Förfarande : 2015/2232(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0199/2016

Ingivna texter :

A8-0199/2016

Debatter :

PV 23/06/2016 - 2
CRE 23/06/2016 - 2

Omröstningar :

PV 23/06/2016 - 8.14
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2016)0293

BETÄNKANDE     
PDF 458kWORD 158k
2.6.2016
PE 575.188v02-00 A8-0199/2016

om genomföranderapporten om energieffektivitetsdirektivet (2012/27/EU)

(2015/2232(INI))

Utskottet för industrifrågor, forskning och energi

Föredragande: Markus Pieper

ÄNDRINGSFÖRSLAG
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 MOTIVERING
 YTTRANDE från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet
 RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGENI DET ANSVARIGA UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om genomföranderapporten om energieffektivitetsdirektivet (2012/27/EU)

(2015/2232(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 114 och 194,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 25 februari 2015 Åtgärdspaket för en energiunion. En ramstrategi för en motståndskraftig energiunion med en framåtblickande klimatpolitik (COM(2015)0080),

–  med beaktande av direktivet om byggnaders energiprestanda (2010/31/EU),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 23–24 oktober 2014 om ramen för klimat- och energipolitiken fram till 2030,

–  med beaktande av Parisavtalet, som ingicks i december 2015 vid den 21:a konferensen för parterna (COP 21) i FN:s ramkonvention om klimatförändringar,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 15 december 2011 Energifärdplan för 2050 (COM(2011)0885),

–  med beaktande av det tredje energipaketet,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/27/EU av den 25 oktober 2012 om energieffektivitet, om ändring av direktiven 2009/125/EG och 2010/30/EU och om upphävande av direktiven 2004/8/EG och 2006/32/EG(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 december 2015 På väg mot en europeisk energiunion(2),

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 18 november 2015 Bedömning av medlemsstaternas framsteg mot de nationella energieffektivitetsmålen för 2020 och mot genomförande av direktiv 2012/27/EU om energieffektivitet i enlighet med artikel 24.3 i direktiv 2012/27/EU om energieffektivitet(3),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 8 mars 2011 Färdplan för ett konkurrenskraftigt utsläppssnålt samhälle 2050(4),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 15 december 2011 Energifärdplan för 2050(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 5 februari 2014 om en ram för klimat- och energipolitiken fram till 2030(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 9 juli 2015 om resurseffektivitet: på väg mot ett kretsloppssamhälle(7),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 16 februari 2016 En EU-strategi för uppvärmning och kylning (8),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A8-0199/2016), och av följande skäl:

A.  Ökad energieffektivitet och energibesparing är nyckelfaktorer för miljö- och klimatskydd, konkurrenskraftsökning, sysselsättningsskapande, tryggande av energiförsörjningen och motverkande av energifattigdomen, och har geopolitiska och demokratiska dimensioner för EU. För detta ändamål är energieffektivitetsdirektivet en viktig grund. I förslaget från kommissionen om inrättandet av en energiunion betraktas energieffektivitet som en energikälla för sig.

B.  EU gör goda framsteg överlag med att uppnå sina klimat- och energimål för 2020, enligt prognoser där det förutsätts att all hithörande lagstiftning fullständigt genomförts det året, (minskade koldioxidutsläpp, ökad andel förnybara energikällor, bättre energieffektivitet), och bör ha kvar sin världsledande roll.

C.  Flertalet besparingar väntas uppkomma genom olika former av sektorsövergripande politik (44 %), och därefter från byggnadssektorn (42 %), industrin (8 %) och transporterna (6 %).

D.  Det råder en avsevärd osäkerhet om hur tillförlitliga de energibesparingsuppskattningar är, som tillhandahållits av medlemsstaterna.

E.  Byggnaderna svarar för 40 % av den slutliga energiförbrukningen och 36 % av koldioxidutsläppen. Till detta kommer att 50 % av den slutliga energiförbrukningen går till uppvärmning och kylning, varav 80 % i byggnader, och en stor del av den går till spillo. Det behövs en indikator, som framtagits på nationell nivå, över efterfrågan på energi för uppvärmnings- och kylningsändamål i byggnader. 50 % av de utsläppsminskningar som krävs för att den globala värmeökningen ska begränsas till under 2 °C måste komma från energieffektivitet. Att minska efterfrågan på energi i byggnader är också det kostnadseffektivaste sättet att förbättra energitryggheten och minska koldioxidutsläppen, och samtidigt bidra till EU:s mål om en återindustrialisering.

F.  Energieffektivitet bör ses som en energikälla för sig, där den energi som sparas uttrycks i form av Nw (negawatt), vilket otvivelaktigt framgår av världens och Europas historia på senaste tiden.

G.  Av den gas som importeras går 61 % till byggnader, och 75 % av den används i bostadshus. Forskningen har påvisat att en vittsyftande och EU-omfattande politik för byggnadsrenovering skulle kunna bidra till en kostnadseffektiv minskning av importmängderna (för användning inom byggnadssektorn) med 60 % på kort sikt (alltså 15 år), och att importen helt och hållet skulle kunna frångås på lång sikt (byggnaderna i Europa skulle under 2040 förbruka motsvarigheten till EU:s inhemska gasproduktion under 2011).

H.  Det har en grundläggande betydelse att EU och dess medlemsstater erkänner vikten av att inbegripa medborgarbaserade initiativ såsom kooperativa företag och lokalsamhällesbaserade energieffektivitetsprojekt. Ekonomiska, juridiska och administrativa hinder måste fås bort, så att medborgarna aktivt kan delta i energisystemet.

I.  Energieffektivitetsdirektivet intar en nyckelposition. Där erkänns nämligen vikten av energisparande, såsom det nya, radikalt omvandlande inslaget för att avsikterna för perioden efter COP 21 ska förverkligas och nyttoeffekterna bli så mångsidiga som möjligt. Det handlar då om arbetstillfällen som skapas med hjälp av att det investeras i byggnadsrenoveringar och andra energieffektivitetsåtgärder, om levnadsstandardshöjningar tack vare minskad bränslefattigdom, om möjligheter till sysselsättning inom små och medelstora företag, om fastighetsvärdestegringar, ökad produktivitet, bättre hälsa och säkerhet, bättre luftkvalitet, bättre skatteunderlag och ökad BNP.

J.  Ökad energieffektivitet, särskilt inom byggnadssektorn, är till nytta också genom att den ger efterfrågeflexibilitet och mindre bas- och toppbelastning totalt sett.

Energieffektivitetsdirektivet: inte tillräckligt genomfört, men ger en ram för energisparande

1  Europaparlamentet framhåller att energieffektivitet är utslagsgivande för att vi ska kunna uppnå våra klimat- och energimål inom ramen för Parisavtalet som antogs vid COP 21 i Paris. Parlamentet betonar att energieffektivitet är utslagsgivande för att vi ska kunna minska vårt beroende av importerad energi, skapa arbetstillfällen, minska energifattigdomen, förbättra trivseln och hälsan och stimulera vår ekonomi. Parlamentet betonar att energieffektivitetsdirektivet gett upphov till ett flertal slag av positiv utveckling i medlemsstaterna, men att det genomförs så dåligt att dess fulla potential inte får komma till sin rätt.

2  Europaparlamentet betonar att detta är en grundläggande förutsättning för att vi ska kunna börja ställa om till ett mera hållbart energisystem baserat på förnybara energikällor, där fossila energikällor slutar användas snarast möjligt. Parlamentet oroas över att lägre priser på fossilt bränsle kan bromsa utfasningen av fossilt bränsle och energieffektivitetspolitiken.

3  Europaparlamentet vill se att planer utarbetas för att fasa ut subventionerna för fossila bränslen och kanalisera ekonomiska resurser till energieffektivitetsprojekt som syftar till att uppnå EU:s mål om en koldioxidfri energisektor senast 2050.

4  Europaparlamentet konstaterar att både energieffektivitetsdirektivet från 2012 och byggnadsdirektivet från 2010 återstår att fullständigt genomföras av medlemsstaterna. Parlamentet påminner om att tidsfristen för införlivande av energieffektivitetsdirektivet löpte ut först den 5 juni 2014. Parlamentet anser att medborgarna och näringslivet har ett intresse av kostnadsminskningar och mindre energiförbrukning. Parlamentet framhåller vikten av ett robust regelverk med både mål och åtgärder, som ska ge incitament till investeringar i energieffektivitet och låg energiförbrukning och möjliggöra dem, och samtidigt stödja konkurrenskraften och hållbarheten. Parlamentet tillägger att vissa medlemsstater inte gör lämpligt bruk av det EU-stöd som finns att tillgå för att främja energieffektivitet i bostäder. Parlamentet konstaterar vilken märkbar potential för skapande av sysselsättning med god kvalitet som finns i ett fullständigt genomförande av energieffektivitetsåtgärderna, då man betänker att omkring 900 000 arbetstillfällen har anknytning till tillhandahållandet av energieffektiva varor och tjänster (enligt uppgifter från 2010).

5  Europaparlamentet upprepar att energieffektivitet måste betraktas som den mest hållbara åtgärden för att fullgöra skyldigheten att minska vår energiförbrukning, och inte som en ursäkt för ökad förbrukning.

6  Europaparlamentet håller med kommissionen om att lägre bränslepriser, tillsammans med utsikterna om ekonomisk tillväxt, kan bli ett ytterligare hot mot uppnåendet av målet om 20 %. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förbättra systemet för övervakning, verifiering, kontroll och efterlevnad, för att ambitionsnivån ska bli den rätta.

7  Europaparlamentet håller med om att medlemsstaterna fram till 2020 förväntas ha uppnått primärenergibesparingar på endast 17,6 % och att det är risk för att målet om 20 % inte kommer att uppnås, om inte den befintliga unionslagstiftningen genomförs till fullo, arbetet intensifieras och investeringshinder fås bort. Parlamentet konstaterar dock att varje bedömning av genomförandet av energieffektivitetsdirektivet i dag endast kan ge en ofullständig situationsbild, eftersom direktivet trätt i kraft ganska nyligen och fristen för dess införlivande löpt ut för en rätt kort tid sedan. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna till ett fullständigt och snabbt genomförande av direktivet. Parlamentet uppmanar kommissionen att vid behov snabbt inkomma med begäranden om att nationella planer ska anpassas efter direktivets mål och att använda alla i lag föreskrivna medel för att få medlemsstaterna att tillhandahålla aktuell och exakt information.

