Förfarande : 2015/2325(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0024/2016

Ingivna texter :

A8-0024/2016

Debatter :

PV 08/03/2016 - 5
CRE 08/03/2016 - 5

Omröstningar :

PV 08/03/2016 - 6.7
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2016)0073

BETÄNKANDE     
PDF 438kWORD 141k
10.2.2016
PE 571.702v03-00 A8-0024/2016

om situationen för kvinnliga flyktingar och asylsökande i EU

(2015/2325(INI))

Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män

Föredragande: Mary Honeyball

ÄNDRINGSFÖRSLAG
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om situationen för kvinnliga flyktingar och asylsökande i EU

(2015/2325(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 2 och artikel 3.3 andra stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av artiklarna 8 och 78 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av artikel 23 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av konventionen från 1951 angående flyktingars rättsliga ställning, samt av protokollet till den från 1967,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–  med beaktande av FN:s konvention från 1979 om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (Cedaw), och av den allmänna rekommendationen nr 32 av den 14 november 2014 från kommittén för avskaffande av diskriminering av kvinnor, om de könsrelaterade dimensionerna av flyktingstatus, asyl, nationalitet och statslöshet bland kvinnor,

–  med beaktande av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (Istanbulkonventionen),

–  med beaktande av Pekingdeklarationen och handlingsplanen, som antogs den 15 september 1995 vid den fjärde internationella kvinnokonferensen, samt av de slutdokument som antogs vid FN:s extra sessioner Peking +5, Peking +10, Peking +15 och Peking +20,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 maj 2015 En europeisk migrationsagenda (COM(2015)0240),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 27 maj 2015 EU:s åtgärdsplan mot smuggling av migranter (2015–2020) (COM(2015)0285),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 12 oktober 2015 om migration, särskilt det åtagande som uttrycktes om kvinnors och flickors mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU av den 5 april 2011 om förebyggande och bekämpande av människohandel, om skydd av dess offer och om ersättande av rådets rambeslut 2002/629/RIF,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/29/EU av den 25 oktober 2012 om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem samt om ersättande av rådets rambeslut 2001/220/RIF,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/33/EU av den 26 juni 2013 om normer för mottagande av personer som ansöker om internationellt skydd,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd,

–  med beaktande av förslaget till förordning om upprättande av EU:s gemensamma förteckning över säkra ursprungsländer enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU och om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd och om ändring av direktiv 2013/32/EU,

–  med beaktande av förordning (EG) nr 863/2007 om gemenskapsstatistik över migration och internationellt skydd,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 26 oktober 2015 Handlingsplan för jämställdhet 2016–2020,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 25 mars 2015 Genomförandet av den europeiska grannskapspolitiken 2014 (SWD(2015)0076,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner 1325 och 1820 om kvinnor, fred och säkerhet,

–  med beaktande av sin resolution av den 2 december 2015 om Europeiska ombudsmannens särskilda rapport om undersökningen på eget initiativ OI/5/2012/BEH‑MHZ angående Frontex(1),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A8-0024/2016), och av följande skäl:

A.  Fler män, kvinnor och barn än någonsin tidigare söker internationellt skydd i EU till följd av pågående konflikter, regional instabilitet och kränkningar av de mänskliga rättigheterna, bland annat i form av könsrelaterat våld och våldtäkt som vapen i krig.

B.  Bristen på jämställdhet för asylsökande i Europeiska unionen är stor. I genomsnitt är var tredje asylsökande kvinna. Från början av 2015 och fram till november månad samma år anlände runt 900 000 människor via Medelhavet till Europas kuster, och omkring 38 % av dessa utgjordes av kvinnor och barn. FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) har rapporterat att sedan januari 2016 är 55 % av dem som når Grekland för att söka asyl i EU kvinnor och barn. Alltför många personer har redan mist livet på ”hoppets resa”, och många av dessa är kvinnor.

C.  Kvinnor och hbti-personer utsätts för specifika former av könsrelaterad förföljelse, som fortfarande alltför ofta inte erkänns i asylförfarandena.

D.  FN:s säkerhetsråds resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet har inte uppnått sitt huvudmål att skydda kvinnor och väsentligt öka deras deltagande i politiska processer och beslutsprocesser.

E.  Enligt UNHCR söker varje år uppskattningsvis 20 000 kvinnor och flickor från ursprungsländer där kvinnlig könsstympning förekommer asyl i EU. Ett betydande antal kvinnor som söker asyl gör det av fruktan för könsstympning.

F.  Enligt uppskattningar från UNHCR är 71 % av de kvinnor som söker asyl i EU från länder med kvinnlig könsstympning och har överlevt kvinnlig könsstympning. Rättspraxis från Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna har satt stopp för utvisningen av flickor som riskerar att utsättas för könsstympning på grund av den oåterkalleliga skada som detta troligtvis innebär för deras fysiska och psykiska hälsa.

G.  Asylsökande kvinnor och flickor har särskilda skyddsbehov och oroar sig för annat än männen, och därför måste genomförandet av alla asylåtgärder och asylförfaranden, även prövningen av asylansökningar, ha ett jämställdhetsperspektiv och vara individanpassat. Asylansökningar som föranleds av våld bör handläggas på ett sätt som skyddar kvinnor mot sekundär viktimisering under asylprocessen.

H.  Integrationen av kvinnor och flickor, liksom deras rättigheter, urholkas när deras rättsliga ställning beror av deras män.

I.  Rättsakterna som ligger till grund för det gemensamma europeiska asylsystemet måste införlivas och genomföras i enlighet med Genèvekonventionen angående flyktingars rättsliga ställning och andra relevanta instrument.

J.  Behandlingen av asylsökande kvinnor och flickor skiljer sig mycket åt i de olika medlemsstaterna och uppvisar fortfarande betydande brister.

K.  Kvinnliga flyktingar och asylsökande är ofta utsatta för diskriminering på flera grunder och är mer utsatta för sexuellt och könsrelaterat våld i ursprungs-, transit- och destinationsländerna. Särskilt utsatta är ensamkommande kvinnor och flickor, kvinnor som är familjeförsörjare, gravida, personer med funktionsnedsättning och äldre.

L.  Kvinnliga flyktingar utsätts inte bara för hot mot sin personliga säkerhet (långa och farliga resor mot exil, trakasserier, offentlig likgiltighet och ofta sexuella övergrepp och våld, även när de väl har nått en till synes säker plats, och den sociala stigmatisering som ofta följer), utan måste även ta ansvar för sina familjers fysiska säkerhet, välbefinnande och överlevnad.

