Förfarande : 2016/2053(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0263/2016

Ingivna texter :

A8-0263/2016

Debatter :

Omröstningar :

PV 04/10/2016 - 7.9
CRE 04/10/2016 - 7.9
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2016)0371

BETÄNKANDE     
PDF 436kWORD 67k
12.9.2016
PE 582.322v02-00 A8-0263/2016

om framtiden för förbindelserna mellan AVS och EU efter 2020

(2016/2053(INI))

Utskottet för utveckling

Föredragande: Norbert Neuser

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 YTTRANDE från utskottet för utrikesfrågor
 YTTRANDE från utskottet för internationell handel
 YTTRANDE från budgetutskottet
 RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGENI DET ANSVARIGA UTSKOTTET
 SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROPI DET ANSVARIGA UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om framtiden för förbindelserna mellan AVS och EU efter 2020

(2016/2053(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, undertecknat i Cotonou den 23 juni 2000 (nedan kallat Cotonouavtalet), och dess reviderade versioner från 2005 och 2010(1),

–  med beaktande av Georgetown-avtalet från 1975 om inrättande av AVS-gruppen och dess reviderade versioner från 1992(2),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 8 oktober 2003 Vägen mot en fullständig integration av samarbetet med AVS-länderna i EU:s allmänna budget (COM(2003)0590)(3),

–  med beaktande av det gemensamma samrådsdokumentet av den 6 oktober 2015 från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik På väg mot ett nytt partnerskap mellan Europeiska unionen och länderna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet efter 2020 (JOIN(2015)0033)(4),

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om förbindelserna mellan AVS och EU, särskilt resolutionerna av den 11 februari 2015 om arbetet i den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen(5), av den 13 juni 2013 om ändring för andra gången av Cotonouavtalet av den 23 juni 2000(6), av den 5 februari 2009 om de ekonomiska partnerskapsavtalens (EPA) effekter på utvecklingen(7) och av den 1 april 2004 om integreringen av Europeiska utvecklingsfonden i budgeten(8),

–  med beaktande av tidigare resolutioner från den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen, särskilt resolutionen av den 9 december 2015 om fyrtio års partnerskap: utvärdering av effekterna på handel och utveckling i AVS-länderna och utsikterna för hållbara förbindelser mellan AVS-länderna och Europeiska unionen(9),

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om konsekvent politik för utveckling,

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet av den 9 december 2015 från medordförandena för den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen om framtiden för förbindelserna mellan AVS och EU(10),

–  med beaktande av EU:s globala strategi för utrikes- och säkerhetspolitik, som ska läggas fram för Europeiska rådet vid dess möte den 28–29 juni 2016,

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén av den 21 mars 2012 Mot ett förnyat utvecklingspartnerskap mellan EU och Stillahavsområdet,

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 26 juni 2012 Gemensam partnerskapsstrategi för EU och Västindien (JOIN(2012)0018),

–  med beaktande av den gemensamma strategin EU–Afrika, som antogs av de afrikanska och europeiska stats- och regeringscheferna vid toppmötet i Lissabon den 9 december 2007(11),

–  med beaktande av sin resolution av den 6 oktober 2015 om de lokala myndigheternas roll i utvecklingsländer när det gäller utvecklingssamarbete(12),

–  med beaktande av det gemensamma AVS–EU-uttalandet av den 12 juni 2014 om agendan efter 2015(13),

–  med beaktande av Sipopoförklaringen från det sjunde toppmötet med AVS-ländernas stats- och regeringschefer den 13–14 december 2012 The future of the ACP Group in a Changing World: Challenges and Opportunities(14),

–  med beaktande av den tredje internationella konferensen om finansiering för utveckling som hölls den 13–16 juli 2015, och handlingsplanen från Addis Abeba som godkändes av FN:s generalförsamling den 27 juli 2015(15),

–  med beaktande av Förenta nationernas toppmöte om hållbar utveckling och det slutdokument som antogs av FN:s generalförsamling den 25 september 2015 Genomförandet av 2030-agendan för hållbar utveckling, En uppmaning till handling(16),

–  med beaktande av den 41:a sessionen i AVS–EU-ministerrådet som hölls i Dakar (Senegal) den 28–29 april 2016,

–  med beaktande av det åttonde toppmötet med AVS-ländernas stats- och regeringschefer i Port Moresby, Papua Nya Guinea den 31 maj och 1 juni 2016 som antog Waiganikommunikén om AVS-ländernas framtidsutsikter och Port Moresby-förklaringen och godkände slutrapporten från gruppen med framstående personer om framtiden för AVS-länderna,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling och yttrandena från utskottet för utrikesfrågor, utskottet för internationell handel och budgetutskottet (A8‑0263/2016),

A.  Cotonouavtalets styrka och regelverk bygger på ett antal unika egenskaper: avtalet är ett juridiskt bindande dokument, det har ett rekordhögt antal avtalsparter (79+28 medlemsstater), det är heltäckande till följd av de tre pelarna utvecklingssamarbete, politiskt samarbete och ekonomiskt och handelsmässigt samarbete, och det har en gemensam institutionell ram och en stor budget i form av Europeiska utvecklingsfonden (EUF).

B.  Cotonouavtalets övergripande mål, ”att, i överensstämmelse med målen att åstadkomma en hållbar utveckling och att uppnå en gradvis integrering av AVS-staterna i världsekonomin, minska och på sikt utrota fattigdomen”, är fast förankrat i artikel 1 i avtalet. Partnerskapet baseras på en uppsättning grundläggande värderingar och principer, inklusive respekt för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, demokrati baserad på rättsstatsprincipen och insynsvänliga och ansvarsfulla styrelseformer.

C.  Mer än 80 procent av världens minst utvecklade länder ligger i AVS-regioner, vilket gör partnerskapet mellan EU och AVS-länderna extra viktigt.

D.  Det politiska och ekonomiska landskapet i AVS-länderna och Europeiska unionen har förändrats sedan Cotonouavtalet undertecknades.

E.  Framtida förbindelser mellan AVS och EU bör baseras på ett nytt övervägande av den framtida potentialen och eventuella framtida hinder för AVS–EU-samarbetet.

F.  Det faktum att AVS-länderna och EU:s medlemsstater är starka tillsammans har inte i tillräcklig utsträckning omsatts i gemensamma åtgärder i globala forum.

G.  Partnerskapet mellan AVS och EU har spelat en viktig roll i arbetet med att uppnå millennieutvecklingsmålen.

H.  Å andra sidan har resultaten avseende målen om fattigdomsutrotning och integrering av AVS-länderna i världsekonomin hittills varit otillräckliga, med tanke på att hälften av AVS-länderna fortfarande hör till världens minst utvecklade länder och att AVS-länderna tillsammans står för mindre än 5 procent av världshandeln och omkring 2 procent av världens BNP.

I.  Handelsförbindelser utgör Cotonouavtalets andra pelare, och avtal om ekonomiskt partnerskap är ett sätt att främja dessa förbindelser.

J.  Avtal om ekonomiskt partnerskap fastställs i artikel 36 i Cotonouavtalet som utvecklingsinstrument som syftar till ”att åstadkomma en smidig och gradvis integration av AVS-staterna i världsekonomin, särskilt genom att till fullo tillvarata de möjligheter som regional integration och syd–syd-handeln ger upphov till”. Införandet av avtal om ekonomiskt partnerskap i Cotonouavtalet främjar en konsekvent politik för utveckling.

K.  Cotonouavtalet beaktar den allt större betydelsen av regional integration i AVS-länderna och i samarbetet mellan AVS-länderna och EU, samt dess roll för att främja fred och säkerhet, främja tillväxt och ta itu med gränsöverskridande utmaningar.

L.  Cotonouavtalet behandlar nya globala utmaningar i samband med klimatförändringar, migration, fred och säkerhet (såsom kampen mot terrorism, extremism och internationell brottslighet), men har uppnått få konkreta resultat inom dessa områden.

