Förfarande : 2015/2093(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0234/2016

Ingivna texter :

A8-0234/2016

Debatter :

PV 24/10/2016 - 20
CRE 24/10/2016 - 20

Omröstningar :

PV 25/10/2016 - 7.7
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2016)0407

BETÄNKANDE     
PDF 399kWORD 111k
18.7.2016
PE 576.833v02-00 A8-0234/2016

Hur fiskerikontrollerna i Europa kan göras enhetliga

(2015/2093(INI))

Fiskeriutskottet

Föredragande: Isabelle Thomas

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 MOTIVERING
 RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

Hur fiskerikontrollerna i Europa kan göras enhetliga

(2015/2093(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 3.3 i EU-fördraget, där det fastställs att det krävs ett åtagande för ”hållbar utveckling i Europa”, inbegripet tillhandahållandet av ”en hög miljöskyddsnivå och en bättre miljö”, och av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 11, 43 och 191,

–  med beaktande av artikel 349 i Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1224/2009 om införande av ett kontrollsystem i gemenskapen för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs,

–  med beaktande av förordning (EU) nor 1380/2013 om den gemensamma fiskeripolitiken, särskilt artiklarna 15 och 36,

–  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 768/2005 av den 26 april 2005 om inrättande av Gemenskapens kontrollorgan för fiske,

–  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1010/2009 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1005/2008 om upprättande av ett gemenskapssystem för att förebygga, motverka och undanröja olagligt, orapporterat och oreglerat fiske,

–  med beaktande av förordning (EU) nr 2015/812 vad gäller landningsskyldigheten, särskilt artiklarna 7 och 9,

–  med beaktande av genomförandeförordning (EU) nr 404/2011 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1224/2009 om införande av ett kontrollsystem i gemenskapen för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs,

–  med beaktande av sin resolution av den 5 februari 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 1224/2009 om införande av ett kontrollsystem i gemenskapen för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs(1),

–  med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet (A8-0068/2016), (”Europeiska fiskerikontrollbyrån” – PECH/8/05354),

–  med beaktande av fiskeriutskottets resolution (B8-0581/2016) (”Spårbarhet för fiskeri- och vattenbruksprodukter inom restaurang- och detaljhandelssektorn” – PECH/8/05296),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet (A8-0234/2016), och av följande skäl:

A.  Tillämpningsområdet för förordning (EG) nr 1224/2009 om införande av ett kontrollsystem i gemenskapen är Europeiska unionen.

B.  Inspektionsformulären i de olika förlagor till inspektionsrapporter som återfinns i genomförandeförordning (EU) nr 404/2011 är inte harmoniserade och olika beteckningar används för samma ämnen, vilket skapar operativa svårigheter vid informationsutbyte mellan myndigheter.

C.  De senaste informationsutbytesprotokollen, som är mycket viktiga för användningen av elektroniska loggböcker, upprättades i juli 2010, och elektroniska loggböcker är obligatoriska sedan januari 2010.

D.  Fiskerikontrollerna i Europa genomförs på ett mycket orättvist sätt, eller på ett sätt som fiskare upplever som orättvist, med avseende på regelbundenhet, frekvens, varaktighet, allvarlighet, noggrannhet, effektivitet och metoder, och det finns ett behov av likvärdig behandling utan diskriminering.

E.  Vid genomförandet av fiskerikontroller är det nödvändigt att även fiskerisektorn involveras och deltar fullt ut.

F.  Ett pricksystem straffar fartyg, inte fartygsägare, fiskare eller andra personer i produktionskedjan.

G.  Fiskerisektorn är en mycket viktig aktör i den hållbara förvaltningen av hav och oceaner.

H.  Förutom eventuella regionala variationer förekommer det stora skillnader i medlemsstaternas tillämpning av europeiska regler, särskilt de regler som följer av kontrollförordningen, och varje medlemsstat har sitt eget rättssystem samt olika administrativa och rättsliga strukturer, vilket oundvikligen återspeglas i de skiftande och orättvisa skillnaderna medlemsstaterna emellan när det gäller de administrativa och/eller straffrättsliga sanktionerna vid bristande efterlevnad av reglerna för den gemensamma fiskeripolitiken.

I.  Det har konstaterats att risker uppstår när nationella kontrollmyndigheter inte alltid har tillgång till relevanta uppgifter för att effektivt kunna kontrollera utländska fartyg. Olika metoder för kontroller och påföljder skapar problem för medlemsstaterna när de ska följa upp konstaterade överträdelser med flaggstaterna.

J.  Kontrollen av de produkter som når EU och som kommer från olagligt, orapporterat och oreglerat fiske måste stärkas, samtidigt som likvärdiga kontrollnivåer när det gäller sådant fiske måste garanteras i samtliga medlemsstater.

K.  Genomförandet av förordning (EG) nr 1224/2009 och sanktionerna som anknyter till den faller under medlemsstaternas ansvar.

L.  I vissa medlemsstater saknas enheter med specialiserade fiskeriinspektörer.

M.  Europeiska fiskerikontrollbyrån (EFCA), som inrättades för att främja högsta möjliga gemensamma standarder för kontroll inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken, spelar en viktig roll för ett harmoniserat genomförande av kontrollsystemet trots de begränsade resurser som står till dess förfogande.

N.  Europeiska havs- och fiskerifonden (EHFF) kan bidra till att förbättra och modernisera fiskerikontrollerna, framför allt genom budgetposterna 11-06-62-02 (kontroll och genomförande av den gemensamma fiskeripolitiken och den integrerade havspolitiken) och 11-06-64 (Europeiska fiskerikontrollbyrån (EFCA)).

