Förfarande : 2015/2118(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0144/2016

Ingivna texter :

A8-0144/2016

Debatter :

PV 12/05/2016 - 7

Omröstningar :

PV 12/05/2016 - 9.10
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2016)0227

BETÄNKANDE     
PDF 497kWORD 193k
26.4.2016
PE 576.788v02-00 A8-0144/2016

om genomförandet av direktiv 2011/36/EU av den 5 april 2011 om förebyggande och bekämpande av människohandel och om skydd av dess offer ur ett jämställdhetsperspektiv

(2015/2118(INI))

Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män

Föredragande: Catherine Bearder

Rådgivande utskotts föredragande (*):

Malin Björk, utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor

(*) Förfarande med associerat utskott – artikel 54 i arbetsordningen

ÄNDRINGSFÖRSLAG
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om genomförandet av direktiv 2011/36/EU av den 5 april 2011 om förebyggande och bekämpande av människohandel och om skydd av dess offer ur ett jämställdhetsperspektiv

(2015/2118(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 2 och 3.3 andra stycket i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och artiklarna 8, 79 och 83 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av artiklarna 3, 5 och 23 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av FN:s konvention från 1979 om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, särskilt artikel 6, genom vilken man eftersträvar att bekämpa alla former av kvinnohandel och utnyttjande av prostitution av kvinnor,

–  med beaktande av Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen),

–  med beaktande av den allmänna förklaringen från 1948 om de mänskliga rättigheterna,

–  med beaktande av FN-konventionen från 1949 om bekämpning av människohandel och utnyttjande av prostituerade,

–  med beaktande av Pekingdeklarationen och handlingsplanen från Peking, som antogs vid den fjärde världskonferensen för kvinnor den 15 september 1995 och de slutdokument som senare antogs vid FN:s extra sessioner Peking +5 (2000), Peking +10 (2005), Peking +15 (2010) och översynskonferensen Peking +20,

–  med beaktande av tilläggsprotokollet från 2000 om förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med människor, särskilt kvinnor och barn, och särskilt den internationellt överenskomna definitionen av människohandel, vilket fogats till FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet,

–  med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter från 1989 och det fakultativa protokollet till konventionen om barnets rättigheter, nämligen om försäljning av barn, barnprostitution och barnpornografi samt parlamentets resolution av den 27 november 2014 om 25-årsdagen av FN:s konvention om barnets rättigheter(1),

–  med beaktande av Oviedokonventionen om mänskliga rättigheter och biomedicin,

–  med beaktande av Haagkonventionen om adoptioner,

–  med beaktande av den gemensamma FN-kommentaren om EU-direktivet om förebyggande och bekämpande av människohandel och om skydd av dess offer, som kräver internationellt skydd för offer för människohandel på ett jämställdhetsmedvetet sätt,

–  med beaktande av ILO:s konvention nr 29 om tvångsarbete, där tvångsarbete definieras i artikel 2,

–  med beaktande av Europarådets konvention om åtgärder mot människohandel och Europarådets rekommendationer på detta område,

–  med beaktande av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (Istanbulkonventionen),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2219 av den 25 november 2015 om Europeiska unionens byrå för utbildning av tjänstemän inom brottsbekämpning (Cepol) som ersätter och upphäver rådets beslut 2005/681/RIF(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/29/EU av den 25 oktober 2012 om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem samt om ersättande av rådets rambeslut 2001/220/RIF(3),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU av den 5 april 2011 om förebyggande och bekämpande av människohandel, om skydd av dess offer och om ersättande av rådets rambeslut 2002/629/RIF(4),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/52/EG av den 18 juni 2009 om minimistandarder för sanktioner och åtgärder mot arbetsgivare för tredjelandsmedborgare som vistas olagligt(5),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna(6),

–  med beaktande av rådets direktiv 2004/81/EG av den 29 april 2004 om uppehållstillstånd till tredjelandsmedborgare som har fallit offer för människohandel eller som har fått hjälp till olaglig invandring och vilka samarbetar med de behöriga myndigheterna(7),

–  med beaktande av kommissionens meddelande EU:s strategi för utrotande av människohandel 2012–2016 (COM(2012)0286),

–  med beaktande av kommissionens arbetsdokument Mid-term report on the implementation of the EU Strategy towards the Eradication of Trafficking in Human Beings (SWD(2014)0318),

–  med beaktande av kommissionens meddelande Europeiska säkerhetsagendan (COM(2015)0185),

–  med beaktande av kommissionens arbetsdokument Strategic engagement for gender equality 2016–2019 (SWD(2015)0278),

–  med beaktande av Europols lägesrapport: Trafficking in human beings in the EU (februari 2016),

–  med beaktande av Eurostats rapport om människohandel, 2015 års upplaga,

–  med beaktande av bedömningen av genomförandet på EU-nivå av direktiv 2011/36/EU, som lagts fram av generaldirektoratet för parlamentarisk utredning och analys,

–  med beaktande av den undersökning om människohandelns jämställdhetsdimension som kommissionen beställde 2016,

–  med beaktande av sin resolution av den 25 februari 2014 med rekommendationer till kommissionen om bekämpning av våld mot kvinnor(8),

–  med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 26 februari 2014 om sexuell exploatering och prostitution samt effekterna av detta för jämställdheten(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 9 juni 2015 om EU:s strategi för jämställdhet efter 2015(10)​,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män och yttrandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0144/2016), och av följande skäl:

A.  Människohandel utgör en fruktansvärd kränkning av de grundläggande rättigheterna i artikel 5.3 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna samt en kränkning av offrens fysiska och psykiska integritet som orsakar allvarliga och ibland livslånga skador. Det är en allvarlig form av, i de flesta fall, organiserad brottslighet som drivs av stor efterfrågan och vinster beräknade till 150 miljarder USD om året(11), vilket undergräver rättssäkerheten. Skillnaderna mellan medlemsstaternas lagstiftning underlättar på många sätt den organiserade brottsligheten och risken för åtal är fortfarande alltför liten, och de påföljder som tillämpas för att förhindra denna brottslighet är otillräckliga i jämförelse med de stora vinster som kan göras.

B  I artikel 2 i direktiv 2011/36/EU definieras människohandel som rekrytering, transport, överföring, hysande eller mottagande av personer, inbegripet utbyte eller överföring av kontroll över dessa personer, genom hot om eller användning av våld eller andra former av tvång, bortförande, bedrägeri, vilseledande, maktmissbruk eller missbruk av en persons utsatta situation eller givande eller mottagande av betalning eller förmåner för att erhålla samtycke från en person som har kontroll över en annan person i syfte att utnyttja denna person. Utnyttjande omfattar minst utnyttjande av andras prostitution eller andra former av sexuellt utnyttjande, tvångsarbete eller tvångstjänster, inklusive tiggeri, slaveri eller slaveriliknande förhållanden, träldom, utnyttjande av brottslig verksamhet eller avlägsnande av organ.

C.  Det finns många olika former av människohandel och det finns offer för människohandel i olika lagliga och olagliga verksamheter, däribland, men inte enbart, jordbruk, livsmedelsberedning, sexindustrin, hushållsarbete, tillverkning, omsorg, städning, annan industri (särskilt i tjänsteindustrin), tiggeri, brottslighet, tvångsäktenskap, sexuellt utnyttjande av barn på internet, olagliga adoptioner och organhandel.

D.  I FN:s gemensamma kommentar om EU-direktivet – A Human Rights-Based Approach (2011) – påminner flera FN-organ om att handeln med både män och kvinnor bör erkännas och likheterna och skillnaderna i mäns och kvinnors erfarenheter vad gäller utsatthet och övergrepp bör tas upp.

E.  Den aktuella flyktingkrisen har visat att det råder brist på ändamålsenliga verktyg på EU-nivå för att gemensamt bekämpa människohandel, särskilt när sådan människohandel syftar till sexuellt utnyttjande av kvinnor och barn.

F.  Samma strategi fungerar inte för alla situationer och de olika formerna av människohandel, till exempel människohandel för sexuellt utnyttjande, människohandel för utnyttjande av arbetskraft och människohandel med barn, måste hanteras med specifika och anpassade politiska åtgärder.

G.  Direktiv 2011/36/EU (nedan kallat direktivet) bör lovordas för sitt fokus på mänskliga rättigheter och offren, som innebär att offer för människohandel enligt internationell lag är berättigade till vissa rättigheter och tjänster, oberoende av deras villighet eller förmåga att delta i straffrättsliga förfaranden (enligt artikel 11.3 i direktivet).

H.  Alla stödtjänster för offer för människohandel måste vara absolut villkorslösa och säkerställa att ingen ytterligare viktimisering förekommer.

I.  Människohandel är resultatet av globala ekonomiska och sociala orättvisor och förvärras samtidigt av den ojämlikhet som finns mellan kvinnor och män ekonomiskt, i samhället och inom utbildning.

J.  Ny statistik visar att största delen av offren för människohandel är kvinnor. Kön leder inte i sig till utsatthet – det finns många bidragande faktorer som skapar en situation av utsatthet för kvinnor och flickor, t.ex. fattigdom, socialt utanförskap, sexism och diskriminering.

K.  Kvinnor och flickor utgör 80 % av de registrerade offren för människohandel(12), vilket delvis kan bero på strukturellt våld mot och strukturell diskriminering av kvinnor och flickor.

L.  Efterfrågan på kvinnor, flickor, män och pojkar i prostitutionsindustrin är en avgörande drivkraft för människohandel för sexuellt utnyttjande. Efterfrågan på billig arbetskraft och en oförmåga att upprätthålla arbetstagarrättigheter är drivkrafter för utnyttjande av arbetskraft.

M.  Samhällets tolerans för bristande jämställdhet mellan könen och våld mot kvinnor och flickor samt allmänhetens bristande medvetenhet om problemen kring människohandel gör att en tillåtande miljö för människohandel permanentas.

N.  Människohandel med kvinnor, flickor, män och pojkar för sexuellt utnyttjande har minskat i de länder som har kriminaliserat efterfrågan, inbegripet såväl koppleri som köp av sexuella tjänster.

O.  Minoritets- och invandrargrupper, till exempel romer, utgör en oproportionerligt stor andel av offren för människohandel på grund av att de är socialt och ekonomiskt marginaliserade.

P.  Förväntningar och diskriminering med kopplingar till kön är skadligt för alla, men män är mindre benägna att erkänna att de har blivit utnyttjade.

Q.  Ekonomisk och social egenmakt för kvinnor och minoritetsgrupper skulle minska risken för att dessa grupper blir offer för människohandel.

R.  Att identifiera offren är och förblir en utmaning, och för att hjälpa offren för människohandel och åtala och döma människohandlare måste det stöd och skydd som erbjuds dem stärkas, inklusive rätten för offer att lagligen bosätta sig och arbeta i den medlemsstat till vilken de förts och samtidigt öka deras tillgång till rättslig prövning och gottgörelse.

S.  Barn utgör omkring 16 % (13)av de registrerade offren för människohandel och flickor representerar upp till 13 %(14). Dessa grupper är särskilt utsatta och åsamkas allvarlig och långvarig fysisk, psykisk och emotionell skada.

T.  70 % av de identifierade offren för människohandel och 70 % av de misstänkta människohandlarna i EU är EU-medborgare, och de flesta rapporterade offren för sexuellt utnyttjande är kvinnliga EU-medborgare från Central- och Östeuropa(15). Statistisk information måste tas i beaktande när identifikationssystem utvecklas för att bättre identifiera alla offer för människohandel.

U.  Majoriteten av de registrerade offren är kvinnor och flickor som utsatts för människohandel för sexuellt utnyttjande. De utgör tillsammans upp till 95 % av offren för människohandel för sexuellt utnyttjande(16). Människohandel är en form av våld mot kvinnor och flickor.

V.  Människohandel är ett komplext och gränsöverskridande fenomen som endast kan hanteras effektivt om EU:s och medlemsstaternas institutioner samarbetar på ett samordnat sätt för att förhindra att kriminella grupper och individer använder sig av ”forum shopping”, men där fokus ligger på att identifiera och skydda potentiella och faktiska offer med ett integrerat intersektionellt perspektiv. Det finns en tydlig skillnad mellan människohandel och människosmuggling, men särskild uppmärksamhet bör ägnas åt asylsökande, flyktingar, migranter och andra utsatta grupper, i synnerhet barn, ensamkommande barn och kvinnor eftersom de utsätts för flera risker och är särskilt utsatta för utnyttjande och ytterligare viktimisering.

