämpliga garantier för dess oberoende och effektivitet.

144.  Europaparlamentet understryker att korruptionen är en grov kränkning av de grundläggande rättigheterna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och institutionerna att utveckla effektiva instrument för korruptionsbekämpning och att regelbundet övervaka hur allmänna medel används, antingen de är europeiska eller nationella. Parlamentet understryker att ökad öppenhet och tillgång till offentliga handlingar för medborgare och journalister är ett effektivt sätt att avslöja och bekämpa korruption.

145.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att anta en strategi mot korruption, med effektiva instrument som komplettering. Parlamentet uppmanar samtliga medlemsstater och EU att ansluta sig till det internationella partnerskapsprogrammet för öppen förvaltning (Open Government Partnership) och utveckla konkreta strategier för att främja öppenhet, stärka medborgarnas ställning och bekämpa korruption. Medlemsstaterna uppmanas att följa upp rekommendationerna i kommissionens rapport om insatserna mot korruption och Europaparlamentets resolution av den 23 oktober 2013 om organiserad brottslighet, korruption och penningtvätt: rekommendationer med avseende på de åtgärder och initiativ som ska vidtas, och stärka polissamarbetet och det rättsliga samarbetet inom korruptionsbekämpningen.

146.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att öka sina insatser i kampen mot alla typer av grov organiserad brottslighet, inklusive människohandel, sexuella övergrepp och sexuellt utnyttjande, tortyr samt tvångsarbete, i synnerhet där kvinnor och barn är inblandade.

147.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa nya brottsrubriceringar för att motverka miljöbrott som begås av enskilda eller organiserade kriminella grupper och som har en inverkan på människors rättigheter, alltså rätten till hälsa, liv och åtnjutande av en hälsosam miljö, samt på ekonomin och användningen av allmänna medel. Parlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att undersöka det faktiska genomförandet i EU av rätten till rättslig prövning med tanke på att var och en i nuvarande och framtida generationer har rätt att leva i en miljö som främjar hälsa och välbefinnande.

148.  Europaparlamentet föreslår att det ska lanseras en kodex för korruptionsbekämpning och ett transparent system med indikatorer på korruptionsgraden i medlemsstaterna och på vilka framsteg som gjorts med att utrota korruptionen, samt en årlig jämförande rapport om i vilken utsträckning detta stora problem har fått fotfäste på europeisk nivå.

149.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att sätta stopp för skattekonkurrensen och verkningsfullt bekämpa skadlig skattepraxis, skatteundandragande och skatteflykt i EU, eftersom sådant hämmar medlemsstaternas förmåga att maximalt utnyttja sina befintliga resurser för att till fullo förverkliga ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.

150.  Europaparlamentet fördömer den växande människohandeln, särskilt för sexuella utnyttjandeändamål, och uppmanar EU och dess medlemsstater att vidta åtgärder i enlighet med EU-direktivet för att bekämpa efterfrågan för utnyttjandeändamål, som främjar alla former av denna handel.

Förhållandena i fängelser och andra anstalter

151.  Europaparlamentet påpekar att de intagnas grundläggande rättigheter måste garanteras av de nationella myndigheterna. Parlamentet beklagar djupt de dåliga förhållandena i fängelser och andra anstalter i flera medlemsstater, inklusive de överbelagda fängelserna och den dåliga behandlingen av de intagna. Parlamentet anser att EU måste anta ett instrument för att försäkra sig om att rekommendationerna från Europeiska kommittén till förhindrande av tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (CPT) och domarna från Europadomstolen verkställs.

152.  Europaparlamentet påminner om att missbruk av frihetsberövande åtgärder resulterar i överbelagda fängelser överallt i Europa, vilket utgör en kränkning av människors grundläggande rättigheter och äventyrar det ömsesidiga förtroende som krävs för ett rättsligt samarbete i Europa. Parlamentet framhåller på nytt att medlemsstaterna måste fullgöra sina åtaganden – från internationella och europeiska forum – att oftare använda sig av övervakningsåtgärder och andra påföljder som utgör ett alternativ till fängelse och att göra social återanpassning till det yttersta målet efter en interneringstid. Medlemsstaterna uppmanas därför att anta strategier för att främja utbildning och sysselsättning av personer som avtjänar fängelsestraff.

153.  Europaparlamentet upprepar sina rekommendationer till kommissionen från resolutionen av den 27 februari 2014 om översynen av den europeiska arresteringsordern (2013/2109(INL)), framför allt när det gäller införande av ett proportionalitetstest och tillämpning av de grundläggande rättigheterna som vägransgrund på den europeiska arresteringsordern eller åtgärder för ömsesidigt erkännande i allmänhet.

154.  Europaparlamentet beklagar att de tre rambeslut som omfattar överföring av fångar, övervakning och alternativa påföljder samt den europeiska övervakningsordern, och som har goda utsikter att minska fängelsernas överbeläggning, har genomförts enbart av vissa medlemsstater.

155.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att analysera hur såväl förfaranden för frihetsberövande som straffrättsliga system påverkar barn. Parlamentet påpekar att barns rättigheter runtom i EU påverkas direkt när det handlar om barn som bor med sina föräldrar på förvarsanläggningar. Parlamentet understryker att uppskattningsvis 800 000 barn i EU lever åtskilda från en fängslad förälder varje år, vilket påverkar barnens rättigheter på många sätt.

Rättvisa

156.  Europaparlamentet framhåller att utvecklingen av ett europeiskt område med rättvisa baserat på ömsesidigt erkännande och rättsskydd, med en därav åtföljande harmonisering av de olika rättssystemen i medlemsstaterna, särskilt med avseende på straffrättsliga frågor, bör kvarstå som en av EU-institutionernas högst prioriterade frågor inom ramen för EU:s agenda för rättsliga frågor till 2020. Parlamentet anser att en verkningsfull tillämpning av stadgan och EU:s sekundärrätt om grundläggande rättigheter är av avgörande betydelse för medborgarnas förtroende för ett väl fungerande europeiskt område med rättvisa.

157.  Europaparlamentet påpekar att tillgången till domstolsprövning och till en oberoende och opartisk domstol är väsentlig för skyddet av grundläggande rättigheter, som kan förverkligas endast om de kan hävdas inför domstol, samt för demokratin och rättsstatsprincipen. Parlamentet upprepar att det måste ses till att både de civilrättsliga och straffrättsliga rättssystemen är effektiva och att ett oberoende domstolsväsen måste garanteras.

158.  Europaparlamentet välkomnar den europeiska e-juridikportalen, som sköts av kommissionen, förser yrkesverksamma och allmänheten med information om rättssystem och är ett praktiskt verktyg för att förbättra tillgången till rättslig prövning, med en särskild del för grundläggande rättigheter vilken syftar till att informera medborgare om vart de kan vända sig om deras grundläggande rättigheter kränks.

159.  Europaparlamentet välkomnar de steg som redan tagits på europeisk nivå för att harmonisera medlemsstaternas rättssäkerhetsgarantier i straffrättsliga förfaranden och deras fördelar för medborgarna. Parlamentet framhåller på nytt vikten av att anta unionslagstiftning om processuella rättigheter som är förenliga med den högsta skyddsstandard som anges i stadgan, internationella människorättsfördrag och medlemsstaternas författningar.

160.  Europaparlamentet beklagar den bristfälliga tillgången till rättshjälp i många medlemsstater och det faktum att detta begränsar rätten till advokat så att den enbart omfattar personer med tillräckliga ekonomiska resurser. Det är mycket viktigt att EU antar ett starkt och heltäckande direktiv om rättshjälp.

161.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att införa åtgärder för att stödja och skydda personer som slår larm om missförhållanden (visselblåsare).

Medborgarskap

162.  Europaparlamentet anser att ett aktivt och deltagande europeiskt medborgarskap bör uppmuntras genom tillgång till handlingar och information, öppenhet, goda styrelseformer och god förvaltning, demokratiskt deltagande och demokratisk representation, där besluten fattas så nära unionsmedborgarna som möjligt. Parlamentet påpekar att det civila samhället måste ges möjlighet att delta fullt ut i beslutsfattandet på europeisk nivå, vilket är en rättighet som garanteras enligt artikel 11 i EU-fördraget, och framhåller vikten av principerna om öppenhet och dialog. Parlamentet konstaterar att medborgarnas rätt att ta del av offentliga institutioners handlingar stärker medborgarnas ställning och gör det möjligt för dem att granska och utvärdera offentliga myndigheter och ställa dessa till svars. Parlamentet beklagar djupt dödläget i översynen av förordning (EG) nr 1049/2001 och uppmanar återigen kommissionen och rådet att återuppta arbetet med parlamentets förslag som utgångspunkt.

163.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att det genomförs informationskampanjer om det europeiska medborgarskapet och om vilka rättigheter som detta medför, alltså rätten till diplomatiskt och konsulärt skydd, rätten att inge framställningar, rätten att lämna in klagomål till Europeiska ombudsmannen, rätten att rösta och kandidera i val till Europaparlamentet och rätten att ingå med medborgarinitiativ.

164.  Europaparlamentet berömmer Europeiska ombudsmannen för hennes beslutsamhet att säkerställa en god förvaltning och öppenhet inom EU:s institutioner och organ.

