Förfarande : 2016/2009(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0345/2016

Ingivna texter :

A8-0345/2016

Debatter :

PV 12/12/2016 - 15
CRE 12/12/2016 - 15

Omröstningar :

PV 13/12/2016 - 5.4
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2016)0485

BETÄNKANDE     
PDF 808kWORD 111k
24.11.2016
PE 585.807v02-00 A8-0345/2016

om situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen 2015

(2016/2009(INI))

Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor

Föredragande: József Nagy

ÄNDRINGSFÖRSLAG
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 YTTRANDE från utskottet för konstitutionella frågor
 YTTRANDE från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män
 YTTRANDE från utskottet för framställningar
 RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I DET ANSVARIGA UTSKOTTET
 SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen 2015

(2016/2009(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna av den 7 december 2000 (nedan kallad stadgan), vilken proklamerades den 12 december 2007 i Strasbourg och trädde i kraft genom Lissabonfördraget i december 2009,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, som antogs av FN:s generalförsamling 1948,

–  med beaktande av FN:s fördrag om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, och FN:s konventionsorgans rättspraxis,

–  med beaktande av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som antogs i New York den 13 december 2006 och ratificerades av EU den 23 december 2010,

–  med beaktande av de slutsatser som antogs i oktober 2015 av kommittén för konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning,

–  med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter, som antogs i New York den 20 november 1989,

–  med beaktande av följande allmänna kommentarer från FN:s barnrättskommitté: nr 6 (2005) om behandling av ensamkommande barn och barn som skilts från sina föräldrar utanför sitt ursprungsland, nr 7 (2005) om genomförandet av barnets rättigheter under tidig barndom, nr 9 (2006) om rättigheter för barn med funktionsnedsättning, nr 10 (2007) om barnets rättigheter inom rättskipning för unga lagöverträdare, nr 12 (2009) om barnets rätt att bli hörd, nr 13 (2011) om barnets rätt till frihet från alla former av våld och nr 14 (2013) om barnets rätt att få sitt bästa satt i främsta rummet,

–  med beaktande av FN:s konvention från 1979 om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor och Pekingplattformen, av sina resolutioner av den 25 februari 2014 med rekommendationer till kommissionen om att bekämpa våld mot kvinnor(1) och av den 6 februari 2014 om kommissionens meddelande om utrotande av kvinnlig könsstympning(2) och av rådets slutsatser av den 5 juni 2014 om förebyggande och bekämpning av alla former av våld mot kvinnor och flickor, inbegripet kvinnlig könsstympning,

–  med beaktande av FN:s konvention från 1951 samt tilläggsprotokollet från 1967 om flyktingars rättsliga ställning,

–  med beaktande av den internationella konventionen från 1990 om skydd för alla migrerande arbetstagare och deras familjemedlemmar,

–  med beaktande av FN:s konvention från 1949 om undertryckande av människohandel och utnyttjande av prostituering av andra,

–  med beaktande av de vägledande riktlinjerna och principerna för mänskliga rättigheter vid internationella gränser från kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter (OHCHR),

–  med beaktande av rapporten av den 22 juli 2014 från FN:s särskilda rapportör för främjande av sanning, rättvisa, gottgörelse och garantier för icke-upprepning,

–  med beaktande av den regionala genomförandestrategin för den internationella handlingsplanen om åldrande från Madrid, vilken antogs 2002,

–  med beaktande av principerna om nationella institutioners status och funktion när det gäller att skydda och främja mänskliga rättigheter (”Parisprinciperna”), som bifogats till FN:s generalförsamlings resolution 48/134,

–  med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och av rättspraxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, särskilt målen 18766/11 och 36030/11, samt av konventionerna, rekommendationerna, resolutionerna och rapporterna från Europarådets parlamentariska församling, ministerkommitté, kommissarie för mänskliga rättigheter och Venedigkommission,

–  med beaktande av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (Istanbulkonventionen),

–  med beaktande av Europarådets ramkonvention om skydd av nationella minoriteter samt den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk,

–  med beaktande av Europarådets parlamentariska församlings resolution 1985 (2014) om nationella minoriteters situation och rättigheter i Europa,

–  med beaktande av Europarådets stadga om utbildning i demokratiskt medborgarskap och utbildning om de mänskliga rättigheterna,

–  med beaktande av Europarådets konvention om åtgärder mot människohandel,

–  med beaktande av rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung(3),

–  med beaktande av rådets rekommendation av den 9 december 2013 om verkningsfulla åtgärder för integrering av romer i medlemsstaterna(4),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/800 av den 11 maj 2016 om rättssäkerhetsgarantier för barn som är misstänkta eller tilltalade i straffrättsliga förfaranden(5),

–  med beaktande av rådets rambeslut 2008/913/RIF av den 28 november 2008 om bekämpande av vissa former av och uttryck för rasism och främlingsfientlighet enligt strafflagstiftningen(6),

–  med beaktande av rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet(7),

–  med beaktande av rådets direktiv 2004/113/EG av den 13 december 2004 om genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män när det gäller tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster(8),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet(9),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU om audiovisuella medietjänster(10) och resultaten av kommissionens offentliga samråd mellan juli och september 2015,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU av den 5 april 2011 om förebyggande och bekämpande av människohandel, om skydd av dess offer och om ersättande av rådets rambeslut 2002/629/RIF(11),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/93/EU av den 13 december 2011 om bekämpande av sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi samt om ersättande av rådets rambeslut 2004/68/RIF(12),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/29/EU av den 25 oktober 2012 om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem samt om ersättande av rådets rambeslut 2001/220/RIF(13),

–  med beaktande av direktiven om processuella rättigheter för personer som är misstänkta eller tilltalade i straffrättsliga förfaranden,

–  med beaktande av dataskyddspaketet, som antogs i december 2015,

–  med beaktande av förordningen om en europeisk gräns- och kustbevakning och av direktivet om asylförfaranden,

–  med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådet i Barcelona den 15–16 mars 2002,

–  med beaktande av den europeiska jämställdhetspakten för 2011–2020, som antagits genom rådets slutsatser av den 7 mars 2011,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 15 juni 2011 om förskola och barnomsorg,

–  med beaktande av rådets (rättsliga och inrikes frågor) slutsatser av den 5–6 juni 2014 om politiken för integration av invandrare i EU,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 19 juni 2015 om lika inkomstmöjligheter för kvinnor och män: att minska pensionsklyftan mellan könen,

–  med beaktande av EU:s ordförandeskapstrios förklaring av den 7 december 2015 om jämställdhet,

–  med beaktande av rådets slutsatser om jämställdhet för hbti-personer, som antogs den 16 juni 2016,

–  med beaktande av rådets slutsatser om handlingsplanen för mänskliga rättigheter och demokrati (2015–2019),

–  med beaktande av förklaringen om främjande av medborgarskap och de gemensamma värdena frihet, tolerans och icke-diskriminering genom utbildning (Parisdeklarationen),

–  med beaktande av de riktlinjer som rådet (utrikes frågor) antog den 24 juni 2013 för att främja och skydda de mänskliga rättigheterna för homosexuella, bisexuella, transpersoner och intersexuella (hbti-personer),

–  med beaktande av Europeiska unionens riktlinjer om människorättsförsvarare,

–  med beaktande av Eurobarometerundersökningen Diskriminering i EU 2015,

–  med beaktande av kommissionens meddelande En ny EU-ram för att stärka rättsstatsprincipen (COM(2014)0158) och rådets slutsatser om att garantera rättsstatsprincipen,

–  med beaktande av kommissionens åtgärdslista för främjande av lika möjligheter för hbti-personer,

–  med beaktande av kommissionens rapport 2015 Equality between women and men in the European Union, SWD(2016)0054,

–  med beaktande av kommissionens meddelande Handlingsplan för integration av tredjelandsmedborgare (COM(2016)0377),

–  med beaktande av Europa 2020-strategin, särskilt dess mål om fattigdom och social utestängning,

–  med beaktande av OECD:s/Europeiska unionens publikation Indicators of Immigration Integration 2015 – Settling In,

–  med beaktande av kommissionens meddelande Sociala investeringar till stöd för tillväxt och sammanhållning (COM(2013)0083) och dess rekommendation Bryta det sociala arvet – investera i barnens framtid,

–  med beaktande av kommissionens lägesrapport av den 29 maj 2013 Barcelonamålen – Utveckling av barnomsorgen i Europa för en hållbar och inkluderande tillväxt (COM(2013)0322),

–  med beaktande av EU:s strategi för utrotande av människohandel 2012–2016 (COM(2012)0286), i synnerhet bestämmelserna om finansiering av utarbetandet av riktlinjer för system för skydd av barn och utbyte av bästa praxis,

  med beaktande av kommissionens meddelande En EU-ram för nationella strategier för integrering av romer fram till 2020 (COM(2011)0173) och Europeiska rådets slutsatser av den 24 juni 2011,

–  med beaktande av kommissionens meddelande Framsteg i genomförandet av nationella strategier för integrering av romer (COM(2013)0454),

–  med beaktande av kommissionens rapport om tillämpningen 2015 av EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna (COM(2016)0265) och de tillhörande arbetsdokumenten,

–  med beaktande av kommissionens meddelande Rapport om EU-medborgarskapet 2013 – EU-medborgare: dina rättigheter, din framtid COM(2013)0269,

–  med beaktande av kommissionens meddelande Utvärdering av hur EU-ramen för nationella strategier för integrering av romer och rådets rekommendation om verkningsfulla åtgärder för integrering av romer har genomförts i medlemsstaterna (COM(2016)0424),

–  med beaktande av EU:s rapport om insatserna mot korruption, vilken utarbetats av kommissionen (COM(2014)0038),

–  med beaktande av Europeiska migrationsagendan (COM(2015)0240),

–  med beaktande av Europeiska säkerhetsagendan (COM(2015)0185),

–  med beaktande av slutsatserna från 2015 års årliga kollokvium om grundläggande rättigheter,

–  med beaktande av resultaten av det offentliga samrådet inför 2016 års årliga kollokvium om grundläggande rättigheter när det gäller mediepluralism och demokrati,

–  med beaktande av förslaget till rådets direktiv om genomförande av principen om likabehandling av personer oavsett religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning (COM(2008)0426),

–  med beaktande av kommissionens förslag om EU:s anslutning till Europarådets Istanbulkonvention,

–  med beaktande av sin resolution av den 12 december 2013 om framsteg i genomförandet av de nationella strategierna för integrering av romer(14),

–  med beaktande av sin resolution av den 4 februari 2014 om EU:s färdplan mot homofobi och diskriminering på grund av sexuell läggning och könsidentitet(15),

–  med beaktande om sina resolutioner om jämställdhet,

–  med beaktande av sin resolution av den 12 september 2013 om situationen för ensamkommande barn i EU(16),

–  med beaktande av sina resolutioner om de grundläggande rättigheterna och de mänskliga rättigheterna, särskilt den senaste av den 8 september 2015 om situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen (2013–2014)(17),

–  med beaktande av sina resolutioner om migration, särskilt den senaste av den 12 april 2016 om situationen i Medelhavet och behovet av ett helhetsgrepp på migration i EU(18),

–  med beaktande av sin resolution av den 8 juni 2005 om minoritetsskydd och antidiskrimineringspolitik i ett utvidgat EU(19),

  med beaktande av sin resolution av den 27 november 2014 om 25:e årsdagen av FN:s konvention om barnets rättigheter(20),

  med beaktande av sin resolution av den 11 september 2013 om utrotningshotade europeiska språk och den språkliga mångfalden inom EU(21),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 april 2015 om romernas internationella dag – antiziganism i Europa och EU:s erkännande av minnesdagen för folkmordet på romer under andra världskriget(22),

–  med beaktande av sin resolution av den 21 maj 2013 EU-stadgan: Standarder för mediefrihet i EU(23),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2016 med rekommendationer till kommissionen om inrättande av en EU-mekanism för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter(24),

–  med beaktande av Europeiska ombudsmannens beslut vilket avslutar den undersökning på eget initiativ som ombudsmannen gjort av kommissionen (OI/8/2014/AN),

–  med beaktande av Europeiska unionens domstols yttrande nr 2/2013 om utkastet till avtal om Europeiska unionens anslutning till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen),

–  med beaktande av EU-domstolens beslut och rättspraxis och av de nationella författningsdomstolarnas rättspraxis, där det hänvisas till stadgan vid tolkning av nationell lag, särskilt målen C-83/14, C-360/10, C-70/10, C-390/12, C-199/12, C‑200/12, C-201/12, C-404/15, C-659/15 och C-362/14,

–  med beaktande av årsrapporten för 2016 från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter,

–  med beaktande av handboken från byrån för grundläggande rättigheter om EU‑lagstiftning om barnets rättigheter (2015),

–  med beaktande av byrån för grundläggande rättigheters studie Child-friendly justice – Perspectives and experiences of professionals on children's participation in civil and criminal judicial proceedings in 10 EU Member States (2015),

–  med beaktande av byrån för grundläggande rättigheters rapport Violence against children with disabilities: legislation, policies and programs in the EU (2015),

–  med beaktande av byrån för grundläggande rättigheters undersökning av hbt-personer i Europa (2013), dess rapport Being Trans in the EU – Comparative analysis of the EU LGBT survey data (2014) och dess fokusrapport Fundamental Rights Situation of Intersex people (2015),

–  med beaktande av byrån för grundläggande rättigheters rapport Violence against women: an EU-wide survey,

–  med beaktande av byrån för grundläggande rättigheters undersökning Antisemitism – Overview of data available in the European Union 2004–2015,

–  med beaktande av byrån för grundläggande rättigheters komparativa rättsliga analys Protection against discrimination on grounds of sexual orientation, gender identity and sex characteristics in the EU,

–  med beaktande av byrån för grundläggande rättigheters EU-MIDIS-undersökningar och dess undersökning om romer,

–  med beaktande av Europeiska jämställdhetsinstitutets jämställdhetsindex 2015 och dess rapport från 2015 Reconciliation of work, family and private life in the European Union: Policy review (Förena arbets-, familje- och privatliv i Europeiska unionen: En översyn av strategin),

–  med beaktande av Europeiska jämställdhetsinstitutets undersökning för att identifiera och kartlägga befintliga uppgifter och resurser rörande sexuellt våld mot kvinnor i EU,

–  med beaktande av Europols lägesrapport från 2016 om människohandel i EU,

–  med beaktande av Eurostats rapport från 2015 om människohandel,

–  med beaktande av studierna från Europeiska institutet för förbättring av arbets- och levnadsvillkor (Eurofound) Working time and work-life balance in a life course perspective (2013), Caring for children and dependants: Effect on carers of young workers (2013) och Working and caring: Reconciliation measures in times of demographic change (2015),

–  med beaktande av Europaparlamentets utredningstjänsts studie från maj 2015 Gender equality in employment and occupation – Directive 2006/54/EC, European Implementation Assessment,

–  med beaktande av studien från parlamentets generaldirektorat för EU-intern politik Discrimination Generated by the Intersection of Gender and Disability,

–  med beaktande av utfrågningen om grundläggande rättigheter i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, som hölls den 16 juni 2016,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandena från utskottet för konstitutionella frågor, utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män och utskottet för framställningar (A8-0345/2016), och av följande skäl:

A.  Det är mycket viktigt att skydda alla grundläggande rättigheter. Stadgan om de grundläggande rättigheterna är en helt integrerad del av fördragen. Det förekommer dock fortfarande kränkningar av de grundläggande rättigheterna i EU och i dess medlemsstater, vilket framgår av rapporter från kommissionen, Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA), Europarådet, FN och icke-statliga organisationer.

B.  Europeiska unionen är en gemenskap som grundar sig på värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstatsprincipen och respekt för mänskliga rättigheter, däribland rättigheter för personer som tillhör minoriteter.

C.  Rättsstatsprincipen är den europeiska liberala demokratins ryggrad och en av EU:s grundprinciper med rötter i gemensamma författningstraditioner i samtliga EU:s medlemsstater. Respekten för rättsstatsprincipen är en förutsättning för skyddet av de grundläggande rättigheter och skyldigheter som följer av fördragen och av internationell rätt.

D.  För att bemöta dagens utmaningar bör EU och medlemsstaterna upprätthålla och genomföra dessa värden i alla åtgärder som de vidtar. Hur rättsstatsprincipen tillämpas på nationell nivå spelar en avgörande roll när det gäller att säkerställa ömsesidigt förtroende mellan medlemsstaterna och deras rättssystem. Enligt artikel 17 i EU fördraget måste kommissionen säkerställa tillämpningen av fördragen.

E.  EU-institutionerna har redan inlett förfaranden för att komma till rätta med det s.k. Köpenhamnsdilemmat. Den senaste utvecklingen har visat att instrumenten och processerna för att säkerställa en fullständig och korrekt tillämpning av fördragens principer och värden måste ses över och integreras, och att det bör tas fram en ändamålsenlig mekanism för att ta itu med de kvarstående bristerna och se till att fördragets principer och värden upprätthålls i hela unionen. Denna mekanism bör vara evidensbaserad, objektiv och icke-diskriminerande och möjliggöra en likvärdig bedömning. Mekanismen bör respektera subsidiaritets-, nödvändighets- och proportionalitetsprinciperna och gälla både medlemsstaterna och unionens institutioner. Dessutom bör den bygga på en graderad metod, med både en förebyggande och en korrigerande gren.

F.  Europeiska unionen har åtagit sig att respektera mediefrihet och mediepluralism samt rätten till information och yttrandefrihet, som ingår i artikel 11 i stadgan om de grundläggande rättigheterna och Europakonventionen.

G.  Migrationen är en del av EU:s nutid och framtid och en av vår tids största utmaningar, eftersom den appellerar till EU:s och dess medlemsstaters internationella humanitära ansvar. Dessutom innebär migrationen demografiska möjligheter. Därför krävs en långsiktig migrationslösning, både när det gäller krishantering på kort och medellång sikt och långsiktig politik för integration och social inkludering.

H.  Asylrätten garanteras i konventionen angående flyktingars rättsliga ställning från 1951 (Genèvekonventionen) och i det tillhörande protokollet av den 31 januari 1967 samt i stadgan.

I.  Mellan september och december 2015 antog kommissionen 48 överträdelsebeslut mot medlemsstater för otillräckligt införlivande och genomförande av det gemensamma europeiska asylsystemet.

J.  Internationella organisationen för migration har uppgett att minst 3 771 människor dog eller anmäldes försvunna 2015 när de försökte nå en fristad i Europa, vilket gör att antalet döda och försvunna uppgår till över 30 000 de senaste 20 åren.

K.  Terroristdåd utgör en av de grövsta kränkningarna av de grundläggande rättigheterna och friheterna. Lämpliga verktyg måste till för att skydda EU:s medborgare och invånare och för att otvetydigt reagera på sådana kränkningar och bekämpa dem inom ramen för rättssäkerhetsprincipen.

L.  Morden på åtta journalister på den satiriska tidskriften Charlie Hebdo den 7 januari 2015 utgjorde ett försök till angrepp på mediefriheten, yttrandefriheten och konstens frihet i EU.

