Förfarande : 2015/2343(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0042/2017

Ingivna texter :

A8-0042/2017

Debatter :

PV 15/03/2017 - 16
CRE 15/03/2017 - 16

Omröstningar :

PV 16/03/2017 - 6.7
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2017)0092

BETÄNKANDE     
PDF 442kWORD 68k
17.2.2017
PE 594.055v02-00 A8-0042/2017

om konstitutionella, rättsliga och institutionella följder av en gemensam säkerhets- och försvarspolitik: de möjligheter som Lissabonfördraget erbjuder

(2015/2343(INI))

Utskottet för rättsliga frågor

Utskottet för konstitutionella frågor

Föredraganden: Michael Gahler, Esteban González Pons

(Gemensamma utskottssammanträden – artikel 55 i arbetsordningen)

ÄNDRINGSFÖRSLAG
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 RESERVATION
 YTTRANDE från budgetutskottet
 RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I DET ANSVARIGA UTSKOTTET
 SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om konstitutionella, rättsliga och institutionella följder av en gemensam säkerhets- och försvarspolitik: de möjligheter som Lissabonfördraget erbjuder

(2015/2343(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Lissabonfördraget,

–  med beaktande av avdelning V i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),

–  med beaktande av artikel 36 i EU-fördraget om Europaparlamentets roll i den gemensamma utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiken,

–  med beaktande av artiklarna 42.2, 42.3, 42.6, 42.7, 45 och 46 i EU-fördraget om gradvis utformning av en gemensam försvarspolitik,

–  med beaktande av protokoll (nr 1) till fördragen om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen,

–  med beaktande av protokoll (nr 2) till fördragen om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna,

–  med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 20 december 2013, den 26 juni 2015 och den 15 december 2016,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 25 november 2013, den 18 november 2014, den 18 maj 2015, den 27 juni 2016 och den 14 november 2016 om den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken,

–  med beaktande av sin resolution av den 13 april 2016 om EU i en föränderlig global miljö – en mer sammankopplad, omtvistad och komplex värld(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 22 november 2012 om EU:s klausuler om ömsesidigt försvar och solidaritet: politiska och operativa dimensioner(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 22 november 2016 om en europeisk försvarsunion(3),

  med beaktande av sin resolution av den 21 januari 2016 om klausulen om ömsesidigt försvar (artikel 42.7 i EU-fördraget)(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 23 november 2016 om genomförandet av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken(5),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (budgetförordningen),

–  med beaktande av rådets beslut (Gusp) 2015/1835 av den 12 oktober 2015 om Europeiska försvarsbyråns stadga, säte och verksamhetsregler(6),

–  med beaktande av rådets beslut av den 22 januari 2001 om inrättande av kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik(7),

–  med beaktande av slutsatserna från de interparlamentariska konferenserna om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp) och den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP) i Haag den 8 april 2016, i Luxemburg den 6 september 2015, i Riga den 6 mars 2015, i Rom den 7 november 2014, i Aten den 4 april 2014, i Vilnius den 6 september 2013, i Dublin den 25 mars 2013 och i Pafos den 10 september 2012,

–  med beaktande av dokumentet Delade visioner, gemensamma åtgärder: Ett starkare Europa. En global strategi för Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik som lagts fram av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikesfrågor och säkerhetspolitik den 28 juni 2016,

–  med beaktande av Nordatlantiska fördraget, som undertecknades i Washington D.C. den 4 april 1949,

–  med beaktande av dokumentet Implementation Plan on Security and Defence som lades fram av vice ordföranden/den höga representanten den 14 november 2016,

–  med beaktande av lägesrapporten av den 7 juli 2014 från vice ordföranden/den höga representanten och chefen för Europeiska försvarsbyrån om genomförandet av Europeiska rådets slutsatser från december 2013,

–  med beaktande av den gemensamma förklaringen av den 8 juli 2016 från ordförandena för Europeiska rådet och kommissionen och Natos generalsekreterare,

–  med beaktande av resultatet från den brittiska folkomröstningen den 23 juni 2016,

–  med beaktande av resultaten från Europaparlamentets särskilda Eurobarometerundersökning som genomfördes i Europeiska unionens 28 medlemsstater mellan den 9 och den 18 april 2016,

–  med beaktande av meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet, Europeiska rådet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén av den 31 november 2016 om en europeisk försvarshandlingsplan (COM(2016)0950),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av den gemensamma behandlingen av ärendet i utskottet för utrikesfrågor och utskottet för konstitutionella frågor, i enlighet med artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och utskottet för konstitutionella frågor och yttrandet från budgetutskottet (A8-0042/2017), och av följande skäl:

A.  Europeiska unionen har för avsikt att utarbeta en gemensam försvarspolitik som ska leda till ett gemensamt försvar för att stärka dess enhet, strategiska oberoende och integration i syfte att främja fred, säkerhet och stabilitet i Europas grannskap och i världen. För att upprätta ett gemensamt försvar krävs ett enhälligt beslut av Europeiska rådet och medlemsstaternas antagande av ett sådant beslut i enlighet med sina konstitutionella bestämmelser.

B.  Uppkomsten av nya geopolitiska och geostrategiska sammanhang, med den asiatiska regionens dominans över den euro-atlantiska, och av nya aktörer, liksom uppkomsten av nya verkliga hot och verksamhetsområden, visar att staterna inte kan möta de nya riskerna ensamma och att gemensamma insatser behövs.

C.  Kostnaden för uteblivna åtgärder på EU-nivå på säkerhets- och försvarsområdet uppskattas till mer än 100 miljarder euro om året, och EU:s effektivitetsnivå motsvarar 10–15 procent av Förenta staternas.

D.  En globalt försämrad situation belyser vikten av att förbättra samarbetet samt utbytet av information och bästa praxis mellan medlemsstaterna, liksom behovet av att kraftigt öka EU:s militära utgifter genom att en källa för egna medel avsätts för detta ändamål.

E.  Målet om en militär och försvarsrelaterad integration går tillbaka till EU:s grundare, vars främsta mål var att inrätta en mekanism för legitimt kollektivt försvar och upprätthålla freden på den europeiska kontinenten.

F.  Principerna och målen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp) och den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP) samt mekanismerna och ramverket för hur dessa mål ska uppnås finns tydligt beskrivna i artiklarna 21.1, 21.2 och 42 i fördraget om Europeiska unionen. Dock har väldigt lite ännu gjorts för att dessa mål ska uppnås, trots att det har framförts många uppmaningar och förslag från parlamentet och kommissionen om att de ska genomföras.

G.  För att en gemensam säkerhets- och försvarspolitik ska kunna utvecklas måste det framför allt finnas en politisk vilja från medlemsstaternas sida, som bygger på delade värderingar och principer samt gemensamma intressen och prioriteringar, samtidigt som strukturer för institutionellt samarbete måste upprättas. Den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken bör vara en effektiv, strukturerad gemensam politik som medför ett mervärde och inte bara utgör summan av medlemsstaternas nationella politik eller deras minsta gemensamma nämnare.

