Förfarande : 2016/2012(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0043/2017

Ingivna texter :

A8-0043/2017

Debatter :

PV 13/03/2017 - 13
CRE 13/03/2017 - 13

Omröstningar :

PV 14/03/2017 - 6.10
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2017)0074

BETÄNKANDE     
PDF 368kWORD 76k
17.2.2017
PE 592.221v03-00 A8-0043/2017

om tillämpningen av rådets direktiv 2004/113/EG om genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män när det gäller tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster

(2016/2012(INI))

Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män

Föredragande: Agnieszka Kozłowska-Rajewicz

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 MOTIVERING
 YTTRANDE från utskottet för TRANSPORT OCH TURISM
 YTTRANDE från utskottet för RÄTTSLIGA FRÅGOR
 RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGENI DET ANSVARIGA UTSKOTTET
 SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROPI DET ANSVARIGA UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om tillämpningen av rådets direktiv 2004/113/EG om genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män när det gäller tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster

(2016/2012(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 19.1 och 260 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av protokoll (nr 1) till fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen,

–  med beaktande av protokoll (nr 2) till fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna,

–  med beaktande av rådets direktiv 2004/113/EG av den 13 december 2004 om genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män när det gäller tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster(1),

–  med beaktande av kommissionens rapport om tillämpningen av rådets direktiv 2004/113/EG om genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män när det gäller tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster (COM(2015)0190),

–  med beaktande av kommissionens riktlinjer av den 22 december 2011 för tillämpningen av rådets direktiv 2004/113/EG på försäkringar mot bakgrund av domstolens dom i mål C-236/09 (Test-Achats)(2),

–  med beaktande av domstolens dom av den 1 mars 2011 i mål C-236/09 (Test-Achats)(3),

–  med beaktande av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (Istanbulkonventionen), och artikel 3 i denna där ”genus” definieras som ”de socialt konstruerade roller, beteenden, aktiviteter och attribut som ett visst samhälle anser passande för kvinnor respektive män”,

–  med beaktande av kommissionens meddelande Europeisk agenda för delningsekonomin (COM(2016)0356),

–  med beaktande av den bedömning av genomförandet på EU-nivå av lika tillgång till varor och tjänster för kvinnor och män – direktiv 2004/113/EG som Europaparlamentets utredningstjänst gjorde i januari 2017(4),

–  med beaktande av Equinets rapport från november 2014 Equality Bodies and the Gender Goods and Services Directive,

–  med beaktande av rapporten från det europeiska nätverket av juridiska experter på området för jämställdhet från 2014 Gender Equality Law in 33 European Countries: How are EU rules transposed into national law?,

–  med beaktande av rapporten från det europeiska nätverket av juridiska experter på området för jämställdhet från juli 2009 Sex Discrimination in the Access to and Supply of Goods and Services and the Transposition of Directive 2004/113/EC,

–  med beaktande av domstolens dom i mål C-13/94, där det fastslås att rätten att inte bli diskriminerad på grund av kön kan inbegripa diskriminering till följd av att en person har genomgått könsbyte(5), och av den hbti-undersökning som Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter utförde 2014 och dess rapport Professionally speaking: challenges to achieving equality for LGBT people, alla på området för varor och tjänster,

–  med beaktande av kommissionens förslag till rådets direktiv om genomförande av principen om likabehandling av personer oavsett religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning (COM(2008)0426), och parlamentets ståndpunkt om detta,

–  med beaktande av sin resolution av den 19 januari 2016 om externa faktorer som utgör hinder för kvinnligt företagande i Europa(6),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män samt yttrandena från utskottet för transport och turism och utskottet för rättsliga frågor (A8-0043/2017), och av följande skäl:

A.  Att bekämpa könsdiskriminering, både direkt och indirekt, på området för varor och tjänster är en integrerad del av principen om jämställdhet mellan kvinnor och män, som är en av Europeiska unionens grundläggande värderingar, och både fördragen och stadgan om de grundläggande rättigheterna föreskriver att all diskriminering på grund av kön är förbjuden och att jämställdhet måste garanteras på samtliga områden och i alla EU:s medlemsstater.

B.  I direktiv 2004/113/EG (nedan kallat direktivet) utvidgas principen om likabehandling av kvinnor och män till att inte bara omfatta sysselsättning och arbetsmarknad utan även tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster.

C.  Direktivet förbjuder både direkt och indirekt könsdiskriminering när det gäller tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster som finns tillgängliga för allmänheten, inom både den offentliga och den privata sektorn.

D.  Direktivet är tillämpligt på alla varor och tjänster som tillhandahålls mot ersättning i den mening som avses i artikel 57 i EUF-fördraget och i enlighet med relevant rättspraxis från domstolen. Ersättningen behöver inte nödvändigtvis betalas av tjänstemottagaren och kan ges i form av en indirekt betalning som inte nödvändigtvis måste vara från tjänstemottagaren.

E.  Medie- och reklamtjänstesektorerna, utbildningsrelaterade tjänster och tjänster som tillhandahålls inom den privata sfären omfattas inte av direktivet. Medlemsstaterna har lagstiftningsbefogenhet att garantera likabehandling av kvinnor och män på andra områden, och den nationella lagstiftningen går i vissa fall längre än vad som krävs i direktivet genom att omfatta diskriminering mellan kvinnor och män inom media, reklam och utbildning.

F.  Direktivet har införlivats i den nationella lagstiftningen i samtliga 28 medlemsstater. Enligt kommissionens rapport pågick under 2015 fortfarande en intensiv dialog med sex medlemsstater om att genomföra direktivet i tillräcklig utsträckning.

G.  I sin dom i Test-Achats-målet konstaterade domstolen att artikel 5.2 i direktivet motverkar målet om likabehandling av kvinnor och män. Artikeln ogiltigförklarades från och med den 21 december 2012 och följaktligen är könsneutrala premier och ersättningar obligatoriska i alla medlemsstater.

H.  De viktigaste problemområdena när det gäller att genomföra direktivet är bland annat en alltför snäv tolkning av begreppet varor och tjänster, vittomfattande och ibland otydliga motiveringar till olika behandling på grundval av artikel 4.5 samt otillräckligt skydd för kvinnor under moderskap och graviditet.

I.  Jämställdhetsnivån har sjunkit, och detta faktum kan inte frikopplas från åtstramningspolitiken eller den politik som leder till ökad fattigdom, låga löner och otrygghet och avreglering på arbetsmarknaden.

J.  Den diskriminering som påverkar kvinnors tillgång till varor och tjänster ökar i fråga om deras grundläggande möjligheter att införskaffa och välja dem, på grund av skillnaderna i tillgång till arbetstillfällen av god kvalitet och värdiga löner och pensioner.

K.  När diskriminering förbjuds är det viktigt att andra grundläggande fri- och rättigheter respekteras, bland annat skyddet för privatliv och transaktioner som utförs i det sammanhanget samt religionsfrihet.

L.  Enligt det likabehandlingsdirektiv som föreslogs 2008 skulle skyddet mot diskriminering på grund av religion eller övertygelse, ålder, funktionsnedsättning och sexuell läggning utanför arbetsmarknaden även utsträckas till socialt skydd, inklusive social trygghet samt hälso- och sjukvård, sociala förmåner, utbildning och tillgång till samt tillhandahållande av varor och tjänster. Rådet har än så länge inte antagit någon ståndpunkt om detta förslag till direktiv.

M.  Även om kommissionens aktuella meddelande En europeisk agenda för delningsekonomin är en bra utgångspunkt för att främja och reglera denna sektor på ett ändamålsenligt sätt behöver jämställdhetsperspektivet integreras och direktivets bestämmelser bli föremål för ytterligare analys och rekommendationer på detta område.

N.  För att direktivets fulla potential ska kunna förverkligas behövs en effektiv och konsekvent jämställdhetsintegrering inom de berörda sektorer som omfattas av direktivet.

