Förfarande : 2015/2229(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0344/2015

Ingivna texter :

A8-0344/2015

Debatter :

PV 16/12/2015 - 15
CRE 16/12/2015 - 15

Omröstningar :

PV 17/12/2015 - 9.9
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2015)0470

BETÄNKANDE     
PDF 958kWORD 429k
30.11.2015
PE 567.654v02-00 A8-0344/2015

om årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2014 och Europeiska unionens politik på området

(2015/2229(INI))

Utskottet för utrikesfrågor

Föredragande: Cristian Dan Preda

ÄNDRINGSFÖRSLAG
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2014 och Europeiska unionens politik på området

(2015/2229(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och FN:s övriga konventioner om och instrument för mänskliga rättigheter, särskilt den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, vilka antogs i New York den 16 december 1966,

–  med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter och Europaparlamentets resolution av den 27 november 2014 om 25:e årsdagen av FN:s konvention om barnets rättigheter(1),

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna,

–  med beaktande av artiklarna 2, 3, 8, 21 och 23 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),

–  med beaktande av EU:s strategiska ram och EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati, som antogs av rådet (utrikes frågor) den 25 juni 2012(2),

–  med beaktande av Europeiska unionens riktlinjer om mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer för yttrandefrihet både online och offline, vilka antogs av rådet (utrikes frågor) den 12 maj 2014(3),

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om främjande och skydd av religions- eller trosfriheten(4),

–  med beaktande av riktlinjerna för Europaparlamentets interparlamentariska delegationer om främjande av mänskliga rättigheter och demokrati i samband med deras besök utanför Europeiska unionen(5),

–  med beaktande av EU:s årsrapport om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2014, som antogs av rådet den 22 juni 2015(6),

–  med beaktande av EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati 2015–2019, som antogs av rådet den 20 juli 2015(7),

–  med beaktande av EU:s handlingsplan för jämställdhet och kvinnors egenmakt i utvecklingssamarbetet: Transforming the Lives of Girls and Women through EU External Relations 2016–2020 (GAP II), som antogs av rådet den 26 oktober 2015(8),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 14 maj 2012 Att göra EU:s utvecklingspolitik mer effektiv: en agenda för förändring(9),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 5 december 2014 om främjande och skydd av barnets rättigheter(10),

–  med beaktande av rådets beslut 2015/260/Gusp av den 17 februari 2015 om förlängning av uppdraget för Europeiska unionens särskilda representant för mänskliga rättigheter(11),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 26 maj 2015 om jämställdhet i utvecklingssamarbetet(12),

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 1325 av den 31 oktober 2000 om kvinnor och fred och säkerhet(13),

–  med beaktande av sina brådskande resolutioner om fall av kränkningar av de mänskliga rättigheterna, demokratin och rättsstatsprincipen,

–  med beaktande av sin resolution av den 17 juni 2010 om EU:s politik till stöd för människorättsförsvarare(14),

–  med beaktande av sin resolution av den 7 juli 2011 om EU:s utrikespolitik till stöd för demokratisering(15),

–  med beaktande av sin resolution av den 11 december 2012 om en strategi för digital frihet i EU:s utrikespolitik(16),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 juni 2013 om press- och mediefrihet i världen(17),

–  med beaktande av sin resolution av den 8 oktober 2013 om korruption inom den offentliga och den privata sektorn: inverkan på mänskliga rättigheter i tredjeländer(18),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 oktober 2013 om diskriminering baserad på kasttillhörighet(19),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 mars 2014 om EU:s prioriteringar inför det 25:e mötet i FN:s råd för mänskliga rättigheter(20),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 mars 2015 om EU:s prioriteringar inför FN:s råd för mänskliga rättigheter under 2015(21),

–  med beaktande av sin rekommendation till rådet av den 2 april 2014 om FN:s generalförsamlings 69:e session(22),

–  med beaktande av sin resolution av den 11 mars 2014 om utrotande av tortyr i hela världen(23),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 mars 2015 om årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2013 och Europeiska unionens politik på området(24),

–  med beaktande av sin resolution av den 18 juni 2015 om översynen av den europeiska grannskapspolitiken(25),

–  med beaktande av sin resolution av den 8 september 2015 om mänskliga rättigheter och teknik: effekterna för de mänskliga rättigheterna i tredjeländer av system för intrång och övervakning(26),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 september 2015 om migration och flyktingar i Europa(27),

–  med beaktande av sin resolution av den 8 oktober 2015 om förnyelsen av EU:s handlingsplan för jämställdhet och kvinnors egenmakt i utvecklingssamarbetet(28),

–  med beaktande av sin resolution av den 8 oktober 2015 om dödsstraffet(29),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 8 oktober 2014 till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén Strategi för utvidgningen och huvudfrågor 2014–2015(30),

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 8 mars 2011 från unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och kommissionen till Europeiska rådet, Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén Ett partnerskap för demokrati och delat välstånd med södra Medelhavsområdet(31),

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 25 maj 2011 från unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén Ny respons på ett grannskap i förändring(32),

–  med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 30 april 2014 om ett rättighetsbaserat tillvägagångssätt för EU:s utvecklingssamarbete, med inbegripande av alla mänskliga rättigheter(33),

–  med beaktande av resolutionen av den 26 juni 2014 från FN:s råd för mänskliga rättigheter om inrättande av en öppen mellanstatlig arbetsgrupp som ska utveckla ett internationellt, rättsligt bindande instrument för reglering av transnationella och andra företags verksamhet inom ramen för människorätt(34),

–  med beaktande av sin resolution av den 9 juli 2015 om EU:s nya strategi för mänskliga rättigheter och demokrati – utvärdering av verksamheten inom det europeiska initiativet för demokrati efter dess inrättande(35),

–  med beaktande av årsrapporten från UNFPA – Unicef om det gemensamma programmet mot kvinnlig könsstympning(36),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandena från utskottet för utveckling och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A8-0344/2015), och av följande skäl:

A.  Enligt artikel 21 i EU-fördraget ska EU utveckla en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik, utgående från principerna om demokrati, rättsstaten, de mänskliga rättigheternas och grundläggande friheternas universalitet och odelbarhet, respekt för människors värde, jämlikhet och solidaritet samt efterlevnad av Förenta nationernas stadga, EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna och folkrätten.

B.  Enligt artikel 6 i EU-fördraget ska unionen ansluta sig till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

C.  Respekt för samt främjande och skydd av de mänskliga rättigheternas allmängiltighet och odelbarhet måste utgöra hörnstenarna i EU:s yttre åtgärder.

D.  Ökad samstämmighet mellan EU:s inre och yttre politik och mellan olika delar av EU:s yttre politik är en ofrånkomlig förutsättning för en framgångsrik och effektiv EU-politik för mänskliga rättigheter. Ökad samstämmighet borde göra det möjligt för EU att reagera snabbare i ett tidigt skede av människorättskränkningar.

E.  EU:s engagemang för effektiv multilateralism, med FN i centrum, är en integrerad del av EU:s utrikespolitik och grundar sig på övertygelsen att ett multilateralt system som baseras på universella regler och värderingar är bäst lämpat för att hantera globala kriser, utmaningar och hot.

F.  Respekten för de mänskliga rättigheterna ifrågasätts och hotas överallt i världen. De mänskliga rättigheternas allmängiltighet ifrågasätts allvarligt av ett antal auktoritära regimer, i synnerhet i multilaterala forum.

G.  Mer än hälften av jordens befolkning lever fortfarande under icke-demokratiska förtrycksregimer, och under de senaste åren har den globala friheten konstant minskat. Bristen på respekt för mänskliga rättigheter innebär en kostnad för samhället och den enskilda individen.

H.  Det görs talrika försök runt om i världen, bland annat i FN:s råd för mänskliga rättigheter, att inskränka utrymmet för det civila samhället.

I.  Ett demokratiskt styre kännetecknas inte bara av att det hålls fria val, utan också av att myndigheterna bedriver sin verksamhet med insyn, rättsstaten respekteras, yttrandefrihet råder, de mänskliga rättigheterna efterlevs, rättsväsendet är opartiskt och internationell rätt och internationella avtal och riktlinjer för mänskliga rättigheter respekteras.

J.  Vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik (nedan kallad vice ordföranden/den höga representanten) konstaterade, när den nya gemensamma handlingsplanen för mänskliga rättigheter och demokrati föreslogs, att mänskliga rättigheter skulle bli en av de övergripande prioriteringarna för hennes mandat och en ledstjärna för alla förbindelser, såväl med EU-institutioner som med tredjeländer, internationella organisationer och det civila samhället. Under 2017 kommer det att göras en halvtidsöversyn av handlingsplanen för mänskliga rättigheter och demokrati, samtidigt med en halvtidsöversyn av de yttre finansieringsinstrumenten, något som bör till ökad samstämmighet i EU:s yttre åtgärder.

K.  Europeiska utrikestjänsten (nedan kallad utrikestjänsten), kommissionen, rådet och medlemsstaterna är ansvariga för genomförandet av den nya handlingsplanen. EU:s uppdrag och EU:s företrädare i tredjeländer kan spela en viktig och kompletterande roll för att handlingsplanen ska fungera ordentligt.

L.  Lämpliga resurser måste anslås till ett bättre främjande av mänskliga rättigheter och demokrati i tredjeländer, och dessa medel måste användas så effektivt som möjligt.

M.  EU bör göra mer för att mäta hur dess egen politik påverkar mänskliga rättigheter, maximera de positiva effekterna, begränsa och lindra skadeverkningarna och ge de invånare som drabbas förstärkt tillgång till rättsmedel.

N.  Kontakter med tredjeländers ansvariga ledare och myndigheter inom alla bilaterala och multilaterala forum är ett av de effektivaste redskapen för att ta upp människorättsfrågor i tredjeländer. De civilsamhälleliga organisationerna i tredjeländer utgör viktiga samtalspartner då EU:s politik för mänskliga rättigheter ska utformas och genomföras.

O.  EU anser ett nära samarbete med det civila samhället i tredjeländer och med människorättsförsvarare i dessa länder som en av sina huvudsakliga prioriteringar i arbetet mot kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

P.  Internationellt samarbete bör spela en utökad roll för att förstärka både respekten för grundläggande rättigheter och en effektiv parlamentarisk tillsyn över underrättelsetjänster som använder digital övervakningsteknik.

Q.  EU och dess medlemsstater har varit nära bundsförvanter till Internationella brottmålsdomstolen sedan den inrättades, ger den ekonomiskt, politiskt, diplomatiskt och logistiskt stöd och arbetar samtidigt för att göra Romstadgan allmängiltig och försvara dess integritet i syfte att stärka brottmålsdomstolens oberoende.

R.  Politiken för mänskliga rättigheter och demokratistöd bör integreras i all EU-politik med inriktning på omvärlden, såsom utvecklings-, migrations-, säkerhets-, terrorbekämpnings-, utvidgnings- och handelspolitiken, i syfte att kontinuerligt främja respekten för de mänskliga rättigheterna.

S.  Enligt artikel 207 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska den gemensamma handelspolitiken föras inom ramen för principerna och målen för unionens yttre åtgärder.

T.  Migrationen i sina olika former är en viktig utmaning för EU:s utrikespolitik som kräver omedelbara, effektiva och varaktiga lösningar för att garantera att människor i nöd, t.ex. de som flyr undan krig och våld, ska tillförsäkras respekt för sina mänskliga rättigheter, i linje med de europeiska värderingarna och med internationella människorättsnormer.

U.  Den globala ekonomin genomgår en allvarlig kris, med konsekvenser som – i förening med vissa åtgärder, inte minst drastiska budgetnedskärningar – urholkar de mänskliga rättigheterna och framför allt de ekonomiska och sociala rättigheterna. Krisens konsekvenser försämrar också befolkningens levnadsvillkor (arbetslösheten, fattigdomen, ojämlikheten och de otrygga anställningsförhållandena ökar samtidigt som kvaliteten på tjänsterna försämras och tillgången till dessa begränsas). Detta medför att befolkningens välbefinnande minskar.

V.  Tanke-, samvets-, religions- och trosfriheten bör, utgående från allmängiltiga och odelbara värden, bli en av EU:s prioriteringar och måste ovillkorligen stödas. Dessa rättigheter är fortsatt hotade i hög grad, och antalet relaterade kränkningar har ökat markant.

W.  Det allmänna avskaffandet av dödsstraffet kvarstår som en av EU:s prioriteringar i dess yttre politik för mänskliga rättigheter. I juni 2016 kommer den sjätte världskonferensen mot dödsstraffet att hållas i Oslo i Norge.

X.  Barn, kvinnor och personer som tillhör minoriteter ställs inför växande, specifika hot, våldsdåd och sexuellt våld, framför allt i krigsområden.

Y.  Sacharovpriset 2014 tilldelades dr Denis Mukwege, för att han oavlåtligen, såsom läkare och människorättsförsvarare, ställt upp för offren för sexuellt våld och könsstympning. Kvinnlig könsstympning är en kränkning av kvinnors och barns grundläggande rättigheter och kampen mot kvinnlig könsstympning och sexuellt våld måste ovillkorligen ställas i centrum för EU:s yttre politik och politik för mänskliga rättigheter.

Z.  Under 2014 utsattes uppskattningsvis 230 miljoner barn, som för närvarande bor i länder och områden som påverkas av väpnade konflikter, för extremt våld, trauma och tvångsrekrytering eller togs med avsikt som måltavla av våldsbenägna grupper.

AA.  Enligt artikel 25 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna erkänns alla människors rätt till en tillräcklig levnadsstandard för den egna och familjens hälsa och välbefinnande, inklusive hälsovård, varvid mödrar och barn är berättigade till särskild omvårdnad och hjälp. Resolution 26/28(37) från FN:s råd för mänskliga rättigheter (MR-rådet) innehåller ett krav att MR-rådets kommande sociala forum ska inriktas på tillgång till läkemedel inom ramen för alla människors rätt till den bästa fysiska och psykiska hälsa som går att uppnå. Enligt WHO:s stadga är rätten till den bästa hälsa som går att uppnå en av de grundläggande rättigheterna för varje enskild människa utan åtskillnad på grund av ras, religion, politisk uppfattning eller ekonomisk eller social ställning.

AB.  Klimatförändringarna går ut över de mest grundläggande mänskliga rättigheterna, såsom tillgången till vatten, naturresurser och livsmedel.

AC.  Olika terroristorganisationer och krigförande grupper förintar avsiktligen och systematiskt värdefulla arkeologiska fyndplatser som tillhör det gemensamma världsarvet, och deras syfte är att destabilisera befolkningarna och beröva dem deras kulturella identitet. Detta bör inte bara betraktas som ett krigsbrott utan också som ett brott mot mänskligheten.

Allmänna överväganden

1.  Europaparlamentet uttrycker djup oro över att hotet mot mänskliga rättigheter och demokratiska värden, såsom yttrande-, tanke-, samvets-, religions-, mötes- och föreningsfriheten, växer alltmer i många delar av världen, inklusive under auktoritära regimer. Parlamentet är också djupt oroat över att utrymmet för det civila samhället i offentligheten krymper och att allt fler människorättsförsvarare utsätts för angrepp överallt i världen.

2.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater till förstärkta insatser för att mänskliga rättigheter och demokratiska värden faktiskt ska stå i centrum för deras förbindelser med omvärlden, i enlighet med deras utfästelser i EU-fördraget. Parlamentet konstaterar att EU särskilt när det gäller auktoritära regimer bör vidta lämpliga åtgärder mot allvarliga människorättskränkningar i tredjeländer, bland annat via handels-, energi- eller säkerhetsförbindelser.

3.  Europaparlamentet upprepar hur oerhört viktigt det är att EU:s inre och yttre politik görs mer samstämmig när det gäller respekten för mänskliga rättigheter och demokratiska värden. Parlamentet framhåller här att denna rapport handlar om EU:s yttre politik för främjande av mänskliga rättigheter, men att parlamentet också antar en årsrapport om situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen, vilken sammanställs av utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor. Parlamentet betonar också betydelsen av ökad konsekvens och samstämmighet, liksom av att man undviker dubbelmoral, i EU:s utrikespolitik och alla dess styrmedel.

4.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att effektivt ta itu med interna utmaningar rörande de mänskliga rättigheterna, såsom romernas situation, behandlingen av flyktingar och migranter, diskriminering mot hbti-personer, rasism, våld mot kvinnor, förhållandena för förvarstagna och mediefriheten i medlemsstaterna, för att kunna upprätthålla trovärdigheten och konsekvensen i den externa människorättspolitiken.

5.  Europaparlamentet håller fast vid att EU måste föra en konsekvent politik mot problem som ockupation eller annektering av territorier, och påminner om att internationell humanitär rätt bör vara ledstjärnan för EU:s politik i alla dylika situationer.

6.  Europaparlamentet tar bestämt avstånd från annekteringar, ockupationer och kolonialiseringar av territorier och vidhåller folkens oförytterliga rätt till självbestämmande.

7.  Europaparlamentet anser att EU och medlemsstaterna, för att infria sin utfästelse om att främja mänskliga rättigheter och demokrati i världen, måste iaktta konsekvens och samstämmighet i sina uttalanden och se till att deras budskap vinner gehör.

8.  Europaparlamentet framhåller dessutom vikten av ett fördjupat samarbete mellan kommissionen, rådet, utrikestjänsten, parlamentet och EU-delegationerna, för att EU:s politik för mänskliga rättigheter och demokrati överlag ska bli mera konsekvent och mer markant stå i centrum för all EU-politik med inriktning på omvärlden, framför allt inom de områden som hänger samman med utveckling, säkerhet, sysselsättning, migration, handel och teknik.

9.  Europaparlamentet uppmanar EU att förbättra och systematisera den fulla omfattningen av hur dess egen politik påverkar mänskliga rättigheter och att se till att dessa analyser används för omläggning av politiken såsom en konsekvens. Parlamentet uppmanar EU att ta fram effektivare mekanismer för att dess politik ska få maximal positiv inverkning på mänskliga rättigheter samt för att skadeverkningarna ska begränsas och lindras och för att de invånare som drabbas ska ges bättre tillgång till rättsmedel.

10.  Europaparlamentet påpekar sitt långvariga engagemang för främjande av mänskliga rättigheter och demokratiska värden, något som framgår bland annat av den årliga utdelningen av Sacharovpriset för tankefrihet, av det arbete som görs i underutskottet för mänskliga rättigheter och av de månatliga plenardebatterna och resolutionerna om fall av brott mot mänskliga rättigheter, demokratin och rättsstatsprincipen.

11.  Europaparlamentet uttalar sin djupa oro över att värdefulla arkeologiska fyndplatser som är en del av världens gemensamma kulturarv avsiktligen och systematiskt utplundras och förintas av terroristorganisationer och krigförande grupper som bekostar sina våldshandlingar genom illegal handel med stulen konst med syftet att destabilisera befolkningarna och undergräva deras kulturella identitet. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att, i samverkan med FN och Unesco, motverka den illegala handeln med konstskatter från konfliktområden samt ta fram initiativ för att skydda kulturarvet i konfliktområden. Parlamentet uppmanar kommissionen att betrakta avsiktligt förintande av mänsklighetens kollektiva arv som brott mot mänskligheten och således också vidta rättsliga åtgärder mot det.

EU:s politiska instrument för främjandet av mänskliga rättigheter och demokrati runt om i världen

EU:s årsrapport om mänskliga rättigheter och demokrati i världen

12.  Europaparlamentet välkomnar antagandet av EU:s årsrapport om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2014. Parlamentet anser årsrapporten som ett oumbärligt redskap för granskning av, information om och debatt kring EU:s politik för mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatlighet i världen. Utrikestjänsten och kommissionen uppmanas att säkerställa en övergripande uppföljning av de problem som tas upp i årsrapporten, medräknat konkreta förslag för att lösa dem, samt ökad samstämmighet mellan de olika rapporterna om EU:s yttre åtgärder för mänskliga rättigheter och demokrati.

13.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till vice ordföranden/den höga representanten att föra en diskussion med ledamöterna av Europaparlamentet vid två plenarsammanträden per år, den ena gången när EU:s årsrapport läggs fram och den andra gången såsom svar på parlamentets rapport. Parlamentet understryker att skriftliga svar från kommissionen och utrikestjänsten på parlamentets resolution om årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati spelar en viktig roll i de interinstitutionella förbindelserna, eftersom de möjliggör en systematisk och djupgående uppföljning av alla punkter som tagits upp av parlamentet.

14.  Europaparlamentet berömmer utrikestjänsten och kommissionen för deras uttömmande rapportering om vad EU under 2014 gjort inom området mänskliga rättigheter och demokrati. Parlamentet menar ändå att det skulle gå att förbättra det nuvarande formatet för årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati, genom att man gav en bättre överblick över de konkreta resultaten av EU:s verksamhet för mänskliga rättigheter och demokrati i tredjeländer samt de framsteg som gjorts, och gjorde formatet mera läsarvänligt. Dessutom efterlyser parlamentet rapportering om åtgärder som vidtagits som svar på parlamentets resolutioner om fall av brott mot mänskliga rättigheter, demokratin och rättsstatsprincipen.

15.  Europaparlamentet rekommenderar med tanke på detta att utrikestjänsten ska gå mera analytiskt till väga vid sammanställandet av årsrapporten och samtidigt fortsätta att rapportera om genomförandet av EU:s strategiska ram och av handlingsplanen. Parlamentet menar att årsrapporten inte bara bör framhålla EU:s resultat och bästa praxis inom området, utan också ange dels vilka utmaningar och begränsningar som EU stöter på i sitt arbete för att främja mänskliga rättigheter och demokrati i tredjeländer, dels vilka lärdomar som kan dras med tanke på konkret verksamhet under kommande år.

16.  Europaparlamentet håller fast vid att landsrapporterna i årsrapporten bör vara mindre beskrivande och mindre statiska och i stället bättre återspegla genomförandet av landstrategierna för mänskliga rättigheter, samt ge en överblick av resultatet av EU:s verksamhet på ort och ställe.

EU:s strategiska ram och (den nya) handlingsplanen för mänskliga rättigheter och demokrati

17.  Europaparlamentet upprepar sin åsikt att antagandet av EU:s strategiska ram och den första handlingsplanen för mänskliga rättigheter och demokrati 2012 var en viktig milstolpe för EU:s arbete med att undantagslöst integrera mänskliga rättigheter och demokrati i sina förbindelser med omvärlden.

18.  Europaparlamentet välkomnar att rådet i juli 2015 antog en ny handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati för perioden 2015–2019. Parlamentet berömmer utrikestjänsten för dess samråd med kommissionen, parlamentet, medlemsstaterna, det civila samhället samt regionala och internationella organisationer vid utvärderingen av den första handlingsplanen och utarbetandet av den nya handlingsplanen.

19.  Europaparlamentet välkomnar att EU på nytt utfäst sig att främja och skydda mänskliga rättigheter och stödja demokratin i hela världen. Parlamentet konstaterar att syftet med handlingsplanen är att EU ska kunna gå mera fokuserat, systematiskt och samordnat till väga inom området mänskliga rättigheter och demokrati samt förstärka effekterna av EU:s politik och redskap på ort och ställe. Parlamentet stöder i detta sammanhang att fem strategiska åtgärdsområden prioriterats.

20.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten, utrikestjänsten, kommissionen, rådet och medlemsstaterna att se till att den nya handlingsplanen genomförs effektivt och konsekvent. Parlamentet uppmärksammar särskilt att man måste få de redskap som EU använder för att främja respekten för mänskliga rättigheter och demokrati i världen att fungera mera effektivt och maximera deras lokala inverkan. Parlamentet betonar nödvändigheten av snabba och lämpliga reaktioner på kränkningar av de mänskliga rättigheterna och upprepar vikten av förstärkta insatser för att integrera mänskliga rättigheter och demokrati i EU:s alla yttre åtgärder, också på hög politisk nivå.