O.  Tillämpningen av utkastförbudet medför i praktiken orättvisa bördor för fiskeriaktörer. Det har i själva verket visat sig att fiskeriaktörerna, trots att de använder redskap och instrument som är tillåtna enligt EU:s lagstiftning, och trots att de vidtar alla möjliga åtgärder för att förhindra oavsiktliga fångster, kan dömas till påföljder enbart på grund av att dessa fångster överstiger det största tillåtna gränsvärdet enligt EU:s och medlemsstaternas lagar.

P.  De metoder och den utrustning som används för fiske har förändrats och utvecklats, och de system och den teknik som används för övervakning måste också uppdateras för att vara effektiva. Parlamentet påminner om att EHFF skulle kunna användas i detta syfte.

Q.  Landningsskyldigheten är en fråga som är av avgörande betydelse för kontroller, och som lagstiftaren och de myndigheter som har ansvar för kontrollerna bör vara särskilt uppmärksamma på.

R.  Lågkostnadsteknik för fjärrlokalisering, såsom det automatiska identifieringssystemet (AIS), möjliggör frivilliga kontroller och gör det enklare att övervaka fiskare samt ökar deras säkerhet.

S.  Olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (IUU-fiske) och handel med sådana fångster utgör en brottslig verksamhet på global nivå.

T.  Auktionsmarknaden spelar en mycket viktig roll inom fisk- och skaldjurssektorn och en central roll för kontrollerna av fångster på land.

U.  Medlemsstaterna har olika rättssystem, och insamlade bevis måste vara tillåtna och användbara i dessa olika system, som är specifika för varje medlemsstat som hanterar lagföringen.

V.  De bästa bundsförvanterna när det gäller att tillämpa kontrollförordningen är välutbildade, uppmuntrade fiskare som förstår kontrollernas fördelar och aktivt respekterar dem.

I - Hinder för harmonisering

1.  Europaparlamentet betonar vikten av att säkerställa en effektiv kontroll av fisket för att kunna garantera ett hållbart utnyttjande av levande marina resurser och upprätthålla rättvisa villkor bland flottorna i EU. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att kontrollförordningen genomförs på ett effektivt sätt.

2.  Europaparlamentet betonar att EU:s ambitiösa kamp mot olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (IUU) över hela världen bör kombineras med en effektiv tillämpning av kontrollförordningen i unionens egna vatten.

3.  Europaparlamentet framhåller att tillämpningsområdena och platserna för kontroller varierar, och att detta gör fiskerikontrollerna diskriminerande, eftersom vissa medlemsstater kontrollerar hela kedjan från verktyg till tallrik, medan andra endast kontrollerar vissa länkar i kedjan, och undantar aspekter som rör exempelvis transport av fångster eller till restauranger.

4.  Europaparlamentet är medvetet om de betydande förbättringar av kontrollsystemet som åstadkommits med hjälp av den nuvarande kontrollförordningen, i kombination med förordningen om IUU-fiske, i form av konsolidering av många förordningar som tidigare var separata, införande av en möjlighet att använda ny teknik, preliminära steg mot harmonisering av påföljder, förtydligande av kommissionens och medlemsstaternas roller, förbättringar i spårbarheten och andra framsteg.

5.  Europaparlamentet påminner om att fiskarnas acceptans av bestämmelser beror på om effekterna av tillämpningen betraktas som rättvisa, om de införda bestämmelserna anses vara meningsfulla och om bestämmelserna är förenliga med traditionella fiskemönster och fiskemetoder.

6.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att förtydliga, organisera och standardisera fisket i de olika havsområdena.

7.  Europaparlamentet konstaterar variationer i hur kontrollerna organiseras – vissa medlemsstater delar upp dem mellan flera olika myndigheter, medan det i andra medlemsstater är ett enda administrativt organ som utför kontrollerna – och vilka instrument, verktyg och mänskliga, logistiska och finansiella medel som används för att utföra kontrollerna. Parlamentet konstaterar även att dessa omständigheter försvårar öppenhet i förvaltningen och tillgången till information.

8.  Europaparlamentet betonar att kontrollernas effektivitet också varierar på grund av den enorma variationen i EU:s fångstområden, som omfattar allt från avgränsade och avspärrade områden, vars fiskbestånd i huvudsak delas mellan de angränsande medlemsstaterna, till mycket avlägsna fångstområden. Parlamentet vill särskilt framhålla de speciella egenskaperna hos de yttersta randområdena med deras vidsträckta exklusiva ekonomiska zoner som huvudsakligen utgörs av oceanområden, förenade med den typ av fiskbestånd som utvinns (till största delen djuphavsarter och långvandrande pelagisk fisk) och knappa alternativa resurser, vilket uppenbart motiverar en förstärkning av kontrollåtgärderna i dessa regioner, som är kraftigt beroende av fisket och mycket sårbara för den ödeläggande verksamhet som bedrivs av fiskeflottor som har konstaterats bryta mot reglerna för den gemensamma fiskeripolitiken.

9.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att genomföra kontrollförordningen till fullo och på ett korrekt sätt, för att få en tydlig bild av vilka delar som måste förbättras vid den kommande översynen och därigenom säkerställa en funktionell kontrollförordning som är enkel att tillämpa även i framtiden.

10.  Europaparlamentet noterar skillnader i tillvägagångssätt mellan kontroller som baseras på en riskutvärdering och stickprovskontroller av fiskeriverksamheten och av marknadsföringskedjan för fångsten.

11.  Europaparlamentet noterar att de nuvarande mycket komplexa tekniska åtgärderna och det enorma antalet bestämmelser, som till och med kan tänkas motsäga varandra och som omfattar ett flertal avvikelser och undantag samt delas upp på ett antal olika rättsakter, gör dem både svåra att förstå och svåra att kontrollera och genomföra.