W.  Människohandel uppfattas ofta som något som bedrivs endast av organiserade kriminella grupper, men i själva verket kan offrets familjemedlemmar, vänner, släktingar, kärlekspartner och vanliga arbetsgivare också bedriva människohandel.

X.  Majoriteten (70 %) av de misstänkta, åtalade och dömda människohandlarna är män, även om kvinnliga gärningsmän utgör en ansenlig minoritet (29 %) och kan spela en viktig roll i människohandeln(17), i synnerhet när det handlar om människohandel med barn.

Y.  Om lagstiftning för att bekämpa människohandel ska ha någon verkan måste den åtföljas av en tydlig kulturell förändring från en straffrihetskultur mot en nolltoleranskultur när det gäller människohandel.

Z.  Offer känner ofta inte till sina rättigheter och vet inte hur de kan utöva dem på ett effektivt sätt.

AA.  Begreppet människohandel skiljer sig från slaveri och bredare diskussioner om exploatering. Alla former av exploatering är inte människohandel.

Allmän bedömning av åtgärder som vidtagits vad gäller människohandelns jämställdhetsperspektiv i genomförandet av direktivet

1.  Europaparlamentet noterar att direktiv 2011/36/EU skulle ha införlivats i medlemsstaternas nationella lagstiftning senast den 6 april 2013 och att alla medlemsstater utom en har meddelat kommissionen att direktivet har införlivats i den nationella lagstiftningen.

2.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att påskynda ett fullständigt och korrekt genomförande av direktiv 2011/36/EU om förebyggande och bekämpande av människohandel och om skydd av dess offer.

3.  Europaparlamentet understryker att människohandel utgör ett könsspecifikt fenomen enligt EU:s rättsliga och politiska ram, och uppmanar medlemsstaterna att vidta könsspecifika åtgärder(18). Parlamentet erinrar om att vikten av ett jämställdhetsperspektiv på människohandel betonas i artikel 1. Parlamentet framhåller att kvinnor och män, flickor och pojkar, är utsatta på olika sätt och att handeln med dem ofta har olika syften, samt att åtgärder för att förebygga, hjälpa och stödja därför måste vara könsspecifika. Parlamentet betonar dessutom att våld mot kvinnor och bristande jämställdhet identifieras som en av de grundläggande orsakerna till människohandel i EU:s strategi som innehåller en uppsättning åtgärder för att uppmärksamma jämställdhetsperspektivet i människohandeln.

4.  Europaparlamentet noterar att kommissionen är skyldig att offentliggöra ett antal rapporter om de olika aspekterna av direktivets genomförande. Parlamentet känner djup oro över att dessa rapporter kommer så sent eftersom det sänder en oroväckande signal om deras prioriteringar vad gäller genomförandet. Parlamentet uppmanar kommissionen att fullgöra sina rapporteringsskyldigheter och följa tidsplanen i direktivet.

5.  Europaparlamentet påminner om att kommissionen enligt artikel 23.1 i direktiv 2011/36/EU skulle ha överlämnat en rapport till Europaparlamentet och rådet i april 2015 med en utvärdering av i vilken utsträckning medlemsstaterna har vidtagit de nödvändiga åtgärderna för att genomföra direktivet. Parlamentet understryker att denna rapportering inte har slutförts i tid.

6.  Europaparlamentet framhåller att jämställdhetsperspektivet ständigt måste övervakas under genomförandet av EU-lagstiftning mot människohandel och uppmanar kommissionen att fortsätta övervaka detta i sin utvärdering av hur väl direktivet efterlevs och genomförs i medlemsstaterna.

7.  Europaparlamentet lovordar det goda arbete som har gjorts av EU:s samordnare för kampen mot människohandel när det gäller att förbättra kunskaper och dokumentation om olika aspekter av människohandeln, inbegripet forskning om jämställdhetsperspektivet och barns särskilda utsatthet. Parlamentet anser dock att EU:s samordnares mandat skulle kunna utvidgas för att trappa upp EU:s insatser mot människohandeln.

8.  Europaparlamentet beklagar att Europols kapacitet inte utnyttjas till fullo av brottsbekämpande myndigheter i medlemsstaterna för att öka informationsutbytet med Europol så att man kan koppla samman utredningar i olika medlemsstater och få fram en bredare underrättelsebild av de mest hotfulla organiserade kriminella nätverk som verkar i EU.

9.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen har skapat en webbplats mot människohandel som innehåller en databas över de projekt som EU finansierar inom EU och på andra håll, liksom aktuell information om EU:s rättsliga och politiska instrument, åtgärder mot människohandel i medlemsstaterna samt finansieringsmöjligheter och EU-initiativ.

10.  Europaparlamentet betonar vikten av att offer, tjänstemän på plats som kan komma i kontakt med offer, säkerhetspersonal, rättsliga myndigheter, polis och socialtjänster har tillgång till tydlig och konsekvent information, bland annat om nödhjälp, sjuk- och hälsovård, uppehållstillstånd, arbetstagarrättigheter, tillgång till rättslig prövning och till en advokat, möjligheter att begära omprövning, särskilda rättigheter för barn osv.

11.  Europaparlamentet betonar också betydelsen av att uppmärksamma mellanhänder på arbetsmarknaden, entreprenörer, underleverantörer och arbetsförmedlingar mer, särskilt inom högrisksektorer, som ett sätt att förebygga människohandel, särskilt för utnyttjande av arbetskraft, men också för sexuellt utnyttjande som döljs bakom påstådda anställningsavtal inom hotell- och restaurangbranschen och omvårdnadstjänster.

12.  Europaparlamentet påpekar att EU:s rättsliga och politiska ram om människohandel omfattar både den inre och yttre dimensionen och fastställer att bekämpning av människohandel, som utgör en allvarlig överträdelse av de mänskliga rättigheterna, är ett tydligt mål för EU:s yttre åtgärder. Parlamentet betonar även att tredjeländer ofta är ursprungs- och transitländer för människohandel inom EU och att människohandel, som en olaglig och gränsöverskridande verksamhet, är ett viktigt område i samarbetet med tredjeländer. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang att kommissionen och Europeiska utrikestjänsten på rådets begäran har tagit fram ett informationspaket om de åtgärder som vidtas i prioriterade länder och regioner för att bekämpa människohandel samt en förteckning över de verktyg och instrument som EU och medlemsstaterna förfogar över, bland annat utrikespolitiska åtgärder för människohandel och projekt som finansieras av EU och medlemsstaterna på detta område. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att samarbeta med kommissionen och Europeiska utrikestjänsten i kampen mot människohandeln.

13.  Europaparlamentet anser att asylsökande, flyktingar och migranter är särskilt utsatta för människohandel, och att handel med kvinnor, barn och andra utsatta grupper bör ägnas särskild uppmärksamhet. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att undersöka kopplingen mellan det ökade antalet flyktingar som anländer och människohandeln. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka samarbetet, inbegripet vid hotspots, för att identifiera eventuella offer och att använda alla medel för att bekämpa människohandlare och människosmugglare, bl.a. genom att förbättra datainsamlingen och garantera överensstämmelse med befintliga skyddsstandarder. Parlamentet erinrar om den roll som EU:s byråer och nätverk har för att tidigt identifiera offren vid EU:s gränser och bekämpa människohandel, och understryker i detta sammanhang behovet av ökat samarbete mellan Europol, Eurojust, nationella myndigheter och tredjeländer, och genom användning av Ecris. Parlamentet efterlyser ökade resurser för RIF-byråerna i syfte att möjliggöra utnämnandet av jämställdhetsutbildade byråtjänstemän, särskilt i de medlemsstater som står inför blandade migrationsströmmar. Parlamentet betonar att det nya förhållningssättet till hotspots som anges i migrationsagendan inte bör begränsas till snabba förfaranden och åtgärder mot eftersläpningar, utan också bör omfatta ett proportionerligt inslag mot människohandel med fokus på en effektiv remittering av potentiella offer.

14.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra en kritisk bedömning av sin registrering av flyktingar, av formerna för de relevanta tjänsterna och av hälso- och sjukvården, eftersom denna grupp, särskilt ensamkommande barn, löper stor risk att utnyttjas av kriminella gäng och att följaktligen utsättas för människohandel.

15.  Europaparlamentet anser att mer hänsyn bör tas till situationen för transpersoner som offer, vilka ofta utsätts för diskriminering, stigmatisering och hot om våld på grund av sin könsidentitet. Parlamentet anser att transpersoner bör betraktas som en utsatt grupp, eftersom de har särskilt lätt att falla offer för människohandlare som försöker utnyttja deras desperata situation. Parlamentet anser att denna utsatthet bör beaktas när medlemsstaterna gör individuella riskbedömningar så att offer för människohandel får det skydd och den omsorg som de behöver. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ge de tjänstemän som sannolikt kommer i kontakt med offer eller potentiella offer för människohandel lämplig utbildning om transpersoners specifika situation så att de mer aktivt ska kunna identifiera dem och anpassa stödtjänsterna efter deras behov.

Jämställdhetsperspektivet i förebyggandet av människohandel

16.  Europaparlamentet understryker att medlemsstaterna enligt artikel 11 i direktivet är skyldiga att inrätta mekanismer för att i ett tidigt skede identifiera, hjälpa och stödja offer, i samarbete med relevanta stödorganisationer. Parlamentet understryker behovet av en strategi baserad på fyra grundläggande dimensioner: förebyggande, åtal, skydd av offren och partnerskap på flera nivåer.

17.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att bekämpa straffrihet, kriminalisera människohandel och se till att förövarna ställs inför rätta och att straffen skärps. Parlamentet uppmanar därför med kraft medlemsstaterna att ratificera alla relevanta internationella instrument, avtal och rättsliga skyldigheter vilket kommer att göra insatserna mot människohandeln mer effektiva, samordnade och konsekventa, bl. a. Europarådets konvention om bekämpande av människohandel.

18.  Europaparlamentet efterlyser en enhetlig strategi för lagföring av brott som rör människohandel och uppmanar medlemsstaterna att intensifiera sina utredningar och åtal. Parlamentet uppmanar i detta avseende medlemsstaterna att öka det gränsöverskridande samarbetet och samverkan med relevanta EU-byråer.

19.  Europaparlamentet påminner om att kvinnor och barn kan tvingas att utbyta sex mot skydd, dels för att överleva och komma vidare på migrationsrutten, dels för sitt grundläggande uppehälle. Parlamentet understryker att kvinnor och barn som tvingas till överlevnadssex inte anses vara offer för människohandel och således inte kan få den hjälp de behöver.

20.  Europaparlamentet betonar vikten av att skapa kanaler för laglig och säker migration för kvinnor och barn (t.ex. genom viseringar av humanitära skäl) för att förebygga människohandel och människosmuggling. Parlamentet betonar att det också är viktigt att mottagarländerna försäkrar sig om att kvinnliga migranter som har beviljats lagligt uppehållstillstånd i mottagarländerna har tillgång till språkundervisning och andra möjligheter till social integration, särskilt utbildning, så att de kan utöva sina medborgerliga rättigheter.

21.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att använda en teknik för väl strukturerade samtal med offren som bidrar till en exakt återgivning av händelserna, utan att samtidigt utsätta offret, som redan befinner sig i ett tillstånd av rädsla och förvirring, för psykisk press.

22.  Europaparlamentet framhåller att det i alla insatser mot människohandel måste finnas en balans mellan åtal och ansvar att skydda offren. Parlamentet noterar att stöd till offren är viktigt för att förebygga människohandel, eftersom offer som får ett bra stöd har lättare att återhämta sig från sina traumatiska upplevelser och att bistå i åtalen mot de skyldiga, utarbetandet av förebyggande program och välgrundad politik, samt att undvika att återigen bli offer för människohandel.