M.  Alla åtgärder som medlemsstaterna och EU vidtar måste vara förenliga med de grundläggande rättigheterna och de medborgerliga fri- och rättigheterna, däribland respekten för privatlivet och familjelivet, rätten till frihet och säkerhet, rätten till skydd av personuppgifter, oskuldspresumtionen och rätten till ett försvar samt rätten till effektiva rättsmedel och till en rättvis rättegång, yttrandefrihet, informationsfrihet, tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Det är mycket viktigt med en verkningsfull demokratisk tillsyn av säkerhetsåtgärderna. Unionsmedborgarnas säkerhet måste uppnås utan att deras fri- och rättigheter urholkas. Dessa båda principer är nämligen två sidor av samma mynt.

N.  Varje begränsning i utövandet av de rättigheter och friheter som erkänns i stadgan omfattas av nödvändighets- och proportionalitetsprinciperna i enlighet med artikel 52 i stadgan.

O.  I överensstämmelse med artikel 72 i EUF-fördraget är det nödvändigt att respektera medlemsstaternas befogenheter när det gäller underrättelsetjänster.

P.  Enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden, särskilt artikel 15.1 i det direktivet, får medlemsstaterna i samband med tillhandahållande av vidarebefordrings-, cachnings- och värdtjänster inte ålägga tjänsteleverantörerna en allmän skyldighet att övervaka den information de överför eller lagrar eller en allmän skyldighet att aktivt efterforska fakta eller omständigheter som kan tyda på olaglig verksamhet.

Q.  Enligt kommissionen utsätts 75 miljoner personer för brott i EU varje år.

R.  Människohandel är ett allvarligt brott som ofta begås inom ramen för organiserad brottslighet och som innebär en allvarlig kränkning av människans värdighet och en av de värsta formerna av överträdelser av de grundläggande rättigheterna. Människohandel drabbar kvinnor och flickor på ett oproportionerligt sätt, och är uttryckligen förbjudet enligt stadgan.

S.  Människohandel för sexuellt utnyttjande utgör fortfarande den mest utbredda formen av människohandel. 76 procent av de registrerade offren i EU är kvinnor. Av de människohandelsoffer som identifieras i EU är 70 procent EU-medborgare.

T.  I direktiv 2011/36/EU införs gemensamma bestämmelser, med hänsyn till jämställdhetsperspektivet, för att stärka arbetet med att förebygga människohandelsbrott och med att skydda människohandelsoffren.

U.  Människohandel och människosmuggling är två mycket olika företeelser som trots detta i vissa fall kan vara sammanlänkade.

V.  Diskriminering, rasism, främlingsfientlighet, hatpropaganda och hatbrott som motiveras av rasism, främlingsfientlighet eller fördomar mot en persons religion eller övertygelse, ålder, funktionsnedsättning, sexuella läggning eller könsidentitet utgör ett hot mot EU:s och dess medlemsstaters grundläggande värderingar. Politiska krafter sprider alltmer hatpropaganda, och främlingsfientligheten och andra fördomar ökar i stora delar av befolkningen, inklusive via internet. Bekämpande av diskriminering, rasism och främlingsfientlighet är avgörande för att säkerställa respekten för de europeiska värderingarna tolerans, mångfald och ömsesidig respekt.

W.  Folk kan utsättas för flerfaldig diskriminering inom flera olika områden. Politik som riktar sig mot en särskild typ av diskriminering bör ta hänsyn till situationen för särskilda grupper som sannolikt kan bli offer för flerfaldig diskriminering på grund av bland annat ålder, ras, religion, sexuell läggning, kön eller funktionsnedsättning.

X.  Jämställdhet mellan kvinnor och män är en grundläggande princip inom EU, och all könsdiskriminering är förbjuden.

Y.  Våld mot kvinnor är en kränkning av de grundläggande rättigheterna som drabbar alla delar av samhället, oavsett ålder, utbildning, inkomst, social ställning och ursprungs- eller bosättningsland. Bristande jämställdhet och könsstereotyper ökar risken för våld och andra former av utnyttjande och hindrar kvinnor från att delta fullt ut i alla områden av livet.

Z.  Enligt uppgifter som EU:s byrå för grundläggande rättigheter (FRA) har tagit fram om våld mot kvinnor har en av tre kvinnor i EU någon gång utsatts för fysiskt eller sexuellt våld sedan de fyllt 15 år. Av uppgifterna framgår också att en av tio kvinnor har utsatts för någon form av sexuellt våld sedan denna ålder, och att en av tjugo kvinnor har våldtagits.

AA.  Könsrelaterat våld och våld mot kvinnor och barn tolereras fortfarande tyst på många platser och anmäls inte till polisen eftersom brottsoffren saknar förtroende för myndigheterna. Det är här nödvändigt med nolltolerans.

AB.  Sexuell och reproduktiv hälsa och därtill hörande rättigheter hör till medlemsstaternas befogenheter. EU kan dock bidra till att främja bästa praxis bland medlemsstaterna.

AC.  Det är nödvändigt att garantera lika tillgång till hälso- och sjukvård, även i fråga om sexuell och reproduktiv hälsa, oavsett kvinnornas ekonomiska situation, funktionsnedsättning och geografiska belägenhet.

AD.  Barnen är vårt samhälles framtid och vi är ansvariga för deras nutid. Utbildning är ett av de bästa sätten att lära ut värderingar såsom fred, tolerans, samlevnad, jämlikhet, rättvisa och respekt för mänskliga rättigheter via formella, icke-formella och informella utbildningsmetoder i överensstämmelse med artikel 14 i stadgan.

AE.  Telefonhjälpstjänster för barn, informationstjänster och liknande verktyg kan användas för information, rådgivning och rapportering när det gäller fall av kränkningar av barns rättigheter.

AF.  Direktsändning av sexuella övergrepp på barn är inte längre en ny trend, utan en etablerad verklighet. Barn riskerar att skadas genom nätgromning och genom att bli kontaktade över nätet i sexuella syften, vilket i värsta fall kan leda till sexuellt tvång och andra former av övergrepp. Det görs inte tillräckligt för att förhindra sexuella övergrepp genom utbildningsprogram eller för att stärka det rättsliga samarbetet mellan medlemsstaterna i kampen mot pedofilnätverk.

AG.   Rätten till privatliv och skydd av personuppgifter på nätet är särskilt betydelsefull, framför allt när det gäller barn, som utgör den mest utsatta gruppen i samhället.

AH.  Enligt artikel 37 i konventionen om barnets rättigheter och principen om barnets bästa bör man som regel inte frihetsberöva ensamkommande barn och barn som skilts från sina föräldrar, och de bör erbjudas en placering i en säker miljö med allt nödvändigt skydd och all den hälsovård och utbildning som krävs.

AI.  Respekten för minoriteters rättigheter är en av EU:s grundprinciper. Minoriteter måste skyddas på ett mer verkningsfullt sätt. Med tanke på den växande populismen och extremismen bör man prioritera att bygga upp en samlevnad där minoriteter respekteras. Minoriteterna bidrar till Europas rikedom och mångfald. Migrationskrisen har väckt misstro och ökat hat mot minoriteter i Europa.

AJ.  Enligt FRA:s rapport för 2016 om grundläggande rättigheter fortsätter diskriminering och antiziganism att utgöra utmaningar för effektiv integrering av romer. I Eurobarometerundersökningen 2015 om diskriminering anses etniskt ursprung vara det främsta skälet till diskriminering.

AK.  Romerna i Europa, individuellt och som en grupp, möter antiziganism, systematiska fördomar, rasism, intolerans, fientlighet, diskriminering och socialt utanförskap i sin vardag. Segregering av romers barn i skolan är alltjämt ett problem i de flesta medlemsstater. Diskrimineringen av romer på arbetsmarknaden hindrar dem från att förbättra sin förmåga att bryta sig ur den onda cirkeln av fattigdom.

AL.  I artiklarna 8, 9, 10, 19 och 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna liksom i Europeiska unionens domstols rättspraxis erkänns vikten av de grundläggande sociala rättigheterna. Det framgår således att dessa rättigheter – särskilt fackföreningarnas rättigheter, strejkrätten samt förenings- och mötesfriheten – måste skyddas på samma sätt som övriga grundläggande rättigheter som erkänns i stadgan.

AM.  Endast 27 procent av européerna känner till det gemensamma europeiska larmnumret 112, och än har inte alla människor tillgång till det.

AN.  Alla medlemsstater är skyldiga att skydda alla personer, inklusive hbti-personer, mot varje form av diskriminering och våld. All diskriminering och allt våld på grund av sexuell läggning och könsidentitet bör fördömas.

AO.  Enligt FRA:s fältundersökningar utgör rådande negativa sociala attityder och stereotyper ett stort hinder i kampen mot diskriminering av och hatbrott mot hbti-personer.

AP.  En studie från FRA har visat att det i gruppen av hbti-personer är transsexuella som känner sig mest utsatta för diskriminering, våld och trakasserier.

Skydd av de grundläggande rättigheterna och värdigheten

1.  Europaparlamentet vidhåller att människans värdighet är den okränkbara grunden för alla grundläggande rättigheter och inte bör utsättas för någon instrumentalisering. Människans värdighet måste respekteras och skyddas i samtliga EU-initiativ. Parlamentet efterlyser ökad medvetenhet bland EU:s medborgare om alla människors inneboende värdighet, i syfte att uppnå ett mer humant och rättvist samhälle.

2.  Europaparlamentet fördömer varje form av diskriminering av och våld mot alla människor i EU, eftersom detta utgör en direkt kränkning av människans värdighet.

3.  Europaparlamentet upprepar sitt krav på respekt för värdigheten i livets slutskede. Parlamentet påpekar att dödsstraffet strider mot EU:s grundläggande värderingar.

4.  Europaparlamentet betonar att unionens anslutning till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna är en fördragsstadgad skyldighet enligt artikel 6.2 i EU-fördraget. En sådan anslutning skulle stärka skyddet för de grundläggande rättigheterna i EU. Parlamentet förväntar sig att de rättsliga hindren för anslutning kommer att undanröjas snarast möjligt.

Rättsstatsprincipen

5.  Europaparlamentet betonar att de grundläggande rättigheterna är universella och odelbara och att de alltid kompletterar varandra, och framhåller att det måste finnas en rimlig balans mellan allas rättigheter i ett rikt samhälle präglat av mångfald. Parlamentet betonar vikten av att det finns garantier för att principerna i artikel 2 i stadgan om de grundläggande rättigheterna tillämpas fullt ut både i EU-lagstiftningen och i den nationella lagstiftningen. Kommissionen uppmanas att inleda överträdelseförfaranden när en medlemsstat åsidosätter stadgan vid genomförandet av EU-lagstiftningen.

6.  Europaparlamentet påminner om att unionen i sina förbindelser med omvärlden bör bidra till skyddet av de grundläggande rättigheterna. EU-institutionerna uppmanas att säkra en hög nivå på skyddet av dessa rättigheter i sina yttre förbindelser, men även i den unionsinterna politik som har konsekvenser utanför unionen.

7.  Europaparlamentet konstaterar att det är viktigt att garantera att de europeiska värden som anges i artikel 2 i EU-fördraget respekteras fullt ut både i EU-lagstiftningen och i den nationella lagstiftningen samt i den offentliga politiken och genomförandet av den. För att säkerställa rättsstatsprincipen måste alla berörda aktörer på nationell nivå öka sina ansträngningar för att upprätthålla och stärka den. Ett effektivt, oberoende och opartiskt rättsväsen är avgörande för rättsstatsprincipen.

8.  Europaparlamentet konstaterar att man genom regelbundna utbyten med EU-institutionerna, och bland medlemsstaterna själva, baserade på objektiva kriterier och kontextuella bedömningar, skulle kunna mildra eller förhindra eventuella rättssäkerhetsrelaterade problem i framtiden. Parlamentet efterlyser på nytt en unionspakt för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter, som bör bestå av en årsrapport med landspecifika rekommendationer. Denna rapport bör utarbetas på grundval av en rad olika källor – däribland rapporter från FRA, Europarådet och FN – och den bör integrera och komplettera de befintliga instrumenten, såsom resultattavlan för rättskipningen, och ersätta samarbets- och kontrollmekanismen för Rumänien och Bulgarien.

9.  Europaparlamentet välkomnar att rådet anordnar regelbundna debatter om rättsstatsprincipen. Unionspakten bör integrera kommissionens ramverk för rättsstatsprincipen och rådets dialog om rättsstatsprincipen i ett enda unionsinstrument, och rådet bör hålla sin debatt på grundval av årsrapporten med landspecifika rekommendationer.

10.  Europaparlamentet påminner om att de grundläggande rättigheterna bör ingå i konsekvensbedömningen för alla lagstiftningsförslag.

11.  Europaparlamentet betonar att den rörelse- och uppehållsfrihet för unionsmedborgare och deras familjer som fastställs i fördragen och garanteras av direktivet om fri rörlighet är en av unionsmedborgarnas grundläggande rättigheter.

12.  Europaparlamentet inser att statens neutralitet är avgörande för att skydda tanke-, samvets- och religionsfriheten och säkerställa likabehandling av alla religioner och trosuppfattningar och för att skydda friheten att utöva religion efter eget val och att byta religion eller trosuppfattning.

13.  Europaparlamentet påminner om att yttrandefriheten, informationsfriheten och mediefriheten är av central betydelse för att säkerställa demokratin och rättsstatsprincipen. Parlamentet fördömer i skarpa ordalag våld, påtryckningar och hot mot journalister och medier. Medlemsstaterna uppmanas att avstå från alla åtgärder som begränsar medie-, kommunikations- och informationsfriheten. Kommissionen uppmanas att fästa större uppmärksamhet vid att även dessa grundläggande rättigheter respekteras i samband med anslutningsförhandlingarna.

14.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till EU och dess medlemsstater att undersöka möjligheterna att införa ett skyddssystem för visselblåsare och att säkra skyddet för journalisters källor.

15.  Europaparlamentet fördömer fängelseförhållandena i några medlemsstater, där det ofta förekommer överbeläggning och dålig behandling. Parlamentet påpekar att de intagnas grundläggande rättigheter måste garanteras. Kommissionen uppmanas att analysera hur frihetsberövanden och straffrättsliga system påverkar barn. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att stödja medlemsstaterna och att underlätta ett utbyte av bästa praxis mellan olika nationella myndigheter när det gäller olika metoder för att säkerställa relationerna mellan föräldrar som avtjänar ett fängelsestraff och deras barn.

16.  Europaparlamentet fördömer återigen skarpt hårda förhörsmetoder, som är folkrättsligt förbjudna och som strider mot bland annat rätten till frihet, säkerhet, human behandling, frihet från tortyr, oskuldspresumtion, rättvis rättegång, juridiskt biträde och likvärdigt skydd enligt lag.

17.  Europaparlamentet står fast vid sitt krav på att det genom öppna och insynsvänliga utredningar ska säkerställas ansvarsutkrävande för massiva kränkningar av de grundläggande rättigheterna, i synnerhet i samband med transport och olagliga frihetsberövanden av personer.

18.  Europaparlamentet framhåller att korruption är ett allvarligt hot mot demokratin, rättsstatsprincipen och de grundläggande rättigheterna. Medlemsstaterna och EU institutionerna uppmanas att bekämpa strukturell korruption, ta fram effektiva instrument för att bekämpa och tillämpa påföljder för korruption, regelbundet kontrollera användningen av offentliga medel, vare sig de är europeiska eller nationella, och främja insyn.

19.  Europaparlamentet uppmanar enträget kommissionen att anta en strategi mot korruption kompletterad med ändamålsenliga instrument. Medlemsstaterna uppmanas att följa upp rekommendationerna i kommissionens rapport om insatserna mot korruption. Parlamentet uppmanar dem enträget att stärka polissamarbetet och det straffrättsliga samarbetet i kampen mot korruption. Parlamentet uppmanar i detta syfte medlemsstaterna och EU-institutionerna att underlätta ett snabbt inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten och att således ge lämpliga garantier för dess oberoende och effektivitet.

Migration, integration och social inkludering av romer

Integration och social inkludering

20.  Europaparlamentet anser att arbetet för att i värdsamhället socialt inkludera och integrera migranter och flyktingar som beviljats internationellt skydd ingår i en dynamisk och mångdimensionell process (med både rättigheter och skyldigheter). Respekt för de värden som ligger till grund för EU måste vara en integrerad del, liksom även respekt för de berörda personernas grundläggande rättigheter. Detta utgör en utmaning och en möjlighet som kräver samordnade insatser och ansvarstagande från såväl flyktingarna och migranterna som medlemsstaterna och deras lokala och regionala myndigheter och värdsamhällen, som alla spelar en viktig roll.

21.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att så snart som möjligt och med lämpligt avsatta resurser tillämpa en integrationspolitik och att ta fram denna i samarbete med nationella institutioner, lokala förvaltningar, skolor och icke-statliga organisationer och med migrant- och flyktinggrupper. Parlamentet uppmuntrar till ökat utbyte av bästa praxis på integrationsområdet. Parlamentet efterlyser utbildningsprogram som tar hänsyn till regionala och lokala aspekter som rör de berörda grupperna.

22.  Europaparlamentet anser att tillgång till utbildning är en av grundvalarna för integration av migranter och flyktingar. Parlamentet framhåller att principerna om likabehandling, icke-diskriminering och lika möjligheter alltid bör upprätthållas vid utformning och genomförande av politik och åtgärder för social delaktighet och integration.

23.  Europaparlamentet upprepar att tolerans mellan kulturer och religioner måste främjas genom löpande insatser och omfattande dialog, som ska inbegripa alla aktörer i samhället och alla förvaltningsnivåer.

24.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att försöka hålla ihop familjer, vilket kommer att förbättra integrationsutsikterna på lång sikt. Medlemsstaterna uppmanas att följa kommissionens riktlinjer för tillämpningen av direktiv 2003/86/EG om rätt till familjeåterförening. Medlemsstaterna bör göra vad de kan för att övervinna alla rättsliga och praktiska hinder för att åstadkomma snabbare beslut i denna fråga.

Migranter och flyktingar

25.  Europaparlamentet konstaterar bekymrat incidenterna med kränkningar av migranters och flyktingars grundläggande rättigheter vid EU:s yttre gränser, och upprepar att alla människor har rätt att åtnjuta sina mänskliga rättigheter. Parlamentet påminner om att rätten att söka asyl är en grundläggande rättighet. EU och medlemsstaterna uppmuntras att avsätta tillräckliga resurser för att skapa säkra och lagliga vägar för asylsökande, i syfte att slå undan benen för människohandlarnas och människosmugglarnas affärsmodell och förhindra många människor från att ta risken att välja farliga vägar. Att rädda liv är en solidarisk handling mot dem som är i fara men också en rättslig skyldighet. Medlemsstaterna och EU-institutionerna uppmanas att vid genomförandet av gränsbevakningsinsatser och asylförfaranden respektera folkrätten och EU‑lagstiftningen samt Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Fysiska personer eller icke-statliga organisationer som verkligen undsätter personer i sjönöd bör inte riskera att bestraffas för sina insatser.