21.  Europaparlamentet betonar att det är en förutsättning för att de ambitiösa målen i den nya handlingsplanen ska uppnås, att EU anslår tillräckligt med resurser och sakkunskap för detta ändamål, både i form av mänskliga resurser i delegationerna och högkvarteren och i form av penningmedel till projekt.

22.  Europaparlamentet upprepar att det behövs en fast samsyn och bättre samordning mellan medlemsstaterna och EU-institutionerna för att man på ett enhetligt och konsekvent sätt ska kunna främja agendan för mänskliga rättigheter och demokrati. Parlamentet påminner om att handlingsplanen gäller både EU och medlemsstaterna. Därför betonar parlamentet med eftertryck att medlemsstaterna utan undantag bör engagera sig mera i att genomföra handlingsplanen och EU:s strategiska ram, och ta dem som modell för sitt eget arbete för mänskliga rättigheter och demokrati, både bilateralt och multilateralt. Parlamentet ser positivt på den planerade interimsutvärderingen av den nya handlingsplanen och betonar betydelsen av allomfattande samråd för att konsekvent ge uttryck för de resultat som uppnåtts med integrering av människorättsfrågor.

23.  Europaparlamentet uppmanar här med kraft rådet (utrikes frågor) att regelbundet dryfta frågor om demokrati och mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmanar än en gång rådet (utrikes frågor) att årligen hålla en offentlig debatt om EU:s verksamhet inom området mänskliga rättigheter och demokrati.

24.  Europaparlamentet berömmer utrikestjänsten och kommissionen för deras rapportering om genomförandet av den första handlingsplanen och väntar sig att denna rapportering ska fortsätta inom ramen för den nya handlingsplanen. Parlamentet påminner dessutom om sin fasta föresats att nära anknytas till och rådfrågas om genomförandet av den nya handlingsplanen.

25.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att, i samverkan med samtliga kommissionsledamöter, utarbeta ett program som integrerar mänskliga rättigheter i olika delar av EU:s verksamhet, i synnerhet på områdena utveckling, migration, miljö, sysselsättning, uppgiftsskydd på internet, handel, investeringar, teknik och näringsliv.

En översikt av EU:s andra politiska instrument

Uppdraget för EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter

26.  Europaparlamentet påminner om att EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter har ett viktigt uppdrag för att unionen ska bli mera synlig och effektiv när det gäller att skydda och främja mänskliga rättigheter och demokratiska principer runt om i världen. Parlamentet berömmer den nuvarande uppdragsinnehavaren för hans betydande resultat och för att han regelbundet stått i kontakt med parlamentet och det civila samhället.

27.  Europaparlamentet välkomnar att den särskilda representantens uppdrag förlängts till februari 2017 och upprepar sin begäran att uppdraget ska göras bestående. Parlamentet vill därför att uppdraget ses över, så att den särskilda representanten får initiativrätt, lämpliga personalresurser och ekonomiska resurser samt möjlighet att uttala sig offentligt, rapportera om resultaten av besök i tredjeländer och meddela EU:s ståndpunkt i människorättsfrågor, för att stärka den särskilda representantens roll genom att göra den mera synlig och effektiv.

28.  Europaparlamentet uppmanar än en gång rådet att i uppdraget för EU:s särskilda representanter för olika geografiska områden föreskriva att de ska samarbeta nära med EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter.

Landstrategier för mänskliga rättigheter och EU-delegationernas roll

29.  Europaparlamentet konstaterar att kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik har godkänt 132 landstrategier för mänskliga rättigheter efter samfällda insatser från EU-delegationerna, EU-institutionerna och medlemsstaterna. Parlamentet upprepar sitt stöd för målet med dessa strategier, som består i att anpassa EU:s verksamhet efter den särskilda situationen och de särskilda behoven i varje enskilt land. Parlamentet påpekar att dessa strategier hela tiden måste utvärderas och vid behov anpassas, och efterlyser ytterligare förbättring av samarbetet, informationsgången och uppgiftsutbytet mellan EU-delegationerna, medlemsstaternas ambassader och EU-institutionerna när det gäller att utarbeta och genomföra landstrategierna för mänskliga rättigheter.

30.  Europaparlamentet upprepar att ledamöterna av Europaparlamentet bör få ta del av innehållet i strategierna i lämplig form, för att de vederbörligen ska kunna utföra sina uppgifter på ett insynsvänligt sätt. Parlamentet rekommenderar att utrikestjänsten och kommissionen går ut med information om målet för varje enskild strategi för att förbättra insynen i landstrategierna för mänskliga rättigheter. Parlamentet håller fast vid att utrikestjänsten bör ta med tydliga och mätbara framstegsindikatorer i varje enskild strategi.

31.  Europaparlamentet understryker med kraft vikten av att det tas hänsyn till landstrategierna för mänskliga rättigheter på alla nivåer av politiskt beslutsfattande gentemot tredjeländer, också vid förberedandet av politiska högnivådialoger, människorättsdialoger, landstrategidokument och årliga åtgärdsprogram.

32.  Europaparlamentet välkomnar att alla EU-delegationer och alla uppdrag inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP-uppdrag) utsett kontaktpunkter för mänskliga rättigheter och/eller kontaktpunkter för jämställdhet. Parlamentet konstaterar dock att den information som finns offentligt tillgänglig på internet ofta är föråldrad och efterlyser därför en snabb översyn av den.

33.  Europaparlamentet påminner om sin rekommendation till vice ordföranden/den höga representanten och till utrikestjänsten, om att ta fram klara och tydliga verksamhetsriktlinjer för delegationernas kontaktpunkter, för att de ska kunna fungera som verkliga rådgivare i frågor om mänskliga rättigheter och arbeta effektivt, samstämmigt och i en inkluderande anda för att optimera delegationernas arbete. Parlamentet anser att det arbete som görs av kontaktpunkterna för mänskliga rättigheter i lika mån bör stödas av medlemsstaternas diplomatiska personal. Parlamentet anser att kontaktpunkterna för mänskliga rättigheter bör kunna arbeta fullständigt självständigt, utan politisk inblandning och trakasserier från nationella myndigheter i tredjeländer, framför allt i sina kontakter med människorättsaktivister och det civila samhället.

Dialoger och samråd om mänskliga rättigheter

34.  Europaparlamentet erkänner att människorättsdialoger med tredjeländer kan vara ett effektivt verktyg för bilateralt engagemang och samarbete för att främja och skydda mänskliga rättigheter, under förutsättning att dialogerna inte blir ett självändamål utan ett sätt att utverka särskilda åtaganden och resultat från motparterna. Därför välkomnar och uppmuntrar parlamentet att det inletts människorättsdialoger med allt flera länder, såsom Myanmar/Burma. I detta sammanhang ser parlamentet t.ex. positivt på den sjätte omgången i människorättsdialogen mellan EU och Moldavien.

35.  Europaparlamentet uppmanar med kraft vice ordföranden/den höga representanten och utrikestjänsten att låta sina människorättsdialoger och motsvarande seminarier med det civila samhället präglas av en tydlig resultatinriktning som återspeglar landstrategierna för mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmanar med kraft utrikestjänsten att konsekvent ta med en förberedande dialog med det civila samhällets organisationer, vilken automatiskt bör bli en del av själva människorättsdialogen. Vidare håller parlamentet fast vid att vice ordföranden/den höga representanten, EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter och utrikestjänsten under människorättsdialogerna systematiskt ska ta upp enskilda fall som berör människorättsförsvarare som är utsatta för risker eller sitter i fängelse, politiska fångar och människorättskränkningar, och göra det på ett ansvarsfullt och insynsvänligt sätt. Parlamentet anser det centralt att utrikestjänsten systematiskt ser till att alla utfästelser som gjorts under var och en av människorättsdialogerna faktiskt också infrias.

36.  Europaparlamentet uppmanar på nytt utrikestjänsten att i samarbete med det civila samhällets organisationer och människorättsorgansationer utveckla en heltäckande mekanism för övervakning och översyn av hur människorättsdialogerna fungerar, för att resultaten av dem ska kunna förbättras. Parlamentet anser att man, om dessa dialoger ideligen misslyckas, bör dra politiska slutsatser och tillgripa alternativa redskap som stöd till människorättsfrämjandet i det berörda landet. I detta avseende konstaterar parlamentet att människorättsdialogen med Ryssland inställdes 2014 och att människorättsdialogerna med Kina och Vitryssland inte har gett något resultat. Parlamentet uppmanar därför med kraft utrikestjänsten att genomgripande ompröva sin strategi för mänskliga rättigheter gentemot Ryssland och Kina.

37.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess delegationer att tillsammans med det civila samhället intensifiera sin politiska dialog med stater som gör sig skyldiga till kränkningar av de mänskliga rättigheterna, demokratin och rättsstatsprincipen. Parlamentet vidhåller att den politiska människorättsdialogen mellan EU och tredjeländer måste omfatta en mer inkluderande och heltäckande definition av förbudet mot diskriminering av bl.a. hbti-personer och diskriminering på grund av religion eller övertygelse, kön, ras eller etniskt ursprung, ålder, funktionshinder eller sexuell läggning. Parlamentet understryker att utvecklingsbiståndet, i synnerhet till länder med svaga resultat vad gäller både utveckling av och respekt för de mänskliga rättigheterna, visserligen bör upprätthållas och rentav stärkas, men att det företrädesvis bör förmedlas via organisationer i det civila samhället och icke-statliga lokala partner samt bör övervakas systematiskt och åtföljas av åtaganden från regeringarnas sida om att förbättra situationen för de mänskliga rättigheterna på plats.

38.  Europaparlamentet erkänner vikten av kompletterande åtgärder mot enskilda personer i auktoritära regimer (målinriktade sanktioner såsom frysning av tillgångar eller reseförbud), om dialogerna hela tiden skulle misslyckas.

EU:s riktlinjer om mänskliga rättigheter

39.  Europaparlamentet välkomnar att rådet i maj 2014 antog EU:s riktlinjer om mänskliga rättigheter vad gäller yttrandefrihet online och offline. Parlamentet påminner dock om sin begäran om att utrikestjänsten ska förtydliga urvalsprocessen för vilka ämnen som ska omfattas av EU:s riktlinjer och även samråda med parlamentet och det civila samhället om denna fråga innan urvalet sker.

40.  Europaparlamentet uppmanar än en gång vice ordföranden/den höga representanten och utrikestjänsten att effektivt genomföra EU:s riktlinjer om internationell humanitär rätt,(38) också i anslutning till konflikter i länder som Syrien, Irak, Libyen och Ukraina. Här rekommenderar parlamentet att utrikestjänsten ska stödja sådana civilsamhälleliga organisationer som verkar för att statliga och icke-statliga aktörer ska respektera internationell humanitär rätt, och uppmanar dessutom med kraft EU att aktivt använda alla styrmedel som unionen förfogar över för att statliga och icke-statliga aktörer bättre ska respektera internationell humanitär rätt. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att bidra till det aktuella initiativet från Schweiz/Internationella rödakorskommittén om att utöka efterlevnaden av internationell humanitär rätt.

41.  Europaparlamentet understryker med kraft vikten av att genomförandet av EU:s riktlinjer om mänskliga rättigheter, och också genomförandet av EU:s riktlinjer för främjande och skydd av barnets rättigheter, systematiskt bedöms med hjälp av väldefinierade riktmärken. Parlamentet anser att det måste vidtas ytterligare åtgärder för att öka medvetenheten om innehållet i dessa riktlinjer bland utrikestjänstens och EU-delegationernas samt medlemsstaternas utlandsbeskickningars personal, för att riktlinjerna ska genomföras som sig bör. Parlamentet begär på nytt att både organisationer i det civila samhället och människorättsorganisationer ska få medverka aktivare vid urvalet, utarbetandet, utvärderingen och översynen av riktlinjerna.

Mänskliga rättigheter och demokrati i EU:s strategier och instrument för yttre förbindelser

42.  Europaparlamentet påminner om att EU förbundit sig att ställa mänskliga rättigheter och demokrati i centrum för sina förbindelser med tredjeländer. Därför betonar parlamentet att främjandet av mänskliga rättigheter och demokratiska principer behöver stöd via all EU-politik och alla lämpliga finansieringsinstrument med inriktning på omvärlden, såsom utvidgnings- och grannskapspolitiken, den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, liksom politiken för utveckling, handel, migration samt rättvisa och inrikes frågor. I detta sammanhang välkomnar parlamentet EU:s senaste insatser för att inkludera människorättskränkningar i matrisen för tidig varning i samband med krisförebyggande åtgärder.

43.  Europaparlamentet betonar EU:s fördragsenliga skyldighet att se till att hela dess yttre politik och verksamhet utformas och genomförs på ett sätt som befäster och stöder mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen.

44.  Europaparlamentet anser att EU:s finansieringsinstrument för yttre åtgärder är ett viktigt redskap för att främja och försvara värden med anknytning till demokrati och mänskliga rättigheter utomlands. Parlamentet upprepar att det behövs bättre konsekvens mellan olika temainriktade och geografiska instrument.

45.  Europaparlamentet noterar kommissionens insatser för att infria sin utfästelse om att ta med bestämmelser om de mänskliga rättigheterna i sina konsekvensbedömningar av lagstiftningsförslag och förslag utan lagstiftningskaraktär, genomförandeåtgärder och handelsavtal. Kommissionen uppmanas med eftertryck att förbättra konsekvensbedömningarnas kvalitet, omfattande karaktär och uppföljning samt se till att frågor om de mänskliga rättigheterna systematiskt tas med i dem. Parlamentet framhåller den roll som det civila samhället skulle kunna ha för detta arbete.

Utvidgnings- och grannskapspolitiken

46.  Europaparlamentet påminner om att EU:s utvidgningspolitik är ett av de starkaste redskapen för att stärka respekten för mänskliga rättigheter och demokratiska principer. Parlamentet beklagar att Junckerkommissionen uttryckligen lagt utvidgningen på is, men välkomnar att man under anslutningsförhandlingarna, i samband med de kapitel som behandlar rättsväsendet och de grundläggande rättigheterna samt rättvisa, frihet och säkerhet, har börjat tillämpa den nya strategin, där vederbörlig hänsyn tas till den tid som behövs för att dessa reformer ska hinna genomföras ordentligt.

47.  Europaparlamentet uttrycker oro över att yttrandefriheten och mediefriheten försämrats i vissa utvidgningsländer och i ett antal europeiska grannskapsländer. Parlamentet framhåller det akuta behovet av ökat oberoende för medierna i dessa länder och bättre insyn i vem som äger dem, samt av åtgärder mot att journalister utsätts för politiska och ekonomiska påtryckningar som ofta leder till censur och självcensur. Kommissionen uppmanas att i samband med anslutningsförhandlingar fortsätta övervaka och prioritera respekten för yttrandefriheten och mediefriheten.

48.  Europaparlamentet beklagar djupt att det fortfarande innebär en utmaning att få de rättsliga ramarna för skyddet av minoriteter att tillämpas som sig bör, något som framhölls i kommissionens utvidgningsstrategi för 2014–2015(39). Parlamentet uppmanar utvidgningsländerna att öka sina insatser för att skapa en kultur där minoriteter accepteras, genom att man stärker deras deltagande i beslutsfattandet och förbättrar deras integration i utbildningsväsendet, varvid särskild uppmärksamhet bör ägnas åt romska barn. Parlamentet uppmanar med eftertryck EU att under hela utvidgningsprocessen noggrant övervaka genomförandet av bestämmelserna om skydd för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheterna för personer som tillhör minoriteter, och om bekämpning av alla former av diskriminering, inklusive hatbrott på grund av sexuell läggning och könsidentitet.

49.  Europaparlamentet konstaterar med oro att den demokratiska politiska kulturen försämrats i vissa kandidatländer och potentiella kandidatländer samt i ett antal europeiska grannskapsländer. Parlamentet påminner om att god samhällsstyrning, respekt för rättsstaten, rätten till yttrandefrihet, respekt för de mänskliga rättigheterna, den politiska dialogen, kompromissande och medverkan från alla berörda parters sida i beslutsprocessen står i centrum för demokratiskt styre. Parlamentet konstaterar med lika stor oro att det gått trögt för utvidgningsländerna att förbättra rättsväsendets oberoende och bekämpa korruptionen. Liksom kommissionen uppmanar parlamentet med eftertryck utvidgningsländerna att påvisa att de har genomfört utredningar, lagföringar och slutliga fällande domar på ett trovärdigt sätt.

50.  Mot bakgrund av den pågående översynen av den europeiska grannskapspolitiken påminner Europaparlamentet om att det i EU-fördraget föreskrivs att unionen med närbelägna länder ska utveckla särskilda förbindelser som grundar sig på unionens värderingar, i vilka ingår respekt för mänskliga rättigheter och demokrati(40). Parlamentet påminner även om att EU efter den arabiska våren 2011 har omformulerat sin grannskapspolitik utgående från principen om ”mer för mer”. Syftet med detta var att stärka de demokratiska institutionerna och främja de mänskliga rättigheterna. Parlamentet understryker att de avsevärda utmaningar som unionens grannskap ställts inför under senare år i hög grad har påverkat respekten för mänskliga rättigheter och demokratiska principer. Hit hör t.ex. att instabilitet och konflikter sprider sig i Mellanöstern och Nordafrika och att problemen utnyttjas av extremist- och jihadistgrupper, och också det mänskliga lidande som Rysslands agerande har förorsakat.

51.  Europaparlamentet uttrycker därför sin övertygelse om att den reviderade europeiska grannskapspolitiken bör fortsätta att ha främjandet av mänskliga rättigheter och demokratiska principer i centrum för sin verksamhet. Parlamentet upprepar att främjandet av mänskliga rättigheter och demokrati samtidigt ligger i både partnerländernas och EU:s intresse.

52.  Europaparlamentet betonar att EU bör fortsätta att i grannländerna aktivt stödja såväl demokratiska och effektiva människorättsinstitutioner som det civila samhället och de fria medierna. Som en ljuspunkt i detta sammanhang noterar parlamentet det fortsatta omfattande stödet från det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter och faciliteten för det civila samhället. Parlamentet välkomnar likaledes att det europeiska initiativet för demokrati konsekvent och effektivt har gått in för att i EU:s östra och södra grannskap främja demokrati och respekt för grundläggande fri- och rättigheter, något som konstateras i parlamentets första årsrapport om utvärdering av den verksamhet som bedrivits av detta initiativ(41). Parlamentet uppmuntrar eftertryckligen EU och dess medlemsstater att fortsätta att erbjuda kraftfulla incitament och kunskaper från sina egna övergångsprocesser till stöd för demokratiska reformprocesser i EU:s grannskap.

53.  Europaparlamentet betonar att det är oerhört viktigt att det blir slut på Rysslands aggression i Ukraina och att säkerställa stabilitet och respekt för mänskliga rättigheter.

Mänskliga rättigheter genom handel

54.  Europaparlamentet upprepar sitt stöd för systematiskt införande av människorättsklausuler i samtliga internationella avtal mellan EU och tredjeländer, bl.a. med beaktande av dialogen mellan arbetsmarkandens parter i EU och ILO:s arbetsnormer. Kommissionen uppmanas att effektivt och systematiskt övervaka och utvärdera genomförandet av människorättsklausuler samt att regelbundet rapportera till parlamentet om partnerländernas respekt för mänskliga rättigheter. Parlamentet välkomnar rådets mer systematiska användning av restriktiva åtgärder mot tredjeländer som avsiktligt kränker mänskliga rättigheter. I detta avseende rekommenderar parlamentet att EU, alltid när det förekommer ett grovt människorättsbrott i ett tredjeland med vilket ett avtal har ingåtts, ska vidta konkreta åtgärder för att verkställa lämpliga åtgärder i enlighet med människorättsklausulerna.

55.  Europaparlamentet välkomnar att den nya förordningen om det allmänna preferenssystemet (GSP) (förordning (EU) nr 978/2012) trädde i kraft den 1 januari 2014. Parlamentet ser positivt på att 14 länder hade beviljats GSP+-förmåner vid utgången av 2014 och påminner om att länderna är skyldiga att upprätthålla ratificeringen av 27 internationella nyckelkonventioner samt se till att de genomförs effektivt, i linje med de kriterier som fastställs i dessa konventioner och av EU. Parlamentet ser fram emot att kommissionen senast vid utgången av 2015 ska bedöma detta på ett ärligt och öppet sätt samt rapportera tillbaka till parlamentet och rådet om hur GSP+-förmånstagarna ratificerat och i praktiken genomfört konventionerna. Parlamentet upprepar sin rekommendation att Romstadgan bör inkluderas i den framtida förteckningen över konventioner.

Företag och mänskliga rättigheter

56.  Europaparlamentet anser att handel och mänskliga rättigheter kan gå hand i hand och att näringslivet spelar en viktig roll när det gäller att främja mänskliga rättigheter och demokrati. Parlamentet anser att främjandet av de mänskliga rättigheterna bör bygga på samarbete mellan myndigheterna och den privata sektorn. Parlamentet bekräftar i detta sammanhang på nytt att europeiska företag bör vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att deras verksamhet i tredjeländer bedrivs med respekt för människorättsnormerna. Parlamentet bekräftar likaså än en gång vikten av att EU främjar företagens sociala ansvar främjas och att europeiska företag går i spetsen för att främja internationella normer i fråga om företag och mänskliga rättigheter. Dessutom uppmanar parlamentet EU att aktivt delta i det tolfte mötet i FN:s arbetsgrupp för mänskliga rättigheter och transnationella bolag och andra företag, och att stödja insatser för att anpassa sin politik till OECD:s riktlinjer för multinationella företag. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att delta i debatten om ett rättsligt bindande internationellt instrument för företagande och mänskliga rättigheter inom ramen för FN-systemet.

57.  Med beaktande av ovanstående anser Europaparlamentet att utrikestjänsten bör kräva att EU-delegationerna samarbetar med EU-företag som är verksamma i tredjeländer för att de ska tillförsäkra respekten för mänskliga rättigheter i sin företagsrelaterade verksamhet. Vidare påminner parlamentet om sin begäran att EU-delegationerna ska låta respekten för mänskliga rättigheter i samband med företagsverksamhet ingå såsom en prioritering i lokala förslagsinfordringar inom ramen för det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter (EIDMR), och att EU-delegationerna ska göra allt som behövs för att skydda människorättsförsvarare i enlighet med EU:s riktlinjer för människorättsförsvarare.

58.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att före utgången av 2015 rapportera om EU-medlemsstaternas genomförande av FN:s vägledande principer för företagande och mänskliga rättigheter(42),

59.  Europaparlamentet uppmanar EU att göra en samordnad insats mot markrofferi, genom att främja lämpliga skyddsgarantier för att förhindra markrofferi i de berörda länderna och bland EU-företag och övriga europeiska företag som är verksamma i dessa länder.

60.  Europaparlamentet uppmanar EU att utveckla ett pilotprojekt om de mänskliga rättigheternas odelbarhet, om markfrågor (markrofferi och tvångsförflyttning) och om hur konsekvent EU:s politik är i detta hänseende. Parlamentet uppmanar EU att rapportera om sina överväganden när det gäller anslutning till det fakultativa protokollet till den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, såsom EU utfäst sig i sin handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati 2015–2019.

