Förfarande : 2015/2060(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0027/2016

Ingivna texter :

A8-0027/2016

Debatter :

PV 11/04/2016 - 22
CRE 11/04/2016 - 22

Omröstningar :

PV 12/04/2016 - 5.15
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2016)0108

BETÄNKANDE     
PDF 411kWORD 135k
17.3.2016
PE 567.475v03-00 A8-0027/2016

om EU:s roll inom ramen för internationella finansiella, monetära och tillsynsmässiga institutioner och organ

(2015/2060(INI))

Utskottet för ekonomi och valutafrågor

Föredragande: Sylvie Goulard

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om EU:s roll inom ramen för internationella finansiella, monetära och tillsynsmässiga institutioner och organ

(2015/2060(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

–  med beaktande av principen om lojalt samarbete mellan unionen och medlemsstaterna enligt artikel 4.3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),

–  med beaktande av artiklarna 121 och 138 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av protokoll nr 14 i EUF-fördraget om Eurogruppen,

–  med beaktande av sin resolution av den 20 oktober 2010 med rekommendationer till kommissionen om förbättring av ramarna för ekonomisk styrning och stabilitet i unionen, särskilt inom euroområdet(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 11 maj 2011 om EU som global aktör: dess roll i multilaterala organisationer(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2011 om global ekonomisk styrning(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 24 juni 2015 om översynen av ramen för ekonomisk styrning: lägesbeskrivning och utmaningar(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 9 juli 2015 om att bygga en kapitalmarknadsunion(5),

–  med beaktande av rapporten av den 25 februari 2009 från högnivågruppen för finansiell tillsyn i EU (Jacques de Larosière-rapporten),

–  med beaktande av de fem ordförandenas rapport från juni 2015 med en uppmaning till konsolidering av eurons externa representation,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandet från utskottet för konstitutionella frågor (A8-0027/2016), och av följande skäl:

A.  Det finansiella systemets stabilitet, som är en förutsättning för en god resursallokering till stöd för tillväxt och sysselsättning, är en global kollektiv nyttighet.

B.  Världens ekonomier blir alltmer beroende av varandra, och styrelseformerna måste därför bli mer globala.

C.  Om EU inte kan visa en enad front i internationella institutioner och organ, bör alla europeiska representanter stämma av med varandra för att anpassa den globala styrningen till EU-fördragens mål och värderingar.

D.  EU bör bidra till att skapa en demokratisk ram för att hantera de globala utmaningarna.

E.  Samarbetet på global nivå kan leda till en urholkning av ansvaret och ansvarsskyldigheten på bekostnad av demokratin. De nationella parlamenten och Europaparlamentet får inte reduceras till en formellt godkännande roll, utan de måste aktivt och i full utsträckning delta i hela beslutsprocessen.

F.  Befintliga internationella institutioner och organ med egna tydliga styrstrukturer och ansvarsområden har historiskt sett vuxit fram som ett svar på konkreta situationer. Detta har lett till komplexitet och i vissa fall dubbelarbete, samt till ett system som är otydligt och saknar en övergripande samordning.

G.  Artikel 42 i stadgan om de grundläggande rättigheterna och förordning (EG) nr 1049/2001(6), som ger Europeiska unionens medborgare rätt till tillgång till handlingar, bör gälla för unionens institutioner och organ som deltar i internationella organisationer och organ.

H.  Enligt fördragen har varje unionsmedborgare och varje fysisk eller juridisk person som är bosatt eller etablerad i en medlemsstat rätt till tillgång till unionens institutioners, organs och byråers handlingar, oberoende av medium (artikel 42 i stadgan om de grundläggande rättigheterna). Lika stor transparens bör prägla de institutioner och organ inom EU som deltar i internationella organisationer och forum, särskilt när regler som påverkar EU-medborgare fastställs.

I.   De många olika juridiska strukturerna, finansieringssystemen och reglerna för internationella ekonomiska organisationer och organ(7) försvårar en övergripande uppföljning, trots att enhetliga finansiella och operativa förfaranden är av avgörande betydelse för att säkra lika villkor på det globala planet. Internationella valutafonden (IMF) och Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) är genuina internationella organisationer, inrättade genom konventioner, med bred inriktning och sammansättning, medan G20, kommittén för finansiell stabilitet och Baselkommittén, till exempel, är informella offentliga forum som ett begränsat antal stater deltar i och som i vissa fall har fått större betydelse på grund av krisen, och Internationella organisationen för värdepapperstillsyn (Iosco), Internationella organisationen för försäkringstillsynsmyndigheter (IAIS), International Organisation of Pension Supervisors (IOPS) och International Accounting Standards Board (IASB) är privata fack- och branschsammanslutningar som i olika grad involverar de berörda sektorerna.

J.  Informella diskussioner förekommer redan mellan Europaparlamentet och vissa av dessa organisationer och organ, men de är inte systematiska.

K.  Transparens är viktigt för demokratin, men samtidigt måste känslig marknadsinformation ges ett korrekt skydd.

L.   Till följd av krisen har G20 utarbetat en global agenda som främst fokuserar på en rad effektiva specifika reformer, men en genuin multilateral och demokratisk ram är på lång sikt en förutsättning för dess legitimitet.

M.  Bankernas och marknadernas respektive roller i finansieringen av ekonomin varierar från ett land till ett annat.

N.  Den ekonomiska och finansiella kris som bröt ut 2008 har klart påvisat en slående brist på ekonomisk och finansiell styrning i världen. Många frågor på det makroekonomiska området kräver en större samordning, särskilt på skatteområdet. Det gemensamma målet för alla berörda parter bör därför vara att utforma en övergripande ram som ger finansiell stabilitet och att säkra samstämmighet mellan den globala och den lokala nivån.

O.  Inrättandet av nya EU-tillsynsorgan bör inte automatiskt innebära att EU:s representanter blir fler, vilket kan få odemokratiska effekter, till exempel en större risk för blockerande minoriteter, och skapa oro hos EU:s partner.

