Förfarande : 2016/2238(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0191/2017

Ingivna texter :

A8-0191/2017

Debatter :

PV 03/07/2017 - 24
CRE 03/07/2017 - 24

Omröstningar :

PV 04/07/2017 - 6.15
CRE 04/07/2017 - 6.15
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2017)0289

BETÄNKANDE     
PDF 380kWORD 64k
17.5.2017
PE 594.042v03-00 A8-0191/2017

om privata säkerhetsföretag

(2016/2238(INI))

Utskottet för utrikesfrågor

Föredragande: Hilde Vautmans

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 RESERVATION
 INFORMATION OM ANTAGANDET I DET ANSVARIGA UTSKOTTET
 SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om privata säkerhetsföretag

(2016/2238(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Montreuxdokumentet om lämpliga internationella juridiska skyldigheter och god praxis för stater i samband med verksamhet i privata militära företag och säkerhetsföretag under väpnade konflikter,

–  med beaktande av FN:s människorättsråds resolutioner 15/26, 22/33, 28/7 och 30/6,

  med beaktande av FN:s arbetsgrupp om användning av legosoldater som ett sätt att kränka de mänskliga rättigheterna och hindra utövandet av folkens rätt till självbestämmande, inrättad i juli 2005,

–  med beaktande av den öppna mellanstatliga arbetsgruppens rapporter för att överväga om det skulle kunna utarbetas en internationell lagstiftningsram för reglering av samt tillsyn och uppsikt över den verksamhet som bedrivs av privata företag inom militär- och säkerhetsindustrin,

–  med beaktande av FN:s riktlinjer för användning av beväpnade säkerhetstjänster från privata säkerhetsföretag, som nyligen har utökats till obeväpnade säkerhetstjänster,

–  med beaktande av FN:s uppförandekod för tjänstemän inom brottsbekämpande myndigheter,

–  med beaktande av utkastet till en eventuell konvention om privata militära företag och säkerhetsföretag, vilket ska övervägas och behandlas av människorättsrådet,

–  med beaktande av den internationella uppförandekoden för privata säkerhetsföretag, vilken tagits fram av organisationen för den internationella uppförandekoden, som är en branschstyrd självregleringsmekanism vars normer är frivilliga,

–  med beaktande av uppförandekoden för den internationella sammanslutningen för stabilitetsoperationer, som är en branschägd självregleringsmekanism,

–  med beaktande av den uppförandekodex och de etiska regler som Confederation of European Security Services och UNI Europa har tagit fram för den privata säkerhetssektorn,

–  med beaktande av ISO 18788-förvaltningssystemet för privata säkerhetsoperationer, som fastställer parametrar för driften av privata säkerhetsföretag,

–  med beaktande av rådets rekommendation av den 13 juni 2002 om samarbete mellan de behöriga nationella myndigheterna i de medlemsstater som är ansvariga för den privata säkerhetssektorn,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/81/EG av den 13 juli 2009 om samordning av förfarandena vid tilldelning av vissa kontrakt för byggentreprenader och anläggningsarbeten, varor och tjänster av upphandlande myndigheter och enheter på försvars- och säkerhetsområdet och om ändring av direktiven 2004/17/EG och 2004/18/EG(2),

–  med beaktande av EU:s koncept för logistiskt stöd till EU-ledda militära insatser och EU:s koncept för stöd från entreprenörer till EU-ledda militära insatser,

–  med beaktande av Priv-War-rekommendationerna om unionslagstiftningsåtgärder när det gäller privata militära företag och säkerhetsföretag och deras tjänster,

–  med beaktande av sin resolution av den 8 oktober 2013 om korruption inom den offentliga och den privata sektorn: inverkan på mänskliga rättigheter i tredjeländer(3) och sin resolution av den 6 februari 2013 om företagens sociala ansvar: att arbeta för samhällets intressen och för hållbar återhämtning för alla(4),

–  med beaktande av de många olika riskerna, utmaningarna och hoten inom och utanför Europeiska unionen,

  med beaktande av Internationella sjöfartsorganisationens (IMO) interimistiska riktlinjer från maj 2012 om beväpnad säkerhetspersonal ombord på fartyg,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A8-0191/2017), och av följande skäl:

A.  Säkerhet och försvar är kollektiva nyttigheter som förvaltas av offentliga myndigheter på grundval av kriterier för effektivitet, ändamålsenlighet, ansvarsskyldighet och rättsstatlighet och som är beroende av inte bara tillräckliga ekonomiska resurser, utan också kunskap. På vissa områden kan myndigheterna sakna nödvändig kapacitet.

B.  Säkerhet och försvar bör i första hand tillhandahållas av myndigheterna.

C.  Eurobarometerundersökningar visar att EU-medborgarna vill att EU ska bli mer aktivt på säkerhets- och försvarsområdet.