8  Europaparlamentet påminner om sina resolutioner av den 5 februari 2014, 26 november 2014 och 15 oktober 2015, där det bland annat efterlyses ett energieffektivitetsmål på 40 % för 2030. Parlamentet anser att ett bindande övergripande mål med individuella nationella mål för 2030 kommer att göra EU mera oberoende av energiimport, uppmuntra till innovation och hjälpa EU att befästa sitt tekniska ledarskap på energieffektivitetens område. Parlamentet anser också att bindande krav är avgörande för att medlemsstaternas ambitionsnivå och insatser ska bli de största möjliga och för att det ska medges tillräcklig handlingsfrihet för att sammansättningen av redskap och instrument ska kunna skräddarsys på nationell nivå.

9  Europaparlamentet konstaterar att lokala myndigheter har en avgörande roll för att möjliggöra genomförandet av energieffektivitetsdirektivet genom att satsa på ambitiösa energibesparingsåtgärder med hjälp av lokala handlingsplaner, exempelvis inom borgmästaravtalet för klimat och energi. Parlamentet anser att data från lokala handlingsplaner, exempelvis de strategier och åtgärder för energieffektivitet som tagits fram i över 5 000 handlingsplaner för hållbar energi inom ramen för borgmästaravtalet för klimat och energi, på ett verksamt sätt kan bidra till utformningen och till att höja ambitionsnivån för nationella energieffektivitetsmål.

10.  Europaparlamentet anser att potentialen för lokala energibesparingar bör tas till vara åtskilligt mera, eftersom lokala och regionala myndigheter är viktiga drivkrafter för energieffektivitet och för energiomställningen överlag. Parlamentet uppmanar kommissionen att stärka nätverken för städer, såsom borgmästaravtalet, Smarta städer och samhällen eller 100 % förnybara samhällen, som gör det möjligt att dela kunskaper och bästa praxis mellan städer, lokala myndigheter, regioner och medlemsstater om lokal nedifrån-och-upp-planering av energiomställningen, om utformandet och genomförandet av energieffektivitetsåtgärder och självgenerering, samt om tillgång till ekonomiskt stöd.

11.  Europaparlamentet beklagar bristen på ambition i det mål som Europeiska rådet antagit 2014 (minst 27 % bättre energieffektivitet fram till 2030), vilket i huvudsak motiveras med en ytterst orealistiskt hög diskonteringsränta som ingått i en tidigare konsekvensbedömning. Parlamentet erinrar om att denna diskonteringsränta (17,5 %) är överdrivet hög. Parlamentet uppmanar kommissionen att gå över till heltäckande kostnads-nyttoanalys, med beaktande av den mångsidiga nyttan av energieffektivitet, samt till en social diskonteringssats, i enlighet med kommissionens egna riktlinjer om bättre lagstiftning. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se över energieffektivitetsmålet på 27 % för 2030 mot bakgrund av klimatavtalet från Paris, för att målet om att begränsa den globala uppvärmningen till rejält under 2 °C ska kunna uppnås, och att fortsätta arbetet med att begränsa denna uppvärmning till 1,5 °C, såsom det förutsätts i det energieffektivitetsmål som antagits av parlamentet. Parlamentet uppmanar kommissionen att fastställa ett bindande energieffektivitetsmål på 40 % för 2030, så det framgår vilken kostnadseffektiv potential det finns för energieffektivitet.

12.  Europaparlamentet betonar att en långsiktig strategi för minskad efterfrågan på energi bör främjas ytterligare i EU.

13.  Europaparlamentet betonar att många medlemsstater i vissa fall kunnat vidta energieffektivitetsåtgärder just tack vare att direktivet är så pass flexibelt, och anser att denna flexibilitet i fråga om alternativa åtgärder är avgörande för att medlemsstaterna i framtiden ska kunna förverkliga program och projekt för energieffektivitet. Parlamentet yrkar på att de kryphål i det nuvarande direktivet, framför allt i artikel 7, som leder till att direktivet inte fullständigt uppnått sitt syfte, ska bort, samtidigt som medlemsstaterna bör ha kvar lämplig handlingsfrihet att välja mellan åtgärderna. Parlamentet konstaterar att Europaparlamentets utredningstjänst i sin studie av genomförandet av artikel 7(9), vilken bygger på sifferuppgifter som anmälts av medlemsstaterna, kommit fram till att sådana åtgärder, som att medlemsstaterna gradvis får inrikta sig på uppnående av målet, att de får ta hänsyn till tidiga åtgärder eller att transportväsendet och sektorer som omfattas av utsläppshandelssystemet inte tas med i beräkningen av deras mål, i nästan samtliga fall lett till ett årligt övergripande energisparmål på bara hälften (0,75 %). Parlamentet konstaterar att författarna gjort klart att analysen kan bli bara så bra som de data som ställts till förfogande. Parlamentet håller fast vid att alternativa åtgärder i enlighet med artikel 7.9 måste definieras bättre och bör vara lätta att kvantifiera.

14.  Europaparlamentet konstaterar att infasningsåtgärder och tidiga åtgärder i enlighet med artikel 7.2 inte längre gäller. Parlamentet erinrar om att artikel 7 förväntas låta oss uppnå mer än hälften av det mål om 20 % som fastställs i direktivet.

15.  Europaparlamentet påpekar som den huvudsakliga svagheten med det nuvarande energieffektivitetsdirektivet att flertalet åtgärder kommer att upphöra 2020, om inte det görs en lämplig ändring av direktivet, vilket bland annat innebär att dess huvudsakliga bestämmelser, framför allt artikel 7, bör förlängas att gälla, inte bara fram till 2030, utan också längre fram, och att bedömningen av det nuvarande direktivet måste ske mot bakgrund av detta och med mål som ska fastställas i enlighet med utvecklingen (resultat, ny teknik, nyheter på marknaden etc.). Parlamentet förväntar sig att detta kommer att gynna åtgärder på lång sikt. Parlamentet framhåller också behovet av att införa en halvtidsöversyn för att se till att målen uppfylls till 2030.

16.  Europaparlamentet understryker att ökad harmonisering av metoderna för beräkning av additionaliteten (kapaciteten att främja teknik med bättre prestanda än genomsnittet på marknaden) och väsentligheten (kapaciteten att främja åtgärder som annars inte nödvändigtvis hade genomförts), liksom av förfarandena för att mäta och kontrollera energibesparingarna skulle kunna främja ett bättre genomförande av bestämmelserna i artikel 7.

17.  Europaparlamentet föreslår att rubriken till artikel 7 ändras till ”system för stöd till energisparande”, för att det ska framgå att medlemsstaterna bör hjälpa konsumenter, inklusive små och medelstora företag, att spara energi och att minska sina energikostnader, samt införa åtgärder som gör att sådana besparingar kan förverkligas, med hjälp av kvotpliktsystem för energieffektivitet och andra åtgärder.

18.  Europaparlamentet föreslår att artikel 7 och framför allt kvotpliktsystemen för energieffektivitet bör prioritera åtgärder inom byggnadssektorn, framför allt genom att stimulera till genomförande av de nationella långsiktiga strategier som ingår i artikel 4 och som bör utformas för att möjliggöra tillvaratagande av hela potentialen för investeringar i energirenovering av byggnader.

19.  Europaparlamentet understryker att en viktig faktor som ingår i de stora utmaningarna och hindren för tillämpningen av artikel 7 är bristen på kunskaper och kapacitet bland de berörda parterna, liksom slutkonsumenternas bristande medvetenhet om de obligatoriska effektivitetssystemen, de alternativa åtgärderna och den begränsade perioden (2014–2020) i detta sammanhang. Parlamentet uppmanar därför EU att investera mera i program för information och stöd i enskilda medlemsstater.

20.  Europaparlamentet understryker att avsaknaden av indikatorer på energieffektivitet, av typ energiförbrukning per enhet av BNP per capita, leder till att man i vissa medlemsstater inte kan uppbåda medborgarna och företagen att förverkliga det politiska målet om klimat- och energieffektivitet.

21.  Europaparlamentet poängterar att den bestämmelse i artikel 7 som gör att medlemsstater kan kräva att en andel av energieffektivitetsåtgärderna företrädesvis ska genomföras i energifattiga hushåll eller i subventionerat boende hittills har utnyttjats endast av två medlemsstater. Parlamentet vill att denna bestämmelse skärps.

22.  Europaparlamentet anser att man måste prioritera energieffektivitetsåtgärder för utsatta och energifattiga hushåll, för att energikostnaderna framför allt för dessa hushåll varaktigt ska nedbringas.

23.  Europaparlamentet föreslår att nationella handlingsplaner för energieffektivitet, enligt kravet i artikel 24 i det nuvarande direktivet, skulle kunna ålägga medlemsstaterna att fastställa mål om att energieffektivitetsåtgärder ska användas för att minska risken för energifattigdom, samt att rapportera om hur det går med uppnåendet av dessa mål.

24.  Europaparlamentet anser att åtgärder för energieffektiv renovering av befintliga byggnader bör prioriteras bland de mest energifattiga invånarna. Parlamentet uppmanar kommissionen att, vid översynen av energieffektivitetsdirektivet, föreslå ett mål för förbättringen av bostadshusens energieffektivitet, tillsammans med framtida miniminormer för energieffektivitet i hyreshus.

25.  Europaparlamentet konstaterar att 16 medlemsstater valt att inrätta ett kvotpliktsystem för energieffektivitet (artikel 7.1), att 24 medlemsstater i olika hög grad använt sig av möjligheten till alternativa åtgärder och 18 medlemsstater föredragit alternativa åtgärder till renoveringskvoten (artikel 5). Parlamentet kritiserar att sju medlemsstater inte inrättat några energibesiktningar (artikel 8).

