Förfarande : 2015/2137(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0003/2016

Ingivna texter :

A8-0003/2016

Debatter :

PV 01/02/2016 - 15
CRE 01/02/2016 - 15

Omröstningar :

PV 02/02/2016 - 6.10
CRE 02/02/2016 - 6.10
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2016)0034

BETÄNKANDE     
PDF 479kWORD 162k
7.1.2016
PE 569.794v03-00 A8-0003/2016

om halvtidsöversyn av strategin för biologisk mångfald i EU

(2015/2137(INI))

Utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet

Föredragande: Mark Demesmaeker

ÄNDRINGSFÖRSLAG
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om halvtidsöversyn av strategin för biologisk mångfald i EU

(2015/2137(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 2 oktober 2015 Halvtidsöversyn av strategin för biologisk mångfald i EU fram till 2020 (COM(2015)0478),

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 20 maj 2015 Tillståndet för naturen i Europeiska unionen – Rapport om tillstånd och trender för naturtyper och arter som omfattas av fågel- och habitatdirektiven under perioden 2007–2012 i enlighet med kraven i artikel 17 i habitatdirektivet och artikel 12 i fågeldirektivet (COM(2015)0219),

–  med beaktande av rapporten Report on the open public consultation of the “fitness check” on the Birds and Habitats Directives(1),

–  med beaktande av Eurobarometerundersökningen som offentliggjordes i oktober 2015 om EU-medborgares inställning till biologisk mångfald (”Särskild Eurobarometerrapport 436”),

–  med beaktande av Europeiska miljöbyråns rapport Europas miljö – tillstånd och utblick 2015 (SOER 2015),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 7 februari 2014 om EU:s strategi mot olaglig handel med vilda djur och växter (COM(2014)0064),

–  med beaktande av slutrapporten från Horisont 2020-expertgruppen ”Nature-Based Solutions and Re-Naturing Cities” Towards an EU Research and Innovation Policy Agenda for Nature-Based Solutions and Re-Naturing Cities, som offentliggjordes 2015,

–  med beaktande av finansieringsmekanismen för naturkapital, som ingår i Lifes finansiella instrument till stöd för miljö- och klimatåtgärder,

–  med beaktande av kommissionens samråd om det framtida EU-initiativet under mottot ”inga nettoförluster av biologisk mångfald och ekosystemtjänster”,

–   med beaktande av resultaten från den tolfte partskonferensen (COP 12) för FN:s konvention om biologisk mångfald, särskilt halvtidsöversynen av framstegen i genomförandet av den strategiska handlingsplanen för biologisk mångfald 2011–2020, inbegripet den fjärde upplagan av Global Diversity Outlook, i syfte att uppnå Aichi‑målen för biologisk mångfald, och åtgärder för att förbättra genomförandet,

–  med beaktande av beslut X/34 om biologisk mångfald från COP 10, där det betonas att biologisk mångfald är viktig för en tryggad livsmedelsförsörjning och näring, framför allt mot bakgrund av klimatförändringarna och de begränsade naturtillgångarna, något som erkänns i Romförklaringen från världstoppmötet 2009 om tryggad livsmedelsförsörjning,

–   med beaktande av slutsatserna från rådets (miljö) möte den 12 juni 2014, framför allt EU:s och dess medlemsstaters åtagande om utökade resurser för att uppfylla åtagandena från Hyderabad, i form av att de sammanlagda ekonomiska resurserna med anknytning till biologisk mångfald ska fördubblas senast 2015,

–  med beaktande av rapporten från sekretariatet för konventionen om biologisk mångfald (CBD) och WHO Connecting Global Priorities: Biodiversity and Human Health – A State of Knowledge Review, som offentliggjordes 2015,

–  med beaktande av förslaget till resolution som lades fram vid FN:s generalförsamlings 69:e möte för antagande av utvecklingsagendan efter 2015 Transforming our world: the 2030 Agenda for Sustainable Development,

–  med beaktande av rapporterna om de ekonomiska aspekterna av ekosystem och biologisk mångfald (The Economics of Ecosystems and Biodiversity, TEEB), ett internationellt initiativ som syftar till att synliggöra naturvärdena,

–  med beaktande av konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter (Cites) och konventionen om skydd av flyttande vilda djur,

–  med beaktande av Internationella naturvårdsunionens rödlista över utrotningshotade djurarter,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1143/2014 av den 22 oktober 2014 om förebyggande och hantering av introduktion och spridning av invasiva främmande arter(2),

–   med beaktande av Internationella sjöfartsorganisationens internationella konvention om kontroll och hantering av fartygs barlastvatten och sediment,

–  med beaktande av den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013 och särskilt förordning (EU) nr 1307/2013 om regler för direktstöd för jordbrukare inom de stödordningar som ingår i den gemensamma jordbrukspolitiken(3) och förordning (EU) nr 1305/2013 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu)(4),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 av den 11 december 2013 om den gemensamma fiskeripolitiken, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1954/2003 och (EG) nr 1224/2009 och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 2371/2002 och (EG) nr 639/2004 och rådets beslut 2004/585/EG(5),

–  med beaktande av den fleråriga budgetramen 2014–2020,

–  med beaktande av sin resolution av den 20 april 2012 om vår livförsäkring, vårt naturkapital – en strategi för biologisk mångfald i EU fram till 2020(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 december 2013 om grön infrastruktur – att stärka Europas naturkapital(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 28 april 2015 om en ny EU-skogsstrategi för skogarna och den skogsbaserade sektorn(8),

–  med beaktande av Europaparlamentets utredningstjänsts studie från april 2015 Safeguarding biological diversity – EU policy and international agreements,

–  med beaktande av Forest Europes rapport State of Europe's Forests 2015(9),

–  med beaktande av studien från parlamentets utredningsavdelning för medborgerliga rättigheter och konstitutionella frågor från 2009 om nationell lagstiftning och praxis med avseende på genomförandet av rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter), särskilt artikel 6,

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande om bidrag till kontrollen av fågeldirektivets och livsmiljödirektivets ändamålsenlighet som antogs vid det 115:e plenarsammanträdet den 3–4 december 2015,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandet från utskottet för utveckling (A8-0003/2016), och av följande skäl:

A.  Biologisk mångfald omfattar jordens helt unika variation av ekosystem, livsmiljöer, arter och gener, som människan är starkt beroende av.

B.   Den biologiska mångfalden har ett enormt egenvärde som måste skyddas för framtida generationers skull. Den biologiska mångfalden är också till gagn för människors hälsa och bidrar med ett enormt socialt och ekonomiskt värde. De socioekonomiska alternativkostnaderna av att de överordnade målen om biologisk mångfald inte uppnås uppskattas till 50 miljarder euro per år.

C.   Jordbruket spelar en viktig roll för att målen för biologisk mångfald ska nås. Kraven på en effektiv livsmedelsproduktion för den kraftigt växande världsbefolkningen liksom de energipolitiska målen om ökad användning av biomassa som energikälla ställer höga krav på ett effektivt jordbruk.

D.   Jordbruks- och skogsbrukssektorn bidrar till att bevara den biologiska mångfalden genom att tillämpa gällande lagstiftning.

E.   Mångfalden av växtarter och växtsorter som traditionellt har odlats av små och medelstora företag och familjejordbruk är enormt viktiga, dels för att tillgodose landsbygdens olika behov och bruk, dels för att öka grödornas motståndskraft mot oväder, skadedjur och sjukdomar.

F.   Hållbar och ansvarsfull odling och boskapsskötsel bidrar väsentligt till bevarandet av biologisk mångfald.

G.  Den biologiska mångfalden står under hårt tryck världen över, vilket medför irreversibla förändringar som är ödesdigra för naturen, samhället och ekonomin.

H.   Enligt Aichi-mål 11 ska minst 17 procent av land- och inre vattenområden skyddas med hjälp av effektivt förvaltade system för skyddade områden. Andelen europeiska ekoregioner, där 17 procent av territoriet befinner sig inom skyddade områden, är mycket begränsat, om man inte räknar med de områden som endast skyddas av Natura 2000.

I.  Återställandet av ekosystem kan ha en positiv inverkan på både begränsningen av och anpassningen till klimatförändringarna.

J.   Åtminstone åtta av tio EU-medborgare anser att effekten av förlorad biologisk mångfald är allvarlig och 552 470 medborgare deltog i det offentliga samrådet om kontrollen av naturvårdsdirektivens ändamålsenlighet. Detta är det mest omfattande gensvar som ett samråd ordnat av kommissionen hittills fått. Enligt Eurobarometerundersökningen vill medborgarna få veta mer om förlusten av biologisk mångfald, och att de flesta människor känner inte till Natura 2000.

K.   Väldigt många engagerade medborgare, har, på eget initiativ eller tillsammans i lokala eller regionala aktionsgrupper, tagit lokala eller regionala initiativ för att främja biologisk mångfald och därmed på relativt kort tid åstadkommit positiva resultat.