D.  Under 2013 var mer än 1,5 miljoner privata säkerhetskonsulter anställda av ungefär 40 000 privata säkerhetsföretag i Europa. Denna siffra fortsätter att stiga. Under samma år uppgick dessa företags omsättning till omkring 35 miljarder euro. Globalt värderades den privata säkerhetsbranschen 2016 till omkring 200 miljarder US-dollar med omkring 100 000 privata säkerhetsföretag och 3,5 miljoner anställda.

E.  Under de senaste årtiondena har privata säkerhetsföretag – en term som i denna resolution inbegriper även privata militära företag – i allt större utsträckning använts av nationella regeringar och av militär och civila organ, både för att tillhandahålla inhemska tjänster och för att stödja utplaceringar utomlands.

F.  Det utbud av tjänster som tillhandahålls av privata säkerhetsföretag är oerhört brett och omfattar alltifrån logistiska tjänster till verkligt understöd i strid, tillhandahållande av militär teknologi och medverkan i återuppbyggnad efter konflikter. De privata säkerhetsföretagen tillhandahåller också vitala tjänster inom medlemsstaterna, såsom att driva fängelser och tillhandahålla patrullerande vakter på infrastrukturområden. Privata säkerhetsföretag har använts i både civila och militära uppdrag inom den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP) för att skydda EU-delegationer, uppföra fältläger, tillhandahålla utbildning, säkerställa luftbroar och stödja humanitär biståndsverksamhet.

G.  Inom EU finns det stora skillnader i medlemsstaternas praxis när det gäller användningen av privata säkerhetsföretag, förfarandena för att teckna kontrakt med dem och regleringssystemens kvalitet. Många medlemsstater använder dessa företag som stöd för sina kontingenter i multilaterala insatser.

H.  Utkontraktering av militär verksamhet, som tidigare var en integrerad del av de väpnade styrkornas verksamhet, förekommer bland annat för att tillhandahålla tjänster på ett mer kostnadseffektivt sätt, men också för att kompensera för den minskade kapaciteten inom de väpnade styrkorna, som krympt samtidigt som antalet multilaterala utlandsuppdrag ökat och budgetarna minskat till följd av beslutsfattarnas ovilja att avsätta lämpliga resurser. Detta bör vara ett undantag. Det finns ett behov av att avhjälpa bristerna. Privata säkerhetsföretag kan också, ofta med kort varsel, tillhandahålla kapacitet som helt och hållet saknas inom de nationella väpnade styrkorna och komplettera dessa styrkor. Dessutom har privata säkerhetsföretag använts av politiska skäl, för att undvika restriktioner av användningen av trupper, särskilt för att komma runt ett eventuellt bristande stöd bland allmänheten för användning av väpnade styrkor. Användningen av privata säkerhetsföretag som ett utrikespolitiskt verktyg måste omfattas av en effektiv parlamentarisk kontroll.

I.  Privata säkerhetsföretag har anklagats för att ha varit inblandade i ett flertal människorättskränkningar och incidenter som inneburit förluster av människoliv. Dessa incidenter har sett olika ut beroende på tid och land och utgör i vissa fall allvarliga kränkningar av internationell humanitär rätt, inklusive krigsförbrytelser. Några av dessa fall har lett till åtal. Detta har, tillsammans med företagens bristande öppenhet, fått konsekvenser för världssamfundets ansträngningar i de berörda länderna och har avslöjat stora luckor i ansvarsstrukturerna, vilket bland annat beror på att det skapats flera skikt av dotterbolag eller underentreprenörer i olika länder, särskilt på ett lokalt plan, så att det i några fall har varit omöjligt att garantera civilbefolkningens grundläggande säkerhet i värdländerna.

J.  EU och dess medlemsstater bör sträva efter att undvika sådana situationer i framtiden och avstå från utkontraktering av militära operationer som innebär användning av våld och vapen, deltagande i fientligheter och annat engagemang i stridigheter eller stridsområden, utöver legitimt självförsvar. Operationer och verksamhet som lagts ut på entreprenad till privata säkerhetsföretag i konfliktområden bör begränsas till tillhandahållande av logistiskt stöd och skydd av anläggningar, utan de privata säkerhetsföretagens faktiska närvaro i de områden där stridigheter pågår. Användningen av privata säkerhetsföretag kan under inga omständigheter ersätta personal inom de nationella väpnade styrkorna. Vid genomförandet av försvarspolitiken bör högsta prioritet ges åt att se till att medlemsstaternas väpnade styrkor har de resurser, instrument, fortbildningsmöjligheter, kunskaper och medel som krävs för att de ska kunna utföra sina uppgifter fullt ut.