P.  IMF har beslutat att inkludera renminbin i den valutakorg som ligger till grund för IMF:s särskilda dragningsrätt. Detta har lett till en försvagning av både eurons och det brittiska pundets vikt, men inte påverkat US-dollarns vikt. Detta betonar behovet av större enighet inom EU.

1.   Europaparlamentet betonar att det krävs ett bättre regleringssamarbete på global nivå, med intensivt deltagande av Europaparlamentet.

2.   Europaparlamentet är bekymrat över den bristande konsekvensen till följd av fragmenteringen och mångfalden av organisationer och organ och över förseningarna i genomförandet av regler och riktlinjer som man enats om på global nivå.

3.   Europaparlamentet kräver ett klargörande av varje organisations och organs behörighetsområde och av hur de arbetar och finansieras, även med avseende på frivilliga bidrag, gåvor och donationer, för att garantera att det inte föreligger särintressen och säkerställa beslutens giltighet.

4.   Europaparlamentet kräver bättre politisk samstämmighet och samordning inom de globala institutionerna med hjälp av omfattande standarder för demokratisk legitimitet, transparens, ansvarsskyldighet och integritet. Parlamentet anser att detta bl.a. bör gälla

– förbindelserna med allmänheten (t.ex. allmänhetens tillgång till handlingar, en öppen dialog med olika intressenter, inrättandet av obligatoriska transparensregister och bestämmelser om transparens i lobbymöten,

– interna regler (t.ex. mänskliga resurser baserade på kvalifikationer, sund ekonomisk förvaltning och förebyggande av intressekonflikter).

5.   Europaparlamentet anser att underrepresentationen av de minst utvecklade länderna i de flesta internationella finansiella, monetära och tillsynsmässiga institutioner och organ skapar obalans, vilket medför en risk för att problemen med orättvisor eller finansieringen för de fattigaste länderna inte behandlas på ett effektivt sätt.

6   Europaparlamentet anser att det utöver skillnader i den geografiska representationen också finns vissa sektorer, särskilt det civila samhället, små och medelstora företag och företrädare för konsumenter och arbetstagare, som i högre grad kan delta i samrådet i förbindelse med internationella diskussioner om finansiella, monetära och tillsynsmässiga organ. Parlamentet anser att det är dessa organs och sektorers skyldighet att verka för att förbättra situationen.

7.   Europaparlamentet anser att EU bör samordna och kodifiera sin representation i multilaterala organisationer och organ, för att öka transparensen, integriteten och ansvarsskyldigheten när det gäller unionens delaktighet i dessa organ liksom dess inflytande och för att främja den lagstiftning som antagits på demokratisk väg. Parlamentet anser dessutom att EU bör bli en mer proaktiv global aktör för att säkra genomförandet av framtida G20-åtaganden, till exempel reglera skuggbanksystemet, genomföra reformer av OTC-derivatmarknaden, hantera systemrisker och se till att nya hot mot den globala ekonomin förs upp på den berörda globala institutionens dagordning.

8.   Europaparlamentet uppmanar de europeiska aktörerna att i högre grad fokusera på den globala konkurrenskraften för EU:s finansiella sektorer vid utformningen av politiken på europeiskt och internationellt plan..

9.  Europaparlamentet påminner om att EU bör söka fullvärdigt medlemskap i de internationella ekonomiska och finansiella institutioner där detta ännu inte har beviljats och där det är lämpligt (exempelvis OECD och IMF). Parlamentet uppmanar de berörda internationella ekonomiska och finansiella institutionerna att göra alla rättsliga ändringar så att EU får fullt medlemskap.

10.   Europaparlamentet anser att det skadar unionen när en företrädare för en medlemsstat eller en nationell myndighet intar ståndpunkter i globala organisationer och organ som strider mot europeiska lagstiftnings- eller regleringsbeslut som har fattats demokratiskt av en majoritet av EU-länderna. Parlamentet efterlyser därför en bättre och mer effektiv samordning mellan dessa företrädare, till exempel genom fler bindande mekanismer.

11   Europaparlamentet understryker att kommissionen, när den företräder unionen i ett internationellt organ eller en internationell organisation eller granskar ett privat specialistorgan, måste hållas mer direkt ansvarig inför medborgarna. Parlamentet understryker sin egen viktiga roll i denna process.

12.   Europaparlamentet anser att fastställandet av organisationernas och de berörda arbetsgruppernas prioriteringar bör klargöras och formaliseras. Parlamentet anser vidare att en systematisk tillämpning av principen om samförstånd inte bara riskerar att hämma överläggningarna, utan också att urholka innehållet i rekommendationerna, och menar att organisationernas sammansättning måste avspegla deras mångfald i finansiellt, ekonomiskt och tillsynsmässigt hänseende.

13.  Europaparlamentet understryker att förhandsbedömningar måste göras när åtgärder som rör reglering, tillsyn eller finanssektorn i övrigt utformas på global nivå. Parlamentet anser att sådana bedömningar inte påverkar medlagstiftarnas politiska befogenheter.

14.   Europaparlamentet anser att de olika deltagande staternas genomförande av rekommendationerna fortfarande inte räcker till för att skapa likvärdiga förutsättningar på global nivå.

15.   Europaparlamentet noterar att FSB nu har inlett arbetet med att utveckla standarder inom försäkringssektorn. Parlamentet medger att IAIS spelar en viktig roll i den globala försäkringspolitiken, men betonar att involveringen av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa) skulle ha fördelen att stärka bidraget från den europeiska expertisen på försäkringsområdet och skulle säkerställa att de standarder som utvecklas på global nivå inte strider mot den logik som EU har varit först med att utforma.

16.   Europaparlamentet välkomnar det arbete som har utförts av OECD i skattefrågor, särskilt OECD/G20-projektet rörande urholkning av skattebasen och överföring av vinster (BEPS). Parlamentet anser att övervakningen av genomförandet är den nya utmaning vi står inför. Parlamentet betonar att samordningen mellan kommissionen och de medlemsstater som ingår i arbetsgruppen för finansiella åtgärder (FATF) bör förbättras så att EU kan göra sin röst hörd.

