Förfarande : 2015/2051(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0332/2015

Ingivna texter :

A8-0332/2015

Debatter :

PV 15/12/2015 - 13
CRE 15/12/2015 - 13

Omröstningar :

PV 16/12/2015 - 11.10
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2015)0459

BETÄNKANDE     
PDF 401kWORD 183k
18.11.2015
PE 551.888v02-00 A8-0332/2015

om förberedelse inför världstoppmötet om humanitära frågor: utmaningar och möjligheter för humanitärt bistånd

(2015/2051(INI))

Utskottet för utveckling

Föredragande: Enrique Guerrero Salom

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om förberedelse inför världstoppmötet om humanitära frågor: utmaningar och möjligheter för humanitärt bistånd

(2015/2051(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 46/182 av den 19 december 1991 om förstärkt samordning av det humanitära katastrofbiståndet(1),

–  med beaktande av FN:s permanenta samordningskommittés omdanande agenda(2),

–  med beaktande av principerna för partnerskap utifrån en global humanitär plattform av den 12 juli 2007(3),

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 64/290 av den 9 juli 2010 om rätten till utbildning i katastrofsituationer(4) och relevanta riktlinjer från bland annat Unicef och Unesco,

–  med beaktande av FN:s permanenta samordningskommittés (IASC) riktlinjer för integrering av åtgärder mot könsrelaterat våld i de humanitära åtgärderna(5),

–  med beaktande av Sendairamen för katastrofriskreducering 2015–2030 som antogs av FN:s världskonferens om katastrofförebyggande som hölls den 14–18 mars 2015 i Sendai, Japan(6),

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 69/313 av den 27 juli 2015 om upprättande av handlingsplanen från den tredje internationella konferensen om utvecklingsfinansiering i Addis Abeba(7),

–  med beaktande av debatterna under förberedelserna för den 32:a internationella konferensen för rödakors- och rödahalvmånerörelsen den 8–10 december 2015 i Genève,

–  med beaktande av rapporten om det globala humanitära biståndet från 2015(8),

–  med beaktande av den globala humanitära översikten från juni 2015(9),

–  med beaktande av principerna för gott humanitärt givarskap(10),

–  med beaktande av FN:s högnivåpanel för finansiering av humanitärt bistånd,

–  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1257/96 av den 20 juni 1996 om humanitärt bistånd(11),

–  med beaktande av 2007 års europeiska samförstånd om humanitärt bistånd (nedan kallat det europeiska samförståndet), en gemensam deklaration undertecknad av kommissionen, rådet, Europaparlamentet och medlemsstaterna(12), samt den åtgärdsplan som skall förnyades,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 375/2014 av den 3 april 2014 om inrättande av en europeisk frivilligkår för humanitärt bistånd (initiativet EU-frivilliga för humanitärt arbete)(13), samt årsrapporten om genomförandet av initiativet EU-frivilliga för humanitärt arbete 2014(14),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1313/2013/EU av den 17 december 2013 om en civilskyddsmekanism för unionen(15),

–  med beaktande av kommissionens arbetsdokument med titeln Gender in Humanitarian Aid: Different Needs, Adapted Assistance (SWD(2013)0290)(16),

–  med beaktande av en rapport från kommissionen till Europaparlamentet och rådet med titeln Årsrapport om Europeiska unionens politik för humanitärt bistånd och civilskydd och dess genomförande under 2014 (COM(2015)0406)(17),

–  med beaktande av den årliga verksamhetsrapporten 2014 från kommissionens generaldirektorat för humanitärt bistånd och civilskydd (ECHO)(18),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 22 juni 2015 om gemensamma principer för kontantbaserat stöd med många användningsområden som svar på humanitära behov(19),

–  med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter av den 20 november 1989, och dess fakultativa protokoll av den 25 maj 2000 om barn som är inblandade i väpnade konflikter, med beaktande av EU:s riktlinjer om barn och väpnad konflikt (uppdaterade 2008),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 26 maj 2015 om ett nytt globalt partnerskap för fattigdomsutrotning och en hållbar utveckling efter 2015(20),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 28 maj 2013 om EU:s strategi för resiliens(21),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 5 juni 2014 om Hyogo-ramen för åtgärder efter 2015: riskhantering för att skapa motståndskraft(22),

–  med beaktande av rådets (allmänna frågor) slutsatser av den 16 december 2014 om en omdanande agenda för tiden efter 2015(23),

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 9 september 2015 med titeln Åtgärder mot flyktingkrisen i Europa: den roll som EU:s yttre åtgärder spelar (JOIN(2015)0040)(24),

–  med beaktande av de regionala, tematiska och globala överläggningarna inför världstoppmötet om humanitära frågor(25),

–  med beaktande av sin resolution av den 19 maj 2015 om finansiering för utveckling(26)

–  med beaktande av sin resolution av den 25 november 2014 om EU och den globala utvecklingsramen efter 2015(27),

–  med beaktande av sina resolutioner av den 9 juli 2015 om situationen i Jemen(28), av den 11 juni 2015 om situationen i Nepal efter jordbävningarna(29), av den 30 april 2015 om situationen i flyktinglägret i Yarmuk i Syrien(30), av den 12 mars 2015 om Sydsudan, inbegripet nyligen genomförda kidnappningar av barn(31), av den 12 februari 2015 om den humanitära krisen i Irak och Syrien, särskilt med avseende på IS(32) och av den 15 januari 2015 om situationen i Libyen(33),

–  med beaktande av sina resolutioner av den 10 september 2015 om migration och flyktingar i Europa(34), och av den 29 april 2015 om de senaste tragedierna i Medelhavet och EU:s migrations- och asylpolitik(35),

–  med beaktande av artikel 7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), som bekräftar att EU ”ska säkerställa samstämmigheten mellan all sin politik och verksamhet, med beaktande av samtliga sina mål”,

–  med beaktande av artikel 208 i EUF-fördraget, i vilken det anges att unionen ”ska ta hänsyn till målen för utvecklingssamarbetet vid genomförande av politik som kan påverka utvecklingsländerna”,

–  med beaktande av artikel 214 i EUF-fördraget om unionens åtgärder inom humanitärt bistånd,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 2 september 2015 med titeln Mot världstoppmötet om humanitära frågor: ett globalt partnerskap för effektiva humanitära insatser som utgår från gemensamma principer (COM(2015)0419)(36) och dess åtföljande arbetsdokument (SWD(2015)0166)(37),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling och yttrandena från utskottet för utrikesfrågor och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A8-0332/2015), och av följande skäl:

A.  I en mycket sårbar värld inträffar natur- och hungerkatastrofer på allt fler ställen, allt oftare och med allvarligare följder, och vi ställs inför allt fler konflikter som har en större komplexitet än någonsin tidigare.

B.  Växande problem såsom urbaniseringen, den snabba befolkningsökningen, demografiska förändringar, utbredningen av naturkatastrofer och deras ökade styrka, miljöförstöringen, ökenspridningen, klimatförändringarna, det stora antalet utdragna och samtidigt pågående konflikter med regionala följder samt resursbristen, tillsammans med följderna av fattigdom, ojämlikhet, migration, tvångsförflyttning och sårbarhet, har dramatiskt ökat behovet av humanitära insatser i hela världen.

C.  Antalet människor i nöd har mer än fördubblats sedan 2004 och uppgår 2015 till över 100 miljoner. 250 miljoner människor påverkas av humanitära kriser. Antalet personer som har tvingats att lämna sina hem är nästan 60 miljoner – vilket är det högsta sedan andra världskriget – varav nästan 40 miljoner internflyktingar. Mer än hälften av världens flyktingar är barn.

D.  Det är möjligt att en miljard människor kommer att tvingas flytta före 2050 som en följd av klimatförändringar, eftersom mer än 40 procent av världens befolkning är bosatt i områden med allvarlig vattenstress. De ekonomiska förluster som orsakas av naturkatastrofer kommer sannolikt att stiga dramatiskt från de 300 miljarder US-dollar som för närvarande årligen går förlorade.

E.  Under de senaste åtta åren har ökande behov och utmaningar, brist på hållbara åtaganden och stigande kostnader för humanitärt bistånd bidragit till att det nuvarande humanitära systemet har nått sina gränser och tvingat ett antal organisationer att tillfälligt avbryta sitt arbete med att tillhandahålla mat, tillfälligt skydd och andra humanitära insatser för att rädda liv.

F.  Humanitära sjukhus är ofta mål för attacker med massförstörelsevapen. Hot och attacker mot humanitär personal håller på att öka. Den humanitära personalens och de skadade personernas säkerhet är mycket ofta hotad. Dessa attacker utgör ett brott mot internationell humanitär rätt och ett allvarligt hot mot fortsatt humanitärt bistånd.

G.  De humanitära principerna om humanitet, neutralitet, opartiskhet och oberoende, och de grundläggande reglerna för internationell humanitär rätt samt de mänskliga rättigheter som fastställs i Genèvekonventionerna och tilläggsprotokollen till dem, måste utgöra kärnan i alla humanitära insatser. Skyddet av fördrivna personer måste villkorslöst garanteras och biståndet måste vara oberoende, dvs. fritt från alla politiska, ekonomiska och säkerhetsmässiga överväganden samt fritt från alla former av diskriminering.

H.  Alla parter i en konflikt, inbegripet statliga och icke-statliga väpnade parter, måste garantera humanitära hjälparbetare det tillträde som krävs för att de ska kunna hjälpa utsatta civila befolkningsgrupper som har drabbats av konflikter.

I.  Kvinnor och barn är inte bara särskilt sårbara, och på ett oproportionerligt sätt utsatta för risk, i katastrofområden, både under och efter katastrofsituationer, utan exploatering, marginalisering, infektioner samt sexuellt och könsrelaterat våld används också som ett vapen mot dem. Kvinnor och barn utsätts för ökade risker som en följd av tvångsförflyttning och normala skydds- och stödstrukturers sammanbrott. I internationell humanitär rätt fastställs det att all nödvändig medicinsk vård ska ges utan diskriminering till flickor och kvinnor som våldtagits i krig. Enligt Världshälsoorganisationen är osäkra aborter en av de tre främsta orsakerna till mödradödlighet. Mödravård, psykologiskt stöd till kvinnor som våldtagits samt utbildning och skolgång för tvångsförflyttade barn är stora utmaningar i flyktinglägren.

J.  De samlade humanitära appellerna för 2015 uppgick till nästan 19 miljarder euro, vilket är ett rekord i FN:s historia. Trots rekordbelopp från givare kunde endast en fjärdedel av de globala appellerna finansieras, och EU har haft svårigheter att finansiera globala humanitära appeller och GD ECHO-stödda insatser. Detta förstärker behovet av en globalt samordnad, förutsägbar och flexibel finansiering i rätt tid, som skräddarsys till olika sammanhang och upprätthålls genom ett nytt offentlig-privat partnerskap för innovativ förberedelse och leveransmetoder. EU har haft svårigheter att finansiera globala humanitära appeller och GD ECHO-insatser. Det förnyade åtagandet när det gäller biståndsmålet på 0,7 % och infriandet av löftena inom tidsfristen är allt viktigare i ett sådant sammanhang.