K.  För att stater ska kunna dra fördel av de fördelar som erbjuds av privata säkerhetsföretag och för att det ska gå att utkräva ansvar av dem bör det införas rättsliga ramar med bindande reglerings- och övervakningsmekanismer på internationell nivå som reglerar användningen av dem och ger tillräcklig kontroll över deras verksamhet. Privata säkerhetsföretag ingår i en bransch som är av en mycket transnationell karaktär och sammanflätad med statliga och mellanstatliga aktörer och som därför kräver ett samlat lagstiftningsgrepp. Den nuvarande lagstiftningen på området utgörs av en samling inkonsekventa regler som skiljer sig enormt från en medlemsstat till en annan. Den splittrade nationella lagstiftningen och den självreglering som antagits av vissa privata säkerhetsföretag har en svag avskräckande effekt mot missbruk, med tanke på avsaknaden av påföljder, och kan ha stor inverkan på hur privata säkerhetsföretag opererar i multilaterala interventioner och konfliktområden.

L.  Det saknas överenskomna definitioner av privata säkerhetsföretag, privata militära företag och deras tjänster. Som föreslagits av definitionen i det utkast till konvention som utarbetats av FN:s arbetsgrupp om legosoldater kan ett privat säkerhetsföretag definieras som en företagsenhet som såsom kompensation tillhandahåller militära tjänster och/eller säkerhetstjänster av fysiska och/eller juridiska personer. Militära tjänster kan i detta sammanhang definieras som specialiserade tjänster i samband med militära åtgärder, bland annat strategisk planering, underrättelser, utredningar, spaning på marken, till sjöss och från luften, bemannade eller obemannade flygoperationer av varje typ, satellitövervakning och satellitunderrättelser, varje typ av kunskapsöverföring med militära tillämpningar, materiellt och tekniskt stöd till väpnade styrkor och annan relaterad verksamhet. Säkerhetstjänster kan definieras som väpnad bevakning av eller väpnat skydd av fastigheter, installationer, egendom och människor, varje form av kunskapsöverföring med säkerhets- och polisrelaterade tillämpningar, utveckling och genomförande av informationssäkerhetsåtgärder och annan relaterad verksamhet.

M.  Montreuxdokumentet är det första stora dokument där det definieras hur folkrätten ska tillämpas på privata säkerhetsföretag. I den internationella uppförandekodexen för privata säkerhetsföretag definieras branschstandarderna. Uppförandekodexen har alltmer visat sig vara ett verktyg för att säkerställa gemensamma grundläggande standarder inom en global bransch. Den internationella uppförandekodexen för privata säkerhetsföretag har till syfte att främja, förvalta och övervaka genomförandet av uppförandekodexen och uppmuntra ett ansvarsfullt tillhandahållande av säkerhetstjänster samt respekt för mänskliga rättigheter och nationell och internationell lagstiftning. Anslutningen till uppförandekodexen sker frivilligt och mot betalning, och de höga medlemsavgifterna gör det inte möjligt för alla privata säkerhetsföretag att bli medlemmar.

N.  Det pågår nu, i många internationella forum, ett arbete för att reglera privata säkerhetsföretag. Ett av dessa forum är mötet i gruppen för Montreuxdokumentet, där EU valdes till gruppen med ordförandens vänner, dvs. den öppna mellanstatliga arbetsgrupp som ska överväga om det skulle kunna utarbetas en internationell lagstiftningsram för reglering av samt tillsyn och uppsikt över den verksamhet som bedrivs av privata företag inom militär- och säkerhetsindustrin samt den internationella uppförandekodexen för privata säkerhetsföretag.

O.  EU och 23 medlemsstater har anslutit sig till Montreuxdokumentet, och EU är medlem i arbetsgruppen om organisationen för den internationella uppförandekoden. EU bidrar, inom ramen för människorättsrådet, till möjligheten att utveckla ett internationellt regelverk. EU spelar en avgörande roll genom att främja nationell och regional kontroll över tillhandahållande och export av olika tjänster på det militära området och säkerhetsområdet.

P.  Europeiska unionen har inte något eget regelverk, trots att det finns ett stort antal privata säkerhetsföretag som är av europeiskt ursprung och/eller är inblandade i GSFP-relaterade uppdrag och insatser eller EU-delegationers uppdrag och insatser. De befintliga rättsliga ramarna bygger nästan helt och hållet på den amerikanska modell som infördes under Irakkriget och som tillgodosåg intressena för militära företag inblandade i stridsinsatser. Dessa referenser motsvarar varken formatet eller uppdragen för de europeiska privata säkerhetsföretagen.

Q.  Det är mycket viktigt att prioritera att fastställa tydliga bestämmelser om samspel, samarbete och assistans mellan brottsbekämpande myndigheter och privata säkerhetsföretag.

R.  Privata säkerhetsföretag skulle kunna spela en viktigare roll när det gäller att bekämpa pirater och förbättra sjösäkerheten. Dessutom skulle de kunna spela en mer betydande roll i uppdrag som involverar hundanvändning, it-försvar, forskning och utveckling av säkerhetsredskap och i blandade övervakningsuppdrag samt vid utbildning i samarbete med offentliga myndigheter och under dessa myndigheters överinseende. Användningen av väpnade privata säkerhetsföretag har skapat särskilda utmaningar för sjöfartssektorn och har lett till flera incidenter som har lett till förluster av människoliv och diplomatiska konflikter.