17   Europaparlamentet välkomnar ECB:s ordförandes vilja att ytterligare samarbeta med parlamentet i fråga om ECB:s roll i bankfrågor, i synnerhet inom ramen för globala standardiseringsorgan, såsom FSB.

18.   Europaparlamentet gläder sig över att de länder i euroområdet som är medlemmar i Asiatiska banken för infrastrukturinvesteringar har enats om organisatoriska arrangemang som innebär att de har en gemensam företrädare i bankens styrelse som representerar dessa länder i euroområdet.

19.  Europaparlamentet föreslår därför följande:

   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på grundval av bästa befintlig praxis på europeisk och nationell nivå utarbeta en europeisk uppförandekod för transparens, integritet och ansvarsskyldighet, som vägledning för EU:s företrädare inom internationella organisationer och organ. Parlamentet kräver att aktivt engageras i utarbetandet.

   Europaparlamentet betonar i synnerhet sina farhågor när det gäller dessa organisationers och organs status, finansiering och verksamhet, deras kontakter med myndigheter, intressenter och allmänheten samt deras kommunikationspolitik och tillgången till deras dokument. Parlamentet framhäver behovet av att säkerställa en rättvis balans mellan olika intressen, inbegripet för icke-statliga organisationer med tillräckliga tekniska kunskaper och finansiella resurser, i syfte att stärka det civila samhällets inflytande.

   Europaparlamentet uppmanar EU:s institutioner och byråer samt medlemsstaterna att framhålla varje enskild EU-företrädares ansvarsskyldighet gentemot demokratiskt valda organ.

   Europaparlamentet kräver att ett interinstitutionellt avtal antas för att formalisera en ”finansiell dialog”, som ska anordnas tillsammans med Europaparlamentet i syfte att utarbeta riktlinjer för antagandet av samstämda europeiska ståndpunkter inför viktiga internationella förhandlingar, varvid det ska säkerställas att dessa ståndpunkter diskuteras och är kända på förhand, samt att en uppföljning görs dels i form av regelbundna rapporter från kommissionen om tillämpningen av dessa riktlinjer, dels genom kontroller. Parlamentet föreslår att EU-institutionerna, medlemsstaterna och när detta är lämpligt ledarna för de berörda internationella organisationerna bjuds in att delta. Parlamentet anser att dialogens form (offentlig eller inom stängda dörrar) och frekvens skulle avgöras av de praktiska kraven. Parlamentet anser vidare att de nationella parlamenten också aktivt måste delta på sina respektive nivåer, genom att kontrollera de ståndpunkter som intas av företrädarna för de berörda medlemsstaterna.

   Europaparlamentet anser att dessa mer detaljerade riktlinjer kan kompletteras av proaktiva vägledande resolutioner, som med lämpliga intervall ska antas av parlamentet för att uttrycka parlamentets synpunkter på den allmänna inriktningen av politiken.

   Europaparlamentet konstaterar att på de områden där Europaparlamentet och rådet är medlagstiftare, skulle denna dialog bidra till att fastställa deras förhandlingsmandat och därmed säkra enhetliga europeiska ståndpunkter till lagstiftning som har antagits med majoritetsbeslut eller undvika bristande överensstämmelse med lagstiftning som håller på att antas.

   Europaparlamentet uppmanar de europeiska företrädarna att i samband med internationella förhandlingar särskilt uppmärksamma samstämdhet och konsekvens mellan internationella krav eller standarder och bindande antagen europeisk lagstiftning, och se till att de är förenliga med varandra i syfte att skapa lika villkor på internationell nivå.

   Europaparlamentet kräver att kommissionens ansvarsskyldighet gentemot parlamentet stärks genom att man rationaliserar processen för fastställande av EU:s ståndpunkter vid G20-mötena inom de politikområden som rör sysselsättning, energi, handel, utveckling och korruptionsbekämpning.

   Europaparlamentet uppmanar bestämt medlemsstaterna att utan dröjsmål efterleva bestämmelserna om lojalt samarbete.

   Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att acceptera att bankunionen representeras i Baselkommittén för banktillsyn genom den gemensamma tillsynsmekanismen.

   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sitt arbetsprogram inbegripa den externa dimensionen av den ekonomiska och finansiella regleringen, det vill säga det arbete som förväntas ske i internationella finansiella institutioner, och att inrätta en arbetsgrupp för global ekonomisk styrning och finansiella institutioner, i syfte att stärka den interna politiska samstämmigheten.

   Europaparlamentet noterar kommissionens initiativ att gå framåt mot en gemensam representation för euroområdet inom IMF, och anser att detta initiativ måste genomföras utan hinder för möjligheten att på sikt skapa ett globalt medlemskap för hela Europeiska unionen.

   Europaparlamentet påpekar att i enlighet med protokoll nr 14 i fördraget ligger ansvaret för den närmare samordningen mellan medlemsstaterna i euroområdet på Eurogruppen, som är ett provisoriskt och informellt organ tills euron blir den gemensamma valutan för samtliga EU-medlemsstater. Parlamentet anser att transparensen i Eurogruppen och dess ansvarsskyldighet kan förbättras. Parlamentet anser att i linje med Thyssen-betänkandet av den 20 november 2012(8), som omfattar rekommendationer för de kommande stegen för inrättandet av en bankunion, en ekonomisk union, en finanspolitisk union och en politisk union, bör en mer formell och bestående lösning tas fram. Parlamentet påminner om att den oberoende roll som innehas av kommissionsledamoten med ansvar för ekonomiska och monetära frågor måste förstärkas och åtföljas av starka mekanismer för ansvarighet gentemot både Europaparlamentet och rådet.