H.  Frankrikes aktivering av artikel 42.7 i EU-fördraget i november 2015 visade på potentialen i alla fördragsbestämmelser som rör säkerhet och försvar.

I.  EU har enligt artikel 42.2 i EU-fördraget och artikel 2.4 i EUF-fördraget befogenhet att utarbeta och genomföra en gemensam säkerhets- och försvarspolitik som omfattar en gradvis utformning av en gemensam försvarspolitik för unionen. EU bör använda denna befogenhet till att förbättra samordningen och effektiviteten samt komplettera medlemsstaternas åtgärder utan att man för den skull inkräktar på eller berövar medlemsstaternas befogenheter på försvarsområdet.

J.  Det finns europeiska multinationella strukturer som utgör exempel på god praxis och flerårigt samarbete mellan medlemsstater, t.ex. Europakåren. Dessa strukturer skulle kunna fungera som utgångspunkt för steg i riktning mot en gemensam försvarspolitik för unionen.

K.  EU:s medborgare förväntar sig fler EU-åtgärder på försvars- och säkerhetsområdet. Enligt Eurobarometerundersökning 85.1 från juni 2016 vill två tredjedelar av de tillfrågade unionsmedborgarna se ett ökat EU-engagemang genom åtaganden från medlemsstaternas sida i säkerhets- och försvarspolitiska frågor.

L.  Det är nödvändigt att skapa en försvarskultur som bidrar till att unionsmedborgarna får en tydlig bild av den roll som försvaret spelar i vårt samhälle, och hur det bidrar till stabilitet, upprätthållande av fred och ökad internationell säkerhet.

M.  Åtgärder bör vidtas för att öka den europeiska säkerhetspolitikens funktionsduglighet och effektivitet, så att den bidrar till en verklig ökning av Europas säkerhet.

N.  Europeiska rådet bör utan dröjsmål upprätta en europeisk försvarsunion, vilket förespråkats av parlamentet, och EU:s gemensamma försvar. Medlemsstaterna bör dessutom anta beslutet om ett gemensamt försvar i enlighet med sina respektive konstitutionella bestämmelser.

O.  EU:s försvarspolitik bör öka Europas förmåga att förbättra säkerhetssituationen både inom och utanför unionen, och bör befästa partnerskapet med Nato och stärka förbindelserna över Atlanten, i syfte att även få ett starkare Nato.

P.  Parlamentet stöder aktivt en europeisk försvarsunion och kommer att fortsätta att lägga fram lämpliga förslag för detta ändamål. Den interparlamentariska konferensen om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken bör bli forum för ett effektivt och regelbundet interparlamentariskt samarbete om den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken och den gradvisa utformningen av unionens gemensamma försvarspolitik.

Q.  Vice ordföranden/den höga representanten hör regelbundet parlamentet om den gradvisa utformningen av unionens gemensamma försvarspolitik, säkerställer att vederbörlig hänsyn tas till parlamentets åsikter i detta utformningsarbete och informerar parlamentet om hur arbetet mot en europeisk försvarsunion fortskrider.

R.  Vice ordföranden/den höga representanten nämnde i sitt uttalande vid det informella Gymnichmötet mellan EU:s utrikesministrar den 2 september 2016 att det nu finns möjligheter till konkreta framsteg mellan medlemsstaterna på försvarsområdet.

S.  Kommissionen ska se till att fördragen tillämpas och att institutionerna vidtar åtgärder i enlighet med dem, även på GSFP-området.

T.  Försvarspolitiken bör ingå i unionens framtida årliga och fleråriga programplanering. Kommissionen bör inleda utarbetandet av lämpliga interinstitutionella avtal, bland annat en vitbok om EU:s försvar, som kan börja tillämpas under EU:s nästa fleråriga budgetram och fleråriga politiska ramverk.

U.  Parlamentet företräder EU:s medborgare och stiftar lagar, fastställer budgeten, utövar politisk kontroll och har en rådgivande funktion. Detta gör att parlamentet har en central roll i utformningen av en europeisk försvarsunion.

V.  En aktiv roll för parlamentet och dess politiska och demokratiska granskning när det gäller att utforma unionens gemensamma försvarspolitik och upprätta ett gemensamt försvar skulle bekräfta och stärka unionens representativa och demokratiska grundvalar.

W.  EU:s globala strategi bör fungera som ett ytterst tydligt och väsentligt strategiskt ramverk för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitikens framtida utveckling.

X.  Det finns begränsningar avseende militär utbildning utomlands, både vad gäller handlingsplaner och nödvändigt militärt logistiskt stöd.

Y.  Utbildningsuppdrag kan därför inte genomföras utomlands, liknande de militära utbildningsuppdragen i Centralafrikanska republiken (EUTM RCA) eller i Mali (EUTM Mali), utan att de berörda ländernas regeringar tillhandahåller de vapen och den utrustning som krävs till de militära enheterna. Utan någon utbildning med vapen och utrustning är det omöjligt att skapa enheter som kan klara krigets utmaningar och genomföra olika insatser.

Z.  För närvarande tillåts inte europeiska soldater delta som observatörer i samband med militära insatser, vilket innebär att de inte kan identifiera vilka brister som de utbildade enheterna upplever och de kan därför inte åtgärda svagheterna i insatserna i efterhand.

AA.  Dessa enheter, såväl i Mali som i Centralafrikanska republiken, upprättas för stridsinsatser, men om utrustningen och utbildningen efter tre års tid inte är den rätta, som i fallet EUTM Mali, blir insatskapaciteten helt undermålig.

AB.  Utan nödvändigt försvarsmateriel kommer utbildningsuppdrag utomlands endast att genomföras om det berörda landets regering tillhandahåller försvarsmateriel och vapen, som sedan fortsätter att användas av enheterna efter slutförd utbildning.

Det konstitutionella och rättsliga ramverket

1.  Europaparlamentet påminner om att den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, enligt fördraget om Europeiska unionen, ska omfatta den gradvisa utformningen av unionens gemensamma försvarspolitik, som kommer att leda till ett gemensamt försvar när Europeiska rådet med enhällighet har beslutat detta och när medlemsstaterna antagit ett sådant beslut i enlighet med sina respektive konstitutionella bestämmelser. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbinda sig att prioritera bestämmelserna om den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken i fördraget och öka sina ansträngningar för att säkerställa påtagliga framsteg mot att uppnå målen som beskrivs i dessa bestämmelser.

2.  Europaparlamentet konstaterar att den reform och innovation som Lissabonfördraget kan tillföra den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken utgör ett tillräckligt och sammanhängande ramverk och bör vara utgångspunkt för en verkligt gemensam politik med gemensamma resurser och gemensam kapacitet, liksom samordnad planering på unionsnivå. Parlamentet betonar att utvecklingen av en gemensam säkerhets- och försvarspolitik inom det nuvarande institutionella och rättsliga ramverket är mer avhängig av medlemsstaternas politiska vilja än av rättsliga faktorer. Parlamentet understryker att artikel 43 i EU-fördraget omfattar hela det spektrum av krishanteringsuppdrag som, om de utnyttjas snabbt och med beslutsamhet, motsvarar EU:s ambitionsnivå.