26.  Europaparlamentet välkomnar att det i det nyligen antagna förslaget till förordning om en europeisk gräns- och kustbevakning flaggas för ett specifikt mandat för Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån att stödja sök- och räddningsinsatser samt säkerställa de skyddsåtgärder med avseende på grundläggande rättigheter som fastställs i den förordningen. Medlemsstaterna uppmuntras att erbjuda lämplig utbildning för yrkesverksamma inom asylsektorn (t.ex. intervjuare och tolkar) för att så snart som möjligt identifiera utsatta grupper och handlägga asylansökningar i överensstämmelse med skyddsdirektivet och EU-domstolens relevanta rättspraxis.

27.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att garantera mottagningsvillkor som inte inskränker personernas grundläggande rätt till en värdig levnadsstandard och till fysisk och psykisk hälsa och som är förenliga med befintliga grundläggande rättigheter och gällande asyllagstiftning. Samtidigt är det viktigt att hänsyn tas till de mest utsatta grupperna. Parlamentet påminner om att både folkrätten och stadgan kräver att medlemsstaterna undersöker alternativ till frihetsberövande. Kommissionen uppmanas att övervaka genomförandet av det gemensamma europeiska asylsystemet. Medlemsstaterna uppmanas att se till att asylsökande med särskilda behov effektivt identifieras i ett tidigt skede, att de snabbt får tillgång till anpassade mottagningsvillkor och förfarandegarantier. Parlamentet påminner om att rätten till en verklig tillgång till förfaranden utgör en integrerad del av direktivet om asylförfaranden, inklusive rätten till ett effektivt rättsmedel, även i straffrättsliga förfaranden. Medlemsstaterna och kommissionen uppmanas att vidta nödvändiga åtgärder för att tillhandahålla information om och ombesörja insyn i förvarstagandet av migranter och asylsökande i medlemsstaterna.

28.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att föreslå en översyn av förordning 862/2007, så att könsspecifika statistiska uppgifter om driften av förvarsenheterna kommer att ingå i den. Syftet med detta bör vara att förbättra förståelsen av och svaret på flyktingarnas och de asylsökandes specifika behov. EU och medlemsstaterna uppmanas att utmejsla en övergripande politik för att stoppa alla former av våld mot kvinnor och flickor, och att ta fram specifika åtgärder för att se till att kvinnliga flyktingar och asylsökande skyddas och får tillgång till rättslig prövning. Migrerande kvinnor kan utsättas för dubbel diskriminering i förvarsenheter eller mottagningscentrum, och de behöver tillgång till kvinnliga hygienprodukter, privatliv och hälsovård.

29.  Europaparlamentet uttrycker oro över rapporterna om den organiserade brottslighetens infiltration i hanteringen av anslag för mottagandet av migranter, och uppmanar kommissionen att noga övervaka hur dessa anslag används och att se till att eventuella oegentligheter utreds och att de ansvariga ställs inför rätta.

30.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att avhålla sig från att i politiskt intresse piska upp rädsla och hat mot migranter och asylsökande. Medlemsstaterna uppmanas därför att ta fram positiva kampanjer som har som mål att hjälpa medborgarna att på ett bättre sätt förhålla sig till integrationsfrågan.

31.  Europaparlamentet beklagar djupt att kommissionen ännu inte har följt upp sina resolutioner av den 14 september 2011 om hemlöshet och av den 16 januari 2014 om en EU-strategi mot hemlöshet, och i synnerhet punkterna 10 och 11 i denna. Parlamentet betonar att de bakomliggande orsakerna till en EU-strategi mot hemlöshet fortfarande gäller.

Frihet och säkerhet

32.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ och främsta insatser för att stärka säkerhetssamarbetet mellan medlemsstaterna och för att ta fram en effektiv EU‑insats mot terrorismen och säkerhetshoten i Europeiska unionen. Parlamentet ger sitt helhjärtade stöd till åtgärder som banar väg för en effektiv säkerhetsunion. Medlemsstaterna uppmanas med kraft att fullt samarbeta med varandra och att förbättra informationsutbytet med varandra och med Europol och andra EU-byråer. Parlamentet betonar hur viktigt det är att respektera grundläggande rättigheter i kampen mot terrorismen. Parlamentet efterlyser en utvärdering av de befintliga åtgärderna för att bekämpa terrorism.

33.  Europaparlamentet betonar att alla system för urskillningslös massövervakning utgör ett allvarligt ingrepp i medborgarnas grundläggande rättigheter. Parlamentet betonar att alla lagstiftningsförslag i medlemsstaterna om övervakning av underrättelseorgan alltid bör vara förenliga med stadgan och principen om proportionalitet och nödvändighet. Samtidigt som parlamentet erkänner medlemsstaternas exklusiva behörighet i detta avseende uppmanas kommissionen att noga övervaka utvecklingen på lagstiftningsområdet så att den stämmer överens med fördragen, eftersom den kan ge upphov till viktiga juridiska frågeställningar.

34.  Europaparlamentet betonar att en medlemsstat som vidtar åtgärder i en nödsituation alltid bör följa fördragen och Europakonventionen. Parlamentet påpekar att eventuella undantag bör begränsas till det som situationen strikt kräver och måste överensstämma med den ifrågavarande medlemsstatens skyldigheter enligt internationell rätt.

35.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till samtliga medlemsstater att se till att deras nationella lagstiftningar och tillsynsmekanismer när det gäller underrättelsetjänsten är förenliga med stadgan och Europakonventionen.

36.  Europaparlamentet vill att alla brottsbekämpande organ och myndigheter som arbetar med att förebygga radikalisering och terrorism, även de på lokal och regional nivå, ska medverka i dessa ansträngningar och få den utbildning och information de behöver för sitt arbete. Parlamentet är oroat över den tilltagande fientligheten mot journalister och medier från politiska, religiösa och terroristiska rörelser. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ge journalister och medier lämpligt skydd och att vidta nödvändiga åtgärder med hjälp av alla tillgängliga rättsmedel mot angrepp på journalister.

37.  Europaparlamentet betonar att tillbörlig behandling av offer, däribland offer för terrorism, är väsentligt för att trygga deras grundläggande rättigheter. Parlamentet efterlyser i detta hänseende politik och mekanismer som på ett stabilt sätt tillgodoser offrens individuella behov, inbegripet en grundlig bedömning av genomförandet av EU:s direktiv om brottsoffers rättigheter (2012/29/EU), för att se till att brottsoffer i EU åtnjuter en minimiuppsättning rättigheter.

38.  Europaparlamentet anser att en heltäckande politik för att förhindra att unionsmedborgare radikaliseras och rekryteras av terroristorganisationer kan bli framgångsrik om den åtföljs av långsiktiga proaktiva processer för avradikalisering på det rättsliga området, utbildning och integrationsåtgärder samt interkulturell dialog. Det behövs strategier för social inkludering som också bekämpar diskriminering som hindrar tillgång till utbildning, sysselsättning och bostäder.

39.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja medlemsstaterna i deras insatser för att förebygga radikalisering och våldsbejakande extremism, vilka måste inriktas på att främja europeiska värderingar, tolerans och gemenskap, utan stigmatisering. Medlemsstaterna uppmanas tillika att öka sina ansträngningar i detta avseende.

40.  Europaparlamentet anser att en enhetlig tillämpning av icke-diskriminerande lagstiftning är en del av en strategi för att förebygga radikalisering och möjliggöra avradikalisering av personer som tillhör extremistiska organisationer. Om religiösa samfund utesluts och diskrimineras i EU kan det skapa en grogrund för att personer i utsatta situationer ansluter sig till extremistiska organisationer som kan vara våldsamma.

41.  Europaparlamentet anser att ett europeiskt system för tidig varning och reaktion bör stärkas för att identifiera individer som löper stor risk att radikaliseras. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att öka sina ansträngningar inom utbildningen för att förebygga radikalisering. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att främja internetinitiativ i syfte att bekämpa de radikala gruppernas idéer och aktiviteter och att införliva denna dimension i skolmaterial om riskförebyggande åtgärder på nätet. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att öka sina ansträngningar för att stödja familjerna till dem som riskerar att radikaliseras. Parlamentet efterlyser utbyte av bästa praxis och skapande av motbilder för att bekämpa våldsbejakande extremism, radikalisering och diskurser som uppmuntrar människor att organisera och begå terroristdåd i Europa. Parlamentet betonar att ett närmare gränsöverskridande samarbete mellan behöriga nationella och europeiska myndigheter är nödvändigt för att förbättra informationsutbytet i syfte att bekämpa terroristnätverk effektivare. Medlemsstaterna uppmanas kraftfullt att utnyttja de befintliga samarbetsverktygen i hela sin möjliga utsträckning. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att utbyta bästa praxis om förebyggande av radikalisering av personer i riskzonen, i synnerhet i fängelser.

42.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att driva igenom normer som garanterar att rekommendationerna från Europeiska kommittén till förhindrande av tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (CPT) och domarna från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen) genomförs, med avseende på både frihetsberövande före rättegång och straffrättsliga påföljder.

43.  Europaparlamentet upprepar sina rekommendationer till kommissionen om översynen av den europeiska arresteringsordern, framför allt när det gäller införandet av ett proportionalitetstest och ett undantag med hänvisning till de grundläggande rättigheterna.

Människohandel

44.  Europaparlamentet uppmanar EU:s rättsvårdande organ att öka sina insatser mot kriminella nätverk och förmedlare som ägnar sig åt människohandel och att samarbeta mer intensivt med varandra, med särskild uppmärksamhet på brott mot barn. Parlamentet understryker att det finns ett behov av utbildning för tjänster som kommer i kontakt med offer eller potentiella offer för människohandel, för att hjälpa dem att bättre identifiera dessa personer och att ge dem lämpligt stöd, och att tonvikten i utbildningen bör läggas på respekten för grundläggande rättigheter och särskilt utsatta personers behov.

45.  Europaparlamentet konstaterar att kommissionens framstegsrapport om kampen mot människohandel visar att ny teknik gör det möjligt för organiserade kriminella grupper att få tillgång till en stor reserv av potentiella offer i mycket större omfattning än någonsin tidigare, eftersom många offer för människohandel, särskilt offer för sexuell exploatering och arbetskraftsexploatering, rekryteras på internet. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att vidta åtgärder för att förhindra och motverka att nya tekniker används som verktyg för att rekrytera företrädesvis kvinnor och flickor till människohandel.

46.  Europaparlamentet betonar att barns sårbarhet gör dem till ett tacksamt mål för människohandlare och att identifieringen och kontrollen av identiteten på de barn som fallit offer för människohandel är ett växande problem. Parlamentet påminner om att vissa medlemsstater betraktar handel med barn som en särskild form av exploatering medan andra behandlar barnoffer och vuxna offer på samma sätt, vilket gör det omöjligt att skapa en övergripande underrättelsebild och att komma fram till det bästa sättet att utreda dessa brott på EU-nivå. Därför efterlyser parlamentet verktyg som gör det lättare att följa dessa barn, på grundval av en gemensam definition av brottet handel med barn, liksom lämpliga och målinriktade åtgärder för att stödja barnen i processen.

47.  Att utse förmyndare för ensamkommande barn som ser till deras bästa är en viktig skyddsåtgärd. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att på central, regional och lokal nivå stärka förmyndarsystemen för barn som inte tas om hand av sina föräldrar samt ensamkommande barn och att inrätta dessa system i linje med handboken Förmyndarskap för barn som inte tas om hand av sina föräldrar. Under införandet av systemet behöver man särskilt uppmärksamma stödpersonerna och, mot bakgrund av barnets bästa, att barnet inte bör skiljas från sin familj eller från icke-formella ledsagare.

48.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att anstränga sig lika mycket för att identifiera, skydda och stödja offer för alla former av exploatering, med aktivt deltagande av arbetsmarknadens parter, den privata sektorn, fackföreningar och det civila samhället, och att garantera ett ömsesidigt erkännande av beslut om att skydda offer inom EU. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullt ut och korrekt genomföra EU:s direktiv om människohandel, särskilt artikel 8, som kräver att offren inte får kriminaliseras, liksom direktivet om bekämpande av sexuella övergrepp mot barn och sexuell exploatering av barn. Medlemsstaterna och EU:s institutioner och organ uppmanas att stärka sitt samarbete mot människohandel, inbegripet utbytena av bästa praxis, genom stödet från EU-samordnaren för kampen mot människohandel och inom ramen för EU-nätverket av nationella rapportörer eller motsvarande mekanismer i frågor som rör människohandel.

49.  Europaparlamentet uppmanar EU och alla medlemsstater att ratificera Europarådets konvention om bekämpande av människohandel. Parlamentet betonar att både medlemsstaterna och relevanta EU-organ, såsom Europol, bör stödjas i sina ansträngningar för att åtala dem som underlättar människohandel. Medlemsstaterna uppmanas även att i sina nationella strategier och handlingsplaner ta itu med efterfrågesidan vad gäller handel med och exploatering av människor.

50.  Europaparlamentet framhåller att utbildning är ett effektivt verktyg för att förebygga människohandel och exploatering, och medlemsstaterna uppmanas att på central, regional och lokal nivå införa program för förebyggande utbildning i de nationella läroplanerna och att främja och integrera förebyggande program och medvetandehöjande aktiviteter.

51.  Europaparlamentet betonar behovet att stärka åtgärderna för att förhindra och undvika konsumtion av varor och tjänster som producerats av offer för människohandel. Sådana åtgärder bör införlivas i den europeiska strategin bekämpande av detta gissel, i vilken även företagen bör medverka.

52.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att erkänna människohandel i syfte att utkräva lösesummor genom tortyr som en form av människohandel. Parlamentet anser att de svårt traumatiserade överlevande bör erkännas som offer för en form av åtalbar människohandel och få skydd, vård och stöd.(25)

Bekämpande av diskriminering, främlingsfientlighet, hatbrott och hatpropaganda

53.  Europaparlamentet ser med oro på ökningen av rasism och främlingsfientlighet i form av afrofobi, antiziganism, antisemitism, islamofobi och fientlighet mot migranter. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att skydda tanke-, samvets- och religions- eller trosfriheten. EU och dess medlemsstater uppmanas kraftfullt att låta strategierna för jämlikhet även omfatta flerfaldig diskriminering. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att intensifiera arbetet med att utbyta bästa praxis och att stärka sitt samarbete i kampen mot rasism, främlingsfientlighet, homofobi, transfobi och andra former av intolerans, med full delaktighet av det civila samhället och med bidrag från relevanta aktörer, till exempel byrån för grundläggande rättigheter.

54.  Europaparlamentet välkomnar resultatet av 2015 års symposium om grundläggande rättigheter och utnämnandet av samordnare om antisemitism och antimuslimskt hat. Parlamentet uppmanar EU-institutionerna och medlemsstaterna att samordna och stärka de politiska åtgärderna mot antisemitiskt och antimuslimskt hat, inbegripet det omedelbara genomförandet av de nyckelåtgärder som identifierades under symposiet.

55.  Europaparlamentet beklagar att det föreslagna direktivet om likabehandling från 2008 fortfarande väntar på att godkännas av rådet. Parlamentet upprepar sin uppmaning till rådet att anta sin ståndpunkt om förslaget så snart som möjligt. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra konkreta framsteg i arbetet mot diskriminering.

56.  Europaparlamentet fördömer de fall av hatbrott och hets som motiveras av rasism, främlingsfientlighet, religiös intolerans eller fördomar mot en persons funktionsnedsättning, sexuella läggning, könsidentitet eller minoritetsstatus, något som förekommer dagligen i EU. Parlamentet beklagar djupt de ökande nivåerna av hatpropaganda från vissa institutioner, politiska partier och medier. Parlamentet uppmanar EU att föregå med gott exempel och bekämpa hatpropaganda inom sina egna institutioner.

57.  Europaparlamentet är oroat över det ökande näthatet. Parlamentet rekommenderar att medlemsstaterna inrättar ett enkelt förfarande så att allmänheten lätt kan anmäla näthat. Parlamentet välkomnar kommissionens tillkännagivande av uppförandekoden om motverkande av olaglig hatpropaganda på nätet och uppmuntrar till efterföljd av denna samt till fortsatta ansträngningar för att stärka samarbetet med den privata sektorn och det civila samhället. Parlamentet påminner om att åtgärder som vidtas i detta avseende inte bör stå i strid med de grundläggande principer som rör yttrandefriheten, i synnerhet tryckfriheten.

58.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över att brottsoffer avstår från att anmäla hatbrott på grund av otillräckliga skyddsåtgärder och att myndigheterna misslyckas med att utreda brotten ordentligt och få fällande domar för hatbrott i medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utveckla och sprida verktyg och mekanismer för anmälan av hatbrott och hatpropaganda och att se till att alla påståenden om hatbrott och hatpropaganda verkligen utreds, lagförs och prövas rättsligt i enlighet med nationell lagstiftning och, i tillämpliga fall, i enlighet med rambeslutet om rasism och främlingsfientlighet, europeiska och internationella skyldigheter på människorättsområdet samt Europadomstolens relevanta rättspraxis, samtidigt som rätten till yttrande- och informationsfrihet och integritets- och uppgiftsskydd säkerställs.

59.  Europaparlamentet uttrycker oro över att flera medlemsstater inte har införlivat bestämmelserna i rambeslut 2008/913/RIF korrekt, och uppmanar de berörda medlemsstaterna att göra detta och att tillämpa rambeslutet, liksom direktiv 2012/29/EU om brottsoffer, till fullo. Parlamentet uppmanar kommissionen att övervaka införlivandet av dessa rättsakter och att inleda överträdelseförfaranden vid behov. Parlamentet konstaterar att vissa medlemsstater har utvidgat det skydd som ges till offer för diskriminering till andra grunder, såsom sexuell läggning eller könsidentitet, vid genomförande av rambeslutet. Parlamentet uppmanar kommissionen att inleda en dialog med de medlemsstater vars lagstiftning inte omfattar homofobiska hatmotiv, i syfte att täppa till de återstående luckorna i lagstiftningen.

60.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja utbildningsprogram för brottsbekämpande och rättsliga myndigheter, liksom för de EU-byråer som det berör, i syfte att förebygga och bekämpa diskriminerande praxis och hatbrott. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att förse de myndigheter som ansvarar för utredning och lagföring av sådana brott med de praktiska verktyg och färdigheter som de behöver för att identifiera och hantera de brott som omfattas av rambeslutet och interagera och kommunicera med offren.

61.  Europaparlamentet inser att den fulla omfattningen av ojämlikheten i EU fortfarande är okänd, eftersom medlemsstaterna inte samlar in jämförbara och uppdelade uppgifter om jämlikhet. Parlamentet anser att medlemsstaternas insamling av sådana uppgifter är väsentlig för utformningen av en meningsfull politik för genomförandet av EU:s lagstiftning om likabehandling. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att erkänna behovet av tillförlitliga och jämförbara uppgifter om jämlikhet för att mäta diskrimineringen, uppdelade efter diskrimineringsgrunder, i syfte att tillhandahålla beslutsunderlag. Parlamentet uppmanar båda institutionerna att fastställa konsekventa principer för insamling av uppgifter om jämlikhet på grundval av självidentifiering, EU:s dataskyddsnormer och samråd med berörda de grupperna.

62.  Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna, medlemsstaterna och de regionala och lokala myndigheterna att ge större plats åt de mänskliga rättigheterna och interkulturell utbildning i de nationella läroplanerna som ett verktyg för att förebygga rasism och alla andra former av intolerans, och efterlyser mer arbete för att öka medvetenheten om rättigheter. Parlamentet anser att en fullständig utbildning om mänskliga rättigheter också på lämpligt sätt måste omfatta utbildning om orättvisor i det förflutna när det gäller de mänskliga rättigheterna, institutionell rasism och vikten av hågkomst.