K.  De flesta humanitära kriser är orsakade av människan. 80 % av EU:s internationella humanitära bistånd koncentreras till kriser som är skapade av människan och som huvudsakligen kräver politiska lösningar och inte bara humanitära lösningar. Fattigdom och utsatthet vid kriser är nära sammankopplade, vilket understryker behovet av att bemöta de bakomliggande orsakerna till kriser, bygga upp en motståndskraft, stärka människors kapacitet att anpassa sig till naturkatastrofer och klimatförändringar samt tillgodose de berörda människornas långsiktiga behov. Konsekvenserna av humanitära kriser, såsom migration och flyktingströmmar, kommer att bli ännu större om inte grundorsakerna åtgärdas och man skapar en bättre koppling mellan det humanitära biståndet och biståndet till utvecklingssamarbete.

L.  Humanitärt bistånd och utveckling är sammanlänkade, i synnerhet mot bakgrund av behovet att stärka motståndskraften mot katastrofer genom att minska riskerna och skydda mot chocker, vilket är synnerligen viktigt för att minska humanitära behov och undvika störningar avseende hälsa, hygien, utbildning, kost och till och med enkelt tillfälligt skydd.

M.  Internationell, lokal och regional samordning, informationsutbyte och gemensam programmering, datainsamling och utvärdering kommer att leda till ett förbättrat beslutsfattande, bättre effektivitet, större ändamålsenlighet och ökat ansvarstagande vid genomförandet av biståndet.

N.  Det finns ett behov av att öka förtroendet och utveckla samarbetet mellan aktörer inom den privata sektorn, icke-statliga organisationer, lokala myndigheter, internationella organisationer och regeringar. Näringslivets resurser, sakkunskap, leveranskedjor, forsknings- och utvecklingskapacitet samt logistik kan bidra till att garantera en effektivare beredskap och humanitära insatser.

O.  Finansieringen inom ramen för kapitlet EU:s humanitära bistånd, 909 miljoner euro 2015, utgör mindre än 1 % av EU:s totala budget. En bättre koppling mellan katastrofbistånd och långsiktigt bistånd är ett sätt att minska den nuvarande skillnaden mellan de extraordinära humanitära behoven och de tillgängliga medlen.

P.  Icke-statliga organisationer och internationella organisationer, såsom Röda korset och FN:s organ, är för närvarande de främsta verkställarna av humanitärt bistånd och de tillhandahåller årligen livräddande bistånd och skydd för uppemot 120 miljoner människor.

Q.  Förebyggande åtgärder, lokala insatser och lokal kapacitet spelar en viktig roll när det gäller att tillgodose behoven på bästa sätt och minska behovet av internationellt bistånd. År 2015 gick endast 2 % av det totala internationella humanitära biståndet direkt till lokala och nationella icke-statliga organisationer i de berörda staterna, trots att deras reaktivitet, kunskap om behoven och förmåga att nå ut till berörda personer vanligen är bättre än andra aktörers. Det framförs ökade krav på att garantera ansvarsskyldighet gentemot krisdrabbade personer och samhällen.

R.  Humanitärt bistånd måste även i fortsättningen bygga på de behov som utvärderats av humanitära aktörer, och givare bör avstå från att använda bistånd som ett krishanteringsverktyg.

S.  Den humanitära insatsen och de instrument som används bör anpassas till gemensamt utvärderade behov och variera utefter sammanhang. Det är ytterst viktigt att alla ansträngningar görs för att se till att de mänskliga rättigheterna respekteras och att man i synnerhet integrerar de särskilda behov som kvinnor, barn, äldre, funktionshindrade, minoriteter, urbefolkningar och andra utsatta grupper har vid humanitära insatser.

T.  Globala aktörerna uppmanas att införliva de humanitära insatserna i övervaknings- och rapporteringsmekanismerna för de mänskliga rättigheterna.

U.  Det världstoppmöte om humanitära frågor som kommer att hållas i Istanbul den 23–24 maj 2016 bör leda till att man anpassar strukturen för det humanitära biståndet för att göra den mer inkluderande, effektiv, transparent och verkligt global för att kunna möta den förväntade ökningen av humanitära behov i anslutning till nuvarande och framtida utmaningar, såsom livsmedelssäkerhet, befolkningstillväxt, klimatförändringar, sårbarhet, biståndsarbetares säkerhet, tvångsförflyttning och socioekonomisk utveckling.

V.  Världstoppmötet kommer att följa efter ett antal mellanstatliga förhandlingar – om katastrofriskreducering, utvecklingsfinansiering, agendan för hållbar utveckling efter 2015 och klimatförändringar – som kommer att forma utveckling och det humanitära landskapet i flera år framöver och därmed utgöra en unik, kritisk och konkret möjlighet att harmonisera mål, principer och åtgärder samt för världen att möta behov och bygga upp motståndskraften hos de mest utsatta på ett mer heltäckande sätt.

W.  EU, som är ledande givare, har det ansvar och den styrka som krävs för att spela en ledande roll på vägen mot att hitta bättre och mer innovativa vägar att möta behoven och skapa genomförbara långsiktiga lösningar för de miljontals människor som drabbas av konflikter och katastrofer.

X.  Den akuta globala undernäringen, som har stigit snabbt den senaste tiden, och den regionala och internationella spridningseffektiven av den politiska instabiliteten i länder på nivå 3, har fungerat som en påminnelse om att världstoppmötet måste användas för att i snabbare takt göra om det humanitära systemet och bättre tjäna de behövande.

Från globala samråd till globala åtgärder

1.  Europaparlamentet välkomnar FN:s generalsekreterares beslut att sammankalla ett första världstoppmöte om humanitära frågor där många olika aktörer deltar och Turkiets vilja att stå värd för mötet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja världstoppmötet och nå fram till konkreta slutsatser i rådet, med specifika åtaganden och prioriterade insatsområden, samtidigt som man upprätthåller drifteffektiviteten, gemensamma kvalitetsstandarder, bättre samordning och partnerskap med nya bidragsgivare, vilket bygger på politiskt neutralt bistånd samt gemensam förståelse och tillämpning av de humanitära principerna om humanitet, neutralitet, opartiskhet och oberoende, och respekt för åtagandena enligt internationell humanitär rätt.

2.  Europaparlamentet välkomnar FN:s initiativ att samla in underrättelser från hela världen för att kartlägga naturkatastrofer och konflikter och fastställa hur man kan rädda och skydda fler människor mot effekterna av sådana kriser. Parlamentet välkomnar också anordnandet av åtta regionala samråd, som även omfattar tematiska möten och ett globalt samråd, med företrädare för regeringar, det civila samhället, icke-statliga organisationer, volontärnätverk, företag samt religiösa nätverk, och även initiativet om rådgivning via internet samt inrättandet av en högnivåpanel för finansiering av humanitärt bistånd, med EU som medordförande.

3.  Europaparlamentet betonar att dagens enorma humanitära utmaningar kräver att världstoppmötet stärker ett mer inkluderande, diversifierat och verkligt globalt humanitärt system, som samtidigt erkänner mångfalden inom dagens system för humanitära insatser och alla aktörers kompletterande roller. EU uppmanas att främja ett globalt samförstånd om humanitärt bistånd som bekräftar principerna om humanitärt bistånd samt förpliktelserna och rättigheterna inom ramen för internationell humanitär rätt och samtidigt garanterar personcentrerade och människorättsbaserade skyddsinsatser, samt som ställer regeringarna till svars för deras roll i skyddandet av människor och deras skyldighet att göra detta. Parlamentet erinrar om de negativa följderna av politiseringen av humanitärt bistånd och påminner om att upprätthållandet av och det fortsatta engagemanget för de centrala humanitära principerna är helt avgörande för att man ska kunna garantera ett humanitärt utrymme i konfliktområden och vid naturkatastrofer.

4.  Europaparlamentet understryker att för att vara meningsfullt måste slutdokumentet från världstoppmötet innehålla en femårig färdplan för utveckling och genomförande av de konkreta politiska åtaganden som har gjorts, inklusive en mellanstatlig ram för kontroll och ansvarighet, en utvärdering av biståndsorganisationernas metoder och en konsekvensbedömning som inkluderar de relevanta aktörernas deltagande.

5.  Europaparlamentet uppmanar världstoppmötet att sammankoppla utvecklingsagendan efter 2015, Sendairamen för katastrofriskreducering och FN:s klimatförändringskonferens 2015 (COP 21), i syfte att öka samstämmigheten mellan olika politikområden och institutioner och på så sätt bygga upp motståndskraften mot katastrofer, och i syfte att kräva en mer aktiv roll av utvecklingsaktörerna i uppbyggnaden av motståndskraft. Parlamentet uppmanar givarregeringarna att för sina nationella politikområden utveckla gemensamma mål, prioriteringar och indikatorer som kopplar samman dessa ramar.

6.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater, som de största givarna och ledande genomförandeaktörer, att föregå med gott exempel. Parlamentet betonar att EU:s alla humanitära insatser bör styras av principerna om solidaritet, ansvarstagande och ansvarighet, och de bör utformas så att sårbara personer säkert är skyddade, både fysiskt och psykologiskt. Parlamentet efterlyser en global, heltäckande och långsiktig lösning för de människomassor som flyr konfliktregioner, och noterar att Europas roll och trovärdighet på den globala humanitära scenen också står på spel när det gäller EU:s svar på den pågående krisen.

7.  Europaparlamentet kräver att man vid världstoppmötet förbinder sig att tillämpa en systematisk och resultat- och deltagarbaserad strategi genom att inrätta särskilda indikatorer och arbetsmetoder som ska stärkas och delas av givare och genomförandeorgan, så att berörda personer ska kunna delta i alla skeden av de humanitära insatserna. Parlamentet uppmanar världstoppmötet att arbeta mot institutionaliseringen och en bättre övervakning och utvärdering av FN:s ram för ansvarsskyldigheten gentemot berörda befolkningsgrupper.

8.  Europaparlamentet betonar att världstoppmötet också är en möjlighet för alla aktörer att dels reflektera över det akuta behovet av en FN-reform mot ett inkluderande, transparent och effektivt samordningssystem, med ett mer inkluderande och operativt IASC, ett större engagemang mellan partner i syfte att förbättra komplementariteten samt ett fullständigt genomförande av den omdanande agendan, dels stärka den multilaterala humanitära strukturen för samtliga kriser genom att inrätta ett pålitligt system för behovsbedömning som utgör grunden för gemensamma appeller (och garanterar övergripande finansiell spårning), ett system för kostnadsjämförelse mellan organ samt en övervaknings- och utvärderingsmekanism.

9.  Europaparlamentet är övertygat om att det krävs heltäckande och betydande medel för att en sådan global insats ska lyckas. Parlamentet betonar att man för att kunna ta itu med nya och kroniska katastrofer och sårbarheter måste undvika parallella system, bredda finansieringsbasen, välja långsiktiga förutsägbara investeringar och följa den nya agendan för hållbar utveckling, särskilt genom att främja en gemensam risk- och behovsbedömning, planering och finansiering bland humanitära aktörer och utvecklings- och klimataktörer. Parlamentet understryker att ökad komplementaritet mellan humanitärt bistånd och utvecklingsbistånd är nödvändigt för att ta itu med frågorna om effektivitet och finansieringsluckor i det humanitära stödet, och detta bör åtföljas av ökat humanitärt bistånd och ökad humanitär finansiering. Parlamentet påminner i detta sammanhang om det långvariga internationella åtagandet att uppnå målet på 0,7 % av BNI.

