Förfarande : 2015/2095(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0066/2016

Ingivna texter :

A8-0066/2016

Debatter :

PV 12/04/2016 - 3
CRE 12/04/2016 - 3

Omröstningar :

PV 12/04/2016 - 5.9
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2016)0102

BETÄNKANDE     
PDF 763kWORD 335k
23.3.2016
PE 575.215v02-00 A8-0066/2016

om situationen i Medelhavet och behovet av ett helhetsgrepp på migration i EU

(2015/2095(INI))

Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor

Föredragande: Roberta Metsola, Kashetu Kyenge

ÄNDRINGSFÖRSLAG
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om situationen i Medelhavet och behovet av ett helhetsgrepp på migration i EU

(2015/2095(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Genèvekonventionen från 1951 och tilläggsprotokollet till denna, särskilt rätten till non-refoulement,

–  med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–  med beaktande av 1989 års konvention om barnets rättigheter och sin resolution av den 27 november 2014 om 25:e årsdagen av FN:s konvention om barnets rättigheter,

–  med beaktande av Förenta nationernas havsrättskonvention från 1982, den internationella konventionen om säkerheten för människoliv till sjöss från 1974 och den internationella sjöräddningskonventionen från 1979, i dess ändrade lydelse,

–  med beaktande av den internationella konvention om skydd för alla migrerande arbetare och deras familjemedlemmar från 1990,

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av kommissionens meddelande Handlingsplan för underåriga utan medföljande vuxen (2010–2014) (COM(2010)0213) och sin resolution av den 12 september 2013 om situationen för ensamkommande minderåriga i EU(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 29 april 2015 om de senaste tragedierna i Medelhavet och EU:s migrations- och asylpolitik(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 september 2015 om migration och flyktingar i Europa(3),

–  med beaktande av de diskussioner i Europaparlamentets utskott för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor som hållits den 14 april 2015 i närvaro av kommissionsledamot Avramopoulos; den 6 maj om solidaritet och rättvis ansvarsfördelning, inklusive sök- och räddningsskyldigheter; den 26 maj om strategin för samarbete med tredjeländer; den 4 juni om utveckling av säkra och lagliga vägar för asylsökande och flyktingar in i EU och om genomförandet av det gemensamma europeiska asylsystemet; den 25 juni om bekämpning av människosmuggling, människohandel och exploatering av irreguljära migranter som arbetskraft och om utveckling av adekvata kanaler för laglig ekonomisk migration samt om gränsförvaltning och viseringspolitik; den 2 juli om hur medlen för inrikespolitiken används inom migration och utveckling; den 6 juli om det första paketet med kommissionsförslag till följd av migrationsagendan och om solidaritet och rättvis ansvarsfördelning, inklusive sök- och räddningsskyldigheter och utveckling av säkra och lagliga vägar för asylsökande och flyktingar in i EU; den 16 juli – i närvaro av experter på EU:s medel till migrationspolitiken – om strategier, praxis och uppgifter om ensamkommande barn i EU-medlemsstaterna och Norge och om EU:s samarbete med tredjeländer på migrationsområdet samt om utforskning av nya lagstiftningsmöjligheter avseende ekonomisk migration; den 22 september om det andra paketet med kommissionsförslag till följd av migrationsagendan; den 23 september med nationella parlament om ”hotspot”-systemet och om hantering av migration på nationell och lokal nivå; den 19 oktober om bekämpning av människosmuggling, människohandel och exploatering av irreguljära migranter som arbetskraft; den 10 november om kommissionens meddelande Hanteringen av flyktingkrisen: lägesrapport om genomförandet av de prioriterade åtgärderna i den europeiska migrationsagendan (COM(2015)0510); den 19 november om intern och extern EU-finansiering som har samband med EU:s migrations- och asylpolitik; den 10 december om EU:s samarbete med tredjeländer på migrationsområdet; den 21 december om gränsförvaltning och viseringspolitik, ett effektivt genomförande av det gemensamma europeiska asylsystemet (Ceas) och utveckling av adekvata kanaler för laglig ekonomisk migration,

–  med beaktande av diskussionerna vid det gemensamma sammanträdet den 1 april 2015 mellan utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och utskottet för utveckling om sambandet mellan utveckling och migration och vid det gemensamma sammanträdet den 15 september 2015 mellan utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, utskottet för utrikesfrågor och underutskottet för mänskliga rättigheter om respekten för de mänskliga rättigheterna i samband med migrationsströmmarna i Medelhavsområdet,

–  med beaktande av rapporterna från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor om dess delegationers resor till Lampedusa i september 2015 (där man studerade sök- och räddningsinsatserna) och till Tunisien i oktober 2015 (där man studerade samarbetet med tredjeländer i fråga om migration, asyl och gränskontroller), och med beaktande av rapporten från budgetutskottet och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor om deras gemensamma delegations besök på Sicilien i juli 2015, varvid man undersökte hur man skulle kunna ta itu med det migrationstryck som regionen utsätts för, särskilt ur ett budgetperspektiv,

–  med beaktande av kommissionens migrationsrelaterade handlingsplan i tio punkter, vilken lades fram vid utrikes- och inrikesministrarnas gemensamma möte i Luxemburg den 20 april 2015,

–  med beaktande av kommissionens meddelande En europeisk migrationsagenda (COM(2015)0240),

–  med beaktande av rådets beslut (Gusp) 2015/778 om Europeiska unionens militära insats i södra centrala Medelhavsområdet,

–  med beaktande av det beslut att inleda den andra fasen av insatsen Eunavfor MED (numera omdöpt till Sophia-insatsen) som fattats av EU-ambassadörerna inom kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik(4), och med beaktande av de Natoledda insatserna i Egeiska havet,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 2240 (2015) av den 9 oktober 2015,

–  med beaktande av kommissionens meddelande EU:s åtgärdsplan mot smuggling av migranter (2015–2020) (COM(2015)0285),

–  med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar om genomförandet av Eurodacförordningen vad gäller skyldigheten att ta fingeravtryck (SWD(2015)0150),

–  med beaktande av kommissionens rekommendation om ett europeiskt vidarebosättningssystem (C(2015)3560) och av de slutsatser som företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, lade fram vid RIF-rådets möte den 20 juli 2015 om vidarebosättning av 20 000 personer med behov av internationellt skydd genom multilaterala och nationella system,

–  med beaktande av kommissionens förklarande anmärkningar om ”hotspot”-systemet och av lägesrapporterna om Grekland och Italien av den 10 februari 2016 samt lägesrapporten om Grekland av den 4 mars 2016,

–  med beaktande av rådets beslut (EU) 2015/1523 av den 14 september 2015 om fastställande av provisoriska åtgärder på området internationellt skydd till förmån för Italien och Grekland,

–  med beaktande av rådets beslut (EU) 2015/1601 av den 22 september 2015 om fastställande av provisoriska åtgärder på området internationellt skydd till förmån för Italien och Grekland,

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en omplaceringsmekanism vid kriser och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat (COM(2015)0450),

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om upprättande av EU:s gemensamma förteckning över säkra ursprungsländer enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU och om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd och om ändring av direktiv 2013/32/EU (COM(2015)0452),

–  med beaktande av kommissionens meddelande EU:s handlingsplan för återvändande (COM(2015)0453),

–  med beaktande av kommissionens rekommendation om inrättande av en gemensam handbok om återvändande som medlemsstaternas behöriga myndigheter ska använda när de utför uppgifter som rör återvändande (C(2015)6250), och den tillhörande bilagan,

–  med beaktande av kommissionens meddelande om reglerna för offentlig upphandling i samband med den aktuella asylkrisen (COM(2015)0454),

–  med beaktande av kommissionens meddelande Åtgärder mot flyktingkrisen i Europa: den roll som EU:s yttre åtgärder spelar (JOIN(2015)0040),

–  med beaktande av kommissionens beslut om inrättande av Europeiska unionens förvaltningsfond för nödåtgärder i Afrika inriktade på stabilitet och insatser mot de bakomliggande orsakerna till irreguljär migration och fördrivna personer (C(2015)7293),

–  med beaktande av kommissionens meddelande Åtgärder mot flyktingkrisen i Europa: omedelbara operativa, budgetära och rättsliga åtgärder enligt den europeiska migrationsagendan (COM(2015)0490) och de tillhörande bilagorna,

–  med beaktande av kommissionens meddelande Åtgärder mot flyktingkrisen i Europa: lägesrapport om genomförandet av de prioriterade åtgärderna i den europeiska migrationsagendan (COM(2015)0510) och de tillhörande bilagorna,

–  med beaktande av kommissionens meddelande En europeisk gräns- och kustbevakning och effektiv förvaltning av Europas yttre gränser (COM(2015)0673), förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om en europeisk gräns- och kustbevakning och om upphävande av förordning (EG) nr 2007/2004, förordning (EG) nr 863/2007 och rådets beslut 2005/267/EG (COM(2015)0671), förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om en europeisk resehandling för återsändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt (COM(2015)0668), förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 562/2006 vad gäller stärkandet av kontrollerna mot relevanta databaser vid de yttre gränserna (COM(2015)0670), kommissionens förslag till rådets beslut om fastställande av provisoriska åtgärder på området för internationellt skydd till förmån för Sverige i enlighet med artikel 9 i rådets beslut (EU) 2015/1523 och artikel 9 i rådets beslut (EU) 2015/1601 om fastställande av provisoriska åtgärder på området internationellt skydd till förmån för Italien och Grekland (COM(2015)0677) samt kommissionens rekommendation om ett frivilligt humanitärt mottagandesystem tillsammans med Turkiet (C(2015)09490),

–  med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet om lägesrapporten om genomförandet av de prioriterade åtgärderna i den europeiska migrationsagendan (COM(2016)0085),

–  med beaktande av kommissionens rekommendation riktad till Republiken Grekland om brådskande åtgärder som Grekland ska vidta så att överföringar enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 kan återupptas (C(2016)871),

–  med beaktande av förslaget till rådets genomförandebeslut om tillfälligt upphävande av omplaceringen av 30 % av sökande som tilldelats Österrike enligt rådets beslut (EU) 2015/1601 om fastställande av provisoriska åtgärder på området internationellt skydd till förmån för Italien och Grekland (COM(2016)0080),

–  med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet, Europeiska rådet och rådet Att återvända till Schengen – En färdplan (COM(2016)0120),

–  med beaktande av kommissionens rapport till Europaparlamentet och rådet Andra rapporten om Turkiets framsteg med uppfyllandet av kraven i färdplanen för viseringsliberalisering (COM(2016)0140),

–  med beaktande av förslaget till rådets förordning om tillhandahållande av krisstöd inom unionen (COM(2016)0069), det tillhörande arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar (SWD(2016)0097) och den kommande ändringsbudgeten för 2016 för att inrätta en budgetpost för detta instrument,

–  med beaktande av de slutsatser som antogs av Europeiska rådet vid dess särskilda möte den 23 april 2015, vid mötet den 25 och 26 juni 2015, vid EU:s stats- och regeringschefers informella migrationsmöte den 23 september 2015, vid mötet den 15 oktober 2015 och vid mötet den 17 och 18 december och vid mötet den 18 och 19 februari 2016,

–  med beaktande av rådets slutsatser om säkra ursprungsländer vid mötet den 20 juli 2015, om migration vid mötet den 20 juli 2015, om framtiden för återvändandepolitiken vid mötet den 8 oktober 2015, om migration vid mötet den 12 oktober 2015, om åtgärder för att hantera flykting- och migrationskrisen vid mötet den 9 november 2015 och om statslöshet vid mötet den 4 december 2015 samt om smuggling av migranter vid mötet den 10 mars 2016,

–  med beaktande av ordförandeskapets slutsatser av den 14 september 2015,

–  med beaktande av slutsatserna av den 20 juli 2015 från företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, om vidarebosättning av 20 000 personer med ett klart behov av internationellt skydd genom multilaterala och nationella system,

–  med beaktande av EU:s och Turkiets gemensamma handlingsplan av den 15 oktober 2015 och dess genomföranderapporter av den 10 februari och 4 mars 2016,

–  med beaktande av uttalandet från stats- och regeringscheferna av den 7 mars 2016,

–  med beaktande av den förklaring från högnivåkonferensen om östra Medelhavsrutten och västra Balkanrutten som antogs den 8 oktober 2015 och av ledarnas uttalande om flyktingströmmarna längs västra Balkanrutten, vilket antogs vid mötet den 25 oktober 2015, samt av lägesrapporten av den 10 februari 2016,

–  med beaktande av den handlingsplan och politiska förklaring som antogs vid migrationstoppmötet mellan EU och Afrika i Valletta den 11 och 12 november 2015,

–  med beaktande av verksamheten vid och rapporterna från Europeiska stödkontoret för asylfrågor (Easo), särskilt årsrapporten om asylsituationen i Europeiska unionen 2014 och de månatliga redogörelserna för asyltendenserna,

–  med beaktande av Frontex verksamhet och rapporter, särskilt dess årliga riskanalys 2015 och kvartalsrapporterna från byråns nätverk för riskanalys,

–  med beaktande av Europols verksamhet och rapporter, särskilt den gemensamma operativa gruppen Mare, och av Europols inrättande av Europeiska centrumet för bekämpning av människosmuggling (EMCS),

–  med beaktande av Eurojusts verksamhet och rapporter, särskilt dess rapporter om människohandel,

–  med beaktande av verksamheten vid och de årliga rapporterna och studierna från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter, särskilt dess studier om olika former av grovt utnyttjande av arbetskraft och om kriminalisering av migranter som befinner sig i en irreguljär situation och av personer som har kontakt med dem,

–  med beaktande av studierna vid utredningsavdelning C om genomförandet av artikel 80 i EUF-fördraget, om nya strategier, alternativa vägar och sätt att få tillgång till asylförfaranden för personer som söker internationellt skydd, om utforskning av nya lagstiftningsmöjligheter avseende arbetskraftsmigration till EU, om förstärkning av det gemensamma europeiska asylsystemet och alternativ till Dublin, om EU:s samarbete med tredjeländer på migrationsområdet och om mottagandet av kvinnliga flyktingar och asylsökande i EU samt med beaktande av studien från utredningsavdelning D om EU:s medel till migrationspolitiken och en analys av effektiviteten och bästa praxis i framtiden samt av studien från utredningsavdelning EXPO om migranter i Medelhavet: skydd av mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av de studier som genomförts av det europeiska migrationsnätverket, särskilt dess studier om politik, praxis och data om ensamkommande barn,

–  med beaktande av FN:s flyktingkommissaries arbete och rapporter,

–  med beaktande av det arbete som utförts av FN:s särskilda rapportör om migranters mänskliga rättigheter och de rapporter som denne utarbetat,

–  med beaktande av Europarådets arbete, rapporter och resolutioner,

–  med beaktande av verksamheten vid och rapporterna från Internationella organisationen för migration,

–  med beaktande av verksamheten vid och rapporterna från FN:s drog- och brottsbekämpningsbyrå,

–  med beaktande av Europeiska regionkommitténs yttrande om en europeisk migrationsagenda, vilket antogs vid kommitténs 115:e plenarsammanträde den 3–4 december 2015,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttranden om den europeiska migrationsagendan och om EU:s åtgärdsplan mot smuggling av migranter,

–  med beaktande av sin resolution av den 17 december 2014 om situationen i Medelhavsområdet och behovet av ett helhetsgrepp på migration i EU(5),

–  med beaktande av arbetsdokumentet om artikel 80 – Solidaritet och rättvis ansvarsfördelning, inklusive sök- och räddningsskyldigheter,

–  med beaktande av arbetsdokumentet om bekämpning av människosmuggling, människohandel och exploatering av irreguljära migranter som arbetskraft,

–  med beaktande av arbetsdokumentet om gränsförvaltning och viseringspolitik, i vilket den roll som spelas av Frontex och andra relevanta byråer tas upp,

–  med beaktande av arbetsdokumentet om utveckling av säkra och lagliga vägar för asylsökande och flyktingar in i EU, inbegripet unionens vidarebosättningspolitik och motsvarande integrationspolitik,

–  med beaktande av arbetsdokumentet om utveckling av adekvata kanaler för laglig ekonomisk migration,

–  med beaktande av arbetsdokumentet om intern och extern EU-finansiering som har samband med EU:s migrations- och asylpolitik,

–  med beaktande av arbetsdokumentet om effektivt genomförande av det gemensamma europeiska asylsystemet (Ceas), inklusive Easos roll,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandena från utskottet för utrikesfrågor, utskottet för utveckling, budgetutskottet, utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för transport och turism, utskottet för regional utveckling, utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män och utskottet för framställningar (A8-0066/2016), och av följande skäl:

A.  I resolutionen av den 17 december 2014 gav parlamentet utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor i uppdrag att utvärdera de olika relevanta strategierna, utarbeta rekommendationer och lägga fram ett strategiskt initiativbetänkande i kammaren.

B.  Enligt uppgifter från Frontex(6) upptäcktes 1,83 miljoner irreguljära gränsövergångar vid EU:s yttre gränser under 2015. Denna siffra har aldrig tidigare varit lika hög. Som en jämförelse kan nämnas att 282 500 migranter anlände till EU under hela 2014. Enligt uppgifter från IOM/Unicef är ungefär 20 procent av alla migranter som anländer sjövägen barn(7).

C.  Under 2015 inlämnades, enligt uppgifter från Easo(8), över 1,4 miljon ansökningar om internationellt skydd i EU+(9). Antalet ansökningar har stigit stadigt sedan april medan andelen upprepade ansökningar har minskat. Runt 6 procent av de sökande hävdade att de var ensamkommande barn. I februari 2016 var 22 procent av dem som kom sjövägen till Grekland kvinnor och 40 procent barn(10).

D.  Enligt FN:s konvention om barnets rättigheter är alla människor under 18 år barn.

E.  Över 3 771 personer rapporterades döda eller saknade i Medelhavet under 2015, enligt Internationella organisationen för migration(11). Fram till den 8 mars 2016 hade 444 personer rapporterats drunknade i Medelhavet. Under de första nio veckorna av 2016 dog 77 barn – i genomsnitt över ett barn om dagen. Enligt färska Europoluppgifter har minst 10 000 ensamkommande barn försvunnit efter ankomsten till Europa.

F.  Den 3 oktober bör utses till minnesdag för alla de män, kvinnor och barn som omkommer när de försöker fly från sina länder på grund av förföljelse, konflikter och krig, såväl som alla de män och kvinnor som riskerar sina liv varje dag för att rädda dem.

G.  Några delar av världen är drabbade av krig och våld och lider av kombinationen av extrem fattigdom, miljöförstöring och brist på möjligheter för ungdomar, vilket kan spä på våldet och osäkerheten och leda till nya befolkningsförflyttningar.

Artikel 80 i EUF-fördraget – Solidaritet och rättvis ansvarsfördelning, inklusive sök- och räddningsskyldigheter

H.  Artikel 80 i EUF-fördraget sätter principen om solidaritet och rättvis ansvarsfördelning i centrum för hela unionssystemet och utgör en rättslig grund för genomförandet av dessa principer i unionens politik i fråga om asyl, migration och gränskontroll.

I.  Solidaritet kan vara både intern och extern solidaritet. Omplacering, ömsesidigt erkännande av asylbeslut, operativa stödåtgärder, en proaktiv tolkning av den nuvarande Dublinförordningen och direktivet om tillfälligt skydd utgör alla verktyg för intern solidaritet, medan omplacering, inresetillstånd av humanitära skäl och sök- och räddningsinsatser till sjöss främjar extern solidaritet. Civilskyddsmekanismen kan vara inriktad på såväl intern som extern solidaritet.

J.  Den 3 mars 2016 hade bara 338 av de 39 600 asylsökande i italienska förvarsenheter som skulle omfördelas till övriga medlemsstater verkligen omplacerats, medan 322 omplaceringar av 66 400 planerade hade verkställts i Grekland.

Bekämpning av människosmuggling, människohandel och exploatering av irreguljära migranter som arbetskraft

K.  Människosmuggling, människohandel och arbetskraftsexploatering är tydligt avgränsade rättsliga företeelser som hanteras genom särskilda rättsliga ramar på EU-nivå och internationell nivå. Företeelserna kräver välriktade svar även om de i praktiken ofta överlappar varandra. Nätverken för människosmuggling och människohandel kan ändra sina tillvägagångssätt mycket snabbt, och därför krävs snabbt anpassade svar som baserar sig på de senaste och mest tillförlitliga uppgifterna. Insatserna för att motverka människosmuggling bör inte påverka insatserna för att utdela humanitärt bistånd till irreguljära migranter.

L.  För att förhindra att migranter utsätts för människosmuggling, människohandel och arbetskraftsexploatering krävs svar på både kort, medellång och lång sikt, inklusive åtgärder för att störa kriminella nätverk och ställa brottslingar inför rätta, insamling och analys av uppgifter, åtgärder för att skydda offer och återsända migranter utan uppehållsrätt samt samarbete med tredjeländer och mer långsiktiga strategier för att ta itu med efterfrågan på människor som blivit föremål för smuggling eller handel och de bakomliggande orsaker till migration som tvingar människor i händerna på människosmugglare.

Gränsförvaltning och viseringspolitik, inklusive rollen för gränsbevakningsbyrån och andra relevanta byråer

M.  Det ordinarie lagstiftningsförfarandet tillämpas för närvarande på en rad kommissionsförslag som rör gräns- och viseringspolitiken, särskilt förslaget till förordning om unionskodexen om viseringar (omarbetning) (2014/0094(COD)), förslaget till förordning om införande av en rundresevisering (2014/0095(COD)) och förslaget till förordning om en enhetlig utformning av visumhandlingar: säkerhet (2015/0134(COD)). Kommissionen har nyligen lagt fram nya förslag på detta område. Dessa kommer att behandlas i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet.

N.  Avskaffandet av de inre gränskontrollerna måste gå hand i hand med en effektiv förvaltning av de yttre gränserna, höga gemensamma standarder, ett ändamålsenligt informationsutbyte mellan medlemsstaterna och full respekt för varje människas grundläggande rättigheter.

O.  Europaparlamentet har begärt att EU:s gränsbevakningsbyrå ska stärka sin förmåga att hantera möjliga människorättskränkningar, bland annat inom ramen för dess samarbetsavtal med tredjeländernas behöriga myndigheter, och kommissionens förslag om en ny gränsbevakningsbyrå inom unionen innehåller en mekanism för klagomål.

P.  Den nuvarande viseringskodexen gör det möjligt för medlemsstaterna att ”av humanitära skäl” (artiklarna 19 och 25) avvika från de normala kriterierna för när en viseringsansökan kan tas upp till prövning.

Utveckling av säkra och lagliga vägar för asylsökande och flyktingar in i EU, inbegripet unionens vidarebosättningspolitik och motsvarande integrationspolitik

Q.  86 procent av världens flyktingar finns i icke-industrialiserade länder. Kriminella nätverk och smugglare utnyttjar desperationen hos de människor som försöker ta sig in i EU för att undkomma förföljelse eller krig.

R.  Det finns ett begränsat antal säkra och lagliga vägar för flyktingar in i EU, och många tar fortfarande risken att välja farliga vägar. Om man utifrån befintlig lagstiftning och praxis skapar nya säkra och lagliga vägar för asylsökande och flyktingar in i EU gör man det möjligt för EU och medlemsstaterna att få en bättre överblick över skyddsbehoven och inflödet i EU samtidigt som man slår undan benen för smugglarnas affärsmodell.

Strategin för samarbete med tredjeländer, särskilt när det gäller program för regionalt skydd, vidarebosättning, återvändande och motverkande av de bakomliggande orsakerna till migration

S.  Samarbetet mellan EU och tredjeländer utvecklas genom politiska instrument såsom regionala dialoger, bilaterala dialoger, gemensamma agendor för migration och rörlighet och partnerskap för rörlighet, genom rättsliga instrument såsom migrationsklausuler i ”globala överenskommelser”, återtagandeavtal, avtal om förenklade viseringsförfaranden och avtal om undantag för viseringsskyldighet, samt genom operationella instrument såsom regionala skyddsprogram, regionala utvecklings- och skyddsprogram och Frontex samarbetsavtal och Easos samarbete med tredjeländer.

T.  Enskilda medlemsstater utvecklar alltjämt omfattande externa migrationsåtgärder på bilateral nivå.

U.  EU har utökat sitt externa samarbete med tredjeländer på migrations- och asylområdet för att på lämpligt sätt möta den aktuella flyktingkrisen. Dessutom har EU inlett nya samarbetsinitiativ, till exempel den gemensamma handlingsplanen mellan EU och Turkiet, de åtaganden som gjorts beträffande de västra Balkanrutterna och den handlingsplan som antogs vid toppmötet i Valletta.

Utveckling av adekvata kanaler för laglig ekonomisk migration

V.  Den arbetsföra befolkningen i EU beräknas minska med 7,5 miljoner till 2020. Prognoserna för utvecklingen av arbetsmarknadens behov i EU pekar på nya och kommande brister inom specifika områden. Tredjelandsmedborgare har många svårigheter med att få sina utländska kvalifikationer erkända och tenderar därför att vara överkvalificerade för sina jobb.