O.  Det arbete som bedrivs av det europeiska nätverket för likabehandlingsorgan (Equinet) är avgörande för att man ska kunna öka genomförandet av lagstiftningen om likabehandling och samordna samarbetet och utbytet av bästa praxis mellan nationella likabehandlingsorgan i hela EU.

Allmänna överväganden

1.  Europaparlamentet är oroat över att tillämpningen av direktivet inte är enhetlig och att den varierar mellan medlemsstaterna och att det, trots de framsteg som uppnåtts inom detta område, fortfarande finns problem och luckor i dess genomförande som utan dröjsmål behöver åtgärdas i vissa medlemsstater och sektorer. Parlamentet uppmanar kommissionen att i sin dialog med medlemsstaterna prioritera att ta upp återstående brister i genomförandet. Parlamentet betonar medlemsstaternas viktiga roll när det gäller att genomföra EU:s lagstiftning och politik och rekommenderar ett större stöd från regionala och lokala myndigheter samt samarbete med civilsamhället, tillsammans med vägledning till industrin från medlemsstaterna, för att säkerställa ett fullständigt genomförande av direktivet.

2.  Europaparlamentet noterar att kommissionen lade fram sin rapport om tillämpningen av direktiv 2004/113/EG långt efter den första rapporten 2009.

3.  Europaparlamentet konstaterar att även om kommissionens rapport anger att det inte har kommit några signaler om särskilda svårigheter med att genomföra flera av direktivets bestämmelser, så bygger detta uttalande på mycket få rapporterade fall av diskriminering. Parlamentet konstaterar också att informationen sammantaget är mycket begränsad och att insamlingen av uppgifter inom detta område skiljer sig mycket åt mellan olika medlemsstater.

4.  Europaparlamentet understryker att en utmaning i vissa medlemsstater är att politiska beslutsfattare, tjänsteleverantörer och medborgarna själva har dålig kunskap om de rättigheter och det skydd för medborgarna som direktivet ger. Parlamentet framhåller att bristen på allmän kunskap och medvetenhet om direktivet och dess bestämmelser kan leda till att man i mindre omfattning väcker talan om könsdiskriminering. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna kommissionen och berörda parter att, eventuellt i samarbete med konsumentskyddsorganisationer, öka medvetenheten, om bestämmelserna i direktivet för att stärka den upplevda betydelsen av likabehandling på området för varor och tjänster.

5.  Europaparlamentet konstaterar att endast några få medlemsstater har uppgett att de har särskilda bestämmelser om positiv särbehandling. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att i högre grad införliva och främja bestämmelserna om positiv särbehandling, som baseras på ett legitimt mål och syftar till att förhindra eller kompensera för könsbaserade ojämlikheter, i enlighet med direktivet.

Försäkrings-, bank- och finanssektorerna

6.  Europaparlamentet välkomnar att medlemsstaterna har följt domen i Test-Achats-målet i den nationella lagstiftningen och att den nationella lagstiftningen har ändrats på ett rättsligt bindande sätt. Parlamentet påpekar att det fortfarande finns utmaningar när det gäller den nationella lagstiftningens förenlighet med domen, till exempel i sjukförsäkringssystem och avseende ett fullständigt avskaffande av diskriminering på grund av graviditet och moderskap.

7.  Europaparlamentet framhåller domens utjämnande effekt på pensioner, genom att den förbjuder könsspecifika försäkringstekniska faktorer i försäkringsavtal och gör könsneutrala premier och ersättningar i privata försäkringssystem, inbegripet pensionssystem, obligatoriska. Parlamentet konstaterar att domen enbart avser privata system, men att regeln om könsneutralitet beträffande pensioner ändå utgör god praxis för att minska pensionsklyftan mellan könen. Parlamentet välkomnar vissa medlemsstaters beslut att gå utöver domen genom att tillämpa regeln om könsneutralitet även på andra sorters försäkringar och pensioner, inklusive tjänstepensionsplaner, i syfte att garantera jämställdhet på dessa områden. Parlamentet uppmuntrar övriga medlemsstater att om möjligt följa deras exempel.

8.  Europaparlamentet anser att det är oerhört viktigt att säkerställa att domen genomförs korrekt och till fullo. Parlamentet uppmanar kommissionen att genom återkommande rapporter övervaka att dessa bestämmelser följs i medlemsstaterna för att säkerställa att eventuella luckor täpps till.

9.  Europaparlamentet understryker att direktivet uttryckligen förbjuder att graviditet och moderskap används som skäl för att göra skillnader i beräkningen av premier när det gäller försäkringstjänster och liknande finansiella tjänster. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra mer och öka tydligheten i fråga om att värna gravida kvinnors rättigheter och välbefinnande inom detta område, för att skydda dem från oberättigade graviditetsrelaterade kostnader, eftersom gravida kvinnor inte bör ha högre kostnader enbart till följd av att de är gravida, samt att öka tjänsteleverantörernas medvetenhet om det särskilda skydd som gravida kvinnor åtnjuter. Parlamentet betonar framför allt att man måste se till att övergångsperioder inom olika slags försäkringar, särskilt sjukförsäkringar, inte strider mot gravida kvinnors rätt till likabehandling under hela graviditeten.

10.  Europaparlamentet upprepar att rätten att inte diskrimineras på grund av kön kan inbegripa diskriminering till följd av att en person har genomgått könsbyte(7), och uppmanar kommissionen att säkerställa att kvinnor och män skyddas mot diskriminering på sådana grunder. Parlamentet belyser att direktivet ger skydd i detta avseende och att ytterligare specifikationer kan göras i medlemsstaternas nationella lagstiftning. Parlamentet påpekar i detta avseende att 13 medlemsstater ännu inte har antagit direkta lagbestämmelser om skydd av transpersoner, som fortfarande diskrimineras i samband med tillhandahållande och tillgång till varor och tjänster, och betonar att införandet av sådana bestämmelser kan bidra till en ökad medvetenhet om icke-diskrimineringsprincipen. Parlamentet uppmanar kommissionen att övervaka diskriminering på sådana grunder i sina kommande rapporter om genomförandet av direktivet.

11.  Europaparlamentet beklagar den fortsatta diskrimineringen av kvinnor och diskriminerande praxis i samband med graviditet, moderskapsplaner och moderskap i tillgången till tjänster som erbjuds av försäkrings- och banksektorn.

12.  Europaparlamentet noterar att det faktum att kvinnliga företagare har svårare att få tillgång till finansiering till viss del kan bero på svårigheter att bygga upp tillräcklig kredithistorik och erfarenhet av företagsledning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att samarbeta med den finansiella sektorn för att säkerställa jämställdhet mellan män och kvinnor i fråga om tillgång till kapital för frilansarbetare och små och medelstora företag. Parlamentet uppmanar dem att undersöka möjligheterna att integrera ett jämställdhetsperspektiv i sina rapporteringsstrukturer avseende beviljande av lån, i organisationen av sina riskprofiler, investeringsmandat och personalstrukturer och i finansiella produkter. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att samarbeta med medlemsstaterna för att anta konkreta åtgärder med praktiska exempel för att säkerställa att alla till fullo och på ett korrekt sätt kan utnyttja direktivet som ett effektivt sätt att skydda sina rättigheter till likabehandling när det gäller tillgång till alla varor och tjänster.

13.  Europaparlamentet efterlyser en helhetssyn på kvinnligt företagande, med målet att uppmuntra och stödja kvinnor att bygga upp en karriär som företagare och att underlätta tillgången till finansiering och företagsmöjligheter samt skapa en miljö som gör det möjligt för kvinnor att nå sin fulla potential och bli framgångsrika företagare, genom att bland annat skapa möjligheter att förena arbete och privatliv och genom att trygga tillgången till barnomsorg och skräddarsydda utbildningar.