10.  Europaparlamentet uppmanar med kraft EU att i egenskap av världens största givare av humanitärt bistånd visa ledarskap vid världstoppmötet genom att kräva mer flexibla metoder för leverans av humanitärt bistånd samt proaktiva och samordnade åtgärder och effektiva verktyg för att förhindra kriser. Parlamentet uppmanar eftertryckligen EU och andra givare att hålla fast vid sina finansiella åtaganden och utarbeta sätt att minska den tid det tar att omvandla finansiella åtaganden till konkreta insatser. Parlamentet påpekar också vikten av rapportering om de mänskliga rättigheterna som en mekanism för tidig krisvarning, och uppmanar världstoppmötet att beakta detta när man övergår från en reaktionär kultur till en preventiv kultur.

Uppfyllande av de konfliktdrabbades behov

11.  Europaparlamentet uppmanar EU att sätta skyddet i fokus för de humanitära insatserna inom ramen för ett behovsbaserat ingripande genom att skapa ett efterlevnadssystem och göra det till en integrerad del av programplaneringen. Parlamentet understryker behovet av att institutionalisera skyddsombudens roll och utveckla ett strategiskt och integrerat synsätt med tillräckliga medel för att skydda verksamheten också under den första fasen vid nödsituationer. Parlamentet uppmanar med kraft EU att lägga större fokus på mänskliga rättigheter vid humanitära insatser för att se till att värdigheten, behoven och rättigheterna för specifika utsatta grupper – i synnerhet kvinnor, unga människor, migranter, personer som lever med hiv, hbti-personer och person med funktionsnedsättning – respekteras.

12.  Europaparlamentet uppmanar EU att vid världstoppmötet stödja ett omfattande avtal om praktiska sätt att stärka respekten för och efterlevnaden av internationell humanitär rätt, internationell människorättslagstiftning samt internationell flyktingrätt, exempelvis genom spridning av bestämmelserna i internationell humanitär rätt bland regionala och nationella förvaltningar, säkerhetsstyrkor, lokala myndigheter och lokala ledare, och stödja Internationella brottmålsdomstolens insatser för att få ett slut på straffriheten för brott mot internationell humanitär rätt och internationell människorättslagstiftning.

13.  Europaparlamentet betonar behovet av att utvidga flyktingkonventionen och Kampalakonventionen för att kunna skydda och hjälpa fördrivna personer runtom i världen och personer som drabbats av klimatförändringar, och även skydda dem från olika typer av våld såsom människohandel, könsrelaterat våld, våld i städer samt ekonomiska påtryckningar, eftersom de kan ha en välgrundad fruktan för förföljelse eller riskera att utsättas för allvarlig skada. Parlamentet understryker att migranter måste erbjudas samma skydd av sina rättigheter som garanteras alla andra grupper i krissituationer. Parlamentet begär att uppmärksamhet ägnas särskilt sårbara grupper, såsom migranter, statslösa och flyktingar, vilka ofta försummas i den humanitära debatten. Parlamentet efterlyser en ny generation instrument för skydd av mänskliga rättigheter för att skydda dessa befolkningsgrupper.

14.  Europaparlamentet betonar behovet av en grundläggande förändring när det gäller det stöd som erbjuds flyktingar, värdländer och värdsamhällen. Parlamentet stöder det globala samrådets sammanfattande rapport i vilken man uppmanar världstoppmötet att utreda möjligheterna att nå en omfattande ”överenskommelse om flyktingmottagande” i vilket man erkänner värdländernas bidrag, erbjuder förutsägbara och hållbara finanspaket på längre sikt, hjälper flyktingarna att bli självförsörjande genom att ge dem tillgång till försörjningsmöjligheter samt skapar mer rättvisa arrangemang för deras vidarebosättning i tredjeländer.

15.  Europaparlamentet uppmanar såväl EU som dess medlemsstater att verka för att skapa en gemensam förståelse för och en operationalisering av humanitära principer inför världstoppmötet, och tillsammans utveckla en bred och delaktighetsbaserad uppförandekod bland nuvarande och nya givare, i syfte att utbyta bästa praxis, underlätta möjligheterna att nå fram till de nödlidande samt stärka gällande åtaganden för god givarpraxis, såsom principerna för gott humanitärt givarskap.

16.  Europaparlamentet uppmanar EU att främja införande av insyn och ansvarighet som vägledande principer i förklaringen från världstoppmötet. Detta ska ske dels genom att använda specifika markörer och uppdelad data (d.v.s. för kön och ålder och med särskilda variabler för barn) som grund för utformning och utvärdering av program, dels genom att främja ett initiativ för att nå en internationell standard för insyn i humanitärt bistånd i syfte att skapa en ram för att mäta framsteg inom global ansvarsskyldighet.

17.  Europaparlamentet betonar nödvändigheten att tillhandahålla livsmedel, vatten, tak över huvudet, sanitet och medicinsk vård, eftersom dessa är grundläggande rättigheter för varje människa. Parlamentet är djupt oroat över riskerna för epidemier som följer av de svåra sanitära förhållandena och den begränsade tillgången till säkert dricksvatten, och över den bristande tillgången till viktiga läkemedel vid humanitära kriser. Parlamentet uppmanar EU att inta en ledande roll när det gäller att garantera ett ändamålsenligt tillhandahållande av viktiga läkemedel och säkert dricksvatten i samband med humanitära kriser.

18.  Europaparlamentet uppmanar unionen och alla internationella aktörer att i flyktingläger förbättra tekniker för tillhandahållandet av humanitärt bistånd, i synnerhet genom att inrätta mobila laboratorier för att bekämpa epidemier, förbättra metoderna för att leverera nödhjälp – och särskilt beakta de mest sårbara grupperna – samt förbättra den hygienrelaterade och den sanitära nödinfrastrukturen.

19.  Europaparlamentet betonar nödvändigheten att inkludera barnets skydd som en integrerad del av humanitära insatser i syfte att förhindra och agera mot misshandel, vanvård, utnyttjande och våld mot barn. Parlamentet betonar att eftersom barn är den viktigaste drivkraften för förändring är det viktigt att som en del av de humanitära insatserna skapa barnvänliga områden.

20.  Europaparlamentet framhäver kvinnors centrala roll i konflikter och efter konflikter, eftersom kvinnorna är de som först är på plats vid kriser och ser till att familjerna och samhällena hålls samman. Parlamentet uppmanar givare och regeringar att integrera ett jämställdhetsperspektiv i planeringen av humanitärt bistånd och stödja kvinnors och flickors egenmakt.

21.  Europaparlamentet begär med eftertryck att humanitärt bistånd tillhandahålls i enlighet med internationell humanitär rätt och att EU:s humanitära bistånd inte omfattas av restriktioner som påförs av andra partnergivare. Parlamentet uttrycker sin oro över och fördömer det fortsatta användningen av våldtäkt och andra former av sexuellt och könsrelaterat våld mot kvinnor och barn som ett krigsvapen i humanitära nödlägen. Parlamentet understryker att man måste ta itu med sådant våld och dess fysiska och psykologiska följder. Parlamentet efterlyser ett övergripande åtagande för att garantera att kvinnor och flickor är skyddade från början av varje nödläge eller kris genom att åtgärda riskerna för sexuellt och könsrelaterat våld, öka medvetenheten, garantera att åtal väcks mot personer som begår dessa våldsbrott samt garantera att kvinnor och flickor har tillgång till alla tjänster för sexuell och reproduktiv hälsa, inklusive möjligheten till säker abort, i samband med humanitära kriser, i stället för ett förfarande som är liktydigt med omänsklig behandling, i enlighet med internationell humanitär rätt och bestämmelserna i Genèvekonventionerna och deras tilläggsprotokoll.

22.  Europaparlamentet anser att all personal som arbetar med humanitärt bistånd, inbegripet polis och militär, bör få lämplig utbildning om jämställdhetsfrågor, och att det måste införas en strikt uppförandekod för att förhindra att de missbrukar sin ställning och för att säkerställa jämställdhet.

23.  Europaparlamentet uppmanar humanitära aktörer att införliva strategier för att förebygga och minska könsrelaterat våld i alla sina sektorsspecifika insatser och arbeta för framtagandet av nya EU-finansieringsinstrument, och att i detta syfte analysera de reviderade riktlinjerna för integrering av åtgärder mot könsrelaterat våld i de humanitära åtgärderna, som har tagits fram av Global Protection Cluster. Parlamentet anser även att humanitära aktörer (inklusive EU) bör samråda med flickor och pojkar (särskilt tonårsflickor) i alla skeden av katastrofberedskapen och katastrofinsatserna.

24.  Europaparlamentet uppmanar respektive humanitära organisationer att stärka sin samordning för att identifiera och skydda offer och potentiella offer från sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp.

25.  Europaparlamentet erkänner värdet av EU:s heltäckande tillvägagångssätt för samordning och enhetlighet mellan sina många olika utrikespolitiska instrument, med tanke på investering i varaktiga politiska lösningar. Parlamentet uppmärksammar det humanitära biståndets särdrag och betonar att det är synnerligen viktigt att göra skillnad mellan å ena sidan de humanitära insatserna och å andra sidan utrikespolitiska, politiska, säkerhetsrelaterade och terrorismbekämpande insatser genom att anta skyddsåtgärder. Parlamentet beklagar djupt de fall där man missbrukar eller inte respekterar de centrala humanitära principerna, eftersom sådant missbruk på ett avgörande sätt underminerar tillhandahållandet av bistånd och äventyrar den humanitära personalens säkerhet. Parlamentet insisterar på att åtgärder mot terrorism varken får underminera eller hindra humanitära insatser och uppmanar världstoppmötet att diskutera denna fråga på ett lämpligt sätt.

Humanitär effektivitet

26.  Europaparlamentet fördömer de ständiga försöken att förhindra humanitära biståndsleveranser och alla åtgärder som står i strid med principen om skydd mot "att inte hjälpa människor i fara" och principen om non-refoulement, vilka varje aktör kan tillämpa på fördrivna befolkningsgrupper, oberoende om denna aktör är en EU-medlemsstat eller inte. Parlamentet uppmanar regeringarna att leva upp till sitt primära ansvar att skydda och hjälpa civila och att införa rättsliga och politiska ramar som underlättar humanitära aktörers tillträde och tillhandahållande av bistånd, i enlighet med internationell humanitär rätt. Parlamentet föreslår att dessa ramar även bör inkludera humanitära skattebefrielser, sänkta transaktionskostnader för remitteringsflöden och förenklade tullförfaranden. Parlamentet uppmanar givare, värdregeringar och genomförande parter att respektera tillhandahållandet av humanitärt bistånd och stöd via alla tillgängliga kanaler och att ta sitt fulla ansvar för att säkerställa att professionellt, samordnat, lämpligt och kvalitativt bistånd i tid når alla de befolkningsgrupper som behöver det, även i avlägsna områden.