W.  EU:s nuvarande strategi för arbetskraftsmigration är splittrad, med många direktiv som fokuserar på specifika kategorier av arbetstagare och tredjelandsmedborgare som tillåts arbeta på vissa villkor. Denna strategi kan bara tillgodose kortsiktiga, specifika behov.

Analys av hur medel för inrikespolitiken används inom migration och utveckling, inklusive medel för nödåtgärder

X.  EU har flera finansieringsinstrument som har till syfte att finansiera medlemsstaternas och tredjeländernas åtgärder i fråga om migration, asyl och gränsförvaltning. Medlen till medlemsstaterna tilldelas i huvudsak genom Asyl-, migrations- och integrationsfonden (Amif) och Fonden för inre säkerhet, men många andra program och fonder kan användas för migrationsrelaterad verksamhet. Medlen till tredjeländer, som tilldelas i första hand genom finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete, förvaltas av en rad olika generaldirektorat vid kommissionen och Europeiska utrikestjänsten.

Y.  Den nuvarande fragmenteringen av budgetposter och ansvarsområden kan göra det svårt att ge en samlad bild av hur medlen används, och att kvantifiera exakt hur mycket EU lägger ut på migration.

Effektivt genomförande av det gemensamma europeiska asylsystemet, inklusive rollen för Europeiska stödkontoret för asylfrågor

Z.  Det gemensamma europeiska asylsystemet (Ceas) omfattar en uppsättning gemensamma bestämmelser om en gemensam asylpolitik, en enhetlig asylstatus och gemensamma asylförfaranden som gäller i hela unionen. Det finns dock många varningssignaler, bland annat de överträdelsebeslut som antagits av kommissionen, som visar att Ceas inte har genomförts fullt ut i många medlemsstater. Genomförandet är nödvändigt för att harmonisera de nationella lagarna och främja solidaritet mellan medlemsstaterna, och medlemsstaterna kan begära stöd av Easo för att uppfylla de standarder som krävs enligt Ceas. Genom att harmonisera mottagningsvillkoren och asylförfarandena kan man förhindra att de länder som erbjuder bättre villkor utsätts för alltför stort tryck. Detta är också nödvändigt för ansvarsfördelningen.

AA.  De nuvarande mekanismerna i Dublinsystemet har misslyckats med att vara objektiva, fastställa rättvisa kriterier för fördelning av ansvar för ansökningar om internationellt skydd och snabbt ge tillgång till skydd. Systemet tillämpas inte i praktiken, och det har införts uttryckliga undantag genom rådets två beslut om tillfällig omplacering. Kommissionen har flaggat för att den senast i mars 2016 kommer att lägga fram ett förslag om en verklig översyn av Dublin III-förordningen.

Om solidaritet

1.  Europaparlamentet påpekar att solidaritet måste vara den princip som ligger till grund för unionens insatser i fråga om migration. Solidaritetsprincipen i artikel 80 i EUF-fördraget gäller även för asyl-, invandrings- och gränskontrollpolitiken. Enligt parlamentet utgör artikel 80, tillsammans med artiklarna 77–79 i EUF-fördraget, den rättsliga grunden för att genomföra solidaritetsprincipen på dessa områden.

Om sök- och räddningsinsatser

2.  Europaparlamentet anser att det ska ha högsta prioritet att rädda liv och att det är av central betydelse med en lämplig finansiering, på unions- och medlemsstatsnivå, av sök- och räddningsinsatser. Det har skett en ökning av antalet irreguljära inresor via sjövägen och en alarmerande ökning av antalet dödsfall till sjöss, och det krävs alltjämt en bättre reaktion från EU:s sida.

3.  Europaparlamentet påpekar att räddandet av liv är en solidarisk handling mot dem som är i fara men också en rättslig skyldighet enligt internationell rätt, eftersom artikel 98 i FN:s havsrättskonvention – som alla medlemsstater och EU självt ratificerat – föreskriver att alla personer i sjönöd ska undsättas.

4.  Europaparlamentet anser att unionen måste vidta permanenta, kraftfulla och effektiva åtgärder när det gäller sök- och räddningsinsatser till sjöss för att förhindra de stigande dödstalen bland migranter som försöker ta sig över Medelhavet.

5.  Europaparlamentet anser att sök- och räddningskapaciteten måste stärkas och att medlemsstaternas regeringar måste sätta in mer resurser – i fråga om ekonomiskt stöd och tillgångar – inom ramen för en EU-omfattande humanitär insats som ska ha som mål att hitta, rädda och undsätta migranter i fara och föra dem till närmast säkra plats.

6.  Europaparlamentet påpekar att privata fartygsbefälhavare eller icke-statliga organisationer som verkligen undsätter personer i sjönöd inte bör riskera att bestraffas för sina insatser. Den kommersiella sjöfarten får inte bli en lösning som innebär att medlemsstaterna och unionen kan undandra sig sina skyldigheter i fråga om sök- och räddningsinsatser.

Om bekämpning av människohandel och människosmuggling

7.  Europaparlamentet efterlyser en tydlig åtskillnad mellan de människor som smugglas in i unionen och de som kommer in i unionen genom människohandel. De politiska åtgärderna måste inte bara införlivas korrekt; de måste även vara välriktade. I allmänna termer innebär människosmuggling av migranter att man underlättar en persons irreguljära inresa i en medlemsstat. Människohandel däremot innebär att man rekryterar, transporterar eller tar emot en person genom tvång, vilseledande eller missbruk av personens utsatta belägenhet i utnyttjandesyfte.

8.  Europaparlamentet anser att varje helhetsstrategi på migrationsområdet måste bestå av åtgärder som syftar till att störa verksamheten för de kriminella nätverk som är inblandade i människohandel och människosmuggling.

9.  Europaparlamentet välkomnar den positiva roll som militärfartyg hittills har haft i arbetet med att rädda liv till sjöss och att störa de kriminella nätverken. Parlamentet stöder syftena med marina insatser såsom Sophia-insatsen, och betonar att människoliv måste skyddas samt framhåller att alla aspekter av insatsen bör säkerställa att migranters liv skyddas.

10.  Europaparlamentet understryker att militära insatser inte bör vara ett dominerande inslag i helhetsstrategin på migrationsområdet och upprepar att Sophia-insatsen inte får medföra en minskning av de resurser som redan används i Medelhavet för att rädda liv till sjöss.

Om den roll som unionens byråer spelar i kampen mot människosmugglingen

11.  Eftersom de kriminella kan ändra sina tillvägagångssätt mycket snabbt, och också gör det, anser Europaparlamentet att de politiska åtgärderna måste anpassas till de allra senaste och mest korrekta uppgifterna. Parlamentet ser det som ett steg i rätt riktning att kommissionen den 27 maj 2015 antog en EU-handlingsplan mot smuggling av migranter (”handlingsplanen mot smuggling”) enligt vilken det ska inrättas en kontaktgrupp för de unionsbyråer som hanterar frågor som rör smuggling av migranter, med syftet att stärka dessa byråers operativa samarbete och informationsutbyte.

12.  Europaparlamentet framhåller att de befintliga instrumenten, t.ex. byråernas riskanalyser, måste användas fullt ut. Unionens byråer bör samarbeta fullt ut, men måste även öka samarbetet med medlemsstaterna. En bättre samordning av insatserna borde möjliggöra uppgiftsinsamling på nationell nivå och vidarebefordran av uppgifterna till de olika byråerna.

Om omplacering

13.  Europaparlamentet påminner om att omplacering – dvs. överflyttning av en sökande av internationellt skydd, eller en person som beviljats internationellt skydd, från en medlemsstat till en annan – är ett praktiskt exempel på solidaritet inom unionen. Parlamentet påminner även om att det sedan 2009 har efterlyst en bindande mekanism för fördelning av asylsökande mellan samtliga medlemsstater.

14.  Europaparlamentet konstaterar att rådet i fjol antog två beslut om tillfälliga omplaceringsåtgärder i unionen (”omplaceringsbesluten”)(12) och att de innebär överföring av personer som ansöker om internationellt skydd från Grekland och Italien till andra medlemsstater. Även om omplaceringsbesluten inte upphäver de nuvarande Dublinreglerna om ansvarsfördelning, utgör de ett ”tillfälligt undantag” från dessa regler.

15.  Europaparlamentet anser att införandet av brådskande omplaceringsåtgärder är ett steg i rätt riktning och uppmanar medlemsstaterna att så snart som möjligt uppfylla sina skyldigheter i fråga om dessa åtgärder.

16.  När det gäller omplaceringsbesluten kommer omplaceringar att tillämpas endast på de nationaliteter för vilka andelen positiva beslut om beviljande av internationellt skydd i unionen har uppgått till minst 75 procent under de senaste tre månaderna, baserat på uppgifter från Eurostat. Europaparlamentet konstaterar att omplaceringsbesluten kommer att beröra förhållandevis få människor och inte omfatta många sökande från andra tredjeländer som inte kan omplaceras i överensstämmelse med dessa beslut.

17.  Europaparlamentet är bekymrat över att det i de nuvarande omplaceringsbesluten fastställs att de medlemsstater dit migranterna först ankommit alltjämt måste handlägga de mer komplicerade ansökningarna om internationellt skydd (och överklagandena), anordna längre mottagningsperioder och samordna återsändanden av dem som i slutänden nekas rätt till internationellt skydd. Parlamentet vidhåller att alla nya system för hantering av det gemensamma europeiska asylsystemet måste bygga på solidaritet och en rättvis ansvarsfördelning.

18.  Utöver de kriterier som ingår i omplaceringsbesluten – dvs. medlemsstatens BNP, medlemsstatens folkmängd, arbetslösheten i medlemsstaten och det tidigare antalet asylsökande i medlemsstaten – bör man enligt Europaparlamentet överväga att införa två andra kriterier, nämligen storleken på medlemsstatens territorium och medlemsstatens befolkningstäthet.

19.  Europaparlamentet anser att man i så stor utsträckning som möjligt bör ta hänsyn till den sökandes preferenser vid omplacering. Detta är ett sätt att undvika sekundära förflyttningar och uppmuntra sökandena att acceptera omplaceringsbesluten, men det får inte stoppa omplaceringsprocessen.

Om vidarebosättning

20.  Europaparlamentet anser att vidarebosättning är ett av de bästa alternativen för att bevilja säker och laglig inresa i unionen för flyktingar och för dem som är i behov av internationellt skydd, om flyktingarna varken kan återvända till sina hemländer eller få ändamålsenligt skydd eller integreras i värdlandet.

21.  Europaparlamentet konstaterar vidare att vidarebosättning under överinseende av FN:s flyktingkommissarie (UNHCR) är ett väletablerat humanitärt program och ett användbart verktyg för att hantera ordnade inresor i medlemsstaterna av personer som är i behov av internationellt skydd.

22.  Med tanke på att ett aldrig tidigare skådat flöde av migranter har nått och fortsätter att nå unionens yttre gränser och att antalet personer som söker internationellt skydd stadigt ökar behöver unionen en bindande och obligatorisk lagstiftningsstrategi om vidarebosättning, som fastställs i kommissionens migrationsagenda. Europaparlamentet anser att en sådan lagstiftningsstrategi för att få effekt måste föreskriva vidarebosättning av en betydande andel av det totala antalet flyktingar som söker internationellt skydd i unionen, med hänsyn till de sammantagna vidarebosättningsbehov som årligen offentliggörs av UNHCR.

23.  Europaparlamentet understryker att det behövs ett permanent EU-omfattande vidarebosättningsprogram som medlemsstaterna måste delta i och som erbjuder vidarebosättning för en betydande andel av det totala antalet flyktingar som söker skydd i EU.

Om humanitär inresa

24.  Europaparlamentet påpekar att humanitär inresa vid behov kan användas som ett komplement till vidarebosättning för att ge akut skydd, ofta av tillfällig natur, till dem som är mest sårbara, till exempel ensamkommande barn eller flyktingar med funktionsnedsättning eller personer som är i behov av omedelbar medicinsk evakuering.

25.  Europaparlamentet understryker att om vidarebosättning inte kan komma i fråga för tredjelandsmedborgare bör alla medlemsstater uppmuntras att inrätta och genomföra humanitära inreseprogram.

Om humanitära visum

26.  Europaparlamentet påpekar att humanitära visum ger personer i behov av internationellt skydd möjlighet att resa in i ett tredjeland för att söka asyl. Medlemsstaterna uppmanas att tillvarata alla befintliga möjligheter att utfärda humanitära visum, särskilt för sårbara personer, vid unionens ambassader och konsulat i ursprungs- eller transitländer.

27.  Europaparlamentet anser att personer som söker internationellt skydd bör kunna ansöka om ett europeiskt humanitärt visum direkt vid medlemsstaternas konsulat eller ambassad. Om ett sådant visum beviljas efter en prövning skulle det tillåta dess innehavare att resa in i den medlemsstat som utfärdade visumet enbart för att söka internationellt skydd där. Parlamentet anser således det vara nödvändigt att ändra unionens viseringskodex genom att ta med mer specifika bestämmelser om humanitära visum.

Om det gemensamma europeiska asylsystemet (Ceas)

28.  Europaparlamentet påpekar att fler åtgärder behövs för att se till att det gemensamma europeiska asylsystemet blir helt enhetligt.

29.  Europaparlamentet påminner om att det för att förbättra harmoniseringen är helt nödvändigt med en övergripande bedömning (i form av kommissionens utvärderingsrapporter) av genomförandet av detta paket, följt av en snabb uppföljning om genomförandet är otillfredsställande i vissa medlemsstater.

30.  Europaparlamentet konstaterar till exempel att ansökningar som inte kan tas upp till prövning, efterföljande ansökningar, påskyndande förfaranden och gränsförfaranden sammantaget utgör specialfall där man vid omarbetningen av direktivet om asylförfaranden försökte finna en väl avvägd balans mellan systemets effektivitet och rättigheterna för de sökande, i synnerhet för sårbara personer. Parlamentet understryker att en sådan balans kan uppnås endast om lagstiftningen genomförs fullständigt och på rätt sätt.

31.  Europaparlamentet understryker vikten av rättslig kontroll av alla former av frihetsberövande i enlighet med asyl- och invandringslagarna. Parlamentet påminner om att både internationell rätt och EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna kräver att medlemsstaterna undersöker alternativ till frihetsberövande. Medlemsstaterna uppmanas att korrekt tillämpa direktiven om asylförfaranden och mottagningsvillkor när det gäller tillträdet till förvarsenheterna.

32.  Europaparlamentet påminner om hur viktigt det är att minska antalet statslösa personer, och uppmuntrar medlemsstaterna att införa förfaranden för fastställande av statslöshet och dela bästa praxis sinsemellan när det gäller insamling av tillförlitliga uppgifter om statlösa personer och om förfaranden för fastställande av statslöshet.

Om översynen av Dublin III-förordningen

33.  Europaparlamentet konstaterar att tillämpningen av Dublin III-förordningen(13) väckt många frågor kopplade till rättvisa och solidaritet när det gäller hur den medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd utses. Det nuvarande systemet tar inte tillräcklig hänsyn till det särskilt hårda migrationstryck som drabbar de medlemsstater som ligger vid EU:s yttre gränser. Parlamentet anser att medlemsstaterna måste acceptera de fortsatta svårigheterna med tanken bakom Dublinsystemet och att EU bör ta fram alternativ för solidaritet mellan både medlemsstaterna och de berörda migranterna.

34.  Europaparlamentet påpekar att trycket på det system som inrättats genom Dublinförordningen – i och med det ökande antalet migranter som kommer till EU – har visat att systemet, i den form det genomförts, i stor utsträckning har misslyckats med att uppnå sina två främsta mål, nämligen att fastställa objektiva och rättvisa kriterier för ansvarsfördelning och snabbt ge tillgång till internationellt skydd. Parlamentet står fast vid sina invändningar mot det aktuella kriteriet om att det är den medlemsstat som utgör första ankomstland som ska vara ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd, och anser att detta kriterium bör ses över.

35.  Europaparlamentet påpekar vidare att det samtidigt fortsätter att ske många sekundära förflyttningar inom EU. Parlamentet ser det som självklart att Dublinsystemet när det skapades inte utformades för att fördela ansvaret mellan medlemsstaterna, utan att dess huvudsyfte var att snabbt tilldela ansvaret för behandlingen av en asylansökan till en enda medlemsstat.

36.  Europaparlamentet rekommenderar att de kriterier som ligger till grund för omplaceringsbesluten bör bygga direkt på EU:s standardregler för fördelningen av ansvaret för att pröva ansökningar om internationellt skydd. Parlamentet betonar att man i samband med översynen av Dublinförordningen behöver se över vad som menas med ”sökande i tydligt behov av internationellt skydd”, eftersom de migranter och flyktingar som inte faller inom den kategorin ändå måste hanteras av den medlemsstat som utgör första ankomstland.

37.  Europaparlamentet anser att EU bör stödja de medlemsstater som tar emot flest asylansökningar med proportionerligt och tillräckligt ekonomiskt och tekniskt stöd. Parlamentet menar att argumentet för solidaritets- och ansvarsfördelningsåtgärder är att dessa förbättrar det gemensamma europeiska asylsystemets kvalitet och funktionssätt.

38.  Europaparlamentet påpekar att ett alternativ till en grundlig översyn av Dublinsystemet vore att införa en central insamling av ansökningar på unionsnivå – där varje asylsökande ses som en person som söker asyl i unionen som helhet och inte i en enskild medlemsstat – och att inrätta ett centralt system för fördelning av ansvaret för personer som söker asyl i EU. Parlamentet anser att ett sådant system skulle medföra vissa gränser per medlemsstat när det gäller antalet ankommande, vilket skulle kunna tänkas bidra till att avskräcka från sekundära förflyttningar, eftersom alla medlemsstaterna skulle vara helt delaktiga i det centraliserade systemet och inte längre ha individuellt ansvar för att fördela sökande till andra medlemsstater. Parlamentet anser att ett sådant system skulle kunna bygga på ett antal ”hotspots” inom unionen varifrån fördelningen på unionsnivå bör äga rum. Parlamentet understryker att ett eventuellt nytt system för fördelning av ansvar måste införliva nyckelprinciperna om sammanhållning av familjer och hänsyn till barnets bästa.

Om ömsesidigt erkännande

39.  Europaparlamentet konstaterar att medlemsstaterna för närvarande erkänner andra medlemsstaters asylbeslut endast när de är negativa. Parlamentet upprepar att medlemsstaternas ömsesidiga erkännande av positiva asylbeslut är ett logiskt steg mot en korrekt tillämpning av artikel 78.2 a i EUF-fördraget, som kräver ”en enhetlig asylstatus [...] som ska gälla i hela unionen”.

Om direktivet om tillfälligt skydd

40.  Europaparlamentet påpekar att kommissionen vid massiv tillströmning kan föreslå, på eget initiativ eller efter att ha granskat en begäran från en medlemsstat, att rådets direktiv 2001/55/EG om tillfälligt skydd ska aktiveras(14). Själva aktiveringen kräver ett rådsbeslut som antas med kvalificerad majoritet. Direktivet bör aktiveras när det finns en risk att unionens asylsystem inte skulle klara den massiva tillströmningen eller en omedelbart förestående massiv tillströmning av fördrivna personer. Parlamentet framhåller dock att direktivet om tillfälligt skydd aldrig aktiverats sedan det antogs 2001.

41.  Europaparlamentet konstaterar att direktivet om tillfälligt skydd också erbjuder en möjlighet att evakuera fördrivna personer från tredjeländer och att en sådan evakuering skulle möjliggöra humanitära korridorer, i samarbete med UNHCR, med en skyldighet för medlemsstaterna – när det är nödvändigt – att ställa till förfogande alla resurser som behövs för att utfärda visum.

42.  Europaparlamentet anser att asylsystemen i vissa medlemsstater i främsta linjen redan är klart överbelastade och att direktivet om tillfälligt skydd – enligt sin egen logik – borde ha aktiverats. Hur som helst efterlyser parlamentet en tydlig definition av ”massiv tillströmning” vid översynen av detta direktiv. Enligt parlamentet kan översynen av direktivet om tillfälligt skydd ingå i översynen av Dublinsystemet.

Om integration

43.  Europaparlamentet konstaterar att delaktighet från alla aktörer som är involverade i samhället är avgörande och föreslår därför att utbytet av bästa praxis på integrationsområdet stärks samtidigt som man respekterar medlemsstaternas befogenheter när det gäller integrationsåtgärder. Parlamentet understryker att integrationsåtgärder för alla tredjelandsmedborgare med laglig uppehållsrätt bör främja inkludering snarare än isolering. Lokala och regionala myndigheter, inklusive städer, har en nyckelroll i integrationsprocesserna.

44.  Europaparlamentet betonar att värdmedlemsstaterna måste erbjuda flyktingar stöd och möjligheter till integration och ett nytt liv i det nya samhället. Detta bör nödvändigtvis omfatta bostad, alfabetisering och språkkurser, interkulturell dialog, utbildning och yrkesutbildning samt verklig tillgång till demokratiska strukturer i samhället – såsom föreskrivs i skyddsdirektivet(15). Precis som unionsmedborgare har flyktingar både rättigheter och skyldigheter i värdmedlemsstaterna. Parlamentet framhåller därför att integration är en dubbelriktad process och att respekten för de värderingar som ligger till grund för EU måste vara en integrerande del av integrationsprocessen, liksom även respekt för flyktingarnas grundläggande rättigheter.

45.  Europaparlamentet påminner om att medlemsstaterna enligt artikel 15 i direktivet om mottagningsvillkor ska fastställa villkoren för beviljande av tillträde till arbetsmarknaden för personer som söker internationellt skydd, förutsatt att tillträdet är verkligt och i enlighet med den tidsfrist som anges i punkt 1 i denna artikel. Enligt artikel 15.2 får medlemsstaterna av arbetsmarknadspolitiska skäl prioritera unionsmedborgare och medborgare från stater som är parter i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och sådana tredjelandsmedborgare som är lagligen bosatta.

46.  Europaparlamentet anser att personer som har beviljats internationellt skydd i unionen och får ett erbjudande om anställning i en annan medlemsstat än den där de har beviljats internationellt skydd bör kunna tacka ja till detta erbjudande.

47.  Europaparlamentet bekräftar att ett bättre erkännande av utländska kvalifikationer är ett praktiskt sätt att garantera att de tredjelandsmedborgare som redan befinner sig i unionen kan integreras bättre, och uppmanar kommissionen att lägga fram lämpliga förslag i detta avseende.

48.  Europaparlamentet uppmuntrar privata och lokala integrationsprogram för de personer som godtas för vidarebosättning, i samarbete med medlemsstaterna och de lokala myndigheterna och på grundval av deras bästa praxis.

Om sammanhållning av familjer

49.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att sträva efter att hålla ihop familjer, vilket kommer att förbättra integrationsutsikterna på lång sikt, eftersom fokus då kan ligga på att skapa ett nytt liv i stället för oro för familjemedlemmar som fortfarande befinner sig i otrygghet.

50.  Europaparlamentet understryker att medlemsstaterna bör övervinna alla rättsliga och praktiska hinder för att åstadkomma snabbare beslut om familjeåterförening.

51.  Europaparlamentet rekommenderar att medlemsstaterna, fram till dess att Dublinförordningen har genomgått en grundlig översyn, bättre utnyttjar klausulerna om frivilligt ansvar för att respektera principen om sammanhållning av familjer.

Om barn

52.  Europaparlamentet framhåller det utsatta läget för de barn som anländer till EU, och upprepar att varje barn har rätt att först och främst behandlas som ett barn. Medlemsstaterna uppmanas att fullt ut tillämpa de specifika bestämmelserna i det gemensamma europeiska asylsystemet avseende ensamkommande barn, inbegripet tillgång till rättsligt bistånd, förmyndarskap, tillgång till hälso- och sjukvård, bostad och utbildning, rätten att tilltalas på ett språk som de förstår och att intervjuas av vederbörligen utbildade tjänstemän. Parlamentet vidhåller att medlemsstaterna inte bör frihetsberöva barn med motiveringen att de är migranter.

53.  Europaparlamentet påminner om att stöd, information och skydd bör utvidgas till ensamkommande barn och barn som skilts från sina föräldrar, i linje med deras bästa intresse, och att ansökningar om familjeåterförening som lämnas in av ensamkommande barn och barn som skilts från sina föräldrar bör påskyndas.

54.  Europaparlamentet noterar att ett effektivt vårdnads- och barnrelaterat skyddssystem är avgörande för att förhindra övergrepp, försummelse och utnyttjande av barn som berövats föräldravård. Parlamentet betonar vikten av att utarbeta riktlinjer inom EU för ett vårdnadssystem som syftar till att tillhandahålla adekvat stöd och skydd och garantera att utländska och nationella barn behandlas lika.

55.   Europaparlamentet anser att åldersbedömningar bör utföras på ett sätt som är så skonsamt som möjligt och som är tvärvetenskapligt, säkert och respekterar barnets fysiska integritet och mänskliga värdighet, med särskild uppmärksamhet på flickor. Åldersbedömningarna bör utföras av oberoende, behöriga praktiserande läkare och experter.