3.  Europaparlamentet uppmanar därför vice ordföranden/den höga representanten, rådet och medlemsstaterna att i enlighet med EU-fördraget sörja för samstämmighet mellan de yttre åtgärdernas olika områden, att hantera dessa områden med hjälp av ett heltäckande och övergripande tillvägagångssätt samt att utnyttja alla möjligheter i fördraget, särskilt de mekanismer som nämns i artiklarna 42.6 och 46 i EU-fördraget i protokoll (nr 10) om det permanenta strukturerade samarbetet som inrättas genom artikel 42 i fördraget om Europeiska unionen och, under en operativ fas, artikel 44 i EU-fördraget om en grupp medlemsstaters genomförande av ett GSFP-uppdrag, så att uppdrag och insatser kan inledas snabbare och på ett effektivare och flexiblare sätt. Parlamentet betonar att bestämmelser som rör samarbetet inom det permanenta strukturerade samarbetet bör definieras tydligt.

4.  Europaparlamentet konstaterar att i de fall då rådet, i enlighet med EU-fördraget, genom kvalificerad majoritet fattar beslut angående den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, särskilt enligt artiklarna 45.2 och 46.2, ska alla utgifter för genomförandet av dessa beslut finansieras genom nya extraresurser till EU-budgeten och belasta denna budget. Parlamentet anser att det behövs ytterligare ekonomiska resurser eller samfinansiering från medlemsstaternas sida för detta ändamål.

5.  Europaparlamentet anser därför att Europeiska försvarsbyrån och det permanenta strukturerade samarbetet bör behandlas som EU-institutioner, på samma sätt som Europeiska utrikestjänsten (utrikestjänsten). Parlamentet anser att budgetförordningen därför bör ändras så att Europeiska försvarsbyrån och det permanenta strukturerade samarbetet skrivs in i artikel 2b och får ett eget avsnitt i unionens budget. Parlamentet erinrar om att parlamentet, tillsammans med rådet, bör stifta lagar och fastställa budgeten samt utöva politisk kontroll och ha en rådgivande funktion i enlighet med vad som fastställs i fördragen.

6.  Europaparlamentet är övertygat om att artikel 41.1 i EU-fördraget är tillämplig för de administrativa utgifterna för Europeiska försvarsbyrån och det permanenta strukturerade samarbetet.

7.  Europaparlamentet konstaterar att artikel 41.2 i EU-fördraget är tillämplig för Europeiska försvarsbyråns och det permanenta strukturerade samarbetets driftsutgifter. Parlamentet påminner om att driftsutgifter för de militära uppdrag som avses i artikel 42.1 i EU-fördraget, liksom driftsutgifter för försvarsinsatser som en medlemsstat utför när medlemsstaten utsätts för ett väpnat angrepp på sitt territorium samt driftsutgifter för försvarsinsatser som utförs av medlemsstater för att uppfylla sina skyldigheter att ge stöd och bistånd enligt artikel 42.7 i EU-fördraget, bör finansieras kollektivt, men inte belasta unionens budget. Parlamentet välkomnar att artikel 42.7 om klausulen om ömsesidigt försvar har aktiverats.

8.  Europaparlamentet anser därför att det enda alternativet enligt fördragen i samband med Europeiska försvarsbyråns och det permanenta strukturerade samarbetets förvaltnings- och driftsutgifter är att avsätta medel från unionens budget, trots att båda institutionerna kan förvalta anslag direkt från medlemsstaterna.

9.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillhandahålla de ytterligare finansiella resurser som krävs för att finansiera förvaltnings- och driftskostnaderna för Europeiska försvarsbyrån och det permanenta strukturerade samarbetet från unionens budget.

10.  Europaparlamentet uppmanar rådet att för dessa ändamål se över rådets beslut (Gusp) 2015/1835 om Europeiska försvarsbyråns stadga, säte och verksamhetsregler.

11.  Europaparlamentet anser att ett fördjupat försvarssamarbete mellan medlemsstater på EU-nivå bör gå hand i hand med en stärkt parlamentarisk tillsyn och kontroll för både Europaparlamentet och de nationella parlamenten.

12.  Europaparlamentet betonar i detta sammanhang parlamentets roll som budgetmyndighet. Parlamentet avser att utöva effektiv parlamentarisk kontroll och budgetkontroll över Europeiska försvarsbyrån och det permanenta strukturerade samarbetet i enlighet med fördragen.

13.  Europaparlamentet uppmanar med kraft rådet att agera i enlighet med artikel 41.3 i EU-fördraget och att utan dröjsmål anta ett beslut som inrättar startfonden för brådskande finansiering av de inledande faserna av militära insatser för de uppdrag som avses i artiklarna 42.1 och 43 i EU-fördraget.

14.  Europaparlamentet uppmanar med kraft rådet att i enlighet med artikel 42.2 i EU-fördraget vidta konkreta åtgärder för harmonisering och standardisering av de europeiska väpnade styrkorna för att underlätta samarbetet mellan de väpnade styrkornas personal inom ramen för en ny europeisk försvarsunion som ett steg mot en gradvis utformning av en gemensam försvarspolitik för unionen.

Den gemensamma säkerhets- och försvarspolitikens europeiska mervärde

15.  Europaparlamentet betonar att det i en säkerhetsmiljö som snabbt försämras är nödvändigare än någonsin tidigare att nå den gemensamma säkerhets- och försvarspolitikens mål att stärka unionens operativa förmåga att handla externt för att bevara freden, förebygga konflikter och stärka den internationella säkerheten, i överensstämmelse med vad som anges i EU-fördraget. Parlamentet är fast övertygat om att de säkerhets- och försvarshot som EU står inför och som riktas mot dess medborgare och territorium är gemensamma och att de inte kan hanteras av en ensam medlemsstat. Parlamentet är övertygat om att unionens säkerhet och försvar kommer att vara starkare om unionen och medlemsstaterna beslutar att stå enade och samarbeta. Parlamentet anser att EU måste skapa ett effektivt system för europeisk ansvarsfördelning för sin egen säkerhet och sitt eget försvar, vilket ännu inte är fallet i dag. Medlemsstaterna uppmanas att visa politiskt engagemang fullt ut och att samarbeta för detta ändamål.

16.  Europaparlamentet betonar att säkerhet och försvar är ett område med ett uppenbart europeiskt mervärde i form av effektivitet, som blir resultatet av att medlemsstaterna får ökad och mer kostnadseffektiv kapacitet genom större samstämmighet, bättre samordning och samverkansförmåga inom säkerhet och försvar, och i form av befästning av såväl solidariteten, sammanhållningen och det strategiska oberoendet inom unionen som själva unionens motståndskraft. Parlamentet uppmärksammar att varje euro som investerats på försvarsområdet enligt beräkningar ger en avkastning på 1,6 gånger pengarna, framför allt till följd av kompetent arbetskraft, forskning och teknik samt export.