Användning av privata säkerhetsföretag för att stödja militären utomlands

1.  Europaparlamentet konstaterar att privata säkerhetsföretag har en viktig roll när det gäller att hjälpa statens militära och civila organ genom att avhjälpa kapacitetsbrister som beror på ökande efterfrågan på användning av styrkor utomlands, och att även emellanåt – om omständigheterna tillåter det – erbjuda en snabbinsatsförmåga. Parlamentet framhåller att de privata säkerhetsföretagens tjänster i undantagsfall avhjälper befintliga kapacitetsbrister som medlemsstaterna först bör försöka att täppa till med de nationella väpnade styrkorna eller polisen. Parlamentet betonar att de privata säkerhetsföretagen används som ett utrikespolitiskt verktyg i dessa länder.

2.  Europaparlamentet understryker att de privata säkerhetsföretagen vid operationer i värdländerna, särskilt sådana som skiljer sig kraftigt åt i fråga om kultur och religion, måste vara medvetna om lokala seder och traditioner, så att de inte äventyrar sina uppdrag och stöter bort lokalbefolkningen.

3.  Europaparlamentet konstaterar att privata säkerhetsföretag, särskilt sådana som är baserade i värdländerna, kan bidra till värdefull lokal kunskap och ofta kostnadsbesparingar, även om det måste säkerställas att kvaliteten inte urholkas. Parlamentet betonar dock att användningen av tjänster som tillhandahålls av lokala säkerhetsföretag i instabila länder och krisbenägna områden kan ha negativa följder för EU:s utrikespolitiska mål om en sådan användning stärker lokala väpnade aktörer som skulle kunna bli parter i konflikten. Parlamentet konstaterar hur viktigt det är att göra en tydlig juridisk distinktion mellan driften av privata säkerhetsföretag och privata aktörer som är direkt delaktiga i militär verksamhet.

4.  Europaparlamentet betonar att ingen verksamhet får läggas ut på privata säkerhetsföretag som innebär användning av våld och/eller aktivt deltagande i fientligheter, utom vid självförsvar. Parlamentet framhåller att det inom ramen för EU:s säkerhet och försvar bör prioriteras att stärka de nationella väpnade styrkorna, och att de privata säkerhetsföretagen endast kan vara ett komplement till dessa styrkor utan något inflytande över strategiska beslut. Parlamentet betonar att allt deltagande av privata säkerhetsföretag i militära insatser måste vara motiverat, med tydligt definierade mål som kan bekräftas med hjälp av konkreta indikatorer. Vidare måste deltagandet ha en fullt detaljerad budget och ett specifikt start- och slutdatum och regleras av strikta etiska regler. Parlamentet påpekar att de väpnade styrkornas och säkerhetsstyrkornas arbete utomlands är av grundläggande betydelse inom fredsbevarande och konfliktförebyggande insatser samt inom den efterföljande sociala återuppbyggnaden och nationella försoningen.

5.  Europaparlamentet understryker att de privata säkerhetsföretagens kostnadseffektivitet framför allt innebär fördelar på kort sikt, särskilt om ett antal socioekonomiska variabler inte tas med i beräkningen, och kostnadseffektiviteten bör därför inte bli det viktigaste kriteriet vid behandlingen av säkerhetsfrågor. Parlamentet påminner om att mekanismer för ansvarsutkrävande och tillsyn är avgörande för att säkerställa de privata säkerhetsföretagens fullständiga legitimitet och potentiella fördelar.

6.  Europaparlamentet understryker vikten av parlamentarisk tillsyn över medlemsstaternas statliga användning av privata säkerhetsföretag.

EU:s användning av privata säkerhetsföretag

7.  Europaparlamentet konstaterar att EU använder privata säkerhetsföretag utomlands för att skydda sina delegationer och sin personal och för att stödja sina civila och militära GSFP-uppdrag. Användningen av dem bidrar således direkt till EU:s anseende och hur EU uppfattas av tredje parter, vilket innebär att dessa företag utgör viktiga delar i EU:s lokala närvaro och påverkar förtroendenivån i EU. Parlamentet begär att kommissionen och rådet sammanställer en översikt över var, när och varför privata säkerhetsföretag har anlitats till stöd för EU-uppdrag. Det vore inte ologiskt om Europeiska unionen, i sina inbjudningar att lämna anbud beträffande EU-delegationernas säkerhet, gav företräde åt utnyttjande av privata säkerhetsföretag som verkligen är baserade i Europa och som respekterar EU:s regler och omfattas av EU-beskattning.

8.  Europaparlamentet betonar emellertid att det, särskilt i konfliktbenägna miljöer, kan medföra negativa sidoeffekter för EU, särskilt för unionens legitimitet, att använda ett privat säkerhetsföretag för särskilda uppgifter. Detta kan nämligen få till följd att man felaktigt associerar EU med väpnade aktörer i ett konfliktområde, vilket kan få negativa konsekvenser vid väpnade incidenter, eller att man riskerar att äventyra insatserna för avväpning, demobilisering och återanpassning (DDR) och arbetet för att reformera säkerhetssektorn genom att oavsiktligt stärka lokala aktörer. Parlamentet noterar framför allt de risker som är förknippade med okontrollerad användning av underleverantörer såsom lokala privata säkerhetsföretag.