27.  När det gäller bättre skydd för humanitära aktörer uttrycker Europaparlamentet sin djupa oro över de upprepade attackerna mot både humanitär personal och infrastruktur, inbegripet sjukhus. Parlamentet betonar att mera måste göras för att förbättra den humanitära personalens säkerhet, skydd och fria rörlighet inom ramen för internationell rätt. Parlamentet stöder dels det systematiska inkluderandet av specifika klausuler som stärker ansvarsskyldigheten med avseende på skyddet av humanitär personal i givarnas lagstiftning och åtgärdsplaner i alla länder, dels den resoluta och systematiska övervakningen av och rapporteringen om attacker mot all humanitär personal.

28.  Europaparlamentet stöder kommissionens rekommendationer om ett heltäckande instrument för effektivitet.

29.  Europaparlamentet betonar behovet av en fortsatt dialog om de olika humanitära aktörernas kompletterande roller och mandat. Parlamentet anser att en tydlig åtskillnad måste göras mellan civila humanitära aktörer och militära aktörer. Parlamentet anser att civila humanitära insatser ska prioriteras. Parlamentet uppmanar världstoppmötet att kartlägga nya ramar för bättre samordning bland aktörer, eftersom detta är ett nyckelelement för en mer effektiv, ändamålsenlig och lämplig humanitär insats. Parlamentet understryker behovet av en bättre analys av den lokala operativa kapaciteten och en bättre gemensam utvärdering av behoven och ansvarsskyldigheten vid humanitära insatser.

30.  Europaparlamentet kräver att man anstränger sig särskilt för att på ett effektivt sätt garantera rätten till utbildning vid utdragna humanitära kriser genom tillhandahållandet av nödvändiga finansiella och mänskliga resurser. Om man inte gör det, äventyrar man barnens framtid och vidareutvecklingen av samhället. Parlamentet betonar vikten av kontinuerlig utbildning för att skydda och främja gemensamma och universella värderingar, såsom människans värdighet, jämställdhet, demokrati och mänskliga rättigheter.

31.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtagande – mot bakgrund av det oroväckande stora antalet barn som nekas utbildning och utbildningens enorma potential när det gäller att öka människors motståndskraft – att öka finansieringen av utbildningen för barn i humanitära nödsituationer. Parlamentet uppmanar rådet att godkänna kommissionens förslag om att avsätta 4 % av EU:s budget för humanitärt bistånd till detta ändamål. Parlamentet påpekar att denna ökning inte får leda till att andra grundläggande behov ges mindre uppmärksamhet.

32.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över utbildningen och skolgången för barn i flyktingläger och uppmanar unionen och alla internationella aktörer att utöka undervisningskapaciteten i flyktingläger.

33.  Europaparlamentet är medvetet om att förutsägbarhet, operativ flexibilitet och fleråriga bidrag är viktiga förutsättningar för att effektivt och på ett ändamålsenligt sätt kunna tillhandahålla bistånd. EU och dess medlemsstater uppmanas att återuppliva principerna för gott humanitärt givarskap och införa dem i förklaringen från världstoppmötet.

34.  Europaparlamentet betonar att det behövs globala åtgärder för att täppa till luckorna i finansieringen, och vill se en global fond för humanitärt bistånd som stöder att givare som inte är med i kommittén för utvecklingsbistånd deltar och inkluderas och som förenar alla befintliga internationella finansieringsmekanismer, lokala resurser och samlade medel (FN:s katastrofinsatsfonder, centrala beredskapsfonder, förvaltningsfonder osv.), och som kompletteras av frivilliga och obligatoriska betalningar från regeringar, den privata sektorn och regionala organisationer. Parlamentet föreslår att de obligatoriska betalningarna används för att täppa till luckor inom de humanitära åtagandena för nödsituationer på nivå 3, öka beredskapen, tillhandahålla ett återhämtningspaket avseende socialt skydd för långtidsflyktingar eller hantera oförutsedda nödsituationer, såsom ebola.

35.  Europaparlamentet betonar att internationella finansinstitut måste engagera sig fullt ut och omformulera sin fokusering på långivning på icke-affärsmässiga villkor, huvudsakligen genom att omdefiniera sina kriterier för stöd ur subventionerade medel för att på så sätt dels möjliggöra en mer flexibel institutionell insats vid instabila situationer, dels närmare begrunda den nationella kapaciteten att öka de inhemska resurserna.

36.  Europaparlamentet uppmanar med kraft regeringar, givare och deras gynnsamma omgivning att förenkla de administrativa kraven för genomförande partner genom att effektivisera förfaranden och kartlägga de bästa metoderna avseende administration, avtal och rapportering, och samtidigt säkerställa ansvarsskyldigheten, och stödja initiativ som är utformade för att tillhandahålla kontinuerlig hjälp med att stärka kapaciteten hos och övervakningen av lokala aktörer samt stärka nationella strukturer för samordning.

37.  Europaparlamentet framhåller att lokala icke-statliga organisationer måste ha tillgång till direkt finansiering för att kunna värna om och bättre garantera berörda befolkningsgruppers liv och värdighet. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna och givare att avsevärt öka det direkta stödet till lokala humanitära aktörer som har kapacitet, sakkunskap och möjlighet att agera på fältet, och samtidigt säkerställa ansvarsskyldigheten.

38.  Europaparlamentet uppmanar världstoppmötet att nå en ny överenskommelse när det gäller engagemang i instabila stater och utdragna kriser, vilken omfattar hållbara program, genomförandeplaner och förutsägbar finansiering av utveckling. Parlamentet framhåller att man i Addis Abeba-handlingsplanen betonar behovet av investeringar i system för socialt skydd och i skyddsnät, så att insatser i känsliga situationer kan utökas snabbare och på ett mer effektivt sätt.

Minskad utsatthet och riskhantering

39.  Europaparlamentet understryker behovet av att anpassa systemet för humanitära insatser till lokala, nationella och regional krav samt behovet av att regelbundet engagera och stärka berörda befolkningsgrupper, inbegripet kvinnor i alla åldrar, barn, personer med funktionsnedsättning, minoriteter och urbefolkningar, och erkänna deras roll som förändringsagenter genom att så ofta som möjligt begära återkoppling från och hålla föregående samråd med dessa befolkningsgrupper i samband med programplaneringen och genomförandet av humanitära insatser.

40.  Europaparlamentet understryker att en internationell respons bör bygga på existerande lokala och nationella initiativ och partnerskap och att man inte bör genomföra parallella insatser. Parlamentet insisterar på vikten av att stärka den lokala och regionala kapaciteten för leverans av humanitärt bistånd och av att utveckla, om detta är möjligt, inkluderande processer där lokala myndigheter, det civila samhället, den privata sektorn och berörda befolkningsgrupper deltar i arbetsförberedelserna.

41.  Europaparlamentet understryker behovet av en ny global modell för komplementaritet som grund för samarbetet mellan humanitära aktörer och utvecklingsaktörer, vilken gör det möjligt för dem att gradvis bygga upp mer motståndskraftiga och mer självförsörjande samhällen. Inledningsvis bör en gemensam analys och programplanering göras. Parlamentet understryker att en sådan modell för det första bör omfatta ingångsstrategier för utvecklingsaktörer som gör det möjligt för dem att bygga broar på området, för det andra krismodifierare inom utvecklingsprogram och för det tredje exitstrategier inom humanitära insatser som öppnar för ett mer flexibelt tillvägagångssätt. Modellen bör också omfatta en ansvarig, flexibel och flerårig finansieringsmekanism för insatser i samband med utdragna kriser. Parlamentet betonar vikten av samarbete med lokala icke-statliga organisationer och det civila samhällets ledare när man ska inrätta permanenta strukturer i konfliktkänsliga områden.

42.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett initiativ om att sammankoppla humanitärt bistånd, utvecklingsbistånd och motståndskraft på ett mer systematiskt sätt för att på så sätt göra det möjligt för EU att bli mer flexibel och effektiv när det gäller att tillgodose de ökande behoven, och vid världstoppmötet främja en diskussion om en bättre koppling. Parlamentet uppmanar EU att utnyttja halvtidsöversynen av den nuvarande fleråriga budgetramen för att ytterligare stärka kopplingarna mellan humanitärt bistånd och utvecklingsbistånd.

43.  Europaparlamentet understryker betydelsen av katastrofriskreducering för att förbättra motståndskraften inom följande fyra prioriterade områden: 1) förståelse av katastrofrisker, 2) stärkande av riskhantering för att förbättra hanteringen av katastrofrisker, 3) investeringar i katastrofriskreducering för att förbättra motståndskraften, utarbeta beredskapsplaner och införa system för tidig varning, och 4) ökad katastrofberedskapen för att möjliggöra effektiva insatser och ”bättre återuppbyggnad” under faserna för återhämtning, återanpassning och återuppbyggnad.

44.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och andra givare att stärka och utveckla nationella rättsliga ramar för humanitära insatser och för reducering och hantering av katastrofrisker, på grundval av lagar, regler och principer inom ramen för internationella katastrofinsatser. Parlamentet betonar att katastrofberedskap, riskreducering och motståndskraft systematiskt bör införlivas i de beredskapsplaner som ska tillhandahållas av lokala, regionala och nationella förvaltningar, industrin och det civila samhället, och de bör samtidigt stödjas med tillräckliga medel för, och ökad innovation inom, prognoser och riskhanteringsmodeller.

45.  Europaparlamentet uppmanar världstoppmötet att starkare betona klimatförändringarna och de humanitära insatserna. Parlamentet anser att detta bör omfatta planering inför och uppbyggnad av motståndskraft mot följderna av klimatförändringarna, inbegripet klimatrelaterad tvångsförflyttning och migration, inom allt relevant beslutsfattande på regional och global nivå. Parlamentet uppmanar i detta hänseende EU och dess medlemsstater att fortsätta fatta modiga politiska beslut för att bekämpa klimatförändringar.

Förändring genom innovation

46.  Europaparlamentet betonar att innovation bör komma från flera olika källor, i synnerhet från kunskapen hos berörda människor, det civila samhället och lokala samhällen där insatsen sker. Parlamentet betonar vikten av humanitära miniminormer för att stärka viktiga offentliga tjänster såsom utbildning, näring, hälsa, tillfälligt skydd, vatten och sanitet, under humanitära insatser. Parlamentet anser att offentlig-privat och sektorsövergripande partnerskap – i de fall där både den offentliga och den privata sektorn har gemensamma värderingar och prioriteringar som anpassar företagsmålen till EU:s utvecklingsmål, och följer internationella standarder om utvecklingseffektivitet – kan vara ett sätt att komplettera det offentliga svaret på ökande humanitära behov. Parlamentet konstaterar att kontantbaserat stöd, när detta på ett korrekt sätt anpassas till principerna om biståndseffektivitet, är ett effektivt exempel på innovation inom det humanitära biståndet.