56.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att samla uppdelade data om situationen för flyktingbarn och invandrarbarn i syfte att öka förmågan hos system att integrera flyktingbarn och invandrarbarn.

Om återvändande

57.  Europaparlamentet förstår att personer som efter en enskild bedömning av sin asylansökan inte bedöms uppfylla kraven för skydd i unionen måste återvända på ett säkert sätt, som en del av en korrekt tillämpning av det gemensamma europeiska asylsystemet.

58.  Europaparlamentet inser att det faktum att 36 procent av de tredjelandsmedborgare som beordrades att lämna EU under 2014 i själva verket åkte tillbaka visar att det finns ett behov att förbättra effektiviteten i unionens system för återvändande.

59.  Europaparlamentet anser att det kommer att bli nödvändigt, för att öka effektiviteten inom återtaganden, och för att säkerställa att återsändanden sker på ett enhetligt sätt på EU-nivå, att anta nya EU-avtal om återtaganden, vilka bör ha företräde framför bilaterala avtal mellan medlemsstater och tredjeländer.

60.  Europaparlamentet anser att migranter bör återbördas endast om det är säkert, sker i full överensstämmelse med deras grundläggande och processuella rättigheter och om det land dit de återvänder är säkert för dem. Parlamentet upprepar i detta avseende att frivilligt återvändande bör prioriteras framför ofrivilligt.

61.  Europaparlamentet anser att alla försök från medlemsstaternas sida att mota bort migranter som inte har getts möjlighet att lämna in asylansökningar strider mot unionsrätten och internationell rätt och att kommissionen bör vidta lämpliga åtgärder mot varje medlemsstat som försöker sig på detta.

Om en förteckning över säkra ursprungsländer

62.  Europaparlamentet har tagit del av kommissionens nyligen framlagda förslag till en unionsförteckning över säkra ursprungsländer, genom vilket direktivet om asylförfaranden ändras(16). Parlamentet konstaterar att en sådan unionsförteckning, om den blir obligatorisk för medlemsstaterna, i princip skulle kunna bli ett viktigt verktyg för att underlätta asylprocessen, inklusive återvändanden.

63.  Europaparlamentet beklagar den nuvarande situationen, där medlemsstaterna tillämpar olika förteckningar med olika säkra länder, vilket hindrar en enhetlig tillämpning och skapar incitament till sekundära förflyttningar.

64.  Europaparlamentet understryker emellertid att ingen förteckning över säkra ursprungsländer får åsidosätta principen att varje människa måste få en lämplig enskild prövning av sin ansökan om internationellt skydd.

Om överträdelseförfaranden

65.  Europaparlamentet noterar att kommissionen i september 2015 blev tvungen att anta 40 beslut i överträdelseärenden med anknytning till genomförandet av det gemensamma europeiska asylsystemet mot 19 medlemsstater, utöver 34 ärenden som redan pågick. Parlamentet upprepar att det bör hållas fullständigt underrättat om förfaranden som kommissionen inleder mot medlemsstater som inte har genomfört unionslagstiftningen på detta område eller inte har genomfört den på ett korrekt sätt.

66.  Europaparlamentet betonar åter hur viktigt det är att medlemsstaterna, när unionslagstiftning väl har överenskommits och antagits, håller sin del av överenskommelsen och genomför denna lagstiftning.

67.  Europaparlamentet konstaterar vidare att det är omöjligt att korrekt utvärdera fördelarna och nackdelarna med vissa delar av det gemensamma europeiska asylsystemet på grund av att många medlemsstater ännu inte har genomfört lagstiftningen fullt ut.

Om Europeiska stödkontoret för asylfrågor (Easo)

68.  Europaparlamentet rekommenderar att Easo på lång sikt utvecklas till en huvudsamordnare för det gemensamma europeiska asylsystemet i syfte att säkerställa enhetlig tillämpning av reglerna för systemet. Allteftersom det gemensamma europeiska asylsystemet blir verkligt europeiskt måste Easo utvecklas från en samling experter från medlemsstaterna till en fullvärdig EU-byrå som ger operativt stöd till medlemsstaterna och vid de yttre gränserna. Parlamentet betonar i detta sammanhang att Easo måste få nödvändig finansiering och personal på kort, medellång och lång sikt.

69.  Easos budget för 2015 för omplacering, vidarebosättning och den yttre dimensionen uppgick till endast 30 000 euro. Europaparlamentet upprepar att denna mycket ringa budget inte kan tas på allvar mot bakgrund av händelserna nyligen på Medelhavet och de många hänvisningarna till Easo i omplaceringsbesluten. Parlamentet påminner om att avsevärda ökningar av Easos budget, personal och de belopp som kontoret fördelar för omplacering och vidarebosättning kommer att behövas på kort, medellång och lång sikt.

Om Frontex och den föreslagna nya europeiska gräns- och kustbevakningen

70.  Europaparlamentet noterar Frontex nya roll att bistå varje fartyg eller person i sjönöd och erkänner att byrån tack vare de gemensamma operationerna Triton och Poseidon har bidragit till att undsätta och rädda många liv i Medelhavet.

71.  Europaparlamentet förstår att den nyligen föreslagna europeiska gräns- och kustbevakningen är avsedd att ersätta Frontex och är tänkt att garantera en europeisk integrerad gränsförvaltning vid de yttre gränserna i syfte att hantera migrationen på ett effektivt sätt och säkerställa en hög inre säkerhet inom EU, samtidigt som den fria rörligheten för personer i unionen bevaras. Parlamentet konstaterar, i överensstämmelse med fördragen och deras protokoll, att de medlemsstater som är parter i Schengenavtalen men som ännu inte ingår i Schengenområdet utan gränskontroller, kan delta i och/eller dra fördel av alla åtgärder inom ramen för det nya förslaget.

72.  Europaparlamentet ser fram emot förhandlingarna om förslaget inom och mellan medlagstiftarna inom ramen för det ordinarie lagstiftningsförfarandet, i enlighet med artikel 294 i EUF-fördraget.

Om Schengen och förvaltningen av och säkerheten vid de yttre gränserna

73.  Europaparlamentet påminner om att EU efter inrättandet av Schengenområdet är ett område utan inre gränser, att Schengenmedlemsstaterna gradvis har utvecklat en gemensam politik för Schengenområdets yttre gränser och att den inneboende logiken i systemet alltid har varit att avskaffandet av de inre gränskontrollerna måste gå hand i hand med kompensationsåtgärder som stärker Schengenområdets yttre gränser samt utbyte av information via Schengens informationssystem (SIS).

74.  Europaparlamentet erkänner att Schengenområdets integritet och avskaffandet av de inre gränskontrollerna är beroende av en effektiv förvaltning av de yttre gränserna, med höga gemensamma standarder som tillämpas av alla medlemsstater vid de yttre gränserna och ett ändamålsenligt utbyte av uppgifter dem emellan.

75.  Europaparlamentet accepterar att EU måste stärka sitt yttre gränsskydd och vidareutveckla det gemensamma europeiska asylsystemet, och att åtgärder krävs för att öka Schengenområdets förmåga att möta de nya utmaningar som Europa står inför och värna de grundläggande principerna om säkerhet och fri rörlighet för personer.

76.  Europaparlamentet påpekar att tillträdet till Schengenområdets territorium i allmänhet kontrolleras vid de yttre gränserna i enlighet med kodexen om Schengengränserna och att medborgare i många tredjeländer dessutom behöver visum för att resa in i Schengenområdet.

77.  Europaparlamentet upprepar UNHCR:s budskap om att respekten för de grundläggande rättigheterna och internationella skyldigheterna kan säkerställas endast om de operativa förfarandena och planerna återspeglar dessa skyldigheter i praktiska, tydliga riktlinjer för gränsbevakningspersonalen vid land-, sjö- och luftgränserna. Parlamentet påpekar att det finns ett behov av att ytterligare stärka unionens civilskyddsmekanism i syfte att svara på händelser med omfattande följder för ett stort antal medlemsstater.

78.  Europaparlamentet framhåller återigen att det är viktigt att åtgärder som överenskommits på unionsnivå genomförs korrekt av medlemsstaterna, precis som när det gäller lagstiftning specifikt på området asyl och migration, för att lagstiftningen om de inre och yttre gränserna ska fungera effektivt. Parlamentet understryker att det är väsentligt att medlemsstaterna genomför åtgärderna bättre vid de yttre gränserna efter det ökade trycket och att detta i viss mån kommer att dämpa allmänhetens farhågor för säkerheten.

79.  Europaparlamentet noterar att kommissionen den 15 december 2015 lade fram ett förslag till en riktad översyn av kodexen om Schengengränserna och då föreslog att systematiska kontroller av alla unionsmedborgare (och inte bara tredjelandsmedborgare) mot relevanta databaser skulle införas vid Schengenområdets yttre gränser.

80.   Europaparlamentet anser att Schengenområdet är ett av de främsta resultaten av den europeiska integrationen. Konflikten i Syrien och på andra ställen i regionen har fått rekordmånga flyktingar och migranter att ta sig till EU, vilket i sin tur har belyst brister vid vissa av unionens yttre gränser. Parlamentet är bekymrat över att några medlemsstater som ett svar på detta har ansett sig behöva stänga sina inre gränser eller införa tillfälliga gränskontroller, vilket inneburit att Schengenområdets själva funktion har ifrågasatts.

Om ”hotspots”

81.  Europaparlamentet påminner om att gränsbevakningsbyrån, Easo, Europol och Eurojust inom det hotspot-system som kommissionen föreslagit i den europeiska migrationsagendan ska tillhandahålla medlemsstaterna operativt stöd i enlighet med sina respektive mandat.

82.  Europaparlamentet påpekar i detta avseende att unionens byråer behöver de resurser som krävs för att göra det möjligt för dem att fullgöra sina uppgifter. Parlamentet insisterar på att EU-byråerna och medlemsstaterna måste hålla parlamentet fullständigt underrättat om arbetet vid dessa hotspots.

83.  Europaparlamentet noterar att båda omplaceringsbesluten garanterar operativt stöd på hotspot-platserna till Italien och Grekland för kontroller av migranterna när de anländer, registrering av deras ansökan om internationellt skydd, tillhandahållande av information till sökande om omplacering, organisering av återsändande av personer som inte ansökt om internationellt skydd och som inte har någon annan rätt att stanna kvar eller personer som fått avslag på sin ansökan samt ett underlättande av alla skedena i själva omplaceringsförfarandet.

84.  Europaparlamentet vill att hotspot-platserna inrättas så snart som möjligt, så att dessa medlemsstater får konkret operativt stöd. Parlamentet ser gärna att de första ankomstländerna, såsom Italien och Grekland, ska få resurser och stöd i både tekniskt och ekonomiskt hänseende, så att man underlättar snabba och effektiva registreringar och hänvisningar till de behöriga myndigheterna av alla migranter som ankommer till unionen, varvid full respekt ska visa för deras grundläggande rättigheter. Ett snabbt och effektivt stöd från EU till medlemsstaterna och godtagande av detta stöd är viktigt för det ömsesidiga förtroendet.

85.  Europaparlamentet är medvetet om att ett av huvudsyftena med dessa hotspots är att göra det möjligt för EU att snabbt bevilja skydd och ge humanitärt bistånd åt behövande. Parlamentet betonar att stor omsorg måste iakttas för att se till att kategoriseringen av migranter på dessa platser genomförs med full respekt för samtliga migranters rättigheter. Parlamentet medger dock att en korrekt identifiering av personer som ansöker om internationellt skydd på platsen för första ankomst till unionen bör bidra till att underlätta det övergripande funktionssättet för ett reformerat gemensamt europeiskt asylsystem.

Om straffrätt med anknytning till migration

86.  Europaparlamentet noterar att kommissionen i sin handlingsplan mot smuggling uppger att den överväger en översyn av rådets direktiv 2004/81/EG om uppehållstillstånd till tredjelandsmedborgare som har fallit offer för människohandel eller som har fått hjälp till olaglig invandring och vilka samarbetar med de behöriga myndigheterna.

87.  Europaparlamentet anser att en sådan översyn är nödvändig och att man bör överväga att införa ett system som gör att offer för människohandel och människosmuggling kan träda fram och bidra till att en människohandlare eller människosmugglare verkligen åtalas, utan fruktan för att själva bli åtalade.

88.  Europaparlamentet konstaterar att kommissionen överväger en översyn av rådets direktiv 2002/90/EG om definition av hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse. Parlamentet anser att den som tillhandahåller människor i nöd olika former av humanitärt stöd inte bör kriminaliseras och att unionsrätten bör avspegla denna princip.

89.  Europaparlamentet understryker att ett annat avgörande steg för att upplösa kriminella nätverk som sysslar med människosmuggling och människohandel är att prioritera ekonomiska utredningar, eftersom det är väsentligt att spåra och beslagta de kriminella nätverkens vinster om de ska kunna försvagas och så småningom upplösas. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang medlemsstaterna att snabbt och effektivt genomföra det fjärde direktivet mot penningtvätt.

90.  För att brottsutredningar ska genomföras på ett effektivt sätt är det enligt Europaparlamentet mycket viktigt med fortbildning av rättstillämpare, så att dessa fullt ut förstår de fenomen de försöker bekämpa och vet hur man känner igen dem på ett tidigt stadium.

Om samarbete med tredjeländer

91.  Europaparlamentet påpekar att pelaren om asyl och internationellt skydd inom den övergripande strategin för migration och rörlighet bör vidareutvecklas, under större medverkan av tredjeländer. Parlamentet konstaterar att de nuvarande åtgärderna på detta område, inom de regionala skyddsprogrammen och de regionala utvecklings- och skyddsprogrammen, inriktas på kapacitetsuppbyggnad för att bekämpa nätverk för människosmuggling och människohandel i tredjeländer som utgör ursprungs- och transitländer. Parlamentet konstaterar samtidigt att vidarebosättningsdelen i dessa program är fortsatt svag. Parlamentet anser att insatserna för kapacitetsuppbyggnad och vidarebosättningsverksamheten bör intensifieras och utföras i samarbete med tredjeländer som tagit emot många flyktingar.

92.  Europaparlamentet erkänner att det grundläggande verktyget för att fastställa målen för unionens externa politik om migration, asyl och gränser är den övergripande strategin för migration och rörlighet. Det finns olika verktyg under detta paraply, bland annat regionala dialoger, bilaterala dialoger, partnerskap för rörlighet, gemensamma agendor för migration och rörlighet, återtagandeavtal, avtal om viseringslättnader, avtal om undantag från viseringskravet, regionala skyddsprogram samt regionala utvecklings- och skyddsprogram.

93.  Europaparlamentet förstår att den yttre dimensionen bör inriktas på samarbete med tredjeländer för att ta itu med de bakomliggande orsakerna till irreguljära migrationsströmmar till Europa och hantera dessa. Partnerskap och samarbete med viktiga ursprungs-, transit- och destinationsländer bör även fortsättningsvis stå i fokus, till exempel inom ramen för Khartoum- och Rabatprocesserna, dialogen om migration och rörlighet mellan EU och Afrika, Budapestprocessen samt Pragprocessen.

94.  Europaparlamentet påpekar att EU och dess medlemsstater måste vara selektiva när de stöder tredjeländers brottsbekämpande myndigheter och beakta uppgifter om kränkningar av migranters mänskliga rättigheter av dessa myndigheter.

95.  Europaparlamentet rekommenderar att man vid samarbete med tredjeländer bedömer dessa länders asylsystem, deras stöd till flyktingar och deras förmåga och vilja att bekämpa människohandel och människosmuggling in i och genom dessa länder.

96.  Europaparlamentet uppmanar EU att hjälpa tredjeländer att bygga upp sina asylsystem och integrationsstrategier för att ge tredjelandsmedborgare som är i behov av internationellt skydd möjlighet att söka skydd där. Parlamentet anser att EU måste anta en strategi för samarbete med tredjeländer som alla parter vinner på, dvs. en strategi som gynnar unionen, det berörda tredjelandet samt flyktingarna och migranterna i detta tredjeland.

97.  Europaparlamentet påminner om att unionen har intensifierat sitt externa samarbete med tredjeländer på migrations- och asylområdet för att reagera på den pågående flyktingkrisen på ett lämpligt sätt, och har inlett nya samarbetsinitiativ, såsom den gemensamma handlingsplanen mellan EU och Turkiet. I detta avseende betonar parlamentet att alla parter måste uppfylla sina åtaganden enligt den gemensamma handlingsplanen, bland annat att ta itu med de bakomliggande orsakerna till den massiva tillströmningen av syrier och fördjupa samarbetet till stöd för syrier som omfattas av tillfälligt skydd och deras värdsamhällen i Turkiet, och Turkiet måste uppfylla sitt åtagande att förhindra irreguljära migrationsströmmar från sitt territorium till EU.

Om informationskampanjer

98.  Europaparlamentet påpekar att många av de smugglade personerna till viss del är medvetna om de risker de kommer att utsättas för under en potentiellt livsfarlig resa till Europa men ändå väljer att påbörja resan, eftersom de bedömer att dessa risker är lägre än de som de skulle utsättas för om de inte gav sig av.

99.  Det är positivt att handlingsplanen mot smuggling kopplar lanseringen av nya informationskampanjer till bedömningen av befintliga kampanjer. Europaparlamentet rekommenderar att sådana kampanjer innehåller information om vilka kriterier som ska användas för att fastställa skyddsstatus i EU, eftersom sådan information kan förmå vissa migranter – som riskerar att ge sig ut på en riskfylld resa bara för att skickas tillbaka om de inte beviljas skydd – att inte företa resan.

Om att ta itu med de bakomliggande orsakerna

100.  Europaparlamentet bekräftar att EU måste anta en långsiktig strategi för att hjälpa till att motverka pådrivande faktorer (pushfaktorer) i tredjeländer (konflikter, förföljelse, etnisk rensning, allmänt våld eller andra faktorer såsom extrem fattigdom, klimatförändringar eller naturkatastrofer) som driver människor i armarna på nätverk för människosmuggling, som de ser som sin enda chans att nå unionen.

101.  Europaparlamentet påminner om att FN:s särskilda rapportör om migranters mänskliga rättigheter också har uppmanat EU att öppna vägar för reguljär migration, så att migranterna har möjlighet att använda formella inrese- och utresesystem i stället för att behöva anlita nätverk för människosmuggling.

102.  Europaparlamentet betonar att den senaste ökningen av antalet flyktingar som kommer till EU har visat att enbart förebyggande åtgärder inte i sig är tillräckliga för att hantera den pågående migrationen.

103.  På lång sikt krävs större insatser för att lösa de geopolitiska problem som påverkar migrationens bakomliggande orsaker, eftersom krig, fattigdom, korruption, svält och brist på möjligheter gör att människor fortfarande kommer att känna sig tvungna att fly till Europa, såvida EU inte undersöker hur man kan bidra till att återuppbygga dessa länder. Europaparlamentet påpekar att detta innebär att kommissionen och medlemsstaterna måste bidra med pengar till kapacitetsuppbyggnaden i tredjeländer, till exempel genom att underlätta investeringar och utbildning, stärka asylsystemen och se till att de efterlevs, hjälpa till att förvalta gränser bättre samt stärka ländernas rättsliga och juridiska system.

Om finansiering till tredjeländer

104.  Europaparlamentet konstaterar att det viktigaste finansieringsinstrumentet för finansiering till tredjeländer är finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete, som omfattar EU:s enda övergripande tematiska finansiering för migration inom ramen för programmet Globala kollektiva nyttigheter och utmaningar, som leds av generaldirektoratet för internationellt samarbete och utveckling (GD DEVCO). Precis som när det gäller medel som anslås direkt till medlemsstaterna deltar andra generaldirektorat inom kommissionen och andra unionsorgan i förvaltningen av finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete, så att EU-stöd till grannländer tillhandahålls av generaldirektoratet för grannskapspolitik och utvidgningsförhandlingar genom instrumentet för stöd inför anslutningen; humanitärt bistånd tillhandahålls av generaldirektoratet för humanitärt bistånd och civilskydd (Echo); Europeiska utrikestjänsten förvaltar instrumentet som bidrar till stabilitet och fred. Eftersom de två fonder som förvaltas av generaldirektoratet för migration och inrikes frågor (HOME) – Amif och Fonden för inre säkerhet – även föreskriver en extern dimension, skapar detta en ny aktör på arenan för extern finansiering.

105.  Europaparlamentet välkomnar den nyligen inrättade förvaltningsfonden för nödåtgärder i Afrika och de 1,8 miljarder euro som utlovats till fonden, vilket har tillfört ytterligare ett verktyg för finansiering till tredjeländer. Medlemsstaterna uppmanas att fortsätta att bidra till fonden.

106.  Europaparlamentet rekommenderar, i linje med den övergripande strategin för migration och rörlighet, att de fyra tematiska pelare som behandlar i) laglig migration och rörlighet, ii) irreguljär migration och människohandel, iii) internationellt skydd samt iv) migrationens effekter på utvecklingen bör väga lika tungt i unionens externa politik och finansiering.

Om öppenhet i finansieringen

107.  Europaparlamentet konstaterar att EU:s migrationspolitik genomförs genom olika politiska instrument, vart och ett med sina egna mål som inte nödvändigtvis är sammanlänkade, och att det inte finns tillräcklig samordning av finansieringen mellan de olika deltagande aktörerna. Parlamentet påpekar att fragmenteringen av budgetposter och ansvarsområden skapar en förvaltningsstruktur som kan göra det svårt att ge en samlad överblick över hur de olika tillgängliga medlen fördelas och används i slutänden. Parlamentet påpekar vidare att denna fragmentering gör det svårare att kvantifiera hur mycket EU sammantaget lägger ut på migrationspolitiken.

108.  Europaparlamentet anser att en sådan samlad överblick över EU-finansiering med anknytning till migration, både inom och utanför unionen, måste finnas, eftersom en brist på en sådan överblick är ett uppenbart hinder för öppenhet och en sund politik. Parlamentet konstaterar i detta sammanhang att ett möjligt alternativ skulle kunna vara en webbplats med en databas över alla EU-finansierade projekt med anknytning till migrationspolitiken. Parlamentet understryker att behovet av öppenhet även omfattar budgetposter, i syfte att säkerställa tillräckliga anslag för samtliga mål i EU:s migrationspolitik.

109.  Europaparlamentet påminner om att de positiva effekterna av EU:s migrationsfond är baserade på processer på nationell nivå och EU-nivå som kan säkerställa insyn och effektiv övervakning samt möjligheter att utkräva ansvar. Parlamentet anser att man bör fundera över hur man kan göra övervakningen och utvärderingen till löpande processer och inte bara efterföljande processer, och att revisionsrättens roll bör stärkas i detta avseende. Parlamentet konstaterar att jämförbara kvalitativa och kvantitativa indikatorer bör införas för att mäta EU-finansieringens inverkan och bidra till en bedömning av huruvida de medlen har fyllt sitt syfte.

Om ytterligare finansiering till migration

110.  Europaparlamentet välkomnar den ytterligare finansiering som gjorts tillgänglig i unionens budget för 2016 i syfte att börja hantera den pågående migrationen. Parlamentet påpekar att den största delen av denna nya finansiering utgör finansiering inom den fleråriga budgetramen 2014–2020 som har tidigarelagts, vilket innebär att EU nu använder medel som var avsedda för framtiden.

111.  Europaparlamentet instämmer i att de senaste budgetförslagen och de ytterligare medel som avsatts i unionens budget för 2016, inbegripet användningen av flexibilitetsmekanismen, bör välkomnas, men att den medellångsiktiga och långsiktiga finansieringen fortfarande är ett problem. Det är bekymmersamt att ökningen av de föreslagna beloppen för budgetposter inom Amif för 2016 inte har åtföljts av en föreslagen översyn av de samlade resurserna i fonden för finansieringsperioden 2014–2020. Som det ser ut nu kommer därför medlen i Amif att ha tagit slut långt före 2020.

112.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att till fullo utnyttja de möjligheter som erbjuds av medel som inte är direkt kopplade till migrationspolitiken, men som kan användas för att finansiera åtgärder på området (exempelvis integrationsåtgärder), till exempel de som är tillgängliga inom Europeiska socialfonden, Fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt, Horisont 2020, Europeiska regionala utvecklingsfonden och programmet Rättigheter och medborgarskap.

113.  Europaparlamentet rekommenderar, inom ramen för den översyn av den fleråriga budgetramen som planeras till slutet av 2016, att betydande extra resurser skjuts till i unionens budget under rubrik 3, Medborgarskap, frihet, säkerhet och rättvisa, så att tillräckliga medel görs tillgängliga på grundval av migrationstrender och de ekonomiska krav på EU:s och medlemsstaternas asyl-, migrations- och integrationspolitik som dessa medför.

Om det civila samhällets medverkan

114.  Europaparlamentet påpekar att det är en stor utmaning för icke-statliga organisationer att säkra finansieringen av driften, eftersom de flesta medel är projektrelaterade. Initiativ från frivilligorganisationer och det civila samhället för att ge bistånd till migranter bör främjas och där så är lämpligt finansieras av kommissionen och medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att, där så är lämpligt och möjligt, finansiera projekt som drivs av organisationer i det civila samhället som arbetar med migrations-, integrations- och asylfrågor.

