Förfarande : 2014/2211(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0309/2015

Ingivna texter :

A8-0309/2015

Debatter :

PV 24/11/2015 - 13
CRE 24/11/2015 - 13

Omröstningar :

PV 16/12/2015 - 11.11
CRE 16/12/2015 - 11.11
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2015)0460

BETÄNKANDE     
PDF 526kWORD 122k
23.10.2015
PE 557.241v03-00 A8-0309/2015

om att utveckla en hållbar europeisk industri för basmetaller

(2014/2211(INI))

Utskottet för industrifrågor, forskning och energi

Föredragande: Edouard Martin

ÄNDRINGSFÖRSLAG
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 MOTIVERING
 RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGENI DET ANSVARIGA UTSKOTTET
 SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROPI DET ANSVARIGA UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om att utveckla en hållbar europeisk industri för basmetaller

(2014/2211(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 147, 173, 174, 192 och 345,

–  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1225/2009 av den 30 november 2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen(1),

  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 597/2009 av den 11 juni 2009 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/27/EU av den 25 oktober 2012 om energieffektivitet(3), om ändring av direktiven 2009/125/EG och 2010/30/EU och om upphävande av direktiven 2004/8/EG och 2006/32/EG,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU av den 24 november 2010 om industriutsläpp (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar)(4),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG av den 23 april 2009 om främjande av användningen av energi från förnybara källor och om ändring och ett senare upphävande av direktiv 2001/77/EG och 2003/30/EG(5),

  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/35/EG av den 21 april 2004 om miljöansvar för att förebygga och avhjälpa miljöskador(6), särskilt artikel 1 och motsvarande skäl,

–  med beaktande av den konsoliderade versionen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG(7), samt dess olika genomförandeförordningar,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 25 februari 2015 Åtgärdspaket för en energiunion (COM(2015)0080),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 oktober 2012 En starkare europeisk industri för tillväxt och ekonomisk återhämtning (COM(2012)0582),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 28 maj 2015 Europeisk strategi för energitrygghet (COM(2014)0330),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 juni 2013 Handlingsplan för en konkurrenskraftig och hållbar stålindustri i Europa (COM(2013)0407), samt de bifogade genomgångarna av det aktuella läget från högnivågruppen,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 8 mars 2011 Färdplan för ett konkurrenskraftigt utsläppssnålt samhälle 2050 (COM(2011)0112),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 januari 2011 Ett resurseffektivt Europa – flaggskeppsinitiativ i Europa 2020-strategin (COM(2011)0021),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 januari 2014 om en återindustrialisering av Europa för att främja konkurrenskraft och hållbarhet(8),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 mars 2012 om en färdplan för ett konkurrenskraftigt utsläppssnålt samhälle 2050(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 17 december 2014 om stålsektorn i EU: skydd av arbetstagarna och företagen(10),

–  med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 23–24 oktober 2014 om ramen för klimat- och energipolitiken fram till 2030,

–  med beaktande av rapporten av den 10 juni 2013 Undersökning av den kumulativa kostnadsinverkan på stålindustrin, som kommissionen beställt från Centre for European Policy Studies,

–  med beaktande av rapporten av den 31 oktober 2013 Undersökning av den kumulativa kostnadsinverkan på aluminiumindustrin, som kommissionen beställt från Centre for European Policy Studies,

–  med beaktande av kommissionens arbetsdokument Exploiting the employment potential of green growth (SWD(2012)0092),

–  med beaktande av WTO-avtalet, även kallat Gatt -94, särskilt artikel XX,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A8-0309/2015), och av följande skäl:

A.  Med basmetaller avses följande:

–  Handelsstål och specialstål, rostfritt stål, höghållfast stål, superlegeringar.

–  Icke järnhaltiga metaller vars referenspris fastställs av Londons terminsmarknad, dvs. aluminium, koppar, tenn, nickel, bly och zink.

–  Metallegeringar som kobolt, molybden, magnesium och titan.

–  Sällsynta jordartsmetaller.

Samtliga härrör från en primär produktionsprocess som omfattar gruvor och metallurgisk behandling med hjälp av smältverk eller hydrometallurgi. Den sekundära produktionen hör ihop med en process för återvinning och materialutnyttjande.

B.  Den europeiska stålindustrin har historiskt spelat en stor roll för den europeiska integrationen och utgör grunden för den europeiska industrins mervärde och för europeiska värdekedjor. Basmetallsektorn spelar en viktig roll i utvecklingen av hela ekonomin, både tekniskt och när det gäller att undanröja flaskhalsar i försörjningen. Sedan 2008 har över 40 miljoner ton stålproduktionskapacitet lagts ned och över 60 000 direkta och över 100 000 indirekta arbetstillfällen har gått förlorade inom stålsektorn, som går igenom sin värsta kris någonsin i fredstid, vilket gör att bearbetningsindustrin blir mer beroende av importer från tredjeländer och leder till förlorad industrikompetens, med direkta konsekvenser för miljontals arbetstillfällen. Den globala överkapaciteten anses uppgå till mellan 300 miljoner och 400 miljoner ton, huvudsakligen i Kina.

C.  Basmetallindustrin erfar en betydande minskning av efterfrågan och möter stark global konkurrens, främst från tredjeländer utan samma höga standarder och strikta bestämmelser som i Europa.

D.  Energipriserna i Europa är högre än i en rad andra ekonomier, främst på av grund av otillräcklig integration av energimarknaden och stigande skatter, avgifter och nätkostnader, och detta begränsar i hög grad den europeiska basmetallindustrins konkurrenskraft på den globala marknaden.

E.  Det pågår ett storskaligt investeringsläckage från den europeiska basmetallindustrin till tredjeländer, som främst drivs på av relativt sett höga energipriser samt koldioxidkostnaderna.

F.  Med den ena nedläggningen efter den andra bland de europeiska verken för elektrolys av metaller som aluminium, koppar och magnesium är det tydligt att Europa genomgår en kraftig avindustrialisering i denna sektor, inte på grund av minskad europeisk efterfrågan utan främst på grund av de stigande och alltmer volatila elpriserna i flera medlemsstater och dumpningen från tredjeländers sida.

G.  Legeringar av metaller som t.ex. stål, aluminium, zink, titan och koppar (däribland galvaniserad plåt), som i denna resolution definieras som basmetaller, är grundläggande konstruktionsmaterial inom elektronik, maskin- och apparaturtillverkning, fordonstillverkning och inom byggbranschen. EU:s basmetallindustri bör ses som en strategisk tillgång för den europeiska konkurrenskraften, i synnerhet för andra industrisektorer och för utvecklingen av befintlig och ny infrastruktur.

