Förfarande : 2015/2112(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0275/2015

Ingivna texter :

A8-0275/2015

Debatter :

PV 14/10/2015 - 14
CRE 14/10/2015 - 14

Omröstningar :

PV 14/10/2015 - 15.8
CRE 14/10/2015 - 15.8
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2015)0359

BETÄNKANDE     
PDF 584kWORD 201k
30.9.2015
PE 557.269v03-00 A8-0275/2015

om Mot en ny internationell klimatöverenskommelse i Paris

(2015/2112(INI))

Utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet

Föredragande: Gilles Pargneaux

(*) Förfarande med associerat utskott – artikel 54 i arbetsordningen

ÄNDRINGSFÖRSLAG
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 MOTIVERING
 YTTRANDE från utskottet för industrifrågor, forskning och energi
 YTTRANDE från utskottet för utrikesfrågor
 YTTRANDE från utskottet för utveckling
 YTTRANDE från utskottet för transport och turism
 RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om ”Mot en ny internationell klimatöverenskommelse i Paris

(2015/2112(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–       med beaktande av FN:s ramkonvention om klimatförändringar (nedan kallad UNFCCC) och Kyotoprotokollet till denna,

–       med beaktande av den femtonde partskonferensen (COP 15) inom ramen för UNFCCC och av den femte partskonferensen, i dess egenskap av möte mellan parterna i Kyotoprotokollet (CMP5), som hölls i Köpenhamn den 7–18 december 2009, samt av Köpenhamnsöverenskommelsen,

–       med beaktande av den sextonde partskonferensen (COP 16) inom ramen för UNFCCC och av den sjätte partskonferensen, i dess egenskap av möte mellan parterna i Kyotoprotokollet (CMP6), som hölls i Cancún i Mexiko den 29 november–10 december 2010, samt av Cancúnavtalen,

–       med beaktande av den sjuttonde partskonferensen (COP 17) inom ramen för UNFCCC och av den sjunde partskonferensen, i dess egenskap av möte mellan parterna i Kyotoprotokollet (CMP7), som hölls i Durban i Sydafrika den 28 november–9 december 2011, särskilt besluten rörande Durbanplattformen för förstärkta insatser,

–       med beaktande av den artonde partskonferensen (COP 18) inom ramen för UNFCCC och av den åttonde partskonferensen, i dess egenskap av möte mellan parterna i Kyotoprotokollet (CMP8), som hölls i Doha i Qatar den 26 november–8 december 2012, samt av antagandet av avtalet Doha Climate Gateway,

–       med beaktande av den nittonde partskonferensen (COP 19) inom ramen för UNFCCC och av den nionde partskonferensen, i dess egenskap av möte mellan parterna i Kyotoprotokollet (CMP9), som hölls i Warszawa i Polen den 11–23 november 2013, samt inrättandet av den internationella Warszawamekanismen för förlust eller skada,

–       med beaktande av den tjugonde partskonferensen (COP 20) inom ramen för UNFCCC och av den tionde partskonferensen, i dess egenskap av möte mellan parterna i Kyotoprotokollet (CMP10), som hölls i Lima i Peru den 1–12 december 2014, samt Limauppmaningen till klimatåtgärder,

–       med beaktande av den tjugoförsta partskonferensen (COP 21) inom ramen för UNFCCC och av den elfte partskonferensen, i dess egenskap av möte mellan parterna i Kyotoprotokollet (CMP11), som ska hållas i Paris den 30 november–11 december 2015,

–       med beaktande av sina resolutioner av den 25 november 2009 om EU:s strategi inför Köpenhamnskonferensen om klimatförändringar (COP 15)(1), av den 10 februari 2010 om resultatet av COP 15(2), av den 25 november 2010 om klimatförändringskonferensen i Cancún (COP 16)(3), av den 16 november 2011 om klimatförändringskonferensen i Durban (COP 17)(4), av den 22 november 2012 om klimatförändringskonferensen i Doha, Qatar (COP 18)(5), av den 23 oktober 2013 om klimatförändringskonferensen i Warszawa i Polen (COP 19)(6) och av den 26 november 2014 om klimatförändringskonferensen i Lima i Peru (COP 20)(7),

–       med beaktande av EU:s klimat- och energipaket från december 2008,

–       med beaktande av kommissionens grönbok av den 27 mars 2013 En ram för klimat- och energipolitiken fram till 2030 (COM(2013)0169),

–       med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/101/EG av den 19 november 2008 om ändring av direktiv 2003/87/EG så att luftfartsverksamhet införs i systemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen(8),

–       med beaktande av sina resolutioner av den 4 februari 2009 2050 – Framtiden börjar i dag: rekommendationer för EU:s framtida integrerade politik i klimatförändringsfrågan(9), av den 15 mars 2012 om en färdplan för ett konkurrenskraftigt utsläppssnålt samhälle 2050(10) och av den 5 februari 2014 om ramen för klimat- och energipolitiken fram till 2030(11),

–       med beaktande av kommissionens meddelande av den 25 februari 2015, som ett led i energiunionspaketet, Parisprotokollet – en plan för att möta de globala klimatförändringarna efter 2020 (COM(2015)0081),

–       med beaktande av EU:s strategi för klimatanpassning från april 2013 och åtföljande arbetsdokument,

–       med beaktande av den sammanfattande rapporten från FN:s miljöprogram (nedan kallat Unep) från november 2014 The Emissions Gap Report 2014, samt dess rapport Adaptation Gap Report från 2014,

–       med beaktande av G7-ledarnas deklaration vid toppmötet i Schloss Elmau, Tyskland, den 7–8 juni 2015, Think ahead. Act together, i vilken de upprepade sin avsikt att vidhålla sitt åtagande att fram till 2050 minska utsläppen av växthusgaser med 40–70 %, och att minskningen snarare måste gå i riktning mot 70 % än 40 %,

–       med beaktande av Världsbankens rapporter Turn Down the Heat: Why a 4 °C Warmer World Must be Avoided, Turn Down the Heat: Climate Extremes, Regional Impacts, and the Case for Resilience och Climate Smart Development: Adding up the Benefits of Climate Action,

–       med beaktande av rapporten från den globala kommissionen om ekonomi och klimat Better Growth, Better Climate: The New Climate Economy Report,

–       med beaktande av encyklikan Laudato Si,

–       med beaktande av den femte utvärderingsrapporten från Mellanstatliga panelen för klimatförändringar (nedan kallad IPCC) och dess sammanfattande rapport,

–       med beaktande av att Lettland och Europeiska kommissionen den 6 mars 2015 lämnade in EU:s och dess medlemsstaters planerade nationellt fastställda bidrag till UNFCCC,

–       med beaktande av New York-deklarationen om skogar vid FN:s klimattoppmöte i september 2014,

–       med beaktande av meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén, Bekämpande av avskogning och skogsdegradering för att motverka klimatförändringen och minskningen av den biologiska mångfalden,

–       med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 23 och 24 oktober 2014,

–       med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–       med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandena från utskottet för industrifrågor, forskning och energi, utskottet för utrikesfrågor, utskottet för utveckling, och utskottet för transport och turism (A8‑0275/2015), och av följande skäl:

A.     Klimatförändringarna utgör ett akut och potentiellt oåterkalleligt globalt hot mot våra samhällen och biosfären och måste därför tas upp på internationell nivå av samtliga parter.

B.     Enligt de vetenskapliga rönen som lades fram i IPCC:s femte bedömningsrapport från 2014 är klimatuppvärmningen ett obestridligt faktum. Klimatförändringarna är verklighet och det är mänskliga aktiviteter som huvudsakligen ligger bakom den uppvärmning som observerats sedan 1900-talets mitt. De utbredda och påtagliga effekterna av klimatförändringarna är redan tydliga i naturliga och mänskliga system på alla kontinenter och i alla hav.

C.     EU har minskat sina utsläpp med 19 % mellan 1990 och 2013 inom ramen för Kyotoprotokollet, och samtidigt ökat sin BNP med mer än 45 %. De globala utsläppen ökade med mer än 50 % mellan 1990 och 2013.

D.     Enligt senaste resultat från Förenta staternas National Oceanic and Atmospheric Administration (NOAA) överskred den månatliga globala genomsnittliga halten av koldioxid i atmosfären i mars 2015 400 miljondelar, vilket var första gången sedan mätningarna inleddes.

E.     Uneps rapport Adaption Gap 2014 visar vilka enorma kostnader passivitet skulle leda till och slår fast att kostnaderna för anpassning till klimatförändringarna i utvecklingsländer förmodligen kommer att vara 2–3 gånger högre än de tidigare beräkningarna på 70–100 miljarder US-dollar per år 2050, vilket kommer att leda till ett betydande finansieringsunderskott efter 2020 om inte ny och ökad finansiering för anpassningsåtgärder blir tillgänglig.

F.     De klimatrelaterade finansiella utmaningarna hänger oupplösligen samman med de mer övergripande utmaningarna att finansiera en hållbar global utveckling.

G.     Klimatförändringarna kan öka konkurrensen om tillgångar som livsmedel, vatten och betesmark, och bli den viktigaste orsaken till befolkningsförflyttningar både inom och över nationella gränser inom en inte alltför avlägsen framtid.

H.     Vid klimatkonferensen i Doha i december 2012 antogs en ändring av Kyotoprotokollet genom vilken det infördes en andra åtagandeperiod mellan den 1 januari 2013 och den 31 december 2020 med rättsligt bindande åtaganden om utsläppsminskningar, införande av en ny gas (kvävetrifluorid), en ”ambitionsmekanism” som gör det lättare för parter att ändra sina åtaganden genom att öka sin ambition under åtagandeperioden och, slutligen, en bestämmelse om automatisk anpassning av en parts mål för att förhindra att dess utsläpp ökar under perioden 2013–2020 till mer än dess genomsnittliga utsläpp under perioden 2008–2010.

I.      Vid det artonde förhandlingsmötet (COP18) beslutade parterna i UNFCCC (beslut 23/CP.18) att anta ett mål om jämn könsfördelning i de organ som inrättas enligt UNFCCC och Kyotoprotokollet, dels för att förbättra kvinnors deltagande och tillförsäkra en effektivare klimatpolitik där det tas samma hänsyn till kvinnors och mäns behov, dels för att bokföra framstegen mot en jämn könsfördelning i arbetet med en klimatpolitik som beaktar jämställdhetsperspektivet.

J.      Kampen mot klimatuppvärmningen bör inte ses som ett hinder för strävandena efter ekonomisk tillväxt utan tvärtom som en hävstång för att förverkliga ny och hållbar ekonomisk tillväxt och sysselsättning.

K.     EU har hittills varit ledande i arbetet för att begränsa den globala uppvärmningen, och detta måste fortsätta inför en ny internationell klimatöverenskommelse i Paris i slutet av 2015.

Det brådskar med åtgärder på global nivå

1.      Europaparlamentet inser vilka utomordentligt omfattande och allvarliga hot klimatförändringarna för med sig och uttrycker djup oro över att världen inte alls verkar klara av att begränsa den globala uppvärmningen till under 2° C i förhållande till den förindustriella nivån. Parlamentet uppmanar regeringarna att utan dröjsmål vidta bindande och konkreta åtgärder mot klimatförändringarna och uppnå en ambitiös och rättsligt bindande global överenskommelse i Paris 2015 i syfte att uppnå detta mål. Parlamentet välkomnar därför encyklikan Laudato Si.

2.      Europaparlamentet noterar att den globala koldioxidbudgeten efter 2011, enligt slutsatserna i IPPC:s femte utvärderingsrapport, är 1 010 Gton koldioxid om det ska finnas en rimlig chans att hålla den globala temperaturökningen under 2 °C i förhållande till den förindustriella nivån. Parlamentet understryker att alla länder måste bidra och att åtgärder som syftar till förhalning kommer att öka kostnaderna och minska antalet alternativ. Parlamentet betonar slutsatserna i den nya rapporten om klimat och ekonomi, Better Growth, Better Climate, om att alla länder, oavsett inkomster, kan få till stånd en varaktig ekonomisk tillväxt och samtidigt minska de enorma riskerna med klimatförändringarna. Parlamentet rekommenderar att överenskommelser och konventioner ska försöka involvera EU:s anslutningsländer i EU:s klimatprogram.

3.      Europaparlamentet erinrar om att det inte är säkert att vi kan undvika betydande negativa klimateffekter bara för att vi begränsar den globala temperaturhöjningen till i genomsnitt 2 °C. Parlamentet uppmanar partskonferensen att bedöma möjligheterna att begränsa den globala temperaturhöjningen till i genomsnitt 1,5 °C.

4.      Europaparlamentet noterar slutsatserna i IPPC:s femte utvärderingsrapport om att det inte är säkert att tvågradersmålet kan uppnås även om industriländernas koldioxidutsläpp upphör helt, såvida inte utvecklingsländerna gör betydande nya åtaganden.

5.      Europaparlamentet anser att det är väsentligt att samtliga länder lägger fram sina planerade nationellt fastställda bidrag utan ytterligare dröjsmål för att få till stånd en kedjereaktion och visa att alla länder rör sig i samma riktning från sin respektive nationella verklighet. Parlamentet anser att planerade nationellt fastställda bidrag även kan innehålla anpassningsåtgärder eftersom dessa utgör en prioritet för ett mycket stort antal länder.

6.      Europaparlamentet framhåller den grundläggande betydelsen av ett stabilt klimatsystem för livsmedelstrygghet, energiproduktion, vatten och sanitet, infrastruktur, bevarandet av den biologiska mångfalden och av landbaserade och marina ekosystem samt för fred och välstånd på global nivå. Parlamentet erinrar om att klimatförändringarna påskyndar förlusten av biologisk mångfald.

7.      Europaparlamentet välkomnar G7-ländernas åtagande om att en utfasning av fossila bränslen ska ske inom den globala ekonomin under detta århundrade och energisektorn ställas om fram till 2050. Parlamentet erinrar emellertid om att utfasningen måste ske tidigare, för att den ska motsvara vetenskapens rön och för att det ska finnas en rimlig chans att begränsa temperaturhöjningen till under 2 °C. Parlamentet uppmanar de parter som kan göra detta att förverkliga sina nationella mål och strategier för utfasning genom att prioritera utfasningen av utsläpp från kol som är den mest förorenande energikällan.

8.      Europaparlamentet meddelar att de länder som saknar tillräcklig kapacitet för att utarbeta sina nationella bidrag kan utnyttja stödanordningar som Globala miljöfonden, FN:s utvecklingsprogram eller den globala klimatförändringsalliansen, såväl som stöd från EU.

