Förfarande : 2016/2067(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0317/2016

Ingivna texter :

A8-0317/2016

Debatter :

PV 22/11/2016 - 12
CRE 22/11/2016 - 12

Omröstningar :

PV 23/11/2016 - 10.5
CRE 23/11/2016 - 10.5
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2016)0440

BETÄNKANDE     
PDF 335kWORD 61k
3.11.2016
PE 582.127v02-00 A8-0317/2016

om genomförandet av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (baserat på årsrapporten från rådet till Europaparlamentet om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken)

(2016/2067(INI))

Utskottet för utrikesfrågor

Föredragande: Ioan Mircea Paşcu

ÄNDRINGSFÖRSLAG
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 RESERVATION
 RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGENI DET ANSVARIGA UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om genomförandet av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (baserat på årsrapporten från rådet till Europaparlamentet om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken)

(2016/2067(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av genomförandet av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (baserat på årsrapporten från rådet till Europaparlamentet om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken),

–  med beaktande av artiklarna 42.6 och 46 i fördraget om Europeiska unionen om inrättandet av ett permanent strukturerat samarbete,

–  med beaktande av årsrapporten från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik till Europaparlamentet om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp) (13026/2016), särskilt de delar som rör den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP),

–  med beaktande av artiklarna 2 och 3 och avdelning V i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), särskilt artiklarna 21, 36, 42.2, 42.3 och 42.7,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 25 november 2013, den 18 november 2014, den 18 maj 2015 och den 27 juni 2016 om den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken,

–  med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 20 december 2013 och den 26 juni 2015,

–  med beaktande av sina resolutioner av den 21 maj 2015 om genomförandet av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken(1), den 21 maj 2015 om konsekvenserna av utvecklingen på de europeiska försvarsmarknaderna för säkerhets- och försvarsförmågan i Europa(2), den 11 juni 2015 om den strategiska militära situationen i Svartahavsbäckenet till följd av Rysslands olagliga annektering av Krim(3), den 13 april 2016 om EU i en föränderlig global miljö – en mer sammankopplad, omtvistad och komplex värld(4) och den 7 juni 2016 om fredsfrämjande insatser – EU:s samverkan med FN och Afrikanska unionen(5),

–  med beaktande av dokumentet Delade visioner, gemensamma åtgärder: Ett starkare Europa. En global strategi för Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik, som lades fram av vice ordföranden/den höga representanten, Federica Mogherini, den 27 juni 2016,

–  med beaktande av den höga representantens och kommissionens gemensamma meddelande Gemensam ram för att motverka hybridhot (JOIN(2016)0018) av den 6 april 2016 och rådets relevanta slutsatser av den 19 april 2016,

–  med beaktande av den höga representantens och kommissionens gemensamma meddelande Kapacitetsuppbyggnad till stöd för säkerhet och utveckling (JOIN(2015)0017) av den 28 april 2015 och kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning av den 5 juli 2016 om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 230/2014 av den 11 mars 2014 om upprättande av ett instrument som bidrar till stabilitet och fred (COM(2016)0447),

–  med beaktande av den höga representantens och kommissionens gemensamma meddelande En EU-omfattande strategiram för stöd till reform av säkerhetssektorn av den 5 juli 2016 (JOIN(2016)0031),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 18 april 2016 om plattformen för uppdragsstöd,

–  med beaktande av kommissionens meddelande Europeiska säkerhetsagendan (COM(2015)0185) av den 28 april 2015,

–  med beaktande av den förnyade strategin för inre säkerhet i Europeiska unionen 2015–2020 och rådets därmed sammanhängande slutsatser av den 15–16 juni 2015,

–  med beaktande av kommissionens meddelande Att genomföra den europeiska säkerhetsagendan mot terrorism och bana väg för en säkerhetsunion (COM(2016)0230) av den 20 april 2016,

–  med beaktande av den höga representantens och kommissionens gemensamma meddelande EU:s övergripande strategi för externa konflikter och kriser (JOIN(2013)0030) av den 11 december 2013 och rådets därmed sammanhängande slutsatser av den 12 maj 2014,

–  med beaktande av sin resolution av den 22 november 2012 om it-säkerhet och it-försvar(6), med beaktande av kommissionens meddelande EU:s strategi för cybersäkerhet: En öppen, säker och trygg cyberrymd av den 7 februari 2013 och med beaktande av rådets ram för EU:s politik för it-försvar av den 18 november 2014,

