Förfarande : 2016/2228(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0032/2017

Ingivna texter :

A8-0032/2017

Debatter :

PV 15/03/2017 - 17
CRE 15/03/2017 - 17

Omröstningar :

PV 16/03/2017 - 6.8
CRE 16/03/2017 - 6.8

Antagna texter :

P8_TA(2017)0093

BETÄNKANDE     
PDF 546kWORD 80k
8.2.2017
PE 589.323v02-00 A8-0032/2017

över en integrerad EU-politik för Arktis

(2016/2228(INI))

Utskottet för utrikesfrågor

Utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet

Föredragande: Urmas Paet, Sirpa Pietikäinen

(Gemensamma utskottssammanträden – artikel 55 i arbetsordningen)

ÄNDRINGSFÖRSLAG
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 MOTIVERING
 YTTRANDE från utskottet för internationell handel
 YTTRANDE från utskottet för regional utveckling
 YTTRANDE från fiskeriutskottet
 RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGENI DET ANSVARIGA UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

över en integrerad EU-politik för Arktis

(2016/2228(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Förenta nationernas havsrättskonvention (Unclos), som ingicks den 10 december 1982 och trädde i kraft den 16 november 1994, Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) och Förenta nationernas förklaring om urbefolkningars rättigheter av den 13 september 2007(1),

–  med beaktande av det avtal som antogs vid UNFCCC:s 21:a partskonferens i Paris den 12 december 2015 (Parisavtalet) samt det faktum att Europaparlamentet den 4 oktober 2016 röstade för att ratificera avtalet,

–  med beaktande av Minamatakonventionen, konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar, Göteborgsprotokollet, Stockholmskonventionen, Århuskonventionen och konventionen om biologisk mångfald,

–  med beaktande av Förenta nationernas toppmöte om hållbar utveckling och det slutdokument som antogs av generalförsamlingen den 25 september 2015, med titeln Förändra vår värld: 2030-agendan för hållbar utveckling(2),

–  med beaktande av Unescos konvention av den 16 november 1972 om skydd av världens kultur- och naturarv,

–  med beaktande av ILO-konvention 169 och Förenta nationernas förklaring om urbefolkningars rättigheter,

–  med beaktande av Ilulissatdeklarationen, som antogs den 28 maj 2008 av de fem stater som gränsar till Norra ishavet vid Norra ishavskonferensen i Ilulissat på Grönland,

–  med beaktande av Circumpolar Inuit Declaration on Resource Development Principles in Inuit Nunaat(3),

  med beaktande av generalförsamlingens antagande av FN:s förklaring om urbefolkningars rättigheter 61/295 den 13 december 2007,

–  med beaktande av rådets slutsatser om arktiska frågor, i synnerhet de av den 20 juni 2016, den 12 maj 2014, den 8 december 2009 och den 8 december 2008,

  med beaktande av EU:s globala strategi för Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik från juni 2016 Delade visioner, gemensamma åtgärder: ett starkare Europa samt Rapport om Gusp – våra prioriteringar under 2016, som godkändes av rådet den 17 oktober 2016,

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 27 april 2016 om en integrerad EU-politik för Arktis(4), det gemensamma meddelandet från kommissionen och den höga representanten av den 26 juni 2012(5) om Europeiska unionens politik för den arktiska regionen och kommissionens meddelande av den 20 november 2008 om Europeiska unionen och Arktis,

–  med beaktande av de arktiska staternas nationella strategier för Arktis, i synnerhet Konungariket Danmarks (2011), Sveriges (2011) och Finlands (2013), liksom övriga EU- och EES-medlemsstaters,

  med beaktande av rådets beslut 2014/137/EU av den 14 mars 2014 om förbindelserna mellan Europeiska unionen, å ena sidan, och Grönland och Konungariket Danmark, å andra sidan,

–  med beaktande av förklaringen om inrättandet av Arktiska rådet samt det nuvarande programmet för perioden 2015–2017 under Förenta staternas ordförandeskap,

  med beaktande av deklarationen på tjugoårsdagen av det euroarktiska Barentssamarbetet, som utfärdades i Kirkenes, Norge, den 3–4 juni 2013,

–  med beaktande av förklaringarna från Arktiska parlamentariska konferensen och den parlamentariska Barentskonferensen, i synnerhet den slutförklaring som antogs vid 12:e Arktiska parlamentariska konferensen i Ulan-Ude, Ryssland, den 14–16 juni 2016,

  med beaktande av det gemensamma uttalandet från det tredje ministermötet inom ramen för den förnyade nordliga dimensionen, som hölls i Bryssel den 18 februari 2013,

  med beaktande av det uttalande som antogs vid det parlamentariska forumet om den nordliga dimensionen i Reykjavík, Island, i maj 2015, i Archangelsk, Ryssland, i november 2013, i Tromsø, Norge, i februari 2011 och i Bryssel i september 2009,

–  med beaktande av den internationella koden för fartyg som trafikerar polarvatten, som antogs av Internationella sjöfartsorganisationen (IMO),

  med beaktande av den internationella konventionen till förhindrande av förorening från fartyg (Marpol),

  med beaktande av konventionen om oljeutsläpp, fonden för oljeutsläpp och den kompletterande fonden,

–  med beaktande av sina resolutioner av den 21 november 2013 om genomförandet av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (baserat på årsrapporten från rådet till Europaparlamentet om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken)(6), av den 12 september 2013 om den maritima dimensionen av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken(7), av den 22 november 2012 om den gemensamma säkerhets- och försvarspolitikens roll vid klimatstyrda kriser eller naturkatastrofer(8) och av den 12 september 2012 om årsrapporten från rådet till Europaparlamentet om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken(9),

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Arktis, i synnerhet resolutionerna av den 12 mars 2014 om EU:s strategi för Arktis(10), av den 20 januari 2011 om en hållbar EU-politik för de nordligaste regionerna(11) och av den 9 oktober 2008 om arktiskt styre(12),

–  med beaktande av sina resolutioner av den 2 februari 2016 om halvtidsöversynen av strategin för biologisk mångfald i EU(13) och av den 12 maj 2016 om uppföljningen och översynen av Agenda 2030 och målen för hållbar utveckling(14),

–  med beaktande av de relevanta rekommendationerna från delegationen för förbindelserna med Schweiz och Norge, till den gemensamma parlamentarikerkommittén EU–Island och till EES gemensamma parlamentarikerkommitté (SINEEA-delegationen),

  med beaktande av En rymdstrategi för Europa (COM(2016)0705), som offentliggjordes av kommissionen den 26 oktober 2016,

  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/1775 av den 6 oktober 2015 om handel med sälprodukter,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av den gemensamma behandlingen av ärendet i utskottet för utrikesfrågor och utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet i enlighet med artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandena från utskottet för internationell handel, utskottet för regional utveckling och fiskeriutskottet (A8-0032/2017), och av följande skäl:

A.  EU är en global aktör och är sedan långt tillbaka engagerat i Arktis av historiska, geografiska, ekonomiska och forskningsrelaterade skäl. Tre av dess medlemsstater – Danmark, Finland och Sverige – är arktiska länder. Arktis omges av internationella vatten, och medborgare och regeringar i hela världen, inbegripet EU, har ett ansvar att hjälpa till att skydda Arktis.

B.  EU:s engagemang i den nordliga regionen och i Arktis inleddes redan på det tidiga 1990-talet, genom dess deltagande i inrättandet av Östersjöstaternas råd (CBSS) och Barentsrådet (BEAC) samt genom kommissionens fullvärdiga medlemskap i dessa organ.

C.  Politiken för den nordliga dimensionen, som påverkar både EU:s inre angelägenheter och yttre förbindelser, har utvecklats till ett jämlikt partnerskap mellan EU, Ryssland, Norge och Island. Förutom partnerna i den nordliga dimensionen deltar flera andra multilaterala organisationer i denna gemensamma politik, till exempel Arktiska rådet, CBSS och BEAC, medan Kanada och Förenta staterna är observatörer. Politiken omfattar ett brett geografiskt område och spelar en viktig roll genom praktiskt regionalt samarbete inom hållbar utveckling, folkhälsa och socialt välbefinnande, kultur, miljöskydd samt logistik och transporter.

D.  EU har gradvis byggt upp och förstärkt sin politik för Arktis. Utvecklingen av engagemanget och EU:s gemensamma intressen tillgodoses bäst genom väl samordnade, gemensamma insatser. Utmaningarna med anknytning till Arktis kräver ett gemensamt svar på regional och internationell nivå.

E.  Arktis står inför unika sociala, miljömässiga och ekonomiska utmaningar.

F.  Den europeiska delen av Arktis har en liten befolkning utspridd över ett stort område som kännetecknas av brist på transportförbindelser, såsom väg-, järnvägs- och öst–västliga flygförbindelser. I den europeiska delen av Arktis råder en brist på investeringar.

G.  Det finns en bred internationell rättslig ram för Arktis.

H.  Arktiska rådet är det viktigaste forumet för arktiskt samarbete. Under de 20 år som det funnits har Arktiska rådet visat sin förmåga att upprätthålla samarbete i en konstruktiv och positiv anda, anpassa sig till nya utmaningar och ta sig an nya ansvarsområden.

I.  De arktiska staterna har suveränitet och jurisdiktion över sina länder och vatten. De arktiska befolkningarnas rätt att utnyttja sina naturresurser på ett hållbart sätt måste respekteras.

J.  Intresset för Arktis och dess resurser ökar på grund av den föränderliga miljön i området och resursbristen. Regionens geopolitiska betydelse ökar. Klimatförändringarnas effekter och den allt hårdare konkurrensen om tillgång till Arktis och dess naturresurser har, tillsammans med den ökande ekonomiska verksamheten, medfört risker för regionen, bland annat hot mot miljön och människors säkerhet, men också nya möjligheter, exempelvis till en välutvecklad, hållbar bioekonomi. Som ett resultat av klimatförändringarna kommer nya farleder att öppnas, och nya fiskeområden och naturresurser kan leda till ökad mänsklig aktivitet och miljömässiga utmaningar i regionen.

K.  Arktis har länge varit ett område som präglats av konstruktivt internationellt samarbete, och det finns ett behov av att se till att Arktis förblir ett spänningsfritt område.

L.  God tillgänglighet, för att bättre koppla samman landsbygdsområdena i den nordliga regionen med resten av EU, är en grundförutsättning för en hållbar och konkurrenskraftig ekonomisk utveckling i de nordliga tillväxtcentrumen, med tanke på investerares och intressenters ökade intresse för deras outnyttjade resurser och deras roll som fokus för ekologiska utmaningar.

M.  Sedan 2015 har Ryska federationen upprättat minst sex nya baser norr om polcirkeln, inbegripet sex djupvattenhamnar och tretton flygfält, och har ökat närvaron av marktrupper i Arktis.

N.  Robusta, välmående och hållbara arktiska ekosystem med levande samhällen är av strategisk betydelse för den politiska och ekonomiska stabiliteten i Europa och världen. Arktis rymmer mer än hälften av världens våtmarker och spelar en avgörande roll i vattnets rening. Arktis bidrar till uppnåendet av målen om en god status för vattnet i EU i enlighet med ramdirektivet om vatten. Kostnaden för uteblivna insatser för att bevara Arktis socioekologiska system ökar exponentiellt.