   Europaparlamentet anser att man med IMF som enda undantag bör genomföra en successiv rationalisering av EU:s representation under de kommande åren, först genom förstärkt samordning och därefter, med stöd av en utvärdering, genom enad representation. Parlamentet anser att medlemskap i dessa organisationer och organ bör fastställas i enlighet med EU-institutionernas och de europeiska tillsynsmyndigheternas (ESA-myndigheterna), rådets/Eurogruppens och de nationella myndigheternas respektive behörigheter. Parlamentet menar att EU parallellt bör arbeta med att ändra dessa organisationers och organs funktionssätt från ett beslutsfattande baserat på samförstånd till ett omröstningssystem med viktad majoritet.

   Europaparlamentet betonar att det åligger kommissionen, rådet eller, när detta är lämpligt, Eurogruppen att förbättra samordningen genom förberedande möten. Parlamentet anser att nya tillfälliga arbetsgrupper vid behov bör inrättas, i linje med ekonomiska och finansiella kommittén (EFC), arbetsgruppen för IMF-frågor (SCIMF), Eurogruppens arbetsgrupp (EWG) och kommittén för ekonomisk politik (EPC).

   Europaparlamentet begär att en ingående utvärdering görs av den nuvarande dubbla representationen i G20, i form av både Europeiska rådets och kommissionens ordförande, i syfte att fastställa i vilken utsträckning detta arrangemang försvagar EU:s externa trovärdighet, i synnerhet när en inre marknad för finansiella tjänster har inrättats. Parlamentet anser att det finns olika möjligheter att främja konvergens mellan de medlemsstater som har en enskild representation, vilket skulle bidra till att uppnå en effektiv samordning före mötena och främja en stark EU-röst under dessa möten.

   Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna och medlemsstaterna att främja utarbetandet av en färdplan för inrättandet av en global fördragsbaserad finansiell organisation, i enlighet med de linjer som föreslås i Larosière-rapporten, med breda befogenheter att utfärda rekommendationer och förhandla om bindande minimistandarder, samt med multilaterala tvistlösningsmekanismer och i förekommande fall sanktioner. Parlamentet anser att de erfarenheter man har, i synnerhet på handelsområdet via WTO, kan utnyttjas för att inrätta ovannämnda multilaterala tvistlösningsmekanism. Parlamentet betonar att den föreslagna organisationen bör omfattas av högsta möjliga standarder för transparens och ansvarsskyldighet.

   Europaparlamentet anser att kommissionen bör få ett uttryckligt mandat att främja nya insatser för ökad multilateralism inom ramen för det finansiella, monetära och tillsynsmässiga internationella samarbetet.

   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att alla EU-lagstiftningsförslag på det finansiella området och åtgärder på global nivå ska komplettera varandra.

20.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

MOTIVERING

Vem bestämmer? Vem fastställer de regler som styr verksamheten inom finanssektorn? Har parlamenten och regeringarna fortfarande sista ordet när experter och privata intressen är inblandade? Hur försvarar Europeiska unionen och euroområdet sina strategiska intressen? Både EU-institutionerna och de nationella regeringarna har svårt att ge tillfredsställande svar på dessa enkla men legitima frågor. Syftet med detta betänkande är att bidra till att finna svar på dessa frågor genom att undersöka EU:s verksamhet inom ett tiotal politiska organisationer och/eller branschorganisationer(9).

Betänkandet grundar sig på tre konstateranden.

På grund av den fria rörligheten för kapital, beror det finansiella systemets stabilitet, som är av avgörande betydelse för investeringar och tillväxt, på förmågan att utarbeta och upprätthålla normer och uppföranderegler på överstatlig nivå.

Den nödvändiga övergången till en högre nivå får under inga omständigheter leda till att ansvaret urholkas på demokratins bekostnad. Framför allt får de nationella parlamenten och Europaparlamentet inte begränsas till en enbart registrerande roll. Det behövs visserligen en oberoende analys av de privata och politiska intressen som står på spel, men dialogen måste återupptas mellan experter och valda företrädare. Ett aktuellt exempel illustrerar problemet: Kan man i förbindelse med utvärderingen av genomförandet av Basel III-reglerna (kapitalkrav för banker) bortse från det faktum att det i Europa huvudsakligen är bankerna och inte marknaderna som finansierar de små och medelstora företagen? Dessa särdrag inverkar nämligen i hög grad på tillväxten, vilket förklarar den tolkning som den europeiska lagstiftaren gör i kapitalkravsdirektivet (CRD4)(10).

EU och euroområdet måste slutligen kunna försvara sina strategiska intressen. Den europeiska representationen i dessa organisationer är dock minst sagt oorganiserad. Det vore beklagligt att finna sig i detta då så mycket står på spel för inte enbart för den finansiella stabiliteten, och framför allt för tillväxt och sysselsättning. Framsteg måste eftersträvas på ett pragmatiskt sätt, men man måste också hålla i åtanke att även om EU på det finansiella planet fortfarande har en framträdande plats så minskar dess relativa demografiska betydelse på det globala planet. Europeiska unionen skulle med fördel kunna bidra till inrättandet av ett mer balanserat multilateralt samarbete på det ekonomiska och finansiella planet.

1.  Transparens

De många globala organisationer som är verksamma inom finanssektorn, är resultatet av en historisk process som avspeglar den komplexa finansvärlden, och gör det tillsammans med deras interna komplexitet svårt att skapa sig en helhetsbild.

IMF

Övervakar stabiliteten i det internationella monetära systemet och tillhandahåller vid behov teknisk och finansiell hjälp.

OECD

Utarbetar studier som syftar till att främja ekonomisk tillväxt. OECD spelar en allt viktigare roll på beskattningsområdet.

G20

Utgör ett informellt politiskt forum med allmän inriktning, som omfattar de 19 största ekonomierna i världen och EU.

FSB

Säkrar för G20:s räkning sedan finanskrisen 2009 en bättre samordning av internationella finansiella bestämmelser.

Baselkommittén

Arbetar för att säkra samordning av tillsynen över bankverksamhet och utvecklar tillsynsstandarder för denna sektor (t.ex. kapitaltäckningskvoter).

IOSCO

Övervakar konvergensen mellan regler som rör värdepapper i syfte att göra marknaderna mer effektiva och transparenta.