–  med beaktande av kommissionens meddelande Stärka Europas system för cyberresiliens och främja en konkurrenskraftig och innovativ cybersäkerhetsbransch (COM(2016)0410) av den 5 juli 2016,

–  med beaktande av det tekniska avtalet mellan NCIRC (Natos centrala it-incidenthanteringsorgan) och EU:s incidenthanteringsorganisation (Cert), som undertecknades den 10 februari 2016 och som underlättar ett ökat informationsutbyte om it-incidenter,

–  med beaktande av EU:s och Natos gemensamma förklaring, undertecknad den 8 juli 2016 inom ramen för Natos toppmöte i Warszawa 2016 (gemensam förklaring av Europeiska rådets ordförande, Europeiska kommissionens ordförande och Nordatlantiska fördragsorganisationens generalsekreterare),

–  med beaktande av den förklaring från Warszawatoppmötet som antogs av de stats- och regeringschefer som deltog i mötet med Nordatlantiska rådet i Warszawa den 8–9 juli 2016,

–  med beaktande av resultaten enligt Eurobarometer 85.1 från juni 2016,

–  med beaktande av artikel 132.1 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A8-0317/2016).

Det strategiska sammanhanget

1.  Europaparlamentet noterar att den europeiska säkerhetsmiljön har försämrats avsevärt och att förhållandena har blivit instabilare, komplexare, farligare och mindre förutsägbara. Hoten är både konventionella och hybrida, skapas av både statliga och icke-statliga aktörer och kommer från syd och öst, och de påverkar medlemsstaterna på olika sätt.

2.   Europaparlamentet påminner om att EU-medlemsstaternas säkerhetssituationer i hög grad är beroende av varandra, och konstaterar att medlemsstaterna reagerar på gemensamma hot och risker på ett splittrat sätt, utan samordning, vilket försvårar och i många fall hindrar en mer gemensam strategi. Denna brist på samordning utgör en av sårbarheterna i unionens åtgärder. Parlamentet konstaterar att unionen saknar förmågan att på ändamålsenligt sätt hantera hybridhot, som i många fall har en gränsöverskridande dimension.

3.  Europaparlamentet anser att EU nu måste reagera på en rad olika, alltmer komplexa kriser: från Västafrika via Sahel, Afrikas horn, Mellanöstern och östra Ukraina till Kaukasien. EU bör öka dialogen och samarbetet med tredjeländer i regionen samt med regionala och subregionala organisationer, och bör vara redo att hantera strukturella förändringar i den internationella säkerhetsmiljön, utmaningar som inbegriper konflikter mellan stater, kollapsande stater och it-angrepp, samt klimatförändringarnas konsekvenser för säkerheten.

4.  Europaparlamentet noterar med oro att terrordåd som utförs av radikala islamistiska organisationer och enskilda och som riktas mot Europa i en skala utan motstycke hotar den europeiska livsstilen. Parlamentet understryker att individens säkerhet därför har blivit den främsta prioriteten och att den traditionella åtskillnaden mellan säkerhetens yttre och inre dimensioner därmed har urholkats.

5.  Europaparlamentet uppmanar EU att anpassa sig till dessa säkerhetsutmaningar, särskilt genom att på ett effektivare sätt använda befintliga GSFP-verktyg i överensstämmelse med övriga yttre och inre instrument. Parlamentet efterlyser bättre samarbete och samordning mellan medlemsstaterna, i synnerhet när det gäller bekämpande av terrorism.

6.  Europaparlamentet efterlyser en stark förebyggande politik som baseras på övergripande avradikaliseringsprogram. Det är också nödvändigt att mer aktivt bekämpa radikalisering och terroristpropaganda, både inom EU och inom ramen för EU:s yttre förbindelser. Kommissionen uppmanas att vidta åtgärder för att komma till rätta med spridningen av extremistiskt innehåll på internet samt att främja mer aktivt rättsligt samarbete mellan straffrättsliga system, däribland Eurojust, i kampen mot radikalisering och terrorism i alla medlemsstater.

7.  Europaparlamentet noterar att gränser i Europa för första gången sedan andra världskriget har ändrats med våld. Parlamentet understryker de skadliga konsekvenser som militär ockupation får för Europas säkerhet i stort, och upprepar att alla ändringar av gränser som görs med våld i Ukraina strider mot principerna i Helsingforsslutakten och FN-stadgan.