12.  Europaparlamentet påminner om att de flesta stickprovskontroller utförs vid landningar, medan man vid inspektioner till havs uppdagar fler överträdelser än vid inspektioner på land, eftersom de baseras på en riskutvärdering.

13.  Europaparlamentet påminner om att landningsskyldigheten innebär en grundläggande förändring för fiskeriet och att en anpassningsfrist på två år därför medges i omnibusförordningen (EU) nr 812/2015 innan kränkningar av landningsskyldigheten anses som allvarliga överträdelser. Parlamentet begär att denna tidsfrist förlängs vid behov.

14.  Europaparlamentet noterar att medlemsstaterna, och ibland även regionerna, införlivar reglerna i nationell och regional lagstiftning på olika sätt på grund av det stora antalet frivilliga bestämmelser i förordning (EG) nr 1224/2009, och framhåller svårigheterna med att tillämpa vissa bestämmelser i praktiken, antingen på grund av att de inte är anpassade till verkligheten, till exempel på grund av fiskerisektorns utmärkande drag (flottor, fiskeredskap, fångstområden och målarter), som varierar avsevärt mellan de olika havsområdena, medlemsstaterna och fiskesegmenten, eller på grund av att de är motsägelsefulla, vilket kan leda till många olika tolkningar från inspektörernas sida.

15.  Europaparlamentet konstaterar att antalet överträdelser varierar från en medlemsstat till en annan, och att det för en och samma överträdelse kan utdömas påföljder som är antingen administrativa eller straffrättsliga. Parlamentet betonar att pricksystemet för fiskelicenser, med straffpåföljder i form av prickavdrag vid överträdelser, är relevant som ett europeiskt instrument som kan tillhandahålla en ram för påföljder för allvarliga överträdelser, men att det utan erforderlig harmonisering bara förvärrar en redan orättvis situation för medlemsstaternas olika aktörer. Parlamentet begär att påföljderna blir mer likartade.

16.  Europaparlamentet noterar att bristen på förtroende och öppenhet mellan medlemsstaterna är ett av de huvudsakliga skälen till det bristfälliga uppgiftsutbytet om bestämmelser. Parlamentet önskar se att denna situation åtgärdas, så att lika villkor kan säkerställas och påvisas för alla fiskare.

17.  Europaparlamentet påminner om att EFCA ska säkerställa tillämpningen av gemensamma standarder för kontroll, inspektion och övervakning samt underlätta det operativa samarbetet mellan medlemsstater med hjälp av planer för gemensamt utnyttjande. Parlamentet påminner om att det är viktigt att stärka EFCA:s mandat i syfte att upprätta gemensamma operativa åtgärder för fiskerikontroller som gör det möjligt att effektivt samordna det stora antal lokala, regionala och nationella myndigheter och europeiska byråer som fullgör kustbevakningsuppdrag på europeisk nivå. Parlamentet uppmanar EFCA att använda större resurser för detta ändamål.

18.  Europaparlamentet anser att EFCA:s införande av ett grundläggande program för utbildning av fiskeriinspektörer är en mycket viktig punkt för standardiseringen av utbildning och kontrollförfaranden, och uppmanar alla medlemsstater att använda den. Parlamentet konstaterar att medlemsstaterna endast på frivillig grund tillämpar samma utbildningsstandarder, vilket innebär att kvalifikationer, rekrytering och mål skiljer sig åt.

19.   Europaparlamentet konstaterar att fiskare utbildas och ges information på olika sätt i olika medlemsstater, och att inga verktyg har införts för att förenkla syftet med och innehållet i kontrollförordningen och göra den mer lättillgänglig. Parlamentet anser att denna situation ger upphov till bristande medvetenhet, vilket är ett stort hinder för den harmoniserade tillämpning av lagstiftningen som är önskvärd. Parlamentet rekommenderar starkt att dessa verktyg tas i användning så snart som möjligt.

20.  Europaparlamentet konstaterar att även om konsumenterna under årens lopp har blivit mer medvetna om ursprunget hos och identifieringen av det som de köper tack vare kommissionens omfattande informationskampanj, så har de inte kunnat få lämplig information om fiskprodukter som de serveras i restauranger eftersom det inte finns några tvingande bestämmelser för denna sista länk i handelskedjan.

21.  Europaparlamentet understryker att användningen av ny teknik för övervakning, informationsöverföring i realtid och kommunikation är avgörande för att övervakningen till havs ska kunna förbättras. Parlamentet begär att de instrument som används i medlemsstaterna ska göras tekniskt kompatibla, och att en endast delvis gemensam användning av kontrolldatabaser, med diskrepanser och effektivitetsförluster som följd, bör motverkas.

22.  Europaparlamentet framhåller att de faktiska svårigheterna med att tillämpa vissa normer till följd fartygens olika tekniska nivå, logistiken på land och organisationen av sektorn i olika hamnar inte har utvärderats.

23.  Europaparlamentet framhåller den roll som EHFF spelar, särskilt genom budgeten för kontrollen av målen för den gemensamma fiskeripolitiken, som uppgår till 580 miljoner euro för perioden 2014–2020.

24.  Europaparlamentet betonar behovet av att säkerställa att den inre marknaden är enhetlig och att kontrollkraven uppfylls på ett likvärdigt sätt i medlemsstaterna, utan att kvaliteten på de inre och yttre kontrollerna skiljer sig mellan de olika medlemsstaterna eller på grundval av var produkterna tas in.