63.  Europaparlamentet anser att det är avgörande att alla medlemsstater samarbetar med nationella eller internationella rättsliga utredningar som syftar till att klargöra ansvarsfördelningen och försöka utröna sanningen och säkerställa rättvisa och upprättelse för offren när det gäller brott mot mänskligheten som begåtts i unionen av totalitära regimer. Medlemsstaterna uppmanas att tillhandahålla nödvändig utbildning av rättstillämpare på detta område. Kommissionen uppmanas eftertryckligen att göra en objektiv bedömning av den aktuella situationen för dessa processer i syfte att främja demokratisk hågkomst i alla medlemsstater. Parlamentet varnar för att underlåtenhet att följa de internationella rekommendationerna om demokratisk hågkomst och principerna om universell jurisdiktion bryter mot rättsstatens grundprinciper.

Kvinnors rättigheter och våld mot kvinnor

64.  Europaparlamentet beklagar att jämställdhet ännu inte uppnåtts, att det inom många områden inte sker förbättringar och att kvinnors grundläggande rättigheter fortfarande kränks. Parlamentet fördömer alla former av våld mot kvinnor och flickor, såsom våld i nära relationer, hedersmord, tvångsäktenskap, människohandel och kvinnlig könsstympning. Parlamentet anser att detta aldrig kan rättfärdigas utan bör kriminaliseras och bestraffas, och att EU och nationella myndigheter bör stärka sitt samarbete, särskilt genom utbyte av god praxis och förbättrad insamling och jämförbarhet när det gäller uppgifter om alla former av våld mot kvinnor, inbegripet flerfaldig diskriminering. Parlamentet anser att alla som är bosatta i EU, oavsett deras kulturella bakgrund och traditioner, bör följa lagen och respektera kvinnors rättigheter och värdighet.

65.  Europaparlamentet beklagar att kvinnor och flickor inte åtnjuter samma skydd mot våld i alla medlemsstater. Parlamentet betonar att det fortfarande behövs många förbättringar i bekämpningen av våldet mot kvinnor och flickor. Parlamentet uppmanar EU att underteckna och ratificera Istanbulkonventionen efter att förfarandet inleddes av kommissionen i mars 2016. Parlamentet påminner medlemsstaterna om att EU:s anslutning till Istanbulkonventionen inte befriar dem från att underteckna, ratificera och tillämpa konventionen, och de uppmanas med eftertryck att göra detta. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se över den nuvarande lagstiftningen och att fortsatt högprioritera våldet mot kvinnor, eftersom könsrelaterat våld inte får tolereras. Parlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att lägga fram en rättsakt med åtgärder för att främja och stödja medlemsstaternas insatser för förebyggande av våld mot kvinnor och flickor.

66.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och de regionala och lokala myndigheterna att genomföra mer riktade informationskampanjer för att förebygga våld och uppmuntra kvinnor att anmäla brott. Medlemsstaterna uppmanas även att införa lämpliga och avskräckande påföljder för gärningsmän och att skydda alla offer för våld och värna deras rättigheter, utan dröjsmål och med särskild uppmärksamhet för utsatta grupper, i linje med direktivet om brottsoffers rättigheter. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullt ut genomföra direktiv 2011/99/EU om den europeiska skyddsordern, för att säkerställa lämpligt skydd av och stöd till kvinnor och flickor som fallit offer för våld, och direktiv 2011/36/EU om förebyggande och bekämpande av människohandel, för att skydda kvinnor och flickor från människohandel, våld och sexuell exploatering. Parlamentet betonar att offer för könsrelaterat våld bör få vård och stöd i lämplig omfattning i enlighet med interna regler och internationella skyldigheter.

67.  Europaparlamentet betonar att inställningen till kvinnor och flickor måste förändras om könsrelaterat våld ska kunna bekämpas med framgång. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra mer för att bekämpa könsstereotyper som reproducerar och förstärker könsroller på de centrala områden där stereotyperna ständigt får nytt fäste. Parlamentet uppmanar kommissionen att sprida medlemsstaternas bästa praxis för att ta itu med könsstereotyper i skolorna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna erbjuda polis, domstolspersonal och domare utbildning i lyhördhet och alla andra former av specialutbildning som de behöver för att på lämpligt sätt hantera frågan om könsrelaterat våld, i syfte att undvika ytterligare trauman och upprepad viktimisering under straffrättsliga förfaranden. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att bistå myndigheterna i arbetet med att på ett ändamålsenligt sätt identifiera de specifika behoven för offer för könsrelaterat våld och ge dem särskilt skydd, i linje med direktivet om brottsoffers rättigheter.

68.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att erbjuda offer för könsrelaterat våld skyddade boenden i tillräcklig utsträckning samt riktade och integrerade stödtjänster, inbegripet traumastöd och traumabehandling. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas kraftfullt att stödja de organisationer i det civila samhället som arbetar med offer för könsrelaterat våld på alla tänkbara sätt.

69.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att ta itu med situationer där kvinnor med funktionsnedsättning blir offer för våld i nära relationer, eftersom de ofta inte kan fly från ett förhållande som präglas av övergrepp.

70.  Europaparlamentet uttrycker allvarlig oro över att det fortfarande förekommer kvinnlig könsstympning, som är en form av grovt våld mot kvinnor och flickor. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka medvetenheten hos alla berörda parter och att inrikta sig på förebyggande åtgärder i sina strategier mot kvinnlig könsstympning. Medlemsstaterna uppmanas vidare att samarbeta fullt ut med varandra för att förbättra insamlingen av uppgifter om och förståelsen av fenomenet i syfte att optimera resultaten av sina insatser för att skydda kvinnor och flickor från könsstympning.

71.  Europaparlamentet fördömer kraftfullt de upprepade trakasserier och våldtäkter som inträffar på offentliga platser i EU och anser att alla kvinnor och flickor bör känna sig trygga från alla former av sexuella trakasserier på offentlig plats. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder för att se till att dessa handlingar bestraffas ordentligt, att förövarna ställs inför rätta och att offren erbjuds skydd. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att intensifiera sina insatser för att skydda kvinnliga flyktingar och asylsökande, som är särskilt utsatta för våld under flykten.

72.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa jämställdhet på arbetsplatsen. Parlamentet beklagar att kvinnor fortfarande utsätts för diskriminerande arbetsförhållanden. Parlamentet framhåller den låga andelen kvinnor inom naturvetenskap, teknik och ingenjörsvetenskap, företagande och beslutsfattande, både inom den privata och den offentliga sektorn, och betonar att löneklyftan mellan kvinnor och män är en oacceptabel diskriminering. Parlamentet uppmanar kommissionen att intensifiera sina insatser för att öka andelen kvinnor i det politiska och ekonomiska livet, förbättra insamlingen av uppgifter om kvinnors deltagande och åtgärda bristande jämställdhet i medierna genom att främja utbyte av bästa praxis.

73.  Europaparlamentet påminner i detta sammanhang om att jämställdhet kan uppnås endast genom en rättvis omfördelning av avlönat och oavlönat arbete. Parlamentet konstaterar att upprätthållandet av kvinnors och flickors grundläggande rättigheter kan garanteras genom mer ekonomisk, politisk och social egenmakt, representation och delaktighet. Under senare år har det uppstått rörelser som är motståndare till jämställdhet och som utmanar de framsteg som gjorts på området för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män.

74.  Europaparlamentet påminner om att fattigdom under ålderdomen är ett särskilt bekymmer för kvinnor på grund av den fortsatta löneklyftan mellan könen och den därav resulterande pensionsklyftan. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utarbeta lämpliga strategier för att stödja äldre kvinnor och att undanröja de strukturella orsakerna till könsskillnaderna när det gäller ersättning. Parlamentet understryker den centrala roll som offentliga tjänster av hög kvalitet har för att bekämpa fattigdom, särskilt kvinnors fattigdom.

75.  Europaparlamentet påpekar att hushållsanställda till den övervägande delen är kvinnor, och uppmanar medlemsstaterna att påskynda processen för att ratificera och genomföra ILO:s konvention om hushållsanställda, efter rådets beslut 2014/51/EU, som ett nyckelinstrument för att säkerställa anständiga arbetsvillkor.

76.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder för att tillgodose mödrars och fäders behov med avseende på olika typer av ledigheter, nämligen mamma-, pappa- eller föräldraledighet och ledighet för vård av anhörig. Parlamentet efterlyser konkreta åtgärder för att ytterligare stärka rätten till föräldraledighet. Parlamentet noterar det förslag om att införa ledighet för vård av anhörig som aviseras i kommissionens färdplan En nystart för att hjälpa arbetande föräldrar att förena arbetsliv och privatliv. Parlamentet förväntar sig ytterligare åtgärder från kommissionen efter tillbakadragandet av förslaget om mödraledighet.

77.  Europaparlamentet framhåller den potentiella risken med att internet och sociala medier samt andra typer av teknik används för att kontrollera, hota och förnedra kvinnor, och betonar vikten av kampanjer för att öka medvetenheten i detta avseende.

78.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, i syfte att främja jämställdhet på ett mer verkningsfullt sätt, införa ett jämställdhetsperspektiv på alla politikområden och i all föreslagen lagstiftning, bland annat genom systematiska konsekvensbedömningar ur ett jämställdhetsperspektiv som en del av bedömningen av respekten för grundläggande rättigheter och som ett integrerat kriterium i dialoger med bland annat länder som är kandidater för anslutning.

79.  Europaparlamentet erkänner att kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa hör ihop med ett flertal mänskliga rättigheter, bland annat rätten till liv, rätten att inte utsättas för tortyr, rätten till hälsa, rätten till integritet, rätten till utbildning och förbudet mot diskriminering. Parlamentet understryker att medlemsstaterna är skyldiga att respektera, skydda och förverkliga rättigheter kopplade till alla kvinnors och flickors sexuella och reproduktiva hälsa, fritt från tvång, diskriminering och våld. Parlamentet framhåller i detta hänseende att personer med funktionsnedsättning har rätt att åtnjuta alla sina grundläggande rättigheter på samma villkor som andra.

80.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att erkänna den grundläggande rätten till tillgång till förebyggande hälsovård. Parlamentet betonar vikten av unionens roll för att öka medvetenheten om och främja bästa praxis i denna fråga, även inom ramen för EU:s hälsostrategi, samtidigt som man respekterar medlemsstaternas befogenheter, med tanke på att hälsa är en grundläggande mänsklig rättighet som är en förutsättning för utövandet av andra mänskliga rättigheter. Parlamentet påminner i detta avseende om att samstämmighet och konsekvens mellan EU:s interna och externa politik för mänskliga rättigheter är av stor betydelse.

81.  Europaparlamentet erkänner att en vägran att utföra livräddande sexuella och reproduktiva hälsotjänster, inbegripet säkra aborter, utgör en allvarlig kränkning av de mänskliga rättigheterna.

82.  Europaparlamentet fördömer varje form av kommersiellt surrogatmoderskap.

Barn

83.  Europaparlamentet konstaterar med oro att barnfattigdomen fortfarande är hög i EU, och antalet minderåriga som lever i fattigdom ökar. Parlamentet upprepar att det inte bara är en moralisk nödvändighet utan även en social och ekonomisk prioritet att investera i barns välbefinnande och lyfta dem ur fattigdom. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna och EU att lansera program som är specifikt inriktade på barns välbefinnande och sunda utveckling. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka sina ansträngningar för att bekämpa barnfattigdom och social utestängning genom att effektivt genomföra kommissionens rekommendation Bryta det sociala arvet – investera i barnens framtid med hjälp av integrerade strategier som stöder tillgång till tillräckliga resurser och gör det möjligt att ta del av kvalitetstjänster till överkomliga priser. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta ytterligare åtgärder för att övervaka genomförandet av rekommendationen. Parlamentet efterlyser strategier och program som siktar på att bekämpa den växande utbildningsfattigdomen bland minderåriga i syfte att främja deras sociala integration. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga att införa en barngaranti för att bekämpa fattigdom och social utestängning bland barn.

84.  Europaparlamentet fördömer alla former av diskriminering mot barn och välkomnar antagandet av Europarådets strategi för barnets rättigheter (2016–2021), som också är inriktad på behovet att bekämpa diskriminering av barn med funktionsnedsättning, barn som påverkas av migration, romska barn och hbti-barn. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra en samlad insats för att utrota diskriminering mot barn. Parlamentet uppmanar i synnerhet medlemsstaterna och kommissionen att uttryckligen behandla barn som en prioritet vid programplaneringen och genomförandet av regional- och sammanhållningspolitiken, såsom EU:s handikappstrategi, EU:s ram för nationella strategier för integrering av romer samt EU:s jämställdhets- och icke-diskrimineringspolitik. Parlamentet upprepar vikten av att skydda och främja lika tillgång till hälso- och sjukvård, värdigt boende och utbildning för romska barn.

85.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen alla medlemsstater att genomföra offentliga utbildnings- och upplysningskampanjer som uppmärksammar barns rätt till skydd och främjar positiva relationer med barn utan våld.

86.  Europaparlamentet fördömer otvetydigt alla former av våld och övergrepp mot barn på alla nivåer, från hemmet till skolor, offentliga platser och ungdomsanstalter. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta lämpliga åtgärder för att förhindra, och skydda barn mot, alla former av fysiskt och psykiskt våld, däribland fysisk misshandel och sexuella övergrepp, sexuell exploatering, barnarbete, tvångsäktenskap, hedersmord, kvinnlig könsstympning och rekrytering som barnsoldater. Parlamentet betonar vikten av formella bestämmelser för att förbjuda och bestraffa kroppsstraff mot barn och uppmuntrar kommissionen att se till att medlemsstaterna bättre kan lära av varandra om hur man bäst ska hantera mobbning i skolor, med beaktande av utsatta grupper av barn.

87.  Europaparlamentet efterlyser ett flerstegssystem för skydd av barn som till fullo respekterar varje barns grundläggande rättigheter på grundval av barnets bästa. Parlamentet betonar att detta system inte bör utformas för att straffa föräldrar och vårdnadshavare, utan sända ett tydligt budskap om att alla former av fysiskt och emotionellt våld mot barn är oacceptabelt och straffbart enligt lag, men där separation av barnet från familjen skulle vara den allra sista utvägen. Parlamentet påminner om att statlig vård av unga alltid är mer kostsam än lämpligt och välriktat stöd till familjer i fattigdom. Kommissionen uppmanas återigen att lägga fram en ny europeisk strategi för barnets rättigheter.

88.  Europaparlamentet efterlyser barnvänliga rättskipningssystem för unga där barn förstår sina rättigheter och sin roll när de är inblandade som offer, vittnen eller påstådda förövare. Parlamentet efterlyser specialåtgärder i både civil- och straffrättsliga förfaranden för att skydda barn från onödig stress, otillåten påverkan och upprepad viktimisering, med hänsyn till direktiv (EU) 2016/800 om rättssäkerhetsgarantier för barn som är misstänkta eller tilltalade i straffrättsliga förfaranden.

89.  Europaparlamentet vill att nödnumret 116 ska bli åtkomligt i hela EU dygnet runt och alla dagar i veckan för barn och att anonymiserade chattlinjer på internet ska användas, eftersom de är mycket mer praktiska för barn som befinner sig i en stressad situation, och de bör inrättas som ett enhetligt system i EU med användning av officiella språk och minoritetsspråk. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja det gemensamma europeiska numret 116 111 för hjälplinjer för barn genom att stärka nödnumrens och chattlinjernas kapacitet samt europeiska nätverk och genom att anslå tillräckliga medel.

90.  Europaparlamentet framhåller att skyddet av barn bör förbättras i den digitala världen, mot bakgrund av det ökade antalet fall av sexuell exploatering där förövarna använder internet för att ta kontakt, och efterlyser ytterligare samarbete mellan den offentliga och den privata sektorn på detta område, där i synnerhet den sistnämnda uppmanas att ta sin del av ansvaret, avstå från aggressiv reklam riktad till barn och skydda dem från vilseledande reklam. Parlamentet uppmuntrar de berörda parterna att följa goda exempel på förebyggande- och klagomålsmekanismer i sociala medier på nätet och att genomföra dem i hela EU. Parlamentet anser vidare att barn bör få korrekt information om de potentiella riskerna med internet, särskilt när man uppger personuppgifter på nätet, till exempel genom medvetandegörande kampanjer och skolprogram. Parlamentet betonar att profilering av barn på internet bör vara förbjudet. Parlamentet stöder insatserna för att säkerställa en ambitiös och effektiv reform av direktivet om audiovisuella medietjänster, särskilt i fråga om skyddet av barn i den digitala miljön. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta itu med nätmobbning.

91.  Europaparlamentet efterlyser en handlingsplan för att skydda barns rättigheter både online och offline, och påminner om att de brottsbekämpande myndigheterna i kampen mot it-brottsligheten behöver ägna särskild uppmärksamhet åt brott mot barn. Parlamentet betonar i detta sammanhang behovet att stärka det rättsliga samarbetet och polissamarbetet mellan medlemsstaterna och med Europol och Europeiska it-brottscentrumet (EC3), i syfte att förebygga och bekämpa it-brottslighet, särskilt sexuell exploatering av barn på nätet.

92.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra direktiv 2011/93/EU om bekämpande av sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi. Parlamentet uppmanar de brottsbekämpande myndigheterna, både på nationell nivå och på EU-nivå, att investera i ny teknik för att bekämpa brott på darknet och deep web. Parlamentet betonar att Eurojust och Europol måste ges lämpliga resurser för att förbättra identifieringen av offer, bekämpa organiserade nätverk av sexualförbrytare och påskynda upptäckt, analys och anmälan av barnpornografiskt material på och utanför nätet.

93.  Europaparlamentet anser att integrationspolitiken bör ha ett starkt fokus på barn, eftersom de är en brygga till samförstånd mellan kulturer och samhällen.

94.  Europaparlamentet erinrar om att kommissionens rapport från 2016 om framstegen i kampen mot människohandel visade att minst 15 procent av de registrerade offren var barn. Medlemsstaterna uppmanas kraftfullt att vidta omedelbara åtgärder som svar på uppgiften från Europol om att minst 10 000 ensamkommande flykting- och migrantbarn försvann i EU under 2015. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och EU-byråerna att intensifiera sina gränsöverskridande samarbeten, informationsutbyten och gemensamma utredningar i syfte att bekämpa handel med barn och gränsöverskridande organiserad brottslighet samt sexuellt utnyttjande och andra former av exploatering, och att skydda barnen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och EU-byråerna att påskynda tillsättningen av kvalificerade förmyndare för ensamkommande barn och att se till att barnets bästa alltid beaktas. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att registrera och identifiera barn på ett barnvänligt sätt och att förhindra att de försvinner genom att se till att de kommer in i de nationella systemen för skydd av barn. Parlamentet rekommenderar att de befintliga verktygen för försvunna barn förstärks, inklusive de europeiska journumren för försvunna barn. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fullt ut utnyttja FRA:s expertis för att stärka skyddet av barn och skyddet av utsatta människor i den rådande migrationssituationen, särskilt vid hotspotområdena. Parlamentet påminner om att barns rättigheter och barnets bästa måste beaktas och bedömas i all EU-politik och i alla EU-åtgärder, inbegripet migration och asyl.