8.  Europaparlamentet framhåller Eurobarometer 85.1 från juni 2016, enligt vilken cirka två tredjedelar av EU-medborgarna skulle vilja se ett större engagemang från EU:s sida i fråga om säkerhet och försvarspolitik.

9.  Europaparlamentet anser att en mer samordnad och därmed ändamålsenligare europeisk utrikes- och säkerhetspolitik på ett kraftfullt sätt kan bidra till att minska de väpnade sammanstötningarnas intensitet i Irak och i Syrien samt till att utrota den självutnämnda Islamiska staten.

En reviderad och mer robust gemensam säkerhets- och försvarspolitik

10.  Europaparlamentet är fast övertygat om att det till följd av detta behövs en grundlig och omfattande GSFP-översyn för att göra det möjligt för EU och dess medlemsstater att på ett avgörande sätt bidra till säkerheten i unionen och hanteringen av internationella kriser och till att EU:s strategiska oberoende upprätthålls. Parlamentet påminner om att inget land kan möta de nuvarande säkerhetsutmaningarna på egen hand.

11.  Europaparlamentet anser att en framgångsrik GSFP-översyn kommer att behöva integrera EU:s medlemsstater till fullo från första början i processen i syfte att undvika risker för dödlägen i framtiden. Parlamentet betonar de praktiska och ekonomiska fördelarna med ytterligare samarbete för att utveckla de europeiska försvarskapaciteterna, och noterar att det finns olika pågående initiativ som bör fullföljas genom konkreta åtgärder under Europeiska rådets möte om försvarsfrågor i december. Medlemsstaterna och EU uppmanas även att göra ändamålsenliga investeringar i säkerhet och försvar.

12.  Europaparlamentet betonar att inrättandet av ett permanent strukturerat samarbete (artikel 42.6 i EU-fördraget) kommer att göra det möjligt att utveckla ett självförsvar eller en permanent struktur för självförsvar som kan förstärka krishanteringsinsatserna.

13.  Europaparlamentet understryker att Europa inte längre har full kontroll över sin säkerhetsmiljö och inte längre kan välja tidpunkt och plats för sina insatser. EU bör genom uppdrag och insatser inom ramen för GSFP samt andra relevanta instrument kunna ingripa inom hela krishanteringsspektrumet, inbegripet insatser för förebyggande och lösning av kriser, så att man omfattar alla skeden i konfliktcykeln och är fullt ut delaktig i arbetet med att få till stånd ett säkert Europa och garantera gemensam säkerhet och ett gemensamt försvar i hela området med frihet, säkerhet och rättvisa. Europeiska rådet uppmuntras att börja utveckla den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken i riktning mot ett gemensamt försvar i enlighet med artikel 42.2 i EU-fördraget. Ett av de centrala målen med GSFP bör vara att stärka EU:s motståndskraft.

14.  Europaparlamentet välkomnar den kommande färdplan för GSFP som kommer att presenteras av vice ordföranden/den höga representanten, inbegripet en konkret tidsplan och konkreta åtgärder. Denna färdplan bör komplettera den europeiska handlingsplanen på försvarsområdet. Parlamentet understryker behovet att förstärka den militära komponenten inom GSFP, och uttrycker sitt starka stöd för att medlemsstaterna samordnar sina investeringar i säkerhet och försvar samt för ett ökat ekonomiskt stöd till försvarsforskning på EU-nivå.

15.   Europaparlamentet understryker också att GSFP bör grundas på en stark gemensam försvarsprincip, effektiv finansiering och ett genomförande under samordning med internationella institutioner inom säkerhet och försvar, i fullständig komplementaritet med Nato. EU bör uppmuntra medlemsstaterna att uppfylla Natos kapacitetsmässiga målsättningar, vilket innebär att försvarsutgifterna ska uppgå till minst 2 procent av BNP, vilket även bekräftades på nytt vid toppmötena i Wales och Warszawa.

16.  Europaparlamentet påminner om att konflikter och kriser i Europa och dess närhet äger rum både i det fysiska rummet och i cyberrymden, och understryker att it-säkerhet och it-försvar därför måste integreras som grundläggande komponenter i GSFP och integreras fullständigt i all EU:s inre och yttre politik.

17.  Europaparlamentet välkomnar den globala strategin för Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik, som lades fram av vice ordföranden/den höga representanten som en nödvändig och positiv utveckling av den institutionella ram inom vilken Gusp och GSFP kommer att genomföras och utvecklas. Parlamentet beklagar medlemsstaternas ringa delaktighet i utarbetandet av denna globala strategi.