II – Förslag till förbättringar

25.  Europaparlamentet förespråkar en förenkling och förbättring av unionslagstiftningen, och en minskning av den administrativa bördan i syfte att uppnå ”bättre lagstiftning”, särskilt genom en begränsad och riktad översyn av rådets förordning (EG) nr 1224/2009, som är planerad till och förväntas komma senast 2017, samtidigt som man bibehåller effektiva bestämmelser som möjliggör förebyggande, upptäckt och straffbeläggning av överträdelser av den gemensamma fiskeripolitiken, och framför allt fokuserar på bättre tillämpning av normer i de olika medlemsstaterna, genom att främst eftersträva större harmonisering, förutsatt att denna förenkling är baserad på den starka befintliga kontrollramen och inte innebär en urvattning av de högsta skyddsstandarderna för arbete, miljö, fackförbund och samhälle.

26.  Europaparlamentet anser att regionaliseringen i den nya gemensamma fiskeripolitiken kräver ett stabilt och harmoniserat kontrollsystem. Parlamentet motsätter sig bestämt en försvagning av kontrollförordningen, och anser att medlemsstater redan nu kan utnyttja den flexibilitet som ges i den befintliga ramen.

27.  Europaparlamentet begär att översynen ska genomföras gemensamt av de europeiska institutionerna och fiskerisektorn, särskilt på området för traditionellt, småskaligt kustfiske, som bör värnas och främjas i all ny lagstiftning.

28.  Europaparlamentet understryker att man vid upprättande eller översyn av rättsliga instrument behöver hålla diskussioner med de olika myndigheterna på nationell och regional nivå samt i de yttersta randområdena.

29.  Europaparlamentet anser att ett närmare samarbete mellan medlemsstaterna är ett sätt att uppnå större harmonisering av kontroller. Parlamentet understryker i detta avseende expertgruppens roll när det gäller efterlevnaden av skyldigheterna inom ramen för unionens fiskerikontrollsystem.

30.  Europaparlamentet påminner kommissionen om behovet av att upprätta de rättsliga och operativa villkoren innan obligatoriska bestämmelser genomförs, för att på så sätt undvika motsägelsefulla situationer.

31.  Europaparlamentet anser att kommissionen ska ägna sig åt ett enhetligt och korrekt införlivande samt kontrollera hur den befintliga lagstiftningen genomförs, till exempel genom att fastställa en minimiandel av fångster som ska kontrolleras av varje medlemsstat. Parlamentet anser dessutom att kontrollförfarandena ska vara insynsvänliga, balanserade och standardiserade, så att medlemsstaterna kan arbeta på lika villkor i fråga om kontrollen av fiskare, och att kontrollbestämmelserna bör vara enklare och mer heltäckande och konsekventa.

32.  Europaparlamentet förespråkar en stärkning av kontrollerna för att undvika import av fisk från olagligt, orapporterat och oreglerat fiske genom att man, bland andra åtgärder, inrättar nationella specialenheter med specialiserade fiskeriinspektörer, som är bäst lämpade för att identifiera risker, och fastställer en minimiandel av fångster som ska kontrolleras.

33.  Europaparlamentet anser att det behövs insamling, hantering och utnyttjande av högkvalitativa uppgifter om landningskravet för att kunna kontrollera och bedöma om landningskravet genomförs effektivt och harmonisera datainsamlingen med de krav som härrör från den reviderade gemensamma fiskeripolitiken.

34.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och deras respektive myndigheter med ansvar för fiskerikontroller till havs att inrätta grupper med specialiserade fiskeriinspektörer. Parlamentet stöder och efterlyser ett utökat samarbete mellan medlemsstaterna genom utväxling av inspektörer, kontrollmetoder och data samt delgivning av riskanalyser och uppgifter om kvoter för flaggade fartyg.

35.  Europaparlamentet påminner om att genomförandet av kontrollförordningen faller under medlemsstaternas ansvar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullgöra sina skyldigheter och föra ett nära samarbete i syfte att utbyta god praxis och uppgifter och möjliggöra kompatibiliteten mellan kontrollsystemen.

36.  Europaparlamentet anser att en enhetlig och förutsebar tillämpning av de olika typerna av möjliga inspektioner genom en fullständig definition, harmonisering och förklaring av inspektionerna i fråga skulle hjälpa till att skapa de lika villkor som krävs för alla EU:s fiskesegment.

37.  Europaparlamentet påpekar att havsområden i vissa regioner förvaltas gemensamt med länder utanför EU, och efterlyser ett intensifierat samarbete mellan medlemsstater och icke-medlemsstater.

38.  Europaparlamentet anser att det krävs närmare samarbete och samordning mellan medlemsstaterna, Europeiska fiskerikontrollbyrån och kommissionen.

39.  Europaparlamentet begär att EFCA och lärosäten i medlemsstaterna ska införa ett enhetligt europeiskt utbildningsprogram för fiskeriinspektörer som är baserat på en enhetlig kursplan och standardiserade regler och som delvis finansieras med medel från EHFF.

40.  Europaparlamentet önskar se att EFCA:s grundläggande utbildningsprogram översätts och sprids i stor omfattning, exempelvis genom tillämpningsutbildningar för nationella myndigheter, med stöd från EHFF. Parlamentet föreslår att denna handbok förses med exempel på god praxis från inspektörerna.

41.  Europaparlamentet betonar att de kontrollutbildningsinitiativ som erbjuds av tredje part behöver bedömas och certifieras.

42.  Europaparlamentet föreslår att utbildningen av och informationen till fiskare förbättras, och anser att detta arbete skulle kunna stödjas av fiskarnas egna branschorganisationer och av kustaktionsgrupperna (KAG), så att förståelsen för syftet och nyttan med bestämmelserna förbättras och man på så sätt kan främja en kultur av förståelse och efterlevnad. Parlamentet rekommenderar ändamålsenliga samråd med de rådgivande nämnderna i detta syfte, och föreslår att internetbaserade databaser ska upprättas för fiskerirelaterade dokument och fiskerirelaterad information (inklusive om pricksystemet), i den mån detta medges enligt gällande dataskyddsbestämmelser, för att göra reglerna tillgängliga och begripliga för alla. Parlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera befintliga utbildningar för framtida fiskare i Europa och vidarebefordra sina slutsatser i form av ett meddelande.