23.  Europaparlamentet betonar att internet spelar en central roll för människohandeln, och bidrar därmed till de utmaningar som kampen mot denna allvarliga form av organiserad brottslighet står inför. Parlamentet fördömer att internet allt oftare används för rekrytering av offer, både inom och utanför EU genom falska arbetserbjudanden, med reklamtjänster som tillhandahålls av utnyttjade offer, och för informationsutbyte mellan kriminella nätverk. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att det i deras politik mot människohandel tas hänsyn till detta och att polisiära insatser mot cyberteknik besitter den jämställdhetsexpertis som krävs för att förebygga och effektivt bekämpa alla former av denna brottslighet, i synnerhet när det gäller människohandel för sexuellt utnyttjande. Parlamentet framhåller att ny teknik, sociala medier och internet också bör användas för att sprida god praxis i kampen mot människohandel och för att öka medvetenheten och varna eventuella offer för de risker som människohandel medför. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att ytterligare undersöka internets roll i människohandeln och att hålla parlamentet vederbörligen underrättat.

24.  Europaparlamentet beklagar att identifieringen av offer fortfarande är en av de svåraste och mest ofullständiga aspekterna av genomförandet, men framhåller att detta inte minskar medlemsstaternas ansvar att skydda dessa utsatta människor. Parlamentet framhåller att offren, på grund av det inslag av tvång och bedrägeri som detta brott innebär, kanske inte inser sin egen utsatthet. Parlamentet betonar att de handlingar som offer för människohandel tvingas utföra är kriminella i vissa medlemsstater, vilket i vissa fall minskar förtroendet mellan offer och myndigheter. Parlamentet noterar att direktiv 2011/36/EU förbjuder kriminalisering av offer för människohandel. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullt ut tillämpa artiklarna 11–17 i direktivet om hjälp och stöd till offer för människohandel med ett jämställdhetsperspektiv (särskilt genom att öka antalet skyddade boenden för offer och genom att stärka programmen för en återintegrering av offren i samhället), och att fullt ut tillämpa direktiv 2012/29/EU om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem, för att garantera lämpligt stöd och hjälp till offer för människohandel, inklusive rätten för offer för människohandel att uppehålla sig i den medlemsstat dit de förts och att komma in på arbetsmarknaden där. Parlamentet betonar att dessa bestämmelser inte bör vara förenade med villkor om att offren gör en anmälan eller samarbetar i straffrättsliga förfaranden. Parlamentet uppmanar kommissionen att öka utbytet av bästa praxis för skydd av offer.

25.  Europaparlamentet betonar att icke-statliga organisationer och enskilda som arbetar för att skydda och hjälpa offer för människohandel inte bör hållas ansvariga för något brott.

26.  Europaparlamentet är starkt kritiskt till att det ännu inte är ett brott att utnyttja tjänster från personer som är offer för människohandel i alla medlemsstater, men tillstår att det är svårt att i juridisk mening bevisa vetskap. Parlamentet anser att det vore ett viktigt steg för att erkänna brottets allvar, se till att det finns ett faktiskt regelverk som förhindrar människohandel och stoppar den kultur av straffrihet som råder.

27.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa stränga straffrättsliga påföljder för människohandelsbrott, modernt slaveri och utnyttjande, och att straffbelägga medvetet utnyttjande av tjänster från offer för människohandel, bland annat offer för handel med prostituerade, samt utnyttjande av andras prostitution eller andra former av sexuellt utnyttjande, tvångsarbete eller tvångstjänster, inklusive tiggeri, slaveri eller slaveriliknande förhållanden, träldom, utnyttjande av brottslig verksamhet eller avlägsnande av organ. Parlamentet konstaterar att antalet åtal och domar för människohandelsbrott är lågt på nationell nivå.

28.  Europaparlamentet noterar att den viktigaste informationskällan för registrering av offer är polisen, vilket visar att det behövs tillräckliga mänskliga och ekonomiska resurser, inklusive riktad och specialiserad utbildning för brottsbekämpande myndigheter, och en jämnare könsfördelning bland de anställda. Parlamentet framhåller att fängelsers och förvarsenheters registrering av offer för människohandel i vissa medlemsstater uppvisar systembrister och kunskapsbrister hos de anställda som berörs. Parlamentet betonar att lagstiftning mot människohandel måste tillämpas ändamålsenligt av EU‑medlemsstaterna, och betonar också att för att bättre identifiera offer och utveckla en kunskap om dolda metoder för människohandel bör straffrättssystem fokusera mer på utnyttjandets dynamik och tillämpningen av lagstiftning. Parlamentet noterar att Cepol enligt förordning (EU) 2015/2219 bör främja gemensam respekt och förståelse för de grundläggande rättigheterna vid brottsbekämpning, inbegripet rättigheter, stöd och skydd för offer.

29.  Europaparlamentet uppmanar Europol och nationella polismyndigheter att avsätta ökade resurser och i större utsträckning prioritera åtal av dem som underlättar människohandel, med särskilt fokus på att öka medvetenhet inom polisväsendet och bland allmänheten om nya former av människohandel.

30.  Europaparlamentet uppmanar Europol och medlemsstaterna att skärpa sina åtgärder mot rekryterare, antingen genom en aktiv strategi eller på basis av ett vittnesmål från ett offer, i enlighet med artikel 9 i direktiv 2011/36/EU. Parlamentet understryker att rekryterare använder sig av olika kanaler, bland annat sociala medier och webbplatser (nätbaserade rekryteringsföretag). Parlamentet uppmanar kommissionen att utöka mandatet för Europols EU-enhet för anmälan av innehåll på internet för att bekämpa människohandeln.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera hur effektivt samarbetet mellan medlemsstaterna och Europol är för att bekämpa människohandel. Parlamentet understryker betydelsen av ett systematiskt utbyte av uppgifter och av att alla medlemsstater bidrar till de europeiska databaser som används i detta syfte, inklusive Europols databaser Focal Point Phoenix och Focal Point Twins. Parlamentet understryker att gräns- och kustbevakningen måste ha tillgång till Europols databaser.

32.  Europaparlamentet noterar att offer upplever utnyttjande på olika sätt och att en identifieringsmetod som utgår från en checklista med indikatorer kan försvåra formell identifiering och därmed påverka offrens tillgång till tjänster, hjälp och skydd.

33.  Europaparlamentet understryker att för att motivera offer för människohandel att anmäla dessa brott till myndigheterna och för att underlätta en tidig identifiering av offren måste lagstiftningen ändras så att offer för människohandel ges lagliga rättigheter. Parlamentet anser att offer för människohandel bör ha rätt till hjälp- och skyddsåtgärder, även om deras ärende avvisas i domstolarna. Parlamentet påpekar att socialarbetare, sjukvårdspersonal och immigrationsmyndigheter måste få ökade befogenheter att fastställa fall av människohandel och vem som ska få hjälp och skydd enligt lagen.

34.  Europaparlamentet efterlyser bättre genomförande och övervakning av artikel 8 i direktiv 2011/36/EU, för att offer för människohandel garanterat ska gå fria från lagföring, sanktioner eller påföljder. Parlamentet understryker att detta omfattar befrielse från sanktioner eller påföljder för prostituerade samt straffrihet för irreguljär inresa till eller bosättning i transiterings- och destinationsländer.

35.  Europaparlamentet konstaterar med oro att det finns bevis för att vissa offer för människohandel grips och deporteras i stället för att få tillgång till och hjälp med att utöva sina rättigheter och få det stöd de behöver som brottsoffer i enlighet med direktiv 2004/81/EG.

36.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta riktlinjer baserade på bästa praxis för att utveckla och integrera jämställdhetskunskaper i brottsbekämpande myndigheters verksamhet i hela EU.

37.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att samarbeta för att få fram bättre riktlinjer för identifiering av offer för människohandel, vilket skulle underlätta konsulatens och gränsbevakarnas arbete.

38.  Europaparlamentet betonar vikten av att följa upp var pengarna kommer ifrån som en viktig strategi för att utreda och åtala nätverk för organiserad brottslighet som tjänar på människohandeln, och uppmanar Europol och Eurojust att stärka sin kapacitet när det gäller att bekämpa människohandel. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ha ett nära samarbete med Europol och varandra för att utreda de ekonomiska aspekterna och penningtvätten i fall av människohandel. Parlamentet betonar att medlemsstaterna bör öka samarbetet när det gäller att frysa och beslagta tillgångar för personer som är inblandade i människohandel, eftersom detta kan vara ett effektivt sätt att förvandla människohandeln från en verksamhet med låg risk och hög avkastning till en verksamhet med hög risk och låg avkastning. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang medlemsstaterna att effektivisera användningen av alla befintliga verktyg såsom ömsesidigt erkännande av rättsliga avgöranden, gemensamma utredningsgrupper och den europeiska utredningsordern. Parlamentet anser att de tillgångar som beslagtagits från personer som dömts för människohandelsbrott bör användas till stöd och ersättning för människohandelns offer. Parlamentet konstaterar också att de stora intäkterna från människohandel och exploatering finansierar annan typ av grov brottslighet.

39.  Europaparlamentet uppmanar de byråer som arbetar med rättsliga och inrikes frågor (RIF), till exempel Eurojust, Europol, FRA, Frontex, Cepol samt Easo, att utveckla ett kontinuerligt program för en jämnare könsfördelning i beslut som rör människohandel. Parlamentet vill att siffror om könsfördelningen inom deras styrelser och personal ska offentliggöras och åtföljas av diskussioner med medlemsstaterna om fördelarna med en rättvis rekrytering och befordran inom brottsbekämpnings- och gränskontrollmyndigheter. Parlamentet vill också se att program såsom Europols Female Factor genomförs på återkommande basis snarare än vid enstaka tillfällen inom de mest mansdominerande RIF-byråerna.

40.  Europaparlamentet påminner om att utbildning för yrkesverksamma och tjänstemän är avgörande för en tidig identifiering av eventuella offer och för att förebygga brottslighet. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att fullt ut tillämpa artikel 18.3 i direktiv 2011/36/EU och att dela med sig av bästa praxis, i synnerhet när det gäller att utforma jämställdhetsmedvetna utbildningsprogram för dem som kommer i kontakt med offer för människohandel i tjänsten, däribland poliser och annan säkerhetspersonal, gränsvakter, domare, advokater och andra rättsliga myndigheter, sjukvårdspersonal på plats, socialarbetare och psykologer. Parlamentet betonar att utbildningen bör innefatta en förståelse för könsrelaterat våld och utnyttjande, upptäckt av offer, formell identifieringsprocess och lämplig, könsspecifik hjälp till offren.

41.  Europaparlamentet efterlyser en ökad utveckling och spridning av medvetandehöjande publikationer som syftar till att öka kunskaperna inom olika yrkesgrupper, t.ex. Handbook for consular and diplomatic staff on how to assist and protect victims of human trafficking(19).

42.  Europaparlamentet erkänner vikten av att etablera långsiktiga relationer mellan brottsbekämpare, tjänsteleverantörer, olika intressenter och offer för att skapa förtroende och på ett finkänsligt sätt tillgodose de sistnämndas behov. Parlamentet framhåller att stödorganisationer behöver få tillräcklig finansiering för projekt och uttrycker oro över att många, särskilt kvinnoorganisationer, har det svårt på grund av minskad finansiering.

43.  Europaparlamentet framhåller att finansieringen från kommissionen och medlemsstaterna bör riktas till den mest lämpliga tjänsteleverantören, sett till offrens behov, bland annat köns- och barnspecifika krav samt leverantörens kunnande och möjlighet att tillhandahålla omfattande stöd och omsorg under lång tid.

44.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att aktivt involvera arbetsmarknadens parter, den privata sektorn, fackföreningar och civilsamhället – särskilt icke-statliga organisationer som arbetar med att bekämpa människohandeln och hjälpa offren – i deras initiativ för att förebygga människohandel, särskilt när det gäller utnyttjande av arbetskraft, bl.a. genom identifiering av offer och medvetandehöjande insatser.

45.  Europaparlamentet noterar att trots att sexuellt utnyttjande är olagligt i alla medlemsstater fortsätter människohandeln för sexuellt utnyttjande. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullt ut genomföra direktiv 2011/92/EU om bekämpande av sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi, och att intensifiera sitt polisiära och rättsliga samarbete för att förebygga och bekämpa sexuellt utnyttjande av barn. Parlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med medlemsstaterna undersöka hur efterfrågan på sexuella tjänster driver människohandeln, inbegripet människohandeln med barn, och hur denna efterfrågan bäst kan minskas. Parlamentet påminner i detta sammanhang om medlemsstaternas skyldighet att särskilt uppmärksamma barn som fallit offer för människohandel, inklusive ensamkommande barn från tredjeländer, och att ge dem särskilt skydd i straffrättsliga förfaranden, där barnets bästa alltid betraktas som det allra viktigaste.

