BETÄNKANDE om nomineringen av Rimantas Šadžius till ämbetet som ledamot av revisionsrätten

24.5.2016 - (C80126/2016 – 2015/0805 – 2015/0805(NLE))

Budgetkontrollutskottet
Föredragande: Bart Staes

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS BESLUT

om nomineringen av Rimantas Šadžius till ämbetet som ledamot av revisionsrätten

(C8-0126/2016 – 2016/0805(NLE))

(Samråd)

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av artikel 286.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken Europaparlamentet har hörts av rådet (C8-0126/2016),

–  med beaktande av artikel 121 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet (A8-0183/2016),

A.  Europaparlamentets budgetkontrollutskott har granskat den nominerade kandidatens kvalifikationer, särskilt i förhållande till de villkor som anges i artikel 286.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

B.  Vid sitt sammanträde den 23 maj 2016 höll budgetkontrollutskottet en utfrågning med rådets kandidat till uppdraget som ledamot av revisionsrätten.

1.  Europaparlamentet tillstyrker rådets förslag till utnämning av Rimantas Šadžius till ledamot av revisionsrätten.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och, för kännedom, till revisionsrätten samt till Europeiska unionens övriga institutioner och medlemsstaternas revisionsorgan.

BILAGA 1: Rimantas ŠADŽIUS MERITFÖRTECKNING

UTBILDNING:

    Högre:

2002  Tog examen vid den juridiska fakulteten vid Vilnius University och erhöll juristkvalifikationer och en masterexamen i juridik.

1983   Tog examen vid fakulteten för kemi vid Lomonosov Moscow State University (nästnäst högsta betyg) och erhöll kemistkvalifikationer.

YRKESERFARENHET:

Sedan den 13 december 2012    Finansminister i Republiken Litauen

2009–december 2012     Publikationstjänsteföretag för vetenskapliga publikationer

Maj 2007–december 2008     Finansminister i Republiken Litauen

Juli 2006–maj 2007   Finansministeriet i Republiken Litauen, viceminister

December 2004–juli 2006     Hälsoministeriet i Republiken Litauen, viceminister

November 2003–december 2004   Social- och arbetsmarknadsministeriet, viceminister

TIDIGARE YRKESERFARENHET:

  Vetenskaplig forskning inom områdena kvantkemi och fasta

tillståndets fysik, översättning, redigering och publicering av vetenskaplig litteratur, samt redovisning och skatterådgivning.

SPRÅKKUNSKAPER:

Engelska, ryska, polska, tyska – utomordentliga, franska – grundläggande färdigheter.

PARTIMEDLEMSKAP OCH MEDLEMSKAP I ICKE-STATLIGA ORGANISATIONER:  

Medlem i det litauiska socialdemokratiska partiet (medlem i LSDP-styrelsen).

  Litauiska fysikerföreningen

HOBBY: Klassisk musik, främmande språk.

BILAGA 2: Rimantas ŠADŽIUS SVAR PÅ DE SKRIFTLIGA FRÅGORNA

Yrkeserfarenhet

1.  Skulle du kunna redogöra för din yrkeserfarenhet från offentlig ekonomisk förvaltning, både inom budgetplanering, budgetgenomförande eller budgetförvaltning och budgetkontroll eller revision.

Sedan 2003 har min yrkesverksamhet alltid haft nära koppling till offentliga finanser.

I mina ansvarsområden som vice social- och arbetsmarknadsminister ingick budgetfrågor rörande social trygghet och socialt bistånd. Ett av de väsentliga åtaganden där jag personligen bidrog stort var upprättandet av ett särskilt system för statligt bistånd till stöd för sysselsättning för sårbara arbetskraftgrupper via så kallade sociala företag, eller en ny sorts privata företag som särskilt utformats för att sysselsätta personer med funktionsnedsättning, långtidsarbetslösa, före detta fångar etc. Jag uppdrogs även särskilda uppgifter rörande Litauens pågående anslutning till Europeiska unionen 2004: detta inkluderade genomförande av projekt som finansierats via EU:s föranslutningsmedel och förberedelser inför att börja använda EU:s strukturstöd under programperioden 2004–2006.

Ett av mina huvudsakliga yrkesintresseområden och ansvarsområden vid hälsoministeriet i Republiken Litauen var att säkerställa finansiering av hälso- och sjukvård genom den statliga sjukförsäkringsfonden. Detta omfattade arbete med lagstiftning om tillhandahållande av resurser, dvs. sjukförsäkringsavgifter som betalades av fysiska och juridiska personer, men även budgetplanering för finansiering av olika hälso- och sjukvårdsleverantörer, och även att hantera komplicerade relationer mellan aktörer på området från den offentliga och privata sektorn. Detta gjorde det även möjligt för mig att i viss detalj undersöka finansieringssystemen för hälso- och sjukvård i ett antal andra länder.

Hälsoministeriet var ansvarig myndighet för genomförande av EU-finansierade projekt på hälso- och sjukvårdsområdet. Under denna tid i ministeriet var jag ordförande för projektuttagningskommittén, där viktiga aspekter rörande resursplanering, resultatorientering och ansvarsfull budgetförvaltning diskuterades. Under min ämbetsperiod vid hälsoministeriet började vi även utarbeta strategin för utnyttjande av EU:s strukturfonder för den kommande programperioden 2007–2013, vilket för Litauens del innebar en helt ny spelplan och nya utmaningar avseende budgetplanering, bland annat resultatindikatorer och bedömningar av effektiviteten hos EU:s investeringar på flera områden.

Jag fortsatte detta arbete redan vid finansministeriet, först som viceminister och senare som minister. För tre huvudsakliga områden krävdes stora insatser under förberedelserna inför EU:s kommande programperiod: först att sammanställa strategidokumenten (strategi och operativa program) som skulle kunna vägleda institutionerna i budgetplaneringen för EU‑medel, därefter att skapa en ny institutionell ram för förvaltning av EU-medlen i enlighet med EU-rätten, och slutligen att integrera EU:s strukturstöd i den konventionella ramen för den nationella budgeten. Här skulle jag särskilt vilja nämna skapandet av det förbättrade revisionssystemet för EU:s strukturfonder, vilket inbegriper det högre revisionsorganet i Litauen – statens revisionsverk.

De framgångsrika förberedelserna för och det framgångsrika genomförandet av programperioden 2007–2013 lade en perfekt grund för nästa period, 2014–2020.