Mänskliga rättigheter och utveckling

61.  Europaparlamentet anser att utvecklingssamarbete bör gå hand i hand med främjande av mänskliga rättigheter och demokratiska principer. Här påminner parlamentet om FN:s uttalande att utvecklingsmålen inte kan uppnås fullt ut om man inte har ett människorättsbaserat tillvägagångssätt. Parlamentet påminner också om att EU utfäst sig att stödja partnerländerna och att i det sammanhanget ta hänsyn till deras situation i utvecklingshänseende och deras framsteg med mänskliga rättigheter och demokrati. Parlamentet uppmuntrar att tydligt definierade resultatramar tas med i alla instrument för att säkerställa integrering av marginaliserade och utsatta grupper och för att integrera ett människorättsbaserat tillvägagångssätt i all politik.

62.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens arbetsdokument om ett rättighetsbaserat tillvägagångssätt för EU:s utvecklingssamarbete, med inbegripande av alla mänskliga rättigheter, också kvinnors och flickors rättigheter, vilket offentliggjordes i april 2014 och välkomnades av rådet. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att övervaka genomförandet av det rättighetsbaserade tillvägagångssättet och se till att mänskliga rättigheter och utvecklingssamarbete förstärker varandra ömsesidigt på ort och ställe. Parlamentet uppmanar kommissionen att stå till tjänst med en insynsvänlig och offentlig bedömning av hur EU:s verktygslåda för det rättighetsbaserade tillvägagångssättet har genomförts. Parlamentet uppmanar eftertryckligen EU att stärka sin roll som ihärdig förespråkare för de mänskliga rättigheterna i världen genom att på ett effektivt, enhetligt och genomtänkt sätt använda samtliga tillgängliga styrmedel för att främja och skydda de mänskliga rättigheterna och deras försvarare samt bedriva en effektiv politik för utvecklingsbistånd, i linje med mål nr 16 i målen för hållbar utveckling.

63.  Europaparlamentet välkomnar att den ambitiösa agendan för hållbar utveckling fram till 2030 antagits vid FN:s särskilda toppmöte i New York och att EU spelat en ledande roll i denna process. Parlamentet välkomnar framför allt att sådana grundläggande värden för EU som mänskliga rättigheter och god samhällsstyrning har tagits med. Parlamentet ser positivt på att den nya agendan har en klar förankring i åtaganden om mänskliga rättigheter och att dess 17 mål och 169 delmål syftar till att mänskliga rättigheter ska bli verklighet för alla. Parlamentet delar den uppfattning som ligger till grund för detta dokument, nämligen att vi behöver en värld med allmän respekt för de mänskliga rättigheterna och människans värdighet, rättsstatsprincipen, rättvisa, jämlikhet och icke-diskriminering, liksom respekt för ras, etnisk tillhörighet och kulturell mångfald samt för lika möjligheter, så att mänsklighetens potential fullt ut kan förverkligas och så att vi får ett bidrag till delat välstånd. Parlamentet betonar att man måste se till att Agenda 2030 för hållbar utveckling och dess övervakningsåtgärder och kommande genomförandeåtgärder från alla berörda parters sida, inklusive det civila samhället och den privata sektorn, underbyggs av en människorättsstrategi och en jämställdhetsbaserad strategi samt målen med fattigdomsutrotning, bekämpning av ojämlikhet och socialt utanförskap och demokratisering av ekonomin.

64.  Europaparlamentet understryker vikten av en konsekvent politik för utveckling för att vi ska kunna förverkliga den nya agendan för hållbar utveckling. Parlamentet påpekar att det människorättsbaserade tillvägagångssättet bör leda till en fördjupad förståelse av vad en konsekvent politik för utveckling innebär, eftersom det inte går att göra framsteg i riktning mot hållbar utveckling och fattigdomsutrotning om man inte åtgärdar hindren för förverkligandet av rättigheter.

65.  Europaparlamentet bekräftar än en gång det akuta behovet av åtgärder mot den världsomfattande börda som fattigdomsrelaterade och försummade sjukdomar innebär. Parlamentet efterlyser en ambitiös och långsiktig politisk strategi och handlingsplan för global hälsa, innovation och tillgång till läkemedel, som bland annat omfattar investeringar i forskning och utveckling, för att slå vakt om rätten till en levnadsstandard som är tillräcklig för att alla människor ska vara friska och må bra, utan någon diskriminering på grund av ras, religion, politisk övertygelse, ekonomiska eller sociala villkor, könsidentitet eller sexuell läggning.

66.  Europaparlamentet betonar att man i handlingsplanen från Addis Abeba åtog sig att säkerställa ett universellt socialt grundskydd, ett allmänt sjukvårdssystem och grundläggande offentliga tjänster för alla, inbegripet hälso- och sjukvård och utbildning.

67.  Europaparlamentet ser positivt på det vägledningsdokument om terroristbekämpning som sammanställdes av utrikestjänsten och kommissionen och godkändes av rådet i syfte att säkerställa respekt för mänskliga rättigheter vid planering och genomförande av projekt om stöd till terroristbekämpning tillsammans med tredjeländer. Parlamentet uppmanar utrikestjänsten och kommissionen att se till att dokumentet genomförs effektivt, inledningsvis genom att ge det en omfattande spridning. I detta sammanhang påpekar parlamentet att respekten för de grundläggande rättigheterna och friheterna är grunden för en framgångsrik terrorismbekämpningspolitik, inbegripet användningen av digital övervakningsteknik. Parlamentet stöder de internationella insatserna för att få ett slut på de människorättskränkningar som begås av Isis/Daish.

Urbefolkningars rättigheter

68.  Europaparlamentet uppmanar utrikestjänsten, kommissionen och medlemsstaterna att stödja översynen av uppdraget för expertmekanismen om urbefolkningarnas rättigheter, i överensstämmelse med slutdokumentet från världskonferensen om urbefolkningar (FN:s generalförsamlings resolution 69/2(43)), i syfte att övervaka, utvärdera och förbättra genomförandet av förklaringen om urbefolkningars rättigheter. Parlamentet uppmanar med eftertryck medlemsstaterna att begära att alla innehavare av mandat för särskilda förfaranden ägnar särskild uppmärksamhet åt frågor som rör kvinnor och flickor i urbefolkningar, och att systematiskt rapportera om sådana frågor till FN:s råd för mänskliga rättigheter. Utrikestjänsten och medlemsstaterna uppmanas eftertryckligen att aktivt stödja utvecklingen av den systemomfattande handlingsplanen för urbefolkningar, i enlighet med begäran i FN:s generalförsamlings resolution från september 2014, särskilt när det gäller att anordna regelbundna samråd med urbefolkningar som ett led i denna process. Parlamentet beklagar djupt att personer med psykiska störningar i vissa västafrikanska områden kedjas fast vid träd i skogarna eller överges på gatan, eftersom detta är en vitt utbredd praxis som lokalsamhällena godtar.

EU-åtgärder i fråga om migration och flyktingar

69.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över och sin solidaritet med de talrika flyktingar och migranter som utsätts för svåra människorättskränkningar eftersom de är offer för konflikter, förföljelse, misslyckanden från statsmakternas sida, liksom för nätverk som verkar för olaglig invandring, människohandel, människosmuggling, extremistgrupper och förbrytarligor. Parlamentet uttrycker sin djupa sorg över de tragiska dödsfallen bland människor som försökt nå EU:s yttre gränser.

70.  Europaparlamentet betonar att de bakomliggande orsakerna till migrationsströmmar akut måste åtgärdas och att man därför måste gripa sig an flyktingkrisens yttre dimension, bland annat genom att finna varaktiga lösningar på konflikter i vårt grannskap, genom att bygga upp samarbete och partnerskap med berörda tredjeländer samt genom EU:s utrikespolitik. Parlamentet understryker att det behövs ett heltäckande och människorättsbaserat tillvägagångssätt när det gäller migration, och uppmanar EU att stärka sitt samarbete med FN och dess organ, regionala organisationer, regeringar och icke-statliga organisationer, för att åtgärda de bakomliggande orsakerna till migrationsströmmar och förbättra situationen i flyktingläger i närheten av konfliktområden. Parlamentet uppmanar än en gång EU att se till att alla avtal om migrationssamarbete och återtagande som ingås med tredjeländer respekterar folkrätten. Parlamentet påminner om att en global migrationsstrategi är nära förknippad med utvecklingspolitik och humanitär politik, däribland inrättandet av humanitära korridorer och utfärdandet av visum av humanitära skäl, liksom andra utrikespolitiska strategier. Parlamentet noterar uppdraget Eunavfor Med, som utförs i Medelhavsområdet av EU-ländernas sjöstridskrafter mot människosmugglare och människohandlare. Parlamentet betonar även det akuta behovet av att utveckla en kraftfullare politik på unionsnivå för att ta itu med de trängande frågorna rörande migranter och flyktingar och finna en effektiv, rättvis och hållbar mekanism för bördefördelning bland medlemsstaterna. Parlamentet understryker de åtgärder som kommissionen föreslog den 9 september 2015 för att åtgärda flyktingkrisen, t.ex. den planerade översynen av Dublinförordningen.

71.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att utöka sitt stöd för kampen mot människohandel genom utrikespolitiken, med särskilt fokus på skydd av offer och i synnerhet minderåriga. Parlamentet är starkt av den åsikten att EU bör förstärka samarbetet med tredjeländer och andra relevanta aktörer för att utbyta bästa praxis och bidra till att upplösa internationella nätverk för människohandel. Parlamentet upprepar att alla EU-medlemsstater måste genomföra EU:s direktiv om förebyggande och bekämpande av människohandel och om skydd av dess offer(44) och strategin för utrotande av människohandel 2012–2016(45).

72.  Europaparlamentet påminner om att 17,5 miljoner personer fördrevs 2014 på grund av klimatrelaterade katastrofer. Folkomflyttningarna påverkar framför allt de södra regionerna, som är mest utsatta för konsekvenserna av klimatförändringarna. 85 procent av dessa omflyttningar sker i utvecklingsländer, främst inom ett land eller inom delar av länder. Parlamentet påpekar att EU:s medlemsstater enligt millennieutvecklingsmålen åtagit sig att öronmärka 0,7 procent av BNP för att finansiera utvecklingsbiståndet.

73.  Europaparlamentet uppmanar EU att aktivt delta i diskussionen om begreppet ”klimatflykting”, inbegripet dess eventuella juridiska definition enligt folkrätten eller alla rättsligt bindande internationella avtal.

74.  Europaparlamentet upprepar sitt krav på en gemensam ståndpunkt från EU om användningen av bestyckade drönare, där mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt upprätthålls och som bör ta upp frågor som den rättsliga ramen, proportionalitet, ansvarsskyldighet, skydd av civila och öppenhet. Parlamentet uppmanar än en gång eftertryckligen EU att förbjuda utveckling, produktion och användning av helt självstyrande vapen som gör det möjligt att genomföra attacker utan mänsklig medverkan. Parlamentet uppmanar EU att motsätta sig och förbjuda utomrättsliga och riktade dödanden och att åta sig att säkerställa lämpliga åtgärder i enlighet med nationella och internationella rättsliga förpliktelser när det finns rimliga skäl att anta att en person eller en grupp inom dess jurisdiktion kan knytas till ett olagligt riktat dödande i utlandet.

Internationella kultur- och idrottsevenemang och de mänskliga rättigheterna

75.  Europaparlamentet är allvarligt oroat över att vissa stora idrottsevenemang allt oftare anordnas i auktoritära stater där det förekommer kränkningar av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Parlamentet betonar att det behövs kampanjer för att öka medvetenheten bland allmänheten om nödvändigheten av att säkerställa bestämmelser om mänskliga rättigheter i anslutning till idrottsevenemang, som även tar upp problemet med tvångsprostitution och människohandel. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att aktivt ta upp denna fråga i FN:s råd för mänskliga rättigheter och andra multilaterala forum, liksom med nationella idrottsförbund, näringslivsaktörer och organisationer i det civila samhället för att säkerställa fullständig respekt för de mänskliga rättigheterna under sådana evenemang, bland annat genom att respekten för mänskliga rättigheter görs till ett utslagskriterium vid tilldelningen av värdskapet för stora internationella idrottsevenemang. I detta avseende uppmärksammar parlamentet framför allt fotbolls-VM i Ryssland 2018 och i Qatar 2022 samt OS i Beijing 2022.

EU:s verksamhet inom multilaterala organisationer

76.  Europaparlamentet upprepar sitt fulla stöd till EU:s starka engagemang för främjande av mänskliga rättigheter och demokratiska principer genom samarbete med FN:s och dess fackorgans strukturer samt med Europarådet, OSSE och OECD, i enlighet med artiklarna 21 och 220 i EU-fördraget. Parlamentet välkomnar därför antagandet av målen för hållbar utveckling.

77.  Europaparlamentet upprepar dessutom vikten av att EU aktivt och konsekvent engagerar sig i alla FN-mekanismer för mänskliga rättigheter, framför allt FN:s generalförsamlings tredje kommitté och FN:s råd för mänskliga rättigheter. Parlamentet erkänner de insatser som gjorts av utrikestjänsten, EU-delegationerna i New York och Genève och medlemsstaterna för att EU ska bli mer konsekvent i människorättsfrågor på FN-nivå. Parlamentet uppmanar EU att göra mer för att få sin röst hörd, också genom att intensifiera de allt oftare förekommande tvärregionala initiativen samt genom att agera som medförslagsställare till resolutioner och gå i bräschen för dem.

78.  Europaparlamentet påminner om vikten av att bibehålla den institutionaliserade praxisen med att sända en parlamentarisk delegation till FN:s generalförsamling. Parlamentet välkomnar att denna praxis återupptagits 2015, inför det 28:e mötet i FN:s råd för mänskliga rättigheter.

79.  Europaparlamentet framhåller att det är en absolut förutsättning för att FN:s råd för mänskliga rättigheter ska framstå som mera trovärdigt och legitimt att alla dess medlemmar rättar sig efter de högst ställda normerna för mänskliga rättigheter och fullgör sina åtaganden på detta område. Parlamentet anser att mänskliga rättigheter måste främjas, utvecklas och befästas i alla internationella forum. Parlamentet uppmanar kommissionen att offentligt rapportera om den verksamhet den bedriver för att främja agendan för mänskliga rättigheter och stärka redovisningsskyldigheten och ansvaret i fråga om mänskliga rättigheter inom internationella organisationer som WTO och Världsbanken (BIRD, IFC, MIGA).

80.  Europaparlamentet bekräftar på nytt sitt starka engagemang till förmån för att de allvarligaste brott som berör det internationella samfundet inte längre ska få gå ostraffade och för att offren för krigsbrott, brott mot mänskligheten och folkmord ska ges rättvisa, och upprepar därför sitt starka stöd till Internationella brottmålsdomstolen. Parlamentet anser det beklagligt att ingen stat ratificerat Romstadgan under 2014. Man har ett ansvar för att det ska bli slut med straffriheten och för att de som gjort sig skyldiga till folkmord, brott mot mänskligheten och krigsbrott ska lagföras, vilket även omfattar brott som handlar om sexuellt våld. Parlamentet uttrycker allvarlig oro över att ett flertal arresteringsorder fortfarande inte har verkställts. Parlamentet uppmanar eftertryckligen EU att fortsätta sitt kraftfulla diplomatiska och politiska stöd till att stärka och bygga ut förhållandet mellan Internationella brottmålsdomstolen och FN, särskilt inom FN:s säkerhetsråd, liksom i sina bilaterala förbindelser och alla andra forum. EU och dess delegationer och medlemsstater uppmanas att utöka sina insatser för att främja Romstadgans universalitet samt ratificeringen och ett verkningsfullt genomförande av den. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ge Internationella brottmålsdomstolen de resurser den behöver och att förbättra deras stöd till det internationella straffrättssystemet, bland annat via ekonomiskt stöd till aktörer i det civila samhället t.ex. inom ramen för det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter (EIDMR). Parlamentet yrkar på att EU:s verktygslåda för komplementaritet mellan internationell och nationell rätt från 2013 ska genomföras.

81.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att i dialoger av alla slag med tredjeländer aktivt arbeta för Internationella brottmålsdomstolen och för att dess beslut måste verkställas.

Att stärka respekten för de mänskliga rättigheterna i världen

Tankefrihet, samvetsfrihet och religions- eller trosfrihet

82.  Europaparlamentet påminner om att tanke-, samvets-, religions- och trosfriheten är en grundläggande mänsklig rättighet, något som erkänts i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och dessutom garanterats i artikel 18 i FN:s internationella konvention om medborgerliga och politiska rättigheter. Parlamentet påminner också om att denna rättighet står i växelverkan med andra mänskliga rättigheter och grundläggande friheter och innefattar rätten att tro eller inte tro och friheten att utöva teistisk, icke-teistisk eller ateistisk övertygelse samt rätten att fritt välja, ändra och överge eller återvända till sin övertygelse. Parlamentet uttrycker sin oro över att vissa länder fortfarande inte följer FN:s normer och tillgriper förtryck från statens sida, vilket kan innefatta kroppsstraff, fängelsestraff, skyhöga böter och rentav dödsstraff. Allt detta är något som kränker religions- eller trosfriheten. Parlamentet är oroat över den ökande förföljelsen av religiösa grupper eller trossamfund, medräknat kristna, och den olaga skadegörelsen på deras mötesplatser.

83.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att öka sina insatser i syfte att bidra till utrotning av alla former av religiös diskriminering och att främja den interreligiösa dialogen i sina kontakter med tredjeländer. Parlamentet begär konkreta åtgärder för skydd av religiösa minoriteter, icke-troende, apostater och ateister som fallit offer för hädelselagar, och uppmanar EU och medlemsstaterna att gå in för att sådana lagar ska upphävas. Parlamentet välkomnar EU:s åtagande att främja religions- och trosfrihet i internationella forum, bland annat genom att stödja mandatet för FN:s särskilda rapportör om religions- och trosfrihet. Parlamentet ger sitt fulla stöd till EU:s praxis att gå i ledningen för tematiska resolutioner om detta ämne i FN:s råd för mänskliga rättigheter och i FN:s generalförsamling. Parlamentet efterlyser konkreta mått och steg för att EU:s riktlinjer för främjande och skydd av religions- och trosfrihet ska genomföras effektivt och förbättras. Parlamentet framhåller att åtgärder bör vidtas både i internationella och regionala forum genom att man i enlighet med artikel 17 i EUF-fördraget upprätthåller en öppen, tydlig och regelbunden dialog med religiösa sammanslutningar och samfund, bland annat via EU:s delegationer. Parlamentet framhåller likaledes att EU:s personal vid högkvarter och i delegationer bör tillförsäkras systematisk och konsekvent utbildning.

EU:s insatser mot dödsstraffet

84.  Europaparlamentet välkomnar det gemensamma uttalandet från vice ordföranden/den höga representanten och Europarådets generalsekreterare(46) i oktober 2014, där de kraftfullt och ovillkorligt motsatte sig dödsstraffet i samtliga fall och under alla omständigheter. Parlamentet vidhåller att EU bör ha som ett av sina centrala mål när det gäller mänskliga rättigheter att dödsstraffet ska avskaffas i hela världen. Parlamentet konstaterar att stödet till tredjeländer för bekämpning av narkotikabrottslighet bör syfta till att avskaffa dödsstraffet för narkotikarelaterade brott. Parlamentet yrkar på att EU och medlemsstaterna vid den sjätte världskongressen mot dödsstraffet, avsedd att hållas i Oslo i juni 2016, otvetydigt ska uttala sig mot dödsstraffet, intensifiera sitt engagemang för att dödsstraffet ska avskaffas, och stödja offentliga informationskampanjer om detta ämne.

85.  Europaparlamentet uttrycker oro över det stigande antalet dödsdomar och avrättningar runt om i världen och beklagar djupt att vissa tredjeländer fortfarande har dödsstraffet kvar i sin lagstiftning. Det är beklagligt att Vitryssland på nytt börjat med avrättningar, efter två års uppehåll. Parlamentet upprepar därför sin uppmaning till Vitryssland att införa ett moratorium för dödsstraffet, som i slutänden bör leda till dess avskaffande. Parlamentet konstaterar att homosexualitet enligt lag är belagt med dödsstraff i åtta stater.

86.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen utrikestjänsten, kommissionen och rådet att utforma riktlinjer för en omfattande och effektiv europeisk strategi i fråga om dödsstraff, med hänsyn till att tiotals unionsmedborgare i tredjeländer står under hot om avrättning. Denna strategi bör omfatta kraftfulla och förstärkta mekanismer för identifiering, tillhandahållande av juridiskt bistånd och diplomatisk representation.

87.  Europaparlamentet uppmanar EU till fortsatta kontakter med länder som har kvar dödsstraffet, och att använda alla de redskap som diplomatin och samarbetet erbjuder för att se till att dödsstraffet avskaffas. Parlamentet uppmanar vidare EU att fortsätta övervaka under vilka betingelser avrättningar verkställs i de länder som fortfarande använder dödsstraff.

Kampen mot tortyr och misshandel

88.  Mot bakgrund av 30:e årsdagen av FN:s konvention mot tortyr och med beaktande av att tortyr och misshandel fortsätter runt om i världen anser Europaparlamentet att EU bör stärka sina insatser för att utrota dessa grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Parlamentet betonar att särskild uppmärksamhet måste ägnas åt medlemmar av utsatta grupper, såsom barn och kvinnor eller etniska, språkliga och religiösa minoriteter, som utsätts för tortyr eller behandlas illa då de är frihetsberövade. Därför uppmanas utrikestjänsten och vice ordföranden/den höga representanten eftertryckligen att mera kraftfullt gå in i kampen mot tortyr och annan grym, omänsklig och förnedrande behandling eller bestraffning, med hjälp av utökade diplomatiska insatser och mer systematiska offentliga ställningstaganden som speglar de värden och principer EU åtagit sig att efterleva. Parlamentet rekommenderar att utrikestjänsten, EU-delegationerna och medlemsstaterna använder alla tillbudsstående instrument, såsom EU:s riktlinjer om tortyr, och låter deras potential komma till sin fulla rätt(47). I detta sammanhang rekommenderar parlamentet att man konsekvent förbättrar mekanismerna för exportkontroll av droger som kan användas för avrättningar eller tortyr, medräknat en riktad slutanvändningsklausul som skulle skjuta upp eller stoppa överföring av varor med säkerhetsanknytning som uppenbart inte har något annat praktiskt ändamål än dödsstraff eller tortyr.

89.  Europaparlamentet understryker att det finns länder som inte har gjort någonting för att åtgärda det akuta behovet av planer med tillhörande fullständiga resurser, inriktade på förhållandena i fängelser. Parlamentet noterar att det gjorts mycket få framsteg för att se till att fängelserna följer internationella människorättsnormer och för att tillförsäkra fångarna rättigheterna till liv, fysisk okränkbarhet och människovärde. Parlamentet framhåller att fängelseförhållandena måste förbättras, av omsorg om respekten för de mänskliga rättigheterna, samt att frihetsberövade inte bör utsättas för omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

Diskriminering

90.  Europaparlamentet poängterar att ingen form av diskriminering, våld, vedergällningsstraff, tortyr, sexuella övergrepp mot kvinnor och flickor, könsstympning, barnäktenskap, tvångsäktenskap, kvinnohandel, diskriminering eller social utestängning på grund av samhällsklass eller härkomst, och inte heller våld i hemmet, får rättfärdigas med hänvisning till samhälleliga, religiösa eller kulturella övertygelser eller traditioner.