En ambitiös, global och rättsligt bindande överenskommelse

9.      Europaparlamentet betonar att protokollet 2015, när det antagits i Paris, måste vara rättsligt bindande och ambitiöst alltifrån första början, och bör sikta på en utfasning av de globala koldioxidutsläppen fram till 2050 eller kort därefter, så att världen får en kostnadseffektiv utsläppsutveckling som är förenlig med målet att begränsa temperaturhöjningen till under 2 °C och så att världens växthusgasutsläpp kulminerar så snart som möjligt. Parlamentet uppmanar EU att samarbeta med sina internationella partner för att uppnå detta mål och visa prov på god praxis. Parlamentet understryker att överenskommelsen måste vara en förutsägbar ram som uppmuntrar företag att investera i och bygga ut effektiv teknik för koldioxidminskning och klimatanpassning.

10.    Europaparlamentet varnar för globala utsläppsminskningsstrategier som tillåter betydande koldioxidutsläpp 2050 och senare, eftersom detta skulle medföra stora risker och förutsätta oprövad, energiintensiv och kostsam teknik för att eliminera och lagra koldioxid från atmosfären. Beroende på i vilken grad målet överskrids förutsätter sådana utsläppsstrategiers förmåga att begränsa klimatförändringarna till 2 °C tillgång till och bred användning av biomassa, avskiljning och lagring av koldioxid, skogsplantering trots brist på mark, samt användning av annan okänd, ännu outvecklad, teknik med koldioxidfällor.

11.    Europaparlamentet anser att en ambitiös och rättsligt bindande internationell överenskommelse skulle bidra till att hantera koldioxidläckage och konkurrenskraft inom de berörda sektorerna, framför allt inom energiintensiva sektorer.

12.    Europaparlamentet anser att om de samlade effekten av planerade nationellt fastställda bidragen som lagts fram före Paris inte är tillräckligt ambitiös med tanke på vilka växthusgasminskningar som krävs för att temperaturökningen ska hållas under 2 °C i förhållande till den förindustriella nivån, måste det utarbetas ett arbetsprogram som ska inledas 2016 för att fastställa ytterligare minskningsåtgärder. Parlamentet efterlyser en omfattande översyn, som ska genomföras vart femte år, och som ska garantera den genomförda mekanismens dynamik och göra det möjligt med ambitiösare minskningsåtaganden, i enlighet med de senaste vetenskapliga uppgifterna. Parlamentet uppmanar parterna att stödja åtagandeperioder på fem år såsom lämpligaste alternativ, så att man undviker att låsa fast sig vid en låg ambitionsnivå, ökar den politiska ansvarsskyldigheten och gör det möjligt att se över målen så att de överensstämmer med vetenskapen och nya tekniska framsteg som kan öka ambitionsnivån.

13.    Europaparlamentet manar till en allmän nystart för EU:s klimatpolitik. Detta skulle ge en impuls åt de internationella klimatdiskussionerna och vara i linje med den övre gränsen i EU:s åtagande att fram till 2050 minska sina utsläpp av växthusgaser till en nivå som ligger 80–95 % under 1990 års nivåer. Parlamentet konstaterar att EU ålagt sig ett bindande mål om att fram till 2030 minska växthusgasutsläppen med minst 40 % jämfört med 1990 års nivåer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att överväga kompletterande åtaganden, som bygger på det överenskomna målet för 2030 och även innefattar åtgärder utanför EU, så att världen kan uppnå målet om att begränsa temperaturhöjningen till under 2 °C.

14.    Europaparlamentet erinrar om sin resolution av den 5 februari 2014, där man efterlyser tre bindande mål: ett energieffektivitetsmål på 40 procent, ett mål på minst 30 procent förnybar energi och ett mål om att växthusgasutsläppen ska minskas med minst 40 procent, och uppmanar än en gång rådet och kommissionen att, såsom ett led i EU:s ram för klimat- och energipolitiken fram till 2030, anta och genomföra ett mångsidigt grepp på problematiken, utgående från mål som förstärker varandra inbördes och är samordnade och samstämmiga och som gäller växthusgasutsläppsminskning, förnybar energi och energieffektivitet. Parlamentet konstaterar att de mål för energieffektivitet och förnybar energi som parlamentet efterlyst skulle leda till att växthusgasutsläppen kom att minskas med avsevärt mer än 40 % fram till 2030.

15.    Europaparlamentet understryker behovet av ett effektivt system för efterlevnad som ska gälla för alla parter i överenskommelsen från 2015. Parlamentet betonar att överenskommelsen från 2015 måste främja insyn och ansvarsskyldighet genom en gemensam regelbaserad ordning som inbegriper redovisningsregler samt övervakning, rapportering och verifiering. Parlamentet anser att utvecklingen av systemet för öppenhet och redovisningsskyldighet bör ske inom ramen för en strategi för gradvis konvergens.

16.    Europaparlamentet framhåller vikten av att mänskliga rättigheter får kvarstå i centrum för klimatåtgärderna och kräver att kommissionen och medlemsstaterna ser till att Parisöverenskommelsen innehåller de bestämmelser som behövs för att man ska kunna åtgärda klimatförändringarnas människorättsdimension och stödja fattigare länder, vilkas kapacitet svårt belastas av klimatförändringarna. Parlamentet kräver i detta sammanhang att närsamhällets och urbefolkningars rättigheter ska respekteras fullt ut, eftersom de är särskilt sårbara för klimatförändringarnas negativa effekter.

Ambitionsnivåerna före 2020 och Kyotoprotokollet

17.    Europaparlamentet framhåller särskilt det akuta behovet av framsteg med att överbrygga den så kallade gigatonklyfta som råder mellan de vetenskapliga resultaten och parternas nuvarande åtaganden för perioden fram till 2020. Parlamentet betonar den viktiga roll som andra politiska åtgärder spelar och som man med gemensamma krafter bör gå in för att förverkliga, däribland energieffektivitet, betydande energibesparingar, förnybar energi, resurseffektivitet, utfasning av fluorklorväten, hållbar produktion och konsumtion, utfasning av subventioner till fossila bränslen, däribland exportfinansiering till kolkraftverksteknik, och en viktigare roll för en utbredd avgiftsbeläggning av koldioxidutsläpp för att bidra till överbryggandet av gigatonklyftan.

18.    Europaparlamentet konstaterar att EU nu är på god väg att nå sina mål för minskning av växthusgasutsläpp och användning av förnybar energi till 2020 och att stora förbättringar åstadkommits på energiintensitetens område, tack vare effektivare byggnader, produkter, industriprocesser och fordon, samtidigt som den europeiska ekonomin har vuxit med 45 procent sedan 1990. Parlamentet betonar att 20/20/20-målen för växthusgasutsläpp, förnybar energi och energibesparingar har spelat en avgörande roll för denna utveckling och har garanterat sysselsättning för mer än 4,2 miljoner människor inom olika delar av miljöindustrin(12), och att tillväxten inom denna sektor till och med fortsatte under den ekonomiska krisen.

19.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att överlämna EU:s senaste prognoser för växthusgasutsläppen fram till 2020 till UNFCCC och meddela att EU kommer att överträffa sitt mål för 2020 om att minska växthusgasutsläppen med minst 2 gigaton.

20.    Europaparlamentet förtydligar att Kyotoprotokollets andra åtagandeperiod visserligen kommer att ha begränsad räckvidd men att den ändå bör ses som ett mycket viktigt mellansteg, och uppmanar därför parterna, inbegripet EU:s medlemsstater, att avsluta ratificeringsprocessen så snart som möjligt och under alla omständigheter före december 2015. Parlamentet konstaterar sig ha gjort sitt genom att ha gett sitt godkännande, och att det behövs medverkan från det civila samhällets sida, liksom också insyn, som ett bidrag till att förhandlingarna ska framstå som begripliga och för att bygga upp förtroende bland alla parter innan Pariskonferensen börjar.

Dagordning för lösningar

21.    Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att arbeta med det civila samhällets alla aktörer (institutioner, den privata sektorn, icke-statliga organisationer och närsamhället) för att utveckla minskningsinitiativ inom centrala sektorer (energi, teknik, stadsbyggnad, transport etc.), liksom initiativ för anpassning och motståndskraft, i syfte att svara på anpassningsproblemen, framför allt i fråga om tillgång till vatten, livsmedelstrygghet och riskförebyggande. Parlamentet uppmanar alla myndigheter och aktörer inom det civila samhället att stödja och stärka denna dagordning för handling.

22.    Europaparlamentet framhåller att ett växande antal icke-statliga aktörer vidtar åtgärder för utfasning av fossila bränslen och för att öka motståndkraften mot klimatförändringarna. Parlamentet betonar därför vikten av en strukturerad och konstruktiv dialog mellan myndigheter, näringsliv, städer, regioner, internationella organisationer, det civila samhället och akademiska institutioner för att mobilisera kraftfulla globala insatser för koldioxidsnåla och motståndskraftiga samhällen. Parlamentet betonar deras betydelse för att driva på utvecklingen inför Pariskonferensen och för Lima–Paris-agendan. Parlamentet meddelar i detta avseende att handlingsplanen Lima–Paris uppmuntrar initiativtagare att påskynda sitt arbete och att komma till Pariskonferensen för att redovisa sina första resultat.

23.    Europaparlamentet uppmuntrar till införandet av åtgärder som gör det möjligt att främja denna lösningsdynamik, exempelvis kvalitetscertifiering av innovativa projekt med ursprung i det civila samhället.

24.    Europaparlamentet konstaterar att bioekonomi har potential att avsevärt bidra till återindustrialisering och skapandet av nya arbetstillfällen i EU och resten av världen.

25.    Europaparlamentet påpekar att en kretsloppsekonomi kan bidra signifikant till att målen uppnås genom att motverka slöseri med livsmedel och att återanvända råvaror.

26.    Europaparlamentet påminner parterna och även FN om att individuella åtgärder är lika viktiga som regeringars och institutioners agerande. Parlamentet efterlyser därför kampanjinsatser och åtgärder för att upplysa och informera allmänheten om de små och stora steg som kan bidra till att bekämpa klimatförändringarna i såväl utvecklade länder som utvecklingsländer.

27.    Europaparlamentet kräver också att näringslivet tar sitt ansvar och uppträder aktivt för att ställa sig bakom klimatöverenskommelsen, även på förhand.

Omfattande insats från alla sektorer

28.    Europaparlamentet välkomnar utvecklingen av utsläppshandelssystem globalt, bl.a. 17 utsläppshandelssystem som är i bruk på fyra kontinenter, omfattar länder som svarar för sammanlagt 40 % av världens BNP och bidrar till en kostnadseffektiv minskning av de globala utsläppen. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja kopplingar mellan EU:s utsläppshandelssystem och andra utsläppshandelssystem för att åstadkomma internationella koldioxidmarknadsmekanismer och på det sättet öka ambitionsnivån i klimatfrågor och samtidigt bidra till att minska risken för koldioxidläckage genom att skapa likvärdiga verksamhetsförutsättningar. Parlamentet uppmanar dock kommissionen att fastställa säkerhetsåtgärder för att garantera att kopplingen mellan EU:s utsläppshandelssystem och andra utsläppshandelssystem inte undergräver EU:s klimatmål och EU:s utsläppshandelssystems omfattning. Parlamentet efterlyser regler för hur fastställandet ska ske, bland annat regler för redovisning och för att internationella marknader och kopplingar mellan inhemska koldioxidmarknader ska ge stadigvarande bidrag till arbetet med att begränsa utsläppen och inte undergräver EU:s inhemska minskningsmål.

29.    Europaparlamentet betonar att det krävs en långvarig prisstabilitet för utsläppsrätter och ett förutsägbart regelverk som kanaliserar investeringarna till åtgärder som minskar växthusgasutsläppen och leder till en övergång till ett utsläppssnålt samhälle.

30.    Europaparlamentet efterlyser en överenskommelse som omfattar sektorer och utsläpp på ett övergripande sätt och som fastställer absoluta mål för hela ekonomin kombinerat med utsläppsbudgetar som bör säkerställa högsta möjliga ambitionsnivå. Parlamentet understryker att enligt IPCC:s resultat har markanvändning (jordbruk, boskap, skog och annan markanvändning) betydande kostnadseffektiv potential för begränsning och ökad motståndskraft och att det därför behövs ett ökat internationellt samarbete för att optimera skogars och våtmarkers förmåga att binda koldioxid. Överenskommelsen bör fastställa en utförlig ram för redovisning av utsläpp och upptag från mark. Parlamentet understryker framför allt att man i samband med markfördelningen måste inrikta åtgärderna för begränsning och anpassning på gemensamma mål, så att de inte blir till skada för andra mål för hållbar utveckling.

31.    Europaparlamentet framhåller att avskogning och skogsförstörelse svarar för 20 % av de globala växthusgasutsläppen och betonar skogarnas betydelse för att begränsa klimatförändringarna, tillsammans med behovet av att förbättra skogarnas anpassningsförmåga och klimattålighet. Parlamentet uppmanar EU att eftersträva sitt mål om att hejda den globala skogsförlusten till 2030 och minst halvera den tropiska avskogningen till 2020, jämfört med 2008 års nivåer. Parlamentet understryker att ett fullgörande av dessa åtaganden tillsammans med det återställande av 350 miljoner hektar skog som krävs i New York-deklarationen om skogar skulle kunna minska koldioxidutsläppen med 4,5–8,8 miljarder ton om året fram till 2030. Parlamentet framhåller att utan nya stora begränsningsinsatser inriktade på tropiska skogar (REDD+) kommer målet att begränsa temperaturhöjningen till under 2 °C förmodligen inte kunna uppnås. Parlamentet uppmanar vidare EU att öka den internationella finansieringen av åtgärder för att minska avskogningen i utvecklingsländer.

32.    Europaparlamentet noterar effektiviteten hos den nuvarande REDD+-mekanismen för utsläppsbegränsning och uppmuntrar medlemsstaterna att inkludera den i alla insatser för att begränsa klimatförändringarna. Parlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att ingå frivilliga internationella partnerskap om begränsningsåtgärder med de utvecklingsländer som är särskilt drabbade av förstörelsen av tropiska skogar, för att ge ekonomiskt eller tekniskt bistånd för att stoppa avskogning med hjälp av strategier för hållbar markanvändning eller reformer av samhällsstyrningen. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att föreslå kraftfulla åtgärder för att stoppa importen till EU av produkter som har sitt upphov i olaglig avskogning. Parlamentet framhåller företagens betydelse för att eliminera efterfrågan på varor med ursprung i olaglig avskogning.