O.  Den arktiska havsisen har minskat påtagligt sedan 1981, de områden som täcks av permafrost blir färre (med risk för att enorma mängder koldioxid(15) och metan plötsligt släpps ut i atmosfären), snötäcket fortsätter att minska och smältande glaciärer leder till stigande havsnivåer över hela världen. Det har noterats att havsisen försvinner ännu snabbare än vad man förutspått i modellerna och att havsisens volym under sommaren har minskat med mer än 40 procent på 35 år. Klimatförändringarna sker dubbelt så fort – och i ökande takt – i polarregionerna, vilket orsakar okända och oförutsebara förändringar i världens ekosystem.

P.  Tre av EU:s medlemsstater (Danmark, Finland och Sverige) samt ett utomeuropeiskt land och territorium (Grönland) är medlemmar i det åtta medlemmar starka Arktiska rådet, och sju andra medlemsstater (Frankrike, Tyskland, Italien, Nederländerna, Polen, Spanien och Förenade kungariket) är observatörer. EU ser fram emot det slutliga genomförandet av sin formella status som observatör i Arktiska rådet.

Q.  Miljöskydd och hållbar utveckling är de två hörnstenarna i Ottawadeklarationen, som lade grunden till Arktiska rådet 1996.

R.  Omkring fyra miljoner människor bor i den arktiska regionen, varav ungefär tio procent är urbefolkningar. Den sårbara arktiska miljön och urbefolkningarnas grundläggande rättigheter måste respekteras och skyddas med striktare skyddsåtgärder. Ur- och lokalbefolkningarna måste garanteras rätten att godkänna, och vara med och fatta beslut om, utvinningen av naturresurser. Ökningen av mängden föroreningar och tungmetaller i Arktis har negativa efterverkningar för livsmedelskedjan eftersom de förekommer i flora och fauna, särskilt i fisk, och är en viktig hälsofråga för såväl lokalbefolkningen som för konsumenter av fiskeprodukter på andra ställen.

S.  Ekosystemen i Arktis, inklusive dess flora och fauna, är särskilt känsliga för störningar, och har en relativt lång återhämtningsperiod. Den negativa miljöpåverkan har ofta samlade och irreversibla effekter och får ofta externa geografiska och ekologiska följder (till exempel skador på havens ekosystem).

T.  Temperaturen i Arktis har under de senaste årtiondena stigit omkring dubbelt så fort som det globala genomsnittet.

U.  Den ökade mängden växthusgaser och luftföroreningar i atmosfären bidrar till att förändra klimatet i Arktis. Eftersom föroreningarna i Arktis främst kommer från asiatiska, nordamerikanska och europeiska utsläppskällor spelar åtgärderna för att minska utsläppen i EU en viktig roll i kampen mot klimatförändringarna i Arktis.

V.  Det finns ett flertal risker med användningen av tung eldningsolja för sjötransporter i Arktis. Vid utsläpp emulgeras det mycket tjocka bränslet, sjunker och kan förflyttas över extremt långa avstånd om det fångas i is. Utsläpp av tung eldningsolja innebär enorma risker för livsmedelstryggheten för urbefolkningarna i Arktis, vars försörjning är avhängig av fiske och jakt. Förbränning av tung eldningsolja ger upphov till svaveloxider och tungmetaller samt stora mängder sot som, när det hamnar på den arktiska isen, stimulerar upptagningen av värme i ismassan, vilket påskyndar issmältningen och effekterna av klimatförändringarna. IMO har förbjudit frakt och användning av tung eldningsolja i vattnen runt Antarktis.

W.  EU bör vara pådrivande i diskussionerna och förhandlingarna inom internationella forum för att alla aktörer ska ta sitt ansvar i fråga om att minska sina utsläpp av växthusgaser och föroreningar, och för att ta itu med de allt större utmaningar som en hållbar resursförvaltning innebär.

X.  Riskerna med användning av kärnkraft i isbrytare och kustanläggningar bör beaktas och minimeras i alla verksamheter med koppling till förebyggande och beredskap.

Y.  Det är inte under några omständigheter en hållbar avfallshanteringslösning att dumpa någon sorts avfall i den arktiska permafrosten, vilket den senaste tidens resultat från Camp Century på Grönland har visat.

Z.  EU:s politik i den arktiska regionen bör i högre grad spegla de mål för hållbar utveckling som EU har åtagit sig att uppnå senast 2030.

AA.  Ett beslutsfattande som baseras på vetenskaplig forskning, inklusive lokal- och urbefolkningarnas kunskap, är avgörande för att skydda Arktis sårbara ekosystem, minska riskerna, göra det möjligt för lokalsamhällena att anpassa sig samt främja hållbar utveckling. EU är den största finansiären i världen av arktisk forskning och förespråkar ett kostnadsfritt utbyte av dess resultat.

AB.  En välavvägd kombination av industrins expertis och specialisering om Arktis, å ena sidan, och ett engagemang för målen om miljövänlig och hållbar utveckling, å andra sidan, har potentialen att främja ekologisk innovation, symbioser inom industrin och en effektiv avfallshantering i det arktiska området, så att den orörda miljön kan bevaras och potentialen till nya och framväxande affärsmöjligheter och arbetsskapande kan tas tillvara, vilket också skulle bidra till ungdomssysselsättning och till att lösa utmaningen med befolkningens åldrande.

AC.  Den befintliga tekniska kapaciteten inom EU vad gäller satellitkommunikation skulle, i linje med de tjänster och den infrastruktur som erbjuds genom Copernicus och Galileo, kunna tillgodose behoven hos användare i den arktiska regionen.

AD.  Lokalsamhällenas deltagande är oerhört viktigt om förvaltningen av naturresurser ska lyckas och om motståndskraft ska kunna skapas i känsliga ekosystem.

AE.  Det är viktigt att ta hänsyn till traditionell och lokal kunskap vid beslutsfattande i Arktis.

AF.  Samernas, nentsernas, chanternas, evenkernas, tjuktjernas, aleuternas, yupiks och inuiternas kulturer behöver skyddas i enlighet med FN:s förklaring om urbefolkningars rättigheter. Arktis urbefolkningar har rätt att använda naturresurserna i sina närområden och bör därför delta i eventuella framtida planer för kommersiellt fiske.

AG.  All fiskeriverksamhet i den arktiska regionen måste bedrivas i enlighet med befintliga internationella avtal som reglerar området, inklusive Spetsbergtraktaten från 1920 och framför allt de rättigheter som de stater som är parter i denna traktat har, och också med alla historiska fiskerättigheter.

1.  Europaparlamentet välkomnar det gemensamma meddelandet som ett positivt steg mot en integrerad EU-politik för frågor som rör Arktis – med fastställandet av specifika åtgärdsområden – och en mer enhetlig ram för EU:s åtgärder med fokus på den europeiska delen av Arktis. Parlamentet betonar vikten av mer enhetlighet mellan unionens interna och externa politik för frågor som rör Arktis. Parlamentet uppmanar kommissionen att fastställa konkreta åtgärder för genomförande och uppföljning av dess meddelande. Vidare upprepar parlamentet sitt krav på en heltäckande strategi och en konkretiserad handlingsplan för EU:s engagemang i Arktis, vars utgångspunkt bör vara målet att skydda Arktis sårbara ekosystem.

2.  Europaparlamentet välkomnar meddelandets tre prioriteringar, nämligen klimatförändringar, hållbar utveckling och internationellt samarbete.

3.  Europaparlamentet understryker Unclos betydelse som en viktig multilateral rättslig ram för all havsrelaterad verksamhet, inbegripet i Arktis, för att fastställa gränserna för den arktiska kontinentalsockeln och lösa suveränitetsfrågor inom Arktis när det gäller territorialvatten. Parlamentet noterar att bara ett fåtal frågor om jurisdiktion i Arktis är olösta och anser att det är av yttersta vikt att internationell rätt följs i Arktis. Parlamentet påpekar att vattnen runt Nordpolen till största delen är internationella vatten. Parlamentet förespråkar en central roll för EU när det gäller att främja effektiva multilaterala arrangemang och en global regelbaserad ordning genom en förstärkning och ett konsekvent genomförande av relevanta internationella, regionala och bilaterala avtal och ramar. Parlamentet understryker att EU bör ha en positiv roll i att främja och stödja överenskommelser som stärker förvaltningen av den biologiska mångfalden och miljön i områden i Norra ishavet som inte omfattas av någon nationell jurisdiktion. Parlamentet noterar att detta inte rör sjöfart och traditionella försörjningsmöjligheter. Parlamentet uppmanar eftertryckligen EU att samarbeta nära med sina medlemsstater för att stödja bevarandet och skyddet av miljön i regionen. Parlamentet understryker Arktiska rådets viktiga roll när det gäller att upprätthålla ett konstruktivt samarbete, låg spänning, fred och stabilitet i den arktiska regionen.

4.  Europaparlamentet välkomnar EU:s ratificering av Parisavtalet och dess ikraftträdande den 4 november 2016, och efterlyser ett snabbt och effektivt genomförande av alla parter. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ratificera Parisavtalet för att kunna fortsätta arbetet med de ambitiösa målen och åtgärderna för minskning av växthusgasutsläppen i både utsläppshandelssektorn och ansvarsfördelningssektorn, med hänsyn tagen till målet om att begränsa temperaturökningen till 1,5 °C senast 2100.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att axla ett större ansvar för det faktiska genomförandet av internationella konventioner såsom Parisavtalet, Minamatakonventionen, konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar, Göteborgsprotokollet, Stockholmskonventionen, den internationella koden för fartyg som trafikerar polarvatten (Polarkoden) och konventionen om biologisk mångfald. Parlamentet ber kommissionen att särskilt uppmärksamma det pågående internationella arbetet i granskningskommittén för långlivade organiska föroreningar för att ytterligare fasa ut användningen av långlivade organiska föroreningar och sot. Parlamentet förväntar sig att EU:s partnerländer ska göra detsamma.

6.  Europaparlamentet stöder utvecklingen av ett nätverk av arktiska naturskyddsområden och skyddet av det internationella havsområde runt Nordpolen som ligger utanför kuststaternas ekonomiska zoner.

7.  Europaparlamentet begär att all utveckling av kommersiellt fiske i den arktiska regionen ska göras på ett sätt som är fullt förenligt med regionens känsliga och specifika karaktär. Parlamentet insisterar på att man, innan något nytt kommersiellt fiske inleds i den arktiska regionen, genomför pålitliga och försiktighetsbaserade vetenskapliga beståndsbedömningar för att fastställa hur mycket fiske som kan bedrivas så att de berörda fiskbestånden bevaras över de nivåer som kan producera maximal hållbar avkastning och så att andra arter inte utarmas eller den marina miljön allvarligt skadas. Parlamentet betonar att allt fiske på öppet hav måste regleras av en regional fiskeriförvaltningsorganisation som respekterar vetenskapliga rekommendationer och har ett robust kontroll- och övervakningsprogram för att säkerställa att förvaltningsåtgärderna efterlevs. Fisket inom exklusiva ekonomiska zoner måste uppfylla samma krav. Parlamentet begär ett moratorium för industriellt fiske, inbegripet fiske med bottentrål, i de arktiska vatten där inget fiske hittills har ägt rum.