17.  Europaparlamentet betonar att om alla de möjligheter som fördragen erbjuder utnyttjas skulle det öka försvarsindustrins konkurrenskraft och förbättra dess funktionssätt på den inre marknaden, ytterligare uppmuntra till försvarssamarbete genom positiva incitament samt medföra en inriktning på projekt som medlemsstaterna inte kan genomföra på egen hand, varigenom onödigt dubbelarbete skulle begränsas och en effektivare användning av offentliga medel främjas.

18.  Europaparlamentet betonar att förstärkningen av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken i linje med fördragen inte kommer att inkräkta på den nationella suveräniteten eftersom det är medlemsstaterna som utformar politiken. Parlamentet är övertygat om att det inte finns någon större respekt för suveränitet än att försvara EU:s territoriella integritet genom en gemensam försvarspolitik.

19.  Europaparlamentet betonar att genomförandet av GSFP-uppdrag, på grundval av artikel 44 i EU-fördraget, bidrar till att skapa en europeisk försvarsunion. EU uppmanas att utnyttja hela potentialen i artikel 44 för att fullfölja och stärka insatser av detta slag i syfte att bana väg för en operativ säkerhets- och försvarspolitik.

20.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att öka de nationella försvarsutgifterna till två procent av EU:s bruttonationalprodukt. Parlamentet betonar att detta skulle innebära nästan 100 miljarder euro mer i försvarsanslag i slutet av nästa årtionde. Parlamentet anser att denna ökning bör användas till att inleda mer strategiska samarbetsprogram inom och över hela unionen genom att på ett bättre sätt knyta samman efterfråge- och tillgångssidan och genom att göra båda dessa sidor effektivare och mer ändamålsenliga. Parlamentet anser att denna ökning kommer att bidra till att på europeisk nivå stödja den europeiska försvarsindustrin och skapandet av arbetstillfällen, särskilt i små och medelstora företag. Parlamentet anser att en betydlig andel av dessa utgifter bör gå till forskning och utveckling samt strategiska samarbetsprogram som ägnas åt ny teknik med dubbla användningsområden och ny försvarsteknik, som inte bara är av avgörande betydelse för att dessa mål ska kunna uppnås, utan även medför ytterligare mervärde för Europeiska unionen. Parlamentet konstaterar att stärkt ansvarsskyldighet, öppenhet och granskning vad gäller användningen av allmänna EU-medel bör säkerställas i samband med dessa ytterligare utgifter.

21.  Europaparlamentet är övertygat om att EU:s försvarsinvesteringar bör säkerställa att medlemsstaterna kan delta i en balanserad, samstämmig och synkroniserad förbättring av sin militära kapacitet. Parlamentet anser att detta utgör en strategisk möjlighet för EU att förbättra sin säkerhet och sitt försvar.

Den institutionella ramen

Ett försvarsministerråd

22.  Europaparlamentet betonar det fortsatta behovet av att inrätta en rådsformation bestående av försvarsministrarna, och med unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik som ordförande, med uppdrag att samordna genomförandet av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken och göra den mer effektiv.

En försvarsstyrelse

23.  Europaparlamentet anser att Europeiska försvarsbyråns styrelse, som består av företrädare för medlemsstaternas försvarsministerier, är ett organ som är lämpat att inneha den rådgivnings- och tillsynsfunktion som behövs för genomförandet av artiklarna 42, 45 och 46 i EU-fördraget.

24.  Europaparlamentet anser att artikel 4.4 i rådets beslut (Gusp) 2015/1835 om Europeiska försvarsbyråns stadga, säte och verksamhetsregler ger den nödvändiga och stadiga grund som behövs för att Europeiska försvarsbyråns styrelse ska kunna agera som EU:s tredje kommitté med ständiga representanter, försvarsstyrelsen. Parlamentet anser att denna kommitté även bör inneha de rådgivnings- och tillsynsfunktioner som behövs för att genomföra det permanenta strukturerade samarbetet när det har inletts.

25.  Europaparlamentet är övertygat om att det mandat som kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik (Kusp) tilldelas enligt artikel 38 i EU-fördraget måste tolkas restriktivt. Parlamentet anser att dess mandat i enlighet med fördragen endast omfattar situationer och uppdrag utanför EU, liksom vissa delar som rör genomförandet av solidaritetsklausulen. Parlamentet anser i synnerhet att dess framtagna arbetsformer inte är anpassade för det ytterligare genomförande av den delen av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken som avses i artikel 42.2 i EU-fördraget.

26.  Europaparlamentet uppmanar rådet att för dessa ändamål se över rådets beslut 2001/78/Gusp om inrättande av kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik, liksom rådets beslut (Gusp) 2015/1835 om Europeiska försvarsbyråns stadga, säte och verksamhetsregler.

Europeiska försvarsbyrån

27.  Europaparlamentet påminner om att Europeiska försvarsbyrån har som mål att hjälpa medlemsstaterna utveckla sin försvarskapacitet och att förstärka deras försvarstekniska och försvarsindustriella bas. Parlamentet betonar Europeiska försvarsbyråns underutnyttjade potential när det gäller att utarbeta en gemensam säkerhets- och försvarspolitik och att uppnå dessa mål, något som kräver att byråns fulla kapacitet tillvaratas. Parlamentet efterlyser en diskussion om byråns framtida roll och uppgifter. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att formulera och förbinda sig till en gemensam ambitionsnivå för en omorganiserad europeisk försvarsbyrå. Parlamentet vill att Europeiska försvarsbyrån ska få ökat politiskt stöd, ökad finansiering och ökade resurser, liksom att dess samordning med kommissionens, medlemsstaternas och andra aktörers verksamhet ska öka, särskilt när det gäller kapacitetsuppbyggnad, upphandling på försvarsområdet, forskning och främjande av samverkansförmåga mellan medlemsstaternas väpnade styrkor. Parlamentet anser att byrån kan medfinansiera förkommersiella upphandlingar och offentliga upphandlingar för innovativa lösningar tillsammans med medlemsstaternas myndigheter och privata marknadsaktörer.

28.  Europaparlamentet noterar Europeiska försvarsbyråns beslut att se över kapacitetsutvecklingsplanen i linje med EU:s globala strategi och ser fram emot en framtida kapacitetsutvecklingsplan som på ett mer relevant sätt speglar EU:s och medlemsstaternas prioriteringar och behov.

29.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utforma en gemensam europeisk politik för kapacitet och försvarsmateriel inom Europeiska försvarsbyrån i enlighet med artikel 42.3 i EU-fördraget, och uppmanar kommissionen och Europeiska försvarsbyrån att lägga fram förslag om detta. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att informera parlamentet om vilka resultat som uppnåtts genom det befintliga samarbetet mellan Europeiska försvarsbyrån och kommissionen och båda dessas samarbete med Europeiska rymdorganisationen (ESA) och organisationen för gemensamt försvarsmaterielsamarbete (Occar). Medlemsstaterna uppmanas att på korrekt sätt genomföra gemensam ståndpunkt 2008/944/Gusp om vapenexport, och att införa en gemensam strategi för vapenexport som säkerställer att vapenexport bygger på gemensamma, EU-övergripande kriterier för hur vapen, ammunition, försvarsmateriel och försvarsteknik exporteras till tredjeländer.