33.    Europaparlamentet erinrar om att transportsektorn är den näst största sektorn för växthusgasutsläpp och kräver att det införs flera strategier för att minska utsläppen från denna sektor. Parlamentet upprepar att parterna i UNFCCC måste agera för att effektivt reglera och sätta en övre gräns för utsläpp från internationell luftfart och sjöfart, på lämpligt sätt och efter situationens krav. Parlamentet uppmanar alla parter att arbeta via Internationella civila luftfartsorganisationen (Icao) och Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) för att ta fram en global politisk ram som gör det möjligt att vidta effektiva motåtgärder och uppnå tillräckliga mål före slutet av 2016, för att det ska gå att uppnå de minskningar som behövs med tanke på tvågradersmålet.

34.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att erbjuda sitt stöd och sin sakkunskap till parterna i COP 21 när de ska fastställa sina nationella bidrag och att samtidigt öka medvetenheten om att transportsektorn bör anta omfattande strategier för att minska växthusgasutsläppen.

35.    Europaparlamentet påpekar att både kort- och långsiktiga strategier för att begränsa utsläppen från transporterna är mycket viktiga om de ambitiösa målen för minskning av växthusgaserna ska nås.

36.    Europaparlamentet framhåller vikten av att beakta den särskilda situationen för öar och de yttersta randområdena, så att miljöprestandan inte påverkar rörligheten i och tillgängligheten till dessa regioner i synnerhet.

37.    Europaparlamentet anser att de övergripande klimatmålen kommer att vara omöjliga att uppnå om inte fokus ökas på en minskning av utsläppen från transportsektorn, eftersom denna sektor är den enda där utsläppen av växthusgaser har fortsatt att öka (med 30 procent under de senaste 25 åren). Parlamentet betonar att detta kan uppnås endast genom bindande minskningsmål för växthusgasutsläpp, tillsammans med en fullskalig integration av förnybar energi på marknaden, ett teknikneutralt tillvägagångssätt för utfasning av fossila bränslen och en mer fullständigt integrerad transport- och investeringspolitik som omfattar en politik för trafikomställning i kombination med tekniska framsteg och undvikande av transporter (t.ex. genom hållbar logistik, smart stadsplanering och integrerad mobilitetsplanering).

38.    Europaparlamentet framhåller att mer än hälften av världens befolkning nu bor i städer och att stadstrafiken i stor utsträckning bidrar till transportsektorns växthusgasutsläpp. Parlamentet uppmanar därför med kraft kommissionen och medlemsstaterna att aktivt öka medvetenheten om den roll som en hållbar rörlighet i städer spelar när det gäller att fullgöra begränsningsåtagandena. Parlamentet framhåller att ansvarsfull markanvändning och markplanering och hållbara transportlösningar i stadsområden effektivt bidrar till målet att minska koldioxidutsläppen.

39.    Europaparlamentet betonar att en bra energimix är nödvändig i transportsektorn och att en sådan kan uppnås genom främjande av alternativa fordon som drivs med naturgas och biogas och av all politik som är inriktad på att stärka hållbara transportsätt, inklusive en elektrifiering av transporterna och användning av intelligenta transportsystem. Parlamentet betonar att man måste lägga tonvikten på järnvägar, spårvagnar, eldrivna bussar, elbilar och elcyklar, inbegripa hela livscykelperspektivet och verka för ett utnyttjande av den fulla potentialen hos förnybara energikällor. Parlamentet uppmuntrar med kraft de lokala kollektivtrafikmyndigheterna och trafikidkarna att gå i bräschen för ett införande av koldioxidsnåla bil- och vagnparker och tekniker.

40.    Europaparlamentet framhåller vilken oerhörd potential till utsläppsminskning som erbjuds av ökad energieffektivitet och användning av ren energi. Parlamentet anser att maximering av effektiviteten i energianvändningen i världen är det första steget mot att minska energirelaterade utsläpp samtidigt som det också bidrar till att minska energifattigdomen.

41.    Europaparlamentet understryker de allvarliga negativa och ofta oåterkalleliga konsekvenserna av uteblivna åtgärder med tanke på att klimatförändringar påverkar alla regioner i världen på olika men högst skadliga sätt som leder till migrationsströmmar och förluster av människoliv samt ekonomiska, ekologiska och sociala förluster. Parlamentet understryker vikten av vetenskapliga bevis för att driva på långsiktiga politiska beslut och betonar att ambitionsnivån bör utgå från gedigna vetenskapliga rekommendationer. Parlamentet betonar att ett samlat globalt politiskt och ekonomiskt pådrag till förmån för forsknings-, utvecklings- och innovationsverksamhet i teknik för ren och förnybar energi samt energieffektivitet är avgörande för att vi ska uppnå våra klimatmål och för att tillväxten ska underlättas.

42.    Europaparlamentet uppmanar EU att öka ansträngningarna för att reglera en global minskning av fluorkolväten enligt Montrealprotokollet. Parlamentet erinrar om att EU har antagit ambitiös lagstiftning för att fasa ut fluorkolväten med 79 % fram till 2030 eftersom klimatvänliga alternativ finns tillgängliga i stor utsträckning och deras potential bör utnyttjas fullt ut. Parlamentet noterar att utfasningen av fluorkolväten är en och lätt och snabb begränsningsåtgärd i och utanför EU och uppmanar EU att aktivt främja globala åtgärder mot fluorkolväten.

Att stärka forskning, teknisk utveckling och innovation

43.    Europaparlamentet anser att ett ökat utnyttjande av teknik för ren energi på de ställen där den har störst effekt förutsätter att en stark innovationskapacitet byggs upp och bibehålls i både utvecklade länder och tillväxtekonomier.

44.    Europaparlamentet understryker att stimulans till innovation i teknik och företagsmodeller kan driva på både ekonomisk tillväxt och utsläppsminskningar. Parlamentet betonar att tekniken inte automatiskt utvecklas i riktning mot låga koldioxidutsläpp utan kommer att kräva tydliga politiska signaler, inklusive minskning av marknads- och regleringshinder för ny teknik och nya företagsmodeller samt välinriktade offentliga satsningar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka investeringarna i offentlig forskning och utveckling inom energisektorn för att hjälpa till att skapa nästa våg av resurseffektiv teknik med låga koldioxidutsläpp.

45.    Europaparlamentet inser forskningens och innovationens betydelse i kampen mot klimatförändringarna och uppmanar parterna att inte spara på krafterna när det gäller att stödja forskarna och främja ny teknik som kan bidra till att uppnå de minskningsmål som kan komma att fastställas, samt att vidta åtgärder för begränsning av och anpassning till klimatförändringarna.

46.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att dra bättre nytta av att Horisont 2020 är helt öppet för deltagande av tredjeländer, särskilt på områdena energi och klimatförändringar.

47.    Europaparlamentet anser att EU:s rymdpolitik och investeringar i denna, inklusive uppskjutning av satelliter som spelar en viktig roll i övervakningen av industriolyckor, avskogning, ökenspridning osv., plus samarbete med partner i tredjeländer, kan spela en viktig roll för att övervaka och ta itu med klimatförändringseffekter i hela världen.

48.    Europaparlamentet betonar att EU bör öka sina insatser för tekniköverföringar till de minst utvecklade länderna, med samtidig respekt för befintliga immateriella rättigheter.

49.    Europaparlamentet begär att de roller som centrumet och nätverket för klimatteknik (CTCN) och verkställande kommittén för teknik spelar vid underlättandet av teknisk utveckling för begränsning av och anpassning till klimatförändringar erkänns och stöds fullt ut.

50.    Europaparlamentet välkomnar strävandena efter samarbete mellan EU och Förenta staternas energiministerium, särskilt om teknisk forskning avseende klimatförändringar. Parlamentet anser att det finns stor potential för framtida forskningssamarbete mellan EU och andra stora ekonomier. Parlamentet betonar att resultaten av offentligt finansierad forskning bör göras fritt tillgängliga.

51.    Europaparlamentet påpekar att användningen av rymdbaserade resurser bör övervägas vid genomförandet av åtgärder för begränsning av och anpassning till klimatförändringarna, särskilt genom kontroll och övervakning av växthusgasutsläpp. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att aktivt bidra till ett globalt övervakningssystem för koldioxid och metan. Kommissionen uppmanas även att främja arbetet med att utveckla ett EU-system för att mäta växthusgasutsläpp på ett autonomt och oberoende sätt genom användning och utökning av Copernicusprogrammets uppdrag.

Klimatfinansiering: en hörnsten för Parisöverenskommelsen

52.    Europaparlamentet anser att genomförandemetoder – däribland klimatfinansiering, tekniköverföring och kapacitetsuppbyggnad – kommer att spela en viktig roll för en överenskommelse vid Pariskonferensen, och uppmanar därför med kraft EU och andra länder att förbereda ett trovärdigt ”finanspaket”, både för perioden före och för perioden efter 2020, för att stödja utökade insatser för minskning av växthusgaser, samt för skogsskydd och anpassning till klimatförändringarnas effekter. Parlamentet vill att klimatfinansiering ska ingå i överenskommelsen som ett dynamiskt inslag som speglar att miljösituationen och de ekonomiska realiteterna kan förändras och för att stödja en ökning av ambitionsnivån när det gäller begränsnings- och anpassningsåtgärder. Parlamentet uppmanar därför alla de parter som kan göra det att bidra till klimatfinansieringen.

53.    Europaparlamentet önskar att EU och dess medlemsstater ska enas om en färdplan för att öka den planerade, nya och tillkommande finansieringen, i linje med befintliga åtaganden, för att kunna få fram sin skäliga andel av det totala riktbeloppet på 100 miljarder US-dollar varje år fram till 2020 från olika offentliga och privata källor och för att komma till rätta med obalansen mellan de resurser som satsas på begränsning respektive anpassning. Parlamentet uppmanar EU att uppmuntra alla länder att göra sitt för att säkra klimatfinansieringen. Parlamentet efterlyser en gedigen övervaknings- och ansvarsram för effektiv uppföljning av genomförandet av åtagandena och målsättningarna avseende klimatfinansiering. Parlamentet erinrar om att ökad klimatfinansiering från biståndsbudgetar måste leda till att den samlade biståndsbudgeten också ökar, som ett första steg mot fullständig additionalitet.

54.    Europaparlamentet efterlyser konkreta EU-åtaganden och internationella åtaganden om att ställa till förfogande ytterligare källor till klimatfinansiering, däribland att en del utsläppsrätter i EU:s system för utsläppshandel för perioden 2021–2030 avsätts för ändamålet och att intäkter från EU-åtgärder och internationella åtgärder mot luftfartens och sjöfartens utsläpp anslås till internationell klimatfinansiering och till den gröna klimatfonden, bland annat till projekt om teknisk innovation.

55.    Europaparlamentet efterlyser en prissättning av koldioxid på bred basis som ett globalt tillämpligt instrument för att hantera utsläpp, tillsammans med att intäkter, dels från utsläppshandel, dels från koldioxidprissättning av bränslen som används vid internationella transporter, anslås till klimatrelaterade investeringar. Parlamentet vill dessutom att jordbruksstödet delvis används för att garantera investeringar i produktion och användning av förnybar energi på jordbruken. Parlamentet framhåller vikten av att mobilisera kapital från den privata sektorn och få till stånd nödvändiga investeringar i koldioxidsnål teknik. Parlamentet vill att myndigheter och offentliga och privata finansinstitut, bland dem banker, pensionsfonder och försäkringsföretag, på bred front ska gå in för att anpassa sin praxis för utlåning och investering med målet om att uppvärmningen ska begränsas till under 2 °C, samt för att avveckla investeringar i fossila bränslen, bland annat genom att frångå exportkrediter för sådana investeringar. Parlamentet efterfrågar särskilda offentliga garantier till förmån för gröna investeringar, tillsammans med märken och skatteförmåner för gröna investeringsfonder, samt utfärdande av gröna obligationer.

56.    Europaparlamentet anser att det finansiella systemet borde ta med klimatrisken i sina investeringsbeslut. Parlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och samtliga UNFCCC-parter att med alla tillbudsstående medel stimulera finansinstitut att omorientera sina investeringar i nödvändig omfattning för att finansiera en verklig övergång till motståndskraftiga och utsläppssnåla samhällen.

57.    Europaparlamentet efterlyser konkreta åtgärder, inbegripet en tidsplan, som uppföljning av den utfästelse som G20-länderna gjorde 2009 och som handlade om utfasning av alla subventioner för fossila bränslen senast 2020.

58.    Europaparlamentet uppmuntrar de mest framåtsträvande aktörerna att ingå frivilliga åtaganden till förmån för en övergång till ett utsläppssnålt samhälle genom att dra största möjliga nytta av god praxis som redan tillämpas i sektorn. Parlamentet hoppas att denna kraftsamling kommer att breddas och att åtagandena i framtiden blir mer strukturerade, framför allt genom registreringsplattformar som integrerats i klimatkonventionens redskap.

59.    Europaparlamentet noterar de nära förbindelserna mellan konferensen om finansiering för utveckling, FN:s toppmöte om mål för en hållbar utveckling och den tjugoförsta partskonferensen inom ramen för UNFCCC 2015. Parlamentet erkänner att effekterna av klimatförändringarna allvarligt kommer att undergräva arbetet för att uppnå den planerade ramen för en hållbar utveckling efter 2015 och att den övergripande ramen för utvecklingsfinansiering måste anpassas till och stödja en koldioxidsnål och klimattålig värld.

60.    Europaparlamentet uppmuntrar till främjande av privata initiativ från finanssektorn, framför allt i samband med G20-mötet i november 2015, men också generellt i samband med de många specifika finansieringsevenemang som präglar förberedelserna inför Pariskonferensen 2015.

Större motståndskraft genom klimatanpassning

61.    Europaparlamentet framhåller att alla länder oundvikligen måste vidta anpassningsåtgärder om de ska minimera skadeverkningarna och dra full nytta av möjligheterna till klimattålig tillväxt och hållbar utveckling, och att dessa åtgärder måste inta en central ställning i den nya överenskommelsen. Parlamentet kräver att långsiktiga anpassningsmål ska fastställas i enlighet med detta. Parlamentet understryker att det är mindre kostsamt för de globala och nationella ekonomierna att agera nu för att minska växthusgasutsläppen och att även anpassningskostnaderna blir mindre. Parlamentet inser att anpassning är nödvändig, särskilt i länder som är mycket sårbara för sådana effekter, och framför allt för att livsmedelsproduktionen och den ekonomiska utvecklingen kan fortgå på ett klimattåligt sätt. Parlamentet efterlyser aktivt stöd till utformningen av omfattande anpassningsplaner i utvecklingsländerna, med hänsyn tagen till lokala aktörers praxis och urbefolkningars kunskaper.