46.  Europaparlamentet noterar att datainsamling om människohandel med barn bör grunda sig på en gemensam definition av detta brottsfenomen. Parlamentet konstaterar också att en del medlemsstater anser att människohandel med barn är en särskild form av utnyttjande medan andra inkluderar barnoffer i gruppen vuxna, vilket gör det omöjligt att skapa en övergripande underrättelsebild och att fastställa den bästa undersökande metoden på EU-nivå.

47.  Europaparlamentet understryker kommissionens skyldighet enligt artikel 23.2 i direktivet att senast 2016 lägga fram en rapport med en bedömning av effekterna av nationell lagstiftning om kriminalisering av medveten användning av tjänster utförda av ett offer för människohandel, och behovet av ytterligare åtgärder. Parlamentet betonar att kommissionen inte enbart bör förlita sig på en medlemsstats rapporter, utan också bör bedöma efterlevnaden genom kontakter med civilsamhället och andra relevanta organ, såsom Greta och de landsrapporter som produceras av OSSE:s särskilda representant för människohandel och FN:s särskilda rapportör för människohandel och moderna former av slaveri.

48.  Europaparlamentet noterar att det saknas en gemensam uppfattning bland medlemsstaterna om vad som utgör ”efterfrågan på utnyttjande” och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att föreslå riktlinjer för straff av kunden baserade på den nordiska modellen och samtidigt öka medvetenheten om alla former av människohandel, särskilt sexuellt utnyttjande, samt att synliggöra andra former av utnyttjande såsom slavarbete i hemmet.

49.  Europaparlamentet konstaterar att den ökade utsattheten bland vissa grupper gör att de löper särskild risk att falla offer för människohandel. Parlamentet beklagar dock att människohandel förekommer på grund av den stora efterfrågan på varor och tjänster som är beroende av att människor utnyttjas, vilket är en mycket lönsam form av organiserad brottslighet.

50.  Europaparlamentet framhåller den statistik som visar vilken avskräckande effekt kriminaliseringen av köp av sexuella tjänster har haft i Sverige. Parlamentet understryker den normgivande effekt som denna typ av lagstiftning har och dess potential att förändra samhällets attityd för att minska den allmänna efterfrågan på tjänster från offer för människohandel.

51.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullt ut genomföra artikel 18.4 i direktivet och att utarbeta särskilda strategier för att minska efterfrågan på människohandel för sexuellt utnyttjande, t.ex. utträdesprogram och åtgärder som ökar de prostituerades egenmakt och skyddar deras rättigheter samt minskar deras risk för utnyttjande, och kampanjer för att motverka efterfrågan på sexuella tjänster från offer för människohandel, samtidigt som parlamentet konstaterar att prostitutionslagstiftningen faller under medlemsstaternas behörighet. Parlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare undersöka kopplingar mellan efterfrågan på sexuella tjänster och människohandel. Parlamentet tror att en minskad efterfrågan kan uppnås genom lagstiftning som överför brottsansvaret från dem som säljer sexuella tjänster till dem som köper sexuella tjänster.

52.  Europaparlamentet uppmanar EU att uppmärksamma och synliggöra de nya formerna av människohandel och utnyttjande, inklusive utnyttjande av förökningsförmågan och handeln med nyfödda barn.

53.  Europaparlamentet noterar med oro att mycket få medlemsstater har tydligt definierade program för att minska efterfrågan och att dessa generellt sett har varit inriktade på människohandel för sexuellt utnyttjande. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utarbeta program för att minska efterfrågan på alla typer av människohandel.

54.  Europaparlamentet noterar att skenäktenskap under vissa förhållanden kan anses vara människohandel om det finns ett inslag av tvång eller utnyttjande, och att kvinnor och flickor löper större risk att bli offer.

55.  Europaparlamentet framhåller att ansträngningar för att öka jämställdheten bidrar till att förhindra människohandel och bör innefatta utbildningsstrategier och egenmaktsprogram för kvinnor och flickor i syfte att stärka deras ställning i samhället och på så sätt göra dem mindre utsatta för människohandel. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta flera förebyggande åtgärder såsom informations- och upplysningskampanjer, utbildning särskilt för män, riktade workshops för utsatta grupper samt utbildning i skolor, inklusive främjande av jämställdhet, kamp mot sexistiska stereotyper och könsrelaterat våld, eftersom likabehandling bör vara ett mål för hela samhället.

56.  Europaparlamentet framhåller betydelsen av medvetandehöjande åtgärder när det gäller att lära konsumenter att välja produkter från företag som garanterar en slaverifri leverantörskedja, men konstaterar att detta inte är tillräckligt för att minska efterfrågan på människohandel.

57.  Europaparlamentet noterar att det enligt direktiv 2009/52/EG redan är olagligt för arbetsgivare att anlita tredjelandsmedborgare utan laglig uppehållsstatus i EU i vetskap om att de är offer för människohandel. Parlamentet konstaterar att EU-medborgare som är offer för människohandel inte omfattas av denna lagstiftning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att i deras nationella lagstiftning säkerställa att EU-medborgare som är offer för människohandel är skyddade från exploatering på arbetsmarknaden och att relevanta påföljder finns.

58.  Europaparlamentet påminner om att enligt Europol har omkring 10 000 ensamkommande barn försvunnit efter sin ankomst till EU 2015, och att de kan ha fallit offer för människohandel och blivit utsatta för olika former av utnyttjande och övergrepp. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra asylpaketet fullt ut och att registrera barnen vid deras ankomst för att se till att de inkluderas i system för skydd av barn. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka informationsutbytet för att bättre skydda migrantbarnen i Europa.

59.  Europaparlamentet uttrycker oro över bristen på uppgifter om romska kvinnor och barn som riskerar att utsättas för människohandel för tvångsarbete eller tvångstjänster, inklusive tiggeri. Parlamentet uppmanar kommissionen att lämna uppgifter om romska kvinnor och barn som erkänts som offer för människohandel, med information om hur många av dem som fått hjälp och i vilka länder.

60.  Europaparlamentet understryker att tvångsäktenskap kan betraktas som en form av människohandel om det finns inslag av utnyttjande av offret, och uppmanar samtliga medlemsstater att införa denna dimension. Parlamentet betonar att utnyttjandet kan vara sexuellt (våldtäkt i relationer, påtvingad prostitution eller pornografi) eller ekonomiskt (hushållsarbete, tvångstiggeri) och att tvångsäktenskap kan vara handelns slutliga syfte (att sälja ett offer som maka eller ingå äktenskap under tvång). Parlamentet betonar att det är svårt för myndigheterna att upptäcka sådan människohandel eftersom den sker inom den privata sfären. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att erbjuda dessa offer lämpliga tjänster vid mottagandet. Parlamentet uppmanar kommissionen att öka utbytet av bästa praxis på detta område.

61.  Europaparlamentet är oroat över det växande fenomenet ”loverboys”. Parlamentet påminner om att deras offer är i en känslomässig beroendeställning vilket gör utredningsarbetet svårare eftersom det inte är lika lätt att upptäcka dem som offer för människohandel och för att de ofta vägrar vittna mot sina ”loverboys”. Parlamentet uppmanar kommissionen att öka utbytet av bästa praxis på detta område. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ha ett särskilt mottagande för dessa offer och att garantera att brottsbekämpande och rättsliga myndigheter erkänner deras status som offer, framför allt om de är minderåriga, för att undvika att de stigmatiseras för avvikande beteende.

Jämställdhetsdimensionen i hjälpen och stödet till samt skyddet av offer

62.  Europaparlamentet är oroat över att inte alla offer har möjlighet att enkelt få tillgång till tjänster eller känner till dem. Parlamentet betonar att det inte får finnas någon diskriminering i tillgången till tjänster.

63.  Europaparlamentet noterar att offer för människohandel behöver specialiserade tjänster, bl.a. ett tryggt boende på kort och lång sikt, vittnesskydd, hälso- och sjukvård samt rådgivning, översättning och tolkning, rättsmedel, ersättning, resestöd, tillgång till utbildning, inklusive undervisning i det landets språk där de har sitt hemvist, förmedling av arbete, hjälp med återanpassning, familjemedling och vidarebosättning, samt att dessa tjänster bör individanpassas ytterligare till det enskilda fallet, med särskild hänsyn till frågan om kön.

64.  Europaparlamentet framhåller att jämställdhetsdimensionen av människohandeln innebär att medlemsstaterna har en skyldighet att angripa den som en form av våld mot kvinnor och flickor. Parlamentet framhåller att man måste fokusera mera på utnyttjandets dynamik och de långsiktiga emotionella och psykiska skador som är förknippade med detta. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en europeisk strategi mot könsrelaterat våld med ett lagstiftningsförslag om våld mot kvinnor som innefattar människohandel.

65.  Europaparlamentet framhåller de goda insatser som har gjorts av ett antal statliga myndigheter och civilsamhället för att identifiera offer för människohandel och för att hjälpa och stödja offer, även om sådana insatser inte görs i alla medlemsstater eller för alla olika typer av människohandel.

66.  Europaparlamentet understryker behovet av att säkerställa tillräcklig finansiering till oberoende icke-statliga organisationer och könsspecifika mottagningscentrum för att på lämpligt sätt tillgodose offrens behov vid olika skeden i destinationsländerna, och för att arbeta förebyggande i de aktuella ursprungs-, transit- och destinationsländerna.

67.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta telefonjourer för offer av människohandel och utnyttjande där de kan få hjälp och råd. Parlamentet noterar att sådana telefonjourer har visat sig framgångsrika på andra områden, t.ex. i samband med radikalisering och bortförande av barn.

68.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att se till att offer för människohandel erbjuds könsspecifika tjänster som anpassas efter deras behov och som ser de behov som kan vara specifika för den form av människohandel som de har varit utsatta för. Parlamentet framhåller att även om en majoritet av offren är kvinnor och flickor bör det finns specialanpassade tjänster för offer av alla kön.

69.  Europaparlamentet understryker att många offer för människohandel drogas för att de ska vara i en fysisk och psykisk beroendeställning. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att erbjuda särskilda stödprogram för dessa offer och att erkänna denna aspekt som en försvårande omständighet i de straffrättsliga åtgärderna mot människohandel.

70.  Europaparlamentet understryker att den samlade effekten av olika former av diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet gör att hbti-personer är särskilt utsatta för människohandel. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillgodose hbti-offrens särskilda behov. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja utbyte av bästa praxis i detta hänseende.

71.  Europaparlamentet understryker vikten av att alla medlemsstater systematiskt erkänner rätten till trygga aborttjänster för kvinnliga offer för människohandel vars graviditet är ett resultat av utnyttjandet.

72.  Europaparlamentet anser att artikel 11.5 i direktiv 2011/36/EU bör utvidgas till att omfatta hjälp till framtida integrering (språkundervisning, introduktion till landets kultur och samhälle osv.) där offrens situation ger dem möjlighet att ansöka om uppehållstillstånd.

73.  Europaparlamentet noterar att irreguljär laglig uppehållsstatus inte betyder att man inte kan vara offer för människohandel och att sådana offer därför bör ha samma rättigheter som andra. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att inte blanda ihop migration och människohandel och framhåller den princip om förbehållslöst stöd som fastställs i direktivet.

74.  Europaparlamentet uppmanar samtliga medlemsstater att verkligen garantera offrens rättigheter och vill se att genomförandet av direktiv 2011/36/EU analyseras i ljuset av bestämmelserna i direktiv 2012/29/EU. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ge kostnadsfri rättshjälp, inklusive juridiskt bistånd och juridiskt ombud, psykologiskt och medicinskt stöd och information om deras rätt till bistånd samt hälso- och sjukvård (bl.a. rätt till abort för offer för sexuellt utnyttjande), till alla som själva identifierar sig som offer för människohandel eller som uppfyller tillräckligt många kriterier för att identifieras som offer för att hjälpa dem att utöva sina rättigheter och få tillgång till ersättning och/eller rättslig prövning. Parlamentet betonar att självidentifikation aldrig får vara det enda kravet för att offret ska få tillgång till sina rättigheter och tjänster.

75.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra rättshjälp tillgänglig för offer för människohandel, inte bara i straffrättsliga förfaranden utan också i civilrättsliga och arbetsrättsliga förfaranden eller i immigrations- och asylförfaranden.