95.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att ägna särskild uppmärksamhet åt program som är inriktade på att motverka att ungdomar lämnar skolan i förtid och att testa och utbyta bästa praxis på området.

Minoriteters rättigheter

96.  Europaparlamentet framhåller att minoriteter som i århundraden har levt tillsammans med, eller vid sidan av, majoritetskulturerna i Europa fortfarande utsätts för diskriminering i EU. Lösningen på detta problem är att införa miniminormer för skydd av minoriteters rättigheter och erbjuda utbildning om kulturell mångfald och tolerans, eftersom bevarande av det europeiska kulturarvet ger mångfalden ett mervärde.

97.  Europaparlamentet framhåller att minoritetsbefolkningar har särskilda behov och att man bör arbeta för deras fullkomliga likställdhet inom alla områden av det ekonomiska, sociala och politiska livet samt kulturlivet. Parlamentet betonar att det är väsentligt att de grundläggande rättigheterna och friheterna för personer som tillhör minoriteter respekteras och främjas.

98.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över att dessa grupper möter hinder när de hävdar sina rättigheter till egendom, tillgång till rättslig prövning och andra offentliga tjänster samt utbildning, hälsovård och sociala tjänster, liksom sina kulturella rättigheter, vilka alla kan kringskäras. Medlemsstaterna uppmanas kraftfullt att vidta åtgärder för att förhindra administrativa och ekonomiska hinder som kan hämma den språkliga mångfalden på europeisk och nationell nivå.

99.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att införa en politisk standard för skydd av minoriteter, eftersom skyddet av dessa grupper ingår i Köpenhamnskriterierna, både för kandidatländerna och medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att deras rättssystem garanterar att personer som tillhör en minoritet inte diskrimineras och att vidta och genomföra riktade skyddsåtgärder grundade på relevanta internationella normer.

100.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att utbyta god praxis och att tillämpa testade och beprövade lösningar för att ta itu med minoriteters problem i hela EU. Parlamentet pekar på den viktiga roll som de regionala och lokala myndigheterna i EU kan spela för att skydda minoriteter, och anser att administrativa omorganisationer inte bör få några negativa effekter för dem.

101.  Europaparlamentet uppmanar byrån för grundläggande rättigheter att fortsätta sin rapportering om diskriminering på grund av tillhörighet till en minoritet och att fortsätta att samla in uppgifter på detta område.

102.  Europaparlamentet uppmuntrar de medlemsstater som ännu inte gjort det att utan ytterligare dröjsmål ratificera ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter och den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk. Parlamentet påminner också om att de principer som utvecklats inom ramen för OSSE måste genomföras.

103.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att noga ta hänsyn till aspekten minoriteters rättigheter, säkerställa rätten att använda ett minoritetsspråk och värna den språkliga mångfalden i unionen. Parlamentet uppmanar kommissionen att stärka sin plan för att främja undervisning i och användning av regionala språk, som ett möjligt sätt att bekämpa språklig diskriminering i EU.

104.  Europaparlamentet uppmanar EU att genomföra Europarådets parlamentariska församlings resolution 1985(2014) om de nationella minoriteternas situation och rättigheter i Europa, med full respekt för subsidiaritetsprincipen. Parlamentet betonar att alla nödnummer och eventuella officiella hjälplinjer i medlemsstaterna bör vara tillgängliga inte bara på landets officiella språk utan också på minoritetsspråk och de stora EU-språken genom vidarekoppling av samtal.

Rättigheter för personer med funktionsnedsättning

105.  Europaparlamentet välkomnar de avslutande iakttagelserna om EU:s framsteg i genomförandet av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta dessa rekommendationer som ett tillfälle att föregå med gott exempel genom att effektivt och grundligt genomföra rekommendationerna så snart som möjligt.

106.  Europaparlamentet betonar att personer med funktionsnedsättning har rätt att åtnjuta sina grundläggande rättigheter på samma villkor som andra, inbegripet rätten till oförytterlig värdighet, hälsa och familj, ett självständigt liv, oberoende och full delaktighet i samhället, tillgång till rättslig prövning, varor och tjänster samt rösträtt och konsumenträttigheter, i enlighet med konventionen. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att vidta lämpliga åtgärder för att se till att alla personer med funktionsnedsättning kan utöva alla de rättigheter som stadgas i fördragen och unionslagstiftningen. Parlamentet konstaterar att ett människorättsbaserat förhållningssätt till funktionsnedsättning ännu inte har fullt stöd, vilket leder till diskriminering av personer med funktionsnedsättning i EU, och EU och dess medlemsstater uppmanas kraftfullt att intensifiera sina ansträngningar för att anpassa lagstiftningen efter kraven i konventionen och i praktiken inkludera personer med funktionsnedsättning i samhället.

107.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att anta strategier för att ge faktiskt tillträde till arbetsmarknaden för personer med funktionsnedsättning. Parlamentet beklagar att vissa av de EU-medel som finns tillgängliga för integreringen av personer med funktionsnedsättning fortfarande inte till fullo utnyttjas för detta ändamål. Parlamentet uppmanar kommissionen att noggrant övervaka användningen av medlen och vidta åtgärder där så krävs.

108.  Europaparlamentet påminner om att personer med intellektuella och psykosociala funktionsnedsättningar stöter på särskilda hinder för utövandet av sina grundläggande rättigheter, och uppmanar medlemsstaterna och regionala och lokala myndigheter att öka sina ansträngningar för att främja deras oberoende och inkludering på samma villkor som andra.

109.  Europaparlamentet konstaterar att kvinnor och barn med funktionsnedsättning i oproportionerligt hög grad utsätts för en rad kränkningar av de mänskliga rättigheterna, till exempel genom att de förvägras tillgång till grundläggande tjänster som utbildning och hälsovård eller placeras på institutioner långt från sina familjer och lokalsamhällen och löper större risk att bli offer för våld, sexuella övergrepp, exploatering och andra former av misshandel. EU, medlemsstaterna och regionala och lokala myndigheter måste vidta övergripande och jämställdhetsmedvetna åtgärder för att se till att FN-konventionen om barnets rättigheter, tillsammans med konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, tillämpas noggrant.

110.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen EU och dess medlemsstater att utveckla stödtjänster för barn med funktionsnedsättning och deras familjer, i lokalsamhällena, för att verka för avinstitutionalisering och säkerställa ett inkluderande utbildningssystem för dem.

111.   Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att se till att nödnumret 112 är fullt tillgängligt för personer med funktionsnedsättning och att medvetenheten om det höjs genom kampanjer.

112.  Europaparlamentet uppmanar EU, medlemsstaterna och de regionala och lokala myndigheterna att öka de ekonomiska och mänskliga resurser som krävs för att de övervakningsramar som inrättats i enlighet med artikel 33.2 i konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning ska kunna fungera och att garantera deras oberoende genom att se till att deras sammansättning och verksamhet överensstämmer med Parisprinciperna om funktionssättet för nationella människorättsinstitutioner.

113.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och regionala och lokala myndigheter att se till att personer med funktionsnedsättning verkligen kan delta och uttrycka sig i det offentliga livet. Sådana insatser bör stödjas genom tillhandahållande av textning, teckenspråkstolkning, dokument med punktskrift och lättlästa format. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att erbjuda lättillgängliga lösningar för flyktingar med funktionsnedsättning. Parlamentet betonar de särskilda riskerna för flyktingar, migranter och asylsökande med funktionsnedsättning, som har svårt att få tillgång till information och kommunikationsmöjligheter i tillgängliga format och som kan hållas i förvar utan lämpligt stöd eller skäligt boende.

Äldre personer

114.  Europaparlamentet konstaterar att aktivt åldrande och solidaritet mellan generationerna är viktiga frågor som kan stärkas genom ett människorättsbaserat synsätt, eftersom detta utgör en av de djupaste ekonomiska och sociala omvandlingar som de utvecklade länderna står inför. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att skapa incitament för ett ökat och aktivt deltagande av äldre personer på arbetsmarknaden genom sociala och ekonomiska initiativ för att bekämpa social utestängning och att garantera dem enkel tillgång till hälso- och sjukvård.

115.  Europaparlamentet betonar att åldersdiskriminering är mycket vanligt i dagens samhällen och ofta kombineras med andra former av diskriminering, såsom diskriminering på grund av ras eller etniskt ursprung, religion, funktionsnedsättning, hälsotillstånd eller socioekonomiska förhållanden, könsidentitet eller sexuell läggning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra åtgärder som syftar till att återintegrera äldre personer i samhället för att motverka att de isoleras.

116.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att aktivt delta i FN:s öppna arbetsgrupp om åldrande och att öka sina ansträngningar för att skydda äldre personers rättigheter.

Romers rättigheter

117.  Europaparlamentet påminner om att personer som tillhör den romska minoriteten har rätt till fri rörlighet, och uppmanar medlemsstaterna och regionala och lokala myndigheter att värna denna och inte planera en bosättningspolitik som grundar sig på etnicitet. Parlamentet är oroat över att personer som tillhör den romska minoriteten i oproportionerligt hög grad utsätts för vräkningar i många medlemsstater.

118.  Europaparlamentet beklagar att romerna fortfarande utsätts för antiziganism och systematisk och institutionaliserad rasism, och erinrar om att diskrimineringen av romer på områdena arbete, bostäder, utbildning, hälso- och sjukvård, tillgång till rättslig prövning eller något annat område är oacceptabel och skadar samhället i EU. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna och de regionala och lokala myndigheterna att på grundval av kommissionens rapport om genomförandet av EU‑ramen för nationella strategier för integrering av romer 2015 fullt ut och skyndsamt genomföra sina egna nationella strategier för romer och att vidta särskilda åtgärder för att bekämpa rasdiskrimineringen mot romerna i linje med bestämmelserna i direktivet om likabehandling oavsett ras och den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna samt bekämpa antiziganism i linje med rambeslutet om rasism och främlingsfientlighet.

119.  Europaparlamentet erinrar om domstolens rättspraxis om att den princip om likabehandling som direktiv 2000/43/EG hänvisar till är tillämplig på personer som, trots att de själva inte tillhör den berörda rasen eller etniska gruppen, ändå utsätts för mindre förmånlig behandling eller särskilt missgynnas på någon av dessa grunder.

120.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att integrera övervakning av diskriminerande praxis på alla områden, särskilt utbildning, sysselsättning, bostäder och hälso- och sjukvård, och då särskilt uppmärksamma att alla program ska genomföras på ett sätt som minskar klyftorna mellan romer och icke-romer. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att vidta åtgärder mot de medlemsstater som främjar eller tillåter institutionaliserad diskriminering och segregering.

121.  Europaparlamentet fördömer segregering av romska barn i skolorna, vilket inverkar extremt negativt på dessa barn senare i livet. Parlamentet stöder kommissionens åtgärder för att komma till rätta med denna praxis genom överträdelseförfaranden, och uppmanar medlemsstaterna att vidta konkreta åtgärder för att avskaffa segregering i skolorna och ta fram planer för integrationsåtgärder för romska barn.

122.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att stärka sina strategier för integrering av romer och fattiga samhällen genom att öka deras omfattning och utvidga dem så att de når 80 miljoner invånare. Parlamentet efterlyser även en förstärkning av kommissionens arbetsgrupp för frågor som rör romer och de nationella kontaktpunkterna, en utveckling av regionala och lokala kontaktpunkter och regionala plattformar för romer samt en utveckling av ett politikforum på nätet i samarbete med EU-plattformen för romers integrering. Parlamentet uppmanar FRA att fortsätta att samla in uppgifter om romernas situation och att utveckla och föreslå en ”instrumentpanel” med indikatorer på romsk integration som skulle göra det möjligt att se vilka framsteg som gjorts på området. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utse den 2 augusti till en europeisk minnesdag för förintelsen av romer.

Rättigheter för hbti-personer

123.  Europaparlamentet fördömer all diskriminering och allt våld på grund av sexuell läggning och könsidentitet. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att utarbeta en agenda som garanterar lika rättigheter och möjligheter för alla medborgare, samtidigt som medlemsstaternas befogenheter respekteras, och att övervaka ett korrekt införlivande och genomförande av den EU-lagstiftning som rör hbti-frågor. Parlamentet välkomnar i detta avseende den förteckning över åtgärder som kommissionen utarbetat för att öka jämställdheten för hbti-personer, inklusive kommissionens informationskampanj för att bekämpa stereotyper och förbättra den sociala acceptansen av hbti-personer. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas med eftertryck att föra ett nära samarbete med organisationer i det civila samhället som arbetar för hbti‑personers rättigheter. Parlamentet noterar att FRA:s fältundersökningar visar att offentliga tjänstemän ser unionsrätten och EU:s politik som huvudsakliga drivkrafter för nationella insatser för att främja jämlikhet för hbti-personer.

124.  Europaparlamentet beklagar att hbti-personer upplever mobbning och trakasserier redan från skoltiden och utsätts för diskriminering i olika skeden av livet, även på arbetsplatsen. Medlemsstaterna uppmanas att sätta särskilt fokus på homofobi inom idrotten och att även rikta in sig på unga hbti-personer och mobbning i skolan. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att stödja fackföreningar och arbetsgivarorganisationer i deras arbete med att anta strategier för mångfald och icke-diskriminering med fokus på hbti-personer.

125.  Europaparlamentet påminner om Europadomstolens rättspraxis rörande hbti-rättigheter. Parlamentet välkomnar att allt fler medlemsstater redan har vidtagit åtgärder som bidrar till att på ett bättre sätt främja och skydda hbti-personers rättigheter, och att medlemsstaterna har antagit nya rättsliga förfaranden för erkännande av könstillhörighet när det gäller dessa personers grundläggande rättigheter. Kommissionen och dess byråer uppmanas att samla in uppgifter om de människorättskränkningar som hbti-personer utsätts för, och att med medlemsstaterna dela bästa praxis när det gäller att skydda deras grundläggande rättigheter. Medlemsstaterna uppmuntras att fullt ut informera hbti-personer om deras rättigheter och att utbyta bästa praxis på detta område. Parlamentet fördömer de medicinska metoder som kränker transpersoners och intersexuella personers grundläggande rättigheter.

126.  Europaparlamentet anser att hbti-personers grundläggande rättigheter torde bli mer skyddade om dessa personer har rätt att ingå rättsligt erkända relationer, såsom samboförhållanden, registrerade partnerskap och äktenskap. Parlamentet välkomnar det faktum att 18 medlemsstater erbjuder dessa alternativ för närvarande och uppmanar andra medlemsstater att överväga att göra detsamma.

127.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag om fullständigt ömsesidigt erkännande av verkningarna av och fri rörlighet för alla civilståndshandlingar inom EU som rör enskilda personer, par och familjer (inbegripet alla sådana handlingar som avser äktenskap och registrerade partnerskap, byte av juridiskt kön samt adoption och födelsebevis), inklusive rättsligt erkännande av könstillhörighet, för att minska förekomsten av rättsliga och administrativa hinder som diskriminerar medborgare som utövar sin rätt till fri rörlighet.

Medborgarskap

128.   Europaparlamentet noterar med stor oro den ökade EU-skepsisen och ökningen av våldsamma politiska åsikter, och uppmanar därför med eftertryck EU och medlemsstaterna att stärka medborgarnas – särskilt ungdomarnas och det civila samhällets organisationers – deltagande i EU-frågor så att européerna kan ge uttryck för sin oro och sina åsikter genom demokratiska kanaler.

129.  Europaparlamentet anser att man måste minska den administrativa bördan i samband med deltagande i det offentliga livet och främja e-förvaltning i hela EU, och att mekanismer som t.ex. medborgarinitiativet måste stärkas.

130.  Europaparlamentet uppmuntrar utvecklingen av e-rådgivning som ett verktyg för medborgarnas direkta deltagande som gör det möjligt att få information om medborgarnas förväntningar på regeringen och den offentliga förvaltningen. Parlamentet anser att man måste avlägsna procedurmässiga och språkliga hinder som motverkar medborgardeltagande i de offentliga institutionernas beslutsprocesser på alla förvaltningsnivåer. Parlamentet betonar behovet av insyn inte enbart i institutionernas beslutsprocesser utan även i övervakningen av hur ärenden knutna till den offentliga förvaltningens tjänster hanteras. Parlamentet betonar behovet av att stärka utbudet av dessa tjänster i tillgängliga digitala medier. Parlamentet betonar återigen vikten av en ökad medvetenhet om stadgan.

131.  Europaparlamentet noterar att det civila samhällets organisationer – som inbegriper bland annat frivilliginsatser, religiös verksamhet och ungdomsarbete – spelar en viktig roll för deltagande och aktiva medborgare i samhället, och uppmanar EU, medlemsstaterna och regionala och lokala myndigheter att stödja och främja deras arbete. Medlemsstaterna och EU uppmanas att slå vakt om mötes- och föreningsfriheten som en del av stadgan.

132.  Europaparlamentet anser att samhällsutbildning och dialog mellan olika kulturer ökar medborgarnas förståelse för vikten av deltagande i samhället och politiken. Dessutom anser parlamentet att utbildning i mänskliga rättigheter ger medborgarna en ökad medvetenhet om sina rättigheter och lär dem respektera andras rättigheter. Medlemsstaterna uppmanas att utarbeta nationella handlingsplaner för utbildning i grundläggande rättigheter, inklusive EU:s bidrag till utvecklingen av ramverket för grundläggande rättigheter, och att genomföra Europarådets stadga om utbildning i demokratiskt medborgarskap och utbildning om de mänskliga rättigheterna. De regionala och lokala myndigheterna uppmanas att aktivt medverka i ovannämnda verksamhet.

133.   Europaparlamentet konstaterar med oro att det fortfarande behövs stora ansträngningar för att uppnå Europa 2020-strategins mål i fråga om bekämpning av fattigdom och social utestängning. Medlemsstater uppmanas att ta fram rätt åtgärder, till exempel åtgärder för att stödja sysselsättningsaktivering och åtgärder som underlättar tillgång till tjänster av hög kvalitet och till utbildning. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att se till att deras social- och sysselsättningspolitik inte innebär diskriminering på grund av hushållens storlek och sammansättning.

Digitala rättigheter

134.   Europaparlamentet påminner om att var och en har rätt till ett privatliv och rätt till skydd för sina personuppgifter. Varje person har också rätt att få tillgång till insamlade uppgifter som rör honom eller henne och att få dem korrigerade. Parlamentet betonar varje människas rätt att själv bestämma över sina personuppgifter, särskilt den exklusiva rätten att kontrollera användningen och spridningen av sina personuppgifter. Parlamentet framhåller att kommissionen och medlemsstaterna, med respekt för yttrandefriheten och informationsfriheten och i enlighet med relevant lagstiftning och rättspraxis, bör vidta åtgärder som gör det möjligt för varje medborgare att få till stånd en radering av innehåll som skulle kunna vara skadligt för hans eller hennes värdighet eller anseende. Om det inte föreligger ett specifikt allmänintresse har varje enskild person rätt att bestämma vilka uppgifter som ska vara tillgängliga, rätt att ta bort dem och rätt att bli bortglömd i enlighet med EU-lagstiftningen och den nationella lagstiftningen.