En annan aspekt av min personliga erfarenhet inom offentliga finanser var upprättandet av ramen för budgetdisciplin i Litauen. Nämnvärt är utarbetandet och antagandet av lagen om budgetdisciplin 2007 och grundlagen om genomförande av finanspakten 2014 (redan under min andra mandatperiod som finansminister), båda med mitt personliga deltagande. Det var oerhört viktigt för Litauens anslutning till euroområdet 2015 att den nationella budgeten planerades klokt och omfattade inrättandet av respektive incitament för institutioner och kommuner.

Som minister fäste jag alltid stor uppmärksamhet vid att säkerställa att offentliga utgifter i vissa områden användes effektivt, att skapa resultatorienterade system för planering och utvärdering av budgetprogram samt att stärka såväl intern som extern utgiftskontroll. Under min ledning ägde väsentliga positiva förändringar rum även inom förvaltningen av statliga tillgångar och driften av statligt ägda företag.

2.  Vilka har varit de mest betydande resultaten i ditt yrkesliv?

Som finansminister bidrog jag till en ansvarsfull finanspolitik i Litauen. Under min ledning utarbetade finansministeriet en ny rättslig grund (framför allt Republiken Litauens lag om budgetdisciplin och grundlagen om genomförande av finanspakten) i syfte att öka förtroendet för de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet och att fastställa långsiktiga regler för budgetdisciplin, vilket därigenom säkerställer hållbar ekonomisk tillväxt. Den stora innovationen inom den institutionella ramen var att funktionerna för den oberoende tillsynsmyndigheten för budgetpolitik (det så kallade finanspolitiska rådet) flyttades till Republiken Litauens statliga revisionsverk. Denna myndighet utarbetar ett oberoende yttrande om det scenario rörande ekonomisk utveckling som utarbetats av Republiken Litauens finansministerium och detaljgranskar utkast till budgetplaner.

Ett annat viktigt område som jag fäster stor vikt vid är skatteuppbörd. Med beaktande av världsomspännande praxis, samt internationella organisationers rekommendationer, genomfördes ett antal reformer och förbättringar av skatteförvaltningen. Det så kallade smarta skatteförvaltningssystemet började i Litauen med automatiserad kontroll av momsdeklaration, och möjliggör med framtida verkan riskbedömning, utvärdering av affärsbeteende i realtid, utförande av dubbelkontroller, mycket effektivare konstaterande av fall av skatteundandragande och skattebedrägeri. Tillsammans med vissa andra administrativa åtgärder ledde detta till en väsentlig och positiv strukturell förändring av uppburna skatter som en del av BNP, där den offentliga sektorn 2015 var nästan i balans.

Jag bidrog även till reformen av räkenskaper och årsredovisning inom den offentliga sektorn i Litauen, inbegripet budgetinstitutioner, offentliga och kommunala företag, institutioner och organisationer. Syftet med reformen är att införa periodiserad redovisning i den offentliga sektorn i enlighet med Republiken Litauens lagstiftning och i enlighet med internationell redovisningsstandard och de internationella redovisningsstandarderna för den offentliga sektorn. Reformen riktas mot att lägga en mer tillförlitlig och transparent grund för budgetplanering och budgetgenomförande.

Ett av mina viktigaste personliga mål var att effektivisera EU-medlen i Litauen. Den ledande principen ”Hellre investeringar än bättre utgifter” uttrycktes tydligt under det litauiska ordförandeskapet för Europeiska unionens råd och har blivit mycket populär. Under programperioden 2007–2013 var Litauen ett av de första länderna i EU som antog utmaningen att genomföra finansieringsinstrument i syfte att öka tillgången till finansiering för små och medelstora företag och finansiera energieffektivitetsprojekt. Fördelarna med de finansieringsinstrument vi inrättade (tre holdingfonder och ett finansiellt garantiinstrument för små och medelstora företags tillgång till finansiering, och en holdingfond för energieffektivitetsprojekt) har redan bevisats – i vissa instrument har medlen betalats tillbaka och investerats upprepade gånger. Under 2014–2020 förväntar vi oss att få bästa möjliga resultat från EU-medel genom att beakta vår tidigare erfarenhet, men även genom att fördubbla finansieringen för finansieringsinstrumenten samt vidga dessa till att omfatta nya områden (t.ex. transport, gatubelysning, vatteninfrastruktur och så vidare). En statligt ägd nationell investeringsplattform, VIPA, började under mitt överinseende att användas 2013 för effektiv förvaltning av fondernas kapital.

Under min ledning ägde väsentliga positiva förändringar rum inom förvaltningen av statligt ägda företag. Finansministeriet är en aktieägare i det största statligt ägda företaget i Litauen – Lietuvos Energija Group, som är en av de största energiproducenterna i de baltiska staterna. Gruppens struktur och modell för bolagsstyrning genomfördes i enlighet med finansministeriets riktlinjer för styrning. För detta ändamål tillämpade vi den internationella och nationella praxis som är mest framskriden, OECD:s rekommendationer, koden för bolagsstyrning för Nasdaq OMX Vilnius Stock Exchange. Våra erfarenheter utvidgas nu till transportsektorn och andra sektorer.

Jag hade äran att väljas till ordförande i rådet (ekonomiska och finansiella frågor) (Ekofinrådet) från juli till december 2013. Bland det litauiska ordförandeskapets viktiga resultat återfinns ett tidsmässigt lägligt avtal om EU:s budget för 2014, om sammanhållningspolitiken 2014–2020, om finansiella tjänster och skattedeklarationer, samt stora framsteg i skapandet av bankunionen. Avtalet om den gemensamma resolutionsmekanismen var en av de mest anmärkningsvärda prestationerna i att skapa en stark och sund bankunion. Jag skulle även vilja nämna våra resultat på revisionsområdet, där vi nådde en överenskommelse om reformeringen av den europeiska revisionsmarknaden. Bland huvuddragen i överenskommelsen fanns strängare regler för revisorer och revisionsbyråer som i synnerhet är avsedda att stärka oberoendet hos revisorer som granskar företag av allmänt intresse samt att säkerställa större mångfald på den för närvarande högkoncentrerade revisionsmarknaden.

Sist men inte minst är jag väldigt stolt över att Litauen under min mandatperiod och ledning framgångsrikt gick med i euroområdet den 1 januari 2015. Detta datum blev Litauen den 19:e fullvärdiga medlemmen av euroområdet som använder euron som Europeiska unionens gemensamma valuta. Införandet av euron i Litauen betyder djupare integration med Europeiska unionen, vilket ger oss ökad säkerhet och trygghet i såväl ekonomiskt som politiskt hänseende.

3.  Vad har du för yrkeserfarenheter från internationella multikulturella och flerspråkiga organisationer eller institutioner baserade utanför ditt hemland?

