Betänkande - A8-0019/2017Betänkande
A8-0019/2017

BETÄNKANDE om bankunionen – årsrapport 2016

2.2.2017 - (2016/2247(INI))

Utskottet för ekonomi och valutafrågor
Föredragande: Danuta Maria Hübner


Förfarande : 2016/2247(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :  
A8-0019/2017
Ingivna texter :
A8-0019/2017
Omröstningar :
Antagna texter :

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om bankunionen – årsrapport 2016

(2016/2247(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens handlingsplan för en kapitalmarknadsunion av den 30 september 2015,

–  med beaktande av sin resolution av den 19 januari 2016 om lägesbedömning och utmaningar – EU:s lagstiftning om finansiella tjänster: konsekvenser och vägen mot en effektivare och mer ändamålsenlig EU-ram för finansiell reglering och en kapitalmarknadsunion[1],

–  med beaktande av uttalandet från eurotoppmötet av den 29 juni 2012, där avsikten att ”bryta den onda cirkeln mellan banker och stater” uttrycks[2],

–  med beaktande av Europeiska systemrisknämndens första rapport om skuggbanksystemet (EU Shadow Banking Monitor) från juli 2016,

–  med beaktande av Internationella valutafondens rapport om den globala finansiella stabiliteten (Global Financial Stability Report) från 2016,

–  med beaktande av resultaten av den 29 juli 2016 från stresstesterna som Europeiska bankmyndigheten (EBA) utfört,

–  med beaktande av resultaten från september 2016 av den kontroll av CRD IV - CRR /Basel III som EBA utfört på basis av uppgifter från december 2015,

–  med beaktande av Ekofinrådets slutsatser av den 17 juni 2016 om en färdplan för att fullborda bankunionen,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 24 november 2015 Mot ett fullbordande av bankunionen (COM(2015)0587),

–  med beaktande av rådets förordning (EU) nr 1024/2013 av den 15 oktober 2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut[3] (SSM-förordningen),

–  med beaktande av Europeiska centralbankens förordning (EU) nr 468/2014 av den 16 april 2014 om upprättande av ramen för samarbete inom den gemensamma tillsynsmekanismen mellan Europeiska centralbanken och nationella behöriga myndigheter samt med nationella utsedda myndigheter (ramförordning om den gemensamma tillsynsmekanismen[4] [SSM]),

–  med beaktande av uttalandet från SSM om dess tillsynsprioriteringar för 2016,

–  med beaktande av ECB:s årsrapport om tillsynsverksamheten 2015 från mars 2016[5],

–  med beaktande av revisionsrättens särskilda rapport nr 29/2016 om den gemensamma tillsynsmekanismen[6],

–  med beaktande av EBA:s rapport från juli 2016 om nödlidande exponeringars dynamik och drivkrafter i EU:s banksektor,

–  med beaktande av Europeiska systemrisknämndens rapport från mars 2015 om den regleringstekniska behandlingen av exponeringar mot statspapper,

–  med beaktande av ECB-rådets godkännande av den 4 oktober 2016 av principer som ökar transparensen i utarbetandet av ECB:s förordningar om europeisk statistik med hänsyn tagen till Europaparlamentets, rådets och kommissionens transparenspraxis.

–  med beaktande av ECB:s samråd om sina förslag till riktlinjer för banker om nödlidande lån från september 2016,

–  med beaktande av ECB:s handbok om de alternativ och det handlingsutrymme som ges genom unionsrätten,

–  med beaktande av Europeiska centralbankens förordning (EU) 2016/445 av den 14 mars 2016 om de alternativ och det handlingsutrymme som ges genom unionsrätten[7],

–  med beaktande av de pågående diskussionerna inom Baselkommittén för banktillsyn och i synnerhet samrådsdokumentet från mars 2016 om att minska variationen i riskvägda tillgångar (”Reducing variation in credit risk-weighted assets – constraints on the use of internal model approaches”),

–  med beaktande av EBA:s rapport av den 3 augusti 2016 om kraven rörande bruttosoliditetsgrad enligt artikel 511 i kapitalkravsförordningen (EBA-Op-2016-13),

–  med beaktande av Ekofinrådets slutsatser av den 12 juli 2016 om slutförandet av Baselreformerna efter krisen,

–  med beaktande av sin resolution av den 12 april 2016 om EU:s roll inom ramen för internationella finansiella, monetära och tillsynsmässiga institutioner och organ[8],

–  med beaktande av sin resolution av den 23 november 2016 om fullbordandet av Basel III[9],

–  med beaktande av kommissionens pågående arbete med översynen av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012[10] (CRR), särskilt när det gäller översynen av den andra pelaren och behandlingen av de alternativ och det handlingsutrymme som ges på nationell nivå,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012[11] (BRRD),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 av den 15 juli 2014 om fastställande av enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för resolution av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam resolutionsmekanism och en gemensam resolutionsfond och om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010[12] (SRM-förordningen),

–  med beaktande av årsrapporten för 2015 för den gemensamma resolutionsnämnden (SRB) från juli 2016,

–  med beaktande av kommissionens meddelande om tillämpning, från och med den 1 augusti 2013, av reglerna om statligt stöd för stödåtgärder till förmån för banker med anledning av finanskrisen (bankmeddelandet)[13],

–  med beaktande av kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/1450 av den 23 maj 2016 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU vad gäller tekniska standarder för tillsyn för att specificera kriterier som avser metoden för att fastställa minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder

[14],

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 28 juli 2016 om bedömning av ersättningsreglerna i direktiv 2013/36/EU och förordning (EU) nr 575/2013,

–  med beaktande av villkorsförteckningen för FSB:s totala kapacitet för att absorbera förluster (TLAC) från november 2015,

–  med beaktande av BIS arbetsdokument nr 558 från april 2016 om varför bankers kapital har betydelse för penningpolitiken,

–  med beaktande EBA:s interimsrapport från juli 2016 om genomförandet och utformningen av MREL-ramen,

–  med beaktande av kommissionens kompletterande analytiska rapport från oktober 2016 om effekterna av förslaget om ett europeiskt insättningsgarantisystem,

–  med beaktande EBA:s slutrapport från juli 2016 om genomförandet och utformningen av MREL-ramen,

–  med beaktande av överenskommelsen om överföring av och ömsesidighet för bidrag till den gemensamma resolutionsfonden, särskilt artikel 16,

–  med beaktande av samförståndsavtalet av den 22 december 2015 mellan den gemensamma resolutionsnämnden och Europeiska centralbanken avseende samarbete och informationsutbyte,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/49/EU av den 16 april 2014 om insättningsgarantisystem[15],

–  med beaktande av kommissionens förslag av den 24 november 2015 till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 806/2014 för att inrätta ett europeiskt insättningsgarantisystem (COM(2015)0586),

–  med beaktande av olika EBA-riktlinjer avseende direktivet om insättningsgarantisystemet, särskilt slutrapporterna om riktlinjer för samarbetsavtal mellan insättningsgarantisystem från februari 2016 och om riktlinjer för stresstest av insättningsgarantisystem från maj 2016,

–  med beaktande av eurogruppens och Ekofinrådets yttrande av den 18 december 2013 om säkerhetsspärren inom den gemensamma resolutionsmekanismen,

–  med beaktande av rådets uttalande av den 8 december 2015 om bankunionen och övergångsfinansieringsarrangemang för den gemensamma resolutionsfonden,

–  med beaktande av protokoll (nr 1) till fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen,

–  med beaktande av protokoll (nr 2) till fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A8-0019/2017).