H.  Prioriteringen bör vara att ta itu med konkurrenskraftsproblemet och risken för koldioxidläckage, och protektionistiska åtgärder måste undvikas.

I.  Sedan 2009 har EU:s utsläppshandelssystem uppvisat ett växande överskott av utsläppsrätter och internationella reduktionsenheter jämfört med utsläppen, vilket har försvagat prissignalen för koldioxid betydligt. I framtiden, när utsläppsrätterna inom ramen för EU:s utsläppshandelssystem blir dyrare, är det sannolikt att en konkurrenschock kommer att uppstå. Så länge inga jämförbara ansträngningar görs på internationell eller nationell nivå, alltså genom införandet av en koldioxidmarknad som EU:s, kommer en rad industrisektorer och anläggningar i EU att tappa i internationell konskurrenskraft, vilket kan leda till ett visst koldioxidläckage. Det finns fortfarande betydande potential för energibesparingar i basmetallindustrin, som skulle kunna utnyttjas effektivt genom privata investeringar och stödprogram för modernisering av anläggningar.

J.  Den europeiska basmetallindustrin för en kamp mot klockan för att återvinna sin globala konkurrenskraft och kapacitet att investera i Europa och därmed anta de sociala och miljömässiga utmaningar som den står inför och som den måste klara av och samtidigt förbli världsledande i fråga om anläggningarnas sociala och miljömässiga ansvar. Till följd av global överkapacitet samt otillbörliga subventioner och dumpning från tredjeländers sida har den europeiska marknaden för basmetaller satts under ytterligare tryck. Produktionsinnovation har positiv effekt på sysselsättningstillväxten i alla faser av den industriella konjunkturcykeln. Ett antal företag har dock i sina strategier varit inriktade på kortsiktig ekonomisk vinst till förfång för innovation, investeringar i forskning och utveckling, sysselsättning och kompetensutveckling. Den bästa garantin för ekonomisk framgång är arbetstagarnas deltagande i innovation och i utformning av strategier. Även en rättvis handel med stålprodukter kan endast uppnås om arbetstagarnas grundläggande rättigheter och miljöstandarder respekteras.

K.  Utnyttjandet av sekundära metaller (som är resultatet av en process för återvinning och materialutnyttjande) är en nödvändighet i en industrialiserad och resurseffektiv ekonomi och måste utvecklas i en konkurrenskraftig och hållbar kretsloppsekonomi, men det kommer inte på något sätt att räcka kvalitativt eller kvantitativt för att helt tillgodose de europeiska ekonomiernas behov av basmetaller. EU:s skrothandelsbalans är positiv, och större ansträngningar bör göras för att ge incitament till återvinning av skrot i Europa. Basmetallindustrin och dess råvaror och underleverantörer bör behandlas på ett heltäckande och integrerat sätt.

L.  Detta är inte minst sant i samband med energiomställningen, eftersom basmetaller såsom sällsynta jordartsmetaller är centrala för de nya tekniker som krävs för denna. Europa är fortfarande i mycket hög grad beroende av import av de metaller som krävs för tillverkning av produktionsutrustning för förnybara energikällor, som innebär verkliga möjligheter för sektorn, nämligen när det gäller att övervinna eventuella försörjningssvårigheter. Investeringar i förnybar energi och energieffektivitet är en viktig drivkraft för investeringar i industriprodukter, bland annat koppar, aluminium och stål. En ambitiös EU-politik för förnybar energi och energibesparingar kan driva på den framtida efterfrågan på basmetaller i Europa och särskilt möjliggöra tillverkning av högförädlade produkter. Företagens miljöansvar är bristfälligt, och det finns industrianläggningar som uppenbart strider mot EU:s lagstiftning och anläggningar som övergetts och som hotar både människors hälsa och miljön. Miljöstandarder och kretsloppsekonomins principer bör vara grundläggande för utvecklings- och innovationsinvesteringar i basmetallindustrisektorn i Europa. I kommissionens energifärdplan för 2050 konstateras det att minskning av energisektorns koldioxidutsläpp och ett scenario med en stor andel förnybara energikällor är billigare än att fortsätta med den nuvarande politiken, och att priserna för energi från kärnbränsle och fossila bränslen kommer att fortsätta öka med tiden, medan kostnaderna för förnybar energi kommer att minska.

M.  I sitt yttrande över rekommendationerna till kommissionen om förhandlingarna om det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar (2014/2228(INI)) underströk parlamentets utskott för forskning, industrifrågor och energi vikten av ett kapitel om energi som tar upp alla nuvarande åtgärder som begränsar eller villkorar energiexport. Utskottet framhöll samtidigt nackdelen för EU:s energiintensiva industrier och behovet av att skydda deras konkurrenskraft.

N.  En ambitiös innovationspolitik som genererar högkvalitativa, energieffektiva och innovativa produkter (exempelvis stål som är både höghållfast och flexibelt) och nya produktionsprocesser är enda sättet för EU att hävda sig i den tilltagande globala konkurrensen. Tillverkningsindustrin står för 65 % av företagens FoU-utgifter, och därför är det viktigt att stärka vår industriella bas för att behålla sakkunskap och know‑how i EU.

O.  EU:s basmetallindustri tappar i konkurrenskraft, delvis på grund av de omfattande regleringsmässiga och administrativa bördorna.

P.  Syftet med energiunionspaketet är att skapa en säker, hållbar och konkurrenskraftig energimarknad med rimliga priser för att stärka den europeiska ekonomins globala konkurrenskraft och sänka och harmonisera energipriserna i Europa och bland medlemsstaterna.

Q.  Att tillerkänna planekonomier eller andra icke-marknadsekonomier ställning som marknadsekonomier skulle undergräva handelspolitiska skyddsåtgärder och allvarligt skada de europeiska basmetallindustriernas konkurrenskraft.

R.  Forskning, utveckling och innovation inom denna sektor är av avgörande betydelse för den europeiska industrin. Fabriksnedläggningar leder ofta till en oåterkallelig förlust av teknik och know-how och till en utarmning av den industriella arbetskraftens yrkeskompetens.

Basmetallernas betydelse för den europeiska industrin

1.  Europaparlamentet framhåller basmetallindustrins betydelse för många av de efterföljande leden, bland annat bil-, flyg-, energiproduktions-, bygg- och förpackningsindustrin.

2.  Europaparlamentet anser att Europa, som redan i hög grad är beroende av råvaror, inte har råd att skapa ett nytt beroende av basmetaller, vilket skulle få mycket skadlig inverkan på de efterföljande led som nämns ovan.

3.  Europaparlamentet påpekar att EU:s stålindustri har ett kapacitetsunderskott inom produktion av tunnplåt på grund av de omfattande nedläggningarna under de senaste åren och en återhämtning av efterfrågan.