M.  Många flyktingar som anlänt till Europa bor under provisoriska förhållanden i läger eller på gatorna, och kvinnor och flickor är särskilt utsatta.

N.  Kriminella nätverk drar nytta av att asylsökande och flyktingar inte kan resa in i EU under trygga former och av regional instabilitet, konflikter och utsattheten hos kvinnor och flickor som försöker fly, och utnyttjar dem genom människohandel och sexuell exploatering.

O.  Risken för sexuellt överförbara sjukdomar är högre bland kvinnor som utsätts för våld och människohandel.

P.  FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) har rapporterat fall av våld och övergrepp, även sexuellt våld, mot flyktingkvinnor och flyktingbarn under hela den tid de är på resa, också i överbefolkade mottagningscentrum i EU.

Q.  Kvinnor och flickor som flyr till EU flyr ofta undan kvinnoförtryckande regimer som inte erkänner kvinnor som jämställda med män och som tolererar våld mot kvinnor, övergrepp, barnäktenskap, tidiga äktenskap och tvångsäktenskap.

R.  Mottagningspunkterna saknar väldigt ofta lämpliga utrymmen där mammor kan ta hand om och sköta sina barn, och det juridiska bistånd som erbjuds ger inte tillräcklig information och hjälp i sökandet efter familjemedlemmar.

S.  För att könsrelaterat våld ska kunna förhindras behövs det först och främst separata toaletter, duschar och sovplatser för kvinnor, och detta är inte fallet vare sig i mottagnings- eller transitanläggningar runt om i Europeiska unionen.

T.  Flickor som flyr undan konflikter och förföljelse löper större risk för barnäktenskap, tidiga äktenskap, tvångsäktenskap, våldtäkt, sexuella och fysiska övergrepp samt prostitution.

U.  Kvinnor och barn som skiljs åt från sina familjemedlemmar, också under förvar, är mer riskutsatta.

V.  Familjeåterförening är en grundläggande mänsklig rättighet som systematiskt försenas och till och med kränks, och kvinnor och barn är de första som drabbas av att denna rättighet förvägras eller försenas.

W.  Kvinnor tvingas ofta acceptera svartarbete under förnedrande förhållanden för att kunna stanna i ankomstlandet.

X.  I handlingsplanen från Peking framhölls det att man i högre grad måste få kvinnor att delta i konfliktlösning på beslutsnivå och att kvinnliga flyktingar, internflyktingar och migranter på lämpligt sätt måste få medverka vid beslut som rör dem.

Y.  Enligt ett av målen för hållbar utveckling, mål nummer 5, ska jämställdhet och förbättrade levnadsvillkor för kvinnor uppnås senast 2030.

1.  Europaparlamentet anser att för att åstadkomma bättre säkerhet och trygghet för flyktingkvinnor och flyktingflickor måste man öppna trygga och lagliga inresevägar till EU för dem som flyr undan konflikter och förföljelse. Parlamentet betonar framför allt att fler medlemsstater bör delta i EU:s vidarebosättningsprogram. Parlamentet anser att lagstiftning om och politik för irreguljär migration inte bör hindra människor från att få tillträde till EU:s asylförfaranden. Parlamentet betonar att rätten till asyl finns inskriven i artikel 18 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna.

2.  Europaparlamentet betonar det akuta behovet av att omedelbart öppna säkra och lagliga asylvägar för att motverka nätverk för människosmuggling och för att kvinnor, barn, äldre och personer med funktionsnedsättning i högre grad ska kunna söka skydd utan att riskera sina liv. Parlamentet är djupt oroat över dödsfallen, avvisningarna och de grova kränkningarna av mänskliga rättigheter vid EU:s yttre gränser. Parlamentet anser att ansvaret och kostnaderna bör fördelas mellan de 28 medlemsstaterna och inte bara mellan de första ankomstländerna. Parlamentet beklagar bristen på solidaritet bland EU:s medlemsstater.

3.  Europaparlamentet betonar vikten av att kvinnliga flyktingar registreras individuellt och får de handlingar utfärdade som behövs för att garantera deras personliga säkerhet, rörelsefrihet och tillgång till grundläggande tjänster, såsom UNHCR kräver.

4.  Europaparlamentet understryker att principen om en jämn könsfördelning bör tillämpas i samordningskommittéerna och i alla andra organ som företräder flyktingar, såväl i stadsområden som på landsbygden, och i flyktinglägren, även i områden dit flyktingar återvänder, så att kvinnliga flyktingars och asylsökandes rättigheter och behov respekteras.

5.  Europaparlamentet upprepar sitt krav på samtliga medlemsstater och EU att underteckna och ratificera Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (Istanbulkonventionen).

6.  Europaparlamentet uppmanar samtliga medlemsstater att under alla steg i asylförfarandet, i samarbete med EU, garantera specialiserad traumarådgivning och psykosocial vård för kvinnor med könsrelaterade skador, där kvinnor som är kvalificerade och specialiserade på området medverkar direkt.

7.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över rapporter om att kvinnor och barn bedriver överlevnadssex för att kunna betala smugglare så att de kan fortsätta sin resa och söka asyl i EU. Parlamentet framhåller än en gång att trygga och lagliga inresevägar till Europa är av central betydelse för att detta ska kunna förhindras.

8.  Europaparlamentet uppmanar EU att ha ett jämställdhetsperspektiv när en mekanism för klagomål inom kontoret för Frontex ombud för grundläggande fri- och rättigheter inrättas, och att hantera människorättskränkningar som förövats av Frontex, medlemsstaterna och tredjeländers tjänstemän under samarbetet med Frontex, något som Europaparlamentet efterlyste redan i sin resolution av den 2 december 2015 om Europeiska ombudsmannens särskilda rapport om undersökningen på eget initiativ OI/5/2012/BEH-MHZ angående Frontex.

9.  Europaparlamentet efterlyser riktade åtgärder för att garantera en fullständig integration av kvinnliga flyktingar och asylsökande genom att förhindra alla former av exploatering, övergrepp, våld och människohandel.

10.  Europaparlamentet betonar att EU vid utformningen, genomförandet och utvärderingen av all sin politik och alla sina åtgärder som gäller migration och asyl bör ta hänsyn till könsrelaterade frågor.