135.  Europaparlamentet är bekymrat över att medborgarna inte är fullt medvetna om sina rättigheter eller om de rättsmedel som är tillgängliga för dem. Parlamentet anser att alla människor, särskilt barn, måste göras medvetna om hur viktigt det är att skydda sina personuppgifter, även i cyberrymden, och att de måste uppmärksammas på de faror de kan utsättas för, särskilt med tanke på den snabba tekniska utvecklingen och det ökande antalet it-angrepp. Medlemsstaterna uppmanas att göra mer för att öka utbildningen i nya medier och göra den till en integrerad del av läroplanen i skolorna. Medlemsstaterna uppmanas att vidta åtgärder mot nätmobbning, särskilt när den drabbar specifika grupper av barn.

136.   Europaparlamentet påpekar att var och en har rätt att fritt uttrycka och sprida sin åsikt på internet i enlighet med relevant lagstiftning och rättspraxis. Parlamentet betonar att ingen får diskrimineras för att hon eller han inte använder digitala tjänster. Kommissionen uppmanas att följa upp slutsatserna av det offentliga samrådet om EU:s direktiv om audiovisuella medietjänster och att se över direktivet, bland annat när det gäller problemen i samband med de grundläggande rättigheterna.

137.   Europaparlamentet påminner om att det är nödvändigt att utreda den inverkan som viss ny teknik, till exempel drönare, kan ha på de grundläggande rättigheterna, särskilt på rätten till integritet. Parlamentet betonar också att det är en utmaning att förena den allt större internetanvändningen med respekt för de grundläggande rättigheterna, särskilt när det gäller att skydda personuppgifter och bekämpa nätmobbning och människohandel, i synnerhet sådan som syftar till sexuell exploatering och arbetskraftsexploatering.

138.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas parlament och regeringar samt Europarådets parlamentariska församling.

(1)

Antagna texter, P7_TA(2014)0126.

(2)

Antagna texter, P7_TA(2014)0105.

(3)

EGT L 180, 19.7.2000, s. 22.

(4)

EUT C 378, 24.12.2013, s. 1.

(5)

EUT L 132, 21.5.2016, s. 1.

(6)

EUT L 328, 6.12.2008, s. 55

(7)

EGT L 303, 2.12.2000, s. 16.

(8)

EUT L 373, 21.12.2004, s. 37.

(9)

EUT L 204, 26.7.2006, s. 23.

(10)

EUT L 95, 15.4.2010, s. 1.

(11)

EUT L 101, 15.4.2011, s. 1.

(12)

EUT L 335, 17.12.2011, s. 1.

(13)

EUT L 315, 14.11.2012, s. 57.

(14)

Antagna texter, P7_TA(2013)0594.

(15)

Antagna texter, P7_TA(2014)0062.

(16)

Antagna texter, P7_TA(2013)0387.

(17)

Antagna texter, P8_TA(2015)0286.

(18)

Antagna texter, P8_TA(2016)0102

(19)

EUT C 124 E, 25.5.2006, s. 405.

(20)

Antagna texter, P8_TA(2014)0070.

(21)

Antagna texter, P7_TA(2013)0350.

(22)

Antagna texter, P8_TA(2015)0095.

(23)

Antagna texter, P7_TA(2013)0203.

(24)

Antagna texter, P8_TA(2016)0409.

(25)

Denna nya typ av människohandel har redan tagits upp i Europaparlamentets resolution av den 10 mars 2016 om situationen i Eritrea (Antagna texter: P8_TA(2016)0090).


YTTRANDE från utskottet för konstitutionella frågor (9.11.2016)

till utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor

över situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen 2015

(2016/2009(INI))

Föredragande av yttrande: Cristian Dan Preda

FÖRSLAG

Utskottet för konstitutionella frågor uppmanar utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet påminner om att ”människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter”, är de värden som EU bygger på, vilket anges i artikel 2 i EU‑fördraget. Det är av yttersta betydelse att säkerställa, stärka och främja full respekt för dessa värden på både unions- och medlemsstatsnivå. Parlamentet påminner om att de mänskliga rättigheterna är universella och odelbara.

2.  Europaparlamentet anser att slutsatserna och yttrandena från Europeiska unionens byrå för de grundläggande rättigheterna och rättspraxis från Europeiska unionens domstol utgör ett gott underlag för tolkningen av artikel 2 i EUF-fördraget och tillämpningsområdet för de rättigheter som fastställs i stadgan om de grundläggande rättigheterna.

3.  Europaparlamentet noterar den fördragsfästa skyldigheten till anslutning till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Parlamentet betonar att fördragen fastställer att de grundläggande rättigheterna, såsom de garanteras i konventionen och såsom de följer av medlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner, ska ingå i unionsrätten som allmänna principer.

4.  Europaparlamentet betonar att man vid fall av systemiska hot mot rättsstaten bör inleda förfaranden enligt artikel 7 i EU-fördraget och ramverket för rättsstatsprincipen för att erbjuda motåtgärder. Det är viktigt att skapa ett nytt samförstånd mellan EU och dess medlemsstater när det gäller respekten för demokratin, rättsstatsprincipen och de grundläggande rättigheterna, för att säkerställa att de respekteras bland unionsmedborgarna och förhindra att dessa värden urholkas. Att ifrågasätta rättsstatsprincipen är en gräns som ett demokratiskt land inte kan och får överskrida.

5.  Europaparlamentet understryker betydelsen av att se till att stadgan om de grundläggande rättigheterna respekteras fullt ut under hela lagstiftningsprocessen. I detta hänseende välkomnar parlamentet avtalet om bättre lagstiftning och uppmärksammar att omfattande konsekvensbedömningar och nära samarbete mellan EU:s institutioner och medlemsstater är av avsevärd betydelse. Parlamentet påminner om att ett effektivt och korrekt genomförande av EU-lagstiftningen är avgörande för att skydda unionens värden, och påpekar att detta skydd är mycket viktigt för hela EU:s trovärdighet.

6.  Europaparlamentet påpekar att målet för politiken för säkerhet och rättvisa är att skydda friheten och de grundläggande rättigheterna. Parlamentet framhåller därför att lagstiftning och politiskt beslutsfattande på detta område måste stå i överensstämmelse med stadgan om de grundläggande rättigheterna.

7.  Europaparlamentet anser att man bör göra fler insatser i riktning mot ett samstämt och enhetligt genomförande av stadgan, bland annat genom åtgärder för ökad medvetenhet bland yrkesutövare och allmänheten, för att säkerställa att rättsstatsprincipen och unionsmedborgarnas grundläggande rättigheter respekteras och främjas. Parlamentet betonar att de europeiska institutionerna bör gå i täten för detta arbete. Det bör göras avsevärda insatser för att förbättra skyddet för yttrande-, mötes- och föreningsfriheterna och för de fria medierna, samt för att säkerställa rättsväsendets oberoende.

8.  Europaparlamentet stöder att kommissionen för första gången någonsin aktiverat den nya ramen för rättsstatsprincipen. Parlamentet rekommenderar en grundlig utvärdering av ramens funktionssätt och resultat, i syfte att förbättra dess effektivitet.

9.  Europaparlamentet noterar att rådet hållit sina båda första dialoger om rättsstatsprincipen. Parlamentet ser fram emot den väntade utvärderingen av denna mekanism, en utvärdering som bör syfta till att förbättra dess relevans och kompletterande karaktär när det gäller EU:s övriga styrmedel för rättsstatsprincipen.

10.  Europaparlamentet begär att Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter ska få i uppdrag att ta fram en tvåårsrapport om i vad mån Europas mest utsatta medborgare har tillgång till alla grundläggande rättigheter, i enlighet med Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

11.  Europaparlamentet betonar att EU:s anslutning till europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) bidrar till att skydda de mänskliga rättigheter och grundläggande friheter som tillkommer unionsmedborgarna och som finns i medlemsstaterna. Till följd av EU-domstolens yttrande 2/13 upprepar parlamentet med emfas sin uppmaning till kommissionen att kartlägga vilka steg framåt som behövs för att Europeiska unionen ska ansluta sig till Europakonventionen i enlighet med skyldigheten enligt artikel 6.2 i EU-fördraget

12.  Europaparlamentet understryker att förfarandet enligt artikel 7 i EU-fördraget är en mekanism för en sista utväg som knappast kan användas till sin fulla potential på grund av kravet på enhällighet i Europeiska rådet. I detta sammanhang fäster parlamentet uppmärksamheten på sin resolution om inrättande av en EU-mekanism för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter. Parlamentet upprepar sin rekommendation att inrätta en övergripande unionsmekanism för att säkerställa effektiv kontroll av att de grundläggande rättigheterna och rättsstatsprincipen respekteras i medlemsstaterna. Parlamentet rekommenderar att en unionspakt för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter (nedan kallad EU:s pakt för DRG) bör innehålla förebyggande och korrigerande delar, och pekar på förslaget att på grundval av en mångfald av olika källor utarbeta en årlig europeisk DRG-rapport som bör utgöra en grund för att förebygga och rätta till eventuella åsidosättanden av unionens värden.

13.  Europaparlamentet efterlyser en bred debatt om uppgifterna för EU:s byrå för de grundläggande rättigheterna och om dess verksamhet. Parlamentet understryker den betydelse som byråns arbete har när det gäller att tillhandahålla EU-institutionerna och EU:s medlemsstater sakkunskap och erkänner byråns stora bidrag till ökad medvetenhet i unionen om respekten för de grundläggande rättigheterna.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande

8.11.2016

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

17

3

2

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Mercedes Bresso, Richard Corbett, Esteban González Pons, Danuta Maria Hübner, Diane James, Ramón Jáuregui Atondo, Constance Le Grip, Maite Pagazaurtundúa Ruiz, György Schöpflin, Barbara Spinelli, Claudia Țapardel, Josep-Maria Terricabras, Kazimierz Michał Ujazdowski

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Max Andersson, Gerolf Annemans, Ashley Fox, Charles Goerens, Sylvia-Yvonne Kaufmann, Jérôme Lavrilleux, Helmut Scholz

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Pilar Ayuso, Gabriel Mato, Wim van de Camp


YTTRANDE från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (7.9.2016)

till utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor

över situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen 2015

(2016/2009(INI))

Föredragande av yttrande: Jordi Sebastià

FÖRSLAG

Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män uppmanar utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

–  med beaktande av FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW) av den 18 december 1979, och av följande skäl:

A.  Familjeåterförening är en grundläggande mänsklig rättighet som i nuläget systematiskt försenas och till och med kränks, och kvinnor och barn är de första som drabbas av att denna rättighet förvägras eller försenas.

B.  Artiklarna 21 och 23 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna förbjuder diskriminering på grund av kön. EU engagerar sig för att främja jämställdhet och säkerställa jämställdhetsintegrering i alla sina åtgärder.

C.  Romska kvinnor utsätts ofta för flerfaldig diskriminering inom flera olika områden på grund av kön och etniskt ursprung, och har begränsad tillgång till arbete, utbildning, hälso- och sjukvård, sociala tjänster och beslutsfattande. Diskrimineringen kan förekomma ute i det omgivande samhället inom ramen för den växande rasism som riktas mot romerna, men det finns också exempel på könsrelaterad diskriminering även inom kvinnodominerade grupper.

D.  Våld mot kvinnor är en kränkning av de grundläggande rättigheterna som drabbar alla delar av samhället, oavsett ålder, utbildning, inkomst, social ställning och ursprungs- eller bosättningsland. Bristande jämställdhet och könsstereotyper ökar risken för våld och andra former av utnyttjande och hindrar kvinnor från att delta fullt ut i alla områden av livet.

E.  Kvinnor utsätts ännu för många former av diskriminering i EU och är fortfarande underrepresenterade inom alla områden för beslutsfattande.

F.  Handel med människor utgör en allvarlig kränkning av de grundläggande rättigheterna, den mänskliga värdigheten och grundläggande rätts- och demokratiprinciper. Människohandel för sexuellt utnyttjande utgör fortfarande den mest utbredda formen. 76 procent av de registrerade offren i EU är kvinnor.

G.  Enligt EU:s hbt-undersökning upplever lesbiska, bisexuella och transpersoner en oproportionellt stor risk för diskriminering på grund av sin sexuella läggning eller könsidentitet.

H.  Kön leder inte i sig till sårbarhet, utan det finns många bidragande faktorer som kan skapa en situation av sårbarhet, t.ex. fattigdom, social utestängning och diskriminering på flera grunder.

I.  De senaste tillgängliga beräkningarna från Eurostat visar att kvinnor i EU i genomsnitt tjänar 16 procent mindre än män.

J.  Sexuell och reproduktiv hälsa och därmed sammanhängande rättigheter utgör en grundläggande mänsklig rättighet och är en väsentlig del av människans värdighet(1).

1.  Europaparlamentet beklagar att jämställdhet inte ännu uppnåtts, att det inom många områden inte sker förbättringar och att kvinnors grundläggande rättigheter fortfarande kränks. Parlamentet betonar att kvinnor fortfarande utsätts för diskriminering och social utestängning, som bland annat tar sig uttryck i inte bara deras låga representation i vetenskapliga och tekniska sammanhang, i ingenjörsbranschen, i företag och i beslutsprocesser inom både den privata och den offentliga sektorn, utan även det könsrelaterade löne- och pensionsgap som kvarstår, också med avseende på kvinnor på landsbygden. Parlamentet noterar att diskriminering och avsaknad av representation leder till att könsstereotyper, social och ekonomisk utestängning samt våld mot kvinnor och flickor lever kvar.

2.  Europaparlamentet understryker behovet att bekämpa rasism mot romer på alla nivåer och med alla medel, och betonar att denna företeelse är en mycket ihållande, våldsam, återkommande och allestädes närvarande form av rasism. Medlemsstaterna uppmanas att fortsätta att stärka kampen mot rasism mot romer och stödja romska kvinnors egenmakt som en del av sina nationella strategier för integrering av romer och att främja bästa praxis.

3.  Europaparlamentet efterlyser statistik om och indikatorer på diskriminering på flera grunder, som annars ofta döljs av ”vanlig” diskriminering, såsom diskriminering på grund av fattigdom och ras. I situationer där det finns risk för diskriminering är risken för att den är könsrelaterad ännu större. Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA) uppmanas att offentliggöra en rapport om detta ämne.

4.  Europaparlamentet beklagar att kvinnor fortfarande utsätts för arbetsvillkor som är diskriminerande, bland annat atypiska anställningsformer. Parlamentet understryker att kvinnor som arbetar inom detaljhandeln är särskilt utsatta för förlängda arbetstider och riskerar att nekas rätten att som arbetstagare få en vilodag per vecka.

5.  Europaparlamentet uttrycker oro över att rörelser mot jämställdhet har vunnit mark i flera medlemsstater de senaste åren. Parlamentet betonar att dessa rörelser utmanar de framsteg som gjorts på jämställdhetsområdet och har för avsikt att blockera lagstiftning och politik som skyddar hbti-personer mot hatbrott och diskriminering.

6.  Europaparlamentet beklagar i detta sammanhang att ingen EU-strategi för jämställdhet mellan kvinnor och män 2016–2020 antagits, och uppmanar – i linje med rådets slutsatser om jämställdhet mellan kvinnor och män av den 16 juni 2016 – kommissionen att höja statusen för sitt strategiska engagemang för jämställdhet 2016–2019 genom att anta det som ett meddelande.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att intensifiera sina insatser för att öka andelen kvinnor i beslutsprocesser i den politiska och ekonomiska miljön genom att anamma ett dubbelt tillvägagångssätt som kombinerar jämställdhetsintegrering och riktade åtgärder.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra insamlingen, analysen och spridningen av övergripande, jämförbara, tillförlitliga och regelbundet uppdaterade uppgifter om kvinnors deltagande i beslutsprocesser.

9.  Europaparlamentet fördömer alla former av surrogatmoderskap eftersom detta åsidosätter alla kvinnors rättigheter.

10.  Europaparlamentet uppmanar EU:s institutioner att främja kvinnors deltagande i EU:s valprocess genom att inkludera förteckningar med jämn könsfördelning vid nästa översyn av EU:s vallagstiftning.

11.  Europaparlamentet beklagar att 2012 års förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om en jämnare könsfördelning bland icke verkställande styrelseledamöter i börsnoterade företag och därmed sammanhängande åtgärder fortfarande är blockerat, och uppmanar rådet att äntligen anta en gemensam ståndpunkt om detta förslag.

12.  Europaparlamentet understryker att lönegapet mellan könen, som för närvarande ligger på 16 procent i genomsnitt i EU, är ett uttryck för otillåten diskriminering och strider mot EU-fördragen (artikel 157 i EUF-fördraget). Parlamentet upprepar sin uppmaning till medlemsstaterna att se över sin befintliga lagstiftning för att sluta löne- och pensionsgapet mellan män och kvinnor. Åtgärder för att öka löneinsynen är avgörande för att sluta lönegapet mellan könen. Medlemsstaterna uppmanas att genomföra kommissionens rekommendation om löneinsyn.

13.  Europaparlamentet anser att man snarast, på EU-nivå, bör ta fram en definition av likvärdigt arbete vilken tar hänsyn till rättspraxis från domstolen, för att säkerställa att faktorer som arbetsvillkor, det ansvar som anförtros arbetstagarna och arbetets fysiska eller mentala krav beaktas.

14.  Europaparlamentet vill att direktiv 2006/54/EG om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet genomförs fullt ut och att det ses över med ett obligatoriskt krav på företag att utarbeta åtgärder eller planer för jämställdhet.

15.  Europaparlamentet noterar att kvinnor är oproportionellt och ofta ofrivilligt överrepresenterade i osäkra anställningar, vilket inbegriper omfattande deltidsarbete, låglönearbete, tidsbegränsade anställningar och arbetsavtal där antalet arbetstimmar ej avtalats. Deltidsarbete bidrar till risken för fattigdom. Parlamentet påminner i detta sammanhang om att jämställdhet kan uppnås endast genom en rättvis omfördelning av avlönat och oavlönat arbete samt av ansvaret för arbete, familj och omsorg.

16.  Europaparlamentet betonar den stora andelen egenföretagare på landsbygden som saknar adekvat socialt skydd och den stora andelen ”osynligt” arbete, som särskilt drabbar kvinnor. Medlemsstaterna och regioner med lagstiftningsbefogenheter uppmanas därför att förbättra lagstiftningen om jämställdhet på arbetsmarknaden, särskilt om lön, äganderätt och beslutsfattande, samt att säkerställa social trygghet för både män och kvinnor som arbetar på landsbygden.

17.  Europaparlamentet understryker den mycket viktiga roll som offentliga tjänster av hög kvalitet spelar i kampen mot fattigdom, särskilt kvinnors fattigdom, eftersom kvinnor är mer beroende av sådana tjänster.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en övergripande och global lagstiftningsåtgärd för att tillgodose mödrars och fäders behov med avseende på olika typer av ledighet, dvs. mamma-, pappa- eller föräldraledighet och ledighet för vård av anhörig, för att i synnerhet bidra till att män spelar en mer aktiv roll som fäder, få till stånd en mer rättvis fördelning av familjeansvaret och därmed ge kvinnor lika möjligheter att delta på arbetsmarknaden.