L.   65 procent av unionsmedborgarna bor inom 5 km från ett Natura 2000-område och 98 procent inom 20 km, något som ger vid handen att dessa områden kan bidra till ökad medvetenhet om biologisk mångfald och tillhandahålla ekosystemtjänster som bidrar till välbefinnande för en stor del av EU:s invånare.

M.  Strategierna för biologisk mångfald måste fullt ut överensstämma med subsidiaritetsprincipen, så att regionala skillnader i landskap och livsmiljöer iakttas till fullo.

N.  Den biologiska mångfalden är betydande i de yttersta randområdena och de utomeuropeiska länderna och territorierna, som utgör unika reservat för endemiska växt‑ och djurarter. Fågeldirektivet och livsmiljödirektivet tillämpas emellertid inte i vissa av dessa regioner.

Allmänt

1.  Europaparlamentet välkomnar halvtidsöversynen av strategin för biologisk mångfald och rapporterna The State of Nature och SOER 2015. Parlamentet betonar den strategiska vikten av dessa rapporter för uppnåendet av EU:s mål för biologisk mångfald.

2.   Europaparlamentet är allvarligt oroat över den fortgående förlusten av biologisk mångfald och konstaterar att 2020-målen inte kommer att uppnås utan ytterligare betydande och kontinuerliga insatser. Samtidigt finns det vetenskapliga belägg för att det skulle vara bra mycket värre ställt med EU:s natur utan den positiva inverkan som EU:s fågel- och livsmiljödirektiv har haft, och att riktade och vederbörligt finansierade insatser verkligen ger positiva resultat. Det finns dock fortfarande stort utrymme för förbättringar.

3.   Europaparlamentet framhåller att förstörelsen av livsmiljöer är den viktigaste faktorn bakom förlusten av biologisk mångfald och att den särskilt bör prioriteras när man ska ta itu med förlusten av biologisk mångfald, dvs. genom att minska försämring och fragmentering.

4.  Europaparlamentet betonar att förlusten av biologisk mångfald inte bara rör arter och livsmiljöer, utan även den genetiska mångfalden. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta fram en strategi för bevarande av den genetiska mångfalden.

5.  Europaparlamentet betonar den avgörande roll som bilologisk mångfald spelar för målen för hållbar utveckling, särskilt mål 14 om att bevara och på ett hållbart sätt utnyttja hav och marina resurser för hållbar utveckling, och mål 15 om att skydda, återställa och främja hållbart utnyttjande av landbaserade ekosystem, förvalta skogar på ett hållbart sätt, bekämpa ökenspridning, hejda och vända markförsämringen samt hejda förlusten av biologisk mångfald. Parlamentet påminner om att EU har en otrolig biologisk mångfald, särskilt tack vare sina yttersta randområden, men också tack vare de utomeuropeiska länder och territorier som är associerade med EU. Parlamentet uppmanar därför EU att stå fast vid sitt åtagande att ytterligare stärka konventionen om biologisk mångfald och se till att den genomförs effektivt.

6.  Europaparlamentet konstaterar att fragmentering, försämring och förstörelse av livsmiljöer till följd av ändrad markanvändning, klimatförändringar, ohållbara konsumtionsmönster och utnyttjandet av haven är några av de viktigaste faktorerna och drivkrafterna bakom förlusten av biologisk mångfald i och utanför EU. Parlamentet betonar därför behovet av att identifiera och fastställa indikatorer som otvetydigt och vetenskapligt bedömer läget för den biologiska mångfalden i ett visst område eller region, och att stödja ett rationellt och hållbart utnyttjande av resurser både inom EU och globalt, även i utvecklingsländerna, och uppmanar särskilt EU att bättre förankra sina internationella åtaganden i fråga om biologisk mångfald i sina strategier för klimatförändring och i Europa 2020-strategin. Parlamentet betonar att genom en mer resurseffektiv ekonomi och minskad överkonsumtion skulle EU kunna minska sitt beroende av naturresurser, särskilt från länder utanför Europa. Parlamentet påminner också om att ekosystembaserade tillvägagångssätt vid begränsning av och anpassning till klimatförändringar kunde ge kostnadseffektiva alternativ till tekniska lösningar samtidigt som framsteg inom många tillämpade vetenskaper beror på den långsiktiga tillgängligheten till och mångfalden av naturtillgångar.

7.   Europaparlamentet betonar att en ökad politisk vilja på högsta nivå är avgörande för att bevara den biologiska mångfalden och hejda förlusten av biologisk mångfald. Genomförandet av befintlig lagstiftning, upprätthållandet och ytterligare integrering av skyddet av biologisk mångfald i andra politikområden är mycket viktigt. Parlamentet uppmanar särskilt regionala och lokala myndigheter i medlemsstaterna att verka för upplysning och ökad medvetenhet om biologisk mångfald.

8.   Europaparlamentet beklagar att nära en fjärdedel av de vilda arterna i Europa är utrotningshotade och att många av ekosystemen är skadade, vilket innebär allvarliga samhälleliga och ekonomiska förluster för EU.

9.   Europaparlamentet betonar att natur och ekonomisk utveckling inte utesluter varandra. Parlamentet är övertygat om att naturen måste få större plats i samhället, ekonomin och företag, för att hållbar ekonomisk tillväxt ska skapas och för att proaktiva åtgärder ska vidtas för att skydda och återställa naturen och vårda den väl. Att minska utnyttjandet av resurser bör vara centralt i sammanvägningen av miljömål och ekonomiska mål.

10.   Europaparlamentet understryker att förlusten av biologisk mångfald får förödande ekonomiska kostnader för samhället, vilka hittills inte har beaktats tillräckligt i den ekonomiska politiken och övrig politik. Det är mycket viktigt att erkänna att investeringar i biologisk mångfald skapar möjligheter som också är värdefulla och nödvändiga ur socioekonomisk synvinkel. Ett av sex arbetstillfällen i EU är till viss grad beroende av naturen och biologisk mångfald. Biologisk mångfald har stor potential att skapa nya färdigheter, arbetstillfällen och affärsmöjligheter. Parlamentet välkomnar metoder för mätning av den biologiska mångfaldens ekonomiska värde. Dessa metoder kan bidra till att öka medvetenheten, förbättra användningen av de tillgängliga resurserna och leda till mer välgrundade beslut.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förstärka den biologiska mångfaldens och ekosystemens roll i ekonomiska sammanhang, av omsorg om en övergång till en grön ekonomi. Parlamentet uppmanar kommissionen att intensifiera åtgärderna för att göra den europeiska planeringsterminen mer miljöanpassad. Parlamentet understryker att alla i samhället har ansvar för den biologiska mångfalden och att arbetet med den inte kan bekostas endast med allmänna medel.

12.  Europaparlamentet anser att den biologiska mångfaldens ekonomiska värde bör återspeglas i de indikatorer som styr beslutsfattandet, utan att det leder till en kommersialisering av biologisk mångfald, och som sträcker sig längre än BNP. Parlamentet är övertygat om att detta kommer att bidra till uppnåendet av målen för hållbar utveckling. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang en systematisk integrering av värdet av biologisk mångfald i de nationella redovisningssystemen som en del av övervakningen av målen för hållbar utveckling.

13.   Europaparlamentet betonar att EU och medlemsstaterna inte har uppfyllt målen i strategin för biologisk mångfald för 2010. Eftersom det inte gjorts framsteg med att uppnå 2020‑målen för biologisk mångfald uppmanar parlamentet kommissionen att vartannat år ge parlamentet rapporter där rådet och kommissionen redogör för situationen samt för orsakerna till att målen inte uppnåtts och för sin strategi för framtida efterlevnad.

Halvtidsöversyn av strategin för biologisk mångfald

Överordnat mål

14.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att snarast ge större prioritet åt uppnåendet av 2020-målen. Parlamentet efterlyser en flerpartsstrategi och betonar att de nationella, regionala och lokala aktörerna och fullständig medverkan från deras sida i denna process spelar en avgörande roll. Finansiering och en större medvetenhet och förståelse bland allmänheten och ett större stöd för skydd av den biologiska mångfalden är också mycket viktigt. En bra informationspolitik och medverkan från alla aktörers sida på ett tidigt stadium, inbegripet socioekonomiska aktörer, är därför av central betydelse för att uppnå målen.

15.  Europaparlamentet uppmanar EU att minska sitt avtryck på den biologiska mångfalden globalt, i enlighet med principen om en konsekvent politik för utveckling, och få in det inom ekosystemens ekologiska gränser genom att göra framsteg i uppnåendet av de överordnade målen för biologisk mångfald samt fullgöra åtagandena om skyddet av biologisk mångfald. Parlamentet uppmanar också EU att hjälpa utvecklingsländerna i deras ansträngningar att bevara den biologiska mångfalden och garantera ett hållbart utnyttjande.

Mål 1

16.   Europaparlamentet beklagar hur trögt det gått för medlemsstaterna att genomföra unionens miljölagstiftning, och betonar att det behövs mer information om hur det ligger till med genomförandet i de olika medlemsstaterna.