115.  Europaparlamentet upprepar att det civila samhällets delaktighet i utformningen av EU-åtgärder och nationella program måste garanteras, i enlighet med partnerskapsprincipen så som denna fastställs i Amif. Parlamentet föreslår att man på EU-nivå överväger regelbundna samråd mellan kommissionen och relevanta organisationer i det civila samhället som arbetar med frågor som rör migration, asyl och integration.

Om befolkningsutvecklingen

116.  Europaparlamentet konstaterar att den arbetsföra befolkningen (15–64 år) i EU enligt en studie av OECD och kommissionen från 2014 kommer att minska med 7,5 miljoner mellan 2013 och 2020, och att minskningen blir än mer påtaglig om nettomigrationen undantas från dessa prognoser, eftersom det då skulle innebära en minskning av den arbetsföra befolkningen med 11,7 miljoner.

117.  Europaparlamentet påpekar emellertid att ungdomsarbetslösheten i november 2015 för alla medlemsstater uppgick till 20 procent.

118.  Europaparlamentet konstaterar vidare att andelen personer i åldern 65 år eller äldre i förhållande till åldersgruppen 15–64 år enligt Eurostats senaste prognoser kommer att öka från 27,5 procent i början av 2013 till nästan 50 procent år 2050. Detta skulle innebära en ändring från det nuvarande förhållandet med fyra personer i arbetsför ålder för varje person som är 65 år eller äldre till endast två personer i arbetsför ålder för alla som är 65 år eller äldre.

Om laglig arbetskraftsmigration

119.  Europaparlamentet fastslår att den rättsliga grunden för hantering av den lagliga invandringen på unionsnivå anges i artikel 79 i EUF-fördraget.

120.  Europaparlamentet konstaterar att det i artikel 79.5 uttryckligen slås fast att medlemsstaterna behåller rätten att bestämma hur många tredjelandsmedborgare som får beviljas inresa från ett tredjeland till deras territorium för att där söka sysselsättning.

121.  Europaparlamentet påpekar att det i Europa 2020-strategin fastställdes ett behov av en övergripande politik för arbetskraftsmigration och bättre integration av migranter i syfte att uppnå unionens mål om smart och hållbar tillväxt för alla.

122.  Europaparlamentet konstaterar att EU:s befintliga rättsliga ramar för tredjelandsmedborgares tillträde till arbetsmarknaden i unionen är ganska splittrade, eftersom de är inriktade på särskilda kategorier av arbetstagare i stället för migrerande arbetstagare i allmänhet.

123.  Europaparlamentet anser att EU på längre sikt kommer att behöva fastställa mer allmänna regler för inresa och vistelse för de tredjelandsmedborgare som söker anställning i EU, i syfte att fylla de luckor som identifierats på unionens arbetsmarknad.

Om behovet av bättre data

124.  Europaparlamentet efterlyser en övergripande syn på arbetsmarknaden i EU som en nödvändig förutsättning för utvecklingen av arbetsmarknadspolitiken. Parlamentet påpekar att det är nödvändigt att utarbeta verktyg för att kartlägga och förutse nuvarande och framtida arbetsmarknadsbehov i unionen på ett bättre sätt. Parlamentet föreslår i detta avseende att befintliga verktyg – såsom de som utarbetats av Europeiska centrumet för utveckling av yrkesutbildning (Cedefop) eller OECD – skulle kunna förbättras och rentav slås ihop med internationell statistik om den potentiella tillgången på arbetskraft från tredjeländer i syfte att ge en exaktare bild av situationen.

125.  Europaparlamentet anser att bättre data och förbättrade verktyg för att analysera sådana data bara kan hjälpa beslutsfattare att bestämma den framtida politiken för arbetskraftsmigration och att EU och medlemsstaterna bör identifiera luckor på sina arbetsmarknader, vilket skulle hjälpa dem att tillsätta lediga tjänster som annars skulle förbli vakanta.

Om arbetskraftsexploatering

126.  Europaparlamentet konstaterar att arbetskraftsexploatering kan ske till följd av människohandel och människosmuggling, eller också utan att något av detta förekommit, och resultera i straffrihet för dem som exploaterar irreguljära migranter i de medlemsstater där detta inte är straffbart i sig.

127.  Europaparlamentet beklagar djupt att den låga risken att bli upptäckt och/eller åtalad som arbetsgivare som utnyttjar irreguljära migranter som arbetskraft har konstaterats vara en viktig faktor i arbetskraftsexploatering, särskilt i de sektorer som är mest utsatta (jordbruk, bygg och anläggning, hotell och restaurang, hushållsarbete och omsorg). Parlamentet rekommenderar att man för att ta itu med denna straffrihet för det första ser till att alla fall av grov exploatering av arbetskraft straffbeläggs och på lämpligt sätt bestraffas i enlighet med nationell rätt, och för det andra utökar yrkesinspektionerna i utsatta sektorer.

128.  Europaparlamentet noterar att många medlemsstater i nuläget straffbelägger arbetskraftsexploatering endast om den sker som en form av människohandel, vilket skapar en stor lucka i samtliga fall där exploatörerna av arbetskraften inte varit inblandade i människohandeln eller deras inblandning inte kan styrkas.

129.  Europaparlamentet upprepar att de särskilda förfarandena för att säkerställa förenklade klagomålsförfaranden som föreskrivs i direktiv 2009/52/EG om minimistandarder för sanktioner och åtgärder mot arbetsgivare för tredjelandsmedborgare som vistas olagligt (direktivet om sanktioner mot arbetsgivare) bör genomföras till fullo och tillämpas korrekt i praktiken. Parlamentet anser att ett ökat skydd är nödvändigt för personer som fallit offer för människohandel och personer som smugglas in i EU och samarbetar och underlättar åtal av människohandlare och/eller människosmugglare. Dessutom föreslår parlamentet att stöd ges till inrättandet av en europeisk företagssammanslutning mot människohandel (som nämns i 2014 års strategi mot människohandel) med syftet att utveckla leveranskedjor som inte inbegriper människohandel.

130.  Europaparlamentet anser att alla ansträngningar för att utrota arbetskraftsexploatering måste följa det dubbla tillvägagångssättet att effektivt åtala arbetsgivare som exploaterar sina anställda samtidigt som man skyddar offren för denna exploatering.

Om översyn av blåkortet

131.  Europaparlamentet påminner om att kommissionen i migrationsagendan flaggade för sin avsikt att se över direktivet om villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för högkvalificerad anställning (blåkortsdirektivet) och då särskilt titta på frågorna om tillämpningsområdet (som eventuellt skulle omfatta entreprenörer som är villiga att investera i Europa) och bättre regler för rörlighet inom EU.

132.  Europaparlamentet upprepar att kommissionens genomföranderapport om det nuvarande blåkortsdirektivet understryker dess brister, bland annat den mycket begränsade harmoniseringen till följd av medlemsstaternas omfattande handlingsfrihet i genomförandet, särskilt deras rätt att behålla parallella nationella system.

133.  Europaparlamentet anser vidare att det är uppenbart att direktivet bör fokusera inte bara på de högkvalificerade, utan också på specifika yrken som kräver höga kvalifikationer och där det finns en bevisad brist på arbetskraft. Parlamentet anser dessutom att översynen av blåkortet bör vara både ambitiös och målinriktad och syfta till att undanröja inkonsekvenser i det nuvarande direktivet, särskilt när det gäller parallella nationella system. Parlamentet rekommenderar att man överväger att se över tillämpningsområdet så att detta omfattar tredjelandsmedborgare som kan hjälpa till att fylla de identifierade luckorna på EU:s arbetsmarknader.

134.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen, medlemsstaternas parlament och regeringar samt Easo, Frontex, Europol, Eurojust, Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter, eu-LISA, Europarådet, Regionkommittén och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén.

16.11.2015

YTTRANDE från utskottet för utrikesfrågor

till utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor

över situationen i Medelhavet och behovet av ett helhetsgrepp på migration i EU

(2015/2095(INI))

Föredragande av yttrande: Demetris Papadakis

FÖRSLAG

Utskottet för utrikesfrågor uppmanar utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet uttrycker oro över den senaste tidens händelser vid EU:s yttre gränser, som är resultatet av en flyktingkris utan tidigare motstycke och som har avslöjat bristerna i det nuvarande systemet för mottagande av flyktingar och migranter, och påpekar vikten av en större harmonisering av migrations- och asylpolitiken på EU-nivå och internationell nivå.

2.  Europaparlamentet framhåller behovet av ett helhetsgrepp på migration i EU som säkerställer samstämdhet mellan unionens interna och externa politik, omfattar alla migrationsvägar och grundas på solidaritet, fullständig respekt för de mänskliga rättigheterna, efterlevnad av internationell rätt och de värden som EU bygger på.

3.  Europaparlamentet anser att en sådan övergripande EU-strategi bör vara ett nyckelinslag i EU:s nya globala strategi för utrikes- och säkerhetspolitiken för att aktivt bidra till stabiliseringen av EU:s närområde och förhindra liknande humanitära kriser i framtiden.

4.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att stoppa byggandet av murar vid EU:s yttre gränser och att upphöra med att hindra flyktingar och migranter från att nå EU:s territorium.

5.  Europaparlamentet uttrycker oro över den ökande trenden med olagliga avvisningar på plats och avvisar dessa metoder, som strider mot de mänskliga rättigheterna och rättsstatliga principer. Parlamentet uttrycker djup oro över ödet för tredjelandsmedborgare och statslösa personer som återtas inom ramen för EU:s återtagandeavtal, inbegripet fallen av frihetsberövande på obestämd tid, rättsligt limbo eller avvisning till ursprungsländer.

6.  Europaparlamentet betonar att den fortsatta instabiliteten och konflikterna i EU:s närområde har en allvarlig inverkan på antalet migranter, flyktingar och fördrivna personer. Det långsiktiga, reella och verkningsfulla svaret på den humanitära krisen i Medelhavsområdet är att man tar itu med de bakomliggande orsakerna, särskilt instabilitet, krig, terrorism, otrygghet och brott mot de mänskliga rättigheterna, liksom fattigdom, orättvisor, förföljelser, korruption, klimatförändringar och naturkatastrofer. EU behöver snarast möjligt inleda samordnade diplomatiska insatser tillsammans med internationella partner och viktiga regionala stormakter och organisationer, såsom Afrikanska unionen och Arabförbundet, i syfte att hantera de utmaningar som svaga stater står inför och fokusera på konfliktförebyggande.

7.  Europaparlamentet är övertygat om att den rådande migrant- och flyktingkrisen är kopplad till konflikten i Syrien och andra delar av Mellanöstern samt instabiliteten i den större Mellanöstern- och Nordafrikaregionen, som EU måste göra sitt yttersta för att få ett slut på. Parlamentet efterlyser ett korrekt genomförande av EU:s strategi för att bekämpa Daish. EU och dess medlemsstater uppmanas att i förväg stödja en FN-ledd insats för att lösa konflikten i Syrien och att avsevärt trappa upp sina diplomatiska ansträngningar för att lösa de pågående konflikterna i EU:s närområde och i Mellanöstern i samarbete med alla aktörer i regionen, tillsammans med och till stöd för FN.

8.  Europaparlamentet välkomnar antagandet av handlingsplanen från toppmötet i Valletta, vilken bör fungera som en plattform för en bred EU–Afrika-strategi som vägleds av principerna om solidaritet, partnerskap och delat ansvar för att bemöta de mänskliga, sociala och politiska utmaningarna med migrationsflödena mellan Afrika och EU. De resultat som uppnåddes vid toppmötet i Valletta måste genomföras och följas upp till fullo. Det är viktigt att EU engagerar sig för Afrika genom utvecklingssamarbete för att ta itu med de bakomliggande orsakerna till irreguljär migration och tvångsförflyttningar. Större ansträngningar bör göras för att främja möjligheter till laglig migration och rörlighet.

9.  Västra Balkan, som är en transitväg för flyktingar och migranter som är på väg till medlemsstater i EU, utsätts för ett hårt och ökande tryck med allvarliga humanitära konsekvenser, och behöver därför stöd. Europaparlamentet välkomnar förslaget i rådets slutsatser av den 12 oktober 2015 (12880/15) om att utöka räckvidden för EU:s regionala förvaltningsfond för insatser med anledning av krisen i Syrien (”Madad-fonden) till västra Balkan. Parlamentet stöder förklaringen från högnivåkonferensen om rutten genom östra Medelhavet och västra Balkan den 8 oktober 2015 i Luxemburg och vill att den genomförs och följs upp snabbt.

10  Europaparlamentet påminner om att Syriens grannländer enligt UNHCR:s uppskattningar har tagit emot omkring 4 miljoner syriska flyktingar. Stora flyktingströmmar går till Turkiet, Libanon och Jordanien, och parlamentet framhåller att det behövt ett verkningsfullt EU-stöd och ett nära samarbete med dessa länder för att hantera den humanitära krisen och skapa bättre förutsättningar för flyktingar. Parlamentet påpekar att ett aktivt engagemang från Gulfstaterna som visar på solidaritet skulle ha en positiv inverkan. Samtidigt betonar parlamentet vikten av att bistå de länder som befinner sig i främsta linjen, såsom Grekland, Italien och Malta, med nya eller förstärkta mekanismer för att hantera humanitära kriser av denna omfattning.11.  Europaparlamentet anser att kandidatländer, närmare bestämt f.d. jugoslaviska republiken Makedonien och Serbien, bör få fullt stöd från EU för att hantera tillströmningen av migranter och flyktingar. Parlamentet varnar dock för de negativa konsekvenser som deras åtgärder kan få för deras framsteg i riktning mot EU-integration, och påminner ländernas regeringar om deras internationella skyldigheter på människorättsområdet.

12.  Europaparlamentet begär att vice ordföranden/den höga representanten och utrikestjänsten får nödvändiga verktyg och mandat för att sätta in de politiska och diplomatiska åtgärder som behövs i regionen inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, i samordning med medlemsstaterna.

13.  Europaparlamentet förespråkar ett bredare och intensifierat EU-samarbete med tredjeländer som utgör ursprungs- och transitländer, med full respekt för migranternas rättigheter, genom bilaterala avtal, partnerskap för rörlighet och avtal om tekniskt samarbete, för vilka övervakningsmekanismer som involverar det lokala civila samhällets organisationer måste garanteras, i syfte att

  –  utveckla en framåtblickande strategi för migrationskrisen i Medelhavsområdet, genom att man anpassar sig till och skiljer mellan de olika orsakerna till dessa migrationsflöden,

  –  bekämpa nätverk för människosmuggling och människohandel,

  –  säkra kapacitetsuppbyggnad på områdena asylsystem och gränskontroll,

  –  ge skydd åt människor i nöd, i samarbete med UNHCR och specialiserade icke-statliga organisationer,

  –  stärka den övergripande strategin för migration och rörlighet,

  –  inrätta humanitära korridorer,

  –  fastställa ramar för säker och laglig migration och lätta på befintliga restriktioner för familjeåterförening,

  –  bevilja visum av humanitära skäl,

  –  verkställa en human och verkningsfull återvändandepolitik för irreguljära migranter.

14.  Europaparlamentet efterlyser partnerskap för rörlighet och avtal för cirkulär migration i syfte att underlätta tredjelandsmedborgares rörelser mellan sina länder och EU och upprätthålla den socioekonomiska utvecklingen hos båda parter.

15.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att vidta konkreta åtgärder på FN-nivå för att via säkerhetsrådet ge EU mandat att vidta åtgärder i hamnar för att bekämpa infrastruktur tillhörande grupper som organiserar människohandel.

16.  Europaparlamentet noterar kommissionens förslag om ”säkra och osäkra” tredjeländer. Parlamentet uppmanar de viktigaste ursprungs- och transitländerna för irreguljär migration till EU att fullständigt och faktiskt genomföra de befintliga bilaterala återtagandeavtalen så snart som möjligt. När återtagandeavtal ingås eller tillämpas måste det garanteras att avtalen överensstämmer med relevant internationell rätt och att tredjeländerna iakttar sina skyldigheter i fråga om mänskliga rättigheter. Parlamentet framhåller vidare behovet att förbättra det gränsöverskridande samarbetet med angränsande medlemsstater i detta avseende, bland annat genom ett utökat operativt och tekniskt samarbete med stödkontoret och Frontex.

17.  Samtidigt anser Europaparlamentet att EU bör fastställa ett bindande program för vidarebosättning av flyktingar, i nära samarbete med UNHCR, med kvoter och ett permanent, obligatoriskt men flexibelt system för omplacering inom EU som utlöses automatiskt, på grundval av objektiva kriterier och med hänsyn till situationen och mottagningsvillkoren i inresemedlemsstaterna samt flyktingarnas behov och, i möjligaste mån, deras önskemål.

18.  Europaparlamentet välkomnar de ökade medlen till operationerna Triton och Poseidon. Parlamentet noterar lanserandet av operationen Eunavfor MED Sophia mot människosmugglare och människohandlare i Medelhavet och stöder förstärkningen av förvaltningen av EU:s yttre gränser. Operationen går nu in i sin andra fas i enlighet med internationell rätt, och parlamentet betonar att samarbete med tredjeländer är nödvändigt för att på ett verkningsfullt sätt ta itu med de organiserade kriminella nätverken av människosmugglare. Parlamentet insisterar dock på att det behövs bredare, uthålliga, samordnade och effektiva sök- och räddningsmekanismer i Medelhavet för att rädda liv, i synnerhet genom inrättandet av en europeisk kustbevakning, och en EU-politik för asyl, subsidiärt skydd och tillfälligt skydd som till fullo uppfyller de bindande skyldigheterna enligt Genèvekonventionen, FN:s konvention om barnets rättigheter och den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna samt respekterar principen om ”non-refoulement”.

19.  Europaparlamentet påpekar att migranter och flyktingar, särskilt ensamkommande barn, är mycket sårbara och därmed riskerar att falla offer för människohandel. Flyktingar och migranter som är kvinnor och barn och som fallit offer för människohandel behöver särskild omsorg och medicinskt och psykologiskt stöd, och det behövs lämpligt skydd för barnen. EU och medlemsstaterna uppmanas att integrera ett barn- och jämställdhetsperspektiv i sin invandrings-, integrations- och asylpolitik , och parlamentet insisterar på behovet av en EU-strategi för migration och gränsförvaltning som respekterar rättigheterna för sårbara personer och den grundläggande principen om barnets bästa.

20.  Europaparlamentet anser att samarbete och utvecklingsbistånd, i enlighet med principerna om en konsekvent politik för utveckling, spelar en avgörande roll för att ta itu med de bakomliggande orsakerna till migration. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se över sitt utvecklingsbistånd i linje med åtagandet om 0,7 procent av BNI, i syfte att uppnå målen för hållbar utveckling. Det är positivt att en av målsättningarna för toppmötet i Valletta är bättre målinriktning på utvecklings- och samarbetsbiståndet i Afrika. EU måste fortsätta sitt stöd, på lång sikt och på det praktiska planet, till internationella insatser för fattigdomsminskning och utrotande av korruption, liksom till fredsbyggande, främjande av demokrati och samhällsstyrning, mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, jämställdhet, sysselsättning och utbildning, regional, politisk och ekonomisk stabilitet samt säkerhet och välstånd.

21.  Europaparlamentet anser att migrant- och flyktingkrisen i Medelhavsområdet kan lösas endast genom fast politisk vilja, internationellt samarbete och samordning mellan EU:s institutioner och medlemsstater, och menar att EU skulle kunna ta initiativet att sammankalla en internationell konferens under FN:s överinseende för att ta itu med krisen på det humanitära planet.

22.  Europaparlamentet anser att de regionala skyddsprogrammen, som syftar till att öka tredjeländers kapacitet i de regioner som många flyktingar har sitt ursprung i eller passerar, kan stärkas betydligt genom att de blir en del av de politiska dialogerna mellan EU och tredjeländer och därmed får större tyngd och väcker större engagemang.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta de lagstiftningsåtgärder och administrativa åtgärder som krävs för att möjliggöra utfärdandet av nödvisum samt underlätta tillhandahållandet av tillfälligt skydd för människorättsförsvarare som befinner sig i fara i Medelhavsområdet. Medlemsstaterna uppmanas med eftertryck att ägna särskild uppmärksamhet åt fall som rör ansökningar om politisk asyl för att förhindra att ett återvändande leder till en kränkning av de mänskliga rättigheterna.

24.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av EU:s förvaltningsfond för nödåtgärder i Afrika inriktade på stabilitet och insatser mot de bakomliggande orsakerna till irreguljär migration och fördrivna personer, en fond som syftar till att främja stabilitet och bidra till en bättre migrationshantering i de afrikanska länder och regioner som påverkas mest av migrationen. Det behövs dock garantier för var pengarna ska komma ifrån och för vilka åtgärder de ska användas. Medlemsstaterna uppmanas att bevisa sitt starka engagemang genom att bidra och leva upp till de 1,8 miljarder euro som föreslagits. Parlamentet understryker behovet att frigöra ytterligare medel för att förverkliga den afrikanska kontinentens outnyttjade potential, som genom handel och investeringar kommer att bidra till hållbar utveckling och fattigdomsminskning.

25.  Europaparlamentet påpekar att ytterligare medel från EU:s budget, särskilt humanitärt bistånd, kommer att krävas för att hantera migrant- och flyktingkrisen i Medelhavsområdet. Parlamentet efterlyser ett inrättande av informationscentrum om migration i tredjeländer och noterar att europeiska sambandsmän för invandring snabbt sänts ut till EU-delegationer i nyckelländer utanför EU för att samla information om migrationsflöden, säkerställa samordning med nationella sambandsmän och samarbeta direkt med de lokala myndigheterna, så att system för tidig varning kan aktiveras på EU-nivå och man kan reagera på nya migrationskriser i tid.

26.  Europaparlamentet uppmuntrar vice ordföranden/den höga representanten och utrikestjänsten att fortsätta att stödja processen för ratificering av FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet, tilläggsprotokollet om förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med människor, särskilt kvinnor och barn, tilläggsprotokollet mot människosmuggling land-, luft- och sjövägen samt protokollet mot olaglig tillverkning av och handel med skjutvapen, delar av och komponenter till dessa samt ammunition.

27.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över den tilltagande kriminaliseringen i samband med den aktuella migrationsfrågan på bekostnad av de berörda människornas mänskliga rättigheter, liksom över misshandeln och det godtyckliga frihetsberövandet av flyktingar i tredjeländer. EU uppmanas att ta upp denna fråga, bland annat inom ramen för sina människorättsdialoger och i underutskott för rättvisa, frihet och säkerhet, och att utveckla skyddskapacitet i tredjeländer som utgör transitländer.

28.  Europaparlamentet begär att kommissionen och utrikestjänsten deltar aktivt i debatten om såväl begreppet ”klimatflykting” som en eventuell juridisk definition av det i folkrätten eller i något rättsligt bindande internationellt avtal.

29.  Europaparlamentet framhåller statslöshet som en avsevärd utmaning på människorättsområdet. Kommissionen och utrikestjänsten uppmanas att bekämpa statslöshet inom ramen för alla yttre åtgärder från EU:s sida, särskilt genom att ta itu med diskriminering i medborgarskapslagar på grund av kön, religion eller minoritetsstatus, främja barns rätt till medborgarskap och stödja den kampanj som FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) inlett för att utrota förekomsten av statslöshet senast 2024.

30.  Europaparlamentet begär att kommissionen samråder med parlamentet innan eventuella avtal ingås mellan Frontex och ett tredjeland. Parlamentet insisterar på att sådana avtal måste innefatta tillräckliga säkerhetsåtgärder för att garantera fullständig efterlevnad av människorättsnormer, bland annat i fråga om återvändande, gemensam patrullering, sök- och räddningsinsatser samt ingripanden.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande

16.11.2015

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

49

6

6

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Lars Adaktusson, Michèle Alliot-Marie, Francisco Assis, James Carver, Javier Couso Permuy, Andi Cristea, Arnaud Danjean, Mark Demesmaeker, Georgios Epitideios, Knut Fleckenstein, Eugen Freund, Sandra Kalniete, Manolis Kefalogiannis, Afzal Khan, Janusz Korwin-Mikke, Eduard Kukan, Ilhan Kyuchyuk, Barbara Lochbihler, Sabine Lösing, Ulrike Lunacek, Andrejs Mamikins, Ramona Nicole Mănescu, Tamás Meszerics, Francisco José Millán Mon, Javier Nart, Pier Antonio Panzeri, Demetris Papadakis, Vincent Peillon, Tonino Picula, Kati Piri, Andrej Plenković, Cristian Dan Preda, Jozo Radoš, Sofia Sakorafa, Jacek Saryusz-Wolski, Alyn Smith, Jaromír Štětina, Charles Tannock, László Tőkés, Johannes Cornelis van Baalen

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Ignazio Corrao, Luis de Grandes Pascual, Angel Dzhambazki, Tanja Fajon, Mariya Gabriel, Liisa Jaakonsaari, Javi López, Norica Nicolai, Urmas Paet, Miroslav Poche, Soraya Post, Marietje Schaake, Helmut Scholz, Igor Šoltes, Renate Sommer, Traian Ungureanu, Marie-Christine Vergiat

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Beatriz Becerra Basterrechea, Claudiu Ciprian Tănăsescu, Ivan Štefanec, Patricija Šulin

12.11.2015

YTTRANDE från utskottet för utveckling

till utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor

över situationen i Medelhavet och behovet av ett helhetsgrepp på migration i EU

(2015/2095(INI))

Föredragande av yttrande: Beatriz Becerra Basterrechea

FÖRSLAG

Utskottet för utveckling uppmanar utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet anser att långsiktiga och varaktiga lösningar endast kan skapas om den nuvarande migrationssituationen hanteras inom ramen för en europeisk helhetsstrategi, som bör utgöra en del av en heltäckande översyn över migrationspolitiken inom ramen för Agenda 2030. Medlemstaterna måste därför stärka samarbetet när det gäller att hantera migrationsströmmarna. Parlamentet välkomnar initiativet att lansera en ny europeisk migrationsagenda, vilken måste utgå från rättigheter och utarbetas av Europaparlamentet, kommissionen och Europeiska rådet med direkt deltagande av relevanta aktörer i beslutsprocessen och i samråd med det civila samhället, bland annat migrantorganisationer, och med medlemsstaternas solidariska och ansvarsfulla stöd. Parlamentet betonar att denna agenda måste innebära att Dublinförordningen ersätts av ett centraliserat europeiskt asylsystem som tar hänsyn till de asylsökandes och flyktingarnas önskemål så att man kan skapa ett område med säkerhet, frihet och rättvisa, harmonisera asylförfarandena och säkerställa en effektiv kontroll av de gemensamma yttre gränserna. Det behövs ett bindande och permanent omplaceringssystem för asylsökande som har beviljats internationellt skydd.