M.  Sammanträden i gemensamma AVS–EU-institutioner, framför allt i AVS–EU-ministerrådet, har gett få konkreta resultat, och närvaron har varit låg.

N.  EU finansierar ungefär 50 procent av kostnaderna för AVS-sekretariatet. Flera AVS-länder betalar inte så mycket i medlemsbidrag som de borde göra.

O.  Den politiska dialog om grundsatser som avses i artiklarna 8 och 96 i Cotonouavtalet är ett konkret och rättsligt medel för att upprätthålla AVS–EU-partnerskapets gemensamma värderingar och främja demokrati och mänskliga rättigheter, som är grundläggande för en hållbar utveckling.

P.  Det finns ett tydligt behov av att säkerställa att villkoren avseende mänskliga rättigheter bibehålls, och att stärka den politiska dialogen i det nya avtalet.

Q.  Trots att deras betydelse erkänns har deltagandet från nationella parlament, lokala myndigheter, det civila samhället och den privata sektorn i den politiska dialogen varit ganska begränsat. AVS-gruppens roll som sådan har varit begränsad till fall där artikel 96 har åberopats. Den politiska dialogen, och särskilt artikel 96, har mestadels tillämpats i ett sent skede vid politiska kriser snarare än i förebyggande syfte.

R.  Trots att den roll som nationella parlament, lokala myndigheter, det civila samhället och den privata sektorn spelar tydligt erkänns i Cotonouavtalet efter översynen 2010 har deras deltagande i överläggningarna om politik och verksamhet för AVS–EU varit begränsad.

S.  Organisationer i det civila samhället möter allt strängare lagstiftning och andra hinder som begränsar deras verksamhet och utrymme.

T.  AVS-regionen omfattar ett antal utomeuropeiska länder och territorier som är associerade med Europeiska unionen och vars särskilda kopplingar till EU motiverar en övergång från det traditionella upplägget med utvecklingsbistånd för att bättre beakta deras tillhörighet till det europeiska samfundet. Även om dessa länder och territorier har en särskild status fortsätter de att erhålla finansiering inom ramen för elfte Europeiska utvecklingsfonden (EUF), på samma sätt som AVS-länderna.

U.  EUF finansieras med direkta bidrag från EU:s medlemsstater och är inte underkastad EU:s normala budgetregler. Parlamentet har inga befogenheter över EUF-budgeten utöver den att bevilja ansvarsfrihet för redan gjorda utbetalningar, och inte heller har parlamentet någon formell rätt att granska EUF-programplaneringen.

V.  I elfte EUF har omkring 900 miljoner euro avsatts för den fredsbevarande resursen i Afrika, och omkring 1,4 miljarder euro från EUF-reserven kommer att användas för EU:s förvaltningsfond för Afrika.

W.  AVS-ländernas inhemska resurser, tillsammans med penningöverföringar från utflyttade grupper, skulle kunna spela en viktig roll i finansieringen av utveckling.

X.  Genom att integrera EUF i EU:s budget skulle man möjliggöra demokratisk granskning, ökad synlighet och ökad öppenhet när det gäller hur EU:s utvecklingsmedel används. Eftersom EUF:s programplanering är flerårig är det å andra sidan möjligt att förutse resursbehovet, och en integrering i budgeten skulle kunna leda till minskade utvecklingsmedel till AVS-länderna till förmån för andra utrikespolitiska prioriteringar och ses som en försvagning av det priviligierade EU–AVS-partnerskapet. En integrering av EUF i budgeten skulle också kunna äventyra finansieringen av den fredsbevarande resursen i Afrika och andra viktiga initiativ, som förvaltningsfonden för Afrika, om inte ett särskilt instrument för finansiering av säkerhetsutgifter i samband med utvecklingssamarbete inrättas.

1.  Europaparlamentet bekräftar att AVS–EU-samarbetet är en värdefull och unik prestation som har stärkt banden mellan folken och länderna i AVS och EU och mellan ländernas parlament under de senaste 40 åren. Parlamentet betonar – mot bakgrund av att AVS-länderna har visat sitt engagemang för att vidta gemensamma åtgärder som en grupp – att om samarbetet ska kunna göras mer effektivt och anpassas till nya utmaningar måste en ny struktur antas som bibehåller karaktären hos de delar av AVS–EU-regelverket som är universella, såsom ett åtagande för mänskliga rättigheter, jämställdhet, mänsklig utveckling, goda styrelseformer och demokrati, rättsstatsprincipen och utbyte av bästa praxis inom en gemensam ram, samtidigt som huvuddelen av arbetet måste göras i enlighet med subsidiaritetsprincipen, det vill säga att det måste ske i regionala avtal som är skräddarsydda efter särskilda regionala behov och efter de intressen som EU har gemensamt med respektive region.

2.  Europaparlamentet betonar att både den gemensamma ramen och de regionala avtalen bör vara rättsligt bindande. Parlamentet understryker att för att effektiviteten i denna ram och dessa avtal ska ökas, dubbelarbete minskas och överlappningar undvikas bör de regionala avtalen med Afrika, Västindien och Stillahavsområdet utformas på ett sätt som beaktar befintliga regionala och lokala organisationer, t.ex. Afrikanska unionen, regionala ekonomiska gemenskaper, regionala strategier eller regionala avtal såsom avtal om ekonomiskt partnerskap, och det bör vara möjligt för andra länder, t.ex. nordafrikanska länder, att ansluta sig till avtalen, samt för länder att organisera sig i grupperingar utifrån särskilda intressen eller behov (t.ex. utvecklingsstatus, som i fallet med de minst utvecklade länderna, eller geografiska särdrag, som i fallet med små östater under utveckling).

Mål, principer och villkor för samarbetet

3.  Europaparlamentet begär att 2030-agendan och målen för hållbar utveckling ska ges en central roll i ett nytt avtal, och att starka övervakningsmekanismer ska införas för att se till att genomförandet av avtalet bidrar till och främjar målen för hållbar utveckling.

4.  Europaparlamentet efterlyser en mekanism för inbördes kontroll, ansvarsskyldighet och granskning inom ramen för AVS–EU-samarbetet som regelbundet kan granska genomförandet av målen för hållbar utveckling i medlemsstaterna, och där företrädare för AVS och EU, inte bara från statliga institutioner utan även från parlament, regionala och lokala myndigheter, det civila samhället och vetenskapliga samfund, deltar och utarbetar årliga slutsatser och rekommendationer för översynsprocesser och uppföljning på nationell, regional och global nivå.

5.  Europaparlamentet betonar dessutom att kunskapsbaserade strategier till fullo bör beaktas vid programplanering, antagande och genomförande av sektorspecifik offentlig politik i det nya avtalet.

6.  Europaparlamentet önskar se kampen mot, och i slutändan utrotningen av, fattigdom och ojämlikhet och främjandet av hållbar utveckling som de övergripande målen för AVS–EU-samarbetet. Parlamentet insisterar dock på att ett nytt avtal i första hand måste vara ett politiskt projekt som baseras på principen om egenansvar och som tydligt lämnar givar-mottagar-mentaliteten bakom sig. Parlamentet anser att man bör samarbeta på områden av gemensamt intresse där man kan förvänta sig ömsesidiga fördelar, inte bara i ekonomiska termer utan också med avseende på fred och säkerhet, mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen, goda styrelseformer och demokrati, migration, miljö, klimatförändringar och andra områden som har samband med folkets välstånd i såväl AVS-länderna som EU.

7.  Europaparlamentet upprepar sin ståndpunkt att en konsekvent politik för utveckling är en viktig faktor för uppnåendet av den nya agendan för hållbar utveckling. Parlamentet anser att Cotonouavtalets heltäckande karaktär främjar en konsekvent politik för utveckling och därför bör bibehållas i ett nytt avtal. Parlamentet understryker att särskilda bestämmelser om en konsekvent politik för utveckling måste bibehållas, och att dialogen om relaterade frågor måste stärkas inom ramen för det nya avtalet. Parlamentet påminner om sitt förslag om att inrätta ständiga medföredragande för en konsekvent politik för utveckling inom ramen för den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen.

8.  Europaparlamentet anser att respekt för internationellt överenskomna principer för biståndseffektivitet är avgörande för att målen i 2030-agendan ska kunna uppnås, och anser att ett framtida avtal bör innehålla en hänvisning till detta.

9.  Europaparlamentet begär att grundsatserna i Cotonouavtalet om mänskliga rättigheter, demokratiska principer och rättsstatsprincipen ska fortsätta att utgöra en värdebaserad grund för ett nytt avtal. Parlamentet begär att goda styrelseformer ska läggas till som en viktig faktor, i linje med det nya målet för hållbar utveckling nr 16, som omfattar fred och rättvisa och effektiva institutioner. Parlamentet upprepar hur viktigt det är att artikel 9 i Cotonouavtalet genomförs till fullo.

10.  Europaparlamentet betonar att politisk dialog är en grundläggande del av Cotonouavtalet, och att artiklarna 8 och 96 är ett konkret och rättsligt medel för att upprätthålla grundsatserna i förbindelserna mellan AVS–länderna och EU, även om de tidigare inte alltid har använts effektivt. Parlamentet begär att den politiska dialogen ska kvarstå som en central och rättslig pelare dels i den övergripande ramen, dels på regional nivå i det nya avtalet. Parlamentet begär att den politiska dialogen ska användas mer effektivt, systematiskt och proaktivt för att förebygga politiska kriser.

11.  Europaparlamentet påpekar att artikel 97 i Cotonouavtalet föreskriver ett samrådsförfarande och lämpliga åtgärder för att ta itu med allvarliga fall av korruption, och anser att det är beklagligt att denna artikel hittills har åberopats endast en gång. Parlamentet begär att detta förfarande ska stärkas i det nya partnerskapsavtalet mellan EU och AVS-länderna, så att det till fullo kan tas i bruk.

12.  Europaparlamentet understryker i detta avseende att politisk dialog är en värdefull grund för att förbättra situationen för folken i partnerländerna. Parlamentet beklagar att detta instrument hittills har använts i alltför liten utsträckning och inte varit särskilt effektivt. Parlamentet begär därför en bättre övervakning av människorättssituationen och av avtalets övriga grundsatser och grundelement, och betonar att övervakningen måste vara inkluderande och präglas av delaktighet, samt begär en regelbunden utvärdering vartannat år eller med längre mellanrum och gemensamma rapporter om respekten för dessa grundsatser och grundelement från alla AVS–EU-medlemsstater i syfte att namnge, peka ut och lovorda. Parlamentet begär att resultaten av dessa rapporter ska läggas fram vid de övergripande AVS–EU-sammanträdena och användas som grund för den politiska dialogen och som hjälpmedel vid nationella, regionala och globala granskningar av hur målen för hållbar utveckling genomförs.

13.  Europaparlamentet begär att nationella parlament och regionala och lokala myndigheter, såväl i AVS-länderna som i EU, i större utsträckning ska delta i alla faser av AVS–EU:s politik och verksamhet, i allt från framtida planering och programplanering till genomförande, utvärdering och övervakning, särskilt med beaktande av subsidiaritetsprincipen.

14.  Europaparlamentet uppmanar med kraft alla parter till det nya avtalet att förplikta sig att ge lokala och regionala myndigheter större självständighet och bygga upp deras kapacitet, så att de kan utföra sina uppgifter på ett effektivt sätt och spela en viktig roll i utvecklingen av AVS-länderna.

15.  Europaparlamentet begär att det civila samhället, särskilt lokala grupper som berörs direkt av politiska strategier, i högre grad ska delta i politisk dialog, programplanering och genomförande samt stödja kapacitetsuppbyggnaden. Parlamentet betonar i detta avseende faran med att det civila samhället ges allt mindre utrymme i vissa länder, och även behovet av att inkludera grupper som minoriteter, unga och kvinnor som inte kan organisera sina intressen eller som, trots ett legitimt demokratiskt intresse, inte erkänns av sina regeringar.

16.  Europaparlamentet anser att den privata sektorn kan spela en avgörande roll i utvecklingsprocessen och bidra till att finansiera utveckling, under förutsättning att investeringar görs med respekt för invånarna, traditionellt ägande eller användande och miljön, och i överensstämmelse med FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter. Parlamentet efterlyser därför stöd till privata investeringar under överinseende av Europeiska investeringsbanken (EIB), förutsatt att detta är i linje med internationell människorättslagstiftning och bestämmelser om socialt skydd och miljöskydd. Parlamentet understryker att man i det nya partnerskapet bör prioritera småskaliga producenter och jordbrukare och säkerställandet av en gynnsam miljö för mikroföretag och små och medelstora företag. Parlamentet begär därför att lokala och nationella privata sektorer ska tas i beaktande vid utformning av politik, programplanering och genomförande.

Framtida AVS–EU-institutioner

17.  Europaparlamentet begär att man i AVS–EU-ministerrådets möten ska hålla ämnesbestämda och brådskande politiska debatter, inbegripet om känsliga ämnen, så att rådet kan anta gemensamma slutsatser om dem. Parlamentet uppmanar berörda ministerier i AVS- och EU-medlemsstaterna att förbättra sitt deltagande på ministernivå, i syfte att ge sammanträdena den politiska legitimitet som behövs och förläna ledarskapsprincipen den synlighet som krävs.

18.  Europaparlamentet begär att det nya samarbetsavtalet ska innehålla en stark parlamentarisk dimension med en gemensam parlamentarisk församling som ska hålla en öppen demokratisk och omfattande parlamentarisk dialog, inbegripet om svåra och känsliga ämnen, främja gemensamma (regionala) politiska projekt, tillhandahålla ett demokratiskt stöd för dem genom ett flerpartsdeltagande, granska dels den verkställande maktens arbete, dels utvecklingssamarbetet, samt främja demokrati och mänskliga rättigheter, och på så sätt ge ett viktigt bidrag till ett nytt samarbetspartnerskap där parterna deltar på lika villkor. Parlamentet understryker att det är viktigt att den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen deltar i ett tidigt stadium i alla relevanta diskussioner om AVS–EU-partnerskapet efter 2020.

19.  Europaparlamentet är fast övertygat om att den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen bör se till att alla politiska krafter representeras på ett lämpligt demokratiskt och proportionellt sätt i församlingens debatter. Parlamentet begär därför att de nationella delegationerna till församlingen ska bestå av parlamentariska företrädare för alla parter på de nationella politiska arenorna och att oppositionens närvaro garanteras.

20.  Europaparlamentet begär att den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen ska anpassas till den nya regionala strukturen, och därmed fokusera sitt arbete i regionala forum på regionalt viktiga frågor samt i hög grad involvera de nationella och regionala parlamenten, och samtidigt hålla regelbundna gemensamma AVS–EU-sammanträden, men med längre mellanrum. Parlamentet begär att tematiska möten med civilsamhället, lokala myndigheter och den privata sektorn ska inkluderas i församlingens sessioner i syfte att ytterligare utveckla och bredda debatter om ämnen med koppling till församlingens agenda.

21.  Europaparlamentet uppmanar den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens presidium att leda församlingens arbetsprogram i en mer strategisk riktning. Parlamentet begär att framtida rapporter från församlingens utskott ska ha en tydlig koppling till de 17 målen för hållbar utveckling, så att vart och ett av dessa mål kan övervakas kontinuerligt. Parlamentet efterlyser konsekvens mellan gemensamma resolutioner i det övergripande AVS–EU-forumet om brådskande internationella frågor, om förseningar av ämnen som är relevanta för målen för hållbar utveckling och om brott mot mänskliga rättigheter, samt mellan resolutioner i regionala eller andra motsvarande sammanträden om aktuella ämnen och frågor som är brådskande och av särskilt intresse för en region eller en särskild grupp. Parlamentet påminner i detta sammanhang vice ordföranden/den höga representanten om den politiska betydelsen av att rådet närvarar på ministernivå vid församlingens sammanträden. Parlamentet begär att medordförandena för den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen ska bjudas in till möten i AVS–EU-ministerrådet så att man kan säkerställa ett effektivt och ömsesidigt informationsflöde och förbättra det institutionella samarbetet.

22.  Europaparlamentet manar till ytterligare ansträngningar för att förbättra den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens granskning av utvecklingsprogrammering, med beaktande av principerna för effektivitet i utvecklingsarbetet och uppföljningen av denna granskning. Parlamentet uppmanar kommissionen och regeringar att främja deltagandet av nationella parlament, lokala och regionala myndigheter, aktörer i det civila samhället, den privata sektorn och utflyttade grupper i alla de olika faserna för granskning av utvecklingsprogrammering, och att tillhandahålla nationella parlament all tillgänglig information i lämplig tid och på ett insynsvänligt sätt i syfte att bistå dem i deras utövande av demokratisk kontroll.

23.  Parlamentet anser att man inom AVS–EU-partnerskapet bör sträva efter att intensifiera kontakterna med andra partner på global nivå (såsom Afrikanska unionen eller Förenta nationerna) och andra internationella makter när så är möjligt, och arbeta för en större samordning och ett utökat samarbete, utan att duplicera arbete eller uppdrag, för att hantera utmaningarna i samband med krig, interna konflikter, osäkerhet, sårbarhet och övergång.

Framtida finansiering

24.  Europaparlamentet är övertygat om att det faktum att Cotonouavtalet och unionens fleråriga budgetram löper ut samtidigt ger en möjlighet att äntligen fatta beslut om att införliva Europeiska utvecklingsfonden (EUF) i EU:s budget i syfte att öka effektiviteten och ändamålsenligheten, öppenheten, den demokratiska kontrollen och ansvarsskyldigheten och för att göra EU:s utvecklingsfinansiering mer synlig och konsekvent. Parlamentet betonar emellertid att denna integrering i budgeten bör ske på villkor i) att utvecklingsmedel garanterat öronmärks så att finansieringsnivån för utvecklingsländer bibehålls, och ii) att man hittar en permanent och separat lösning för EU:s finansiering av säkerhetsutgifter i samband med och i överensstämmelse med utvecklingssamarbetet. Parlamentet betonar att även om EUF integreras i budgeten så bör den innehålla referensvärden som är i linje med EU:s utvecklingssamarbete. Parlamentet uppmanar med kraft de två parterna att modernisera finansieringsinstrument och främja allmänt och sektoriellt budgetstöd när så är möjligt.

25.  Europaparlamentet påpekar att unionens budget redan erbjuder instrument riktade till särskilda partner och att införlivandet av EUF i budgeten kan genomföras så att de viktiga AVS–EU-förbindelserna avspeglas och främjas i syfte att främja hållbar utveckling. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en färdplan om de frågor som nämns ovan, innan den lägger fram de förslag som behövs för nästa fleråriga budgetram.

26.  Europaparlamentet påminner om att framtida AVS–EU-förbindelser måste vara av politisk karaktär, där parterna arbetar för gemensamma politiska projekt i olika internationella forum, snarare än att främst karaktäriseras av ett givar-mottagar-förhållande. Parlamentet betonar därför att principerna för EU:s utvecklingsbistånd måste tillämpas rättvist på alla utvecklingsländer, och att de mest utvecklade AVS-länderna därför inte längre kan vara berättigade till utvecklingsbistånd från EU, enligt samma villkor som för länder utanför AVS. Parlamentet anser att en högre grad av självfinansiering från AVS-länderna skulle vara i linje med AVS-ländernas ambition att vara en självständig aktör, och betonar i detta sammanhang hur viktigt det är att i det nya avtalet inkludera bättre redskap för att bygga upp AVS-ländernas kapacitet att finansiera viktiga ekonomiska sektorer. Parlamentet uppmanar parterna att fördubbla sina ansträngningar för att bygga upp kapaciteten i AVS-länderna och att utnyttja inhemska resurser väl genom att framför allt förstärka skattesystemen, säkerställa sund förvaltning av naturresurser och främja industrialisering och bearbetning av råvaror för lokala och regionala marknader och världsmarknader.

27.  Europaparlamentet understryker att elfte Europeiska utvecklingsfonden är huvudkällan för finansiering av den fredsbevarande resursen för Afrika, trots att detta var tänkt som en tillfällig lösning när resursen infördes 2003. Parlamentet begär att ett särskilt instrument ska inrättas för att finansiera säkerhetsutgifter i samband med utvecklingssamarbete.

28.  Europaparlamentet noterar kommissionens meddelande av den 7 juni 2016 om en ny partnerskapsram med tredjeländer enligt den europeiska migrationsagendan. Parlamentet konstaterar att EU-budgetens och EUF:s bidrag till paketet på 8 miljarder euro uteslutande består av bistånd som redan hade planerats. Parlamentet begär att stödmottagarnas utvecklingsbistånd inte ska äventyras och att migrationsrelaterade initiativ ska finansieras med nya anslag.

29.  Europaparlamentet begär att ett särskilt instrument ska införas för alla utomeuropeiska länder och territorier som är anpassat till deras särskilda status och deras tillhörighet till det europeiska samfundet. Parlamentet efterlyser ett närmare samarbete mellan AVS-länderna och de utomeuropeiska länderna och territorierna, i syfte att främja en hållbar utveckling för alla i deras respektive regioner och integrera dessa länder och territorier mer fullständigt i deras regionala omgivningar.

Handelsdimensionen: Avtal om ekonomiskt partnerskap

30.  Europaparlamentet upprepar att avtal om ekonomiskt partnerskap utgör en grund för regionalt samarbete, och att de måste vara instrument för utveckling och regional integration. Parlamentet belyser därför vikten av rättsligt bindande hållbarhetsbestämmelser (om mänskliga rättigheter, sociala standarder och miljöstandarder) i alla avtal om ekonomiskt partnerskap, och understryker att man måste införa effektiva övervakningssystem där många olika aktörer i det civila samhället deltar, så att man kan identifiera och förebygga eventuella negativa effekter av handelsliberalisering.

31.  Europaparlamentet vill se ett nytt avtal efter Cotonouavtalet som är ett politiskt paraplyavtal med bindande minimikrav för avtal om ekonomiskt partnerskap, för att säkerställa att dessa avtals kopplingar i det befintliga Cotonouavtalet till hållbarhetsbestämmelser om goda styrelseformer, respekt för mänskliga rättigheter, inklusive för de mest utsatta människorna, och respekt för sociala och miljömässiga standarder bibehålls och för att det skulle utgöra en lämplig ram för hållbar utveckling och en konsekvent politik. Parlamentet begär en gemensam parlamentarisk granskning och övervakning av effekterna av avtalen om ekonomiskt partnerskap samt strukturerade övervakningsmekanismer för civilsamhället.

°

°  °

32.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, AVS-ministerrådet, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens presidium.

(1)

http://www.europarl.europa.eu/intcoop/acp/03_01/pdf/mn3012634_en.pdf

(2)

http://www.epg.acp.int/fileadmin/user_upload/Georgetown_1992.pdf

(3)

http://ec.europa.eu/transparency/regdoc/rep/1/2003/SV/1-2003-590-SV-F1-1.Pdf

(4)

https://ec.europa.eu/europeaid/sites/devco/files/joint_-consultation-paper-post-cotonou_sv.pdf

(5)

EUT C 310, 25.8.2016, s. 19.

(6)

EUT C 65, 19.2.2016, s. 257.

(7)

EUT C 67E, 18.3.2010, s. 120.

(8)

EUT C 103E, 29.4.2004, s. 833.

(9)

http://www.europarl.europa.eu/intcoop/acp/2015_acp2/pdf/101905en.pdf

(10)

http://www.europarl.europa.eu/intcoop/acp/2015_acp2/pdf/1081264en.pdf

(11)

http://www.africa-eu-partnership.org/sites/default/files/documents/eas2007_joint_strategy_en.pdf

(12)

Antagna texter, P8_TA(2015)0336.

(13)

http://www.acp.int/content/acp-eu-stand-together-post-2015-development-agenda

(14)

http://www.epg.acp.int/fileadmin/user_upload/Sipopo_Declaration.pdf

(15)

FN:s generalförsamlings resolution A/RES/69/313.

(16)

FN:s generalförsamlings resolution A/RES/70/1.


YTTRANDE från utskottet för utrikesfrågor (31.8.2016)

till utskottet för utveckling

Framtiden för förbindelserna mellan AVS och EU efter 2020

(2016/2053(INI))

Föredragande av yttrande: Javier Couso Permuy

FÖRSLAG

Utskottet för utrikesfrågor uppmanar utskottet för utveckling att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet betonar att förbindelserna mellan EU och AVS-länderna behöver förnyas i form av ett partnerskap som främjar de olika parternas strategiska intressen och delade värderingar och bidrar till att stärka den globala styrningen och en regelbaserad multilateral lösning. Parlamentet understryker att målen för partnerskapet ska vara FN:s mål för hållbar utveckling, tillgodoseende av grundläggande behov och respekt för mänskliga rättigheter, och att både förutsägbarheten och egenansvaret för strategier inom utvecklingssamarbetet måste främjas.

2.  Europaparlamentet är övertygat om att man i översynen av partnerskapet mellan AVS-länderna och EU borde ta hänsyn till regionaliseringens ökande betydelse i syfte att undvika överlappning av unionens politiska ramar. Parlamentet understryker att det är avgörande att länderna i AVS-gruppen, i egenskap av grupp och i egenskap av regioner, deltar fullt ut i detta översynsförfarande. Parlamentet betonar i detta avseende den roll som spelas av regionala organisationer såsom Afrikanska unionen och de regionala afrikanska ekonomiska gemenskaperna. Parlamentet begär att partnerskapet med AVS-länderna ska karaktäriseras av en starkare regionalisering och äga rum inom en differentierad institutionell ram, med tanke på att de tre partnerregionerna – Afrika, Västindien och Stillahavsområdet – skiljer sig från varandra.

3.  Europaparlamentet betonar vikten av förbindelserna med AVS, särskilt när det gäller den angränsande afrikanska kontinenten och de redan befintliga, särskilda förbindelserna med Afrikanska unionen, som kan utvidgas ytterligare. Parlamentet föreslår att man överväger en kartläggning av de effektivaste strukturerna och mekanismerna i det framtida samarbetet, vilket kan betyda att man för samman de befintliga strukturerna och strategierna i Cotonouavtalet med strukturerna och strategierna i den gemensamma strategin EU–Afrika, och att en lämplig ram inrättas för förbindelserna med länderna i Västindien och Stillahavsområdet. Parlamentet anser att ett beslut om den framtida institutionella ramen för förbindelserna mellan EU och AVS-länderna bör föregås av en grundlig analys av tidigare resultat och misslyckanden inom den befintliga ramen.

4.  Europaparlamentet anser att starka politiska allianser som baseras på gemensamma intressen och delade värderingar bör fortsätta att utgöra grunden för AVS-partnerskapet, samtidigt som ett vidare samarbete om globala frågor stärks och lämpliga mekanismer inrättas så att man på ett effektivare och bättre sätt kan hantera dagens globala utmaningar, såsom klimatförändringar och vatten, energi, tryggad livsmedelsförsörjning, migrationsströmmar, terrorism, extremism, internationell brottslighet, biologisk mångfald, hälsa och ekonomiska frågor.

5.  Europaparlamentet påminner om nödvändigheten av att unionens utrikespolitik är samstämmig och av att det råder samstämmighet mellan målen för den inre och den yttre politiken, framför allt inom områdena handel, jordbruk, miljö, energi, säkerhet och migration. Parlamentet tillägger att en satsning på tillägnande fullt ut av partnerskapet mellan AVS-länderna och EU från AVS-gruppens sida alltjämt är viktig och att en översyn av detta partnerskap borde möjliggöra en ny politisk ansats bortom politiska eller institutionella anpassningar.

6.  Europaparlamentet understryker att samarbetet mellan AVS-länderna och EU bör intensifieras inom områden av gemensamt intresse såsom säkerhet, förebyggande av konflikter, däribland med anknytning till en minskning av svält och av klimatförändringarnas effekter, mänskliga rättigheter, rättsstaten och demokrati. Parlamentet påpekar i detta sammanhang att möjligheterna till politisk dialog inom ramen för artiklarna 8 och 96 i Cotonouavtalet fortfarande inte har utnyttjats fullt ut, varken av EU eller av AVS-parten. Parlamentet understryker den viktiga rollen för den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen i detta sammanhang.

7.  Europaparlamentet påminner om att respekten för mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatsprincipen, god samhällsstyrning och andra viktiga faktorer som avses i artikel 9 i Cotonouavtalet utgör grunden för AVS–EU-partnerskapet. Parlamentet betonar behovet av att de mänskliga rättigheterna respekteras och betydelsen av artikel 9 del 2 i det nuvarande Cotonouavtalet och demokratiklausulen där som vidareutvecklas i artikel 96. Parlamentet påminner om betydelsen av att dessa artiklar vid behov genomförs till fullo.

8.  Europaparlamentet betonar att olika mekanismer i Cotonouavtalet, såsom politisk dialog, ekonomiskt stöd, lämpliga åtgärder och stoppat utvecklingssamarbete, bör förstärkas ytterligare, så att de på ett effektivt sätt kan bidra till större respekt för mänskliga rättigheter och demokrati, rättsstatsprincipen och god samhällsstyrning, framför allt kampen mot korruption.

9.  Europaparlamentet betonar vikten av att detta nya partnerskap efter Cotonouavtalet blir ett partnerskap som båda parter vinner på och att det grundar sig på en logik präglad av gemensam tillväxt och gemensam utveckling mellan EU och Afrika. Parlamentet anser att detta partnerskap bör främja industrialisering av den afrikanska kontinenten och utveckling av jordbruket samt uppmuntra till investeringar i politik för innovation och till förmån för hållbar utveckling.

10.  Europaparlamentet understryker att det offentliga utvecklingsbiståndet, såsom detta definieras i FN:s mål för hållbar utveckling och FN:s finansieringsprogram för utveckling från Addis Abeba, fortfarande är avgörande för AVS-länderna, i synnerhet de minst utvecklade länderna. Parlamentet betonar att denna fråga bör inbegripas fullt ut i de framtida förbindelserna mellan AVS-länderna och EU efter 2020. Parlamentet noterar EU:s åtagande att bevilja AVS-länderna ett utvecklingsbistånd. Parlamentet beklagar att många av EU:s medlemsstater inte uppnådde målet om att avsätta 0,7 % av sin bruttonationalinkomst (BNI) till offentligt utvecklingsbistånd under 2015. Parlamentet kräver att samtliga parter ska fullgöra sina åtaganden fullt ut.

11.  Europaparlamentet vill att man inkluderar 2030-agendan för hållbar utveckling i översynen av samarbetsramen för EU och AVS-länderna som en enda, universell uppsättning utvecklingsmål som gäller för alla. Parlamentet anser att det gemensamma AVS–EU-rådet bör utfärda konkreta rekommendationer om genomförandet av målen för hållbar utveckling inom ramen för AVS–EU-samarbetet.

12.  Europaparlamentet betonar betydelsen av artikel 12 i det nuvarande Cotonouavtalet för AVS-länderna, som gör det möjligt för AVS-länderna att inleda en dialog om EU-åtgärder som kan påverka deras utveckling.

13.  Europaparlamentet understryker hur viktiga partnerskapsavtal är för regeringarna i AVS-länderna för att förbättra ländernas övergripande ekonomiska resultat. Parlamentet anser att det nya partnerskapet måste sträva efter att utveckla ländernas produktionskapacitet inom en tydlig logik för hållbar utveckling och utan att statligt ägda utländska företag exploaterar naturresurser på olaglig väg, genomföra de mest fördelaktiga regionala integrationsprocesserna samt dra nytta av befintliga gynnsamma strukturer såsom Afrikanska unionen, komplettera det traditionella jordbruket med effektiva metoder för att bedriva jordbruk, distribution och marknadsföring till förmån för befolkningen och bekämpa utländska och inhemska makters markrofferi. Parlamentet rekommenderar att man överväger att privatisera nationella naturresurser och offentliga tjänster. I detta sammanhang uppmanar parlamentet EU att främja konsolideringen av markäganderätten, inbegripet lämplig registrering och benämning av egendom, i de berörda partnerländerna för att förhindra ekonomisk exploatering av de mest utsatta grupperna.

14.  Europaparlamentet betonar de ekonomiska förbindelsernas betydelse och mervärde – särskilt när de små och medelstora företagen och familjeföretagen deltar på båda sidor. Parlamentet efterlyser särskilda åtgärder för att främja ett mer omfattande utbyte.

15.  Europaparlamentet stöder FN:s beslut att inrätta ett övergripande rättsligt instrument för att säkerställa att företag respekterar de mänskliga rättigheterna, i syfte att stoppa arbetskraftsexploatering, moderna former av slaveri, olagliga kapitalflöden och finansiering av terrorism och väpnade konflikter. Parlamentet uppmanar EU och AVS-parterna att intensifiera samarbetet när det gäller att bekämpa penningtvätt och skatteundandragande.

16.  Europaparlamentet framhåller i synnerhet behovet av strategier för hållbar utveckling för att bekämpa klimatförändringar i framtida samarbetsavtal, inbegripet sund vattenförvaltning och hållbara jordbruksmetoder, för att skapa en tryggare livsmedels- och vattenförsörjning i syfte att säkerställa hälsosamma liv och utrota hunger och fattigdom. Europaparlamentet ser stora möjligheter till nytt samarbete i frågor som rör klimat- och energipolitik, bevarandet av den marina biologiska mångfalden, bland annat när det gäller innovativ bekämpning av plastavfall i haven, samt i frågor som rör den gemensamma katastrofhjälpen genom bildandet av effektiva larmcentraler.

17.  Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt att gemensamt hitta lösningar för att hantera de orsaker som ligger bakom migrationen i vissa av AVS-länderna. Parlamentet anser att arbetet med en effektiv multilateral ram för hantering av globala migrationsflöden bör vara en strategisk prioritet i ett framtida partnerskap mellan EU och AVS-länderna.

18.  Europaparlamentet framhåller att den framtida partnerskapsramen bör möjliggöra en heltäckande strategi för fred och säkerhet, och att tillräcklig planering och samordning därför bör säkerställas för att undvika befintliga och möjliga överlappningar mellan regionalt och nationellt stöd från EU-medlemsstaterna och AVS-länderna.

19.  Europaparlamentet anser att bestämmelserna om fred och säkerhet bör stärkas ytterligare och att det framtida partnerskapet bör planera effektivare gemensamma insatser för konfliktförebyggande, inbegripet tidiga varningar och medling, fredsbyggande åtgärder och hantering av gränsöverskridande säkerhetsutmaningar för att ta itu med de nuvarande transregionala säkerhetshoten med koppling till terrorism och våldsam extremism, alla former av olaglig handel, även med människor, vapen och narkotika, liksom piratverksamhet som drabbar EU och AVS-länderna.

20.  Europaparlamentet understryker att en stabil säkerhetsmiljö är en nödvändig förutsättning för att målen om hållbar utveckling ska kunna uppnås. Parlamentet stöder i detta ändamål inrättandet av ett finansieringsinstrument för säkerhet och fred inom ramen för det framtida partnerskapet mellan EU och AVS-länderna.

21.  Europaparlamentet efterlyser en förstärkning av den politiska dimensionen av partnerskapet mellan AVS-länderna och EU, framför allt för att möjliggöra gemensamma åtgärder och få ett större genomslag i internationella forum. Parlamentet anser att man inom partnerskapet mellan EU och AVS-länderna bör sträva efter att intensifiera kontakterna med andra partner på global nivå (såsom AU eller FN) och andra internationella makter när så är möjligt, och att arbeta för en större samordning och ett utökat samarbete, utan att duplicera arbete eller uppdrag, för att hantera utmaningarna i samband med krig, interna konflikter, osäkerhet, sårbarhet och övergång.

22.  Europaparlamentet uppmanar partnerländerna att möjliggöra för fler stater och institutioner utöver AVS-länderna att delta, så länge de berörda länderna uppfyller de fastställda kraven. Parlamentet betonar behovet av att se över och på nytt stärka strukturerna för dialog mellan EU och AVS-länderna för att säkerställa att många olika partner deltar i institutionella dialoger på parlamentarisk och högre politisk nivå. Parlamentet uppmanar AVS-länderna att undersöka utsikterna till en mer strukturerad förbindelse med staterna i Asien, Latinamerika, Mellanöstern och Nordamerika, för att utbyta erfarenheter.

23.   Europaparlamentet betonar den betydelse som den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen har för främjandet av politisk dialog och utvecklingen av ett jämlikt partnerskap mellan AVS- och EU-länderna.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande

12.7.2016

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

53

10

1

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Lars Adaktusson, Michèle Alliot-Marie, Nikos Androulakis, Francisco Assis, Petras Auštrevičius, Amjad Bashir, Mario Borghezio, Elmar Brok, Klaus Buchner, James Carver, Fabio Massimo Castaldo, Lorenzo Cesa, Javier Couso Permuy, Andi Cristea, Mark Demesmaeker, Georgios Epitideios, Knut Fleckenstein, Anna Elżbieta Fotyga, Eugen Freund, Michael Gahler, Sandra Kalniete, Manolis Kefalogiannis, Afzal Khan, Janusz Korwin-Mikke, Andrey Kovatchev, Eduard Kukan, Ilhan Kyuchyuk, Arne Lietz, Barbara Lochbihler, Sabine Lösing, Andrejs Mamikins, David McAllister, Tamás Meszerics, Francisco José Millán Mon, Javier Nart, Pier Antonio Panzeri, Demetris Papadakis, Ioan Mircea Paşcu, Vincent Peillon, Alojz Peterle, Tonino Picula, Cristian Dan Preda, Jozo Radoš, Sofia Sakorafa, Jacek Saryusz-Wolski, Jaromír Štětina, Charles Tannock, Ivo Vajgl, Geoffrey Van Orden, Hilde Vautmans, Boris Zala

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Laima Liucija Andrikienė, Andrzej Grzyb, Marek Jurek, Soraya Post, Igor Šoltes, Eleni Theocharous, Traian Ungureanu, Bodil Valero, Marie-Christine Vergiat

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Therese Comodini Cachia, Edouard Ferrand, Liliana Rodrigues, Janusz Zemke


YTTRANDE från utskottet för internationell handel (19.7.2016)

till utskottet för utveckling

över framtiden för förbindelserna mellan AVS och EU efter 2020

(2016/2053(INI))

Föredragande av yttrande: Pedro Silva Pereira

FÖRSLAG

Utskottet för internationell handel uppmanar utskottet för utveckling att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet understryker att det nuvarande AVS–EU-samarbetet inte har gett optimala resultat för avtalsparterna och betonar därför att den framtida användningen av samma instrument i förbindelserna med länderna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS-länderna) bara kan få begränsade effekter för deras utveckling.

2.  Europaparlamentet efterlyser verkningsfulla ramar för tiden efter Cotonouavtalet som är anpassade till nya och framväxande världsomspännande utmaningar och grundade på både ägande och ansvar för AVS-länderna, samt understryker den avgörande rollen för målen för hållbar utveckling och mänskliga rättigheter. Parlamentet betonar att ramarna för tiden efter Cotonouavtalet måste fastställas i nära samarbete med AVS-länderna, inbegripet civilsamhället tillsammans med berörda regionala organisationer, och måste beakta analysen och lärdomarna från Cotonouavtalet, samtidigt som man undviker dubbla insatser och strukturer. Parlamentet begär att man i de nya ramarna för tiden efter Cotonouavtalet ska sätta tillväxt och utveckling i centrum för målen. Parlamentet betonar att ett reviderat allmänt avtal, som är rättsligt bindande, tillsammans med regionala avtala om ekonomiskt partnerskap och andra handelsinstrument såsom initiativet ”Allt utom vapen” och det allmänna preferenssystemet (GSP/GSP+), måste stödja rättvis och hållbar handel, regional integration och i slutändan skapande av välstånd, hållbar utveckling och minskning av ojämlikhet och fattigdom, samt måste innehålla genomförbara mekanismer för att säkerställa mänskliga rättigheter.

3.  Europaparlamentet påminner om att ekonomiska partnerskapsavtal är ett centralt utvecklingsinstrument som bidrar till att minska fattigdom på lång sikt. Parlamentet betonar dock att liberaliseringen av handeln måste åtföljas av effektiva åtgärder och utvecklingsstöd i form av kapacitetsuppbyggnad, produktion, infrastruktur och exportkapacitet och inhemsk utveckling av den privata sektorn, särskilt för de minst utvecklade länderna, i syfte att hjälpa till att ta tillvara de möjligheter som erbjuds genom handel.

4.  Europaparlamentet stöder inrättandet av ett kontinentalt frihandelsområde med syftet att uppnå fördjupad ekonomisk integration av de 54 staterna på den afrikanska kontinenten. Parlamentet anser att den nya formen för partnerskapet mellan EU och AVS-länderna bör vara förenligt med förverkligandet av det kontinentala frihandelsområdet.

5.  Europaparlamentet noterar att handel är en av Cotonouavtalets tre pelare och betonar att diskussionerna om tiden efter Cotonouavtalet bör tillhandahålla en ram för att diskutera handelsfrågor av gemensamt intresse med alla AVS-länder och berörda intressenter. Parlamentet efterlyser ett avtal för tiden efter Cotonouavtalet som ett politiskt paraplyavtal inom ramen för vilket man anger bindande minimikrav för de regionala avtalen om ekonomiskt partnerskap, inbegripet gemensam parlamentarisk granskning och strukturerade övervakningsmekanismer för civilsamhället. Kommissionen uppmanas att säkerställa en regelbunden övervakning av genomförandet av avtalen om ekonomiskt partnerskap i syfte att göra eventuella uppgraderingar av dessa. Den behövs en förstärkning av handelssamarbetet, vilket är rättvist och balanserat samtidigt som det uppmuntrar till systematiska ekonomiska reformer och tar hänsyn till de specifika egenskaperna och prioriteringarna i de olika AVS-länderna och regionerna. Parlamentet försvarar sådant handelssamarbete, men med ett värdedrivet synsätt och en förbättrad konsekvent politik för utveckling, vilket föreslagits i meddelandet om ”Handel för alla: Mot en mer ansvarsfull handels- och investeringspolitik.” Parlamentet efterlyser en ram för tiden efter Cotonouavtalet som tar hänsyn till handelns jämställdhetsaspekt. Tillväxt för alla, jobbskapande, ekonomisk styrning, regional integration, främjande av investeringssamarbete, utveckling av den privata sektorn (särskilt av mikroföretag och småföretag), ekonomisk diversifiering, främjandet av nyetablerade industrier och hållbar utveckling inom jordbruket samt hållbar förvaltning av naturtillgångar, bör vara centrala aspekter i ett framtida ekonomiskt partnerskap.

6.  Europaparlamentet betonar att inte bara handelsavtal, inbegripet avtalen om ekonomiskt partnerskap, utan även investeringar har en stor betydelse för utvecklingen av AVS-ländernas ekonomier och en minskning av arbetslösheten och social utestängning. Parlamentet anser att framtida arrangemang efter 2020 därför bör tillhandahålla lämpliga register för att stödja investeringsprocesser.

7.  Europaparlamentet betonar att ramen för tiden efter Cotonouavtalet måste främja en hållbar utveckling, mänskliga rättigheter, grundläggande arbetsnormer och god samhällsstyrning, bl.a. genom att ta itu med korruption och olagliga finansiella flöden. Parlamentet efterlyser starka och genomförbara bestämmelser för hållbar utveckling och en lämplig ram för företagens sociala ansvar. Parlamentet begär särskilt att klausulen om grundsatser avseende mänskliga rättigheter ska behållas i det kommande avtalet, i enlighet med FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter, så att anknytningsklausulerna i avtalen om ekonomiskt partnerskap – i synnerhet klausulerna om icke-verkställande – fortsätter att gälla även efter 2020.

8.  Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att ramen för tiden efter Cotonouavtalet inför handelsfrämjande åtgärder för att utöka utbytet av industri- och jordbruksprodukter mellan de afrikanska länderna.

9.  Parlamentet noterar vikten av att förnya den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen och av dess deltagande i alla tidiga diskussioner om ramen för tiden efter Cotonouavtalet, samt försvarar en stark parlamentarisk granskning av den framtida ramen. Parlamentet efterfrågar en resultatinriktad och periodisk övervakning av samarbetet mellan AVS-länderna och EU, särskilt när det gäller mänskliga rättigheter, handel, hållbar utveckling och rättvis handel.

10.  Europaparlamentet betonar att engagerandet av civilsamhället och intressenter, såsom fackföreningar, företag – inklusive små och medelstora företag – och lokala myndigheter är nödvändigt under hela genomförandet av avtalen om ekonomiskt partnerskap och processen för tiden efter Cotonouavtalet. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja civilsamhällets deltagande i de formella förbindelserna mellan EU och AVS-länderna.

11.  Europaparlamentet påminner om åtagandena om utvecklingsfinansiering i handlingsplanen från Addis Abeba och dess betydelse för förverkligandet av målen för hållbar utveckling. Parlamentet understryker behovet av att utveckla tydliga och transparenta skatteregler för att förbättra de inhemska inkomsterna. Parlamentet noterar vikten av att handelskapacitetsuppbyggnad, eftersom industrialiseringen och diversifieringen av AVS-ekonomier förblir begränsade, samt efterlyser en grundlig analys av AVS-ländernas behov för utveckling av handel och investeringar. Parlamentet uppmanar EU att säkerställa tillräcklig och effektiv finansiering för Aid for Trade för att främja tekniköverföring och stöd till AVS-ländernas ansträngningar att genomföra WTO:s avtal om förenklade handelsprocedurer, successivt integreras i världsekonomin och klättra i de globala och regional värdekedjorna. Det finansiella stödet måste sammanflätas med konkreta samarbetsprojekt inriktade på att förbättra infrastrukturen samt de utbildningsmässiga och sociala systemen i AVS-länderna.

12.  Parlamentet uppmanar dessutom EU att uppgradera sitt stöd för att hjälpa resursrika länder att tillämpa de principer om större öppenhet och ansvarsskyldighet inom olje-, gas- och gruvsektorn som är en del av utvinningsindustrins initiativ för ökad öppenhet (Eiti-principerna).

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGENI DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande

14.7.2016

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

30

0

4

Slutomröstning: närvarande ledamöter

William (The Earl of) Dartmouth, Laima Liucija Andrikienė, Maria Arena, Karoline Graswander-Hainz, Yannick Jadot, Ska Keller, Jude Kirton-Darling, Alexander Graf Lambsdorff, Bernd Lange, Emmanuel Maurel, Anne-Marie Mineur, Sorin Moisă, Godelieve Quisthoudt-Rowohl, Inmaculada Rodríguez-Piñero Fernández, Marietje Schaake, Helmut Scholz, Joachim Schuster, Joachim Starbatty, Iuliu Winkler, Jan Zahradil

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Reimer Böge, Victor Boştinaru, Klaus Buchner, Seán Kelly, Gabriel Mato, Bolesław G. Piecha, Pedro Silva Pereira, Ramon Tremosa i Balcells, Wim van de Camp, Jarosław Wałęsa, Pablo Zalba Bidegain

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Mara Bizzotto, Bernd Kölmel, Jozo Radoš, Dariusz Rosati, Paul Rübig, Mylène Troszczynski


YTTRANDE från budgetutskottet (14.7.2016)

till utskottet för utveckling

över framtiden för förbindelserna mellan AVS och EU efter 2020

(2016/2053(INI))

Föredragande av yttrande: Eider Gardiazabal Rubial

FÖRSLAG

Budgetutskottet uppmanar utskottet för utveckling att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet är övertygat om att det faktum att Cotonouavatalet och unionens fleråriga budgetram löper ut samtidigt ger en möjlighet att äntligen fatta beslut om att Europeiska utvecklingsfonden (EUF), som är det geografiskt mest omfattande instrumentet inom politikområdet för utvecklingssamarbete, ska införlivas i EU:s budget, förutsatt att man får klara garantier för att det avsätts medel för AVS‑ländernas och EU:s samarbete och att nivån på finansieringen bibehålls. Parlamentet anser att EUF:s nuvarande avvikande upplägg ligger till grund för flera brister. Parlamentet betonar att EUF:s införlivande i budgeten kommer att stärka utvecklingsbiståndets legitimitet, effektivitet och förutsebarhet samtidigt som man därigenom säkerställer en större politisk samstämmighet och synlighet, förutsatt att dessa EUF-medel är ett komplement till EU:s nuvarande budget. Parlamentet påminner om att införlivandet av EUF i budgeten kommer att möjliggöra en förenkling och harmonisering av ramen för utvecklingsbiståndet. Parlamentet påminner om att även om EUF införlivas i budgeten bör fonden omfatta riktmärken som är anpassade till EU‑samarbete, som t.ex. de nuvarande som gäller mänsklig utveckling och klimatförändringar.

2.  Europaparlamentet påpekar att unionens budget redan erbjuder instrument riktade till särskilda partner och att införlivandet av EUF i budgeten kan genomföras så att de viktiga förbindelserna mellan AVS-länderna och EU avspeglas och främjas i syfte att främja hållbar utveckling. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en färdplan om de frågor som nämns ovan, innan den lägger fram de förslag som behövs för nästa fleråriga budgetram.

3.  Europaparlamentet påminner om att bekämpning av fattigdom är det övergripande målet för unionens utvecklingssamarbete och det främsta sättet att ta itu med de grundläggande orsakerna bakom påtvingad migration och tvångsförflyttning. Parlamentet varnar för att omfördela anslag från EU:s förvaltningsfond för Afrika från sina avsedda syften i strid med de rättsliga grunderna. Parlamentet rekommenderar att man vidtar lämpliga åtgärder för att fortsätta genomförandet av åtgärder som är avsedda att öka graden av självständighet och ansvarstagande i lokalsamhällena, så att de bättre ska kunna ta tillvara sina intressen på ett ansvarsfullt och hållbart sätt. Parlamentet erinrar om den positiva roll som den fredsbevarande resursen för Afrika har som ett viktigt instrument för stabilisering, och förutsätter att man som ett led i införlivandet av EUF i budgeten kommer fram till en lösning som kan säkerställa dess fortsättning i full överensstämmelse med fördraget.

4.  Europaparlamentet noterar kommissionens meddelande av den 7 juni 2016 om en ny partnerskapsram med tredjeländer enligt den europeiska migrationsagendan. Parlamentet konstaterar att EU-budgetens och EUF:s bidrag till paketet på 8 miljarder euro uteslutande består av bistånd som redan hade planerats. Parlamentet varnar för att äventyra stödmottagarnas utvecklingsbistånd och uppmanar till att finansiera initiativ som är migrationsrelaterade med nya anslag.

5.  Europaparlamentet understöder att man kombinerar bidrag med finansiella instrument, i syfte att effektivisera finansieringen och säkerställa hållbarheten i projekten för att maximera utvecklingsbiståndets effekter och för att ta itu med marknadsmisslyckanden och investeringsgap. Parlamentet betonar att innovativ finansiering inte ska ersätta bidrag, och inte heller ersätta utvecklade länders ansvar för offentligt utvecklingsbistånd (ODA) eller utvecklingsländers ansvar när det gäller att erbjuda grundläggande samhällstjänster. Parlamentet noterar avsikten att starta en extern investeringsplan i Afrika och Medelhavsområdet med utgångspunkt från exemplet med Europeiska fonden för strategiska investeringar. Parlamentet kräver att man säkerställer ett klart mervärde i förhållande till befintliga finansieringsinstrument och kombinerande plattformar, däribland genom nya anslag, och att parlamentet deltar fullt ut i utarbetandet av denna plan.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande

12.7.2016

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

25

3

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Jean Arthuis, Reimer Böge, Lefteris Christoforou, Jean-Paul Denanot, Gérard Deprez, José Manuel Fernandes, Eider Gardiazabal Rubial, Jens Geier, Esteban González Pons, Ingeborg Gräßle, Iris Hoffmann, Bernd Kölmel, Zbigniew Kuźmiuk, Vladimír Maňka, Ernest Maragall, Siegfried Mureşan, Victor Negrescu, Liadh Ní Riada, Paul Rübig, Petri Sarvamaa, Patricija Šulin, Eleftherios Synadinos, Paul Tang, Indrek Tarand, Isabelle Thomas, Marco Zanni

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Marco Valli, Derek Vaughan


RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGENI DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Antagande

31.8.2016

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

20

5

1

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Louis Aliot, Beatriz Becerra Basterrechea, Ignazio Corrao, Manuel dos Santos, Doru-Claudian Frunzulică, Nathan Gill, Charles Goerens, Enrique Guerrero Salom, Heidi Hautala, Maria Heubuch, György Hölvényi, Teresa Jiménez-Becerril Barrio, Stelios Kouloglou, Arne Lietz, Linda McAvan, Norbert Neuser, Maurice Ponga, Cristian Dan Preda, Lola Sánchez Caldentey, Eleni Theocharous, Paavo Väyrynen, Bogdan Brunon Wenta, Rainer Wieland, Anna Záborská

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Brian Hayes, Joachim Zeller

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Liliana Rodrigues


SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROPI DET ANSVARIGA UTSKOTTET

20

+

ALDE

Beatriz Becerra Basterrechea, Charles Goerens, Paavo Väyrynen

ECR

Eleni Theocharous

EFDD

Ignazio Corrao

PPE

Brian Hayes, György Hölvényi, Teresa Jiménez-Becerril Barrio, Cristian Dan Preda, Bogdan Brunon Wenta, Rainer Wieland, Joachim Zeller, Anna Záborská

S&D

Doru-Claudian Frunzulică, Enrique Guerrero Salom, Arne Lietz, Linda McAvan, Norbert Neuser, Liliana Rodrigues, Manuel dos Santos

5

-

EFDD

Nathan Gill

GUE/NGL

Stelios Kouloglou, Lola Sánchez Caldentey

VERTS/ALE

Heidi Hautala, Maria Heubuch

1

0

ENF

Louis Aliot

Teckenförklaring:

+  :  Ja-röster

-  :  Nej-röster

0  :  Nedlagda röster

Rättsligt meddelande