47.  Europaparlamentet välkomnar rådets slutsatser om gemensamma principer för kontantbaserat stöd med många användningsområden som svar på humanitära behov. Parlamentet noterar att även om endast en liten del av det humanitära biståndet för närvarande är kontantbaserat har användingen av kontantbaserat stöd en betydande potential som ett innovativt, anständigt, tryggt, jämställdhetsinriktat, flexibelt och kostnadseffektivt sätt att täcka de elementära akuta behoven hos de mest utsatta. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att främja de gemensamma principerna och utnyttjandet av ovillkorligt kontantbaserat stöd på grundval av en bakgrunds- och insatsanalys och samtidigt stödja en övervakningsmekanism inför världstoppmötet.

48.  Europaparlamentet uppmanar EU att främja och stödja en global allians för humanitär innovation för utarbetandet av globala och gemensamma etiska standarder i linje med humanitära principer och FN:s principer om innovation och teknik inom utveckling, i syfte att garantera att alla investeringar i humanitär innovation utformas så att de förbättrar situationen för de berörda befolkningsgrupperna. Parlamentet vill se att fonder för humanitär innovation inrättas på regional och nationell nivå.

49.  Europaparlamentet erkänner att innovation kan spela en viktig roll vid mötande av nya utmaningar och även vid förbättring av befintliga program genom att ny utveckling inom andra sektorer integreras i syfte att ta fram, stärka och utveckla modeller som gör det möjligt att uppnå banbrytande resultat när det gäller att bemästra humanitära utmaningar.

50.  Europaparlamentet understryker den roll som innehas av nya tekniker och innovativa digitala verktyg vid organisering och tillhandahållande av humanitärt bistånd, särskilt när det gäller leverans och lokalisering av bistånd, katastrofövervakning, informationsutbyte, samordning mellan givare och för att underlätta förbindelserna mellan biståndsorgan och lokala myndigheter, i synnerhet i avlägsna områden och katastrofområden. Parlamentet påpekar att Afrika, och i synnerhet Afrika söder om Sahara, som bäst genomgår en mobil digitalrevolution med en kraftig ökning av mobilabonnemang (och mobil internetanvändning), vilket gör dessa verktyg och tjänster mycket viktiga vid inrättandet av system för tidig varning och för att snabbt kunna tillhandahålla information om hälsofrågor, farliga områden och biståndsaktörers kontaktuppgifter.

51.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja – med bibehållen hänsyn till humanitära principer och etiska normer – företags, i synnerhet små och medelstora företags, engagemang, genom att utarbeta en handlingsguide för företag och främja lokala och regionala partnerskapsplattformar för ett strukturerat, samordnat och hållbart företagsengagemang i nödsituationer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att bättre integrera företag i sina respektive nationella beredskapsplaner och mekanismer för ansvarsskyldighet.

52.  Europaparlamentet uppmanar EU att utreda och främja partnerskap med bl.a. nystartade företag, försäkringsbolag och teknikföretag, i syfte att ta fram verktyg för beredskap och användning i nödsituationer. Parlamentet understryker behovet av att stödja och vidareutveckla den omfattande kartläggning som FN:s kontor för samordning av humanitära frågor (Ocha) genomför av den privata sektorns tillgängliga medel och kapacitet för att stärka tekniskt samarbete i samband med katastrofinsatser.

53.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess humanitära partner att inom ramen för världstoppmötet främja frivilligordningar och verka för att unga människor bättre engageras i processer för humanitär beredskap och återhämtning.

54.  Europaparlamentet framhåller den viktiga roll som programmet EU-frivilliga för humanitärt arbete kan spela när det gäller att genomföra de beslut som fattas vid det kommande världstoppmötet och efter revideringen av det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd. Parlamentet betonar att frivilligas erfarenheter, vid sidan av andra humanitära aktörers erfarenheter, kan spela en synnerligen viktig roll vid fastställandet av bästa metoder och genomförandeverktyg.

55.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att vid världstoppmötet främja de humanitära insatsernas viktiga roll, eftersom detta kan vara ett effektivt sätt att öka skyddet och innovation.

56.  Europaparlamentet understryker att de åtaganden som görs i Istanbul måste genomföras på EU-nivå och på medlemsstatsnivå. Parlamentet uppmanar därför EU och dess medlemsstater att tillsammans med andra humanitära aktörer utforma en agenda för operationaliseringen av resultaten från toppmötet i Istanbul. Parlamentet understryker behovet av att säkerställa förutsebar och i rätt tid tillhandahållen finansiering för humanitärt bistånd via EU:s budget genom att garantera att EU:s humanitära åtagandebemyndiganden systematiskt och fullt ut finansieras genom ett lika stort belopp för betalningsbemyndiganden.

57.  Europaparlamentet efterlyser en ny samstämmig och fast handlingsplan för det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd som garanterar opartiska och ändamålsenliga europeiska humanitära insatser som är anpassade till de lokala förhållandena och som samtidigt tar hänsyn till ålder och kön, står i proportion till behoven och inte är diskriminerande.

58.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik samt till FN:s generalsekreterare.

MOTIVERING

Inledning

De humanitära kriser som råder i världen är både fler, större och långvarigare än någonsin tidigare. Tillsammans med pågående, utdragna konflikter som människan har skapat och återkommande naturkatastrofer har ”nivå-3-konflikter” i Syrien, Irak, Jemen, Sydsudan och Centralafrikanska republiken samt ebolautbrottet i Västafrika medfört en kraftig ökning av antalet människor som behöver humanitärt bistånd.

Tvångsförflyttningarna har ökat, vilket har medfört att det idag finns fler internflyktingar än i efterdyningarna av andra världskriget. En följd har varit att antalet personer som försöker fly genom livsfarliga resor till havs har ökat dramatiskt.

De kroniska behov som uppstår till följd av dessa konflikter och katastrofer tänjer ut systemen för humanitära insatser till bristningsgränsen. Nu när klyftan mellan de humanitära behoven och de operativa och finansiella resurser som finns tillgängliga för att möta dem riskerar att öka ytterligare, har FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon kallat till det första världstoppmötet om humanitära frågor någonsin.

Världstoppmötet, som ska hållas i Istanbul i maj 2016, kommer att användas för att omforma och anpassa det humanitära systemet till de nya, snabbföränderliga typerna av nödsituationer, och därmed göra de humanitära insatserna mer effektiva, ändamålsenliga och anpassade till framtiden. Det finns en tydlig önskan om att låta det humanitära arbetet och utvecklingsarbetet närma sig varandra och att flytta fokus från insatser som svar på en händelse, till förebyggande och förutseende arbete.

Utmaningar med strukturen för det humanitära biståndet

De senaste globala diskussionerna om en ram för humanitära insatser ägde rum för nästan 25 år sedan. Sedan dess har betydande förändringar skett inom det humanitära området, i synnerhet på grund av allt fler, större och långvarigare humanitära nödsituationer, både vad gäller konflikter som har skapats av människan och naturkatastrofer, som förstärks av globala händelser såsom klimatförändringar.

Finansieringen har visserligen ökat, men behoven har ökat i mycket snabbare takt, vilket har medfört att klyftan har blivit allt bredare. Dessutom används lejonparten av biståndet till att hantera konsekvenserna av ett litet antal utdragna konflikter, i synnerhet nivå-3-konflikter, medan de bakomliggande orsakerna till kriser och konflikter endast kan bemötas med ett långsiktigt politiskt engagemang och förebyggande arbete. Förutom behoven av att åtgärda bristerna, växer även kraven på ansvarighet.

De humanitära insatserna idag möts av en ständigt minskad respekt för internationell humanitär rätt och internationell människorättslagstiftning. Civila, däribland biståndsarbetare – som ofta beger sig till platser dit få andra åker – blir allt oftare måltavlor vid konflikter, vilket leder till nya offer och tvångsfördrivningar.

Säkerhetsriskerna kan öka på grund av uppfattningen att humanitärt bistånd används av politiska eller ekonomiska skäl. Ökad osäkerhet leder till att det ofta redan begränsade humanitära utrymmet minskar ytterligare, vilket hämmar såväl humanitär personal som mottagarnas tillgång och är av avgörande betydelse för att möta behoven på marken. Dessutom deltar allt fler aktörer, bland annat militären, i tillhandahållandet av humanitärt bistånd.

Andra FN-ledda insatser, i synnerhet genom den permanenta samordningskommittén och den omdanande agendan, har syftat till att täppa till vissa luckor inom det multilaterala insatssystemet, och de centrala frågorna om samordning, humanitär finansiering och partnerskap måste få ett svar. Det är hög tid att anpassa de humanitära insatserna till den nya verkligheten.

På vilket sätt kan EU bidra?

Som ledande givare och en viktig global aktör inom humanitära insatser har EU både skyldigheten och den erforderliga styrkan att inta en ledande roll i arbetet med att hitta effektivare och mer ändamålsenliga sätt att möta behoven hos dem som drabbas av konflikter och katastrofer. EU har gått i bräschen för bästa praxis och innovativa lösningar inom humanitärt bistånd och bör aktivt sprida denna kunskap. Som en unik regional organisation har EU ett mervärde som kan fungera som ett gott exempel, men behöver samtidigt se över sina egna strukturer.

Inom EU har man diskuterat hur man kan hantera de systematiska utmaningarna inom den nuvarande biståndsstrukturen. Det har visat sig tydligt att man måste gå ifrån att agera som svar på en händelse till mer förutseende arbete. Det måste göras mer för att förebygga att kriser uppstår, eller återuppstår, och man måste lägga större fokus på anpassning och uppbyggande av motståndskraft, i synnerhet genom att överbrygga klyftan mellan humanitära åtgärder och långsiktig utveckling.

Även om genomföranderamen behöver förnyas bör EU använda det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd, vilket är Europas gemensamma och principiella tillvägagångssätt, för att styra sina handlingar inför världstoppmötet, och även använda det som en regional modell som kan främjas. EU bör planera att stödja ett ”globalt samförstånd om humanitärt bistånd”, där man erkänner mångfalden inom dagens system för humanitära insatser och utnyttjar alla kompletterande roller.

Uppfyllande av de konfliktdrabbades behov

Inför toppmötet har man i breda samråd med intressenter behandlat viktiga utmaningar och innovativa lösningar för fyra sammanlänkade tematiska områden: humanitär effektivitet, minskad utsatthet och riskhantering, förändring genom innovation samt uppfyllande av behoven hos personer i konflikt, vilket har vuxit fram som en ledande prioritering.

Tillsammans med ett starkt, förnyat engagemang för grunderna, och i synnerhet återbekräftelsen och främjandet av de delade värdena av humanitära principer och en internationell lagstiftningsram för humanitära insatser, tillsammans med kampen mot straffrihet, bör skyddet stå i centrum för humanitära insatser.

Faktisk och upplevd opartiskhet, neutralitet och oberoende är grundläggande för de humanitära aktörernas acceptans och förmåga att verka i ofta komplexa politiska och säkerhetsmässiga miljöer. För EU bör metoden principiellt leda till att man undviker att göra biståndet till ett politiskt verktyg – i enlighet med principen om att humanitärt bistånd bygger på behov och inte politik.