26.  Europaparlamentet betonar att vissa av nyckelinslagen i energieffektivitetsdirektivet (t. ex. smarta mätare, smarta nät, kraftvärmeteknik och renoveringsplaner) kräver mera tid, och att det behövs en stabil ram för energieffektivitet för perioden efter 2020 för att skapa det förtroende och den regleringsstabilitet som krävs för att investerare, offentliga myndigheter och företag ska lansera projekt och innovationer, eftersom dessa erbjuder en stor potential för minskad energiförbrukning och således för kostnadssänkningar för konsumenterna. Parlamentet konstaterar att den offentliga efterfrågan och marknaden är väsentliga drivkrafter för dessa projekt

27.  Europaparlamentet erkänner att otillräckliga prissignaler är en huvudorsak till att efterfrågeflexibiliteten undergrävs och uppmanar medlemsstaterna att åtgärda detta hinder och främja smarta mätare och tydlig fakturering för att konsumenternas beteende i fråga om energiförbrukning och investeringar i energieffektivitet ska bli mera ansvarsfullt.

28.  Europaparlamentet välkomnar nya innovativa och smarta lösningar för att skapa balans mellan utbudet av och efterfrågan på energi, och för att förnybar energi ska användas bättre och energiförbrukningen under toppbelastningstider minska. Parlamentet vill att stöd till forskning och utveckling ska inriktas på dessa nya lösningar, särskilt inom sektorn för små och medelstora företag.

29.  Europaparlamentet betonar att avsaknaden av direkt sammanhang mellan de tre politiska målen inom området klimat och energi, och framför allt när det gäller en likvärdig omräkning av den ömsesidiga dynamiken i förändringen av dem, med hänsyn tagen till hur många procent effektiviteten ökat och till ökningen av andelen förnybar energi inom varje utsläppsrätt för koldioxid, inte ger några lämpliga incitament till att öka vare sig energieffektiviteten eller användningen av förnybar energi.

30.  Europaparlamentet framhåller vilken avgörande roll konsumenterna, medborgarna och de systemansvariga för distributionssystemen spelar i det alltmer decentraliserade energilandskapet och hur viktig deras medverkan är för att energieffektivitetsmålen ska uppnås. Parlamentet betonar därför att fler åtgärder måste vidtas för att stärka deras roll, bland annat genom att underlätta efterfrågestyrning, småskalig lagring, byggnadsrenoveringar och system för fjärrvärme och fjärrkyla, både på individuell och på kooperativ basis.

31.  Europaparlamentet påpekar att energieffektivitetsdirektivet inte bara stöder energieffektivitet, utan också innefattar inslag av energisparande, genom den bindande årliga energibesparingsskyldigheten i artikel 7. Parlamentet vill att direktivet ska koncentrera sig på energieffektivitet. Parlamentet betonar att det är viktigt med ett energieffektivitetsmål för 2030 som överensstämmer med de klimatmål som överenskommits vid COP21, för att vi ska uppnå våra klimatmål och minska vårt beroende av tredjeländer. Parlamentet konstaterar att byggnader svarar för 40 % av energiförbrukningen i EU och att 50 % av energin används för uppvärmnings- och kylningsändamål. Parlamentet betonar att det därför är av yttersta vikt att förbättra byggnadernas energieffektivitet för att koldioxidutsläppen ska minska, energitryggheten förbättras, energifattigdomen minska och vår ekonomi få stimulans. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att med hjälp av EU-medel ta initiativ till större investeringar i förbättrad energieffektivitet, eftersom detta inte bara skulle hålla nere energiräkningarna utan också skapa många arbetstillfällen och bidra till uppnående av målen i fråga om återindustrialisering.

32.  Europaparlamentet understryker att 85 % av energiförbrukningen i en byggnad går åt till rumsuppvärmning och varmvatten till hushållen och att det därför är nödvändigt att påskynda moderniseringen av gamla och ineffektiva uppvärmningssystem i Europa för att uppnå energieffektivitetsvinster på minst 20 % med tillgängliga former av teknik, bland annat genom uppvärmningssystem som bygger på förnybar energi.

Konkurrerande rättsföreskrifter leder till minskad miljönytta, ökad byråkrati och dyrare energi

33.  Europaparlamentet konstaterar att rapporteringsskyldigheter inom området energi är nödvändiga delar av ett upplägg som behövs för att man ska kunna utvärdera vilka framsteg som görs med genomförandet av den befintliga lagstiftningen om energieffektivitet. Parlamentet beklagar dock de alltför högt uppdrivna rapporteringskrav om energi som medlemsstaterna påför företagen, energiproducenterna, konsumenterna och de offentliga myndigheterna, också genom nationell överreglering, eftersom de begränsar potentialen för tillväxt och innovation. Parlamentet betonar att rapporteringsskyldigheterna, om det bara låter sig göras, bör förenklas för att de administrativa bördorna och kostnaderna ska minska. Parlamentet påtalar att de uppgifter man får i rapporterna ofta inte går att jämföra runt om i Europa, till följd av att uppställningarna, metoderna och standarderna är olika. Parlamentet uppmanar kommissionen att, också genom digitala lösningar, lätta på den administrativa börda som rapporteringsskyldigheterna för med sig och fastställa flera riktlinjer för uppgifternas jämförbarhet för att det ska gå bättre att utvärdera dem. Parlamentet vill att prognoserna om energiefterfrågan ska avstämmas utgående från vilka kostnadseffektiva energisparmöjligheter det finns inom viktiga sektorer och anser att det skulle gå fortare att genomföra energieffektivitetsåtgärderna om byråkratin minskades. Parlamentet konstaterar att om man vill tillämpa principen om ”energieffektivitet först” måste man se över planeringen av och rapporteringen om energifrågor och göra politiken mer konsekvent för att alla dessa faktorer ömsesidigt ska förstärka varandra, så att det erkänns att energibesparingar är Europas första och säkraste energikälla. Parlamentet konstaterar att energieffektivitet kan vara den bästa investeringen i ”energikällor”, eftersom den gör energin mer överkomligt prissatt, minskar behovet av ytterligare och kostsam infrastruktur på efterfrågesidan och bidrar till arbetet mot klimatförändringarna.

34.  Europaparlamentet betonar att beräkningsreglerna för energibesparingar och tolkningarna när det gäller vilka åtgärder som kan komma i fråga, enligt vad som anges i bilagorna, är alltför komplicerade och därför omöjliga att följa exakt. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att översynen av energieffektivitetsdirektivet ger en avsevärt enklare metod för beräkning av energieffektivitet, och att överväga att föreslå nya delegerade akter som kommer att förenkla beräkningsmetoderna i det nuvarande direktivet.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över omräkningsfaktorn för el i bilaga IV till direktivet, för att den bättre ska återspegla den omställning av elproduktionen som nu är på gång.

36.  Europaparlamentet påpekar att det inte går att med hjälp av EU:s utsläppshandelssystem hantera alla risker som är förknippade med investeringar i energibesparingar, eftersom systemet omfattar endast 45 % av EU:s växthusgasutsläpp. Parlamentet påpekar att energieffektivitetsdirektivet står i ett samband med annan energirelaterad unionslagstiftning och utövar en viss påverkan på koldioxidavtrycket och på utsläppshandelssystemet (priser på utsläppsrätter). Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma det inbördes förhållandet och säkerställa komplementaritet. Parlamentet konstaterar att de resulterande låga priserna på utsläppsrätter inom ramen för systemet är en av de många faktorer som kan minska industrins incitament till att investera i energisparande.

37.  Europaparlamentet betonar att reserven för marknadsstabilitet måste genomföras korrekt, eftersom detta skulle kunna förbättra energieffektiviteten genom att öka konsekvensen mellan utsläppshandelssystemet och politiken för ett koldioxidsnålt samhälle.

38.  Europaparlamentet ser fram emot den kommande moderniseringsfonden som kommer att inrikta sig på en modernisering av energisystemen och en förbättring av energieffektiviteten i EU-medlemsstater med låga inkomster, och ber kommissionen lägga fram ett förslag om gedigen styrningsstruktur, där det också i enskilda drag ska redogöras för vilka respektive roller de stödmottagande medlemsstaterna, EIB och andra institutioner ska spela.

39.  Europaparlamentet betonar att brist på samordning mellan olika inslag i nationell lagstiftning kan lägga hinder i vägen för verkningsfulla energieffektivitetslösningar som ger bästa möjliga resultat ur synvinkel av kostnadseffektiviteten, och till att prisfördelarna till följd av energibesparing omintetgörs. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att utarbeta samordnande åtgärder för att potentialen för energieffektivitet fullständigt ska kunna tas till vara, något som skulle skapa ökad konsekvens mellan medlemsstaterna, utan att de för den skull hindrades att utforma sin politik enligt sina lokala energimarknader och energipriser, tillgängliga teknikformer och lösningar och sin nationella energimix. Parlamentet yrkar på att utsläppshandelssystemet ska ta bättre hänsyn till nationella åtgärder som inverkar på antalet utsläppsrätter och priset på dem.

40.  Europaparlamentet framhåller att energieffektiviteten inom den offentliga sektorn måste förbättras och vill att energibesparingsinitiativen bättre ska integreras i offentlig upphandling.

41.  Europaparlamentet konstaterar att inte alla som medverkar vid offentlig upphandling till fullo förstår kraven på energieffektivitet i samband med offentlig upphandling. Parlamentet uppmanar kommissionen att ge klarare riktlinjer för att det ska gå lättare att följa artikel 6 i energieffektivitetsdirektivet och för att direktivet bättre ska integreras i det större sammanhanget av EU:s regler för offentlig upphandling.

42.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att involvera lokala och regionala institutioner i syfte att öka energieffektiviteten på regional, lokal och medborgerlig nivå.

43.  Europaparlamentet påpekar att de europeiska detaljhandelspriserna på el för små och medelstora kunder inom näringslivet, liksom också för privata elförbrukare, visserligen fortfarande är rätt höga i många medlemsstater, men att investeringar i energieffektivitet kan förbättra de europeiska företagens konkurrenskraft och minska kostnaderna för privata energiförbrukare. Parlamentet betonar dock att den genomsnittliga elräkningen i EU till en tredjedel består av indirekta, av staten påförda skatter och avgifter för privata hushåll. När dessa utgör ett fast inslag i fakturorna kan det bli svårt för konsumenterna att märka nyttan med energisparande, och likaså bidrar det till energifattigdom. Parlamentet konstaterar att avgifter för finansiering av EU:s klimat- och energipolitik utgör den minsta delen av fakturorna, och understryker att de höga energipriserna inom EU leder till att energipriserna i EU:s medlemsstater skiljer sig från de priser som våra huvudsakliga konkurrenter i stora delar av världen får betala, vilket blir till förfång för konkurrenskraften inom EU:s energiintensiva industrier. Parlamentet konstaterar att ökade investeringar i energieffektivitet också leder till ökad innovativitet, så att EU:s industri blir världsledande.