8.  Europaparlamentet välkomnar de pågående förhandlingarna om ett internationellt avtal mellan de arktiska kuststaterna och internationella parter som syftar till att förhindra oreglerat fiske i internationella vatten i Arktis, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att skriva under denna förklaring och förespråka att den görs bindande för signatärerna.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja och uppmuntra länderna i Arktis att fortsätta arbetet med att samla in mer information om och göra fler analyser av alla bestånd i regionen.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka sina ansträngningar inom EU:s regelverk genom att enas om ambitiösa mål för minskade utsläpp vid förhandlingarna om direktivet om nationella utsläppstak, genom att sänka de lokala utsläppsnivåerna i enlighet med paketet om ren luft i syfte att minska långväga luftföroreningar, särskilt sot, och genom att förhandla om ambitiösa mål och åtgärder för minskning av växthusgasutsläppen i både utsläppshandelssektorn och ansvarsfördelningssektorn, med hänsyn tagen till målet om att begränsa temperaturökningen till 1,5 °C senast 2100.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa att FN:s avtal om skydd av den biologiska mångfalden i havsområden utanför nationell jurisdiktion, som för närvarande är under förhandling, är starkt och verkningsfullt och att det kan säkerställa en stabil process för att kartlägga, utse, förvalta och upprätthålla marina skyddsområden, inklusive marina reservat med fiskeförbud.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bekräfta sin roll i det effektiva genomförandet av konventionen om biologisk mångfald och relaterade internationella överenskommelser. Det är viktigt att den strategiska planen när det gäller identifiering och prioritering av skadliga främmande arter som hotar ekosystem och deras utbredningsvägar, som man enades om i artikel 10 i Nagoyaprotokollet, genomförs så att de mest skadliga invasiva arterna kontrolleras eller utrotas och så att man inriktar sig på deras utbredningsvägar för att undvika överföring och invasion av sådana arter, inbegripet i de arktiska områdena.

13.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbjuda subventioner för fossila bränslen som minskar kostnaderna för energiproduktion från fossila bränslen, med målsättningen att motverka utvinning och användning av fossila bränslen. Parlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen och medlemsstaterna att inom internationella forum arbeta för ett framtida totalt förbud mot utvinning av olja och gas i Arktis för att nå målet om en koldioxidsnål ekonomi.

14.  Europaparlamentet uppmanar EU att främja stränga lagstiftningskrav för försiktighet på området miljöskydd och säkerhet för internationell oljeborrning, oljeprospektering och oljeproduktion. Parlamentet efterlyser ett förbud mot oljeborrning i de isiga arktiska vattnen i EU och EES och vill att EU ska främja jämförbara försiktighetskrav i Arktiska rådet och för arktiska kuststater.

15.  Europaparlamentet betonar vikten av att EU verkar för en snabb ratificering av Minamatakonventionen för att förebygga och minska kvicksilverutsläpp.

16.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens föresats att använda medel från de europeiska struktur- och investeringsfonderna (ESI-fonderna) för att integrera klimatåtgärder i all politik som rör Arktis, med hänsyn till de arktiska regionernas lokala förhållanden och särskilda karaktär.

17.  Europaparlamentet betonar att den ökade användningen av naturresurser i Arktis bör göras med respekt för lokalbefolkningarna och på ett sätt som gagnar dessa och som innebär ett fullständigt miljömässigt ansvar för den sårbara arktiska miljön. Parlamentet anser att detta strategiska val är avgörande för att säkerställa legitimitet och lokalt stöd för EU:s engagemang i Arktis.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och de medlemsstater som är medlemmar eller observatörer i Arktiska rådet att stödja Arktiska rådets pågående arbete med miljökonsekvensbedömningar för att bevara Arktis sårbara ekosystem i linje med Esbokonventionen. Parlamentet betonar den stora vikten av dessa miljökonsekvensbedömningar för att säkerställa en hållbar utveckling av ekonomisk verksamhet samt skyddet av Arktis särskilt sårbara ekosystem och samhällen. Parlamentet riktar uppmärksamhet på följande icke-uttömmande kriterier som lagts fram av Inuit Circumpolar Council (ICC) för utvärdering av projekt som äger rum i Arktis:

  Alla potentiella miljömässiga, socioekonomiska och kulturella konsekvenser både under och efter projektet, inklusive de samlade effekterna av pågående och framtida projekt, måste beaktas.

  Försiktighetsprincipen och principen om att förorenaren betalar måste tillämpas under alla stadier av planeringen, bedömningen, genomförandet och återställandet av projektet.

  Regenerering och återställande av livsmiljöer och påverkade markområden måste noga planeras och till fullo finansieras i förväg.

  Projektförslag för beredskap vid oljeutsläpp måste innehålla bevis för industrins förmåga att sanera efter oljeutsläpp under förhållanden med is, trasig is och återfrysande is.

  En internationell ordning för ansvarsskyldighet och kompensation vid förorening av mark, vatten och havsområden på grund av oljeborrning och oljeutvinning till havs måste fastställas.

19.  Europaparlamentet understryker vikten av att hitta mekanismer för att införliva företagens sociala ansvar (CSR) i verksamheten hos de företag som är verksamma i Arktis, framför allt genom samarbete med företrädare för näringslivet, till exempel Arktiska ekonomiska rådet. Parlamentet rekommenderar att man undersöker potentialen hos frivilliga mekanismer för att uppmuntra till höga branschstandarder när det gäller sociala och miljömässiga resultat, till exempel att belysa ”bästa resultat” i ett arktiskt index för företagsansvar baserat på exempelvis protokollet för investeringar i Arktis (Arctic Business Investment Protocol) och FN:s Global Compact-initiativ.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja allt arbete som utförs i IMO för att nå en global överenskommelse om minskade utsläpp från fartyg.

21.  Europaparlamentet konstaterar att det är viktigt att tillräckliga medel kontinuerligt anslås för de glesbefolkade områdena i norr så att dessa områden kan tackla bestående problem såsom gles befolkning, tuffa klimatförhållanden och långa avstånd.

22.  Europaparlamentet uppmuntrar ett nära samarbete mellan EU:s institutioner och de berörda medlemsstaterna i frågor som rör Arktis. Parlamentet uppmanar de medlemsstater som är medlemmar i Arktiska rådet att hålla övriga medlemsstater och den höga representanten informerade om alla ärenden av gemensamt intresse i Arktiska rådet, i enlighet med artikel 34.2 i EU-fördraget.

23.  Europaparlamentet framhåller behovet av att EU samtalar med alla arktiska partner i den politiska dialogen och efterfrågar ökat samarbete mellan EU, Arktiska rådet inom ramen för den nordliga dimensionen, Barentsrådet och övriga organ som är involverade i samarbetet i de nordligaste regionerna. Parlamentet understryker den viktiga roll som spelas av Arktiska rådets observatörer med stor erfarenhet av och ett långvarigt engagemang i vetenskapligt och politiskt samarbete i Arktis. Parlamentet välkomnar i detta avseende den pågående dialogen mellan observatörerna och ordförandeskapet i Arktiska rådet.

24.  Europaparlamentet stöder kraftfullt att EU ges observatörsstatus i Arktiska rådet. Parlamentet är övertygat om att ett fullständigt genomförande av EU:s status som formell observatör skulle vara ett positivt bidrag till och stärka Arktiska rådets politiska och institutionella roll i hanteringen av frågor som rör Arktis.

25.  Europaparlamentet välkomnar den förbättrade samordningen mellan kommissionen och Europeiska utrikestjänsten i frågor som rör Arktis, och föreslår att en enhet för den nordliga dimensionen skapas vid utrikestjänsten och att samarbetet mellan utrikestjänstens och kommissionens avdelningar stärks för att säkerställa en enhetlig, samordnad och integrerad politisk strategi inom alla viktiga politikområden som berörs.

26.  Europaparlamentet noterar EU:s kapacitet att bidra till att lösa potentiella säkerhetsutmaningar. Parlamentet uppmanar EU att, i partnerskap med medlemsstaterna och i samarbete med de arktiska länderna, bidra till ansträngningarna för att bygga mekanismer för civil säkerhet, och förbättra kapaciteterna att hantera både naturkatastrofer och katastrofer och kriser orsakade av människan samt infrastrukturen för sökning och räddning.

27.  Europaparlamentet uppmärksammar det faktum att energitrygghet är nära förbundet med klimatförändringar. Energitryggheten måste förbättras genom en minskning av EU:s beroende av fossila bränslen. Parlamentet framhåller att omvandlingen av Arktis är en av de största effekter som klimatförändringarna kommer att ha på EU:s säkerhet. Parlamentet betonar att denna riskökande faktor måste hanteras med en stärkt EU-strategi för Arktis och genom en bättre politik för EU-producerad förnybar energi och energieffektivitet som avsevärt minskar unionens beroende av externa källor och därigenom förbättrar dess säkerhetssituation.

28.  Europaparlamentet manar till utveckling av beredskapsplaner för oljeskadat naturliv, i enlighet med definierad god praxis, i alla arktiska stater, inklusive en effektiv värdering av sårbara hotade arter, samt genomförbara strategier för förebyggande och beredskap för att säkerställa att de skyddas.

29.  Europaparlamentet belyser det pågående konstruktiva och pragmatiska gränsöverskridande samarbetet inom den nordliga dimensionen, dess partnerskap och Barentssamarbetet.

30.  Europaparlamentet betonar betydelsen av fortsatt kontakt och dialog med Ryssland inom ramen för det arktiska regionala samarbetet, särskilt det gränsöverskridande samarbetet mellan EU och Ryssland, trots den ökade stationeringen av ryska militärstyrkor i regionen, uppbyggnaden och återöppnandet av ryska militärbaser och skapandet av ett ryskt militärdistrikt i Arktis. Parlamentet betonar att EU måste framhålla sina strategiska intressen gentemot Ryssland ännu mer, genom ett selektivt engagemang och försöka göra framsteg i frågor av gemensamt intresse där det finns en grund för globala lösningar på gemensamma utmaningar och hot. Parlamentet kräver att denna fråga ska inkluderas i EU:s strategi för Arktis. Parlamentet understryker att den arktiska regionen är en väsentlig del av de miljömässiga, ekonomiska och politiska sfärerna inom internationella förbindelser.

31.  Europaparlamentet anser att politiken för den nordliga dimensionen är en framgångsrik modell för stabilitet, gemensamt ägande och engagemang i det arktiska samarbetet. Parlamentet understryker vikten av den nordliga dimensionens sektorspartnerskap, särskilt inom miljö, infrastruktur och logistik.

32.  Europaparlamentet noterar att det har skapats arktiska migrationsvägar till EU. Parlamentet understryker att migrationsvägarna och den ökade transporten bör beaktas i samband med utarbetandet av en EU-strategi för Arktis.

33.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till EU och dess medlemsstater att aktivt upprätthålla principerna om fri sjöfart och oskadlig genomfart.

34.  Europaparlamentet välkomnar planerna på att skapa ett forum för intressenter i den europeiska delen av Arktis. Parlamentet betonar att man behöver förbättra synergierna mellan befintliga finansieringsinstrument för att förhindra möjliga dubbleringar och för att maximera interaktionen mellan interna och externa EU-program. Parlamentet noterar att Finland har erbjudit sig att stå värd för det första forumet, som ska hållas 2017.