IAIS

Främjar en effektiv och ändamålsenlig tillsyn över försäkringssektorn på det internationella planet. Fick 2013 en ny roll i utvecklingen av internationella kapitalkrav för försäkringsbolag.

IOPS

Verkar för att utveckla normer och främja internationellt samarbete på pensionsområdet genom utbyte av bästa praxis och i allt högre grad genom införandet av regler.

IASB

Verkar för att skapa ett harmoniserat system av redovisningsstandarder, i syfte att kunna ge investerarna användbara finansiella uppgifter.

Vissa grundläggande val omfattas inte av debatt. De privaträttsliga organen verkar inte alltid ha kunnat ge företräde till allmänintresset, vilket framgår av det paradoxala exemplet med de internationella redovisningsstandarderna IFRS, som har utarbetats av ett globalt organ som omfattas av amerikansk rätt, men erkänns inte av Förenta staterna. De offentliga organens logik är inte heller alltid uppenbar. Är det lämpligt när den europeiska lagstiftaren precis har antagit europeiska regler för resolution av banker (BRRD) att FSB, där många medlemsstater och ECB ingår, lanserar det globala projektet TLAC (den totala kapaciteten att absorbera förluster) som följer en annan logik? Eller att detta organ behandlar frågor som rör försäkringar, bland annat identifiering av systemrelevanta försäkringsbolag, trots att fördraget utesluter ECB från tillsynen över försäkringsbolag?

Bristen på transparens döljer också stora skillnader i omfattning. Iosco till exempel är en universell organisation, medan andra organ sammanför ett mycket mer begränsat antal länder. Det är en principfråga, men också en sakfråga. Den orättvisa underrepresentationen av Afrika eller Sydamerika riskerar att leda till att problemen med anknytning till orättvisor eller finansieringen av de länder som har störst behov inte behandlas.

Den rådgivande eller tekniska karaktären av rekommendationer som utfärdats av vissa organisationer kan inte rättfärdiga en brist på transparens. Vissa aktörer underkastar sig ibland spontant sådana rekommendationer för att undvika att ett kreditvärderingsinstitut sänker deras kreditvärdering (banker / kapitalkrav) eller för att öka sina möjligheter att finna finansiering (företag / redovisningsnormer).

Det är naturligtvis i första hand de politiskt ansvariga som ska informera medborgarna om utmaningar och valmöjligheter. På en mer teknisk nivå bör dock också aktörerna från centralbankerna, kommissionen eller andra europeiska myndigheter sträva efter att mer systematiskt samverka med allmänheten via medier, den akademiska världen eller branschorganisationer. Vissa gör det, andra i mindre utsträckning.

Kontrollen av att åtaganden fullgörs (efterlevnad) kräver särskild uppmärksamhet. Det ligger något paradoxalt i att understryka vikten av att vidta globala åtgärder till förmån för stabilitet och anordna spektakulära möten mellan världens ledare (t.ex. G20), för att sedan nöja sig med otillfredsställande förfaranden för genomförandet. Borde man inte åtgärda denna obalans, som främjar ett sviktande förtroende från allmänhetens sida, och utarbeta mer tvingande förfaranden?

2. Ansvarighet

I egenskap av ett privilegierat forum för att främja offentlig debatt inom den inre marknaden för finansiella tjänster kan Europaparlamentet bidra på följande tre områden:

– När det gäller unionslagstiftning som har antagits av de 28 medlemsstaterna, genom att ge ett bindande förhandlingsmandat som beaktar de majoritetsbeslut som fattats.

– I samband med viktiga globala förhandlingar (t.ex. möten i G20) för att påverka och sprida EU:s ståndpunkt.

– För att kontrollera att åtaganden fullgörs (efterlevnad).

Allmänheten förväntar sig att de politiska ledarna offentligt förklarar vad de förhandlar om. Den hemliga diplomatins era är över. Det ligger i EU:s partnerländers intresse att de åtaganden som ingåtts på global nivå accepteras av folket. Att få stöd från det krävande Europaparlamentet är inte nödvändigtvis negativt för de europeiska förhandlarna. Tvärtom kan det stärka deras ställning.

I nuläget förekommer det diskussioner mellan Europaparlamentets ECON-utskott och vissa företrädare för globala organisationer, men de är alltför korta och summariska. Europaparlamentet bör sträva efter att anordna en mer djupgående och regelbunden dialog.

3. Representation av EU / euroområdet

Det är alltid svårt att mäta det exakta inflytandet, men det är i nuläget uppenbart att EU inte alltid maximerar sitt inflytande. EU:s representation tar så många former att den blir ogripbar. Kommissionen begränsas ibland till att inta en roll som inte borde tillkomma kommissionen, nämligen att enbart representera vissa av EU:s minst befolkade länder som själva inte är medlemmar i dessa organisationer, i stället för hela EU.

Den fragmenterade europeiska representationen är ännu mer beklaglig i vissa organisationer, där EU-medlemsstaterna tillsammans tillför största delen av budgeten (t.ex. OECD). Den geografiska balansen och en rimlig fördelning av befattningar bör också undersökas.

Den bristfälliga representationen av EU har olika effekter beroende på huruvida de berörda organisationerna främst spelar en rådgivande roll (OECD), hanterar krissituationer (G20 / FSB) eller utarbetar tekniska standarder.

De globala forumen bör inte ge regeringar, centralbanker eller tillsynsmyndigheter i EU‑medlemsstaterna, som hamnat i minoritet i unionens lagstiftningsförfarande, möjlighet att söka någon form av ”revansch” gentemot de partnerländer som har försatt dem i minoritet. Detta strider mot principen om lojalt samarbete i fördragen.

Det är av största vikt att EU inför mer effektiva mekanismer för att göra sina ståndpunkter enhetliga och därmed uppnå en samlad representation, vilket visserligen inte kan uppnås över en natt men som måste vara målet.

En pragmatisk lösning kunde vara att i ett tidigt skede införa mer tvingande samordningsförfaranden med hjälp av en ”finansiell dialog” mellan medlemsstaterna och EU-institutionerna.