18.  Europaparlamentet betonar att det krävs starka åtaganden, egenansvar och stöd från medlemsstaternas och de nationella parlamentens sida, i samarbete med alla relevanta EU-organ, för att säkerställa ett skyndsamt och ändamålsenligt genomförande av den globala strategins politiska ambitionsnivå, prioriteringar och övergripande strategi i form av en EU-vitbok om säkerhet och försvar. Parlamentet välkomnar vice ordförandens/den höga representantens pågående arbete i genomförandeprocessen, och understryker att adekvata resurser måste anslås för genomförandet av den globala strategin och för en ändamålsenlig och robustare GSFP.

19.  Europaparlamentet anser att utformningen av en sektorsinriktad strategi är en nödvändig uppföljning av den globala strategin som Europeiska rådet måste enas om och presentera och där den civila och militära ambitionsnivån, uppgifterna, kraven och kapacitetsprioriteringarna bör anges närmare. Parlamentet upprepar sina tidigare krav på utarbetande av en vitbok om europeiskt försvar, och uppmanar eftertryckligen rådet att utan dröjsmål utarbeta detta dokument. Det är oroande att den föreslagna genomförandeplanen om säkerhet och försvar inte är ens i närheten av att motsvara parlamentets och allmänhetens förväntningar. Parlamentet upprepar att säkerheten i alla medlemsstater i Europeiska unionen är odelbar.

20.  Europaparlamentet noterar den europeiska säkerhetspakt som föreslagits av Tysklands och Frankrikes utrikesministrar, och stöder bland annat tanken om en gemensam analys av Europas strategiska miljö och att hotbedömningar ska göras regelbundet och gemensamt, i syfte att skapa förståelse för varandras farhågor och stödja gemensamma kapaciteter och gemensamma åtgärder. Parlamentet välkomnar också andra medlemsstaters nyliga initiativ med avseende på utvecklingen av GSFP, men beklagar samtidigt bristen på egenbedömning av medlemsstaternas underlåtelse att fullgöra tidigare europeiska åtaganden på försvarsområdet.

21.  Europaparlamentet konstaterar i detta sammanhang att samarbete med liknande verksamheter inom Nato behövs, och betonar att ett seriöst åtagande och ökat och effektivare utbyte av underrättelseuppgifter och information mellan medlemsstaterna är absolut nödvändiga förutsättningar.

22.  Med tanke på att den inre och den yttre säkerheten blir alltmer integrerade och åtskillnaden mellan det fysiska rummet och cyberrymden blir allt svårare att definiera, konstaterar Europaparlamentet att det också är nödvändigt att integrera deras respektive resurser, så att EU kan använda alla olika tillgängliga instrument, inbegripet artikel 42.7 i EU-fördraget.

GSFP och den integrerade strategin för kriser

23.  Europaparlamentet betonar betydelsen av att skapa ett permanent EU-högkvarter för civila och militära uppdrag och insatser inom GSFP, från vilket en integrerad operativ personal skulle stödja hela planeringscykeln, från den inledande politiska idén till detaljerade planer. Parlamentet understryker att detta inte skulle vara en kopia av Natostrukturerna, utan skulle utgöra det institutionella arrangemang som krävs för att stärka planeringen och ledningskapaciteten för uppdrag och insatser inom GSFP.

24.   Europaparlamentet framhåller att uppdrag och insatser inom GSFP, däribland gränsövervakning, kapacitetsuppbyggnad, militära övningsuppdrag och insatser till havs, i betydande utsträckning bidrar till internationell fred och stabilitet.

25.   Det är enligt Europaparlamentet beklagligt att uppdragen och insatserna inom GSFP har fortsatt att dras med strukturella svagheter som äventyrar deras effektivitet. De bör vara genuina verktyg som på ett bättre sätt skulle kunna integreras i den globala strategin för Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik.

26.   Europaparlamentet noterar i detta avseende den politiska ambitionsnivå som fastställs i den globala strategin när det gäller en integrerad strategi för konflikter och kriser och unionens deltagande i alla faser av konfliktcykeln genom förebyggande, lösning och stabilisering, samt åtagandet att förhindra en för tidig nedtrappning av insatserna. EU bör på ett konsekvent sätt stödja de medlemsstater som ingår i koalitionen mot den självutnämnda Islamiska staten genom att inleda en GSFP-insats i Irak, med fokus på utbildning.