Transportsektorn och offentliga utrymmen

14.  Europaparlamentet konstaterar att även om förbud mot trakasserier, inbegripet sexuella och könsbaserade trakasserier, ingår i den nationella lagstiftningen utsätts kvinnor, transpersoner och intersexuella personer fortfarande för systematiska och återkommande kränkningar när de använder transportmedel. De förebyggande åtgärderna mot trakasserier måste ständigt stärkas, inbegripet genom att man ökar medvetenheten hos tjänsteleverantörerna.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att underlätta utbyte av bästa praxis på detta område. Parlamentet begär att tyngdpunkten ska läggas på förebyggande åtgärder som är förenliga med principen om jämställdhet, enligt rekommendationer i exempelvis Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (Istanbulkonventionen), som inte begränsar kvinnors friheter och som i första hand inriktas på att ta itu med potentiella förövare snarare än på att förändra beteendet hos kvinnor i egenskap av potentiella offer. Parlamentet påpekar att Istanbulkonventionen föreskriver att ”det för att förebygga våld mot kvinnor är av avgörande betydelse att uppnå såväl formell som reell jämställdhet mellan kvinnor och män”, och uppmanar därför medlemsstaterna och kommissionen att tillämpa detta heltäckande synsätt i den politik som syftar till att utrota våld mot kvinnor, inklusive genomförandet av direktivets bestämmelser mot trakasserier. Parlamentet uppmanar de medlemsstater som ännu inte har gjort det att ratificera Istanbulkonventionen, och kommissionen och rådet att gå vidare med processen att ansluta EU till konventionen.

16.  Europaparlamentet beklagar att föräldrar och vårdnadshavare till små barn fortfarande stöter på fysiska hinder för tillträde och andra hinder, såsom bristfälliga utrymmen för blöjbyte i tjänsteleverantörers lokaler. Parlamentet framhåller behovet av att värna om såväl mammors som pappors rätt att åtnjuta lika möjligheter i sällskap av sina barn i tjänsteleverantörers lokaler. Parlamentet framhåller att likabehandling av såväl kvinnor som män, i egenskap av föräldrar och vårdnadsgivare till små barn, när det gäller deras tillgång till och utnyttjande av tjänster är avgörande för jämställdheten i allmänhet, eftersom det uppmuntrar kvinnor och män att ta lika stort och gemensamt ansvar för sina barn. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att öka tjänsteleverantörernas medvetenhet om behovet av att erbjuda båda föräldrar samma tjänster i deras lokaler.

17.  Europaparlamentet noterar dessutom att vårdnadshavare, i första hand kvinnor, har särskilda tillgänglighetskrav, och uppmuntrar därför kommissionen att beakta alla hinder och svårigheter som kvinnor, som är de största användarna av kollektivtrafiktjänster, och vårdnadshavare i allmänhet möts av, i enlighet med slutsatserna från den femte konferensen om kvinnofrågor på transportområdet, som hölls i Paris 2014. Parlamentet understryker att även om det finns forskning på detta område så har föga uppmärksamhet ägnats åt utvecklingen av könsspecifika strategier inom transportsektorn. Parlamentet noterar att om jämställdhetsperspektivet införlivas tidigt i planeringen och organisationen av transportsätt och andra offentliga utrymmen och om man genomför regelbundna könsspecifika konsekvensbedömningar så utgör detta en god och kostnadseffektiv metod för att undanröja fysiska hinder för ett jämlikt tillträde för föräldrar och vårdnadshavare till små barn.

18.  Europaparlamentet påpekar att diskriminerande behandling av kvinnor på grund av moderskap eller graviditet, inklusive amning i tjänsteleverantörers lokaler, fortfarande förekommer i medlemsstaterna. Parlamentet anser att det skydd för kvinnor under moderskap och graviditet, inklusive amning, som garanteras genom direktivet måste stärkas och genomföras fullt ut i medlemsstaterna. Parlamentet påpekar att tjänsteleverantörerna måste följa direktivets vägledande principer och den nationella lagstiftning som införlivar direktivet.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa att fordonen och infrastrukturen inom kollektivtrafiken är lika tillgängliga för och anpassade till både kvinnor och män, inte bara som slutanvändare och passagerare, utan även i egenskap av yrkesarbetande inom sektorn.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bedöma flygbolagens bestämmelser om att tillåta gravida kvinnor att flyga och om assistans till dem under flygningen, och att vidta åtgärder för att se till att flygbolagen säkerställer ett harmoniserat förhållningssätt i detta avseende.

21.  Europaparlamentet uppmanar rådet att anta parlamentets ståndpunkt om förordningen om flygpassagerares rättigheter vad gäller flygplatspersonalens skyldighet att återlämna barnvagnar till passagerarna direkt efter avstigningen – eller att erbjuda alternativa transportsätt – så att de inte måste bära barn genom hela flygplatsen till bagagebandet.

22.  Europaparlamentet anser att tillhandahållandet av ett nätverk av tjänster till stöd för moderskap, bland annat förskolor och fritidshem, är en väsentlig nödvändighet som bidrar till ett faktiskt genomförande av jämställdhetsprincipen när det gäller tillgången till varor och tjänster. Parlamentet anser att detta nätverk bör tillhandahålla en nivå av offentliga tjänster som uppfyller befolkningens behov.

23.  Europaparlamentet noterar att det fortfarande förekommer diskriminering och skillnader i tillgången till medicinska varor och tjänster, vilket tydliggör nödvändigheten av en ökad tillgång till högkvalitativ, offentlig och kostnadsfri hälso- och sjukvård.

Delningsekonomin

24.  Europaparlamentet framhåller de nya områden där direktivet eventuellt kan tillämpas, särskilt som ett resultat av digitaliseringen av vissa tjänster och sektorer samt av den ökade användningen av olika delningstjänster, som har förändrat tillgången till och tillhandahållandet av varor och tjänster, men noterar samtidigt att direktivet fortfarande är tillämpligt på det digitala området. Parlamentet påpekar att kommissionens nyligen offentliggjorda meddelande Europeisk agenda för delningsekonomin bör fungera som ett första steg för att främja och reglera denna sektor på ett effektivt sätt, och att kommissionen i ett senare skede bör integrera principerna om ett jämställdhetsperspektiv och lyfta fram bestämmelserna i direktivet för att värna om likabehandling av kvinnor och män och effektivt förebygga trakasserier i tjänster som tillhandahålls inom delningsekonomin och säkerställa en adekvat säkerhet.

25.  Europaparlamentet konstaterar att trakasserier är en särskild utmaning för jämställdheten på tjänsteområdet inom delningsekonomin. Parlamentet betonar att den nolltolerans som flera plattformar tillämpar mot trakasserier utgör en god praxis som bör stärkas ytterligare inom sektorn, men att de berörda plattformarna måste satsa på att förebygga trakasserier och överväga införandet av tydliga förfaranden genom vilka användarna kan anmäla kränkningar. Parlamentet betonar att bestämmelserna om varu- och tjänsteleverantörers samt anknutna webbplattformars ansvar, inklusive i fall där trakasserierna begås av tredje part, måste förtydligas på grundval av direktivet.

26.  Europaparlamentet anser att delningstjänster som är tillgängliga för allmänheten och som tillhandahålls i vinstsyfte omfattas av direktivets tillämpningsområde och därför bör vara förenliga med principen om likabehandling av kvinnor och män.

27.  Europaparlamentet noterar i detta sammanhang att ”vinster” på det digitala området inte nödvändigtvis betyder pengar och att uppgifter i allt högre grad används som motprestation för varor och tjänster.

28.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sina framtida rapporter om direktivets tillämpning övervaka jämställdhetsprincipen i delningsekonomin och utfärda särskilda riktlinjer som identifierar god praxis för att värna om likabehandling av kvinnor och män i de tjänster som tillhandahålls i delningsekonomin.

Olika behandling

29.  Europaparlamentet påpekar att tillämpningen av artikel 4.5 har visat sig vara en stor utmaning när det gäller att genomföra direktivet och att artikeln har varit orsaken till den största andelen klagomål som har inkommit till likabehandlingsorganen i medlemsstaterna, främst inom fritids- och underhållningssektorn.