Humanitär effektivitet

För att vara både effektivt och ändamålsenligt behöver det humanitära biståndet nå de berörda befolkningarna, och då i synnerhet de mest utsatta grupperna. På vägen mot världstoppmötet bör EU främja antagandet av åtgärder som säkerställer att berörda grupper, i synnerhet kvinnor, barn och de mest utsatta, inklusive de som är svåra att nå, har tillgång till lämpligt bistånd, och att de engageras i det aktuella beslutsfattandet.

Utöver att främja en metod för humanitära insatser där man tar hänsyn till jämställdhetsperspektivet, bör EU betona barnens särskilda skyddsbehov, och då i synnerhet betydelsen av utbildning i nödsituationer. De humanitära aktörernas ansvar gentemot berörda befolkningsgrupper, men även mot medborgarna i givarländerna, bör understrykas som en viktig aspekt av tillhandahållandet av bistånd.

Kraven på såväl en behovs- som sammanhangsbaserad metod har tydligt uppstått genom förhandlingarna inför världstoppmötet. Genom sitt flerdimensionella bistånd, där man kombinerar avhjälpning med en långsiktig politik för att bygga upp motståndskraften och möta grundorsakerna, har EU en tydlig, jämförbar fördel vid hanteringen av olika typer av kriser. Dessa kunskaper bör delas med partner på både regional nivå och längre bort för att underlätta tillgången till humanitär hjälp och tillhandahållandet av stöd.

Behovet av att anta gemensamma standarder har varit ett centralt element inom diskussionerna om biståndseffektivitet. Med sitt samförstånd har EU blivit en främjare av bästa praxis, och har inkluderat initiativ som syftar till att förbättra kvaliteten på behovsbedömningarna och tillhandahållandet av bistånd, såsom principerna för gott humanitärt givarskap. EU bör förlita sig på sina kunskaper för att i större utsträckning kunna arbeta mot en gemensam, effektiv ram för humanitära insatser tillsammans med sina partner.

Finansiering

Förutsägbarhet och flexibilitet i rätt tid fortsätter att vara centrala förutsättningar för en effektiv finansiering av humanitärt bistånd. På grund av nödsituationernas art har finansieringsbehoven kraftigt överstigit EU:s avsättningar i budgeten under de senaste åren, vilket har försvårat akuta insatser och lett till eftersläpningar med betalningarna. Detta har i sin tur haft en negativ effekt på genomförandeparterna.

Parlamentet har understrukit vikten av att upprätthålla en jämvikt mellan betalnings- och åtagandebemyndiganden inom kapitlet humanitärt bistånd och reserven för katastrofbistånd. Budgetbegräsningar kommer att minska möjligheterna att öka det övergripande biståndet, och den nuvarande skillnaden mellan de extraordinära humanitära behoven och de tillgängliga medlen gör det befogat att diskutera balansen mellan avhjälpning och långsiktigt bistånd.

Tillsammans med nya och innovativa finansieringsmöjligheter, däribland fastställda bidrag, bör de globala åtgärderna för att minska finansieringsluckan inkludera partnerskapsbyggande med tillväxtekonomier som traditionellt inte har varit givare, och de bör i större utsträckning utvidga möjligheterna med den privata sektorn och se över förhållandet mellan humanitärt bistånd och utvecklingsfinansiering.

Minskad utsatthet och riskhantering

Det är av avgörande betydelse att dra lärdom av tidigare kriser så att man inom det humanitära systemet engagerar sig på ett annat sätt, i synnerhet med lokala partner och för bättre riskhantering och minskad utsatthet. Att bygga upp motståndskraften har blivit EU:s övergripande mål i länder som ofta drabbas av kriser. Det ger en ram för att öka samstämmigheten mellan humanitärt bistånd och utvecklingspolitik, inklusive större flexibilitet i finansieringen av övergångs- och exitstrategier.

EU bör med kraft propagera för ökade investeringar i integrering och lokalisering av reducering och hantering av katastrofrisker och beredskap inför katastrofer. EU bör dessutom främja sina metoder för motståndkraft och sammankoppling av avhjälpning, återställning och utveckling som ett sätt att öka konvergensen och biståndseffektiviteten i samband med en ny generation komplexa kriser – bland annat i syfte att maximera samstämmigheten mellan de olika metoderna för att hantera katastrofrisker, utveckling och klimatförändringar efter 2015.

Förändring genom innovation

Världstoppmötet bör ses som en del i en pågående process för att åtgärda svagheter i det globala humanitära systemet. Att upprätta en innovationskultur inom humanitärt bistånd kan dock vara en utmaning eftersom innovation till viss del endast är möjligt om man har en viss acceptans för projekt som har höga risker och kan få stora följder. Ett sätt att möta den i många fall legitima oron för risker hos givare och andra aktörer, såsom icke-statliga organisationer, skulle kunna vara att ta fram etiska normer.

Slutsatser

De rekordstora behoven och begränsade resurserna har fått det globala systemet för humanitära insatser att nå sina gränser. Detta äventyrar även de grundläggande principerna om anständighet, värdighet, medmänsklighet och solidaritet.

EU både kan förväntas, och har potential, att inta en ledande roll vid världstoppmötet för att se till att man får ett konkret resultat som styrs av humanitära principer och mottagarnas behov. För att på ett framgångsrikt sätt kunna påverka förhandlingarna om slutdokumentet och uppföljningen till toppmötet, bör EU åka till Istanbul med en fokuserad gemensam ståndpunkt och tala med en röst. Man bör använda det europeiska samförståndet för att styra sitt bidrag och främja det som en modell för ett globalt samförstånd.

De breda överläggningarna mellan intressenter har redan gjort toppmötet till en unik möjlighet att sammanföra olika aktörer på det humanitära området. För att samtal ska kunna omvandlas till konkreta åtgärder bör vägen mot toppmötet fokusera på att bygga konsensus och ägande snarare än att nå resultat. På grund av ett tillvägagångssätt med många intressenter måste man se till att regeringar, i egenskap av ledande aktörer, gör åtaganden. EU bör se världstoppmötet som en möjlighet att bygga upp partnerskap och hitta en gemensam grund för humanitära principer och internationella standarder, samt för att utvidga samarbetet och samordningen av bistånd.

EU bör även fortsätta att understryka den viktiga roll som icke-statliga organisationer kan spela vid humanitära insatser och se till att deras åsikter beaktas genom hela processen och återspeglas i resultatet.

Världstoppmötet kommer att utgöra kulmen på en treårig, global samrådsprocess. Toppmötet förväntas anta ett strategiskt resultatdokument för det humanitära arbetet efter 2016 men även ge operativa riktlinjer för hur alla intressenters åtaganden kan omsättas i praktiken.

Samtidigt pågår ett antal mellanstatliga förhandlingar och andra överläggningar som kommer att forma utvecklingen och det humanitära arbetet under flera år framåt. För att nå en verkligt omdanande agenda efter 2015 bör Sendai-, Addis Abeba-, New York-, Paris- och Istanbul-processerna komplettera varandra och sammanflätas, i synnerhet på den operativa sidan. I bästa fall kommer världstoppmötet att bygga vidare på, och dra nytta av, tidigare framsteg för att kunna minska och hantera de framtida humanitära riskerna.

Var sak har sin tid. Men med mindre än ett år kvar är det tid att agera.

20.10.2015

YTTRANDE från utskottet för utrikesfrågor

till utskottet för utveckling

över förberedelse inför världstoppmötet om humanitära frågor: utmaningar och möjligheter för humanitärt bistånd

(2015/2051(INI))

Föredragande av yttrande: Elena Valenciano

FÖRSLAG

Utskottet för utrikesfrågor uppmanar utskottet för utveckling att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

A.  Humanitära kriser medför nästan alltid enormt mänskligt lidande för den berörda civilbefolkningen, särskilt kvinnor och barn, och kränkningar av internationell människorättslagstiftning och humanitär rätt.

B.  Skyddet av rättigheter för personer som befinner sig i humanitära kriser erkänns i internationell människorättslagstiftning och humanitär rätt som en integrerad del av de humanitära insatserna och anses vara ett av de viktigaste diskussionsämnena vid världstoppmötet om humanitära frågor som kommer att hållas i maj 2016.

C.  När man handskas med humanitära kriser måste man hitta en balans mellan ”effektivitetsvinster” och ”upprätthållande av värderingar”.

1.  Europaparlamentet uppmanar det globala samfundet som samlas till världstoppmötet om humanitära frågor att inta en rättighetsbaserad hållning till humanitära insatser i syfte att hitta bättre och mer inkluderande sätt att skydda civilbefolkningen, särskilt sådana sårbara grupper som kvinnor och barn samt religiösa eller etniska minoriteter, identifiera hot och säkerhetsbrister och övervaka kränkningar av mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt och på så sätt bidra till att stärka kampen mot straffrihet. Parlamentet uttrycker sin övertygelse om att man genom att upprätthålla de mänskliga rättigheternas allmängiltighet och öka den gemensamma förståelsen hos alla de aktörer som deltar i humanitära insatser också kan stärka de centrala humanitära principerna om humanitet, opartiskhet, neutralitet och operativt oberoende. Parlamentet betonar att skyddet måste ställas i centrum för humanitära insatser och beklagar djupt de fall där man av politiska, militära eller icke-humanitära skäl missbrukar eller inte respekterar de centrala humanitära principerna. Parlamentet varnar för att ett sådant missbruk underminerar och äventyrar genuina humanitära insatser och den personal som deltar i dessa. Parlamentet insisterar på att åtgärder mot terrorism varken får underminera eller hindra humanitära insatser.

2.  Europaparlamentet betonar att humanitära insatser kan spela en avgörande och mer proaktiv roll för att stärka berörda befolkningsgrupper, i synnerhet vid utdragna konflikter och kriser där civilbefolkningen både internt och externt är på flykt under långa perioder, genom att man ger dem en starkare röst och erkänner deras rättigheter och kapacitet. Parlamentet insisterar därför på vikten av att stärka den lokala och regional kapaciteten för leverans av humanitärt bistånd och av att utveckla inkluderande processer där lokala myndigheter, det civila samhället, den privata sektorn och berörda befolkningsgrupper deltar i arbetsförberedelserna. Parlamentet insisterar dock på vikten av att ta itu med de bakomliggande orsakerna till dessa utdragna konflikter och hitta en hållbar och politisk lösning på problemen.

3.  Europaparlamentet efterlyser en global ratificering av alla internationella instrument som rör skydd av civila, däribland Genèvekonventionen angående flyktingars rättsliga ställning från 1951, och deras införlivande i nationell lagstiftning. Parlamentet uppmanar alla parter som är inblandade i olika konflikter att respektera tillhandahållandet av humanitärt bistånd och följa internationell humanitär rätt. Parlamentet understryker nödvändigheten för EU och dess medlemsstater att övervaka tillämpningen av internationell humanitär rätt och att ställa dem som bryter mot denna rätt till svars, inbegripet statliga aktörer.

4.  Europaparlamentet uppmanar det internationella samfundet att öka sina ansträngningar för att garantera alla utsatta befolkningsgrupper obehindrat tillträde till humanitärt bistånd. Parlamentet bekräftar på nytt den absoluta nödvändigheten att främja skyddet av samt säkerheten och den fria rörligheten för biståndsarbetare på fältet, vilka allt oftare är mål för attacker och hot, i synnerhet vid konflikter. Parlamentet betonar att det är nödvändigt att med nya metoder samarbeta i frågor om humanitär utveckling; dessa metoder omfattar bl.a. gemensam bedömning av olika risker, flerårig programplanering och finansiering samt exitstrategier för humanitära aktörer.