165.  Europaparlamentet fördömer att mer än 15 miljoner personer från icke-EU-länder och 500 000 statlösa personer diskrimineras på grund av att deras medborgarskap inte erkänns. EU och dess medlemsstater uppmanas att respektera den grundläggande rättigheten till medborgarskap, och medlemsstaterna uppmanas framför allt att ratificera och ge full verkan åt 1961 års konvention om begränsning av statslöshet och 1997 års europeiska konvention om medborgarskap.

166.  Europaparlamentet påpekar att insatserna för att informera medborgarna om deras grundläggande rättigheter är ett väsentligt inslag i den rätt till god förvaltning som fastställs i stadgan. Medlemsstaterna uppmanas att särskilt uppmärksamma de mest behövande, så att deras rättigheter förklaras för dem. Vidare uppmanas medlemsstaterna att ge sitt stöd till rättigheterna, så att de respekteras.

167.  Europaparlamentet anser att statslösa personer och tredjelandsmedborgare som är permanent bosatta i medlemsstaterna bör ha rätt att rösta i lokala val och val till Europaparlamentet.

168.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att vidta åtgärder för att befästa rätten till god förvaltning genom att göra EU:s regler för god förvaltningssed till en rättsligt bindande förordning.

169.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att genom sin politik se till att de grundläggande rättigheterna respekteras, garanteras, skyddas och vidareutvecklas i vederbörlig ordning inom EU. Medlemsstaterna uppmanas att med förnyade ansträngningar erkänna rätten att inge framställningar och rätten att vända sig till ombudsmannen som verktyg för att upprätthålla medborgarnas rättigheter.

170.  Europaparlamentet uttrycker, mot bakgrund av de hundratals framställningar som kommer in årligen, sin oro över medlemsstaternas bristfälliga faktiska genomförande av bestämmelserna – både vad gäller deras bokstav och deras anda – i EU:s miljölagstiftning, såsom direktivet om miljökonsekvensbedömning och direktivet om strategisk miljöbedömning. Kommissionen uppmanas att närmare se efter vad det handlar om vid sådana tillfällen, särskilt när enskilda, konkreta fall tas upp i dessa framställningar.

171.  Europaparlamentet upprepar vikten av det europeiska medborgarinitiativet, såsom en ny medborgerlig rättighet som infördes genom Lissabonfördraget och vars syfte är att öka deltagandedemokratin i EU. Parlamentet konstaterar att medborgarinitiativet är ett viktigt verktyg för att ge unionsmedborgarna en direktdemokratisk rättighet att bidra till EU:s beslutsprocess, utöver deras rätt att inge framställningar till Europaparlamentet och att lämna in klagomål till Europeiska ombudsmannen.

172.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka medborgarinitiativets roll genom att anta en medborgarvänlig metod för att hantera alla brister i detta instrument inom ramen för den kommande översynen av förordning (EU) nr 211/2011 och samtidigt verka för bättre informationskampanjer riktade till medborgarna om hur medborgarinitiativet ska användas och hur det kan påverka beslutsprocessen inom EU-politiken.

Brottsoffer

173.  Europaparlamentet anser skyddet av brottsoffer som en prioritering. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utan dröjsmål korrekt genomföra EU:s direktiv om brottsoffer (2012/29/EU) för att tidsfristen för införlivandet, nämligen den 16 november 2015, ska hålla, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att, i enlighet med artikel 28 i det direktivet, se till att det samlas in jämförbara uppgifter om hur direktivet införlivats och framför allt om hur offer, även offer för brott som förövats med diskriminering som motiv, har kunnat utverka sina rättigheter. Parlamentet anser att mycket återstår att göra till stöd för brottsoffer, så att de får veta om vilka rättigheter de har, och att det måste finnas effektiva omhändertagandesystem för dem, liksom det också måste ses till att poliser och rättstillämpare får utbildning så att de kan knyta tillits- och förtroendefulla relationer till offren, något som framgått av FRA:s forskning kring stöd till offer. Parlamentet välkomnar antagandet 2013 av förordningen om ömsesidigt erkännande av skyddsåtgärder i civilrättsliga frågor.

174.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och EU-medlemsstaterna att säkerställa högsta möjliga kvalitet när det gäller att samla in jämförbara uppgifter om införlivandet av direktivet om brottsoffer (Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/29/EU) och om hur brottsoffer, även de som utsatts för ett brott som begåtts med diskriminerande motiv, har använt sina rättigheter i enlighet med artikel 28 i det direktivet.

175.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att beakta den demografiska utvecklingen och hushållens förändrade storlek och sammansättning när de utformar sin politik. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att se till att deras social- och sysselsättningspolitik inte innebär diskriminering på grund av hushållens storlek och sammansättning.

176.  Europaparlamentet framhåller det rättsliga vakuum som råder kring medborgares möjlighet till rättslig prövning när medlemsstater inte har införlivat, eller för sent har införlivat, EU-lagstiftning som direkt berör dem. Det behövs på alla nivåer en samordning av insatser för att skydda och främja de grundläggande rättigheterna som omfattar både EU-institutioner, medlemsstater, regionala och lokala myndigheter, icke-statliga organisationer och civilsamhället.

177.  Europaparlamentet betonar behovet av att inom EU stärka insynen i institutionernas arbete samt det demokratiska ansvarstagandet och öppenheten, och uppmanar eftertryckligen de behöriga EU-institutionerna och alla medlemsstater att

–  göra mer för att snabbt se över förordning (EG) nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar, för att största möjliga öppenhet ska råda och för att allmänheten lättare ska få tillgång till information och handlingar, varvid kommissionen uppmanas att på nytt aktualisera lagstiftningsinitiativet till en europeisk rättsakt om tillgänglighet och utforma det som ett övergripande instrument för att ge bättre skydd åt funktionshindrade och garantera konsekvens mellan all EU-politik i detta hänseende,

–  lägga fram en översyn av förordningen om det europeiska medborgarinitiativet (förordning (EU) nr 211/2011) under innevarande valperiod i syfte att förbättra funktionen och införliva ändringsförslag för att avlägsna eventuella administrativa, organisatoriska och ekonomiska hinder som leder till att alla EU-medborgare inte ordentligt kan utöva sitt demokratiska inflytande genom medborgarinitiativ i enlighet med fördragen, varvid kommissionen eftertryckligen uppmanas att i sitt förslag ta med sådana bestämmelser som krävs för att vissa grupper av medborgare, till exempel blinda eller utlandsbosatta, inte ska hindras att utöva sin rätt att stödja medborgarinitiativ, eftersom en sådan utestängning inskränker jämlikheten och engagemanget bland medborgarna,

–  lägga fram en översyn av direktiv 93/109/EG om fastställande av närmare bestämmelser för rösträtt och valbarhet vid val till Europaparlamentet för unionsmedborgare som är bosatta i en medlemsstat där de inte är medborgare, i syfte att hjälpa unionsmedborgare som är bosatta i en annan medlemsstat än sin egen att delta i valet till Europaparlamentet i det land där de är bosatta, varvid medlemsstaterna uppmanas att se till att alla medborgare, även de som bor utanför EU, kan rösta i EU-valet, i första hand genom att genomföra en informationskampanj i god tid före valet,

–  vederbörligen beakta den ökande andel av befolkningen som helt saknar rösträtt i nationella val, eftersom de inte kan rösta vare sig i hemlandet eller i bosättningslandet.

178.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1)

Antagna texter, P7_TA(2014)0126.

(2)

Antagna texter, P7_TA(2014)0105.

(3)

EGT L 180, 19.7.2000, s. 22.

(4)

EUT C 378, 24.12.2013, s. 1.

(5)

Direktiv 2010/64/EU av den 20 oktober 2010, direktiv 2012/13/EU av den 22 maj 2012, direktiv 2013/48/EU av den 22 oktober 2013.

(6)

EUT L 328, 6.12.2008, s. 55.

(7)

EGT L 303, 2.12.2000, s. 16.

(8)

EUT L 204, 26.7.2006, s. 23.

(9)

EUT L 373, 21.12.2004, s. 37.

(10)

EUT L 101, 15.4.2011, s. 1.

(11)

EGT L 281, 23.11.1995, s. 31.

(12)

EUT L 335, 17.12.2011, s. 1.

(13)

EGT L 145, 31.5.2001, s. 43.

(14)

EUT L 59, 2.3.2013, s. 5.

(15)

Antagna texter, P7_TA(2013)0594.

(16)

Antagna texter, P7_TA(2014)0062.

(17)

EUT C 51 E, 22.2.2013, s. 101.

(18)

Antagna texter, P7_TA(2013)0387.

(19)

Antagna texter, P7_TA(2014)0173.

(20)

Antagna texter, P8_TA(2014)0105.

(21)

EUT C 124 E, 25.5.2006, s. 405.

(22)

Antagna texter, P8_TA(2014)0070.

(23)

Antagna texter, P7_TA(2013)0322.

(24)

Antagna texter, P7_TA(2014)0230.

(25)

Antagna texter, P8_TA(2015)0031.

(26)

Antagna texter, P7_TA(2013)0350.

(27)

Antagna texter, P8_TA(2014)0058.

(28)

EUT C 353 E, 3.12.2013, s. 1.

(29)

Antagna texter, P7_TA(2013)0418.

(30)

Antagna texter, P7_TA(2013)0203.

(31)

ICPD:s handlingsprogram, punkt 7.2 och 7.3.