Som medlem av Ekofinrådet, och i synnerhet under det litauiska ordförandeskapet för Europeiska unionens råd under andra halvan av 2013, i min egenskap av ordförande av denna rådskonstellation, arbetade jag intensivt tillsammans med medlemsstaterna, Europaparlamentet, Europeiska kommissionen och andra intressenter för att skydda Europas och dess medborgares intressen i sådana viktiga områden som ekonomi och finans, däribland särskilt EU:s sammanhållningspolitik och EU:s budget. För mig var ordförandeskapet på samma gång en utmaning och en möjlighet. Baserat på denna erfarenhet drog jag slutsatsen att vi endast kan uppnå de fantastiska resultat som Europas medborgare förväntar sig om vi, dvs. medlemsstaterna och EU:s institutioner, arbetar tillsammans.

Sedan 2012 har jag även varit styrelseledamot i många internationella finansiella institutioner: Världsbanksgruppen, Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD), Europeiska investeringsbanken (EIB), Nordiska investeringsbanken (NIB) och suppleant i Internationella valutafonden (IMF).

Vid sidan av detta deltar jag i Eurogruppens verksamhet och är styrelseledamot i Europeiska stabilitetsmekanismen (ESM).

Allt detta har gett mig omfattande erfarenhet av internationellt och interkulturellt samarbete.

4.  Har du beviljats ansvarsfrihet för ditt tidigare företagsledande arbete, om ett sådant förfarande är tillämpligt?

Den sorts förfarande för beviljande av ansvarsfrihet som föreskrivs i den litauiska lagstiftningen skiljer sig något från vad som tillämpas i Europaparlamentet. De räkenskaper avseende genomförande av årsbudgeten som presenteras av finansministern å regeringens vägnar granskas av det högre revisionsorganet och detaljgranskas därefter av Seimas (parlamentet) i Republiken Litauen. Parlamentet godkände dessa räkenskaper genom att anta tillhörande lösningar i samtliga fall jag presenterade och försvarade dessa räkenskaper inför parlamentet i egenskap av minister.

5.  Vilka av dina tidigare yrkespositioner var ett resultat av en politisk utnämning?

Jag valdes formellt till befattningarna viceminister vid ministeriet för social- och arbetsmarknadsfrågor, hälsoministeriet samt finansministeriet till följd av politiska nomineringar av de respektive ministrarna. 2007 nominerades jag till befattningen som finansminister, sedan den tidigare ministern avgått, och utsågs av republikens president. Jag anser dock att de främsta argumenten för att min kandidatur valdes i samtliga dessa fall var mina kvalifikationer och min yrkesskicklighet snarare än min politiska tillhörighet.

I december 2012 utnämndes jag till en andra mandatperiod som finansminister. Förfarandet med att bilda ministerrådet efter det allmänna valet 2012 påverkades kraftigt av det kommande ordförandeskapet för EU och den nya regeringens målsättning att grundligt förbereda antagandet av den gemensamma EU-valutan. Mitt rykte om att vara opartisk, effektiv och kunnig var uppenbarligen ett viktigt villkor för att jag skulle godkännas som möjlig minister.

Det bör uppmärksammas att jag aldrig har varit parlamentsledamot och aldrig har kombinerat mina befattningar i regeringen med någon slags parlamentarisk verksamhet.

6.  Vilka är de tre viktigaste beslut som du har varit med om att fatta i ditt yrkesliv?

De tre områden där mitt personliga arbete och åtagande har visat sig vara avgörande kan benämnas på följande sätt:

Införandet av euron i Litauen. Detta krävde inte enbart ett enormt praktiskt arbete med att förbereda övergången, där jag ledde skapandet av processledningssystemet och personligen var ordförande för den operativa grupp på hög nivå som vägledde processen. Detta innebar även att skapa de rätta finanspolitiska och juridiska villkoren. Införandet och verkställandet av ramen för budgetdisciplin, som började med lagen om budgetdisciplin 2007, var alltid bland mina högsta prioriteringar. Litauen lyckades säkerställa ett minskande budgetunderskott och en stabilisering av statsskulden, samtidigt som utgifter och inkomster för statligt ägda företag blev effektivare.

Skapande av bankunionen. Som ordförande för Ekofinrådet spelade jag en central roll i att träffa ett efterlängtat avtal om den gemensamma resolutionsmekanismen, en hörnpelare i bankunionen. Detta avtal var den verkliga höjdpunkten i det litauiska ordförandeskapet 2013, som konsekvent och med alla ansträngningar har följt sin fasta föresats att bygga ett trovärdigt Europa. Under mitt ordförandeskap nådde vi även en överenskommelse med Europaparlamentet om två separata delar av bankunionen: direktivet om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag, som inrättar en ram för återhämtning och resolution av banker och investmentbolag samtidigt som skattebetalarnas pengar skyddas, och direktivet om insättningsgarantisystem, som syftar till att säkerställa tillräckliga finansiella medel i garantifonderna och snabba utbetalningar till insättare i finansinstitut som gått omkull.

Effektivisering av förvaltningen och granskningen av EU-medel i Litauen. Den myndighet som förvaltar EU-medel i Litauen är finansministeriet, som ansvarar för effektivt och transparent genomförande av EU-medel i enlighet med principen om sund ekonomisk förvaltning. Som minister tog jag aktivt del i skapandet av en effektivare institutionell ram för förvaltning av EU-medlen 2007–2013 i enlighet med EU:s krav och bästa praxis. Exempelvis: I syfte att förbättra granskningen av revisionsverksamhet och säkerställa efterlevnaden av principerna om och bästa praxis för funktionsseparering mellan revisorn och den som granskas (den förvaltande myndigheten, förmedlande organ, den attesterande myndigheten) beslutade vi att överföra ansvaret för genomförandet av revisionsförfaranden för EU-medel från respektive avdelning inom finansministeriet till Republiken Litauens statliga revisionsverk. Vid den tidpunkten hade verket redan omfattande erfarenhet av revisionsfrågor rörande EU-medel och den årliga utvärderingen av lednings- och kontrollsystemets funktion. Denna särskilda omvandling och ett antal andra förbättringar inom den institutionella ramen för förvaltning av EU-medlen 2007–2013 innebar en stor förbättring av granskningen av EU-medel och den sunda ekonomiska förvaltningskulturen i Litauen: ett tydligt bevis är en av de lägsta felprocenten bland EU:s medlemsstater. Systemet fortsätter även att användas under programperioden 2014–2020.

En annan av våra innovationer var att direktintegrera flera andra institutioner i ledningssystemet för EU-medlen 2014–2020 i syfte att stärka särskild kontroll och minska olämpligt utnyttjande av EU-medlen: nämligen det statliga offentliga upphandlingskontoret, ekobrottsmyndigheten och konkurrensrådet. Detta institutionella system har visat sig vara verkligt effektivt.