2.  Europaparlamentet fördömer det faktum att kommissionen väntade fram till dess att det inträffade en aldrig tidigare skådad humanitär kris, som ledde till en stark protest- och solidaritetsreaktion från det civila samhällets sida, innan den omprövade sin misslyckade migrationspolitik med ett helhetsgrepp som omfattar utveckling och samarbete och respekterar principen om en konsekvent utvecklingspolitik.

3.  Europaparlamentet betonar att de hemska levnadsförhållandena för de miljontals människor som lever i flyktingläger, särskilt i Turkiet, Jordanien och Libanon, omedelbart måste förbättras. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att förbättra sitt humanitära bistånd och sina stödmekanismer för de grannländer i konfliktområden där de flesta flyktingarna uppehåller sig. Parlamentet välkomnar kommissionens åtagande att öka sitt ekonomiska stöd till dessa länder och uppmanar medlemsstaterna att hålla sina löften. Parlamentet påminner om att man måste ta itu med migrationens grundläggande orsaker på ett effektivt sätt för att hantera globala orättvisor, kränkningar av mänskliga rättigheter, fattigdom, arbetslöshet, bräckliga stater och klimatförändringar, och i detta sammanhang betonar parlamentet att det är nödvändigt att arbeta för en fredlig lösning på de väpnade konflikterna. Parlamentet noterar toppmötet om migration som ägde rum i Valletta den 11–12 november 2015, som gav möjlighet till ett integrerat tillvägagångssätt för att ta itu med tvångsmigrationens grundläggande orsaker.

4.  Europaparlamentet anser att man i den europeiska migrationspolitiken bör skilja på begreppen flyktingar och ekonomiska migranter. Parlamentet betonar att olika strategier bör vidtas för dessa två kategorier migranter.

5.  Europaparlamentet betonar att de män, kvinnor och barn som drabbas av den nuvarande krisen flyr från förföljelse på grund av religiösa eller politiska skäl, krig, diktatur, förtryck, tortyr, halshuggning osv. och att deras rättigheter som människor inte är förhandlingsbara. Parlamentet konstaterar att majoriteten av dem omfattas av 1951 års Genèvekonvention angående flyktingars rättsliga ställning, vilken har ratificerats av alla 28 medlemsstater. EU uppmanas att införa sanktioner mot länder som kränker dessa rättigheter och därmed bryter mot ett av de grundläggande villkoren för deras EU-medlemskap.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att bjuda in Förenta staterna, som en del av vårt transatlantiska samarbete om utvecklingspolitik, att samarbeta med oss för att hejda migrationsströmmen genom ett intensifierat utvecklingssamarbete i Afrika och Mellanöstern och effektivt stöd för de miljoner människor som lever i flyktingläger.

7.  Europaparlamentet betonar att den komplexa kopplingen mellan utveckling och migration måste integreras på ett bättre sätt så att den EU-politik som försöker hantera migrationen inom EU görs förenlig med den politik som försöker minska fattigdomen i utvecklingsländerna och mildra några av de grundläggande orsakerna till tvångsmigration, exempelvis genom att maximera utvecklingseffekten av penningförsändelser genom att minska kostnaderna för dem. Parlamentet understryker behovet att arbeta effektivt med tredjeländer för att identifiera de orsaker som ligger till grund för dessa migrationsströmmar i stället för att enbart fokusera på de följder de har. Parlamentet påminner om att utvandringar tilltar i takt med den ekonomiska utvecklingen tills länder fått status som högremedelinkomstländer (ungefär 7 000–8 000 US-dollar per capita), för att därefter avta. För att en långsiktig och varaktig lösning ska uppnås måste därför samarbetet kring och hanteringen av migrationsströmmarna stärkas. Parlamentet erkänner att en hållbar ekonomisk utveckling och en statsuppbyggnad som grundas på demokratiska, starka och öppna institutioner starkt bidrar till arbetet med att ta itu med de bakomliggande orsakerna till tvångsmigration. Parlamentet uppmanar EU och alla internationella berörda parter att förbättra utvecklingssamarbetet och olika instrument för en pågående politisk dialog. 

8.  Europaparlamentet oroas av försöken att omfördela anslag avsatta till utvecklingsbistånd till frågor som rör migration och som inte är kopplade till utveckling. Parlamentet anser det vara förkastligt att givarländer redan i dag kan räkna utgifter för stöd till flyktingar som officiellt utvecklingsbistånd. Parlamentet förkastar planerna på att använda och koppla utvecklingsbistånd till fler gränskontroller eller kontroller genom återtagandeavtal med tredjeländer. Medlemsstaterna och kommissionen uppmanas med eftertryck att öka de anslag och medel som kan användas för insatser i samband med humanitära kriser. Det behövs en mer långsiktig plan som inbegriper åtgärder som syftar till att stärka FN-organens roll. Parlamentet välkomnar unionens nya regionala förvaltningsfond för insatser i krisen i Syrien samt EU:s förvaltningsfond för nödåtgärder i Afrika, som är ett effektivt instrument för att bekämpa destabilisering, tvångsförflyttningar och irreguljär migration. Kommissionen uppmanas att stärka insynen och öppenheten i EU:s förvaltningsfond för nödåtgärder i Afrika. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att bidra till förvaltningsfonden och betonar att övervakningen och utvärderingen av de finansierade projekten och programmen kommer att vara avgörande för att säkerställa att fonden tjänar sitt syfte, nämligen att hjälpa dem som är i behov av hjälp och att inte finansiera regeringar som kränker de mänskliga rättigheterna.

9.   Europaparlamentet uppmanar EU, Afrikanska unionen och Förenta nationerna med eftertryck att stärka det internationella samarbetet om migration för att skapa lagliga migrationsvägar, och parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att maximera de positiva bidrag till den globala utvecklingen som härrör från migration och människors fria rörlighet. Dessa positiva bidrag erkändes för första gången i utvecklingsagendan för tiden efter 2015 och de föreslagna målen för hållbar utveckling och deras migrationsmål. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna med eftertryck att underlätta integrationen av invandrarna, vars aktiva deltagande i samhället bidrar till att främja unionens sociala och ekonomiska utveckling samt kulturella mångfald. EU:s och medlemsstaternas myndigheter uppmuntras att förbättra erkännandet av migranternas akademiska och yrkesmässiga kvalifikationer för att snabbare och bättre kunna integrera dem på arbetsmarknaden.

10.  Europaparlamentet påminner om att rätten att lämna ett land, häribland sitt eget, fastställs i artikel 13 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. Trots att detta är en frihet och en grundläggande rättighet som alla bör kunna åtnjuta, kan endast personer som bor på den norra delen av jordklotet och de rikaste som bor på den södra delen av jordklotet utöva denna rättighet i verkligheten. Parlamentet betonar att det behövs ett bättre och fullständigt genomförande av principen om ”non-refoulement”, i synnerhet för asylsökande, något som är en naturlig följd av rätten att migrera och som fastställts i artikel 33 i 1951 års flyktingkonvention och i 1967 års protokoll angående flyktingars rättsliga ställning och bekräftats i artikel 3 i konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning från 1984.

11.  Europaparlamentet betonar att det finns ett behov att skydda, främja och uppfylla den internationella rättigheten att söka asyl, vilken fastställts i artikel 14 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, däribland behovet att bättre och till fullo respektera principen om ”non-refoulement”. Parlamentet betonar vikten av att inrätta och stärka informationscentrum om migration i ursprungs- och transitländerna, såsom Centret för information om och hantering av migration (CIGEM) i Mali. Parlamentet betonar att bristen på lagliga rutter gör att många män, kvinnor och barn inte har något annat val än att vända sig till smugglare för stora summor pengar och med risk för sina liv. EU uppmanas att genomföra befintlig lagstiftning och skapa fler säkra och lagliga vägar för att resa in i och stanna i EU.

12.  Europaparlamentet förkastar förslagen från medlemsstaterna om att inrätta asylcenter i tredjeländer och att involvera nordafrikanska länder och Turkiet i europeiska sök- och räddningsinsatser med syftet att fånga upp flyktingar och föra tillbaka dem till afrikansk och turkisk mark. Parlamentet uppmanar kommissionen att i detta syfte presentera en utvärdering för parlamentet om dessa förslags förenlighet med den internationella asylrätten och om de praktiska och rättsliga hindren för genomförandet av dem. Parlamentet kräver att Khartoumprocessen ersätts av en process som bygger på full respekt för de mänskliga rättigheterna och som inriktar sig på att förbättra levnadsförhållandena för att ta itu med migrationens grundorsaker. Parlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen och rådet att låta de underliggande orsakerna till migration stå i fokus för toppmötet i Valletta i november, såsom fattigdom, ojämlikhet, orättvisor, klimatförändringar, korruption, dålig samhällsstyrning och väpnade konflikter.

13.  Europaparlamentet anser att stor vikt bör läggas vid frågor och problem som rör kvinnor, flickor och utsatta grupper såsom äldre, barn, funktionshindrade, minoriteter och andra under migrationsprocessen i EU samt hur dessa inverkar på deras egenmakt och mänskliga rättigheter. Parlamentet anser att även de frågor och problem som hbti-migranter ställs inför under migrationsprocessen och inom EU är av största vikt. Parlamentet efterlyser en explicit hbti-dimension som måste införlivas i all politik som rör migranter. Parlamentet framhåller det akuta behovet av en inkluderande dimension i migrationspolitiken som tar hänsyn till varje utsatt grupps specifika särdrag och efterlyser att en sådan införlivas i all politik som riktar sig till migranter. Parlamentet konstaterar att i EU:s asyllagstiftning är könsstympning ett av de kriterier som ska beaktas vid asylansökningar. Parlamentet betonar behovet att respektera de mänskliga och individuella rättigheterna bland de mest utsatta migranterna.

14.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att säkerställa att migranter har tillgång till rättigheter och tjänster som säkerställer deras jämlikhet och som förhindrar att rasism och främlingsfientlighet ökar inom EU.

15.  Europaparlamentet påminner om behovet att upprätthålla barnens och de ensamkommande barnens främsta intressen i samband med exempelvis asyl i enlighet med FN:s konvention om barnets rättigheter från 1989 och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Parlamentet betonar behovet att stärka systemen för skydd av barn så att barn alltid skyddas från övergrepp och utnyttjande, bland annat genom att tillhandahålla viktiga tjänster som till exempel hälso- och sjukvård, psykologiskt stöd, utbildning av hög kvalitet och särskilda åtgärder för deras progressiva integrering i medlemsstaterna. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt behov hos delade familjer och de personer som lämnats kvar, och åt rådets direktiv 2003/86/EG som bör ses över för att underlätta familjeåterföreningar.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och EU att till fullo respektera principen om en konsekvent utvecklingspolitik i sin migrationspolitik, och i synnerhet när det gäller genomförandet av den europeiska migrationsagendan, då man i detta sammanhang ska ha kopplingen mellan den interna och externa politiken i åtanke och därmed å ena sidan förhållandet mellan migrations- och utvecklingspolitiken och å andra sidan medlemsstaternas nuvarande politik för socialt skydd och sysselsättning. Därför finns det ett behov av att mer systematiskt införliva utvecklingsdimensionen i migrationspolitiken. Parlamentet påminner om att vissa delar av EU:s politik och de begränsade åtgärderna för att bekämpa olagliga kapitalflöden från utvecklingsländer utgör ett indirekt bidrag till instabiliteten och migrationsströmmarna. Kommissionen ombeds därför lägga fram en handlingsplan om en konsekvent politik. Parlamentet understryker vikten av att kunna garantera en konsekvent politik och samordning mellan EU:s politik som rör yttre åtgärder, säkerhet, försvar, handel, humanitärt bistånd, migration och utvecklingssamarbete. Parlamentet anser att europeiska ansvarsområden i konflikterna bör antas fullt ut genom ett större åtagande för fredsbevarande och hållbara lösningar för flyktingar (vidarebosättning, lokal integration, rörlighet och återvändande om möjligt). Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att göra mer för att använda sig av intern och extern politik som rör migration med syfte att underlätta rörligheten för enskilda personer i ett försök att förbättra välbefinnandet för dem själva och deras familjer.

17.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över klimatflyktingarnas ökade antal, som föranleds av torka, hungersnöd, hälsoproblem och sämre levnadsstandard. Parlamentet anser att befolkningar i de minst utvecklade länderna är mer utsatta för effekterna av klimatförändringarna, som kan påverka växande klyftor och social instabilitet.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samordna sin utvecklingspolitik med sin ekonomiska politik för att sätta stopp för det utnyttjande av människor och naturresurser i tredjeländer som skadar målsättningen med alla former av utvecklingsbistånd. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att strängt reglera aktiviteter som utförts av transnationella företag med ursprung i Europa och med verksamhet i tredjeländer.

19.  Europaparlamentet stöder starkt att FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter effektivt och heltäckande sprids och genomförs både inom och utanför EU, och framhåller att man måste vidta alla nödvändiga åtgärder inom politik och lagstiftning för att åtgärda bristerna i det effektiva genomförandet av FN:s vägledande principer, också vad gäller tillgången till rättslig prövning. Parlamentet påminner om att syftet med FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter inte är att skapa en ny internationell rättslig skyldighet, utan att upprätta en gemensam global standard för att förebygga och hantera affärsverksamheters negativa konsekvenser för de mänskliga rättigheterna.

20.  Europaparlamentet understryker behovet att införliva en politik som rör tillgången till viktiga läkemedel i en konsekvent utvecklingspolitik. Parlamentet konstaterar att frågor som rör regleringen av handel och immateriella rättigheter bör ägnas särskild uppmärksamhet med tanke på deras betydelse för en effektiv tillgång på läkemedel i utvecklingsländerna.

21.  Europaparlamentet beklagar djupt att 61procent av det offentliga utvecklingsbiståndet går tillbaka till givarländerna till följd av kontraktstilldelning vid offentlig upphandling och avbetalning av skulder. Parlamentet kräver därför en höjning av det reella biståndet, vilket skulle påverka människors behov på ett positivt sätt.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över EuropeAids utvärdering och resultatorienterade övervakningssystem, vilka är mycket viktiga för att planera, utforma och genomföra EU:s politik och insatser samt för att öka öppenheten och det demokratiska ansvarsutkrävandet. Parlamentet påminner om att egenmakt och utvecklingen av hållbara strukturförändringar bör utgöra kärnan i vår politik.

23.  Europaparlamentet beklagar djupt att det i några medlemsstater såsom Italien har förekommit en rad allvarliga fall av bedrägerier och administrativa oegentligheter, ofta begångna i samband med organiserad brottslighet, i förvaltningen av några mottagningscenter för asylsökande, vilket har resulterat i att EU-medel har missbrukats och att migranternas levnadsförhållanden och skyddet av deras mänskliga rättigheter har förvärrats ytterligare.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande

10.11.2015

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

21

1

1

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Beatriz Becerra Basterrechea, Ignazio Corrao, Doru-Claudian Frunzulică, Nathan Gill, Charles Goerens, Enrique Guerrero Salom, Heidi Hautala, Maria Heubuch, Teresa Jiménez-Becerril Barrio, Linda McAvan, Norbert Neuser, Cristian Dan Preda, Lola Sánchez Caldentey, Elly Schlein, Pedro Silva Pereira, Davor Ivo Stier, Paavo Väyrynen, Bogdan Brunon Wenta, Rainer Wieland, Anna Záborská

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Marina Albiol Guzmán, Louis-Joseph Manscour, Joachim Zeller

4.9.2015

YTTRANDE från budgetutskottet

till utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor

över situationen i Medelhavet och behovet av ett helhetsgrepp på migration i EU

(2015/2095(INI))

Föredragande av yttrande: Gérard Deprez

FÖRSLAG

Budgetutskottet uppmanar utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet gläds över att kommissionen antagit en ambitiös europeisk agenda för migrationsfrågorna. Parlamentet beklagar att Europeiska rådet, utöver sina uttalanden, inte uppvisar samma ambitionsnivå och inte förmår verka till stöd för kommissionen.

2.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag som syftar till inrättande av en mekanism för att under åren 2016 och 2017 omplacera 40 000 personer, till en total kostnad av 240 000 000 EUR. Parlamentet stöder ansträngningarna av vissa medlemsstater som har accepterat att ta emot det antal personer som kommissionen föreslagit, och i vissa fall ännu fler, samtidigt som parlamentet beklagar att antalet 40 000 ännu inte uppnåtts på grund av vissa medlemsstaters bristande vilja.

3.  Europaparlamentet välkomnar även kommissionens rekommendation om ett vidarebosättningsprogram, och de extra 50 000 000 EUR som anslagits för detta för åren 2015 till 2016. Parlamentet framhåller att det anslagna beloppet bör svara mot faktiska behov utifrån framtida migrationsströmmar och att det därför bör anpassas därefter.

4.  Europaparlamentet är positivt till att asyl-, migrations- och integrationsfonden fått en ökning på 57 000 000 EUR i det femte förslaget till ändringsbudget för 2015 och mer än 169 000 000 EUR (171 900 000 EUR med omfördelningen) i budgetförslaget för 2016. Inom ramen för dessa fonder ökar de medel som ska gå till att stärka och utveckla ett gemensamt europeiskt asylsystem med mer än 174 000 000 EUR (161 694 285 EUR med omfördelningen), men parlamentet måste dessvärre ändå konstatera att anslagen för att stödja legal migration, integration och förbättrade strategier för ett rättvist och effektivt återvändande minskar med nära 5 000 000 EUR (+ 9 985 847 EUR med omfördelningen).

5.  Europaparlamentet ber kommissionen att göra en så exakt bedömning som möjligt av hur mycket som behövs för asyl-, migrations- och integrationsfonden fram till 2020, och därefter lägga fram ett förslag till ökade anslag under rubrik 3 och, om det behövs, en anpassad fördelning av anslagen mellan de olika programmen för genomförandet av fonden, i samband med den översyn av budgetplanen som ska göras före utgången av 2016. Parlamentet understryker vidare att denna finansiering måste ge ett reellt europeiskt mervärde och inte bara stödja redan befintliga nationella program.

6.  Europaparlamentet uttrycker sin avsikt att ändra kontoplanen för asyl-, migrations- och integrationsfonden för att öka insynen och skapa bättre kontroll över fördelningen av de årliga anslagen mellan de olika programmen och över fondens genomförande. Parlamentet önskar att det i framtiden ska finnas större utrymme för flexibilitet i fonden.

7.  Europaparlamentet välkomnar att budgetförslaget för 2016 ökar anslagen till gränsförvaltningsbyrån Frontex med 41 245 000 EUR. Parlamentet önskar tillförlitliga uppgifter om kostnaderna för operation Triton och Poseidon. Parlamentet beklagar att avtalet mellan Frontex och polska staten om byråns säte ännu elva år efter inrättandet i Warszawa inte har undertecknats, vilket gör att Frontex medarbetare inte kan arbeta under bästa möjliga förhållanden. Kommissionen uppmanas ge mer information om förslaget till ändring av Frontex mandat när det gäller att organisera migranternas återvändande.

8.  Europaparlamentet konstaterar att rådet inte skurit i huvudposterna i asyl-, migrations- och integrationsfonden och fonden för inre säkerhet under rubrik 3, men understryker att en ökning skulle behövas. Parlamentet kritiserar dock minskningarna av budgetposten för migration och asyl inom finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete (-200 000 EUR i åtagandebemyndiganden och -5 miljoner EUR i betalningsbemyndiganden) och av budgetposten för fattigdomsbekämpning såväl för Medelhavsländer (-50 miljoner EUR i betalningsbemyndiganden) som för det östliga partnerskapet (-12 miljoner EUR i betalningsbemyndiganden) och mer allmänt för föranslutningsinstrumentet. Parlamentet anser att de föreslagna nedskärningarna är kontraproduktiva för den allmänna förvaltningsstrategin för framtida migrationsströmmar.

9.  Europaparlamentet lyfter fram den viktiga roll som Europeiska stödkontoret för asylfrågor (Easo) kommer att behöva spela i framtiden i samband med asylhanteringen. Europaparlamentet konstaterar att den ökning av kontorets personal med fyra personer som föreslås i det femte förslaget till ändringsbudget inte alls är tillräcklig, och att minskningen av kontorets medel i budgetförslaget för 2016 fullständigt strider mot de verkliga behoven i dagsläget (inkomster som avsatts för ett särskilt ändamål ej medräknade).

10.  Europaparlamentet lyfter fram Europols roll i bekämpandet av människohandel och mer specifikt dess verksamhet i kampen mot kriminella nätverk, vilket kräver ytterligare personal inom minst tre nyinrättade kritiska områden. Parlamentet påpekar att tillägget av endast tre personer i tjänsteförteckningen inte räcker för att Europol ska kunna fullgöra dessa ytterst krävande uppgifter, och att de medel som beviljats i 2016 års budgetförslag inte ger tillräckliga resurser för att uppgifterna ska kunna utföras på ett adekvat sätt.

11.  Europaparlamentet begär att Rif-myndigheterna inte ska få minskad personal eller utsättas för automatiska omfördelningar av personalen. Det behövs en verklig strategi på medellång och lång sikt för dessa myndigheter.

12.  Europaparlamentet välkomnar den ökning som föreslås i budgetförslaget för 2016 för asyl och invandring, Parlamentet poängterar att outnyttjade pengar kan överföras till andra budgetposter för att hantera oförutsedda utmaningar och utvecklingsförlopp enligt vad som anges i den europeiska migrationsagendan.

13.  Europaparlamentet anser att det krävs sträng kontroll av hur alla invandringsrelaterade medel använts, med särskild hänvisning till förfarandena för upphandling och underentreprenad, med tanke på de olika fall av bedrägerier och misshushållning som förekommit i medlemsstaterna.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

3.9.2015

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

23

4

3

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Nedzhmi Ali, Jonathan Arnott, Lefteris Christoforou, Jean-Paul Denanot, Gérard Deprez, José Manuel Fernandes, Eider Gardiazabal Rubial, Carlos Iturgaiz, Bernd Kölmel, Zbigniew Kuźmiuk, Vladimír Maňka, Ernest Maragall, Clare Moody, Siegfried Mureşan, Victor Negrescu, Liadh Ní Riada, Patricija Šulin, Eleftherios Synadinos, Paul Tang, Indrek Tarand, Isabelle Thomas, Inese Vaidere, Daniele Viotti, Marco Zanni

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Anneli Jäätteenmäki, Andrey Novakov, Nils Torvalds, Tomáš Zdechovský

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Anthea McIntyre, Tatjana Ždanoka

18.2.2016

YTTRANDE från utskottet för sysselsättning och sociala frågor

till utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor

över situationen i Medelhavet och behovet av ett helhetsgrepp på migration i EU

(2015/2095(INI))

Föredragande av yttrande: Elisabeth Morin-Chartier

FÖRSLAG

Utskottet för sysselsättning och sociala frågor uppmanar utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet erkänner kommissionens ansträngningar för att skapa en ambitiös migrationsagenda och uppmanar eftertryckligen Europeiska rådet att uppvisa en hög ambitionsnivå och noggrannhet och stå enat för att komma med snabba och kraftfulla svar på migrationskrisen. Parlamentet uppmanar rådet att med framförhållning stödja kommissionens arbete genom konkret handling och skyndsamt agerande och genom att vidta praktiska åtgärder för att uppnå gemensamma mål, på grundval av principerna om solidaritet och rättvis ansvarsfördelning mellan samtliga medlemsstater. Parlamentet beklagar att vissa medlemsstater blockerar antagandet av en verkningsfull och hållbar politisk lösning som respekterar de grundläggande värden som Europeiska unionen bygger på, däribland respekten för rättsstaten och de mänskliga rättigheterna samt principerna om icke-diskriminering, solidaritet och gemensamt ansvar.