MOTIVERING

Detta betänkande om situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen under 2013–2014 tillkommer i en särdeles gynnsam institutionell kontext där det finns en medvetenhet om respekten för de grundläggande rättigheterna i dagens EU. Vi har sedan ett tag tillbaka en ny valperiod och en alldeles färsk kommission, där respekten för stadgan om de grundläggande rättigheterna har en framträdande plats med tanke på den första vice ordföranden och hennes roll som garant för de grundläggande rättigheterna i EU.

Stadgan om de grundläggande rättigheterna tillerkänner EU:s medborgare och invånare en rad individuella, medborgerliga, politiska, ekonomiska och sociala rättigheter. I och med Lissabonfördragets ikraftträdande har stadgan fått samma bindande rättsverkan som fördragen.

Alla EU:s medborgare och invånare ska kunna åtnjuta de rättigheter som står inskrivna i stadgan oavsett kön, religion, sexuell läggning och hudfärg. Tyvärr kommer institutionella aktörer och icke-statliga organisationer med alarmerande rapporter om att ett mycket stort antal kränkningar av de grundläggande rättigheterna alltjämt förekommer i EU:s medlemsstater.

Detta är oacceptabelt. EU:s institutioner och medlemsstater måste ge ett beslutsamt och resolut svar för att förebygga och sätta stopp för sådana kränkningar. Alltför många av Europaparlamentets förslag till insatser i det förgångna har lämnats utan avseende och alltför många kränkningar av de grundläggande rättigheterna har antingen inte undvikits eller tillåts bara fortsätta.

I detta betänkande vill föredraganden utgå från de förslag och rekommendationer som Europaparlamentet lagt fram i tidigare betänkanden om situationen för de grundläggande rättigheterna och föreslå nya lösningar. Betänkandet är uppdelat i två delar: i den första behandlas institutionella frågor, i den andra analyseras situationen för olika grundläggande rättigheter.

I sitt arbete har föredraganden involverat de största institutionella aktörerna, däribland Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter och Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter, samt ombudsmän i medlemsstaterna och alla större aktörer i det civila samhället, som med hjälp av ett frågeformulär utfrågats om hur situationen för de grundläggande rättigheterna ser ut på deras område och i deras land.

I betänkandets första del föreslår föredraganden att det ska tas fram en verklig intern strategi för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen baserad på artikel 2 i EU-fördraget och under inbegripande av alla EU-organ verksamma på detta område. Det är nödvändigt att skapa konsekvens med den strategiska ramen för mänskliga rättigheter och demokrati, som tillämpas i de yttre förbindelserna, och att komma till rätta med det så kallade Köpenhamnsdilemmat, alltså att sorgfälligt kontrollera att de grundläggande rättigheterna och rättsstatsprincipen respekteras inte bara före ett EU-inträde utan även i de länder som redan är medlemmar. För att den föreslagna strategin ska vara verkligt effektiv behövs det dessutom en mekanism som verkar tillräckligt avskräckande för att förebygga och eliminera kränkningar av de grundläggande rättigheterna i medlemsstaterna.

I betänkandets andra del tar föredraganden i detalj upp ett antal kränkningar som hon ser som prioriterade mot bakgrund av den aktuella politiska situationen, såsom yttrandefriheten, behovet att skapa balans mellan respekten för de grundläggande rättigheterna och den kollektiva säkerheten, åtstramningspolitikens och korruptionens återverkningar på de grundläggande rättigheterna samt förhållandena i fängelserna. Vidare berörs även ämnen där EU har full behörighet, såsom bekämpande av diskriminering och skydd av migranters och flyktingars rättigheter.


YTTRANDE från utskottet för konstitutionella frågor (13.5.2015)

till utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor

över situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen (2013–2014)

(2014/2254(INI))

Föredragande av yttrande: Ramón Jáuregui Atondo

FÖRSLAG

Utskottet för konstitutionella frågor uppmanar utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet påpekar att det är nödvändigt att fortsätta att främja och stärka skyddet för och den fullständiga utvecklingen av de grundläggande rättigheterna i enlighet med fördragen och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och, mer specifikt, att se till att de EU-värden som anges i artikel 2 och alla relevanta artiklar i EU-fördraget respekteras och främjas av EU och dess institutioner och samtliga medlemsstater. EU-institutionerna bör gå i spetsen för denna strävan, och medlemsstaterna bör föregå med gott exempel när det gäller att genomföra dessa skyldigheter på ett ändamålsenligt sätt.

2.  Europaparlamentet betonar att EU:s anslutning till europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) i hög grad bidrar till att skydda de mänskliga rättigheter och grundläggande friheter som tillkommer unionsmedborgarna och som finns i medlemsstaterna. Parlamentet har tagit del av yttrande 2/13 från Europeiska unionens domstol, i vilket domstolen slog fast att förslaget till avtal om unionens anslutning till Europakonventionen inte var förenligt med EU-lagstiftningen. Kommissionen och rådet uppmanas att snarast ta itu med de problem som domstolen tagit upp, så att skyldigheten att ansluta sig till Europakonventionen i enlighet med artikel 6.2 i EU-fördraget uppfylls till fullo, och att så snart som möjligt återuppta förhandlingarna på ett sätt som tillför ett mervärde till skyddet av rättigheter inom EU.

3.  Europaparlamentet påpekar att alla lagstiftningsförslag, inklusive internationella avtal och generellt sett all EU-politik, bör granskas, så att det finns överensstämmelse med stadgan om de grundläggande rättigheterna. Medlemsstaterna och kommissionen uppmanas att se till att all EU-lagstiftning, särskilt de program för ekonomisk och finansiell anpassning som har inverkat negativt på levnadsvillkoren för många människor, konsekvent genomförs i enlighet med stadgan om de grundläggande rättigheterna och den europeiska sociala stadgan (artikel 151 i EUF-fördraget), särskilt när det gäller skyddet av ekonomiska och sociala rättigheter.

4.  Europaparlamentet anser att rättighetsöverträdelser, missbruk och bristande jämlikhet i medlemsstaterna undergräver demokratin, rättsstatsprincipen och medborgarnas förtroende för EU-institutionerna. Parlamentet är den enda direktvalda institution som granskar lagstiftningsförslagen och de politiska åtgärderna för att se till att de är förenliga med stadgan. EU-lagstiftaren uppmanas att främja EU:s värden i enlighet med artikel 3 i EU-fördraget och särskilt integration och jämställdhet i enlighet med artiklarna 8, 9 och 10 i EUF-fördraget.

5.  Europaparlamentet påminner om att det inom det här området är mer angeläget än någonsin att se till att det råder enhetlighet mellan de inre och yttre aspekterna, inklusive de internationella avtalen, i samband med skyddet och främjandet av de mänskliga rättigheterna i EU, och betonar att lagstiftningen och politiken när det gäller säkerhet och rättvisa och den externa dimensionen av unionens politik bör vara förenlig med stadgan om de grundläggande rättigheterna och Europakonventionen, eftersom målet för politiken för säkerhet och rättvisa måste vara att säkerställa och skydda friheten och de grundläggande rättigheterna.

6.  Europaparlamentet betonar hur viktigt det är att i alla medlemsstater säkerställa ett effektivt och enhetligt skydd av rättsstatsprincipen och se till att överträdelser av grundläggande rättigheter förebyggs. Parlamentet erkänner att rättsstatsprincipen spelar en viktig roll för att förhindra överträdelser av grundläggande rättigheter. Parlamentet påminner om att grundläggande rättigheter ingår i EU:s värden och att artikel 7 i EU-fördraget innehåller en mekanism för att bemöta en medlemsstat som allvarligt och ihållande åsidosätter eller klart och tydligt riskerar att allvarligt åsidosätta de värden som avses i artikel 2 i EU-fördraget. Artikel 7 bör tillämpas på ett enhetligt sätt i alla medlemsstater för att säkerställa likabehandling.

7.  Europaparlamentet välkomnar därför dels kommissionens rambestämmelser av den 11 mars 2014 om en ny EU-ram för att stärka rättsstatsprincipen, dels rådets (allmänna frågor) beslut av den 16 december 2014 om att inleda en kontinuerlig dialog om situationen för rättsstatsprincipen i EU mellan medlemsstaterna i rådet, eftersom båda mekanismerna bör tillämpas innan ett förfarande enligt artikel 7 i EU-fördraget inleds. Kommissionen och rådet uppmanas att regelbundet informera parlamentet.

8.  Europaparlamentet framhåller dock samtidigt de stora hindren för genomförandet, och påpekar framför allt att det formella fastställandet av att det föreligger ett allvarligt och ihållande åsidosättande av unionens grundläggande värden i en medlemsstat i enlighet med artikel 7.2 i EU-fördraget kräver enhällighet i rådet.

9.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen EU-institutionerna och medlemsstaterna att inrätta ytterligare en mekanism för att effektivt kontrollera att de grundläggande rättigheterna och rättsstatsprincipen respekteras i medlemsstaterna. Utan att påverka befintliga mekanismer vid allvarliga och ihållande överträdelser, bör detta alternativa förslag

     a)  utöka mandatet för EU:s byrå för grundläggande rättigheter, så att det i byråns ansvarsområde också ingår att övervaka situationen för de grundläggande rättigheterna och rättsstatsprincipen i varje medlemsstat, både inom och utöver tillämpningen av EU-lagstiftningen, och så att den kan offentliggöra information om en medlemstats överträdelse av de grundläggande rättigheterna,

     b)  göra det möjligt för kommissionen att, på grundval av slutsatserna i rapporterna från byrån för grundläggande rättigheter, inleda överträdelseförfaranden för överträdelser av artikel 2 i EU-fördraget för att på ett effektivt sätt säkerställa en hög skyddsnivå för de grundläggande rättigheterna inom medlemsstaterna.