27.   Europaparlamentet välkomnar tanken om ”regionaliserade” GSFP-uppdrag i Sahel, främst därför att detta sammanfaller med den önskan som länderna i denna delregion har uttryckt rörande ökat samarbete på säkerhetsområdet genom G5 Sahel-plattformen. Parlamentet är övertygat om att detta skulle kunna utgöra en möjlighet att stärka de befintliga GSFP-uppdragens effektivitet och relevans på plats (Eucap Sahel Mali och Eucap Sahel Niger). Parlamentet är av den bestämda uppfattningen att denna tanke om ”regionalisering” måste bygga på fältexpertis, tydliga mål samt medel för att uppnå dem, och att den inte uteslutande bör definieras på grundval av politiska överväganden.

28.   Europaparlamentet understryker att alla rådsbeslut om framtida uppdrag och insatser bör prioritera insatser i konflikter som direkt påverkar EU:s säkerhet eller säkerheten för de partner och i de regioner där EU innehar rollen som säkerhetsgarant. Beslut om ingripanden bör grundas på en gemensam analys och förståelse av den strategiska miljön och på medlemsstaternas gemensamma strategiska intressen, och hänsyn bör tas till andra allierades och organisationers åtgärder, till exempel inom ramen för FN och Nato. GSFP-uppdragen för kapacitetsuppbyggnad måste samordnas med arbetet med att reformera säkerhetssektorn och rättsstatlighetsarbetet inom kommissionen.

29.   Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om att ändra förordning (EU) nr 230/2014 (om inrättande av ett instrument som bidrar till stabilitet och fred) för att utvidga unionens bistånd till att utrusta militära aktörer i partnerländer. Detta är ett absolut nödvändigt bidrag till partnerländernas motståndskraft, eftersom det minskar riskerna för att de återigen drabbas av konflikter och blir tillflyktsorter för fientliga aktiviteter gentemot EU. Detta bör göras vid exceptionella omständigheter, i enlighet med artikel 3a i det ovannämnda förslaget om att ändra förordning (EU) nr 230/2014, för att bidra till hållbar utveckling, goda styrelseformer och rättsstatlighet. I detta sammanhang uppmuntras utrikestjänsten och kommissionen att påskynda genomförandet av initiativet för kapacitetsuppbyggnad till stöd för säkerhet och utveckling för att förbättra GSFP-uppdragens genomslagskraft och långsiktighet.

30.  Europaparlamentet understryker behovet att också kartlägga andra finansieringsinstrument för att förbättra partnerländernas kapacitetsuppbyggnad på säkerhets- och försvarsområdet. Utrikestjänsten och kommissionen uppmanas att säkerställa att det råder full konsekvens och samordning, så att bästa möjliga resultat kan uppnås och dubbelarbete på plats kan undvikas.

31.   Europaparlamentet konstaterar i detta avseende att Petersberguppdragen bör ses över och att stridsgrupperna bör bli ett aktivt militärt instrument snarast möjligt genom ökad modularitet och mer funktionell finansiering. Avsaknaden av en konstruktiv inställning bland medlemsstaterna är fortsatt ett politiskt och operativt hinder för utplaceringen av EU:s stridsgrupper. Rådet uppmanas eftertryckligen att inleda inrättandet av startfonden (föreskriven i artikel 41.3 i EU-fördraget) för brådskande finansiering av den inledande fasen av militära insatser.

32.   Europaparlamentet efterlyser större flexibilitet i EU:s finansiella regler i syfte att stödja unionens förmåga att reagera på kriser, och efterlyser även ett genomförande av de befintliga bestämmelserna i Lissabonfördraget. Parlamentet uppmanar till en översyn av Athenamekanismen så att den utökas till att omfatta alla kostnader som avser, i första hand, snabba insatser och utplaceringen av EU:s stridsgrupper, och i andra hand alla militära insatser.

Samarbete med Nato och andra partner

33.  Europaparlamentet påminner om att Nato och EU har gemensamma strategiska intressen och står inför samma utmaningar från öst och syd. Klausulen om ömsesidigt försvar (artikel 42.7) är i detta avseende relevant för EU:s medlemsstater, vare sig de är medlemmar i Nato eller inte. EU bör med egna medel kunna skydda de EU-medlemsstater som inte är medlemmar i Nato i samma omfattning som övriga medlemsstater. Parlamentet noterar att en lämplig nivå för EU:s strategiska oberoende är ett mål för den globala strategin för Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik, och understryker att de två organisationernas resurser måste komplettera varandra. EU:s ”strategiska oberoende” bör bidra till att förstärka Europas möjligheter att främja säkerheten inom och utanför sina gränser samt stärka partnerskapet med Nato och de transatlantiska förbindelserna.