4.  Europaparlamentet påpekar att efterfrågan på icke järnhaltiga metaller som aluminium och koppar ökar stadigt trots krisen.

Den nödvändiga kampen mot klimatförändringarna och de höga energipriserna

5.  Europaparlamentet betonar att en ny utformning av det nuvarande utsläppshandelssystemet är en av de mest angelägna frågorna för att säkra basmetallindustrins konkurrenskraft. Parlamentet har informerats om inledandet av kommissionens överläggningar som ska mynna ut i en reform av utsläppshandelssystemet för den fjärde perioden, 2021–2028, och vill i detta sammanhang att reformen ska inbegripa frågan om koldioxidläckage och främja effektivitet, industriinnovation och optimerad prestanda, något som reformen bör garantera, och att man samtidigt förutom utsläppshandelssystemet även beaktar andra innovativa instrument och strategier för en verklig utsläppsminskning. Parlamentet uppmanar kommissionen att vid översynen av utsläppshandelssystemet belöna de energiintensiva industriföretag som uppvisat bäst resultat i fråga om produktion med lägre utsläpp.

6.  Europaparlamentet noterar inrättandet av en reserv för marknadsstabilitet under 2019 och väntar på kommissionens förslag om en strukturell reform av utsläppshandelssystemet efter 2020, som kommer att bli föremål för en särskild granskning från parlamentets sida.

7.  Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att ändra systemet för tilldelning av utsläppsrätter genom att ge allmän spridning åt den måttstock som används i samband med industrins referensvärden, som baseras på utsläpp av växthusgaser per producerat ton och inte per anläggning, eftersom det är de renaste fabrikerna som måste kunna producera mer genom en stimulansåtgärd. Parlamentet understryker i detta sammanhang vikten av ett system som gör det attraktivt att investera i energieffektiva lösningar.

8.  Europaparlamentet vill i detta sammanhang att tillämpningen av den övergripande korrigeringskoefficienten avskaffas för de 10 % som presterar bäst bland anläggningar som är utsatta för koldioxidläckage, så att de kan dra nytta av 100 % gratis utsläppsrätter i sektorer som riskerar att tappa i internationell konkurrenskraft på grund av höga koldioxidkostnader, och så att man på så vis uppmuntrar de lovvärda insatserna av industriledare och arbetstagare som har gjort vad som krävs för att uppnå minsta möjliga utsläpp i överensstämmelse med bästa tillgängliga teknik. Parlamentet anser att en sådan åtgärd inte bör påverka det sammanlagda utsläppstaket. Parlamentet påpekar att koldioxidläckage till de områden i världen som står för de högsta koldioxidutsläppen förvärrar de globala miljöproblemen.

9.  Europaparlamentet uppmanar de energiintensiva industrierna att fortsätta insatserna för att få till stånd bästa möjliga återanvändning och minskning av växthusgasutsläppen för att säkra industrins framtida konkurrensförmåga och uppfylla EU:s fastställda bindande minskningsmål. Parlamentet understryker i detta sammanhang att industriell konkurrenskraft, resurseffektivitet och utsläppsminskningar är mål som kompletterar varandra, för om den europeiska produktionen blir koldioxidsnål blir bevarandet av dess andelar på den europeiska marknaden och världsmarknaden ett effektivt sätt att bidra till en global minskning av industrins växthusgasutsläpp. Samma sak gäller importerade produkter som uppfyller motsvarande standarder i fråga om energieffektivitet och utsläpp som produkter som produceras i EU. Parlamentet understryker att de företag i tredjeländer som ingår i värdekedjan också måste följa EU:s klimat- och energipolitiska mål och framför allt måste ta hänsyn till framsteg i fråga om energieffektivitet.

Koldioxidjustering vid gränserna – en tillfällig och flexibel åtgärd med en internationell dimension i linje med WTO

10.  Europaparlamentet framhåller med eftertryck att EU sedan inrättandet av den internationella förhandlingskommittén, som förberedde Riokonventionen 1992, har försökt förhandla fram ett internationellt avtal med tredjeländer om klimatskyddsmålen, dock utan framgång så här långt, trots att en praktiskt taget enig forskning bekräftar att behovet av ett sådant avtal ökar dramatiskt. Parlamentet vill se ett fortsatt ledarskap för EU och framhåller att det är av avgörande betydelse att ett globalt bindande avtal sluts under Pariskonferensen med ett fullt åtagande från alla parter om att verkligen avvärja farliga klimatförändringar. Parlamentet poängterar att dessa förhandlingar måste leda till ett rättsligt bindande avtal med mål för hela ekonomin och för alla parter, där det överenskomna målet att begränsa den globala uppvärmningen till under 2 °C respekteras. Parlamentet framhåller att ett övergripande internationellt avtal kommer att jämna ut villkoren för industrin och minska risken för koldioxidläckage från EU.

11.  Europaparlamentet framhåller att internationella klimatåtgärder är det bästa receptet för att förhindra koldioxidläckage. Parlamentet ser i detta sammanhang fram emot FN:s 21:a klimatförändringskonferens (COP21) i Paris. Parlamentet framhåller att ett ambitiöst internationellt avtal om kampen mot klimatförändringarna som skapar lika villkor för alla länder som är beredda att samarbeta på multilateral nivå och utforma en sammanhängande global miljöordning för att minska koldioxidutsläppen skulle vara det mest positiva sättet att hantera de globala utsläppen. Parlamentet understryker att ett sådant avtal skulle möjliggöra rättvis konkurrens för alla basmetallproducenter och göra funderingar på gränsjusteringar överflödiga, förutsatt att genomförandet underställs en effektiv övervakning och eventuella nödvändiga justeringar. Parlamentet framhåller att ett sådant internationellt avtal med nödvändighet måste inbegripa trovärdiga åtaganden från de länder som står för de största utsläppen. Parlamentet erinrar i detta sammanhang också om att sociala standarder och miljöstandarder måste följas, så att konkurrensen sker på lika villkor.

12.  Europaparlamentet påpekar att en mekanism för koldioxidjustering vid gränserna som tar hänsyn till både import och export förser EU:s reglering med en modell för utsläppsminskning som även innefattar förbrukningen på territoriet och att en sådan nedifrån-och-upp-strategi har den fördelen att den kan fungera som en generell och allomfattande lösning med respekt för varje lands självständiga bedömning av vilken ambitionsnivå dess klimatpolitik ska ha, med en omsorgsfull konsekvensbedömning. Parlamentet uppmanar kommissionen att i framtida handelsavtal se till att exportmöjligheterna och möjligheterna till marknadstillträde för europeiska basmetallprodukter tydligt förbättras. Parlamentet upprepar att kommissionen bör inkludera förbud mot snedvridande metoder i fråga om råvaror (dubbla prisangivelser, exportrestriktioner) i regionala, bilaterala och multilaterala frihandelsavtal.