10. Europaparlamentet understryker vikten av samarbete mellan EU-institutionerna och de nationella parlamenten och mellan dessa organ och Europarådet och andra organisationer. Parlamentet framhåller att skyddet av minoriteters rättigheter är en grundläggande demokratisk princip och beklagar djupt alla former av diskriminering av minoriteter och utsatta människor och folkslag i enlighet med artikel 2 i EU-fördraget. Parlamentet har tagit del av rådets beslut att övervaka människorättssituationen i EU.

11. Europaparlamentet påminner om att det är helt avgörande att EU-lagstiftningen införlivas och genomförs i rätt tid och på rätt sätt, särskilt när den påverkar och utvecklar de grundläggande rättigheterna.

12. Europaparlamentet framhåller behovet av att stärka den institutionella insynen, det demokratiska ansvarstagandet och öppenheten i EU och uppmanar eftertryckligen de behöriga EU-institutionerna och alla medlemsstater att

     –   öka sina insatser i syfte att snabbt se över förordning (EG) nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar i syfte att garantera största möjliga öppenhet och förenklade förfaranden för allmänhetens tillgång till information och handlingar; kommissionen uppmanas att i detta sammanhang återuppta lagstiftningsinitiativet till en europeisk rättsakt om tillgänglighet i form av ett övergripande instrument för att ge bättre skydd åt funktionshindrade och garantera att den berörda EU-politiken är samstämd,

     –   lägga fram en översyn av förordningen om det europeiska medborgarinitiativet (förordning (EU) nr 211/2011) under innevarande valperiod i syfte att förbättra funktionen och införliva ändringsförslag för att avlägsna eventuella administrativa, organisatoriska och ekonomiska hinder som leder till att alla EU-medborgare inte ordentligt kan utöva sitt demokratiska inflytande genom medborgarinitiativ i enlighet för fördragen; kommissionen uppmanas eftertryckligen att i sitt förslag föreskriva sådana bestämmelser som krävs för att se till att vissa grupper av medborgare, till exempel de som är blinda eller bor utomlands, inte hindras från att utöva sin rätt att stödja medborgarinitiativ, eftersom en sådan utestängning inskränker jämlikheten och engagemanget bland medborgarna,

     –   lägga fram en översyn av direktiv 93/109/EG om fastställande av närmare bestämmelser för rösträtt och valbarhet vid val till Europaparlamentet för unionsmedborgare som är bosatta i en medlemsstat där de inte är medborgare, i syfte att hjälpa unionsmedborgare som är bosatta i en annan medlemsstat är sin egen att delta i valet till Europaparlamentet i det land där de är bosatta; medlemsstaterna uppmanas att se till att alla medborgare, även de som bor utanför EU, kan rösta i EU-valet, i första hand genom att genomföra en informationskampanj i god tid före valet,

     –   vederbörligen beakta den ökande andel av befolkningen som är helt fråntagen sin rösträtt när det gäller nationella val eftersom dessa människor inte kan rösta vare sig i hemlandet eller i det land där de är bosatta.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

5.5.2015

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

20

2

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Mercedes Bresso, Fabio Massimo Castaldo, Kostas Chrysogonos, Richard Corbett, Esteban González Pons, Danuta Maria Hübner, Ramón Jáuregui Atondo, Jo Leinen, Morten Messerschmidt, Maite Pagazaurtundúa Ruiz, Paulo Rangel, György Schöpflin, Pedro Silva Pereira, Barbara Spinelli, Claudia Tapardel, Josep-Maria Terricabras, Kazimierz Michał Ujazdowski

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Max Andersson, Sylvie Goulard, David McAllister, Cristian Dan Preda, Viviane Reding


YTTRANDE från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (6.5.2015)

till utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor

över situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen (2013–2014)

(2014/2254(INI))

Föredragande av yttrande: Daniela Aiuto

FÖRSLAG

Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män uppmanar utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

A.     I artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) slås det fast att ”unionen ska bygga på värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter”.

B.     Jämställdhet är en grundläggande rättighet och en gemensam EU-princip som ännu långt ifrån har uppnåtts. Artiklarna 21 och 23 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna förbjuder all diskriminering på grund av kön, och våld mot kvinnor är ett brutalt uttryck för bristande jämställdhet och utgör en av de vanligaste typerna av kränkning av de mänskliga rättigheterna i Europa.

C.     Artikel 4 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna förbjuder alla former av omänsklig och förnedrande behandling.

D.     Sexuell och reproduktiv hälsa och därtill hörande rättigheter har sin grund i grundläggande mänskliga rättigheter och är viktiga beståndsdelar av den mänskliga värdigheten(1). Att vägra att utföra abort ens för att rädda en kvinnas liv utgör en allvarlig kränkning av de mänskliga rättigheterna.

E.     Trots vissa sektoriella framsteg under senare år har varannan kvinna någon gång i livet utsatts för en eller flera former av sexuella trakasserier, och en kvinna av tre i EU har efter 15 års ålder utsatts för fysiskt och/eller sexuellt våld någon gång i livet(2). Uppskattningsvis 500 000 kvinnor i EU har utsatts för kvinnlig könsstympning(3), och våld mot kvinnor och flickor utgör ett stort hinder för jämställdhet och en kränkning av de grundläggande rättigheterna och förblir en av de vanligaste formerna av kränkning av de mänskliga rättigheterna i EU.

F.     En studie som Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter genomförde 2014 visar att de flesta kvinnor som utsätts för våld inte polisanmäler händelsen.

G.     Det finns inte något uttryckligt omnämnande i EU-lagstiftningen om våld mot kvinnor som en form av könsdiskriminering, och detta förekommer bara i tre nationella rättssystem (Spanien, Sverige och Tyskland), varför våld mot kvinnor inte betraktas som någon väsentlig jämställdhetsfråga. Medlemsstaterna definierar våld mot kvinnor och könsrelaterat våld på ad hoc-basis, och definitionerna varierar stort i de nationella lagstiftningarna, vilket gör det omöjligt att jämföra uppgifter.

H.     Straff som står i proportion till det begångna brottet avskräcker visserligen från kränkningar av grundläggande rättigheter, men det främsta målet måste förbli att förhindra brott (genom insatser på utbildnings- och kulturområdet) i stället för att vidta åtgärder i efterskott.

I.      Våld mot kvinnor är den vanligaste kränkningen av de grundläggande rättigheterna i EU och resten av världen, det förekommer i alla samhällsskikt, oberoende av ålder, utbildningsnivå, inkomst, social ställning eller ursprungs- eller bosättningsland och utgör ett av de främsta hindren för jämställdhet.

J.      Det våld som drabbar kvinnor och flickor omfattar fysiska och psykiska övergrepp, våldtäkt, övergrepp mot barn, övergrepp med anknytning till religiös eller annan övertygelse, sexuella trakasserier och olaga förföljelse samt våld i hemmet, också med hjälp av ny teknik och internet, vilket tar sitt uttryck i misogynt språk, hot och glåpord på nätet, och i vissa fall leder detta våld till kvinnomord och/eller så kallade hedersbrott, vilket utgör en kränkning av kvinnors grundläggande rätt till värdighet, likabehandling och tillgång till rättslig prövning enligt FN:s definition. Kvinnor och flickor har rätt till lika åtnjutande och skydd av alla grundläggande friheter på det politiska, ekonomiska, sociala, kulturella och medborgerliga området och på alla andra områden(4).

K.     Tillgång till rättslig prövning är en mänsklig rättighet, och lika tillgång till rättslig prövning för kvinnor och män är en förutsättning för jämställdhet. Kvinnor står ofta inför både socioekonomiska hinder för tillgång till rättslig prövning, såsom ekonomiskt beroende, brist på ekonomiska resurser eller rättshjälp och kulturella stereotyper som leder till rädsla och skam, och förfarandemässiga hinder för tillgång till rättvisa, såsom långdragna brottsutredningar, diskriminerande praxis och få fällande domar. Kvinnor och flickor med funktionsnedsättning eller som bor på landsbygden, tillhör en minoritet eller är invandrare eller flyktingar samt hbti-kvinnor och -flickor kan i större utsträckning än andra kvinnor drabbas av institutionell diskriminering när det gäller tillgången till rättslig prövning.

L.     Handel med och sexuellt utnyttjande av kvinnor och flickor utgör en tydlig kränkning av de mänskliga rättigheterna och den mänskliga värdigheten samt av grundläggande rättsprinciper och demokratiska principer. I dag är kvinnor mer utsatta för dessa hot på grund av den ökade ekonomiska otryggheten och den förhöjda risken för arbetslöshet och fattigdom.

M.    På en traditionellt sett könssegregerad arbetsmarknad är svårigheterna att förena arbete och familjeliv och undervärderingen av kvinnors kompetens och arbete en del av de komplexa orsakerna till de bestående löne- och pensionsskillnaderna mellan könen.