2.  Europaparlamentet konstaterar att den nuvarande flyktingvågen är en europeisk utmaning i ett globalt sammanhang och som sådan behöver behandlas även av Europeiska rådet.

3.  Europaparlamentet betonar att i synnerhet flyktingtillströmningens sociala dimension kräver en gemensam europeisk asylpolitik, en debatt om europeiska kvotöverenskommelser samt registrering på plats av särskilt utsatta flyktinggrupper i överbelastade grannländer till de berörda krisregionerna.

4.  Europaparlamentet betonar att den enda genomförbara lösningen för att hantera inflödet av tredjelandsmedborgare och statslösa personer är att snarast möjligt införa en permanent omplaceringsmekanism för alla medlemsstater. Den fråga som den rådande flyktingkrisen ställer på medellång sikt är frågan om Europas vilja att integrera flyktingarna i sitt samhälle, eftersom de inte avser att stanna för gott. Parlamentet framhåller att utbildning och sysselsättning utgör grunden för en framgångsrik integration av flyktingar och invandrare. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att i mycket nära samordning med medlemsstaterna anta omedelbara åtgärder och gå in för en plan som är inriktad på och främjar flyktingarnas sociala delaktighet och deras integration på en EU-arbetsmarknad som fortfarande dras med följderna av den ekonomiska krisen, samtidigt som man tar hänsyn till skillnaderna mellan ekonomiska invandrare och flyktingar.

5.  Europaparlamentet betonar att verklig integration är en dubbelriktad process som kräver ett ömsesidigt engagemang från flyktingarna och från EU och dess medborgare. Parlamentet framhåller att det är väsentligt att säkerställa ett effektivt och smidigt system för erkännande av flyktingstatus och tilldelning till destinationsländer, så att processen för social delaktighet och integration på arbetsmarknaden kan komma i gång så fort som möjligt. Parlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att främja en uppåtriktad konvergens för socialt skydd och en standard för snabbt utfärdande av arbetstillstånd till personer med erkänd flyktingstatus i alla medlemsstater.

6.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utbyta god praxis för integration av flyktingar i det europeiska samhället och på arbetsmarknaden. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta till vara medlemsstaternas erfarenheter och ta fram rekommendationer för hur denna process ska kunna slutföras med framgång.

7.  Europaparlamentet påminner om EU:s gemensamma grundläggande principer för politiken för integration av invandrare(17) som den grundläggande strategin för integration.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att särskilt uppmärksamma behoven för dem som är berättigade till internationellt skydd och för utsatta grupper som ensamkommande minderåriga, kvinnor, ungdomar, barn och äldre, och att där det är möjligt främja relevanta åtgärder i tredjeländer under tiden före avresan. Parlamentet begär att särskild vikt läggs vid kvinnors ofta utsatta ställning i processen för social delaktighet och integration på arbetsmarknaden. Parlamentet är bekymrat över den senaste tidens uppgifter om att ett stort antal ensamkommande flyktingbarn försvunnit, och uppmanar myndigheterna att utreda vart de tagit vägen.

9.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att stärka dialogen med näringslivet och fackföreningar om migration och kompetens, i syfte att identifiera arbetskraftsbrist inom specifika branscher, inbegripet entreprenörskap, och att öppna upp noga reglerade lagliga migrationskanaler och arbetstillfällen för flyktingar. En sådan dialog bör baseras på en balanserad representation av olika intressen för en rättighetsbaserad integration av invandrare och flyktingar på arbetsmarknaden.

10.  Europaparlamentet vidhåller att man vid utformningen av integrationspolitik i EU måste ta hänsyn till uppgifter om arbetsmarknaden, särskilt vad gäller arbetslöshet och arbetstillfällen, liksom den sociala situationen, i fråga om den permanenta mekanismen för omplacering av flyktingar. Denna process får inte förvärra de sociala och ekonomiska problemen i värdregionerna, särskilt inte i dem som drabbats hårdast av den ekonomiska krisen, eller i de medlemsstater som är mest skuldsatta och fortfarande står mitt uppe i processen för budgetkonsolidering. En bättre social delaktighet och integration av flyktingarna på arbetsmarknaden måste också garanteras, med tanke på att den sociala och ekonomiska otryggheten i dessa områden och för deras befolkningar är en företeelse som är helt åtskild från den pågående flyktingkrisen, mot bakgrund av de faktiska arbetstillfällena i de berörda regionerna.

11.  Europaparlamentet menar att ett system som innebär att asylsökande, i den mån detta är möjligt i praktiken, kan söka asyl i en medlemsstat där de redan har familjeband, anknytning till samhället eller bättre utsikter till anställning skulle förbättra deras möjligheter att integreras.

12.  Europaparlamentet betonar att en övergripande migrationsstrategi som omfattar den stora demografiska utmaning som Europa och dess ekonomi för närvarande står inför också måste utvecklas. Parlamentet påpekar samtidigt att integrationen av flyktingar och invandrare på medellång och lång sikt även innebär en möjlighet med hänsyn till den demografiska utvecklingen och tryggandet av kvalificerad arbetskraft i Europa. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att sammanställa en digital inventering av flyktingarnas arbetsprofiler, så att omplaceringen kan samordnas med den nationella och regionala arbetsmarknadssituationen.

13.  Europaparlamentet påminner om att kommissionen har angett att EU-medel, däribland Europeiska socialfonden (ESF), kan användas för att bidra till integrationen av flyktingar. De myndigheter som förvaltar medlen uppmanas att använda dem på effektivast möjliga sätt för att hjälpa till med flyktingintegrationen på ett sätt som inte missgynnar andra mål och mottagare, särskilt de mest sårbara grupperna, och att se till att detta gynnar alla mottagare. Parlamentet noterar att kommissionen även har angett att den är beredd att hjälpa förvaltningsmyndigheterna att anpassa sina operativa ESF-program för att integrera invandrare och flyktingar på ett effektivt sätt utan att hota ESF:s sysselsättningsmål. Parlamentet vill också uppmärksamma de medel som är tillgängliga för utbildning i mångfalds- och jämlikhetsledning på arbetsplatsen och för att ge stöd till lokala och regionala myndigheters integrationsåtgärder.

14.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att i sin halvtidsöversyn under 2016 av den fleråriga budgetramen se till att EU-budgeten – och särskilt Europeiska socialfonden – får ett starkare fokus på samhälls- och arbetsmarknadsintegration av flyktingar med rättslig ställning. Kommissionen uppmanas att undersöka hur Asyl-, migrations- och integrationsfonden (Amif) kan användas i åtgärder för samhälls- och arbetsmarknadsintegration av tredjelandsmedborgare. Medlemsstaterna uppmanas att fullt ut utnyttja Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi), i kombination med andra EU-medel, för att tillhandahålla de investeringar som behövs för att på medellång sikt integrera inflödet av flyktingar. Slutligen uppmanar parlamentet kommissionen att i sin översyn av den fleråriga budgetramen höja anslagen för socialpolitiken i syfte att stärka sammanhållningspolitiken så att den klarar flyktingarnas arbetsmarknadsintegration och sociala delaktighet.

15.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att anslå tillräckliga medel till sina offentliga arbetsförmedlingar för att fullt ut integrera arbetsföra flyktingar på arbetsmarknaden. Parlamentet påpekar att det europeiska nätverket av offentliga arbetsförmedlingar kan spela en viktig roll i integrationen av invandrare på den europeiska arbetsmarknaden.

16.  Europaparlamentet påminner också om vikten av att vid behov hjälpa små och medelstora företag att anställa invandrade arbetstagare.

17.  Europaparlamentet betonar att tillträdet till arbetsmarknaden utgör grunden för flyktingarnas integration och värdighet. Parlamentet välkomnar vissa medlemsstaters ansträngningar för att minska väntetiden innan flyktingarna kan komma in på arbetsmarknaden, i samband med införlivandet av direktiv 2013/33/EU(18).

18.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att noggrant granska sina utbildningssystem för att hitta vägar att så snabbt som möjligt integrera flyktingbarn i undervisningen.

19.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att i samarbete med medlemsstaterna inrätta ett enhetligt system som överensstämmer med befintliga europeiska system i syfte att möjliggöra och påskynda eventuella officiella erkännanden av likvärdighet mellan examensbevis och formellt och informellt erkännande av kompetens, i kombination med standardiseringen av erkännanden och likvärdighetsbevis mellan medlemsstaterna på EU-nivå, och därmed hjälpa flyktingar och invandrare att bli fullständigt delaktiga i samhället och arbeta på sin egen kompetensnivå i stället för under den, så som ofta är fallet.

20.  Europaparlamentet vidhåller att utbildningen måste vara tillgänglig och lättåtkomlig för flyktingar och invandrare, som direkt måste få språkundervisning och gå integrationskurser som utgör, och erbjuds som, en fast del av omplaceringsprogrammet så snart de anländer till det land dit de har omplacerats, utöver det medicinska och psykologiska stöd som erbjuds asylsökande och flyktingar.

21.  Europaparlamentet påminner om vikten av att kompetens som förvärvats under arbete i EU också valideras för att skapa mervärde för personer som lämnar EU för att arbeta i ett annat land.

22.  Europaparlamentet konstaterar att en smidig integration av flyktingar och invandrare i värdsamhällena kräver en rättighetsbaserad metod och mobilisering av alla krafter hos institutionerna och det civila samhället, eftersom arbetsmarknadens parter kan spela en roll genom att skörda fördelarna av en snabbare integration av flyktingar och invandrare på den lokala arbetsmarknaden. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att ta vederbörlig hänsyn till alla relevanta aktörer vid utformningen av integrationsstrategier.

23.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbereda lokalsamhällena på att ta emot flyktingar och deras familjer genom väl förberedda informationskampanjer.

24.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att främja och stödja sådana initiativ från organisationer i det civila samhället som syftar till att ge stöd åt invandrare och flyktingar, till exempel via det europeiska nätverket av kontaktpunkter för migranter och UnionMigrantNet, som bara är två exempel på gränsöverskridande samarbete mellan kontaktpunkter med information och integrationsstöd åt invandrare.

25.  Europaparlamentet varnar kommissionen för att svartarbete bland invandrare hotar deras hälsa och säkerhet och berövar dem deras anställnings- och socialförsäkringsrättigheter. Kommissionen uppmanas kraftfullt att förhindra grov exploatering av arbetskraft. Parlamentet erinrar om att arbetsgivare kan straffas för exploatering av migrerande arbetstagare enligt direktivet om sanktioner mot arbetsgivare(19) och direktivet om säsongsanställning(20). Kommissionen uppmanas emellertid att arbeta för ett mer integrationsinriktat system som omfattar alla aspekter av dessa problem, bland annat i syfte att erbjuda flyktingar adekvat skydd för att undanröja utnyttjande av invandrad arbetskraft.

26.  Europaparlamentet påminner om att det för att undvika ett tudelat system på arbetsplatsen är viktigt att invandrade arbetstagare fullt ut kan utnyttja sina arbetstagarrättigheter, inbegripet rätten till medlemskap i fackföreningar.

27.  Europaparlamentet påpekar att ett anställningsavtal med en asylsökande innebär risker både för arbetstagaren och arbetsgivaren, eftersom asylansökan kan avslås. Parlamentet anser att detta också kan äventyra kommissionens mål när det gäller politiken för återvändande till hemlandet.

28.  Europaparlamentet påpekar att huvuddelen av de asylsökande vars ansökningar har avslagits i någon av medlemsstaterna stannar kvar i EU utan rättslig ställning, vilket innebär att det finns ett ökande antal olagliga migranter utan rätt att arbeta och utan tillgång till skolgång för sina barn. Parlamentet betonar därför behovet att kontrollera och övervaka olagliga migranter, eftersom de riskerar social utslagning och fattigdom, vilket gör dem mottagliga för allt slags yttre påverkan, även radikalisering.

29.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att genomföra en informationskampanj i migranternas ursprungsländer för att förse dem med korrekt och tillräcklig information om de rättsliga förfarandena för inresa i EU, liksom om deras rättigheter och skyldigheter i medlemsstaterna, för att säkerställa att de som ger sig av har giltiga rättsliga anspråk.

30.  Europaparlamentet betonar att EU bör erbjuda personer som vill komma till Europa lagliga vägar för inresa och vistelse i EU och möjlighet att ändra sin migrationsstatus under vistelsen i EU, samt utveckla en genuin strategi för cirkulär migration. Parlamentet efterlyser en korridor för arbetskraftsinvandring från länder som kandiderar till EU-medlemskap, vilket skulle underlätta tillträdet till den europeiska arbetsmarknaden för medborgare i dessa länder.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vid översynen av blåkortsdirektivet(21) anta en ambitiös strategi för att stärka betydelsen av EU:s blå kort, som är tillgängligt för högkvalificerade arbetstagare från tredjeländer och bidrar till att möta demografiska utmaningar i EU genom att fylla luckor på EU:s arbetsmarknader. Parlamentet betonar att högkvalificerade invandrare kan vara en tillgång för att integrera och assimilera andra tredjelandsmedborgare i de europeiska samhällena, och det behövs en övergripande migrationsbedömning som omfattar en utvärdering av handlingsplaner som syftar till att åtgärda bristsituationer på de europeiska arbetsmarknaderna i syfte att uppnå en situation som gynnar alla.

32.  Europaparlamentet rekommenderar en massiv höjning av biståndet till de länder i syd som hyser en stor mängd flyktingar och migranter samt ett nära samarbete på plats med FN:s högkommissarie för flyktingar och med icke-statliga organisationer.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande

17.2.2016

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

42

9

3

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Laura Agea, Guillaume Balas, Brando Benifei, Mara Bizzotto, Vilija Blinkevičiūtė, Enrique Calvet Chambon, David Casa, Ole Christensen, Jane Collins, Martina Dlabajová, Lampros Fountoulis, Elena Gentile, Arne Gericke, Marian Harkin, Czesław Hoc, Danuta Jazłowiecka, Agnes Jongerius, Jan Keller, Ádám Kósa, Agnieszka Kozłowska-Rajewicz, Kostadinka Kuneva, Jean Lambert, Jérôme Lavrilleux, Patrick Le Hyaric, Jeroen Lenaers, Verónica Lope Fontagné, Javi López, Thomas Mann, Dominique Martin, Joëlle Mélin, Elisabeth Morin-Chartier, Emilian Pavel, João Pimenta Lopes, Marek Plura, Terry Reintke, Sofia Ribeiro, Maria João Rodrigues, Claude Rolin, Anne Sander, Sven Schulze, Siôn Simon, Jutta Steinruck, Romana Tomc, Ulrike Trebesius, Marita Ulvskog, Renate Weber, Jana Žitňanská

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Amjad Bashir, Tania González Peñas, Miapetra Kumpula-Natri, António Marinho e Pinto, Tamás Meszerics, Neoklis Sylikiotis, Ivo Vajgl

19.10.2015

YTTRANDE från utskottet för transport och turism

till utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor

över situationen i Medelhavet och behovet av ett helhetsgrepp på migration i EU

(2015/2095(INI))

Föredragande av yttrande: Merja Kyllönen

FÖRSLAG

Utskottet för transport och turism uppmanar utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

A.  Unionens sjögränser i Medelhavet är yttre EU-gränser och kan till skillnad från landgränserna inte stängas. Man måste snarast ta itu med problemet med flyktingtillströmningen och förhindra att flyktingar faller offer för människosmugglare och maffior.

1.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över att antalet människor som riskerar sina liv på farliga överfarter över Medelhavet till EU ökar dramatiskt. Parlamentet betonar att Medelhavet är den största migrationsvägen till havs i världen, med ett tätt nätverk av handelstrafik, och att den nuvarande flyktingkrisen har satt stor press på handelssjöfarten och ökat dess del av bördan, särskilt i fråga om besättningens säkerhet och allmänna säkerhetskrav. Parlamentet anser att de omfattande åtgärder som EU avser att vidta för att tackla de mångfasetterade problem som krisen orsakar bör ta vederbörlig hänsyn till detta och därmed minska de negativa effekterna för transportsektorn.

2.  Europaparlamentet påminner om att FN:s flyktingkonvention(22)1, Unclos-konventionen(23)2, Solas‑konventionen(24)3 och SAR-konventionen(25)4 kräver att varje stat som är part i konventionerna ålägger befälhavaren på ett fartyg som för dess flagg att – i den mån så är möjligt utan allvarlig fara för fartyget, dess besättning eller passagerare – bistå alla personer som anträffas på havet och befinner sig i sjönöd, oavsett deras nationalitet eller ställning eller de omständigheter under vilka de anträffas, och se till att de ges första hjälpen och får andra behov tillgodosedda samt förs till en säker plats och att aktivt delta i sök- och räddningsinsatser till sjöss. Parlamentet betonar att det inte bara är en internationell utan också en etisk skyldighet att rädda en person i sjönöd.

3.  Europaparlamentet uppmanar samtliga hamn- och sjöfartsmyndigheter i medlemsstaterna och Europeiska sjösäkerhetsbyrån (Emsa) samt i synnerhet befälhavarna på fartyg som trafikerar Medelhavet att vara ytterst uppmärksamma på möjliga båtar med migranter och flyktingar i nöd. Parlamentet rekommenderar i detta sammanhang en strikt tillämpning av de riktlinjer som utfärdats av Internationella sjöfartsorganisationen och FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) om behandling av personer som undsätts till sjöss(26)5.

4.  Europaparlamentet påpekar att 13 475 personer under perioden 1 januari–31 maj 2015, då totalt 47 265 migranter undsattes till sjöss i Medelhavet, räddades av handelsfartyg(27)6. Under denna femmånadersperiod ombads 302 handelsfartyg att ändra kurs för att bistå räddningsinsatser, och 104 av dessa fartyg ombads senare att undsätta och föra i land migranter med hänvisning till den akuta situationen.

5.  Europaparlamentet beklagar att mer än 3 000 människor hittills har mist livet under livsfarliga överfarter bara under 2015, enligt uppgifter från UNHCR(28)7.

6.  Europaparlamentet uppmanar rådet att snarast anta det förslag som kommissionen lade fram den 9 september 2015 och som parlamentet antog i plenum den 17 september om att omplacera 120 000 personer i behov av internationellt skydd samt att kontinuerligt utvärdera eventuella ytterligare behov i fråga om skydd av flyktingar.

7.  Europaparlamentet betonar att handelsfartygen ligger i främsta linjen för sök- och räddningsinsatser med hänsyn till både omfattning och verksamhet, även om det är medlemsstaterna som har det främsta ansvaret. Parlamentet påpekar att handelsfartyg inte är utrustade och deras besättningar inte utbildade för att göra dem tillräckligt förberedda på att systematiskt delta i räddningsinsatser i en så stor skala.

8.  Europaparlamentet påminner om att bistånd som erbjuds av handelsfartyg och deras besättningar vid räddningsinsatser inte bör ersätta det bistånd till migranter till havs som måste fortsätta att utföras av behöriga myndigheter i EU och medlemsstaterna, som måste anslå nödvändiga mänskliga och ekonomiska resurser. Parlamentet erkänner och hyllar de humanitära organisationernas avsevärda och generösa bidrag till att undsätta båtar och sätta in fartyg i Medelhavet, särskilt dem som tillhör Läkare utan gränser och Migrant Offshore Aid Station (MOAS).

9.  Europaparlamentet konstaterar att de möjliga ekonomiska och rättsliga följderna för fartyg som deltar i undsättning och deras ägare avskräcker vissa fartyg från att hjälpa till. Medlemsstaterna uppmanas att inte bestraffa dem som frivilligt hjälper migranter av humanitära skäl, inbegripet transportörer och fartygsägare. Kommissionen uppmanas att föreslå en översyn av rådets direktiv 2001/51/EG.

10.  Europaparlamentet fruktar att situationen i Medelhavet – där vi redan bevittnar en mänsklig tragedi – kan leda till olyckor och förlust av människoliv för både migranter och fartygsbesättningar och även medföra risker i fråga om sjöfartsskydd och miljö, eftersom fartygen och deras besättningar inte är tillräckligt förberedda för att hantera sök- och räddningsinsatser utöver sina ordinarie uppgifter.

11.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande En europeisk migrationsagenda (COM(2015)0240) och kräver att samtliga medlemsstater tar sitt ansvar, vidtar lämpliga och omedelbara åtgärder på både medlemsstatsnivå och EU-nivå för att förhindra ytterligare mänskliga tragedier i Medelhavet och garanterar att internationella och etiska skyldigheter fullgörs i enlighet med principerna om solidaritet och delat ansvar. Parlamentet uppmanar kraftfullt EU och dess medlemsstater att hitta en ändamålsenlig och hållbar lösning på de nuvarande bristerna i EU:s migrationssystem, ta itu med de faktiska orsakerna till den rådande migrationskrisen samt förhindra att fler av människosmugglarnas båtar avgår och att ännu fler människoliv går till spillo på Medelhavet. Åtgärderna på EU-nivå bör vara övergripande och leda till kontrollerad, hanterbar, säker och laglig migration.

12.  Europaparlamentet är djupt oroat över den pågående migrationskrisen i Medelhavet, i synnerhet när det gäller de humanitära aspekterna, men även effekterna på sjöfarten, inbegripet passagerarfartyg, kryssningsfartyg och containerfartyg, säkerheten för fartygen och deras besättning och last samt den allmänna sjösäkerheten.

13.  Europaparlamentet anser att kampen mot smuggling av migranter inte får undergräva den fria sjöfarten.

14.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna, rådet och kommissionen, i väntan på de nödvändiga åtgärderna på medellång och längre sikt, att fortsätta att öka finansieringen av tillräckliga sök- och räddningsinsatser i Medelhavet och att utöka verksamhetsområdet för de befintliga insatserna tillsammans med de behöriga myndigheterna, så att säkerheten och de grundläggande rättigheterna för såväl de migranter och personer med rätt till internationellt skydd som försöker komma in i Europa som de besättningar som arbetar till sjöss i Medelhavet kan garanteras.

15.  Europaparlamentet begär att det genomförs strikta kontroller av den faktiska användningen av finansiering av räddningsinsatser och mottagningsenheter, i syfte att säkerställa att den används korrekt för dessa specifika ändamål och förhindra att den skingras på ett olagligt sätt.

16.  Europaparlamentet uppmanar EU:s myndigheter och medlemsstater att fullt ut använda befintliga övervaknings- och informationssystem för sjötrafik i Medelhavet, samla in uppdaterad information om fartyg som passerar längs EU:s kuster och ytterligare utveckla samarbetet mellan olika sjöfartsmyndigheter, till exempel transportsäkerhets-, marin- och kustbevakningsmyndigheter, om nödvändigt genom fördjupade samarbeten i enlighet med artikel 20 i fördraget om Europeiska unionen och artikel 329.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i syfte att bättre samordna och verkställa effektiva sjösäkerhetsinsatser, bidra till upplösning av smugglarnätverk och beslagtagande av deras båtar samt hålla uppsikt över situationen i realtid för att stödja räddningsinsatser. Parlamentet betonar att Emsa måste involveras i sin fulla kapacitet som tillhandahållare av integrerade sjöfartstjänster för att stödja sök- och räddningsinsatser i Medelhavet, en roll som bör stärkas.

17.  Europaparlamentet betonar att medlemsstaterna och berörda myndigheter måste säkerställa en smidig landsättning av undsatta flyktingar och migranter i den utsedda hamnen från fartyg som har varit del av en räddningsinsats.

18.  Europaparlamentet understryker att besättningarna på passagerarfartyg, kryssningsfartyg och containerfartyg som deltar i ett räddningsuppdrag inte under några omständigheter får försvåra eller hindra arbetet för de tjänstemän som ansvarar för kontrollen av migranter i gränsmedlemsstater, under samordning av Frontex, oavsett vilka beslut de fattar i enlighet med medlemsstatens och EU:s lagstiftning.

19.  Europaparlamentet betonar att Frontex kapacitet och behörighet behöver stärkas snarast.

20.  Europaparlamentet uppmanar alla parter som är berörda av situationen i Medelhavet att söka lösningar på flyktingkrisen, bland annat genom insatser för att förbättra säkerheten och de grundläggande rättigheterna för flyktingarna i deras hemländer. EU och dess medlemsstater uppmuntras att erbjuda stöd och resurser till medlemsstaterna i främsta linjen, att hitta lösningar på de bakomliggande orsakerna till storskalig migration, att stärka samarbetet med tredjeländer i Medelhavsområdet som Turkiet, Libyen, Libanon och Jordanien kring informationsutbyte, gemensamma sök- och räddningsinsatser, gränskontroll, övervakning och främjande av avtal om migrationskontroll samt bekämpa människosmugglare, ledare inom den organiserade brottsligheten och kriminella smugglarnätverk med hjälp av stränga straffrättsliga påföljder.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta en arbetsgrupp tillsammans med medlemsstaternas behöriga myndigheter, de humanitära organisationerna på plats samt EU:s och FN:s organ i syfte att snabbt få fram transportmedel för flyktingarna och upprätta säkra och lagliga vägar, både till sjöss och till lands, som gör det möjligt för asylsökande och flyktingar att ta sig från konfliktområdena till flyktingläger och sina destinationsländer under säkra och värdiga former. Parlamentet anser att lagliga och reglerade invandringskanaler behöver öppnas och ansvaret för dem fördelas mellan de 28 medlemsstaterna.