35.  Europaparlamentet understryker vikten av att inkludera traditionell och lokal kunskap i beslutsfattandet i Arktis.

36.  Europaparlamentet bekräftar på nytt EU:s stöd för FN:s förklaring om urbefolkningars rättigheter och erinrar särskilt om artikel 19 i vilken det bekräftas att staterna ska samråda och samarbeta i ärligt uppsåt med de berörda urbefolkningarna genom deras egna företrädande institutioner för att på förhand inhämta deras fria och välinformerade samtycke innan staterna antar och genomför lagstiftnings- och förvaltningsåtgärder som kan påverka urbefolkningarna. Parlamentet efterfrågar ett bättre och tidigare deltagande av urbefolkningarna i utformningen av en medborgarcentrerad politik för Arktis och i Arktiska rådets arbete. Parlamentet betonar att deras inkluderande i beslutsfattandet skulle underlätta en hållbar förvaltning av naturresurserna i Arktis. Parlamentet betonar att deras rättigheter, kulturer och språk måste skyddas och främjas. Parlamentet betonar vikten av att utveckla förnybara energiresurser i den arktiska regionen på ett hållbart sätt som också respekterar den bräckliga miljön, och med fullt deltagande av urbefolkningarna.

37.  Europaparlamentet uppmärksammar särskilt mål 4.5 i målen för hållbar utveckling, som inbegriper ett säkerställande av lika tillgång till utbildning och yrkesutbildning på alla nivåer för urbefolkningar, även på deras egna språk.

38.  Europaparlamentet betonar att tillgänglig, sammanlänkad, säker och hållbar turism på lands- och glesbygden i den europeiska delen av Arktis kan bidra till att öka den ekonomiska verksamheten, vilket i sin tur kan öka antalet arbetstillfällen i de små och medelstora företagen och bidra till en övergripande positiv utveckling i regionen. Parlamentet betonar därför att turismen i området bör främjas på grund av dess tillhörande sociala och miljömässiga påverkan på infrastruktur, forskning och utbildning.

39.  Europaparlamentet understryker urbefolkningarnas och lokalsamhällenas betydelse för att hålla den arktiska regionen levande och hållbar. Parlamentet uppmanar kommissionen att fokusera på att ge dessa grupper tillgång till all relevant information om kraven, bästa praxis och finansieringsinstrument på EU:s inre marknad. Parlamentet framhåller vikten av effektiva transport-, kommunikations- och elnät, liksom spatial geolokalisering och telekommunikationsteknik, i samband med skapandet av ekonomisk verksamhet i regionen. Parlamentet påminner kommissionen om dess skyldigheter enligt förordning 2015/1775/EU när det gäller att rapportera och informera allmänheten och behöriga myndigheter om bestämmelserna i förordningen. Parlamentet betonar behovet att införliva ur- och lokalbefolkningarnas kunskaper, samt säkerställa att dessa involveras närmare, accepteras och engageras, i beslutsfattandet. Parlamentet understryker behovet av nödvändigt stöd och finansiering. Parlamentet föreslår i detta sammanhang en arktisk representation av urbefolkningar i Bryssel för att göra deras deltagande mer synligt. Parlamentet anser att EU bör stödja användningen av innovativ teknik i Arktis, för utvecklingen av förnybara energikällor i Arktis.

40.  Europaparlamentet betonar att det är av yttersta vikt att bevara hållbart utvecklade samhällen som har tillgång till den senaste informationstekniken i Arktis med en hög livskvalitet, och att EU kan fylla en viktig funktion i detta avseende. Parlamentet erinrar om att folken i Arktis själva har rätt att bestämma sina försörjningsmöjligheter och erkänner deras önskan om en hållbar utveckling av regionen. Parlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten och kommissionen att intensifiera dialogen med dem samt undersöka möjligheten att bistå ekonomiskt till dessa grupper och sörja för att deras åsikter beaktas i EU:s diskussioner om Arktis. Parlamentet välkomnar det arbete som utförs av FN:s särskilda rapportör om situationen för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för urbefolkningar och av FN:s expertmekanism om urbefolkningars rättigheter.

41.  Europaparlamentet betonar att de arktiska vattnen är sårbara för offshoreborrning av fossila bränslen, vars användning kommer att bidra till och påskynda klimatförändringarna, som hotar regionen. Parlamentet anser att EU måste samarbeta med internationella partner för att sätta stopp för offshoreborrningen i de arktiska vattnen.

42.  Europaparlamentet betonar att vetenskapen bör ligga till grund för beslutsfattandet i Arktis när gäller miljöskydd och kampen mot klimatförändringarna.

43.  Europaparlamentet betonar den viktiga roll som ESI-fonderna har när det gäller att utveckla den europeiska delen av Arktis och skapa hållbar tillväxt och arbetstillfällen av hög kvalitet med inriktning på framtidsorienterade sektorer, samt behovet av att utveckla Arktis naturresurser på ett ansvarsfullt och respektfullt sätt. Parlamentet uppmärksammar de permanenta nackdelar som bör utjämnas (artikel 174 i EUF-fördraget). Parlamentet framhåller strategins långsiktiga betydelse på olika områden såsom den digitala agendan, klimatförändringarna, den blå tillväxten osv.

44.  Europaparlamentet understryker vikten av att den arktiska regionen har god tillgänglighet till det transeuropeiska transportnätet, dess planerade förlängning av stomnätskorridorerna Nordsjön–Östersjön och Skandinavien–Medelhavet samt åtkomstvägar på andra nivån som nyckeltransportstruktur, för att möjliggöra en hållbar rörlighet för personer och varor. Parlamentet påminner om potentialen hos EU-fonder såsom Fonden för ett sammanlänkat Europa (FSE) och Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi) för att finansiera infrastrukturprojekt i den europeiska delen av Arktis. Parlamentet noterar Europeiska investeringsbankens (EIB) framträdande roll i detta hänseende. Parlamentet föreslår att kommissionen undersöker möjligheten till ett bredare internationellt ekonomiskt samarbete inom utvecklingen av ny infrastruktur och konnektivitet, inklusive IKT-system.

45.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtagande om att åtminstone bibehålla finansieringsnivån för den arktiska forskningen inom Horisont 2020, och särskilt dess avsikt att stödja användningen av innovativ teknik. Parlamentet uppmanar kommissionen att öka EU-finansieringen för arktisk forskning i den fleråriga budgetramen efter 2020. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att använda, och att utöka användningen av, Horisont 2020 och andra finansieringsprogram i syfte att studera Arktis.

46.  Europaparlamentet noterar att arktiska marina ekosystem är avgörande för bevarandet av en global biologisk mångfald. Minskningen av den arktiska havsisen och andra miljöförändringar i Arktis, i kombination med den begränsade vetenskapliga kunskapen om havsresurserna i detta område, gör det nödvändigt att följa en försiktighetsstrategi som syftar till att fastställa lämpliga internationella åtgärder för att säkerställa ett långsiktigt bevarande och en hållbar användning av resurser på öppet hav i Arktis.

47.  Europaparlamentet uppmuntrar alla intressenter som är verksamma inom arktisk forskning och upprättandet av forskningsinfrastrukturer att främja och underlätta internationellt vetenskapligt samarbete och forskningssamarbete, och på så vis lyfta fram att mer kunskap om Arktis är avgörande för att kunna bemöta alla utmaningar på ett lämpligt sätt. Parlamentet stöder samarbetet mellan ledande arktiska forskningsinstitutioner för att utveckla ett integrerat europeiskt polarforskningsprogram inom ramen för initiativet EU-PolarNet som införlivar traditionella och lokala kunskaper. Parlamentet noterar att kommissionen har bjudits in till en internationell arktisk forskningskonferens som ska hållas i Europa 2018. Parlamentet understryker vikten av ett framgångsrikt samarbete med Kanada och Förenta staterna genom den transatlantiska havsforskningsalliansen (Transatlantic Ocean Research Alliance).

48.  Europaparlamentet upprepar sin begäran till kommissionen om att inrätta ett EU-informationscentrum för Arktis, som ska ligga i Arktis och ha tillräcklig finansiering för att säkerställa en effektiv tillgång till information och kunskap om Arktis och för att generera turism. Parlamentet påpekar att ett sådant EU-informationscentrum för Arktis skulle kunna knytas till befintliga arktiska centrum eller någon annan arktisk institution som ett sätt att kraftigt sänka kostnaderna.

49.  Europaparlamentet efterfrågar en mer systematisk och långsiktig insamling av data från arktiska forskningsprojekt. Parlamentet beklagar att resultaten från individuella projekt ofta försvinner när man går från en finansieringsperiod till nästa, och uppmanar kommissionen att sträva efter kontinuitet när man planerar ramen för arktisk forskning efter 2020.

50.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens stöd för upprättandet av marina skyddsområden i Arktis. Parlamentet påminner kommissionen och medlemsstaterna om målet att skydda minst 10 procent av kust- och havsområdena som en del av målen för hållbar utveckling. Parlamentet noterar dock att alla nya förslag om dessa frågor bör vara samstämda med slutsatserna från de arktiska staternas diskussion i Arktiska rådet. Parlamentet understryker att de marina skyddsområdena är av kritisk betydelse för att bevara de arktiska ekosystemen. Parlamentet påminner om att lokalbefolkningen till fullo måste involveras i planeringen, förverkligandet och förvaltningen av dessa skyddade områden.

51.  Europaparlamentet betonar vikten av rymdrelaterad verksamhet, som är nödvändig för säker sjöfartsverksamhet samt för miljöövervakning och observation av klimatförändringar i Arktis. Parlamentet uppmuntrar kommissionen, mot bakgrund av de förändringar i den arktiska regionen som erkänns i dess meddelande En rymdstrategi för Europa (COM(2016)0705), att undersöka möjligheterna att i större utsträckning använda sig av EU:s framtida och befintliga satellitprogram i regionen, i samarbete med Arktiska rådets medlemmar, och att ta hänsyn till användarnas behov inom ramen för initiativet för statlig satellitkommunikation (Govsatcom). Parlamentet uppmanar alla intressenter att i detta avseende till fullo utnyttja potentialen hos satellitnavigeringsprogrammet Galileo och jordobservationsprogrammet Copernicus.

52.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja och stödja upprättandet av ett marint skyddsområde i det öppna havet i Arktis inom ramen för Osparkommissionens uppdrag, så att all utvinning, inklusive fiskeverksamhet, förbjuds i de internationella vatten runt Nordpolen som omfattas av konventionen för skydd av den marina miljön i Nordostatlanten (Ospar).

53.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja initiativ till förbud mot användning av bottentrålar i ekologiskt eller biologiskt betydelsefulla marina områden och på det öppna havet i Arktis.

54.  Europaparlamentet begär att bevarandemålen i den nya gemensamma fiskeripolitiken och det kvantitativa målet att återupprätta och bevara bestånd över de nivåer som kan producera maximal hållbar avkastning ska ligga till grund för all kommersiell fiskeverksamhet i regionen.

55.  Europaparlamentet uppmanar EU att inta en ledande roll i arbetet med att förebygga oreglerat fiske i Arktis. Parlamentet anser att EU har all rätt att göra det, med tanke på att medlemsstater deltar på alla förvaltningsnivåer i den arktiska regionen.

56.  Europaparlamentet betonar att EU:s fiskeflottor inte får hota den biologiska mångfalden i regionen. Parlamentet välkomnar kartläggningen av miljömässigt och biologiskt betydelsefulla områden i den arktiska regionen enligt konventionen om biologisk mångfald, som en viktig process för att säkerställa ett effektivt bevarande av arktisk biologisk mångfald, och betonar betydelsen av en strategi för en ekosystembaserad förvaltning i Arktis kust-, havs- och landmiljöer, vilket framhållits av Arktiska rådets expertgrupp för ekosystembaserad förvaltning. Parlamentet uppmanar staterna att fullgöra sina skyldigheter enligt mångfaldskonventionen och Unclos genom att upprätta ett nätverk av marina skyddsområden och marina reserver i Norra ishavet.