N.     Diskriminering på grund av kön påverkar kvinnornas deltagande på arbetsmarknaden, särskilt bland äldre kvinnor, ensamstående föräldrar, kvinnor med funktionsnedsättning, invandrarkvinnor och kvinnor från etniska och kulturella minoriteter.

O.     Masstillgången till internet har medfört ännu fler sätt att kränka kvinnors fysiska och psykiska integritet, till exempel genom gromning på nätet.

P.     Diskriminering på grund av kön är seglivad, med allvarliga konsekvenser för privatliv, arbetsliv och familjeliv, och förekommer ofta på utbildnings- och tjänsteområdet. Det finns även många fall av diskriminering mot kvinnor på andra grunder än könstillhörighet, såsom etniskt ursprung, trosuppfattning, klasstillhörighet, sexuell läggning och funktionsnedsättning.

Q.     Den ekonomiska krisen och den åtstramningspolitik som många medlemsstater bedriver har inneburit att de tillgängliga medlen minskat och att de offentliga stödtjänsterna för offer för våld mot kvinnor har skurits ned, med en negativ effekt som urholkar de grundläggande rättigheterna och gör att kvinnor i högre grad riskerar att drabbas av fattigdom, utanförskap, diskriminering och våld.

1.      Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att i EU:s nästa hälsostrategi inbegripa sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter som en grundläggande mänsklig rättighet, i syfte att säkerställa konsekvens mellan EU:s interna och externa politik i fråga om grundläggande rättigheter, i enlighet med parlamentets uppmaning av den 10 mars 2015(5).

2.      Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att erkänna rätten till säkra och moderna preventivmedel och till sexualundervisning i skolorna.

3.      Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa genomförandet av strategier för respekt för och skydd av kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter. Parlamentet insisterar på att unionen har i uppgift att medvetandegöra människor om denna fråga och att främja bästa praxis på området, eftersom hälsa är en grundläggande rättighet och är en förutsättning för åtnjutandet av andra mänskliga rättigheter.

4.      Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå specifika åtgärder som medlemsstaterna kan vidta för att bekämpa diskriminering på flera grunder.

5.      Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja en strategi och en handlingsplan för att bekämpa alla former av könsrelaterat våld och homofobi genom att stärka det förebyggande arbetet och garantera skydd och hjälp för offren, med särskilt fokus på de mest utsatta personerna, till exempel barn, äldre, personer med funktionsnedsättning, flyktingar, asylsökande och offer för diskriminering. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en konkret och ambitiös jämställdhetsstrategi för perioden efter 2015.

6.      Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta nätverk av centrum som tillhandahåller stöd och skyddat boende för kvinnor som utsatts för människohandel och prostitution och att säkerställa att de får psykologiskt, medicinskt, socialt och juridiskt stöd samt att vidta åtgärder för att dessa personer ska hitta ett stadigvarande arbete och därtill hörande rättigheter.

7.      Europaparlamentet fördömer allt psykiskt och fysiskt våld, inbegripet sexuellt våld, mot kvinnor. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att garantera våldsoffren hjälp och skydd.

8.      Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att till fullo genomföra direktiv 2012/29/EU om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem samt direktiv 2011/99/EU om den europeiska skyddsordern.

9.      Europaparlamentet anser att våld mot kvinnor, såsom hedersmord, barnäktenskap, människohandel, kvinnlig könsstympning och våld i hemmet, utgör allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna och aldrig får rättfärdigas med hänvisning till religion, kultur eller traditioner.

10.    Europaparlamentet betonar att det för en effektiv bekämpning av våld mot kvinnor och av straffrihet krävs en attitydförändring gentemot kvinnor och flickor i samhället, där kvinnor alltför ofta framställs som underordnade och våld mot kvinnor alltför ofta tolereras eller förringas.

11.    Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra det lättare för kvinnliga våldsoffer att få tillgång till rättslig prövning, samtidigt som man främjar utbyte av bästa praxis.

12.    Europaparlamentet understryker att åtgärder måste vidtas mot könsrelaterade hinder i tillgången till rättslig prövning i medlemsstaterna, ur både socioekonomisk och förfarandemässig synvinkel, och uppmanar eftertryckligen kommissionen och medlemsstaterna att undanröja dessa. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förbättra insamlingen av könsuppdelade uppgifter om hinder i tillgången till rättslig prövning.

13.    Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen och medlemsstaterna att ratificera Istanbulkonventionen, som är ett kraftfullt verktyg för en bred bekämpning av våld mot kvinnor och flickor, inbegripet våldtäkt inom äktenskapet, våld i hemmet och kvinnlig könsstympning.

14.    Europaparlamentet finner det mycket oroande att det fortfarande förekommer kvinnlig könsstympning, då det är en form av grovt våld mot kvinnor och flickor och en oacceptabel kränkning av deras rätt till fysisk integritet. Parlamentet uppmanar eftertryckligen EU och medlemsstaterna att vara ytterst vaksamma och att bekämpa dessa gärningar inom sina gränser i syfte att få bukt med dem snarast möjligt. Parlamentet uppmanar i synnerhet medlemsstaterna att inta ett bestämt och avskräckande förhållningssätt genom att utbilda människor som arbetar med migranter och att systematiskt och effektivt väcka åtal mot och bestraffa dem som genomför könsstympningar. Här måste det råda nolltolerans. Parlamentet insisterar på att detta måste gå hand i hand med informations- och upplysningskampanjer riktade till de berörda grupperna. Parlamentet ser positivt på att personer som utsatts för könsstympning betraktas som utsatta personer i EU:s asyllagstiftning och att könsstympning enligt denna lagstiftning är ett av de kriterier som ska beaktas vid asylansökningar.

15.    Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna och medlemsstaterna att på ett jämställdhetsintegrerat sätt undersöka de föreslagna eller genomförda åtstramningspolitiska åtgärdernas inverkan på de grundläggande rättigheterna, med beaktande av dessa åtgärders oproportionerligt allvarliga konsekvenser för kvinnor. Parlamentet uppmanar EU-institutionerna att omedelbart vidta korrigerande åtgärder i fall där åtstramningsåtgärder har påverkat kvinnornas ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter negativt.

16     Europaparlamentet påpekar att alltför många kvinnor fortfarande utsätts för sexuella trakasserier, bland annat på arbetsplatsen, och att detta förekommer inom alla delar av arbetsmarknaden. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra upplysningskampanjer i frågan, riktade mot såväl det privata näringslivet som den offentliga sektorn. Medlemsstaterna uppmanas även att bekämpa straffrihet på detta område.

17.    Europaparlamentet är mycket oroat över kvinnornas underrepresentation i beslutsfattandet, i företagen och deras styrelser och i de vetenskapliga och politiska sfärerna, på både nationell och internationell nivå (storföretag, nationella val och EU-val) men i synnerhet på lokal nivå. Parlamentet efterlyser stöd åt kvinnor i deras karriärutveckling och strävan att nå ledande befattningar, och uppmanar EU:s institutioner att ägna större uppmärksamhet åt det faktum att endast 17,8 procent av styrelseledamöterna i de största börsnoterade företagen i EU är kvinnor.

18.    Europaparlamentet ser positivt på att rapporten om tillämpningen av stadgan om de grundläggande rättigheterna innehåller ett avsnitt om det direktiv som syftar till att uppnå en jämnare könsfördelning bland icke verkställande styrelseledamöter i börsnoterade företag, som ett sätt att främja de grundläggande rättigheterna i syfte att uppnå en verkligt jämn könsfördelning i företagsstyrelserna.

19.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka medvetenheten bland allmänheten om behovet av en kultur präglad av respekt och tolerans i syfte att undanröja alla former av diskriminering av kvinnor.

20.    Europaparlamentet påminner om att fler än hälften av alla med högre universitetsexamen är kvinnor. Så länge det inte råder en jämn könsfördelning bland de högre beslutsfattarna bör positiv särbehandling tillämpas i detta syfte. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta alla nödvändiga åtgärder för att främja utnämning av kvinnor till ledande poster.

21.    Europaparlamentet påpekar att löneklyftan mellan kvinnor och män utgör en oacceptabel diskriminering och strider mot EU:s fördrag (artikel 157 i EUF-fördraget), och beklagar djupt att kvinnor i EU fortfarande tjänar i genomsnitt 16 procent mindre än männen för lika arbete. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att principen om lika lön för lika arbete tillämpas inom alla delar av arbetsmarknaden.

22.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att följa situationen i EU när det gäller de grundläggande rättigheterna på grundval av könsuppdelade uppgifter.

23.    Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera oberoende och finansiell autonomi för de nationella jämställdhetsorganen, så att de kan skaffa sig nödvändig personal och utföra ett tillfredsställande arbete. Parlamentet betonar vikten av medlemsstaternas samverkan med Europaparlamentet inom jämställdhetsarbetet för att genomföra handlingsplaner och riktade rekommendationer för ökad jämställdhet, bekämpning av våld mot kvinnor och högre inkludering av kvinnor i samhället, oberoende vilken medlemsstat kvinnorna befinner sig i.

24.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka sin finansiering av projekt och partnerskap mellan medlemsstaterna och ideella organisationer med erkänd erfarenhet av att stödja kvinnor som utsatts för människohandel och prostitution.