62.    Europaparlamentet erkänner att de begränsningar som uppnås genom de nationellt fastställda bidragen har ett starkt inflytande på de anpassningsåtgärder som behövs. Parlamentet efterlyser ett globalt mål för anpassning och anpassningsfinansiering i Parisöverenskommelsen, tillsammans med åtaganden om vidareutveckling av metoder för att effektivt hantera förluster och skador.

63.    Europaparlamentet betonar behovet av förstärkt samordning och hantering av klimatrisken på EU-nivå och av en tydlig EU-anpassningsstrategi. Parlamentet uppmanar till genomförande av regionala anpassningsstrategier.

64.    Europaparlamentet erinrar om att utvecklingsländerna, i synnerhet de minst utvecklade länderna och små östater under utveckling, har gett det minsta bidraget till klimatförändringarna, men de är mest utsatta för klimatförändringarnas negativa effekter och har den minsta anpassningskapaciteten. Parlamentet kräver därför att stöd till anpassning, tillsammans med förlust och skada, ska vara viktiga inslag i Parisöverenskommelsen, och att utvecklingsländerna faktiskt får hjälp att övergå till hållbara, förnybara och koldioxidsnåla energiformer, så att deras anpassningsbehov kan tillgodoses både på kort och lång sikt. Parlamentet kräver att problematiken med klimatflyktingar och dess omfattning, som en följd av klimatkatastrofer orsakade av den globala uppvärmningen, tas på allvar.

65.    Europaparlamentet betonar att denna överenskommelse bör vara flexibel för att ta hänsyn till nationella förhållanden, utvecklingsländernas respektive behov och kapaciteter och vissa länders egenart, framför allt vad gäller de minst utvecklade länderna och små öar.

66.    Europaparlamentet uppmanar de stora utvecklade länderna att utnyttja sin befintliga avancerade infrastruktur för att främja, stärka och utveckla hållbar tillväxt och att åta sig att hjälpa utvecklingsländer att bygga upp egen kapacitet, så att en framtida ekonomisk tillväxt uppnås i alla delar av världen utan ytterligare kostnader för miljön.

67.    Europaparlamentet betonar den viktiga roll utvecklingssamfundet, Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) och OECD:s biståndskommitté bör spela genom att arbeta nära relevanta aktörer och organisationer för att utvärdera och begränsa klimatförändringarnas värsta effekter på människan, vilka förväntas bli en utmaning även med en uppvärmning som ligger under 2 °C.

68.    Europaparlamentet bekräftar att en effektiv hantering av klimatfrågorna måste vara en strategisk prioritering för EU och andra internationella aktörer, och detta kräver integrering av klimatåtgärderna i alla relevanta politikområden, tillsammans med strävan efter politisk samstämmighet. Det är viktigt att EU gynnar utvecklingsvägar med låga koldioxidutsläpp inom alla relevanta områden och sektorer, och EU bör föreslå hållbara produktions- och konsumtionsmönster, och ange hur EU planerar att minska förbrukningen och frikoppla ekonomisk verksamhet från miljöförstöring.

69.    Europaparlamentet noterar med oro att 166 miljoner människor tvingades lämna sina hem på grund av översvämningar, stormar, jordbävningar eller andra katastrofer mellan 2008 och 2013. Parlamentet uppmärksammar särskilt att en klimatrelaterad utveckling i delar av Afrika kan bidra till en upptrappning av flyktingkrisen i Medelhavsområdet. Parlamentet beklagar att statusen som klimatflykting ännu inte erkänts och lämnar ett rättsligt kryphål som drabbar dem som inte kan få flyktingstatus.

70.    Europaparlamentet vidhåller att både de utvecklade länderna och utvecklingsländerna tillsammans bör vidta fler åtgärder mot de globala klimatförändringarna, i enlighet med principen om gemensamt men differentierat ansvar.

71.    Europaparlamentet understryker att det i artikel 3.5 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) stadgas att målet för EU i dess förbindelser med den övriga världen är att bidra till solidaritet och hållbar utveckling av vår jord samt till strikt efterlevnad och utveckling av internationell rätt. Parlamentet konstaterar att enligt artikel 191.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) ska EU:s miljöpolitik främja åtgärder på internationell nivå för att bekämpa klimatförändringen.

Stärka klimatdiplomatin

72.    Europaparlamentet betonar vikten av att klimatdiplomati är en del av helhetsstrategin när det gäller EU:s yttre åtgärder och framhåller i detta sammanhang vikten av att EU vid konferensen spelar en ambitiös och central roll, talar samstämmigt och agerar som medlare vid strävandena att nå fram till en internationell överenskommelse, och förblir enigt i detta avseende.

73.    Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att här samordna sina ståndpunkter med EU:s och understryker att EU och medlemsstaterna har en enorm utrikespolitisk kapacitet och måste visa prov på ledarskap inom klimatdiplomatin och uppbåda detta nätverk i syfte att hitta en gemensam grund för de huvudfrågor som man ska komma överens om i Paris, det vill säga begränsning, anpassning, finansiering, utveckling och överföring av teknik, insyn i åtgärder och stöd samt kapacitetsuppbyggnad.

74.    Europaparlamentet välkomnar EU:s klimatdiplomatiska handlingsplan, som godkändes av rådet (utrikes frågor) den 19 januari 2015. Parlamentet förväntar sig att kommissionen tar på sig en proaktiv roll i förhandlingarna och uppmanar kommissionen att klart markera att klimatförändringarna är dess viktigaste strategiska prioritering och att organisera sig på ett sådant sätt att detta framkommer på alla nivåer och inom alla politikområden.

75.    Europaparlamentet framhåller EU:s ledande roll inom klimatpolitiken och understryker behovet av samordning och av att det fastställs en gemensam ståndpunkt bland EU:s medlemsstater. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen, medlemsstaterna och Europeiska utrikestjänsten att fortsätta och intensifiera sina diplomatiska ansträngningar inför och under konferensen och att ha som mål att öka sin förståelse för sina partners ståndpunkter samt att uppmuntra övriga parter att vidta effektiva åtgärder för att uppfylla målet om en uppvärmning på under 2 °C, liksom för att uppnå överenskommelser och åtaganden, framför allt från Förenta staternas sida, som syftar till att anpassa de mest betydande utsläppen efter EU-medborgarnas utsläpp, då de senare redan har gjort ett stort antal insatser för att förena ekonomisk utveckling med miljö- och klimathänsyn. Parlamentet uppmanar EU att utnyttja sin ställning för att få till stånd ett närmare samarbete om klimatfrågor med grannländer och med EU:s anslutningsländer.

76.    Europaparlamentet framhåller att ökade diplomatiska ansträngningar före och under konferensen behövs, framför allt för att man ska hitta en gemensam grund, dels för hur parternas åtaganden ska differentieras mot bakgrund av deras nationella omständigheter, dels för vilken betydelse förluster och skador ska spela i överenskommelsen.

77.    Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att ta fram strategiska prioriteringar för den externa klimatpolitik som finns inskriven i de allmänna utrikespolitiska målen, och att se till att EU:s delegationer i högre grad fokuserar på klimatpolitik och på att övervaka ländernas insatser för att begränsa klimatförändringarna eller anpassa sig till dem och på att ge stöd till kapacitetsuppbyggnad, samt försäkra sig om att delegationerna har de resurser de behöver för att kunna arbeta med klimatövervakningsfrågor. Parlamentet uppmanar EU till ett närmare samarbete om klimatfrågor med grannländer och kandidatländer och att då med kraft verka för att deras politik ska bli samstämmig med EU:s klimatmål. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och utrikestjänsten att utse kontaktpersoner för klimatförändringsfrågor vid EU:s delegationer och medlemsstaternas ambassader.

78.    Europaparlamentet är medvetet om att man måste motverka klimatförändringarna och det hot de kan innebära mot stabiliteten och säkerheten och likaså inser parlamentet vikten av klimatdiplomati inför klimatkonferensen i Paris.

Europaparlamentet

79.    Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande och målen för EU:s bidrag till den klimatkonferens (COP 21) som ska hållas i Paris i december 2015.

80.    Europaparlamentet förbinder sig att utnyttja sin ställning internationellt och sitt medlemskap i internationella parlamentariska nätverk för att konsekvent eftersträva framsteg i riktning mot en rättsligt bindande och ambitiös internationell klimatöverenskommelse i Paris.

81.    Europaparlamentet anser att eftersom parlamentet måste godkänna alla internationella överenskommelser måste parlamentet vara väl integrerat i EU:s delegation. Parlamentet förväntar sig därför att få närvara vid EU:s samordningsmöten i Paris.

°

°         °

82.    Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament och sekretariatet för UNFCCC, med en begäran om att resolutionen ska spridas till alla parter i konventionen som inte är medlemmar i EU.

(1)

EUT C 285 E, 21.10.2010, s. 1.

(2)

EUT C 341 E, 16.12.2010, s. 25.

(3)

EUT C 99 E, 3.4.2012, s.77.

(4)

EUT C 153 E, 31.5.2013, s. 83.

(5)

Antagna texter, P7_TA(2012)0452.

(6)

Antagna texter, P7_TA(2013)0443.

(7)

Antagna texter, P8_TA(2014)0063.

(8)

EUT L 8, 13.1.2009, s. 3.

(9)

EUT C 67 E, 18.3.2010, s. 44.

(10)

EUT C 251 E, 31.8.2013, s. 75.

(11)

Antagna texter, P7_TA(2014)0094.

(12)

Eurostatuppgifter om sektorn för miljövänliga varor och tjänster, som citeras i En klimat- och energipolitisk ram för perioden 2020–2030 (COM(2014)0015).


MOTIVERING

Den globala uppvärmningen utgör en av mänsklighetens största utmaningar för hållbar utveckling, hälsa och världsekonomin. Temperaturhöjningar, smältande glaciärer, längre perioder av torka och översvämningar är alla tecken på klimatförändringar. Klimatförändringarna kräver snabba, ansvarsfulla och globala åtgärder, som grundar sig på det internationella samfundets solidaritet.

Kommissionen antog den 25 februari 2015 meddelandet Parisprotokollet – En plan för att möta de globala klimatförändringarna efter 2020, som förbereder EU för den sista förhandlingsrundan som kommer att hållas före FN:s 21:a klimatkonferens i Paris den 30 november–11 december 2015.

Den 6 mars 2015 antog EU:s miljöministrar formellt åtaganden om att minska EU:s växthusgasutsläpp. EU och dess medlemsstater ställde sig helt och hållet bakom ett bindande mål om en inhemsk minskning av växthusgasutsläppen med minst 40 % fram till år 2030 jämfört med år 1990. EU lämnade in sitt planerade nationellt fastställda bidrag till klimatkonventionens sekretariat (UNFCCC) i mars 2015.

Målen går i rätt riktning men borde vara ambitiösare. För att stärka EU:s ståndpunkt i internationella förhandlingar bör Europaparlamentet slå vakt om ambitiösa och realistiska mål i syfte att minska växthusgasutsläppen med 50 % fram till 2030 jämfört med 1990, öka andelen förnybar energi till 45 % av energimixen och spara in 40 % energi.

Pariskonferensen får inte vara ett möte präglat av allvarliga strävanden efter framsteg, utan måste vara ett möte där man fattar verkliga beslut. Konferensen utgör en avgörande etapp i förhandlingarna om en ny internationellt klimatöverenskommelse som ska träda i kraft 2020.

Pariskonferensen är inget självändamål, utan startskottet för en dynamisk utvecklingsprocess där det internationella samfundet kan komma in på rätt kurs igen och begränsa temperaturhöjningen till under 2° C.

En ambitiös, universell och rättsligt bindande överenskommelse

Parisöverenskommelsen måste

–       vara ambitiös, universell och rättsligt bindande för att det på lång sikt ska vara möjligt att ta itu med utmaningen med klimatförändringarna och målet att begränsa den globala temperaturhöjningen till under 2° C,

–       vara varaktig och dynamisk så att den kan vara vägledande för och stärka insatserna mot klimatförändringarna, utöver staternas första bidrag, genom bland annat ett långsiktigt mål för begränsning av klimatförändringarna,

–       vara differentierad för att kunna ta hänsyn till respektive lands behov och kapacitet samt deras nationella omständigheter, och för att de ska ha nödvändiga resurser för att genomföra sina åtaganden,

–       tillåta en väl avvägd hantering av begränsning och anpassning för att underlätta motståndskraften hos de länder som är mest utsatta för klimatförändringarnas konsekvenser, främja ländernas väg mot hållbar utveckling, göra det möjligt att begränsa temperaturhöjningarna till under 2 °C och hjälpa varje land att genomföra och stärka de nationella handlingsplanerna för anpassning,

–       sända det kraftfulla budskap som behövs för att de ekonomiska aktörerna ska övertygas att börja övergå till en ekonomi med låga koldioxidutsläpp.

Finansiering, en hörnsten i Parisöverenskommelsen

Fram till 2020 ska 100 miljarder US-dollar överföras per år till utvecklingsländerna för att hjälpa dem att betala vad det kostar att minska växthusgasutsläppen och för att finansiera projekt som ska skydda befolkningsgrupper som är utsatta för klimatförändringarnas konsekvenser, såsom stigande havsyta, långvarig torka och skador på livsmedelsgrödor.

Vid Limakonferensen i slutet av 2014 lyckades den gröna klimatfonden kapitalisera 10,4 miljarder US-dollar. Detta är enligt föredraganden otillräckligt. För att återfå utvecklingsländernas förtroende bör EU och i-länderna tydligt och klart ange hur de tänker gå till väga för att få ihop de 100 miljarder US-dollar i bistånd som tillkännagavs vid Köpenhamnskonferensen 2009.

Tyvärr är kommissionens meddelande av den 25 februari 2015 vagt i fråga om hur finansieringen ska uppbådas. Tillskottet av ny finansiering kommer att vara hörnstenen i Parisöverenskommelsen.

För att kunna svara upp mot åtagandena inom ramen för COP 21 måste man komma på, studera och införa nya finansieringssätt. Detta görs lämpligast genom

–       att fastställa ett korrekt koldioxidpris i alla världens stora ekonomier för att utveckla klimatvänliga lösningar,

–       att ge incitament för alla finansiella aktörer att omorientera sina investeringar i nödvändig omfattning för att finansiera en verklig övergång till motståndskraftiga och koldioxidsnåla ekonomier,

–       specifika offentliga garantier till förmån för gröna investeringar,

–       att utnyttja Junckerplanen i EU via den europeiska fonden för strategiska investeringar,

–       en ambitiös färdplan för offentliga och multilaterala bankers åtaganden för finansieringen av den ekologiska omläggningen,

–       märkningar och skatteincitament för gröna investeringsfonder och emissioner av gröna obligationer,

–       skatt på finansiella transaktioner och tilldelning av en del av den till gröna investeringar.