13.  Europaparlamentet understryker att alla åtgärder som påverkar handeln måste respektera internationella handelsavtal. Parlamentet anser att de klimatpolitiska målen om skydd av människors, djurs och växters liv och hälsa, såsom bevarande av uttömliga naturresurser, överensstämmer med undantagen i artikel XX i GATT-avtalet, om de tillämpas på ett icke-diskriminerande sätt och inte som en förtäckt restriktion. Parlamentet framhåller att klimatförändringarna med tanke på sin globala natur bör uppmärksammas rättsligt. Parlamentet betänker att en koldioxidfattig atmosfär (ren luft) redan nu betraktas som en naturresurs som kan ta slut och att den därför bör betraktas som en kollektiv nyttighet. Parlamentet förtydligar dessutom att motåtgärder till följd av koldioxidjustering vid gränserna inte kan användas utan att man bryter mot internationella handelsregler och riskerar att dömas. Parlamentet erinrar om att det ingalunda handlar om att skydda de europeiska industrierna utan om att se till att de har samma förutsättningar som externa konkurrenter.

14.  Europaparlamentet påpekar att det vore önskvärt att tänka sig en partiell omfördelning av auktionsintäkterna till miljöskyddsinitiativ och åtgärder i kampen mot klimatförändringarna, såsom den gröna klimatfond som föreskrivs i Cancúnavtalen och andra internationella klimatrelaterade finansieringsinstrument.

15.  Europaparlamentet konstaterar att överenskomna standarder för beräkning av koldioxidinnehåll och livscykelutsläpp för produkter ökar öppenheten och kan underlätta främjandet av hållbar produktion och konsumtion, även inom metallindustrin.

16.  Europaparlamentet understryker att det är nödvändigt att upprätta en databas med information om koldioxidinnehållet i produkter från den europeiska basmetallindustrin.

Kompensation för indirekta utsläpp

17.  Europaparlamentet beklagar att kompensationssystemet för indirekta kostnader, som baseras på statligt stöd, har blivit en ny källa till orättvis konkurrens på EU:s inre marknad mellan elintensiva producenter, av vilka en del får ekonomiskt stöd från de offentliga myndigheterna i sina länder. Parlamentet framhåller med eftertryck att kompensationen bör harmoniseras och, om det är befogat, genomföras på EU-nivå för att säkerställa likvärdiga villkor i förhållande till globala konkurrenter och mellan europeiska producenter och för att säkerställa ett effektivt skydd mot koldioxidläckage. Parlamentet konstaterar att detta särskilt gäller de sex icke järnhaltiga metaller som det handlas med till priser som bestäms av den globala tillgången och efterfrågan och huvudsakligen fastställs av Londonbörsen. Parlamentet inser därför att metallproducenter är aktörer som tvingas finna sig i rådande priser och inte kan övervältra kostnadsökningar på sina kunder. Parlamentet drar slutsatsen att det är nödvändigt att behålla systemet med kompensationer för indirekta utsläpp. Parlamentet hänvisar till överenskommelsen om upprättande och användning av en reserv för marknadsstabilitet (2014/0011/COD), där följande anges: ”För att uppnå målet med likvärdiga förutsättningar bör man i översynen också överväga harmoniserade åtgärder för att kompensera för indirekta kostnader på unionsnivå.” Parlamentet hänvisar i det sammanhanget till rådets förordning (EG) nr 1/2003 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget(11) samt till artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Parlamentet uppmanar kommissionen att granska vilka effekter olika energistödsystem har haft på energipriserna i slutanvändarled, vilket indirekt påverkar konkurrenskraften hos energiintensiva industrier i enskilda medlemsstater.

18.  Europaparlamentet anser att differentierad koldioxidpåverkan på elpriserna beroende på varje leverantörs energimix är en konkurrensfaktor som bland annat svarar mot de val som görs av varje suverän stat. Parlamentet välkomnar kommissionens förslag om den europeiska energiunionen. Parlamentet anser att en välfungerande inre energimarknad som levererar säker och hållbar energi och garanterar tillräckliga sammankopplingar mellan medlemsstater kommer att bidra till lägre energipriser för den europeiska industrin och de europeiska konsumenterna. Parlamentet anser att utsläppshandelssystemet är en harmoniserad EU-åtgärd för att minska industrins utsläpp och att dess effekter därför bör hanteras genom ett harmoniserat system.

Stöd till investeringar i produktion av lågkolhaltiga metaller

19.  Europaparlamentet framhåller med eftertryck att gratis utsläppsrätter för de effektivaste anläggningarna i koldioxidläckande sektorer måste tilldelas utifrån investeringsprogram i ny utrustning, i forskning och utveckling (däribland avskiljning, lagring och användning av koldioxid) och i fortbildning för arbetstagarna så snart som möjligt och under alla omständigheter med start 2018 och under den fjärde fasen, som omfattar perioden 2021–2030, om man ska kunna leva upp till de höga kraven på klimat- och miljöskydd samt arbetstagarnas rättigheter. Parlamentet framhåller det absoluta behovet av investeringar i forskning och utveckling för att Europa ska förbli ett kompetenscentrum inom produktion av basmetaller. Parlamentet erinrar om att de industrier som investerar är de som står emot krisen bäst. Parlamentet vill att auktionsintäkterna från utsläppshandelssystemet ska användas för att finansiera klimatåtgärder inom EU och i utvecklingsländer, bland annat investeringar i projekt för förnybar energi och energieffektivitet i industrisektorer. Parlamentet stöder planerna på att inom klimat- och energiramen för 2030 inrätta ett instrument (NER 400) för avskiljning och lagring av koldioxid, innovativa förnybara energikällor och koldioxidsnål innovation i industrisektorer, såsom anges i Europeiska rådets slutsatser av den 23 oktober 2014. Parlamentet föreslår att pilot- och demonstrationsprojekt för avskiljning, användning och lagring av koldioxid ska ingå i de program för finansiering av lågkolhaltiga tekniker som stöds av kommissionen, där NER 300 eller det framtida NER 400 kan tjäna som exempel, och att den finansiella risken ska delas mellan finansiären och operatören. Parlamentet erinrar om vikten av offentliga investeringar och, i EU-sammanhang, medel från Horisont 2020, när det gäller att förbättra basmetallindustrins miljö- och energieffektivitet och minska koldioxidutsläppen i enlighet med Europa 2020-målen. Parlamentet ser utbildning av arbetstagarna i lågkolhaltiga tekniker och förfaranden inom industrin som en strategisk investering som bör integreras till fullo i de program för finansiering av omställningen till en koldioxidsnål ekonomi som stöds av kommissionen.