30.  Europaparlamentet framhåller att även om det finns oklarheter kring tillämpningen av artikel 4.5 är huvudsyftet med detta undantag att skapa möjligheter att ytterligare stärka jämställdheten mellan kvinnor och män i tillhandahållandet av varor och tjänster.

31.  Europaparlamentet konstaterar att praxis skiljer sig åt, till exempel i fall där tjänster tillhandahålls till enbart det ena könet eller där samma tjänst prissätts olika. Parlamentet understryker att tillämpningen av olika behandling bör bedömas från fall till fall för att se om den motiveras av ett berättigat mål, i enlighet med direktivet.

32.  Europaparlamentet uppmuntrar likabehandlingsorgan och konsumentorganisationer att öka dels tjänsteleverantörernas medvetenhet om gränserna och villkoren för olika behandling, dels tjänsteanvändarnas medvetenhet om rätten till likabehandling, eftersom det ofta rapporteras att användarna inte känner till gällande bestämmelser inom området för varor och tjänster.

33.  Europaparlamentet anser att den relativa bristen på positiv särbehandling i medlemsstaterna på grundval av artikel 4.5 utgör en lucka i direktivets genomförande. Parlamentet vill att man ska främja positiv särbehandling som är baserad på ett berättigat mål och där det finns en direkt koppling mellan förmånsbehandlingen och de nackdelar som ska förhindras eller undanröjas, till exempel skydd av offer för könsrelaterat våld när det gäller skyddat boende för enbart det ena könet.

34.  Europaparlamentet begär än en gång att rådet ska utforska alla möjliga vägar för att se till att det förslagna likabehandlingsdirektivet antas utan ytterligare dröjsmål och på så sätt säkerställa ett omfattande skydd på lika villkor mot diskriminering på grund av kön, ras eller etniskt ursprung, religion eller tro, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning.

Rekommendationer om förbättring av direktivets tillämpning

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att prioritera att ta upp problemen med införlivande med de berörda medlemsstaterna genom konkreta åtgärder, och att stödja dem i genomförandet av direktivet på ett mer konsekvent sätt.

36.  Europaparlamentet påpekar att likabehandlingsorganen spelar en avgörande roll för att övervaka och säkerställa att de rättigheter som direktivet ger till fullo åtnjuts på nationell nivå, men att det finns skillnader i deras befogenheter när det gäller tillhandahållande av och tillgång till varor och tjänster, och därmed i deras förmåga att nå uppställda mål. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera att de nationella likabehandlingsorganen har tillräckliga befogenheter och en tillräckligt oberoende ställning i enlighet med direktivet och nationell lagstiftning samt tillräckliga resurser för att effektivt kunna fullgöra sina huvudsakliga uppgifter, vilka inbegriper att ge oberoende assistans till personer som utsatts för diskriminering i drivandet av klagomål, genomföra oberoende undersökningar om diskriminering, offentliggöra oberoende rapporter och rekommendationer, öka medvetenheten om direktivet och utmana stereotypa könsroller när det gäller tillhandahållande av och tillgång till varor och tjänster. Parlamentet noterar att nationella likabehandlingsorgan bör ges tillräckligt stöd i utförandet av deras uppgifter, i fråga om att främja, övervaka och stödja likabehandling på ett oberoende och effektivt sätt.

37.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka sitt samarbete med likabehandlingsorganen i fråga om att kontrollera huruvida relevanta bestämmelser om deras befogenheter följs i samtliga medlemsstater samt att bistå dem i att systematiskt identifiera de främsta utmaningarna och utbyta bästa praxis. Parlamentet uppmanar kommissionen att samla in uppgifter om bästa praxis och göra dem tillgängliga för medlemsstaterna i syfte att tillhandahålla nödvändiga resurser för att stödja positiv särbehandling och garantera ett bättre genomförande av respektive bestämmelser på nationell nivå.

38.   Europaparlamentet påpekar att personer som utsatts för diskriminering kan få bättre tillgång till rättvisa om oberoende likabehandlingsorgan ges befogenheter att ge assistans, inklusive kostnadsfri rättshjälp, och rätt att företräda enskilda personer i diskrimineringsärenden.

39.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noggrant övervaka de nationella besvärsorganens och besvärsförfarandenas effektivitet när det gäller direktivets genomförande och att säkerställa insynsvänliga och effektiva besvärsmekanismer, inklusive avskräckande påföljder.

40.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och likabehandlingsorganen att, eventuellt i samarbete med konsumentorganisationer, öka medvetenheten om direktivets bestämmelser hos både tjänsteleverantörer och användare för att tillämpa principen om likabehandling på detta område och minska antalet orapporterade överträdelser av direktivet.

41.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, mot bakgrund av de luckor som fortfarande finns i den praktiska tillämpningen av direktivet, be det europeiska nätverket av juridiska experter att i samarbete med likabehandlingsorganen inleda en ny omfattande studie där hänsyn även tas till intersektionella former av bristande jämställdhet och flerfaldiga diskrimineringsgrunder som omfattar en rad olika sårbara samhällsgrupper, att fortsätta med sin övervakningsverksamhet och att stödja och uppmuntra medlemsstaterna att samla in och tillhandahålla uppgifter i syfte att förverkliga direktivets fulla potential. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbättra insamlingen av omfattande, jämförbara och specifika uppgifter om trakasserier och sexuella trakasserier på området för lika tillgång till varor och tjänster i syfte att göra åtskillnad mellan diskrimineringsgrunderna, och uppmuntrar i detta avseende ett utökat samarbete med relevanta institutioner. Parlamentet uppmanar kommissionen att upprätta en offentlig databas med relevant lagstiftning och rättspraxis om likabehandling av kvinnor och män som ett sätt att öka medvetenheten om hur de rättsliga bestämmelserna på detta område tillämpas.

42.  Europaparlamentet påpekar att reklamtjänsteområdet är kopplat till området för varor och tjänster, som i första hand presenteras för konsumenterna genom reklam. Parlamentet belyser betydelsen av reklam för skapandet, bevarandet och utvecklingen av könsstereotyper och diskriminerande bilder av kvinnor. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att genomföra en studie om jämställdhet i reklam och att undersöka behovet och möjligheterna att stärka likabehandling av kvinnor och män på reklamområdet samt att främja bästa praxis på detta område. Parlamentet välkomnar nationella bestämmelser och riktlinjer för jämställdhet i medier, och uppmanar medlemsstaterna att vid behov stärka dessa bestämmelser för att säkerställa likabehandling av kvinnor och män.

43.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppmuntra till dialog med berörda parter som har ett legitimt intresse av att motverka könsdiskriminering när det gäller tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster.

44.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att integrera ett sektorsspecifikt jämställdhetsperspektiv som ett led i ett utökat genomförande av direktivet.

45.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sin övervakning och sitt stöd till medlemsstaternas genomförande av direktivet bättre samordna direktivets krav med övriga jämställdhetsdirektiv.

46.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1)

EUT L 373, 21.12.2004, s. 37.

(2)

EUT C 11, 13.1.2012, s. 1.

(3)

EUT C 130, 30.4.2011, s. 4.

(4)

PE 593.787

(5)

Gemensamt uttalande från rådet och kommissionen, addendum till lägesrapporten för förslaget till rådets direktiv om genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män när det gäller tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster,

(6)

Antagna texter, P8_TA(2016)0007.

(7)

Gemensamt uttalande från rådet och kommissionen, addendum till lägesrapporten för förslaget till rådets direktiv om genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män när det gäller tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster,


MOTIVERING

Det främsta målet för direktiv 2004/113/EG(1) har varit att utvidga principen om likabehandling av kvinnor och män, som finns förankrad i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och andra relevanta direktiv(2), till att inte bara omfatta sysselsättnings- och arbetsmarknadsområdet utan även tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster såväl inom den offentliga som inom den privata sektorn(3), liksom att stärka principen om jämställdhetsintegrering på dessa områden. Enligt direktivet är det förbjudet med direkt (artikel 2) och indirekt diskriminering (artikel 3) inom berörda sektorer där varor och tjänster tillhandahålls, till exempel transport och försäkring, inbegripet mindre förmånlig behandling av kvinnor på grund av graviditet och moderskap (artikel 5.3). Trakasserier och sexuella trakasserier samt instruktioner att diskriminera är också förbjudet enligt direktivet (artikel 4).