91.  Europaparlamentet fördömer på det skarpaste alla former av diskriminering, medräknat diskriminering på grund av ras, hudfärg, kön, sexuell läggning, könsidentitet, språk, kultur, religion eller övertygelse, socialt ursprung, kast, börd, ålder, funktionsnedsättning eller någon annan status. EU uppmanas med eftertryck att stärka sina insatser för att utrota all slags diskriminering, rasism och främlingsfientlighet genom människorättsdialoger och politiska dialoger samt genom EU-delegationernas arbete och offentlig diplomati. EU uppmanas också eftertryckligen att fortsätta arbeta för ratificering och fullständigt genomförande av alla FN-konventioner som stöder denna sak, såsom den internationella konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering eller FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Rättigheter för hbti-personer

92.  Europaparlamentet anser att EU bör fortsätta att arbeta för ökad respekt för rättigheterna för homosexuella, bisexuella, transpersoner och intersexuella (hbti-personer), i linje med EU:s riktlinjer om detta ämne(48). Parlamentet rekommenderar att riktlinjerna ska genomföras, bland annat genom utbildning av EU-personal i tredjeländer. Parlamentet beklagar att homosexualitet fortfarande är straffbart i 75 länder, varav åtta föreskriver dödsstraff, och anser att metoder och våldshandlingar mot personer på grund av deras sexuella läggning inte bör få passera ostraffat. Parlamentet stöder det fortsatta arbete som FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter gör för att bekämpa dessa diskriminerande lagar, och även arbetet inom övriga FN-organ. Parlamentet är oroat över begränsningarna av de grundläggande friheterna för människorättsförsvarare som arbetar med hbti-personers rättigheter, och uppmanar EU att stärka sitt stöd till dem. Parlamentet anser att hbti-personers rättigheter med större sannolikhet kommer att respekteras om de har tillgång till juridiska institutioner, möjligen genom registrerade partnerskap eller äktenskap.

93.  Europaparlamentet framhåller att minoritetsbefolkningar i tredjeländer har särskilda behov och att man bör arbeta för deras fullkomliga likställdhet inom alla områden av det ekonomiska, sociala och politiska livet samt kulturlivet.

Diskriminering baserad på kasttillhörighet

94.  Europaparlamentet är mycket oroat över omfattningen av den diskriminering och de människorättskränkningar som baseras på kasttillhörighet samt följderna av detta, bland annat i form av att man inte kan anlita rättsväsendet eller få anställning, samt i form av fortgående segregering, fattigdom och stigmatisering. Parlamentet vill att EU ska anta ett instrument för att förebygga och eliminera sådan diskriminering. Parlamentet rekommenderar att detta tema integreras i utrikestjänstens och kommissionens riktlinjer och handlingsplaner, framför allt i EU:s kamp mot alla slag av diskriminering, samt i insatserna för att bekämpa våld mot kvinnor och flickor och alla former av diskriminering av dem.

Rättigheter för personer med funktionsnedsättning

95.  Europaparlamentet välkomnar ratificeringen av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Parlamentet ger på nytt uttryck för vikten av ett effektivt genomförande från både medlemsstaternas och EU-institutionernas sida. Parlamentet betonar framför allt vikten av att man i EU:s samtliga berörda politikområden, däribland området för utvecklingssamarbete, på ett trovärdigt sätt integrerar principen om allmän tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning samt alla deras rättigheter, och understryker frågans normgivande och övergripande karaktär.

96.  Europaparlamentet uppmuntrar vice ordföranden/den höga representanten att fortsätta stödja ratificeringen och genomförandet av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning i de länder som ännu inte har ratificerat eller genomfört den.

97.  Europaparlamentet framhåller att världssamfundet har betecknat situationen för kvinnor med funktionsnedsättning som en prioriterad fråga. Parlamentet påminner om slutsatserna från kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, där det anges att strategier och program för att motverka våld mot kvinnor och flickor med funktionsnedsättning bör tas fram i nära samarbete med dessa personer, som ett erkännande av deras självständighet, och med handikapporganisationer. Parlamentet framhåller behovet av regelbunden tillsyn över institutioner och adekvat fortbildning för vårdgivare. Parlamentet uppmanar EU att ta med kampen mot diskriminering på grund av funktionsnedsättning i sina yttre åtgärder, samarbetet och utvecklingsstödet, bland annat i EIDMR.

Kvinnors och flickors rättigheter

98.  Europaparlamentet påminner om att Sacharovpriset tilldelades dr Denis Mukwege för hans kraftfulla engagemang för offer för sexuellt våld samt kontinuerliga arbete för kvinnors och flickors rättigheter, som ökat medvetenheten om att våld mot och könsstympning av kvinnor, flickor och barn används i krigföringens tjänst. Parlamentet fördömer skarpt alla former av övergrepp och våld mot kvinnor, flickor och barn, särskilt användningen av sexuellt våld i krigföringens tjänst, liksom kvinnlig könsstympning, barnäktenskap, tidiga och påtvingade äktenskap, sexuellt slaveri, våldtäkt inom äktenskapet och alla andra former av skadliga traditionella sedvänjor. Parlamentet betonar att mer måste göras för att kvinnor, flickor och barn som råkat ut för övergrepp under konflikter ska få hälso- och sjukvård och psykisk vård, i linje med folkrätten. I detta sammanhang noterar parlamentet skrivelsen från vice ordföranden/den höga representanten om politiken för humanitärt bistånd, framförallt för att förebygga sexuellt våld och ge kvinnor som våldtagits i väpnade konflikter lämpligt stöd samt tillgång till hälso- och sjukvård och psykisk vård. Europarådets medlemsstater uppmanas att underteckna och ratificera Istanbulkonventionen om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet.

99.  Europaparlamentet understryker att utrikestjänsten måste utbyta bästa praxis för att bekämpa den bristande tillgången till rättvisa för offer för sexuella våldsbrott. Parlamentet fördömer starkt den bristande tillgången till rättvisa för kvinnor i tredjeländer och särskilt för offren för könsrelaterat våld. Parlamentet uppmanar kommissionen att inta en aktiv roll när det gäller att lagföra sådana brott i tredjeländer, och i vissa fall, av medlemsstaterna. Kommissionen uppmanas med eftertryck att arbeta tillsammans med utrikestjänsten för att förbättra stödet till offren, ta med åtgärder mot könsrelaterat våld i EU:s humanitära insatser och prioritera humanitära EU-åtgärder mot könsrelaterat och sexuellt våld i konflikter. Parlamentet välkomnar EU:s åtagande att följa upp världstoppmötet mot sexuellt våld i konflikter, som hölls i London i juni 2014, och uppmanar därför eftertryckligen kommissionen att vidta konkreta åtgärder.

100.  Europaparlamentet beklagar avsaknaden av en förebyggande politik mot könsrelaterat våld och bristen på stöd till offer samt att förövare så ofta går ostraffade i många länder. Parlamentet uppmanar utrikestjänsten att utbyta god praxis med tredjeländer om lagstiftningsförfaranden och utbildningsprogram för polis, domstolspersonal och statstjänstemän. Parlamentet uppmanar eftertryckligen EU att stödja de organisationer i det civila samhället som arbetar för att försvara de mänskliga rättigheterna och främja jämställdhet i tredjeländer, och att aktivt samarbeta med internationella organisationer som är engagerade i jämställdhetsfrågor, såsom ILO, OECD, FN och Afrikanska unionen, i syfte att skapa synergieffekter och främja kvinnors egenmakt.

101.  Europaparlamentet är djupt oroat över att det könsrelaterade våldet ökar i många delar av världen och över det ökade antalet kvinnomord i Latinamerika, som sker i ett klimat av allmänt utbrett våld och strukturell diskriminering. Parlamentet fördömer kraftfullt alla former av könsrelaterat våld och det avskyvärda brottet kvinnomord samt den straffrihet som fortsätter att råda för dessa brott, vilket kan bidra till att våldet och morden ökar ytterligare.

102.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över de eventuella människorättskränkningar som drabbat kvinnor och flickor i flyktingläger i Mellanöstern och Afrika, där fall av sexuellt våld mot, och ojämlik behandling av, kvinnor och flickor har rapporterats. Parlamentet uppmanar utrikestjänsten att verka för strängare regler och välbeprövade metoder i tredjeländer i syfte att sätta stopp för ojämlik behandling av flyktingar, oavsett kön.

103.  Europaparlamentet beklagar djupt att hälften av världens befolkning utsätts för lönediskriminering och att kvinnor globalt sett tjänar mellan 60 och 90 procent av männens genomsnittliga inkomst.

104.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, utrikestjänsten och vice ordföranden/den höga representanten till fortsatt arbete för kvinnors och flickors politiska och ekonomiska egenmakt genom att integrera jämställdheten i all sin yttre politik och i alla sina program, bland annat genom att föra strukturerade dialoger med tredjeländer, offentligen föra jämställdhetsfrågor på tal och säkerställa tillräckliga resurser för detta ändamål. Parlamentet ser positivt på den nya ramen för jämställdhet och kvinnors egenmakt för perioden 2016–2020(49), och understryker behovet av en inriktning på den horisontella pelaren, vars syfte är att kommissionen och utrikestjänsten mer effektivt ska förverkliga EU:s åtagande om att stärka kvinnors och flickors rättigheter via yttre förbindelser.

105.  Europaparlamentet beklagar djupt den bristande jämställdheten i den politiska sfären. Parlamentet påminner om att kvinnor och män är jämlika och bör åtnjuta samma politiska rättigheter och medborgerliga friheter, och beklagar också djupt att kvinnor är underrepresenterade i de ekonomiska, sociala och politiska beslutsprocesserna. Parlamentet understryker behovet av verkningsfulla skyddsmekanismer för kvinnliga människorättsförsvarare. Parlamentet rekommenderar införandet av ett kvotsystem, som ett instrument för att främja kvinnors deltagande i de politiska organen och i den demokratiska processen, främst som kandidater.

106.  Europaparlamentet uppmanar EU att fortsätta att stödja kvinnors ekonomiska, sociala och politiska egenmakt som ett verktyg för att hjälpa dem att åtnjuta sina rättigheter och grundläggande friheter fullt ut samt att fästa största vikt vid tillgången till högkvalitativ utbildning för flickor, medräknat flickor från de fattigaste och mest marginaliserade befolkningsgrupperna. Parlamentet efterlyser stöd för genomförande av yrkesutbildningar för kvinnor, ökat deltagande i högre utbildning inom områden såsom vetenskap och teknik samt utveckling av utbildningsprogram om jämställdhet för lärare i tredjeländer. Man bör också vidta åtgärder för att förhindra att stereotyper överförs genom utbildningsmaterialet. Parlamentet uppmanar eftertryckligen EU att ha med denna prioritering i all verksamhet som rör diplomati, handel och utvecklingssamarbete.

107.  Europaparlamentet understryker behovet av kontinuerlig utbildning för flickor i flyktingläger, i konfliktområden och i områden som präglas av extrem fattigdom och extrema miljöförhållanden, såsom torka och översvämningar.

108.  Europaparlamentet uppmanar EU att fortsätta integrera stödet till kvinnor och flickor inom uppdragen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken och FN:s fredsbyggande struktur samt fortsätta arbetet för genomförandet och stärkandet av FN:s säkerhetsråds resolution 1325(2000)(50) och 1820(2008)(51) om kvinnor, fred och säkerhet. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang EU att på internationell nivå erkänna det mervärde som uppstår genom att kvinnor deltar i konfliktförebyggande och konfliktlösning, fredsbevarande insatser, humanitärt bistånd och återuppbyggnad efter konflikter samt demokratiska övergångsprocesser som leder till varaktiga och stabila politiska lösningar. Parlamentet understryker likaledes betydelsen av att man tillförsäkrar kvinnor samtliga mänskliga rättigheter och bidrar till deras egenmakt, bland annat inom ramen för agendan för perioden efter 2015 samt genom stöd till handlingsplattformen från Peking och till Istanbulkonventionen. Parlamentet välkomnar EU:s stöd för FN:s resolutioner om könsrelaterade frågor, framför allt om yttrande- och åsiktsfrihetens roll för kvinnors egenmakt. Parlamentet ser positivt på slutsatserna från det 59:e sammanträdet för FN:s kvinnokommission(52).

109.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att systematiskt inkludera konkreta åtgärder för att inom ramen för samtliga EU-valobservatörsuppdrag öka kvinnors deltagande i val, i enlighet med EU:s riktlinjer på detta område och med beaktande av de slutsatser som nåddes vid seminariet med valexperter i Bryssel i april 2014 samt erfarenheterna från tidigare uppdrag.

110.  Europaparlamentet välkomnar utrikestjänstens insatser i tredjeländer för att påskynda genomförandet av de skyldigheter och åtaganden avseende kvinnors rättigheter som härrör från konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, Pekingplattformen samt Kairoförklaringen om befolkning och utveckling inom ramen för utvecklingsagendan för perioden efter 2015.

111.  Europaparlamentet betonar vikten av att inte undergräva regelverket i Pekingplattformen om tillgång till utbildning och hälsa som en grundläggande mänsklig rättighet och skyddet av sexuella och reproduktiva rättigheter. Parlamentet understryker att en universell respekt för sexuell och reproduktiv hälsa och därmed sammanhängande rättigheter samt tillgång till relevanta tjänster bidrar till att minska barn- och mödradödligheten. Parlamentet påpekar att familjeplanering, mödravård och enkel tillgång till preventivmedel och säkra aborter är viktiga faktorer för att rädda livet på kvinnor och hjälpa dem att återskapa sina liv om de är våldtäktsoffer. Parlamentet betonar vikten av att låta dessa strategier vara centrala delar av utvecklingssamarbetet med tredjeländer.

112.  Europaparlamentet anser att tidiga äktenskap kränker de grundläggande mänskliga rättigheterna och påverkar alla delar av en flickas liv: det komprometterar utbildningen, vilket begränsar hennes framtidsutsikter, äventyrar hennes hälsa och ökar risken för att hon utsätts för våld och övergrepp.

113.  Europaparlamentet konstaterar med stark oro att branschen med så kallade postorderfruar har vuxit i en alarmerande takt sedan 80-talet. Parlamentet konstaterar med oro att det finns flera dokumenterade fall där postorderfruar har blivit angripna och/eller mördade av sina män efter det att de gift sig. Parlamentet beklagar det stora antalet minderåriga flickor som finns med på postorderwebbplatser och betonar att det måste betraktas som övergrepp mot barn när de används för sexuella syften.

114.  Europaparlamentet fördömer surrogatmoderskap såsom stridande mot kvinnans människovärde, eftersom hennes kropp och dess reproduktiva funktioner utnyttjas som en handelsvara. Parlamentet anser att surrogatmoderskap – som innebär att förökningsförmågan, framför allt hos utsatta kvinnor i utvecklingsländerna, utnyttjas och att människokroppen används för ekonomisk eller annan vinning – ska förbjudas och i brådskande ordning behandlas i instrument för de mänskliga rättigheterna.

Barns rättigheter

115.  Europaparlamentet bekräftar än en gång att FN:s konvention om barnets rättigheter och dess fakultativa protokoll snabbt måste ratificeras och effektivt tillämpas. Parlamentet uppmanar alla stater att åta sig att utrota de värsta formerna av barnarbete enligt definitionen i artikel 3 i ILO:s konvention nr 182, vilken omfattar barnslaveri, människohandel med barn, prostitution och farligt arbete som påverkar ett barns fysiska och psykiska hälsa.

116.  Europaparlamentet välkomnar rådets slutsatser om främjande och skydd av barnets rättigheter(53), vilka antogs i december 2014, och uppmanar EU att fortsätta stödja partnerländerna i kampen mot alla former av våld mot barn, medräknat sexuell exploatering, samt att stärka deras förmåga att skydda barnens rättigheter. Parlamentet välkomnar att EU:s och Unicefs verktygslåda för barns rättigheter togs i bruk 2014(54). Parlamentet noterar uttalandet från Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter från maj 2014 om intersexuella barns rättigheter.

117.  Europaparlamentet upprepar på nytt kommissionen att föreslå en heltäckande strategi för barnets rättigheter och en handlingsplan för de kommande fem åren, i syfte att prioritera barnets rättigheter inom EU:s utrikespolitik och stödja EU:s insatser för att främja dessa rättigheter, framför allt genom att bidra till att trygga barnens tillgång till vatten, sanitet, hälso- och sjukvård och utbildning genom att säkerställa rehabilitering och återanpassning av barn som värvats till väpnade styrkor. Detta bör uppnås genom att utrota barnarbete, tortyr, problemet med att barn anklagas för trolldom, människohandel, barnäktenskap och sexuellt utnyttjande samt genom att hjälpa barn i väpnade konflikter och trygga deras tillgång till undervisning i konfliktområden och flyktingläger. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/unionens höga representant att årligen rapportera till parlamentet om de resultat som har uppnåtts med avseende på fokuseringen på barn i EU:s yttre åtgärder. Parlamentet berömmer kampanjen ”Children No Soldiers”, och uppmanar EU och medlemsstaterna att öka sitt stöd för att de ska uppnå målet om att det senast 2016 ska bli slut på att statsmakters väpnade styrkor värvar barn och använder dem i konflikter.

118.  Europaparlamentet välkomnar EU:s samarbete med Unicef, som resulterat i en verktygslåda för integrering av barns rättigheter i utvecklingssamarbetet och stöd till viktiga millennieutvecklingsmål och barnskyddsprogram för att genomföra barns rättigheter, särskilt i känsliga situationer och med UNWRA.

119.  Europaparlamentet välkomnar EU:s aktiva samarbete med många av FN:s särskilda rapportörer som arbetar med ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, bland annat den särskilda rapportören för den mänskliga rättigheten till säkert dricksvatten och till sanitet, den särskilda rapportören för rätten till utbildning, den särskilda rapportören för rätten till livsmedel, den särskilda rapportören för extrem fattigdom och mänskliga rättigheter och den särskilda rapportören för adekvata bostäder. Parlamentet konstaterar som en ljuspunkt att främjandet av ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter har förstärkts i EIDMR:s fleråriga vägledande program 2014–2017, som bland annat syftar till att bidra till starkare fackföreningar, ökad medvetenhet om lönefrågor, skydd av kulturarvet i form av mark och fastigheter, främjande av social integrering genom ekonomisk egenmakt samt minskad ekonomisk diskriminering och mindre våld på arbetsplatserna.

Att stärka demokratin runt om i världen

120.  Europaparlamentet framhåller att EU går in för att upprätthålla och främja respekten för mänskliga rättigheter och demokratiska värden i sina förbindelser med omvärlden och påminner om att ett demokratiskt styre inte enbart kännetecknas av fria och rättvisa valprocesser, utan också bland annat av yttrande-, press- och föreningsfrihet, rättsstatlighet och ansvarsskyldighet, ett oberoende rättsväsen och en opartisk förvaltning. Parlamentet betonar att demokrati och mänskliga rättigheter oupplösligt hör samman och är ömsesidigt stärkande, vilket det erinras om i rådets slutsatser av den 18 november 2009 om stöd för demokrati i EU:s yttre förbindelser. Parlamentet välkomnar att den nya handlingsplanen för mänskliga rättigheter och demokrati ägnar skärpt uppmärksamhet åt demokratistödjande verksamhet.

Att försvara yttrandefriheten och stärka det civila samhället

121.  Europaparlamentet upprepar att yttrandefriheten är ett livsviktigt inslag i varje demokratiskt samhälle, eftersom den ger näring åt en kultur av åsiktsmångfald som gör det möjligt för det civila samhället och för medborgarna att hålla sina regeringar och beslutsfattare ansvarsskyldiga, och som stöder respekten för rättsstaten. Parlamentet uppmanar därför med kraft EU till förstärkta insatser för att främja yttrandefriheten genom sina utrikespolitiska strategier och instrument.

122.  Europaparlamentet uppmanar på nytt EU och dess medlemsstater att intensifiera övervakningen av alla slags begränsningar av yttrandefriheten och mediefriheten i tredjeländer och att snabbt och systematiskt fördöma sådana begränsningar, även när de används för legitima syften såsom terrorismbekämpning, statens säkerhet och brottsbekämpning. Parlamentet betonar vikten av att EU:s riktlinjer för yttrandefrihet online och offline genomförs effektivt och att resultaten av dem regelbundet övervakas. Parlamentet påminner om EU:s mål att säkerställa och skydda alla människors tillgång till information och yttrandefrihet både på och utanför internet, utan diskriminering.

123.  Europaparlamentet anser att informations- och kommunikationstekniken (IKT) genom att göra informationen optimalt tillgänglig erbjuder möjligheter till bättre mänskliga rättigheter, demokratisk praxis samt social och ekonomisk utveckling. Parlamentet framhåller också de bidrag som IKT ger till det civila samhällets arbete, särskilt i länder med odemokratiska regimer. Det är oroande att IKT används av vissa auktoritära regimer, något som utgör ett allt större hot mot människorätts- och demokratiaktivister. Parlamentet betonar att det krävs ökat stöd för att främja mediefriheten, skydda oberoende journalister och bloggare, minska den digitala klyftan och underlätta oinskränkt tillgång till information. Kommissionen uppmanas att under översynen av EU:s exportkontrollsystem fästa särskild uppmärksamhet vid människorättsaspekterna när det gäller produkter med dubbla användningsområden.

EU:s stöd till människorättsförsvarare

124.  Europaparlamentet beklagar djupt att det civila samhället och människorättsförsvarare i allt högre grad utsätts för angrepp runt om i världen. Parlamentet är djupt oroat över att allt fler länder, t.ex. Ryssland och vissa centralasiatiska länder, stiftar stränga lagar för att förkväva icke-statliga organisationers verksamhet genom att begränsa deras tillgång till utländsk finansiering och införa betungande rapporteringskrav och stränga straff för överträdelser. Parlamentet påminner om att mötes- och föreningsfrihet i väsentlig grad är utmärkande för ett demokratiskt, öppet och tolerant samhälle. Parlamentet efterlyser förnyade insatser mot de begränsningar och den skrämseltaktik som överallt i världen drabbar människor som arbetar för civilsamhälleliga organisationer, och uppmanar EU att föregå med gott exempel när det gäller att skydda och främja de berörda rättigheterna.

125.  Europaparlamentet ser positivt på att vice ordföranden/den höga representanten i den nya handlingsplanen än en gång har bekräftat att EU gått in för egenmakt till lokala aktörer och det civila samhällets organisationer. Parlamentet betonar att det civila samhällets handlingsfrihet blir alltmer inskränkt, och att EU därför måste ägna skärpt uppmärksamhet åt det civila samhället, framför allt människorättsförsvarare, och förstärka sina insatser till förmån för dem. EU och dess medlemsstater uppmanas därför eftertryckligen att utveckla ett konsekvent och heltäckande svar på de stora utmaningar som det civila samhället, framför allt människorättsförsvarare, stöter på i hela världen.

126.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att oavlåtligt övervaka och på alla nivåer av den politiska dialogen påtala fall av kränkningar av mötes- och föreningsfriheten, också när de tar formen av olika slags förbud mot och begränsningar för det civila samhällets organisationer och den verksamhet som bedrivs av dem.

127.  Vidare uppmanar Europaparlamentet EU och dess medlemsstater att använda alla tillbudsstående medel för att systematiskt ta upp enskilda fall med riskutsatta människorättsförsvarare och aktivister inom det civila samhället, framför allt de personer som för närvarande sitter i fängelse. Parlamentet uppmuntrar EU-delegationerna och medlemsstaternas diplomatiska personal att fortsätta med sitt aktiva stöd till människorättsförsvarare, genom att systematiskt övervaka rättegångar, besöka frihetsberövade aktivister och uttala sig om enskilda fall, samt att föra kränkningar av de mänskliga rättigheterna på tal med sina relevanta motparter. Parlamentet insisterar på att höga EU-representanter, främst vice ordföranden/den höga representanten, kommissionsledamöterna, EU:s särskilda representanter och medlemsländernas regeringstjänstemän, systematiskt ska sammanträffa med människorättsförsvarare när de reser till länder i vilka det civila samhället utsätts för påtryckningar.