17.  Europaparlamentet betonar att det är en absolut förutsättning att naturvårdsdirektiven fullständigt genomförs, efterlevs och finansieras tillfredsställande, om strategin som helhet ska bli framgångsrik och de överordnade målen i fråga om biologisk mångfald ska uppnås. Parlamentet uppmanar med tanke på hur kort tiden är alla berörda parter att göra sitt yttersta för att uppnå detta och skapa ett brett stöd.

18.   Europaparlamentet uppmanar med kraft EU:s ledare att lyssna till den halva miljon medborgare som gått ut med ett upprop om ett bättre genomförande och upprätthållande av våra kraftfulla naturskyddslagar.

19.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra de riktlinjer som ska främja fullständigt genomförande och verkställande av direktiven, i överensstämmelse med befintlig rättspraxis. Parlamentet uppmanar kommissionen att i högre grad prioritera dialogen med medlemsstaterna och samtliga relevanta aktörer, även socioekonomiska aktörer, för att uppmuntra utbyte av bästa praxis.

20.   Europaparlamentet bekräftar att en av de huvudsakliga fördelarna med naturvårdsdirektiven är att de bidrar till likvärdiga verksamhetsförutsättningar i hela EU genom att tillhandahålla en grundläggande standard för miljöskyddet som alla medlemsstater måste rätta sig efter, i enlighet med kraven på gemensamma standarder och principen om ömsesidigt erkännande inom den inre marknaden.

21.   Europaparlamentet noterar att 2012 fanns förvaltningsplaner för endast 58 procent av Natura 2000-områdena, och oroas över den olika graden av genomförande. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att slutföra arbetet med att utse Natura 2000‑områden på land och till havs och att utarbeta förvaltningsplaner i samråd med samtliga aktörer.

22.  Europaparlamentet betonar att förvaltningen av Natura 2000-områden i hela EU kostar minst 5,8 miljarder euro, men att områdena ger en miljömässig och samhällsekonomisk vinst till ett värde av 200–300 miljarder euro om året. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att förvaltningen av Natura 2000-områdena sköts på ett transparent sätt.

23.  Europaparlamentet erkänner att skyddade marina områden, av det slag som inrättats med stöd av Natura 2000-nätverket, kommer att bli ytterst viktiga för att god miljöstatus ska uppnås, i enlighet med ramdirektivet om en marin strategi, liksom uppnåendet senast 2020 av det världsomfattande målet om att 10 procent av kustområdena och de marina områdena ska skyddas, vilket föreskrivs i Aichi-mål 11 om biologisk mångfald. Detta mål är tyvärr långt ifrån uppnått.

24.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka uppgiftsinsamlingen om och övervakningen av livsmiljöer och arter, särskilt där det finns stora luckor, för att det ska gå att utvärdera vilka framsteg som görs med uppnåendet av dessa mål.

25.   Europaparlamentet uttrycker oro över att man fortfarande inte i detalj vet hur naturvården faktiskt bekostas och finansieras i de olika medlemsstaterna. Parlamentet anser att detta utgör en avsevärd kunskapslucka, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utan dröjsmål ta reda på vilka nationella budgetposter det handlar om och sammanställa en förteckning över dem.

26.   Europaparlamentet upprepar att EU bör medfinansiera förvaltningen av Natura 2000‑områden, och att medfinansieringen bör komplettera såväl anslagen för landsbygdsutveckling, strukturfondsmedlen och medlen ur fiskerifonden som de anslag som ställs till förfogande av medlemsstaterna.

27.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fortsätta att noggrant upprätthålla naturvårdsdirektiven. Parlamentet betonar att efterlevnaden av EU:s lagstiftning måste förbättras genom t.ex. användningen av proportionerliga, effektiva och avskräckande påföljder.

28.  Europaparlamentet kräver i detta sammanhang ytterligare insatser för att få slut på att fåglar lagstridigt dödas, fångas och görs till föremål för handel och för att lösa lokala konflikter, som uppstår som en följd härav. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta fram nya verktyg för uppdagande av olaglig verksamhet inom Natura 2000-områden.

Mål 2

29.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att senast 2017 lägga fram ett konkret förslag om utveckling av ett transeuropeiskt nät för grön infrastruktur (TEN-G), och att i samarbete med medlemsstaterna ta fram en strategi för europeiska viltkorridorer för målarter.

30.   Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som ännu inte gjort det att omedelbart utveckla och förverkliga ramar för prioritering av återställande av ekosystem.

31.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att prioritera målet att 15 % av de förstörda ekosystemen ska återställas till 2020 och att använda anslagen i den fleråriga budgetramen som är tillgängliga för detta ändamål. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta fram riktlinjer för hur anslagen ska användas för att återställa förstörda ekosystem och överlag för att skydda den biologiska mångfalden.

32.   Europaparlamentet framhåller den stora betydelse jord- och skogsbruk har för att detta mål ska kunna nås och att det är nödvändigt med lösningar som är hållbara för jord- och skogsbruket.

33.   Europaparlamentet inser att luftföroreningarna är till skada för den biologiska mångfalden och ekosystemtjänsterna, och att kritiska belastningar med kvävenärsalter och försurning används som indikator för hur stort tryck de naturliga ekosystemen och artmångfalden är utsatta för.

34.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att investera i den biologiska mångfalden och stödja företagens innovationskapacitet, särskilt i fråga om miljöteknik.

Mål 3

35.   Europaparlamentet konstaterar att det är av yttersta vikt att naturvård integreras i övriga politikområden, och betonar den viktiga roll som jord- och skogsbruket spelar i samband härmed.

36.  Europaparlamentet betonar att bevarandet av biologisk mångfald är avgörande för produktionen av livsmedel och foder och således ligger i jordbrukarnas egenintresse. Parlamentet framhåller vikten av en flerpartsstrategi som också aktivt involverar och uppmuntrar jord- och skogsbrukare att gemensamt ta itu med dessa utmaningar.

37.  Europaparlamentet påminner om att den gemensamma jordbrukspolitiken redan har instrument för att återställa, bevara och öka den biologiska mångfalden, såsom områden med ekologiskt fokus. Parlamentet påpekar att arbetet med att återställa, bevara och förbättra ekosystem som är relaterade till jord- och skogsbruket, också i Natura 2000‑områden, framhålls som en av sex nyckelprioriteringarna för landsbygdsutveckling i EU.

38.  Europaparlamentet beklagar att det ännu inte skett någon mätbar förbättring av situationen för den biologiska mångfalden i jordbruket, men erkänner att det ännu är för tidigt att mäta hur effektiv den reformerade gemensamma jordbrukspolitiken är i praktiken. Parlamentet välkomnar den utvärdering som kommissionen planerar av genomförandegraden av den gemensamma jordbrukspolitiken och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att övervaka och bedöma och vid behov förbättra miljöanpassningsåtgärdernas effektivitet – inklusive bedömning av medlemsstaternas flexibilitet – och relevanta åtgärder för landsbygdsutveckling inom den gemensamma jordbrukspolitiken. Parlamentet uppmanar kommissionen att beakta resultaten i halvtidsöversynen av den gemensamma jordbrukspolitiken.

39.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att på ett bättre sätt använda den gemensamma jordbrukspolitikens och sammanhållningspolitikens redan befintliga instrument till att hjälpa jord- och skogsbrukare att uppnå målen om biologisk mångfald.

  Parlamentet framhåller att man måste arbeta för ett hållbart utnyttjande av växtgenetiska resurser och traditionella jordbrukssorter samt för hållbara lösningar för jord- och skogsbruk.

40.   Europaparlamentet betonar att områden med ekologiskt fokus i princip bör vara områden som skyddar jordbruksekologiska processer såsom pollinering och markvård och är bra för dem. Parlamentet uppmanar kommissionen att offentliggöra uppgifter om hur många medlemsstater som tillåter att bekämpningsmedel och konstgödsel används i dessa områden med ekologiskt fokus, efter det att förordning (EU) nr 1307/2013 trätt i kraft.

41.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att av insynsskäl offentliggöra vilka motiveringar medlemsstaterna anfört till stöd för sina val av miljöanpassningsåtgärder.

42.   Europaparlamentet står fast vid att kommissionen och medlemsstaterna ska se till att ekonomiska resurser från den gemensamma jordbrukspolitiken omdirigeras så att de inte längre används för att understödja miljöskadlig verksamhet, utan i stället går till att finansiera hållbart jordbruk och till att bevara den biologiska mångfalden.

43.  Europaparlamentet betonar behovet av att skydda den biologiska mångfalden i utvecklingsländernas jordbruk för att uppnå en tryggad livsmedelsförsörjning. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att investera i agroekologi i utvecklingsländerna, i överensstämmelse med rekommendationerna från FN:s särskilda rapportör för rätten till mat.