A.  Inrättandet av en bankunion är en oumbärlig del av en monetär union och en grundsten för att skapa en verklig ekonomisk och monetär union (EMU). Det behövs ytterligare åtgärder eftersom bankunionen förblir ofullständig om den saknar en finanspolitisk säkerhetsspärr och en tredje pelare, vilket är ett europeiskt tillvägagångssätt för (åter)försäkring av insättningar som för närvarande diskuteras på utskottsnivå. En fullbordad bankunion kommer att utgöra ett viktigt bidrag till att bryta kopplingen med statspappersrisker.

B.  Europeiska centralbanken kan under särskilda omständigheter hamna i intressekonflikter på grund av sina dubbla ansvarsområden som penningpolitisk myndighet och banktillsynsmyndighet.

C.  Kapital- och likviditetsmåtten för EU:s banker har i allmänhet stadigt förbättrats under de senaste åren. Det kvarstår dock risker för den finansiella stabiliteten. I dagens läge krävs det försiktighet när omfattande regleringsändringar företas, särskilt med tanke på realekonomins finansieringsmiljö.

D.  En ordentlig sanering av bankernas balansräkningar efter krisen har försenats och detta fortsätter att vara ett hinder för den ekonomiska tillväxten.

E.  Det är inte de europeiska institutionernas uppgift att säkerställa banksektorns lönsamhet.

F.  Syftet med den nya resolutionsordningen som trädde i kraft i januari 2016 är att åstadkomma ett paradigmskifte från bail-out (räddning) till bail-in (skuldnedskrivning). Marknadsaktörerna behöver fullt ut förstå och anpassa sig till det nya systemet.

G.  Medlemsstater som ännu inte har infört euron har möjlighet att delta i bankunionen.

H.  Alla medlemsstater som har infört euron ingår i bankunionen. Euron är Europeiska unionens valuta. Alla medlemsstater, förutom de som åtnjuter undantag, har förpliktigat sig till att införa euron och därmed till att ansluta sig till bankunionen.

I.  Transparens och ansvarsskyldighet från kommissionens sida gentemot Europaparlamentet är centrala principer. Detta innebär att kommissionen på ett korrekt sätt följer upp parlamentets rekommendationer och att parlamentet gör en ordentlig bedömning och övervakning av denna uppföljning.

J.  Arbetet med kapitalmarknadsunionen bör inte minska trycket på fullbordandet av vårt arbete med bankunionen, som fortfarande är en förutsättning för den finansiella stabiliteten i den bankberoende Europeiska unionen.

K.  Färska uppgifter visar att det uppskattade värdet på de nödlidande lånen i euroområdet är 1 132 miljarder euro[16].

Tillsyn

1.  Europaparlamentet är bekymrat över den stora mängden nödlidande lån som enligt ECB:s uppgifter uppgick till 1 014 miljarder euro i april 2016. Parlamentet anser att det är av avgörande betydelse att minska denna mängd. Parlamentet välkomnar de insatser som redan görs för att minska mängden nödlidande lån i vissa medlemsstater. Parlamentet noterar dock att frågan hittills i huvudsak behandlats på nationell nivå. Parlamentet anser att problemet behöver lösas så snart som möjligt men tillstår att en definitiv lösning kommer att ta tid. Parlamentet anser att alla förslag på lösningar ska ta hänsyn till källan till de nödlidande lånen, deras inverkan på bankernas kapacitet att låna ut till den reala ekonomin och behovet av att utveckla en primär- och sekundärmarknad för nödlidande lån, möjligen i form av säker och transparent värdepapperisering på såväl unionsnivå som nationell nivå. Parlamentet rekommenderar att kommissionen bistår medlemsstaterna med att bland annat etablera särskilda kapitalförvaltningsbolag (eller ”dåliga banker”) och förbättra tillsynen. I det här sammanhanget upprepar parlamentet vikten av möjligheten att sälja nödlidande lån för att frigöra kapital, vilket är särskilt viktigt för bankernas utlåning till små och medelstora företag. Parlamentet välkomnar ECB:s samråd om förslagen till riktlinjer till bankerna om nödlidande lån som ett första steg, men anser att fler konkreta framsteg måste göras. Parlamentet noterar kommissionens förslag om insolvens och omstrukturering, inklusive tidig omstrukturering och en andra chans, inom ramen för kapitalmarknadsunionen. I väntan på att detta förslag ska antas och som en komplettering till det uppmanas medlemsstaterna att förbättra sin relevanta lagstiftning, särskilt med avseende på längden på återvinningsförfarandena, rättssystemens funktionssätt och mer allmänt sitt regelverk för omstrukturering av skulder, samt att genomföra de nödvändiga strukturreformerna i syfte att bidra till den ekonomiska återhämtningen så att de nödlidande lånen kan hanteras. Parlamentet noterar att enligt banken för internationell betalningsutjämning har vissa banker i euroområdet försvagat sina kapitalbaser genom att betala ut betydande utdelningar som ibland översteg den outdelade vinsten under krisåren. Parlamentet anser att bankernas kapitalsituation kan stärkas genom att utdelningarna minskas och nytt eget kapital anskaffas.

2.  Europaparlamentet uppmuntrar alla medlemsstater som ännu inte har infört euron att vidta alla nödvändiga åtgärder för att göra detta, eller att ansluta sig till bankunionen, så att bankunionen successivt ska kunna omfatta hela den inre marknaden.

3.  Europaparlamentet är bekymrat över den kvardröjande instabiliteten i banksektorn i Europa, som bland annat betonas i IMF:s rapport om den globala finansiella stabiliteten (Global Financial Stability Report) från 2016, i vilken det uppges att Europa fortfarande skulle ha en hög andel svaga och hotade banker även under en cyklisk återhämtning. Parlamentet noterar den låga lönsamheten hos ett antal institut i euroområdet. Parlamentet betonar att förklaringarna till denna situation är bland annat den ackumulerade mängden nödlidande lån, räntesituationen och möjliga efterfrågeproblem. Parlamentet stöder IMF:s uppmaning till grundläggande förändringar både i bankernas affärsmodeller och i systemstrukturen för att säkerställa ett sunt europeiskt banksystem.