44.  Europaparlamentet konstaterar att energieffektivitet kan vara den bästa investeringen i ”energikällor”, eftersom den gör energin mer överkomligt prissatt, minskar behovet av ytterligare och kostsam infrastruktur och motverkar klimatförändringarna.

45.  Europaparlamentet konstaterar att principen om ”energieffektivitet först” medger en kostnadseffektiv utökning av andelen förnybar energi i energimixen. Parlamentet anser att besparingsskyldigheterna bör vara förenliga med utvecklingen av förnybara energikällor, och att samverkansvinsterna bör förstärkas, så att vi får en effektiv omställning till ett motståndskraftigt och smart energisystem utan fossila bränslen. Parlamentet anser att bättre regionsövergripande distributions- och lagringssystem, tillsammans med efterfrågestyrning, ger goda möjligheter till fortsatt utbyggnad av vindkraft, vattenkraft och solenergi på de platser som är lämpligast för ändamålet, till nytta för hela Europas försörjning. Parlamentet är övertygat om att detta kommer att få en dämpande inverkan på energipriserna.

46.  Europaparlamentet understryker att energieffektivitet är det kostnadseffektivaste sättet att infria EU:s åtaganden om minskade koldioxidutsläpp.

Energilagstiftningen måste bli mer sammanhängande

47.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att upprätthålla principen om ”bättre lagstiftning”, att överväga bättre sätt att samordna EU:s lagstiftning om energi och klimatförändringar för att lagstiftningen ska bli effektivare och mera ändamålsenlig och att föreslå åtgärder för att förbättra den nuvarande lagstiftningen. Parlamentet uppmanar också kommissionen att förstärka metoderna för heltäckande långtidsbedömning av energieffektivitetsinitiativ, inberäknat alla huvudsakliga externa effekter. Parlamentet efterlyser ett samhällsperspektiv i samband med att man upprättar modeller för de sammanlagda kostnaderna för och nyttorna med olika nivåer av energieffektivitetsambition och bedömer dem, och vill att energieffektivitet ska behandlas som en källa till energi för sig.

48.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att behandla energieffektivitet som en prioritering i samband med infrastrukturen och erkänna att den motsvarar den definition av begreppet infrastruktur som används av IMF och andra ekonomiska institutioner(10), och göra den till en utslagsgivande faktor för framtida beslut om investeringar i Europas energiinfrastruktur och ett prioriterat övervägande i samband med dem.

49.  Europaparlamentet konstaterar att energieffektivitet kan bidra till ett motståndskraftigare energisystem och således till omställningen till en situation som präglas av hållbarhet och försörjningstrygghet.

50.  Europaparlamentet betonar att en välfungerande inre marknad för energi, också för energieffektivitetstjänster, kommer att ge kostnadsoptimala energisystem, och blir således till nytta för alla konsumenter och leder till avsevärt bättre energieffektivitet och konkurrenskraft överallt i Europa. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att genomföra det tredje energipaketet till fullo, för att vi ska få fullt fungerande, konkurrensutsatta och sammanlänkade energimarknader.

51.  Europaparlamentet betonar att energiintensiva industrier också måste bidra och att lika villkor inom EU därför är mycket viktiga.

52.  Europaparlamentet betonar att energieffektivitet hör till EU:s grundläggande mål och europeiska länder bör därför uppmuntras att förebygga slöseri vid energiförbrukningen inom industri-, transport- och byggsektorn, som står för den största konsumtionsandelen.

53.  Europaparlamentet välkomnar den positiva verkan som system för ursprungsgaranti eller besparingsskyldigheter (artikel 7) fått i flera medlemsstater. Parlamentet anser att möjligheten att välja alternativa åtgärder med likvärdig ambitionsnivå är en grundläggande faktor för att garantera acceptansen av dem. Parlamentet konstaterar att man måste se till att de besparingar som intygas är faktiska energibesparingar och alltså inte förekommer bara på papperet. Parlamentet framhåller energiföretagens roll såsom aktiva utvecklare av energieffektivitetsåtgärder. Parlamentet yrkar på att tillgodoräknandet av system för ursprungsgaranti och energibesparingsåtgärder inte ska försvåras. Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma om det går att beakta inbesparingar av primärenergi som gjorts med hjälp av kraftvärmeverk.

54.  Europaparlamentet påpekar rapporten från Europaparlamentets utredningstjänst till Europaparlamentet, där man kommit fram till att flertalet av de kvotpliktsystem för energieffektivitet som införts påvisligen varit viktiga för förbättrad nationell energieffektivitet och medfört kostnadseffektiva besparingar för ett stort antal hushåll och organisationer. Parlamentet framhåller också rapportens slutsats om att kvotpliktsystemen är mycket kostnadseffektiva och att det finns belägg för att kvotpliktsystem som utformats och genomförs väl kan ge upp till 100 procent av ett lands besparingar i enlighet med artikel 7. Parlamentet föreslår därför att kommissionen bör sammanställa en förteckning över god och dålig praxis och ta fram en uppsättning kriterier för att kvotpliktsystemen ska bli välutformade och effektiva.

55.  Europaparlamentet efterlyser åtgärder som säkerställer trovärdiga beräkningar av inbesparingar och effektivitet utan onödig byråkrati. Parlamentet anser det möjligt att energieffektivitetsdirektivet också skulle kunna tjäna som ramrättsakt och anser att det skulle gå att inbegripa konkreta åtgärder och effektivitetskriterier i nuvarande direktiv (byggnadsdirektivet) eller också i form av en sammanfattad etiketteringsplikt (energieffektivitetsmärkning, ekodesign, cirkulär ekonomi, CE).

56.  Europaparlamentet anser att EU:s klimatskydds- och effektivitetsmål ömsesidigt måste förstärka varandra, och att bindande krav på energieffektivitet är en väsentlig förutsättning för att medlemsstaternas ambition och insatser ska bli största möjliga, varvid det också måste medges tillräcklig handlingsfrihet att bestämma vilken sammansättning av redskap och instrument som ska utformas på nationell nivå.

57.  Europaparlamentet yrkar på att det reviderade energieffektivitetsdirektivet ska överensstämma med EU:s klimatskyddsmål och målet i klimatavtalet från Paris. Parlamentet betonar att översynen av direktivet måste innefatta att befintliga åtgärder får fortsätta och förbättras, och att motsägelser och kryphål fås bort, för att en förutsägbar lagstiftning ska kunna säkerställas och investerarna få förtroende på lång sikt.

Ökad energieffektivitet, fler arbetstillfällen, mera tillväxt

58.  Europaparlamentet beklagar att mindre effektiva energieffektivitetsprojekt fått stöd genom EU:s strukturfonder (2007–2013), något som påtalats i revisionsrättens rapport. Parlamentet uppmanar kommissionen att utan dröjsmål förverkliga de förbättringar som behövs, med särskilt avseende fäst vid att projekten ska motiveras och övervakas och att den period under vilken projekt som finansieras återbetalar sig själva ska förkortas. Parlamentet yrkar på bättre riktlinjer och på förstärkt övervakning från kommissionens sida, för att strukturfonderna och Efsi, i förening med privata investeringar, ska användas bättre för energieffektivitetsprojekt, framför allt i byggnader. Parlamentet anser att strukturfondernas och Efsis finansiering av energieffektivitetsprojekt bör inrikta sig på sådana konsumenter som är mera känsliga för energikostnader, såsom industrier med risk för koldioxidläckage, små och medelstora företag och hushåll med risk för energifattigdom. Parlamentet anser att man ovillkorligen måste prioritera utvecklingen av finansieringsinstrument, verktyg och innovativa modeller för anskaffning av offentliga medel och privat finansiering på lokal, nationell, regional och europeisk nivå till stöd för investeringar i viktiga energieffektivitetssektorer, t.ex. byggnadsrenovering, med särskild hänsyn till utsatta grupper, samtidigt som vederbörlig hänsyn även tas till de långsiktiga investeringarnas särdrag.

59.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna till investeringsfrämjande i byggsektorn, bland annat genom att göra mer för att ge incitament till grundrenoveringar av de dåligt isolerade byggnaderna i EU.

60.  Europaparlamentet betonar att om medlemsstater inrättar en avgiftsfinansierad energieffektivitetsfond bör en minimitröskel inriktas på hushåll som drabbats av energifattigdom. Parlamentet betonar också att medlemsstaterna bör påvisa vilka bidrag en sådan avgiftsfinansierad energieffektivitetsfond ger till förbättring av de sämsta av de nuvarande bostadshusen.

61.  Europaparlamentet framhåller att europeiska finansieringsinstrument i form av lån, garantier och eget kapital är av vikt för att man ska kunna mobilisera privat kapital för energieffektivitetsprojekt. Parlamentet betonar dock att finansieringen av projekt inom det sociala området måste ges i form av bidrag.

62.  Europaparlamentet betonar att EU för sig självt bör fastställa ett ambitiöst mål för energisparande och stimulera innovation i fråga om investeringar i energieffektivitet, eftersom sådana investeringar är lönsamma och återbetalar sig relativt snabbt.

63.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att föreskriva att en avsevärd procentuell minimiandel av åtgärderna enligt kvotpliktsystemen för energieffektivitet ska inriktas på konsumenter med låga inkomster.

64  Europaparlamentet konstaterar att energieffektivitetsprojekten ofta är småskaliga och behöver sammanföras till större enheter. Parlamentet uppmanar med tanke på detta kommissionen, EIB och medlemsstaterna att öka sitt tekniska stöd och projektutvecklingsstöd för att underlätta investeringarna.

65  Europaparlamentet anser att det behövs en långsiktig strategi för byggnaders energieffektivitet, tillsammans med ytterligare stimulans till energieffektiv byggnadsrenovering, för att man ska kunna komma längre inom byggnadssektorn än bara till enkla lågkostnadsåtgärder.