När det handlar om euroområdet, omfattar artikel 138 i fördraget, vilket också nämndes i ”de fem ordförandenas rapport”(11), en uppmaning att förstärka den externa representationen. Målet är att etappvis uppnå en enad representation. Sedan IMF har börjat ingripa i euroområdet, i synnerhet med hänsyn till den roll IMF spelade i Grekland, har denna fråga blivit mer aktuell.

EU kunde vara ännu mer ambitiöst. Ioscos generalsekreterare David Wright framförde personligen idén med en global institutionell ram, vilket troligtvis skulle kräva ett internationellt fördrag, som ger befogenhet att vid bristande efterlevnad från de deltagande staternas sida genomföra rekommendationerna, införa tvingande tvistlösningsförfaranden och utfärda sanktioner(12).

Slutsats

Med hänsyn till kapitalflödenas och de finansiella yrkenas globala karaktär är det orealistiskt att reglera finansmarknaderna utan att ändra de offentliga åtgärdernas räckvidd.

EU har flera möjligheter att bemöta denna utmaning: EU har skapat en inre marknad för finansiella tjänster av global storlek, som snart kommer att kompletteras med kapitalmarknadsunionen. EU har erkända finanscentrum, en kommitté som ska förebygga systemrisker (ESRB) och tre myndigheter som på kort tid har kunnat befästa sin auktoritet. Euron är en global valuta. Under krisen inrättade euroområdet nya mycket omfattande skyddsmekanismer och banktillsyns- och bankresolutionsorgan. EU har också mycket omfattande erfarenheter på området för överstatlig demokrati och kontroll av staternas bristande fullgörande av sina åtaganden, och unionens krävande regler om transparens och tillgång till administrativa dokument kan också utgöra inspirationskällor för de globala organisationerna.

Den finansiella sektorns strategiska betydelse för tillväxt och sysselsättning uppmanar till nytänkande när det gäller det globala multilaterala samarbetet så att EU och euroområdet ges större vikt.

RESERVATION

i enlighet med artikel 56.3 i arbetsordningen

Miguel Viegas, Matt Carthy, Fabio De Masi, Paloma López Bermejo, Rina Ronja Kari, Marisa Matias, Miguel Urbán, and Dimitris Papadimoulis

Detta betänkande omfattar en del positiva bestämmelser, såsom behovet av ett regleringssamarbete på global nivå och problemen med en urholkning av ansvaret på bekostnad av demokratin till följd av den globala samordningen, men baseras på idén med en fördjupning av de överstatliga organens befogenheter, vilket ytterligare kommer att förflytta den politiska makten från folket, och detta motsätter vi oss bestämt.

Vi förkastar förbehållslöst följande:

– Ett EU där samarbetet och solidariteten mellan medlemsstaterna liksom deras nationella suveränitet undergrävs.

– Tanken att en ömsesidig utvärdering (”peer review”) möjliggör ett större ansvar gentemot folket än den traditionella formella demokratiska ansvarsmodellen som är baserad på befullmäktigandeprincipen (”agent and principal”).

– Införandet av en uniform representation som talar med en röst för alla EU-medlemsstater i internationella finansiella institutioner.

– Införandet av en uppförandekod som ska hindra enskilda åtgärder från medlemsstaternas sida.

– Inrättandet av en global finansiell organisation.

Det är vår bestämda åsikt att:

– Ytterligare demokratisk legitimitet och ansvarsskyldighet inte kan uppnås med ökade överstatliga krav.

– Medlemsstaterna bör inte avskaffa sin egen representation i internationella forum.

– Ett internationellt regleringssamarbete måste baseras på solidaritet mellan länderna och inte på försvaret av viktiga ekonomiska och finansiella intressen.

20.11.2015

YTTRANDE från utskottet för konstitutionella frågor

till utskottet för ekonomi och valutafrågor

över EU:s roll inom ramen för internationella finansiella, monetära och tillsynsmässiga institutioner och organ

(2015/2060(INI))

Föredragande av yttrande: Paulo Rangel

FÖRSLAG

Utskottet för konstitutionella frågor uppmanar utskottet för ekonomi och valutafrågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet anser att EU bör spela en mer aktiv och framträdande roll i processen för global ekonomisk styrning genom sin anslutning till internationella organ, med hänsyn till EU:s särart som ett överstatligt organ, det rådande stora ömsesidiga beroendet mellan länder och den förändrade maktbalansen. Det behövs institutionella reformer i syfte att åstadkomma en enhetlig EU-representation och en stark europeisk röst i de internationella finansiella, monetära och tillsynsrelaterade institutionerna och organen.

2.  Europaparlamentet anser att EU, genom sitt medlemskap i internationella forum, bör främja reformen av den internationella och ekonomiska styrningsprocessen i enlighet med sina principer, som anges i synnerhet i artiklarna 2, 3 och 6 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget).

3.  Europaparlamentet uppmanar EU att ansluta sig till internationella forum som reglerar och har ett inflytande på den internationella ekonomin. Parlamentet anser dock att EU bör klarlägga den rättsliga ställningen för beslut som fattas av de informella organ som styr den monetära unionen.

4.  Europaparlamentet betonar att den ekonomiska och finansiella kris som bröt ut 2008 har tydliggjort behovet att förstärka den ekonomiska styrningen i världen och behovet av att inrätta överstatliga organ med interventionsbefogenheter och verksamhetsregler för en större samordning av de nationella ekonomiskpolitiska besluten.

5.  Europaparlamentet efterlyser enhetliga och bättre strukturerade mekanismer för föregående samordning i syfte att utforma och framföra en gemensam EU-ståndpunkt som är inriktad på att med större framgång främja EU:s mål och politik – som räknas upp till exempel i artiklarna 2, 3 och 6 i EU-fördraget och i artiklarna 8, 9, 10, 11 och 12 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt – inom internationella ekonomiska forum, med tanke på det stora ömsesidiga beroendet mellan världens ekonomier, som dikteras av den internationella handelns betydelse för den globala ekonomiska ordningen.