76.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i sina beslut om gränser för stöd till offren erkänna att det tar längre tid att återhämta sig från skador till följd av människohandel för sexuellt utnyttjande än från andra former av människohandel. Parlamentet kräver att det skydd som erbjuds offer för människohandel för sexuellt utnyttjande ska utökas för att minimera skadorna, förhindra att de på nytt blir offer för människohandel, skydda mot sekundär viktimisering och i samtliga fall beakta individuella behov.

Bedömning av andra könsmedvetna åtgärder som har vidtagits vid genomförandet av direktivet

77.  Europaparlamentet betonar att det kan vara farligt att ålägga offer en skyldighet att medverka till lagföring av människohandlare. Parlamentet framhåller att i en människorättsbaserad strategi bör en sådan skyldighet inte vara ett villkor för tillgång till tjänster.

78.  Europaparlamentet understryker att alla offer för människohandel systematiskt bör informeras om möjligheten att få en återhämtnings- och betänketid, och faktiskt bör beviljas denna. Parlamentet beklagar att vissa medlemsstater endast har införlivat dessa rättigheter i migrationslagen och därför inte gäller för alla offer för människohandel utan endast för personer i en irreguljär situation. Parlamentet påminner om att alla offer för människohandel måste beviljas dessa rättigheter.

79.  Europaparlamentet påminner om att medlemsstaterna enligt direktiv 2004/81/EG är skyldiga att tillåta en återhämtnings- och betänketid för offer för människohandel. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vid fastställandet av längden på denna tid beakta artikel 13 i Europarådets konvention om åtgärder mot människohandel och att förlänga den återhämtnings- och betänketid på minst 30 dagar som anges i denna konvention för dem som fallit offer för människohandel för sexuellt utnyttjande, med tanke på den betydande och långvariga skada som denna form av våld orsakar.

80.  Europaparlamentet noterar att den nuvarande EU-strategin för utrotande av människohandel löper ut 2016 och uppmanar kommissionen att utvärdera den nuvarande strategin och lansera en ny strategi som har ett människorättsperspektiv där offren är i fokus och ett tydligt jämställdhetsperspektiv med konkreta åtgärder i detta syfte, och som på ett lämpligt och effektivt sätt är inriktat på förebyggande, och som fortsätter att motverka den efterfrågan som ger upphov till alla former av människohandel. Parlamentet kräver att denna strategi integreras och stämmer överens med övriga politikområden för att säkerställa ett effektivt genomförande av åtgärder mot människohandel, däribland, men inte enbart, säkerhet, jämställdhet mellan könen, migration, cybersäkerhet och brottsbekämpning.

81.  Europaparlamentet lovordar de medlemsstater som har inrättat effektiva nationella rapporteringsmekanismer och nationella rapportörer, och uppmanar dem att se till att de får tillräckliga resurser och är oberoende, så att de kan fullgöra sitt uppdrag på bästa tänkbara sätt.

82.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att, för en utvärdering av sina strategier och åtgärder och för ökade ansträngningar i kampen mot människohandel, utse en oberoende nationell rapportör med laglig rätt att vända sig till det nationella parlamentet och utfärda rekommendationer om hur människohandel bäst kan bekämpas.

83.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att samla in mer detaljerade och aktuella uppgifter genom att sammanställa tillförlitlig statistik från alla viktiga aktörer, se till att uppgifterna är homogena och uppdelade på kön, ålder, typ av utnyttjande (inom de olika underkategorierna av människohandel), ursprungsland och destinationsland, och inkludera personer som är offer för intern människohandel, för att bättre identifiera eventuella offer och förebygga brottslighet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka datadelningen för att bättre kunna bedöma jämställdhetsperspektivet och aktuella trender inom människohandel och effektivare bekämpa människohandel. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att nationella rapportörer spelar en mer framträdande roll i samordningen av datainsamlingsinitiativ i nära samarbete med relevanta organisationer i det civila samhället som är verksamma på detta område.

84.  Europaparlamentet noterar att trots den tydliga definition av människohandel som ges i direktivet har flera olika definitioner införts i medlemsstaternas nationella lagstiftning. Parlamentet uppmanar kommissionen att forska kring detta och redogöra för vad dessa skillnader mellan olika definitioner innebär för den praktiska tillämpningen av direktivet. Parlamentet betonar vikten av tydliga begrepp för att undvika sammanblandning med andra relaterade men separata frågor.

85.  Europaparlamentet noterar att berörda aktörer vanligtvis bekräftar att de allra flesta offer för människohandel inte upptäcks. Parlamentet erkänner att människohandel med vissa utsatta grupper såsom (hemlösa) ungdomar, barn, och personer med funktionsnedsättning samt hbti-personer, i viss mån har förbisetts. Parlamentet betonar vikten av en förbättrad datainsamling i syfte att öka insatserna för att identifiera offer inom dessa grupper och utveckla bästa praxis för att hantera dessa offers särskilda behov.

86.  Europaparlamentet understryker att EU-institutionerna, för att förbättra insatserna mot människohandel inom unionen, bör göra en noggrann utvärdering av tillämpningen av unionslagstiftningen i medlemsstaterna och vidta ytterligare lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder om så är nödvändigt.

87.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta standardiserade riktlinjer, inbegripet uppgiftsskydd, för datainsamling för relevanta organ som brottsbekämpnings-, gräns- och immigrationsmyndigheter, sociala myndigheter, lokala myndigheter, fängelser, icke-statliga organisationer och andra aktörer.

88.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att åtgärder mot människohandel ges större prioritet i den europeiska migrationsagendan (COM(2015)0240) så att det blir lättare att engagera offer i lagföringen av människohandlare, genom att ändra bosättningsreglerna för offer för människohandel.

89.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta itu med missbruket av egenföretagande i vissa EU-medlemsstater vars mål är att undvika lokala arbetsnormer och skyldigheter enligt anställningsavtal i samband med anställning av migrerande arbetstagare. Falskt egenföretagande förekommer ofta inom sektorer med migrerande arbetskraft där risken för människohandel är som störst.

90.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att stärka det regionala samarbetet kring människohandel längs kända rutter, exempelvis de östra rutterna till EU, genom att utnyttja stabilitetsinstrument och kandidatländernas nuvarande och fortsatta ansvar.

91.  Europaparlamentet uppmanar EU att via Eurostat tillhandahålla uppskattningar om antalet offer för människohandel, antingen de registrerats eller inte, enligt det allmänna mönster som iakttas av Internationella organisationen för migration (IOM), FN:s drog- och brottsbekämpningsbyrå (UNODC) och Internationella arbetsorganisationen (ILO).

92.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta med principen om ”non-refoulement” i sina direktiv mot människohandel, enligt exemplet från FN:s protokoll om människohandel och Europarådets konvention om människohandel och i enlighet med staternas skyldigheter enligt internationell flyktingrätt och internationell humanitär rätt.

93.  Europaparlamentet uppmuntrar EU och medlemsstaterna att forska kring de senaste trenderna inom och formerna för människohandel, inklusive om hur den nuvarande migrationskrisen kan ha påverkat människohandeln, för att agera med lämpliga och riktade åtgärder på den senaste utvecklingen.

94.  Europaparlamentet ber kommissionen att analysera kopplingarna mellan olika typer av människohandel och sambanden mellan dem i sin kommande rapport om genomförandet av direktiv 2011/36/EU eftersom offer ofta utnyttjas på olika sätt samtidigt eller övergår från en typ av människohandel till en annan, och att främja fortsatt forskning om huvudorsakerna till människohandel och deras effekt på jämställdheten.

95.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera behovet av en översyn av mandatet för en framtida europeisk åklagarmyndighet för att den ska få befogenhet att bekämpa människohandel när den väl är inrättad.

96.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att betrakta Istanbulkonventionen som ett effektivt verktyg för att förebygga och bekämpa våld mot kvinnor, inbegripet människohandel, och för att skydda och hjälpa offer, i syfte att främja medlemsstaternas anslutning till konventionen.

97.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar.

MOTIVERING

Människohandel är en kränkning av grundläggande mänskliga rättigheter enligt artikel 5 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna och av offrens personliga integritet, samt ett allvarligt organiserat brott som undergräver staten och rättssäkerheten. Arbetet mot människohandel har skett på flera nivåer, inom EU i synnerhet genom direktiv 2011/36/EU av den 5 april 2011 om förebyggande och bekämpande av människohandel och om skydd av dess offer, genom vilket en rättslig ram fastställdes i syfte att förbättra möjligheterna att lagföra människohandlare. Än viktigare är att direktiv 2011/36/EU (nedan kallat direktivet) syftar till att förbättra skyddet för offren för människohandel och minska potentiella offers sårbarhet. Direktivet anses allmänt vara en heltäckande rättsakt med en lovvärd människorättsansats som tydligt framhåller människohandelns jämställdhetsdimension.

Direktivet skulle ha införlivats senast den 6 april 2013. Tjugosex medlemsstater har officiellt anmält till kommissionen att direktivet har införlivats. Bara Tyskland har inte gjort någon anmälan. Danmark är inte bundet av lagstiftningen mot människohandel.

I direktivet ålades kommissionen ett antal rapporteringsskyldigheter. Enligt artikel 23 ska kommissionen senast den 6 april 2015 lägga fram en rapport med en bedömning av de åtgärder som medlemsstaterna har vidtagit för att följa direktivet. Rapporten ska innehålla en beskrivning av hur användning av tjänster som är ett resultat av utnyttjande av människohandel i vetskap om att så är fallet har kriminaliserats. Enligt kommissionen ska dessa rapporter offentliggöras i slutet av 2016. Kommissionen är även skyldig att senast den 6 april 2016 lägga fram en rapport om effekterna av kriminaliseringen av användning av tjänster, vid behov åtföljd av lämpliga förslag. Kommissionen har inte följt den tidsplan som fastställs i direktivet.

Jämställdhetsdimensionen

Även om det finns stora skillnader mellan offren i fråga om kön, ålder och bakgrund visar statistiken tydligt att en majoritet (80 %) är kvinnor och flickor. Kön är en sårbarhetsfaktor för både kvinnor och män. För kvinnor beror sårbarheten på svårigheter att få tillgång till utbildning, lönegapet mellan kvinnor och män, ojämlik tillgång till anständiga sysselsättningsmöjligheter, könsrelaterat våld, arbetslöshet eller undersysselsättning, feminisering av fattigdom och migration, könsomedvetna utvecklingsstrategier, restriktiv migrationslagstiftning och politik, samt väpnade konflikter. Denna bristande jämlikhet innebär att kvinnor kanske inte ser sin situation som utnyttjande, utan i stället som att de uppfyller sin roll som omsorgsgivare och tillhandahållare av tjänster. Socialiseringen av könsroller påverkar även män eftersom de socialiseras in i uppfattningen att deras roll är att försörja familjen och att det är ett bevis för svaghet och ett misslyckande i deras roll som familjeförsörjare om de låter sig utnyttjas.

Enligt artikel 1 i direktivet är medlemsstaterna skyldiga att integrera ett jämställdhetsperspektiv i sina insatser mot människohandel, men det har inte definierats vad denna skyldighet innebär i praktiken. Medlemsstaterna har inte tydligt visat att de till fullo har uppfyllt detta krav och det är svårt för offer av alla kön att få tillgång till stödtjänster. För offer som är transpersoner är tillgången till tillfredsställande tjänster ett ännu större problem.

Eftersom majoriteten av offren är kvinnor och flickor är det viktigt att detta betänkande lägger fokus på att identifiera, behandla och skydda offren och på det stöd som finns tillgängligt för dem. Trots direktivet identifieras offer för människohandel fortfarande inte tillräckligt tidigt och konsekvent, och de har fortfarande problem med att få tillgång till den rättsliga prövning, hjälp och rättvisa behandling som de har rätt till enligt EU:s lagstiftning.

Definitionen av människohandel

Den definition som används i direktivet breddar begreppet jämfört med tidigare rättsakter. Människohandel omfattar många olika aktiviteter, bl.a. sexuellt utnyttjande, tvångsarbete, tvångsäktenskap, slavarbete i hemmet, organplundring, påtvingat tiggeri, olagliga adoptioner och andra aktiviteter. Dessa aktiviteter utnyttjar offren på olika sätt och vi bör därför anta mer detaljerade strategier. Det är emellertid viktigt att hålla i åtanke att det finns en viss överlappning mellan dem, eftersom de skyldiga har många olika intressen och offren kan flyttas mellan olika typer av människohandel. En flicka som först tvingas tigga kan till exempel senare bli offer för sexuellt utnyttjande.