Finansieringen kommer att spela en viktig roll för den överenskommelse som eftersträvas vid Pariskonferensen. Det bör därför utarbetas ett trovärdigt finanspaket, både för de utvecklade länderna och utvecklingsländerna, för att det ska bli möjligt att öka ansträngningarna för minskning av växthusgasutsläppen och anpassning till klimatförändringarnas konsekvenser.

En exemplarisk intern klimatpolitik i EU

Föredraganden slår vakt om ambitiösare mål, men välkomnar att EU lagt fram sitt planerade nationellt fastställda bidrag innan tidsfristen mars 2015 som fastställdes genom Warszawabeslutet. Bidraget har en verkan och betydande spridningseffekt gentemot internationella partner och bör utökas genom konkreta åtgärder som gör det möjligt att övergå till en koldioxidsnål ekonomi i EU.

Kommissionen bör, så snart som arbetet med stabilitetsreserven avslutats, börja se över direktivet om EU:s koldioxidmarknad och fördelningen av insatserna mellan medlemsstaterna.

EU bör snarast slutföra sin ratificeringsprocess av Dohaändringen av Kyotoprotokollet och uppmuntra de övriga parterna att göra detsamma för att det snabbt ska kunna träda i kraft.

Ett ambitiöst åtagande från EU:s sida är avgörande för unionens trovärdighet i förhandlingarna. EU måste ha en ambitiös och effektiv strategi för en energiövergång till 2050, och mobilisera såväl klimat- och energipolitikens instrument som andra områden såsom transport, forskning och innovation, handel och utvecklingssamarbete.

En effektiv europeisk utrikespolitik för att uppnå en spridningseffekt

Vid alla internationella möten under 2015 måste EU lobba alla aktörer intensivt inför COP 21.

EU:s bidrag ska vara inspirerande för de andra parterna i fråga om klarhet, transparens och ambition. Att EU lyckats minska sina utsläpp med 19 % mellan 1990 och 2012 och samtidigt ökat sin BNP med 45 % och att unionens andel av världens utsläpp stadigt sjunkit, visar att en minskning är förenlig med ekonomisk utveckling.

EU måste fortsätta och intensifiera sina diplomatiska ansträngningar för att bättre förstå partnerländernas ståndpunkter, uppmuntra länderna att införa ambitiösa strategier för bekämpning av klimatförändringarna och bilda allianser för detta ändamål.

Föredraganden noterar att kommissionen har för avsikt att tillsammans med Marocko hösten 2015 anordna en konferens om ”ambitionsklyftan”, det vill säga skillnaden mellan parternas åtaganden och målet att begränsa den globala uppvärmningen till under 2 °C. Föredraganden påminner emellertid kommissionen om att det främsta målet med ett sådant evenemang bör vara att komma framåt i fråga om en överenskommelse vid Pariskonferensen. Konferensen bör med tanke på detta uppmuntra parterna till ett ambitiöst grepp på frågeställningarna, och utgöra ett forum för ett konstruktivt och handlingsinriktat utbyte mellan parterna.

Föredraganden menar att diskussionerna inom EU snabbt måste intensifieras för att man ska komma fram till en gemensam ståndpunkt, bland annat om de olika nyckelpunkterna i de internationella förhandlingarna, såsom finansiering, kapacitetsförstärkning och tekniköverföring.

Trovärdigheten för parternas åtaganden i Parisöverenskommelsen kommer också att vara avhängig av icke statliga aktörers insatser, såsom städer, regioner, näringsliv och investerare. Pariskonferensen bör ge en tydlig signal till sina aktörer för att de ska få incitament att agera, däribland genom ett internationellt erkännande av deras ansträngningar. Internationella civila luftfartsorganisationen (Icao), Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) och parterna i Montrealprotokollet bör agera för att begränsa utsläpp från internationella transporter och utsläpp från framställning och användning av fluorerade gaser, före utgången av 2016.

EU bör vara talesman för ambitiösa mål i förhandlingarna. Föredraganden anser att det vore skadligt för unionens trovärdighet att godkänna en överenskommelse som är uppenbart otillräcklig för att begränsa klimatförändringarna. EU bör uppvisa så mycket flexibilitet som behövs för att nå samförstånd men samtidigt avvisa alla olämpliga kompromisser.

Europaparlamentet är även fortsättningsvis en ofrånkomlig aktör för en ambitiös EU-politik när det gäller att bekämpa klimatförändringarna. Avslutningsvis vill föredraganden påminna om att Europaparlamentet ska samtycka till EU:s ratificering av Pariskonferensens rättsligt bindande överenskommelse. Europaparlamentet bör därför delta fullt ut i samordningsmötena under Pariskonferensen.


YTTRANDE från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (10.9.2015)

till utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet

över ”Mot ett nytt internationellt klimatavtal i Paris”

(2015/2112(INI))

Föredragande av yttrande (*): Seán Kelly

(*)       Förfarande med associerat utskott – artikel 54 i arbetsordningen

FÖRSLAG

Utskottet för industrifrågor, forskning och energi uppmanar utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

Industri och konkurrenskraft

1.      Europaparlamentet ser positivt på EU:s ledarroll i begränsningen av och anpassningen till klimatförändringarna, inbegripet det skapande av kunskap, kompetens, arbetstillfällen och tillväxt det medför. Parlamentet konstaterar att det är absolut nödvändigt att ett globalt ambitiöst, rättsligt bindande avtal – med ett kraftfullt åtagande om att hålla sig kvar inom det tvågradersscenario som presenterats av den mellanstatliga panelen för klimatförändringar – ingås i Paris, och betonar att EU:s fortsatta ledarroll kräver ett fullt åtagande från alla avtalsparter om det ska bli ett effektivt sätt att avvärja klimatförändringarna. Parlamentet insisterar på regelbundna, öppna utvärderingar av resultaten – inklusive av de planerade nationellt fastställda bidragen – utgående från senaste forskningsdata och teknik och i enlighet med det sjunde miljöhandlingsprogrammet(1).

2.      Europaparlamentet konstaterar att EU nu befinner sig på god väg att nå sina mål för minskade växthusgasutsläpp och användning av förnybar energi till 2020, och att stora förbättringar åstadkommits i fråga om effektiv energianvändning tack vare energisnålare byggnader, produkter, industriprocesser och fordon, samtidigt som den europeiska ekonomin har vuxit med 45 procent sedan 1990. Parlamentet betonar att 20/20/20-målen för växthusgasutsläpp, förnybar energi och energibesparingar har spelat en avgörande roll för denna utveckling och har garanterat sysselsättning för mer än 4,2 miljoner människor inom olika delar av miljöindustrin(2), och att tillväxten inom denna sektor till och med fortsatte under den ekonomiska krisen.

3.      Europaparlamentet betonar vikten av att ett effektivt och bindande globalt avtal uppnås vid Pariskonferensen och påpekar att den fortsatta avsaknaden av ett sådant avtal ytterligare äventyrar EU-ekonomins konkurrenskraft och exponerar EU för koldioxidläckage.

4.      Europaparlamentet välkomnar G7-ledarnas åtagande om att fasa ut fossila bränslen i den globala ekonomin under detta århundrade och att minska växthusgasutsläppen med den övre änden av intervallet 40–70 procent fram till 2050 jämfört med 2010 års nivåer.

5.      Europaparlamentet betonar behovet av att samordna och hantera klimatrisken på EU‑nivå och skapa en tydlig EU-anpassningsstrategi. Parlamentet rekommenderar att ambitiösa och bindande mål för koldioxidutsläpp och förnybar energi genomförs, både på nationell nivå och EU-nivå, för att möjliggöra och säkerställa övergången till en hållbar och trygg ekonomi.

6.      Europaparlamentet betonar att artikel 191.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt fastställer att unionens politik ska bygga på principen att förorenaren betalar. Parlamentet betonar dock även att om andra stora ekonomier underlåter att göra jämförbara åtaganden om minskning av växthusgasutsläppen kommer bestämmelser om koldioxidläckage, som är särskilt inriktade på de sektorer som är exponerade för både en hög handelsintensitet och en hög andel av koldioxidkostnaderna i produktionen, att bibehållas och om nödvändigt skärpas. Parlamentet anser dock att man behöver hitta en mer långsiktig lösning i fråga om koldioxidläckage vid den kommande översynen av EU:s utsläppshandelssystem eller genom att införa ett system för koldioxidanpassning vid gränserna. Parlamentet anser att det är viktigt att undvika koldioxidläckage i europeiska kärnindustrier, inklusive energiintensiva industrier och hållbara europeiska jordbruksindustrier/jordbruksbaserade livsmedelsindustrier. Parlamentet bekräftar behovet att minska beroendet av fossila bränslen i livsmedelsproduktionen.

7.      Europaparlamentet betonar att man i avtalet bör beakta det parallella globala målet om att garantera livsmedelstryggheten.

8.      Europaparlamentet betonar att fördröjningar av vidtagandet av åtgärder kommer att öka kostnaden för att begränsa och anpassa sig till klimatförändringar och kommer att inskränka urvalet av tillgängliga tekniska alternativ. Parlamentet anser att tidiga åtgärder kommer att få positiva konsekvenser för europeiska industriers och energiproducenters långsiktiga konkurrenskraft.

9.      Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att, för att bibehålla lika villkor för EU:s industri och energisektorn, främja kopplingar mellan EU:s utsläppshandelssystem – före eller efter en omfattande, strukturell reform för perioden efter 2020 som kommer att förbättra dess resultat – och andra utsläppshandelssystem, i syfte att skapa en framtida världsomspännande utsläppshandelsmarknad och avsevärt minska de globala utsläppen på ett kostnadseffektivt sätt och öka industrins konkurrenskraft. Parlamentet uppmanar dock kommissionen att fastställa säkerhetsåtgärder för att garantera att kopplingen mellan EU:s utsläppshandelssystem och andra utsläppshandelssystem inte undergräver EU:s klimatmål och utsläppshandelssystemets omfattning. Parlamentet välkomnar i detta avseende den globala utvecklingen av utsläppshandelssystem och andra prissättningsmekanismer, inklusive 17 utsläppshandelssystem som är i drift på fyra kontinenter, som står för 40 procent av världens BNP, vilka kommer att hjälpa till att minska risken för koldioxidläckage. Parlamentet understryker att ett globalt handelssystem, genom att sänka kostnaderna för företagen och införa lika villkor, skulle kunna göra det möjligt att stärka de globala klimatmålen.

10.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att med tanke på en sund konkurrens på EU-marknaden göra sådan priskorrigering för energiintensiva produkter från tredjeländer som går ut på att kompensera EU-tillverkarna för de kostnader som uppstår till följd av EU:s avgifter för koldioxidutsläpp.

11.    Europaparlamentet betonar att det krävs en långvarig prisstabilitet för utsläppsrätter och ett förutsägbart regelverk som kanaliserar investeringarna till åtgärder som minskar växthusgasutsläppen och leder till en övergång till ett utsläppssnålt samhälle.

12.    Europaparlamentet insisterar på en global utfasning av miljöskadliga subventioner, inklusive subventioner till fossila bränslen, som snedvrider konkurrensen och den inre energimarknaden, avskräcker från internationellt samarbete och står i vägen för innovation. Parlamentet efterlyser konkreta åtgärder, inbegripet en tidsplan för global utfasning av dessa subventioner, vilka ska ingå i avtalet. Parlamentet konstaterar även att det är nödvändigt att stödja och uppmuntra investeringar i företag som uppvisar en positiv inställning till minskade växthusgasutsläpp och erkänner därmed att subventioner kan, om de används korrekt, bidra till utvecklingen av en hållbar ekonomi.

Stöd till utveckling och användning av klimatteknik

13.    Europaparlamentet understryker vikten av att bedöma potentialen att minska ekonomiernas koldioxidintensitet genom att minska beroendet av fossila bränslen. En sådan bedömning bör bygga på tekniska och vetenskapliga studier och bör ha samma tidsperspektiv som de fastställda målen för utsläppsminskningar. Parlamentet framhåller att det är viktigt att EU föregår med gott exempel på detta område, dels genom egna initiativ, dels genom samarbete med sina internationella partner.

14.    Europaparlamentet understryker de allvarliga negativa och ofta oåterkalleliga konsekvenserna av uteblivna åtgärder med tanke på att klimatförändringar påverkar alla regioner i världen på olika men högst skadliga sätt som leder till migrationsströmmar och dödsfall samt ekonomiska, ekologiska och sociala förluster. Parlamentet understryker vikten av vetenskapliga bevis för att driva på långsiktiga politiska beslut och betonar att ambitionsnivån bör utgå från hållfasta vetenskapliga rekommendationer. Parlamentet betonar att en samlad global politisk och ekonomisk påtryckning för forsknings-, utvecklings- och innovationsverksamhet i tekniker för ren och förnybar energi samt energieffektivitet är avgörande för att uppnå våra klimatmål och för att underlätta tillväxt inom EU:s gröna ekonomi, öka antalet aktiva kvalificerade arbetstagare i industrin och främja kunskap och bästa praxis, samtidigt som man ser till att en ”rättvis omställning” av arbetskraften skapar arbetstillfällen av hög kvalitet. Parlamentet betonar behovet att stärka samordningen och klimatriskhanteringen på EU‑nivå och global nivå och att skapa en tydlig anpassningsstrategi samt vikten av att hjälpa till att förhindra att en koldioxidbubbla uppstår eller förstoras.

15.    Europaparlamentet betonar att EU bör öka sina insatser för tekniköverföringar till de minst utvecklade länderna, samtidigt som det respekterar befintliga immateriella rättigheter.

16.    Europaparlamentet konstaterar att det finns olika sätt att främja innovation i en marknadsbaserad ekonomi. Parlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera de olika mekanismer som finns för att belöna företag som är föregångare på innovationsområdet, eftersom dessa mekanismer har olika möjligheter att främja innovation och överföring samt att sprida tekniken globalt.

17.    Europaparlamentet anser att ett ökat utnyttjande av tekniker för ren energi på de ställen där de har störst effekt är beroende av att en stark innovationskapacitet byggs upp och bibehålls i både utvecklade länder och tillväxtekonomier.

18.    Europaparlamentet konstaterar att de nödvändiga utsläppsminskningarna är beroende av ökad utveckling och ökat utnyttjande av tekniker med låga koldioxidutsläpp.