128.  Europaparlamentet ser det som positivt att EU ger stöd till människorättsförsvarare och det civila samhället runtom i världen i form av medel via EIDMR. Parlamentet framhåller att det är särskilt viktigt att EIDMR används för att skydda de mest riskutsatta människorättsförsvararna, och betonar tillika att stödet till riskutsatta människorättsförsvarare i första hand bör ges med hänsyn till effektivitetskriterier och att alltför föreskrivande villkor bör undvikas. Parlamentet uppmanar kommissionen, utrikestjänsten och EU-delegationerna att se till att de medel som är tillgängliga för människorättsförsvarare används som sig bör.

Stöd till valprocesser och främjande av rättsstatsprincipen, rättsväsendets oberoende och opartisk förvaltning i tredjeländer

129.  Europaparlamentet välkomnar de åtta valobservatörsuppdrag och de åtta valexpertuppdrag som EU sänt ut till olika håll av världen under 2014. Parlamentet upprepar sin positiva syn på EU:s fortsatta stöd till valprocesser och på att EU hjälper till vid val och stöder inhemska observatörer.

130.  Europaparlamentet påminner om vikten av att valobservatörsuppdragens rapporter och rekommendationer får vederbörlig uppföljning, eftersom detta är ett sätt att förbättra deras resultat och stärka EU:s stöd till demokratiska normer i de berörda länderna.

131.  Europaparlamentet rekommenderar att EU ska förstärka sina insatser för att utveckla en mera heltäckande syn på demokratiseringsprocesser, i vilka fria och rättvisa val bara utgör ett enskilt inslag, för att ge ett positivt bidrag till starkare demokratiska institutioner och ökat allmänt förtroende för valprocesser runt om i världen.

132.  I detta sammanhang ser Europaparlamentet positivt på att man inlett en andra generation av pilotprojekt om demokratistöd i tolv utvalda EU-delegationer under 2014 till följd av ett åtagande i rådets slutsatser från november 2009 och i handlingsplanen för mänskliga rättigheter och demokrati från 2012. Parlamentet framhåller med skärpa hur viktiga dessa pilotprojekt är för att det demokratistöd som EU ger via sina utrikespolitiska strategier och instrument ska bli mera konsekvent.

133.  Europaparlamentet välkomnar den utfästelse som kommissionen, utrikestjänsten och medlemsstaterna gjort i den nya handlingsplanen för mänskliga rättigheter och demokrati, nämligen att mera beslutsamt och konsekvent gå in för kontakter med valadministrationsorgan, parlamentariska institutioner, lokala icke-statliga organisationer, människorättsförsvarare och organisationer inom det civila samhället i tredjeländer, i syfte att involvera dem mer intensivt i valövervakning och bidra till deras egenmakt och därmed till stärkta demokratiska processer.

134.  Europaparlamentet påminner om att de erfarenheter av och de lärdomar från övergångar till demokrati inom ramen för utvidgnings- och grannskapspolitiken, vilka förvärvats av EU, politiker, akademiker, medierna, icke-statliga organisationer och det civila samhället, kan ge ett positivt bidrag till fastställande av bästa praxis som skulle kunna användas för att stödja och befästa andra demokratiseringsprocesser runtom i världen.

135.  Europaparlamentet påminner om att korruptionen dels hotar möjligheterna att på likvärdiga villkor ta del av mänskliga rättigheter, dels undergräver demokratiska processer såsom rättsstatsprincipen och en opartisk rättsskipning. Parlamentet påminner också om att EU gjort anspråk på exklusiv behörighet för att underteckna FN:s konvention mot korruption.

136.  Europaparlamentet anser att EU i alla forum för dialog med tredjeländer bör framhålla vikten av öppenhet, tillgänglighet, integritet, ansvar och en korrekt förvaltning av offentliga angelägenheter, allmänna medel och allmän egendom, såsom det föreskrivs i den FN-konventionen. Parlamentet anser att korruption i alla dess former undergräver demokratiska principer och påverkar den sociala och ekonomiska utvecklingen negativt. Parlamentet efterlyser uppföljning av sin begäran om bättre övervakning av FN:s konvention mot korruption och vederbörlig hänsyn till OECD:s rekommendationer. EU bör vara mer systematiskt och konsekvent i sitt stöd till tredjeländers åtgärder mot korruptionen, med hjälp av sakkunskap vid inrättande och befästande av oberoende och effektiva korruptionsbekämpande institutioner, inklusive proaktivt samarbete med den privata sektorn. Det rekommenderas även att man utvecklar innovativa finansiella mekanismer för att stärka kampen mot alla typer av korruption. I detta sammanhang noterar parlamentet kravet på bättre reglering av finansiella transaktioner på internationell nivå.

137.  Europaparlamentet anser att EU bör förstärka sina insatser för att främja rättsstatsprincipen och rättsväsendets oberoende på multilateral och bilateral nivå. Parlamentet uppmanar EU att stödja opartisk rättsskipning överallt i världen genom stöd till arbetet med lagstiftningsreformer och institutionella reformer i tredjeländer. Parlamentet uppmanar också EU-delegationerna och medlemsstaternas ambassader till systematisk övervakning av rättegångar för att främja rättsväsendets oberoende.

Stärkande av Europaparlamentets insatser för de mänskliga rättigheterna

138.  Europaparlamentet välkomnar den översyn av riktlinjerna för parlamentets interparlamentariska delegationer om främjande av mänskliga rättigheter och demokrati som gjorts av delegationsordförandekonferensen, i samarbete med underutskottet för mänskliga rättigheter. Parlamentet rekommenderar här en mer systematisk och öppen metod för att ta upp människorättsfrågor vid delegationsbesök i tredjeländer, särskilt de enskilda fall som det hänvisas till i parlamentets resolutioner, liksom för skriftlig rapportering till underutskottet för mänskliga rättigheter om vilka åtgärder som vidtagits, varvid det i politiskt motiverade fall kan bli aktuellt med en särskild avrapporteringssession.

139.  Europaparlamentet framhåller att man ständigt måste överväga de lämpligaste sätten att få parlamentets resolutioner om brott mot mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatsprincipen att bli så trovärdiga, synliga och verkningsfulla som möjligt.

140.  Europaparlamentet uppmuntrar en diskussion om att de olika verktyg som parlamentet förfogar över för att stödja och främja mänskliga rättigheter ska sammanföras i ett enda strategidokument som ska antas av parlamentet under ett plenarsammanträde.

* * *

141.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter, medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s säkerhetsråd, FN:s generalsekreterare, ordföranden för FN:s 70:e generalförsamling, ordföranden för FN:s råd för mänskliga rättigheter, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och EU:s delegationschefer.

12.11.2015

YTTRANDE från utskottet för utveckling

till utskottet för utrikesfrågor

över årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2014 och Europeiska unionens politik på området

(2015/2229(INI))

Föredragande av yttrande: Doru-Claudian Frunzulică

FÖRSLAG

Utskottet för utveckling uppmanar utskottet för utrikesfrågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet betonar att respekt för de mänskliga rättigheterna, jämställdhet, god samhällsstyrning, rättsstatsprincipen och fred och säkerhet är såväl en förutsättning för fattigdomsutrotning och bekämpning av ojämlikhet som av central betydelse för att man ska kunna uppnå målen för hållbar utveckling. Parlamentet påminner om att de mänskliga rättigheterna är universella, oförytterliga, odelbara och samverkande, och att kulturell mångfald därför inte får användas som en förevändning för kränkningar av de mänskliga rättigheter som garanteras genom internationell rätt och baseras på naturrätt.

2.  Europaparlamentet vidhåller att skadliga sedvänjor som kvinnlig könsstympning, barn- och tvångsäktenskap, könsmord – inbegripet mord på nyfödda flickor och aborter av flickfoster – hedersrelaterade brott och förvägran av ordentlig utbildning för kvinnor därför bör förbjudas, och att brott mot dessa förbud bör bestraffas hårt. Parlamentet fördömer den fortsatta användningen av våldtäkt mot kvinnor och flickor som ett krigsvapen. Mer måste göras för att internationell rätt ska respekteras och för att kvinnor och flickor som råkat ut för övergrepp under konflikter ska få hälso- och sjukvård och psykisk vård, inbegripet alla olika tjänster på området sexuell och reproduktiv hälsa för personer som fallit offer för krigsvåldtäkter.

3.  Europaparlamentet betonar att man måste se till att Agenda 2030 för hållbar utveckling och dess övervakningsåtgärder och kommande genomförandeåtgärder från alla berörda parters sida, inklusive det civila samhället och den privata sektorn, underbyggs av en människorätts- och jämställdhetsbaserad strategi och av principerna om fattigdomsutrotning, bekämpning av ojämlikhet och socialt utanförskap och en demokratisering av ekonomin, varvid man även bör inbegripa kvinnors rättigheter, däribland sexuell och reproduktiv hälsa och andra rättigheter, hbti-personers rättigheter, minoriteters rättigheter, t.ex. rättigheterna för sexuella minoriteter och funktionsnedsatta personer, barns rättigheter, stärkt politiskt deltagande från medborgarnas sida, demokratiska värderingar, god samhällsstyrning, främjande av demokrati samt bekämpning av korruption, straffrihet, skatteundandragande, skatteflykt och skatteparadis.

4.  Europaparlamentet understryker att EU bör ta itu med migrationskrisens yttre dimension och både grundorsakerna till fattigdomen i tredjeländer och grundorsakerna till migrationen från tredjeländer till Europa, samtidigt som det erkänner att det råder ett komplext och multidimensionellt samband mellan migration, säkerhet och utveckling vilket inte kan reduceras till en mekanisk, förenklad koppling mellan mer utvecklingsbistånd och färre migranter. Parlamentet påminner om vikten av att iaktta principen om ”non-refoulement” och uppmanar eftertryckligen EU och dess medlemsstater att inte samarbeta med vissa tredjeländer, i synnerhet länder där det pågår inbördeskrig och där det inte finns någon väl fungerande eller erkänd regering. Det är värt att framhålla att barn och kvinnor är särskilt sårbara under den pågående krisen.

5.  Europaparlamentet betonar att man inom ramen för handlingsplanen från Addis Abeba åtog sig att säkerställa ett universellt socialt grundskydd, ett allmänt sjukvårdssystem och grundläggande offentliga tjänster för alla, inbegripet hälso- och sjukvård och utbildning.

6.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen EU att stärka sin roll som stark förespråkare för de mänskliga rättigheterna i världen genom att på ett effektivt, enhetligt och genomtänkt sätt använda samtliga tillgängliga verktyg för att främja och skydda de mänskliga rättigheterna och deras försvarare samt bedriva en effektiv politik för utvecklingsbistånd, i linje med mål nr 16 i målen för hållbar utveckling. Kommissionen uppmuntras att övervaka genomförandet av verktygen för det rättighetsbaserade tillvägagångssättet och att se till att mänskliga rättigheter och utvecklingssamarbete förstärker varandra ömsesidigt på ort och ställe. Parlamentet anser att EU:s årsrapport om mänskliga rättigheter bör fästa större vikt vid den roll som utvecklingssamarbete spelar.

7.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess delegationer att tillsammans med det civila samhället intensifiera sin politiska dialog med stater som gör sig skyldiga till kränkningar av de mänskliga rättigheterna, demokratin och rättsstatsprincipen, samt vidhåller att den politiska människorättsdialogen mellan EU och tredjeländer måste omfatta en mer inkluderande och heltäckande definition av förbudet mot diskriminering av bl.a. hbti-personer och diskriminering på grund av religion eller övertygelse, kön, ras eller etniskt ursprung, ålder, funktionshinder eller sexuell läggning. Parlamentet understryker att utvecklingsbiståndet, i synnerhet till länder som har en prekär situation vad gäller både utveckling och respekt för de mänskliga rättigheterna, visserligen bör upprätthållas och rentav stärkas men att det företrädesvis bör förmedlas via organisationer i det civila samhället och icke-statliga lokala partner samt bör övervakas systematiskt och att det bör åtföljas av åtaganden från regeringarnas sida om att förbättra situationen för de mänskliga rättigheterna på plats.

8.  Europaparlamentet påminner om den stora vikten av att respektera principen om en konsekvent politik för utveckling. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas därför eftertryckligen att – med hjälp av bindande människorättsklausuler – säkerställa ett verkligt skydd för de mänskliga rättigheterna inom ramen för varje avtal som ingås med tredjeländer och varje sådant avtal som ses över. Parlamentet rekommenderar ett förfarande för samråd mellan parterna, där det anges i detalj vilka politiska och juridiska mekanismer som ska tillämpas i händelse av en begäran om inställelse av det bilaterala samarbetet, men som också inbegriper en varningsmekanism och en process för beskrivning och utvärdering. Det är mycket viktigt att kommissionen genomför systematiska konsekvensbedömningar i fråga om mänskliga rättigheter i samband med handels- och investeringsavtal, i syfte att bidra till att de mänskliga rättigheterna upprätthålls i praktiken. Parlamentet trycker på vikten av ett verkligt genomförande av GSP plus, parallellt med en lämplig och insynsvänlig rapporteringsmekanism och finansiering för att möjliggöra övervakning från det civila samhällets sida. Kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att stödja lagstiftningsramar och initiativ som syftar till att säkerställa insyn och god förvaltning i samband med gruvdrift och inom andra naturresurssektorer.

9.  Europaparlamentet betonar behovet av stärkt ansvarsskyldighet och insynsskapande åtgärder när det gäller företag samt av initiativ som syftar till ett genomförande av FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter. Kommissionen uppmanas att uppmuntra medlemsstaterna att rapportera om detta genomförande. Kommissionen uppmanas även att ta alla nödvändiga initiativ för att inom FN:s ramar lägga fram ett rättsligt bindande internationellt instrument om företagande och mänskliga rättigheter. I synnerhet betonar parlamentet att man måste analysera de konsekvenser som företagens verksamheter får för de mänskliga rättigheterna i utvecklingsländer samt införa effektiva motåtgärder för att bestraffa företag som gör sig skyldiga till människorättskränkningar och ge dem som blivit utsatta för sådana kränkningar möjlighet till rättslig prövning. Parlamentet framhåller också skyldigheten att respektera internationella arbetsnormer, i linje med uppfyllandet av Internationella arbetsorganisationens agenda för anständigt arbete.

10.  Europaparlamentet understryker vikten av äganderätten och säkert markinnehav när det gäller att skydda småbrukare och lokalsamhällen mot inkonsekvent markförvärvande från statliga och icke-statliga aktörers sida, inbegripet företag, och mot oberättigade markanspråk från statligt håll på nationell nivå. Parlamentet efterlyser ett starkare skydd för äganderätten i utvecklingsländer, med särskilt fokus på såväl säkert markinnehav som immateriella rättigheter.

11.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess delegationer att intensifiera sin politiska dialog med stater som gör sig skyldiga till kränkningar av de mänskliga rättigheterna, demokratin och rättsstatsprincipen, så att man sätter alla nu gällande associeringsfördrag och motsvarande avtal med sådana länder ur kraft. Parlamentet vidhåller också att den politiska människorättsdialogen mellan EU och tredjeländer måste omfatta en mer inkluderande och heltäckande definition av förbudet mot diskriminering på grund av bl.a. religion eller övertygelse, kön, ras eller etniskt ursprung, ålder, funktionshinder, sexuell läggning eller könsidentitet. Parlamentet upprepar att det är mycket viktigt att det civila samhället involveras i denna dialog så att man främjar utövandet av de mänskliga rättigheterna i praktiken, samt betonar den centrala roll som EU kan spela i stärkandet av det civila samhällets roll i detta avseende.

12.  Europaparlamentet konstaterar att de mänskliga rättigheterna, såsom religions-, tanke- och yttrandefriheten, har en tydlig funktion i främjandet och skyddet av den kulturella mångfalden, och att utövandet av mänskliga rättigheter uppmuntras genom ett pluralistiskt samhälle.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande

10.11.2015

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

22

1

1

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Beatriz Becerra Basterrechea, Ignazio Corrao, Doru-Claudian Frunzulică, Nathan Gill, Charles Goerens, Enrique Guerrero Salom, Heidi Hautala, Maria Heubuch, Teresa Jiménez-Becerril Barrio, Linda McAvan, Norbert Neuser, Cristian Dan Preda, Lola Sánchez Caldentey, Elly Schlein, Pedro Silva Pereira, Davor Ivo Stier, Paavo Väyrynen, Bogdan Brunon Wenta, Rainer Wieland, Anna Záborská

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Marina Albiol Guzmán, Louis-Joseph Manscour, Paul Rübig, Joachim Zeller

12.11.2015

YTTRANDE från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män

till utskottet för utrikesfrågor

över årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2014 och Europeiska unionens politik på området

(2015/2229(INI))

Föredragande av yttrande: Teresa Jiménez-Becerril Barrio

FÖRSLAG

Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män uppmanar utskottet för utrikesfrågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

–  med beaktande av det gemensamma arbetsdokumentet om jämställdhet och kvinnors egenmakt – omvandling av flickors och kvinnors liv genom EU:s yttre förbindelser 2016–2020, Gender Equality and Women´s Empowerment: Transforming the lives of Girls and Women through EU External relations 2016–2020(55),

–  med beaktande av sin resolution av den 8 oktober 2015 om förnyelsen av EU:s handlingsplan för jämställdhet och kvinnors egenmakt i utvecklingssamarbetet(56),

A.  I många delar av världen fortsätter kvinnor och flickor att utsättas för könsrelaterat våld, inbegripet våldtäkt, slaveri, människohandel, tvångsäktenskap, hedersrelaterade brott, kvinnlig könsstympning och grymma och omänskliga tortyrliknande straff, vilket är en kränkning av deras grundläggande rätt till liv, frihet, rättvisa, värdighet och säkerhet och av deras fysiska och psykiska integritet samt sexuella och reproduktiva självbestämmande. Ingen form av diskriminering och våld mot kvinnor får rättfärdigas på politiska, sociala, religiösa eller kulturella grunder eller av folkliga eller klanrelaterade traditioner.

B.  I de länder som tillämpar dödsstraff tar sig metoderna som används mot kvinnor uttryck som är att likställa med tortyr (till exempel stening) och omfattar förnedring av offrets kropp (som vid offentliga hängningar), i syfte att fungera som avskräckande exempel för andra kvinnor.

C.  Våld mot kvinnor och flickor är den mest utbredda kränkningen av de mänskliga rättigheterna i världen. Det förekommer i alla delar av samhället, oavsett ålder, utbildning, inkomst, social ställning och ursprungs- eller bosättningsland, och utgör ett stort hinder mot jämställdhet.

D.  Begreppet ”kvinnomord” bygger på den juridiska definitionen av våld mot kvinnor, som fastställs i artikel 1 i Belém do Pará-konventionen: ”Med våld mot kvinnor avses i denna konvention varje könsbetingad våldshandling som resulterar i döden, fysisk, sexuell eller psykisk skada eller sådant lidande för kvinnor, vare sig det sker offentligt eller privat”.

E.  EU engagerar sig för att främja jämställdhet och säkerställa jämställdhetsintegrering i alla sina åtgärder.

F.  EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati 2015–2019 tar upp icke-diskriminering, jämställdhet och kvinnors egenmakt i och utanför EU.

G.  Det är mycket vanligt att flickor och kvinnor utestängs från högkvalitativ utbildning. De tvingas ofta överge studierna om de gifter sig eller får barn.

H.  Under konflikter tillhör kvinnor och barn – bland annat kvinnor och barn som är flyktingar, asylsökande eller statslösa – de mest utsatta grupperna i samhället. Tonårsflickor som tvingats på flykt i samband med humanitära kriser löper betydligt större risker än normalt.

I.  Tre femtedelar av den miljard människor som lever under fattigdomsgränsen är kvinnor(57).

J.  Enligt WHO:s stadga är rätten att åtnjuta den bästa hälsa som går att uppnå en av de grundläggande rättigheterna för varje enskild människa utan åtskillnad på grund av ras, religion, politisk uppfattning eller ekonomisk eller social ställning(58).

K.  Två tredjedelar av världens 960 miljoner analfabeter är kvinnor och flickor(59).

L.  Den ökade terrorismen och de alltfler väpnade konflikterna i Mellanöstern och Nordafrika (MENA-regionen) har lett till en avsevärd ökning av dessa former av våld. Våldtäkt och slaveri av kvinnor och flickor används systematiskt som ett vapen i krig, och handeln med människor, särskilt kvinnor och barn, som en källa till finansiering av terroristverksamhet. För att fredsbyggande processer och demokratisk reform ska lyckas är det avgörande att kvinnor görs delaktiga.

M.  Trots den uppenbara skyldigheten att respektera, skydda och förverkliga rättigheter förknippade med kvinnors och flickors sexuella och reproduktiva hälsa förekommer fortfarande omfattande kränkningar i många stater.

N.  Enligt Unicef dör fler än 500 000 kvinnor världen över i samband med förlossning varje år(60).

O.  Trots framsteg de senaste åren fortsätter flickor att vara svårt missgynnade och uteslutas från utbildningssystemen i många länder. De värst drabbade är flickor från de fattigaste familjerna.

P.  Kvinnor har alltid varit offer för människohandel som syftar till prostitution. I de flesta fall innebär detta ett slaveri som möjliggörs genom att ta ifrån offren deras handlingar och hota med mycket svåra konsekvenser för deras släktingar om de skulle få för sig att protestera.

Q.  Kvinnor och flickor utgör 98 procent av offren för människohandel och sexuell exploatering.

R.  Kvinnor och flickor med funktionsnedsättning löper större risk att drabbas av våld, övergrepp, försummelse och diskriminering på flera grunder.

S.  I vissa länder i världen har kvinnor fortfarande inte samma ekonomiska, sociala, kulturella, medborgerliga och politiska rättigheter, inbegripet mötesfrihet, som män, och kvinnor är underrepresenterade i lokala och nationella beslutsfattande organ. EU:s jämställdhetsstrategi innefattar redan jämställdhetsintegrering inom handelspolitiken.

T.  Sexuell och reproduktiv hälsa och därmed sammanhängande rättigheter utgör en grundläggande mänsklig rättighet och är väsentliga delar av människans värdighet(61). Därför är tillgången till grundläggande hälso- och sjukvård och till sexuell och reproduktiv hälsa viktiga jämställdhetsaspekter. Dessa rättigheter är ännu inte garanterade i hela världen.

U.  Kvinnor och flickor från kulturella, traditionella, språkliga eller religiösa minoriteter eller som tillhör en minoritetsgrupp på grund av sin könsidentitet eller sexuella läggning drabbas av flerfaldig och intersektionell diskriminering på grund av både deras minoritetsstatus och deras kön.

V.  Kvinnliga människorättsförsvarare löper större risk än sina manliga kolleger att utsättas för vissa former av våld, och de möter även särskilda svårigheter.

1.  Europaparlamentet upprepar att religiösa, kulturella och traditionella skillnader aldrig kan rättfärdiga diskriminering eller någon form av våld, särskilt mot kvinnor och flickor, såsom kvinnlig könsstympning, sexuella övergrepp mot unga flickor, kvinnomord, tidiga äktenskap och tvångsäktenskap, våld i hemmet, hedersmord och hedersrelaterat våld eller andra former av tortyr, till exempel det som dödsstraff genom stening innebär.

2.  Europaparlamentet framhåller betydelsen av att myndigheterna genomför informationskampanjer, medvetenhetshöjande insatser och utbildning, i syfte att förebygga och successivt utplåna allt slags könsrelaterat våld, särskilt i de samhällen där det förekommer könsrelaterade människorättskränkningar. Parlamentet framhåller i detta hänseende att det är mycket viktigt att låta människorättsförsvarare, som redan nu kämpar för att få ett slut på dessa företeelser, delta i framtagandet och genomförandet av dessa kampanjer. Parlamentet uppmanar eftertryckligen samtliga medlemsstater att ratificera Istanbulkonventionen, påskynda tillämpningen av de skyldigheter och åtaganden avseende kvinnors rättigheter som man förbundit sig till enligt konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor och Pekingplattformen samt att stödja de organisationer i det civila samhället som främjar jämställdhet i tredjeländer.