66.  Europaparlamentet yrkar på bättre samordning och utbyte av idéer och bästa praxis mellan medlemsstaterna om besparingsskyldigheter, bygg- och saneringsplaner (artiklarna 4, 5, 6 och 7), för att befintliga och nya instrument (skattelättnader, stödprogram, avtalsmodeller och investeringar i socialt boende) snabbare ska komma till användning. Parlamentet anser att artikel 5 i mån av möjlighet bör utvidgas till att gälla för alla offentliga organ. Parlamentet yrkar på att kommissionen, i sina riktlinjer för kommande nationella planer, ska säkerställa insyn och jämförbarhet. Parlamentet välkomnar kommissionens tekniska stöd till genomförandet av energieffektivitetsdirektivet. Parlamentet efterlyser obligatoriska mallar för nationella planer, för att säkerställa insyn och jämförbarhet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att överväga innovativa marknadsbaserade stödsystem.

67  Europaparlamentet konstaterar att de minsta framstegen gjorts inom bostadssektorn och uppmanar därför medlemsstaterna att använda energitjänsteföretag och avtal om energiprestanda samt att, med hjälp av skattesystem och låneprogram, höja den låga renoveringstakten för Europas nuvarande byggnadsbestånd och belöna energieffektivitetsåtgärder, såsom energieffektiv uppvärmning och kylning.

68  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra medlemsstaterna att anta och förbättra system för övervakning, mätning och hantering av energieffektivitet i byggnader för att uppnå betydande energieffektivitetsvinster i byggnaderna i EU.

69.  Europaparlamentet vill att medlemsstaternas färdplaner för renoveringsarbetet enligt artikel 4 ska ge en bild i stora drag av vad de kommer att uppnå fram till att nästa uppsättning färdplaner kommer (vilket ska ske i april 2017) samt vid energirenoveringen av sitt byggnadsbestånd, och som ett resultat av detta få till stånd att den EU-omfattande visionen om ett byggnadsbestånd med nära-nollenergibyggnader fram till 2050 förverkligas.

70  Europaparlamentet anser att ett utsträckande av de offentliga byggnadernas föregångsroll till att gälla den offentliga förvaltningen på alla nivåer och inte bara statsförvaltningen, kommer att bidra till att man fullständigt ska kunna ta till vara den kostnadseffektiva potentialen i byggnader, som har visat sig vara den sektor som har störst potential, inte bara för energibesparingar, utan också för andra fördelar, såsom att trivseln och välbefinnandet ökar. Parlamentet anser här att medlemsstaterna bör åläggas att införa en intern mekanism för hur uppnåendet av treprocentsmålet i fråga om renoveringar ska fördelas mellan de olika nivåerna av offentlig förvaltning och att handlingsfriheten att välja andra åtgärder bör få finnas kvar och effekterna av dessa åtgärder kvantifieras, såsom ett alternativ till punkterna 1 och 2.

71  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra medlemsstaterna att göra mer för att renovera andra byggnader än bostadshus med tanke på att detta kan vara mycket lönande på kort sikt.

72  Europaparlamentet föreslår att artikel 4 i energieffektivitetsdirektivet får rubriken ”långsiktiga strategier för grundrenovering av det nationella byggnadsbeståndet, också för mobilisering av investeringar”.

73  Europaparlamentet menar att nödvändiga resurser måste avsättas för utbildning av installatörer för att säkerställa högkvalitativa renoveringar.

74  Europaparlamentet yrkar på att kommissionen ska ta fram en strategi för att öka medvetenheten om den senaste tekniska utvecklingen (bl.a. i fråga om kylmedel, belysning, isolering, termostater, mätningar, inglasning och mycket annat).

75.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att prioritera artikel 4 i energieffektivitetsdirektivet inför arbetet med att förbereda den andra versionen av strategier, som ska läggas fram 2017 och bör bygga på ett vederbörligt engagemang med berörda parter, utgående från obligatoriska modeller, och med mellanliggande mål på fem års sikt och genomförandeplaner, för att vi ska uppnå ett mål om ett byggnadsbestånd med nära-nollenergibyggnader inom EU fram till 2050, även eftersom detta kommer att bli nödvändigt med tanke på uppnåendet av målen från COP21 i Paris.

76.  Europaparlamentet anser att energibesiktningar i företagen är ett beprövat sätt att öka energieffektiviteten och betonar att dessa besiktningar är till nytta för konkurrenskraften. Parlamentet yrkar på en enhetlig definition och ett enhetligt genomförande av de kriterier som fastställs i direktivet (för definitionen av små och medelstora företag, för besiktningar, ingen dubbelcertifiering av gränsöverskridande företagsstrukturer) och för inrättandet av ett enhetligt sätt att hantera det minimigränsvärde som avses i artikel 8.4. Parlamentet vill att den artikeln ska utsträckas till att omfatta alla företag med hög energiförbrukning. Parlamentet vill ha en utvärdering för att systemen för energibesiktningar ska bli effektivare. Parlamentet vill att det införs krav på att kostnadseffektiva rekommendationer från energibesiktningar ska genomföras i samband med planerade underhållsåtgärder i enlighet med företagens mål.

77.  Europaparlamentet föreslår en översyn av den definition på små och medelstora företag som används i energieffektivitetsdirektivet (artikel 2.26), så att den hänvisar endast till antalet anställda och till årsomsättningen, så att företag som till 25 procent eller mer kontrolleras av ett offentligt organ, fortfarande kan anses som små och medelstora företag.

78  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen arbetar med riktlinjer för genomförandet av artiklarna 9–11 i energieffektivitetsdirektivet för att hjälpa konsumenterna att få bättre koll på sin energiförbrukning. Parlamentet anser att teknisk genomförbarhet och ibruktagande av smarta mätare, med samtidig hänsyn tagen till kostnadseffektivitet och insyn i kostnaderna, är viktiga inslag i energisparandet. Parlamentet anser, av omsorg om att konsekvens ska råda, att alla befintliga bestämmelser om mätning och fakturering bör sammanföras på ett enda ställe.

79.  Europaparlamentet påtalar att konsumenternas energifakturor fortfarande är otydliga och inexakta. Parlamentet rekommenderar att fakturorna görs insynsvänligare och tydligare, genom att det införs högnivåprinciper för fakturor på EU-nivå, så att konsumenterna får tillgång till väsentlig information i jämförbart format, för att hjälpa dem att anpassa konsumtionsmönstren. Parlamentet betonar att konsumenterna har olika tycke och smak och olika verktyg att tillgå, och att konsumentupplysningen därför bör utformas utgående från konsumentforskning på nationell nivå.

80  Europaparlamentet anser att det är väsentligt, framför allt för hushållen, men också för regionala och lokala myndigheter, att de kan få oberoende och tillförlitlig information och rådgivning om lämpliga energieffektivitetsåtgärder och finansieringssystem, för att de ska kunna fatta välgrundade, energimedvetna beslut och bättre hantera sin energiförbrukning, bland annat med hjälp av smarta mätare och individuell mätning av förbrukning av värme och kyla.

81  Europaparlamentet yrkar på rigorösa kvalitetssäkringsnormer och nationella utbildningsprogram och på att varje nation ska ha ett enda förenklat system för certifiering av dem som tillhandahåller energieffektivitetslösningar, understött av sammanförda och lättåtkomliga ramar för rådgivning och överklaganden. Parlamentet betonar att detta förslag betingas av en önskan att få bort vissa icke-finansiella hinder för att konsumenterna ska börja använda energieffektiva produkter och tjänster, till exempel genom att de får möjlighet att identifiera pålitliga näringsidkare.

82  Europaparlamentet förväntar sig ytterligare investeringar i energisparande genom att skyldigheterna i fråga om högeffektiv kraftvärme enligt artikel 14 uppfylls.

83.  Europaparlamentet betonar att om medlemsstaterna inrättar en avgiftsfinansierad energieffektivitetsfond (artikel 20) bör denna prioritera hushåll som drabbats av energifattigdom. Parlamentet håller fast vid att det reviderade energidirektivet bör ge medlemsstaterna en långsiktigt stabil politisk omgivning för att investeringarna i energieffektivitet avsevärt ska öka, framför allt på lokal nivå. Parlamentet kräver att EU och EIB ska utöka sina insatser för kapacitetsuppbyggnad och tekniskt stöd för att utveckla lönsamma energieffektivitetsprojekt som lockar till sig privata investeringar från marknaden. Parlamentet vill att en ökad andel av medlen inom EU:s finansieringsprogram (t.ex. strukturfonderna, Junckerplanen, Elena–EIB) anslås till kapacitetsuppbyggnad och tekniskt stöd inom området energieffektivitet.

84.  Europaparlamentet beklagar att det investeras så lite, både från offentligt och privat håll, i smarta elnät. Parlamentet uppmanar kommissionen att stärka genomförandet av artikel 15 i direktivet för att främja utvecklingen av näten.

85.  Europaparlamentet vill ha obligatoriska nationella kostnads-nyttobedömningar av energieffektivitetsprogram som genomförts via, eller i förening med, lokala myndigheter, och att detta tillvägagångssätt ska fortsätta om det leder till effektivitet och kostnadsbesparingar för konsumenterna.

86.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över de ökande föroreningarna orsakade av vissa bostadsvärmepannor som använder fast biomassa, vilka producerar stora mängder mikropartiklar, kväveoxider, kolmonoxid och dioxiner som är extremt negativa för luftkvaliteten och således skadliga för människors hälsa. Parlamentet uppmanar således medlemsstaterna med kraft att använda sig av effektiva alternativa och miljövänliga lösningar.

87.  Europaparlamentet understryker att det omedelbart måste sättas in en mer övergripande strategi för att förbättra energieffektiviteten inom hela transportväsendet, så att man inte är hänvisad endast till den tekniska utvecklingen av fordon eller framdrivningssystem. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att ta ett ambitiöst grepp för att införa nya åtgärder som förbättrar trafikomställningen i riktning mot de mest energieffektiva transportsätten och att fullständigt ta i bruk intelligenta transportsystem för att förbättra effektiviteten och kapacitetsutnyttjandet hos både fordon och infrastruktur, också inom logistik, luftfart och sjöfart.