Oberoende

7.  Enligt fördraget måste revisionsrättens ledamöter fullgöra sina skyldigheter under ”full oavhängighet”. Hur skulle du tillämpa denna skyldighet på dina kommande arbetsuppgifter?

Principen om oavhängighet är en av de grundläggande principerna för revisorer och revisionsorgan. Högre revisionsorgan kan objektivt och effektivt uppnå sina mål endast om de är oavhängiga den granskade enheten och skyddas mot extern påverkan. Revisorerna bör förbli oavhängiga så att deras rapporter är opartiska och också kan anses vara opartiska av de avsedda användarna. Vid uppfyllandet av principen om oavhängighet, som ledamot av revisionsrätten, skulle jag agera i enlighet med de krav som fastställs i fördraget, de etiska riktlinjerna för revisionsrätten, uppförandekoden som gäller revisionsrättens ledamöter, arbetsordningen för revisionsrätten och bestämmelserna om genomförande av tillämpningsföreskrifterna.

Vid utförandet av mina plikter som ledamot av revisionsrätten skulle jag avstå från alla åtgärder som skulle leda till att jag förlorar min oavhängighet samt undvika alla situationer som skulle kunna leda till en intressekonflikt, och jag skulle vidta lämpliga åtgärder för att eliminera hot mot oavhängighet. Vid utförandet av mina plikter skulle jag agera objektivt och konstruktivt och inte följa några instruktioner från regeringar eller andra organ samt avhålla mig från annan yrkesverksamhet, och i synnerhet skulle jag inte inneha några politiska befattningar.

8.  Har du eller dina närmaste släktingar (föräldrar, syskon, officiell partner och barn) något företag eller några finansiella intressen eller några andra åtaganden som kan komma i konflikt med dina kommande arbetsuppgifter?

Nej, jag känner inte till någon sådan omständighet som kan komma i konflikt med mina kommande arbetsuppgifter.

9.  Är du beredd att redogöra för dina ekonomiska intressen och andra åtaganden inför revisionsrättens ordförande och att offentliggöra dem?

Ja, jag är beredd att uppfylla alla skyldigheter som rör utlämnande av uppgifter som gäller för en ledamot av revisionsrätten. Jag kommer att redogöra för alla mina ekonomiska intressen och andra åtaganden inför revisionsrättens ordförande och offentliggöra dem, om så krävs. I enlighet med relevanta lagar i Republiken Litauen som styr utlämnande av uppgifter rörande ekonomiska intressen och andra åtaganden för specificerade offentliganställda har jag, på grund av mina tidigare och nuvarande befattningar i mitt lands civilförvaltning, regelbundet lämnat ut uppgifter om och offentliggjort mina och min familjs ekonomiska intressen och andra åtaganden sedan 2003.

10.  Är du för närvarande inblandad i någon rättsprocess? Om så är fallet måste du tillhandahålla fullständiga uppgifter.

Nej, jag är inte inblandad i någon pågående rättsprocess.

11.  Har du någon aktiv eller verkställande politisk roll? Om så är fallet, på vilken nivå? Har du haft någon politisk position under de senaste 18 månaderna? Om så är fallet måste du tillhandahålla fullständiga uppgifter.

Jag tillhör det litauiska socialdemokratiska partiet sedan 1990, efter återupprättandet av Litauens självständighet. Som finansminister i Litauens koalitionsregering är jag också medlem av partirådet. Jag har dock aldrig haft någon verkställande befattning på någon nivå, varken i detta parti eller någon annan politisk organisation. Jag valdes aldrig till parlamentet och jag tillhörde inga parlamentariska politiska grupper, och inte heller deltog jag i deras aktiviteter. I alla befattningar jag valdes till tjänstgjorde jag med professionalism som grund.

12.  Kommer du att avgå från alla ämbeten till vilka du är vald eller frånträda varje aktiv post som innebär ansvar inom ett politiskt parti om du blir utnämnd till ledamot av revisionsrätten?

Ja, jag kommer att avgå från alla ämbeten till vilka jag är vald och frånträda varje aktiv post om jag blir utnämnd till revisionsrätten. Jag kommer inte att acceptera någon sådan befattning eller funktion under min mandatperiod som ledamot av revisionsrätten.

13.  Hur skulle du hantera ett allvarligt fall av regelbrott eller t.o.m. bedrägeri och/eller korruption som rör personer som verkar i din hemmedlemsstat?

EU-budgetmedlen utgörs av skattepengar som ska användas uteslutande för att genomföra den politik på olika områden som unionslagstiftaren har godkänt. Det är min fasta övertygelse att offentliga företag som fördärvas av korruption, bedrägerier eller oegentligheter aldrig kommer att fullfölja sina målsättningar. Om jag skulle stöta på korruption, bedrägerier eller andra allvarliga oegentligheter med potentiellt negativa konsekvenser för EU:s offentliga medel, vare sig det är EU:s inkomster, utgifter eller tillgångar som innehas av EU-institutionerna, skulle jag hantera dessa på ett väldigt strikt sätt och se till att rapportera ärendet till Olaf eller andra behöriga myndigheter, men självklart i full enlighet med revisionsrättens bestämmelser och förfaranden. Jag skulle definitivt göra detta oavsett vilken person eller medlemsstat som berörs, vare sig det är Litauen eller någon annan. Likabehandling även i detta avseende är och förblir en av mina starkaste personliga prioriteringar.

Fullgörande av arbetsuppgifter

14.  Vilka bör vara de viktigaste dragen i en sund ekonomisk förvaltningskultur i varje offentlig förvaltning? Hur skulle revisionsrätten kunna hjälpa till med att genomföra detta?

Sund ekonomisk förvaltning är en grundläggande del av konceptet god förvaltning. Ansvarighet, transparens och rättsstatsprincipen är lika väsentliga för god förvaltning inom den offentliga förvaltningen. Den sunda ekonomiska förvaltningskulturen i en offentlig organisation bör lägga grunden för ett högpresterande uppträdande och kontinuerlig förbättring. Den ska innehålla fyra nödvändiga delar: ledarskap (värderingar, tydlig vision, uppdrag och mål), beslutsfattande och struktur (tydliga roller och ansvarsområden, och en struktur som stöder målen), människor (effektiv personalförvaltning, inbegripet utbildning och kunskapshantering) samt arbetsprocesser och system (effektiva och ändamålsenliga arbetsprocesser och riskhanteringssystem).