4.  Europaparlamentet anser att det finns risker som är förknippade med statsskulder. Parlamentet noterar att i vissa medlemsstater har finansinstituten överinvesterat i obligationer som ges ut av den egna staten, vilket leder till en överdriven ”hemlandspreferens”, och att ett av huvudmålen med bankunionen är att bryta kopplingen mellan banker och statspappersrisker. Parlamentet noterar att en lämplig tillsynsbehandling av statspapper skulle kunna skapa incitament för banker att på ett bättre sätt hantera sina exponeringar mot stater. Parlamentet noterar dock att statsobligationer spelar en avgörande roll som källa till högkvalitativ likvid säkerhet och som instrument i penningpolitiken, och att ändringar av tillsynsbehandlingen, särskilt om ingen infasningsmetod planeras, skulle få betydande effekter både på finanssektorn och den offentliga sektorn, och att detta kräver en noggrann bedömning av för- och nackdelar med en revidering av det nuvarande regelverket innan något förslag läggs fram. Parlamentet noterar de olika policyalternativ som beskrivs i rapporten från högnivågruppen om tillsynsbehandlingen av statspappersexponeringar och som diskuterades vid det informella Ekofinmötet den 22 april 2016. Parlamentet anser att EU:s regelverk bör vara förenligt med internationella standarder. Parlamentet väntar med stort intresse på resultaten av FSB:s arbete om statsskulder som underlag för framtida beslut. Parlamentet anser att EU-ramen bör möjliggöra marknadsdisciplin när det gäller att införa hållbara strategier och tillhandahålla högkvalitativa och likvida tillgångar för finanssektorn och säkra skulder för staterna. Parlamentet betonar att man parallellt med övervägandena om statsskulder bör fundera på konvergens när det gäller en bredare uppsättning ekonomiska frågor, om statsstödsregler och risker såsom olika överträdelser, inbegripet finansiell brottslighet.

5.  Europaparlamentet anser att det är avgörande för insättare, investerare och tillsynsmyndigheter att ta itu med den alltför stora variationen i de riskvikter som tillämpas på riskvägda tillgångar av samma klass mellan olika institut. Parlamentet påminner om att de nuvarande reglerna för användning av interna modeller ger bankerna betydande flexibilitet och lägger till ett modelleringsrisklager sett ur tillsynsperspektivet. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang det arbete som utförts av EBA för att harmonisera centrala antaganden och parametrar vars skiljaktighet har identifierats som en av de huvudsakliga drivkrafterna bakom variationen, samt arbetet som bedrivs inom ramen för ECB:s banktillsyn med ECB:s TRIM-projekt (Targeted Review of Internal Models, den riktade översynen av interna modeller), för att bedöma och bekräfta huruvida interna modeller är tillräckliga och lämpliga. Parlamentet uppmuntrar till ytterligare framsteg i detta arbete. Parlamentet väntar på resultaten från det arbete som gjorts internationellt för att rationalisera användningen av interna modeller för operativa risker och utlåning till företag, andra finansinstitut, specialiserade finansierande och aktieförvaltande banker, i syfte att återupprätta trovärdigheten hos interna modeller och säkerställa att de fokuserar på områden där de kan skapa mervärde. Parlamentet välkomnar också införandet av måttet skuldsättningsgrad som en robust säkerhetsspärr, i synnerhet för globala systemviktiga institut. Parlamentet betonar behovet av en mer riskkänslig standardmodell för att säkerställa respekt för principen att samma regler ska gälla för samma risker. Parlamentet uppmanar de finansiella tillsynsmyndigheterna att tillåta nya interna modeller endast om dessa inte oberättigat leder till betydligt lägre riskvikter. Parlamentet upprepar slutsatserna från sin resolution av den 23 november 2016 om fullbordandet av Basel III. Parlamentet påminner dock om att de planerade regleringsändringarna inte får utmynna i omotiverade ökningar av kapitalkraven eller inkräkta på bankernas förmåga att finansiera den reala ekonomin, särskilt små och medelstora företag. Parlamentet betonar att det internationella arbetet måste respektera proportionalitetsprincipen. Parlamentet påminner om vikten av att inte i onödan missgynna EU:s bankmodell och att undvika diskriminering mellan EU-banker och internationella banker. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att europeiska särdrag beaktas när nya internationella standarder utvecklas på detta område och att i vederbörlig ordning ta hänsyn till proportionalitetsprincipen och förekomsten av olika bankverksamhetsmodeller när man bedömer effekterna av framtida lagstiftning som tillämpar internationellt överenskomna standarder.

6.  Europaparlamentet betonar att en pålitlig tillgång till finansiering och en sund kapitalallokering i Europas bankbaserade finansieringsmodell är starkt beroende av robusta balansräkningar och en ordentlig kapitalisering, som efter finanskrisen inte har återställts och inte säkerställs på ett enhetligt sätt inom unionen, vilket därmed hindrar den ekonomiska tillväxten.

7.  Europaparlamentet understryker att Europas banksektor spelar en central roll i finansieringen av den europeiska ekonomin och att detta understöds av ett kraftfullt tillsynssystem. Parlamentet välkomnar därför kommissionens avsikt att bibehålla stödfaktorn för små och medelstora företag i den kommande ändringen av kapitalkravsdirektivet och kapitalkravsförordningen, och att utöka denna bortom det nuvarande tröskelvärdet.

8.  Europaparlamentet påpekar att den vägledning som internationella fora ger bör användas för att undvika faran för regleringsfragmentering med avseende på regleringen och tillsynen av stora internationellt verksamma banker, utan att detta hindrar ett kritiskt angreppssätt när det behövs eller utesluter vissa specifika avvikelser från internationella standarder i de fall där det europeiska systemets särdrag inte beaktas i tillräcklig grad. Parlamentet påminner om slutsatserna från sin resolution av den 12 april 2016 om EU:s roll inom ramen för internationella finansiella, monetära och tillsynsmässiga institutioner och organ. Parlamentet betonar särskilt vikten av den roll som kommissionen, ECB och EBA har i det arbete som utförs av BCBS och för att tillhandahålla transparenta och utförliga uppdateringar till Europaparlamentet och rådet om hur BCBS-diskussionerna fortlöper. Parlamentet anser att EU bör arbeta för att ha en lämplig representation i BCBS, i synnerhet för euroområdet. Parlamentet efterlyser större synlighet för denna roll under Ekofinmötena liksom ökad ansvarsskyldighet gentemot parlamentets utskott för ekonomi och valutafrågor. Parlamentet betonar att BCBS och andra fora bör bidra till främja lika spelregler på global nivå genom att minska – snarare än att öka – skillnaderna mellan olika jurisdiktioner.

9.  Europaparlamentet pekar på riskerna, även systemrisker, med en snabbt växande skuggbanksektor, något som påvisats i EU Shadow Banking Monitor från 2016. Parlamentet insisterar på att alla åtgärder rörande regleringen av banksektorn måste åtföljas av lämplig reglering av skuggbanksektorn. Parlamentet efterlyser därför samordnade åtgärder för att säkerställa sund konkurrens och finansiell stabilitet.