34.  Europaparlamentet anser att hörnstenen i ett nära och ändamålsenligt samarbete mellan EU och Nato är att uppdragen, och följaktligen resurserna och instrumenten, kompletterar varandra och kan samordnas. Parlamentet betonar att förbindelserna mellan de två organisationerna bör inriktas på samarbete även i fortsättningen, och att de inte bör konkurrera med varandra. EU bör uppmuntra medlemsstaterna att uppfylla Natos kapacitetsmässiga målsättningar, vilket innebär att försvarsutgifterna ska uppgå till minst 2 procent av BNP.

35.   Europaparlamentet understryker att Nato är bäst lämpat för avskräckande åtgärder och försvar, och är redo att genomföra ett gemensamt försvar (artikel V i Washingtonfördraget) i händelse av aggressioner mot en av sina medlemmar, medan GSFP för närvarande fokuserar på att bevara freden, förebygga konflikter och stärka den internationella säkerheten (artikel 42 i EU-fördraget), och EU har ytterligare möjligheter att hantera utmaningar med avseende på medlemsstaternas inre säkerhet – inklusive omstörtning – som inte täcks av artikel V. Parlamentet upprepar att solidaritetsklausulen i artikel 222 i EUF-fördraget syftar till att säkerställa skyddet av de demokratiska institutionerna och den civila befolkningen i händelse av en terroristattack.

36.   Europaparlamentet välkomnar den gemensamma förklaring som nyligen undertecknades av EU och Nato i Warszawa, och stöder fullständigt de samarbetsområden som nämns i förklaringen. Förklaringen beskriver en väl etablerad informell praxis i stället för att föra samarbetet mellan EU och Nato till en ny nivå. Parlamentet understryker behovet att i synnerhet fördjupa samarbetet och ytterligare komplettera kapacitetsuppbyggnaden med avseende på hybridhot, it-hot och forskning på dessa områden. Parlamentet välkomnar Bratislavafärdplanens uttalade mål att inleda genomförandet av den gemensamma förklaringen omedelbart.

37.  Europaparlamentet stöder fullt ut en ytterligare utökning av samarbetet rörande säkerhet och försvar med andra institutionella partner, inklusive FN, Afrikanska unionen och OSSE såväl som strategiska bilaterala partner, i synnerhet Förenta staterna, på områden såsom hybridhot, sjöfartsskydd, snabba insatser, terrorismbekämpning och it-säkerhet.

Europeiskt försvarssamarbete

38.   Europaparlamentet anser att uppbyggnaden av en starkare försvarsindustri skulle stärka EU:s strategiska och tekniska oberoende. För att EU:s ställning som säkerhetsgarant i Europas grannskap ska kunna stärkas krävs ändamålsenliga och tillräckliga resurser och en konkurrenskraftig, effektiv och insynsvänlig försvarsindustri som säkerställer en hållbar försörjningskedja. Europas försvarssektor kännetecknas av en splittring och överlappning som stegvis bör undanröjas genom en process med incitament och ersättning till alla nationella komponenter för att målet att skapa en integrerad försvarsmarknad ska kunna uppnås på lång sikt.

39.   Europaparlamentet beklagar att policyramen för systematiskt och långsiktigt försvarssamarbete ännu inte har genomförts av medlemsstaterna med det engagemang som krävs och att initiativet för resurssammanslagning och resursdelning inte har lett till några påtagliga resultat. Parlamentet uppmanar rådet att införa regelbundna försvarsdebatter två gånger per år för att erbjuda strategisk vägledning och politisk drivkraft för GSFP och det europeiska försvarssamarbetet.

40.  Europaparlamentet understryker behovet att ytterligare fördjupa it-försvarssamarbetet och säkerställa fullständig it-motståndskraft i GSFP-uppdragen. Rådet uppmanas eftertryckligen att införa it-försvar som en integrerad del av sina försvarsdebatter. Parlamentet ser att det finns ett stort behov av nationella it-försvarsstrategier. Medlemsstaterna uppmanas att göra fullt bruk av åtgärderna för it-kapacitetsuppbyggnad under överinseende av Europeiska försvarsbyrån (EDA) och att använda sig av Natos gemensamma kompetenscentrum för it-försvar (CCDCOE).