Det permanenta strukturerade samarbetet

30.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inom unionens ramar snarast möjligt upprätta och gå med i ett permanent strukturerat samarbete i syfte att upprätthålla och förbättra sin militära kapacitet genom doktrinutformning, lednings- och personalutbildning, försvarsmateriel- och försvarsinfrastrukturutveckling, samverkansförmåga och certifiering. Parlamentet betonar hur viktigt och nödvändigt det är att alla medlemsstater som vill uppnå högsta möjliga ambitionsnivå med avseende på respektive medlemsstats försvarsintegration deltar i ett permanent och effektivt strukturerat samarbete. Parlamentet anser att en permanent ”europeisk integrerad styrka” bör inrättas som en sådan multinationell styrka som avses i artikel 1 i protokoll (nr 10) om det permanenta strukturerade samarbetet, och ställas till unionens förfogande för genomförandet av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken i enlighet med artikel 42.3 i EU-fördraget. Vice ordföranden/den höga representanten uppmanas att lägga fram förslag för operationaliseringen av det permanenta strukturerade samarbetet under första halvan av 2017.

31.  Europaparlamentet anser att EU med de berörda medlemsstaternas samtycke bör delta i kapacitetsprogram som genomförs av medlemsstaterna. Parlamentet anser att EU:s finansiella bidrag till sådana program inte bör överskrida bidragen från de deltagande medlemsstaterna.

32.  Europaparlamentet anser att EU:s stridsgruppssystem bör inlemmas i det permanenta strukturerade samarbetet, liksom inrättandet av ett permanent civil-militärt högkvarter, med en lika viktig militär planerings- och ledningskapacitet och civil planerings- och ledningskapacitet, vilket skulle stärka den strategiska och operativa planeringen under hela planeringscykeln, utöka det civil-militära samarbetet och förbättra EU:s förmåga att snabbt reagera på kriser. Parlamentet anser att även andra multinationella strukturer inom EU bör inlemmas i det permanenta strukturerade samarbetet, såsom det europeiska kommandot för flygtransporter, Europakåren och organisationen för gemensamt försvarsmaterielsamarbete (Occar) samt alla bilaterala och multilaterala former av militärt samarbete mellan länder som deltar i det permanenta strukturerade samarbetet. Parlamentet anser att EU:s privilegier och immunitet bör gälla för dessa multinationella strukturer när de är en del av det permanenta strukturerade samarbetet.

33.  Europaparlamentet anser att EU bör stå för alla kostnader för EU:s stridsgrupper under aktivering, beredskap och tillbakadragande.

34.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten och rådet att genomföra FN:s säkerhetsråds resolution 1325 fullt ut och utse en särskild representant för kvinnor och konflikter.

Europaparlamentet

35.  Europaparlamentet betonar att parlamentet bör spela en framträdande roll i kontrollen och tillsynen av genomförandet av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken och i utvärderingen av den, i enlighet med artikel 14.1 i EU-fördraget. Parlamentet anser att den interparlamentariska Gusp- och GSFP-konferensen även bör vara en plattform för interparlamentariskt samråd om och interparlamentarisk granskning av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken. Parlamentet måste höras på ett effektivt sätt inför alla större beslut på GSFP-området, i synnerhet vad gäller militära och civila uppdrag utanför EU och strategiska försvarsinsatser.

36.  Europaparlamentet uppmanar i detta avseende vice ordföranden/den höga representanten att till fullo tillämpa artikel 36 i EU-fördraget genom att se till att hänsyn tas till parlamentets synpunkter och att parlamentet hörs om de viktigaste aspekterna och de grundläggande valmöjligheterna när det gäller den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken som en del av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Parlamentet vill att parlamentet mer regelbundet ska få mer information så att de tillgängliga mekanismerna för parlamentarisk och politisk kontroll stärks.

37.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen parlamentet att omvandla sitt underutskott för säkerhet och försvar till ett fullvärdigt parlamentsutskott, så att det kan få en framträdande roll i genomförandet av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, och i synnerhet en roll vid granskningen av rättsakter som rör försvarsmarknaden samt i förfaranden som den samordnade årliga försvarsöversynen.

38.  Europaparlamentet efterlyser ett stärkt samarbete mellan Europaparlamentet och de nationella parlamenten, eftersom det är avgörande för att skapa konkreta resultat på GSFP-området och för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitikens legitimitet. Parlamentet noterar att sådant samarbete inte bör undergräva genomförandet av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken och uppfyllandet av målen i den som en del av EU:s politik.

39.  Europaparlamentet anser att parlamentet, utöver sin roll i budgetförfarandena, bör fortsätta att driva på specifika initiativ och lägga fram rekommendationer till rådet, vice ordföranden/den höga representanten och kommissionen om frågor som rör den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken.

Förbindelserna mellan EU och Nato

40.  Europaparlamentet efterlyser närmare förbindelser mellan den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken och Nato som innebär en politisk möjlighet till samarbete och komplementaritet på alla nivåer, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 42.7 andra stycket i EU-fördraget. Parlamentet påminner om behovet att ombalansera och utvidga det strategiska partnerskapet mellan EU och Nato för att säkerställa kompatibilitet, bygga upp en gemensam kapacitet och undvika överlappande verksamhet och strukturer för att på så sätt minska och effektivisera utgifterna. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att omedelbart inleda en dialog med transatlantiska partner för att få klarhet i deras inställning till de olika frågor som tas upp i den globala strategin.

41.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten och Natos generalsekreterare att genomföra en noggrann analys av vilka rättsliga och politiska konsekvenser det skulle få för utvecklingen av partnerskapet mellan EU och Nato om Förenade kungariket anmäler sitt utträde ur unionen enligt artikel 50 i EU-fördraget.

42.  Europaparlamentet understryker att ”Berlin plus”-arrangemangen bör omformuleras i grunden för att anpassas till den nuvarande strategiska kontexten och motverka framkomna bristfälligheter, exempelvis genom en förbättring av de taktiska och operativa mekanismerna i scenarier där både EU och Nato är närvarande, och för att göra det möjligt för Nato att utnyttja EU:s instrument.

Politiska rekommendationer

43.  Europaparlamentet stöder förslaget om en samordnad årlig försvarsöversyn, inom vars ram medlemsstaterna skulle samordna sina försvarsutgifter och kapacitetsplaner i ett öppet förfarande där både Europaparlamentet och de nationella parlamenten deltar.

44.  Europaparlamentet uppmanar rådet och vice ordföranden/den höga representanten att utarbeta en vitbok om EU:s säkerhet och försvar som innehåller en lämplig definition av de hot mot och risker för den europeiska säkerheten som EU och dess medlemsstater står inför, som ett första steg på vägen mot att inrätta den kapacitet som ett europeiskt försvar behöver, och en färdplan med tydliga faser samt en tidsplan för de steg som gradvis ska tas mot inrättandet av en europeisk försvarsunion och en mer effektiv gemensam försvarspolitik. Parlamentet anser att en sådan vitbok bör vara resultatet av bidrag från de olika EU-institutionerna och vara så omfattande som möjligt samt inbegripa de olika åtgärder som unionen planerat.