19.    Europaparlamentet erkänner att det krävs effektiva finansieringsmekanismer för att bygga upp teknisk kapacitet. Parlamentet betonar behovet att tillhandahålla finansiering till klimatåtgärder i utvecklingsländer och upprepar kommissionens efterlysningar av konkreta åtaganden för att de fattigaste och mest sårbara länderna ska få prioriterat stöd inom ramen för den gröna klimatfonden. Parlamentet stöder dessutom åtgärder för gemensamt utnyttjande av finansiering från en rad källor – offentliga och privata, bilaterala och multilaterala. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att avsätta ett antal utsläppsrätter för ekonomiskt stöd till de minst utvecklade länderna för att finansiera åtgärder för begränsning av och anpassning till klimatförändringarna.

20.    Europaparlamentet begär att den roll som centrumet och nätverket för klimatteknik (CTCN) och den verkställande kommittén för teknik spelar för underlättandet av teknisk utveckling för begränsning av och anpassning till klimatförändringar erkänns och stöds fullt ut.

Forskning, teknisk utveckling och innovation, inklusive rymdpolitik

21.    Europaparlamentet understryker att stimulans till innovation i tekniker och affärsmodeller kan driva på både ekonomisk tillväxt och utsläppsminskningar. Parlamentet betonar att tekniken inte automatiskt utvecklas i en riktning mot låga koldioxidutsläpp utan kräver tydliga politiska signaler, inklusive minskning av marknads- och regleringshinder för nya tekniker och affärsmodeller samt välinriktade offentliga satsningar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka investeringarna i offentlig forskning och utveckling inom energisektorn för att hjälpa till att skapa nästa våg av resurseffektiva tekniker med låga koldioxidutsläpp.

22.    Europaparlamentet inser forskningens och innovationens betydelse i kampen mot klimatförändringarna och kräver att parterna inte sparar på krafterna när det gäller att stödja forskarna och främja ny teknik som kan bidra till att uppnå de minskningsmål som fastställs samt vidta åtgärder för att mildra och anpassa sig till klimatförändringarna.

23.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att dra bättre nytta av att Horisont 2020 är helt öppet för deltagande av tredjeländer, särskilt på områdena energi och klimatförändringar.

24.    Europaparlamentet anser att EU:s rymdpolitik och investeringar i denna, inklusive uppskjutning av satelliter som spelar en viktig roll i övervakningen av industriolyckor, avskogning, ökenspridning osv., plus samarbete med partner i tredjeländer, kan spela en viktig roll för att övervaka och ta itu med klimatförändringseffekter i hela världen.

Energi

25.    Europaparlamentet understryker att EU måste arbeta hårt i Paris för att parterna ska anta en heltäckande strategi som kombinerar minskade utsläpp med en ny energimodell baserad på energieffektivitet och förnybara energikällor.

26.    Europaparlamentet framhåller den stora potentialen till minskade utsläpp som ökad energieffektivitet och användning av ren energi har. Parlamentet anser att maximering av effektiviteten i energianvändningen i världen är det första steget mot att minska energirelaterade utsläpp samtidigt som det också bidrar till att minska energifattigdomen.

27.    Europaparlamentet efterlyser ett inkluderande deltagande av lokalsamhällen som berörs av processer och projekt med anknytning till begränsning och anpassning. Parlamentet understryker vikten av att decentralisera energiproduktionen, framför allt genom att gynna lokala kooperativ, medborgarnas projekt för förnybar energi samt aktiviteter i syfte att stimulera egen produktion och konsumtion av energi som främjar övergången från ett ekonomisystem som bygger på fossil energi till ett system som bygger på förnybar energi.

28.    Europaparlamentet understryker den viktiga potential till minskning av koldioxidutsläpp som klimattåliga skogar har genom förbättrad bindning, lagring och ersättning. Parlamentet betonar även den potential som bioprodukter och träbaserade produkter har, och särskilt en hållbar bioenergisektor, samt vikten av skogar och annan markanvändning för att bibehålla och öka bindningen och lagringen av koldioxid. Parlamentet understryker att biomassa som bränsle för energigenerering i kombination med teknik för avskiljning och lagring av koldioxid kan leda till avsevärda minskningar av koldioxidutsläpp. Parlamentet kräver att förnybara råvaror, till exempel från jordbruk, gräsmarker och skogsbruk, erkänns och uppmuntras eftersom de begränsar utsläppen samt bidrar till grön tillväxt och utfasningen av fossila bränslen i ekonomin. Parlamentet konstaterar att de totala globala koldioxidutsläppen från skogar minskade med över 25 procent mellan 2001 och 2015, främst på grund av en uppbromsning av den globala avskogningstakten, och uppmanar därför EU att öka den internationella finansieringen för att minska avskogningen i utvecklingsländer. Parlamentet noterar behovet att upprätta en enkel, öppen och enhetlig ram för redovisning av utsläpp och upptag från sektorerna för markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF).

29.    Europaparlamentet erinrar om att transporter är den näst största sektorn efter energisektorn i fråga om utsläpp av växthusgaser. Parlamentet framhåller att det behövs en rad politiska åtgärder som syftar till att minska utsläppen från denna sektor och att det behövs mer ambitiösa EU-initiativ för att utveckla och utnyttja infrastruktur för alternativa bränslen, ytterligare incitament till produktion och användning av avancerade biobränslen och för att påskynda elektrifieringen av transporter.

30.    Europaparlamentet betonar vikten av infrastrukturinvesteringar som utvecklats med medlemsstaterna för att underlätta frihandel med energi över gränserna.

31.    Europaparlamentet välkomnar ansträngningarna till samarbete mellan EU och Förenta staternas energiministerium, särskilt om teknisk forskning avseende klimatförändringar. Parlamentet anser att det finns stor potential för framtida forskningssamarbete mellan EU och andra stora ekonomier. Parlamentet betonar att resultaten av offentligt finansierad forskning bör göras fritt tillgängliga.

32.    Europaparlamentet insisterar på att kommissionen använder borgmästaravtalet för att få information för sin förhandlingsposition, eftersom städer, regioner och lokalsamhällen kommer att vara viktiga aktörer för att se till att lagstiftning om klimatåtgärder genomförs på ett effektivt sätt på lokal nivå.

33.    Europaparlamentet konstaterar att bioekonomi har potential att avsevärt bidra till återindustrialisering och skapandet av nya arbetstillfällen i EU och resten av världen.

34.    Europaparlamentet konstaterar avtalet bör ta hänsyn till potentialen inom sektorn för markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk när det gäller att bidra till EU:s mål att minska växthusgasutsläppen med minst 40 procent till 2030 baserat på 1990 års nivåer.

35.    Europaparlamentet uppmanar den franska regeringen att som ett tecken på god vilja inleda seriösa förhandlingar med Europaparlamentet för att arbeta för ett enda säte, i syfte att minska de stora koldioxidutsläpp som blir följden av att Europaparlamentet är baserat både i Bryssel och Strasbourg(3).

36.    Europaparlamentet berömmer Förenta staterna och Kina för deras åtagande att spela en mer betydande roll för det globala klimatet. Parlamentet har förhoppningar om att dessa signaler kommer att leda till ett positivt resultat i Paris och uppmanar, med detta i åtanke, eftertryckligen båda stater att se till att detta åtagande omvandlas till konkreta åtgärder. Parlamentet pekar på de miljömässiga, sociala och ekonomiska fördelar som ett kraftfullt globalt åtagande medför för konkurrenskraften inom den europeiska industrin, och anser att EU bör spela en större roll i främjandet av övergången till ett globalt system för åtaganden och strategier för att motverka klimatförändringarna. Parlamentet påpekar att ett sådant åtagande, som skapar verkligt långsiktigt värde för alla medborgare, bidrar till stärkta internationella förbindelser som är inriktade på långsiktig fred, solidaritet och hållbarhet. Parlamentet beklagar att vissa utvecklade länder fortsätter att öka sina utsläpp per invånare.

37.    Europaparlamentet påminner parterna och FN om att de individuella åtgärderna är lika viktiga som regeringarnas och institutionernas åtgärder. Parlamentet efterlyser därför större insatser i kampanjer och åtgärder för att göra befolkningen medveten om de små och större åtgärder som kan bidra till att bekämpa klimatförändringarna i de utvecklade länderna och i utvecklingsländerna.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

7.9.2015

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

41

13

7

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Zigmantas Balčytis, Bendt Bendtsen, David Borrelli, Reinhard Bütikofer, Jerzy Buzek, Soledad Cabezón Ruiz, Philippe De Backer, Peter Eriksson, Fredrick Federley, Adam Gierek, Juan Carlos Girauta Vidal, Theresa Griffin, Marek Józef Gróbarczyk, Roger Helmer, Hans-Olaf Henkel, Eva Kaili, Kaja Kallas, Barbara Kappel, Krišjānis Kariņš, Seán Kelly, Jeppe Kofod, Paloma López Bermejo, Ernest Maragall, Edouard Martin, Dan Nica, Angelika Niebler, Aldo Patriciello, Morten Helveg Petersen, Miroslav Poche, Michel Reimon, Herbert Reul, Paul Rübig, Algirdas Saudargas, Jean-Luc Schaffhauser, Sergei Stanishev, Neoklis Sylikiotis, Dario Tamburrano, Evžen Tošenovský, Claude Turmes, Miguel Urbán Crespo, Vladimir Urutchev, Adina-Ioana Vălean, Kathleen Van Brempt, Henna Virkkunen, Martina Werner, Anna Záborská, Flavio Zanonato, Carlos Zorrinho

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Michał Boni, Lefteris Christoforou, Cornelia Ernst, Francesc Gambús, Jens Geier, Jude Kirton-Darling, Janusz Korwin-Mikke, Clare Moody, Luděk Niedermayer, Piernicola Pedicini, Massimiliano Salini, Anneleen Van Bossuyt

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Jozo Radoš

(1)

Att leva gott inom planetens gränser (COM(2012)0710).

(2)

Eurostatuppgifter om sektorn för miljövänliga varor och tjänster, som citeras i En klimat- och energipolitisk ram för perioden 2020–2030 (COM(2014)0015).

(3)

Den totala koldioxideffekten av verksamheten i Strasbourg uppgår till minst 18 884,5 ton per år. Ett beslut om att införa ett arbetssätt med ett enda säte beläget i Bryssel skulle spara minst 19 000 ton koldioxid per år, enligt en undersökning av miljökostnaderna för Europaparlamentets verksamhet med två säten, utförd av Eco‑Logica Ltd. i september 2007.


YTTRANDE från utskottet för utrikesfrågor (1.9.2015)

till utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet

över Mot ett nytt internationellt klimatavtal i Paris

(2015/2112(INI))

Föredragande av yttrande: Dubravka Šuica

FÖRSLAG

Utskottet för utrikesfrågor uppmanar utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet understryker att det i artikel 3.5 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) stadgas att målet för EU i dess förbindelser med den övriga världen är att bidra till solidaritet och hållbar utveckling av vår jord samt till strikt efterlevnad och utveckling av internationell rätt. Parlamentet konstaterar att enligt artikel 191.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) ska EU:s miljöpolitik främja åtgärder på internationell nivå för att bekämpa klimatförändringen.

2.  Europaparlamentet framhåller den grundläggande betydelsen av ett stabilt klimatsystem för livsmedelstrygghet, energiproduktion, vatten och sanitet, infrastruktur, bevarandet av den biologiska mångfalden och av landbaserade och marina ekosystem samt för fred och välstånd på global nivå. Parlamentet inser farorna med att det inte görs någonting för att begränsa verkningarna av klimatförändringarna och betonar att man ovillkorligen måste nå fram till ett avtal vid den 21:a konferensen för parterna i FN:s ramkonvention om klimatförändringar, som ska hållas i Paris (nedan kallad klimatkonferensen i Paris).

3.  Europaparlamentet är medvetet om att man måste motverka klimatförändringarna och det hot de kan innebära mot stabiliteten och säkerheten och likaså inser parlamentet vikten av klimatdiplomati inför klimatkonferensen i Paris. Parlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten att intensifiera diplomatin kring klimatpolitiska mål för att utverka stöd för ett övergripande, ambitiöst, insynsmedgivande, dynamiskt och rättsligt bindande internationellt avtal om att begränsa den globala uppvärmningen till 2 °C. Parlamentet betonar vilken viktig aktör EU är inom klimatdiplomatin, mot bakgrund av klimatförpliktelserna och internationella förpliktelser och principerna i FN:s ramkonvention om klimatförändringar, och framhäver behovet av samstämmighet. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang en intensifiering av dialogen inom Europa för att man ska nå fram till en gemensam ståndpunkt, i synnerhet om förhandlingarnas nyckelfrågor. Här uppmanar parlamentet medlemsstaterna att samordna sina positioner med EU:s och understryker att EU och medlemsstaterna har en enorm utrikespolitisk kapacitet och måste visa prov på ledarskap inom klimatdiplomatin och uppbåda detta nätverk i syfte att hitta en gemensam grund för de huvudfrågor som man ska komma överens om i Paris, det vill säga begränsning, anpassning, finansiering, utveckling och överföring av teknik, insyn i åtgärder och stöd samt kapacitetsuppbyggnad. Parlamentet uppmanar de parter som arbetar med miljöfrågor vid EU:s handelsförhandlingar, särskilt de pågående förhandlingarna om det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar (TTIP), att ta hänsyn till slutsatserna från klimatkonferensen i Paris.

4.  Europaparlamentet betonar att klimatdiplomatin är en integrerad del av den övergripande strategin för EU:s yttre åtgärder och inser att olika länder kommer att drabbas olika hårt av klimatförändringarna som slår oproportionerligt hårt mot utvecklingsländerna, på grund av att de saknar resurser för att kunna begränsa dem och anpassa sig till dem. Parlamentet inser att omvandlingarna av Arktis är en av klimatförändringarnas huvudinverkningar på EU:s säkerhet. Parlamentet efterlyser en förebyggande politik mot klimatförändringarna och en diskussion om en framsynt strategi på EU-nivå för åtgärder mot de strategiska och politiska konsekvenserna av klimatbetingad geopolitisk instabilitet, så att EU kan bemöta resursrelaterade konflikter och öka samarbetet med de länder som drabbas hårdast av klimatförändringarnas konsekvenser.

5.  Europaparlamentet anser att parlamentet bör använda sin roll och sitt engagemang i internationella parlamentariska nätverk till ett intensivare arbete för att vi ska få ett ambitiöst och rättsligt bindande internationellt avtal i Paris.