Det är också mycket viktigt att se till att vi inte prioriterar en typ av människohandel framför någon annan. Den rättsliga definitionen av människohandel gör ingen åtskillnad mellan de olika formerna av människohandel utan betecknar samtliga som allvarliga brott. Erfarenheterna ute på fältet inom EU visar emellertid att detta inte är fallet. Människohandel för utnyttjande av arbetskraft betraktas till exempel ofta som ett mindre brott än sexuellt utnyttjande och ses snarare som olagligt arbete och som en överträdelse av anställningsreglerna än som ett brott. Människohandel för sexuellt utnyttjande fastnar samtidigt i den bredare debatten om sexindustrin (oavsett om den är laglig eller olaglig), vilket innebär att fokuseringen på offren försvinner.

Uppgifter

Statistiken ger ingen exakt bild av den faktiska situationen eftersom det finns ett stort antal offer som aldrig identifieras. Eftersom människohandel är ett brott som framför allt drabbar s.k. dolda populationer är underrapporteringen av brottet i regel avsevärd och identifieringen av offer för människohandel av alla kön har varit dålig.

I direktivet betonades att ”unionen [bör] fortsätta att utveckla arbetet med tillvägagångssätt och metoder för inhämtande av uppgifter i syfte att ta fram jämförande statistik” och i artikel 19 föreskrivs konkreta åtgärder. De nationella rapportörer som utses vid genomförandet av direktivet bör få tillräckliga resurser och oberoende för att kunna tillhandahålla statistik av högsta kvalitet som kan användas i samband med framtida initiativ för att förebygga människohandel.

En del medlemsstater lämnar mer detaljerade uppgifter än andra, men ett fullständigt genomförande av direktivet bör avhjälpa detta. Statistik lämnas främst av polisen, men även av icke-statliga organisationer, gräns- och migrationsmyndigheter, sociala myndigheter, lokala myndigheter och – nedslående nog – av fängelser och häkten.

Användningen av olika definitioner leder till statistik som inte är jämförbar. Skillnaderna mellan definitioner innebär att de uppgifter som samlas in varierar mellan medlemsstaterna. Bara 24 medlemsstater kunde dessutom lämna könsspecifika uppgifter. För att göra det möjligt att bättre bedöma människohandelns jämställdhetsdimension bör medlemsstaterna samla in könsuppdelade och könsspecifika uppgifter.

Förebyggande

Förebyggande insatser är helt nödvändiga för att bekämpa människohandel och medlemsstaterna måste se till att de gör allt de kan för att förhindra att människor överhuvudtaget blir offer.

Initiativ för att bekämpa bristande jämställdhet och ge kvinnor och flickor (och marginaliserade grupper) egenmakt skulle minska dessa gruppers sårbarhet för människohandel. Utbildnings- och egenmaktsprogram skulle bidra till detta. Som Europaparlamentet har begärt tidigare bör kommissionen dessutom lägga fram ett lagförslag för att bekämpa våld mot kvinnor.

Många medlemsstater genomför kampanjer för att öka medvetenheten bland befolkningen i allmänhet om riskerna med människohandel, men dessa måste vara riktade för att vara effektiva. Vissa medlemsstater har till exempel använt mer proaktiva förebyggande åtgärder som workshops inriktade på särskilda befolkningsgrupper som är sårbara för människohandel och på de som arbetar med dessa grupper. Riktade åtgärder i skolan kan bidra till att skydda offer bland barn.

Utarbetandet av förebyggande initiativ bör dessutom inkludera de mest relevanta intressenterna. Medlemsstaterna bör därför utforma sina förebyggande initiativ med arbetsmarknadens parter, civilsamhället och överlevande från människohandel och utgå från bästa praxis.

Identifiering av offer

Enligt direktivet har medlemsstaterna en skyldighet att inrätta system för att upptäcka, identifiera och hjälpa offren i ett tidigt skede. Identifieringen av offer pekas emellertid konsekvent ut som ett problem i arbetet mot människohandeln och det finns flera orsaker till detta. Det finns visserligen flera initiativ och projekt som finansieras av kommissionen för att underlätta identifieringen av offer, men praxis ute på fältet visar att det finns tydliga brister i genomförandet, vilket beror på bristande politisk vilja. Att människohandel klumpas ihop med andra starkt politiska frågor som migration och flyktingar hotar de framsteg som har gjorts och ökar utsattheten för människor som är sårbara för människohandel.

Medlemsstaterna är enligt artikel 9 i direktivet skyldiga att se till att personer, enheter eller avdelningar som har ansvar för att utreda eller lagföra människohandlare får lämplig utbildning. Det är uppenbart att så inte sker i alla medlemsstater. Utbildningsprogrammen bör utvidgas ytterligare och omfatta andra relevanta yrkesgrupper, däribland, men inte enbart, poliser, domare, advokater, personal inom primärvården och socialarbetare. Utbildningen bör inriktas på att upptäcka offer och ta särskild hänsyn till deras sårbarhet och särskilda behov, inbegripet könsspecifika behov. Identifieringsförfaranden som enbart utgår från en checklista med indikatorer tar inte hänsyn till att upplevelserna för människohandelns offer kan vara olika och få helt olika följder. Att tillämpa samma strategi för alla är alltför förenklat och sviker några av de mest utsatta.

Kommissionen har tagit fram flera offentliga publikationer för att öka medvetenheten om dessa frågor inom särskilda yrkesgrupper, t.ex. bland konsulär eller diplomatisk personal, och detta bör vidareutvecklas och omfatta andra yrkesgrupper och spridas i större utsträckning.

Medvetandehöjande initiativ inriktade på befolkningen i stort är också oerhört viktiga, eftersom det ofta finns en missuppfattning om att människohandel inte kan inträffa där man själv bor. Insatser för att öka medvetenheten om människohandel är lika viktig i destinationsländer som i ursprungsländer. I ursprungsländerna kan medvetandehöjande insatser bidra till att förebygga människohandel, medan de i destinationsländerna kan bidra till att upptäcka var offren för människohandel hamnar.

Hjälp till offren

Enligt direktivet bör personer få hjälp och stöd så snart det finns en indikation om att de kan ha varit offer för människohandel och oberoende av om personen är villig att träda fram som vittne. Denna hjälp bör ta hänsyn till jämställdhetsdimensionen genom att beakta att olika kön (som drabbas av olika typer av människohandel) behöver olika saker.

Enligt kommissionens undersökning om människohandelns jämställdhetsdimension har offer för människohandel för sexuellt utnyttjande könsspecifika skador jämfört med andra former, vilket bör beaktas i de tjänster och det stöd som erbjuds offren.

Intressant nog visade en undersökning 2014 i Österrike att manliga offer i regel har sämre möjligheter att få hjälp än kvinnor därför att de flesta tjänster har utformats för kvinnliga offer för människohandel för sexuellt utnyttjande. Undersökningen visade också att manliga offer var mer ovilliga när det gällde att följa reglerna för att få hjälp.

Oavsett offrens kön omfattar de tjänster som beskrivs i direktivet bostad, materiellt understöd, sjukvård, däribland psykologiskt stöd, rådgivning och information, samt översättning och tolkning. Offer med särskilda behov bör få ytterligare hjälp. Offer har likaså rätt till juridisk rådgivning och representation, inbegripet för krav på ersättning. Sådan hjälp bör vara kostnadsfri om offret inte har några ekonomiska resurser. Människohandeln innebär till sin natur att offren sannolikt inte har resurser att betala för denna typ av hjälp, varför den bör vara gratis.

Tillräcklig hjälp och rättvis behandling av offer har även en förebyggande effekt, eftersom offer som får bra hjälp har lättare att återhämta sig från traumatiska erfarenheter och återanpassas i ekonomin och samhället, kan bistå vid lagföring och öka medvetenheten hos allmänheten och bland politiska beslutsfattare. De löper dessutom mindre risk att bli offer för människohandel på nytt.

11.4.2016

YTTRANDE från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (*)

till utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män

över genomförandet av direktiv 2011/36/EU om förebyggande och bekämpande av människohandel och om skydd av dess offer ur ett jämställdhetsperspektiv

(2015/2118(INI))

Föredragande av yttrande: Malin Björk

FÖRSLAG

Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor uppmanar utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU av den 5 april 2011 om förebyggande och bekämpande av människohandel, om skydd av dess offer och om ersättande av rådets rambeslut 2002/629/RIF,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen från 1948 om de mänskliga rättigheterna,

–  med beaktande av FN:s konvention från 1979 om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor,

–  med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter av den 20 november 1989,

–  med beaktande av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (Istanbulkonventionen),

–  med beaktande av Pekingdeklarationen och handlingsplanen från Peking, som antogs vid den fjärde världskonferensen för kvinnor den 15 september 1995, de slutdokument som senare antogs vid FN:s extra sessioner Peking +5, Peking +10 och Peking +15 och översynskonferensen Peking +20,

–  med beaktande av artikel 5 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, och av följande skäl_

A.  Under treårsperioden 2010–2012 utsattes 69 procent av de registrerade offren för människohandel för sexuellt utnyttjande, 19 procent för tvångsarbete och 12 procent för andra former av utnyttjande som avlägsnande av organ eller brottslig verksamhet. Av de registrerade offren för människohandel är 67 procent kvinnor, 17 procent män, 13 procent flickor och 3 procent pojkar, inklusive transpersoner. Man måste ta itu med olika former av människohandel genom specifika och skräddarsydda politiska åtgärder.

B.  I FN:s gemensamma kommentar om EU-direktivet – A Human Rights-Based Approach (2011) – påminner flera FN-organ om att handeln med både män och kvinnor bör erkännas och likheterna och skillnaderna i mäns och kvinnors erfarenheter vad gäller utsatthet och övergrepp bör tas upp.

C.  Människohandel är en modern form av slaveri som inte kan accepteras i ett samhälle som bygger på respekt för mänskliga rättigheter, inklusive jämställdhet. Människohandeln är gränsöverskridande och det behövs en europeisk strategi både för uppföljning av fenomenet och samordning av insatserna mot det, för att sådan organiserad brottslighet ska kunna bemötas effektivt.

D.  Enligt direktiv 2011/36/EU är följande uppsåtliga handlingar straffbara: Rekrytering, transport, överföring, hysande eller mottagande av personer, inbegripet utbyte eller överföring av kontroll över dessa personer, genom hot om eller användning av våld eller andra former av tvång, bortförande, bedrägeri, vilseledande, maktmissbruk eller missbruk av en persons utsatta situation eller givande eller mottagande av betalning eller förmåner för att erhålla samtycke från en person som har kontroll över en annan person i syfte att utnyttja denna person. Initiativbetänkandet på vilket detta yttrande baseras analyserar endast genomförandet av direktiv 2011/36/EU.

E.  Ändamålsenliga insatser mot människohandel måste bemöta de bakomliggande orsakerna till handeln och därmed relaterade pådrivande och attraherande faktorer, bland annat genom att minska efterfrågan på och användningen av tjänster som involverar offer för människohandel.

F.  Efterfrågan på kvinnor, flickor, män och pojkar i prostitutionsindustrin är en avgörande drivkraft för människohandel för sexuellt utnyttjande. Efterfrågan på billig arbetskraft och en oförmåga att upprätthålla arbetstagarrättigheter är drivkrafter för utnyttjande av arbetskraft.

G.  Det finns motsättningar mellan direktiven 2004/81/EG och 2009/52/EG samt direktiv 2011/36/EU, vilket hindrar offer för människohandel att få lämpligt stöd och bistånd utan villkor om deltagande i rättsliga förfaranden.

H.  Det är och förblir en utmaning att identifiera offren, och för att hjälpa offren för människohandel och åtala och döma människohandlare måste det stöd och skydd som erbjuds stärkas, inklusive rätten för offer att lagligen vistas och arbeta i den medlemsstat till vilken de förts och samtidigt öka deras tillgång till rättslig prövning och gottgörelse.

I.  Utnyttjandet av andra för sex-shower bör betraktas som människohandel.

J.  Ny teknik och internet kan underlätta rekryteringen av offer liksom marknadsföringen och försäljningen av tjänster som är kopplade till den globala människohandeln.