45.  Europaparlamentet välkomnar den europeiska försvarshandlingsplan som lades fram av kommissionen i november 2016. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen och medlemsstaterna att noga klarlägga hur en eventuell europeisk försvarsfond, särskilt ”kapacitets- och forskningsfönstren”, ska förvaltas och finansieras och vilka mål den ska ha. Parlamentet anser att det behövs starkt stöd och politiskt engagemang från medlemsstaterna och EU:s institutioner för att denna plan effektivt ska kunna genomföras. Parlamentet beklagar i detta avseende att kommissionen, Europeiska försvarsbyrån och medlemsstaterna ännu inte vidtagit alla de åtgärder som man beslutat om på Europeiska rådets möten om försvaret 2013 och 2015.

46.  Europaparlamentet påminner om att kommissionens olika initiativ bör ta hänsyn till de särskilda förhållanden som präglar försvarssektorn (regler för deltagande, immateriella rättigheter, förvaltning och koppling till operativa krav). Parlamentet kommer att vara vaksam på detta under förhandlingarna för nästa period 2021–2027, särskilt i samband med genomförandet av det framtida europeiska försvarsforskningsprogrammet.

47.  Europaparlamentet anser att antagandet av en vitbok om EU:s säkerhet och försvar bör bygga på den globala strategins genomförandeplan för säkerhet och försvar för att få den gradvisa utformningen av unionens gemensamma försvarspolitik att gå framåt. Parlamentet betonar att denna vitbok inte bara bör innehålla en beskrivning av de enskilda medlemsstaternas nuvarande militära kapacitet utan även innehålla en analys av vilken typ av samarbete som behövs och av hur sådant samarbete ska uppnås, av vilka typer av insatser EU får genomföra och av vilken kapacitet och vilka medel som behövs, samtidigt som vitboken bör bidra till samordning och samarbete mellan Nato och EU.

48.  Europaparlamentet efterlyser en omedelbar reform av Athenamekanismen med sikte på att öka dess potential till kostnadsdelning och gemensam finansiering, liksom att säkerställa en rättvis fördelning av de kostnader som är relaterade till insatserna, så att medlemsstaterna uppmuntras att bidra med styrkor, utan att vara begränsade av sin finansiella kapacitet. Parlamentet anser att en sådan reform bör säkerställa att alla de gemensamma kostnader som avses i bilagorna I till IV till rådets beslut (Gusp) 2015/528 av den 27 mars 2015 alltid ska bäras av Athena. Parlamentet anser att den reformerade Athenamekanismen också bör användas för att finansiera utgifter för uppdrag som är kopplade till den ”integrerade europeiska styrkan” (när denna väl inrättats inom det permanenta strukturerade samarbetet), inbegripet EU:s stridsgrupper.

49.  Europaparlamentet kräver att europeiska militära utbildningsuppdrag utomlands ska fylla sitt syfte, nämligen att utbilda lokala nationella militära enheter så att de kan hantera krigsförhållanden och säkerhetshot (uppror och terrorism). Parlamentet anser att de därför bör ha de vapen och den utrustning som krävs för att de ska kunna genomföra sin utbildning och vara operativa på plats, och att de europeiska militärer som är ansvariga för deras utbildning bör kunna medföljda som observatörer utan att ingripa i insatserna, så att de kan utvärdera utbildningens ändamålsenlighet och följaktligen kunna göra nödvändiga anpassningar och ansvara för den fortbildning som krävs.

50.  Europaparlamentet understryker behovet av fördjupade diskussioner om hur förbindelserna mellan EU och Förenade kungariket ska se ut på GSFP-området i framtiden, särskilt vad gäller militär kapacitet, om Förenade kungariket väljer att anmäla sitt utträde enligt artikel 50 i EU-fördraget. Parlamentet anser att nya ledningsstrukturer måste upprättas med tanke på att det operativa högkvarteret för Atalantainsatsen är förlagt till Northwood.

51.  Europaparlamentet uppmanar rådet och vice ordföranden/den höga representanten att säkerställa samordning på alla samverkansnivåer: civilt och militärt, mellan utrikestjänsten och kommissionen samt mellan EU och medlemsstaterna. Parlamentet välkomnar sammankopplingen av intern och extern säkerhet som fastställs i den globala strategin och uppmanar vice ordföranden/den höga representanten och kommissionen att säkerställa samstämmighet och se till att de interna och externa säkerhetsaspekterna samordnas på lämpligt sätt, även på administrativ nivå.

52.  Europaparlamentet understryker att EU måste öka sina ansträngningar för att stärka styrningen på global nivå, vilket i sin tur kommer att leda till en bättre strategisk och säkerhetsmässig situation. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja reformen av FN i syfte att stärka dess legitimitet, öppenhet, ansvarsprocesser och effektivitet. Parlamentet anser att FN:s säkerhetsråd måste reformeras, särskilt när det gäller dess sammansättning och omröstningsförfaranden, i syfte att öka dess förmåga att agera beslutsamt för att ta itu med utmaningar som rör global säkerhet, utöver dess rent militära inriktning.

53.  Europaparlamentet betonar att den mänskliga faktorn är en av våra värdefullaste tillgångar i arbetet för ett gemensamt försvar. Parlamentet anser att större investeringar behövs i GSFP-övningar och -utbildning, inklusive ansträngningarna för att uppnå ett integrerat system som bygger på nationella militära centrum, eftersom både övningar och utbildning är ett kraftfullt redskap för att gå vidare på detta område.

54.  Europaparlamentet anser att de synpunkter som parlamentet lägger fram genom denna resolution utgör rekommendationer till rådet och vice ordföranden/den höga representanten i enlighet med artikel 36 i EU-fördraget. Parlamentet anser att enligt god sed för ömsesidigt lojalt samarbete mellan EU:s institutioner bör vederbörlig hänsyn tas till dessa rekommendationer när vice ordföranden/den höga representanten utarbetar förslag till utveckling av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken och när dessa förslag antas av rådet.

55.  Europaparlamentet understryker att artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen uttryckligen anger att ”unionens åtgärder i internationella sammanhang ska utgå från de principer som har legat till grund för dess egen tillblivelse, utveckling och utvidgning och som den strävar efter att föra fram i resten av världen: demokrati, rättsstaten, de mänskliga rättigheternas och grundläggande friheternas universalitet och odelbarhet, respekt för människors värde, jämlikhet och solidaritet samt respekt för principerna i Förenta nationernas stadga och i folkrätten”.