43.  Europaparlamentet föreslår att idén om ett elektroniskt register inom EFCA (EFCA:s enda kontaktpunkt) ska undersökas, med utskriftsbara eller elektroniska mallar för inspektioner och för centralisering av inspektionsrapporter. Parlamentet anser att EFCA:s elektroniska register också skulle kunna användas för att ta emot och centralisera de fångstintyg som utfärdas av medlemsstaterna och tredjeländer.

44.  Europaparlamentet föreslår en förbättring av kontrollorganens system för kommunikation med allmänheten och betonar vikten av att information om utfört arbete och uppnådda resultat offentliggörs regelbundet, och att information om de regler som gäller för fiskeresurser, såsom minimistorlekar och tidsperioder och geografiska angivelser för stängningar, tillhandahålls hela tiden.

45.  Europaparlamentet understryker att EFCA behöver ges en större roll, främst genom att dess budget, sakkunskaper och personalresurser stärks. Parlamentet föreslår en översyn av interventionsvillkoren enligt artiklarna 94 och 95 i rådets förordning (EG) nr 1224/2009, och att EFCA särskilt ges befogenhet att ingripa när det gäller fiskbestånd som är överfiskade eller som inte uppnår nivåer som säkerställer en maximal hållbar avkastning (MSY).

46.  Europaparlamentet betonar vikten av att understödja och stärka kontrollerna, särskilt i medlemsstater där genomförandet av kontrollförordningen hittills har varit lågt, i syfte att bekämpa olagligt fiske, efterleva bestämmelserna för den gemensamma fiskeripolitiken och höja kvaliteten på de uppgifter som samlas in.

47.  Europaparlamentet påminner om att det är viktigt att ha kapacitet att dela uppgifter i realtid, särskilt vid kontroller som genomförs av byrån i samarbete med medlemsstaterna och som samordnas av byrån genom planer för gemensamt utnyttjande.

48.  Europaparlamentet betonar att EFCA:s närvaro nära medlemsstaterna, inbegripet i de yttersta randområdena, behöver utökas.

49.  Europaparlamentet föreslår att minst två företrädare för Europaparlamentet ska ingå i EFCA:s styrelse, där sex företrädare för kommissionen och en företrädare för varje medlemsstat redan ingår. Gruppen av företrädare ska vara jämlik (bestå av lika många män och kvinnor) och ska föreslås av parlamentets fiskeriutskott bland utskottets ledamöter.

50.  Europaparlamentet rekommenderar utökade kontroller – till exempel utökad övervakning – för att omfatta hela produktionskedjan, och förespråkar att ett enda administrativt organ ges befogenhet att utföra kontroller till havs i syfte att undvika överlappande kontroller, som medför slöseri med mänskliga, logistiska och ekonomiska resurser och orsakar förvirring och en onödig belastning på fiskerisektorns olika aktörer. Parlamentet efterlyser dessutom ett formellt samarbete mellan medlemsstaternas institutioner, så att hela fiskproduktionskedjan kan kontrolleras effektivt.

51.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera om det är lämpligt att koppla prickar till fiskelicenserna. Parlamentet understryker att prickar i detta system följer med fiskelicensen om fartyget säljs, vilket kan sänka värdet på vissa fartyg och därmed eventuellt förhindra att de säljs vidare, till exempel till unga fiskare som vill etablera sig i sektorn.

52.  Europaparlamentet rekommenderar att specifika åtgärder antas för att få till stånd en mer medveten och ansvarsfull konsumtion i restauranger, och att inte utesluta en skyldighet för restaurangägaren att lämna minimiuppgifter om produkterna, så att konsumenten kan utöva en indirekt kontroll.

53.  Europaparlamentet föreslår fristående lokala eller regionala inspektioner i inlandsvatten, nationella inspektioner av havsfiske upp till 12 sjömil från kusten och EU-inspektioner i alla andra vatten.

54.  Europaparlamentet anser att kontroller som grundar sig på riskbedömning bör bygga på en uppsättning tydliga, konkreta och mätbara minimikriterier som fastställts på europeisk nivå.

55.  Europaparlamentet förespråkar en harmonisering av påföljder som ska hållas på en proportionell, icke-diskriminerande och avskräckande nivå. Parlamentet förespråkar ekonomiska påföljder, inklusive tillfälligt upphörande av verksamhet, framför straffrättsliga påföljder, men anser också att det bör införas incitament, exempelvis sådana som anges i artikel 17 i förordning (EU) nr 1380/2013, till fiskare som följer bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken i syfte att förebygga överträdelser.

56.  Europaparlamentet påminner om att det är medlemsstaterna som ansvarar för påföljder, och att unionen inte har någon rättslig möjlighet att genomdriva en standardisering genom förordning 1224/2009. Parlamentet understryker dock att pricksystemet är viktigt, eftersom det tillhandahåller en ram för påföljder, och uppmanar medlemsstaterna att ta initiativ till att genomföra en omfattande standardisering av påföljderna, särskilt vad gäller straffrättsliga påföljder, i syfte att stävja de befintliga orättvisorna.

57.  Europaparlamentet anser att systemet med bifångster i själva verket medför ett objektivt och absolut ansvar för fiskeriaktörerna, som ställs till svars även om de har agerat helt i överensstämmelse med lagstiftningen och med största möjliga aktsamhet för att förhindra oavsiktliga fångster.