6.  Europaparlamentet betonar att en samordnad EU-strategi bör utvecklas inom varje institution och organ med finansiella, monetära eller tillsynsrelaterade uppgifter så att unionen kan fastställa en samordnad ståndpunkt och öka sitt inflytande över beslutsprocessen.

7.  Europaparlamentet betonar vikten av en enad europeisk röst i internationella institutioner och organ och uppmanar kommissionen att föreslå en europeisk uppförandekod för transparens och ansvarsskyldighet som är utformad för att vägleda de europeiska företrädarnas agerande i internationella organisationer på grundval av befintlig bästa praxis. På sikt skulle denna uppförandekod kunna användas som en förebild av alla internationella institutioner och organ när de utarbetar sina egna uppförandekoder.

8.  Europaparlamentet påminner om att principen om lojalt samarbete i artikel 4.3 i EU-fördraget bör respekteras fullt ut inom de institutioner där både EU och dess medlemsstater är företrädda, och att medlemsstaterna bör ”avstå från varje åtgärd som kan äventyra fullgörandet av unionens mål”.

9.  Europaparlamentet förespråkar att EU främjar en samlad och inkluderande europeisk strategi i syfte att säkerställa konsekvens, effektivitet och uthållighet för unionens politik och åtgärder och se till att även de medlemsstater som inte är företrädda inom dessa institutioner eller organ får sina intressen och synpunkter beaktade när en gemensam hållning bestäms.

10.  Europaparlamentet anser att denna samlade och inkluderande europeisk strategi skulle kunna förverkligas bättre genom en formell och regelbunden ”finansiell dialog” som anordnas inom parlamentet i syfte att fastställa riktlinjer för antagande av europeiska ståndpunkter inför viktiga internationella förhandlingar, samtidigt som man säkerställer att dessa ståndpunkter blir kända och följs upp. De europeiska institutionerna, medlemsstaterna och vid behov cheferna för de berörda internationella organisationerna bör bjudas in att delta i denna dialog, vars form (offentlig eller inom stängda dörrar) och frekvens skulle bero på de praktiska kraven.

11.  Europaparlamentet anser att denna dialog skulle tjäna till att definiera förhandlingsmandatet för områden där parlamentet är medlagstiftare med rådet och samla de europeiska ståndpunkterna kring den lagstiftning som antagits med majoritetsbeslut samt undvika inkonsekvenser med lagstiftning som är på väg att antas.

12.  Europaparlamentet begär att unionen genom sina institutioner fullt ut rättar sig efter EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna och respekterar de absoluta gränser som där anges för åtgärder på alla områden, inbegripet ekonomiska åtgärder som sannolikt får stora effekter för medborgarnas liv.

13.  Europaparlamentet påminner om att EU bör söka fullvärdigt medlemskap i de internationella ekonomiska och finansiella institutioner där detta ännu inte har beviljats och är lämpligt (exempelvis Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling, OECD, och Internationella valutafonden, IMF). Parlamentet begär att de berörda internationella ekonomiska och finansiella institutionerna gör alla stadgeändringar som är nödvändiga för att låta EU delta fullt ut.

14.  Europaparlamentet anser att man i framtiden, med vederbörligt beaktande av behörighetsfördelningen mellan EU och dess medlemsstater och de framsteg som gjorts i riktning mot en fördjupad ekonomisk och monetär union, bör säkerställa enhetlig representation utåt för EU inom IMF och andra internationella ekonomiska forum, i syfte att ge EU möjlighet att utnyttja sin potential till fullo, främja förverkligandet av sina mål, värna sina egna och alla sina medlemsstaters intressen samt öka sin betydelse och sitt inflytande inom det globala ekonomiska och finansiella systemet. Det är absolut nödvändigt att denna enade representation börjar med framsteg mot en enda representation för euroområdet inom IMF, utan att detta inkräktar på möjligheten att det skapas ett enat EU-block på lång sikt.

15.  Europaparlamentet betonar behovet av en verklig reform av EU:s politik så att interna ekonomiska och sociala obalanser mellan medlemsstaterna kan undvikas och skuldomstruktureringar möjliggöras.

16.  Europaparlamentet beklagar att det i internationella finansiella, monetära och tillsynsrelaterade institutioner och organ, liksom i EU:s deltagande i dessa, saknas demokratisk ansvarsskyldighet och transparens i fråga om beslutsprocesser.

17.  Europaparlamentet anser att man bör överväga att ge rådets och kommissionens ordförandeskap en gemensam plats på G20-möten, eftersom den nuvarande situationen med två skilda platser försvagar EU:s externa trovärdighet.

18.  Europaparlamentet betonar behovet att säkerställa fullständig transparens, demokratisk ansvarsskyldighet och legitimitet i fråga om unionens deltagande i befintliga ekonomiska och finansiella institutioner.

19.  Europaparlamentet betonar att unionens företrädare bör kunna inneha det roterande ordförandeskapet för G20-gruppen.

20.  Europaparlamentet förespråkar att unionen inrättar ett system för fullständig transparens för lobbygrupper i förhandlingsprocesserna mellan EU-institutionerna och de ovannämnda internationella institutionerna.

21.  Europaparlamentet anser att parlamentet vederbörligen och regelbundet bör informeras om unionens verksamhet och ståndpunkter inom befintliga ekonomiska och finansiella institutioner. Parlamentet bör ha rätt att uttrycka sin åsikt och bör spela en övervakande roll när det gäller EU-företrädarnas arbete i dessa institutioner, i syfte att garantera ansvarsskyldigheten och stärka den demokratiska legitimiteten.

22.  Europaparlamentet begär att det inrättas interinstitutionella arbetsgrupper som skulle sammanträda inför officiella möten i internationella finansiella, monetära och tillsynsrelaterade institutioner och organ och som skulle ge parlamentet möjlighet att yttra sig över de frågor som ska diskuteras vid kommande möten. Parlamentet anser att en mekanism bör skapas för att beakta parlamentets åsikt i sådana frågor.