57.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att studera och lägga fram förslag om att stärka den arktiska infrastrukturen för telekommunikation, inklusive satelliter, för att bidra till den vetenskapliga forskningen och klimatövervakningen, och för att skapa lokal utveckling, navigering och säkerhet till havs.

58.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning från 2014 till kommissionen och medlemsstaterna att, genom Marpolkonventionen och/eller genom hamnstatskontroll, vidta alla nödvändiga åtgärder för att aktivt underlätta förbudet mot användning och frakt av tung eldningsolja som bränsle i fartyg som trafikerar de arktiska vattnen, såsom regleras i vattnen runt Antarktis. Parlamentet uppmanar kommissionen att inbegripa de miljö- och klimatmässiga riskerna med användningen av tung eldningsolja i sin undersökning av de risker som ökad trafik i Nordostpassagen skulle kunna medföra. Parlamentet uppmanar kommissionen att, i avsaknad av adekvata internationella åtgärder, lägga fram förslag om regler för fartyg som anlöper EU:s hamnar efter det att de har färdats, eller innan de färdas, i de arktiska vattnen i syfte att förbjuda användning och frakt av tung eldningsolja.

59.  Europaparlamentet ser fram emot att IMO:s polarkod träder i kraft 2017 och 2018, eftersom den kommer att göra navigeringen i Arktis säkrare. Parlamentet framhåller att det är viktigt att utveckla ett enda system för utrymning, evakuering och räddning av personal som arbetar till havs, som kan tillämpas på arktiska plattformar och fartyg.

60.  Europaparlamentet påminner om att Island och Norge enligt avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) har åtagit sig att bevara miljön och använda sig av naturresurser på ett hållbart sätt, i överensstämmelse med relevant EU-lagstiftning.

61.  Europaparlamentet betonar Kinas växande intresse för den arktiska regionen, i synnerhet när det gäller tillträde till farleder och tillgången till energiresurser. Parlamentet noterar att Island och Kina har ingått ett frihandelsavtal, och uppmanar kommissionen att noga övervaka vilka konsekvenser det kan få inte bara för en hållbar ekonomisk utveckling av den isländska delen av Arktis, utan också för EU:s ekonomi och inre marknad.

62.  Europaparlamentet påminner om att EU – inom ramen för partnerskapsavtalet om fiske mellan EU och Grönland från 2007 – beviljar Grönland ekonomisk stöd för att garantera ett ansvarsfullt fiske och ett hållbart utnyttjande av fiskeresurserna i Grönlands exklusiva ekonomiska zon.

63.  Europaparlamentet kräver att medlemsstaterna snabbt ratificerar och ansluter sig till 2010 års protokoll till den internationella konventionen om ansvar och ersättning för skada i samband med sjötransport av skadliga och farliga ämnen (HNS-konventionen).

64.  Europaparlamentet anser att parlamentariskt engagemang och ett nära samarbete mellan parlament i frågor som rör Arktis, i synnerhet med de nationella parlamenten i berörda EU-medlemsstater, är avgörande för genomförandet av strategierna för Arktis.

65.  Europaparlamentet uppmanar den höga representanten och kommissionen att noga övervaka den klimatmässiga, miljöskyddsrelaterade, havsrelaterade, socioekonomiska och säkerhetsrelaterade utvecklingen i Arktis, och att regelbundet rapportera till parlamentet och rådet, även om genomförandet av EU:s politik för Arktis.

66.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament samt regeringarna och parlamenten i den arktiska regionens stater.

(1)

UNGA 61/295/2007.

(2)

FN:s generalförsamlings resolution A/RES/70/1.

(3)

http://www.inuitcircumpolar.com/uploads/3/0/5/4/30542564/declaration_on_resource_development_a3_final.pdf

(4)

JOIN(2016)0021.

(5)

JOIN(2012)0019.

(6)

Antagna texter, P7_TA(2013)0513.

(7)

Antagna texter, P7_TA(2013)0380.

(8)

Antagna texter, P7_TA(2012)0458.

(9)

Antagna texter, P7_TA(2012)0334.

(10)

Antagna texter, P7_TA(2014)0236.

(11)

Antagna texter, P7_TA(2011)0024.

(12)

Antagna texter, P6_TA(2008)0474.

(13)

Antagna texter, P8_TA(2016)0034.

(14)

Antagna texter, P8_TA(2016)0224.

(15)

Det uppskattas att en och en halv miljard ton koldioxid har lagrats i Arktis.


MOTIVERING

Frågor kring geopolitik, internationellt samarbete, säkerhetsutmaningar och styrning i den arktiska regionen

Arktis geopolitiska betydelse ökar allt mer. Klimatförändringarnas effekter och den allt hårdare konkurrensen kring tillgången till Arktis och naturresurser och den ökande ekonomiska verksamheten har medfört möjligheter men också risker för regionen, inklusive säkerhetsutmaningar. Omvandlingen av Arktis kan komma att öppna upp nya farleder, och nya fiskeområden och områden med naturresurser kommer att bli tillgängliga, med ökad mänsklig aktivitet i regionen som följd.

Arktis har länge varit ett område som präglats av konstruktivt internationellt samarbete, och det har förblivit en spänningsfri regional fråga för världen. Det är mycket viktigt att se till att Arktis förblir ett spänningsfritt område. Det finns en omfattande internationell rättslig ram som gäller för Arktis, och Unclos funktion som en kompletterande multilateral rättslig ram för att avgöra suveränitetsfrågor inom Arktis är mycket viktig.

EU är sedan långt tillbaka engagerat i Arktis av historiska, geografiska, ekonomiska och forskningsrelaterade skäl. Tre av EU:s medlemsstater (Danmark, Finland och Sverige) är fullvärdiga medlemmar i det åtta medlemmar starka Arktiska rådet, och sju andra (Frankrike, Tyskland, Italien, Nederländerna, Polen, Spanien och Förenade kungariket) är observatörer.

EU väntar på att få observatörsstatus i Arktiska rådet. Eftersom EU är den största finansiären av Arktis i världen är det bara rimligt att EU:s status i Arktiska rådet uppgraderas till observatör.

EU har gradvis byggt upp och förstärkt sin politik för Arktis. Kommissionens gemensamma meddelande är ett positivt steg mot en mer integrerad EU-politik för frågor som rör Arktis. EU:s globala strategi för Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik från juni 2016, Delade visioner, gemensamma åtgärder: ett starkare Europa, tar också upp säkerhetsaspekterna i Arktis, till skillnad från kommissionens gemensamma meddelande. Man får inte glömma att den geopolitiska utvecklingen i den arktiska regionen också påverkar säkerheten i norra Europa och även globalt sett. Det finns ett behov av att undvika en militarisering av Arktis. Betänkandet fastslår att det behövs en mer enhetlig intern och extern EU-politik, en strategi för Arktis och en konkret handlingsplan för EU:s engagemang i Arktis, där alla aspekter beaktas. Detta följer också av det faktum att alla EU:s arktiska medlemsstater och även vissa andra stater har sina egna nationella strategier för Arktis.

EU har kapacitet att bidra på flera olika sätt till att lösa de potentiella säkerhetsutmaningarna och förebygga konflikter, och EU bör, i partnerskap med medlemsstaterna, bidra till att bygga mekanismer för civil säkerhet liksom till att förbättra kris- och katastrofhanteringskapaciteten och infrastrukturen för sökning och räddning.

I betänkandet efterfrågas en hållbar politik för Arktis, och man uppmärksammar det faktum att EU anser att respekten för internationell rätt i Arktis är avgörande och förespråkar en central roll för EU när det gäller att främja effektiva multilaterala arrangemang och en global regelbaserad ordning. I betänkandet föreslås också förstärkt multilateral styrning i Arktis genom ett stärkt och konsekvent genomförande av relevanta internationella, regionala och bilaterala avtal, ramar och arrangemang.

En hållbar politik för Arktis, lokalsamhällen, miljömässiga utmaningar och behovet av klimatåtgärder

Den arktiska regionen är ett särskilt orört och sårbart område. Det slutgiltiga målet för det globala samfundet är att bevara och stärka kapaciteten hos Arktis ekosystem. Denna kapacitet står under tryck från flera olika håll. Arktis är en region med lokalsamhällen som strävar efter hållbar ekonomisk tillväxt, kustländer som utvinner naturresurser i området, globala företag med intresse av snabbare logistikvägar och forskare som forskar om Arktis föränderliga miljö. Alla dessa intressen är nära förbundna med det slutliga målet att all politik för Arktis ska vara hållbar ur miljömässig, social och kulturell synpunkt och sträva efter att mildra klimatförändringarna genom att minska människans koldioxidavtryck. EU har åtagit sig att uppnå mål för hållbar utveckling senast 2030. En hållbar utveckling är den enda möjliga utvecklingen i den arktiska regionen, varför EU-politiken för Arktis på ett bättre sätt bör spegla kraven hos individuella mål för hållbar utveckling i Arktis, med särskild inriktning på bevarandet av ekosystemen. Målen för hållbar utveckling utgör en användbar ram för att på ett övergripande sätt undersöka den ekosystemskapacitet som i dag står under tryck från ackumulerande effekter av negativ miljöpåverkan, pådriven av klimatförändringarna.

Människans bidrag till klimatförändringarna är obestridligt, och miljöförändringarna går snabbare i Arktis än någon annanstans i världen. Den ökade koldioxidkoncentrationen i atmosfären under de 50 senaste åren har höjt yttemperaturen i Arktis med 2 grader mer än på andra platser. Den arktiska havsisen har minskat med 13,4 procent per årtionde sedan 1981, och snötäcket fortsätter att minska varje år.

Varmare temperaturer och smältande havsis påverkar ekosystemen över hela världen i form av stigande havsnivåer, förändrade havsbestånd och skapande av oförutsägbara vädermönster. Utan effektiva åtgärder kan klimatet förändras ännu snabbare i framtiden på grund av den smältande permafrosten i den arktiska regionen. Minskningen av de områden som ligger under permafrost gör att enorma mängder koldioxid och metan plötsligt riskerar att släppas ut i atmosfären.

Nyckeln till effektiva klimatåtgärder ligger inte bara hos de arktiska länderna, utan hos alla stater längs mellanbreddgraderna. Eftersom föroreningarna i Arktis främst kommer från asiatiska, nordamerikanska och europeiska utsläppskällor spelar åtgärderna för att minska utsläppen i EU en viktig roll i kampen mot klimatförändringarna i Arktis.

I betänkandet uppmanas kommissionen och medlemsstaterna att ta på sig en större roll i det faktiska genomförandet av internationella konventioner såsom Parisavtalet, Minamatakonventionen, konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar, Göteborgsprotokollet, Stockholmskonventionen, Århuskonventionen och konventionen om biologisk mångfald. Kommissionen bör också använda sin pådrivande roll i de pågående förhandlingarna inom Internationella sjöfartsorganisationen om att förbjuda användningen av tung eldningsolja och frakt som bränsle i fartyg som trafikerar de arktiska vattnen genom IMO:s Marpolkonvention.

Det behövs snabba åtgärder, och kostnaden av att underlåta att agera ökar med tiden. För att uppnå Parisavtalets mål krävs omedelbara och kraftiga utsläppsminskningar. Dessutom ackumuleras ofta effekterna av negativ miljöpåverkan i Arktis, och är irreversibla. Ekosystemet i Arktis, inklusive dess flora och fauna, är särskilt sårbart för störningar.