Jämställdhetsdimension i fastställandet av flyktingstatus

11.  Europaparlamentet vill att det antas en ny, övergripande uppsättning EU-omfattande jämställdhetsriktlinjer, som ett led i bredare reformer av migrations- och asylpolitiken, med full hänsyn till de sociala, kulturella och politiska dimensionerna av förföljelse, och där åtgärder för såväl mottagande som integration inkluderas.

12.  Europaparlamentet understryker att även i länder som bedömts som säkra kan kvinnor utsättas för könsrelaterad förföljelse och hbti-personer råka ut för övergrepp, och de har således berättigade anspråk på skydd. Parlamentet uppmanar alla medlemsstater att anta asylförfaranden och sträva efter att utveckla utbildningsprogram som är lyhörda för behoven hos kvinnor med flerfaldigt marginaliserad identitet, bland annat hbti-kvinnor. Parlamentet uppmanar med kraft alla medlemsstater att bekämpa skadliga stereotypa föreställningar om hbti-kvinnors beteende eller egenskaper, samt att fullt ut tillämpa EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna i samband med deras asylansökningar. Parlamentet betonar att det i alla medlemsstater behövs mottagningsenheter som är lyhörda för hbti-personers behov och framhåller att det är vanligt med våld mot hbti-personer på mottagningsenheter.

13.  Europaparlamentet framhåller att könsrelaterat våld och könsrelaterad diskriminering, bland annat (men inte enbart) våldtäkt, kvinnlig könsstympning, tvångsäktenskap, våld i hemmet, så kallade hedersbrott och könsdiskriminering som sker med statens goda minne, utgör förföljelse och bör vara giltiga skäl för att söka asyl i EU, vilket bör speglas i nya jämställdhetsriktlinjer.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samla in grundlig statistik över migration och internationellt skydd med målet att lägga till fler kategorier av könsuppdelade uppgifter, framför allt om de olika stegen i asylförfarandet, efter att ett inledande beslut har fattats.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta fram tolkningsriktlinjer för kvinnlig könsstympning, med full hänsyn till UNHCR:s riktlinjer om könsbaserad förföljelse och dess vägledning om kvinnlig könsstympning, och där det görs klart vilka skyldigheter som gäller för medlemsstaterna, med särskilt fokus på identifiering av och kommunikation med sårbara asylsökande. Parlamentet understryker att personer som överlevt kvinnlig könsstympning kan ha svårt att uttrycka det trauma som detta förorsakat. Medlemsstaterna bör vidta åtgärder för att se till att alla former av våld mot kvinnor, bland annat kvinnlig könsstympning, kan erkännas som en form av förföljelse och att offren därmed kan åtnjuta skydd enligt konventionen om flyktingars rättsliga ställning från 1951, i enlighet med artikel 60 i Istanbulkonventionen.

16.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att asylförfarandena vid gränserna uppfyller UNHCR:s riktlinjer om internationellt skydd, särskilt i fråga om könsrelaterad förföljelse.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att mot bakgrund av den beskrivna situationen, överväga ökade anslag till och ett bredare tillämpningsområde för programmen Daphne och Odysseus, och att undersöka huruvida dessa program kan anpassas till nuläget för att skydda kvinnliga flyktingar.

18.  Europaparlamentet noterar kommissionens förslag om att upprätta en gemensam EU-förteckning över säkra ursprungsländer. Parlamentet kräver att alla lämpliga åtgärder vidtas för att detta tillvägagångssätt ska stå i konsekvens med principen om non-refoulement och kvinnors, barns och andra utsatta gruppers rättigheter inte ska undergrävas. Parlamentet yrkar på att könsdifferentiering ska tillämpas och anser att en eventuell förteckning över säkra ursprungsländer inte bör leda till en sämre behandling av ansökningar från kvinnor som söker asyl för de fruktar eller har upplevt könsrelaterat våld. Parlamentet betonar behovet av att undvika förhastade beslut som inte i tillräcklig utsträckning tar hänsyn till den fara, inbegripet dödsfara, som kvinnliga offer för könsrelaterat våld svävar i om deras ansökan avslås och de tvingas återvända till sitt hemland.

19.  Europaparlamentet yrkar på ökad objektivitet och jämställdhetsmedvetna trovärdighetsbedömningar i alla medlemsstater, och på att beslutsfattarna ska få bättre utbildning i bedömning av trovärdighet, där också jämställdhetsaspekten ska ingå. Parlamentet framhåller att trovärdighetsbedömningar aldrig kan vara fullständigt exakta och att de inte bör vara den enda grunden till varför en asylansökning avslås. Parlamentet rekommenderar att kvinnors asylansökningar ska prövas med hänsyn till kulturella, sociala och psykologiska profiler, med uppgifter om kulturell bakgrund, utbildning, trauma, fruktan, skam och/eller kulturbetingad ojämlikhet mellan män och kvinnor.

20.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att motivera sina positiva asylbeslut, för att användbara uppgifter om hur könsrelaterat våld beaktats ska bli tillgängliga och att garantera öppenhet vad gäller de skäl som legat till grund för att asylansökningar beviljats enligt konventionen.

21.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att informera kvinnorna om asylförfarandet, deras rättigheter och de särskilda tjänster som finns att tillgå för asylsökande kvinnor. Parlamentet understryker att kvinnors rätt att lämna in en asylansökan oberoende av sin man har en central betydelse för kvinnors egenmakt och för principen om non-refoulement. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att informera alla kvinnor om deras rätt att på egen hand söka asyl, och på så vis göra det möjligt för kvinnor att ansöka om eller behålla sin flykting- eller asylstatus oavsett situationen för övriga familjemedlemmar.

22.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullt ut genomföra direktiv 2011/36/EU om förebyggande och bekämpande av människohandel och om skydd av dess offer och direktiv 2012/29/EU om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem.

23.  Europaparlamentet anser att det behövs snabba humanitära hjälpinsatser så snart det finns misstankar om könsrelaterat våld, med tanke på hur oerhört utsatta sårbara grupper såsom kvinnor och barn är för fysiskt och psykiskt våld längs de olagliga migrationsrutterna där alla former av rättigheter förvägras.