88  Europaparlamentet påminner om att man kan uppnå energieffektivitet genom att fastställa normer för koldioxid och informera användarna om deras fordons bränsleförbrukning. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag för att informera användarna om nya lastbilars samt bussars bränsleförbrukning och att fastställa gränser för deras koldioxidutsläpp.

89  Europaparlamentet beklagar att transportsektorns bidrag till energisparandet är så litet, med en andel på endast 3 % av de besparingar som görs inom alla sektorer, trots att personbefordran stabiliserats och godstransporterna minskat mellan 2005 och 2013, till följd av den ekonomiska krisen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrikta flera åtgärder på transportsektorn.

90.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaterna.

(1)

EUT L 315, 14.11.2012, s. 1.

(2)

Antagna texter P8_TA(2015)0444.

(3)

COM(2015)0574.

(4)

COM(2011)0112.

(5)

COM(2011)0885.

(6)

Antagna texter, P7_TA(2014)0094.

(7)

Antagna texter P8_TA(2015)0266.

(8)

COM(2016)0051.

(9)

Se Tina Fawcett och Jan Rosenow: The Member States’ plans and achievements towards the implementation of Article 7 of the Energy Efficiency Directive. Studie från Europaparlamentets utredningstjänst.

(10)

Energy efficiency as infrastructure: leaping the investment gap. Rapport från konsultgruppen E3G, offentliggjord den 3 mars 2016.


MOTIVERING

I EU har växthusgasutsläppen minskat med 23 procent från 1990 till 2014. Samtidigt har EU:s BNP ökat med 46 procent. Företag och medborgare skapar allt större tillväxt med allt mindre klimatbelastning och skapar på det sättet arbetstillfällen och skatteintäkter.

Europeiska unionen är på mycket god väg att uppnå målen för 2020, alltså att minska koldioxidutsläppen med 20 procent, öka den förnybara energins andel till 20 procent av den sammanlagda energiförbrukningen och öka energieffektiviteten med 20 procent. Detta är till största delen det effektiva utsläppshandelssystemets förtjänst. Systemet sporrar inte bara till utsläppsminskningar, utan också till investeringar i energieffektiv teknik. Uppnåendet av de ovannämnda målen kan dock säkert till viss del också tillskrivas den ekonomiska och finansiella kris som råder i en del länder.

Något som inger oro är byråkratin med rapporteringen inom energiområdet och de höga energipriserna för medelstora kunder inom näringslivet och för privata hushåll. Energibesparingarnas kostnadsdämpande effekter äts upp av statliga extrapålagor och av det betungande rapporteringssystemet. En orsak till detta är att EU:s rättsföreskrifter om klimatskydd delvis konkurrerar (vilket direkt och indirekt påverkar priserna på utsläppsrätter), samt att lagstiftningen om energieffektivitet (energieffektivitetsdirektivet, energieffektivitetsmärkning, ekodesign, utsläppshandelssystemet samt i framtiden också om cirkulär ekonomi) är så pass invecklad. En ytterligare orsak är att nationell soloåkning inom energipolitiken (kapacitetsmarknader, system för ersättning till förnybar energi, utfasning av kol) delvis utövar ett massivt inflytande på de europeiska strategierna. Kommissionen uppmanas därför att göra mer för att klimat- och energipolitiken ska bli sammanhängande och för att utforma en elmarknad som omfattar hela Europa.

Genomförandet av energieffektivitetsdirektivet har också stor betydelse. Här måste man först och främst lägga märke till att Europeiska unionen kommer att uppnå sitt effektivitetsmål på 20 procent för 2020, även fast direktivet i de allra flesta medlemsstater inte skulle genomföras fullständigt. Detta visar på marknadens styrka. När effektivitet och energisparande ligger i företagens och medborgares eget intresse, då behöver inte Europeiska unionen lagstifta. Samtidigt ger direktivet dock ytterligare viktiga innovativa impulser till medlemsstaternas system för skyldigheter och incitament. Direktivet, som fortfarande är ganska nytt, måste dock få tid på sig för att man ska hinna se några resultat av det, och detta gäller också de medlemsstater som är ansvariga för genomförandet av direktivet. Samtidigt bör man använda översynen av det till att ge EU:s rättsföreskrifter om energisparande en mer sammanhängande utformning och, på viktiga punkter, även sammanfatta dem. Föreliggande betänkande ger incitament till detta.


YTTRANDE från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (27.4.2016)

till utskottet för industrifrågor, forskning och energi

över genomföranderapporten om energieffektivitetsdirektivet (2012/27/EU)

(2015/2232(INI))

Föredragande av yttrande: Peter Liese

FÖRSLAG

Utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet uppmanar utskottet för industrifrågor, forskning och energi att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

A.  Efter att man lyckats nå fram till en överenskommelse vid COP 21 i Paris är EU mer än någonsin skyldigt att uppnå sina klimatmål, och energieffektiviteten är ett av de kostnadseffektivaste sätten att minska koldioxidutsläppen.

B.  Under 2014 lade Europeiska unionen ut 358 miljarder euro per år för energiimport, alltså nästan 1 miljard euro om dagen(1), vilket är mer än Greklands sammanlagda underskott (317 miljarder euro)(2), och nästan lika mycket som den tyska bilindustrins sammanlagda omsättning (367,9 miljarder euro)(3) under 2014.

1.  Europaparlamentet framhåller att energieffektivitet är utslagsgivande för att vi ska kunna uppnå våra klimatmål inom ramen för Parisavtalet som antogs vid COP 21 i Paris och minska vårt beroende av importerad energi.

2.  Europaparlamentet betonar att detta är en grundläggande förutsättning för att vi ska kunna börja ställa om till ett mera hållbart energisystem baserat på förnybara energikällor, där fossila energikällor slutar användas snarast möjligt.

3.  Europaparlamentet påminner om att detta också är livsviktigt för sysselsättningsskapande och hållbar tillväxt – framför allt i små och medelstora företag – samt med tanke på ökad produktivitet och bättre trivsel och hälsa.

4.  Europaparlamentet uttrycker oro över att kommissionen i sitt meddelande av den 23 juli 2014 till parlamentet och rådet gör den bedömningen, att med nuvarande takt kommer EU:s 20-procentiga energibesparingsmål inte att nås till 2020, och att den faktiska nivån kommer att vara 1–2 procent lägre. Parlamentet uppmanar kommissionen att få medlemsstaterna att öka sina insatser och vidta de åtgärder som behövs för att detta EU-mål ska uppnås.

5.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över alla sektorer vars värden enligt kommissionens meddelande fortfarande ligger ifrån energieffektivitetsmålet för 2020. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att vidta beslutsamma åtgärder inom byggnads-, transport-, tjänste- och energiproduktionssektorerna för att öka välståndet och den gröna sysselsättningen i EU. Dessa åtgärder bör samverka med övergången till en cirkulär ekonomi.

6.  Europaparlamentet understryker att Parisavtalet (COP21) bör åtföljas av nationella utsläppsplaner med konkreta och kontrollerbara utsläpps- och energiåtaganden vilka garanterar åtagandet att förhindra att den globala uppvärmningen överstiger 2°C.

7.  Europaparlamentet konstaterar att privata och offentliga byggnader svarar för 40 procent av den slutliga energiförbrukningen inom EU och 36 procent av koldioxidutsläppen, medan 50 procent av den slutliga energiförbrukningen går till uppvärmning och kylning. Parlamentet anser därför att det är mycket viktigt att förbättra byggnadernas energieffektivitet för att koldioxidutsläppen ska minska och energitryggheten förbättras, samt för att det ska bli slut på energifattigdomen och för att hälsan ska förbättras.

8.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna till investeringsfrämjande i byggsektorn, bland annat genom att göra mer för att ge incitament till grundrenoveringar av de dåligt isolerade byggnaderna i EU.

9.  Europaparlamentet föreslår att artikel 4 i energieffektivitetsdirektivet ska få en annan lydelse, så att där står ”långsiktiga strategier för renovering av det nationella byggnadsbeståndet, också för mobilisering av investeringar”.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att prioritera artikel 4 i energieffektivitetsdirektivet inför arbetet med att förbereda den andra versionen av de strategier som ska läggas fram 2017, och vilka bör bygga på ett vederbörligt engagemang med berörda parter, där man följer obligatoriska modeller, bland annat i form av mellanliggande mål på fem års sikt och genomförandeplaner, för att vi ska uppnå ett mål om ett byggnadsbestånd med nära-nollenergibyggnader inom EU fram till 2050, vilket kommer att bli nödvändigt med tanke på uppnåendet av målen i överenskommelsen från COP21 i Paris.

11.  Europaparlamentet vill att artikel 5 i energieffektivitetsdirektivet ska utvidgas till att gälla den offentliga förvaltningen på alla nivåer. Parlamentet anser här att medlemsstaterna bör åläggas att införa nationella mekanismer för insatsfördelning för att treprocentsmålet ska uppnås och att de också i fortsättningen måste kunna välja andra åtgärder, såsom ett alternativ till punkterna 1 och 2.

12.  Europaparlamentet konstaterar att de minsta framstegen gjorts inom bostadssektorn och uppmanar således medlemsstaterna att använda energitjänsteföretag och avtal om energiprestanda samt att, med hjälp av skattesystem och låneprogram, höja den låga renoveringstakten för Europas nuvarande byggnadsbestånd och belöna energieffektivitetsåtgärder, såsom energieffektiv uppvärmning och kylning.

13.  Europaparlamentet anser att åtgärder för energieffektiv renovering av befintliga byggnader bör prioriteras bland de mest energifattiga invånarna. Parlamentet uppmanar kommissionen att, vid översynen av energieffektivitetsdirektivet, föreslå ett mål för förbättringen av bostadshusens energieffektivitet, tillsammans med framtida miniminormer för energieffektivitet i hyreshus.

14.  Europaparlamentet betonar att gemensamma insatser från EU: sida kommer att bidra till att vi får en gemensam marknad för varor och tjänster som hjälper oss att spara energi, vilket kommer att minska kostnaderna för alla konsumenter och göra energitjänster mer överkomligt prissatta, särskilt för utsatta människor, skapa mer likvärdiga verksamhetsförutsättningar för näringslivet samt öka konkurrenskraften och öppna nya möjligheter.