En hållbar utveckling i Arktis består av en kombination av levande lokalsamhällen och välmående ekosystem. Kommissionens förslag om att inrätta ett forum för intressenter, med inriktning på de lokala aktörerna, är ett mycket välkommet initiativ, och när det väl är i drift bör det utvecklas mot en mer permanent struktur. Forumet har potential att höja medvetenheten om de möjligheter som EU kan erbjuda i området, till exempel för små och medelstora företag, för att förbättra transport-, kommunikations- och elnäten samt för innovativa lösningar med ren teknik för kalla temperaturförhållanden.

Ytterligare ett sätt att inrätta striktare skyddsåtgärder för den sårbara miljön liksom för urbefolkningarnas grundläggande rättigheter är genom en särskild miljökonsekvensbedömning för Arktis innan man utför projekt i den arktiska regionen.


YTTRANDE från utskottet för internationell handel (7.12.2016)

till utskottet för utrikesfrågor och utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet

över en integrerad EU-politik för Arktis

(2016/2228(INI))

Föredragande av yttrande: David Martin

FÖRSLAG

Utskottet för internationell handel uppmanar utskottet för utrikesfrågor och utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet att som ansvariga utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet konstaterar att tre av EU:s medlemsstater (Danmark, Finland och Sverige) och ett utomeuropeiskt land eller territorium (Grönland) är medlemmar i det åtta medlemmar starka Arktiska rådet, och sju andra (Frankrike, Tyskland, Italien, Nederländerna, Polen, Spanien och Förenade kungariket) är observatörer, och att EU försöker uppgradera sin status i Arktiska rådet.

2.  Europaparlamentet uppmärksammar att Arktis länge varit ett område som präglats av konstruktivt internationellt samarbete och att det bör förbli ett spänningsfritt område. Parlamentet är medvetet att intresset för Arktis ökar på grund av resursbristen och den föränderliga miljön i området.

3.  Europaparlamentet bekräftar att klimatförändringarna skapar nya möjligheter för den ekonomiska utvecklingen av Arktis genom att energiresurser såsom olja och gas, som fortfarande är delvis oupptäckta, kan utnyttjas, nya sjöfartsleder öppnas och turistverksamhet intensifieras, vilket kan främja handel med och investeringar i området på lång sikt. I detta avseende betonar parlamentet betydelsen av EU:s handelspolitik som ett verktyg för att främja hållbar utveckling liksom miljömässiga mål.

4.  Europaparlamentet efterlyser ett intensifierat samarbete på området för hållbarhet och anpassning till klimatförändringarna i Arktis.

5.  Europaparlamentet rekommenderar att man förbättrar miljösäkerheten och stärker ett hållbart ekonomiskt samarbete mellan de arktiska staterna, regionerna och lokalsamhällena i syfte att öka sysselsättningen, välståndet och livskvaliteten, samtidigt som högsta miljönormer tillämpas.

6.  Europaparlamentet påminner om att alla medlemsstater i Arktiska rådet har fastställt miljöskyddet som sitt prioriterade mål för regionen. Parlamentet är medvetet om att EU:s handelsmässiga och ekonomiska intressen inte får äventyra miljöskyddsåtgärder i regionen.

7.  Europaparlamentet erinrar om sin resolution av den 20 januari 2011 om en hållbar EU-strategi för de nordligaste regionerna, i vilken man betonar de globala effekterna av förändringarna i Arktis och den viktiga roll som EU och andra industrimakter kommer att få spela jämte länderna kring Nordpolen när det gäller att minska den förorening av Arktis som orsakas av den ökande verksamheten där. Parlamentet påpekar att klimatförändringarna i Arktis kommer att få stora konsekvenser för kustområdena globalt, även EU:s kustområden, och för sektorer i Europa som är beroende av klimatet, bland annat jordbruk och fiske, energi, renskötsel, jakt, turism och transport.

8.  Europaparlamentet anser att all nuvarande eller ny ekonomisk verksamhet bör genomföras på ett hållbart sätt så att inte Arktis sköra ekosystem och naturarv hotas, i synnerhet när det gäller farorna med den potentiella ökade utvinningen av fossila bränslen, samt med full respekt för de arktiska urbefolkningarna och lokalsamhällena.

9.  Europaparlamentet betraktar EU som en central strategisk partner när det gäller att stödja en hållbar ekonomisk utveckling i Arktis. Parlamentet anser att det är viktigt att EU:s politik i den arktiska regionen återspeglar de mål för hållbar utveckling som EU har åtagit sig att uppnå senast 2030.

10.  Europaparlamentet understryker behovet av att involvera de arktiska lokalsamhällena i utarbetandet och genomförandet av den europeiska politiken för Arktis, hållbara ekonomiska verksamheter och i beslutsprocesser för att hitta rätt balans mellan att bevara Arktis och tillgodose behoven av ekonomisk utveckling samt undvika radikala ändringar av lokalsamhällenas levnadsstandarder.

11.  Europaparlamentet uppmärksammar att kommissionen och Europeiska utrikestjänsten hållit samråd och kommit fram till att det investeras för lite i den europeiska delen av Arktis.

12.  Europaparlamentet gläder sig över att den ryska regeringen i september 2016 utlyste ett tioårigt moratorium för nya licenser för utvinning av olja och gas till havs avseende borrning på landets arktiska sockel.

13.  Europaparlamentet påminner om behovet av en hållbar ekonomisk utveckling, vilket kräver investeringar i miljö och anpassning till klimatförändringarna, förnybar energi, transportvägar och relevant infrastruktur, meteorologiskt samarbete och hållbar turism. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att undersöka bredare instrument för internationellt ekonomiskt samarbete och övervaka nya ekonomiska verksamheters inverkan på miljön.

14.  Europaparlamentet välkomnar det banbrytande beslut som fattades vid den 70:e sessionen i Internationella sjöfartsorganisationens (IMO) kommitté för skydd av den marina miljön (MEPC) den 24–28 oktober 2016 i London, för både miljön och människors hälsa, om att bekräfta den 1 januari 2020 som datum för genomförande av en väsentlig minskning av svavelhalten i brännolja som används ombord på fartyg inom internationella sjötransporter till högst 0,50 % m/m (massa/massa), och uppmanar regeringarna i den arktiska regionen att göra sitt yttersta för att säkerställa att detta beslut genomförs för alla transporter som utnyttjar de arktiska passagerna, i överensstämmelse med IMO:s tydliga åtagande att sörja för att sjöfarten uppfyller sina miljörelaterade skyldigheter.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, EU:s medlemsstater och de övriga medlemmarna i Arktiska rådet att sträva efter att nå en internationell överenskommelse om ett förbud för fartyg som drivs av farliga bränslen mot att utnyttja de arktiska passagerna samt ett förbud mot utnyttjande av de arktiska passagerna för internationell handel med farligt gods.

16.  Europaparlamentet noterar Kanadas åtaganden i handels- och miljökapitlet i det övergripande avtalet om ekonomi och handel (Ceta), särskilt vad gäller hållbart fiske och hållbar handel med skogsprodukter. Parlamentet vill lyfta fram Ceta-avtalets kapitel om internationella sjötransporttjänster och offentlig upphandling, vilka kommer att stärka europeiska företags deltagande på Kanadas upphandlingsmarknader, särskilt när det gäller bygget av isbrytare. Parlamentet understryker att Kanada och EU i den gemensamma förklaringen från det 16:e toppmötet mellan EU och Kanada den 30 oktober 2016 på nytt bekräftade sina åtaganden att öka sitt samarbete i Arktis.

17.  Europaparlamentet betonar att EU:s fiskeflottor inte får hota den biologiska mångfalden i regionen. Parlamentet välkomnar kartläggningen av ekologiskt och biologiskt betydelsefulla områden i den arktiska regionen enligt konventionen om biologisk mångfald som en viktig process för att säkerställa ett effektivt bevarande av arktisk biologisk mångfald, och betonar betydelsen av en strategi för en ekosystembaserad förvaltning av Arktis kust-, havs- och landmiljöer, vilket framhållits av Arktiska rådets expertgrupp för ekosystembaserad förvaltning. Parlamentet uppmanar staterna att fullgöra sina skyldigheter enligt konventionen om biologisk mångfald och Förenta nationernas havsrättskonvention genom att inrätta ett nätverk av marina skyddade områden och marina reserver i Norra ishavet.

18.  Europaparlamentet påminner om att efter det att Kanada och Norge lämnat in klagomål mot EU:s förbud mot sälprodukter inför WTO har åtgärden förstärkts för att göra den förenlig med WTO:s överprövningsorgans avgörande från 2014, och dess legitimitet kan inte längre ifrågasättas. Parlamentet betonar att liknande handelsförbud är i kraft särskilt i Förenta staterna och Ryssland, och att dessa åtgärder kommer att bidra till att bevara vilda djur i Arktis, eftersom sälarna ingår i de lokala ekosystemen.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar (TTIP), när förhandlingarna återupptagits, ta med väsentliga handels- och miljöbestämmelser som kan bidra till att Alaskas samt den europeiska delen av Arktis naturmiljö bevaras, däribland bestämmelser om fiske och skogsbruk. Parlamentet anser att införandet av sådana bestämmelser bör utgöra en integrerad del av alla framtida frihandelsavtal som EU ingår med arktiska partner utanför EU.

20.  Europaparlamentet påminner om att Island och Norge enligt avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) har åtagit sig att bevara miljön och använda sig av naturresurser på ett hållbart sätt, i överensstämmelse med relevant EU-lagstiftning.

21.  Europaparlamentet betonar Kinas stigande intresse för den arktiska regionen, i synnerhet när det gäller tillträde till sjöfartsleder och energiresurser. Parlamentet noterar att Island och Kina har ingått ett frihandelsavtal och uppmanar kommissionen att noga övervaka vilka konsekvenser det kan få för en hållbar ekonomisk utveckling, inte bara för den isländska sidan av Arktis utan också för EU:s ekonomi och inre marknad.

22.  Europaparlamentet påminner om att inget frihandelsavtal har ingåtts mellan EU och Ryssland och att EU därför inte har något effektivt bilateralt instrument varigenom man kan påverka handel och investeringar i ryska Arktis. Parlamentet betonar emellertid att dialogen mellan EU och Ryssland om Arktis fortfarande pågår inom ramen för partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan EU och Ryssland när det gäller miljöförvaltning och vetenskapligt samarbete.

23.  Europaparlamentet upprepar sin begäran till kommissionen om att inrätta ett EU-informationscentrum för Arktis, och att utrusta det med tillräcklig finansiering, för att säkerställa en effektiv tillgång till information och kunskaper om Arktis. Parlamentet påpekar att denna form av EU-informationscentrum för Arktis skulle kunna knytas till befintliga arktiska centrum eller till andra arktiska institutioner för att hålla kostnaderna nere.

24.  Europaparlamentet påminner om att EU inom ramen för partnerskapsavtalet om fiske mellan EU och Grönland från 2007 beviljar Grönland ekonomiskt stöd för att garantera ett ansvarsfullt fiske och ett hållbart utnyttjande av fiskeresurserna i Grönlands exklusiva ekonomiska zon.

25.  Europaparlamentet betonar att företag som är verksamma i Arktis bör efterleva bindande normer för företagens sociala ansvar, som skulle kunna tas fram i samarbete med Arktiska ekonomiska rådet och som bland annat bör bygga på protokollet för investeringar i Arktis och FN:s Global Compact-initiativ.