24.  Europaparlamentet betonar att kvinnor och flickor löper särskilt stor risk att utnyttjas av människosmugglare. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att öka sitt polissamarbete och rättsliga samarbete med bl.a. Europol, Frontex, Eurojust och stödkontoret för samarbete i asylfrågor (Easo), för att effektivt bekämpa smuggling av och handel med migranter.

25.  Europaparlamentet betonar hur viktigt det är med barnomsorg och omsorg för behövande personer i samband med prövningen av och samtalen om asylansökan, så att de berörda personerna verkligen ska kunna göra en asylansökan.

Kvinnors behov i samband med asylförfaranden

26.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att vederbörligen informera kvinnliga asylsökande om deras rättigheter, framför allt om deras rätt att begära en kvinnlig intervjuare och tolk, och att få ett personligt samtal utan en eventuellt tredje part. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ge intervjuare och tolkar heltäckande och obligatorisk utbildning om sexuellt våld, trauman och minnet, Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att se till att dessa rättigheter respekteras.

27.  Europaparlamentet konstaterar med oro att många av dem som arbetar med asylfall i EU inte känner till kvinnlig könsstympning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att arbeta nationellt med sina asylmyndigheter för att införa bättre rutiner för stöd och bistånd till kvinnor och flickor som råkat ut för eller riskerar att råka ut för kvinnlig könsstympning.

28.  Europaparlamentet uppmanar med kraft alla medlemsstater att tillhandahålla aktuell och lättillgänglig information om det asylförfarande och de rättigheter och förmåner som riktar sig specifikt till asylsökande kvinnor.

29.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att garantera full tillgång till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, bland annat tillgång till säker abort, och att omgående anslå ytterligare resurser till hälso- och sjukvården.

30.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att garantera skydd och stöd för kvinnor under den tid som de vistas i flyktingläger och i samband med gränskontrollerna, samt givetvis efter inresan i EU.

31.  Europaparlamentet uppmanar med kraft alla medlemsstater att underteckna och ratificera Europarådets Istanbulkonvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet, och tillämpa dess artikel 59 som tydligt anger att parterna bör vidta nödvändiga åtgärder för att skjuta upp utvisningsförfaranden och/eller bevilja eget uppehållstillstånd vid skilsmässa till invandrarkvinnor vars uppehållsrättsliga ställning är beroende av deras make.

32.  Europaparlamentet kräver att kvinnliga asylsökande och migranter beviljas en rättslig ställning oberoende av sina makar, för att de inte ska utnyttjas och för att de ska bli mindre utsatta och mera jämställda.

33.  Europaparlamentet betonar att papperslösa migrerande kvinnor och flickor bör kunna åtnjuta sina grundläggande rättigheter fullt ut och att det bör upprättas kanaler för laglig migration.

34.  Europaparlamentet betonar att det behövs förfaranden för familjeåterförening för att kvinnor och flickor som återförenas med sina familjer i EU ska få rättigheter som individer, så att de inte ska behöva vara beroende av ett förhållande med den manliga familjemedlemmen, som kanske innebär att de utnyttjas, för att få hälso- och sjukvård, utbildning eller arbete.

35.  Europaparlamentet fördömer kraftfullt att sexuellt våld mot kvinnor används som ett vapen i krig. Parlamentet anser att migrerande kvinnor och flickor som utsatts för övergrepp i konflikter bör få särskild uppmärksamhet genom att garanteras tillgång till sjukvård och psykologiskt stöd.

36.  Europaparlamentet välkomnar att Easo utvecklat en ny utbildningsmodul om kön, könsidentitet och sexuell läggning, och vill att jämställdhetsintegrering liksom jämställdhetsbudgetering tas med helt och fullt i Easos arbete, genom kontaktpunkter för jämställdhet och formella kontakter med Europeiska jämställdhetsinstitutet (EIGE). Parlamentet efterlyser information om ursprungsländerna, bland annat om situationen för kvinnor både rättsligt och faktiskt, med uppgifter om förföljelse av eller hot mot kvinnor från icke-statliga aktörers sida.

37.  Europaparlamentet rekommenderar att tjänstemännen anammar en proaktiv inställning till framför allt kvinnor från Afghanistan, Irak och Somalia, under prövningen av deras asylansökningar, eftersom de löper större risk att råka ut för sexuellt eller könsrelaterat våld vid återvändande till ursprungslandet.

38.  Europaparlamentet uppmuntrar alla medlemsstater att fullt ut använda Dublinförordningen för att familjer ska kunna vara tillsammans och få sina asylansökningar behandlade av samma myndigheter.

Mottagande och förvar

39.  Europaparlamentet kräver att alla former av förvar av barn i EU stoppas och att föräldrarna ska kunna bo med sina barn i lämpligt anpassade anläggningar i väntan på sitt asylbeslut.

40.  Europaparlamentet understryker att förvar av asylsökande bör undvikas, och kan komma i fråga bara om den tjänar ett berättigat ändamål och den i varje enskilt fall fastställts som både nödvändig och skälig. Förvar av personer under 18 år kan aldrig berättigas. Parlamentet anser att respekten för rätten att söka asyl förutsätter öppna och humana arrangemang för mottagning av asylsökande, däribland ett tryggt och värdigt bemötande i enlighet med mänskliga rättigheter. Parlamentet betonar att det behövs alternativ till förvar, bland annat i form av kontaktinriktade tillvägagångssätt som tillgodoser utsatta gruppers behov.

41.  Europaparlamentet framhåller att många kvinnliga asylsökande och flyktingar har varit utsatta för extremt våld och att förvar kan förvärra deras trauma. Parlamentet framhåller att förvar av asylsökande i rent administrativt syfte kränker deras rätt till frihet enligt artikel 6 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna. Parlamentet uppmanar alla medlemsstater att omedelbart upphöra med förvar av barn, gravida och ammande kvinnor och av dem som överlevt våldtäkt, sexuellt våld och människohandel, och att erbjuda lämpligt psykologiskt stöd.

42.  Europaparlamentet uppmanar med kraft alla medlemsstater att minska maxtiden i förvar före avlägsnande för att komma under den gräns som föreskrivs i återvändandedirektivet. Parlamentet anser att utdragen förvaring i oproportionerlig grad drabbar utsatta grupper.