41.  Europaparlamentet konstaterar att alla medlemsstater har svårt att upprätthålla många olika fullt fungerande försvarsresurser, för det mesta på grund av ekonomiska begränsningar. Parlamentet efterlyser därför större samordning och tydligare alternativ när det gäller vilka resurser som ska behållas, så att medlemsstaterna kan specialisera sig på vissa resurser.

42.  Europaparlamentet anser att samverkansförmågan är central om medlemsstaternas styrkor ska bli mer kompatibla och integrerade. Parlamentet betonar därför att medlemsstaterna måste undersöka möjligheten till gemensam upphandling av försvarsresurser. Detta försvåras av försvarsmarknadernas protektionistiska och slutna karaktär i EU.

43.  Europaparlamentet påminner om att en robust europeisk försvarsteknisk och försvarsindustriell bas som omfattar åtgärder för att underlätta för små och medelstora företag är en viktig hörnsten i GSFP och en nödvändig förutsättning för en gemensam marknad, och att den därmed kommer att göra det möjligt för EU att bygga upp sitt strategiska oberoende.

44.  Europaparlamentet beklagar att medlemsstaternas tillämpning av direktiv 2009/81/EG om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet och direktiv 2009/43/EG om överföring av försvarsrelaterade produkter inom gemenskapen varierar i mycket hög grad. Kommissionen uppmanas följaktligen att tillämpa anvisningen till artikel 346 och att ta på sig rollen som fördragens väktare och börja genomföra överträdelseförfaranden i händelse av överträdelser av direktiven. Medlemsstaterna uppmanas att förbättra de multinationella insatserna på militära upphandlingars efterfrågesida, och europeiska industrier uppmanas att på utbudssidan stärka sina globala marknadspositioner genom bättre samordning och industriell konsolidering.

45.  Europaparlamentet ser med oro på den stadiga minskningen av medel till försvarsforskning i medlemsstaterna, vilket hotar den industriella och tekniska basen och därmed Europas strategiska oberoende. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utrusta sina arméer med materiel från den europeiska försvarsindustrin i stället för från konkurrerande industrier.

46.  Europaparlamentet är övertygat om att en utökning av EDA:s roll i samordningen av resursdrivna program, projekt och verksamheter skulle främja en effektiv GSFP. EDA bör stödjas för att till fullo uppnå sina mål, framför allt byråns kommande prioriteringar och roller inom ramen för den europeiska handlingsplanen på försvarsområdet och det europeiska försvarsforskningsprogrammet. Medlemsstaterna uppmanas därför att se över byråns organisation, förfaranden och verksamhet för att finna fler möjligheter till ytterligare samarbete och integrering. Medlemsstaterna uppmanas även att tillhandahålla EDA riktlinjer för samordning av en översyn av kapacitetsutvecklingsplanen i linje med den globala strategin för Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik och den sektorsinriktade strategin.

47.  Europaparlamentet betonar att it-säkerhet till sin natur är ett politikområde där samarbete och integrering är avgörande, inte endast mellan EU-medlemsstater, viktiga partner och Nato utan även mellan olika aktörer i samhället, eftersom det inte bara är ett militärt ansvarsområde. Parlamentet efterlyser tydligare riktlinjer om hur EU:s defensiva och offensiva resurser ska utnyttjas och i vilket sammanhang. Parlamentet påminner om att det upprepade gånger har efterlyst en grundlig översyn av EU:s förordning om export av produkter med dubbla användningsområden, för att förhindra att programvara och system som kan användas mot EU:s digitala infrastruktur, och för att kränka mänskliga rättigheter, hamnar i fel händer. EU uppmanas att i internationella forum – inbegripet men inte uteslutande Forumet för förvaltning av internet – försvara principen att kärnan i internets infrastruktur bör vara en neutral zon där regeringar, som strävar efter att främja sina nationella intressen, förbjuds att ingripa.

48.  Europaparlamentet stöder kommissionens försvarsrelaterade initiativ, såsom handlingsplanen på försvarsområdet och försvarsindustripolitiken, vilka bör inledas efter det att en EU-vitbok om säkerhet och försvar lagts fram. Parlamentet stöder ett ökat engagemang från kommissionens sida i försvarsfrågor genom omfattande forskning, planering och genomförande med tydligt fokus. Parlamentet välkomnar den förberedande åtgärden för GSFP-relaterad forskning och efterlyser adekvat finansiering för återstoden av den nuvarande fleråriga budgetramen. Parlamentet stöder utvecklingen av ett försvarsforskningsprogram för EU i nästa fleråriga budgetram (2021–2027).