25.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att beakta den demografiska utvecklingen och hushållens förändrade storlek och sammansättning när de utformar sin skattepolitik, sina sociala trygghetssystem och sina offentliga tjänster. Parlamentet konstaterar att antalet enpersonshushåll ökar i de flesta av medlemsstaterna men att politiken oftast direkt eller indirekt diskriminerar och missgynnar dessa. Parlamentet anser att människor inte ska belönas eller bestraffas på grund av den specifika storleken och sammansättningen på det hushåll som de ingår i. Parlamentet begär därför att politiska åtgärder ska vara neutrala i förhållande till hushållens storlek eller sammansättning.

26.    Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och EU:s institutioner att samarbeta med Europeiska jämställdhetsinstitutet och EU:s byrå för grundläggande rättigheter i enlighet med den gemensamma föresatsen att tillsammans bekämpa könsrelaterat våld och könsdiskriminering.

27.    Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta kraftfullare åtgärder mot nättroll på sociala medier, som har siktat in sig på kvinnor oproportionerligt mycket med trakasserier på internet.

28.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att erkänna och främja betydelsen av formell och informell utbildning för att bidra till uppnåendet av jämställdhet genom egenmakt för kvinnor och hbti-personer, så att deras grundläggande rättigheter skyddas.

29.    Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se över sin nationella lagstiftning och upphäva bestämmelser som diskriminerar kvinnor, såsom skett nyligen i fallet med bestämmelserna i en medlemsstats nationella pensionssystem, där den ”normala pensionsåldern” skilde sig åt beroende på den berörda personens kön och, för kvinnor, på hur många barn de uppfostrat(6).

30.    Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att erkänna kvinnors och flickors oförytterliga rätt till fysisk integritet och självständigt beslutsfattande.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

6.5.2015

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

27

5

1

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Daniela Aiuto, Maria Arena, Catherine Bearder, Beatriz Becerra Basterrechea, Malin Björk, Vilija Blinkevičiūtė, Anna Maria Corazza Bildt, Viorica Dăncilă, Iratxe García Pérez, Anna Hedh, Mary Honeyball, Teresa Jiménez-Becerril Barrio, Elisabeth Köstinger, Agnieszka Kozłowska-Rajewicz, Angelika Mlinar, Angelika Niebler, Maria Noichl, Marijana Petir, Terry Reintke, Liliana Rodrigues, Jordi Sebastià, Michaela Šojdrová, Ernest Urtasun, Ángela Vallina, Beatrix von Storch, Anna Záborská, Jana Žitňanská, Inês Cristina Zuber

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Rosa Estaràs Ferragut, Constance Le Grip, Georg Mayer, Branislav Škripek, Monika Vana, Julie Ward

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Isabella Adinolfi

(1)

ICPD:s handlingsprogram, punkt 7.2 och 7.3.

(2)

Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA) ”Violence against women: an EU-wide survey. Main results” (2014) http://fra.europa.eu/sites/default/files/fra-2014-vaw-survey-main-results_en.pdf.

(3)

Enligt uppgifter i kommissionens studie ”European Commission actions to combat violence against women” (januari 2015).

(4)

Artiklarna 1 och 3 i FN:s förklaring om avskaffande av våld mot kvinnor av den 20 december 1993 (A/RES/48/104).

(5)

Antagna texter, P8_TA(2015)0050.

(6)

Domstolens dom av den 11 april 2013, Blanka Soukupová mot Ministerstvo zemědělství, EU:C:2013:223.


YTTRANDE från utskottet för framställningar (5.5.2015)

till utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor

över situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen (2013–2014)

(2014/2254(INI))

Föredragande av yttrande: Soledad Cabezón Ruiz

FÖRSLAG

Utskottet för framställningar uppmanar utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

       med beaktande av andra delen i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (”Icke‑diskriminering och unionsmedborgarskap”) och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

       med beaktande av rätten att göra framställningar, vilken fastslås i artikel 227 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och artiklarna 215–218 i arbetsordningen,

       med beaktande av artikel 53 i arbetsordningen,

       med beaktande av sina tidigare resolutioner om överläggningarna i utskottet för framställningar,

       med beaktande av kommissionens meddelande av den 8 maj 2013 Rapport om EU‑medborgarskapet 2013 – EU-medborgare: dina rättigheter, din framtid (COM(2013)0269),

       med beaktande av EU-domstolens yttrande av den 18 december 2014 (yttrande 2/13), där den tar ställning till utkastet till avtal om Europeiska unionens anslutning till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och konstaterar att det föreligger problem avseende avtalets förenlighet med unionsrätten, och av följande skäl:

A.     De rättigheter som följer av EU-medborgarskapet är införlivade i fördragen och i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Genom Lissabonfördraget har man ökat möjligheterna att upprätthålla de grundläggande rättigheterna med avseende på medlemsstaternas genomförande av unionsrätten på nationell nivå. Stadgans och Lissabonfördragets ikraftträdande väckte stora förhoppningar bland EU-medborgare om att en ny tid med utökade rättigheter hade tagit sin början i Europa. Enligt artikel 51 i stadgan ska medlemsstaterna och unionens institutioner, organ och byråer respektera dessa rättigheter, iaktta principerna och främja tillämpningen av dem i enlighet med sina respektive befogenheter. Kommissionen anser att nämnda artikel begränsar dess utövande av rollen som fördragens väktare. EU:s anslutning till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna kommer att stärka dess engagemang för skyddet av de grundläggande rättigheterna.

B.     Främjandet av principerna om demokrati, rättsstatsprincipen, de mänskliga rättigheternas och de grundläggande friheternas universalitet och odelbarhet, och respekten för människors värdighet i internationella sammanhang kan vara uppriktigt endast om dessa principer respekteras och tillämpas fullt ut i EU-medlemsstaterna. Enligt Eurobarometeruppgifter är förtroendet för rättsväsendet i vissa medlemsstater extremt lågt.

C.     Nästan en tredjedel av de framställningar som parlamentet tar emot rör påstådda kränkningar av de grundläggande rättigheter som avses i stadgan, gällande t.ex. medborgarskap, de fyra friheterna, sysselsättning, ekonomiska omständigheter, miljö- och konsumentskyddsfrågor, rättssystem, rösträtt och demokratiskt deltagande, insyn i beslutsfattande, funktionsnedsättningar, barns rättigheter, tillgång till utbildning eller språkrättigheter. I en del av dessa framställningar tas frågor upp som rör hälso- och sjukvård och tillgång till motsvarande tjänster samt rätten till arbete, som en direkt följd av den ekonomiska krisen. Framställningarna är vanligtvis den tidigaste indikationen på hur situationen för de grundläggande rättigheterna ser ut i medlemsstaterna.

D      Europeiska unionens domstol har en viktig roll som beskyddare av de grundläggande rättigheterna inom EU, framför allt genom allmänna rättsprinciper. Europeiska unionens domstol och Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna följer i regel samma rättspraxis. EU:s anslutning till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna bör omprövas mot bakgrund av domstolens yttrande av den 18 december 2014.

E.     Rätten att göra framställningar har gjort att EU-medborgarna och parlamentet fått en stark koppling till varandra. Det europeiska medborgarinitiativet har skapat en ny direktlänk mellan EU-medborgarna och EU-institutionerna och kan öka främjandet av grundläggande och medborgerliga rättigheter. De medborgerliga rättigheterna inbegriper enligt artikel 44 i stadgan och artikel 227 i EUF-fördraget rätten att göra framställningar, som ett sätt för medborgarna att hävda sina grundläggande rättigheter.

F.     Det har konstaterats att nationella myndigheter, som rättsväsendet och brottsbekämpande myndigheter och förvaltningar, är mycket viktiga för att ge konkret verkan åt de rättigheter och friheter som fastställs i stadgan.

G.     Kommissionen bör också fortsättningsvis vara uppmärksam på medlemsstaternas underlåtenhet att införliva EU-lagstiftning eller deras bristfälliga införlivande. EU‑medborgarna får inte tillräckligt med information om sina grundläggande rättigheter.

H.     Specialiserade institutioner, såsom nationella människorättsinstitutioner och organ för främjande av likabehandling, måste fungera effektivt för att medborgarna i större utsträckning ska kunna hävda sina grundläggande rättigheter på ett sätt som får medlemsstaterna att tillämpa EU-lagstiftningen.

I.      Den ekonomiska krisen och åtstramningsåtgärderna i form av nedskärningar i offentliga tjänster, avskaffande av arbetstagarrättigheter, privatisering och begränsningar för offentliga utgifter, har också fått negativa konsekvenser för den allmänna tillgången till högkvalitativ utbildning (artikel 14 i stadgan), för rätten till anständigt arbete under rättvisa arbetsförhållanden (artikel 31), för rätten till hälsovård och medicinsk vård (artikel 35), för rätten till egendom (artikel 17) och för rätten till social trygghet och sociala förmåner (artikel 34).

J.      Enligt artiklarna 39 och 40 i stadgan ska varje unionsmedborgare i den medlemsstat där han eller hon är bosatt ha rösträtt och vara valbar i kommunala val och i val till Europaparlamentet. Rätten till rörlighet bör inte begränsa denna rättighet.

K.     Enligt artikel 21 i stadgan ska all diskriminering på grund av bland annat kön, ras, hudfärg, etniskt eller socialt ursprung, genetiska särdrag, språk, religion eller övertygelse, politisk eller annan åskådning, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning vara förbjuden. Enligt artikel 19.1 i EUF-fördraget kan EU anta lagstiftning för att bekämpa olika typer av diskriminering.