5.  Europaparlamentet framhäver kvinnors centrala roll när det gäller samhällens överlevnad och motståndskraft vid humanitära kriser, inbegripet vid konflikter och efter konflikter. Parlamentet understryker behovet att ta itu med kvinnors och barns särskilda behov och garantera deras rättigheter, eftersom kvinnor och barn utgör majoriteten av dem som berörs och eftersom de drabbas hårdare vid humanitära kriser. Parlamentet konstaterar att könsrelaterat våld är ett av de mest utbredda, men samtidigt minst erkända, människorättsbrotten och ett av de största hindren för jämställdhet mellan kvinnor och män. Parlamentet påminner om att kvinnor och flickor som blivit gravida som en följd av våldtäkt i konfliktsituationer måste ges lämpligt stöd och tillgång till alla tjänster för sexuell och reproduktiv hälsa i enlighet med internationell humanitär rätt. Parlamentet uppmanar världstoppmötet om humanitära frågor att fullt ut respektera jämställdhetsperspektivet vid utarbetandet av det framtida humanitära system som följer av detta samråd.

6.  Europaparlamentet kräver att man fäster särskild uppmärksamhet vid att på ett effektivt sätt garantera, genom nödvändiga finansiella och mänskliga resurser, rätten till utbildning vid utdragna humanitära kriser, eftersom avsaknaden av utbildning riskerar att äventyra barnens framtid och vidareutvecklingen av samhället. Parlamentet betonar vikten av återkommande utbildning för att skydda och främja gemensamma värderingar såsom människans värdighet, jämställdhet, demokrati och mänskliga rättigheter.

7.  Europaparlamentet betonar nödvändigheten att tillhandahålla livsmedel, vatten, tak över huvudet, sanitet och medicinsk vård, eftersom dessa är grundläggande rättigheter för varje människa. Parlamentet är djupt oroat över riskerna för epidemier som följer av de svåra sanitära förhållandena och den begränsade tillgången till säkert dricksvatten, och över den bristande tillgången till viktiga läkemedel vid humanitära kriser. Parlamentet uppmanar EU att inta en ledande roll när det gäller att garantera ett ändamålsenligt tillhandahållande av viktiga läkemedel och säkert dricksvatten i samband med humanitära kriser.

8.  Europaparlamentet framhåller att tvångsförflyttningar på grund av konflikter, naturkatastrofer eller miljöförstöring gör vissa befolkningsgrupper särskilt sårbara. Parlamentet understryker att flyktingar, internflyktingar, offer för människohandel och andra migranter som fastnat i kriser där deras liv är hotade måste ges lämpligt människorättsskydd. Parlamentet uttrycker sin djupa oro över att antalet flyktingar, externt fördrivna personer och migranter i världen just nu är större än någonsin tidigare och uppmanar världssamfundet att utnyttja världstoppmötet om humanitära frågor som en möjlighet att mobilisera alla de finansiella och operativa resurser som krävs för att klara denna utmaning genom att specifikt fokusera på de bakomliggande orsakerna. Parlamentet understryker vikten av interreligiösa och interkulturella dialoger vid hantering av omfattande flyktingströmmar. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att prioritera den globala flyktingkrisen inom sina olika politikområden och i sina ståndpunkter i anslutning till toppmötet, i syfte att tackla följderna av och de bakomliggande orsakerna till denna flyktingström. I detta syfte uppmanar parlamentet med kraft världstoppmötet om humanitära frågor att kräva mer effektiva sätt att bekämpa människohandel och rekrytering och finansiering av terroristgrupper genom att förebygga och bekämpa rekrytering, organisering, transport och utrustande av terroriststridande, och finansiering av deras resor och verksamhet. Parlamentet understryker behovet och vikten av snabba insatser tillsammans med en långsiktig, konkret och övergripande handlingsplan som tillämpas i samarbete med tredjeländer och lokala, nationella och regionala aktörer, för en effektiv och ändamålsenlig strategi mot organiserade kriminella nätverk av människosmugglare. Parlamentet konstaterar att man i artikel 14.1 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna garanterar rätten att söka och åtnjuta asyl i andra länder, och betonar staters skyldighet att inte avvisa flyktingar. Parlamentet betonar att EU och dess medlemsstater och alla internationella aktörer fullt ut måste respektera internationell rätt och på allvar ta sitt ansvar och uppfylla sin skyldighet att hjälpa människor i fara.

9.  Europaparlamentet uppmanar med kraft EU att i egenskap av världens största givare av humanitärt bistånd visa ledarskap vid världstoppmötet om humanitära frågor genom att kräva mer flexibla metoder för leverans av humanitärt bistånd samt proaktiva och samordnade åtgärder och verktyg för att effektivt förhindra kriser. Parlamentet uppmanar eftertryckligen EU och andra givare att hålla fast vid sina finansiella åtaganden och utarbeta sätt att minska den tid det tar att omvandla finansiella åtaganden till konkreta insatser. Parlamentet påpekar också vikten av rapportering om de mänskliga rättigheterna som en mekanism för tidig krisvarning, och uppmanar världstoppmötet om humanitära frågor att beakta detta när man övergår från en reaktionär kultur till en preventiv kultur.

10.  Europaparlamentet uppmanar alla EU-institutioner, och i synnerhet kommissionens generaldirektorat för humanitärt bistånd och civilskydd, och medlemsstaterna att studera de erfarenheter som förvärvats i fråga om att integrera människorättsaspekter i kärnan för humanitära biståndsinsatser inom FN-systemet, och uppmanar EU att inta en starkare roll när det gäller att föra framåt och förbättra denna process. Parlamentet betonar vikten av att garantera politisk samstämmighet och samordning mellan EU:s humanitära bistånd och utvecklingsbiståndet mot bakgrund av den nya situationen där EU har intagit en rättighetsbaserad hållning till utvecklingssamarbete. I detta hänseende beklagar parlamentet djupt att kommissionens verktygslåda för en rättighetsbaserad hållning till utvecklingssamarbete utesluter EU:s humanitära insatser. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att inom ramen för sitt engagemang i världstoppmötet om humanitära frågor åta sig att utveckla och anta en rättighetsbaserad hållning till EU:s humanitära insatser.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGENI DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande

19.10.2015

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

45

3

2

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Lars Adaktusson, Michèle Alliot-Marie, Amjad Bashir, Bas Belder, Elmar Brok, Klaus Buchner, Javier Couso Permuy, Mark Demesmaeker, Georgios Epitideios, Eugen Freund, Michael Gahler, Richard Howitt, Sandra Kalniete, Manolis Kefalogiannis, Afzal Khan, Andrey Kovatchev, Eduard Kukan, Ryszard Antoni Legutko, Arne Lietz, Andrejs Mamikins, David McAllister, Francisco José Millán Mon, Alojz Peterle, Andrej Plenković, Jozo Radoš, Charles Tannock, László Tőkés, Johannes Cornelis van Baalen, Geoffrey Van Orden

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Ignazio Corrao, Marielle de Sarnez, Neena Gill, Ana Gomes, Javi López, Urmas Paet, Traian Ungureanu

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Beatriz Becerra Basterrechea, Jonás Fernández, Arne Gericke, Enrique Guerrero Salom, Kinga Gál, Costas Mavrides, Momchil Nekov, Ricardo Serrão Santos, Jutta Steinruck, Renate Weber, Josef Weidenholzer, Bogdan Brunon Wenta, Tomáš Zdechovský, Ivan Štefanec

19.10.2015

YTTRANDE från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män

till utskottet för utveckling

över förberedelse inför världstoppmötet om humanitära frågor: utmaningar och möjligheter för humanitärt bistånd

(2015/2051(INI))

Föredragande av yttrande: Anna Hedh

FÖRSLAG

Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män uppmanar utskottet för utveckling att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

A.  Flera rapporter från nöd- och katastrofområden vittnar om övergrepp mot civilbefolkningen, inklusive mot barn. Kvinnor och barn är särskilt utsatta när sexuellt våld används som vapen för att sprida skräck bland befolkningen, förnedra och förstöra samhällen, splittra familjer och ändra kommande generationers etniska sammansättning. Följderna av våldet fortlever även efter att konflikterna är över i form av infektioner och marginalisering. Våldet kan fortsätta eller till och med öka efter en konflikt om stridigheterna följs av fortsatt instabilitet och bristande säkerhet. Våld utgör ett hot mot nationernas säkerhet och hindrar återställandet av fred efter en konflikt.

B.  Antalet uppgifter om sexuellt och könsrelaterat våld, sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp under och efter nödsituationer har ökat exponentiellt.

C.  I konfliktområdena finns det en risk för att de krigförande parterna omvandlar skolor till träningsläger, vapendepåer eller baser för militära operationer. Användningen av skolor och andra läroanstalter för militära syften hindrar och begränsar elevers och lärares möjlighet att använda sådana inrättningar för deras rätta ändamål, på både kort och lång sikt, och försvårar tillgången till utbildning, som är ett av de viktigaste verktygen för att förhindra olika former av diskriminering och förtryck. Dessutom är utbildning en mänsklig rättighet, vilket fastställs i artikel 26 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna. Enligt artikel 38 i konventionen om barnets rättigheter åtar sig konventionsstaterna att säkerställa respekt för regler i internationell humanitär rätt som är tillämpliga på dem i väpnade konflikter och som är relevanta för barnet. Skydd av och utbildning för barn i nöd- och krissituationer tillhör dock de humanitära insatser som erhåller minst finansiering.

D.  Internationell rätt erkänner rätten till lämplig hälso- och sjukvård för personer som fallit offer för sexuellt våld i samband med konflikter, såsom förebyggande av långsiktiga fysiska och psykiska skador.

E.  Konflikter leder ofta till fler enpersonshushåll eller barnledda hushåll och skapar merarbete för kvinnor.

F.  Enligt Världshälsoorganisationen är osäkra aborter en av de tre främsta orsakerna till mödradödlighet.

1.  Europaparlamentet noterar att kriser inte är könsneutrala och att hänsyn måste tas till könsbetingade aspekter i alla stadier av planeringen av humanitärt bistånd, med deltagande av kvinnorättsgrupper och kvinnoorganisationer, bl.a. på lokal och regional nivå. Parlamentet menar att man också måste anta ett barnperspektiv på konflikter och fredsbevarande genom att lyssna på barns behov och åsikter, och betonar att humanitära insatser redan i det inledande skedet måste prioritera åtgärder för livräddande skydd och utbildning för alla flickor och pojkar. Parlamentet betonar att varje konflikt eller kris är unik och måste hanteras med utgångspunkt i befintliga kunskaper om det rådande läget.

2.  Europaparlamentet uppmuntrar investeringar i uppförandet av hälsoinrättningar för kvinnor som utsatts för sexuellt våld, i konfliktområden där civilbefolkningen utsätts för brutala angrepp. Dessa sjukhus skulle kunna hämta sin inspiration i det sjukhus som inrättats i Demokratiska republiken Kongo av den kongolesiske läkaren Denis Mukwege, 2014 års Sacharovpristagare, där utsatta kvinnor får sjukvård och psykosocialt stöd i ett försök att reparera den skada som det sexuella våldet förorsakat.