Räkenskaper och insyn

20.  Europaparlamentet föreslår att information om utsläppsrätterna för koldioxid ska offentliggöras i samband med företagens årsredovisningar och att EU ska verka för att arbetet med en särskild internationell redovisningsstandard återupptas.

21.  Europaparlamentet understryker vikten av insyn i hur medlemsstaterna använder intäkterna från tilldelning av utsläppsrätter. Parlamentet hänvisar i detta sammanhang till medlemsstaternas skyldighet att informera kommissionen om användningen av intäkterna från EU:s utsläppshandelssystem. Parlamentet understryker att ökad insyn skulle hjälpa medborgarna att se hur intäkterna från utsläppshandelssystemet används av nationella myndigheter.

22.  Europaparlamentet betonar att anläggningar och företag måste iaktta alla lagstadgade krav om socialt ansvar och rapportering, så att miljöbestämmelser genomförs på ett likvärdigt och verksamt sätt och så att behöriga myndigheter och intressenter, däribland arbetstagarrepresentanter och företrädare för det civila samhället och lokalsamhällen, har tillgång till all relevant information. Parlamentet framhåller den rätt att få tillgång till information i miljöfrågor som fastställs i Århuskonventionen och genomförs i EU‑lagstiftning och i nationell lagstiftning, bland annat genom direktiv 2003/87/EG. Parlamentet föreslår att varje klassificerad anläggning som omfattas av utsläppshandelssystemet varje år ska tillhandahålla fullständiga uppgifter om bekämpandet av klimatförändringarna och efterlevnaden av EU:s direktiv på miljöområdet och arbetsmiljöområdet och att dessa uppgifter ska vara tillgängliga för arbetstagarnas representanter och för civilsamhällesföreträdare från befolkningar i närheten av anläggningen.

Frågan om elleveransavtal

23.  Europaparlamentet framhåller hur viktigt det är för konkurrenskraften i Europas basmetallsektor att det finns möjlighet att under vissa villkor, som måste klargöras av kommissionen, ingå långtidsavtal som måste vara förenliga med en avkastning på investeringen som inte får vara kortare än 15 år för kapitalintensiva industrier. Parlamentet erinrar om att industriledare måste kunna säkra sina investeringar genom förutsägbara priser och en tydlig rättslig ram. Parlamentet understryker att man i stället för årliga elauktioner bör prioritera stabila långtidsavtal för elleverans. Parlamentet är bekymrat över marknadsregleringar som i vissa medlemsstater medger ett strukturellt gap mellan elpriser och genereringskostnader. Kommissionen uppmanas att bekämpa oförtjänta vinster för privata oligopol på energimarknaden.

24.  Europaparlamentet är bekymrat över marknadsregleringar som medger ett strukturellt gap mellan elpriser och genereringskostnader.

Kompetensöverföring

25.  Europaparlamentet vill att kompetensöverföring mellan olika generationer av arbetstagare ska organiseras vid alla anläggningar som har olämpliga ålderspyramider för alla högkvalificerade produktionstjänster. Parlamentet stöder kompetenshöjning bland unga arbetstagare i företag genom en strukturell lärlingspolicy som gör att arbetstagarnas kollektiva kompetens kan utvecklas. Parlamentet framhåller betydelsen av arbetstagarnas färdigheter och kvalifikationer i basmetallsektorn. Parlamentet efterlyser en aktiv sysselsättnings- och industripolitik som säkerställer att denna kunskap utvecklas och erkänns som en viktig tillgång för den europeiska basmetallindustrin. Parlamentet vill att upprätthållandet av industriell know-how och kvalificerad arbetskraft beaktas vid bedömningen av produktionens lönsamhet vid en viss anläggning.

Råvaruförsörjning

26.  Europaparlamentet efterlyser en europeisk diplomatisk åtgärd för metallurgiska råvaror baserad på strategiska partnerskap för mervärdesutbyte mellan europeiska länder och råvaruproducerande länder, i syfte att gynna utvecklingen av kvalificerade arbetstillfällen längs med hela värdekedjan. Parlamentet uppmanar kommissionen att införa ett instrument för djupanalyser av stålmarknaden som kan ge exakt information om den europeiska och globala balansen mellan tillgång och efterfrågan på stål, med åtskillnad mellan strukturella och konjunkturbetingade inslag i utvecklingen på dessa marknader. Parlamentet anser att övervakning av marknaderna för primära och sekundära basmetaller skulle kunna tillhandahålla värdefull information i samband med korrigerande och proaktiva åtgärder som är oundvikliga på grund av dessa stålindustriers konjunkturbetingade karaktär. Parlamentet välkomnar rapporten från Europeiskt kompetensnätverk för sällsynta jordartsmetaller (Erecon)(12), och uppmanar kommissionen att fortsätta sina insatser inom Erecon för att utveckla en diversifierad och hållbar leveranskedja för sällsynta jordartsmetaller i Europa och i synnerhet genomföra policyrekommendationerna samt tillhandahålla stöd till substitutionslösningar och ökad materialåtervinning.

Europeiskt handelsskydd för basmetaller: hellre förebygga än bota för sent

27.  Europaparlamentet uppmanar rådet att slutföra översynen av de båda förordningarna om handelspolitiska skyddsåtgärder för att rationalisera, skärpa och påskynda dessa instrument och se till att de inte försvagas. Parlamentet föreslår en inledande fas på högst en månad för en första utredning av klagomål om dumpning och subventioner, så att det på grundval av de preliminära resultaten kan utfärdas förebyggande korrigeringsåtgärder som sedan följs av en fördjupad utredning. Parlamentet beklagar att lagstiftningsförslaget om en modernisering av de handelspolitiska skyddsåtgärderna har kört fast i rådet trots att parlamentet har uttryckt starkt stöd för strängare åtgärder mot illojal import från tredjeländer. Parlamentet uppmanar rådet att skyndsamt få till stånd en modernisering av de handelspolitiska skyddsåtgärderna så att otillbörliga metoder äntligen kan hanteras på ett adekvat sätt och den europeiska marknaden skyddas mot dumpning och så att man därigenom kan garantera rättvisa konkurrensvillkor och ett fullt utnyttjande av de möjligheter som energiomställningen erbjuder.

28.  Europaparlamentet antar målet om snabba framsteg i fråga om återvinning av sällsynta jordartsmetaller och kritiska metaller som förbrukas i unionen.