L.     I stadgan fastställs rätten till god förvaltning inom EU och rätten till tillgång till handlingar från de tre största EU-institutionerna. Europeiska ombudsmannen står som en garanti för att dessa rättigheter respekteras.

M.    Bland funktionshindrade är fattigdomsnivån 70 procent högre än genomsnittet, vilket delvis beror på begränsat tillträde till arbetsmarknaden.

N.     Enligt artiklarna 37 och 38 i stadgan ska rätten till en hög nivå i fråga om miljöskydd integreras i unionens politik.

1.      Europaparlamentet beklagar den diskriminering av minoriteter, däribland etniska och nationella sådana, som förekommer, med tanke på att människans värdighet är okränkbar. Det är viktigt att man ser till att direktivet mot diskriminering – vilket syftar till ett genomförande av principen om likabehandling av personer oavsett religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning – inte längre blockeras i rådet. Parlamentet betonar att behoven för de mest sårbara medborgarna, såsom minoriteter, bör hanteras på ett lämpligt sätt. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att handla på ett effektivt och ansvarsfullt sätt för att upprätthålla unionens värderingar gentemot de medlemsstater som inte fullt ut fullgör sina fördragsstadgade skyldigheter på dessa områden.

2.      Europaparlamentet beklagar att flera medlemsstater främjar lagar som gör det svårt eller omöjligt att i vederbörlig ordning följa stadgan om de grundläggande rättigheterna, på grund av det sätt på vilket de begränsar mötes- och föreningsfriheten, yttrandefriheten samt förhandlingsrätten och rätten till kollektiva åtgärder.

3.      Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skyndsamt se till att medlemsstaterna införlivar och korrekt tillämpar direktiv 2004/38/EG om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier, mot bakgrund av hur ofta det inkommit framställningar om problem som uppstått, också för framställarnas makar och barn. Parlamentet uppmärksammar ökningen av framställningar från flera medlemsstater om vårdnadstvister i gränsöverskridande sammanhang inom ramen för Bryssel IIa-förordningen, särskilt mot en del medlemsstaters myndigheter som fråntar föräldrar vårdnaden då dessa utövat rätten till rörlighet inom EU.

4.      Europaparlamentet understryker att man kan behöva göra fördragsändringar för att ytterligare stärka skyddet av de grundläggande rättigheterna i EU-fördragen.

5.      Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och EU-institutionerna att engagera sig fullt ut i skyddet av barns rättigheter i gränsöverskridande familjetvister. Parlamentet betonar behovet att främja barnets rättigheter i all EU-politik för att säkerställa att barnets bästa alltid beaktas.

6.      Europaparlamentet betonar att EU-medborgares barns intressen och rättigheter bör ges ett ordentligt skydd, inte bara inom EU utan också utanför gränserna, och efterlyser därför ett ökat samarbete med de institutioner som är ansvariga för barns välfärd i de nordiska länder som inte är med i EU. Parlamentet anser att alla EU:s partner, inklusive EES-länderna, bör ratificera 1996 års konvention om behörighet, tillämplig lag, erkännande, verkställighet och samarbete i frågor om föräldraansvar och åtgärder till skydd för barn.

7.      Europaparlamentet efterlyser ett större fokus på skyddet av barnets rättigheter, särskilt på hjälp till barn som blir bortförda från sina hem medan de bor utomlands. Parlamentet anser att man bör utgå från FN:s konvention om barnets rättigheter för att lösa alla vårdnadstvister avseende familjer som bor utanför sina egna länder, eftersom konventionen särskilt betonar vikten av att skydda barnets identitet.

8.      Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater att ratificera Istanbulkonventionen så att 2016 kan bli året för bekämpning av våld mot kvinnor.

9.      Europaparlamentet betonar att kommissionens roll som fördragens väktare inte är begränsad till övervakning av medlemsstaternas införlivande av lagstiftning utan också omfattar säkerställande av fullständig och korrekt tillämpning av lagar, särskilt i syfte att skydda medborgarnas grundläggande rättigheter. Parlamentet beklagar den faktiska begränsningen av stadgans tillämpningsområde till följd av en alltför strikt tolkning av artikel 51, eftersom denna tolkas på ett sätt som gör att den inte omfattar frågan om upprätthållande av EU-rätten. Denna strategi bör revideras för att EU-medborgarnas förväntningar i fråga om de grundläggande rättigheterna ska kunna infrias. Parlamentet påminner om att medborgarnas förväntningar går utöver en strikt tolkning av stadgan och att målet bör vara att göra rättigheterna i fråga så verkningsfulla som möjligt. Det är därför beklagligt att kommissionen åberopar bristande behörighet i flera svar på de framställningar i vilka man klagar över eventuella kränkningar av de grundläggande rättigheterna. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang en mekanism för övervakning, systematisk utvärdering och utfärdande av rekommendationer för att främja övergripande överensstämmelse med grundläggande värderingar i medlemsstaterna.

10.    Europaparlamentet påminner om att garantin för att de grundläggande rättigheterna respekteras också omfattar personer från länder utanför EU när de befinner sig på EU:s territorium, och att omedelbar utvisning, frihetsberövanden på flyktingförläggningar på obestämd tid, eller att nekas grundläggande hälso- och sjukvård utgör brott mot principerna i stadgan om de grundläggande rättigheterna.

11.    Europaparlamentet framhåller det rättsliga vakuum som råder kring medborgares möjlighet till rättslig prövning när medlemsstater inte har införlivat, eller för sent har införlivat, EU-lagstiftning som direkt berör dem. Det behövs på alla nivåer en samordning av insatser för att skydda och främja de grundläggande rättigheterna som omfattar både EU-institutioner, medlemsstater, regionala och lokala myndigheter, icke‑statliga organisationer och civilsamhället.

12.    Europaparlamentet påpekar att det i många fall är svårt för allmänheten att veta exakt vilken institution de bör vända sig till när deras grundläggande rättigheter har kränkts, och betonar behovet av tydlig och tillgänglig information för att undvika förvirring med avseende på räckvidden och tillämpligheten för stadgan om de grundläggande rättigheterna, eller med avseende på förfarandet för rättslig prövning.

13.    Europaparlamentet påminner kommissionen om dess institutionella skyldighet att behandla medborgarnas klagomål i fråga om eventuella kränkningar av de grundläggande rättigheterna inte bara från EU:s och medlemstaternas sida vid tillämpningen av EU-lagstiftning, utan också i situationer med systematisk underlåtenhet att skydda de grundläggande rättigheterna inom medlemsstaterna.

14.    Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att med full respekt för subsidiaritetsprincipen vidta de åtgärder som krävs för att de grundläggande rättigheter som allmän tillgång till högkvalitativ hälso- och sjukvård, rättslig prövning, sociala tjänster och högkvalitativ utbildning utgör ska respekteras fullt ut för alla EU‑medborgare, framför allt de 122 miljoner européer som riskerar att drabbas av fattigdom och socialt utanförskap, samt att se till att både fysiska och icke-fysiska hinder som drabbar personer med funktionshinder elimineras. Parlamentet anser att tillgång till energi till överkomliga priser för alla hushåll är av avgörande betydelse och att riktade insatser måste göras på detta område. Medlemsstaterna uppmanas att också erkänna miljöskyddet som ett väsentligt led i arbetet med att garantera den grundläggande rätten till hälsa.

15.    Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att avskaffa befintliga hinder på den inre marknaden, så att rätten till fri rörlighet kan utövas fullt ut.

16.    Europaparlamentet påminner om vikten av möjligheten att överföra rättigheter i fråga om social trygghet samt arbetslöshetsersättningar, pensioner och hälso- och sjukvårdsförmåner, i synnerhet för funktionshindrade, och av erkännande av yrkeskvalifikationer och akademiska meriter när det gäller att uppnå ett fullständigt upprätthållande av de grundläggande rättigheterna och medborgerliga friheterna, även baserat på respekten för arbetstagares rörlighet, som har ökat under senare år på grund av den ekonomiska krisen. Många medborgare stöter dock fortfarande på problem när de vill utöva dessa rättigheter. Parlamentet upprepar att ett ömsesidigt erkännande av akademiska examina är ett måste för att EU-medborgarna ska kunna röra sig fritt utan problem.

17.    Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att anta de rättsliga och administrativa bestämmelser som krävs för att alla EU-medborgare i rösträttsålder ska kunna utöva sin rösträtt i de nationella och regionala val som berör dem.

18.    Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att när de föreslår lagstiftning finna en balans mellan åtgärder mot terrorism och skyddet för de grundläggande rättigheterna, så att det sistnämnda inte äventyras.

19.    Europaparlamentet uttrycker särskilt sin oro över att vissa medlemsstater nyligen antagit lagstiftning som begränsar den erkända grundläggande yttrande- och mötesfriheten. Sådan lagstiftning som undergräver medborgerliga rättigheter leder till en demokratisk tillbakagång.

20.    Europaparlamentet beklagar och fördömer den hbti-fobiska lagstiftning som en del medlemsstater antagit och som begränsar rätten att inte bli diskriminerad på grund av sexuell läggning samt yttrandefriheten för homo-, bi- och transsexuella personer, samtidigt som den angriper alla medborgares rätt att gifta sig och bilda familj.

21.    Europaparlamentet uppmanar rådet att häva blockeringen av direktivet om mammaledighet eftersom denna lagstiftning kommer att göra att verklig och påtaglig jämställdhet kan uppnås och att en harmonisering kan ske på unionsnivå.