10.  Europaparlamentet understryker behovet av en övergripande syn på den kumulativa inverkan som de olika ändringarna i regleringsmiljön har, oavsett om dessa rör tillsyn, förlustabsorbering, resolution eller redovisningsstandarder.

11.  Europaparlamentet betonar att nationella alternativ och handlingsutrymmen kan hindra skapandet av lika spelregler mellan medlemsstaterna och jämförbarheten i bankernas finansiella redovisning till allmänheten. Parlamentet välkomnar den möjlighet som skapats genom den senaste ändringen till kapitalkravsförordningen att stoppa eller begränsa användningen av en del av dem på unionsnivå så att existerande barriärer och segmentering kan åtgärdas, och att endast behålla dem som är absolut nödvändiga på grund av mångfalden bland bankmodellerna. Parlamentet begär att denna möjlighet utnyttjas fullt ut. Parlamentet välkomnar ECB:s riktlinjer och reglering som harmoniserar utnyttjandet av vissa nationella valmöjligheter och handlingsutrymmen inom bankunionen. Parlamentet påminner dock om att ECB måste hålla sig inom ramarna för sitt mandat när man arbetar med att minska dessa valmöjligheter och handlingsutrymmen. Parlamentet betonar att det är av avgörande betydelse att det enhetliga regelverket fördjupas, och understryker behovet av att förenkla den nuvarande överlappningen och sammanflätningen av befintlig, ändrad och ny lagstiftning. Parlamentet upprepar sin begäran att tillsynsmanualen, som fastställer gemensamma processer, förfaranden och metoder för att genomföra en tillsynsprocess för hela euroområdet, ska offentliggöras helt och hållet.

12.  Europaparlamentet betonar att alla tillsynsnämndens medlemmar har genomgått en naturlig läroprocess sedan den gemensamma tillsynsmekanismen inrättades, genom hanteringen av många olika affärsmodeller och enheter av olika storlek, och att detta behöver stödjas och påskyndas.

13.  Europaparlamentet välkomnar klarläggandet av målen för den andra pelaren och dess plats inom den rangordning av kapitalkrav som föreslås i ändringarna av kapitalkravsdirektivet. Parlamentet noterar att användningen av kapitalvägledning är tänkt att väga den finansiella stabiliteten mot behovet av att lämna utrymme för tillsynsbedömningar och enskilda analyser. Parlamentet uppmuntrar ECB att klargöra de kriterier som underbygger vägledningen inom den andra pelaren. Parlamentet påminner om att denna vägledning inte begränsar det högsta utdelningsbara beloppet, och att detta därför inte bör rapporteras. Parlamentet anser att användning av kapitalvägledning inte bör leda till en påvisbar minskning av kraven inom den andra pelaren. Parlamentet anser att det behövs ytterligare tillsynskonvergens för sammansättningen av eget kapital för att täcka kraven och vägledningen inom den andra pelaren. Parlamentet välkomnar därför att problemet åtgärdats genom den föreslagna ändringen av kapitalkravsdirektivet.

14.  Europaparlamentet uppmärksammar de risker som följer av att inneha nivå 3-tillgångar, inbegripet derivat, och i synnerhet svårigheten att värdera dem. Parlamentet noterar att dessa risker bör minskas och begär en successiv minskning av innehaven av dessa tillgångar. Parlamentet uppmanar SSM att göra denna fråga till en av sina tillsynsmässiga prioriteringar och att tillsammans med EBA genomföra ett kvantitativt stresstest på detta område.

15.  Europaparlamentet upprepar att det är nödvändigt att säkerställa större transparens med avseende på hela tillsynspraxisen, i synnerhet inom ramen för översyns- och utvärderingsprocessen. Parlamentet uppmanar ECB att offentliggöra de resultatindikatorer och mått som påvisar en effektiv tillsyn och att öka sin externa ansvarsskyldighet. Parlamentet upprepar sin uppmaning till större transparens med avseende på beslut och motiveringar inom den andra pelaren. Parlamentet uppmanar ECB att offentliggöra de gemensamma tillsynsstandarderna.

16.  Europaparlamentet noterar riskerna till följd av problemen ”för stor att gå omkull”, ”för sammanlänkad för att gå omkull” och ”för komplex för resolution”. Parlamentet noterar att man har kommit överens om ett antal policyåtgärder som utarbetats på internationell nivå för att hantera dessa risker (främst den totala förlustabsorberingskapaciteten (TLAC), central clearing av derivat, tillägg för kapital och skuldsättningsgrad för globala systemviktiga banker). Parlamentet åtar sig att skyndsamt arbeta med motsvarande lagförslag så att de ska kunna införas på unionsnivå, och därmed ytterligare minska riskerna till följd av problemet ”för stor för att gå omkull”. Parlamentet påminner om att Mark Carney, ordförande för rådet för finansiell stabilitet, hävdade att överenskommelsen om förslagen på en gemensam internationell standard för globala systemviktiga bankers totala kapacitet att absorbera förluster är en vattendelare när det gäller att lösa problemet med banker som är för stora för att gå omkull. Parlamentet noterar också att en effektiv skuldnedskrivningsmekanism och tillämpningen av tillräckligt höga bindande minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder (MREL) utgör viktiga delar av regleringsåtgärderna för att lösa denna fråga och att möjliggöra för globalt systemviktiga banker att genomgå resolution utan att offentliga subventioner behöver tillgripas och utan att resten av finanssystemet störs.

17.  Europaparlamentet understryker behovet av en strukturreform av bankväsendet, inklusive omvänd bevisbörda, för att få ett slut på problemet med mycket stora institut som är för stora för att gå omkull.

18.  Europaparlamentet betonar begränsningarna i den nuvarande stresstestmetodiken. Parlamentet välkomnar därför EBA:s and ECB:s arbete med att förbättra ramen för stresstesterna. Parlamentet anser dock att mer bör göras för att bättre spegla möjligheten till verkliga krissituationer och verkligheten bakom dessa, bland annat genom att på ett bättre sätt införliva mer dynamiska element såsom spridningsrisker i metodiken. Parlamentet anser att den brist på transparens som utmärker ECB:s egna stresstester medför osäkerhet i tillsynspraxisen. Parlamentet uppmanar ECB att offentliggöra resultaten av sin stresstestning i syfte att främja marknadsförtroende.

19.  Europaparlamentet anser att en nationell behörig myndighet som avvisar uppmaningen att ta hänsyn till särskilda omständigheter vid stresstestningen ska rapporteras till EBA och SSM så att lika spelregler kan säkerställas.