19.  Europaparlamentet beklagar djupt kommissionens beslut att dra tillbaka direktivet om mammaledighet och uppmanar kommissionen att lägga fram ett nytt förslag om den obligatoriska rätten till betald pappaledighet.

20.  Europaparlamentet understryker det faktum att endast en liten andel av männen utnyttjar sin rätt till föräldraledighet. Parlamentet efterlyser därför konkreta åtgärder som bör vidtas för att införa en rätt till föräldraledighet som i minsta möjliga mån är överförbar och som är så individuellt utformad som möjligt.

21.  Europaparlamentet välkomnar förslaget att införa ledighet för vård av anhörig, som aviseras i kommissionens färdplan En nystart för att hjälpa arbetande föräldrar att förena arbetsliv och privatliv. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag för att införa en sådan bestämmelse.

22.  Europaparlamentet välkomnar EU:s föreslagna anslutning till Istanbulkonventionen, och uppmanar EU att snarast möjligt ratificera konventionen för att säkerställa skyddet av kvinnor och förebygga och eliminera alla former av våld mot kvinnor samt våld i hemmet. Parlamentet påminner medlemsstaterna om att EU-medlemskap inte befriar dem från att underteckna, ratificera och verkställa Istanbulkonventionen, och uppmanar dem eftertryckligen att göra detta. Istanbulkonventionen är det mest omfattande och moderna verktyg som finns för förebyggande, skydd och insamling av uppgifter om våld mot kvinnor, och parlamentet beklagar djupt att endast 14 medlemsstater hittills har ratificerat den.

23.  Europaparlamentet fördömer alla former av våld mot kvinnor och flickor, såsom hedersmord, tvångsäktenskap, kvinnohandel, våld i hemmet och kvinnlig könsstympning. Dessa metoder kan aldrig rättfärdigas och bör kriminaliseras och bestraffas. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att vidta kraftfulla åtgärder för att bekämpa dessa metoder såväl globalt som inom EU. Parlamentet betonar att våld mot kvinnor innebär en systematisk kränkning av de grundläggande rättigheterna och att 62 miljoner kvinnor utsatts för våld i EU.

24.  Europaparlamentet anser att alla människor som bor i Europa bör respektera gällande lagstiftning samt kvinnors rättigheter och värdighet.

25.  Europaparlamentet beklagar djupt handlingar i form av trakasserier och våldtäkt på allmänna platser i Europa och den långtgående strafflösheten och bristen på rättvisa för offren, och anser att alla kvinnor och flickor bör känna sig säkra och utan fara för alla former av sexuella trakasserier på allmänna platser i Europa. Medlemsstaterna uppmanas att anordna kampanjer för att öka medvetenheten i syfte att bekämpa sexuella trakasserier av kvinnor samt vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att dessa handlingar bestraffas på korrekt sätt, att förövarna ställs inför rätta och att offren tillhandahålls lämpligt skydd.

26.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen EU och medlemsstaterna att mobilisera alla nödvändiga medel och verktyg för att bekämpa människohandel och sexuell exploatering.

27.  Europaparlamentet betonar att inställningen till kvinnor och flickor måste förändras om könsrelaterat våld ska kunna bekämpas effektivt. De framställs alltför ofta i underordnade roller, och våld mot dem tolereras alltför ofta eller urholkas i betydelse. Medlemsstaterna uppmanas att göra mer för att motverka könsrelaterade stereotyper och diskriminering av kvinnor och flickor.

28.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag om våld mot kvinnor och könsrelaterat våld, och att lägga fram en omfattande strategi på detta område vilken bland annat säkerställer tillgången till rättslig prövning för dem som utsatts för våld.

29.  Europaparlamentet ser positivt på att rörelsen för att utrota kvinnlig könsstympning vinner mark i hela EU. Parlamentet noterar att medlemsstaterna successivt inför positiva förändringar i sina rättssystem för att kriminalisera både handlingen att utföra kvinnlig könsstympning och handlingen att föra ett barn eller en ung kvinna ut ur EU, till ett tredjeland, i syfte att utföra kvinnlig könsstympning. Parlamentet uppmanar eftertryckligen de medlemsstater som inte redan har gjort det att säkerställa att deras straffrättsliga lagstiftning skyddar flickor och kvinnor mot kvinnlig könsstympning.

30.  Europaparlamentet konstaterar att genomsnittsåldern för att börja med prostitution är mellan 13 och 14 år och att sexuell exploatering i hög grad är en könsrelaterad fråga och utgör en form av könsrelaterat våld som strider mot människorättsprinciper, varav jämställdhet är en grundläggande princip.

31.  Europaparlamentet understryker den viktiga roll som föräldrar har inom utbildningen för att främja jämställdhet mellan könen.

32.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra lagstiftning och politik som riktar sig direkt mot förövarna för att minska efterfrågan på sexuell exploatering samtidigt som individer som utövar prostitution avkriminaliseras och i stället tillhandahålls stödtjänster, bland annat socialt, juridiskt och psykologiskt stöd av hög kvalitet för dem som vill ta sig ur prostitutionen.

33.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullt ut genomföra direktiv 2012/29/EU om brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem samt direktiv 2011/99/EU om den europeiska skyddsordern för att säkerställa lämpligt skydd av och stöd för kvinnor och flickor som utsatts för våld.

34.  Europaparlamentet beklagar djupt att rådet fortfarande inte har antagit 2008 års förslag till direktiv om genomförande av principen om likabehandling av personer oavsett religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning. Parlamentet välkomnar kommissionens prioritering av det direktivet. Parlamentet upprepar sin ståndpunkt om direktivet om likabehandling och sin uppmaning till rådet att anta förslaget så snart som möjligt.

35.  Europaparlamentet fördömer alla former av diskriminering av och våld mot hbti-personer. Parlamentet efterlyser ytterligare åtgärder för att påskynda stärkandet av den straffrättsliga lagstiftningen, även mot diskriminering, inom hela EU, för att sluta de luckor i lagstiftningen som fortfarande finns vad gäller homofobiska, bifobiska och transfobiska hatbrott.

36.  Europaparlamentet oroas över det tilltagande internetvåldet mot kvinnor och flickor liksom användningen av IKT och internet för handel med kvinnor och flickor, i synnerhet för sexuell exploatering och arbetskraftsexploatering. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att vidta åtgärder för att förhindra och ta upp användningen av nya tekniker som verktyg för att inte bara rekrytera företrädesvis kvinnor och flickor som utsätts för människohandel, utan även bedriva mobbning och stalkning på internet.

37.  Europaparlamentet noterar rapporten från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter om intersexuellas grundläggande rättigheter och dokumentet från Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter om mänskliga rättigheter och intersexuella personer. Kommissionen uppmanas att uppmuntra medlemsstaterna att vidta åtgärder för att skydda och respektera intersexuella personers grundläggande rättigheter.

38.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att barn och ungdomar kan utöva sin rätt att söka, ta emot och sprida information om sexualitet, inklusive sexuell läggning, könsidentitet och könsuttryck, på ett åldersanpassat och jämställdhetsmedvetet sätt.

39.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa jämställdhetsmedvetna utbildningsprogram och insatser om flickors och kvinnors rättigheter, jämställdhet, könsidentitet och relationer mellan könen på alla nivåer i utbildningssystemen. Parlamentet efterlyser även utbildning i fred, icke-diskriminering och icke-rasism för både flickor och pojkar i skolan i ett tidigt skede.

40.  Europaparlamentet upprepar att tillgång till tjänster för sexuell och reproduktiv hälsa och därmed sammanhängande rättigheter, inklusive säker och laglig abort, bör garanteras varje kvinna i EU, och uppmanar EU och medlemsstaterna att avkriminalisera abort och utövande av abortvård. Parlamentet understryker att alla kvinnors och flickors sexuella och reproduktiva hälsa och därmed sammanhängande rättigheter måste respekteras, inklusive rätten till den egna kroppen, sexualitet och frihet från tvång, diskriminering och våld.

41.  Europaparlamentet välkomnar alla åtgärder som vidtas för att till fullo genomföra FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Parlamentet påminner om att särskilt kvinnor och flickor med funktionsnedsättning utsätts för diskriminering, vilket hindrar dem från att åtnjuta sina grundläggande rättigheter på samma sätt som andra.

42.  Europaparlamentet uppmuntrar sina ansvariga utskott att undersöka frågan om skydd för intersexuella personers mänskliga rättigheter i EU och att lägga fram ett initiativbetänkande om detta.

43.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att införa åtgärder för att skydda kvinnor och hbti-personer mot trakasserier på arbetsplatsen.

44.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att motverka orättvis behandling av kvinnor och uttryck för bristande jämställdhet inom mediebranschen genom ett utbyte av bästa praxis som gör det möjligt för medieföretag att bättre tillämpa en könsneutral syn i tv-sändningar och reklam.

45.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i samarbete med kommissionen vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa skyddet av kvinnor och flickor som är migranter, flyktingar eller asylsökande, samt hbti-personer som är flyktingar och asylsökande, i form av exempelvis juridisk rådgivning, tillgång till hälso- och sjukvård, säkra platser för kvinnor och barn, separata sanitära utrymmen och tillgång till tjänster för sexuell och reproduktiv hälsa och därmed sammanhängande rättigheter, inbegripet säkra aborter.

46.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över situationen för kvinnor och flickor på flykt som lever under svåra förhållanden i unionen och vid dess gränser och de fler än 10 000 ensamkommande barn som har försvunnit sedan de kom till EU. Kvinnor och flickor utgör den största gruppen och en särskilt utsatt grupp i migrationsflödena för vilken det krävs en särskild och noggrann bedömning av deras behov i asyl- och mottagarförfarandena. Parlamentet upprepar i detta sammanhang att specifika strategier, program och åtgärder måste tillhandahållas dem.

47.  Europaparlamentet betonar behovet att öppna lagliga och säkra asylvägar, för att motverka nätverk för människohandel och för att kvinnor, barn, äldre och personer med funktionsnedsättning ska kunna söka skydd utan att riskera sina liv.

48.  Europaparlamentet fastslår återigen alla kvinnors grundläggande rätt att få tillgång till offentliga hälso- och sjukvårdssystem, särskilt primärvård, gynekologisk vård och förlossningsvård enligt Världshälsoorganisationens definition.

49.  Europaparlamentet noterar att 70 procent av de identifierade offren för människohandel inom EU är unionsmedborgare, och att de flesta av de offer som rapporterats är unionsmedborgare av kvinnligt kön från Central- och Östeuropa(2). Medlemsstaterna uppmanas att till fullo genomföra direktiv 2011/36/EU om förebyggande och bekämpande av människohandel samt direktiv 2011/93/EU om bekämpande av sexuella övergrepp mot barn och sexuell exploatering av barn för att förebygga att kvinnor och flickor utsätts för människohandel, våld och sexuell exploatering. Medlemsstaterna uppmanas även att i sina nationella strategier och handlingsplaner ta itu med efterfrågesidan vad gäller handel med och exploatering av människor.

50.  Europaparlamentet betonar att papperslösa migrerande kvinnor och flickor bör kunna åtnjuta sina grundläggande rättigheter fullt ut och att det bör upprättas kanaler för laglig migration.

51.  Europaparlamentet uttrycker allvarlig oro över situationen för de migranter och asylsökande som smugglas in i EU, med kvinnor och flickor som i högre grad riskerar att utsättas för sexuellt och könsrelaterat våld. Parlamentet påminner om att kvinnor och barn kan tvingas att utbyta sex mot skydd eller grundläggande stöd för att överleva, och att detta i vissa fall är en direkt konsekvens av bristande stöd, brister i registreringssystemen, familjeseparationer eller avsaknad av säkra och lagliga vägar till EU, samt av bristen på framgångsrika åtgärder mot människohandlare. Parlamentet understryker att kvinnor och barn som tvingas till överlevnadssex inte anses vara offer för människohandel och således inte kan få den hjälp de behöver.

52.  Europaparlamentet påpekar att hushållsanställda till övervägande del är kvinnor, och uppmanar medlemsstaterna att påskynda förfarandet för ratificering och genomförande av ILO:s konvention om hushållsanställda, som efter rådets beslut 2014/51/EU utgör ett nyckelinstrument för att säkerställa anständiga arbetsvillkor.

53.  Europaparlamentet motsätter sig bestämt förvar av flyktingar, däribland gravida kvinnor, barn och ammande mödrar.

54.  Europaparlamentet kräver att rätten till familjeåterförening i EU stärks samt att genomförandet förbättras, med snabbare och mindre kostsamma processer. Det behövs förfaranden för familjeåterförening för att kvinnor och flickor som återförenas med sina familjer i EU ska få rättigheter som individer och göras oberoende när det gäller tillgång till hälso- och sjukvård, utbildning och arbete.

55.  Europaparlamentet uttrycker oro över bristen på uppgifter om romska kvinnor och barn som riskerar att utsättas för människohandel för tvångsarbete eller tvångstjänster, inklusive tiggeri. Kommissionen uppmanas att lämna uppgifter om romska kvinnor och barn som erkänts som offer för människohandel, med information om hur många av dem som fått hjälp och i vilka länder.

56.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införliva ett jämställdhetsperspektiv i alla politikområden – för att effektivare främja jämställdhet – och i all föreslagen lagstiftning, inbegripet systematiska konsekvensbedömningar ur ett jämställdhetsperspektiv, som en del av bedömningen av respekten för de grundläggande rättigheterna och som integrerat kriterium i dialogen med bland annat kandidatländer.

57.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att genomföra jämställdhetsbudgetering som ett verktyg för att säkerställa att budgetbeslut tas med hänsyn till jämställdhetsaspekten och differentierade effekter.

58.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa en pelare för jämställdhet i Europa 2020-strategin, och att i ökad utsträckning säkerställa beaktande av jämställdhetsperspektivet i den europeiska planeringsterminen genom att införa en jämställdhetsdimension i den årliga tillväxtöversikten och i utarbetandet av de landspecifika rekommendationerna.

59.  Europaparlamentet konstaterar att EU:s och medlemsstaternas antagande av åtstramningsåtgärder och alltför stora tonvikt på budgetkonsolidering – med anledning av den ekonomiska krisen – har förvärrat fattigdomen och den sociala utestängningen i Europa, särskilt för kvinnor och andra grupper som drabbas av sociala nackdelar, samt att dessa konsekvenser måste beaktas i de landsspecifika rekommendationerna.

60.  Europaparlamentet beklagar att könsdiskrimineringen fortfarande är omfattande, även på andra områden än arbetslivet.

61.  Europaparlamentet konstaterar att upprätthållande av kvinnors och flickors grundläggande rättigheter kan garanteras helt endast genom fortsatt ekonomisk, politisk och social egenmakt, representation och inkludering.

62.  Europaparlamentet framhäver behovet av målinriktad politik för att garantera utsatta kvinnors grundläggande rättigheter inom specifika grupper, såsom kvinnliga flyktingar och asylsökande, romska kvinnor, kvinnor från etniska minoriteter, äldre kvinnor eller kvinnor med funktionsnedsättning.

63.  Europaparlamentet uppmanar EU:s institutioner att införa särskilda indikatorer för jämställdhet, inbegripet Europeiska jämställdhetsinstitutets jämställdhetsindex, i systemet för övervakning och säkerställande av den framtida EU-mekanismen för demokrati, rättsstatsprincipen och grundläggande rättigheter.

64.  Europaparlamentet uppmanar såväl EU:s institutioner som medlemsstaterna att aktivt arbeta med jämställdhetsintegrering, lönekartläggning och en rättvis fördelning av föräldraledighet. Kvinnors sociala utsatthet och begränsade sociala inkludering är ett resultat av att färre kvinnor än män har ett arbete och att fler kvinnor än män arbetar deltid.

65.  Europaparlamentet uppmanar EU att inta ett förhållningssätt enligt vilket de mänskliga rättigheterna, arbetstagarnas och konsumenternas rättigheter och miljörättigheter är vägledande för handeln och investeringarna mellan och inom länderna, och inte tvärtom.

66.  Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna och medlemsstaterna att vidta samordnade åtgärder för att öka medvetenheten om de redan befintliga formerna av skydd, och att säkerställa ett bättre genomförande och en bättre tillämpning av jämställdhetsdirektiven i praktiken.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande

5.9.2016

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

13

4

2

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Daniela Aiuto, Maria Arena, Angelika Mlinar, Margot Parker, Marijana Petir, Jordi Sebastià, Anna Záborská, Jana Žitňanská

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Stefan Eck, Eleonora Forenza, Arne Gericke, Constance Le Grip, Evelyn Regner, Marc Tarabella

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Sylvia-Yvonne Kaufmann, Olle Ludvigsson, Georgi Pirinski, Josep-Maria Terricabras, Claudiu Ciprian Tănăsescu

(1)

ICPD:s handlingsprogram, punkterna 7.2 och 7.3.

(2)

Europols lägesrapport om situationen för människohandeln i EU (Situation Report: Trafficking in human beings in the EU, februari 2016).


YTTRANDE från utskottet för framställningar (12.10.2016)

till utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor

över situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen 2015

(2016/2009(INI))

Föredragande av yttrande: Jude Kirton-Darling

FÖRSLAG

Utskottet för framställningar uppmanar utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

A.  Framställningar till parlamentet är ett viktigt verktyg för medborgarna när det gäller att rapportera om påstådda åsidosättanden av grundläggande rättigheter som de kan ha upplevt i de medlemsstater där de är bosatta.

B.  När stadgan om de grundläggande rättigheterna infördes som ett bindande centralt inslag i Lissabonfördragets tillämpningsområde ledde detta till höga förväntningar bland EU-medborgarna om ett omfattande medborgerligt och socialt skydd.

C.  Under 2015 mottog parlamentet uppemot hundra framställningar som direkt rörde påstådda åsidosättanden av grundläggande rättigheter enligt Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Ytterligare problem som rör det faktiska skyddet genom stadgan kan även framkomma vid behandlingen av framställningarna.

D.  Åsidosättanden av de grundläggande rättigheterna sker inte alltid direkt, utan är i vissa fall även ett resultat av miljöförstöringen i omgivningen. I artikel 37 i stadgan fastställs rätten till miljöskydd. En betydande andel av de framställningar som mottas handlar om angrepp på miljön som redan har skett eller som kan komma att ske.

E.  Rösträtten och rätten att vara valbar i kommunala val och val till Europaparlamentet i bosättningsmedlemsstaten erkänns i artiklarna 39 och 40 i stadgan. Utövande av rätten till fri rörlighet bör inte begränsa denna rättighet.

F.  I artikel 34 i stadgan fastställs den grundläggande rätten till social trygghet och socialt stöd. En viktig förutsättning för social trygghet är en allmän sjukförsäkring av god kvalitet som är tillgänglig för alla. Även stöd till boende som tryggar en värdig tillvaro faller inom denna artikels räckvidd. Att man har tillgång till energi till överkomliga priser är viktigt för att man ska kunna leva ett värdigt liv.

G.  Det är viktigt att till fullo beakta den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

H.  Det finns fortfarande skillnader mellan kvinnor och män när det gäller i vilken utsträckning de åtnjuter sina grundläggande rättigheter fullt ut, i synnerhet avseende den faktiska tillämpningen i vardagen av bestämmelserna i stadgans avdelningar om jämlikhet och solidaritet.