44.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att arbeta för en hållbar förvaltning av världens skogar genom att trygga ekologiska processer, skogarnas biologiska mångfald och produktivitet, samt genom att respektera urbefolkningarnas rätt att säkra hållbara skogsresurser. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att förbjuda förstöring av naturlig skog, skydda hotade arter, samt förbjuda giftiga bekämpningsmedel och plantering av genetiskt modifierade träd.

45.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sin strategi för biologisk mångfald ta större hänsyn till de tropiska skogarna med beaktande av koncentrationen av ekosystem, livsmiljöer och sårbara arter som är särskilt hotade, deras mycket viktiga roll för den ekologiska balansen och klimatet samt deras sociala och kulturella funktion för urbefolkningarna.

46.   Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta fram och genomföra skogsbruksplaner för att livsmiljöerna i skogar och skogslevande arter ska få bättre bevarandestatus och tillgången till information förbättras. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta fram kriterier och normer för insamlingen av information om skogarnas biologiska mångfald för att informationen ska bli konsekvent och jämförbar.

47.   Europaparlamentet uppmärksammar att den biologiska mångfalden potentiellt hotas av den ökade efterfrågan på biobränsle och det ökande trycket på utvecklingsländerna att producera biobränsle, genom omställning och förstörelse av livsmiljöer och ekosystem såsom våtmarker och skog.

48.  Europaparlamentet kräver att sociala och miljömässiga hållbarhetskriterier för produktion av biomassa ska vara ett konsekvent inslag inom den ram som fastställs i direktivet om förnybar energi. Parlamentet anser att det är absolut nödvändigt att utveckla hållbarhetsnormer för samtliga sektorer där biomassa kan användas, tillsammans med kriterier för hållbart skogsbruk för att se till att bioenergi inte bidrar till klimatförändringar eller ger upphov till ännu mer markrofferi och osäker livsmedelsförsörjning.

49.  Europaparlamentet konstaterar med oro att 90 % av den palmolja som konsumeras i världen produceras i Indonesien och Malaysia på bekostnad av torvmossar, som bränns ned för att ge plats åt plantering av akaciaträd och oljepalmer. Parlamentet framhåller att enligt en studie som gjorts av Världsbanken ligger Indonesien på tredje plats bland de länder i världen som släpper ut mest växthusgaser, just på grund av skogsbränder.

Mål 4

50.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att snabbt och korrekt genomföra den reformerade gemensamma fiskeripolitiken och tillämpa en ekosystembaserad fiskeriförvaltning för att uppnå målet om maximalt hållbart uttag, bl.a. genom att främja hållbara och innovativa fångstmetoder. Parlamentet betonar vikten av att minska föroreningarna för att skydda bl.a. den biologiska mångfalden i och bestånden haven och stödja ekonomisk tillväxt via den blå ekonomin.

51.  Europaparlamentet betonar att marina ekosystem och naturtillgångar i havet har en grundläggande betydelse för kustländernas hållbara utveckling. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullt ut genomföra tidigare åtaganden och att arbeta tillsammans med de styrande myndigheterna på global, regional och nationell nivå för att ambitionerna om och verksamheten för att uppnå ett balanserat fiske som är hållbart ur både ekonomisk och miljömässig synvinkel ska bli avsevärt mera långtgående.

52.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att EU går i bräschen för att, inom ramen för FN:s havsrättskonvention, utverka en överenskommelse om att den biologiska mångfald som finns i haven utanför staternas territorialvatten ska bevaras, jämte användas på ett hållbart sätt.

53.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samarbeta med medlemsstaterna och tredjeländer för att förbättra genomförandet av rådets förordning (EG) nr 1005/2008 om olagligt, orapporterat och oreglerat fiske.

54.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förbättra miljön i de europeiska vattnen genom projekt som syftar till att minska kemisk, fysisk och mikrobiologisk förorening, optimera hållbarheten i sjöfartsverksamheten och skydda den biologiska mångfalden som är hotad. Parlamentet konstaterar i detta sammanhang att 12,7 miljoner ton plast (fem procent av den totala produktionen) hamnar till slut varje år i haven via avloppssystem, vattendrag och kustnära deponier, vilket förorenar miljön och skadar den biologiska mångfalden i hela världen.

Mål 5

55.   Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att utan dröjsmål och i överensstämmelse med artikel 4 i förordning (EU) nr 1143/2014 upprätta en korrekt och heltäckande förteckning över invasiva främmande arter som är oroväckande för EU, under förutsättning att en sådan förteckning inte begränsas till ett fastställt antal arter och omfattar fullständiga och konsekventa genomförandeaktioner – med stöd av lämpliga resurser – i syfte att uppnå målen. Parlamentet betonar vikten av att förteckningen uppdateras regelbundet och att det görs ytterligare riskbedömningar för arter så att lagstiftningen om invasiva främmande arter kan fylla sin funktion som ett effektivt redskap.

56.  Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater att ratificera IMO:s konvention om hantering av fartygs barlastvatten, för att inte invasiva främmande arter ska sprida sig från transporter till havs eller på inre vattenvägar, och att bidra till att detta mål genomförs och uppnås.

57.   Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att regelbundet övervaka, och till kommissionen och övriga medlemsstater rapportera upptäckten av, nya främmande arter på territoriet och uppmanar till större restriktion vid import och privat ägande av utrotningshotade arter, som till exempel primater, reptiler och amfibier.

Mål 6

58.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fram till 2020 gradvis avskaffa alla subventioner som är skadliga för miljön och att tillförsäkra att utvärderingarna av miljöskadliga subventioner slutförs senast 2016, samt att rapporteringskrav tas med inom relevanta områden av EU:s sektorspolitik. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att fullt ut stödja och främja övergången till ett kretsloppssamhälle.

59.  Europaparlamentet uppmanar med kraft de återstående medlemsstaterna att före COP‑MOP2 i december 2016 ratificera Nagoyaprotokollet om tillträde till genetiska resurser och en rättvis fördelning av vinsterna från nyttjandet av dessa resurser.

60.   Europaparlamentet påminner om att EU på global nivå bidrar väsentligt till att motverka förlusten av biologisk mångfald, och att EU tillsammans med sina medlemsstater är den största bidragsgivaren till bevarandet av biologisk mångfald och den största givaren av offentligt utvecklingsbistånd för biologisk mångfald.

61.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens flaggskeppsprojekt B4 Life för perioden 2014–2020, men menar att EU måste bidra mer till att motverka förlusten av biologisk mångfald, och uppmanar EU och dess medlemsstater att uppfylla sina åtaganden från Hyderabad om att senast 2015 öka de sammanlagda finansieringsflödena till biologisk mångfald i utvecklingsländerna med det dubbla, och att upprätthålla denna nivå åtminstone fram till 2020.

62.  Europaparlamentet betonar att naturvårdsbrotten utgör ett direkt och överhängande hot mot den globala biologiska mångfalden. Det är en allvarlig lucka i EU:s strategi för biologisk mångfald att olaglig handel med vilda djur och växter inte ingår i den, och inte heller åtgärder med anknytning till EU:s medverkan i Cites-konventionen. Parlamentet understryker det trängande behovet av samordnade åtgärder mot olaglig handel med vilda djur och växter. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ambitiös handlingsplan för bekämpning av illegal handel med vilda djur och växter och därav framställda produkter, och menar att liknande åtgärder måste vidtas för att motverka avskogning och skogsförstörelse.

Kontroll av naturvårdsdirektivens ändamålsenlighet

63.  Europaparlamentet betonar att naturvårdsdirektiven är milstolpar för naturvårdspolitiken, inte bara inom EU utan också internationellt. Tack vare naturvårdsdirektivens kortfattade, sammanhängande och konsekventa form kan de anses vara smart lagstiftning ”före sin tid”.

64.   Europaparlamentet framhåller att Natura 2000 fortfarande är ett relativt ungt nätverk vars fulla potential långtifrån har uppnåtts. Parlamentet anser att naturvårdsdirektiven fortfarande är relevanta och att bästa praxis för genomförande visar deras effektivitet. Parlamentet understryker att naturvårdsdirektiven erbjuder åtskilligt med flexibilitet, bl. a. i form av möjligheten till anpassningar, utgående från teknikens och vetenskapens framsteg, och konstaterar att smart genomförande och internationellt samarbete är väsentliga förutsättningar för att målen i fråga om biologisk mångfald ska uppnås.

65.   Europaparlamentet motsätter sig en eventuell översyn av naturvårdsdirektiven eftersom detta skulle äventyra genomförandet av strategin för biologisk mångfald och medföra en utdragen period med oklart rättsläge, med risk för att såväl det lagstadgade skyddet som finansieringen skulle försvagas, vilket skulle vara dåligt för naturen, människor och för företag. Parlamentet framhåller här att man vid den pågående Refit-kontrollen av naturvårdsdirektiven bör fokusera på att förbättra genomförandet.

66.  Europaparlamentet är övertygat om att eventuella svårigheter med uppnåendet av målen för naturvårdsdirektiven och EU:s strategi för biologisk mångfald inte ligger i lagstiftningen utan i första hand i det ofullständiga, divergerande och otillräckliga genomförandet, upprätthållandet och integreringen av den inom andra politikområden.