20.  Europaparlamentet välkomnar de framsteg som gjorts i riktning mot att tillåta viss delegering när det gäller lämplighetsprövning. Parlamentet påpekar dock att det behövs en förändring av bestämmelserna för att möjliggöra ökad och enklare delegering av beslutsfattande kring vissa rutinärenden från tillsynsnämnden till ansvariga tjänstemän. Parlamentet skulle välkomna en sådan förändring, vilken skulle bidra till att göra ECB:s banktillsyn effektivare och mer ändamålsenlig. Parlamentet uppmanar ECB att specificera åtgärderna och den rättsliga ramen för delegeringen av beslutsfattandet.

21.  Europaparlamentet noterar Europeiska revisionsrättens rapport om hur SSM fungerar. Parlamentet noterar slutsatserna om den otillräckliga personalstyrkan. Parlamentet uppmanar de nationella behöriga myndigheterna och medlemsstaterna att ge ECB alla de mänskliga resurser och ekonomiska uppgifter som krävs för att ECB ska kunna utföra sitt arbete, särskilt när det gäller inspektioner på plats. ECB uppmanas att ändra SSM-ramförordningen för att formalisera de deltagande nationella behöriga myndigheternas åtaganden och att införa en riskbaserad metod för att avgöra hur många personer och med vilka olika kompetenser som idealiskt bör ingå i de gemensamma tillsynsgrupperna. Parlamentet anser att en högre grad av deltagande från ECB:s personal och mindre från de nationella behöriga myndigheterna skulle förbättra tillsynens oberoende, tillsammans med metoden att använda personal från den behöriga myndigheten i en medlemsstat för att utöva tillsyn över ett institut i en annan medlemsstat, vilket också bidrar till att på ett effektivt sätt hantera risken med tillsynsmässig underlåtenhet. ECB:s samarbete med Europaparlamentet rörande arbetsvillkoren för personalen välkomnas. ECB uppmanas att främja en god arbetsmiljö som främjar den yrkesmässiga sammanhållningen inom banken. Parlamentet påminner om den potentiella intressekonflikten mellan tillsynsuppgifterna och ansvaret för penningpolitiken, samt behovet av en tydlig åtskillnad mellan de båda funktionerna. Parlamentet uppmanar ECB att utföra en riskanalys av möjliga intressekonflikter och planera för skilda rapporteringskanaler när det gäller specifika tillsynsresurser. Parlamentet anser att åtskillnaden mellan penningpolitik och tillsyn är en central princip, men att detta inte bör utesluta kostnadsbesparingar som möjliggörs av delade av tjänstefunktioner, under förutsättning att sådana tjänster inte är av avgörande beslutsfattande betydelse och att lämpliga garantier införs. ECB uppmanas att anordna offentliga samråd när lagstiftningsliknande åtgärder utarbetas så att ansvarsskyldigheten kan höjas.

22.  Europaparlamentet understryker att inrättandet av SSM har åtföljts av ett ökat inflytande för EU internationellt sett i jämförelse med den tidigare situationen.

23.  Europaparlamentet understryker att åtskillnaden av tillsynsuppgifterna från de penningpolitiska funktionerna bör göra det möjligt för SSM att inta en oberoende hållning i alla relevanta frågor, inklusive rörande de potentiella följderna av ECB:s räntemål på den finansiella ställningen för de banker som står under tillsyn.

24.  Europaparlamentet delar revisionsrättens åsikt att det uppstått en lucka i revisionen sedan SSM inrättades. Parlamentet är bekymrat över att viktiga områden förblir ogranskade på grund av begränsningar som införts av ECB rörande revisionsrättens tillgång till dokument. Parlamentet uppmanar ECB att samarbeta fullt ut med revisionsrätten så att den kan genomföra sitt uppdrag och således öka ansvarsskyldigheten.

25.  Europaparlamentet påminner om behovet av att i regleringen såväl som i utövandet av tillsynen hitta balans mellan behovet av proportionalitet och behovet av ett konsekvent tillvägagångssätt. Parlamentet noterar i detta avseende de ändringar som föreslagits rörande rapporterings- och ersättningskrav i kommissionens förslag om en ändring av direktiv 2013/36/EU. Kommissionen uppmanas att prioritera arbetet med ett ”regelverk för små banker” och att utöka detta till att omfatta en bedömning av genomförbarheten av ett framtida regelverk som består av mindre komplexa och mer lämpliga och proportionerliga tillsynsregler som är särskilt anpassade för olika typer av bankmodeller. Parlamentet påpekar att alla banker bör vara föremål för en lämplig grad av tillsyn. Parlamentet påminner om att lämplig tillsyn är av central betydelse för att kunna övervaka alla risker oberoende av bankernas storlek. Parlamentet respekterar åtskillnaden mellan rollerna och behörigheterna för den gemensamma resolutionsnämnden (SRB), Europeiska bankmyndigheten (EBA) och andra myndigheter inom det europeiska systemet för finansiell tillsyn, och understryker samtidigt vikten av ett effektivt samarbete. Parlamentet anser att det är nödvändigt att få bukt med tendensen till allt fler överlappande rapporteringskrav och nationella tolkningar av EU-lagar på den gemensamma marknaden, stöder förenklingsinsatserna som hittills gjort, såsom idén bakom den europeiska rapporteringsramen (ERF), och uppmanar till ytterligare insatser i denna riktning för att undvika dubbelrapportering och onödiga extrakostnader för regleringen. Kommissionen uppmanas att ta itu med frågan i vederbörlig ordning, i enlighet med sina slutsatser i förbindelse med uppmaningen att inkomma med synpunkter, till exempel genom ett förslag om ett gemensamt enhetligt och konsoliderat förfarande för tillsynsrapportering. Parlamentet begär också att tillfälliga och permanenta rapporteringskrav tillkännages i god tid för att säkerställa en hög uppgiftskvalitet och planeringssäkerhet.

26.  Europaparlamentet understryker att en banks säkerhet och sundhet inte kan mätas endast genom en bedömning vid en viss tidpunkt av dess balansräkning, eftersom sådant garanteras genom dynamiska interaktioner mellan banken och marknaderna och påverkas av olika element i ekonomin i stort. Parlamentet understryker därför att en sund ram för finansiell stabilitet och tillväxt bör vara övergripande och balanserad för att omfatta en dynamisk tillsynspraxis och inte enbart vara inriktad på statisk reglering som huvudsakligen avser kvantitativa aspekter.

27.  Europaparlamentet påminner om arbetsfördelningen mellan ECB och EBA. Parlamentet betonar att ECB inte får bli den som i praktiken fastställer standarderna för banker som inte ingår i SSM.

28.  Europaparlamentet noterar att ECB-rådet antog förordningen om genomförandet av databasen för detaljerad statistisk kreditupplysning (AnaCredit) den 18 maj 2016. Parlamentet uppmanar ECB att ge de nationella centralbankerna så stort spelrum som möjligt vid genomförandet av AnaCredit.