Även om varor och tjänster inte definieras i själva direktivet finns en hänvisning till artikel 57 i EUF-fördraget, där det anges att tjänster ”normalt utförs mot ersättning, i den utsträckning de inte faller under bestämmelserna om fri rörlighet för varor, kapital och personer”. Enligt domstolens rättspraxis definieras varor som produkter vars värde kan mätas i pengar och som därmed kan vara föremål för kommersiella transaktioner(4). I sin tillämpningsrapport bekräftade kommissionen att en tjänst inte nödvändigtvis måste betalas av mottagaren. De enda fall där skillnader i behandling tillåts enligt direktivet är fall där ett berättigat mål kan fastställas, till exempel skyddade boenden enbart för kvinnor som drabbats av könsrelaterat våld (artikel 4.5). Direktivet är inte tillämpligt på medier, reklam och undervisning eller på frågor som rör arbetslivet, inklusive verksamhet som egenföretagare, som omfattas av annan relevant lagstiftning. Enligt artikel 4.3 utesluts även tjänster som tillhandahålls inom den privata sfären, i en mindre krets av personer.

I sin rapport om tillämpningen av direktivet(5) drar kommissionen, på grundval av sina samråd med medlemsstaterna, nationella organ för främjande av likabehandling och Equinet samt andra organisationer i civilsamhället, slutsatsen att samtliga medlemsstater har införlivat direktivet i sin inhemska lagstiftning. Samtidigt som tillämpningen av avgörandet i Test-Achats-målet, som kommissionen betraktade som den största utmaningen för medlemsstaterna, har fullföljts kvarstår problem med det faktiska genomförandet av direktivet. Bland de allra vanligaste problemen ingår en alltför snäv tolkning av varor och tjänster, vittomfattande och ibland otydliga motiveringar till olika behandling på grundval av artikel 4.5 samt otillräckligt skydd för kvinnor under moderskap och graviditet.

Föredraganden har identifierat de viktigaste luckorna och utmaningarna inom var och en av de berörda sektorerna och har föreslagit skräddarsydda rekommendationer om jämställdhetsintegrering. Även om direktivet tillhandahåller kraftfulla verktyg för att skydda principen om jämställdhet mellan kvinnor och män är förverkligandet av direktivets fulla potential beroende av en ökad medvetenhet hos tjänsteleverantörer och kunder samt en konsekvent jämställdhetsintegrering inom berörda sektorer som omfattas av direktivets bestämmelser.

Försäkringssektorn

Föredraganden välkomnar att en majoritet av medlemsstaterna i sin lagstiftning har genomfört domen från 2011 i Test-Achats-målet(6), som tvingade medlemsstaterna att göra könsneutrala premier och ersättningar obligatoriska, och att den nationella lagstiftningen i samtliga fall har ändrats på ett rättsligt bindande sätt. Inom vissa områden finns dock fortfarande luckor i genomförandet, till exempel i sjukförsäkrings- och reseförsäkringssystemen. Den nationella lagstiftningens bristande överensstämmelse med domen behöver analyseras ytterligare. Trots att det anges i direktivet att kostnader som har samband med graviditet och moderskap inte i något fall ska leda till skillnader i enskilda personers premier och ersättningar förekommer fortfarande fall av olika behandling på grund av graviditet. Föredraganden anser att det är oerhört viktigt att säkerställa att domen genomförs korrekt och till fullo i samtliga medlemsstater och berörda områden. Därför bör kommissionen genom återkommande rapporter övervaka att domen följs i medlemsstaterna och göra det till en prioritet att eventuella luckor täpps till snarast.

Transportsektorn och offentliga utrymmen

I samband med offentliga transporter väcks frågan om trakasserier, i synnerhet sexuella trakasserier, som är förbjudet enligt artikel 4.3. De trakasserier som kvinnor drabbas av vid transport utgör ett problem med stor spridning i alla medlemsstater, och såsom framgår av undersökningar har var sjätte kvinna(7) blivit utsatt för oönskat sexuellt beteende under tågresor. Föredraganden anser att åtgärder för att förhindra våld mot kvinnor, däribland kampanjer via sociala medier, bör vara förenliga med den generella principen om jämställdhet, såsom rekommenderas i exempelvis Istanbulkonventionen. Föredraganden framhåller att åtgärder som begränsar kvinnors friheter, till exempel vagnar reserverade för kvinnor, inte är effektiva ur ett långsiktigt perspektiv eftersom de inte är förenliga med principen om jämställdhet mellan kvinnor och män.

Trots att framsteg har gjorts när det gäller tillgängligheten generellt sett inom transporter och i det offentliga rummet finns fortfarande fysiska hinder som hindrar lika tillträde för föräldrar och vårdnadshavare för små barn. Det är fortfarande vanligt med bristfälliga utrymmen för blöjbyte, särskilt för manliga vårdnadshavare, både på transportmedel som tåg och i tjänsteleverantörers lokaler. Större ansträngningar måste även göras i medlemsstaterna när det gäller lika tillgång till tjänster för ammande mödrar, som fortfarande möter olika behandling. Föredraganden anser att det är avgörande att båda föräldrars lika rättigheter när det gäller tillgång till tjänster förbättras samtidigt som medvetenheten ökas så att principen om jämställdhet mellan kvinnor och män kan stärkas i vardagen.

Delningsekonomin

Den snabba digitaliseringen i olika sektorer och den ökade användningen av olika delningstjänster skapar nya sammanhang för tillämpning av direktivet. Föredragandens rekommendationer omfattar mer än de traditionella tjänster som avsågs när direktivet utarbetades och belyser nya tillämpningsområden, i synnerhet inom delningsekonomin. Även om det ännu inte har fastställts i vilken omfattning direktivet är tillämpligt på tjänster inom delningsekonomin anser föredraganden att tjänster som marknadsförs offentligt och tillhandahålls i vinstsyfte bör vara förenliga med principen om likabehandling av kvinnor och män. Föredraganden konstaterar att det finns utmaningar och god praxis som behöver identifieras för att ett fullt skydd mot och förebyggande av incidenter med könsrelaterade trakasserier ska kunna säkerställas, även om delningsekonomin erbjuder stora vinster för både leverantörer och användare. Föredraganden anser att i ett senare skede bör den europeiska agenda för delningsekonomin som kommissionen har föreslagit integrera jämställdhetsprincipen och omfatta direktivets bestämmelser för att värna om likabehandling av kvinnor och män och effektivt förebygga trakasserier i tjänster som tillhandahålls inom delningsekonomin.

Olika behandling

Den största andelen problem som tagits upp och klagomål som mottagits av likabehandlingsorgan i medlemsstaterna avser olika behandling inom främst fritids- och underhållningssektorn. De rör framför allt motivering av olika behandling på grundval av det undantag som anges i artikel 4.5, vilket exempelvis leder till olika prissättning, vägran att tillhandahålla tjänster och skillnader i tillträdesvillkor för kvinnor och män. Såsom kommissionen själv rapporterat har undantag från artikel 4.5 varit en källa till tvetydighet, och rättspraxis ger inga enhetliga tolkningsriktlinjer. Föredraganden anser därför att olika behandling bör bedömas från fall till fall för att se om den motiveras av ett berättigat mål. Föredraganden framhåller att även om det finns oklarheter kring tillämpningen är huvudsyftet med undantaget att skapa möjligheter att ytterligare stärka jämställdheten mellan kvinnor och män i tillhandahållandet av varor och tjänster. Föredraganden understryker behovet av att ytterligare främja positiv särbehandling som är baserad på ett berättigat mål och där det finns en direkt koppling mellan förmånsbehandling å ena sidan och de nackdelar som ska förhindras eller undanröjas å andra sidan.