67.  Europaparlamentet betonar att naturvårdsdirektiven medger stor flexibilitet när det gäller genomförandet av dem, med hänsyn till ekonomiska, sociala, kulturella och regionala behov, vilket fastställs i livsmiljödirektivet. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att förtydliga riktlinjerna för tolkning och genomförande för att undvika och lösa tvistefrågor.

68.  Europaparlamentet kräver att de stora rovdjurens roll ska granskas ingående och att anpassningsåtgärder eventuellt införs så att den biologiska mångfalden, kulturlandskapet och den betesdrift som praktiseras sedan århundraden i bergsområden bevaras.

69.   Europaparlamentet erkänner att EU-lagstiftningen gynnar naturen och bevarandet av ekosystem, livsmiljöer och arter i skyddade områden. Det är dock beklagligt att de franska yttersta randområdena, som utgör unika reservat för arter och ekosystem och står för en stor del av världens och Europas biologiska mångfald, inte omfattas av lagstiftningen och övrig lagstiftning som är anpassad till deras särdrag. Det bör dock understrykas att samtliga projekt som finansierats av Life+-programmet i dessa regioner och det europeiska Best-initiativet har lyckats stärka bevarandet av den biologiska mångfalden och anpassningen till klimatförändringarna i de yttersta randområdena och de utomeuropeiska länderna och territorierna.

70.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta en varaktig finansieringsmekanism för skydd av den biologiska mångfalden i de yttersta randområdena och de utomeuropeiska länderna och territorierna, efter den förberedande åtgärden BEST.

Vägen framåt: tilläggsåtgärder

71.   Europaparlamentet betraktar förlust av biologisk mångfald utanför skyddade naturområden som en lucka i strategin. Parlamentet uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att samla information om dessa livsmiljöer och arter och utarbeta en lämplig ram för att förhindra fragmentering av livmiljöer och nettoförluster av biologisk mångfald och ekosystemtjänster, genom samarbete med lokala myndigheter och det civila samhället.

72.   Europaparlamentet anser att en sådan ram måste innefatta en uppsättning kompletterande åtgärder mot de grundläggande orsakerna till förlust av biologisk mångfald, samt leda till att den biologiska mångfalden bättre integreras i sektorspolitik, såsom jordbruks-, skogsbruks-, fiskeri-, energi- och transportpolitiken.

73.   Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att genom initiativ vad gäller fysisk planering säkra en genomtänkt arealanvändning och tillfredsställande skydd av Natura 2000-nätverket, bevara öppna landskap, bl.a. genom val av boskapsskötsel på jordbruksmark hellre än nedläggning, vilket ökar riskerna för naturkatastrofer såsom laviner och jordskred, och inrätta ett sammanhängande nätverk för blågrön infrastruktur mellan landsbygdsområden och stadsområden, och att samtidigt skapa ett nödvändigt klart rättsläge för ekonomisk verksamhet. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra en översyn av bästa praxis i detta hänseende.

74.   Europaparlamentet anser att för att tillgängliga resurser ska användas effektivare och mer riktat är det mycket viktigt att kommissionen utarbetar specifika kriterier för finansieringsmekanismen för naturkapital, så att projekten på ett relevant och vetenskapligt sätt garanterat kan inverka positivt på den biologiska mångfalden. Life‑projekten bör kopplas till finansiering från andra programdelar, såsom strukturfonderna, för att lyckade projekt ska kunna utvidgas och upprepas inom hela EU och för att det ska uppstå en större multiplikatoreffekt.

75.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noggrannare undersöka möjligheten till finansiering av den biologiska mångfalden från flera källor och uppmanar till en bättre uppdelning mellan olika finansieringsverktyg.

  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra den ifrågavarande sektorspolitiken mera enhetlig, så att mål i fråga om biologisk mångfald tas med i den och det samtidigt säkerställs att nästa fleråriga budgetplan innefattar garantier för att det inte kommer att inträffa någon nettoförlust av biologisk mångfald och ekosystemtjänster överlag.

77.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillsätta en högnivågrupp för naturkapitalet, för att dessa mål ska uppnås genom att de får en mera framträdande plats inom politiken och prioriteras högre där.

78.   Europaparlamentet beklagar att EU:s miljölagstiftning inte är föremål för någon enhetlig och effektiv miljötillsyn och övervakning, så att miljöbrott inom olika sektorer, även inom naturskyddsområden, ska kunna uppdagas och förhindras. Parlamentet välkomnar förberedelsearbetet med en EU-ram för miljötillsyn och uppmanar kommissionen att utan ytterligare dröjsmål lägga fram ett lagförslag.

79.  Europaparlamentet betonar vikten av innovation, forskning och utveckling för att uppnå målen i naturvårdsdirektiven, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att särskilt fokusera på den biologiska mångfalden och hur bevarandet av den kan gagna människors hälsa och ekonomiskt välstånd, och att samordna datainsamling. Parlamentet understryker att det fortfarande finns stora kunskapsluckor när det gäller de marina ekosystemens och fiskeresursernas status. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att det samlas in uppgifter om hur fisket och vattenbruket påverkar miljön i stort, och att dessa uppgifter görs offentligt tillgängliga.

80.     Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utan dröjsmål lansera ett europeiskt initiativ om pollengivare, och att särskilt uppmärksamma resistens hos växter som påverkar bin och andra pollengivare, som bygger på åtgärder som redan vidtagits i medlemsstaterna, och att lägga fram förslag i anslutning till ramdirektivet om markskydd, om ett direktiv om tillgång till rättslig prövning och om EU:s reviderade rättsliga ram om miljötillsyn utan vidare dröjsmål.

81.   Europaparlamentet framhåller med oro att allt fler vetenskapliga rön talar för att neonikotinoidbaserade bekämpningsmedel kan ha en negativ inverkan på väsentliga tjänster såsom pollinering och naturlig skadedjursbekämpning. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att behålla sitt förbud mot neonikotinoider.

82.   Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att fullt ut tillämpa försiktighetsprincipen vid godkännande av att levande modifierade organismer används och utsätts i miljön, för att förhindra eventuell negativ påverkan på den biologiska mångfalden.

83.   Europaparlamentet påminner om vikten av Life-programmet för miljön och särskilt avdelningen ”Natur och biologisk mångfald” för att skydda och främja den biologiska mångfalden i EU.

84.   Europaparlamentet är starkt övertygat om att miljö och innovation kompletterar varandra, och uppmärksammar särskilt naturbaserade lösningar som ger både ekonomiskt och miljömässigt smarta lösningar på utmaningar såsom klimatförändringar, brist på råvaror, föroreningar och antimikrobiell resistens. Parlamentet uppmanar berörda parter att göra allt de kan för att behandla dessa frågor inom ramen för Horisont 2020. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att bli mera effektiva när det gäller att lämna lagstiftningsutrymme för förbättring av smarta lösningar som leder till positiva resultat för den biologiska mångfalden.

85.   Europaparlamentet betonar att frågor som rör biologisk mångfald, klimatförändringar och brist på råvaror är oskiljaktiga. Parlamentet erinrar om att det kommer att bli nödvändigt att begränsa temperaturökningen till långt under 2° C jämfört med förindustriella nivåer. Parlamentet påminner samtidigt om att flera ekosystem utgör en buffert mot naturkatastrofer, och därmed bidrar till strategierna för anpassning till och begränsning av klimatförändringarna.

86.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta hänsyn till detta genom att se till att EU:s strategi för biologisk mångfald för 2020 blir fullständigt integrerad i EU:s ståndpunkt i diskussioner om ett nytt internationellt klimatavtal, framför allt i och med att det framgått av det EU-finansierade projektet Robin att skyddet av biologisk mångfald är en del av lösningen på frågan om klimatförändringarna samt begränsning av och anpassning till dem, i all synnerhet som de tropiska skogarna erbjuder möjligheter att begränsa de sammanlagda växthusgasutsläppen med 25 %.

87.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i de internationella avtal som den ingår inkludera frågor som rör miljön och klimatförändringar och att genomföra miljöanalyser som är inriktade på möjligheter att skydda och förbättra den biologiska mångfalden. Parlamentet betonar betydelsen av att systematiskt identifiera och utvärdera potentiella konsekvenser för den biologiska mångfalden. Parlamentet uppmanar kommissionen att följa upp slutsatserna från studien Identification and mitigation of the negative impacts of EU demand for certain commodities on biodiversity in third countries genom att föreslå olika sätt som bidrar till att undvika eller minimera förlusten av global biologisk mångfald orsakad av vissa produktions- och konsumtionsmönster i EU.

88.   Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att, i enlighet med försiktighetsprincipen och principen om att förebyggande åtgärder bör vidtas, och med hänsyn till de risker och de negativa konsekvenser för klimat, miljö och biologisk mångfald, som hydraulisk spräckning för utvinning av okonventionellt kolväte innebär, samt med beaktande av de luckor som konstaterats i EU:s regelverk för skiffergasverksamheter, att inte godkänna någon ny hydraulisk spräckningsverksamhet i EU.