Demokratisk tillsyn av budgetgenomförandet bör vara en viktig ansvarighetskomponent för att informera skattebetalarna om hur deras pengar spenderas, huruvida det sker i enlighet med relevanta regler och föreskrifter, men ännu viktigare, huruvida spenderandet av deras pengar uppnådde de avsedda resultaten.

Allt detta gäller även för ett EU-omfattande sammanhang. Inom EU införs konceptet med sund ekonomisk förvaltning i primärrätten – fördraget om Europeiska unionens funktionssätt där följande anges i artikel 317: ”[...] kommissionen [ska] i samarbete med medlemsstaterna genomföra budgeten”, ”i överensstämmelse med principerna för en sund ekonomisk förvaltning” och ”[m]edlemsstaterna ska samarbeta med kommissionen för att säkerställa att anslagen används i överensstämmelse med principerna för en sund ekonomisk förvaltning”.

Budgetförordningen för EU:s allmänna budget beskriver vidare principerna för sund ekonomisk förvaltning via de tre principerna om ekonomi, effektivitet och ändamålsenlighet. Här innebär principen om ekonomi att göra nödvändiga resurser tillgängliga för institutionen i god tid, i lämplig mängd och kvalitet och till bästa pris. Principen om effektivitet avser förhållandet mellan de resurser som används och de resultat som uppnås. Ändamålsenlighet innebär att uppnå de specificerade målen och de avsedda resultaten.

Utöver ovannämnda lagstadgade principer om sund ekonomisk förvaltning har de pågående globala förändringarna gett upphov till andra funktioner avseende god förvaltning som alla moderna offentliga förvaltningar bör ansluta sig till, exempelvis rörande miljö, jämlikhet och etik.

Enligt min uppfattning kan uppbyggnad av en stark, sund ekonomisk förvaltningskultur inom EU:s finanser, trots den begränsade omfattningen av den överenskomna EU-budgeten, vara av avgörande vikt för att själva idén med EU ska vara framgångsrik. Men för detta bör först utgifter inom EU:s budget innebära tydliga och synliga fördelar för EU och unionens medborgare som inte skulle kunna uppnås genom att enbart spendera nationella pengar, i full enlighet med subsidiaritetsprincipen. Precis detta utgör konceptet europeiskt värde för pengar. Dessvärre gör EU-medlen alltför ofta enbart att ett lands totala tillgängliga medel ökar, utan att detta bidrar till ett särskilt europeiskt värde. Alternativt används EU-medel eventuellt för verksamheter som ändå skulle ha genomförts av medlemsstaterna och mottagarna (dödvikt). För det andra fästs i många fall alltför stor tonvikt vid att helt enkelt spendera EU-medlen (insatsorienterad metod) som huvudsakligen fokuseras på utgifternas överensstämmelse med bestämmelserna, oavsett hur relevanta de uppnådda resultaten är.

I programperioden 2014–2020 har saker och ting redan ändrats dramatiskt, och detta blev en utmaning för såväl medlemsstaterna som EU-institutionerna, inbegripet Europeiska revisionsrätten. Särskilda funktioner inom sund ekonomisk förvaltning, såsom makroekonomiska villkor, resultatreserver, fler möjligheter till förenkling, synergier mellan fonder och mer omfattande utnyttjande av finansiella instrument, har införts i den nuvarande fleråriga budgetramen 2014–2020 (där det litauiska ordförandeskapet på ett viktigt sätt bidrog till processen). Ännu mer måste dock göras. Kommissionen ska prioritera skapandet av effektivitetsbaserad EU-budgetering, och jag anser att även revisionsrätten kan delta i denna process, självklart som partner, utan att kompromissa med dess oavhängighet.

I Litauen uppgår EU-medel till närmare 15 % av regeringens totala utgifter och är därför avgörande för att politiska mål ska uppnås. I egenskap av finansminister deltog jag i inrättandet av det resultatbaserade systemet för förvaltning och kontroll av EU-medel. Litauen ligger i toppen, kanske rentav i topp, av medlemsstaterna vad gäller absorptionskapaciteten för EU-medel. Mina prioriteringar på området för sund ekonomisk förvaltning för programperioden 2014–2020 är bedrägeribekämpning, men även proportionerlig kontroll, förenkling och lättande av den administrativa bördan, och sist men inte minst – huvudfokus på att resultaten har långsiktig positiv inverkan på ekonomisk tillväxt, skapande av arbetstillfällen och fattigdomsminskning. Det finns positiva resultat: Enligt revisionsmyndigheten vid det statliga revisionsverket är den kvarstående felprocenten i sammanhållningspolitiken i Litauen (t.ex. 0,42 % år 2014) systemiskt långt under även väsentlighetströskeln på 2 %, vilket är en strålande prestation jämfört med den sammanlagda siffran på EU-nivå där, säg, revisionsrättens beräknade felprocent för sammanhållningspolitiken 2014 var 5,7 %. Vidare visar efterhandsutvärderingar den avgjort positiva inverkan som EU-medel har haft på Litauens ekonomi och sociala liv.

Bevisligen har Europeiska revisionsrätten, genom sitt revisionsarbete och övriga arbete, en unik roll att spela inom förstärkning av hela EU:s demokratiska legitimitet och hållbarhet. Jag instämmer till fullo med revisionsrättens efterlysning i förra årets årsrapport av en ”ny inställning” genom att investera EU-medel (och nationella medel) på ett bättre sätt för att beakta de globala utmaningar som Europa nu står inför. Å andra sidan bör tidsmässigt lägliga och relevanta resultat av revisionsrättens granskningar tillhandahållas beslutsfattare inom EU, och alla parter måste därefter säkerställa att revisionsrekommendationerna genomförs på ett bättre sätt.

Slutligen välkomnar jag den nyliga reformen av revisionsrätten som lagts fram i revisionsrättens strategi för 2013–2017, som ska omvandla den till en modernare organisation genom att ytterligare förbättra god förvaltning inom revisionsrätten själv. Jag hoppas att detta kommer att låta revisionsrätten använda sina resurser och integrera förfaranden på ett mer flexibelt sätt för att ta fram mer relevanta och tidsmässigt lägliga rapporter. Förändring bör ingå i fortlöpande utveckling, där varje ledamot av revisionsrätten deltar för att proaktivt främja en sund ekonomisk förvaltningskultur både inom organisationen och i hela EU. Jag är redo att bidra personligen.

15.  Enligt fördraget ska revisionsrätten biträda parlamentet när det utövar sina kontrollbefogenheter i fråga om genomförandet av budgeten. Hur skulle du ytterligare förbättra samarbetet mellan revisionsrätten och Europaparlamentet (särskilt dess budgetkontrollutskott) för att stärka den offentliga tillsynen över användningen av de allmänna utgifterna och förbättra valuta för pengarna?