58.  Europaparlamentet betonar att EU:s allmänna rättsprinciper inte är förenliga med ett system där en individ objektivt hålls ansvarig för en händelse som denne inte har förorsakat genom vare sig uppsåt eller oaktsamhet.

59.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att överväga ett fastställande av en harmoniserad miniminivå för påföljder vid allvarliga överträdelser och/eller upprepade lagbrott.

60.  Europaparlamentet förespråkar strängare påföljder för olagligt, orapporterat och oreglerat fiske.

61.  Europaparlamentet efterlyser ett införande av mekanismer för att framhålla goda exempel, i syfte att öka efterlevnaden.

62.  Europaparlamentet anser att tolkningen av vissa bestämmelser, som innebär påföljd för överskridande av gränsvärdet för oavsiktliga fångster utan att också ta hänsyn till frånvaron av uppsåt eller oaktsamhet vid bedrivandet av tillåtna verksamheter, står i uppenbar strid med EU:s grundläggande principer, som på primärrättslig nivå fastställs i artikel 6 i EU-fördraget.

63.  Europaparlamentet begär att kommissionen ska utarbeta riktlinjer som enkelt kan tillämpas och förstås, för att förhindra skillnader i behandling mellan olika medlemsstater, framför allt när fiskare frivilligt rapporterar bifångster och på så sätt visar att de har agerat i god tro och att fångsterna var helt och hållet oavsiktliga.

64.  Europaparlamentet anser att kontrollerna kommer att bli rättvisare, mer balanserade och effektivare om aktörerna får hjälp med att investera i modern teknik och hjälpmedel som är kompatibla medlemsstaterna emellan.

65.   Europaparlamentet ser positivt på inrättandet av finansieringsmekanismer för att öka användningen av lågkostnadsteknik som kan möjliggöra frivilliga kontroller och öka övervakningen av fiskarna och deras säkerhet, särskilt inom småskaligt, traditionellt fiske.

66.  Europaparlamentet betonar vikten av elektronisk teknik (elektronisk rapportering och elektroniska övervakningssystem), som är ett potentiellt kostnadseffektivt sätt att utöka kontrollen av verksamhet till havs.

67.  Europaparlamentet bekräftar sitt motstånd mot alla former av obligatoriska videoövervakningssystem ombord.

68.  Europaparlamentet uppmärksammar kommissionen på att användning av ny jordobservationsteknik, såsom Sentinelsatelliter, skulle vara fördelaktigt vid fiskerikontroller.

69.  Europaparlamentet rekommenderar att likvärdiga kontroller tillämpas på importerade fiskeriprodukter och på strand- och fritidsfiske samt på den del av den europeiska flottan som fiskar utanför unionens vatten och de tredjelandsflottor som fiskar i unionens vatten, så att lika tillträdesnivå kan säkerställas för hela den europeiska marknaden. Parlamentet föreslår att informationsutbyte i samband med olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (IUU) ska göras obligatoriskt.

70.  Europaparlamentet anser att tillgängliga budgetmedel, särskilt inom ramen för EHFF, ska vara realistiska, konsekventa och tillräckliga för att målen med kontrollerna ska kunna uppnås.

71.  Europaparlamentet rekommenderar att man säkerställer att de fiskmarknader som har stor betydelse för det område där de är belägna kan bibehållas, särskilt genom finansieringar via EHFF, då de bidrar till insyn, spårbarhet och förenkling av fiskekontrollerna.

72.  Europaparlamentet ställer sig bakom inkluderingen av fritidsfiskets konsekvenser i den reviderade kontrollförordningen.

73.  Europaparlamentet begär att man ska ta fram ett system för övervakning, informationsöverföring och analys av uppgifter som är kompatibelt i hela EU. Parlamentet begär också att kommissionen ska fastställa en ram för utbyte av information och uppgifter i överensstämmelse med gällande dataskyddsbestämmelser. Parlamentet betonar att ett insynsvänligt regelverk för utbyte av uppgifter och information är viktigt för att man ska kunna kontrollera att lika villkor gäller för alla.

74.  Europaparlamentet understryker att genomförandet av landningsskyldigheten måste gå hand i hand med den flexibilitet som krävs vid kontroller av den, eftersom man bör ta hänsyn till de grundläggande förändringar som denna skyldighet innebär för fiskesegmenten, särskilt när det gäller blandfiske. Parlamentet påminner om att påföljderna och pricksystemet behöver tillämpas progressivt vid allvarliga överträdelser av landningsskyldigheten i enlighet med förordning 2015/812 om genomförandet av landningsskyldigheten.

75.  Europaparlamentet understryker att information om huruvida och på vilket sätt medlemsstaterna utdömer påföljder vid olika sorters överträdelser, och huruvida påföljder tillämpas på ett konsekvent sätt oberoende av ett fartygs flagg, måste göras tillgänglig för intressenter och allmänheten, med full respekt för de berörda personernas privatliv.

76.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1)

Antagna texter, P7_TA(2014)0083.


MOTIVERING

Vi hör ofta fiskare klaga över att fiskerikontrollen är mycket striktare på hemmaplan än hos grannarna, antingen i en annan medlemsstat eller inom en annan fiskerisektor. Fiskare anser också att deras yrke är det mest kontrollerade av alla yrken. Denna känsla av orättvisa rymmer en verklig fråga, nämligen huruvida lagstiftningen tillämpas enhetligt, och därmed också hur effektiv den är. Om det är möjligt att misstänka att reglerna inte tillämpas lika rigoröst överallt riskerar vi att hamna i en situation där regler inte längre respekteras eftersom de inte är lika för alla.