22.  Europaparlamentet påpekar att det tillfälliga återinförandet av gränskontroller i flera medlemsstater äventyrar det normala Schengensystemet med öppna inre gränser i EU och fri rörlighet för personer, försämrar förhållandena för flyktingarna vid gränserna och skapar problem för EU:s transportsystem, inbegripet transporten av passagerare. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå lämpliga verktyg och lösningar för snabba reaktioner i syfte att upprätthålla ett smidigt fungerande transportsystem och rätten till fri rörlighet för personer, inbegripet passagerarrättigheter.

23.  Europaparlamentet betonar vikten av att skapa en infrastruktur och ett system som förutser vilket område vid EU:s yttre gränser som härnäst kommer att utsättas för kraftigt ökade migrationsströmmar och gör förberedelser för dessa.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande

13.10.2015

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

34

9

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Daniela Aiuto, Lucy Anderson, Marie-Christine Arnautu, Inés Ayala Sender, Georges Bach, Izaskun Bilbao Barandica, Deirdre Clune, Michael Cramer, Luis de Grandes Pascual, Andor Deli, Karima Delli, Isabella De Monte, Ismail Ertug, Jacqueline Foster, Tania González Peñas, Dieter-Lebrecht Koch, Merja Kyllönen, Miltiadis Kyrkos, Bogusław Liberadzki, Peter Lundgren, Marian-Jean Marinescu, Georg Mayer, Gesine Meissner, Jens Nilsson, Markus Pieper, Salvatore Domenico Pogliese, Tomasz Piotr Poręba, Gabriele Preuß, Christine Revault D’Allonnes Bonnefoy, Massimiliano Salini, David-Maria Sassoli, Claudia Schmidt, Jill Seymour, Claudia Tapardel, Pavel Telička, István Ujhelyi, Wim van de Camp, Elissavet Vozemberg, Janusz Zemke, Roberts Zīle, Kosma Złotowski, Elżbieta Katarzyna Łukacijewska

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Evžen Tošenovský

17.2.2016

YTTRANDE från utskottet för regional utveckling

till utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor

över situationen i Medelhavet och behovet av ett helhetsgrepp på migration i EU

(2015/2095(INI))

Föredragande av yttrande: Andrea Cozzolino

FÖRSLAG

Utskottet för regional utveckling uppmanar utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet anser att svaret på den nuvarande utmaningen på migrationsområdet bör vara en gemensam europeisk migrations- och asylpolitik med ett helhetsgrepp och ett integrerat tillvägagångssätt som tar upp nyckelfrågor, såsom internationellt skydd av flyktingar, bekämpar nätverk för människohandel och reglerar migration. Parlamentet betonar dessutom att ett lämpligt system för samarbete på flera nivåer mellan EU, medlemsstaterna samt regionala och lokala myndigheter måste införas, inbegripet samordning med och deltagande av alla berörda aktörer. Tonvikten bör ligga på gränsöverskridande samarbete mellan medlemsstater och tredjeländer, i synnerhet de länder som är ursprungs- och transitländer.

2.  Europaparlamentet anser att en gemensam europeisk migrations- och asylpolitik tydligt bör skilja mellan flyktingar och ekonomiska migranter. Parlamentet vill uppmärksamma den prekära situationen för migranter i allmänhet och för flyktingar som flyr från krig och förföljelse – en situation som kräver en värdig och mänsklig lösning där man fördömer främlingsfientliga utfall och, i de fall det förekommer, manipulation av frågor som rör flyktingkrisen. Parlamentet understryker att det i artikel 80 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) fastställs att unionspolitiken ska styras av principen om solidaritet och rättvis ansvarsfördelning, även i finansiellt avseende, mellan medlemsstaterna. Parlamentet understryker behovet av ett svar på EU-nivå och en gemensam insats av alla medlemsstater. Medlemsstaterna bör ta sin del av ansvaret, i enlighet med artikel 80 i EUF-fördraget.

3.  Europaparlamentet understryker att migrationen är en akut, global och djupt mänsklig företeelse som även skulle kunna ses som en möjlighet för EU att förbättra den ekonomiska och sociala utvecklingen med tanke på den ekonomiska kris och de demografiska utmaningar som unionen står inför. Parlamentet uppmanar enträget kommissionen och medlemsstaterna att tillsammans med de regionala och lokala myndigheterna vara effektiva i sin förvaltning på migrationsområdet, inbegripet involveringen av alla berörda aktörer som till exempel det civila samhället, och att genomföra och främja en hållbar, effektiv och riktad uppsättning åtgärder som underlättar bosättningen och integrationen av migranter, särskilt i fråga om utbildning, fortbildning, tillträde till arbetsmarknaden, sociala tjänster och bostäder.

4.  Europaparlamentet påminner om att migranter tenderar att resa till och ofta bosätta sig i städer, trots myndigheternas försök att arbeta för en jämnare fördelning. Parlamentet betonar att bosättningen av migranter inte enbart bör begränsas till städer och efterlyser en jämn fördelning av migranter inom och mellan medlemsstaterna. Parlamentet erkänner den viktiga roll som städerna har på kort, medellång och lång sikt i fråga om mottagande, inkvartering och integration av migranter och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att prioritera kampen mot fattigdomen i städerna.

5.  Europaparlamentet välkomnar det luxemburgska rådsordförandeskapets slutsatser av den 27 november 2015 från det informella ministermötet om territoriell sammanhållning och politiken för städer. Enligt dessa slutsatser bör man överväga att ge städer och kommuner lämpligt stöd för att hantera flyktingsituationen, i synnerhet genom att mobilisera de europeiska struktur- och investeringsfonderna (ESI-fonderna) som är avsedda för hållbar stadsutveckling och genom att integrera frågan om migration och flyktingar i EU-agendan för städer.

6.  Europaparlamentet påminner om att Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf), utöver Europeiska socialfonden (ESF), under programperioden 2014–2020 även bidrar till det tematiska målet att främja social delaktighet och bekämpa fattigdom och diskriminering genom att genomföra åtgärder som rör migranters integration – såsom investeringar i strukturer inom det sociala området, hälsovård, utbildning, bostäder (inbegripet dricksvatten) och barnomsorg – missgynnade stadsområden och uppstartsföretag – såsom coachning, språkinlärning och fortbildning – samt åtgärder mot diskriminering. Parlamentet efterlyser större samordning i användningen av alla de EU-medel som avsatts för integrationspolitiken.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vara flexibla när de använder befintliga program för att ta itu med de övriga utmaningar som sammanhållningspolitiken för närvarande står inför. Parlamentet noterar att kommissionen är flexibel när den undersöker medlemsstaternas förslag inom de aktuella operativa programmen och uppskattar att kommissionen är beredd att undersöka och snabbt godkänna ändringar av dessa program för att kunna hjälpa medlemsstaterna i anpassningen till de nya omständigheterna genom de investeringar som varje medlemsstat behöver. Följaktligen uppmanas medlemsstaterna med kraft att dra nytta av den finansiering som tillhandahålls genom ESI-fonderna och att ta med lämpliga åtgärder som rör den europeiska migrationsagendan bland förslagen till halvtidsöversynen av den fleråriga budgetramen, något som måste göras under 2016. Parlamentet påminner om sammanhållningspolitikens första roll som investeringsinstrument för tillväxt och sysselsättning i hela Europa och som ett verktyg för att minska regionala skillnader mellan utvecklingsnivåerna i de olika regionerna.

8.  Europaparlamentet anser att ESI-fonderna, som fungerar i synergi med Asyl-, migrations- och integrationsfonden (Amif), är användbara verktyg för att ta itu med de omfattande utmaningarna på migrationsområdet som rör t.ex. inkvartering, omplacering, språklig och yrkesinriktad kompetensutveckling, integrationsprocessen, fattigdomsfrågor och social utestängning. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att öka sina insatser för kapacitetsuppbyggnad i sin förvaltning och sina institutioner. Parlamentet betonar att den detaljerade omfördelningen av belopp från ESI-fonderna till migrationsfrågor – inom sammanhållningspolitikens övergripande ram – bör ligga inom medlemsstaternas och regionernas behörighet enligt deras särskilda behov.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta fram en strategi för migration som liknar den makroregionala strategin. Parlamentet understryker att en sådan integrerad och övergripande strategi bör utgå från Interreg och innehålla specifika mål, och att den även bör dra nytta av instrument såsom integrerad territoriell investering och lokalt ledd utveckling. Parlamentet påminner om att målet om territoriellt samarbete inom sammanhållningspolitiken gör det möjligt för de olika aktörerna att hitta gemensamma lösningar, även tillsammans med tredjeländer. Inom denna ram påminner parlamentet om hur viktigt det är att stärka kapaciteten hos det civila samhället, däribland frivilligarbetarna, och samarbetet mellan detta och lokala aktörer, samt att stödja och utveckla entreprenörskap som en drivkraft för tillväxt, social integration och sysselsättning.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom den nuvarande stabilitets- och tillväxtpaktens regler, ifall artikel 23.11 tillämpas när de berörda medlemsstaternas sociala och ekonomiska omständigheter bedöms på grundval av de principer som anges i bilaga III i förordningen om gemensamma bestämmelser 1303/2013, beakta de ovanliga offentliga utgifter som tillkommit i medlemsstaterna på grund av ett aldrig tidigare skådat flöde av migranter.

11.  Europaparlamentet anser att gränsöverskridande samarbete är avgörande för att hantera migrationsströmmarna. Parlamentet påminner om det viktiga bidraget från programmen för europeiskt territoriellt samarbete och de erfarenheter som gjorts vid tillämpningen av dem, vilka också ger en god grund för samarbetet mellan myndigheter i olika medlemsstater och tredje parter. Parlamentet betonar dessutom att EU och dess medlemsstater också bör gå från mer än bara nöd- och krisåtgärder och sträva efter en utrikes- och utvecklingspolitik som tar itu med de ihållande strukturella problem som leder till massiva flöden av migranter.

12.  Europaparlamentet understryker behovet att bekämpa kriminella nätverk av människosmugglare och människohandlare på ett effektivt sätt. Parlamentet anser att åtgärder måste vidtas för att verka för en effektiv gränspolitik inom EU och för att skapa säkra och lagliga inresor för flyktingar som gör det möjligt att rädda liv och garantera säkerheten. Parlamentet erkänner att ett sådant system är en del av migrationspolitiken, och uppmuntrar politik och åtgärder för återvändande av irreguljära invandrare. Hela denna process bör genomföras i samarbete med ursprungs- och transitländerna.

13.  Europaparlamentet betonar den viktiga roll som sociala företag spelar för att inkludera och välkomna invandrare både socialt och ekonomiskt. Parlamentet uppmanar kommissionen att inrätta en plattform för samarbete och dialog om migrationsfrågor för att samla in exempel på god praxis från regioner och städer som svar på den nuvarande flyktingkrisen och se till att denna praxis får spridning.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande

16.2.2016

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

28

7

3

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Pascal Arimont, Franc Bogovič, Victor Boştinaru, Mercedes Bresso, Steeve Briois, Andrea Cozzolino, Rosa D’Amato, Tamás Deutsch, Bill Etheridge, Iratxe García Pérez, Anna Hedh, Krzysztof Hetman, Ivan Jakovčić, Constanze Krehl, Sławomir Kłosowski, Andrew Lewer, Iskra Mihaylova, Andrey Novakov, Younous Omarjee, Konstantinos Papadakis, Mirosław Piotrowski, Stanislav Polčák, Liliana Rodrigues, Fernando Ruas, Monika Smolková, Ruža Tomašić, Ramón Luis Valcárcel Siso, Matthijs van Miltenburg, Lambert van Nistelrooij, Derek Vaughan, Joachim Zeller

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Viorica Dăncilă, Ivana Maletić, Bronis Ropė, Davor Škrlec, Hannu Takkula, Damiano Zoffoli, Marco Zullo

22.10.2015

YTTRANDE från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män

till utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor

över situationen i Medelhavet och behovet av ett helhetsgrepp på migration i EU

(2015/2095(INI))

Föredragande av yttrande: Mary Honeyball

FÖRSLAG

Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män uppmanar utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

–  med beaktande av rådets slutsatser om migration av den 12 oktober 2015, särskilt det åtagande som uttrycktes om kvinnors och flickors mänskliga rättigheter,

A.  Den rådande krisen är först och främst en humanitär kris, och EU:s sätt att bemöta den måste grunda sig på solidaritet och rättvis ansvarsfördelning.

B.  Det behövs en samordnad och EU-övergripande mekanism för vidarebosättning av flyktingar i samtliga medlemsstater.

C.  Behandlingen av asylsökande kvinnor och flickor präglas av en hög grad av bristande jämställdhet i medlemsstaterna. Om man ska kunna ta ett helhetsgrepp på asylfrågor och invandring i EU måste man se till att det finns enhetliga förfaranden, riktlinjer och stödtjänster i asylprocessen som tar hänsyn till jämställdhetsaspekter.

D.  Migrerande kvinnor och flickor, papperslösa eller ej, och asylsökande kvinnor är särskilt utsatta för alla former av våld, inbegripet sexuellt våld, under alla etapper av sin resa.

E.  Asylsökande barn reser oftare med kvinnor än med män och ställs också inför unika utmaningar som gör dem särskilt sårbara i konflikter, både under sin resa till Europa och vid mottagandet i medlemsstaterna.

F.  Asylsökande kvinnor har särskilda problem och bekymmer i fråga skydd som skiljer sig från männens. Integreringen av ett jämställdhetsperspektiv i asylförfaranden skulle göra det möjligt att ta hänsyn till dessa skillnader.

G.  Kvinnor och hbti-personer utsätts för specifika former av könsrelaterad förföljelse, som fortfarande alltför ofta inte erkänns i asylförfarandena.

H.  Offer för fysiskt, psykiskt och sexuellt våld är redan utsatta, och om de tas i förvar kan detta förvärra deras trauma.

I.  Stödinrättningar måste även omfatta särskild vård för gravida kvinnor och kvinnor med allvarliga hälsoproblem. I vissa länder har kvinnliga migranter inte alltid tillgång till mödravård, även om den finns.

J.  Organiserade kriminella grupper utnyttjar det aktuella instabila läget i Medelhavet och Mellanöstern och Nordafrika (MENA-regionen) och utsattheten hos kvinnors och flickor som söker skydd, för att exploatera dem genom smuggling, sexuellt våld och människohandel för arbetskraftsexploatering, prostitution och sexuell exploatering.

K.  Integrationsprocessen och kvinnliga migranters rättigheter undergrävs när deras rättsliga ställning är beroende av deras make.

1.  Europaparlamentet anser att det behövs radikala och långsiktiga förändringar i Europas strategi för migration. Parlamentet anser att en långsiktig och hållbar strategi måste täcka in alla aspekter av migration och asyl, inbegripet diplomati och utrikespolitik, den globala kriminella ekonomin, tillhandahållandet av humanitärt bistånd och bättre stöd till dem som redan befinner sig i Europa. Parlamentet anser dessutom att jämställdhet måste integreras på alla områden.

2.  Europaparlamentet uppmanar EU att ta ett större ansvar för att lösa den humanitära nödsituationen som också drabbar migrerande kvinnor och flickor, med hjälp av ett helhetsgrepp som innefattar en bindande mekanism för omplacering av flyktingar mellan medlemsstaterna, med särskild hänsyn till behoven hos gravida kvinnor, kvinnor med funktionsnedsättning, våldsoffer, däribland offer för kvinnlig könsstympning, ensamstående mödrar, äldre kvinnor samt flickor.

3.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa en effektiv samordnad mekanism för mottagande, handläggning, omplacering och vidarebosättning av inkommande flyktingar, samtidigt som man tar hänsyn till jämställdhetsaspekter. Parlamentet uppmanar EU:s byråer och medlemsstater att se till att anställda inom den offentliga sektorn och det civila samhällets organisationer ges utbildning om ett jämställdhetsperspektiv i sitt arbete med inkommande flyktingar.

4.  Europaparlamentet understryker att ett samordnat svar från EU:s sida på flyktingkrisen måste omfatta särskilda åtgärder för att ta itu med barnens utsatta situation och behov, särskilt unga flickors, inbegripet deras rätt till utbildning.

5.  Europaparlamentet betonar och erkänner vikten av att ta ett jämställdhetsintegrerat helhetsgrepp på migration, oavsett personernas rättsliga ställning. Parlamentet betonar att man vid beslut om att ta någon i förvar bör ta hänsyn till om kvinnor har upplevt trauman eller utsatts för någon form av könsrelaterat våld, till exempel kvinnlig könsstympning, samt att gravida kvinnors behov tillgodoses bättre i anpassade anläggningar där den personliga integriteten säkerställs och där det finns kvalificerad personal som är utbildad för att hantera sådana situationer. Parlamentet betonar att flickor och pojkar aldrig bör tas i förvar på grund av deras status som migranter.

6.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att asylförfarandena (även vid gränserna) uppfyller UNHCR:s riktlinjer om könsrelaterad förföljelse inom ramen för flyktingkonventionen från 1951 där man efterlyser en jämställdhetsintegrerad tolkning av konventionen och fastställande av grunder för flykting- eller asylansökningar.

7.  Europaparlamentet kräver att UNHCR:s och medlemsstaternas personal som arbetar med den humanitära nödsituationen har ordentlig utbildning i tillhandahållandet av psykologiskt stöd till migrerande kvinnor och flickor som har utsatts för antingen psykiskt eller fysiskt våld under sin resa.

8.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över den aktuella omfattningen av människosmugglingen, som förvärrar den aktuella krisen och tvingar utsatta människor, inklusive kvinnor, flickor och barn, att resa under omänskliga och livsfarliga förhållanden. I praktiken kan skillnaden mellan människosmuggling och människohandel suddas ut när människor utsätts för våld och exploateras. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att stärka sitt polisiära och rättsliga samarbete för att bekämpa kriminella organisationer som ligger bakom människohandel och människosmuggling.

9.  Europaparlamentet motsätter sig användningen av förvar av gravida kvinnor, barn och ammande mödrar. Parlamentet kräver att alla former av förvar av barn i EU stoppas och att föräldrarna ska kunna bo med sina barn i lämpliga anpassade anläggningar i väntan på sitt asylbeslut. Parlamentet betonar behovet att se till att de mänskliga rättigheterna inte kränks.

10.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att använda förvar återhållsamt och inte systematiskt, att använda solida övervakningsprocesser och att ge icke-statliga organisationer och andra behöriga organ tillträde så att de kan besöka och inspektera mottagningsförhållanden och kontrollera att miniminormer uppfylls, bland annat i fråga om kvinnors rättigheter på förvarsanläggningar.

11.  Europaparlamentet betonar behovet att se till att mottagningscentrumen i medlemsstaterna är familjevänliga och tillgodoser de särskilda behoven hos mödrar med barn och ammande och gravida kvinnor.

12.  Europaparlamentet betonar att åtgärder bör vidtas för att underlätta skyddet av kvinnliga migranter och asylsökande, bland annat genom tillhandahållande av separata boenden och sanitetsanläggningar för män och kvinnor som inte är familj.

13.  Europaparlamentet betonar att jämställdhetsintegrerade förfaranden, riktlinjer och stödtjänster bör införlivas i asyl- och flyktingprocesser, inbegripet separata intervjuer av manliga och kvinnliga flyktingar och asylsökande, möjlighet att få en intervjuare av samma kön samt hänvisningar till psykosocial rådgivning och traumahantering.

14.  Europaparlamentet vill lyfta fram att kvinnliga flyktingar och migranter måste ha ständig tillgång till kvinnliga företrädare för att kunna uttrycka sin oro i en säker och konfidentiell miljö. Parlamentet anser att detta bör omfatta, men inte begränsa sig till, frågor om hälsa, reproduktiv hälsa, moderskap, sexuella trakasserier och våld, liksom andra eventuella frågor eller upplysningar.

15.  Europaparlamentet betonar att EU vid utformningen, genomförandet och utvärderingen av all sin politik och alla sina åtgärder för migration och asyl bör ta hänsyn till kön och ursprung.

16.  Europaparlamentet betonar vikten av att skapa säkra och lagliga vägar in i EU. Parlamentet anser att detta är ett sätt att säkerställa att kvinnliga migranter, flyktingar och asylsökande inte behöver vända sig till nätverk för människosmuggling och att de kan åtnjuta sina grundläggande rättigheter fullt ut.

17.  Europaparlamentet understryker att sök- och räddningsinsatserna måste utökas och bibehållas för att minimera antalet dödsfall till havs.

18.  Europaparlamentet kräver att rätten till familjeåterförening i EU stärks samt att genomförandet förbättras, med snabbare och mindre kostsamma förfaranden.

19.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra särskilda åtgärder för att underlätta deltagandet på arbetsmarknaden för kvinnliga flyktingar och migranter i form av exempelvis praktik, egenföretagande, språkkurser, livslångt lärande och frivilligarbete. Parlamentet anser att kvinnliga asylsökandes, migranters och flyktingars utbildning, kompetens och yrkesutbildning bör erkännas och värdesättas och att öppna förfaranden för erkännande av kvalifikationer som erhållits utomlands bör införas.

20.  Europaparlamentet understryker i synnerhet vikten av att säkerställa tillgång till utbildning för migrerande flickor, särskilt ensamkommande flickor.

21.  Europaparlamentet anser att ekonomiskt oberoende är nyckeln till jämställdhet och integration. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att underlätta tillgången till arbete för kvinnliga migranter.

22.  Europaparlamentet påminner om artikel 12 i konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, som fastslår att konventionsstaterna ska tillförsäkra kvinnor lämplig vård vid havandeskap och förlossning samt under tiden efter nedkomsten, liksom medvetenhet om menstruationshygien.

23.  Europaparlamentet kräver att kvinnor, framför allt gravida kvinnor, papperslösa flickor och ensamkommande barn prioriteras och handläggs korrekt och att de identifieras omedelbart så att myndigheterna har tillsyn över dem.

24.  Europaparlamentet betonar att värdländerna bör garantera full tillgång till gratis offentlig högkvalitativ utbildning, hälso- och sjukvård, särskilt när det gäller sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, sysselsättning och boenden som motsvarar flyktingkvinnors och flyktingsflickors behov och kapacitet.

25.  Europaparlamentet välkomnar de tillägg som gjorts i direktivet om mottagningsvillkor i dess omarbetade version(29), i synnerhet inkluderandet av offer för människohandel och kvinnlig könsstympning som separata kategorier av utsatta personer. Parlamentet uttrycker sin djupa oro över att endast tolv medlemsstater har gett offer för människohandel status som utsatta personer. Parlamentet uppmanar de återstående medlemsstaterna att genomföra bestämmelserna i det omarbetade direktivet samt kommissionen att uppmuntra dessa medlemsstater att genomföra relevanta åtgärder.

26.  Europaparlamentet anser att offren för, och dem som riskerar att utsättas för, barnäktenskap, tidigt äktenskap eller tvångsäktenskap, inbegripet i ankomstlandet, bör ges status som utsatt person.

27.  Europaparlamentet begär att extra hänsyn tas till behoven hos kvinnliga migranter och flyktingar som reser med sina egna barn eller med föräldralösa barn, genom att garantera säker tillgång till livsmedel, vatten, skydd, omklädningsrum, lämpliga läkemedel, sanitetsanläggningar och andra behov i alla skeden av resan samt efter ankomst. Parlamentet uppmanar medlemstaterna att bevilja kvinnliga asylsökande och migranter som har kommit till EU på grund av familjeåterförening oberoende rättslig ställning, för att undvika att de exploateras, göra dem mindre sårbara och uppnå större jämställdhet.

28.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullt ut genomföra både direktiv 2011/36/EU om förebyggande och bekämpande av människohandel och om skydd av dess offer och direktiv 2012/29/EU om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem.

29.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera internationellt skydd till kvinnor som är offer för förföljelse och att följa kommissionens riktlinjer om tillämpning av direktiv 2003/86/EG om rätt till familjeåterförening.

30.  Europaparlamentet beklagar att kommissionens europeiska migrationsagenda bland sina mål inte har med att lätta på begränsningarna för familjeåterförening. Parlamentet noterar vikten av att göra det möjligt för dem som redan befinner sig i EU att återförenas med sina familjemedlemmar, inbegripet ensamkommande barn.

31.  Europaparlamentet betonar att utsatta personers behov, däribland kvinnors och flickors, i synnerhet ensamkommande flickors, ständigt måste prioriteras, trots skiftande flykting- och migrationsströmmar, som kan innebära ett ökat tryck på mottagningsanläggningar, och uttrycker sin oro över hur det gemensamma europeiska asylsystemet genomförs i praktiken.

32.  Europaparlamentet vill särskilt uppmärksamma redan utsatta grupper inom migrationsströmmar och understryker faktorer såsom ålder, kön, funktionsnedsättning, könsidentitet och trosuppfattning. Parlamentet uttrycker oro över att människor med särskilda skyddsbehov inte får dessa tillgodosedda.