43.  Europaparlamentet kräver att kvinnliga asylsökande i förvar som utsatts för sexuella övergrepp får lämplig medicinsk rådgivning, också i de fall de blivit gravida, liksom nödvändig fysisk och psykisk vård, stöd och rättsligt bistånd. Parlamentet yrkar på att medlemsstaterna ska vidta omedelbara åtgärder för att mottagningsvillkoren samt förhållandena i transiterings- och förvarsenheter ska vara säkra och adekvata, med separata bostads- och sanitetsutrymmen för kvinnor och familjer. Parlamentet påpekar att tillhandahållande av lämpliga hygienartiklar till alla kvinnor och flickor bör ingå som standard i biståndsprogrammen.

44.  Europaparlamentet betonar att flyktingkvinnors direkta och indirekta deltagande i distributionen av livsmedel och andra varor kommer att garantera att dessa delas ut och kontrolleras direkt av vuxna kvinnor i hushållen och därmed säkerställa en rättvis fördelning av dessa.

45.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förse mottagningscentrumen för flyktingar och asylsökande med lämpliga utrymmen där de kan ta hand om och sköta sina barn.

46.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa och stärka kontrollmekanismerna vid de överfulla mottagningscentrumen inom unionen där minimikraven för att minska könsrelaterat våld inte alltid gäller, i syfte att undvika att trakasserier mot kvinnor och barn fortsätter även i ankomstlandet.

47.  Europaparlamentet betonar att behoven hos utsatta människor, såsom kvinnliga våldsoffer och flickor, framför allt ensamkommande flickor, bör prioriteras i mottagningsförfarandena.

48.  Europaparlamentet framhåller vikten av att det finns rättslig hjälp att tillgå på mottagningsenheterna för kvinnor så att de får värdefullt stöd när det gäller information om och sökande efter familjemedlemmar.

49.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder för att förhindra att kvinnor och flickor som fått flyktingstatus tvingas ingå äktenskap med män som hoppas på en säker väg för sig själva och som annars inte skulle ha rätt till det.

50.  Europaparlamentet betonar att oberoende utredningar av alla påståenden om bl.a. sexuella övergrepp och könsrelaterat våld på förvarsenheter för migranter eller vid gränsen omedelbart måste göras, och att journalister och organisationer i det civila samhället måste ges tillträde till enheterna.

51.  Europaparlamentet anser att förvar av kvinnliga asylsökande förutsätter enheter och material som tillgodoser kvinnors särskilda hygienbehov. Kvinnliga vakter och väktare bör uppmuntras, och all personal som arbetar med kvinnor i förvar bör få utbildning om kvinnors könsspecifika behov och mänskliga rättigheter.

52.  Europaparlamentet anser att kvinnliga asylsökande i förvar som anmäler övergrepp omedelbart ska få skydd, stöd och rådgivning. Deras påståenden måste utredas av kompetenta och oberoende myndigheter, med full respekt för konfidentialitetsprincipen, också när kvinnor tagits i förvar tillsammans med sina äkta män/partner/andra släktingar. Parlamentet anser att skyddsåtgärder bör framför allt ta hänsyn till risken för vedergällning.

53.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och de lokala myndigheterna att samarbeta med det civila samhällets organisationer och människorättsorganisationer för att underlätta den svåra situationen för flyktingar som hankar sig fram under provisoriska förhållanden, framför allt utsatta kvinnor och flickor.

Social delaktighet och integration

54.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utveckla och genomföra särskilda åtgärder för att underlätta deltagandet på arbetsmarknaden för kvinnliga flyktingar och asylsökande, med bland annat språkkurser, program för läs- och skrivkunnighet, livslångt lärande och utbildning. Parlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och de lokala myndigheterna att garantera flyktingflickor tillgång till lagstadgad utbildning. Parlamentet framhåller vikten av informell och icke-formell utbildning och av kulturutbyten för unga kvinnors och flickors delaktighet och egenmakt. Parlamentet betonar vikten av att bredda kvinnliga flyktingars tillgång till högre utbildning och efterlyser stabila och öppna förfaranden för erkännande av yrkeskvalifikationer som förvärvats utomlands.

55.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att anslå ekonomiska och andra resurser för det civila samhällets organisationer och människorättsorganisationer som ger bistånd, främjar delaktighet och övervakar situationen för flyktingar och asylsökande i EU, och framför allt motarbetar de hinder och de olika former av utsatthet som kvinnor och flickor upplever.

56.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att se till att kvinnliga ledare, som varit förföljda i sina hemländer och nu är flyktingar, kan fortsätta sitt politiska och sociala arbete för kvinnors rättigheter och jämställdhet på ett säkert sätt i EU.

57.  Europaparlamentet framhåller att en tillgänglig och högkvalitativ barnomsorg och omsorg för behövande personer är en förutsättning för att kvinnliga flyktingar ska få ekonomisk och social egenmakt.

58.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att använda struktur- och investeringsfonderna vid sidan av asyl-, migrations- och integrationsfonden för att främja flyktingars integration på arbetsmarknaden, med särskild tonvikt vid barnomsorg.

59.  Europaparlamentet efterlyser snabbare och mer ändamålsenliga förfaranden för familjeåterförening, och insamling av könsuppdelade uppgifter om beslut om familjeåterförening. Parlamentet betonar vikten av att det finns rättshjälp att tillgå i fall som berör familjeåterförening.

60.  Europaparlamentet anser att ömsesidigt erkännande av positiva asylbeslut skulle ge bättre möjligheter till sysselsättning, integrering och familjeåterförening.

61.  Europaparlamentet betonar att värdländerna bör garantera full tillgång till gratis offentlig högkvalitativ utbildning, hälso- och sjukvårdstjänster, särskilt tjänster och rättigheter inom sexuell och reproduktiv hälsa, sysselsättning som motsvarar kvinnliga flyktingars behov och kompetens samt boenden som tillgodoser behoven bland flyktingkvinnor och flyktingflickor. Parlamentet framhåller att välfärdspolitiken spelar en nyckelroll för integrationen.

62.  Europaparlamentet efterlyser omfattande program med tillräckliga resurser för att åtgärda kvinnliga flyktingars icke tillgodosedda hälsobehov på kort och lång sikt, också i form av psykosocial rådgivning och traumarådgivning.

63.  Europaparlamentet framhåller den positiv roll som sociala företag och alternativa företagsmodeller, såsom ömsesidiga bolag och kooperativ, kan spela för att ge kvinnor ekonomisk egenmakt och integrera dem på arbetsmarknaden, liksom inom samhälls- och kulturlivet.