9.  Europaparlamentet pekar på de olika och allvarliga rättsliga och politiska problem som förknippas med den praxis som är vanlig att använda underentreprenad på området för militära tjänster och säkerhetstjänster, särskilt tjänster som tillhandahålls av lokala underleverantörer i tredjeländer. Parlamentet anser att medlemsstaterna, utrikestjänsten och kommissionen bör enas om att följa Natos exempel och endast ingå avtal med privata säkerhetsföretag som är baserade i EU:s medlemsstater.

10.  Europaparlamentet rekommenderar därför att kommissionen föreslår gemensamma riktlinjer för kontrakt med privata säkerhetsföretag inför anställning, användning och hantering av militära konsulter och säkerhetskonsulter, vilka klart och tydligt anger kraven för att privata säkerhetsföretag ska vara kvalificerade för EU-kontrakt, med målet att ersätta det nuvarande lappverket av strategier. Parlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen och utrikestjänsten att använda samma riktlinjer för anställning, användning och hantering av militära konsulter och säkerhetskonsulter i alla externa åtgärder, insatser och operationer och för EU:s delegationer i alla länder och regioner samt alla tjänster i en reviderad version av Europeiska unionens gemensamma militära förteckning. Dessa riktlinjer bör baseras både på internationell bästa praxis i samband med privata säkerhetsföretags uppförande och förvaltning, särskilt Montreuxdokumentet och den internationella uppförandekoden för privata säkerhetsföretag, och beakta behovet av särskild noggrannhet vid valet av privata säkerhetsföretag i den komplexa situation som uppkommit efter en kris. Kommissionen och utrikestjänsten uppmanas enträget att tydligt använda endast leverantörer som certifierats i enlighet med den internationella uppförandekoden för privata säkerhetsföretag, såsom redan görs av FN, där denna certifiering är ett krav. Parlamentet pekar på de amerikanska myndigheternas upplägg med detaljerade normer och krav i varje enskilt kontrakt, och uppmanar EU att följa detta exempel. Parlamentet understryker att avtalen med de privata säkerhetsföretagen bland annat bör innefatta klausuler om innehav av licenser och tillstånd, personal- och egendomsförteckningar, utbildning, införskaffande och användning av vapen i enlighet med lagen samt den interna organisationen.

11.  Europaparlamentet begär att en EU-säkerhetsövervakare från ett säkerhetsföretag i EU ska närvara vid EU-finansierade anläggningar och EU:s delegationer med uppgift att säkra kvaliteten i de säkerhetstjänster som erbjuds, säkerhetspröva och utbilda lokalanställd säkerhetspersonal, bygga upp och upprätthålla goda förbindelser med lokala säkerhetsstyrkor, tillhandahålla riskbedömningar och vara den första kontaktpunkten i säkerhetsrelaterade frågor för delegationen.

12.  Europaparlamentet rekommenderar kommissionen att upprätta en öppen förteckning över privata säkerhetsföretag som uppfyller EU:s normer i frågor såsom avsaknad av anmärkningar i belastningsregister, finansiell och ekonomisk kapacitet, innehav av licenser och tillstånd samt när det gäller säkerhetsprövningen av personalen. Parlamentet konstaterar att standarderna varierar kraftigt över EU när det gäller privata säkerhetsföretag, och anser att medlemsstater bör sträva efter att uppnå samma standard. Denna svartlista bör uppdateras med intervaller på högst två år.

13.  Europaparlamentet betonar att avtalen, om EU förlitar sig på privata säkerhetsföretag i tredjeländer med vilka unionen har ingått ett avtal om styrkornas status, alltid måste omfatta anlitade privata säkerhetsföretag företag och särskilt klargöra att företagen kommer att ställas till svars enligt EU-rätten.

14.  Europaparlamentet betonar att EU:s koncept för stöd till uppdragstagare bör stärkas och göras bindande för medlemsstaterna och EU:s institutioner. Parlamentet anser framför allt att konceptet bör specificera strängare normer som ska införas i avtalen, till exempel baserat på amerikanska normer, och att det även bör kräva att inga lokala privata säkerhetsföretag bör användas eller anlitas genom underentreprenad i konfliktområden. Parlamentet betonar att internationella privata säkerhetsföretag bör ha möjlighet att anställa lokal personal men endast personligen och direkt, så att man säkerställer en effektiv säkerhetsprövning och förebygger uppkomsten av lokala säkerhetsindustrier i konfliktdrabbade regioner.