K.  Effektiva åtgärder mot människohandel kräver en stark handlingsram med ett integrerat intersektionellt perspektiv på offren som exempelvis inbegriper genus och funktionsnedsättning, och särskild uppmärksamhet måste ägnas åt människor som lever i extrem fattigdom, samt åt utsatta grupper, såsom romer, personer med funktionsnedsättning, homosexuella, bisexuella, transpersoner och intersexuella (hbti‑personer), hushållsanställda, papperslösa arbetstagare, asylsökande, flyktingar och barn, bland dem också ensamkommande barn.

L.  Kvinnor och barn kan tvingas till sex i utbyte mot skydd för att överleva och få fortsätta sin migration, och för sitt grundläggande uppehälle. Överlevnadssex är ofta en direkt konsekvens av bristande stöd, brister i registreringssystemen, familjeseparationer och avsaknad av säkra och lagliga inresevägar till EU.

1.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att se till att genomförandet av direktiv 2011/36/EU baseras på en integrerad och övergripande människorättsstrategi där tonvikten läggs vid hjälp och stöd till och skydd av offren.

2.  Europaparlamentet betonar att smuggling av migranter och människohandel är olika fenomen, men att de ofta överlappar och måste hanteras på ett konsekvent sätt. Parlamentet erinrar om den roll som EU:s byråer och nätverk har för att på ett tidigt stadium identifiera offren vid EU:s gränser och bekämpa människohandel. Parlamentet håller därför fast vid att det behövs ett bättre utbyte av bästa praxis, tillräcklig utbildning för personalen vid brottsbekämpande myndigheter, med tonvikt på genusaspekten och de särskilda behoven bland kvinnliga offer för människohandel samt bland barn och andra utsatta grupper, så att de involverade verkligen förstår det fenomen som de försöker bekämpa och vet hur man på ett tidigt stadium känner igen det. Likaså behövs det ökat samarbete mellan Europol, Eurojust, nationella myndigheter och tredjeländer och genom användning av det europeiska informationssystemet för utbyte av uppgifter ur kriminalregister (Ecris), för att förebygga och bekämpa alla former av människohandel, inklusive sexuellt utnyttjande inom EU.

3.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att samarbeta för att få fram bättre riktlinjer som bidrar till identifieringen av offer för människohandel, vilket skulle hjälpa konsulaten och gränsbevakarna i denna uppgift.

4.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att lägga särskild tonvikt vid utsatta grupper som naturligtvis inbegriper barn. Parlamentet upprepar att medlemsstaterna måste beakta fattigdom, genus, funktionsnedsättning, graviditet, hälsotillstånd, migrationsstatus och tillhörighet till en etnisk minoritet när de bedömer ett offers utsatthet.

5.  Europaparlamentet anser att mer hänsyn bör tas till situationen för transpersoner som offer, vilka ofta utsätts för diskriminering, stigmatisering och hot om våld på grund av sin könsidentitet. Parlamentet anser att transpersoner bör betraktas som en utsatt grupp, eftersom de har särskilt lätt att falla offer för människohandlare som försöker utnyttja deras desperata situation. Parlamentet anser att denna utsatthet bör beaktas när medlemsstaterna gör individuella riskbedömningar så att offer för människohandel ska kunna få det skydd och den omsorg som krävs. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att, för de tjänstemän som sannolikt kommer i kontakt med offer eller potentiella offer för människohandel, tillhandahålla lämplig utbildning om transpersoners specifika situation så att de mer aktivt ska kunna identifiera dem och anpassa stödtjänsterna efter deras behov.

6.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att bekämpa straffrihet, kriminalisera människohandel och se till att förövarna ställs inför rätta och att straffen skärps. Parlamentet uppmanar därför med kraft medlemsstaterna att ratificera alla relevanta internationella instrument, avtal och rättsliga skyldigheter vilket kommer att göra insatserna mot människohandeln mer effektiva, samordnade och konsekventa, bl. a. Europarådets konvention om bekämpande av människohandel.

7.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och mellanstatliga organisationer att se till att deras insatser riktar sig mot faktorer som ökar utsattheten, däribland ojämlikhet, fattigdom och alla former av diskriminering.

8.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att påskynda ett fullständigt och korrekt genomförande av direktiv 2011/36/EU om förebyggande och bekämpande av människohandel och om skydd av dess offer.

9.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa stränga straffrättsliga påföljder för människohandelsbrott, för modernt slaveri och utnyttjande, och att straffbelägga medvetet utnyttjande av tjänster från offer för människohandel, bla. a. offer för handel med prostituerade, samt utnyttjande av andras prostitution eller andra former av sexuell exploatering, tvångsarbete eller tvångstjänster, inklusive tiggeri, slaveri eller slaveriliknande förhållanden, träldom, utnyttjande av brottslig verksamhet eller avlägsnande av organ. Parlamentet konstaterar att antalet åtal och domar för människohandelsbrott är lågt på nationell nivå.

10.  Europaparlamentet uppmanar Europol och nationella polismyndigheter att ge åtal av dem som underlättar människohandel ökad prioritet och ökade resurser, med särskilt fokus på att öka medvetenhet inom polisväsendet och bland allmänheten om nya former av människohandel.

11.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att utveckla konkreta åtgärder för att minska efterfrågan på kvinnor, flickor, män och pojkar i prostitution som en central strategi för att förhindra och minska människohandel, och uppmanar i detta sammanhang med kraft medlemsstaterna att tillämpa artikel 18.4 i direktiv 2011/36/EU fullt ut, och kommissionen att rapportera om resultatet.

12.  Europaparlamentet understryker att den samlade effekten av diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet gör att hbti-personer är särskilt utsatta för människohandel. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillgodose hbti-offrens särskilda behov. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja ett utbyte av bästa praxis i detta hänseende.

13.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta telefonjourer för offer av människohandel och utnyttjande där de kan få hjälp och råd. Parlamentet noterar att sådana telefonjourer har visat sig framgångsrika på andra områden, t.ex. i samband med radikalisering och bortförande av barn.

14.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra rättshjälp tillgänglig för offer för människohandel, inte bara i straffrättsliga förfaranden, utan också i civilrättsliga och arbetsrättsliga förfaranden eller i immigrations- och asylförfaranden.

15.  Europaparlamentet understryker att tvångsäktenskap kan betraktas som en form av människohandel om det finns inslag av utnyttjande av offret, och uppmanar samtliga medlemsstater att införa denna dimension. Parlamentet betonar att utnyttjandet kan vara sexuellt (våldtäkt i relationer, påtvingad prostitution eller pornografi) eller ekonomiskt (hushållsarbete, tvångstiggeri) och att tvångsäktenskap kan vara handelns slutliga syfte (att sälja ett offer som maka eller ingå äktenskap under tvång). Parlamentet betonar att det är svårt för myndigheterna att upptäcka sådan människohandel eftersom den sker inom den privata sfären. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att erbjuda dessa offer lämpliga tjänster vid mottagandet. Parlamentet uppmanar kommissionen att öka utbytet av bästa praxis på detta område.

16.  Europaparlamentet är oroat över det växande fenomenet ”loverboys”. Parlamentet påminner om att deras offer är i en känslomässig beroendeställning vilket gör utredningsarbetet svårare eftersom det inte är så lätt att upptäcka dem som offer för människohandel och för att de ofta vägrar vittna mot sina ”loverboys”. Parlamentet uppmanar kommissionen att öka utbytet av bästa praxis på detta område. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ha ett särskilt mottagande för dessa offer och att garantera brottsbekämpande och rättsliga tjänster som erkänner deras status som offer, framför allt då de är minderåriga, för att undvika att de stigmatiseras för avvikande beteende.

17.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att stärka det regionala samarbetet kring människohandel längs kända rutter, exempelvis de östra rutterna till EU, genom att utnyttja stabilitetsinstrument och kandidatländernas nuvarande och fortsatta ansvar.

18.  Europaparlamentet understryker att många offer för människohandel drogas för att de ska vara i en fysisk och psykisk beroendeställning. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att erbjuda särskilda stödprogram för offren och att erkänna denna aspekt som försvårande omständighet i de straffrättsliga åtgärderna mot människohandel.

19.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och EU att samla in och utbyta tillförlitlig och detaljerad information om människohandel.

20.  Europaparlamentet påminner om att förordning 2015/2219/EU om Europeiska unionens byrå för utbildning av tjänstemän inom brottsbekämpning (Cepol) föreskriver att Cepol i sin utbildningsverksamhet bör främja en ömsesidig respekt för och förståelse av grundläggande rättigheter inom brottsbekämpning, såsom offrens rättigheter och stöd till och skydd av dem, inklusive skydd av rättigheterna för personer som utsatts för könsrelaterat våld. Parlamentet understryker betydelsen av dessa bestämmelser när det gäller människohandel på grund av offrens utsatthet, och uppmanar Cepol att fullt ut beakta denna aspekt vid utarbetandet av all framtida utbildning.

21.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att bekämpa människohandel genom att slå till mot de personer som använder internet och sociala nätverk för att både rekrytera och utnyttja människor.

22.  Europaparlamentet påminner om att direktiv 2011/36/EU förbjuder bestraffning av offer för människohandel. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna, mot bakgrund av människohandelns gränsöverskridande och EU-interna karaktär, att fullt ut tillämpa artiklarna 11–17 i direktiv 2011/36/EU om hjälp och stöd till offer för människohandel (särskilt genom att öka antalet skyddade boenden för offer och genom att stärka programmen för en återintegrering av offren i samhället), och att fullt ut genomföra direktiv 2012/29/EU om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem, för att garantera konsekvens och lämpligt stöd och bistånd till offer för människohandel, inklusive rätten för offer för människohandel att uppehålla sig i den medlemsstat dit de förts och komma in på arbetsmarknaden där. Parlamentet betonar att dessa bestämmelser inte bör vara förenade med villkor om att offren lämnar in klagomål eller samarbetar i straffrättsliga förfaranden. Parlamentet uppmanar kommissionen att öka utbytet av bästa praxis för skyddet av offren.

23.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra en kritisk bedömning av sin registrering av flyktingar och av formerna för de relevanta tjänsterna samt hälso- och sjukvården, eftersom denna grupp, särskilt ensamkommande barn, löper stor risk att utnyttjas av kriminella gäng och följaktligen att utsättas för människohandel.

24.  Europaparlamentet påminner om att, enligt Europol, omkring 10 000 ensamkommande barn har försvunnit efter sin ankomst till EU 2015, och att de kan ha fallit offer för människohandel och riskerar alla slag av utnyttjande och övergrepp. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra asylpaketet fullt ut och registrera barnen vid deras ankomst för att se till att de inkluderas i system för skydd av barn. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka informationsutbytet för att bättre skydda migrantbarnen i Europa.

25.  Europaparlamentet uppmanar samtliga medlemsstater att effektivt garantera offrens rättigheter genom att framför allt ge tillgång till rättshjälp, juridiskt bistånd och juridiskt ombud, psykologiskt och medicinskt stöd, och information om deras rättigheter till bistånd samt hälso- och sjukvård, som bland annat omfattar rätten till abort för offren för sexuellt utnyttjande, rättigheterna att få tillgång till rättslig prövning och till advokat samt all eventuell gottgörelse, liksom att kunna ta del av eventuella program för vittnesskydd. Parlamentet påminner om att direktiv 2012/29/EU fastställer miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem, samt om att genomförandet av direktiv 2011/36/EU bör analyseras i ljuset av bestämmelserna i direktiv 2012/29/EU. Man kan också vidta särskilda åtgärder för att skydda offren från ytterligare viktimisering och traumatisering under utredningar och rättegångar.

26.  Europaparlamentet betonar att förebyggande verksamhet, i form av lämpliga åtgärder såsom allmän utbildning och yrkesutbildning, för att motverka och minska efterfrågan liksom informations- och upplysningskampanjer, också om modernt slaveri, samt forsknings- och utbildningsprogram i syfte att minska risken för att människor faller offer för människohandel, är mycket viktiga för att effektivt bekämpa människohandel. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att vidta riktade åtgärder för att motverka efterfrågan på människohandel. Parlamentet uppmanar också medlemsstaterna att införa hårdare straff för de många arbetsgivare och hyresvärdar som underlättar människohandeln genom att utnyttja människor ytterligare. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och de brottsbekämpande myndigheterna att också stärka sitt samarbete med yrkes-, social-, hälso- och säkerhetsinspektörer liksom med fiskeriinspektörer.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera effektiviteten i samarbetet mellan medlemsstaterna och Europol inom ramen för kampen mot människohandel. Parlamentet understryker betydelsen av ett systematiskt utbyte av uppgifter och av att alla medlemsstater bidrar till de europeiska databaser som används i detta syfte, inklusive Europols databaser Focal Point Phoenix och Focal Point Twins. Parlamentet understryker att gräns- och kustbevakningen måste ha tillgång till Europols databaser.