29.  ECB uppmanas att inte börja arbeta på några ytterligare faser av AnaCredit förrän man genomfört ett offentligt samråd, med Europaparlamentets fulla medverkan, och särskilt beaktat proportionalitetsprincipen.

30.  Europaparlamentet upprepar hur viktigt det är med stabila och välfungerande it-system som motsvarar både behoven hos SSM:s tillsynsfunktioner och säkerhetsaspekterna. Parlamentet beklagar de nya rapporterna om bestående svagheter i it-systemet.

31.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av nationella systemrisknämnder, men betonar att genomförandet av bankunionen ökar behovet av att stärka makrotillsynspolitiken på europeisk nivå för att man verkligen ska kunna ta itu med den potentiella spridningen av systemrisk över gränserna. Kommissionen uppmanas att föreslå en enhetlig och effektiv makrotillsyn i sin övergripande översyn av makrotillsynsramen under 2017. Kommissionen uppmanas att särskilt visa framfötterna för att förstärka ESRB:s institutionella och analytiska kapacitet att bedöma risker och sårbarheter inom och utom banksektorn och att utifrån detta ingripa på lämpligt sätt. Parlamentet anser att låntagarbaserade instrument (såsom mått för belåningsgrad (LTV) och återbetalningsförmåga (DSTI)) bör införlivas i den europeiska lagstiftningen för att säkerställa harmonisering i användningen av dessa ytterligare typer av makrotillsynsinstrument. Parlamentet betonar behovet av att minska den institutionella komplexiteten och de långdragna förfarandena i samspelet mellan ESRB, ECB/SSM och nationella myndigheter, och mellan behöriga och utsedda nationella myndigheter, när det gäller makrotillsyn. Parlamentet välkomnar i detta avseende de framsteg som redan gjorts rörande samordning över gränserna genom ESRB:s rekommendation om frivillig ömsesidighet. Parlamentet upprepar sin begäran om klarläggande av kopplingarna mellan makrotillsynsramen och existerande makrotillsynsverktyg, i syfte att säkerställa ett effektivt samspel mellan makro- och mikrotillsynsinstrument. Parlamentet uttrycker sin oro över de sårbarheter inom fastighetssektorn som ESRB identifierat. Parlamentet noterar att EBA fortfarande inte har tillhandahållit tekniska standarder för tillsyn rörande villkoren för kapitalkrav för exponeringar för hypotekslån enligt artiklarna 124.4 b och 164.6 i kapitalkravsförordningen. Parlamentet noterar att endast ett litet antal SSM-medlemmar hittills har aktiverat eller avser att aktivera generella systemriskbuffertar och en kontracyklisk kapitalbuffert. Parlamentet noterar att ECB än så länge inte har utövat sin makroekonomiska tillsynsbehörighet fullt ut genom att främja de nationella myndigheternas antagande av makrotillsynsinstrument.

32.  Europaparlamentet noterar att resultatet av folkomröstningen om Förenade kungarikets medlemskap i EU nödvändiggör en utvärdering av hela det Europeiska systemet för finansiell tillsyn, inklusive röstningsmetoderna inom ESA-myndigheterna, särskilt mekanismen om dubbel majoritet enligt artikel 44.1 i EBA-förordningen. Parlamentet betonar att möjliga förhandlingar till följd av folkomröstningen inte bör leda till olika spelregler mellan finansinstitut inom och utanför EU, och inte bör användas för att främja avreglering inom finanssektorn.

33.  Europaparlamentet välkomnar det utmärkta arbete som utförs av de gemensamma tillsynsgrupperna och som utgör ett gott exempel på europeiskt samarbete och kunskapsbyggande. Parlamentet påpekar att det föreslagna framtida bruket av ett roterande system i organisationen av de gemensamma tillsynsgrupperna bör säkerställa en objektiv tillsyn samtidigt som hänsyn tas till den långdragna kunskapsbyggnadsprocessen på detta mycket mångfacetterade expertområde.

34.  Europaparlamentet välkomnar att bankunionen till stora delar har undanröjt värd- och hemlandsproblemet i tillsynen genom införandet av en enda tillsynsmyndighet och det mycket förbättrade utbytet av relevant information mellan tillsynsmyndigheterna, vilket möjliggör en mer holistisk tillsyn av gränsöverskridande bankgrupper. Parlamentet betonar att eftersom bankunionen ännu inte är fullbordad, måste man i översynen av likviditet och kapitalundantag inom ramen för kapitalkravsförordningen på ett lämpligt sätt ta hänsyn till konsumentskyddsproblem i värdländerna.

35.  Europaparlamentet välkomnar ECB:s initiativ att kräva att banker som står under dess tillsyn ska rapportera om betydande cyberattacker inom ramen för en realtidsvarningstjänst och att tillsynen över cybersäkerheten ska ske genom SSM:s inspektioner på plats. Parlamentet efterlyser en rättslig ram som ska underlätta utbytet mellan banker av känslig information som är relevant för att förhindra cyberattacker mellan banker.

36.  Europaparlamentet betonar cybersäkerhetens avgörande roll för banktjänster och behovet av att ge incitament till finansinstituten att vara mycket ambitiösa när det gäller att skydda konsumentuppgifter och garantera cybersäkerheten.

37.  Europaparlamentet noterar att SSM har fått i uppgift att utföra den europeiska banktillsynen i syfte att säkerställa efterlevnaden av EU:s tillsynsregler såväl som den finansiella stabiliteten, samtidigt som andra tillsynsuppgifter som har tydliga spridningseffekter på EU-nivå fortfarande utförs av inhemska tillsynsmyndigheter. Parlamentet betonar i detta avseende att SSM bör ha kontrollbehörighet rörande den bekämpning av penningtvätt som utförs av nationella banktillsynsmyndigheter. Parlamentet betonar att EBA även bör ges ytterligare behörighet på området bekämpning av penningtvätt, inklusive möjligheten att utföra bedömningar på plats hos medlemsstaternas behöriga myndigheter, att kräva att all information som är relevant för bedömningen av efterlevnad lämnas in, att utfärda rekommendationer för korrigerande åtgärder, att offentliggöra dessa rekommendationer och att vidta nödvändiga åtgärder för att se till att rekommendationerna verkligen genomförs.

38.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till EBA att genomdriva och förbättra ramen för konsumentskydd för banktjänster i linje med sitt mandat, vilket kompletterar tillsynsverksamheten inom ramen för SSM.