89.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att Guadeloupe-färdplanen som antogs i oktober 2014 genomförs och att tillhandahålla de verktyg som behövs för att skydda den biologiska mångfalden i de yttersta randområdena och de utomeuropeiska länderna och territorierna.

90.   Europaparlamentet betonar att EU:s strategi för biologisk mångfald fyller en global funktion och uppmanar kommissionen att integrera bestämmelser om biologisk mångfald i de pågående handelsförhandlingarna och integrera mål för biologisk mångfald i EU:s handelspolitik.

91.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

MOTIVERING

Förlust av biologisk mångfald är en förlust för naturen, mänskligheten och ekonomin

Biologisk mångfald, den helt unika variationen av ekosystem, livsmiljöer, arter och gener på jorden, i vilken också mänskligheten ingår, har ett enormt egenvärde. Dessutom är människor extremt beroende av den biologiska mångfalden för ett stort antal värdefulla ekosystemtjänster, som ren luft, rent vatten, råvaror, pollengivare och översvämningsskydd, för att bara nämna några få. Biologisk mångfald är därför avgörande för vår hälsa och vårt välbefinnande, liksom för vårt ekonomiska välstånd.

Den biologiska mångfalden är utsatt för stora påfrestningar i hela världen, också i Europa. Arter utrotas i en skrämmande fart. Detta beror på mänsklig verksamhet. Förändrade livsmiljöer, föroreningar, överexploatering, invasiva främmande arter och klimatförändringar är huvudorsakerna till förlust av biologisk mångfald.

Förlust av biologisk mångfald är särskilt skadlig och innebär förluster för naturen, mänskligheten och ekonomin: den sätter nödvändiga ekosystemtjänster på spel och äventyrar jordens naturliga motståndskraft, som behövs för att ta itu med de nya utmaningarna. I studien Global risks perception survey 2014 rangordnade Världsekonomiskt forum förlust av biologisk mångfald och kollaps av ekosystem bland de tio största riskerna. Planetens gränser och kapacitet överskrids vilket utlöser irreversibla förändringar. Förlust av biologisk mångfald är alltså oskiljbart kopplat till frågor som klimatförändringarna och brist på råvaror, vilket också framgår tydligt av den nya 2030-agendan för hållbar utveckling.

EU:s strategi för biologisk mångfald till 2020

Det europeiska målet att stoppa förlusten av biologisk mångfald misslyckades 2010. EU reagerade genom att utarbeta en ny strategi under 2011. Stats- och regeringscheferna fastställde att huvudmålet skulle vara att stoppa förlusten av biologisk mångfald och förstöringen av ekosystemtjänster, återställa dem så gott det går till 2020 och driva på EU:s arbete med att avvärja försämringen av den globala biologiska mångfalden.

Följaktligen byggdes strategin upp kring sex mål, som vart och ett stöttas av särskilda åtgärder: 1) Fullständigt genomförande av fågel- och livsmiljödirektiven (naturvårdsdirektiven). 2) Bevara och återställa ekosystem och ekosystemtjänster. 3) Öka jord- och skogsbrukets bidrag för bevarande och förbättring av den biologiska mångfalden. 4) Garantera hållbart utnyttjande av fiskebestånden. 5) Bekämpa invasiva främmande arter. 6) Stärka EU:s bidrag för att avvärja förlusten av global biologisk mångfald.

Halvtidsöversyn: fortfarande långt ifrån halvvägs

Domen 2015 är glasklar: EU kommer, om inte betydande kompletterande ansträngningar görs, att återigen misslyckas med att nå de överenskomna målen till 2020. Siffrorna talar för sig själva. EU-28:s ekologiska fotavtryck är dubbelt så stort som Europas biokapacitet. Knappt 23 procent av arterna och 16 procent av livsmiljöerna har gynnsam status. Det är uppenbart att det görs för små framsteg för att huvudmålet ska kunna nås. Betydande framsteg har endast gjorts avseende två mål (mål 4, fiske och mål 5, invasiva främmande arter), medan resultaten för de andra målen är helt otillräckliga. Störst anledning till oro ger jord- och skogsbruk.

Den allmänna trenden fortsätter att vara extremt dyster och oroväckande. Halvtidsöversynen bekräftar i detta avseende resultaten från rapporterna SOER 2015 och The State of Nature. Det internationella perspektivet i Global Biodiversity Outlook Report 2014 förmedlar ett liknande budskap: trots avsevärda insatser och framsteg inom vissa sektorer är det möjligt att de flesta av Aichi-målen inte kommer att nås till 2020 om inte betydande kompletterande insatser görs.

Det är dock samtidigt lovande och uppmuntrande att riktade insatser och investeringar i natur och biologisk mångfald faktiskt kan leda till lyckade resultat. Återvändandet av vissa arter illustrerar detta tydligt. Föredraganden efterlyser bästa metoder som ska användas som katalysatorer för förändring, eftersom, även om framgångarna hittills inte kunnat uppväga den allmänt negativa trenden, de visar att den gällande lagstiftningen fungerar, att det går att nå målen för 2020 och att det fortfarande finns en enorm förbättringspotential.

Den politiska viljan till genomförande, verkställighet och integration

Föredraganden förordar en starkare politisk vilja att verkligen gripa sig an förlusten av biologisk mångfald som en politisk prioritet, och anser att det behövs ett tillvägagångssätt med många intressenter, i vilken regionala och lokala aktörer ska spela en särskild roll.

Föredraganden anser att bättre genomförande och verkställighet av befintlig lagstiftning är nyckelbegrepp för att nå framgång.

Den mest självklart relevanta lagstiftningen utgörs av naturvårdsdirektiven: ett fullständigt genomförande av fågel- och livsmiljödirektiven är ju en absolut nödvändig förutsättning för att uppnå strategin för biologisk mångfald som helhet. Naturvårdsdirektiven är milstolpar för Europas naturvårdspolitik och kan, med tanke på deras kortfattade, sammanhängande och konsekventa form, anses vara smart lagstiftning ”före sin tid”. Tack vare naturvårdsdirektiven har EU ett unikt nätverk, Natura 2000, som med 26 000 skyddade områden omfattar 18 procent av landytan och 6 procent av den marina miljön. Föredraganden noterar att Natura 2000 är ett relativt ungt nätverk vars fulla potential långt ifrån har uppnåtts.

Föredraganden motsätter sig entydigt en eventuell översyn av naturvårdsdirektiven eftersom detta skulle kunna äventyra själva strategin för biologisk mångfald, medföra en utdragen period med osäkerhet om rättsläget och eventuellt försvaga lagstiftningen. Föredraganden är dessutom övertygad om att problemet inte ligger i själva lagstiftningen utan i första hand i dess ofullständiga och otillräckliga genomförande och verkställighet. Föredraganden anser att det därför vore mycket mer effektivt, för såväl kommissionen som de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna, att sträva efter bättre genomförande i samråd med varandra. Förbättrade riktlinjer, strikt verkställighet och utbyte av bästa metoder är avgörande i detta hänseende.

Det gemensamma och övergripande förhållningssätt som krävs för att effektivt stoppa förlusten av biologisk mångfald är fortfarande problematiskt. Att integrera biologisk mångfald i den gemensamma jordbrukspolitiken är en särskild utmaning. Föredraganden efterlyser att effektiviteten hos miljöanpassningsåtgärder och att andra åtgärder för landsbygdsutveckling ska övervakas, bedömas och öka.

Investeringar i natur och biologisk mångfald är socialt och ekonomiskt nödvändiga

Föredraganden ställer sig bakom det moraliska argumentet att den biologiska mångfalden bör skyddas på grund av sitt stora egenvärde och som ett sätt att bevara vår planet så intakt som möjligt för kommande generationer. Föredraganden är dessutom fast övertygad om att investeringar i natur och biologisk mångfald också är meningsfulla och nödvändiga ur socioekonomisk synvinkel. Mot denna bakgrund beklagar föredraganden att motsättningen mellan natur och ekonomisk utveckling än en gång är så tydlig. En attitydförändring är absolut nödvändig. Metoder för att mäta det ekonomiska värdet av biologisk mångfald, som ”ekonomiska aspekter av ekosystem och biologisk mångfald” (TEEB), kan, trots eventuella brister, fylla en viktig funktion här och bidra till att öka medvetenheten, förbättra användningen av de tillgängliga resurserna och leda till mer välgrundade beslut.

Följande statistik visar tydligt de enorma socioekonomiska effekterna av biologisk mångfald:

•  Varje år leder ”uteblivna insatser” till förluster av ekosystemtjänster motsvarande 7 procent av världens BNP.

•  De socioekonomiska alternativkostnaderna om målen för 2020 inte uppnås uppskattas till 50 miljarder euro per år.

•  Ett av sex arbetstillfällen i EU är till viss grad beroende av naturen. 4,5 miljoner arbetstillfällen i EU är beroende av ekosystemtjänster som skyddas genom Natura 2000.