Möjliga utvecklingar och justeringar av den nuvarande institutionella strukturen för Europeiska unionen

56.  Europaparlamentet uppmanar parterna till en framtida konvention

–  att överväga rekommendationerna och inriktningen i detta betänkande och parlamentets betänkanden om genomförandet av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken och om en europeisk försvarsunion,

–  att inkludera, baserat på rekommendationerna och inriktningen i dessa betänkanden, bestämmelser i ett framtida unionsfördrag som

•  inrättar de europeiska väpnade styrkorna med kapacitet att placera ut stridande förband för högintensiva konflikter, stabiliseringsstyrkor som verkar för att uppnå vapenvila eller fredsavtal och evakueringsuppdrag, sjukvård, inbegripet mobila fältsjukhus samt styrkor för militär logistik och militärt fältarbete,

•  upprättar, inom unionens gemensamma försvarspolitik, tydliga och bindande riktlinjer för att aktivera och genomföra klausulen om ömsesidigt bistånd och stöd,

•  säkerställer obligatoriskt informationsutbyte på europeisk nivå mellan nationella underrättelsemyndigheter inom lämpliga samarbetsstrukturer,

•  inrättar en permanent arbetsgrupp för ”försvarsfrågor” bestående av kommissionsledamöter under ledning av vice ordföranden/den höga representanten, involverar parlamentet med de ständiga företrädarna i denna grupp, ökar engagemanget ytterligare från kommissionens sida i försvarsfrågor genom forskning, planering och genomförande med tydlig målinriktning, tillåter vice ordföranden/den höga representanten att integrera klimatförändringsfrågor i EU:s alla utrikespolitiska åtgärder och i synnerhet inom den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken,

–  att överväga bedömningen av finans- och budgetpolitiken vad gäller medlemsstaternas försvarsutgifter i samband med en framtida europeisk planeringstermin för försvaret, dvs. att ta hänsyn till storleken på försvarsanslagen i varje medlemsstat, med tanke på hur viktiga de enskilda utgifterna är för hela Europas säkerhet. Parlamentet anser att EU på lång sikt bör undersöka möjligheterna, och sträva efter, att upprätta en gemensam budget.

57.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska rådet, rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, FN:s generalsekreterare, Natos generalsekreterare, EU:s byråer på rymd-, säkerhets- och försvarsområdena samt de nationella parlamenten.

(1)

Antagna texter, P8_TA(2016)0120.

(2)

EUT C 419, 16.12.2015, s. 138.

(3)

Antagna texter, P8_TA(2016)0435.

(4)

Antagna texter, P8_TA(2016)0019.

(5)

Antagna texter, P8_TA(2016)0440.

(6)

EUT L 266, 13.10.2015, s. 55.

(7)

EGT L 27, 30.1.2001, s. 1.


RESERVATION

till betänkandet om konstitutionella, rättsliga och institutionella följder av en gemensam säkerhets- och försvarspolitik: de möjligheter som Lissabonfördraget erbjuder (2015/2343(INI))

Utskottet för rättsliga frågor ochutskottet för konstitutionella frågor Föredraganden: Esteban González Pons, Michael Gahler

Reservation framlagd av följande ledamöter i GUE/NGL-gruppen: Sabine Lösing, Javier Couso Permuy, Takis Hadjigeorgiou, Sofia Sakorafa och Miguel Urban

I betänkandet framhävs att ytterligare medel från medlemsstaternas sida behövs till EU:s budget för försvar samt att försvars- och militärutgifter ska belasta denna budget. Parlamentet efterlyser en europeisk politik för kapacitet och försvarsmateriel. I betänkandet trycker man på för ett genomförande och en operationalisering av det permanenta strukturerade samarbetet, en vitbok om EU:s säkerhet och försvar, ett starkare samarbete mellan EU och Nato samt krav om utökat civil-militärt samarbete.

Vi motsätter oss betänkandet eftersom det

•  kräver att medlemsstaterna ökar sina investeringar i försvarsutgifter – Natos kapacitetsmål (minst 2 % av BNP till försvarsutgifter, vilket innebär 100 miljarder euro mer fram till 2020),

•  välkomnar en aktivering av artikel 42.7 i EU-fördraget om klausulen om ömsesidigt försvar som går utöver artikel 5 i Natofördraget,

•  kräver en utvidgning av Athenamekanismen bortom parlamentarisk kontroll, förordar ett EU-finansierat permanent strukturerat samarbete i kombination med EU:s stridsgruppssystem och dessutom inrättandet av en permanent ”europeisk integrerad styrka”,

•  välkomnar försvarsforskning, EU:s försvarsfond och den europeiska försvarshandlingsplanen som gynnar EU:s försvars- och säkerhetsindustrier samt det militärindustriella komplexet,

•  inte innehåller några större krav på meningsfull parlamentarisk tillsyn över den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken.

Vi kräver

-  radikal nedrustning (även av kärnvapen) på EU-nivå och global nivå,

-  ett förbud mot användning av EU:s budget för militära utgifter och en strikt tolkning av artikel 41.2 i EU-fördraget,

-  en upplösning av Nato.


YTTRANDE från budgetutskottet (26.1.2017)

till utskottet för rättsliga frågor och utskottet för konstitutionella frågor

över konstitutionella, rättsliga och institutionella följder av en gemensam säkerhets- och försvarspolitik: de möjligheter som Lissabonfördraget erbjuder

(2015/2343(INI))

Föredragande av yttrande: Jean Arthuis

FÖRSLAG

Budgetutskottet uppmanar utskottet för utrikesfrågor och utskottet för konstitutionella frågor att som ansvariga utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet konstaterar att den politiska utveckling och de många hot som medlemsstaterna både inom EU och inom Nato nyligen ställts inför än en gång visar hur extremt brådskande det är att skapa en verklig europeisk säkerhets- och försvarsunion och att stärka Europeiska unionens strategiska oberoende.

2.  Europaparlamentet anser att det är av avgörande betydelse att man sammanslår ekonomiska resurser för att skapa incitament för EU och dess medlemsstater att reagera på ett välavvägt sätt på de aktuella utmaningarna på området för säkerhet och försvar. Parlamentet påpekar att EU:s misslyckande med att till fullo utnyttja de möjligheter som Lissabonfördraget erbjuder betyder att dess åtgärder hindras av komplexa och oattraktiva mekanismer för kostnadsdelning. Parlamentet anser att det i ljuset av EU:s aktuella säkerhetsförhållanden är av avgörande vikt att instrumenten i Lissabonfördraget slutligen införs, i synnerhet vad gäller samarbete och samordning bland medlemsstaterna, däribland om finans- och budgetaspekter.

3.  Europaparlamentet påminner om att kostnaden för avsaknad av åtgärder på EU-nivå (cost of non-Europe) på området för säkerhet och försvar och de potentiella effektivitetsvinsterna har uppskattats till mellan 26 och 130 miljarder euro per år, även om varje försök att sätta en sådan prislapp är erkänt knepigt. Parlamentet betonar vikten av att spendera bättre på försvar genom mer samarbete, gemensam planering och upphandling för att undvika dubbelarbete, fragmentering och bristande genomförbarhet. Parlamentet anser att den europeiska försvarsindustrin kan tillgodose de olika behoven avseende försvar utan att använda sig av utomeuropeiska importer.

4.  Europaparlamentet är fast övertygat om att utnyttjandet av unionsmedel via EU-budgeten skulle vara ett starkt uttryck för sammanhållning och solidaritet, och ge möjlighet till en bättre och mer transparent kontroll av finansieringen. Parlamentet är övertygat om att detta gör det nödvändigt med en ökning av EU-budgeten, vilket skulle kunna uppnås genom ytterligare egna resurser eller högre BNI-baserade egna medel.