3.  Europaparlamentet uppmanar Europarådets samtliga medlemsstater att så snart som möjligt underteckna och ratificera konventionen om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor. EU uppmanas i detta sammanhang att vidta åtgärder för att ansluta sig till konventionen i syfte att garantera samstämdhet mellan unionens inre och yttre åtgärder mot våld mot kvinnor.

4.  Europaparlamentet konstaterar med stark oro att branschen med så kallade postorderfruar har vuxit i en alarmerande takt sedan 80-talet. Parlamentet konstaterar med oro att det finns flera dokumenterade fall där postorderfruar har blivit angripna och/eller mördade av sina män efter det att de gift sig. Parlamentet beklagar det stora antalet minderåriga flickor som finns med på postorderwebbplatser och betonar att det måste betraktas som övergrepp mot barn när de används för sexuella syften.

5.  Europaparlamentet är djupt oroat över att det könsrelaterade våldet ökar i många delar av världen och över det ökade antalet kvinnomord i Latinamerika, som äger rum i ett klimat av allmänt utbrett våld och strukturell diskriminering. Parlamentet fördömer kraftfullt alla former av könsrelaterat våld och det avskyvärda brottet kvinnomord samt den straffrihet som fortsätter att råda för dessa brott, vilket kan bidra till en ökning av våldet och morden.

6.  Europaparlamentet framhåller att världssamfundet har betecknat situationen för kvinnor med funktionsnedsättning som en prioriterad fråga. Parlamentet påminner om slutsatserna från kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, där det anges att strategier och program för att motverka våld mot kvinnor och flickor med funktionsnedsättning bör tas fram i nära samarbete med dessa personer, som ett erkännande av deras självständighet, och med handikapporganisationer. Parlamentet framhåller behovet av en regelbunden tillsyn över institutioner och adekvat fortbildning för vårdgivare. Parlamentet uppmanar EU att ha med kampen mot diskriminering på grund av funktionsnedsättning i sina yttre åtgärder och i samarbetet och utvecklingsstödet, bland annat i det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter.

7.  Europaparlamentet beklagar djupt den bristande jämställdheten i den politiska sfären. Parlamentet påminner om att kvinnor och män är jämlika och bör åtnjuta samma politiska rättigheter och medborgerliga friheter, och beklagar djupt underrepresentationen av kvinnor i de ekonomiska, sociala och politiska beslutsprocesserna. Parlamentet understryker behovet av verkningsfulla skyddsmekanismer för kvinnliga människorättsförsvarare. Parlamentet rekommenderar införandet av ett kvotsystem, som ett instrument för att främja kvinnors deltagande i de politiska organen och i den demokratiska processen, främst som kandidater.

8.  Europaparlamentet beklagar djupt de människorättskränkningar som begås av tredjeländer som tillämpar lagstadgade gränser för antal barn per familj.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att systematiskt inkludera konkreta åtgärder för att inom ramen för samtliga EU-valobservatörsuppdrag öka kvinnors deltagande i val, i enlighet med EU:s riktlinjer på detta område och med beaktande av de slutsatser som nåddes vid seminariet med valexperter i Bryssel i april 2014 samt erfarenheterna från tidigare uppdrag.

10.  Europaparlamentet upprepar att EU bör föregå med gott exempel på jämställdhetsområdet. Parlamentet uppmanar EU:s institutioner att främja kvinnors deltagande i EU:s valprocess genom att inkludera listor med jämn könsfördelning vid nästa översyn av EU:s vallagstiftning.

11.  Europaparlamentet betonar betydelsen av att stärka kvinnors roll när det gäller konfliktförebyggande och när det gäller att främja mänskliga rättigheter och demokratisk reform samt betydelsen av att stödja ett systematiskt deltagande av kvinnor som en viktig del av fredsprocessen och återuppbyggnaden efter konflikter, genom bättre rådgivning och samordning med det civila samhället och med EU-institutionerna, för att se till att konsekvensbedömningarna på området mänskliga rättigheter håller högre kvalitet och är mer systematiska. Parlamentet motsätter sig all lagstiftning, all reglering och alla påtryckningar från regeringar som på ett otillbörligt sätt begränsar yttrandefriheten, framför allt för kvinnor och hbti-personer.

12.  Europaparlamentet kräver att främjandet av kvinnors rättigheter, jämställdhet och bekämpning av våld mot kvinnor systematiskt ska ingå i landsstrategierna för mänskliga rättigheter och i människorättsdialogerna och de politiska dialogerna med tredjeländer och kandidatländer. Parlamentet ser positivt på utnämnandet av en rådgivare i jämställdhetsfrågor inom Europeiska utrikestjänsten samt jämställdhetsinriktade utbildningsprogram för diplomater och tjänstemän som deltar i EU-delegationer. Parlamentet påminner om åtagandet att integrera de mänskliga rättigheterna i alla EU:s konsekvensbedömningar för att se till att EU respekterar, försvarar och tillämpar dessa rättigheter och att EU:s externa politik och verksamhet utformas och genomförs på ett sätt som stärker de mänskliga rättigheterna i utlandet. Parlamentet påpekar att jämställdhet inte enbart handlar om kvinnor och män, utan också måste inkludera hela gruppen av hbti-personer. Parlamentet framhåller att jämställdhetsfrågorna måste integreras i EU:s humanitära bistånd.

13.  Europaparlamentet uppmanar EU att beakta skyddet av de grundläggande mänskliga rättigheterna, särskilt kvinnors och flickors, i samband med sina ekonomiska avtal och handelsavtal med tredjeländer, samt att se över sådana avtal ifall det visar sig att dessa rättigheter inte respekteras.

14.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över de eventuella människorättskränkningar som drabbat kvinnor och flickor i flyktingläger i Mellanöstern och Afrika, där fall av sexuellt våld mot, och ojämlik behandling av, kvinnor och flickor har rapporterats. Parlamentet uppmanar utrikestjänsten att verka för strängare regler och god praxis i tredjeländer i syfte att sätta stopp för ojämlik behandling av flyktingar på grund av kön.

15.  Europaparlamentet erinrar om att EU:s handlingsplan för jämställdhet och kvinnors egenmakt i utvecklingssamarbetet är ett av EU:s grundläggande verktyg för att förbättra jämställdheten i tredjeländer. Parlamentet anser därför att en andra handlingsplan bör ha formen av ett kommissionsmeddelande. Parlamentet uppmanar kommissionen att beakta parlamentets resolution om förnyelsen av handlingsplanen.

16.  Europaparlamentet kräver att man använder kvantitativa och kvalitativa indikatorer med ett integrerat jämställdhetsperspektiv samt könsuppdelade uppgifter som ett led i övervakningen och utvärderingen av den nya handlingsplanen.

17.  Europaparlamentet beklagar djupt att äktenskap mellan en vuxen och ett barn är tillåtet i vissa tredjeländer, i vissa fall till och med för barn under nio år (barnbrudar).

18.  Europaparlamentet anser att tidiga äktenskap kränker de grundläggande mänskliga rättigheterna och påverkar alla delar av en flickas liv: det komprometterar utbildningen, vilket begränsar hennes framtidsutsikter, äventyrar hennes hälsa och ökar risken att hon utsätts för våld och övergrepp.

19.  Europaparlamentet påminner om att kvinnor måste få tillgång till en tillfredsställande och gratis hälso- och sjukvård vid förlossning, för att minska det ännu alltför höga antalet mödrar och barn som dör i samband med förlossningen i flera tredjeländer, vilket beror på en bristfällig eller obefintlig vård.

20.  Europaparlamentet beklagar avsaknaden av en förebyggande politik mot könsrelaterat våld och bristen på stöd till offer samt att förövare så ofta går ostraffade i många länder. Parlamentet uppmanar utrikestjänsten att utbyta god praxis med tredjeländer om lagstiftningsförfaranden och utbildningsprogram för polis, domstolspersonal och statstjänstemän. Parlamentet uppmanar eftertryckligen EU att stödja de organisationer i det civila samhället som arbetar för att försvara de mänskliga rättigheterna och främja jämställdhet i tredjeländer, och att aktivt samarbeta med internationella organisationer som är engagerade i jämställdhetsfrågor, såsom ILO, OECD, FN och Afrikanska unionen, i syfte att skapa synergieffekter och främja kvinnors egenmakt.

21.  Europaparlamentet understryker att utrikestjänsten måste utbyta bästa praxis för att bekämpa den bristande tillgången till rättvisa för offer för sexuellt våld. Parlamentet fördömer starkt den bristande tillgången till rättvisa för kvinnor i tredjeländer, särskilt för offren för könsrelaterat våld. Parlamentet uppmanar kommissionen att inta en aktiv roll när det gäller att lagföra sådana brott i tredjeländer, och i vissa fall, av medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att arbeta tillsammans med utrikestjänsten för att förbättra stödet till offer, att ha med åtgärder mot könsrelaterat våld i EU:s humanitära insatser och att prioritera humanitära EU-åtgärder mot könsrelaterat och sexuellt våld i konflikter. Parlamentet välkomnar EU:s åtagande att följa upp världstoppmötet mot sexuellt våld i konflikter, som hölls i London i juni 2014, och uppmanar därför eftertryckligen kommissionen att vidta konkreta åtgärder.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta konkreta åtgärder även inom EU för att bekämpa våld mot kvinnor, genom att lägga fram ett särskilt förslag till direktiv om detta.

23.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen alla aktörer i konflikter att ge offren tillgång till all nödvändig hälso- och sjukvård, inklusive aborter, utan åtskillnad på grund av kön, under alla omständigheter och oberoende av den lokala lagstiftningen, i enlighet med Genèvekonventionerna med tilläggsprotokoll.

24.  Europaparlamentet beklagar djupt att kvinnor och flickor är de värst drabbade av extrem fattigdom, medan det finns faktamässiga belägg för att satsningar på kvinnor och flickor och på deras egenmakt genom utbildning är ett av de effektivaste sätten att bekämpa fattigdom. Parlamentet vidhåller att man måste göra mer för att trygga rätten och tillgången till utbildning, särskilt för flickor, och att åtgärder måste vidtas för att motverka påtvingade studieavhopp, då kvinnor ofta tvingas avbryta sina studier om de gifter sig eller får barn. Parlamentet betonar behovet av åtgärder för att kvinnor och flickor ska inkluderas i processer för investering och tillväxt i tredjeländer. Parlamentet framhåller vikten av att fortsätta bekämpa könslönegapet. Parlamentet betonar att europeiska företag som verkar i tredjeländer spelar en mycket viktig roll för att främja jämställdheten i dessa länder, eftersom de fungerar som förebilder. Parlamentet uppmuntrar kvinnor att aktivt delta i fackliga och andra organisationer eftersom det kommer att bidra till att föra in jämställdhetsfrågorna i förhållandet mellan arbetsmarknadens parter och i arbetsvillkoren.

25.  Europaparlamentet beklagar djupt att kvinnor i vissa länder begränsas av extrema och fundamentalistiska lagar och sociala, kulturella och religiösa ideologier som hindrar dem från att utöva vissa yrken.

26.  Europaparlamentet beklagar djupt att hälften av världens befolkning utsätts för lönediskriminering och att kvinnor globalt sett tjänar mellan 60 och 90 procent av männens genomsnittliga inkomst.

27.  Europaparlamentet understryker behovet av kontinuerlig utbildning för flickor i flyktingläger, i konfliktområden och i områden som präglas av extrem fattigdom och extrema miljöförhållanden, såsom torka och översvämningar.

28.  Europaparlamentet välkomnar utrikestjänstens insatser i tredjeländer för att påskynda genomförandet av de skyldigheter och åtaganden avseende kvinnors rättigheter som gjorts i konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, inom ramen för Pekingplattformen, och i Kairoförklaringen om befolkning och utveckling inom ramen för utvecklingsagendan för tiden efter 2015.

29.  Europaparlamentet välkomnar EU:s reviderade politik för humanitärt bistånd, som ger kvinnor och flickor som våldtagits i väpnade konflikter tillgång till säkra aborter, i enlighet med internationell humanitär rätt. Parlamentet understryker att den reviderade politiken måste genomföras snarast.

30.  Europaparlamentet uppmanar EU att fortsätta att stödja kvinnors ekonomiska, sociala och politiska egenmakt som ett verktyg för att hjälpa dem att åtnjuta sina rättigheter och grundläggande friheter fullt ut samt att fästa största vikt vid tillgången till högkvalitativ utbildning för flickor, däribland flickor från de fattigaste och mest marginaliserade befolkningsgrupperna. Parlamentet efterlyser stöd för genomförande av yrkesutbildningar för kvinnor, deltagande i högre utbildning inom områden såsom vetenskap och teknik samt utveckling av utbildningsprogram om jämställdhet för lärare i tredjeländer. Man bör också vidta åtgärder för att förhindra att stereotyper överförs genom utbildningsmaterialet. Parlamentet uppmanar eftertryckligen EU att ha med denna prioritering i all verksamhet som rör diplomati, handel och utvecklingssamarbete.

31.  Europaparlamentet understryker vikten av att bekämpa könsstereotyper och diskriminerande sociokulturella inställningar som förstärker kvinnans underordnade ställning i samhället och utgör en av de främsta orsakerna till bristande jämställdhet, kränkningar av kvinnors rättigheter och könsrelaterat våld. Parlamentet framhåller att det krävs ökade insatser för att bekämpa de envisa stereotyperna genom medvetenhetshöjande kampanjer riktade till samtliga samhällsskikt, ökad mediebevakning, strategier för att motivera kvinnorna och involvera männen, jämställdhetsintegrering inom utbildningen och inom EU:s samtliga politikområden och initiativ, i synnerhet yttre åtgärder, samarbete och utvecklingsstöd samt humanitärt bistånd.

32.  Europaparlamentet beklagar att kvinnor alltför ofta diskrimineras genom att inte få tillgång till finansiella resurser, såsom banklån, lika enkelt som män. Parlamentet understryker att kvinnors egenmakt inom entreprenörssektorn har visat sig vara avgörande för att stimulera ekonomin och bekämpa fattigdom på lång sikt.

33.  Europaparlamentet beklagar djupt att homosexualitet är straffbart i vissa tredjeländer och i vissa fall kan leda till dödsstraff.

34.  Europaparlamentet beklagar djupt att kvinnors sexuella och reproduktiva rättigheter kränks så ofta, till exempel genom att de förvägras tillgång till familjeplanering. Parlamentet erinrar om artikel 16 i konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, som garanterar rätten att välja hur många barn man vill ha och med vilka intervall liksom tillgången till information, utbildning och medel för att utöva denna rättighet.

35.  Europaparlamentet betonar vikten av att inte undergräva regelverket i Pekingplattformen om tillgång till utbildning och hälsa som en grundläggande mänsklig rättighet och skyddet av sexuella och reproduktiva rättigheter. Parlamentet understryker att en universell respekt för sexuell och reproduktiv hälsa och därmed sammanhängande rättigheter samt tillgång till relevanta tjänster bidrar till att minska barn- och mödradödligheten. Parlamentet påpekar att familjeplanering, mödravård och enkel tillgång till preventivmedel och säkra aborter är viktiga faktorer för att rädda livet på kvinnor och hjälpa dem att återskapa sina liv i de fall de är offer för våldtäkter. Parlamentet betonar vikten av att låta dessa strategier vara centrala delar av utvecklingssamarbetet med tredjeländer.

36.  Europaparlamentet beklagar den situation av hjälplöshet och omänskliga levnadsförhållanden som flyktingarna i Europa befinner sig i. Detta är en särskilt farlig situation inte bara för barn utan även kvinnor, som löper större risk att utsättas för våld, övergrepp och till och med människohandel.

37.  Europaparlamentet uppmanar EU att ägna uppmärksamhet åt och stärka skyddet för migrerande kvinnor, och att se till att de ges det stöd de behöver och skyddas mot människohandel och exploatering för prostitution av kriminella organisationer, något som är vanligt förekommande.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande

12.11.2015

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

23

6

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Daniela Aiuto, Maria Arena, Catherine Bearder, Beatriz Becerra Basterrechea, Malin Björk, Anna Maria Corazza Bildt, Iratxe García Pérez, Anna Hedh, Teresa Jiménez-Becerril Barrio, Angelika Mlinar, Maria Noichl, Margot Parker, Terry Reintke, Liliana Rodrigues, Elissavet Vozemberg-Vrionidi, Jadwiga Wiśniewska, Anna Záborská

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Inés Ayala Sender, Stefan Eck, Eleonora Forenza, Mariya Gabriel, Constance Le Grip, Elly Schlein, Branislav Škripek, Dubravka Šuica, Monika Vana

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Seb Dance, Davor Ivo Stier, Claudiu Ciprian Tănăsescu

BILAGA I

INDIVIDUAL CASES RAISED BY THE EUROPEAN PARLIAMENT BETWEEN JANUARY AND DECEMBER 2014

COUNTRY

Individual

BACKGROUND

ACTION TAKEN BY THE PARLIAMENT

AZERBAJIAN

Leyla Yunus, Arif Yunus and Rasul Jafarov

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Intigam Aliyev

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hasan Huseynli

Rauf Mirkadirov

Seymur Haziyev

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ilqar Nasibov

 

 

 

 

Ilgar Mammadov

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Anar Mammadli

Bashir Suleymanli

 

 

 

 

 

 

 

Omar Mammadov, Abdul Abilov and Elsever Murselli

 

 

Leyla Yunus is the well-known director of the Institute for Peace and Democracy. She has been imprisoned together with her husband, the historian Arif Yunus, and Rasul Jafarov, the chair of Azerbaijan’s Human Rights Club on apparent politically motivated charges.

Leyla Yunus has been subjected to acts of violence in prison committed by her cellmate, and no measures have been taken to punish the cellmate or to ensure the protection of Ms Yunus. In addition, Ms Yunus’ health has deteriorated in prison and no suitable medical care has been provided.

 

Intigam Aliyev is the chair of Azerbaijan’s Legal Education Society and a human rights lawyer who has defended more than 200 cases before the European Court of Human Rights in the areas of infringement of freedom of speech, the right to a fair trial and electoral law in Azerbaijan, was arrested on 8 August 2014 and subjected to three month’s detention on criminal charges.

 

Hasan Huseynli is another prominent human rights activist and head of the Intelligent Citizen Enlightenment Centre Public Union, was sentenced to 6 years’ imprisonment on 14 July 2014. Rauf Mirkadirov is an investigative journalist with the leading Russian-language newspaper ‘Zerkalo’ who held on pre-trial detention on charges of treason. Seymour Haziyev is a prominent opposition journalist who was charged with criminal hooliganism and held in 2 months' pre-trial custody.

 

Ilqar Nasibov is a journalist who was viciously beaten in his office on 21 August 2014 and no prompt, effective and thorough investigation has been carried out.

 

The European Court of Human Rights (ECHR) has issued numerous rulings in cases of breaches of human rights in Azerbaijan, the latest being on 22 May 2014 in the case of Ilgar Mammadov, chair of the Republican Alternative Civic Movement (REAL); in which despite it being ruled that his detention was politically motivated, the authorities refused to release him.

 

Anar Mammadli is the chair of the Election Monitoring and Democracy Studies Centre (EMDS), and Bashir Suleymanli is the director of the same centre. Both were sentenced to prison terms of, respectively, 5 years and 6 months and 3 years and 6 months, on charges ranging from tax evasion to illegal entrepreneurship.

 

Omar Mammadov, Abdul Abilov and Elsever Murselli are social media activists and were sentenced to between 5 and 5.5 years’ imprisonment on charges of drug possession. None of them is having access to a lawyer of their own choosing and all complaining of ill treatment in police custody.

 

 

 

In its Resolution, adopted on 18 September 2014, the European Parliament:

 

- Condemns in the strongest possible terms the arrest and detention of Leyla Yunus, Arif Yunus, Rasul Jafarov, Intigam Aliyev and Hasan Huseyni, and demands their immediate and unconditional release as well as the withdrawal of all charges against them; demands an immediate and thorough investigation into the assault on Ilqar Nasibov, and calls for all those responsible to be brought to justice

 

- Calls on the authorities in Azerbaijan to guarantee the physical and psychological integrity of Leyla Yunus, Arif Yunusov and all human rights defenders in Azerbaijan, and to ensure the urgent provision of suitable medical care, including medication and

Hospitalisation

 

- Calls on the Azerbaijani authorities to cease their harassment and intimidation of civil society organisations, opposition politicians and independent journalists and to refrain from interfering in or undermining their valuable work for the development of democracy in Azerbaijan; also calls on them to ensure that all detainees, including journalists and political and civil society activists, enjoy their full rights to due process, in particular access to a lawyer of their choosing, access to their families, and other fair trial norms

BAHRAIN

Nabeel Rajab

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Abdulhadi-al-Khawaja

 

Ibrahim Sharif

 

 

 

 

 

 

 

Naji Fateel

 

 

 

 

 

 

 

Zainab Al-Khawaja

 

Nabeel Rajab is the President of the Bahrain Centre for Human Rights (BCHR) and Deputy Secretary General of the International Federation for Human Rights (FIDH). He was convicted to three years in prison in August 2012 on charges of calling for and participating in ‘illegal gatherings’ and ‘disturbing public order’ between February and March 2011. His sentence was reduced to two years in prison on appeal. Before this imprisonment Mr Rajab was repeatedly detained for peacefully expressing criticism of the government during the pro-democracy protests that erupted Bahrain in 2011.

 

On Friday 29 November 2013 Nabeel Rajab had served three-quarters of his two year sentence and had become legally eligible for release. A third request for early release was submitted on 21 January 2014 to the Court, but was rejected.

The United Nations Working Group on Arbitrary Detention has described the detention of Mr Nabeel Rajab as arbitrary.

 

Abdulhadi-al-Khawaja, who has Danish nationality, is the founder of the BCHR and the regional coordinator of Front Line Defenders and Ibrahim Sharif is the Secretary General of the National Democratic Action Society. On 22 June 2011, they were sentenced to life in prison by a special military court. The legal process came to a conclusion after 3 years of appeals and the sentences were upheld.

 

Naji Fateel is a Bahraini human rights activist and a member of the Board of Directors of the Bahraini human rights NGO Bahrain Youth Society for Human Rights (BYSHR). He has been imprisoned since 2007, tortured and also under death threats during the period of the Bahraini uprising (dated February 2011)

 

Zainab Al-Khawaja is a human rights defender and leading social media activist in Bahrain. She has been a crucial figure in the pro-democracy uprising that started in Bahrain in February 2011. She has suffered legal harassment, arrest, imprisonment, denial of procedural rights, and undertaken hunger strikes in defence of human rights in Bahrain.

 

 

In its Resolution, adopted on 6 February 2014, the European Parliament:

 

-Calls for the immediate and unconditional release of all prisoners of conscience, political activists, journalists, human rights defenders and peaceful protesters, including Nabeel Rajab, Abdulhadi Al-Khawaja, Ibrahim Sharif, Naji Fateel, and Zainab Al-Khawaja

 

- Expresses its grave concern regarding the Bahraini authorities’ treatment of Nabeel Rajab and other human rights activists, in addition to their refusal to grant him the early release for which he is eligible in accordance with the law

 

 

Regarding the situation of Mr Rajab, a letter of concern was also sent on 2 October 2014.