22.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att återuppta lagstiftningsinitiativet till en tillgänglighetslag i form av ett övergripande instrument för att bättre skydda funktionshindrade och garantera att all EU-politik är inbördes överensstämmande i detta avseende.

23.    Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att vidta åtgärder för att befästa rätten till god förvaltning genom att göra EU:s regler för god förvaltningssed till en rättsligt bindande förordning.

24.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att genom sin politik se till att de grundläggande rättigheterna respekteras, garanteras, skyddas och vidareutvecklas i vederbörlig ordning inom EU. Medlemsstaterna uppmanas att med förnyade ansträngningar erkänna rätten att göra framställningar och rätten att vända sig till ombudsmannen som verktyg för att upprätthålla medborgarnas rättigheter.

25.    Europaparlamentet uttrycker, mot bakgrund av de hundratals framställningar som kommer in årligen, sin oro över medlemsstaternas bristfälliga faktiska genomförande av bestämmelserna – både bokstavligen och i anda – i EU:s miljölagstiftning, såsom direktivet om miljökonsekvensbedömning och direktivet om strategisk miljöbedömning. Kommissionen uppmanas att öka tillsynen över innehållet i sådana förfaranden, särskilt när specifika fall omfattas av framställningar.

26.    Europaparlamentet upprepar vikten av det europeiska medborgarinitiativet, den nya medborgerliga rättighet som infördes genom Lissabonfördraget och vars syfte är att öka deltagandedemokratin i EU. Parlamentet konstaterar att medborgarinitiativet är ett viktigt verktyg för att ge unionsmedborgarna en direktdemokratisk rättighet att bidra till EU:s beslutsprocess, utöver deras rätt att göra framställningar till Europaparlamentet och att lämna in klagomål till Europeiska ombudsmannen.

27.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka medborgarinitiativets roll genom att anta en medborgarvänlig metod för att hantera alla brister i detta instrument inom ramen för den kommande översynen av förordning (EU) nr 211/2011 och samtidigt verka för bättre informationskampanjer riktade till medborgarna om hur medborgarinitiativet ska användas och hur det kan påverka beslutsprocessen inom EU‑politiken.

28.    Europaparlamentet uppmanar alla EU-institutioner och medlemsstater att säkerställa respekt för principerna om demokrati, rättsstaten och de mänskliga rättigheternas och de grundläggande friheternas universalitet och odelbarhet samt respekt för människors värde både i medlemsstaterna och i internationella sammanhang.

29.    Europaparlamentet stöder programmet om en EU-rättslig utbildning för nationella domare, eftersom dessa är viktiga när det gäller att upprätthålla medborgarnas rättigheter. Parlamentet varnar för risken att rätten till effektiva rättsmedel inte respekteras i de fall där nationella domstolsförfaranden försenas på ett oacceptabelt sätt. Varje medlemsstat måste avlägsna socioekonomiska hinder för tillgång, såsom alltför höga rättegångskostnader och motsvarande avgifter, för att principen om likhet inför lagen och en verklig möjlighet att få sin sak prövad i domstol ska respekteras. Parlamentet noterar rättsosäkerheten till följd av alla tillbakaverkande bestämmelser i medlemsstaternas nya lagar samt ständiga ändringar inom ett och samma lagstiftningsområde. Denna rättsosäkerhet hindrar i praktiken tillgången till rättslig prövning. Medlemsstaterna uppmanas att garantera ett ändamålsenligt genomförande av rätten till tillgång till rättslig prövning samt oberoende, rättvisa, ändamålsenliga och opartiska rättssystem som verkar inom rimliga tidsramar.

30.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att beakta Göncz betänkande av den 17 februari 2014 om utvärdering av rättskipningen med avseende på straffrätt och rättsstatsprincipen, i vilket man beklagar bristen på tillgänglig information om nationella rättssystem och därför uppmanar medlemsstaterna att samarbeta fullt ut med EU och Europarådets institutioner och att regelbundet samla in och tillhandahålla opartisk, tillförlitlig, objektiv och jämförbar information om sina rättssystem. Parlamentet efterlyser en effektiv mekanism som möjliggör en regelbunden bedömning av medlemsstaternas efterlevnad av EU:s grundläggande värderingar, i enlighet med artikel 2 i EU-fördraget, och som ska utgöra en grund för ett system för tidiga varningar, och betonar att kommissionen har befogenhet att väcka talan vid Europeiska unionens domstol om en medlemsstat underlåter att uppfylla sina skyldigheter enligt fördragen.

31.    Europaparlamentet välkomnar den europeiska e-juridikportalen, som sköts av kommissionen, förser yrkesverksamma och allmänheten med information om rättssystem och är ett praktiskt verktyg för att förbättra tillgången till rättslig prövning, med en särskild del för grundläggande rättigheter vilken syftar till att informera medborgare om vart de kan vända sig om deras grundläggande rättigheter kränks.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

16.4.2015

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

30

0

1

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Marina Albiol Guzmán, Margrete Auken, Beatriz Becerra Basterrechea, Heinz K. Becker, Soledad Cabezón Ruiz, Andrea Cozzolino, Pál Csáky, Miriam Dalli, Eleonora Evi, Sylvie Goddyn, Peter Jahr, Rikke Karlsson, Jude Kirton-Darling, Svetoslav Hristov Malinov, Notis Marias, Edouard Martin, Roberta Metsola, Julia Pitera, Gabriele Preuß, Laurențiu Rebega, Sofia Sakorafa, Jarosław Wałęsa, Cecilia Wikström, Tatjana Ždanoka

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Michela Giuffrida, Jérôme Lavrilleux, Josep-Maria Terricabras, Ángela Vallina, Rainer Wieland

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Isabella Adinolfi, Paul Brannen


RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

2.7.2015

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

32

25

1

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Martina Anderson, Heinz K. Becker, Michał Boni, Ignazio Corrao, Rachida Dati, Frank Engel, Tanja Fajon, Laura Ferrara, Monika Flašíková Beňová, Lorenzo Fontana, Kinga Gál, Ana Gomes, Nathalie Griesbeck, Sylvie Guillaume, Jussi Halla-aho, Monika Hohlmeier, Brice Hortefeux, Filiz Hyusmenova, Sophia in ‘t Veld, Iliana Iotova, Eva Joly, Timothy Kirkhope, Barbara Kudrycka, Kashetu Kyenge, Marju Lauristin, Juan Fernando López Aguilar, Monica Macovei, Louis Michel, Claude Moraes, Péter Niedermüller, Judith Sargentini, Birgit Sippel, Branislav Škripek, Csaba Sógor, Helga Stevens, Traian Ungureanu, Marie-Christine Vergiat, Udo Voigt, Josef Weidenholzer

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Laura Agea, Marina Albiol Guzmán, Carlos Coelho, Pál Csáky, Miriam Dalli, Gérard Deprez, Teresa Jiménez-Becerril Barrio, Marek Jurek, Jeroen Lenaers, Ulrike Lunacek, Andrejs Mamikins, Angelika Mlinar, Maite Pagazaurtundúa Ruiz, Kati Piri, Barbara Spinelli, Jaromír Štětina, Josep-Maria Terricabras, Róża Gräfin von Thun und Hohenstein, Elissavet Vozemberg

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Daniela Aiuto, Jude Kirton-Darling, Momchil Nekov, Charles Tannock, Romana Tomc, Mihai Ţurcanu


SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

[32]

+

ALDE

Gérard Deprez, Nathalie Griesbeck, Louis Michel, Angelika Mlinar, Maite Pagazaurtundúa Ruiz

ECR

 

EFDD

Laura Agea, Daniela Aiuto, Ignazio Corrao, Laura Ferrara

ENF

 

PPE

 

Verts/ALE

Eva Joly, Ulrike Lunacek, Judith Sargentini, Josep-Maria Terricabras,

GUE/NGL

Marina Albiol Guzmán, Martina Anderson, Barbara Spinelli, Marie-Christine Vergiat

NI

Juan Fernando López Aguilar

S&D

Miriam Dalli, Tanja Fajon, Monika Flašíková Beňová, Ana Gomes, Sylvie Guillaume, Iliana Iotova, Jude Kirton-Darling, Kashetu Kyenge, Marju Lauristin, Andrejs Mamikins, Momchil Nekov, Péter Niedermüller, Kati Piri, Birgit Sippel

[25]

-

ALDE

 

ECR

Jussi Halla-aho, Marek Jurek, Timothy Kirkhope, Branislav Škripek, Helga Stevens, Charles Tannock

EFDD

 

ENF

Lorenzo Fontana

PPE

Heinz K. Becker, Michal Boni, Carlos Coelho, Pál Csáky, Rachida Dati, Frank Engel, Kinga Gál, Brice Hortefeux, Teresa Jiménez-Becerril Barrio, Barbara Kudrycka, Jeroen Lenaers, Monica Macovei, Jaromír Štětina, Csaba Sógor, Róża Gräfin von Thun und Hohenstein, Romana Tomc, Mihai Ţurcanu, Elissavet Vozemberg

Verts/ALE

 

GUE/NGL

 

S&D

 

[1]

0

NI

VOIGT UDO

Teckenförklaring:

+ : Ja-röster

-  : Nej-röster

0  : Avstod

Rättsligt meddelande