I.  I artikel 24 i stadgan fastställs barnets grundläggande rättigheter. Hundratals framställningar mottogs under 2015 om frågor som rör vårdnad om barn, i de flesta fall med gränsöverskridande konsekvenser. En särskild arbetsgrupp skapades i syfte att ta itu med merparten av dessa frågor på ett ändamålsenligare sätt.

J.  I det gemensamma betänkandet från framställningsutskottet och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor om Europeiska ombudsmannens särskilda rapport om dess undersökning på eget initiativ (OI/5/2012/BEH-MHZ) angående Frontex erkände man Frontex insatser för att öka respekten för de grundläggande rättigheterna och uppmanade byrån att hantera individuella klagomål gällande överträdelser av grundläggande rättigheter i samband med sin verksamhet. Detta innefattar, men är inte begränsat till, inrättandet av ett händelserapporteringssystem och utformandet av uppförandekoder. Skyldigheten att respektera och skydda de grundläggande rättigheterna gäller för EU:s samtliga institutioner, byråer och organ.

K.  Den nuvarande snäva tolkningen av artikel 51 i stadgan utgör ett verkligt hinder för ändamålsenligheten i dess föregående bestämmelser, vilket kan leda till att stadgan inte lever upp till förväntningarna och i slutändan till att missnöjet bland medborgarna ökar. Utskottet för framställningar anordnade nyligen en särskild utfrågning för att diskutera behovet att utvidga stadgans tillämpningsområde.

L.  Unionen har inte råd att tillåta fall av åsidosättande eller undergrävande av grundläggande medborgerliga rättigheter, exempelvis informationsfriheten, och kan inte heller tolerera maktmissbruk och institutionell rasism och främlingsfientlighet inom sina gränser, vilket framhållits i vissa framställningar.

1.  Europaparlamentet anser att medborgarna förväntar sig av stadgan att den säkerställer att unionens institutioner, organ och byråer samt medlemsstaterna skyddar deras grundläggande rättigheter vid tillämpningen av unionsrätten. Bristfälligt skydd av och otillräcklig medvetenhet om deras rättigheter enligt stadgan skulle kunna förvärra medborgarnas besvikelse över det europeiska projektet. Allmänheten har en begränsad förståelse av stadgans tillämpningsområde. Kommissionen och medlemsstaterna skulle kunna göra mer för att öka kunskapen om stadgan, framför allt verkan av artikel 51, genom riktade såväl traditionella som internetbaserade kampanjer, samt om förfarandena för att få tillgång till rättslig prövning när medborgarnas grundläggande rättigheter kränks. Kommission uppmanas att noggrant övervaka att medlemsstaterna till fullo och på ett konsekvent sätt genomför stadgan. Parlamentet anser att man bör överväga att vidga tolkningen av artikel 51 bortom unionens exklusiva behörigheter, och att tillämpligheten för denna artikel bör bli föremål för en ny bedömning vid en kommande fördragsöversyn.

2.  Europaparlamentet anser att en verklig reform av det europeiska medborgarinitiativet och en ändamålsenlig hantering av detta instrument skulle kunna göra mycket för att förbättra unionens anseende.

3.  Europaparlamentet är av den bestämda uppfattningen att åtstramningsåtgärderna har lett till en kontinuerlig försämring av skyddet av de grundläggande rättigheterna i EU och orsakat bland annat en oroande hög ungdomsarbetslöshet, en enorm ökning av antalet fattiga arbetstagare samt mer fattigdom och social marginalisering. Parlamentet kräver att samtliga åtstramningsåtgärder upphör omedelbart och uppmanar både EU och medlemsstaterna att åstadkomma en riktad politik som syftar till att säkerställa anständiga arbetstillfällen av hög kvalitet och åtgärder för socialt skydd, framför allt inriktade på medborgare som har drabbats av fattigdom och social utestängning.

4.  Europaparlamentet noterar det ökade antalet framställningar om den ekonomiska och sociala krisen i Europa, som har lett till många överträdelser av de grundläggande rättigheterna.

5.  Europaparlamentet understryker att samtliga EU-institutioner – inklusive EU:s samtliga byråer och organ – och medlemsstater är bundna av bestämmelserna i stadgan om de grundläggande rättigheterna.

6.  Europaparlamentet påpekar att många medborgare – även om rätten till fri rörlighet och fri bosättning är en grundläggande rättighet för medborgarna inom den inre marknaden och enligt stadgan – fortfarande stöter på problem när de önskar utöva denna rättighet, som inbegriper möjligheten att överföra sociala trygghetsförmåner, pensioner och vårdförmåner samt erkännande av yrkeskvalifikationer och personbevis. Medlemsstaterna uppmanas att i enlighet med stadgan säkerställa att medborgarna får allmän tillgång till hälso- och sjukvård (inbegripet läkemedel och behandlingar), rättslig prövning, utbildning samt socialt stöd och stöd till boende av hög kvalitet.

7.  Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt att garantera kvinnors grundläggande rättigheter inom alla områden av det offentliga livet, med särskild betoning på samhälleligt och politiskt deltagande. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att vidta politiska åtgärder för att aktivt upprätthålla dessa rättigheter, i linje med FN:s generalförsamlings resolution 66/130 av den 19 december 2011 om kvinnors politiska deltagande.

8.  Europaparlamentet framhåller rättigheterna för personer med funktionsnedsättning att ta del av åtgärder som syftar till att säkerställa deras oberoende, sociala och yrkesmässiga integrering och deltagande i samhällslivet, i enlighet med det som anges i artikel 26 i stadgan. Kommissionen, medlemsstaterna och de lokala och regionala myndigheterna uppmanas att säkerställa att dessa rättigheter, särskilt rättigheterna enligt FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och Marrakechfördraget, respekteras, tillämpas och övervakas vederbörligen och på ett insynsvänligt sätt. Inga EU-medel bör gå till projekt som står i strid med dessa grundläggande rättigheter, t.ex. projekt som syftar till att segregera personer med funktionsnedsättning från samhället.

9.  Europaparlamentet uppmanar EU att ratificera det fakultativa protokollet till FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och att snarast möjligt genomföra en ändamålsenlig, övergripande och omfattande översyn av EU:s lagstiftning för att säkerställa en fullständig harmonisering med konventionens bestämmelser, vilket kommer att utlösa en verkligt demokratisk process som bygger på delaktighet och som syftar till att garantera en direkt och fullständig involvering av organisationer som företräder personer med funktionsnedsättning.

10.  Europaparlamentet framhåller att FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning i sina avslutande iakttagelser om Europeiska unionens första rapport kritiskt konstaterade att de åtstramningsåtgärder som EU och dess medlemsstater har vidtagit har lett till lägre levnadsstandard för personer med funktionsnedsättning och undergrävt dessa personers möjligheter att åtnjuta grundläggande rättigheter.

11.  Europaparlamentet understryker att asylsökande som kommer i kontakt med Frontex bör få sina grundläggande rättigheter respekterade och bör erbjudas obegränsade möjligheter att upprätthålla dessa rättigheter genom en inrättad klagomålsmekanism. Parlamentet välkomnar att en oberoende klagomålsmekanism ingår i förordningen om en europeiska gräns- och kustbevakning, som en mekanism för att övervaka och säkerställa att de grundläggande rättigheterna respekteras i all verksamhet vid byrån.

12.  Europaparlamentet välkomnar den undersökning från Europeiska ombudsmannens sida som ledde till inrättandet av denna mekanism och ombudsmannens pågående arbete med att säkerställa att EU:s institutioner respekterar de grundläggande rättigheterna. Parlamentet välkomnar ombudsmannens undersökning av huruvida stadgan om de grundläggande rättigheterna respekteras när medlemsstaterna använder pengar från EU:s sammanhållningsfond för projekt som institutionaliserar personer med funktionsnedsättning i stället för att integrera dem i samhället.

13.  Europaparlamentet understryker betydelsen av att EU och medlemsstaterna skyddar inhemska etniska, nationella, språkliga och religiösa gemenskaper och hotade språk.

14.  Europaparlamentet beklagar djupt all diskriminering som förekommer. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att ägna särskild uppmärksamhet åt och på ändamålsenligt sätt ta itu med diskriminering av minoriteter och migranter samt de begränsningar av mediefriheten som regelbundet fördöms i framställningar och av internationella organisationer som Reportrar utan gränser. EU och medlemsstaterna uppmanas även att vidta lämpliga åtgärder för att förbättra den nuvarande situationen inom mediesektorn för att garantera mediernas frihet och mångfald fullt ut i enlighet med Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Parlamentet påminner om att den kulturella och språkliga mångfalden är ett utmärkande drag för Europeiska unionen och att rättigheterna för kulturella och språkliga minoriteter skyddas genom stadgan. Rådet uppmanas att på nytt få igång arbetet med förslaget till direktiv om genomförande av principen om likabehandling av personer oavsett religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning.

15.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och de lokala och regionala myndigheterna att garantera de grundläggande rättigheterna – inbegripet rätten att arbeta, i enlighet med tillämplig unionslagstiftning och nationell lagstiftning – för alla personer som är medborgare i tredjeländer men som vistas i en EU-medlemsstat, för att underlätta deras sociala inkludering. Parlamentet uttrycker sin oro över kränkningarna av de grundläggande rättigheterna vid mottagnings- och förvarsenheter för migranter.

16.  Europaparlamentet framhåller att de förvaltnings- och finansieringsmekanismer som för närvarande tillämpas av mottagningscentrum för migranter i vissa medlemsstater skulle kunna ge upphov till allvarligare rättsliga överträdelser, korruption, övergrepp och kränkningar av de grundläggande rättigheterna.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att agera utan dröjsmål och utnyttja sina befogenheter och privilegier fullt ut för att bestraffa medlemsstater som inte lever upp till de grundläggande rättigheterna till yttrande- och informationsfrihet och mötes- och föreningsfrihet eller som gör sig skyldiga till former av maktmissbruk såsom institutionell rasism och främlingsfientlighet.

18.  Europaparlamentet anser att EU och medlemsstaterna konsekvent måste respektera solidaritetsprincipen och vidta nödvändiga åtgärder för att dela på ansvaret så att det blir möjligt att säkerställa fullständigt skydd av migranters och flyktingars liv och bekämpa gränsöverskridande brottslighet, i full överensstämmelse med principen om non‑refoulement och de grundläggande rättigheterna.

19.  Europaparlamentet konstaterar att det ofta förekommer framställningar om problem för unionsmedborgares tredjelandsmakar och permanent bosatta tredjelandsmedborgare, i synnerhet statslösa personer, som lagligt vistas i EU och som vill utöva sina rättigheter.

20.  Europaparlamentet anser att införandet av nationell lagstiftning som undergräver investeringsklimatet för förnybar energi inte bara i vissa fall utgör ett angrepp mot rättssäkerheten, såsom skildrats i vissa framställningar som mottagits, utan att det även kan ses som ett brott mot stadgan om de ansvariga underlåter att införliva eller genomföra lagstiftning som rör unionens energi- och klimatstrategi.

21.  Europaparlamentet framhåller de problem som orsakas på grund av att offentliga handlingar inte erkänns mellan medlemsstaterna, särskilt när det gäller vigsel- och adoptionsbevis, vilket gör det omöjligt att garantera ”barnets bästa”.

22.  Europaparlamentet vill att särskild uppmärksamhet ägnas åt barns rättigheter, särskilt när det gäller gränsöverskridande vårdnadstvister, adoptioner utan föräldrars samtycke och umgängesrätt för föräldrar, vilket också beskrivs i yttrandet från framställningsutskottet om de gränsöverskridande aspekterna av adoptioner. Kommissionen uppmanas att ge klar vägledning om tanken om ”barnets bästa” inom ramen för översynen av Bryssel IIa-förordningen. Parlamentet anser att de befintliga skillnaderna vad gäller vårdnadsrätt och föräldraansvar inom unionen gör det omöjligt att garantera ”barnets bästa” och barnets rätt till upprätthållen kontakt med båda föräldrarna.

23.  Europaparlamentet kräver att ny lagstiftning antas för att bekämpa energifattigdom, och välkomnar tidigare initiativ på alla administrativa nivåer som syftar till att garantera allmän tillgång till energi. Parlamentet anser att särskilda åtgärder för att säkerställa överkomlig energi för varje enskilt hushåll ingår i rätten till social trygghet och socialt stöd enligt artikel 34 i stadgan, samt kritiserar beslut som skulle kunna hindra att denna rätt skyddas enbart på grund av behörighetstvister mellan myndigheter.

24.  Europaparlamentet beklagar att barnfattigdomen fortfarande är mycket omfattande och att barn fortsätter att löpa större risk att drabbas av fattigdom än vuxna. EU och medlemsstaterna uppmanas att öka sina insatser för att anta en helhetsstrategi i syfte att med framgång ta itu med samtliga bakomliggande orsaker till barnfattigdom.

25.  Europaparlamentet betonar behovet att stärka framställningsutskottets roll i arbetet med att upprätthålla de grundläggande rättigheter som skyddas genom stadgan.

26.  Europaparlamentet välkomnar de framsteg som gjordes på området för hbti-rättigheter under 2015. Parlamentet är dock fortsatt oroat över den pågående diskrimineringen på grund av sexuell läggning och könsidentitet samt den begränsade yttrandefriheten och mötes- och föreningsfriheten för hbti-personer. Parlamentet konstaterar att diskrimineringen av hbti-familjer är ett problem som man måste komma till rätta med omedelbart, och uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att erkänna deras rättsliga status så att deras rätt till fri rörlighet i hela EU kan säkerställas.

27.  Europaparlamentet betonar att många statslösa personer inte får delta i val till Europaparlamentet samtidigt som platser fördelas på deras bekostnad. Kommissionen uppmanas att undersöka saken.

28.  Europaparlamentet noterar de kränkningar av intersexuella personers grundläggande rättigheter i EU som till och med innebär att dessa personers rätt till en egen identitet begränsas.

29.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att på ändamålsenligast möjliga sätt ta itu med frågan om nationell rösträtt, inte minst i fall där medborgare berövas sin rösträtt i nationella val när de utövar sin grundläggande rätt till fri rörlighet och fri bosättning, samt i fall där personer berövas sin rösträtt i val till Europaparlamentet och i lokala val eller nekas medlemskap i politiska partier.

30.  Europaparlamentet påminner om att de höga fördragsslutande parterna – enligt artikel 46.1 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna – utan förbehåll och på heder och samvete samt i överensstämmelse med rättsstatsprincipen förbundit sig att rätta sig efter domstolens slutgiltiga dom i varje mål där de är parter. Parlamentet beklagar förseningar när det gäller verkställandet och avsaknaden av politisk vilja att under vissa omständigheter verkställa vissa av domstolens domar. Parlamentet uppmuntrar kraftfullare åtgärder i händelse av förhalning eller ihållande underlåtenhet att verkställa domar.

31.  Europaparlamentet uppmanar unionens och medlemsstaternas institutioner och organ att säkerställa en hög miljöskyddsnivå och att följa principen om hållbar utveckling när de genomför unionsrätten. Parlamentet beklagar den överutveckling som äger rum i vissa delar av EU och som får skadliga följder både för miljön och för livet för unionsmedborgarna och invånarna i de drabbade områdena.

32.  Europaparlamentet understryker att rätten till god förvaltning är en grundläggande rättighet. Medlemsstaterna uppmanas att föregå med gott exempel genom att bland annat säkerställa att deras administrativa förfaranden är öppna, rättvisa, insynsvänliga och proportionella samt medger ansvarsutkrävande.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande

11.10.2016

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

26

4

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Marina Albiol Guzmán, Margrete Auken, Heinz K. Becker, Soledad Cabezón Ruiz, Pál Csáky, Miriam Dalli, Rosa Estaràs Ferragut, Eleonora Evi, Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, Sylvie Goddyn, Rikke Karlsson, Jude Kirton-Darling, Svetoslav Hristov Malinov, Notis Marias, Edouard Martin, Roberta Metsola, Marlene Mizzi, Julia Pitera, Gabriele Preuß, Laurenţiu Rebega, Sofia Sakorafa, Yana Toom, Ángela Vallina, Cecilia Wikström, Tatjana Ždanoka

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Carlos Iturgaiz, Urszula Krupa, Miltiadis Kyrkos, Josep-Maria Terricabras, Axel Voss


RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Antagande

17.11.2016

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

41

4

4

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Heinz K. Becker, Malin Björk, Michał Boni, Caterina Chinnici, Ignazio Corrao, Frank Engel, Tanja Fajon, Lorenzo Fontana, Mariya Gabriel, Ana Gomes, Nathalie Griesbeck, Sylvie Guillaume, Jussi Halla-aho, Monika Hohlmeier, Filiz Hyusmenova, Sophia in ‘t Veld, Sylvia-Yvonne Kaufmann, Cécile Kashetu Kyenge, Marju Lauristin, Juan Fernando López Aguilar, Monica Macovei, Claude Moraes, József Nagy, Péter Niedermüller, Judith Sargentini, Birgit Sippel, Branislav Škripek, Csaba Sógor, Helga Stevens, Traian Ungureanu, Bodil Valero, Harald Vilimsky, Josef Weidenholzer, Kristina Winberg, Tomáš Zdechovský

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Daniel Dalton, Anna Hedh, Teresa Jiménez-Becerril Barrio, Ska Keller, Jeroen Lenaers, Andrejs Mamikins, Maite Pagazaurtundúa Ruiz, Christine Revault D’Allonnes Bonnefoy, Barbara Spinelli

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Lynn Boylan, Verónica Lope Fontagné, Mylène Troszczynski, Tom Vandenkendelaere, Rainer Wieland


SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

41

+

ALDE

Nathalie Griesbeck, Filiz Hyusmenova, Maite Pagazaurtundúa Ruiz, Sophia in 't Veld

ECR

Monica Macovei

EFDD

Ignazio Corrao

GUE/NGL

Malin Björk, Lynn Boylan, Barbara Spinelli

PPE

Heinz K. Becker, Michał Boni, Frank Engel, Mariya Gabriel, Monika Hohlmeier, Teresa Jiménez-Becerril Barrio, Jeroen Lenaers, Verónica Lope Fontagné, József Nagy, Csaba Sógor, Traian Ungureanu, Tom Vandenkendelaere, Rainer Wieland, Tomáš Zdechovský

S&D

Caterina Chinnici, Tanja Fajon, Ana Gomes, Sylvie Guillaume, Anna Hedh, Sylvia-Yvonne Kaufmann, Cécile Kashetu Kyenge, Marju Lauristin, Juan Fernando López Aguilar, Andrejs Mamikins, Claude Moraes, Péter Niedermüller, Christine Revault D'Allonnes Bonnefoy, Birgit Sippel, Josef Weidenholzer

Verts/ALE

Ska Keller, Judith Sargentini, Bodil Valero

4

-

EFDD

Kristina Winberg

ENF

Lorenzo Fontana, Mylène Troszczynski, Harald Vilimsky

4

0

ECR

Daniel Dalton, Jussi Halla-aho, Helga Stevens, Branislav Škripek

Teckenförklaring:

+  :  Ja-röster

-  :  Nej-röster

0  :  Nedlagda röster

Rättsligt meddelande