BANGLADESH

 

Hana Shams Ahmed

 

Hana Shams Ahmed is the coordinator of the International Chittagong Hill Tracts Commission (CHTC). On 27 August 2014 she and her friend were brutally attacked by 8 to 10 members of Somo Odhikar Andolon during a private visit to Shoilopropat in Bandarban in the Chittagong Hill Tracts. Four members of the police Detective Branch (DB) who were supposedly providing them with security did not intervene, and even disappeared while the assault was taking place.

 

In its Resolution, adopted on , the European Parliament:

 

- Urges the Government of Bangladesh to bring the state security forces, including the police and the RAB, back within the bounds of the law; strongly calls on the Bangladeshi authorities to put an end to the RAB’s impunity by ordering investigations and prosecutions in respect of alleged illegal killings by RAB forces.

 

BURUNDI

 

Pierre Claver Mbonimpa

 

Pierre Claver Mbonimpa is a leading human rights defender and President of the Association for the Protection of Human Rights and Detained Persons (Association pour la protection des droits humains et des personnes détenues, APRODH) who was arrested on 15 May 2014 and later charged with ‘threatening the external security of the state’ and ‘threatening the internal security of the state by causing public disorder’ and has been in pre-trial detention since he was taken in for questioning.

 

Mr Mbonimpa’s work in the defence of democracy and human rights in Burundi over the past two decades and more has earned him several international awards and widespread recognition domestically and beyond. The charges against him relate to comments he made on Radio Publique Africaine (RPA) on 6 May 2014 that the youth wing of the ruling party CNDD-FDD, also known as the Imbonerakure, is being armed and sent to the Democratic Republic of Congo (DRC) for military training.

 

The arrest of Pierre Mbonimpa is representative of the mounting risks facing human rights defenders, the harassment of activists and journalists and the arbitrary arrest of opposition party members, which according to human rights groups and the UN Assistant Secretary-General for Human Rights have largely been carried out by the Imbonerakure.

 

 

In its Resolution, adopted on 18 September 2014, the European Parliament:

 

- Firmly condemns the detention of human rights defender Pierre Claver Mbonimpa and calls for his immediate unconditional release; expresses concern about his deteriorating state of health and demands that he be given urgent medical assistance

 

 

A letter of concern was also sent in this regard on 18 December 2014.

CAMBODIA AND LAOS

 

Sombath Somphone (Laos)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sam Rainsy and Kem Sokha (Cambodia)

 

 

Sombath Somphone is a human rights and environmental rights activist, civil society leader and co-chair of the 9th Asia-Europe People’s Forum held in Vientiane in October 2012 ahead of the ASEM 9 Summit. He was allegedly the victim of an enforced disappearance on 15 December 2012 in Vientiane. Sombath Somphone’s family have been unable to locate him since that day, despite repeated appeals to the local authorities and searches in the surrounding area.

 

During the visit of the Delegation for relations with the countries of South East Asia and the Association of South East Nations (ASEAN) to Laos on 28 October 2013 the disappearance of Sombath Somphone was raised with the Lao authorities. Crucial questions linked to the case, including whether or not an investigation has been carried out, remain unsolved more than a year after his disappearance and the Lao authorities declined assistance from abroad for the investigation into the disappearance.

 

On 15 December 2013 62 NGOs called for a new investigation into his disappearance and on 16 December 2013 the UN Working Group on Enforced or Involuntary Disappearances urged the Government of Laos to do its utmost to locate Sombath Somphone, to establish his fate and whereabouts, and to hold the perpetrators accountable. There have been several other cases of enforced disappearances where the whereabouts of nine other people – two women, Kingkeo and Somchit, and seven men, Soubinh, Souane, Sinpasong, Khamsone, Nou, Somkhit, and Sourigna – who were arbitrarily detained by the Lao security forces in November 2009 in various locations across the country remain unknown.

 

Sam Rainsy and Kem Sokha are the Cambodia National Rescue Party (CNRP) leaders who were summoned to appear at the Phnom Penh Municipal Court on 14 January 2014 for questioning. Sam Rainsy and Kem Sokha may be convicted of incitement to civil unrest. The King amnestied Sam Rainsy on 14 July 2013, making it possible for him to return to Cambodia; however, his right to vote and run in the elections was not restored.

 

 

In its Resolution, adopted on 16 January 2014, the European Parliament:

 

- Calls on the Lao Government to clarify the state of the investigation into the whereabouts of Sombath Somphone, to answer the many outstanding questions around Sombath’s disappearance, and to seek and accept assistance from foreign forensic and law enforcement experts

 

- Considers that the lack of reaction from the Lao Government raises suspicions that the authorities could be involved in his abduction.

- Reiterates its call on the Vice-President / High Representative to closely monitor the Lao Government’s investigations into the disappearance of Sombath Somphone

 

- Calls on the Member States to continue raising the case of Sombath Somphone with the Lao Government; stresses that enforced disappearances remain a major impediment to Laos joining the UN Human Rights Council

 

- Urges the Cambodian Government to recognise the legitimate role played by the political opposition in contributing to Cambodia’s overall economic and political development; calls on the Cambodian authorities to immediately drop the summonses issued to the CNRP leaders, Sam Rainsy and Kem Sokha, and union leader Rong Chhun of the Cambodia Independent Teachers’ Association (CITA) and the Cambodian Confederation of Unions (CCFU)

EGYPT

 

Alaa Abdel Fattah, Mohamed Abdel, Ahmed Maher and Ahmed Douma.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Peter Greste

Mohamed Fahmy

Baher Mohamed

Rena Netjes

 

 

 

 

 

 

 

 

Alaa Abdul Fattah

 

 

 

 

 

 

 

Mohamed Adel, Ahmed Douma, Mahienour El-Massry, Ahmed Mahe, Yara Sallam and Sana Seif

 

Alaa Abdel Fattah, Mohamed Abdel, from the Egyptian Centre for Economic and Social Rights and

Ahmed Maher and Ahmed Douma, leaders of the April 6 movement, are political and civil society activists who were arrested, convicted and held in Tora prison. It has been reported bad conditions of detention and mistreatment in prison.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

The Australian Peter Greste, the Canadian-Egyptian Mohamed Fahmy and the Egyptian Baher Mohamed are three Al Jazeera journalists who were, together and, in absentia, with the Netherlands citizen Rena Netjes, on 23 June 2014 handed down jail sentences of between 7 and 10 years under accusations of ‘falsifying news’ and of belonging to or assisting a terrorist cell. Rena Netjes was falsely accused of working for Al Jazeera.

 

Alaa Abdul Fattah is a prominent activist who played a leading role in the 2011 revolution who was sentenced on 11 June 2014 with others to 15 years’ imprisonment on charges of violating Law 107 on the Right to Public Meetings, Processions and Peaceful Demonstrations of 2013 (Protest Law).

 

Mohamed Adel, Ahmed Douma, Mahienour El-Massry and Ahmed Maher, Yara Sallam and Sana Seif are prominent human rights activists that continue to be detained.

 

 

In its Resolution, adopted on 6 February 2014, the European Parliament:

 

- Strongly condemns all acts of violence, terrorism, incitement, harassment, hate speech and censorship; urges all political actors and security forces to show the utmost restraint and avoid provocation, with the aim of avoiding further violence in the best interests of the country; extends its sincere condolences to the families of the victims

 

- Urges the Egyptian interim authorities and security forces to ensure the security of all citizens, irrespective of their political views, affiliation or confession, to uphold the rule of law and respect human rights and fundamental freedoms, to protect the freedoms of association, of peaceful assembly, of expression and of the press, to commit to dialogue and non-violence, and to respect and fulfil the country’s international obligations

 

- Calls for an immediate end to all acts of violence, harassment or intimidation – by state authorities, security forces or other groups – against political opponents, peaceful protesters, trade union representatives, journalists, women’s rights activists, and other civil society actors in Egypt; calls for serious and impartial investigations in such cases and for those responsible to be brought to justice; calls again on the interim government to guarantee that domestic and international civil society organisations, independent trade unions and journalists can operate freely, without government interference, in the country

 

In its Resolution, adopted on 17 July 2014, the European Parliament:

 

- Expresses its deepest concern over a series of recent court decisions in Egypt, including the lengthy jail terms handed down on 23 June 2014 to three Al Jazeera journalists and 11 other defendants tried in absentia, as well as the confirmation of death sentences against 183 people

 

- Calls on the Egyptian authorities to immediately and unconditionally release all those detained, convicted and/or sentenced for peacefully exercising their rights of freedom of expression and association, as well as all human rights defenders; calls on the Egyptian judiciary to ensure that all court proceedings in the country meet the requirements of a free and fair trial and to ensure respect for defendants’ rights; calls on the Egyptian authorities to order independent and impartial investigations into all allegations of ill-treatment and ensure that all detainees have access to any medical attention they may require

 

ETHIOPIA

 

Andargachew Tsege

 

Andargachew Tsege is a British national and member of the opposition party Ginbot 7, who has apparently been held incommunicado and in an undisclosed location by the Ethiopian authorities since earlier 2014 after being arrested while in transit in Yemen, and then deported to Ethiopia.

 

 

A letter of concern was sent on 7 August 2014 and on 8 October 2014.

IRAN

 

Ms Reyhaneh Jabbari

 

 

 

 

 

Ms Maryam Naghash Zargaran, Mr Saeed Abedinigalangashi, Ms Farhsid Fathi Malayeri, Mr Alireza Sayyedian, Mr Behnam Irani, Mr Amin Khaki, Mr Seyed Abdolreza Ali Hagh Nejad, and the seven members of the "Church of Iran": Mohammad Roghangir, Suroush Saraie, Massoud Rezai, Mehdi Ameruni, Seyed Bijan Farokhpour Haghigi, Eskandar Rezai

 

 

 

 

 

Ms Jabbari was sentenced to death in the Islamic Republic of Iran and she is at risk of imminent execution despite evidence that she has not been granted a fair hearing during the legal procedures that led to her conviction.

The below-mentioned names belong to Iranian citizens of the Christian faith that have been imprisoned, or continue to languish in prison due to their conversion from Islam to Christianity:

 

Ms Maryam Naghash Zargaran who was sentenced to four years in prison in 2013; Mr Saeed Abedinigalangashi who was sentenced to eight years in prison in early 2013; Ms Farhsid Fathi Malayeri who was arrested at her home in Tehran on 26 December 2010 along with at least 22 other Christians, and sentenced in 2012 to six years in prison; Mr Alireza Sayyedian who was convicted in November 2011 and sentenced to a six year (reduced to 3 ½ years in May 2013) imprisonment, 90 lashes and a fine; Mr Behnam Irani who was arrested and tried on two occasions (December 2006, April 2010). Shortly before he was due to be released on 18 October 2011, he was informed by letter that he was required to serve a five year prison sentence imposed back in 2008; Mr Amin Khaki who was arrested in early 2014 and reportedly transferred to the Ministry of Intelligence Security Detention; Mr Seyed Abdolreza Ali Hagh Nejad who was arrested on 5 July 2014 and finally; the seven members of the "Church of Iran" who were arrested on 12 October 2012 in Shiraz and condemned on 16 July 2013 to sentences ranging from one year to six years in prison.

 

 

A letter of concern was sent on 8 October 2014.

 

 

 

 

A letter of concern was sent on 24 September 2014.

MAURITANIA

 

Biram Dah Abeid

 

Biram Dah Abeid is the son of freed slaves and he is engaged in an advocacy campaign to eradicate slavery. In 2008 he founded the Initiative for the Resurgence of the Abolitionist Movement (Initiative pour la Résurgence du Mouvement Abolitionniste). This organisation is seeking to draw attention to the issue and to help take specific cases before courts of law. In addition, Biram Dah Abeid was awarded the United Nations Human Rights Prize for 2013.

 

On 11 November 2014, Biram Dah Abeid was arrested following a peaceful anti-slavery march. He has been charged with calling for a demonstration, participating in a demonstration and belonging to an illegal organisation. Some reports suggest that he is at risk of facing the death penalty. The death penalty is still provided for in the Mauritanian Criminal Code, is not restricted to the most serious crimes, and is imposed following convictions based on confessions obtained under torture.

 

Biram Dah Abeid was voted runner-up in the 2014 Mauritanian presidential elections. His reputation has made him a prime target for the Mauritanian authorities. In fact, his arrest and those of his colleagues represent a crackdown on political opposition as well as civil society.

 

 

In its Resolution, adopted on 18 December 2014, the European Parliament:

 

- Condemns strongly the arrest and ongoing detention of anti-slavery activist Biram Dah Abeid and his fellow campaigners, and calls for their immediate release; expresses concern about reports of violence used against some of the activists, and urges the Mauritanian authorities to prosecute those officials who have been involved in the abuse and torture of prisoners

 

- Calls upon the Mauritanian Government to stop using violence against civilians who participate in peaceful public protests and media campaigns in support of Biram Dah

Abeid, to cease its crackdown on civil society and political opposition, and to permit anti-slavery activists to pursue their non-violent work without fear of harassment or intimidation; urges the Mauritanian authorities to allow freedom of speech and assembly, in accordance with international conventions and Mauritania’s own domestic law.

MEXICO

 

Disappearance of 43 teaching students

 

On 26 September 2014, six people, among them three students, were killed when the police opened fire on protesting teaching students from the Escuela Normal (‘Normal School’) of Ayotzinapa in Iguala, Guerrero state. Since then 43 students remain disappeared. According to various sources those students were rounded up and driven away by police officers and handed over to unidentified armed men linked to a drug cartel.

 

According to the Mexican Government, 51 persons linked to the crimes have been arrested; most of them police agents from the municipalities of Iguala and Cocula. On 14 October 2014 the Mexican Attorney-General declared that according to forensic analyses of the 28 bodies found in clandestine graves near Iguala on 4 October 2014 the bodies do not correspond to those of the missing students. The Mexican authorities have captured the suspected main leader of the criminal gang Guerreros Unidos (United Warriors), allegedly involved in the disappearance of the 43 students.

 

The Mayor of Iguala, his wife, and the police chief of Iguala are fugitives from justice and accused of links to the local Guerreros Unidos drug cartel.

 

 

In its Resolution, adopted on 23 October 2014, the European Parliament:

 

- Strongly condemns the unacceptable forced disappearances and crimes in Iguala and calls on the Mexican authorities to investigate all the crimes, including the finding of 28 bodies in clandestine graves; calls on the relevant authorities to take all necessary steps to act promptly and in a transparent and impartial manner to identify, arrest and bring to justice the perpetrators of the crimes, and calls for those responsible to be identified and prosecuted, using all available information and resources internally and externally and with no margin for impunity; calls for the investigations to be continued until the students have been brought to safety

 

- Extends its sympathy and support to the families and friends of the victims, and to the Mexican people, whom it encourages to continue to fight by peaceful means to defend democracy and the rule of law

 

- Takes note of the detentions that have taken place; calls for the search to be continued for the Mayor of Iguala, his wife and the police chief of Iguala; is deeply concerned at the apparent infiltration of local law enforcement and administrative entities by organised crime.

 

PAKISTAN

 

Shafqat Emmanuel and Shagufta Kausar

 

 

 

 

 

 

 

Sawan Masih

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Asia Bibi

 

 

 

 

 

 

 

 

Rimsha Masih

 

 

 

 

 

 

Mohammad Asgar

 

 

 

 

 

Masood Ahmad

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Shama Bibi and Shahbaz Masih

 

Shafqat Emmanuel and Shagufta Kausar are a Christian couple who was sentenced to death on 4 April 2014 for allegedly sending a text message insulting the Prophet Mohammed, despite of the fact that the couple denied responsibility and declared that the phone from which the text originated was lost a while before the message was sent.

 

Sawan Masih is a Pakistani Christian from Lahore who was sentenced to death on 27 March 2014 for blasphemy against the Prophet Mohammed. The announcement of allegations against Masih sparked fierce rioting in Joseph Colony, a Christian neighbourhood in the city of Lahore, in which many buildings, including two churches, were burnt down.

 

Asia Bibi is a Christian woman from Punjab who was arrested in June 2009 and received a death sentence in November 2010 on charges of blasphemy. After several years, her appeal has finally reached the high court in Lahore; however for the two first hearings in January and March 2014 the presiding judges appeared to be on leave.

 

Rimsha Masih is a 14-year-old Christian girl who was wrongfully accused in 2012 of desecrating the Quran. She was acquitted after being found to have been framed and the person responsible was arrested. However, she and her family had to leave the country.

 

Mohammad Asghar is a UK citizen with a mental illness living in Pakistan. He was arrested after allegedly sending letters to various officials claiming he was a prophet, and was sentenced to death in January 2014.

 

Masood Ahmad is a 72-year-old UK citizen and member of the Ahmaddiya religious community, who was only recently released on bail after having been arrested in 2012 on charges of citing from the Quran, which is considered as blasphemy in the case of Ahmaddis who are not recognised as Muslims and are forbidden to ‘behave as Muslims’ under Section 298-C of the criminal code.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Shama Bibi and Shahbaz Masih are Pakistani Christian couple from Punjab province in Pakistan, who have been beaten and then burned to death by a mob under accusations of insulating and desecrating the Muslim holy book.

 

 

 

In its resolution, adopted on 17 April 2014, the European Parliament:

 

- Expresses its deep concern that the controversial blasphemy laws are open to misuse which can affect people of all faiths in Pakistan; expresses its particular concern that use of the blasphemy laws, which were publicly opposed by the late Minister Shahbaz Bhatti and by the late Governor Salman Taseer, is currently on the rise and targets Christians and other religious minorities in Pakistan

 

- Calls on the Pakistani authorities to release prisoners who are convicted on the grounds of blasphemy, and to overrule the death sentences on appeal; calls on the Pakistani authorities to guarantee the independence of the courts, the rule of law and due process in line with international standards on judicial proceedings; calls furthermore on the Pakistani authorities to provide sufficient protection to all those involved in blasphemy cases, including by shielding judges from outside pressure, by protecting the accused and their families and communities from mob violence, and by providing solutions for those who are acquitted but cannot go back to their places of origin

 

- Strongly condemns the application of the death penalty under any circumstances; calls on the Government of Pakistan as a matter of urgency to turn the de facto moratorium on the death penalty into the effective abolition of the death penalty

 

- Calls on the Government of Pakistan to carry out a thorough review of the blasphemy laws and their current application – as contained in Sections 295 and 298 of the Penal Code – for alleged acts of blasphemy, especially in light of the recent death sentences; encourages the government to withstand pressure from religious groups and some opposition political forces to maintain these laws.

 

A letter of concern was sent on 6 November 2014 and on 16 December 2014 regarding the case of Asia Bibi.

 

 

In its resolution, adopted on 27 November 2014, the European Parliament:

 

- Is deeply concerned and saddened by the Lahore High Court’s decision of 16 October 2014 to confirm the death sentence handed down to Asia Bibi for blasphemy; calls on the Supreme Court to start its proceedings on the case swiftly and without delay and to uphold the rule of law and full respect for human rights in its ruling

 

- Strongly condemns the murders of Shama Bibi and Shahbaz Masih and offers its condolences to their families, as well as to the families of all the innocent victims murdered as a result of the blasphemy laws in Pakistan; calls for the perpetrators of these acts to be brought to justice; takes note of the decision of the Punjab government to set up a committee to fast-track the investigation into the killings of Shama Bibi and Shahbaz Masih and to order additional police protection for Christian neighbourhoods in the province; underlines, however, the need to end the climate of impunity and for broader reforms in order to address the issue of violence against religious minorities, which remains pervasive in Pakistan

 

RUSSIA

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Mikhail Kosenko

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Boris Nemtov and Aleksei Navalny

 

 

 

 

 

Ilya Yashin, Gleb Fetisov and Yevgeny Vitishko

 

 

Bolotnaya Square demonstration took place on 6 May 2012 in which, as reported by several international and Russian human rights organizations, excessive use of violence and disproportionate measures have been used leading to the arrest and detention of hundreds of "anti-government" protesters.

 

Mikhail Kosenko is an activist who was sentenced to forced psychiatric treatment by a Russian court due to his involvement at the Bolotnaya Square demonstration. In addition, on 24 February 2014 Russian judicial authorities handed down guilty verdict against eight of those demonstrators, ranging from a suspended sentence to four years’ imprisonment, following three more severe prison sentences in 2013.

 

Boris Nemtov and Aleksei Navalny are opposition leaders who were sentenced to 10-day jail terms. Moreover, Aleksei Navalny has been placed under house arrest for two months and on 5 March 2014 was fitted with an electronic bracelet to monitor his activities.

 

Ilya Yashin is the leader of the Solidarity movement, Gleb Fetisov is the co-chair of the Alliance of Greens and Social Democrats, and Yevgeny Vitishko is an ecological activist and pre-eminent member of Yabloko. All of them belong to opposition parties and movements and have been subject to harassment by the Russian authorities and detained under various allegations.

 

 

In its Resolution, adopted on 13 March 2014, the European Parliament:

 

- Calls on the Russian judicial authorities to reconsider the sentences in the appeal process and to release the eight demonstrators, as well as Bolotnaya prisoner Mikhail Kosenko, who was sentenced to forced psychiatric treatment

 

- Expresses, equally, its deep concern over the detention of a large number of peaceful protesters following the Bolotnaya verdicts and calls for the dropping of all charges against the protesters; calls, furthermore, on the Russian Government to respect the rights of all citizens to exercise their fundamental freedoms and universal human rights

SERBIA

 

The case of accused war criminal Šešelj

 

 

Vojislav Šešelj is the president of the Serbian Radical Party who is indicted before the ICTY for persecutions on political, racial or religious grounds, deportation, inhumane acts (forcible transfer) (crimes against humanity), and for murder, torture, cruel treatment, wanton destruction of villages or devastation not justified by military necessity, destruction or wilful damage done to institutions dedicated to religion or education, plunder of public or private property (violations of the laws or customs of war) in Croatia, Bosnia and Herzegovina and parts of Vojvodina (Serbia), committed between 1991 and 1993.

 

On 6 November 2014, after more than eleven years of detention and while his trial is still ongoing, the Trial Chamber of the Tribunal issued an order proprio motu for the provisional release of Šešelj on the grounds of the deterioration of his health, subject to the conditions that he: (i) does not influence witnesses and victims; and (ii) appears before the Chamber as soon as it so orders.

 

Following his return to Serbia Šešelj made several public speeches in Belgrade in which he emphasised that he will not voluntarily return to the Tribunal when requested to do so, thereby announcing his intention to violate one of the two conditions under which he was released.

 

In his public statements Šešelj repeatedly called for the creation of ‘Greater Serbia’, publicly stating claims on neighbouring countries, including EU Member State Croatia, and inciting hatred against non-Serb people. In a press release he congratulated the Serbian Chetniks on the ‘liberation’ of Vukovar, on the 23rd anniversary of the fall of that Croatian city to Serbian paramilitary forces and the Yugoslav army in 1991 and the associated atrocities, thereby violating the requirement not to influence the victims.

 

In its Resolution, adopted on 27 November 2014, the European Parliament:

 

- Strongly condemns Šešelj’s warmongering, incitement to hatred and encouragement of territorial claims and his attempts to derail Serbia from its European path; deplores his provocative public activities and wartime rhetoric since his provisional release, which have reopened the victims’ psychological wounds from the war and the atrocities of the early 1990s; stresses that Šešelj’s recent statements could have the effect of undermining the progress made in regional cooperation and reconciliation and subverting the efforts of recent years

 

- Reminds the Serbian authorities of their obligations under the framework for cooperation with the ICTY and of Serbia’s obligations as an EU candidate country; notes with concern that the absence of an adequate political reaction and legal response by the Serbian authorities regarding Šešelj’s behaviour undermines the trust of the victims in the judicial process; encourages the Serbian authorities and the democratic parties to condemn any public manifestation of hate speech or wartime rhetoric and to promote the protection of minority and cultural rights; asks the Serbian authorities to investigate whether Šešelj has violated Serbian law and to strengthen and fully apply the legislation outlawing hate speech, discrimination and incitement to violence; supports all political parties, NGOs and individuals in Serbia that fight against hate speech.