3.  Europaparlamentet välkomnar införandet av en jämställdhetsmarkör i planeringen av humanitärt bistånd. Parlamentet uppmanar givarna att använda jämställhetsmarkören och att övervaka jämställdhetsintegreringen under hela den humanitära biståndscykeln, och anser att det är viktigt att samla in köns- och åldersuppdelade uppgifter, inbegripet en åldersuppdelning. Parlamentet uppmanar med eftertryck alla berörda parter och aktörer som arbetar med humanitär hjälp att ta hänsyn till jämställdhetsaspekter i sitt arbete.

4.  Europaparlamentet anser att tillgång till utbildning är avgörande för att stärka flickors och kvinnors inflytande. Parlamentet betonar att utbildning i katastrofsituationer bidrar till att förhindra barnäktenskap för flickor, sexuellt och könsrelaterat våld, prostitution och människohandel. Parlamentet välkomnar de internationella insatser som har gjorts inom ramen för riktlinjerna för att skydda skolor och universitet från att användas i militära syften under väpnade konflikter. Parlamentet förespråkar att övergripande utbildning, inklusive sex- och samlevnadsundervisning, ska ingå som en viktig del i EU:s alla humanitära insatser i alla nödsituationer.

5.  Europaparlamentet uppmuntrar insatser för att ge kvinnor egenmakt genom stöd till inkomstgenererande projekt som avsevärt minskar deras utsatthet och ökar deras oberoende, vilket gynnar en hållbar utveckling i överensstämmelse med FN:s millennieutvecklingsmål.

6.  Europaparlamentet uppmuntrar och förespråkar samarbete mellan medlemsstaterna för att införa effektivare förfaranden för förebyggande av, beredskap inför och skydd mot naturkatastrofer, tekniska katastrofer eller katastrofer orsakade av människan, både inom och utanför EU, genom att främja nya tillvägagångssätt för förvaltningen av det humanitära biståndet och ytterligare EU-instrument för att hantera könsrelaterat våld.

7.  Europaparlamentet förespråkar att man ska inkludera riktade tjänster för tonårsflickor i alla krishanteringsåtgärder, eftersom de i större utsträckning riskerar att tvingas in i äktenskap, eller till och med in i så kallat transaktionssex (sex i utbyte mot bl.a. tjänster och gåvor) eller prostitution, för att hjälpa sina familjer som kämpar mot den fattigdom och det kaos som katastrofer medför.

8.  Europaparlamentet är djupt oroat över att könsrelaterat våld ökar i katastrofsituationer. Parlamentet uppmanar statliga och icke-statliga aktörer att fullgöra sina rättsliga skyldigheter enligt internationell humanitär rätt och andra tillämpliga bestämmelser och att vidta åtgärder mot könsrelaterat våld och kvinnlig könsstympning och se till att förövarna ställs till svars. Parlamentet fördömer allt könsrelaterat våld, särskilt när det begås av personal som arbetar för ett internationellt uppdrag. Parlamentet betonar den internationellt erkända rätten till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter för offer för sexuellt våld och för människor i konflikter.

9.  Europaparlamentet betonar att i fall där en graviditet hotar en kvinnas eller flickas liv eller orsakar outhärdligt lidande, är det enligt internationell humanitär rätt och/eller internationell rätt korrekt att erbjuda säker abort i stället för ett förfarande som är liktydigt med omänsklig behandling. Parlamentet uppmanar med eftertryck alla aktörer i en konflikt att iaktta offrens rätt till all nödvändig sjukvård, inbegripet aborter, vilket föreskrivs i Genèvekonventionerna och deras tilläggsprotokoll.

10.  Europaparlamentet fördömer kraftfullt den fortsatta användningen av våldtäkt mot kvinnor och flickor som ett krigsvapen. Parlamentet betonar att mer måste göras för att säkerställa respekten för internationell rätt och tillgången till hälso- och sjukvård och psykisk vård för kvinnor och flickor som råkat ut för övergrepp under konflikter. Parlamentet uppmanar EU, medlemsstaterna, internationella organisationer och det civila samhället att öka samarbetet för att höja medvetenheten och bekämpa straffriheten.

11.  Europaparlamentet anser att all personal som arbetar med humanitärt bistånd, inbegripet polis och militär, bör få lämplig utbildning om jämställdhetsfrågor, och att det måste införas en strikt uppförandekod för att förhindra att de missbrukar sin ställning och för att säkerställa jämställdhet.

12.  Europaparlamentet uppmanar humanitära aktörer att införliva strategier för att förebygga och minska könsrelaterat våld i alla sina sektorsspecifika insatser och arbeta för framtagandet av nya EU-finansieringsinstrument, och att i detta syfte analysera de reviderade riktlinjerna för integrering av åtgärder mot könsrelaterat våld i de humanitära åtgärderna, som har tagits fram av Global Protection Cluster. Parlamentet anser även att humanitära aktörer (inklusive EU) bör samråda med flickor och pojkar (särskilt tonårsflickor) i alla skeden av katastrofberedskapen och katastrofinsatserna.

13.  Europaparlamentet uppmanar de humanitära organisationerna att stärka sin samordning för att identifiera och skydda offer och potentiella offer från sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp.

14.  Europaparlamentet betonar behovet av lättillgängliga, omfattande och samordnade tjänster för sexuell och reproduktiv hälsa för alla kvinnor i krissituationer.RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande

15.10.2015

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

23

5

2

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Daniela Aiuto, Maria Arena, Catherine Bearder, Malin Björk, Vilija Blinkevičiūtė, Anna Maria Corazza Bildt, Viorica Dăncilă, Iratxe García Pérez, Anna Hedh, Mary Honeyball, Teresa Jiménez-Becerril Barrio, Agnieszka Kozłowska-Rajewicz, Vicky Maeijer, Barbara Matera, Angelika Mlinar, Maria Noichl, Marijana Petir, Jordi Sebastià, Michaela Šojdrová, Ernest Urtasun, Ángela Vallina, Jadwiga Wiśniewska, Jana Žitňanská

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Izaskun Bilbao Barandica, Stefan Eck, Arne Gericke, Kostadinka Kuneva, Constance Le Grip, Evelyn Regner, Monika Vana

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Jane Collins

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGENI DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Antagande

10.11.2015

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

14

3

7

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Beatriz Becerra Basterrechea, Ignazio Corrao, Doru-Claudian Frunzulică, Nathan Gill, Charles Goerens, Enrique Guerrero Salom, Heidi Hautala, Maria Heubuch, Teresa Jiménez-Becerril Barrio, Linda McAvan, Norbert Neuser, Cristian Dan Preda, Lola Sánchez Caldentey, Elly Schlein, Pedro Silva Pereira, Davor Ivo Stier, Paavo Väyrynen, Bogdan Brunon Wenta, Rainer Wieland, Anna Záborská

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Marina Albiol Guzmán, Louis-Joseph Manscour, Paul Rübig, Joachim Zeller

SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROPI DET ANSVARIGA UTSKOTTET

14

+

ALDE

Beatriz Becerra Basterrechea, Charles Goerens, Paavo Väyrynen

EFDD

Ignazio Corrao

GUE/NGL

Lola Sánchez Caldentey

S&D

Doru-Claudian Frunzulică, Enrique Guerrero Salom, Louis-Joseph Manscour, Linda McAvan, Norbert Neuser, Elly Schlein, Pedro Silva Pereira

Verts/ALE

Heidi Hautala, Maria Heubuch

3

-

EFDD

Nathan Gill

PPE

Joachim Zeller, Anna Záborská

7

0

GUE/NGL

Marina Albiol Guzmán

PPE

Teresa Jiménez-Becerril Barrio, Cristian Dan Preda, Paul Rübig, Davor Ivo Stier, Bogdan Brunon Wenta, Rainer Wieland

Teckenförklaring:

+  :  Ja-röster

-  :  Nej-röster

0  :  Nedlagda röster

(1)

http://www.un.org/documents/ga/res/46/a46r182.htm

(2)

https://interagencystandingcommittee.org/iasc-transformative-agenda

(3)

https://docs.unocha.org/sites/dms/ROWCA/Coordination/Principles_of_Partnership_GHP_July2007.pdf

(4)

http://www.un.org/en/ga/search/view_doc.asp?symbol=A/RES/64/290

(5)

https://interagencystandingcommittee.org/files/guidelines-integrating-gender-based-violence-interventions-humanitarian-action

(6)

http://www.preventionweb.net/files/43291_sendaiframeworkfordrren.pdf

(7)

http://www.un.org/ga/search/view_doc.asp?symbol=A/RES/69/313

(8)

http://www.globalhumanitarianassistance.org/wp-content/uploads/2015/06/GHA-Report-2015_-Interactive_Online.pdf

(9)

https://www.humanitarianresponse.info/en/system/files/documents/files/gho-status_report-final-web.pdf

(10)

http://www.ghdinitiative.org/ghd/gns/principles-good-practice-of-ghd/principles-good-practice-ghd.html

(11)

EUT L 163, 2.7.1996, s. 1.

(12)

http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=URISERV:ah0009

(13)

EUT L 122, 24.4.2014, s. 1

(14)

https://ec.europa.eu/transparency/regdoc/rep/1/2015/SV/1-2015-335-SV-F1-1.PDF

(15)

EUT L 347, 20.12.2013, s. 924.

(16)

http://ec.europa.eu/echo/sites/echo-site/files/Gender_SWD_2013.pdf

(17)

http://ec.europa.eu/transparency/regdoc/rep/1/2015/SV/1-2015-406-SV-F1-1.PDF

(18)

http://ec.europa.eu/atwork/synthesis/aar/doc/echo_aar_2014.pdf

(19)

http://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-9420-2015-INIT/sv/pdf

(20)

http://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-9241-2015-INIT/sv/pdf

(21)

http://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_data/docs/pressdata/EN/foraff/137319.pdf

(22)

http://www.preventionweb.net/files/37783_eccommunicationsdgs.pdf

(23)

http://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_Data/docs/pressdata/EN/foraff/146311.pdf

(24)

http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=JOIN:2015:0040:FIN:SV:PDF

(25)

https://www.worldhumanitariansummit.org/

(26)

Antagna texter, P8_TA(2015)0196.

(27)

Antagna texter, P8_TA(2014)0059.

(28)

Antagna texter, P8_TA(2015)0270.

(29)

Antagna texter, P8_TA(2015)0231.

(30)

Antagna texter, P8_TA(2015)0187.

(31)

Antagna texter, P8_TA(2015)0072.

(32)

Antagna texter, P8_TA(2015)0040.

(33)

Antagna texter, P8_TA(2015)0010.

(34)

Antagna texter, P8_TA(2015)0317.

(35)

Antagna texter, P8_TA(2015)0176.

(36)

http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=comnat:COM_2015_0419_FIN

(37)

http://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/?qid=1441187290883&uri=SWD:2015:166:FIN

Rättsligt meddelande