Några månader före översynen av förordningen om fiskerikontroll, som man kunde ha hoppats på i omedelbar anslutning till reformen av den gemensamma fiskeripolitiken och i och med landningsskyldighetens införande, är det lämpligt att fiskeriutskottet behandlar denna fråga. Målsättningen är dubbel: att kartlägga de brister i tillämpningen av reglerna som leder till den upplevda bristen på rättvisa och att föreslå lösningar för att förbättra harmoniseringen av kontrollen av den gemensamma fiskeripolitiken, som ändå är en av de mest integrerade strategierna i Europa.

I. Föredragandens tillvägagångssätt

Föredraganden grundar sig på ett antal tjänsteresor där hon har träffat många människor och upplevt olika förhållanden för fiskerikontrollerna, och hon har utgått ifrån dessa besök när hon har utarbetat detta betänkande (Vigo i Spanien, där Europeiska fiskerikontrollbyrån (EFCA) är belägen, Kiel i Tyskland, Genua i Italien, Oostende i Belgien samt Lorient och Etel i Bretagne och Boulogne-sur-Mer i norra Frankrike) för att ge betänkandet större tyngd.

Under sina resor, men även i Bryssel, har föredraganden kunna tala med många fiskare, företrädare för EFCA och nationella och regionala inspektörer.

På föredragandens initiativ hölls dessutom en utfrågning i fiskeriutskottet med EFCA:s direktör och ansvariga för fiskerikontroller i flera medlemsstater: Tyskland, Irland, Spanien, Frankrike och Italien.

II. Föredragandens viktigaste slutsatser

Detta betänkande innehåller ett antal slutsatser och rekommendationer.

1. Slutsatser om hindren för harmonisering

– Tillämpningsområde

Genom sina resor och möten har föredraganden kunnat konstatera att tillämpningsområdena för kontrollen, förfarandena och strategierna i hög grad varierar. Vissa medlemsstater har ett enda kontrollorgan som kontrollerar hela kedjan från fisket till tallriken, medan andra medlemsstater har flera olika organ, och ytterligare andra medlemsstater inriktar sig endast på vissa delar av leveranskedjan för fisk och skaldjur.

– Utbildning

Varje medlemsstat fastställer sin egen utbildning för fiskeriinspektörer, sina egna kursplaner, vilka kunskaper som krävs och rekryteringsmetoder.

Även utbildningen av fiskare varierar, och frågan om kontroller och påföljder förefaller inte ingå i kursbeskrivningen för fiskare.

– Förfaranden och metoder för kontroller

Medlemsstaterna tillämpar olika kontrollförfaranden. Även om det finns ett standardformulär för att fastställa överträdelser ombord på ett fartyg så varierar kontrollförfarandena. Till exempel finns det ingen fastställd ordningsföljd för att genomföra en kontroll. Möjliga regelmässiga motstridigheter och bestämmelser som inte är tillämpbara lämnar stort tolkningsutrymme för inspektörerna. Slutligen är kontrollmetoderna och de hjälpmedel som används inte alltid desamma.

Man kan dessutom konstatera att införlivandet av lagstiftningen varierar mellan medlemsstaterna, och ibland till och med mellan regionerna, på grund av att det finns ett stort antal frivilliga bestämmelser i förordning (CE) nr 1224/2009. Det nämndes också otaliga gånger att vissa av bestämmelserna i förordningen i själva verket inte är tillämpbara på grund av att de antingen inte är anpassade till verkligheten eller är motsägelsefulla, som exempelvis i artikel 17 i förordning (EG) nr 1224/2009, vilket kan leda till att inspektörerna gör en subjektiv tolkning.

Dessutom präglas metoden för riskbedömning ibland av stor subjektivitet och dålig öppenhet och insyn, vilket kan ge upphov till frågor i sektorn om de bakomliggande orsakerna till återkommande kontroller.

EFCA utarbetar planer för gemensamt utnyttjande, som möjliggör samordning av medlemsstaternas åtgärder. I dag är EFCA:s befogenhet att genomföra gemensamma projekt begränsad till det alltför snäva mandat som medlemsstaterna ger EFCA enligt artiklarna 94 och 95 i förordning (EG) nr 1224/2009. EFCA:s budget är också alltför begränsad, och det bör noteras att den gemensamma fiskeripolitiken och samlingsförordningen antogs utan medföljande finansieringsöversikt för EFCA.

– Påföljder

Rättsliga förfaranden och påföljder varierar i EU: samma överträdelse kan leda till såväl administrativa som straffrättsliga påföljder. Det bör noteras att i de medlemsstater som tillämpar straffrättsliga påföljder förefaller det vara olämpligt att låta fiskare inställa sig i samma domstolar som personer som anklagas för att ha åsamkat fysiska personer skada, och paradoxalt nog bidrar denna situation till att påföljderna blir mycket lindriga.

Det tycks råda enighet om att ekonomiska påföljder, såsom förbud mot att ge sig ut till havs, är de mest effektiva påföljderna.

Det pricksystem som infördes genom kontrollförordningen från 2009 är ett försök att harmonisera påföljderna för allvarliga överträdelser på europeisk nivå genom ekonomiska påföljder. Genomförandet av systemet har dock underminerats till följd av att medlemsstaterna har gjort olika tolkningar, vilket har gjort att mycket få yrkesutövare ställer sig bakom det. Ytterligare en försvårande omständighet är att påföljden överförs via fartyg och inte individuellt, en ny rättslig situation som är oförenlig med Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Bestämmelserna i EHFF möjliggör också användning av europeiska påföljder.