Det är helt avgörande att det finns ett helt samarbetsinriktat granskningssystem mellan parlamentarisk tillsyn och offentlig revision. Jag är starkt övertygad om att samarbetet mellan parlamentets budgetkontrollutskott (CONT) och revisionsrätten är en viktig del av utövandet av offentlig tillsyn av EU:s skattebetalares pengar. Det långvariga ömsesidiga samarbetet mellan båda institutionerna har gett upphov till god praxis: regelbundna sammanträden för att presentera revisionsresultaten, rådgivning under förfarandet för urval av högprioriterade revisionsteman och utarbetande av ett årligt arbetsprogram. Eftersom den globala världen konstant förändras bör dock bättre samarbetsmetoder och synergier eftersträvas som gynnar båda parter vid utövandet av sina uppdrag inom ansvarighetsramen.

Parlamentet utövar sin huvudsakliga funktion avseende parlamentarisk kontroll över den verkställande makten, kommissionen, genom att utöva förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet där parlamentet, efter en rekommendation från rådet, beslutar huruvida kommissionen på ett tillfredsställande sätt har fullgjort sina skyldigheter när det gäller genomförandet av budgeten. Tillsammans med revisionsrättens särskilda rapporter bildar årsrapporten ett viktigt underlag för detta förfarande.

Lämpliga arrangemang för framställandet av årsrapporten spelar en avgörande roll vid att presentera den för parlamentet och CONT i tid och med tillräcklig kvalitet. Om framställandet av årsrapporterna skulle påskyndas skulle CONT ges mer tid att granska dem. För detta ändamål vore ytterligare stöd och mer systematiskt samspel med parlamentets utsedda föredragande till hjälp när de utarbetar ansvarsfrihetsbetänkanden, och detsamma gäller de särskilda rapporterna.

Värdet av effektivitetsrevisionerna beror i stor utsträckning på de framtagna särskilda rapporternas relevans och aktualitet. Budgetmyndighetens båda parter måste få revisionsresultaten vid rätt tidpunkt i den fleråriga budgetcykeln för att på ett effektivt sätt bidra till lagstiftningsprocessen. Annars får inte revisionsrättens rapporter önskad inverkan och de knappa resurserna slösas bort. I detta avseende är den nya bestämmelsen om att de särskilda rapporterna ska antas inom en lämplig tidsperiod som inte överskrider 13 månader en välkommen utveckling och fungerar väl för aktualiteten hos revisionsresultaten, men även för större effektivitet inom revisionsrätten.

En av revisionsrättens viktiga övergripande produkter är översiktliga analyser som framställs på grundval av revisionsrättens utredningar och sammanlagda revisionserfarenhet. Jag anser sådana analyser vara ytterligare en källa till bevis som gynnar parlamentets lagstiftnings- och tillsynsprocess. Revisionsrätten skulle, genom att där så är relevant involvera andra utredningstjänster, som t.ex. parlamentets utredningstjänst, kunna bygga vidare på ett gediget oberoende verktyg för utvärdering.

Dessutom skulle intensivare samarbete med parlamentets specialiserade utskott, tillsammans med och med hjälp av CONT, kunna vara viktigt och användbart. Relevanta utskott skulle kunna tjäna som ytterligare plattformar i en beslutsfattandeprocess genom att beakta revisionsrättens rapporter samt diskutera andra frågor av gemensamt intresse med revisionsrätten.

Slutligen bör revisionsrätten, tillsammans med CONT, fortsätta ha starka band till rådet och nationella parlament, som också är offentliga myndigheter som utövar tillsyn över EU-medel. En av mina prioriteringar som ledamot av revisionsrätten skulle vara att delta aktivt i arbetsrelationer med medlemsstaternas nationella parlament och även med rådet. Jag anser att detta skulle kunna bidra till bättre ansvarighet för samt ökad medvetenhet om och trovärdighet för EU.

16.  Vilket mervärde anser du att en effektivitetsrevision har, och hur bör resultaten av sådana revisioner inlemmas i förvaltningen?

Revisionsrätten har ett tydligt uppdrag att genomföra effektivitetsrevisioner. I artikel 287.2 i fördraget anges att ”[r]evisionsrätten ska pröva [...] om den ekonomiska förvaltningen varit sund”. Internationella standarder för högre revisionsorgan (Issai) vägleder de högre revisionsorganen i tämligen stor omfattning i fråga om effektivitetsrevision, och revisionsrättens handbok för effektivitetsrevision bygger med rätta på dessa standarder.

En effektivitetsrevision är en oberoende, objektiv och tillförlitlig granskning av huruvida företag, system, insatser, program, aktiviteter eller organisationer fungerar i enlighet med principerna om sparsamhet, effektivitet och ändamålsenlighet och huruvida det finns utrymme för förbättringar.

Som ovanstående definition av effektivitetsrevision antyder berikar effektivitetsrevisioner den offentliga redovisningsskyldigheten och gör det möjligt för högre revisionsorgan att lämna värdefulla bidrag till att förbättra utförandet av den offentliga tjänsten. Effektivitetsrevisioner fyller viktiga funktioner, både i relation till medborgare, lagstiftande och verkställande organ som granskas.

Den demokratiska principen bygger på medborgarnas rätt att hålla sina företrädare ansvariga för deras beslut och handlingar. För att leva upp till denna princip förväntar sig EU:s medborgare att informeras om hur offentliga resurser spenderas och hur de offentliga tjänsterna presterar. Genom att tillhandahålla objektiv och tillförlitlig information om dessa frågor bidrar effektivitetsrevision till transparens och ansvarighet för EU som helhet.

Effektivitetsrevision ska även spela en viktig roll i att se till att beslutsfattare är väl informerade om det verkställande organets handlingar samt om resultaten av beslut. EU:s båda lagstiftande parter, Europaparlamentet och Europeiska unionens råd, behöver tillförlitlig och oberoende information om resultat och konsekvenser av program och beslut. Effektivitetsrevision utgör en unik informationskälla som är oberoende och objektiv, och inte kan tillskrivas någon politisk makt, och som på så vis bidrar indirekt till den politiska beslutsfattandeprocessen genom att tillhandahålla verkliga belägg.

Effektivitetsrevision stimulerar utveckling och förändring i den offentliga sektorn genom att tillhandahålla ny information och dra uppmärksamheten till diverse utmaningar. Det kan även ta itu med problem som ibland går bortom mandatet för den som granskas genom att involvera frågor ur en rent politisk dagordning. På så vis bidrar det till förbättringar och reformer inom den offentliga sektorn. På detta sätt kan effektivitetsrevision skänka mervärde som långt överskrider det för enbart en kontrollfunktion.