15.  Europaparlamentet betonar att energiintensiva industrier också måste bidra och att lika villkor inom EU därför är mycket viktiga.

16.  Europaparlamentet framhåller att över hälften av de investeringar som behövs för utfasning av fossila bränslen från EU:s energisystem fram till 2050 måste inriktas på energieffektivitet. Parlamentet betonar att detta kommer att ge garantier för att energiproduktionen med fossila bränslen får en omfattning som är lämplig för att den framtida efterfrågan ska tillgodoses, liksom också att strandade tillgångar undviks. Parlamentet vill att energieffektivitet ska behandlas som en prioriterad infrastrukturinvestering, så att den kan bilda ett inslag i mer övergripande infrastrukturplanering och finansieringsprocesser på EU-nivå och nationell nivå.

17.  Europaparlamentet betonar att energieffektivitetsdirektivet gett upphov till många slag av positiv utveckling i medlemsstaterna, men att det genomförs så dåligt att dess fulla potential inte får komma till sin rätt. Parlamentet välkomnar kommissionens utökade tekniska stöd som syftar till att genomförandet ska ske korrekt och snabbt.

18.  Europaparlamentet understryker dock att det behövs utökad vägledning från kommissionen för att medlemsstaterna ska få hjälp med att genomföra direktivet mera effektivt och rapportera om framstegen.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vid behov snabbt inkomma med motiverade begäranden om att nationella planer ska anpassas efter direktivets mål och att använda alla i lag föreskrivna medel för att få medlemsstaterna att tillhandahålla aktuell och exakt information.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att gynna utbytet av bästa praxis mellan medlemsstaterna för att målen ska uppnås snabbare, för att innovativa produkter och tjänster snabbare ska vinna spridning och för att främja konvergensen mellan länderna i fråga om energieffektivitet.

21.  Europaparlamentet anser att de medlemsstater som fortfarande befinner sig ett stycke från att uppnå 20-procentsmålet för 2020 måste få vägledning från kommissionen för att de omedelbart ska kunna ta fram nationella politiska strategier och specifika åtgärder till förmån för energi- och resurseffektivitet. Parlamentet uppmanar därför med kraft medlemsstaterna att tillämpa och upprätthålla ett stabilt system för incitament som medger ett tillförlitligt inflöde av investeringar och finansiering, med särskild hänsyn till sektorn för energieffektivitet i byggnader.

22.  Europaparlamentet påpekar som den huvudsakliga svagheten med det nuvarande energieffektivitetsdirektivet att flertalet åtgärder kommer att upphöra 2020, om inte det görs en lämplig ändring av direktivet, vilket innebär att dess huvudsakliga bestämmelser, framför allt artikel 7, bör förlängas att gälla, inte bara fram till 2030, utan också längre fram, och att bedömningen av det nuvarande direktivet måste ske mot bakgrund av detta och med mål som ska anpassas till utvecklingen (resultat, ny teknik, nyheter på marknaden etc.). Parlamentet förväntar sig att detta kommer att gynna åtgärder på lång sikt. Parlamentet framhåller också behovet av att införa en halvtidsöversyn för att se till att målen uppfylls till 2030.

23.  Europaparlamentet beklagar att Europeiska rådet 2014 antagit ett mål med ytterst klena ambitioner, nämligen minst 27 procent, för förbättrad energieffektivitet fram till 2030, i motsats till det bindande mål om 40 procent som antogs av parlamentet och är avsett att genomföras med hjälp av mål för de enskilda nationerna, godkända av parlamentet. Parlamentet konstaterar att detta mål om 27 procent i huvudsak motiveras med en ytterst orealistiskt hög diskonteringsränta i en tidigare konsekvensbedömning. Parlamentet erinrar om att diskonteringsräntan på 17,5 procent är högre än diskonteringsräntan för energiinvesteringar i Irak (15 procent). Parlamentet uppmanar kommissionen att gå över till heltäckande kostnads-nyttoanalys och att anlägga ett samhällsnyttoperspektiv, i enlighet med kommissionens egna riktlinjer om bättre lagstiftning(4).

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att, mot bakgrund av klimatavtalet från Paris, se över målet om 27 % ökad energieffektivitet fram till 2030, och uppmanar kommissionen att för 2030 lägga fram ett mål som återspeglar den nivå av kostnadseffektiv energieffektivitetspotential som kan uppnås om marknadsmisslyckanden och ofullkomligheter på marknaden fås bort, med samtidig hänsyn tagen till vilket värde det har för samhället att energibesparingar behandlas som en energikälla redan i och för sig.

25.  Europaparlamentet påminner om sina resolutioner av den 5 februari 2014, 26 november 2014 och 15 oktober 2015, där det efterlyser tre bindande energi- och klimatmål till 2030, särskilt energieffektivitetsmålet på 40 %. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se över målet om 27 % ökad energieffektivitet fram till 2030, och fastställa ett bindande mål på 40 procent för energieffektiviteten, och därtill fastställa sådana energieffektivitetsmål för 2050 som överensstämmer med de ambitiösa åtaganden som ingåtts inom ramen för Parisavtalet, nämligen att den globala temperaturökningen ska hållas under 1,5 °C. Parlamentet betonar att EU:s energieffektivitetsmål för perioden efter 2020 bör vara bindande och genomföras enligt individuella nationella mål. Parlamentet uppmanar kommissionen eftertryckligen att bedöma flera olika energieffektivitetsscenarier för 2030, inklusive ett för nivån om 40 %.

26.  Europaparlamentet påminner om att EU för att uppnå energieffektivitetsmålen till 2030 bör underlätta antagandet av en större uppsättning instrument och uppgifter, till exempel energibesiktningar och energiledningssystem, statistik och resultatindikatorer, ett integrerat georefererat fastighetsregister med uppgifter om energiförbrukning, avtal om energiprestanda, avancerade finansieringsinstrument och initiativ för kvalifikationer för yrkesutövare.

27.  Europaparlamentet betonar att en hög diskonteringsränta skulle återspegla den verklighetsfrämmande slutsatsen att vi till följd av ett antal hinder inte kommer att få några kostnadseffektiva investeringar i energieffektivitet. Dessa hinder har först och främst överskattats av kommissionen, och det är en uppgift för politikerna att övervinna hinder för sådana investeringar, som med tiden skulle visa sig lönsamma.

28.  Europaparlamentet konstaterar dessutom att dagens höga diskonteringsränta utgår från att energieffektivitet åstadkoms enbart genom privata åtgärder, så att det bortses från att offentliga organ spelar en nyckelroll som drivfjäder till energieffektivitetsförbättringar, framför allt i byggnader.

29.  Europaparlamentet erkänner att otillräckliga prissignaler är en huvudorsak till att efterfrågeflexibiliteten undergrävs och uppmanar medlemsstaterna att åtgärda detta hinder och främja smarta mätare och tydlig fakturering för att konsumenternas beteende i fråga om energiförbrukning och investeringar i energieffektivitet ska bli mera ansvarsfullt.

30.  Europaparlamentet erinrar om den slutsats i ramstrategin för energiunionen där det står att energieffektiviteten bör betraktas som en självständig energikälla. Parlamentet anser därför att en hög diskonteringsränta undergräver EU:s energiförsörjning och energioberoende.

31.  Europaparlamentet välkomnar nya innovativa och smarta lösningar för att skapa balans mellan utbudet av och efterfrågan på energi, och för att förnybar energi ska användas bättre och energiförbrukningen under toppbelastningstider minska. Parlamentet vill att stöd till forskning och utveckling ska inriktas på dessa nya lösningar, särskilt inom sektorn för små och medelstora företag.

32.  Europaparlamentet framhåller att europeiska finansieringsinstrument i form av lån, garantier och eget kapital är av vikt för att man ska kunna mobilisera privat kapital för energieffektivitetsprojekt. Parlamentet betonar dock att finansieringen av projekt inom det sociala området måste ges i form av bidrag.

33.  Europaparlamentet håller med kommissionen om att lägre bränslepriser, tillsammans med utsikterna om ekonomisk tillväxt, kan bli ett ytterligare hot mot uppnåendet av målet om 20 procent. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förbättra systemet för övervakning, verifiering, kontroll och efterlevnad, för att ambitionsnivån ska bli den rätta.

34.  Europaparlamentet understryker vikten av att kryphålen i det nuvarande direktivet, framför allt i artikel 7, kommer bort, medan det samtidigt måste slås vakt om medlemsstaternas handlingsfrihet att välja mellan åtgärderna. Parlamentet understryker i detta sammanhang möjligheten att kunna välja alternativa åtgärder, utan att detta undergräver uppnåendet av de årliga energisparmålen.

35.  Europaparlamentet efterlyser en översyn av artikel 7 för att kraven om 1,5 procent i form av energibesparingar per år ska kunna objektivt kvantifieras och uppnås.

36.  Europaparlamentet konstaterar framför allt att infasningsåtgärder och tidiga åtgärder i enlighet med artikel 7.2 inte längre är relevanta och att den 25-procentiga flexibiliteten lett till att kravet på årliga energibesparingar på 1,5 procent blivit mindre verkningsfullt. Parlamentet håller fast vid att alternativa åtgärder i enlighet med artikel 7.9 måste vara strikt definierade och lätta att kvantifiera. Parlamentet erinrar om att artikel 7 syftar till att låta oss uppnå mer än hälften av det mål om 20 procent som fastställs i direktivet.

37.  Europaparlamentet välkomnar att energibesiktningar och energiledningssystem enligt artikel 8 hjälper företagen inom EU att bli konkurrenskraftigare. Parlamentet vill att det införs krav på att kostnadseffektiva rekommendationer från energibesiktningar ska genomföras i samband med planerade underhållsåtgärder, varvid ytterligare incitament bör erbjudas vid behov. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att kraven enligt artikel 8 snabbt införlivas och genomförs och att artikel 8 utsträcks till att omfatta alla företag med hög energiförbrukning.

38.  Europaparlamentet insisterar på vikten av att genomföra energibesiktningar innan man utformar energieffektivitetsplaner baserade på minskad energiförbrukning och som ett sätt att hantera energifattigdomen.