•  Värdet av insekters pollineringstjänster uppskattas till 15 miljarder euro per år.

•  Invasiva främmande arter orsakar årligen skador i EU för uppskattningsvis 12 miljarder euro

•  Kostnaderna för att administrera Natura 2000 (5,8 miljarder euro per år) är många gånger lägre än det mervärde som produceras av Natura 2000 (200–300 miljarder euro).

Naturligtvis kostar det pengar att investera i natur och biologisk mångfald. Det mervärde som natur och biologisk mångfald erbjuder uppväger emellertid gott och väl dessa kostnader och den värdeförlust som skulle uppstå på grund av ”uteblivna insatser”.

Medborgarnas åsikter

Medborgarna anser att natur och biologisk mångfald är viktiga. Enligt Eurobarometerundersökningen (nr 436) om biologisk mångfald anser minst åtta av tio EU‑medborgare att effekten av förlorad biologisk mångfald är allvarlig. Allmänheten reagerade också högt och tydligt under det nyligen genomförda offentliga samrådet via internet om kontrollen av ändamålsenligheten för naturvårdsdirektiven. Detta samråd drog in ett rekordstort antal deltagare, nämligen 552 470 personer (tre gånger fler deltagare än samrådet om TTIP). Kampanjen ”Nature Alert!” intog här en viktig roll.

Å andra sidan avslöjades i Eurobarometerundersökningen att medborgare ville få mer information om förlusten av biologisk mångfald och att de flesta människor inte var bekanta med Natura 2000. Vad man inte känner till bryr man sig inte om. För att skapa större stöd bland allmänheten för investeringar i natur och biologisk mångfald anser föredraganden att det är viktigt att övertala fler människor att förstå värdet av denna sak. Uppmärksamheten bör därför riktas på det socioekonomiska värdet av biologisk mångfald och effekterna av förlust av biologisk mångfald för hälsa, välbefinnande och välgång. Beslutsfattare på alla nivåer har här en viktig uppgift.

Ytterligare åtgärder behövs

Föredraganden anser att det behövs ytterligare, innovativa förslag i syfte att stoppa förlusten av biologisk mångfald, och han föreslår ett antal särskilda åtgärder i detta syfte:

•  Utarbetande av ett transeuropeiskt nät för grön infrastruktur (TEN-G) skulle kunna skapa en situation som både naturen och ekonomin vinner på.

•  Definitionen på natur bör inte begränsas till natur i skyddade områden. Att garantera tillgång för alla till natur av god kvalitet och förebygga förlust av biologisk mångfald utanför dessa skyddade områden är en brist i dagens strategi. Ett europeiskt ramverk för att förebygga och undvika nettoförluster av biologisk mångfald och ekosystemtjänster skulle kunna bidra till detta.

•  För att de tillgängliga resurserna ska kunna användas effektivare och på ett mer fokuserat sätt behövs specifika kriterier för finansieringsmekanismen för naturkapital, vilka ska garantera att projekt leder till positiva och konkreta resultat med avseende på biologisk mångfald.

•  Det fortsätter att vara nödvändigt att samla in tillförlitliga och jämförbara uppgifter. Det behövs mer forskning och kompletterande åtgärder, särskilt om kopplingarna mellan hälsa och biologisk mångfald och minskningen av pollengivare.

•  Naturbaserade lösningar kan ge ett betydande bidrag i kampen mot utmaningar, som klimatförändringar: exempelvis kan en skräddarsydd plan för införande av mer natur i städerna på ett betydande sätt sänka temperaturen i dem. Föredraganden anser att det är absolut nödvändigt att enskilda personer från allmänheten också kan bidra, och goda exempel är återupplivandet av koloniträdgårdar och det alltmer framgångsrika konceptet med ”levande trädgårdar”.

Slutsats

Naturen ropar efter hjälp. Frågan är om den kommer att väcka oss ur vår dvala och sporra oss till ytterligare åtgärder. Föredraganden är övertygad om att biologisk mångfald och natur måste stå i centrum för ett smart och hållbart Europa för alla, och han efterlyser större politisk vilja att verkligen stoppa förlusten av biologisk mångfald. Detta är helt avgörande för naturen i sig och för våra barns och barnbarns hälsa, välbefinnande och välgång.

8.12.2015

YTTRANDE från utskottet för utveckling

till utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet

över halvtidsöversynen av EU:s strategi för biologisk mångfald

(2015/2137(INI))

Föredragande av yttrande: Jordi Sebastià

FÖRSLAG

Utskottet för utveckling uppmanar utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet påminner om att EU på global nivå ger ett viktigt bidrag för att motverka förlusten av biologisk mångfald, och att EU tillsammans med sina medlemsstater är den största bidragsgivaren till bevarandet av biologisk mångfald och den största givaren av offentligt utvecklingsbistånd för biologisk mångfald, med en fördubbling av stödet mellan 2006 och 2013. Parlamentet understryker dock behovet av att öka EU:s bidrag till bevarandet av biologisk mångfald på global nivå för att i tid uppnå de s.k. Aichimålen för biologisk mångfald.

2.  Europaparlamentet betonar den avgörande roll som bilologisk mångfald spelar för målen för hållbar utveckling, särskilt mål 14 om att bevara och på ett hållbart sätt utnyttja hav och marina resurser för hållbar utveckling, och mål 15 om att skydda, återställa och främja hållbart utnyttjande av landbaserade ekosystem, förvalta skogar på ett hållbart sätt, bekämpa ökenspridning, hejda och vända markförsämringen samt hejda förlusten av biologisk mångfald. Parlamentet påminner om att EU har en fantastisk biologisk mångfald, särskilt tack vare sina yttersta randområden och territorier som förknippas med den. Parlamentet uppmanar därför EU att fortsätta sitt starka engagemang för att ytterligare stärka konventionen om biologisk mångfald och se till att den genomförs effektivt.

3.  Europaparlamentet konstaterar att fragmentering, försämring och förstörelse av livsmiljöer på grund av ändrad markanvändning, klimatförändringar, ohållbara konsumtionsmönster och utnyttjandet av haven är några av de viktigaste faktorerna och drivkrafterna bakom förlusten av biologisk mångfald i EU och bortom dess gränser. Parlamentet betonar mot bakgrund av detta behovet av att identifiera och fastställa indikatorer som otvetydigt och vetenskapligt bedömer läget för den biologiska mångfalden i ett visst område eller region, och att stödja ett rationellt och hållbart användande av resurser både inom EU och globalt, inklusive i utvecklingsländerna, och uppmanar särskilt EU att bättre förankra sina internationella åtaganden i fråga om biologisk mångfald i sina strategier för klimatförändring och i Europa 2020-strategin. Parlamentet betonar att genom en mer resurseffektiv ekonomi och minskad överkonsumtion skulle EU kunna minska sitt beroende av naturresurser, särskilt från länder utanför Europa. Parlamentet påminner också om att ekosystembaserade tillvägagångssätt vid begränsning av och anpassning till klimatförändringar kunde ge kostnadseffektiva alternativ till tekniska lösningar samtidigt som framsteg inom många tillämpade vetenskaper beror på den långsiktiga tillgängligheten till och mångfalden av naturtillgångar.

4.  Europaparlamentet efterlyser ett avskaffande av miljöskadliga subventioner i linje med Europa 2020-strategin och mål 3 i de s.k. Aichimålen för biologisk mångfald.

5.  Europaparlamentet beklagar att de åtgärder som vidtagits av EU för att vända förlusten av biologisk mångfald fortfarande är otillräckliga i förhållande till det fortsatta och växande trycket på Europas biologiska mångfald, såsom ändrad markanvändning, föroreningar och klimatförändring. Parlamentet påminner om att förlusten av biologisk mångfald är kostsam för samhället i stort, särskilt för ekonomiska aktörer i de sektorer som är direkt beroende av ekosystemtjänster, t.ex. jordbrukare. Parlamentet uppmanar EU att införliva biologisk mångfald i ekonomins alla sektorer och att möjliggöra synergier i genomförandet av de olika internationella multilaterala miljöavtalen.

6.  Europaparlamentet anser att den biologiska mångfaldens ekonomiska värde bör återspeglas i de indikatorer som styr beslutsfattandet (utan att det leder till en kommersialisering av biologisk mångfald) och sträcka sig längre än BNP. Parlamentet är övertygat om att detta kommer att bidra till uppnåendet av målen för hållbar utveckling. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang en systematisk integrering av värdet av biologisk mångfald i de nationella redovisningssystemen som en del av övervakningen av målen för hållbar utveckling.

7.  Europaparlamentet erinrar om att det kommer att bli nödvändigt att begränsa temperaturökningen till långt under 2° C jämfört med förindustriella nivåer. Parlamentet påminner samtidigt om att flera ekosystem utgör en buffert mot naturkatastrofer, och därmed bidrar till strategierna för anpassning till och begränsning av klimatförändringarna.