Förbättring av direktivets tillämpning

Föredraganden anser att likabehandlingsorganen spelar en avgörande roll för att övervaka och säkerställa att de rättigheter som direktivet ger utövas till fullo på nationell nivå. Samtidigt som man i kommissionens rapport drar slutsatsen att samtliga medlemsstater har inrättat dessa organ tenderar deras effektivitet i fråga om att uppnå de fastställda målen att variera. Till exempel kan vissa likabehandlingsorgan inte företräda individer genom rättsprocesser, vilket är en nödvändig förutsättning för ett gott skydd för de drabbade(8). Föredraganden uppmanar medlemsstaterna att garantera att jämställdhetsorganen får tillräckliga befogenheter i detta avseende och uppmanar kommissionen att stärka samarbetet med likabehandlingsorganen och ge stöd för att systematiskt identifiera de främsta utmaningarna och utbyta bästa praxis.

Samtidigt som betydande framsteg har uppnåtts i fråga om likabehandling av kvinnor och män inom

området varor och tjänster måste man ta itu med de kvarstående bristerna vad gäller den praktiska tillämpningen. Föredraganden anser att ökad medvetenhet bland alla berörda parter, inbegripet tjänsteleverantörer och användare, liksom sektorsvisa rekommendationer för jämställdhetsintegrering är avgörande för en praktisk tillämpning av principen om likabehandling av kvinnor och män på vardagserfarenheter inom området tillhandahållande av och tillgång till varor och tjänster.

(1)

Direktiv 2004/113/EG (om genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män när det gäller tillgång

till och tillhandahållande av varor och tjänster).

(2)

Såsom direktiv 2000/78/EG (direktivet om likabehandling) och 2006/54/EG (lika lön och likabehandling).

(3)

Europaparlamentets utredningstjänst (2016). E. Caracciolo di Torella och B. McLellan, forskningsrapport om genomförandet bland medlemsstaterna av rådets direktiv 2004/113/EG om genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män när det gäller tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster.

(4)

Dom av den 23 november 1978 i mål 7/78 om betalningsmedel och kapitalrörelser.

(5)

Kommissionen (2015). Rapport om tillämpningen av rådets direktiv 2004/113/EG om genomförande av principen

om likabehandling av kvinnor och män när det gäller tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster.

(6)

Dom av den 1 mars 2011 i mål C-236/09, Test-Achats.

(7)

The Telegraph (2015). Tillgänglig på:

http://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/europe/france/11545643/100-per-cent-of-Frenchwomen-victimsof-

sexual-harassment-on-public-transport.html samt Project Guardian, tillgänglig på:

http://www.btp.police.uk/advice_and_info/how_we_tackle_crime/project_guardian.aspx

(8)

Equinet (2014). Genomförande av direktiv 2004/113/EG, jämställdhet i tillgången till varor och tjänster: likabehandlingsorganens roll.


YTTRANDE från utskottet för TRANSPORT OCH TURISM (14.11.2016)

till utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män

över rapporten om tillämpningen av rådets direktiv 2004/113/EG om genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män när det gäller tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster

(2016/2012(INI))

Föredragande av yttrande: Jens Nilsson

FÖRSLAG

Utskottet för transport och turism uppmanar utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet hänvisar till artiklarna 10 och 19.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

2.  Europaparlamentet noterar att kommissionen har lagt fram sin rapport om tillämpningen av direktiv 2004/113/EG med lång eftersläpning efter den första rapporten 2009.

3.  Europaparlamentet påminner om att det alltid funnits stora skillnader mellan män och kvinnor när det gäller transportpolitik, inbegripet resmönster, tillgång till och val av transportsätt, trygghet, säkerhet och sned könsfördelning bland de anställda inom transportsektorn. Parlamentet uppmuntrar därför kommissionen att beakta alla hinder och svårigheter som kvinnliga resenärer möts av enligt slutsatserna från den femte konferensen om kvinnofrågor på transportområdet, som hölls i Paris under 2014.

4.  Europaparlamentet understryker att Horisont 2020-strategin för perioden 2014–2020 visserligen är strukturerad för att bemöta samhällsutmaningar som kräver innovativa lösningar och att det under de senaste åren bedrivits omfattande forskning kring kvinnors respektive mäns rörlighets- och resmönster, men att föga uppmärksamhet har ägnats åt utveckling av könsspecifika strategier, program och mandat.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och försäkringsbolagen att inte diskriminera någon på grund av kön i samband med försäkringspremier avseende bilolyckor, utan att i stället bedöma den enskilda personens omständigheter.

6.  Europaparlamentet beklagar att det fortfarande förekommer ojämlik behandling av kvinnor respektive män i fråga om reseförsäkringar, och att detta skapar hinder för lika tillträde inom turismsektorn, särskilt för gravida kvinnor.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att klargöra om verksamhet inom delningsekonomin – som utvecklas snabbt inom transport och turism – ska betraktas som varor och tjänster som omfattas av direktivets syfte och tillämpningsområde och huruvida de som tillhandahåller tjänster och de därmed förknippade onlineplattformarna är ansvarsskyldiga på grundval av det.

8.  Europaparlamentet uppmuntrar innovativa koncept, som ”omsorgsrelaterad rörlighet” och ”färdplaneringsanalys”, som ligger till grund för utformning och förverkligande av en mer jämlik och användaranpassad kollektivtrafik och effektivare stadsplanering. Parlamentet insisterar på att regelbundna och systematiska konsekvensanalyser ur ett jämställdhetsperspektiv är av central betydelse för att man ska kunna utforma och i praktiken införa könsneutrala transporter i alla medlemsstater.

9.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att upprätta en offentligt tillgänglig databas med könsrelaterad icke-diskrimineringslagstiftning och EU‑domstolens domar.

10.  Europaparlamentet pekar på den roll som jämställdhetsorgan spelar för att genomdriva jämställdhet för alla personer som är bosatta i EU och uppmanar kommissionen att bistå med att värna dessa organs oberoende och effektivitet i alla medlemsstater.

11.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att, även på regional och lokal nivå, ge sina inhemska jämställdhetsorgan tillräckliga resurser för att sprida information om klagomålsförfaranden och om de olika rådgivningstjänster som finns för att bidra till att medlemsstaterna uppfyller kraven i direktivet.

12.  Europaparlamentet framhåller de lokala och regionala institutionernas roll på detta område – i egenskap av tjänsteleverantörer, regleringsmyndigheter och inspektionsansvariga – vad gäller grundläggande aspekter av transporter och turism.

13.  Europaparlamentet beklagar bristen på medvetenhet om direktivet i medlemsstaterna, och uppmuntrar de behöriga myndigheterna att sprida information om rättigheter och skyldigheter enligt direktivet.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samla in exempel på bästa praxis, för att se till att direktivet tillämpas bättre, och att fortsätta arbetet med att harmonisera definitioner och begrepp kring denna fråga. Parlamentet framhåller Europeiska jämställdhetsinstitutets (EIGE) roll och kompetens när det gäller uppnåendet av detta mål.

15.  Europaparlamentet påminner om att endast 22 procent av arbetskraften inom EU:s transportsektor utgörs av kvinnor, vilket återspeglar det faktum att antalet kvinnor är särskilt lågt (under 10 procent) inom tekniska och operationella yrken. Parlamentet efterlyser därför ambitiösa och fortlöpande åtgärder för att göra transportsektorn mer attraktiv för kvinnliga arbetstagare.

16.  Europaparlamentet påminner om att främjandet av kvinnors lika tillträde till offentliga och privata varor och tjänster måste grundas på ett erkännande av kvinnors och flickors specifika val, behov och erfarenheter och måste garanteras utan att deras grundläggande rättigheter undergrävs.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom transportpolitiken och inom den finansiering som hanteras av GD MOVE anlägga en övergripande jämställdhetsstrategi liknande den som gäller just nu inom ramen för genomförandet av Horisont 2020-programmet.