26.  Europaparlamentet påminner om att sjöfarten i Arktis är underställd särskilda krav som fastställts av IMO, och gläder sig över att polarkoden förväntas träda i kraft den 1 januari 2017.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGENI DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande

5.12.2016

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

20

3

5

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Laima Liucija Andrikienė, Maria Arena, Tiziana Beghin, Karoline Graswander-Hainz, Jude Kirton-Darling, Bernd Lange, Marine Le Pen, David Martin, Anne-Marie Mineur, Sorin Moisă, Alessia Maria Mosca, Godelieve Quisthoudt-Rowohl, Viviane Reding, Inmaculada Rodríguez-Piñero Fernández, Tokia Saïfi, Marietje Schaake, Helmut Scholz, Joachim Schuster, Joachim Starbatty

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Bendt Bendtsen, Reimer Böge, Klaus Buchner, Edouard Ferrand, Agnes Jongerius, Sander Loones

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Mairead McGuinness, Molly Scott Cato, Ramón Luis Valcárcel Siso


YTTRANDE från utskottet för regional utveckling (7.12.2016)

till utskottet för utrikesfrågor och utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet

över en integrerad EU-politik för Arktis

(2016/2228(INI))

Föredragande av yttrande: Jens Nilsson

FÖRSLAG

Utskottet för regional utveckling uppmanar utskottet för utrikesfrågor och utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet att som ansvariga utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet påpekar att det europeiska territoriella samarbetet, däribland samarbetet över EU:s yttre gränser, är viktigt för de arktiska regionerna. EU-finansiering som stöder detta samarbete skapar ett mervärde och bör bibehållas efter 2020. Parlamentet noterar att detta samarbete, utöver regional inverkan även har viktiga geopolitiska och säkerhetsmässiga effekter. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att utarbeta en fullödig EU-strategi för Arktis som beaktar alla aspekter av samarbetet.

2.  Europaparlamentet anser att EU bör ges full observatörsstatus i Arktiska rådet med stöd av de nuvarande EU-medlemmarna, för att stärka det arktiska samarbetet och för att ta itu med de gemensamma utmaningar som berör Arktis. I detta sammanhang uppmanas Ryssland och Kanada, såsom arktiska stater som är engagerade i och beroende av sina arktiska regioner bl.a. av ekonomiska och strategiska orsaker, att vara mer tillmötesgående när det gäller att säkerställa att EU får full observatörsstatus. Parlamentet bör hållas fullt informerat om denna process.

3.  Europaparlamentet betonar den viktiga roll som de europeiska struktur- och investeringsfonderna (ESI-fonderna) har när det gäller att utveckla den europeiska delen av Arktis och skapa hållbar tillväxt och arbetstillfällen av hög kvalitet med inriktning på framtidsorienterade sektorer, samt behovet av att utnyttja Arktis naturresurser på ett ansvarsfullt och respektfullt sätt. Parlamentet uppmärksammar de permanenta nackdelar som bör utjämnas (artikel 174 i EUF-fördraget). Parlamentet framhåller strategins långsiktiga betydelse på olika områden såsom den digitala agendan, klimatförändringarna, den blå tillväxten etc.

4.  Europaparlamentet understryker att ett nära samarbete med regioner och delregioner, inklusive utomeuropeiska länder och territorier, i den europeiska delen av Arktis är viktigt för utformningen av EU:s politik för Arktis och för EU-finansieringen till området eftersom regioner, lokalsamhällen och ursprungsbefolkningar, som är de slutliga förmånstagarna av en politik som avser Arktis, har stor sakkunskap i de centrala frågorna. Parlamentet anser därför att deras synpunkter och åsikter bör bli hörda och beaktas.

5.  Europaparlamentet anser att det bör skapas ett forum för intressenter i den europeiska delen av Arktis med syfte att stärka samarbetet, samordningen, komplementariteten och synergieffekterna mellan EU:s olika finansieringsprogram och stöder ytterligare ansträngningar i detta syfte som skulle kunna fungera som ett exempel även för andra regioner i och utanför EU. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att alla relevanta regionala organisationer som ansvarar för att genomföra och kontrollera ESI-finansiering deltar i detta forum. Parlamentet uppmanar dessutom med kraft kommissionen att säkerställa att arbetet i forumet håller tidsplanen och budgeten.

6.  Europaparlamentet konstaterar att i den arktiska regionen samarbetar EU på känsliga områden, såsom miljöskydd, energi, transport och fiske. Parlamentet betonar samtidigt att det trots stora utmaningar också finns värdefulla möjligheter och tillgångar i Arktis, som därför bör ses som en plats för forskning, ekoturism, hållbar industri, miljövänlig teknik och know-how, dvs. områden som kan gynna många företag, särskilt små och medelstora företag, som blomstrar med innovativa företagsmodeller och innovativ teknik. Parlamentet noterar dessa möjligheter, utmaningar och risker när det gäller att investera i den nuvarande och potentiella socioekonomiska utvecklingen i dessa områden.

7.  Europaparlamentet understryker att de gemensamma utmaningarna i den arktiska regionen, särskilt den arktiska ömtåliga miljön och effekterna av klimatförändringarna, endast kan hanteras genom att alla förvaltningsnivåer, inbegripet den internationella, samarbetar och genom att relevanta intressenter, särskilt det civila samhället, engageras. Parlamentet påminner om det ansvar som EU har tagit genom att intensifiera insatserna för att bekämpa klimatförändringarna. Parlamentet anser därför att den arktiska regionen bör bidra särskilt till en hållbar utveckling och en begränsning av effekterna av klimatförändringarna. Parlamentet betonar att de europeiska struktur- och investeringsfonderna bör användas i detta syfte, med tanke på att det krävs en snabbare övergång mot en mer hållbar utveckling. Parlamentet påminner om konsekvenserna av global uppvärmning i denna region och av förändringar i dess ekosystem, som kommer att ha konsekvenser på både lokal och global nivå. Konsekvenserna av klimatförändringarna i regionen bör övervakas noga.

8.  Europaparlamentet betonar att ett forskningssamarbete i Arktis är av stor vikt, eftersom detta samarbete spelar en huvudroll, inte bara genom att bidra till en större förståelse för de processer och fenomen som förekommer, utan även genom att i första hand ligga till grund för utarbetandet av förslag på hur man kan anpassa sig till den nya situationen. Parlamentet föreslår i detta sammanhang att man ska undersöka möjligheten att utveckla it-förbindelser i den arktiska regionen och erinrar om att partnerskap för forskning och innovation med de arktiska regionerna bör stärkas. Parlamentet noterar att utöver de europeiska struktur- och investeringsfonderna skulle finansieringsinstrument såsom Efsi, InnovFin, TEN-T och Enterprise Europe Network kunna bidra till att kartlägga investerings- och forskningsprioriteringar i regionen.

9.  Europaparlamentet betonar att man måste skydda kulturen och det sårbara ekosystemet för invånarna i Arktis. Parlamentet uppmärksammar de pågående och direkta effekterna av faktorer inom och utanför regionen. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja förslaget om att inrätta ett skyddat område i de internationella vattnen i Arktis med syfte att undvika att miljöproblemen förvärras ytterligare och skydda den biologiska mångfalden och utrotningshotade ekosystem i den arktiska regionen.

10.  Europaparlamentet noterar förslaget att inrätta ett europeiskt centrum för arktisk information och bekräftar sitt stöd för det med ett permanent kontor i Rovaniemi i Finland, med syfte att göra information om Arktis mer åtkomlig och tillgänglig i alla medlemsstater, däribland om projekt som finansieras av EU. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta nödvändiga åtgärder för att inrätta detta centrum.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGENI DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande

29.11.2016

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

33

5

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Pascal Arimont, Franc Bogovič, Steeve Briois, Rosa D’Amato, Michela Giuffrida, Krzysztof Hetman, Ivan Jakovčić, Marc Joulaud, Constanze Krehl, Andrew Lewer, Louis-Joseph Manscour, Martina Michels, Iskra Mihaylova, Younous Omarjee, Konstantinos Papadakis, Mirosław Piotrowski, Stanislav Polčák, Julia Reid, Terry Reintke, Liliana Rodrigues, Fernando Ruas, Maria Spyraki, Olaf Stuger, Ruža Tomašić, Ramón Luis Valcárcel Siso, Matthijs van Miltenburg, Lambert van Nistelrooij, Derek Vaughan, Kerstin Westphal

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Daniel Buda, James Carver, Elena Gentile, Ivana Maletić, Dan Nica, James Nicholson, Bronis Ropė

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Vladimir Urutchev, Boris Zala


YTTRANDE från fiskeriutskottet (7.12.2016)

till utskottet för utrikesfrågor och utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet

över en integrerad EU-politik för Arktis

(2016/2228(INI))

Föredragande av yttrande: Jarosław Wałęsa

FÖRSLAG

Fiskeriutskottet uppmanar utskottet för utrikesfrågor och utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet att som ansvariga utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

A.  Förenta nationernas havsrättskonvention (Unclos) fastställer en fördragsordning med regler för verksamhet på världens hav. Utformningen av en ram för marin biologisk mångfald i områden som ligger utanför de nationella jurisdiktionerna inom ramen för havsrättskonventionen bör omfatta den arktiska regionen.

B.  Samernas, nentsernas, chanternas, evenkernas, tjuktjernas, aleuternas, yupiks och inuiternas kulturer behöver skyddas i enlighet med FN:s förklaring om urbefolkningars rättigheter. Arktis ursprungsbefolkning har rätt att använda naturresurserna i sitt närområde och bör därför delta i eventuella framtida planer för kommersiellt fiske.

C.  Klimatförändringarna kommer inom de närmaste åren att göra den arktiska regionen tillgänglig för kommersiellt fiske som, med tanke på denna unika regions mycket känsliga karaktär, måste utvecklas med största försiktighet.

D.  Det är viktigt att skilja mellan det öppna havet i Arktis, där ingen kommersiell fiskeverksamhet bedrivs för närvarande, och den angränsande arktiska regionen, där forum för regionala förhandlingar om fiskeriförvaltning redan har inrättats.

E.  Det finns 633 fiskarter i Norra ishavet och angränsande hav, varav endast 58 utnyttjas för närvarande på grund av miljörestriktioner, men detta antal kan komma att utökas inom den närmaste framtiden, vilket kommer att sätta ökad press på miljön.

F.  De djur och växter som finns i Arktis är kollektiva nyttigheter.

G.  Tillämpning av och respekt för den gemensamma fiskeripolitikens regler och mål bör vara ett av de viktigaste syftena för de EU-medlemsstater som har territorium i den arktiska regionen. Dessutom bör det kvantitativa målet att återupprätta och bevara bestånd över de nivåer som kan producera maximal hållbar avkastning ingå i alla bedömningar av den marina miljön och fisket i regionen.

H.  All fiskeriverksamhet i den arktiska regionen måste bedrivas i enlighet med befintliga internationella avtal som reglerar området, inklusive Spetsbergtraktaten från 1920 och framför allt de rättigheter som de stater som är parter i denna traktat har, och också med alla historiska fiskerättigheter.

I.  Till följd av den arktiska regionens specifika karaktär är det ytterst viktigt att all utveckling av kommersiellt fiske baseras på bästa tillgängliga vetenskapliga rådgivning, och att övervakning och uppföljning utförs på ett sätt som överensstämmer med dessa syften.