5.  Europaparlamentet yrkar på att följande konkreta åtgärder vidtas på kort sikt:

–  Grundlig översyn och utvidgning av Athenamekanismen för att säkerställa en ökad kollektiv finansiering av EU:s uppdrag.

–  Inrättande av ett permanent strukturerat samarbete på försvarsområdet (Pesco) och av den startfond som föreskrivs i artikel 41.3 i EU-fördraget, vilket skulle bidra till att få igång militära insatser på området för en gemensam säkerhets- och försvarspolitik (GSFP-insatser) mycket snabbare.

–  Utforskning av alternativ för en optimal finansiering av Europeiska försvarsbyråns (EDA) budget.

–  Fullständigt genomförande av den förberedande åtgärden om GSFP-forskning, samtidigt som man inser att det är ett nytt politiskt initiativ med en betydande inverkan på EU:s budget, som redan på grund av sin karaktär även i fortsättningen bör förses med färska resurser. Parlamentet rekommenderar med eftertryck man inrättar ett särskilt samrådsforum för alla relevanta intressenter, i syfte att på bästa sätt anpassa tillgång och efterfrågan till varandra och på så sätt förbereda det föreslagna försvarsforskningsprogrammet under nästa fleråriga budgetram.

6.  Europaparlamentet anser att EU på lång sikt bör undersöka möjligheterna, och sträva efter, att upprätta en gemensam budget, som innefattar kommandostrukturen, gemensamma uppdrag och gemensam utrustning, samt ett regelrätt EU-program för GSFP-forskning, med hänsyn till de särskilda aspekterna i försvarssektorn. Parlamentet ser fram emot presentationen av kommissionens förslag till en europeisk försvarsfond.

7.  Europaparlamentet uppmuntrar kraftigt kommissionen, EDA och medlemsstaterna att aktivt delta i processen för genomförandet av handlingsplanen för ett europeiskt försvar. Parlamentet uppmanar kommissionen att under det första kvartalet 2017 klargöra den rättsliga strukturen och budgettilldelningen för den europeiska försvarsfonden.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande

25.1.2017

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

25

4

1

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Nedzhmi Ali, Jean Arthuis, Reimer Böge, Lefteris Christoforou, Gérard Deprez, Manuel dos Santos, José Manuel Fernandes, Eider Gardiazabal Rubial, Jens Geier, Esteban González Pons, Ingeborg Gräßle, Iris Hoffmann, Monika Hohlmeier, Zbigniew Kuźmiuk, Victor Negrescu, Jan Olbrycht, Paul Rübig, Petri Sarvamaa, Patricija Šulin, Eleftherios Synadinos, Indrek Tarand, Isabelle Thomas, Inese Vaidere, Daniele Viotti, Tiemo Wölken

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Jean-Paul Denanot, Andrey Novakov, Marco Valli

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Paul Brannen, Ulrike Lunacek


RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Antagande

9.2.2017

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

48

21

1

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Louis Aliot, Petras Auštrevičius, Amjad Bashir, Goffredo Maria Bettini, Mario Borghezio, Elmar Brok, Klaus Buchner, James Carver, Javier Couso Permuy, Andi Cristea, Pascal Durand, Georgios Epitideios, Knut Fleckenstein, Anna Elżbieta Fotyga, Eugen Freund, Michael Gahler, Esteban González Pons, Iveta Grigule, Diane James, Manolis Kefalogiannis, Tunne Kelam, Janusz Korwin-Mikke, Andrey Kovatchev, Eduard Kukan, Ilhan Kyuchyuk, Ryszard Antoni Legutko, Barbara Lochbihler, Sabine Lösing, Ulrike Lunacek, Andrejs Mamikins, David McAllister, Francisco José Millán Mon, Maite Pagazaurtundúa Ruiz, Pier Antonio Panzeri, Demetris Papadakis, Ioan Mircea Paşcu, Alojz Peterle, Tonino Picula, Cristian Dan Preda, Jozo Radoš, Jacek Saryusz-Wolski, György Schöpflin, Pedro Silva Pereira, Jaromír Štětina, Dubravka Šuica, Charles Tannock, Claudia Țapardel, Geoffrey Van Orden

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Max Andersson, Laima Liucija Andrikienė, Brando Benifei, Doru-Claudian Frunzulică, Elisabetta Gardini, Neena Gill CBE, María Teresa Giménez Barbat, Charles Goerens, Enrique Guerrero Salom, Antonio López-Istúriz White, Gilles Pargneaux, José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra, Marietje Schaake, Jean-Luc Schaffhauser, Igor Šoltes, Renate Sommer, Ernest Urtasun, Paavo Väyrynen, Janusz Zemke, Željana Zovko

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Dieter-Lebrecht Koch, Ramón Luis Valcárcel Siso


SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

48

+

ALDE

Petras Auštrevičius, María Teresa Giménez Barbat, Charles Goerens, Iveta Grigule, Ilhan Kyuchyuk, Maite Pagazaurtundúa Ruiz, Jozo Radoš, Marietje Schaake

PPE

Laima Liucija Andrikienė, Elmar Brok, Michael Gahler, Elisabetta Gardini, Esteban González Pons, Manolis Kefalogiannis, Tunne Kelam, Dieter-Lebrecht Koch, Andrey Kovatchev, Eduard Kukan, Antonio López-Istúriz White, David McAllister, Francisco José Millán Mon, Alojz Peterle, Cristian Dan Preda, José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra, Jacek Saryusz-Wolski, György Schöpflin, Renate Sommer, Jaromír Štětina, Dubravka Šuica, Ramón Luis Valcárcel Siso, Željana Zovko

S&D

Brando Benifei, Goffredo Maria Bettini, Andi Cristea, Knut Fleckenstein, Eugen Freund, Doru-Claudian Frunzulică, Neena Gill, Enrique Guerrero Salom, Andrejs Mamikins, Pier Antonio Panzeri, Demetris Papadakis, Gilles Pargneaux, Ioan Mircea Paşcu, Tonino Picula, Pedro Silva Pereira, Janusz Zemke, Claudia Țapardel

21

-

ALDE

Paavo Väyrynen

ECR

Amjad Bashir, Anna Elżbieta Fotyga, Ryszard Antoni Legutko, Geoffrey Van Orden

EFDD

James Carver

ENF

Louis Aliot, Mario Borghezio, Jean-Luc Schaffhauser

GUE/NGL

Javier Couso Permuy, Sabine Lösing

NI

Georgios Epitideios, Diane James, Janusz Korwin-Mikke

VERTS/ALE

Max Andersson, Klaus Buchner, Pascal Durand, Barbara Lochbihler, Ulrike Lunacek, Ernest Urtasun, Igor Šoltes

1

0

ECR

Charles Tannock

Teckenförklaring:

+  :  Ja-röster

-  :  Nej-röster

0  :  Nedlagda röster

Rättsligt meddelande