6.  Europaparlamentet välkomnar den klimatdiplomatiska handlingsplanen, där det står att Europeiska utrikestjänsten, kommissionen och medlemsstaterna tillsammans måste genomföra en strategisk, konsekvent och sammanhängande plan för klimatdiplomati under hela 2015. Parlamentet betonar att rådet (utrikes frågor) i sina slutsatser från juli 2011och juni 2013 ställt sig bakom de gemensamma icke-officiella dokumenten från Europeiska utrikestjänsten och kommissionen, där det utpekats tre handlingslinjer för klimatdiplomatin, och att handlingsplanen måste bilda en integrerad del av denna strategi. Parlamentet framhåller den avgörande roll som Europeiska utrikestjänsten kan spela för att främja EU:s ståndpunkter före och under klimatkonferensen i Paris och för att skapa ömsesidig förståelse mellan alla berörda parter om hur man ska kunna utverka internationellt stöd för en klimattålig utveckling.

7.  Europaparlamentet understryker vikten av dialoger mellan EU och de nationella parlamenten, de lokala myndigheterna, det civila samhället, den privata sektorn och medierna, både inom och utanför EU, eftersom dessa aktörer spelar en allt viktigare roll i klimatdebatten. Parlamentet anser att dessa dialoger kommer att bidra till att vi får ett insynsmedgivande avtal som lämnar rum för alla.

8.  Europaparlamentet betonar att handlingsplanen måste kopplas till tydligt definierade mål samt strategier för att uppnå dessa mål.

9.  Europaparlamentet framhåller vikten av att mänskliga rättigheter får kvarstå i centrum för klimatåtgärderna och kräver att kommissionen och medlemsstaterna ser till att Parisavtalet erkänner att respekten och skyddet för, samt främjandet av, mänskliga rättigheter – vilket bl.a. omfattar jämställdhet, kvinnors deltagande fullt ut och på lika villkor samt aktivt främjande av en rättvis omställning av arbetskraften genom skapande av anständigt arbete av hög kvalitet för alla – utgör en förutsättning för effektiva globala klimatåtgärder.

10. Europaparlamentet noterar att man vid den 18:e konferensen för parterna i FN:s ramkonvention om klimatförändringar beslutat (beslut 23/CP.18) att anta ett mål om jämn könsfördelning i de organ som inrättas enligt ramkonventionen och Kyotoprotokollet för att förbättra kvinnors deltagande och utforma en mer effektiv politik för klimatförändringar som tar samma hänsyn till kvinnors och mäns behov, samt att följa framstegen mot en jämn könsfördelning i arbetet med en klimatpolitik som beaktar jämställdhetsperspektivet.

11. Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att ta fram strategiska prioriteringar för den externa klimatpolitik som finns inskriven i de allmänna utrikespolitiska målen och att se till att EU:s delegationer i högre grad fokuserar på klimatpolitik och på att övervaka ländernas insatser för att begränsa klimatförändringarna eller anpassa sig till dem och på att ge stöd till kapacitetsuppbyggnad, samt försäkra sig om att delegationerna har de resurser de behöver för att kunna arbeta med klimatövervakningsfrågor. Parlamentet uppmanar EU till ett närmare samarbete om klimatfrågor med grannländer och kandidatländer och att då med kraft verka för att deras politik ska bli samstämmig med EU:s klimatmål. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och Europeiska utrikestjänsten att utse kontaktpersoner för klimatförändringsfrågor vid EU:s delegationer och medlemsstaternas ambassader.

12. Europaparlamentet påminner om att klimatförändringarna förväntas medföra avsevärda förändringar i migrationsflödena runtom i utvecklingsländerna. Parlamentet uppmanar EU att hjälpa samhällen i utvecklingsländerna, särskilt de minst utvecklade länderna, i deras arbete med att anpassa sig till klimatförändringarna och öka sin motståndskraft mot miljörisker.

13. Europarparlamentet betonar att frågan om klimatförändringar bör utgöra en integrerad del av utvecklingspolitiken och måste beaktas vid planeringen av budgeten för humanitärt bistånd och utvecklingspolitik.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

31.8.2015

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0

49

4

2

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Michèle Alliot-Marie, Petras Auštrevičius, Elmar Brok, Klaus Buchner, James Carver, Fabio Massimo Castaldo, Lorenzo Cesa, Arnaud Danjean, Mark Demesmaeker, Georgios Epitideios, Knut Fleckenstein, Eugen Freund, Michael Gahler, Iveta Grigule, Sandra Kalniete, Manolis Kefalogiannis, Janusz Korwin-Mikke, Andrey Kovatchev, Eduard Kukan, Ilhan Kyuchyuk, Arne Lietz, Barbara Lochbihler, Sabine Lösing, Andrejs Mamikins, David McAllister, Tamás Meszerics, Demetris Papadakis, Alojz Peterle, Tonino Picula, Andrej Plenković, Cristian Dan Preda, Jozo Radoš, Jacek Saryusz-Wolski, Jaromír Štětina, Charles Tannock, Eleni Theocharous, László Tőkés, Johannes Cornelis van Baalen, Geoffrey Van Orden

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Daniel Caspary, Neena Gill, Ana Gomes, Liisa Jaakonsaari, Anneli Jäätteenmäki, Othmar Karas, Antonio López-Istúriz White, Norbert Neuser, Urmas Paet, Gilles Pargneaux, Jean-Luc Schaffhauser, Helmut Scholz, Paavo Väyrynen, Janusz Zemke

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Heidi Hautala, Jutta Steinruck


YTTRANDE från utskottet för utveckling (10.9.2015)

till utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet

över ”Mot en ny internationell klimatöverenskommelse i Paris”

(2015/2112(INI))

Föredragande av yttrande: Anna Záborská

FÖRSLAG

Utskottet för utveckling uppmanar utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet framhåller att den senaste utvärderingsrapporten från den mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC) visar att uppvärmningen av vårt klimatsystem är otvetydig och att mänsklig verksamhet är den dominerande orsaken till de klimatförändringar som observerats sedan mitten av 1900-talet. Klimatförändringar utgör ett stort hot mot utvecklingsländer och särskilt för de minst utvecklade länderna och små östater under utveckling. De mest utsatta ländernas växthusgasutsläpp är obetydliga och dessa länder är därför inte ansvariga för den situation som de står inför. I Parisavtalet bör det läggas stor tonvikt vid stöd till anpassnings- och begränsningsåtgärder i de minst utvecklade länderna och östaterna under utveckling, genom tekniköverföring och finansiering, med inriktning på fattigdomsbekämpning, minsking av ojämlikhet samt hållbarhet.

2.  Europaparlamentet betonar att klimatförändringarna kommer att vara ett hinder för att uppnå målen för hållbar utveckling, och att om inte den globala uppvärmningen begränsas till under 2 ºC, såsom man kom överens om vid klimatkonferensen i Köpenhamn, kommer det att äventyra de framsteg som gjorts på utvecklingsområdet. En uppvärmning på 2 ºC skulle innebära stora förluster och skada för miljön och lokalsamhällen och riskera att förvärra befintliga problem och leda till eskalerande humanitära kriser.

3.  Europaparlamentet uppmärksammar den färska rapporten från FN:s miljöprogram (Unep) ”Adaption Gap Report”, där det uppskattas att kostnaderna för anpassning till klimatförändringarna enbart i Afrika kommer att öka till 50 miljarder USD per år senast 2050, även om man antar att internationella insatser gör att den globala uppvärmningen hålls till under 2 °C detta århundrade. Även om all kostnadseffektiv anpassning förverkligas kommer det att finnas ”restskador” där anpassning inte längre är möjlig. Dessa restskador kommer att fördubbla anpassningskostnaderna under perioden 2030–2050.

4.  Europaparlamentet pekar på sambanden mellan växthusgasutsläpp, klimatförändringar och onormala väderförhållanden och förekomsten av allvarliga naturkatastrofer, markförsämringar, livsmedelskriser, allt sämre tillgång till dricksvatten, stora migrationsströmmar och konflikter. Sådana företeelser har en negativ inverkan på de globala ansträngningarna att uppnå målen för hållbar utveckling och har mer dramatiska konsekvenser för fattigare och sårbara grupper.

5.  Europaparlamentet vidhåller att man vid COP21 i Paris måste inrätta ett gemensamt redovisningssystem för växthusgasutsläpp för att de nationella bidragen ska vara transparenta och kvantifierbara.

6.  Europaparlamentet betonar att för att växthusgasutsläppen i utvecklingsländerna ska minska måste det införas mekanismer som ökar användningen av förnybar energi och förbättrar energieffektiviteten och användningen av industriellresurser med inga eller låga koldioxidavtryck.

7.  Europaparlamentet betonar det stora behovet av ökad kapacitet för förebyggande, motståndskraft, katastrofriskreducering och anpassning i utvecklingsländerna. Dessa utmaningar bör vara högsta prioritet i strategier för infrastruktur, stadsutveckling, jordbruk och investeringar, och nödvändig teknik måste utvecklas för att bekämpa klimatförändringar.

8.  Europaparlamentet noterar med oro att 166 miljoner människor tvingades lämna sina hem på grund av översvämningar, stormar, jordbävningar eller andra katastrofer mellan 2008 och 2013. En klimatrelaterad utveckling i delar av Afrika kan bidra till en upptrappning av flyktingkrisen i Medelhavsområdet. Statusen som klimatflykting har tyvärr ännu inte erkänts och lämnar ett rättsligt kryphål som drabbar dem som inte kan få flyktingstatus.

9.  Europaparlamentet betonar vikten av att öka återuppbyggnadsinsatserna efter naturkatastrofer. Det måste utvecklas mekanismer som står i rimlig proportion till de förluster och skador som människor drabbas av till följd av klimatförändringar och naturkatastrofer i utvecklingsländerna.

10. Europaparlamentet vidhåller att både de utvecklade länderna och utvecklingsländerna bör vidta åtgärder mot de globala klimatförändringarna, med beaktande av principen om gemensamt men differentierat ansvar. EU måste intensifiera sina insatser för att uppnå ett rättsligt bindande internationellt avtal som omfattar så många länder som möjligt, även de största utsläppsländerna, så att begränsnings- och anpassningsåtgärderna ökar. Innovativa finansieringskällor såsom koldioxidprissättning av internationella transporter och fördelning av inkomster från skatt på finansiella transaktioner skulle bidra till att tillgodose de ökande finansieringsbehoven för klimatåtgärder globalt sett.

11. Europaparlamentet efterlyser en koncentrerad insats mot landrofferi genom lämpliga garantier som ska förhindra det, med tanke på att enbart förändrad landanvändning står för omkring 20 procent av de globala koldioxidutsläppen varje år och att ohållbara jordbruksmetoder bidrar till klimatförändring, äventyrar livsmedelssäkerheten och förorenar miljön.

12. Europaparlamentet vidhåller att både de utvecklade länderna och utvecklingsländerna bör vidta fler åtgärder mot de globala klimatförändringarna, i enlighet med principen om gemensamt men differentierat ansvar. Man bör i samband med åtgärderna inte överse med fluorerande växthusgaser, eftersom dessa gaser spelar en viktig roll i de globala klimatförändringarna, och en rättsligt bindande överenskommelse som gäller för alla länder måste nås under konferensen i Paris. Det måste finnas en tillräcklig, stabil och förutsebar klimatfinansiering och en välavvägd balans mellan anpassning och begränsning.

13. Europaparlamentet betonar att för att växthusgasutsläppen i utvecklingsländerna ska minska måste det införas mekanismer som ökar användningen av alternativa och effektiva energikällor. Parlamentet uppmanar utvecklingsländerna att investera i småskalig, fristående och decentraliserad produktion av förnybar energi. Ett ökat EU-stöd bör ges till sådan produktion och till energieffektivitet samt till hållbart fiske och jordbruk med inriktning på småskaligt jordbruk, diversifiering av grödor, skogsjordbruk och ekologiska jordbruksmetoder, inbegripet stöd till utbildning på landsbygden. Insatser på alla dessa områden kan bidra betydligt till begränsning av och anpassning till klimatförändringarna samt till katastrofriskreducering.

14. Europaparlamentet bekräftar att en effektiv hantering av klimatfrågorna måste vara en strategisk prioritering för EU och andra internationella aktörer, och detta kräver integrering av klimatåtgärderna i alla relevanta politikområden och politisk samstämmighet. Det är viktigt att EU gynnar utvecklingsvägar med låga koldioxidutsläpp inom alla relevanta områden och sektorer, och EU bör föreslå hållbara produktions- och konsumtionsmönster, och ange hur EU planerar att minska förbrukning och frikoppla ekonomisk verksamhet från miljöförstöring. EU bör inta en ledande roll vid Pariskonferensen och pressa på för konkreta åtgärder för att tvågradersmålet ska uppnås.

15. Europaparlamentet uppmärksammar att det är av avgörande betydelse att klimatfinansiering tillhandahålls i samband med Parisavtalet. Parlamentet upprepar att EU och de utvecklade länderna måste uppfylla sitt åtagande att tillhandahålla ytterligare finansiering för klimatåtgärder, från offentliga och privata bilaterala och multilaterala källor, på 100 miljarder dollar per år fram till 2020. För att uppfylla additionalitetskravet måste det offentliga utvecklingsbiståndet ökas i minst samma takt som klimatfinansieringen. Parlamentet erkänner den privata klimatfinansieringens roll, men den bör inte ersätta utan komplettera offentlig finansiering, och det behövs transpartent rapportering och redovisning samt samhälleliga och miljömässiga garantier.

16. Europaparlamentet stöder användningen av innovativa källor till klimatfinansiering samt utsläppshandelsåtgärder. Parlamentet efterlyser ett kollektivt åtagande i Parisavtalet att fasa ut subventioner för fossilt bränsle, som ska kompletteras med tidsplaner.

17. Europaparlamentet uppmanar EU och utvecklade länder att öka sin finansiering för begränsning, anpassning, teknikutveckling och tekniköverföring och kapacitetsuppbyggnad i utvecklingsländer. Parlamentet uppmanar EU och de utvecklade länderna att uppfylla sitt kollektiva åtagande att tillhandahålla finansiering för nya och ytterligare klimatåtgärder – från offentliga och privata bilaterala och multilaterala källor – på 100 miljarder dollar fram till 2020. Parlamentet uppmanar EU att öka det ekonomiska stödet till klimatåtgärder i utvecklingsländerna och använda nya finansieringskällor, såsom auktionsinkomster från handel med utsläppsrätter och skatter på finansiella transaktioner samt avgifter för utsläpp från fossila bränslen från internationell luft- och sjöfart. Separat redovisning av klimatfinansiering behövs för att spåra de finansiella åtagandenas additionalitet. För ett effektivt utnyttjande av klimatfinansieringen som är kopplat till energieffektivitet och användningen av förnybar energi är det också avgörande att länderna har ett egenansvar och integrerar klimatmålen i nationella utvecklingsstrategier. EU måste garantera nödvändiga medel för att spela en ledande roll i detta sammanhang.