Reglering av privata säkerhetsföretag

15.  Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen utarbetar en grönbok i syfte att involvera alla berörda parter från de offentliga och privata säkerhetssektorerna i ett brett samråd och en omfattande diskussion om processerna för att på ett mer ändamålsenligt sätt kartlägga möjligheterna till direkt samarbete och fastställa en grundläggande uppsättning insatsregler och god praxis. Parlamentet rekommenderar att det skapas sektorsspecifika EU-kvalitetsstandarder. och rekommenderar därför att definitionen av privata säkerhetsföretag klargörs före införandet av en ändamålsenlig reglering av deras verksamhet, eftersom bristen på en sådan definition annars kan ge upphov till kryphål i lagstiftningen.

16.  Europaparlamentet anser att EU, som ett första steg, exakt bör definiera relevanta militära tjänster och säkerhetstjänster. Rådet uppmanas i detta avseende kraftfullt att utan dröjsmål lägga till militära tjänster och säkerhetstjänster utförda av privata säkerhetsföretag på Europeiska unionens gemensamma militära förteckning.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen kraftfullt att ta fram en ändamålsenlig europeisk regleringsmodell som kommer att

–  bidra till att harmonisera de rättsliga skillnaderna mellan medlemsstaterna genom ett direktiv,

–  på nytt se över, och därmed omdefiniera, dagens offentlig-privata samarbetsstrategier,

–  kartlägga företag med ett eller flera slutanvändningsområden,

–  sätta in de privata militära företagens och säkerhetsföretagens precisa karaktär och roll i ett sammanhang.

–  fastställa höga normer för privata leverantörer av säkerhetstjänster inom EU eller utomlands, inklusive lämpliga nivåer av säkerhetskontroller av personal och skälig ersättning,

–  säkerställa rapportering av de privata säkerhetsföretagens oegentligheter och olagligheter och göra det möjligt att ställa dem till svars för kränkningar, däribland kränkningar av de mänskliga rättigheterna, i samband med sin utlandsverksamhet,

–  inkludera ett specifikt sjöfartsperspektiv, med hänsyn till Internationella sjöfartsorganisationens (IMO) ledande roll.

18.  Europaparlamentet konstaterar att begynnande regelverk – såsom Montreuxdokumentet, den internationella uppförandekoden för privata säkerhetsföretag och andra regleringsinitiativ i FN:s regi – utgör tydliga framsteg i jämförelse med den brist på meningsfull reglering som rådde för bara tio år sedan.

19.  Europaparlamentet lovordar också de insatser som gjorts av många EU-medlemsstater, i överensstämmelse med den goda praxis som angetts i Montreuxdokumentet, för att införa en ändamålsenlig nationell reglering av privata säkerhetsföretag.

20.  Europaparlamentet konstaterar dock att utvärderingen av de privata säkerhetsföretagens resultat hindras av att både EU-institutionerna och medlemsstaternas regeringar har underlåtit att konsekvent rapportera om hur dessa företag har använts. Medlemsstaterna och EU-institutionerna uppmuntras att tillhandahålla denna information på ett mer konsekvent och ett transparent sätt, så att deras respektive budgetmyndigheter och oberoende revisorer kan göra en korrekt bedömning av användningen av privata säkerhetsföretag. Parlamentet rekommenderar parlament och icke-statliga aktörer att vara aktiva i de nödvändiga utvärderingsprocesser som är avgörande för regleringen och tillsynen av branschen.

21.  Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen och rådet inrättar rättsliga ramar med krav på att den nationella lagstiftningen ska kontrollera exporten av militära tjänster och säkerhetstjänster samt i EU:s årsrapport om försvarsmaterielexport rapporterar om exportlicenser för militära tjänster och säkerhetstjänster som har beviljats av medlemsstaterna, i syfte att öka offentligheten och ansvarsskyldigheten.

22.  Europaparlamentet framhåller att de privata säkerhetsföretagens transnationella karaktär och, framför allt, deras verksamhet i krisdrabbade världsdelar ibland, särskilt där den lokala rättsliga strukturen är svag, kan leda till behörighetsluckor som skulle kunna göra det svårt att hålla företagen och deras anställda ansvariga för sina åtgärder. Parlamentet konstaterar att den nationella regleringen av privata säkerhetsföretag ofta inte har någon extraterritoriell tillämpning. Parlamentet betonar att privata säkerhetsföretag alltid måste vara underställda lagen och omfattas av effektiv tillsyn av både värdstaten och den avtalsslutande parten. Parlamentet konstaterar att det ofta uppstår ett rättsligt tomrum vid tvister eller incidenter som involverar privata säkerhetsföretag och anställda vid Europeiska unionen och som kan uppkomma i riskområden. Parlamentet rekommenderar därför att det införs enhetliga och tydliga regler för de EU-institutioner som använder privata säkerhetsföretag för att skydda EU:s personal med entydig ansvarsfördelning för att undvika ett otillräckligt skydd och straffrihet, med hänsyn till värdstatens regelverk. Därför uppmanas utrikestjänsten, kommissionen och medlemsstaterna kraftfullt att ingå avtal endast med EU-baserade privata säkerhetsföretag i kombination med en skyldighet att utföra tjänster direkt utan att anlita lokala underleverantörer i ofta bräckliga tredjeländer.