 

SUDAN

 

Meriam Yahia Ibrahim

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Dr Amin Mekki Medani

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Farouk Abu Issa

Farah Ibrahim Mohamed Alagar

 

Meriam Yahia Ibrahim is the daughter of an Ethiopian Christian mother and a Sudanese Muslim father, who was raised as a Christian. In 2013 she was accused of adultery by her father’s side of the family after they reported her to the authorities for her marriage to a Christian man. In addition, an accusation of apostasy was added in December 2013. The verdict of the court of first instance was delivered on 12 May 2014, sentencing Meriam Ibrahim, then eight months pregnant, to a hundred lashes on charges of adultery and to death by hanging on charges of apostasy, but giving her three days to renounce Christianity.

Meriam Ibrahim was convicted under Islamic sharia law, in force in Sudan since 1983, which outlaws conversions on pain of death. On 15 May 2014 the verdict was reconfirmed, as Meriam Ibrahim chose not to convert to Islam. On 27 May 2014 Meriam Ibrahim gave birth to a baby girl, Maya, in prison. It is alleged that Meriam Ibrahim’s legs were kept in shackles and chains while she was in labour, seriously endangering the health of both mother and child. On 5 May 2014 her case was successfully transferred to the Appeal Court.

Meriam Ibrahim was released from Omdurman Women’s Prison on 23 June 2014 after the Appeal Court found her not guilty of both charges, but she was arrested again at Khartoum airport as the family was about to depart for the USA, for allegedly attempting to leave the country with forged travel documents issued by the South Sudan Embassy in Khartoum. Meriam Ibrahim was freed again on 26 June 2014 and took refuge in the United States embassy with her family, and negotiations are ongoing to enable her to leave Sudan, where she faces death threats from extremist Muslims.

 

Dr Amin Mekki Medani is a 76 year-old renowned human rights activist and former President of the Sudan Human Rights Monitor (SHRM) who was arrested by the Sudanese National Intelligence and Security Services (NISS) on 6 December 2014 at his house in Khartoum. The NISS allegedly refused to allow him to take his medication with him when he was arrested despite his poor health.

 

Dr Medani symbolises a strong commitment to human rights, humanitarianism and the rule of law, having held high-level positions within a range of different national and international institutions, including the Sudan judiciary, the democratic transitional government of Sudan (as Cabinet Minister for Peace), and the UN. He has represented victims of violations and has persistently spoken out against abuse of power, and was awarded the ‘Heroes for Human Rights Award 2013’ by the EU Delegation in Sudan for his local and international efforts in promoting human rights.

 

Dr Medani was arrested shortly after his return from Addis Ababa, having signed the ‘Sudan Call’ on behalf of civil society organisations – a commitment to work towards the end of the conflicts raging in different regions of Sudan and towards legal, institutional and economic reforms.

 

Farouk Abu Issa, the leader of the opposition National Consensus Forum, and Dr Farah Ibrahim Mohamed Alagar were arrested in a similar manner, on 6 and 7 December 2014 respectively, following their involvement with the ‘Sudan Call’.

 

In its Resolution, adopted on 17 July 2014, the European Parliament:

 

- Condemns the unjustified detention of Meriam Ibrahim; calls on the Government of Sudan to repeal all legislation that discriminates on grounds of gender or religion and to protect the religious identity of minority groups

 

- Stresses that it is degrading and inhumane for a pregnant woman to give birth while chained and physically detained; calls on the Sudanese authorities to ensure that all pregnant women and labouring women in detention receive appropriate and safe maternal and newborn health care

 

- Reaffirms that freedom of religion, conscience or belief is a universal human right that needs to be protected everywhere and for everyone; strongly condemns all forms of violence and intimidation that impair the right to have or not to have, or to adopt, a religion of one’s choice, including the use of threats, physical force or penal sanctions to compel believers or non-believers to renounce their religion or to convert; highlights the fact that adultery and apostasy are acts which should not be considered to be crimes at all.

 

 

 

 

 

In its Resolution, adopted on 18 December 2014, the European Parliament:

 

- Strongly condemns the arbitrary arrest and detention of Dr Medani and other peaceful activists as an unlawful breach of their peaceful and legitimate political and human rights activities; calls for their immediate and unconditional release.

 

SYRIA AND IRAQ

 

James Foley, Steven Sotloff and David Haines

 

James Foley and Steven Sotloff were American journalists, and David Haines was a British aid worker. They were abducted in 2013 and in 2012 in the case of Mr Foley in Syria and held hostage by the Islamic State until 2014 when they were murdered.

 

 

In its Resolution, adopted on 18 September 2014, the European Parliament:

 

- Strongly condemns the murders of the journalists James Foley and Steven Sotloff and the aid worker David Haines by IS, and expresses grave concern for the safety of others still being held captive by the extremists; expresses its deep sympathy and condolences to the families of these victims and to the families of all victims of the conflict.

 

SYRIA

 

Razan Zeitouneh

 

 

 

 

 

 

 

Ioan Ibrahim and Bulos Jazigi

(Buolos

Yazigi and John Ibrahim)

 

 

 

Paolo Dall’Oglio

 

 

 

 

 

Frans van der Lugt

 

 

 

 

 

 

Bassel Safadi Khartabil

 

Razan Zeitouneh is a Syrian human rights defender, writer and winner of the Sakharov Prize in 2011, who was abducted alongside her husband and other human rights defenders in Damascus in December 2013 and their fate remains unknown.

 

 

Ioan Ibrahim and Bulos Jazigi are bishops from Assyrian Orthodox and the Greek Orthodox respectively, who have been kidnapped in the context of harassment, arrest, torture or disappearance against peaceful civil society activists, human rights defenders, religious figures by the Syrian regime and increasingly also of the several rebel groups. Paolo Dall’Oglio is another religious figure who has been missing since July 2013.

 

 

 

 

Dutch Jesuit Father Frans van der Lugt had been living in Syria for many decades and was well known for refusing to leave the besieged city of Homs. He was beaten and shot dead by gunmen on 7 April 2014.

 

 

Bassel Safadi Khartabil is a 34 year-old fervent defender of a free Internet and promoter of open source culture. He has been held prisoner since 15 March 2012 by the Syrian regime of Bashar al-Assad.

 

In its Resolution, adopted on 6 February 2014, the European Parliament:

 

- Calls for the immediate, unconditional and safe release of all political prisoners, medical personnel, humanitarian workers, journalists, religious figures and human rights activists, including 2011 Sakharov Prize winner Razan Zeitouneh, and for coordinated EU action to secure her release; calls on all parties to ensure their safety; urges the Syrian Government to grant immediate and unfettered access to all its detention facilities for international documentation bodies, including the UN Commission of Inquiry on Syria.

 

 

In its Resolution, adopted on 17 April 2014, the European Parliament:

 

- Condemns in the strongest possible terms the killing of Father Frans Van der Lugt, an inhumane act of violence against a man who stood by the people of Syria amid sieges and growing difficulties; pays tribute to his work, which extended beyond the besieged city of Homs and continues to help hundreds of civilians with their everyday survival needs

 

- Recalls the pressing need to release all political detainees, civil society activists, humanitarian aid workers, religious figures (including Father Paolo Dall’Oglio, Greek Orthodox Bishop Boulos Yazigi and Assyrian Orthodox Bishop John Ibrahim), journalists and photographers held by the regime or by rebel fighters, and to grant independent monitors access to all places of detention; urges once again the EU and its Member States to make all possible efforts to achieve the release of 2011 Sakharov Prize winner Razan Zaitouneh and of all other human rights activists in Syria, including internet activist Bassel Safadi Khartabil.

 

UKRAINE

 

Yulya Tymoshenko

 

Yulia Tymoshenko is one of Ukraine's most high-profile political figures. In 2011 she was convicted due to a gas deal arranged and agreed with Russia and given a seven-year sentence on charges of abuse of power; charges that apparently were politically motivated.

 

 

In its resolution, adopted on 6 February 2014, the European Parliament:

 

- Calls on President Yanukovych to order a stop to these practices and demands the immediate and unconditional release and political rehabilitation of all the demonstrators and political prisoners illegally detained, including Yulya Tymoshenko; calls for the setting-up of an independent investigative committee under the auspices of a recognised international body, such as the Council of Europe, in order to investigate all the human rights violations that have taken place since the demonstrations began.

UZBEKISTAN

 

Human rights activists: Azam Farmonov, Mehriniso Hamdamova, Zulhumor Hamdamova, Isroiljon Kholdorov,

Nosim Isakov, Gaybullo Jalilov, Nuriddin Jumaniyazov, Matluba Kamilova, Ganikhon

Mamatkhanov, Chuyan Mamatkulov, Zafarjon Rahimov, Yuldash Rasulov, Bobomurod

Razzokov, Fahriddin Tillaev and Akzam Turgunov

 

Journalists:

Solijon Abdurakhmanov, Muhammad Bekjanov, Gayrat Mikhliboev, Yusuf Ruzimuradov, and Dilmurod Saidov

 

Peaceful political opposition activists: Murod Juraev, Samandar Kukanov, Kudratbek Rasulov and Rustam Usmanov

 

Three independents religious figures: Ruhiddin Fahriddinov, Hayrullo Hamidov and Akram Yuldashev

 

 

The exercise of the right to freedom of expression has been deteriorated in the country. The mentioned group of people, fifteen well-known human rights activists, five journalists, four peaceful political opposition activists and three independent religious figures have been imprisoned for no reason other than exercising peacefully their right to freedom of expression.

 

In addition, peaceful protesters including, Dilorom Abdukodirova, Botirbek Eshkuziev, Bahrom Ibragimov, Davron Kabilov, Erkin Musaev, Davron Tojiey and Ravshanbek Vafoev were shot and killed by governmental forces.

 

In its Resolution, adopted on 23 October 2014, the European Parliament:

 

- Calls for the immediate and unconditional release of all persons imprisoned on politically motivated charges, held for peaceful expression of their political views, civil society activism, journalistic activity or religious views.

VENEZUELA

 

Leopoldo Lopez

 

 

 

 

 

 

 

Daniel Ceballos, Vicencio Scarano and Salvatore Lucchese

 

 

Juan Carlos Caldera, Ismael García and Richard Mardo

 

 

 

 

Sairam Rivas, Cristian Gil and Manuel Cotiz

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

María Corina Machado

 

Leopoldo López is the opposition leader who was arbitrarily detained on 18 February 2014 on charges of conspiracy, instigating violent demonstrations, arson and damage to property. Since his detention he has suffered physical and psychological torture and undergone solitary confinement.

 

Daniel Ceballos and Vicencio Scarano are opposition mayors and Salvatore Lucchese is a police office. They have been arrested for failing to end protests and civil rebellion in their cities, and have been sentenced to several years in prison. In addition, Juan Carlos Caldera, Ismael García and Richard Mardo who are opposition congressmen are facing investigations and trial proceedings aimed at their suspension and disqualification from Congress.

 

Sairam Rivas is the president of the Students’ Centre of the School of Social Work at the Central University of Venezuela. She has been unjustly held on premises belonging to the Bolivarian Intelligence Service for more than 120 days together with Cristian Gil and Manuel Cotiz. They have been subjected to torture and ill-treatment in connection with the protests that took place between February and May 2014, having been accused of the offences of instigating crimes and using minors to commit crimes.

 

María Corina Machado is a Member of the National Assembly who had obtained the largest popular vote in Venezuela. In March 2014 she was unlawfully and arbitrarily removed from office, deprived of her mandate and expelled from Parliament by the President of the National Assembly, Diosdado Cabello, who accused her of treason because she had spoken out against the massive and systematic violation of human rights in Venezuela before the Permanent Council of the OAS. In the course of her political and parliamentary activity María Corina Machado was subjected to a series of criminal proceedings, political persecution, threats, intimidation, harassment and even physical violence from government supporters inside the Chamber of the National Assembly. In addition, she was recently charged with attempting to assassinate President Maduro and may face up to 16 years in prison.

 

In its Resolution, adopted on 18 December 2014, the European Parliament:

 

- Urges the immediate release of those arbitrarily detained prisoners, in line with the demands made by several UN bodies and international organisations

 

- Strongly condemns the political persecution and repression of the democratic opposition, the violations of freedom of expression and of demonstration, and the existence of media and web censorship

 

- Strongly condemns the use of violence against protesters; expresses its sincere condolences to the families of the victims; calls on the Venezuelan authorities to investigate these crimes and to hold those responsible fully accountable with no margin of impunity.

BILAGA II

LIST OF RESOLUTIONS

List of resolutions adopted by the European Parliament during the year 2014 and relating directly or indirectly to human rights violations in the world

Country

Date of adoption in plenary

Title

Africa

Burundi

18.09.2014

Burundi, in particular the case of Pierre Claver Mbonimpa

Egypt

06.02.2014

Situation in Egypt

Egypt

13.03.2014

Security and human trafficking in Sinai

Egypt

17.07.2014

Freedom of expression and assembly in Egypt

Libya

18.09.2014

Situation in Libya

Mauritania

18.12.2014

Mauritania, in particular the case of Biram Dah Abeid

Nigeria

17.07.2014

Nigeria, recent attacks by Boko Haram

Nigeria and Uganda

13.03.2014

Launching consultations to suspend Uganda and Nigeria from the Cotonou

Agreement in view of recent legislation further criminalising homosexuality

South Sudan

16.01.2014

Situation in South Sudan

South Sudan

13.11.2014

Humanitarian situation in South Sudan

Sudan

17.07.2014

Sudan, the case of Meriam Yahia Ibrahim

Sudan

18.12.2014

Sudan: the case of Dr Amin Mekki Medani

Americas

Ecuador

17.12.2014

Tariff treatment for goods originating from Ecuador

Mexico

23.10.2014

Disappearance of 43 teaching students in Mexico

Venezuela

18.12.2014

Persecution of the democratic opposition in Venezuela

Asia

Azerbaijan

18.09.2014

Persecution of human rights defenders in Azerbaijan

Bangladesh

16.01.2014

Recent Elections on Bangladesh

Bangladesh

18.09.2014

Human rights violations in Bangladesh

Cambodia and Laos

16.01.2014

Situation of rights defenders and opposition activists in Cambodia and Laos

Georgia

18.12.2014

Conclusion of the Association agreement with Georgia

Japan

17.04.2014

Negotiation of the EU-Japan strategic partnership agreement

North Korea

17.04.2014

Situation in North Korea

Pakistan

17.04.2014

Pakistan: recent cases of persecution

Pakistan

27.11.2014

Pakistan: blasphemy laws

Thailand

06.02.2014

Situation in Thailand

Uzbekistan

23.10.2014

Human rights in Uzbekistan

Europe

Moldova

13.11.2014

Association agreement between the European Union and the Republic of Moldova

Ukraine

06.02.2014

Situation in Ukraine

Ukraine

17.07.2014

Situation in Ukraine

Ukraine

18.09.2014

Situation in Ukraine and state of play of EU-Russia relations

Russia

13.03.2014

Russia: sentencing of demonstrators involved in the Bolotnaya Square events

Russia

23.10.2014

Closing down of Memorial (Sakharov Prize 2009) in Russia

Russia

06.02.2014

EU-Russia summit

Serbia

27.11.2014

Serbia: the case of accused war criminal Šešelj

Transnistrian region

06.02.2014

Right to education in the Transnistrian region

Middle East

Bahrain

06.02.2014

Bahrain, in particular the cases of Nabeel Rajab, Abdulhadi al-Khawaja and Ibrahim Sharif

Iraq

17.07.2014

Situation in Iraq

Iraq

27.11.2014

Iraq: kidnapping and mistreatment of women

Iraq

27.02.2014

Situation in Iraq

Iraq and Syria

18.09.2014

Situation in Iraq and Syria and the IS offensive including the persecution of

minorities

Syria

06.02.2014

Situation in Syria

Syria

17.04.2014

Syria: situation of certain vulnerable communities

Iran

03.04.2014

EU strategy towards Iran

Israel-Palestine

17.07.2014

Escalation of violence between Israel and Palestine

Israel-Palestine

18.09.2014

Israel-Palestine after the Gaza war and the role of the EU

Cross-cutting issues

LGBTI

16.01.2014

Recent move to criminalise LGBTI people

Female genital mutilation

06.02.2014

Elimination of female genital mutilation

25th Session of the UN Human Rights Council

13.03.2014

EU priorities for the 25th session of the UN Human Rights Council

Right to food

27.11.2014

Child undernutrition in developing countries

Rights of the child

27.11.2014

25th anniversary of the UN Convention on the Rights of the Child

Religious and cultural differences

17.04.2014

Resolution on EU foreign policy in a world of cultural and religious differences

Crime of aggression

17.07.2014

Crime of Aggression

Use of armed drones

27.02.2014

The use of armed drones

Arms Trade Treaty

05.02.2014

Ratification of the Arms Trade Treaty

EU and global development framework after 2015

25.11.2014

The EU and the global development framework after 2015

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGENI DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Antagande

16.11.2015

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

47

4

4

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Lars Adaktusson, Michèle Alliot-Marie, Francisco Assis, James Carver, Javier Couso Permuy, Andi Cristea, Mark Demesmaeker, Georgios Epitideios, Knut Fleckenstein, Eugen Freund, Sandra Kalniete, Manolis Kefalogiannis, Afzal Khan, Janusz Korwin-Mikke, Eduard Kukan, Ilhan Kyuchyuk, Barbara Lochbihler, Sabine Lösing, Ulrike Lunacek, Andrejs Mamikins, Tamás Meszerics, Francisco José Millán Mon, Pier Antonio Panzeri, Demetris Papadakis, Vincent Peillon, Tonino Picula, Kati Piri, Andrej Plenković, Cristian Dan Preda, Jozo Radoš, Sofia Sakorafa, Jacek Saryusz-Wolski, Alyn Smith, László Tőkés, Johannes Cornelis van Baalen

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Ignazio Corrao, Luis de Grandes Pascual, Angel Dzhambazki, Tanja Fajon, Mariya Gabriel, Liisa Jaakonsaari, Javi López, Norica Nicolai, Soraya Post, Marietje Schaake, Helmut Scholz, Igor Šoltes, Traian Ungureanu, Marie-Christine Vergiat

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Beatriz Becerra Basterrechea, Ramona Nicole Mănescu, Claudiu Ciprian Tănăsescu, Ivan Štefanec, Jaromír Štětina, Patricija Šulin

(1)

Antagna texter, P8_TA(2014)0070.

(2)

http://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-11855-2012-INIT/sv/pdf

(3)

http://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_data/docs/pressdata/EN/foraff/142549.pdf

(4)

http://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_data/docs/pressdata/EN/foraff/137585.pdf

(5)

http://www.europarl.europa.eu/document/activities/cont/201203/20120329ATT42170/20120329ATT42170EN.pdf

(6)

http://www.consilium.europa.eu/en/policies/pdf/st10152-en15_pdf/

(7)

http://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-10897-2015-INIT/en/pdf

(8)

http://www.consilium.europa.eu/en/meetings/fac/2015/10/st13201-en15_pdf/

(9)

http://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_data/docs/pressdata/EN/foraff/130243.pdf

(10)

http://register.consilium.europa.eu/doc/srv?l=SV&f=ST%2015559%202014%20INIT

(11)

http://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/?uri=CELEX:32015D0260

(12)

http://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-9242-2015-INIT/en/pdf

(13)

http://www.un.org/en/ga/search/view_doc.asp?symbol=S/RES/1325(2000)

(14)

Antagna texter, P7_TA(2010)0226.

(15)

Antagna texter, P7_TA(2011)0334.

(16)

Antagna texter, P7_TA(2012)0470.

(17)

Antagna texter, P7_TA(2013)0274.

(18)

Antagna texter, P7_TA(2013)0394.

(19)

Antagna texter, P7_TA(2013)0420.

(20)

Antagna texter, P7_TA(2014)0252.

(21)

Antagna texter, P8_TA(2015)0079.

(22)

Antagna texter, P7_TA(2014)0259.

(23)

Antagna texter, P7_TA(2014)0206.

(24)

Antagna texter, P8_TA(2015)0076.

(25)

Antagna texter, P8_TA(2015)0272.

(26)

Antagna texter, P8_TA(2015)0288.

(27)

Antagna texter, P8_TA(2015)0317.

(28)

Antagna texter, P8_TA(2015)0350.

(29)

Antagna texter, P8_TA(2015)0348.

(30)

http://ec.europa.eu/enlargement/pdf/key_documents/2014/20141008-strategy-paper_sv.pdf

(31)

http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=CELEX:52011DC0200

(32)

http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=COM:2011:0303:FIN:sv:PDF

(33)

http://ec.europa.eu/transparency/regdoc/rep/10102/2014/EN/10102-2014-152-EN-F1-1.Pdf

(34)

http://daccess-dds-ny.un.org/doc/UNDOC/GEN/G14/082/52/PDF/G1408252.pdf?OpenElement

(35)

Antagna texter, P8_TA(2015)0274.

(36)

http://www.unfpa.org/sites/default/files/pub-pdf/Joint%20Programme%20on%20FGMC%20Summary%20Report.pdf

(37)

http://daccess-dds-ny.un.org/doc/UNDOC/GEN/G14/086/06/PDF/G1408606.pdf?OpenElement

(38)

https://www.consilium.europa.eu/ueDocs/cms_Data/docs/hr/news53.pdf

(39)

http://ec.europa.eu/enlargement/pdf/key_documents/2014/20141008-strategy-paper_sv.pdf

(40)

http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2014:077:0027:0043:EN:PDF

(41)

Antagna texter, P7_TA-PROV(2015)0274.

(42)

http://www.ohchr.org/Documents/Publications/GuidingPrinciplesBusinessHR_EN.pdf

(43)

http://wcip2014.org/wp-content/uploads/2013/03/N1446828.pdf

(44)

http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2011:101:0001:0011:EN:PDF

(45)

https://ec.europa.eu/anti-trafficking/sites/antitrafficking/files/eu_strategy_towards_the_eradication_of_trafficking_in_human_beings_2012-2016_1.pdf

(46)

http://www.coe.int/en/web/portal/10-october-against-death-penalty

(47)

http://www.consilium.europa.eu/uedocs/cmsUpload/TortureGuidelines.pdf

(48)

http://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_data/docs/pressdata/en/foraff/137584.pdf

(49)

http://europa.eu/rapid/press-release_IP-15-5690_en.pdf

(50)

http://www.un.org/en/ga/search/view_doc.asp?symbol=S/RES/1325(2000)

(51)

http://www.un.org/en/ga/search/view_doc.asp?symbol=S/RES/1820(2008)

(52)

http://www.un.org/ga/search/view_doc.asp?symbol=E/2015/27

(53)

http://register.consilium.europa.eu/doc/srv?l=SV&f=ST%2015559%202014%20INIT

(54)

http://www.unicef.org/eu/crtoolkit/downloads/Child-Rights-Toolkit-Web-Links.pdf

(55)

SWD(2015)0182.

(56)

Antagna texter, P8_TA(2015)0350.

(57)

Källa: http://www.aidos.it/files/1226588271Frontes_Introduzione.pdf

(58)

http://www.ohchr.org/Documents/Publications/Factsheet31.pdf

(59)

Källa: http://www.aidos.it/files/1226588271Frontes_Introduzione.pdf

(60)

Källa: http://www.unicef.org/factoftheweek/index_52778.html

(61)

Se punkt 7.2 och 7.3 i handlingsplanen från den internationella konferensen om befolkning och utveckling.

Rättsligt meddelande