33.  Europaparlamentet fördömer kraftfullt användningen av sexuellt våld mot kvinnor som ett vapen i krig. Parlamentet anser att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt migrerande kvinnor och flickor som utsatts för övergrepp i konflikter genom att säkerställa deras tillgång till sjukvård och psykologiskt stöd.

34.  Europaparlamentet rekommenderar att alla legitima och relevanta organisationer, såsom UNHCR, Frontex, Easo och IOM, samt icke-statliga organisationer och medlemsstaterna bör se till att högsta möjliga normer tillämpas vid rekrytering av kvinnlig personal till alla anläggningar, och att jämställdhetsintegrerad utbildning bör vara obligatorisk för all personal i syfte att jämställdhetsintegrera samtliga operationer och program med inriktning på flyktingströmmar eller asylprocesser.

35.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen samtliga medlemsstater att underteckna och ratificera Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (Istanbulkonventionen) för att se till att migrerande kvinnor och flickor skyddas mot våld, och att tillämpa artikel 59 i konventionen, som tydligt anger att konventionsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att skjuta upp utvisningsförfaranden och/eller bevilja självständigt uppehållstillstånd vid upplösning av äktenskapet till kvinnliga migranter vars rätt att vistas i landet är beroende av maken.

36.  Europaparlamentet efterlyser ett utvidgat samarbete med migranternas ursprungsländer och med de icke-statliga organisationer som arbetar i dessa länder för att förbättra villkoren för kvinnor, som är de främsta offren i konflikter.

37.  Europaparlamentet vill rikta uppmärksamhet på kommissionens meddelande av den 13 maj 2015, En europeisk migrationsagenda(30). Parlamentet noterar kommissionens avsikt att skärpa bestämmelserna om säkert ursprungsland i direktivet om asylförfaranden. Parlamentet är av den bestämda uppfattningen att alla beslut att harmonisera bestämmelserna om säkert ursprungsland, inbegripet ett eventuellt upprättande av en gemensam EU-förteckning över säkra ursprungsländer, måste integrera ett jämställdhetsperspektiv. Parlamentet konstaterar dock att inga ursprungsländer eller tredjeländer kan betraktas som verkligt säkra när könsrelaterat våld förekommer i alla länder. Parlamentet anser att ansökningar som grundar sig på rädsla för könsrelaterat våld eller könsdiskriminering aldrig bör bli föremål för påskyndade asylförfaranden.

38.  Europaparlamentet framhåller att kvinnoorganisationer och flyktingkvinnor måste delta i beslutsfattandet om hur de behandlas, bland annat när det gäller prioriteringar i fördelningen av bistånd, liksom fredsbyggande initiativ i deras ursprungsländer.

39.  Europaparlamentet betonar att barnomsorg måste tillhandhållas vid asylrelaterade besök och intervjuer för att säkerställa en rättvis möjlighet att göra en asylansökan. Parlamentet konstaterar att bristen på barnomsorg för asylsökande och flyktingar utgör ett stort hinder i tillgången när det gäller tillhandahållandet av jämställdhetsintegrerade tjänster och att detta drabbar kvinnor oproportionerligt hårt eftersom de bär störst ansvar för barnen. Parlamentet understryker att tjänsteinstanser i frontlinjen måste ta hänsyn till familjernas behov av barnomsorg.

40.  Europaparlamentet anser att papperslösa kvinnliga migranter och deras omsorgsberoende anhöriga är särskilt utsatta för våld, exploatering och diskriminering på olika områden på grund av ras och kön. Parlamentet noterar att papperslösa kvinnliga migranters rättsliga ställning kan begränsa dessas tillgång till relevanta tjänster såsom kvinnojourer.

41.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över de negativa stereotyper som förekommer om kvinnliga migranter, flyktingar och asylsökande. Parlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att fördubbla sina insatser för att skydda alla migranter, flyktingar och asylsökande mot högerextremism och våld.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN

I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande

15.10.2015

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

20

5

6

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Daniela Aiuto, Maria Arena, Catherine Bearder, Malin Björk, Vilija Blinkevičiūtė, Anna Maria Corazza Bildt, Viorica Dăncilă, Iratxe García Pérez, Anna Hedh, Mary Honeyball, Teresa Jiménez-Becerril Barrio, Elisabeth Köstinger, Agnieszka Kozłowska-Rajewicz, Vicky Maeijer, Barbara Matera, Angelika Mlinar, Maria Noichl, Marijana Petir, Jordi Sebastià, Michaela Šojdrová, Ernest Urtasun, Ángela Vallina, Jadwiga Wiśniewska, Jana Žitňanská

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Izaskun Bilbao Barandica, Stefan Eck, Arne Gericke, Constance Le Grip, Evelyn Regner, Monika Vana

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Jane Collins

26.10.2015

YTTRANDE från utskottet för framställningar

till utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor

över situationen i Medelhavsområdet och behovet av ett helhetsgrepp på migration i EU

(2015/2095(INI))

Föredragande av yttrande: Marlene Mizzi

FÖRSLAG

Utskottet för framställningar uppmanar utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtagande att vidta åtgärder för att reagera på den aldrig tidigare skådade krisen i Medelhavsområdet och förbättra alla aspekter som rör migrationshanteringen genom att förstärka sin migrationspolitik och anta en strategisk europeisk migrationsagenda. I detta sammanhang noterar parlamentet även allmänhetens starka protestaktioner i samband med bristerna i migrationspolitiken. Parlamentet anser att den europeiska migrationsagendan, om den får tillräckliga resurser och omedelbart genomförs fullt ut, skulle vara ett viktigt första steg för att rädda liv, förbättra tillgången till internationellt skydd, åstadkomma en rättvis ansvarsfördelning och solidaritet och rätta till brister i det befintliga systemet. Parlamentet uppmanar kommissionen att aktivt involvera parlamentet och ta hänsyn till dess rekommendationer samt samråda med alla berörda parter i beslutsfattandet, däribland internationella organ som t.ex. UNHCR och migrant- och flyktingorganisationer, under utvecklandet av sin framtida migrationspolitik.

2.  Europaparlamentet framhåller att unionsmedborgarna i många framställningar hänvisar till en rad olika frågor som rör krissituationen i Medelhavsområdet och den tragiska förlusten av människoliv till havs och ber Europeiska unionen att agera på ett snabbt och beslutsamt sätt för att förbättra situationen och avskaffa alla illegala metoder som kränker de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen. Parlamentet betonar att framställarnas allmänna farhågor rör: bristerna i genomförandet av EU:s regelverk om asyl och migration och ineffektiviteten i den befintliga Dublin III-förordningen, avsaknaden av en övergripande migrationspolitik i EU och misslyckandet med att tillämpa principen om solidaritet, vilket resulterar i oproportionerligt stora bördor för de mottagande EU-länderna; kränkningar av de grundläggande rättigheterna som resulterar i avvisningar till sjöss, nekade inresor vid gränserna och illegala avvisningar på plats, och behovet av ökade insatser på europeisk nivå för att bekämpa främlingsfientlighet och intolerans samt värna om migranters, asylsökandes och flyktingars rättigheter och främja deras integration i EU.

3.  Med tanke på omfattningen av den senaste tidens tragedier och den alarmerande ökningen av irreguljära inresor och dödsfall till sjöss (med mer än 100 000 inresor under första halvåret 2015, enligt uppgifter från FN), understryker Europaparlamentet att EU och medlemsstaterna inte längre bara kan stå och titta på utan i stället måste ta ansvar för och utöva ett starkt politiskt ledarskap i diskussionen, med konkreta och specifika åtgärder för att ställa sig helhjärtat bakom kommissionens migrationsagenda.

4.  Europaparlamentet kräver ett ömsesidigt erkännande av asylbeslut mellan medlemsstaterna, och då inte bara i de fall då beslutet är negativt, utan även i de fall då asyl beviljas, så att bestämmelserna i artikel 78.2 a i EUF-fördraget tillämpas på korrekt sätt, något som kräver en enhetlig asylstatus som gäller inom hela unionen.

5.  Europaparlamentet betonar att de åtgärder som vidtas av EU, inklusive alla dess olika organ och byråer, regelbundet måste övervakas och utvärderas utifrån de aktuella omständigheterna och, ifall det behövs, anpassas eller utökas för att säkerställa att medlemsstaterna införlivar det gemensamma europeiska asylsystemet fullt ut, att styrningen av asylsystemet förbättras och att man närmar sig en mer praktisk och konkret form av solidaritet, en rättvis ansvarfördelning och respekt för de grundläggande rättigheterna.

6.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck EU att fortsätta förstärka operation Triton i lika stor utsträckning som operation Mare Nostrum. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla kontinuerligt ekonomiskt stöd och transparent övervakning åt Frontex och för dess driftsutgifter och aktiviteter.

7.  Europaparlamentet understryker att arbetet med att övervaka, samla in och analysera information om migrationsflöden och mönster som rör sjöförbindelser mellan EU och länder i Afrika måste förbättras och samordnas av en centraliserad EU-mekanism för hantering av migrationsuppgifter, något som skulle utmynna i regelbundna bedömningsrapporter och stärka samstämmigheten, planeringen och krishanteringen som en hjälp för att aktivera system för tidig varning på EU-nivå, så att det blir möjligt att omedelbart kunna reagera på migrationskriser i framtiden.

8.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att snarast möjligt anta en övergripande europeisk migrations- och asylpolitik som utgår från respekten för mänskliga rättigheter och mänsklig värdighet, internationella normer och värden som EU bygger på och de rättigheter som fastställs i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna. Parlamentet understryker att artikel 80 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), vilken fastställer att unionspolitiken ska styras av principen om solidaritet och rättvis ansvarsfördelning, även i finansiellt avseende, mellan medlemsstaterna, måste genomföras på ett konkret sätt. Parlamentet understryker det faktum att både den europeiska och nationella migrationspolitiken helt måste överensstämma med FN:s konvention angående flyktingars rättsliga ställning från 1951 och det tillhörande protokollet och värna om principen om ”non-refoulement”.

9.  Europaparlamentet varnar för den ökande tendensen att verkställa illegala avvisningar på plats, t.ex. vid stängslen på gränsen till Marocko i de spanska enklaverna Ceuta och Melilla, och avvisar bestämt dessa metoder då de går emot mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen. Parlamentet vill även uppmärksamma de fall av ofrivilliga avvisningar som förekommit till andra tredjeländer än ursprungsländer, vilket gör att papperslösa inte ges möjlighet att lämna dessa tredjeländer.

10.  Europaparlamentet uttrycker sin oro för att ett stort antal barn reser över Medelhavet, bland annat underåriga utan medföljande vuxen, vilka är särskilt sårbara. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att upprätthålla principen om barnets bästa, bland annat behovet att säkerställa korrekt behandling och tillgång till barnvänliga asylförfaranden, undvika förflyttningar av underåriga utan medföljande vuxen ifall detta inte är till barnets bästa, och beakta möjligheter till familjeåterförening samt barnets säkerhet och trygghet.

11.  Europaparlamentet noterar de viktiga åtgärderna i kommissionens agenda, och i synnerhet de som syftar till att rädda människoliv, så att man kan hantera den akuta situationen, bekämpa nätverk för människosmuggling och ta itu med migrationens grundläggande orsaker, men påminner samtidigt om att kommissionens agenda inte kommer att stoppa de nuvarande flödena av människor och att en permanent omplaceringsmekanism för hela EU med obligatoriskt deltagande av alla medlemsstater därför omedelbart behövs för tillräckligt många människor som är i behov av internationellt skydd. Parlamentet anser att den bindande omplaceringsmekanismen måste utlösas snabbt och automatiskt utifrån rättvisa, tydliga, objektiva, mätbara och identifierbara kriterier för medlemsstaterna samtidigt som man tar hänsyn till flyktingarnas önskemål så långt det går.

12.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens lagstiftningsförslag om en permanent omplaceringsmekanism vid kriser på grundval av artikel 78.2 i EUF-fördraget och det faktum att medlemsstaternas ministrar vid de möten som hölls i september i rådet (rättsliga och inrikes frågor) lyckades enas om en akut omplacering av 40 000 människor från Italien och Grekland i behov av internationellt skydd, samt om en ytterligare omplacering av 120 000 människor. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna med kraft att överväga de bestämmelser som fastställts i rådets direktiv 2001/55/EG – och i synnerhet i dess skäl 20 – för att ge tillfälligt skydd vid massiv tillströmning av fördrivna personer, men påminner om att detta direktiv aldrig har aktiverats, och därför måste kommissionen lägga fram en översyn av sina bestämmelser för att bättre kunna genomföra en europeisk solidaritetsmekanism och införa ett instrument för direkta, säkra och juridiska reaktioner på akuta flyktingkriser. Parlamentet efterlyser även en tydlig definition av begreppet ”massiv tillströmning” av flyktingar.

13.  Europaparlamentet understryker att en av de större obalanserna i EU:s migrationspolitik rör dels de länder vid EU:s yttre sjö- och landgränser som upplever en ökad tillströmning av människor som är i behov av internationellt skydd, dels de länder vid EU:s inre gränser som t.ex. Tyskland och Sverige som tog emot 43 procent av alla asylansökningar i EU 2014. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna och kommissionen att se till att en meningsfull översyn görs av Dublin III-förordningen för att minska ett plötsligt och oproportionerligt migrationstryck på ett växande antal medlemsstater och i synnerhet länderna vid EU:s yttre gränser som dagligen är direkt utsatta för migrationsflöden, utan att säkerheten vid EU:s yttre gränser äventyras.

14.  Europaparlamentet anser att reguljär migration inte utgör någon samhällsekonomisk börda, utan snarare kan innebära ett positivt bidrag till samhället samt att arbetet med att utveckla säkra och lagliga vägar för migration till EU skulle kunna hjälpa till att bekämpa kriminella smugglarnätverk och minska dödsfallen till sjöss. Parlamentet understryker därför att ett säkert och lagligt tillträde in i EU bör erbjudas människor som är i behov av internationellt skydd. Det behövs ett obligatoriskt vidarebosättningsprogram som möjliggör vidarebosättning för ett betydande antal flyktingar, och parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att ta vara på de befintliga möjligheter som gällande lagstiftning erbjuder för att ta fram andra verktyg, strukturerade mekanismer och öppna, tillgängliga förfaranden för inresa i EU såsom utfärdande av viseringar av humanitära skäl vid EU:s ambassader och konsulat i ursprungsländer eller transiteringsländer.

15.  Europaparlamentet uppmanar EU, medlemsstaterna och kandidatländerna att skapa en internationell ram för dialog och att inleda en bred diskussion om migration med tredjeländer som är ursprungs- och transitländer för att säkerställa mer solidaritet och samarbete med EU och ta itu med migrationens grundläggande orsaker. Parlamentet välkomnar i detta avseende Vallettatoppmötet, som kommer att äga rum i november 2015 i nära samarbete med afrikanska partner, vilket kommer att utgöra grunden för antagandet av framtida ramavtal för att ta itu med migrationens grundläggande orsaker. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fortsätta främja konfliktlösning i ursprungsländerna, stärka transitländernas kapacitet och säkerställa att medlen kanaliseras in i rätt projekt, vilket leder till ett slut på exploateringen av människor och naturresurser och till en förbättring inom hälsa och utbildning, industri och infrastruktur, så att arbetstillfällen skapas och möjligheten för en värdig framtid ökar i migranternas ursprungsländer.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ses till att genomförandet av återvändandedirektivet går hand i hand med respekt för de förfaranden, standarder och grundläggande mänskliga rättigheter som gör det möjligt för Europa att säkerställa en human och värdig behandling av dem som återvänder, i överensstämmelse med principen om non-refoulement. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna med eftertryck att ägna särskild uppmärksamhet åt asylfall som rör eventuell politisk förföljelse för att förhindra att ett återvändande leder till en eventuell kränkning av de mänskliga rättigheterna i ursprungslandet eller tredjelandet.

17.  Europaparlamentet uppmanar EU att ytterligare stärka de ramavtal som redan upprättats, t.ex. den europeiska grannskapspolitiken, Khartoumprocessen och Rabatprocessen. Parlamentet betonar att de utdragna flyktingsituationerna måste tillmätas vederbörlig vikt, eftersom de utan åtgärder skulle kunna resultera i fortsatta och ökade flöden av irreguljära och livshotande resor över Medelhavet.

18.  Europaparlamentet beklagar djupt att det i några medlemsstater har förekommit en rad allvarliga bedrägerier och administrativa oegentligheter, ofta begångna i samband med organiserad brottslighet, i förvaltningen av vissa mottagningscenter för asylsökande, vilket har resulterat i att EU-medel har missbrukats och att migranternas levnadsförhållanden och skyddet av de mänskliga rättigheterna har förvärrats ytterligare.

19.  Europaparlamentet uppmanar EU och alla medlemsstater att sätta stopp för byggandet av murar, att riva ner de murar som redan finns och att stoppa allt samarbete som bidrar till att murar byggs i tredjeländer i syfte att förhindra migranter från att komma till EU eller andra territorier.

20.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta nationella program för stöd till integration, att anslå tillräckliga resurser och tillräckligt stöd samt att förbättra tillämpningen av de gemensamma grundläggande principerna för politiken för integration av invandrare i EU. Parlamentet uppmanar kommissionen att stärka den roll som nätverket av nationella kontaktpunkter för integration och det europeiska integrationsforumet har i egenskap av plattformar för dialog för att se till att integrationen och medlemsstaternas utbyten av lovande metoder förbättras.

21.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att genomföra effektiva åtgärder för att ta itu med ökad främlingsfientlighet och hatbrott med utgångspunkt i utbildning och förebyggande arbete samt straffbelägga all form av våld och diskriminering, bland annat hatpropaganda.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande

15.10.2015

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

23

0

3

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Marina Albiol Guzmán, Margrete Auken, Beatriz Becerra Basterrechea, Soledad Cabezón Ruiz, Pál Csáky, Eleonora Evi, Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, Svetoslav Hristov Malinov, Notis Marias, Edouard Martin, Marlene Mizzi, Julia Pitera, Gabriele Preuß, Sofia Sakorafa, Yana Toom, Bodil Valero, Jarosław Wałęsa, Cecilia Wikström

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Jérôme Lavrilleux, Michèle Rivasi, Ángela Vallina, Axel Voss

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Agustín Díaz de Mera García Consuegra, Emilian Pavel, Vladimir Urutchev, Julie Ward

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGENI DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Antagande

16.3.2016

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

44

11

1

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Jan Philipp Albrecht, Gerard Batten, Heinz K. Becker, Michał Boni, Caterina Chinnici, Ignazio Corrao, Rachida Dati, Agustín Díaz de Mera García Consuegra, Frank Engel, Cornelia Ernst, Tanja Fajon, Laura Ferrara, Lorenzo Fontana, Mariya Gabriel, Ana Gomes, Nathalie Griesbeck, Jussi Halla-aho, Monika Hohlmeier, Sophia in ‘t Veld, Iliana Iotova, Sylvia-Yvonne Kaufmann, Timothy Kirkhope, Barbara Kudrycka, Kashetu Kyenge, Marju Lauristin, Juan Fernando López Aguilar, Roberta Metsola, Louis Michel, Claude Moraes, Birgit Sippel, Branislav Škripek, Csaba Sógor, Helga Stevens, Bodil Valero, Udo Voigt, Beatrix von Storch, Josef Weidenholzer, Cecilia Wikström, Kristina Winberg, Tomáš Zdechovský

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Marina Albiol Guzmán, Kostas Chrysogonos, Carlos Coelho, Anna Maria Corazza Bildt, Gérard Deprez, Anna Hedh, Teresa Jiménez-Becerril Barrio, Miltiadis Kyrkos, Gilles Lebreton, Andrejs Mamikins, Petri Sarvamaa, Elly Schlein, Barbara Spinelli, Geoffrey Van Orden, Axel Voss

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Margrete Auken

SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROPI DET ANSVARIGA UTSKOTTET

44

+

ALDE

Gérard Deprez, Nathalie Griesbeck, Louis Michel, Cecilia Wikström, Sophia in 't Veld

EFDD

Ignazio Corrao, Laura Ferrara

GUE/NGL

Marina Albiol Guzmán, Kostas Chrysogonos, Cornelia Ernst, Barbara Spinelli

EPP

Heinz K. Becker, Michał Boni, Carlos Coelho, Anna Maria Corazza Bildt, Rachida Dati, Agustín Díaz de Mera García Consuegra, Frank Engel, Mariya Gabriel, Monika Hohlmeier, Teresa Jiménez-Becerril Barrio, Barbara Kudrycka, Roberta Metsola, Petri Sarvamaa, Csaba Sógor, Axel Voss

S&D

Caterina Chinnici, Tanja Fajon, Ana Gomes, Anna Hedh, Iliana Iotova, Sylvia-Yvonne Kaufmann, Kashetu Kyenge, Miltiadis Kyrkos, Marju Lauristin, Juan Fernando López Aguilar, Andrejs Mamikins, Claude Moraes, Elly Schlein, Birgit Sippel, Josef Weidenholzer

GREENS/EFA

Jan Philipp Albrecht, Margrete Auken, Bodil Valero

11

-

ECR

Jussi Halla-aho, Timothy Kirkhope, Geoffrey Van Orden, Beatrix von Storch, Branislav Škripek, Helga Stevens

EFDD

Gerard Batten, Kristina Winberg

EFDD

Lorenzo Fontana, Gilles Lebreton

NI

Udo Voigt

1

0

EPP

Tomáš Zdechovský

Teckenförklaring:

+  :  Ja-röster

-  :  Nej-röster

0  :  Nedlagda röster

(1)

EUT C 93, 9.3.2016, s. 165.

(2)

Antagna texter, P8_TA(2015)0176.

(3)

Antagna texter, P8_TA(2015)0317.

(4)

http://www.consilium.europa.eu/sv/press/press-releases/2015/09/28-eunavfor/.

(5)

Antagna texter, P8_TA(2014)0105.

(6)

Frontex news, http://frontex.europa.eu/news/number-of-migrants-arriving-in-greece-dropped-by-half-in-november-cITv3V.

(7)

IOM och Unicef, Data Brief: Migration of Children to Europe, http://www.iom.int/sites/default/files/press_release/file/IOM-UNICEF-Data-Brief-Refugee-and-Migrant-Crisis-in-Europe-30.11.15.pdf.

(8)

Easos nyhetsbrev, november–december 2015, https://easo.europa.eu/wp-content/uploads/EASO-Newsletter-NOV-DEC_-20151.pdf.

(9)

EU+ består av EU-28 plus Norge och Schweiz.

(10)

UNHCR – Greece data snapshot – 7 mars 2016.

(11)

IOM, Missing Migrants Project, http://missingmigrants.iom.int/.

(12)

Rådets beslut (EU) 2015/1523 och rådets beslut (EU) 2015/1601.

(13)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat (EUT L 180, 29.6.2013, s. 31).

(14)

Direktiv 2001/55/EG av den 20 juli 2001 om miniminormer för att ge tillfälligt skydd vid massiv tillströmning av fördrivna personer och om åtgärder för att främja en balans mellan medlemsstaternas insatser för att ta emot dessa personer och bära följderna av detta (EGT L 212, 7.8.2001, s. 12).

(15)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU av den 13 december 2011 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet (EUT L 337, 20.12.2011, s. 9).

(16)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd (EUT L 180, 29.6.2013, s. 60).

(17)

Rådets slutsatser av den 19 november 2004.

(18)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/33/EU av den 26 juni 2013 om normer för mottagande av personer som ansöker om internationellt skydd, EUT L 180, 29.6.2013, s. 96.

(19)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/52/EG av den 18 juni 2009 om minimistandarder för sanktioner och åtgärder mot arbetsgivare för tredjelandsmedborgare som vistas olagligt, EUT L 168, 30.6.2009, s. 24.

(20)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/36/EU av den 26 februari 2014 om villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för säsongsanställning, EUT L 94, 28.3.2014, s. 375.

(21)

Rådets direktiv 2009/50/EG av den 25 maj 2009 om villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för högkvalificerad anställning, EUT L 155, 18.6.2009, s. 17.

(22)

1 FN:s konvention angående flyktingars rättsliga ställning, 1951.

(23)

2 FN:s havsrättskonvention från 1982, artikel 98 (Skyldighet att bistå personer i sjönöd).

(24)

3 Den internationella konventionen om säkerheten för människoliv till sjöss från 1974, förordning 33 (Nödmeddelanden – skyldigheter och förfaranden).

(25)

4 Den internationella sjöräddningskonventionen från 1979, med senare ändringar.

(26)

5 Internationella sjöfartsorganisationens resolution MSC 167(78) och Sjöräddning: en vägledning om principer och praxis som tillämpas på migranter och flyktingar.

(27)

6 Enligt statistik från den europeiska redareföreningen (ECSA).

(28)

7 http://data.unhcr.org/mediterranean/regional.php

(29)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/33/EU av den 26 juni 2013 om normer för mottagande av personer som ansöker om internationellt skydd (EUT L 180, 29.6.2013, s. 96).

(30)

COM(2015)0240.

Rättsligt meddelande