64.  Europaparlamentet uppmuntrar utbyte av bästa praxis mellan medlemsstaterna rörande engagemanget bland lokalbaserade organisationer på gräsrotsnivå samt flyktingarnas egen medverkan när det gäller att företräda kvinnliga flyktingars och asylsökandes åsikter inför de politiskt ansvariga.

65.  Europaparlamentet anser att lokala och regionala myndigheter spelar en viktig roll i integrationen av kvinnliga flyktingar och asylsökande, särskilt vad gäller deras inträde på arbetsmarknaden. Parlamentet uppmuntrar dessa myndigheter att främja dialog och möten mellan flyktingkvinnor och infödda kvinnor.

°

°  °

66.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och UNHCR.

MOTIVERING

Hälften av världens flyktingar under 2014 var kvinnor och flickor(2). Historiskt sett har den särskilda situationen för kvinnliga asylsökande ofta förbisetts i internationella konventioner och nationell asylpolitik och detta gäller också flyktingsituationernas könsspecifika karaktär. Asylsystemen har i hög grad betraktats ur ett manligt perspektiv. Trots att det gemensamma europeiska asylsystemet (Ceas) inrättats är lagarna, politiken och praxisen fortfarande högst olika i medlemsstaterna och det finns stora skillnader i fråga om vilket skydd kvinnliga asylsökande får i EU.

Det ligger i sakens natur att det är svårt att ta fram exakt statistik om den demografiska mångfalden bland flyktingar som försöker ta sig in i Europa. All aktuell forskning visar dock att fler ensamma män än kvinnor och barn tar sig in i EU för att söka internationellt skydd. Detta beror i hög grad på att kvinnor under hela den tid de är på resa stöter på könsspecifika hinder för att få skydd. Arbetsfördelningen mellan män och kvinnor är traditionellt sett ojämlik och detta leder till att kvinnor ofta får stanna kvar för att ta hand om barn och äldre familjemedlemmar. Många är osjälvständiga – i både ekonomiskt och administrativt hänseende – och kan därför över huvud taget inte lämna sina ursprungsländer.

Det växande antalet kvinnor som faktiskt flyr är hela tiden utsatta då de befinner sig på resa – i ursprungs-, transit- och destinationsländerna. Könsrelaterat våld är inte bara en av huvudorsakerna till att kvinnor blir flyktingar, utan också ett vanligt inslag under resor till och inom EU.

Jämställdhetsaspekten i samband med fastställande av flyktingstatus

Det har gjorts gällande att Europaparlamentet var det första internationella organ som erkände att flyktingkonventionen måste tolkas på ett jämställdhetsmedvetet sätt. Detta skedde i en resolution av den 13 april 1984(3), som sedan vann gensvar i ett flertal slutsatser och riktlinjer från UNHCR. Många EU-medlemsstater har antagit egna jämställdhetsriktlinjer, men de är inte bindande och har bara fått ett partiellt och skiftande genomslag.

Det är allmänt erkänt att skador som kvinnliga asylsökande tillfogats ofta är en följd av icke-statliga aktörers, bland annat deras familjemedlemmars, handlingar. Förföljelse utspelar sig om staten inte kan eller vill skydda kvinnor i sådana situationer. Därför måste förföljelse betraktas både ur ett vertikalt och ett horisontellt perspektiv, framför allt när den påstås vara förenad med könsrelaterade aspekter.

Många medlemsstater har fortfarande inte undertecknat och ratificerat Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (Istanbulkonventionen). Konventionen ålägger parterna att ta hänsyn till genusperspektivet vid tolkning av flyktingkonventionens grunder samt vid tillhandahållandet av mottagningsvillkor, stödtjänster och asylförfaranden.

Vid asylförfaranden påverkas kvinnor och män olika av beslutens kvalitet och form. Sannolikheten är mindre att kvinnor har belägg att styrka en asylansökan med. Detta beror på ett flertal olika faktorer, bland annat deras ekonomiska, sociala och politiska ställning i ursprungslandet och det slags förföljelse de upplevt eller fruktar för. Därför brukar muntliga vittnesbörd spela en viktigare roll i samband med kvinnors asylansökningar, framför allt vid trovärdighetsbedömningarna.

Om kvinnor upplevt trauma kan det hända att de är ovilliga att yppa relevant information eller att det tar tid för dem att göra det. Vissa icke-statliga organisationer har rapporterat att det finns en misstro som gör att beslutsfattarna inte tar hänsyn till hur svårt det är att minnas skador och trauman från förr, och att personer som uppger sig vara flyktingar men endast har begränsade dokument till stöd för sina anspråk utsätts för en alltför tung börda.

Den föreslagna förordningen om att inrätta en EU-övergripande gemensam förteckning över säkra ursprungsländer(4) aktualiserar viktiga frågor om situationen för kvinnor som söker asyl i EU. Om förslaget antas måste kommissionen se till att dessa ändringar tar full hänsyn till situationen för kvinnor, hbti-personer och andra utsatta grupper och medger särskilda undantag när så behövs. Inget land kan anses verkligt ”säkert” för kvinnor och flickor eftersom könsrelaterat våld är ett världsomfattande och djupt inrotat problem. Detta bör uttryckligen erkännas i alla nya bestämmelser och könsdifferentiering bör tillämpas.

En ny, övergripande uppsättning EU-omfattande jämställdhetsriktlinjer bör antas som ett led i bredare reformer av migrations- och asylpolitiken.

Kvinnors behov i samband med asylförfaranden

Asylsökande kvinnor bör så fort som möjligt få tillgång till juridisk rådgivning av hög kvalitet. Eftersom många kvinnor upplevt psykiska trauman, skam och stigmatisering till följd av våld kan det bli svårt för deras juridiska ombud att vinna förtroende. Kvinnor måste ovillkorligen känna förtroende för att kunna berätta intima detaljer om de trauman de upplevt.

Könsrelaterade asylansökningar är ofta invecklade och kan innebära ytterligare juridiskt arbete. I många medlemsstater har utgifterna för rättshjälp kraftigt skurits ned under de senaste åren, som ett led i olika åtstramningsprogram. Brist på pengar kan leda till att de juridiska ombuden avstår från överklaganden i invecklade, könsrelaterade fall och detta leder till att många asylsökande kvinnor inte har något annat val än att lämna in sina ansökningar utan att vara företrädda av juridiskt sakkunniga.