Mervärdet för revisionsrättens effektivitetsrevisioner ligger i förmågan att se helheten och samla in samt sprida bästa praxis, och de bidrar därigenom till offentlig tillsyn av genomförandet av EU:s budget och välgrundat beslutsfattande avseende förvaltningsarrangemang, utformning av politik och program samt tilldelningen av EU-medel. De viktigaste delarna av en effektivitetsrevisionsrapport är granskningsresultaten, slutsatserna och rekommendationerna. Resultat och slutsatser av revisioner måste leda till påföljder. Rekommendationerna i en rapport måste därför vara genomförbara och skänka mervärde i syfte att bidra till att förbättra den finansiella förvaltningen inom förfarandena för granskade enheter eller den offentliga sektorn som helhet: de ska leda till ekonomiska besparingar, införa bättre arbetsmetoder, undvika slöseri, uppnå kostnadseffektiva mål och ha långsiktigt positiva konsekvenser. En stark ansvarighetsram bör kompletteras med uppföljning av revisioner och lämplig övervakning och lämpligt genomförande av revisionsrekommendationer.

Bedömning och mätning av effekten av revisionsrättens effektivitetsrevisionsrapporter är en nödvändig del i redovisningsskyldighetscykeln. De rekommendationer som lämnas i revisionsrättens särskilda rapporter bör följas upp i syfte att fastställa och bedöma de åtgärder som vidtagits och de framsteg som gjorts. Jag anser att revisionsrätten ska öka effektiviteten hos dess revisionsrapporter genom att ytterligare stärka övervakningen av genomförandet av revisionsrättens rekommendationer. I synnerhet skulle revisionsrätten kunna införa ett förfarande där den som granskas, kommissionen, utarbetar detaljerade genomförandeplaner för revisionsrättens rekommendationer och där revisionsrätten övervakar och följer upp (med hjälp av sin egen sofistikerade databas) hur kommissionen och medlemsstaterna håller sina utfästelser att genomföra sådana planer.

17.  Hur kan samarbetet mellan revisionsrätten, de nationella revisionsmyndigheterna och Europaparlamentet (budgetkontrollutskottet) förbättras avseende revisionen av EU:s budget?

Revisionsrätten samarbetar med andra högre revisionsorgan huvudsakligen genom Internationella organisationen för högre revisionsorgan (Intosai) och dess europeiska regionala grupp (Eurosai).

På EU-nivå bereder fördraget marken för samarbetet med de nationella revisionsorganen. Enligt artikel 287.3 i fördraget krävs att ”[i] medlemsstaterna ska granskningen genomföras i samarbete med de nationella revisionsorganen [...] Revisionsrätten och medlemsstaternas nationella revisionsorgan ska samarbeta i en anda av förtroende och med bibehållet oberoende.”

Medlemsstaterna har gemensamt ansvar för genomförandet av cirka 80 % av EU:s budget. Det faller sig naturligt att högre revisionsorgan bör delta i revisionen av EU-medlen i landet, och därmed bilda en revisionskedja upp till CONT-utskottet i parlamentet. I idealfallet, och i linje med principen om samordnad granskning, skulle de högre revisionsorganen kunna granska respektive nationalräkenskaper och andra rapporter om utnyttjandet av EU-medel i landet. Revisionsrätten skulle sedan kunna förlita sig på det arbete som utförts av de högre revisionsorganen och använda en del av revisionsförsäkringarna för att utforma yttrandet om EU:s sammanställda redovisning. I praktiken är dock de högre revisionsorganen oberoende nationella organ som är ansvariga inför de nationella parlamenten och agerar inom de nationella ramar som varierar kraftigt inom EU. Därför finns ingen enhetlig modell för hur de högre revisionsorganen granskar EU-medel, och en sådan är sannolikt inte genomförbar såvida inte politiska överenskommelser träffas och en rättslig grund skapas. Vissa högre revisionsorgan granskar frivilligt de nationella deklarationerna om utnyttjande av EU-medlen i sina respektive länder. Vissa agerar som del av ramverket för intern kontroll av EU-medlen och rapporterar till kommissionen (t.ex. det statliga revisionsverket i Litauen i dess roll som revisionsmyndighet för sammanhållningspolitiken). Andra utför nationell regelefterlevnadsrevision eller effektivitetsrevision med särskilt fokus på EU-medel.

Den senaste tidens utveckling inom EU och medlemsstaterna i allmänhet, och i synnerhet till följd av finanskrisen, och den aktuella graden av ekonomisk, budgetmässig och monetär integration, gör att det står klart att det är nödvändigt med utökat samarbete mellan revisionsrätten och medlemsstaternas högre revisionsorgan, på bilateral eller bredare bas beroende på de frågor som beaktas. Den nuvarande ramen för kontaktkommittén, där revisionsrätten spelar en huvudroll, öppnar för oändliga varianter och former för samarbete. Jag anser att utöver olika aktiviteter inom ramen för arbetsgrupperna skulle kontaktkommittén kunna vara mer proaktiv med att ta initiativ till samarbetsbaserade granskningar av teman av gemensamt intresse: t.ex. genomförandet av Europa 2020-strategin, momsbedrägeri inom gemenskapen, EU:s vägnätsinfrastruktur, bekämpning av korruption. CONT skulle i detta avseende kunna vara slutanvändaren av sådana granskningsresultat med möjlighet att debattera och beakta EU-omfattande frågor på ett mer omfattande sätt. Som ett gott exempel på sådant samarbete vill jag peka på det gemensamma revisionsarbete som gjorts i kapitel 3 i årsrapporten för 2014 med att bedöma hur Europa 2020-strategin bidrar till partnerskapsavtal och finansieringsprogram som avtalats mellan kommissionen och medlemsstaterna.

En annan bra anledning att samarbeta är att undvika kostsamma överlappningar av revision av EU-medel. Revisionsrätten och EU:s högre revisionsorgan bör undersöka alla möjligheter att undvika kostsamma överlappningar av revision, främst genom att säkerställa att revisorer på varje nivå lämpligen kan förlita sig på andra revisorers arbete. Revisionsrätten och de högre revisionsorganen i medlemsstaterna måste stärka sitt samarbete för att uppnå detta mål.

18.  Hur skulle du ytterligare utveckla revisionsrättens rapportering för att se till att Europaparlamentet får all nödvändig information om huruvida de uppgifter som medlemsstaterna lämnar till kommissionen är korrekta?