29.  Europaparlamentet understryker att rostfritt stål och aluminium liksom alla andra basmetaller är utsatta för global konkurrens. Parlamentet anser det angeläget att kommissionen i sina undersökningar och jämförelser använder världsmarknaden som referensmarknad och inte begränsar sina undersökningar till den inre marknaden vid definitionen av relevant geografisk marknad. Parlamentet vill att en konsekvensbedömning av produktionskapaciteten som omfattar bland annat anläggningar och arbetstillfällen utförs innan några beslut fattas av kommissionens GD Konkurrens, och att dess slutsatser tas med i det slutliga offentliggörandet till de berörda parterna. Parlamentet efterlyser en översyn av konkurrenspolitiken och reglerna för statligt stöd för att underlätta offentliga ingrepp med syftet att bevara den sociala och regionala sammanhållningen, förbättra miljöstandarder och ta itu med folkhälsohot. Parlamentet vill att de sysselsättningsmässiga konsekvenserna av varje beslut som fattas av GD Konkurrens ska beaktas på förhand och att de ska kunna föranleda en objektiv motivering eller vid behov kompensation till de arbetstagare som berörs av de korrigerande åtgärderna vid missbruk av dominerande ställning. Parlamentet efterlyser ökat deltagande av arbetsmarknadens parter, särskilt arbetstagarorganisationer och fackföreningar på nationell och europeisk nivå, för att undvika social dumpning inom sektorn och se till att arbetstillfällen av hög kvalitet skapas. Parlamentet vill att arbetstagarna ska vara delaktiga i industrins beslutsprocesser.

Basmetallers roll i kretsloppsekonomin

30.  Europaparlamentet framhåller i detta sammanhang den positiva effekten av sekundära metaller, som i hög grad bidrar till att minska energi- och råvarutillförseln. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att göra det lättare för marknader för sekundära metaller att utvecklas och fungera. Parlamentet uppmuntrar införande av en kretsloppsekonomi vid varje produktionsanläggning för basmetaller för att koppla ihop tillvaratagande av biprodukter och återvunna metaller med målet att öka deras konkurrenskraft. Parlamentet vill att det ska bli obligatoriskt att införa en kretsloppsekonomi vid varje produktionsanläggning för basmetaller för att koppla ihop tillvaratagande av biprodukter och återvunna metaller med målet öka deras konkurrenskraft. Parlamentet antar målet om snabba framsteg i fråga om återvinning av sällsynta jordartsmetaller och kritiska metaller som förbrukas i unionen. Parlamentet anser att starka kopplingar måste utvecklas mellan sektorn för återvinning av basmetaller och andra industrier för att stärka den industriella basens storlek och motståndskraft, särskilt i regioner som drabbats av avindustrialisering. Parlamentet betonar i detta sammanhang den stora potentialen för produkt- och materialsubstitution och ökad användning av skrotmetall, bland annat inom stål- och aluminiumproduktion. Parlamentet betonar att de flesta basmetaller kan återvinnas många gånger med en energiförbrukning som är en bråkdel av den energi som används för primär produktion. Parlamentet är bekymrat över den stora energiförlust för Europa som orsakas av den lagliga och olagliga exporten av aluminium och koppar till länder som Kina och Indien, stater som själva har infört förbud mot aluminiumexport. Parlamentet anser att höga miljöstandarder och kretsloppsekonomiska principer bör vara grundläggande för utvecklings- och innovationsinvesteringar i basmetallindustrisektorn i Europa. Parlamentet uppmanar kommissionen att skapa ekonomiska incitament för återvinning av metaller, inklusive råvaror av avgörande betydelse som i nuläget är oekonomiska, såsom sällsynta jordartsmetaller, att undersöka hur marknader för återvunnet material kan stödjas med bland annat miljöcertifikat för återvunnet material, krav på ekodesign samt skatteincitament och att se till att budgetarna för sammanhållningspolitiken och Europeiska fonden för strategiska investeringar också utnyttjas i syfte att främja resurseffektivitet och återvinning. Parlamentet anser att avfallslagstiftningen bör förbättras för att stödja skrotmarknaden i EU genom till exempel en översyn av direktivet om uttjänta fordon och annan avfallslagstiftning. Parlamentet föreslår att det ska vidtas åtgärder för fastställande av insamlingsmål, skärpning av producentansvaret och utvidgning av tillämpningsområdet för lagstiftningen om uttjänta fordon när det gäller exempelvis lastbilar, bussar och motorcyklar. Parlamentet betonar behovet av kvalificerad och yrkeskunnig personal för att klara omställningen till mer hållbara produktionsprocesser och produkter, och efterlyser en europeisk utbildningsstrategi till stöd för företag, forskningsinstitut och arbetsmarknadens parter i ansträngningarna att tillsammans undersöka kompetensbehoven för miljömässig hållbarhet.

31.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1)

EUT L 343, 22.12.2009, s. 51.

(2)

EUT L 188, 18.7.2009, s. 93.

(3)

EUT L 315, 14.11.2012, s. 1.

(4)

EUT L 334, 17.12.2010, s. 17.

(5)

EUT L 140, 5.6.2009, s. 16.

(6)

EUT L 143, 30.4.2004, s. 56.

(7)

EUT L 275, 25.10.2003, s. 32.

(8)

Antagna texter, P7_TA(2014)0032.

(9)

EUT C 251 E, 31.8.2013, s. 75.

(10)

Antagna texter, P8_TA(2014)0104.

(11)

EGT L 001, 4.1.2003, s. 1.

(12)

http://ec.europa.eu/growth/sectors/raw-materials/specific-interest/erecon/index_en.htm


MOTIVERING

Åderlåtningen av den europeiska stålindustrin i fråga om kapacitet och arbetstillfällen är en följd av den minskade efterfrågan, som 2014 var 40 megaton lägre än 2007. Denna kapacitetsjustering har varit så genomgripande att en återhämtning i den europeiska efterfrågan kommer att resultera i ett historiskt handelsunderskott i Europa med beroende och förlorad industriell kunskap som följd; detta i sin tur kommer ofelbart att få återverkningar på efterföljande led som bilindustrin, byggsektorn och lågkolhaltig teknik.

Nedläggningarna i den europeiska aluminiumsektorn sker däremot i en kontext där den europeiska efterfrågan på aluminium på senare år ökat. Följden har blivit ökad import.

Stål och aluminium är på så vis två talande exempel på de svårigheter man står inför i dessa yrkesgrupper, som samtidigt måste fortsätta med en energi- och miljömässig moderninsering som skulle kräva en investeringspolicy som få av dem har råd med i dag.

Klimatpolitiken är förvisso inte orsaken till svårigheterna för dessa industrier, men den skulle mycket väl kunna bli det i morgon om investeringskrisen fortsätter och om ingen europeisk industripolitik för råvaror och basmetaller införs.