28.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, mot bakgrund av direktiv 2011/36/EU, forska mera kring internets, sociala mediers och den nya teknikens roll inom människohandel, särskilt om sexuellt utnyttjande på pornografiska webbplatser och på de webbplatser som visar sex online.

29.  Europaparlamentet uppmanar Europol och medlemsstaterna att förstärka sina åtgärder mot rekryterare, antingen genom en aktiv strategi eller på basis av ett vittnesmål från ett offer i enlighet med artikel 9 i direktiv 2011/36/EU. Parlamentet understryker att rekryterare använder sig av olika kanaler, bland annat social medier och webbplatser (nätbaserade rekryteringsföretag). Parlamentet uppmanar kommissionen att utöka mandatet för Europols EU-enhet för anmälan av innehåll på internet för att bekämpa människohandeln.

30.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla ett privilegierat partnerskap med större internetföretag och att hålla parlamentet vederbörligen underrättat.

31.  Europaparlamentet efterlyser bättre genomförande och övervakning av artikel 8 i direktiv 2011/36/EU, för att offer för människohandel garanterat ska gå fria från lagföring och sanktioner eller påföljder. Parlamentet understryker att detta omfattar befrielse från sanktioner eller påföljder för personer som ägnar sig åt prostitution samt straffrihet för irreguljär inresa till eller vistelse i transiterings- och destinationsländer.

32.  Europaparlamentet betonar vikten av att följa upp var pengarna kommer ifrån som en viktig strategi för att utreda och åtala nätverk för organiserad brottslighet som tjänar på människohandeln, och uppmanar Europol och Eurojust att stärka sin kapacitet när det gäller att bekämpa människohandel. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ha ett nära samarbete med Europol och varandra för att undersöka de ekonomiska aspekterna och penningtvätten i samband med människohandel. Parlamentet betonar att medlemsstaterna bör samarbeta kraftfullare med att frysa och beslagta tillgångarna för dem som sysslar med människohandel, eftersom detta kan vara ett effektivt sätt att förvandla människohandeln från en verksamhet med låg risk och hög avkastning till en verksamhet med hög risk och låg avkastning. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang medlemsstaterna att mer effektivt använda alla befintliga verktyg såsom ömsesidigt erkännande av rättsliga avgöranden, gemensamma utredningsgrupper och den europeiska utredningsordern. Parlamentet anser att de tillgångar som tas i beslag från personer som dömts för människohandelsbrott bör användas för stöd och ersättning till människohandelns offer. Parlamentet konstaterar också att de stora intäkterna från människohandel och exploatering finansierar andra slag av grova brott.

33.  Europaparlamentet anser att artikel 11.5 i direktiv 2011/36/EU bör utvidgas till att omfatta hjälp till en framtida integrering (språkundervisning, information om kulturen och samhället osv.) där offrens situation ger dem möjlighet att ansöka om uppehållstillstånd.

34.  Europaparlamentet håller fast vid att medlemsstaterna behöver förbättra sitt polissamarbete och rättsliga samarbete, särskilt via Europol och Eurojust, inklusive informationsutbyte och åtgärder som motverkar rekrytering av personer till människohandel via internet.

35  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utan dröjsmål genomföra direktiv 2011/36/EU, liksom andra relevanta regelverk för människohandel. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att vidta rättsliga åtgärder mot medlemsstater som försummar sina skyldigheter.

36.  Europaparlamentet betonar att icke-statliga organisationer och enskilda som arbetar för att skydda och hjälpa offer för människohandel inte bör hållas ansvariga för något brott.

37.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att informera sina medborgare om människohandel och identifiering av offer med hjälp av informationskampanjer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och EU att avsätta medel till icke-statliga organisationer som stöder offer för människohandel.

38.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka hur de olika strategierna mot prostitution i nationell lagstiftning påverkar människohandeln.

39.  Europaparlamentet uppmanar EU att uppmärksamma och synliggöra de nya formerna av människohandel och utnyttjande, inklusive utnyttjande av förökningsförmågan och handeln med nyfödda barn.

40.  Europaparlamentet efterlyser en enhetlig strategi vad gäller lagföring av brott som rör människohandel och uppmanar medlemsstaterna att intensifiera sina utredningar och åtal. Parlamentet uppmanar i detta avseende medlemsstaterna att öka det gränsöverskridande samarbetet och samverkan med relevanta EU-byråer.

41.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta med principen om ”non‑refoulement” i sina direktiv mot människohandel, enligt exemplet från FN:s protokoll om människohandel och Europarådets konvention om människohandel och i enlighet med staternas skyldigheter enligt internationell flyktingrätt och internationell humanitär rätt.

42.  Europaparlamentet påminner om att utbildning för aktörer och tjänstemän är nödvändigt för att i ett tidigt skede identifiera eventuella offer och förhindra brott. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att fullt ut tillämpa artikel 18.3 i direktiv 2011/36/EU och att utbyta bästa praxis.

43.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera behovet av en eventuell översyn av mandatet för en framtida europeisk åklagarmyndighet för att den ska få befogenhet att bekämpa människohandel när den väl är inrättad.

44.  Europaparlamentet uppmanar EU att via Eurostat tillhandahålla uppskattningar om antalet offer för människohandel, antingen de registrerats eller inte, enligt det allmänna mönster som iakttas av Internationella organisationen för migration (IOM), FN:s drog- och brottsbekämpningsbyrå (UNODC) och Internationella arbetsorganisationen (ILO).

45.  Europaparlamentet efterlyser mer samverkan med onlineplattformar för projekt som syftar till att öka medvetenheten om riskerna med att utsättas på och rekryteras via internet och sociala nätverk.

46.  Europaparlamentet anser att migranter är särskilt utsatta för människohandel, särskilt barn. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka samarbetet, inbegripet på hotspots, för att identifiera eventuella offer och att använda alla medel för att bekämpa människohandlare och människosmugglare. Parlamentet påminner i detta sammanhang om medlemsstaternas skyldighet att särskilt uppmärksamma barn som fallit offer för människohandel, inklusive ensamkommande barn från tredjeländer, och att ge dem särskilt skydd i straffrättsliga förfaranden, och att barnets bästa alltid måste betraktas som allra viktigast (artiklarna 13, 14, 15, och16).

47.  Europaparlamentet uppmuntrar EU och medlemsstaterna att utföra undersökningar av de senaste trenderna inom och formerna för människohandel, inklusive hur den nuvarande migrationskrisen kan påverka människohandeln, för att kunna agera med lämpliga och riktade åtgärder på den senaste utvecklingen.

48.  Europaparlamentet anser att säkra och lagliga inresevägar till EU skulle minska utsattheten och människohandeln.

49.  Europaparlamentet uppskattar det arbete som EU:s samordnare för kampen mot människohandel utför, som ansvarar för en förbättrad samordning och samstämmighet mellan EU-institutionerna, EU-byråerna, medlemsstaterna och de internationella aktörerna, och för en utveckling av befintliga och nya EU-strategier mot människohandel. Parlamentet anser dock att samordnarens mandat skulle kunna utvidgas för att EU:s insatser mot människohandeln ska gå snabbare.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande

7.4.2016

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

31

1

18

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Jan Philipp Albrecht, Malin Björk, Michał Boni, Caterina Chinnici, Rachida Dati, Cornelia Ernst, Laura Ferrara, Monika Flašíková Beňová, Kinga Gál, Sylvie Guillaume, Jussi Halla-aho, Monika Hohlmeier, Sophia in ‘t Veld, Eva Joly, Sylvia-Yvonne Kaufmann, Timothy Kirkhope, Barbara Kudrycka, Kashetu Kyenge, Juan Fernando López Aguilar, Monica Macovei, Claude Moraes, Péter Niedermüller, Judith Sargentini, Birgit Sippel, Branislav Škripek, Csaba Sógor, Traian Ungureanu, Kristina Winberg, Tomáš Zdechovský

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Laura Agea, Carlos Coelho, Anna Maria Corazza Bildt, Pál Csáky, Miriam Dalli, Daniel Dalton, Gérard Deprez, Anna Hedh, Jean Lambert, Jeroen Lenaers, Andrejs Mamikins, Morten Helveg Petersen, Emil Radev, Barbara Spinelli, Jaromír Štětina, Elissavet Vozemberg-Vrionidi

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Petras Auštrevičius, Herbert Dorfmann, José Inácio Faria, Eugen Freund, David McAllister, Marita Ulvskog

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGENI DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Antagande

19.4.2016

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

26

0

6

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Maria Arena, Catherine Bearder, Beatriz Becerra Basterrechea, Malin Björk, Vilija Blinkevičiūtė, Anna Maria Corazza Bildt, Viorica Dăncilă, Iratxe García Pérez, Anna Hedh, Teresa Jiménez-Becerril Barrio, Elisabeth Köstinger, Agnieszka Kozłowska-Rajewicz, Angelika Mlinar, Maria Noichl, Marijana Petir, Pina Picierno, João Pimenta Lopes, Terry Reintke, Jordi Sebastià, Michaela Šojdrová, Ernest Urtasun, Elissavet Vozemberg-Vrionidi, Jadwiga Wiśniewska, Anna Záborská, Jana Žitňanská

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Rosa Estaràs Ferragut, Kostadinka Kuneva, Constance Le Grip, Evelyn Regner, Marc Tarabella

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Julia Reid, Marco Zanni

SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROPI DET ANSVARIGA UTSKOTTET

26

+

ALDE

Catherine Bearder, Beatriz Becerra Basterrechea, Angelika Mlinar

EFDD

Marco Zanni

GUE/NGL

Malin Björk, Kostadinka Kuneva, João Pimenta Lopes

PPE

Anna Maria Corazza Bildt, Rosa Estaràs Ferragut, Teresa Jiménez-Becerril Barrio, Agnieszka Kozłowska-Rajewicz, Constance Le Grip, Elisabeth Köstinger, Elissavet Vozemberg-Vrionidi

S&D

Maria Arena, Vilija Blinkevičiūtė, Viorica Dăncilă, Iratxe García Pérez, Anna Hedh, Maria Noichl, Pina Picierno, Evelyn Regner, Marc Tarabella

VERTS/ALE

Terry Reintke, Jordi Sebastià, Ernest Urtasun

0

-

 

 

6

0

ECR

Jadwiga Wiśniewska, Jana Žitňanská

EFDD

Julia Reid

PPE

Marijana Petir, Michaela Šojdrová, Anna Záborská

Teckenförklaring:

+  :  Ja-röster

-  :  Nej-röster

0  :  Nedlagda röster

(1)

Antagna texter, P8_TA(2014)0070.

(2)

EUT L 319, 4.12.2015, s. 1.

(3)

EUT L 315, 14.11.2012, s. 57.

(4)

EUT L 101, 15.4.2011, s. 1.

(5)

EUT L 168, 30.6.2009, s. 24.

(6)

EUT L 348, 24.12.2008, s. 98.

(7)

EUT L 261, 6.8.2004, s. 19.

(8)

Antagna texter, P8_TA(2014)0126.

(9)

Antagna texter, P7_TA(2014)0162.

(10)

Antagna texter, P8_TA(2015)0218.

(11)

ILO:s beräkningar, 2014, Profits and poverty the economics of forced labour.

(12)

Eurostats rapport om människohandel, 2015 års upplaga.

(13)

Idem, Eurostats rapport.

(14)

Idem, Eurostats rapport.

(15)

3 Europol, Lägesrapport: Trafficking in human beings in the EU (februari 2016),

(16)

Idem, Eurostats rapport.

(17)

Eurostats rapport från 2015.

(18)

Mid-term report on the implementation of the EU strategy towards the eradication of trafficking in human beings, SWD(2014) 318, s. 9.

(19)

https://ec.europa.eu/anti-trafficking/publications/handbook-consular-and-diplomatic-staff-how-assist-and-protect-victims-human-trafficking_en

Rättsligt meddelande