18. Europaparlamentet stöder ett globalt ekonomiskt mål för begränsning och anpassning, baserat på nationella regionala anpassningsplaner, för att bidra till att minska effektivitetsklyftan och säkerställa en strategi för katastrofriskreducering, enligt ramverket för katastrofriskreducering från konferensen i Sendai.

19. Europaparlamentet betonar att i enlighet med principen om konsekvent politik för utveckling måste offentliga incitament för produktion av grödobaserade biobränslen (såsom EU:s bindande mål på 10 procent förnybar energi inom transporter eller subventioner) avlägsnas, eftersom sådana åtgärder kan fungera som incitament för avskogning, som redan ansvarar för 20 procent av växthusgasutsläppen, annan förändrad markanvändning och markrofferi, samtidigt som det påverkar rätten till mat i tredjeländer.

20. Europaparlamentet anser att det är viktigt att se till att den gröna klimatfonden som institution prioriterar behoven hos klimatdrabbade människor i utvecklingsländerna, agerar strikt i samhällsintresset och samarbetar med privata företag och finansiärer endast i sådan utsträckning att efterlevnaden av höga miljömässiga och sociala standarder och standarder för mänskliga rättigheter kan garanteras, tillämpar förfaranden som är stabila och öppna och inte har några kopplingar till aktörer inom den privata sektorn som är involverade i penningtvätt, skatteundandragande och skatteflykt, bedrägerier och korruption.

21. Europaparlamentet uppmanar de stora utvecklade länderna att utnyttja sin befintliga avancerade infrastruktur för att främja, stärka och utveckla hållbar tillväxt och att åta sig att hjälpa utvecklingsländer att bygga upp egen kapacitet, så att en framtida ekonomisk tillväxt uppnås i alla delar av världen utan ytterligare kostnader för miljön.

22. Europaparlamentet betonar den viktiga roll utvecklingssamfundet, Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) och OECD:s biståndskommitté bör spela genom att arbeta nära relevanta aktörer och organisationer för att utvärdera och begränsa klimatförändringarnas värsta effekter på människan, vilka förväntas bli omfattande även med en uppvärmning som ligger under 2 °C.

23. Europaparlamentet erkänner och föreslår åtgärder mot effekterna av livsmedelskällor med högt koldioxid och relaterade jordbruksutsläpp, såsom metan och dikväveoxid. Parlamentet efterlyser också åtgärder mot avskogning till följd av förändrad markanvändning för foder och bete, för att undvika utsläpp med anknytning till livsmedelsmarknader. Parlamentet efterlyser insatser för att öka medvetenheten om klimateffekterna av livsmedelsproduktionsmetoder med hög inverkan och för att hjälpa företag och människor att ändra beteende. Parlamentet begär att ytterligare åtgärder, inklusive åtgärder för att minska matsvinnet, bör ingå i de nationella begränsningsplanerna, speciellt i länder där förbrukningen är större än genomsnittet.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

3.9.2015

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

19

0

2

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Beatriz Becerra Basterrechea, Ignazio Corrao, Doru-Claudian Frunzulică, Charles Goerens, Maria Heubuch, Stelios Kouloglou, Linda McAvan, Norbert Neuser, Lola Sánchez Caldentey, Elly Schlein, György Schöpflin, Pedro Silva Pereira, Davor Ivo Stier, Rainer Wieland, Anna Záborská

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Seb Dance, Brian Hayes

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Soledad Cabezón Ruiz, Constance Le Grip, Ivana Maletić, Jutta Steinruck, Axel Voss


YTTRANDE från utskottet för transport och turism (16.7.2015)

till utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet

över ”Mot ett nytt internationellt klimatavtal i Paris”

(2015/2112(INI))

Föredragande av yttrande: Bas Eickhout

FÖRSLAG

Utskottet för transport och turism uppmanar utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande och målen för EU:s bidrag till den klimatkonferens (COP 21) som ska hållas i Paris i december 2015. Parlamentet uppmanar både kommissionen och medlemsstaterna att stärka transportsektorns synlighet under hela konferensen, med hänvisning till bl.a. initiativ som lösningsagendan, och att inta en ledande roll för att ett transparent och bindande internationellt avtal ska uppnås, med beaktande av den roll som icke-statliga aktörer spelar. Kommissionen uppmanas att aktivt stödja initiativ inom området hållbar rörlighet i städerna och kollektivtrafik inom ramen för konferensen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att erbjuda sitt stöd och sin expertis till parterna i COP 21-konferensen när de ska fastställa sina nationella bidrag och att öka medvetenheten om att transportsektorn bör anta omfattande strategier för att minska växthusgasutsläppen.

3.  Europaparlamentet inser att Internationella civila luftfartsorganisationen (Icao) engagerat sig för utvecklingen av en global marknadsbaserad mekanism för att minska utsläppen från luftfarten, men beklagar samtidigt bristen på framsteg och ambitioner hittills. Parlamentet framhåller att det krävs internationellt överenskomna bestämmelser inom Icao och Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) för att luft- och sjöfartens mål för koldioxidutsläpp ska kunna uppnås, och uppmanar därför alla parter att verka för ett instrument och åtgärder av effektiv och strukturell karaktär som säkerställer minskade koldioxidutsläpp från luftfartens sida. Parlamentet uppmanar IMO att påskynda åtgärderna för att nå en överenskommelse om att effektivt reglera och minska utsläppen från internationell sjöfart senast i slutet av 2016.

4.  Europaparlamentet vill att Parisprotokollet ska inbegripa minskningsmål för utsläpp av växthusgaser som är förenliga med en global koldioxidbudget motsvarande målet om 2°C för internationell luft- och sjöfart, och uppmanar alla parter, även kommissionen och medlemsstaterna, att stödja integreringen i Parisprotokollet av globala, kvantitativa minskningsmål för utsläpp av växthusgaser som främsta prioritet och arbeta via Icao och IMO för att senast i slutet av 2016 enas om ett trovärdigt instrument som kan göra det möjligt att uppnå nödvändiga minskningar. Det är viktigt att beakta den särskilda situationen för öar och de yttersta randområdena, så att miljöprestandan inte påverkar rörligheten och tillgängligheten till dessa regioner i synnerhet.

5.  Europaparlamentet konstaterar att den globala koldioxidbudgeten i enlighet med den femte utvärderingsrapporten från den mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC) inte får överstiga 1 010 Gton koldioxid för globala kumulativa utsläpp mellan 2011 och 2100, om det ska gå att hålla temperaturhöjningen under 2°C.

6.  Europaparlamentet anser att de övergripande klimatmålen kommer att vara omöjliga att uppnå om inte fokus ökas på en minskning av utsläppen från transportsektorn, eftersom denna sektor är den enda där utsläppen av växthusgaser har fortsatt att öka (med 30 procent under de senaste 25 åren). Klimatmålen kan uppnås endast genom bindande minskningsmål för utsläpp av växthusgaser kombinerat med en fullskalig integration av förnybar energi på marknaden, ett teknikneutralt tillvägagångssätt för minskning av koldioxidutsläpp och en mer fullständigt integrerad transport- och investeringspolitik som omfattar en politik för trafikomställning i kombination med tekniska framsteg och undvikande av transporter (t.ex. genom hållbar logistik, smart stadsplanering och integrerad transportstyrning).

7.  Europaparlamentet påpekar att 94 procent av transporterna – huvudsakligen väg-, luft- och sjötransporter – är beroende av fossila bränslen och att det därför snarast möjligt behövs åtgärder för att påskynda utvecklingen så att målen i vitboken kan uppnås i ett tidigt skede (senast 2030), med avseende på förnybara bränslen, el från förnybara energikällor och koldioxidsnåla alternativ. Att förbättra transportsektorns energieffektivitet bör vara en av de främsta prioriteringarna för EU:s transportpolitik. Parlamentet betonar behovet att starkt utveckla distributionskanalerna för nya hållbara och utsläppsfria energikällor för att stödja den ambitiösa övergången till hållbarare energi och minska beroendet av fossila bränslen och importerad energi.

8.  Europaparlamentet framhåller att mer än hälften av världens befolkning nu bor i städer och att stadstransporter i stor utsträckning bidrar till transportsektorns växthusgasutsläpp. Parlamentet uppmanar därför med kraft kommissionen och medlemsstaterna att aktivt öka medvetenheten om den roll som en hållbar rörlighet i städer spelar när det gäller att fullgöra begränsningsåtagandena. Ansvarsfull markanvändning och markplanering och hållbara transportlösningar i stadsområden bidrar effektivt till målet att minska koldioxidutsläppen. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta nödvändiga åtgärder för att kraftfullt främja kollektivtrafik, samåkning och gång- och cykeltrafik, särskilt i tättbefolkade områden, och att vid behov lägga fram förslag om förbättringar av EU:s regelverk för att främja mulitmodalitet och nya tjänster för rörlighet och logistik.

9.  Europaparlamentet betonar att en bra energimix är nödvändig i transportsektorn och att en sådan kan uppnås genom främjande av alternativa fordon som drivs med naturgas och biogas och av all politik som är inriktad på att stärka området för hållbara transportsätt, inklusive en elektrifiering av transporterna och användning av intelligenta transportsystem. Man måste lägga tonvikten på järnvägar, spårvagnar, eldrivna bussar, elbilar och elcyklar, inbegripa hela livscykelperspektivet och verka för ett utnyttjande av den fulla potentialen hos förnybara energikällor. Parlamentet uppmuntrar med kraft de lokala kollektivtrafikmyndigheterna och transportörerna att gå i bräschen för ett införande av koldioxidsnåla bil- och vagnparker och tekniker.

10. Europaparlamentet betonar behovet av en stegvis internalisering av klimatpåverkan från transportsektorn inom ett omfattande åtgärdspaket för korrekt prissättning i denna sektor och rättvis konkurrens mellan olika transportsätt. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att EU:s finansinstrument och investeringsmedel, inbegripet klimatfonder, ligger på en adekvat nivå för de projekt i transportsektorn som kommer att inverka positivt på miljön, och att de inte utesluter något transportsätt. Kommissionen uppmanas i synnerhet att uppmuntra till utveckling av planer för hållbar rörlighet i städer. Parlamentet efterlyser därför en kombination av flera olika instrument som omfattar integrering av negativa externa effekter och bidrar till finansiering av forskning och utveckling och till finansiering av storskaliga demonstrationsprojekt för miljövänlig transportteknik, samt incitament för att anta dessa tekniker.

11. Europaparlamentet påpekar att både kort- och långsiktiga strategier för att begränsa transporterna är mycket viktiga om de ambitiösa målen för minskning av växthusgaserna ska nås.

12. Europarlamentet påpekar att användningen av rymdbaserade resurser bör beaktas vid genomförandet av åtgärder för begränsning av och anpassning till klimatförändringarna, särskilt genom kontroll och övervakning av växthusgasutsläpp. Parlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att aktivt bidra till ett globalt övervakningssystem för koldioxid och metan. Kommissionen uppmanas även att främja arbetet med att utveckla ett EU-system för att mäta växthusgasutsläpp på ett autonomt och oberoende sätt genom användning och utökning av Copernicusprogrammets uppdrag.

13. Europaparlamentet betonar att EU måste spela sin ledande roll ansvarsfullt och konstaterar att om dess ambitioner och mål inte delas i övriga delar av världen kan det utgöra ett hinder för EU:s konkurrenskraft.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

14.7.2015

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

40

4

2

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Daniela Aiuto, Lucy Anderson, Marie-Christine Arnautu, Georges Bach, Izaskun Bilbao Barandica, Deirdre Clune, Michael Cramer, Luis de Grandes Pascual, Andor Deli, Isabella De Monte, Ismail Ertug, Jacqueline Foster, Dieter-Lebrecht Koch, Stelios Kouloglou, Merja Kyllönen, Miltiadis Kyrkos, Bogusław Liberadzki, Marian-Jean Marinescu, Georg Mayer, Gesine Meissner, Cláudia Monteiro de Aguiar, Jens Nilsson, Markus Pieper, Salvatore Domenico Pogliese, Gabriele Preuß, Christine Revault D’Allonnes Bonnefoy, Dominique Riquet, Massimiliano Salini, David-Maria Sassoli, Claudia Schmidt, Claudia Tapardel, Keith Taylor, Pavel Telička, István Ujhelyi, Peter van Dalen, Wim van de Camp, Janusz Zemke, Roberts Zīle, Kosma Złotowski, Elżbieta Katarzyna Łukacijewska

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Ivo Belet, Bas Eickhout, Theresa Griffin, Ruža Tomašić, Henna Virkkunen

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

James Carver


RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

23.9.2015

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

55

5

8

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Marco Affronte, Margrete Auken, Pilar Ayuso, Zoltán Balczó, Ivo Belet, Simona Bonafè, Lynn Boylan, Cristian-Silviu Buşoi, Miriam Dalli, Seb Dance, Angélique Delahaye, Jørn Dohrmann, Ian Duncan, Stefan Eck, Bas Eickhout, Eleonora Evi, José Inácio Faria, Karl-Heinz Florenz, Francesc Gambús, Elisabetta Gardini, Jens Gieseke, Julie Girling, Matthias Groote, Françoise Grossetête, Andrzej Grzyb, Jytte Guteland, György Hölvényi, Anneli Jäätteenmäki, Jean-François Jalkh, Benedek Jávor, Karin Kadenbach, Kateřina Konečná, Giovanni La Via, Peter Liese, Norbert Lins, Valentinas Mazuronis, Susanne Melior, Miroslav Mikolášik, Gilles Pargneaux, Piernicola Pedicini, Pavel Poc, Frédérique Ries, Michèle Rivasi, Daciana Octavia Sârbu, Annie Schreijer-Pierik, Renate Sommer, Tibor Szanyi, Estefanía Torres Martínez, Nils Torvalds, Damiano Zoffoli

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Guillaume Balas, Nikolay Barekov, Paul Brannen, Renata Briano, Mireille D’Ornano, Albert Deß, Herbert Dorfmann, Ismail Ertug, Giorgos Grammatikakis, Martin Häusling, Gesine Meissner, Anne-Marie Mineur, Ulrike Müller, James Nicholson, Marijana Petir, Bolesław G. Piecha, Gabriele Preuß, Jadwiga Wiśniewska

Rättsligt meddelande