En sådan industripolitik måste förses med nödvändiga verktyg och medel för att lyckas med den koldioxidsnåla omställningen, och detta kommer inte att gå vägen utan basmetallindustriernas strategiska kompetens och utan de nödvändiga redskapen och medlen för att bemöta den höjning av koldioxidpriserna som samtliga internationella institutioner verksamma i arbetet mot klimatförändringarna efterlyser.

Även om återanvändning av basmetaller och utveckling av en kretsloppsekonomi är helt nödvändiga för Europas ekonomier kommer det inte att räcka med bara återvinning för att täcka framtidens behov i en världsdel som är mitt uppe i en energiomställning. Som illustration kan nämnas att vindkraftverk och solcellsteknik, med samma installerade effekt, förbrukar upp till 90 gånger mer aluminium, 50 gånger mer järn, koppar och glas och 15 gånger mer betong än de mer traditionella värmekraftverk (olja, naturgas och kärnkraft) som är installerade i dag (för att inte tala om sällsynta eller kritiska metaller).

Den nödvändiga kampen mot klimatförändringarna

Att EU går i täten för att bekämpa klimatförändringarna, och för att erkänna klimatskulden till icke-industrialiserade länder, måste välkomnas.

Inrättandet av koldioxidmarknaden 2005 (direktiv 2003/87/EG) var ett led i EU:s unilaterala, offensiva strategi mot klimatförändringarna, som bestod i att föregå med gott exempel och att oberoende av hela världen påföra alla sina ekonomier extra pålagor via elproducenterna och de energiintensiva industrierna.

På den tiden hoppades man att detta skulle leda till investeringar i syfte att minska koldioxidutsläppen och modernisera de europeiska industrierna, som på så vis skulle få ett försprång gentemot konkurrenterna. Detta scenario har av många skäl inte förverkligats, och framför allt har faran för koldioxidläckage blivit större trots den generösa gratistilldelningen av utsläppsrätter, som har sina begränsningar exempelvis i protektionism.

För situationen har förändrats sedan Kyotoprotokollet undertecknades 1997, och Europa är inte längre dominerande inom basmetaller utan måste i stället kämpa för att bevara sitt oberoende gentemot länder under snabb industrialisering (”koldioxidsförskjutning”).

Det är en strategisk nödvändighet för de europeiska basmetallindustrierna att anpassa sig till dessa nya klimatmässiga, ekonomiska och sociala villkor och föregå med gott exempel genom en effektiv och ändamålsenlig energi- och råvaruförbrukning i stället för att helt sonika försvinna från morgondagens industrivärld.

Gränsjustering framstår som den mest verkningsfulla strukturella mekanismen för att undvika att europeiska industrier utsatta för koldioxidläckage överger kampen mot klimatförändringarna, med tanke på att fortsatt gratistilldelning av utsläppsrätter, som kan liknas vid ”föroreningssubventioner” utan motprestationer, innebär ett inkomstbortfall som kommer att bli allt större i takt med att marknadspriset på koldioxid höjs.

Gränsjustering

Att införa gränsjustering inom ramen för klimatpolitiken är ett sätt att göra konkurrensen mellan europeiska och utomeuropeiska producenter på både den inre marknaden och exportmarknaden jämlik, inte snedvriden, och att undvika koldioxidläckage.

–  Import underställs samma regler för köp av utsläppsrätter på koldioxidmarknaden som de europeiska producenterna måste följa, på grundval av de importerade metallernas koldioxidinnehåll.

–  Export av metaller undantas från köp av utsläppsrätter för koldioxid.

Importörer av basmetaller bör vara skyldiga att göra en tulldeklaration av mängden koldioxid som släppts ut vid produktionen av metaller som säljs på den europeiska marknaden och att följa samma regler som de europeiska producenterna i enlighet med WTO:s princip om icke‑diskriminering i fråga om likvärdiga produkter. Det handlar alltså inte alls om ett medel för godtycklig diskriminering eller en dold begränsning av den internationella handeln.

Omfattningen av gränsjusteringen är identisk med omfattningen av nuvarande utsläppsrätter inom ramen för utsläppshandelssystemet.

Gränsjustering – en tillfällig och flexibel åtgärd

Om ett land ålägger sina basmetallproducenter utsläppsrätter för koldioxid jämförbara med EU:s blir gränsjusteringen flexibel alltefter koldioxidprestandan hos de produkter som är föremål för handel mellan de båda länderna. En sammankoppling av de marknader för utsläppsrätter som inrättats runtom i världen kommer att göra det möjligt att avskaffa gränsjusteringen. Lika regler ger rättvis konkurrens.

Förebygga koldioxidläckage med hänsyn tagen till sektorn

En aluminiumproducent som framställer sin aluminiumoxid (mellanprodukten mellan bauxit och aluminium) i Europa omfattas av utsläppshandelssystemets krav, vilket inte är fallet för en aluminiumproducent som importerar sin aluminiumoxid utifrån. Samma sak gäller alla mellanprodukter mellan malm och metall, som t.ex. metallurgiskt koks, vars utlokalisering (som ger upphov till import) innebär ett koldioxidläckage.

Koldioxidinnehåll för varje basmetall är med andra ord en åtgärd som bör planeras utifrån sektorns perspektiv och inte strikt utifrån om slutprodukten finns i Europa.

Koldioxidinnehåll för varje produkt som omfattas av utsläppsrätter

För att gränsjustering ska fungera rättvist bör koldioxidinnehållet i varje produkt vara känt.

Så är det redan i Europa och så kan det bli överallt på två villkor:

–  De produkter som är föremål för handel måste gå att spåra (vilket redan är fallet för basmetallindustrier i samband med godkännande och certifiering utifrån erkända yrkesstandarder).

–  Det krävs en harmoniserad metod på internationell nivå för fastställande av koldioxidinnehållet i de produkter som är föremål för handel.

Här skulle det krävas att en internationell/multilateral byrå inrättades eller att en befintlig organisation utförde denna uppgift.

Kompensation för indirekta utsläpp: en orättvis konkurrens mellan europeiska länder

De multinationella aluminiumbolagen har utvecklat en mäktig industri i Gulfstaterna baserad på låga energipriser. Utöver billig energi drar dessa olje- och gasrika länder fördel av att det inte förekommer avgifter för koldioxidutsläpp och att de inte deltar i kampen mot klimatförändringarna.

Kommissionen har erkänt att orättvis konkurrens förekommer på grund av höjda elpriser till följd av att elproducenter ska betala utsläppsrätter för koldioxid, och har därför tillåtit att de nationella offentliga myndigheterna kompenserar dessa indirekta kostnader (meddelande SWD (2012)).