J.  Den arktiska regionen har en speciell biologisk mångfald och ett speciellt ekosystem samt många olika biotoper, och det enda sättet att få fullständiga kunskaper om dessa är genom ytterligare analyser och studier. Det finns arter som inte har studerats tillräckligt för att möjliggöra full förståelse för hur bestånden anpassar sig till klimatförändringar och återhämtar sig med tanke på kommersiellt fiske.

K.  Öppnandet av en ny region, som den arktiska regionen, för kommersiellt fiske kan leda till att fiskeriprodukter förs in i EU med felaktig märkning eller ursprungsdeklaration, antingen direkt eller inom ramen för frihandelsordningar med tredjepart.

L.  Enligt den strategiska planen för biologisk mångfald 2011–2020 – inklusive mål 11 –, som antogs av parterna i mångfaldskonventionen, och enligt mål 14 i FN:s mål för hållbar utveckling ska haven och marina resurser bevaras och nyttjas på hållbart vis, och målet är att 10 procent av havsområdena ska vara skyddade senast 2020. Parterna i mångfaldskonventionen har kartlagt 77 ekologiskt eller biologiskt betydelsefulla marina områden och 13 marina områden av extra stor ekologisk eller biologisk betydelse som behöver förvaltas med största försiktighet.

M.  Nyttjandet i en region som Arktis bör vara hållbart och baseras på försiktighetsprincipen.

N.  De arktiska länderna bör överväga att i framtiden inrätta en särskild regional fiskeförvaltningsorganisation och skyddade marina områden utifrån befintliga modeller.

O.  Galwayförklaringen om samarbete avseende Atlanten utgör ett gemensamt åtagande av EU, Kanada och USA att bland annat bygga upp en kapacitet för att förstå och förutspå dels viktiga processer i Atlanten och Arktis, dels de förändringar och risker som dessa kan medföra i relation till mänsklig verksamhet och klimatförändringarna.

P.  Institutioner som European Marine Board, European Polar Board och EurOcean studerar och sprider kontinuerligt information om Arktis.

Q.  Enligt artiklarna 4 och 5 i FN:s ramkonvention om klimatförändringar (Parisavtalet) ska parterna på ett hållbart sätt förvalta och vidta åtgärder för att bevara sänkor och reservoarer för växthusgaser, inklusive haven.

1.  Europaparlamentet påminner om att förändringar i Arktis får konsekvenser för hela världen, särskilt med tanke på att de negativa effekterna av den globala uppvärmningen sker mycket snabbare i denna sårbara miljö.

2.  Europaparlamentet begär att all utveckling av kommersiellt fiske i den arktiska regionen ska göras på ett sätt som är fullt förenligt med regionens känsliga och specifika karaktär. Parlamentet insisterar på att man, innan något nytt kommersiellt fiske inleds i den arktiska regionen, genomför pålitliga och försiktighetsbaserade vetenskapliga beståndsbedömningar för att fastställa hur mycket fiske som kan bedrivas, så att de berörda fiskbestånden kan hållas på en nivå som säkerställer maximal hållbar avkastning, och så att andra arter inte utarmas eller den marina miljön allvarligt skadas. Parlamentet betonar att allt fiske på öppet hav måste regleras av en regional fiskeriförvaltningsorganisation som respekterar vetenskapliga rekommendationer och har ett effektivt kontroll- och övervakningsprogram för att garantera att förvaltningsåtgärderna efterlevs. Fisket inom exklusiva ekonomiska zoner måste uppfylla samma krav. Parlamentet begär ett moratorium för industriellt fiske, inbegripet fiske med bottentrål, i de arktiska vatten där inget fiske hittills har ägt rum.

3.  Europaparlamentet välkomnar de pågående förhandlingarna om ett internationellt avtal mellan de arktiska kuststaterna och internationella parter som syftar till att förhindra oreglerat fiske i internationella vatten i Arktis, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att skriva under denna förklaring och förespråka att den görs bindande för signatärerna.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja och uppmuntra länderna i Arktis att fortsätta arbetet med att samla in mer information om och göra fler analyser av alla bestånd i regionen.

5.  Europaparlamentet påminner om att rätten till land och naturresurser är viktig för de arktiska ursprungsbefolkningarnas kultur och överlevnad, och avgörande för att skydda deras traditionella levnadssätt.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja och stödja inrättandet av ett marint skyddsområde i det öppna havet i Arktis inom ramen för Osparkommissionens uppdrag, så att all utvinning, inklusive fiskeverksamhet, förbjuds i de internationella vatten runt Nordpolen som omfattas av konventionen för skydd av den marina miljön i Nordostatlanten (Ospar).

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja initiativ till förbud mot användning av bottentrålar i ekologiskt eller biologiskt betydelsefulla marina områden och på det öppna havet i Arktis.

8.  Europaparlamentet begär att bevarandemålen i den nya gemensamma fiskeripolitiken och det kvantitativa målet att återupprätta och bevara bestånd över de nivåer som kan producera maximal hållbar avkastning ska ligga till grund för all kommersiell fiskeverksamhet i regionen.

9.  Europaparlamentet noterar att arktiska marina ekosystem är avgörande för bevarandet av en global biologisk mångfald. Parlamentet anser att det minskande istäcket i Norra ishavet och andra miljöförändringar i Arktis, i kombination med de begränsade vetenskapliga kunskaperna om marina resurser i detta område, innebär att man måste tillämpa försiktighetsprincipen i syfte att fastställa lämpliga internationella åtgärder för att säkerställa ett långsiktigt bevarande och hållbart utnyttjande av resurser i det öppna havet i Arktis.

10.  Europaparlamentet förespråkar kraftfullt att all ytterligare utveckling av kommersiellt fiske i den arktiska regionen måste genomföras i enlighet med internationella avtal om området, inklusive Spetsbergtraktaten från 1920, och med de rättigheter som de stater som är parter till sådana avtal har, samt med befintliga historiska fiskerättigheter.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa att FN:s nya avtal om skydd av den biologiska mångfalden i havsområden utanför nationell jurisdiktion är starkt och effektivt och att det kan säkerställa en stabil process för att kartlägga, utse, förvalta och upprätthålla marina skyddsområden, inklusive marina reservat med fiskeförbud.

12.  Europaparlamentet uppmanar EU att inta en ledande roll i arbetet med att förebygga oreglerat fiske i Arktis. Parlamentet anser att EU har all rätt att göra det, med tanke på att medlemsstater deltar på alla förvaltningsnivåer i den arktiska regionen.

13.  Europaparlamentet framhåller att marina skyddsområden är mycket viktiga för bevarandet av de arktiska ekosystemen. Parlamentet påminner om att den lokala befolkningen till fullo måste involveras i planeringen, förverkligandet och förvaltningen av sådana skyddade områden.

14.  Europaparlamentet ställer sig bakom ståndpunkten att all utveckling av kommersiellt fiske måste ske i enlighet med alla internationella avtal, inklusive FN:s havsrättskonvention och FN:s avtal om fiskebestånd.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att använda Horisont 2020 och andra finansieringsprogram som syftar till att studera Arktis, och att utöka användningen av dessa program.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att det finns tillräcklig vetenskaplig rådgivning för att stödja eventuella åtgärder för att utveckla kommersiell fiskeverksamhet i den arktiska regionen och att de övervaknings- och uppföljningsåtgärder som krävs vidtas.

17.  Europaparlamentet framhåller betydelsen av förklaringen om fiske i Arktis från juli 2015, som undertecknades av de fem arktiska kuststaterna.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noggrant kontrollera alla fiskeriprodukter som görs tillgängliga på den inre marknaden och som ursprungligen kommer från den arktiska regionen för att säkerställa att de till fullo följer befintlig EU-lagstiftning, särskilt märkningsregler.

19.  Europaparlamentet framhåller betydelsen av sammanhållningspolitiken och behovet av mer effektiv EU-finansiering på dessa områden.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGENI DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande

5.12.2016

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

22

1

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Marco Affronte, Clara Eugenia Aguilera García, Renata Briano, Richard Corbett, Linnéa Engström, Carlos Iturgaiz, António Marinho e Pinto, Gabriel Mato, Ulrike Rodust, Remo Sernagiotto, Isabelle Thomas, Ruža Tomašić, Peter van Dalen, Jarosław Wałęsa

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Izaskun Bilbao Barandica, José Blanco López, Ole Christensen, Ian Duncan, Anja Hazekamp, Maria Heubuch, Mike Hookem, Verónica Lope Fontagné, Francisco José Millán Mon, Piernicola Pedicini, Maria Lidia Senra Rodríguez


RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGENI DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Antagande

31.1.2017

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

111

8

1

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Louis Aliot, Francisco Assis, Margrete Auken, Petras Auštrevičius, Amjad Bashir, Bas Belder, Ivo Belet, Goffredo Maria Bettini, Simona Bonafè, Mario Borghezio, Biljana Borzan, Victor Boştinaru, Paul Brannen, Elmar Brok, Klaus Buchner, Soledad Cabezón Ruiz, Nessa Childers, Birgit Collin-Langen, Javier Couso Permuy, Andi Cristea, Mireille D’Ornano, Miriam Dalli, Arnaud Danjean, Angélique Delahaye, Ian Duncan, Stefan Eck, Bas Eickhout, Georgios Epitideios, José Inácio Faria, Knut Fleckenstein, Karl-Heinz Florenz, Anna Elżbieta Fotyga, Eugen Freund, Michael Gahler, Francesc Gambús, Gerben-Jan Gerbrandy, Jens Gieseke, Julie Girling, Sylvie Goddyn, Françoise Grossetête, Andrzej Grzyb, György Hölvényi, Anneli Jäätteenmäki, Benedek Jávor, Karin Kadenbach, Sandra Kalniete, Manolis Kefalogiannis, Tunne Kelam, Afzal Khan, Kateřina Konečná, Janusz Korwin-Mikke, Andrey Kovatchev, Urszula Krupa, Eduard Kukan, Giovanni La Via, Ryszard Antoni Legutko, Jo Leinen, Peter Liese, Norbert Lins, Barbara Lochbihler, Andrejs Mamikins, Ramona Nicole Mănescu, Alex Mayer, Valentinas Mazuronis, David McAllister, Susanne Melior, Tamás Meszerics, Francisco José Millán Mon, Demetris Papadakis, Ioan Mircea Paşcu, Tonino Picula, Pavel Poc, Cristian Dan Preda, Jozo Radoš, Julia Reid, Michèle Rivasi, Sofia Sakorafa, Daciana Octavia Sârbu, Alyn Smith, Jordi Solé, Jaromír Štětina, Dubravka Šuica, Claudiu Ciprian Tănăsescu, László Tőkés, Ivica Tolić, Estefanía Torres Martínez, Ivo Vajgl, Adina-Ioana Vălean, Hilde Vautmans, Anders Primdahl Vistisen, Damiano Zoffoli

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Nedzhmi Ali, Zigmantas Balčytis, Jørn Dohrmann, Fredrick Federley, Neena Gill, Takis Hadjigeorgiou, Mike Hookem, Liisa Jaakonsaari, Peter Jahr, Merja Kyllönen, Javi López, Antonio López-Istúriz White, Gesine Meissner, Norica Nicolai, Urmas Paet, Miroslav Poche, Soraya Post, Gabriele Preuß, Christel Schaldemose, György Schöpflin, Igor Šoltes, Bart Staes, Bodil Valero, Tiemo Wölken, Janusz Zemke, Željana Zovko

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Jiří Maštálka, Jens Nilsson, Jasenko Selimovic

Rättsligt meddelande