23.  Europaparlamentet betonar att parlamentet bör få tillgång till relevanta handlingar som utfärdats av ekonomiska och finansiella institutioner, att en lämplig, öppen, regelbunden och effektiv rapporteringsmekanism bör utvecklas och att EU-deltagare systematiskt bör ge återkoppling till parlamentet om de beslut som fattas i dessa forum.

24.  Europaparlamentet anser att EU bör spela en ledande och mer aktiv roll för att främja reformen av de internationella ekonomiska och finansiella institutionerna i syfte att göra deras verksamhet mer demokratisk, transparent och ansvarsskyldig och därigenom föra dem närmare medborgarna.

25.  Europaparlamentet anser att det är lämpligt att EU i alla internationella ekonomiska forum försvarar samordningen och stärkandet av den ekonomiska styrningen i världen, den europeiska sociala modellen, skattesamarbetet samt en kultur av företagshållbarhet.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande

19.11.2015

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

13

3

2

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Mercedes Bresso, Elmar Brok, Richard Corbett, Pascal Durand, Danuta Maria Hübner, Ramón Jáuregui Atondo, Maite Pagazaurtundúa Ruiz, Paulo Rangel, György Schöpflin, Pedro Silva Pereira, Barbara Spinelli, Josep-Maria Terricabras, Kazimierz Michał Ujazdowski

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Isabella Adinolfi, Max Andersson, Enrique Guerrero Salom, Sylvia-Yvonne Kaufmann, Andrej Plenković

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Sofia Ribeiro

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGENI DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Antagande

15.2.2016

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

38

18

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Gerolf Annemans, Burkhard Balz, Udo Bullmann, Esther de Lange, Fabio De Masi, Markus Ferber, Jonás Fernández, Elisa Ferreira, Sven Giegold, Neena Gill, Sylvie Goulard, Roberto Gualtieri, Gunnar Hökmark, Danuta Maria Hübner, Cătălin Sorin Ivan, Diane James, Othmar Karas, Georgios Kyrtsos, Werner Langen, Sander Loones, Bernd Lucke, Olle Ludvigsson, Ivana Maletić, Notis Marias, Fulvio Martusciello, Marisa Matias, Costas Mavrides, Bernard Monot, Stanisław Ożóg, Sirpa Pietikäinen, Pirkko Ruohonen-Lerner, Molly Scott Cato, Peter Simon, Paul Tang, Ramon Tremosa i Balcells, Marco Valli, Tom Vandenkendelaere, Miguel Viegas, Jakob von Weizsäcker, Pablo Zalba Bidegain, Marco Zanni, Sotirios Zarianopoulos

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Enrique Calvet Chambon, Mady Delvaux, Bas Eickhout, Marian Harkin, Ramón Jáuregui Atondo, Rina Ronja Kari, Thomas Mann, Eva Paunova, Michel Reimon, Antonio Tajani, Beatrix von Storch

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Lucy Anderson, Andrey Kovatchev, Adam Szejnfeld

(1)

Antagna texter, P7_TA(2010)0377.

(2)

Antagna texter, P7_TA(2011)0229.

(3)

Antagna texter, P7_TA(2011)0457.

(4)

Antagna texter, P8_TA(2015)0238.

(5)

Antagna texter, P8_TA(2015)0268.

(6)

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar.

(7)

Banken för internationell betalningsutjämning, arbetsgruppen för finansiella åtgärder (FATF) och Världshandelsorganisationen (WTO) utfärdar också bestämmelser. FN:s konferens för handel och utveckling (Unctad) har en central roll i den globala ekonomiska styrningen. Afrikanska utvecklingsbanken (AfDB), Asiatiska utvecklingsbanken (AsDB), Karibiska utvecklingsbanken (CDB), Västafrikanska utvecklingsbanken (WADB), Interamerikanska utvecklingsbanken (IDB), Interamerikanska investeringsbolaget (IIC), Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD), Europarådets utvecklingsbank (CEB), Världsbanksgruppen, Internationella banken för återuppbyggnad och utveckling (IBRD), Internationella utvecklingsfonden (IDA), Internationella finansieringsbolaget (IFC) och Organisationen för multilaterala investeringsgarantier (MIGA) bidrar till finansieringen av utvecklingssamarbetet.

(8)

Europaparlamentets resolution av den 20 november 2012 med rekommendationer till kommissionen om rapporten från ordförandena för Europeiska rådet, Europeiska kommissionen, Europeiska centralbanken och Eurogruppen med titeln ”Mot en verklig ekonomisk och monetär union”

(9)

Detta betänkande är av begränsad omfattning och gör inte anspråk på att vara uttömmande. Dess omfattning har frivilligt begränsats till ECON-utskottets ansvarsområde, men de viktigaste problemen behandlas, det vill säga transparens, ansvarsskyldighet och strategiskt försvar av europeiska intressen. Föredraganden vill tacka upphovsmännen till de studier som har utarbetats för detta betänkande. Studierna finns tillgängliga på Europaparlamentets hemsida under Think tank.

(10)

REACTION TO THE OPINION OF THE BASEL COMMITTEE ON CRD 4 (CAPITAL REQUIREMENTS DIRECTIVE FOR BANKS), ECON Press release, 05-12-2014 [URL: http://www.europarl.europa.eu/news/en/news-room/content/20141205IPR82904/html/REACTION-TO-THE-OPINION-OF-THE-BASEL-COMMITTEE-ON-CRD-4]

(11)

Färdigställandet av EU:s ekonomiska och monetära union, rapport av Jean-Claude Juncker i nära samarbete med Donald Tusk, Jeroen Dijsselbloem, Mario Draghi och Martin Schulz [URL: http://ec.europa.eu/priorities/economic-monetary-union/docs/5-presidents-report_sv.pdf]

(12)

Kommentarer från David Wright, generalsekreterare för Iosco, The Atlantic Council, Washington, DC, 10 december 2012 [URL: https://www.iosco.org/library/speeches/pdf/20121210-Wright-David.pdf]

Rättsligt meddelande