39.  Europaparlamentet framhåller att energieffektiviteten inom den offentliga sektorn måste förbättras och vill att energibesparingsinitiativen bättre ska integreras i offentlig upphandling.

40.  Europaparlamentet konstaterar att inte alla som medverkar vid offentlig upphandling till fullo förstår kraven på energieffektivitet i samband med offentlig upphandling. Parlamentet uppmanar kommissionen att ge klarare riktlinjer för att det ska gå lättare att följa artikel 6 i energieffektivitetsdirektivet och för att direktivet bättre ska integreras i det större sammanhanget av EU:s regler för offentlig upphandling.

41.  Europaparlamentet upprepar att energieffektivitet måste betraktas som den mest hållbara åtgärden för att fullgöra skyldigheten att minska vår energiförbrukning, och inte som en ursäkt för ökad förbrukning.

42.  Europaparlamentet understryker att en viktig faktor som ingår i de stora utmaningarna och hindren för tillämpningen av artikel 7 är bristen på kunskaper och kapacitet bland de berörda parterna, liksom slutkonsumenternas bristande medvetenhet om de obligatoriska effektivitetssystemen, de alternativa åtgärderna och den begränsade perioden (2014–2020) i detta sammanhang. Parlamentet uppmanar därför EU att investera mera i informations- och stödåtgärder i enskilda medlemsstater.

43.  Europaparlamentet understryker att ökad harmonisering av metoderna för beräkning av additionaliteten (kapaciteten att främja teknik med bättre prestanda än genomsnittet på marknaden) och väsentligheten (kapaciteten att främja åtgärder som annars inte hade genomförts), liksom av förfarandena för att mäta och kontrollera energibesparingarna skulle kunna främja ett bättre genomförande av bestämmelserna i artikel 7.

44.  Europaparlamentet föreslår att rubriken till artikel 7 ändras till ”energisparande stödsystem”, för att det ska framgå att medlemsstaterna bör hjälpa konsumenter, inklusive små och medelstora företag, att spara energi och att minska sina energikostnader, samt införa åtgärder som gör att sådana besparingar kan förverkligas.

45.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över de ökande föroreningarna orsakade av vissa bostadsvärmepannor som använder fast biomassa, vilka producerar stora mängder mikropartiklar, kväveoxider, kolmonoxid och dioxiner som är extremt negativa för luftkvaliteten och således skadliga för människors hälsa. Parlamentet uppmanar således medlemsstaterna med kraft att använda sig av effektiva alternativa och miljövänliga lösningar.

46.  Europaparlamentet understryker att det omedelbart måste sättas in en mer övergripande strategi för att förbättra energieffektiviteten inom hela transportväsendet, så att man inte är hänvisad endast till den tekniska utvecklingen av fordon eller framdrivningssystem. Parlamentet uppmanar i stället med kraft kommissionen och medlemsstaterna att ta ett ambitiöst grepp för att införa nya åtgärder som förbättrar trafikomställningen i riktning mot de mest energieffektiva transportsätten och att fullständigt ta i bruk intelligenta transportsystem för att förbättra effektiviteten och kapacitetsutnyttjandet hos både fordon och infrastruktur, också inom logistik, luftfart och sjöfart.

47.  Europaparlamentet påminner om att man kan uppnå energieffektivitet genom att fastställa normer för koldioxid och informera användarna om deras fordons bränsleförbrukning. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag för att informera användarna om nya lastbilars samt bussars bränsleförbrukning och att fastställa gränser för deras koldioxidutsläpp.

48.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att involvera lokala och regionala institutioner i syfte att öka energieffektiviteten på regional, lokal och medborgerlig nivå.

49.  Europaparlamentet vill se att planer utarbetas för att fasa ut subventionerna för fossila bränslen och kanalisera ekonomiska resurser till energieffektivitetsprojekt som syftar till att uppnå EU:s mål om en koldioxidfri energisektor senast 2050.

50.  Europaparlamentet föreslår att sådana ”stödsystem för energisparande” ska prioritera åtgärder inom byggnadssektorn, framför allt genom att stimulera genomförandet av de nationella långsiktiga strategier som ingår i artikel 4.

51.  Europaparlamentet betonar att det behövs en ambitiös, gedigen och transparent klimatstyrning som garanterar att energieffektivitetsmålet uppnås. Motsvarande lagstiftning bör införas vid översynen av energieffektivitetsdirektivet. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att sörja för att parlamentet fullständigt får medverka vid utarbetandet av en klimatstyrning, samt att lägga fram förslag i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet.

52.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att föreskriva att en avsevärd procentuell minimiandel av åtgärderna enligt kvotpliktsystemen för energieffektivitet ska inriktas på konsumenter med låga inkomster.

53.  Europaparlamentet upprepar att det behövs ett brett upplagt program för investeringar i energieffektivitet i Europa, där resurserna från både Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi) och strukturfonderna fullständigt mobiliseras. Parlamentet konstaterar att energieffektivitetsprojekten ofta är små och behöver sammanföras till större enheter. Parlamentet uppmanar med tanke på detta kommissionen, Europeiska investeringsbanken och medlemsstaterna att öka sitt tekniska stöd och projektutvecklingsstöd för att underlätta investeringarna.

54.  Europaparlamentet beklagar att transportsektorns bidrag till energisparandet är så litet, med en procentandel på endast 3 procent av de besparingar som görs inom alla sektorer, trots att personbefordran stabiliserats och godstransporterna minskat mellan 2005 och 2013, till följd av den ekonomiska krisen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrikta flera åtgärder på transportsektorn.

55.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att så mycket som möjligt minska pappersexercisen för små och medelstora företag och för offentliga organ.

56.  Europaparlamentet föreslår en översyn av den definition på små och medelstora företag som används i energieffektivitetsdirektivet (artikel 2.26), så att den hänvisar endast till antalet anställda och till årsomsättningen, så att företag som till 25 procent eller mer kontrolleras av ett offentligt organ, fortfarande kan anses som små och medelstora företag.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGENI DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande

26.4.2016

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

56

10

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Marco Affronte, Margrete Auken, Pilar Ayuso, Zoltán Balczó, Ivo Belet, Simona Bonafè, Biljana Borzan, Lynn Boylan, Soledad Cabezón Ruiz, Nessa Childers, Alberto Cirio, Birgit Collin-Langen, Mireille D’Ornano, Seb Dance, Angélique Delahaye, Jørn Dohrmann, Ian Duncan, Stefan Eck, Bas Eickhout, Eleonora Evi, José Inácio Faria, Karl-Heinz Florenz, Francesc Gambús, Elisabetta Gardini, Gerben-Jan Gerbrandy, Jens Gieseke, Julie Girling, Matthias Groote, Françoise Grossetête, Andrzej Grzyb, György Hölvényi, Anneli Jäätteenmäki, Jean-François Jalkh, Benedek Jávor, Karin Kadenbach, Kateřina Konečná, Giovanni La Via, Peter Liese, Norbert Lins, Susanne Melior, Miroslav Mikolášik, Massimo Paolucci, Gilles Pargneaux, Piernicola Pedicini, Bolesław G. Piecha, Pavel Poc, Daciana Octavia Sârbu, Davor Škrlec, Estefanía Torres Martínez, Nils Torvalds, Jadwiga Wiśniewska, Damiano Zoffoli

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Clara Eugenia Aguilera García, Nicola Caputo, Fredrick Federley, Giorgos Grammatikakis, Merja Kyllönen, Gesine Meissner, Marijana Petir, Gabriele Preuß, Jasenko Selimovic, Kay Swinburne, Keith Taylor, Mihai Ţurcanu, Tom Vandenkendelaere

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Marie-Christine Boutonnet

(1)

Källa: Kommissionen.

(2)

Eurostat 2015. Provision of deficit and debt data for 2014 - first notification. http://ec.europa.eu/eurostat/documents/2995521/6796757/2-21042015-AP-EN.pdf/

(3)

Statistica (2016): Umsatz der Automobilindustrie in Deutschland in den Jahren 2005 bis 2014 (in Milliarden Euro). http://de.statista.com/statistik/daten/studie/160479/umfrage/umsatz-der-deutschen-automobilindustrie/

(4)

Better Regulation guidelines SWD(2015)0111, redskap 54: Den sociala diskonteringssatsen är den räntesats som oftast används i konsekvensbedömningarna, eftersom man i dessa vanligen brukar beakta kostnader och nyttor ur synvinkel av samhället som helhet (och alltså inte ur synvinkel av en enda grupp av berörda parter). Den sociala diskonteringssats som rekommenderas är 4 %. I allmänhet är det inte på sin plats att använda alternativa sociala diskonteringssatser, eftersom det ger konsekvens och möjliggör jämförelser om man genomgående tillämpar satsen 4 % i konsekvensbedömningar och utvärderingar.”


RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGENI DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Antagande

24.5.2016

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

34

25

1

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Zigmantas Balčytis, Bendt Bendtsen, Xabier Benito Ziluaga, José Blanco López, David Borrelli, Jerzy Buzek, Pilar del Castillo Vera, Christian Ehler, Fredrick Federley, Ashley Fox, Adam Gierek, Theresa Griffin, Hans-Olaf Henkel, Eva Kaili, Barbara Kappel, Krišjānis Kariņš, Seán Kelly, Jeppe Kofod, Jaromír Kohlíček, Janusz Lewandowski, Paloma López Bermejo, Ernest Maragall, Edouard Martin, Angelika Mlinar, Csaba Molnár, Dan Nica, Morten Helveg Petersen, Miroslav Poche, Carolina Punset, Michel Reimon, Herbert Reul, Paul Rübig, Algirdas Saudargas, Neoklis Sylikiotis, Antonio Tajani, Dario Tamburrano, Patrizia Toia, Evžen Tošenovský, Claude Turmes, Vladimir Urutchev, Adina-Ioana Vălean, Henna Virkkunen, Martina Werner, Lieve Wierinck, Hermann Winkler, Anna Záborská, Flavio Zanonato

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Amjad Bashir, Jens Geier, Benedek Jávor, Constanze Krehl, Barbara Kudrycka, Olle Ludvigsson, Vladimír Maňka, Markus Pieper, Massimiliano Salini, Anne Sander, Indrek Tarand, Pavel Telička, Anneleen Van Bossuyt

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy