Betänkande - A8-0297/2016Betänkande
A8-0297/2016

BETÄNKANDE om begäran om fastställelse av Jane Collins immunitet och privilegier

17.10.2016 - (2016/2087(IMM))

Utskottet för rättsliga frågor
Föredragande: Tadeusz Zwiefka

Förfarande : 2016/2087(IMM)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :  
A8-0297/2016
Ingivna texter :
A8-0297/2016
Debatter :
Antagna texter :

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS BESLUT

om begäran om fastställelse av Jane Collins immunitet och privilegier

(2016/2087(IMM))

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av Jane Collins begäran, daterad den 3 maj 2016 och tillkännagiven i kammaren den 11 maj 2016, om fastställelse av hennes immunitet och privilegier, med anledning av det pågående civilrättsliga förfarandet mot henne vid High Court Queen’s Bench Division i London (med referensnr HQ14DO4882),

–  efter att ha hört James Carver, som företrädde Jane Collins, i enlighet med artikel 9.5 i arbetsordningen,

–  med beaktande av artiklarna 7, 8 och 9 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier och artikel 6.2 i akten av den 20 september 1976 om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet,

–  med beaktande av Europeiska unionens domstols domar av den 12 maj 1964, 10 juli 1986, 15 och 21 oktober 2008, 19 mars 2010, 6 september 2011 och 17 januari 2013[1],

–  med beaktande av artiklarna 5.2, 7 och 9 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A8-0297/2016), och av följande skäl:

A.  Jane Collins har begärt fastställelse av sin parlamentariska immunitet och sina parlamentariska privilegier med anledning av det pågående civilrättsliga förfarandet mot henne vid High Court Queen’s Bench Division i London.

B.  För det första rör begäran fastställelse av rätten för ledamöter av Europaparlamentet enligt artikel 7 i protokollet att inte underkastas någon begränsning av administrativ eller annan natur i sin rörelsefrihet under resa till eller från Europaparlamentets mötesplats.

C.  Denna del av begäran rör det faktum att Jane Collins enligt uppgift hindrats att resa till parlamentets sammanträden på grund av datumen för domstolsförfarandet mot henne.

D.  Artikel 7 i protokollet är emellertid inte tillämplig på begränsningar som följer av lagföring, eftersom detta omfattas av de specifika bestämmelser som ingår i artiklarna 8 och 9 i protokollet[2], vilket innebär att begäran om fastställelse av de parlamentariska privilegierna är otillåtlig med avseende på artikel 7 i protokollet.

E.  För det andra rör begäran fastställelse av rätten för ledamöter av Europaparlamentet enligt artikel 8 i protokollet att inte förhöras, kvarhållas eller lagföras på grund av yttranden de gjort eller röster de avlagt under utövandet av sitt ämbete.

F.  Denna del av begäran rör det faktum att Jane Collins är föremål för enskilt anspråk i Förenade kungariket, inbegripet skadestånd för särskild kränkning (aggravated damages), för påstådd ärekränkning och påstått förtal, samt ett yrkande om förbudsföreläggande mot henne för att hindra upprepande av de omtvistade uttalandena från hennes sida.

G.  Den ärekränkning och det förtal som påstås ha ägt rum rör anklagelser som Jane Collins yttrade vid en partikonferens.

H.  Den parlamentariska immuniteten enligt artikel 8 i protokollet är tillämplig endast på yttranden som ledamöter av Europaparlamentet gjort under utövandet av sitt ämbete.

I.  Ett uttalande av en ledamot av Europaparlamentet utanför parlamentet utgör ett yttrande som denne gjort under utövandet av sitt ämbete som parlamentsledamot enbart om uttalandet uttrycker en subjektiv uppfattning som har ett direkt och tydligt samband med utövandet av detta ämbete[3].

J.  Det finns dock inget direkt och tydligt samband mellan de omtvistade uttalandena och Jane Collins ämbete som ledamot av Europaparlamentet, eftersom de inte rör vare sig hennes verksamhet som parlamentsledamot eller EU:s politiska verksamhet och eftersom de gjordes inom ramen för en nationell politisk debatt.

K.  De omtvistade uttalandena omfattas därför inte av artikel 8 i protokollet.

1.  Europaparlamentet beslutar att inte fastställa Jane Collins immunitet och privilegier.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att omedelbart översända detta beslut och det ansvariga utskottets betänkande till myndigheterna i Förenade kungariket, inbegripet domare Warby.

  • [1]  Domstolens dom av den 12 maj 1964, Wagner/Fohrmann och Krier, 101/63, ECLI:EU:C:1964:28, domstolens dom av den 10 juli 1986, Wybot/Faure m.fl., 149/85, ECLI:EU:C:1986:310, tribunalens dom av den 15 oktober 2008, Mote/parlamentet, T-345/05, ECLI:EU:T:2008:440, domstolens dom av den 21 oktober 2008, Marra/De Gregorio och Clemente, C-200/07 och C-201/07, ECLI:EU:C:2008:579, tribunalens dom av den 19 mars 2010, Gollnisch/parlamentet, T-42/06, ECLI:EU:T:2010:102, domstolens dom av den 6 september 2011, Patriciello, C‑163/10, ECLI:EU:C:2011:543, tribunalens dom av den 17 januari 2013, Gollnisch/parlamentet, T-346/11 och T-347/11, ECLI:EU:T:2013:23.
  • [2]  Tribunalens dom av den 15 oktober 2008, Mote/parlamentet, T-345/05, ECLI:EU:T:2008:440, punkterna 49 och 51.
  • [3]  Domstolens dom av den 6 september 2011, Patriciello, C-163/10, ECLI: EU:C:2011:543.

MOTIVERING

I. BAKGRUND

Vid plenarsammanträdet den 11 maj 2016 tillkännagav talmannen, i enlighet med artikel 9.1 i arbetsordningen, att han den 3 maj 2016 mottagit en begäran från Jane Collins om fastställelse av hennes immunitet.

Begäran har följande lydelse:

”Jag hemställer högaktningsfullt om att parlamentet måtte fastställa:

1. Min immunitet enligt artikel 8 (absolut immunitet).

2. Min fria rörlighet för att närvara i parlamentet och utföra mina uppgifter.

Rättsliga förfaranden har inletts mot mig för att jag uttryckt en åsikt, såsom ledamot av Europaparlamentet och som ett led i utförandet av mina uppgifter. Åtgärder vidtagna mot en ledamot för att den uttryckt åsikter av allmänt intresse såsom ett led i utförandet av sina uppgifter undergräver Europaparlamentets auktoritet som en demokratisk lagstiftande församling.

Ingen begäran om upphävande av den immunitet och de privilegier som tillkommer en ledamot av Europaparlamentet har gjorts av den behöriga myndigheten.

Jag har under dessa rättsliga förfarandens gång gjort mitt yttersta för att samarbeta med de engelska domstolarna och göra dem medvetna om min funktion att tjäna Europaparlamentet jämte invånarna i min valkrets. De berörda parterna har dock vägrat erkänna vilket ansvar jag har, liksom också att det åligger mig att närvara i Europaparlamentet och vid dess plenarsammanträden. Detta har rentav föreburits mot mig som försvårande omständighet vid de aktuella förfarandena.

Dessutom har man, genom att hota med domstolsföreläggande, sökt hindra mig att färdas till och från parlamentet i Bryssel och Strasbourg.

Jag skulle också önska ett klarläggande från Er sida av hur immuniteten med stöd av artikel 9 tillämpas på en brittisk ledamot av Europaparlamentet. Artikel 9 ger ledamöter av Europaparlamentet samma privilegier och immunitet som medlemsstaternas parlament ger dem. I fallet Storbritannien gäller detta privilegium endast på det område där parlamentsbyggnaden Palace of Westminster är belägen. Ledamöter av Europaparlamentet beviljas inte rätt att utföra sina uppgifter i Palace of Westminster. I mitt fall ligger Palace of Westminster åtskilliga kilometer från den parlamentariska valkrets jag företräder.

I de rättsliga förfaranden som inletts mot mig har det erkänts att den åsikt jag uttryckt under utförandet av mina uppgifter såsom ledamot av Europaparlamentet sänts ut i etermedier av den brittiska kanalen Parliament Channel till det område där parlamentsbyggnaden Palace of Westminster är belägen.

Huvudfrågan i de rättsliga förfaranden som inletts mot mig är att den åsikt jag uttryckt i denna utsändning påstås ha blivit till skada för de rättssökande inom det område där parlamentsbyggnaden Palace of Westminster är belägen.

Därför ombeds ni vänligen klarlägga:

1. Den rättsliga ställningen för en utsändning till ett område som åtnjuter skydd enligt artikel 9.

2. Den rättsliga ställningen för brittiska ledamöter av Europaparlamentet, som i själva verket frånkänns rätten att utöva detta privilegium.”

Enligt den ändrade skriftliga motiveringen från domare Warby av den 29 april 2015 höll Collins den 26 september 2014 vid UKIP:s partikonferens i Doncaster ett anförande, offentliggjorde detta och förorsakade spridning av det till medierna och allmänheten (också genom direktsändning av evenemanget på BBC:s parlamentskanal), varvid anförandet enligt samma motivering inbegrep ärekränkande formuleringar för de rättssökande ledamöterna av det brittiska parlamentet.

Enligt nämnda skriftliga motivering påstod Collins att de rättssökande känt till många av detaljerna i samband med den sexuella exploatering av barn som förekom i Rotherham under en period av 16 år, då uppskattningsvis 1 400 barn våldtogs, misshandlades, överöstes med alkohol och narkotika och hotades med våld av asiatiska män, och ändå medvetet valt att inte ingripa och i stället låta övergreppen fortgå. Vidare hävdade Collins att de berörda handlat på detta sätt av skäl som rörde politisk korrekthet, politisk feghet eller politisk själviskhet, och att de därmed gjort sig skyldiga till försummelse av så allvarligt slag att handlingarna varit kriminella eller borde betraktas som kriminella, eftersom de hjälpt och bistått gärningsmännen och gjort de rättssökande precis lika skyldiga som gärningsmännen.

De rättssökande yrkar på skadestånd, inbegripet skadestånd för särskild kränkning (aggravated damages), för ärekränkning och förtal, och på förbudsföreläggande för att förhindra fortsatta offentliggöranden.

Collins bjöds in för att höras av utskottet för rättsliga frågor men valde att företrädas av Jim Carver (ledamot av Europaparlamentet).

II. GÄLLANDE LAGSTIFTNING

a) Fördragen

Protokoll nr 7 till fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) om Europeiska unionens immunitet och privilegier

”Artikel 7

Europaparlamentets ledamöter får inte underkastas någon begränsning av administrativ eller annan natur i sin rörelsefrihet under resa till eller från Europaparlamentets mötesplats.

Europaparlamentets ledamöter ska, vad avser tull- och valutakontroll,

a) av sin egen regering beviljas samma lättnader som högre tjänstemän som tillfälligt reser utomlands i offentligt uppdrag,

b) av regeringarna i övriga medlemsstater beviljas samma lättnader som företrädare för utländska regeringar med tillfälligt offentligt uppdrag.

Artikel 8

Europaparlamentets ledamöter får inte förhöras, kvarhållas eller lagföras på grund av yttranden de gjort eller röster de avlagt under utövandet av sitt ämbete.

Artikel 9

Under Europaparlamentets sessioner ska dess ledamöter åtnjuta

a) vad avser deras egen stats territorium, den immunitet som beviljas parlamentsledamöter i deras land,

b) vad avser alla andra medlemsstaters territorium, immunitet vad gäller alla former av kvarhållande och lagföring.

Immuniteten ska även vara tillämplig på ledamöterna under resan till och från Europaparlamentets mötesplats.

Immuniteten kan inte åberopas av en ledamot som tas på bar gärning och kan inte hindra Europaparlamentet att utöva sin rätt att upphäva en av dess ledamöters immunitet.”

b) Domstolens relevanta rättspraxis

Mote/parlamentet[1]

48 Domstolen har fastställt att artikel [7] första stycket i protokollet innebär ett förbud för medlemsstaterna att, bland annat på grund av deras praxis avseende beskattning, anta administrativa begränsningar av rörelsefriheten för parlamentets ledamöter (domstolens dom av den 15 september 1981 i mål 208/80, Bruce of Donington, REG 1981, s. 2205, punkt 14). Såsom föreskrivs i den bestämmelsen, syftar privilegiet till att säkerställa att parlamentets ledamöter åtnjuter rörelsefrihet under resan till eller från parlamentets mötesplats.

49 Förstainstansrätten påpekar emellertid att även om artikel [7] första stycket i protokollet, i vilket det hänvisas till begränsningar av administrativ ”eller annan natur”, inte innehåller någon uttömmande uppräkning av dessa begränsningar, omfattas inte begränsningar som följer av lagföring. Sådana begränsningar omfattas nämligen av tillämpningsområdet för artikel [9]. Den bestämmelsen innehåller rättsregler avseende immunitet, utanför det särskilda området för yttranden som parlamentets ledamöter avgett eller röster de avlagt under utövandet av sitt uppdrag, vilket regleras i artikel [8]. Lagföring omnämns uttryckligen i artikel [9] första stycket b i protokollet och ingår bland de former av immunitet som en parlamentsledamot åtnjuter på alla andra medlemsstaters territorium under Europaparlamentets sessioner. Enligt artikel [9] första stycket a i protokollet åtnjuter en ledamot av parlamentet även, under samma period, på sin egen stats territorium den immunitet som beviljas parlamentets ledamöter i deras land. I vissa länder skyddas de nationella parlamentsledamöterna från att bli föremål för straffrättsliga förfaranden. I artikel [9] andra stycket föreskrivs slutligen att immuniteten även ska vara tillämplig på parlamentets ledamöter under resan till och från parlamentets mötesplats. Den bestämmelsen, vilken såsom artikel [7] första stycket i protokollet skyddar parlamentets ledamöter mot begränsningar av deras rörelsefrihet, bekräftar att de begränsningar som omnämns i den sistnämnda bestämmelsen inte omfattar samtliga möjliga begränsningar av rörelsefriheten för parlamentets ledamöter. Straffrättsliga förfaranden ska, vilket framgår av de bestämmelser i artikel [9] som undersöks ovan, anses vara omfattade av det rättsliga regelverk som införs genom den sistnämnda artikeln.

50 Artikel [9] i protokollet avser således att säkerställa ledamöternas oberoende genom att förhindra att påtryckningar, i form av hot om frihetsberövande eller lagföring, utövas gentemot dem under parlamentets sessioner (beslut meddelat av förstainstansrättens ordförande den 2 maj 2000 i mål T 17/00 R, Rothley m.fl. mot parlamentet, REG 2000, s. II 2085, punkt 90).

51 Artikel [7] i protokollet avser att skydda parlamentsledamöterna mot begränsningar av deras rörelsefrihet, vilka är av annat slag än dem som beslutas av rättsliga myndigheter.

Brottmålet mot Aldo Patriciello[2]

[E]tt uttalande av en ledamot av Europaparlamentet utanför parlamentet som medfört åtal för falsk tillvitelse i dennes ursprungsmedlemsstat utgör ett yttrande som denne gjort under utövandet av sitt ämbete som parlamentsledamot och omfattas av immunitet enligt denna bestämmelse enbart om uttalandet uttrycker en subjektiv uppfattning som har ett direkt och tydligt samband med utövandet av detta ämbete. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att avgöra huruvida dessa villkor är uppfyllda i det nationella målet.

c) Europaparlamentets arbetsordning

”Artikel 6

Upphävande av immunitet

1. Parlamentet ska vid utövandet av sina befogenheter i frågor som rör immunitet och privilegier verka för att upprätthålla parlamentets integritet som en demokratisk lagstiftande församling och befästa ledamöternas oberoende när dessa fullgör sina åligganden. Varje begäran om upphävande av immunitet ska bedömas i enlighet med artiklarna 7, 8 och 9 i protokollet om Europeiska unionens immunitet och privilegier och med de principer som avses i denna artikel.

Artikel 7

Fastställelse av immunitet och privilegier

3. En begäran om fastställelse av en ledamots immunitet och privilegier ska inte vara tillåtlig om en begäran om upphävande eller fastställelse av den ledamotens immunitet redan har mottagits avseende samma rättsliga förfarande, oavsett om ett beslut fattades vid den tidpunkten eller inte.

4. En begäran om fastställelse av en ledamots immunitet och privilegier ska inte längre behandlas om en begäran om upphävande av den ledamotens immunitet tas emot avseende samma rättsliga förfarande.

5. Om ett beslut har fattats om att inte fastställa en ledamots immunitet och privilegier, får ledamoten begära omprövning av beslutet om nya bevis kan läggas fram. Begäran om omprövning ska vara otillåtlig om talan väckts mot beslutet enligt artikel 263 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, eller om talmannen anser att de nya bevis som har lagts fram inte är tillräckligt underbyggda för att motivera en omprövning.”

b) Nationell lagstiftning

I Förenade kungariket skyddar yttrandefriheten som privilegium det som yttras under debatterna i överhuset och underhuset. Artikel 9 i Bill of Rights från 1689 lyder som följer: ”Yttrandefriheten och debatter eller verksamhet inom parlamentet får inte ifrågasättas eller bli föremål för rättsliga processer vid någon domstol, eller någon annanstans, utanför parlamentet.” Verksamhet ges en bred tolkning som omfattar allt som yttras och görs inom ramen för överhusets, underhusets eller deras utskotts formella förfaranden, samt även konversationer, skrivelser och annan dokumentation med ett direkt samband med dessa förfaranden. Det parlamentariska privilegiet är emellertid inte tillämpligt på yttranden som görs utanför parlamentet[3].

II. MOTIVERING TILL DET FÖRESLAGNA BESLUTET

a) Artikel 7 i protokollet

Collins påstår att hon hindrats att resa till parlamentets sammanträden på grund av domstolsförfarandet mot henne, i strid med artikel 7 i protokollet.

Det framgår emellertid klart och tydligt av domen i mål T-345/05 (Mote/parlamentet) att artikel 7 i protokollet inte omfattar begränsningar som följer av lagföring, eftersom detta omfattas av de specifika bestämmelser som ingår i artiklarna 8 och 9 i protokollet.

Begäran om fastställelse av de parlamentariska privilegierna är därför otillåtlig med avseende på artikel 7 i protokollet.

b) Artikel 8 i protokollet

Det är också nödvändigt att beakta rätten för ledamöter av Europaparlamentet enligt artikel 8 i protokollet att inte förhöras, kvarhållas eller lagföras på grund av yttranden de gjort eller röster de avlagt under utövandet av sitt ämbete.

Denna del av begäran rör det faktum att Jane Collins är föremål för enskilt anspråk i Förenade kungariket, inbegripet skadestånd för särskild kränkning (aggravated damages), för påstådd ärekränkning och påstått förtal, samt ett yrkande om förbudsföreläggande mot henne för att hindra upprepande av de omtvistade uttalandena från hennes sida.

Den ärekränkning och det förtal som påstås ha ägt rum rör anklagelser som Jane Collins yttrade under ett anförande vid en partikonferens och som spreds till medierna och allmänheten (också genom direktsändning av evenemanget på BBC:s parlamentskanal).

Lägg dock märke till att den parlamentariska immuniteten enligt artikel 8 i protokollet är tillämplig endast på yttranden som ledamöter av Europaparlamentet gjort under utövandet av sitt ämbete.

Enligt domstolens rättspraxis utgör ett uttalande av en ledamot av Europaparlamentet utanför parlamentet ett yttrande som denne gjort under utövandet av sitt ämbete som parlamentsledamot enbart om uttalandet uttrycker en subjektiv uppfattning som har ett direkt och tydligt samband med utövandet av detta ämbete[4]. Det finns emellertid inget direkt och tydligt samband mellan de omtvistade uttalandena och Collins ämbete som ledamot av Europaparlamentet, eftersom de inte rör vare sig hennes verksamhet som parlamentsledamot eller EU:s politiska verksamhet och eftersom de gjordes inom ramen för en nationell politisk debatt.

De omtvistade uttalandena omfattas därför inte av artikel 8 i protokollet.

b) Artikel 9 i protokollet

Collins tycks vilja göra gällande att artikel 9 i protokollet kan vara tillämplig på hennes fall. Enskilda ledamöter av det brittiska parlamentet skyddas dock inte mot straff- eller civilrättslig lagföring genom immunitet. 1999 års gemensamma kommitté för parlamentariska privilegier sammanfattade de tillämpliga bestämmelserna enligt följande: ”Om en ledamot lagförs för ett brott krävs inte upphävande av immuniteten. Om en ledamot tas i förvar och inte kan närvara i över- eller underhuset förväntar sig dessa bara att informeras om detta. Samma princip är tillämplig på parlamentets sammanträdeslokaler. Ett brott som begås i dessa kan prövas i domstol. En ledamot får gripas inom dessa lokaler.”[5]

Det säger sig självt att artikel 9 i Bill of Rights inte är tillämplig på henne via artikel 9 i protokollet eftersom artikel 9 i Bill of Rights funktionellt sett är identisk med artikel 8 i protokollet men är avsedd att skydda enbart det nationella parlamentets ledamöter.

Följaktligen är artikel 9 i protokollet inte tillämplig.

II. SLUTSATS

Mot bakgrund av det ovannämnda finns det ingen grund för att fastställa Collins immunitet.

  • [1]  Se referens ovan.
  • [2]  Se referens ovan, punkt 41.
  • [3]  Se Handbook on the Incompatibilities and Immunity of Members of the European Parliament från april 2014 (GD IPOL, utredningsavdelning C).
  • [4]  Se Patriciello-referensen ovan.
  • [5]  Den gemensamma kommittén för parlamentariska privilegier, rapport av den 9 april 1999 (punkt 242), hänvisad till i Handbook on the Incompatibilities and Immunity of Members of the European Parliament från april 2014 (GD IPOL, utredningsavdelning C).

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGENI DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Antagande

12.10.2016

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

16

3

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Joëlle Bergeron, Marie-Christine Boutonnet, Jean-Marie Cavada, Kostas Chrysogonos, Therese Comodini Cachia, Mady Delvaux, Enrico Gasbarra, Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, Mary Honeyball, Gilles Lebreton, António Marinho e Pinto, Emil Radev, Evelyn Regner, Pavel Svoboda, Axel Voss, Tadeusz Zwiefka

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Pascal Durand, Heidi Hautala, Sylvia-Yvonne Kaufmann, Virginie Rozière