Resolution

39.  Europaparlamentet påminner om att statsstödsregler måste följas vid hanteringen av framtida bankkriser och att särskilt offentligt stöd måste vara både försiktigt och tidsbegränsat till sin karaktär och inte kan användas för att kompensera förluster som ett institut har ådragit sig eller sannolikt kommer att ådra sig inom den närmaste framtiden. Parlamentet efterlyser en definition av effektiva förfaranden mellan den gemensamma resolutionsnämnden (SRB) och kommissionen för beslutsfattande i händelse av en resolution, särskilt avseende tidsramen. Parlamentet anser att den flexibilitet som finns inbakad i det nuvarande regelverket bör förtydligas, och påminner om att den bör utnyttjas bättre för att åtgärda specifika situationer, utan att hindra verklig resolution av banker som är insolventa, särskilt i fallet med förebyggande och alternativa åtgärder som innebär att medel från insättningsgarantisystem används i enlighet med direktivet om insättningsgarantisystem, artikel 11.3 och 11.6. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att se över sin tolkning av de relevanta statsstödsreglerna för att se till att de förebyggande och alternativa åtgärder som den europeiska unionslagstiftaren avsett i direktivet om insättningsgarantisystem verkligen kan tillämpas. Parlamentet konstaterar att specifika situationer har behandlats annorlunda utan tydliga motiveringar. Kommissionen påminns om att tidsfristen för en rapport som utvärderar det fortsatta behovet av att tillåta rekapitaliseringar i försiktighetssyfte och villkoren för sådana åtgärder löpte ut den 31 december 2015. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en sådan rapport så snart som möjligt

40.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, mot bakgrund av erfarenheter och inom ramen för översynen av förordning (EG) nr 806/2014, bedöma huruvida den gemensamma resolutionsnämnden (SRB) och de nationella resolutionsmyndigheterna är utrustade med tillräckliga befogenheter för tidigt ingripande och tillräckliga instrument för tidigt ingripande så att de kan förhindra skadliga utflöden av bankernas kapital och förlustabsorberingskapacitet under en kris.

41.  Europaparlamentet understryker vikten av att klargöra de praktiska frågor som direkt påverkar resolutionen, t.ex. beroendet av tjänsteleverantörer som tillhandahåller kritiska tjänster, till exempel fallet med utkontrakterade it-tjänster.

42.  Europaparlamentet noterar kommissionens förslag att i den första pelaren införa en minimal total förlustabsorberingskapacitet (TLAC) för globala systemviktiga banker i enlighet med internationella standarder. Parlamentet noterar skillnaderna mellan TLAC och MREL. Parlamentet betonar dock att båda standarderna har samma mål, nämligen att säkerställa att bankerna har tillräckligt med lagstadgat kapital och förlustabsorberande skulder för att göra skuldnedskrivning till ett effektivt instrument för resolution utan att orsaka finansiell instabilitet och utan att kräva offentliga pengar, vilket därmed innebär att socialisering av privata risker undviks. Parlamentet drar därför slutsatsen att ett helhetsgrepp för förlustabsorbering kan uppnås genom att kombinera de båda standarderna, med utgångspunkt i TLAC såsom införlivat genom det föreliggande kommissionsförslaget som minimistandard, förutsatt att en överenskommelse kan uppnås med medlagstiftarna. Parlamentet framhäver att vederbörlig hänsyn bör ges till att behålla de två kriterierna storlek och riskvägda tillgångar, och noterar sammankopplingen av de riskvägda tillgångskriterierna bakom TLAC-standarden och det pågående arbetet i EU och inom BCBS om interna modeller och slutförandet av Basel III-regelverket. Parlamentet betonar att vederbörlig uppmärksamhet, under kalibrering och/eller successivt införande av MREL-krav, bör ägnas åt behovet av att skapa en marknad för MREL-kvalificerade skulder. Parlamentet betonar hur viktigt det är ett handlingsutrymme behålls för resolutionsmyndigheten när MREL fastställs, och att det säkerställs att bankerna har tillräckligt med efterställda och nedskrivningsbara skulder. Parlamentet betonar att offentliggörande för marknaden bör göras på ett lämpligt sätt för att undvika att investerare feltolkar MREL-kraven.

43.  Europaparlamentet uppmärksammar vikten av att i lagstiftningen klarlägga rangordningen mellan MREL-godkänt kärnprimärkapital och kapitalbuffertar. Parlamentet betonar behovet av att anta lagstiftning som syftar till att klargöra resolutionsmyndigheters respektive behöriga myndigheters ansvar och befogenheter att vidta interventionsåtgärder i ett tidigt skede i fall av överträdelser av MREL-kraven. Parlamentet noterar kommissionens förslag att införa MREL-vägledning. Parlamentet upprepar att kalibreringen av MREL i samtliga fall bör vara nära knuten till och motiverad av resolutionsstrategin för banken i fråga.

44.  Europaparlamentet uppmärksammar vikten av att i lagstiftningen klarlägga att MREL-godkänt kärnprimärkapital ligger utanför kapitalbuffertarna så att dubbelräkning av kapital kan undvikas.

45.  Europaparlamentet betonar att det är avgörande att harmonisera rangordningen för anspråk vid bankinsolvens mellan medlemsstaterna så att genomförandet av BRRD kan bli mer enhetligt och effektivt och för att skapa säkerhet för investerare över gränserna. Parlamentet välkomnar därför kommissionens förslag att gå vidare i harmoniseringen av denna rangordning. Parlamentet konstaterar att bättre harmonisering av det ordinarie insolvensförfarandet och dess rangordning för anspråk också kommer att vara avgörande, både, när det gäller banker, för att undvika diskrepanser med resolutionsordningen för banker, och när det gäller företag, för att skapa ytterligare klarhet och säkerhet för investerare över gränserna och bidra till att lösa frågan om nödlidande lån. Parlamentet välkomnar att BRRD innebar en viktig förändring i rangordningen vid insolvens genom att ge prioritet åt försäkrade insättningar så att de rankas högre än alla kapitalinstrument, förlustabsorberingskapacitet, andra prioriterade skulder och oförsäkrade insättningar. Parlamentet uppmanar SRB att presentera resultaten av resolutionsbedömningarna för globala systemviktiga banker och andra banker, inbegripet de föreslagna åtgärderna för att övervinna hindren för resolutionen.

46.  Europaparlamentet noterar den uppsättning rättsliga möjligheter som finns för att säkerställa att TLAC-godkänd skuld efterställs. Parlamentet påpekar att FSB inte uttalat någon preferens för någon av dessa. Parlamentet anser att den metod som antas först och främst bör innebära balans mellan flexibilitet, effektivitet, rättssäkerhet och marknadens förmåga att täcka alla nya skuldklasser.

47.  Europaparlamentet efterlyser en diskussion om eventuella negativa effekter på den reala ekonomin till följd av översynen av Baselreglerna, införandet av MREL-kraven, införandet av TLAC samt den internationella redovisningsstandarden (IFRS 9). Parlamentet efterlyser lösningar som syftar till att utjämna effekterna.