23.  Europaparlamentet uppmanar därför enträget EU och dess medlemsstater att använda sin status på mötet i gruppen för Montreuxdokumentet för att insistera på regelbundna översyner av hur dess deltagare har genomfört Montreuxdokumentets rekommendationer om god praxis. De medlemsstater som ännu inte har anslutit sig till Montreuxdokumentet uppmanas enträget att göra detta så snart som möjligt. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att dela bästa praxis.

24.  Europaparlamentet uppmanar enträget EU och dess medlemsstater att verka för ett internationellt rättsligt bindande instrument som går längre än Montreuxdokumentet, genom att reglera de privata säkerhetsföretagens verksamhet och införa lika spelregler så att värdstaterna har befogenhet att reglera de privata säkerhetsföretagen och så att de kontraktsslutande staterna kan använda sin makt för att skydda mänskliga rättigheter och förhindra korruption. Parlamentet understryker att ett sådant ramverk måste omfatta avskräckande påföljder för överträdelser, ansvarighet för dem som begår överträdelser och effektiv tillgång till rättsmedel för offren, utöver ett system för licensiering och tillsyn som kräver att alla privata säkerhetsföretag ska underkasta sig oberoende granskningar och att deras personal ska delta i obligatorisk utbildning i mänskliga rättigheter.

25.  Europaparlamentet uppmanar enträget vice ordföranden/den höga representanten, medlemsstaterna, utrikestjänsten och kommissionen att ge sitt starka stöd till inrättandet av en internationell konvention som syftar till att upprätta en internationell rättslig ordning för att reglera relevanta tjänster som tillhandahålls av privata säkerhetsföretag.

26.  Europaparlamentet lovordar Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) för dess arbete för att tillhandahålla riktlinjer för användningen av privata väpnade säkerhetsstyrkor. Parlamentet uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att fortsätta att samarbeta med IMO i riktning mot en global tillämpning av dessa riktlinjer.

27.  Europaparlamentet framhåller att ett av de effektivaste sätten att påverka privata säkerhetsföretag är genom beslut om offentlig upphandling. Parlamentet betonar därför vikten av att göra tilldelningen av kontrakt till privata säkerhetsföretag beroende av antagandet av bästa praxis och av deras deltagande i den internationella uppförandekoden för privata säkerhetsföretag, vilken redan genomförts av några medlemsstater. Parlamentet konstaterar dock att efterlevnadsmekanismen i den internationella uppförandekoden för privata säkerhetsföretag måste stärkas och att mekanismens fulla oberoende måste säkerställas så att den blir ett trovärdigt incitament till efterlevnad. Av medlemsstaterna är det endast Sverige och Storbritannien som har undertecknat uppförandekoden, och parlamentet anser att EU i första hand bör inrikta sig på att se till att andra medlemsstater också gör detta.

28.  Europaparlamentet konstaterar att privata säkerhetsföretag bör ha en ansvarsförsäkring, eftersom detta skulle göra säkerhetsmarknaden mer stabil och tillförlitlig, i och med att även mindre och medelstora privata säkerhetsföretag skulle ingå.

29.  Europaparlamentet betonar att tilldelningen av kontrakt till privata säkerhetsföretag bör beaktas och utvärderas på grundval av de privata säkerhetsföretagens erfarenhet och arbete i fientliga miljöer och inte på grundval av omsättningen i ett liknande kontrakt.

30.  Europaparlamentet uppmärksammar att de privata säkerhetsföretagen förutom att erbjuda säkerhetstjänster också bedriver underrättelseverksamhet som, på grund av sina potentiella konsekvenser, kräver effektiv reglering och kontroll.

31.  Europaparlamentet noterar att EU och dess medlemsstater har ett betydande inflytande över den globala säkerhetsindustrin som en följd av att många större aktörer har sina huvudkontor i EU. Parlamentet fäster därför särskild tonvikt vid den kommande översynen av den gemensamma militära förteckningen och ser detta som ett tillfälle att inkludera vissa tjänster som tillhandahålls av privata säkerhetsföretag, vilket skulle innebära att de omfattas av exportregleringar och få dem att tillämpa grundläggande standarder på sin utlandsverksamhet.

°

°  °

32.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska rådet, rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik samt medlemsstaternas nationella parlament.

(1)

EUT L 94, 28.3.2014, s. 65.

(2)

EUT L 216, 20.8.2009, s. 76.

(3)

EUT C 181, 19.5.2016, s. 2.

(4)

EUT C 24, 22.1.2016, s. 33.


RESERVATION

om privata säkerhetsföretag (2016/2238(INI))

Utskottet för utrikesfrågor, föredragande: Hilde Vautmans

Reservation av parlamentsledamot Javier Couso Permuy (GUE/NGL)

Betänkandet handlar om privata säkerhetsföretag, däribland privata militära företag, och hur dessa kan komma till användning för unionen och dess medlemsstater på säkerhets- och försvarsområdet. Syftet med betänkandet är att göra det lättare att anlita privata säkerhetsföretag.