Oriktiga beslut kan leda till oåterkalleliga tragedier. Rättshjälpen ger därför ett viktigt skydd mot felaktiga beslut. Byrån för grundläggande rättigheter har också påtalat olika hinder som de sökande stöter på när de behöver effektiva rättsmedel.(5) Bristen på rättshjälp innebär också att erkända flyktingar ofta inte kan utöva sin rätt till familjeåterförening.

Kvinnor har särskilda behov i samband med asylprövningen och samtalen i samband med asylansökan, och standarderna är fortfarande mycket olika i medlemsstaterna. För att åtgärda detta bör medlemsstaterna allra minst:

•  garantera och offentliggöra rätten att begära kvinnlig intervjuare och kvinnlig tolk,

•  ge intervjuare och tolkar grundlig och obligatorisk utbildning om sexuellt våld, samt om trauman och minnet,

•  ge traumarådgivning åt kvinnor som tillfogats könsrelaterade skador,

•  informera om asylförfarandet, och om rättigheter och förmåner som gäller särskilt för asylsökande kvinnor,

•  erbjuda barnomsorg i samband med asylprövning och intervjuer,

•  informera kvinnor om att de har rätt att på egen hand söka asyl.

Det behövs en mer samordnad utbildning av alla yrkespersoner som kan komma i kontakt med offer för kvinnlig könsstympning, också i form av utbildning om befintliga initiativ, såsom på internet, om allsidig utbildning för yrkesfolk.(6)

Människohandel, smuggling och sexuellt våld

Tvångsförflyttningar för med sig många olika slag av könsrelaterad exploatering och förföljelse, bland annat människohandel där offren utnyttjas sexuellt eller som arbetskraft. Kvinnor och flickor som flyr undan konflikter löper större risk att råka ut för barnäktenskap, tidiga äktenskap och tvångsäktenskap. Det finns också bevis som tyder på att överlevnadssex blivit ett sätt att betala samvetslösa smugglare i vissa regioner.

Sexuellt våld används ofta som strategi för att ta ifrån kvinnor och flickor deras grundläggande mänskliga rättigheter och kan leda till påtvingade och oönskade graviditeter, även bland barn. Över en tredjedel av alla dödsfall i samband med moderskap inträffar i krissituationer, såsom flyktingläger. Detta beror främst på att det saknas såväl grundläggande förlossningsvård för krissituationer som utbildad vårdpersonal. Eftersom vården på området sexuell och reproduktiv hälsa är otillräcklig eller saknas helt drabbas miljoner kvinnor och barn av onödiga risker för sjukdom och död.

Kommissionen och medlemsstaterna bör garantera full tillgång till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, bland annat tillgång till säker abort. Det brådskar med ytterligare resurser.

Problemen med människohandel och smuggling har ofta anknytning till och hänger samman med varandra. Likväl handlar det om två olika företeelser som föranleder olika rättsliga förpliktelser. I människohandeln ingår alltid ett inslag av tvång och utnyttjande, och den behöver inte innebära olaglig inresa. För att dessa bägge företeelser ska kunna bemötas på ett lämpligt och målinriktat sätt inom politiken och strafflagstiftningen bör de behandlas åtskilt.

Att smugglare och osäkra migrationsvägar används alltmer ställer till med särskilda problem för kvinnor. Om kvinnor och deras familjer inte har något annat val än att anlita farligare vägar blir de ännu mer utsatta för våld och hänvisade till kriminella människosmugglare. Bättre säkerhet för kvinnliga flyktingar kräver i sista hand att det öppnas trygga och lagliga inresevägar till EU för dem som flyr undan konflikter och förföljelse.

Säkerhet och respekt för kvinnors rättigheter behöver inte vara motstridiga mål inom politiken.

Mottagande och förvar

Kvinnor har särskilda mottagningsbehov, såsom det erkänns i artikel 60.3 av Istanbulkonventionen, där parterna åläggs att

vidta nödvändiga lagstiftningsåtgärder eller andra åtgärder för att utveckla mottagningsförfaranden och stödtjänster för asylsökande där hänsyn tas till genusperspektivet [...].

Enligt direktivet om mottagningsvillkor betraktas kvinnor dock inte systematiskt som en kategori av utsatta personer eller att ges kvinnor inte automatiskt rätt till anpassat boende.

Belastningen på mottagningssystemen för asylsökande bör aldrig tas som ursäkt för att kvinnor inte kan skyddas mot våld och inte heller bör asylsökande kvinnor behandlas med dubbla måttstockar. De bör ha samma rättigheter som andra offer för könsrelaterat våld. I direktivet om ersättning till brottsoffer föreskrivs det också att de rättigheter som ingår i direktivet inte får vara beroende av offrets bosättningsstatus, medborgarskap eller nationalitet.

Det finns en rad andra frågor med anknytning till mottagningsvillkor att åtgärda, nämligen

•  könsspecifik utbildning av personalen, också i form av allmän utbildning i sexuellt våld, människohandel och kvinnlig könsstympning,

•  separata sov- och sanitetsutrymmen för kvinnor och män,

•  tillgång till jämställdhetsmedvetna hälso- och sjukvårdstjänster, också i form av vård före och efter förlossning,

•  tillgång till rådgivning,

•  barnomsorg.

Förvar bör endast vara en sista utväg och utsatta personer bör inte tas i förvar. Det är lättare att tillgodose behoven hos gravida kvinnor, kvinnor med små barn och offer som överlevt sexuellt våld med hjälp av alternativ till förvar, genom att de t.ex. får överlämna sina resehandlingar eller att de åläggs anmälningsplikt.

Social delaktighet och integration

Kvinnliga flyktingar står inför ett antal särskilda utmaningar när det gäller integration, och drabbas av flerfaldig och samverkande diskriminering på grund av exempelvis kön och etnisk minoritetsgrupp. Detta gör att de i ännu högre grad riskerar att drabbas av social utestängning, våld och fattigdom.

I dagens Europa lever asylsökande på inkomster som ligger långt under fattigdomsgränsen och vissa av dem är hänvisade till välgörenhet för att kunna tillgodose sina grundläggande mänskliga behov. Det är djupt oroande att gravida kvinnor och nyblivna mödrar inte får tillräckligt ekonomiskt stöd. Till och med efter att de har fått flyktingstatus har kvinnor mycket svårt att få sysselsättning och socialt stöd, bland annat eftersom de inte har tillgång till barnomsorg.