8.  Europaparlamentet påminner om att 90 % av den biologiska mångfalden på land finns i skogarna och att över 1 miljard människor är beroende av dem för sin försörjning. Parlamentet konstaterar med oro att den ökade internationella efterfrågan på träbaserad biomassa riskerar att hota den biologiska mångfald och de ekosystem i skogarna som fattiga människor är beroende av för sin försörjning. Parlamentet befarar att EU:s importberoende kan utlösa en omfattande skogsavverkning i utvecklingsländerna, ge upphov till olaglig avverkning och försvaga frivilliga partnerskapsavtal som omfattas av handlingsplanen för skogslagstiftningens efterlevnad samt förvaltning av och handel med skog (Flegt). Parlamentet påminner också om att ökad användning av biomassa skulle kunna leda till att skogsbruket intensifierades och att det kol som lagras i skogen skulle minska och därmed äventyra målet att begränsa temperaturökningen till under 2°C. Parlamentet uppmanar EU att utveckla en handlingsplan för skogsavverkning och skogsförstörelse som ska vara tillämplig globalt, inklusive i utvecklingsländerna, samtidigt som initiativen för att stärka en god skogsförvaltning ska fortsätta, särskilt genom Flegt-avtalen.

9.  Europaparlamentet kräver att sociala och miljömässiga hållbarhetskriterier för produktion av biomassa ska vara ett konsekvent inslag inom ramen för direktivet om förnybar energi. Parlamentet anser att det är absolut nödvändigt att utveckla hållbarhetsnormer för samtliga sektorer där biomassa kan användas, tillsammans med kriterier för hållbart skogsbruk för att se till att bioenergi inte bidrar till klimatförändringar eller ger upphov till ännu mer markrofferi och osäker livsmedelsförsörjning.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att prioritera uppnåendet av 2020-målen. Parlamentet efterlyser en flerpartsstrategi och betonar att de regionala och lokala aktörerna spelar en avgörande roll i processen. En större medvetenhet hos allmänheten och ett större stöd för biologisk mångfald är också mycket viktigt.

11.  Europaparlamentet påminner om att den ökade användningen av agrobränslen – huvudsakligen till följd av att den storskaliga industriella monokulturen och det intensiva jordbruket har ökat – skadar miljön, den biologiska mångfalden, jordens bördighet och vattentillgången. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att EU:s politik för biodrivmedel överensstämmer med EU:s åtaganden inom ramen för konventionen om biologisk mångfald, med klimatåtgärder och klimatåtaganden (inklusive dem som gjordes i samband med COP-21) och med målen i FN:s samarbetsprogram för minskade utsläpp från avskogning och skogsförstörelse i utvecklingsländerna.

12.  Europaparlamentet konstaterar med oro att 90 % av den palmolja som konsumeras i världen produceras i Indonesien och Malaysia på bekostnad av torvmossar, som bränns ned för att ge plats åt plantering av akaciaträd och oljepalmer. Parlamentet framhåller att enligt en studie som gjorts av Världsbanken ligger Indonesien på tredje plats bland de länder i världen som släpper ut mest växthusgaser, just på grund av skogsbränder.

13.  Europaparlamentet betonar behovet av att skydda jordbrukens biologiska mångfald i utvecklingsländerna för att åstadkomma en tryggad livsmedelsförsörjning. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att investera i agroekologi i utvecklingsländerna, i linje med rekommendationerna från FN:s särskilda rapportör för rätten till mat.

14.  Europaparlamentet konstaterar att EU:s utvecklingsbistånd och de handelsavtal som ingåtts mellan EU och afrikanska länder påverkar reformen av afrikanska lagen om utsäde genom att inbegripa bestämmelser om skydd av immateriella rättigheter, med målet att underlätta gränsöverskridande utsädeshandel och skydda kommersiella utsäden. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att EU:s åtaganden när det gäller jordbrukarnas rättigheter i det internationella fördraget om växtgenetiska resurser för livsmedel och jordbruk återspeglas i allt tekniskt och ekonomiskt bistånd som rör en policyutveckling för utsäde. Parlamentet uppmanar EU att, i linje med EU:s referensram för livsmedelstrygghet, också stödja system för immateriella rättigheter som ökar utvecklingen av lokalt anpassade utsäden och utsäden som bevarats av jordbrukarna.

15.  Europaparlamentet efterlyser en omprövning av den biologiska mångfaldens status inom jordbruket genom att hänsyn tas till parlamentets slutsatser från halvtidsöversynen av den gemensamma jordbrukspolitiken.

16.  Europaparlamentet påminner om att klimatförändringar, ändrade livsmiljöer, invasiva arter, försämrade betesmarker, ändrad hydrologi, markrofferi, monokultur, överkonsumtion av kött, ökad transport och ohållbar energianvändning innebär ett ökat tryck på den biologiska mångfalden runt om i världen eftersom det leder till landskapsfragmentering, högre koldioxidhalter och förlust av livsmiljöer.

17.  Europaparlamentet uppmanar EU att minska dess avtryck på den biologiska mångfalden över hela världen, i enlighet med principen om en konsekvent politik för utveckling, så att det sker inom ekosystemens gränser genom att framsteg görs för att uppnå huvudmålen för biologisk mångfald samt fullgöra åtagandena om skyddet av biologisk mångfald. Parlamentet uppmanar också EU att hjälpa utvecklingsländerna i deras ansträngningar att bevara den biologiska mångfalden och garantera en hållbar användning av den.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i de internationella avtal som den ingår inkludera frågor som rör miljön och klimatförändringar och att genomföra miljöanalyser som är inriktade på möjligheter att skydda och förbättra den biologiska mångfalden. Parlamentet betonar betydelsen av att systematiskt identifiera och utvärdera potentiella konsekvenser för den biologiska mångfald. Parlamentet uppmanar kommissionen att följa upp slutsatserna från studien Identification and mitigation of the negative impacts of EU demand for certain commodities on biodiversity in third countries genom att föreslå olika sätt som bidrar till att undvika eller minimera förlusten av global biologisk mångfald orsakad av vissa produktions- och konsumtionsmönster i EU.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande

1.12.2015

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

20

0

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Beatriz Becerra Basterrechea, Doru-Claudian Frunzulică, Maria Heubuch, Teresa Jiménez-Becerril Barrio, Arne Lietz, Linda McAvan, Norbert Neuser, Maurice Ponga, Cristian Dan Preda, Lola Sánchez Caldentey, Elly Schlein, György Schöpflin, Pedro Silva Pereira, Davor Ivo Stier, Bogdan Brunon Wenta, Rainer Wieland

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Jordi Sebastià

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Pál Csáky, José Inácio Faria, Inmaculada Rodríguez-Piñero Fernández

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN

I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Antagande

22.12.2015

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

60

3

1

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Marco Affronte, Margrete Auken, Pilar Ayuso, Zoltán Balczó, Catherine Bearder, Simona Bonafè, Biljana Borzan, Lynn Boylan, Cristian-Silviu Buşoi, Soledad Cabezón Ruiz, Alberto Cirio, Miriam Dalli, Seb Dance, Angélique Delahaye, Jørn Dohrmann, Stefan Eck, Bas Eickhout, Eleonora Evi, José Inácio Faria, Karl-Heinz Florenz, Francesc Gambús, Elisabetta Gardini, Gerben-Jan Gerbrandy, Jens Gieseke, Sylvie Goddyn, Matthias Groote, Françoise Grossetête, Jean-François Jalkh, Giovanni La Via, Peter Liese, Norbert Lins, Susanne Melior, Massimo Paolucci, Gilles Pargneaux, Piernicola Pedicini, Bolesław G. Piecha, Michèle Rivasi, Annie Schreijer-Pierik, Renate Sommer, Dubravka Šuica, Tibor Szanyi, Jadwiga Wiśniewska, Damiano Zoffoli

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Nikos Androulakis, Simona Bonafè, Nicola Caputo, Mark Demesmaeker, Herbert Dorfmann, Luke Ming Flanagan, Elena Gentile, Martin Häusling, Jan Huitema, Merja Kyllönen, Mairead McGuinness, Ulrike Müller, James Nicholson, Alojz Peterle, Christel Schaldemose, Jasenko Selimovic, Keith Taylor

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Lucy Anderson, Michał Boni, Monika Hohlmeier, Sander Loones

(1)

http://ec.europa.eu/environment/nature/legislation/fitness_check/docs/consultation/public%20consultation_FINAL.pdf

(2)

EUT L 317, 4.11.2014, s. 35.

(3)

EUT L 347, 20.12.2013, s. 347.

(4)

EUT L 347, 20.12.2013, s. 487.

(5)

EUT L 354, 28.12.2013, s. 22.

(6)

EUT C 258 E, 7.9.2013, s. 99.

(7)

Antagna texter, P7_TA(2013)0600.

(8)

Antagna texter, P8_TA(2015)0109.

(9)

http://www.foresteurope.org/fullsoef2015

Rättsligt meddelande