18.  Europaparlamentet poängterar att det – trots officiell statistik som visar att kvinnors och mäns rörlighetsbehov och resmönster skiljer sig kraftigt åt – ägnas mycket lite uppmärksamhet åt denna fråga i såväl kommissionens lagstiftningsförslag som de flesta medlemsstaters kollektivtrafikpolitik.

19.  Europaparlamentet påminner om att kvinnor är de främsta användarna av kollektivtrafiken i hela EU. De lokala, regionala och nationella myndigheterna uppmanas att specifikt beakta kvinnors rörlighetsbehov i samband med att de utformar och utvecklar sin kollektivtrafik. Kommissionen uppmanas att på vederbörligt sätt jämställdhetsintegrera sitt övergripande förhållningssätt i fråga om transportlagstiftningen i EU.

20.  Europaparlamentet anser att det, för att man ska kunna erbjuda icke könsdiskriminerande transport- och turismtjänster, är oerhört viktigt att de berörda tjänsteföretagen tillämpar övergripande strategier för likabehandling av såväl kunder och leverantörer som konsumenter.

21.  Europaparlamentet betonar att amning på offentliga platser omfattas av direktivet och att den rätten inte får inskränkas av tjänsteleverantörer. Parlamentet välkomnar nationell lagstiftning om kvinnors rätt att amma på offentliga platser och upprepar vikten av denna rätt för turismsektorn. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna kraftfullt att anta och till fullo genomföra lagstiftning mot diskriminering på grund av amning på offentliga platser.

22.  Europaparlamentet anser att kostnadsfria skötrum på alla offentliga toaletter skulle bidra till att främja inkluderande transport och turism. Parlamentet anser också att sådana faciliteter inte bör kopplas till ett bestämt kön.

23.  Europaparlamentet beklagar den dåliga hygienen i offentliga utrymmen för toaletter och duschar. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta praktiska åtgärder för att komma till rätta med detta problem, som finns i många medlemsstater och utgör ett hinder för en inkluderande turism- och transportsektor.

24.  Europaparlamentet understryker att rastplatser och anläggningarna vid dem måste vara tillgängliga och säkra för alla oavsett könsuttryck, eftersom detta skulle främja en inkluderande turism och skulle kunna medverka till en jämnare könsfördelning inom transportsektorn.

25.  Europaparlamentet konstaterar att personer, vanligtvis kvinnor, med omsorgsansvar för andra familjemedlemmar ofta måste planera och genomföra komplexa resor på grund av specifika behov i fråga om tider, transporter och tillgänglighet.

26.  Europaparlamentet pekar på behovet att förbättra tillgängligheten i infrastrukturen för kollektivtrafik och att avlägsna hinder ombord på olika transportslag så att de blir lättare att använda för föräldrar som reser med barn. Parlamentet efterlyser i synnerhet åtgärder för att åstadkomma tillräcklig tillgänglighet för barnvagnar i kollektivtrafiken.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa att fordonen och infrastrukturen inom kollektivtrafiken är lika tillgängliga för och anpassade till både kvinnor och män, inte bara som slutanvändare och passagerare, utan även i egenskap av yrkesarbetande inom sektorn.

28.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, i samband med att den föreslår eller påbjuder nya utformningskrav för fordon, tjänster eller infrastruktur på transportområdet, beakta de olika behoven bland kvinnor och män, och även personer med nedsatt rörlighet (till exempel toaletter som är anpassade till båda könen, fordon som är lättillgängliga för gravida kvinnor, skötrum och plats för barnvagnar).

29.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att gå igenom och bedöma flygbolagens bestämmelser för assistans och tillåtelse för gravida kvinnor att flyga att vidta åtgärder för att se till att flygbolagen antar ett harmoniserat förhållningssätt i detta avseende.

30.  Europaparlamentet uppmanar rådet att anta parlamentets ståndpunkt om förordningen om flygpassagerares rättigheter vad gäller flygplatspersonalens skyldighet att återlämna barnvagnar till passagerarna direkt efter avstigningen – eller att erbjuda alternativa lösningar – så att de inte måste bära barn genom hela flygplatsen till bagagebandet.

31.  Europaparlamentet uttrycker djup oro över att verbala och fysiska övergrepp, inbegripet sexuella trakasserier, förekommer både inom kollektivtrafiken och i samband med efterfrågestyrda transporter, även inom delningsekonomin.

32  Europaparlamentet betonar i synnerhet att det i artikel 4.3 om sexuella trakasserier i direktiv 2004/113/EG, som är av mycket stor betydelse för kollektivtransportsektorn, saknas en tydlig tolkning av viket ansvar som åvilar tillhandahållare av varor och tjänster i fall då en tredje part (någon annan än dessa tillhandahållare) gör sig skyldig till trakasserier.

33.  Europaparlamentet uppmanar därför medlemsstaterna och kommissionen att omgående ta itu med frågan om ansvar i ovannämnda sammanhang och att utforma en bättre tolkning av direktiv 2004/113/EG för både den som trakasseras och tjänsteföretaget.

34.  Europaparlamentet påminner om att främjande av säkra offentliga platser och säker kollektivtransport för alla – dag och natt, särskilt för utsatta personer och isolerade platser och situationer – är ett ansvar som bärs gemensamt av alla aktörer på alla nivåer.

35.  Europaparlamentet betonar att säkerhetsfrågor bör spela en viktig roll i stadsplaneringen så att man t.ex. ser till att ha tillräcklig gatubelysning på natten vid buss- och spårvagnshållplatser och på vägarna till och från hållplatserna.

36.  Europaparlamentet anser att separata vagnar för kvinnor inte är någon bra lösning på problemet med sexuella trakasserier inom kollektivtrafiken. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta itu med sexuella trakasserier inom transport- och turismsektorn med hjälp av omfattande åtgärder som inbegriper adekvata vagnar och larmsystem, mer övervakningspersonal, utbildning och brottsbekämpning.

37.  Europaparlamentet uppmanar tjänsteleverantörerna inom transport- och turismsektorn att uttryckligen fördöma och anmäla sexualbrottslingar.

38.  Europaparlamentet efterlyser en fördjupning av den rättsliga debatten kring internetleverantörernas ansvar för att förebygga och undanröja fall av trakasserier på plattformar för virtuella relationer och kring den roll som de kan spela när det gäller att förebygga och undanröja sådana trakasserier.

39.  Europaparlamentet fördömer alla begränsningar av tillträdet till transporter för passagerare som reser med barn.

40.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att inta en flexibel hållning när de inför reglering om säkerhetskrav för taxipassagerare, i syfte att undvika diskriminering av kvinnor och passagerare som reser med barn.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGENI DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande

10.11.2016

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

33

4

1

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Daniela Aiuto, Lucy Anderson, Marie-Christine Arnautu, Georges Bach, Izaskun Bilbao Barandica, Deirdre Clune, Michael Cramer, Luis de Grandes Pascual, Andor Deli, Karima Delli, Isabella De Monte, Ismail Ertug, Jacqueline Foster, Bruno Gollnisch, Merja Kyllönen, Miltiadis Kyrkos, Bogusław Liberadzki, Peter Lundgren, Marian-Jean Marinescu, Gesine Meissner, Cláudia Monteiro de Aguiar, Renaud Muselier, Jens Nilsson, Salvatore Domenico Pogliese, Gabriele Preuß, Dominique Riquet, Massimiliano Salini, David-Maria Sassoli, Claudia Schmidt, Jill Seymour, Claudia Țapardel, Pavel Telička, István Ujhelyi, Wim van de Camp, Roberts Zīle, Elżbieta Katarzyna Łukacijewska

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Maria Grapini, Ramona Nicole Mănescu


YTTRANDE från utskottet för RÄTTSLIGA FRÅGOR (30.11.2016)

till utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män

över rapporten om tillämpningen av rådets direktiv 2004/113/EG om genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män när det gäller tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster

(2016/2012(INI))

Föredragande av yttrande: Jiří Maštálka

FÖRSLAG

Utskottet för rättsliga frågor uppmanar utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

A.  Jämställdhet är en av EU:s grundläggande principer. I både EU-fördragen och stadgan om de grundläggande rättigheterna förbjuds all diskriminering på grund av kön och krävs det att jämställdhet mellan kvinnor och män ska säkerställas på alla områden, då detta är en av unionens väsentliga uppgifter(1).