Medlemsstaterna bör i ökad utsträckning använda Sammanhållningsfonden, vid sidan av asyl-, migrations- och integrationsfonden, för att främja integrationen på arbetsmarknaden. Barnomsorgen är utslagsgivande för att kvinnliga flyktingar ska kunna delta i samhället, och bör prioriteras.

I och med att det i Europa blivit allt vanligare med högerpopulism och högerextremism har risken för att kvinnliga flyktingar och asylsökande ska utsättas för övergrepp, diskriminering och våld med rasistiska förtecken ökat. Medlemsstaterna är skyldiga att arbeta för att det ska finnas en säker och välkomnande miljö för dem som söker internationellt skydd, samt att bekämpa alla former av diskriminering. De politiskt ansvariga på alla nivåer måste våga tala om att flyktingar kan ge ett positivt bidrag till ekonomin, samhället och kulturen.

Slutsatser

De centrala rättsakter som utgör Ceas har hittills inte kunnat garantera att kvinnor som söker skydd i Europa får en konsekvent och jämställdhetsmedveten behandling. Trots att det finns lagstiftning och politik som utformats för att fungera på ett jämställdhetsmedvetet sätt finns det fortfarande mycket allvarliga brister. Även om man för en jämställdhetsmedveten politik är det inte alltid säkert att denna omsätts i praktiken.

I Europeiska unionens asylpolitik måste de alltid finnas lyhördhet för vad kvinnor upplevt. För att de politiskt ansvariga helt och fullt ska förstå hur könsmaktsordningen resulterar i tvångsförflyttning och ger upphov till könsspecifika upplevelser och behov måste kvinnliga asylsökande och flyktingar oftare få komma till tals.

Den oerhörda omfattningen av dagens humanitära kris i Europa är ytterst oroväckande. I kristider accentueras bristen på jämställdhet i relationerna mellan könen. Men i dessa otrygga och kaotiska tider får vi också en möjlighet att harmonisera bästa praxis för behandling av kvinnliga asylsökande och flyktingar i Europa.

RESERVATION

om situationen för kvinnliga flyktingar och asylsökande i EU (2015/2325(INI))

Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män, föredragande: Mary Honeyball

Reservation av parlamentsledamot Beatrix von Storch för ECR

Angela Merkel (CDU/EVP) håller på att ruinera EU på ett sätt som inte skett sedan 1945. Hon har som kansler fattat ett ensidigt beslut och därmed brutit mot grundlagen och EU-rätten samt förorsakat flyktingkrisen.

Hennes önskelista inkräktar på inrikesutskottets särskilda befogenheter, innebär betydande extra börda för frivilligarbetare, lokala myndigheter och regionala förvaltningar samt åsidosätter principen om likhet inför lagen. För små flickor krävs särskilda mottagningsförfaranden, men inte för minderåriga pojkar. Homosexuella flyktingar bör erbjudas särskilda uppehållsutrymmen (hur ska de se ut?). Man avvisar dock bestämt ett nödvändigt skydd för förföljda kristna som bevisligen utsätts för övergrepp av muslimer på asylförläggningar. Kraven på abort är höjden av hyckleri: ofödda flyktingbarn är förstås för mycket för den vänsterliberala majoriteten.

Det görs ingen skillnad mellan krigsflyktingar och välfärdsflyktingar. Medlemsstaterna ska inte få kontrollera sina egna gränser. Jag vill inte vara medansvarig till allt detta.

Infrastrukturen har nått sin gräns i alla medlemsstater. Man håller till och med på att utarbeta lagar för att expropriera privat egendom och omvandla dem till flyktingförläggningar. Parlamentet skulle kunna hjälpa till på ett konkret sätt genom att tillfälligt ställa de oanvända byggnaderna i Strasbourg till förfogande: 750 enkelrum med sängplats, dusch och toalett, fullt fungerande matsalar och mötesrum som kan användas i utbildningssyfte.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Antagande

28.1.2016

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

18

10

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Daniela Aiuto, Maria Arena, Catherine Bearder, Malin Björk, Anna Maria Corazza Bildt, Iratxe García Pérez, Mary Honeyball, Vicky Maeijer, Angelika Mlinar, Angelika Niebler, Maria Noichl, Marijana Petir, Terry Reintke, Jordi Sebastià, Ernest Urtasun, Beatrix von Storch, Jadwiga Wiśniewska, Jana Žitňanská

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Izaskun Bilbao Barandica, Stefan Eck, Eleonora Forenza, Ildikó Gáll-Pelcz, Constance Le Grip, Clare Moody, Julie Ward

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Pedro Silva Pereira, Claudiu Ciprian Tănăsescu, Kristina Winberg

SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

18

+

S&D

Maria Arena, Iratxe García Pérez, Mary Honeyball, Clare Moody, Maria Noichl, Pedro Silva Pereira, Claudiu Ciprian Tănăsescu, Julie Ward

ALDE

Catherine Bearder, Izaskun Bilbao Barandica, Angelika Mlinar

GUE/NGL

Malin Björk, Stefan Eck, Eleonora Forenza

VERTS/ALE

Terry Reintke, Jordi Sebastià, Ernest Urtasun,

EFDD

Daniela Aiuto

10

-

EPP

Anna Maria Corazza Bildt, Ildikó Gáll-Pelcz, Constance Le Grip, Angelika Niebler, Marijana Petir

ECR

Jadwiga Wiśniewska, Jana Žitňanská, Beatrix von Storch

EFDD

Kristina Winberg

ENF

Vicky Maeijer

0

0

 

 

Teckenförklaring:

+  :  Ja-röster

-  :  Nej-röster

0  :  Nedlagda röster

(1)

Antagna texter, P8_TA(2015)0422.

(2)

“World at war. UNHCR Global Trends. Forced displacements in 2014”, http://unhcr.org/556725e69.html

(3)

Europaparlamentets resolution av den 13 april 1984 om tillämpningen av Genèvekonventionen om flyktingars rättsliga ställning, EGT C 127, 14.5.1984, s. 137.

(4)

COM(2015)0452 av den 9 september 2015.

(5)

Byrån för grundläggande rättigheter: Access to effective remedies: The asylum-seeker perspective. Tematisk rapport från 2011.

(6)

www.uefgm.org

Rättsligt meddelande