Revisionsrätten, inom ramen för dess uppdrag som fastställs i fördraget och i budgetförordningen, står för tre huvudsakliga produkter: årsrapporter, särskilda rapporter och yttranden, med översiktliga analyser som nytt fjärde resultat. Dessa produkter från revisionsrätten är en viktig del i EU:s ansvarighetskedja som förser parlamentet och andra intressenter med avgörande information till stöd vid dessas tillsyn av offentliga utgifter.

Årsrapporterna innehåller huvudsakligen resultaten av revision av finanser och regelefterlevnad för EU:s budget och Europeiska utvecklingsfonderna. I de särskilda årsrapporterna presenteras revision av finanser och regelefterlevnad för EU:s byråer, decentraliserade organ och övriga institutioner.

Jag välkomnar att revisionsrätten fortlöpande har utvecklat årsrapporten i syfte att inkludera mer information för att bättre stödja CONT i dess förfarande för beviljande av ansvarsfrihet: fler kvalitetsbedömningar avseende utgifter och effektivitet, läget för övervaknings- och kontrollsystemen i separata medlemsstater, budgetförvaltning vid kommissionen. Den ytterligare information som tillhandahålls tillsammans med felprocenten för inkomster och utgifter inom ramen för budgeten, inklusive felprocenten för EU:s huvudsakliga politiska områden, kompletterar den revisionsförklaring som lämnas i rapporten med mer kvalitativ snarare än enbart kvantitativ information.

När kommissionen genomför budgeten genom delad förvaltning delegerar den genomförandeuppgifter till medlemsstaterna. Medlemsstaterna ska vidta alla nödvändiga åtgärder, inbegripet lagstiftningsmässiga, regelrelaterade och administrativa åtgärder, som är nödvändiga för att skydda unionens ekonomiska intressen, och förvissa sig om att åtgärder som finansieras från budgeten genomförs korrekt och på ett effektivt sätt och i enlighet med reglerna. Medlemsstaterna har gemensamt ansvar för genomförandet av cirka 80 % av EU:s budget.

Det faktum att utbetalningar från EU:s budget, 21 år i rad, i betydande grad har påverkats av fel innebär att övervaknings- och kontrollsystemen inte är tillräckligt effektiva, eftersom varken kommissionen eller medlemsstaterna höll sig under det godtagbara antalet fel på mindre än 2 %.

För att vara ansvariga för den ekonomiska förvaltningen av EU-medel krävs det av medlemsstaterna att de lämnar kontrollrapporter, årsredovisningshandlingar, förvaltningsförklaringar, årliga sammanfattningar av revision och av kontroller de genomfört avseende lagenligheten och riktigheten för EU-medel som landet mottagit, samt revisionsuttalanden. I sin sammanfattande rapport medger dock kommissionen själv att tillförlitligheten hos medlemsstaternas kontrollrapporter fortfarande är en utmaning. Därför måste kommissionen förbättra ett system för sanktioner om en medlemsstat översänder felaktig information i kontrollrapporterna, men även i medlemsstatens övriga rapporter. I enlighet med budgetförordningen måste kommissionen analysera områden med ihållande hög felprocent och följaktligen identifiera svagheterna i kontrollsystemen, analysera kostnaderna för och fördelarna med möjliga korrigerande åtgärder och vidta eller föreslå lämpliga åtgärder när det gäller förenkling, förbättring av kontrollsystem och förändrad utformning av program eller leveranssystem när lämpliga data är tillgängliga.

I detta avseende ska revisionsrättens fokus ligga på bedömning av tillförlitligheten hos information och försäkringar som tillhandahålls av kommissionen på grundval av ramverket för intern kontroll, vars effektivitet i huvudsak grundas på kvaliteten på medlemsstaternas system. Revisionsrätten måste intensifiera bedömningen av kommissionens arbete med korrektheten hos de uppgifter som lämnas av medlemsstaterna, och förse CONT-utskottet med mer meningsfull information om grundorsakerna till felen och särskilda åtgärder för att åtgärda de brister som hittats (i form av revisionsrekommendationer och genomförandeplaner som utarbetats av kommissionen och som innehåller åtgärder med anknytning till ökning av den förebyggande och avhjälpande kapaciteten hos övervaknings- och kontrollsystem). Dessutom ska revisionsrätten fortsätta sitt arbete med att bedöma Eurostats effektivitet avseende hur uppgifter samlas in i medlemsstaterna och på vilket sätt tillförlitlig statistik av hög kvalitet säkerställs för att bistå vid välgrundat beslutsfattande om EU:s politik.

Övriga frågor

19.  Kommer du att dra tillbaka din kandidatur om parlamentet inte skulle stödja din nominering till ledamot av revisionsrätten?

Min nominering till att bli ledamot av revisionsrätten skedde i enlighet med det demokratiska och transparenta förfarandet som inbegrep följande: (enhällig) nominering av Republiken Litauens koalitionsregering, samtycke av republikens president och, slutligen, godkännande av en majoritet vid omröstning i kammaren i Republiken Litauens Seimas (parlament). Jag anser att detta förfarande i synnerhet även garanterade mitt oberoende av allt politiskt inflytande från mitt land.

Jag anser att konstruktivt och uppriktigt samarbete med Europaparlamentet är av yttersta vikt för en ledamot av revisionsrätten. Om parlamentets yttrande om en kandidat är negativt skulle detta därför uppenbart kunna hindra att en sådan ledamot samverkar på ett smidigt sätt med parlamentet och dess utskott, om ledamoten trots allt utnämns.

Ännu viktigare är dock att jag anser att Europeiska revisionsrätten som institution måste ha tydlig demokratisk legitimitet, vilket skulle kunna stärkas markant om Europaparlamentet, som väljs direkt av EU:s medborgare, lämnar positiva yttranden om utnämning av revisionsrättens ledamöter. Om Europaparlamentet har, eller anför, större invändningar mot min nominering till revisionsrätten, kommer jag därför att meddela min regering att jag drar tillbaka min kandidatur.

Jag anser att jag förtjänar Europaparlamentets förtroende och jag kommer troget att utföra mitt uppdrag i Europeiska revisionsrätten. Därför hoppas jag att parlamentet kommer att avge ett positivt yttrande om min kandidatur.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGENI DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Antagande	23.5.2016
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	16 3 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Nedzhmi Ali, Inés Ayala Sender, Zigmantas Balčytis, Ryszard Czarnecki, Martina Dlabajová, Luke Ming Flanagan, Ingeborg Gräßle, Georgi Pirinski, Claudia Schmidt, Bart Staes, Derek Vaughan, Tomáš Zdechovský
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Brian Hayes, Benedek Jávor, Marian-Jean Marinescu, Julia Pitera, Miroslav Poche, Patricija Šulin
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)	Daniela Aiuto, Claudiu Ciprian Tănăsescu