B.  Direktiv 2004/113/EG (nedan kallat direktivet) strävar efter bättre jämställdhetsintegrering bortom arbetsmarknaden och utvidgar skyddet mot könsdiskriminering till att omfatta inte bara arbetsmarknaden, vilket traditionellt varit fallet, utan också tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster men utesluter uttryckligen medier, reklam och offentlig och privat utbildning.

C.  Alla medlemsstater har vidtagit åtgärder för att införliva direktivet i sin nationella lagstiftning och upprätta förfaranden och organ för dess genomförande. Kommissionen har i sin rapport om tillämpningen av direktiv 2004/113/EG(2) kunnat konstatera att alla medlemsstater visserligen har införlivat direktivet i sin nationella lagstiftning men att det fortfarande finns problem med att genomföra det i praktiken.

D.  Hur väl de organisationer som ansvarar för jämställdhetsfrämjande lyckas uppnå sina mål varierar från en medlemsstat till en annan.

E.  I EU-domstolens Test-Achats-dom av den 1 mars 2011 i mål C-236/09(3) (nedan kallad domen) ogiltigförklarade domstolen artikel 5.2 i direktivet, som tillät differentierad användning av könsspecifika försäkringstekniska faktorer i privata försäkringsavtal som omfattas av direktivets tillämpningsområde.

1.  Europaparlamentet betonar att det kvarstår vissa utmaningar och problem med ett verkligt och enhetligt genomförande av direktivet och att de allra vanligaste problemen inbegriper en alltför snäv tolkning av varor och tjänster, vittomfattande och ibland otydliga motiveringar till olika behandling på grundval av artikel 4.5 samt otillräckligt skydd för kvinnor under moderskap, amning och graviditet.

2.  Europaparlamentet beklagar att direktivets tillämpningsområde är ganska snävt och att det inte täcker in medier, reklam eller offentlig eller privat utbildning. Däremot omfattas hälso- och sjukvård.(4)

3.  Europaparlamentet anser att det råder bristande medvetenhet bland allmänheten om direktivets innehåll och konsekvenser samt bland skyddade personer och leverantörer av varor och tjänster avseende deras rättigheter och skyldigheter, vilket beror på en avsaknad av både rapportering och rättspraxis. Parlamentet uppmanar därför kommissionen, medlemsstaterna och jämställdhetsorgan att öka medvetenheten om direktivets innehåll och konsekvenser.

4.  Europaparlamentet gläder sig åt att vissa medlemsstater har genomfört eller håller på att genomföra domen, och påpekar att några av dem har valt att gå längre än domens tillämpningsområde genom att utvidga könsneutralitetsregeln till andra typer av försäkringar och pensioner.

5.  Europaparlamentet välkomnar detta initiativ och betonar behovet att uppmana medlemsstaterna att säkerställa att de organisationer som ansvarar för jämställdhetsfrämjande har en tillräcklig grad oberoende och tillräckliga befogenheter. Parlamentet betonar i detta hänseende behovet att stärka samarbetet mellan kommissionen och dessa organ genom att systematiskt identifiera nyckelfrågor och utveckla utbyten av bästa praxis, för att det verkliga uppnåendet av målen ska bli mer enhetligt.

6.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att öka medvetenheten bland alla berörda parter om direktivets innehåll och konsekvenser.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inleda en omfattande och djupgående undersökning och insamling av uppgifter om genomförandet av direktivet, att förbättra sin uppföljning och att stödja medlemsstaterna för att fullt ut förverkliga direktivets potential.

8.  Europaparlamentet understryker att även om digitaliseringen av vissa tjänster och sektorer och den ökade användningen av olika delningstjänster har ändrat tillgången till och tillhandahållandet av varor och tjänster är direktivet alltjämt tillämpligt på den digitala sfären. Parlamentet uppmanar kommissionen att från ett jämställdhetsperspektiv utvärdera konsekvenserna av digitaliseringen och delningsekonomin för tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster.

9.  Europaparlamentet betonar behovet att förtydliga bestämmelserna om ansvarsskyldighet för leverantörer av varor och tjänster och av att sammankoppla onlineplattformar på grundval av detta direktiv. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna och kommissionen att snarast ta itu med frågan om ansvarsskyldighet i detta sammanhang.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGENI DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande

29.11.2016

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

19

1

2

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Max Andersson, Joëlle Bergeron, Marie-Christine Boutonnet, Jean-Marie Cavada, Kostas Chrysogonos, Therese Comodini Cachia, Mady Delvaux, Rosa Estaràs Ferragut, Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, Mary Honeyball, Dietmar Köster, António Marinho e Pinto, Emil Radev, Julia Reda, Evelyn Regner, Pavel Svoboda, Axel Voss, Tadeusz Zwiefka

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Daniel Buda, Angel Dzhambazki, Angelika Niebler, Virginie Rozière, Kosma Złotowski

(1)

I enlighet med artikel 8 i EUF-fördraget (f.d. artikel 3.2 i EG-fördraget) ska ”unionen i all sin verksamhet syfta till att undanröja bristande jämställdhet mellan kvinnor och män och att främja jämställdhet mellan dem”.

(2)

Rapport från kommissionen till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén – Rapport om tillämpning av rådets direktiv 2004/113/EG om genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män när det gäller tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster (COM(2015)0190) – http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/HTML/?uri=CELEX:52015DC0190&from=RO

(3)

Dom av den 1 mars 2011, C-236/09, ECLI:EU:C:2011:100.

(4)

EG-domstolens dom av den 12 juli 2001, Geraets-Smits och Peerbooms, C-157/99 , ECLI:EU:C:2001:404.


RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGENI DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Antagande

6.2.2017

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

18

2

4

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Daniela Aiuto, Beatriz Becerra Basterrechea, Malin Björk, Vilija Blinkevičiūtė, Viorica Dăncilă, Iratxe García Pérez, Arne Gericke, Anna Hedh, Mary Honeyball, Agnieszka Kozłowska-Rajewicz, Florent Marcellesi, Maria Noichl, Pina Picierno, João Pimenta Lopes, Terry Reintke, Michaela Šojdrová, Ernest Urtasun, Ángela Vallina, Elissavet Vozemberg-Vrionidi, Anna Záborská

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Inés Ayala Sender, Evelyn Regner, Mylène Troszczynski

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Claudia Schmidt


SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROPI DET ANSVARIGA UTSKOTTET

18

+

ALDE

Beatriz Becerra Basterrechea

EFDD

Daniela Aiuto

PPE

Agnieszka Kozłowska-Rajewicz, Claudia Schmidt, Elissavet Vozemberg-Vrionidi, Michaela Šojdrová

S&D

Inés Ayala Sender, Vilija Blinkevičiūtė, Viorica Dăncilă, Iratxe García Pérez, Anna Hedh, Mary Honeyball, Maria Noichl, Pina Picierno, Evelyn Regner

VERTS/ALE

Florent Marcellesi, Terry Reintke, Ernest Urtasun

2

-

ECR

Arne Gericke

ENF

Mylène Troszczynski

4

0

GUE/NGL

Malin Björk, João Pimenta Lopes, Ángela Vallina

PPE

Anna Záborská

Teckenförklaring:

+  :  Ja-röster

-  :  Nej-röster

0  :  Nedlagda röster

Rättsligt meddelande