Spanien har t.ex. avsatt 5 miljoner euro på tre år (2013–2015) till kompensationsåtgärder, medan Tyskland avsatt 756 miljoner euro under samma period.

Gratis tilldelning av utsläppsrätter för investering i produktion av lågkolhaltiga metaller

Gränsjusteringen skapar en positiv spiral med en basmetallekonomi som förenar minskade koldioxidutsläpp med lågkolhaltiga investeringar, som på så vis finner lönsamhet i syftet att minska utsläppen och bekämpa klimatförändringarna.

Insyn i räkenskaper och ekonomi

Gratistilldelningen av utsläppsrätter för koldioxid till företag offentliggörs för närvarande per produktionsplats, men så snart de tilldelats lämnas ingen information om hur de används av företagen.

Inte heller intäkterna från utauktionering av utsläppsrätter, som åtminstone delvis bör gå till kampen mot klimatförändringarna, görs på något vis spårbara av de europeiska staterna.

Insyn i riskerna och farorna med basmetallindustrin

Främsta kravet: Basmetallindustrin i Europa måste föregå med gott exempel i miljöhänseende och minimera sin påverkan på både arbetstagarna och de kringboende. De nationella och europeiska myndigheterna måste stå som garanter för detta eftersom det är omöjligt för marknaden att förena bevarandet av en konkurrenskraftig industriell ekonomi med respekt för miljön.

Denna insyn bör avse information om utsläpp, efterlevandeåtgärder, framstegsvänliga investeringar och deras inverkan på arbetstagarnas och de kringboendes hälsa och säkerhet.

Frågan om elleveransavtal

Basmetallindustrin är en energiintensiv industri på flera sätt:

–  Genom att kol används som fossil råvara och integrerad del vid framställningen av kolstål.

–  Genom en produktionskostnadsstruktur som kännetecknas av att elkostnaderna utgör största delen av produktionspriset (med variationer mellan länder och avsaknad av förutsägbarhet) vid elektrolys av zink och aluminium.

Utan möjlighet att teckna långtidsavtal för leveranser till fritt framförhandlade priser mellan elleverantörer och elanvändare skulle de europeiska elintensiva industrierna hamna i en mycket sårbar position i den internationella konkurrensen.

Man måste även ställa sig frågande till karaktären av offentliga subventionerade företag hos vissa internationella konkurrenter som exporterar basmetaller och som verkar i ett ekonomiskt system där fri och icke snedvriden konkurrens i fråga om energileveranser saknas.

Europeiskt handelsskydd för basmetaller: hellre förebygga än bota för sent

I en tid då tillväxtländerna utvecklar sin industri för basmetaller – metaller för ekonomiskt uppsving – har de blivit svåra konkurrenter på världsmarknaden både för stål och för alla basmetaller, såsom sällsynta jordartsmetaller; de drar nytta av den komparativa fördel det innebär att ha tillgång till råvaror, ibland tillsammans med offentligt stöd och avsättningsmöjligheter genom dumpning (definieras som försäljning till ett pris under produktionspriset).

Därför måste EU utrusta sig med ett flexibelt och reaktivt handelsskydd anpassat till den nya industriella verkligheten i världen med en snabbare beslutsgång för att bemöta ett potentiellt tilltagande flöde av såväl råvaror och produkter som information och tjänster.


RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGENI DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Antagande

13.10.2015

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

47

11

3

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Zigmantas Balčytis, Nicolas Bay, David Borrelli, Jerzy Buzek, Philippe De Backer, Pilar del Castillo Vera, Christian Ehler, Peter Eriksson, Fredrick Federley, Ashley Fox, Theresa Griffin, Marek Józef Gróbarczyk, András Gyürk, Roger Helmer, Hans-Olaf Henkel, Eva Kaili, Kaja Kallas, Barbara Kappel, Krišjānis Kariņš, Seán Kelly, Jeppe Kofod, Miapetra Kumpula-Natri, Janusz Lewandowski, Ernest Maragall, Edouard Martin, Dan Nica, Angelika Niebler, Miroslav Poche, Miloslav Ransdorf, Michel Reimon, Herbert Reul, Paul Rübig, Algirdas Saudargas, Jean-Luc Schaffhauser, Neoklis Sylikiotis, Antonio Tajani, Dario Tamburrano, Patrizia Toia, Evžen Tošenovský, Claude Turmes, Vladimir Urutchev, Kathleen Van Brempt, Henna Virkkunen, Martina Werner, Flavio Zanonato, Carlos Zorrinho

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Michał Boni, David Coburn, Cornelia Ernst, Jens Geier, Gunnar Hökmark, Benedek Jávor, Jude Kirton-Darling, Olle Ludvigsson, Notis Marias, Marian-Jean Marinescu, Dominique Riquet, Massimiliano Salini, Theodor Dumitru Stolojan, Pavel Telička, Cora van Nieuwenhuizen


SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROPI DET ANSVARIGA UTSKOTTET

47

+

ALDE

Dominique Riquet

ECR

Notis Marias

EFDD

David Borrelli, Dario Tamburrano

ENF

Barbara Kappel

GUE

Cornelia Ernst, Miloslav Ransdorf, Neoklis Sylikiotis

PPE

Michał Boni, Jerzy Buzek, Christian Ehler, András Gyürk, Gunnar Hökmark, Krišjānis Kariņš, Seán Kelly, Janusz Lewandowski, Marian-Jean Marinescu, Angelika Niebler, Herbert Reul, Massimiliano Salini, Algirdas Saudargas, Theodor Dumitru Stolojan, Antonio Tajani, Vladimir Urutchev, Henna Virkkunen, Pilar del Castillo Vera

S&D

Zigmantas Balčytis, Jens Geier, Theresa Griffin, Eva Kaili, Jude Kirton-Darling, Jeppe Kofod, Miapetra Kumpula-Natri, Olle Ludvigsson, Edouard Martin, Dan Nica, Miroslav Poche, Patrizia Toia, Kathleen Van Brempt, Martina Werner, Flavio Zanonato, Carlos Zorrinho

VERTS/ALE

Peter Eriksson, Benedek Jávor, Ernest Maragall, Michel Reimon, Claude Turmes

11

-

ALDE

Philippe De Backer, Fredrick Federley, Kaja Kallas, Pavel Telička, Cora van Nieuwenhuizen

ECR

Ashley Fox, Marek Józef Gróbarczyk, Hans-Olaf Henkel, Evžen Tošenovský

EFDD

David Coburn, Roger Helmer

3

0

ENF

Nicolas Bay, Jean-Luc Schaffhauser

PPE

Paul Rübig

Teckenförklaring:

+  :  Ja-röster

-  :  Nej-röster

0  :  Nedlagda röster

Rättsligt meddelande