49.  Europaparlamentet efterlyser en reform av EU-rätten för att tillåta den europeiska försvarsindustrin att få samma statliga stöd som amerikanska industrier har rätt till.

°

°         °

50.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska rådets ordförande, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, Natos generalsekreterare, ordföranden för Natos parlamentariska församling, FN:s generalsekreterare, ordföranden för Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) och ordföranden för OSSE:s parlamentariska församling.

(1)

Antagna texter, P8_TA(2015)0213.

(2)

Antagna texter, P8_TA(2015)0215.

(3)

Antagna texter, P8_TA(2015)0232.

(4)

Antagna texter, P8_TA(2016)0120.

(5)

Antagna texter, P8_TA(2016)0249.

(6)

EUT C 419, 16.12.2015, s. 145.


RESERVATION

om genomförandet av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (baserat på årsrapporten från rådet till Europaparlamentet om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (2016/2067(INI))

Utskottet för utrikesfrågor, föredragande: Ioan Mircea Paşcu

Reservation av Europaparlamentsledamöterna Sabine Lösing och Takis Hadjigeorgiou (GUE/NGL)

Betänkandet innehåller krav på en stärkt militär komponent inom den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken och ökade investeringar i försvar och försvarsforskning, samt förespråkar Natos kapacitetsmässiga målsättning (försvarsutgifter på minst 2 procent av BNP).

Vi motsätter oss betänkandet eftersom det

•  efterlyser en EU-vitbok om säkerhet och försvar samt dess genomförande, kräver en stark försvarsindustri och välkomnar den europeiska handlingsplanen på försvarsområdet, vilken gagnar såväl EU:s försvars- och säkerhetsindustrier som det militärindustriella komplexet,

•  stöder initiativet för kapacitetsuppbyggnad till stöd för säkerhet och utveckling för att få till stånd fler reformer av säkerhetssektorerna och utbilda och utrusta även militär genom finansiering från utvecklingsbistånd (bl.a. det civila instrumentet som bidrar till stabilitet och fred),

•  främjar en utvidgning av räckvidden för Athenamekanismen i syfte att finansiera EU:s alla militära uppdrag/stridsgrupper bortom parlamentarisk kontroll,

•  efterlyser utplacering av EU-stridsgrupper vid alla typer av krishantering,

•  förespråkar ett fördjupat samarbete med Nato.

Vi kräver att

–  det sker en radikal nedrustning (också av kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära vapen) på EU-nivå och global nivå,

–  inga militära anslag beviljas i EU:s budget,

–  all verksamhet genomförs helt i enlighet med FN-stadgan och internationell rätt,

–  tonvikten ska ligga på ett civilt EU och strikt civila och fredliga strategier för konfliktlösning och att åtskillnad görs mellan civila och militära åtgärder,

–  en strikt åtskillnad görs mellan EU och Nato.


RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGENI DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Antagande

24.10.2016

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

36

18

5

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Lars Adaktusson, Michèle Alliot-Marie, Nikos Androulakis, Francisco Assis, Petras Auštrevičius, Amjad Bashir, Elmar Brok, Klaus Buchner, James Carver, Fabio Massimo Castaldo, Javier Couso Permuy, Andi Cristea, Georgios Epitideios, Anna Elżbieta Fotyga, Michael Gahler, Sandra Kalniete, Tunne Kelam, Janusz Korwin-Mikke, Andrey Kovatchev, Eduard Kukan, Ilhan Kyuchyuk, Arne Lietz, Barbara Lochbihler, Sabine Lösing, Ulrike Lunacek, Andrejs Mamikins, Ramona Nicole Mănescu, David McAllister, Tamás Meszerics, Javier Nart, Demetris Papadakis, Ioan Mircea Paşcu, Vincent Peillon, Alojz Peterle, Kati Piri, Cristian Dan Preda, Jozo Radoš, Jaromír Štětina, Dubravka Šuica, Charles Tannock, László Tőkés, Ivo Vajgl, Johannes Cornelis van Baalen, Geoffrey Van Orden, Boris Zala

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Ryszard Czarnecki, Ana Gomes, Javi López, Juan Fernando López Aguilar, Antonio López-Istúriz White, Urmas Paet, Jean-Luc Schaffhauser, Helmut Scholz, Bodil Valero

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Biljana Borzan, Karoline Graswander-Hainz, Emilian Pavel, Marijana Petir, Ivan Štefanec

Rättsligt meddelande