– Instrumenten (tekniken och verktygen)

Även de instrument, verktyg och finansiella medel som används för att utföra kontrollerna varierar från en medlemsstat till en annan. Tyvärr leder bristen på kompatibilitet mellan vissa instrument och viss teknik som används av medlemsstaterna till effektivitetsförluster. Exemplet med många olika sorters teknik för loggböcker ger upphov till svårigheter i fråga om anbudsförfaranden på europeisk nivå. Man kan också konstatera att viss teknik är föråldrad och ineffektiv, vilket är desto mer beklagligt med tanke på de ringa budgetmedel som anslagits för modernisering av kontrolltekniken.

– Insamling av uppgifter

De databaser som medlemsstaterna använder medger inte alltid det informationsutbyte som är nödvändigt för riskbedömning och kontrollstrategier. Att vissa uppgifter är konfidentiella, vilket är ett argument som förs fram, motverkar harmonisering.

En del myndigheter har upprättat internetbaserade databaser som är tillgängliga för alla i syfte att katalogisera framför allt alla fångstuppgifter, vilka redskap som används och priser. Denna praxis har den dubbla fördelen att uppgifterna finns tillgängliga när de behövs och kan användas som underlag för kontroller.

2. Förslagen i betänkandet

– Harmonisering av tillämpningsområdet

Den befintliga unionslagstiftningen bör förenklas, framför allt genom den översyn av förordning (EG) nr 1224/2009 som planeras till 2017. Den befintliga förordningen är väldigt ogenomsiktlig. För att till exempel förstå vad som gäller för en flerårig plan är det nödvändigt att kombinera dussintals artiklar. För övrigt bör användningen av konditionalis undvikas.

– Utbildning

Det måste införas en europeisk utbildning för inspektörer, och gemensamma normer för kontrollsystemet måste utformas. Utbildningen för fiskare bör också förbättras. Denna skulle kunna främjas och stödjas av fiskarnas egna branschorganisationer i syfte att förbättra förståelsen för syftet och nyttan med bestämmelserna och kontrollerna, för att på så sätt främja en kultur av efterlevnad. Det är också angeläget att inrätta internetbaserade databaser som gör reglerna tillgängliga och begripliga för alla. Förordning (EG) nr 1224/2009 föreskriver att webbplatser som är riktade till den breda allmänheten ska inrättas, och sådana finns ännu inte överallt.

Slutligen fungerar samrådet med de rådgivande kommittéerna i dag på pappret men inte i praktiken, främst på grund av att kommittéerna har mycket kort tid på sig för att svara på remisser inom samrådet. Det är viktigt att dessa kommittéer är fullt delaktiga i beslutsfattandet, eftersom ett sådant deltagande är en garanti för att reglerna accepteras och är relevanta.

– Förfaranden och metoder

Förfarandena måste europeiseras och EFCA:s roll stärkas, främst genom större resurser och ett utökat insatsområde. I dag under förvaltarskap har det skett verkliga framsteg i de fall då EFCA:s ingripanden sker via planerna för gemensamt utnyttjande. Det vore därför klokt att låta EFCA ingripa på de områden där samordning verkar vara mest relevant, det vill säga i allt fiske där fångsterna utgörs av arter som ligger under nivån för maximalt hållbart uttag (MSY). Med tanke på att EFCA:s styrelse besitter viktiga strategiska befogenheter är det för övrigt obegripligt att Europaparlamentet inte har någon företrädare där, och det vore lämpligt att åtgärda detta.

Det är också viktigt att kontrollförfarandena standardiseras och görs mer öppna för insyn. I detta sammanhang bör kontroller som baseras på riskbedömningar objektiveras och utvärderas på ett insynsvänligt sätt, och riskkriterierna bör utarbetas på europeisk nivå.

Slutligen bör de olika kontrollorganen samordna sina insatser för att undvika överlappande kontroller och för att rationalisera verksamheten.

– Påföljder

Det är mycket viktigt att samma överträdelser ger samma påföljder och att incitament införs. Inrättandet av en specialdomstol för havsfrågor i varje medlemsstat skulle vara ett första steg i denna riktning.

– Modernisering

Kontrollerna kommer att bli ännu effektivare om aktörerna kan investera i moderna tekniska hjälpmedel som är kompatibla med varandra. Satellitövervakning av fartyg, till exempel, gör det möjligt att fastställa överträdelser från land och genomföra mer riktade insatser.

I detta avseende måste tillgängliga budgetmedel, särskilt genom EHFF, vara förenliga med målen för kontrollen samt främja forskning och innovation. Det är genom dessa instrument som hela kontrollpolitiken kan moderniseras. Tyvärr är EHFF, med sin nuvarande budget, otillräcklig.

– Data

Data är ytterst viktiga, såväl i lagstiftningsarbetet som när det gäller att utföra en effektiv kontroll. De gör det möjligt att utforma strategier, öka effektiviteten och bättre rikta in sig på de fiskesektorer, fartyg och metoder som innebär störst risk. Det är således nödvändigt att samla in data som är jämförbara mellan medlemsstaterna och säkerställa att de översänds till land.

III. Slutsats

Som avslutning på detta betänkande och för att sammanfatta förväntningarna i fråga om harmonisering vill föredraganden citera en fiskare: ”Fiskeflottan kan acceptera regler som är mer restriktiva, men det är oacceptabelt med regler som inte är lika för alla.”


RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Antagande

12.7.2016

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

18

1

2

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Marco Affronte, Clara Eugenia Aguilera García, Renata Briano, Alain Cadec, David Coburn, Diane Dodds, Linnéa Engström, João Ferreira, Carlos Iturgaiz, Gabriel Mato, Norica Nicolai, Ulrike Rodust, Remo Sernagiotto, Ricardo Serrão Santos, Isabelle Thomas, Peter van Dalen, Jarosław Wałęsa

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Izaskun Bilbao Barandica, Ole Christensen, Ian Duncan, Jens Gieseke, Maria Lidia Senra Rodríguez

Rättsligt meddelande