48.  Europaparlamentet erinrar om att det nya resolutionsförfarande som införts har lett till att vissa instrument som erbjudits till investerare, i synnerhet icke-professionella investerare, innebär en högre förlustrisk än enligt tidigare ordning. Parlamentet påminner vidare om att nedskrivningsbara instrument till att börja med endast får säljas till lämpliga investerare som kan absorbera potentiella förluster utan att deras sunda finansiella ställning hotas. Därför uppmanas kommissionen att främja genomförandet av relevant existerande lagstiftning och ESA-myndigheterna uppmanas att kraftfullt bidra till att uppdaga vilseledande försäljning.

49.  Europaparlamentet varnar för att kravet i BRRD på avtalsenligt erkännande av skuldnedskrivning för skulder som styrs av icke EU-lagstiftning blir vanskligt att genomföra. Parlamentet anser att detta är ett akut problem. Parlamentet välkomnar den rätt som behöriga myndigheter har att göra undantag från detta krav och som infördes genom de föreslagna ändringarna i BRRD. Parlamentet anser att detta tillvägagångssätt möjliggör flexibilitet och en enskild bedömning av de berörda skulderna. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och resolutionsmyndigheterna att säkerställa att villkoren för beviljande av undantag och de faktiska beslut som följer av detta inte äventyrar bankernas möjlighet till resolution.

50.  Europaparlamentet konstaterar att ett snabbt och effektivt informationsutbyte mellan tillsyns- och resolutionsmyndigheter är ytterst viktigt för att säkerställa en smidig krishantering. Parlamentet välkomnar att det ingåtts ett samförståndsavtal mellan ECB och SRM avseende samarbete och informationsutbyte. Parlamentet uppmanar ECB att i samförståndsavtalet ange kommunikationsförfarandena mellan de gemensamma tillsynsgrupperna och de interna resolutionsteamen. Parlamentet rekommenderar att ECB:s närvaro som permanent observatör vid SRB:s plenarsammanträden och verkställande sammanträden görs fullständigt ömsesidig genom att låta en SRB-representant delta i ECB:s tillsynsnämnd som permanent observatör.

51.  Europaparlamentet noterar SRB- styrelseledamöters dubbla roll, vilka samtidigt är ledamöter i ett verkställande organ med beslutsfattande funktioner och höga chefer som i denna funktion är ansvariga inför styrelseordföranden, och anser att en utvärdering av denna struktur bör göras före utgången av det nuvarande mandatet.

52.  Europaparlamentet påminner om att det centrala innehållet i det mellanstatliga avtalet om den gemensamma resolutionsfonden (SRF) i slutändan behöver införlivas i unionens regelverk. Kommissionen uppmanas att fundera på hur detta skulle kunna göras. Parlamentet betonar att det förestående införlivandet av finanspakten i EU-lagen skulle kunna fungera bra som modell.

53.  Europaparlamentet begär att förhandsbidrag till den gemensamma resolutionsfonden ska beräknas på ett mycket transparent sätt med insatser för att harmonisera informationen om resultat av beräkningen och öka förståelsen av beräkningsmetoden. Parlamentet uppmanar kommissionen att med största möjliga noggrannhet genomföra den översyn som anges i skäl 27 i den delegerade förordningen (EU) 2015/63 av beräkningen av avgifterna till den gemensamma resolutionsfonden och i synnerhet bedöma om riskfaktorn är lämplig för att säkerställa att riskprofilen för mindre komplexa institut beaktas på rimligt vis.

54.  Europaparlamentet noterar Ekofinrådets uttalande av den 8 december 2015 om systemet för finansieringsmöjligheter genom bryggfinansiering för den gemensamma resolutionsfonden (SRF). Parlamentet konstaterar i detta avseende att 15 av 19 medlemsstater i euroområdet redan har undertecknat ett harmoniserat lånefacilitetsavtal med den gemensamma resolutionsnämnden (SRB). Parlamentet erinrar om att dessa enskilda kreditgränser endast kommer att vara tillgängliga som en sista utväg. Parlamentet anser dock att denna lösning inte är tillräcklig för att bryta den onda cirkeln mellan banker och stater och att sätta stopp för bailout-räddningar med skattepengar. Parlamentet efterlyser snabba framsteg i rådets och kommissionens arbete om en gemensam finanspolitisk säkerhetsspärr för SRF, där banksektorn bör ha det yttersta ansvaret för finansieringen som bör vara statsfinansiellt neutral på medellång sikt, i enlighet med SRF-överenskommelsen och vilket bekräftades av Europeiska rådet i juni 2016.

Insättningsgaranti

55.  Europaparlamentet upprepar begäran om en tredje pelare för att fullborda bankunionen. Parlamentet påminner om att insättningsskyddet är en gemensam angelägenhet för alla EU-medborgare. Parlamentet diskuterar för närvarande EDIS-förslaget på utskottsnivå.

56.  Europaparlamentet betonar att införandet av EDIS och diskussionerna om detta projekt inte bör leda till mindre ansträngningar för att förbättra genomförandet av direktivet om insättningsgarantisystem (DGSD). Parlamentet välkomnar det arbete som EBA genomfört på senare tid för att främja konvergens på detta område. Parlamentet välkomnar att samtliga medlemsstater har införlivat BRRD. Parlamentet påminner alla medlemsstater om kravet att tillämpa och korrekt genomföra BRDD och DGSD.

57.  Europaparlamentet påminner om att det är kommissionens uppgift att garantera lika spelregler i EU och undvika fragmentering av den inre marknaden.

58.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till Europeiska centralbanken, den gemensamma resolutionsnämnden (SRB), de nationella parlamenten och behöriga myndigheterna enligt definitionen i punkt 40 i artikel 4.1 i förordning (EU) nr 575/2013.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Antagande

25.1.2017

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

45

11

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Gerolf Annemans, Burkhard Balz, Pervenche Berès, Udo Bullmann, Esther de Lange, Fabio De Masi, Anneliese Dodds, Markus Ferber, Jonás Fernández, Neena Gill, Sylvie Goulard, Roberto Gualtieri, Brian Hayes, Gunnar Hökmark, Danuta Maria Hübner, Cătălin Sorin Ivan, Petr Ježek, Georgios Kyrtsos, Alain Lamassoure, Philippe Lamberts, Werner Langen, Sander Loones, Bernd Lucke, Olle Ludvigsson, Ivana Maletić, Fulvio Martusciello, Marisa Matias, Costas Mavrides, Bernard Monot, Luigi Morgano, Luděk Niedermayer, Stanisław Ożóg, Dariusz Rosati, Alfred Sant, Molly Scott Cato, Pedro Silva Pereira, Peter Simon, Paul Tang, Ramon Tremosa i Balcells, Ernest Urtasun, Marco Valli, Tom Vandenkendelaere, Miguel Viegas, Jakob von Weizsäcker, Marco Zanni

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Enrique Calvet Chambon, Matt Carthy, David Coburn, Mady Delvaux, Bas Eickhout, Ashley Fox, Ildikó Gáll-Pelcz, Eva Maydell, Renato Soru, Lieve Wierinck

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Carlos Iturgaiz