För närvarande ger dessa företag ett logistiskt stöd i strider och deltar i återuppbyggnaden efter konflikter. De har även använts i både civila och militära GSFP-uppdrag.

Vi motsätter oss betänkandet av följande skäl:

–  Vi vänder oss emot att privata säkerhetsföretag används på staternas säkerhets- och försvarsområde, eftersom detta inte är en fråga som bör överlåtas åt privata intressen som använder militära legosoldater.

–  Varje medlemsstat är såsom suverän stat ansvarig för sitt eget försvar.

–  Vi vänder oss emot att offentliga medel används för att finansiera privata företag som i praktiken rekryterar legosoldater till strider i konflikter, vilket bidrar till en osäkrare och instabilare värld.

–  Vi tar bestämt avstånd från en privatisering av säkerhets- och försvarsområdet och varje form av privatisering av krig.

–  Användningen av privata säkerhetsföretag gör det möjligt att utföra militära uppdrag som har ett lågt folkligt stöd utan att behöva skicka ut soldater, vilket skulle kräva ett parlamentariskt tillstånd, och utan att hålla en ordentlig offentlig debatt (dödsoffer bland legosoldater räknas inte som militära dödsoffer).

Vi föreslår följande:

–  Vi måste sluta upp med att privatisera säkerheten och försvaret.

–  Vi måste förbjuda privata säkerhetsföretag att delta i återuppbyggnaden efter konflikter.

–  Försvars- och säkerhetsuppgifter bör utföras av yrkesmän, dvs. de väpnade styrkorna, som är de enda som har rätt att bruka våld.

–  Branschen bör regleras inom ramen för FN:s konvention mot rekrytering, användning, finansiering och träning av legosoldater.

–  Det bör vara förbjudet inom EU att kontraktera privata företag för militära ändamål, eller för att garantera EU-delegationers eller EU-uppdrags säkerhet.

–  Vi måste få stopp för den befintliga straffriheten när det gäller de människorättskränkningar som ska ha begåtts av legosoldater.


INFORMATION OM ANTAGANDET I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Antagande

2.5.2017

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

50

7

1

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Francisco Assis, Petras Auštrevičius, Amjad Bashir, Goffredo Maria Bettini, Mario Borghezio, Victor Boştinaru, James Carver, Fabio Massimo Castaldo, Lorenzo Cesa, Javier Couso Permuy, Arnaud Danjean, Georgios Epitideios, Knut Fleckenstein, Eugen Freund, Iveta Grigule, Sandra Kalniete, Tunne Kelam, Janusz Korwin-Mikke, Eduard Kukan, Ilhan Kyuchyuk, Arne Lietz, Barbara Lochbihler, Sabine Lösing, Andrejs Mamikins, Ramona Nicole Mănescu, Tamás Meszerics, Francisco José Millán Mon, Javier Nart, Pier Antonio Panzeri, Demetris Papadakis, Alojz Peterle, Julia Pitera, Cristian Dan Preda, Jordi Solé, Jaromír Štětina, Dubravka Šuica, László Tőkés, Ivo Vajgl, Johannes Cornelis van Baalen, Anders Primdahl Vistisen, Boris Zala

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Laima Liucija Andrikienė, Neena Gill, Andrzej Grzyb, Antonio López-Istúriz White, David Martin, Godelieve Quisthoudt-Rowohl, José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra, Marietje Schaake, Ernest Urtasun, Paavo Väyrynen

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Birgit Collin-Langen, Jonás Fernández, Eider Gardiazabal Rubial, Karoline Graswander-Hainz, Andrey Novakov, Virginie Rozière, Josef Weidenholzer


SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

50

+

ALDE

Petras Auštrevičius, Iveta Grigule, Ilhan Kyuchyuk, Javier Nart, Marietje Schaake, Ivo Vajgl, Paavo Väyrynen, Johannes Cornelis van Baalen

EFDD

Fabio Massimo Castaldo

PPE

Laima Liucija Andrikienė, Lorenzo Cesa, Birgit Collin-Langen, Arnaud Danjean, Andrzej Grzyb, Sandra Kalniete, Tunne Kelam, Eduard Kukan, Antonio López-Istúriz White, Francisco José Millán Mon, Ramona Nicole Mănescu, Andrey Novakov, Alojz Peterle, Julia Pitera, Cristian Dan Preda, Godelieve Quisthoudt-Rowohl, José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra, László Tőkés, Jaromír Štětina, Dubravka Šuica

S&D

Francisco Assis, Goffredo Maria Bettini, Victor Boştinaru, Jonás Fernández, Knut Fleckenstein, Eugen Freund, Eider Gardiazabal Rubial, Neena Gill, Karoline Graswander-Hainz, Arne Lietz, Andrejs Mamikins, David Martin, Pier Antonio Panzeri, Demetris Papadakis, Virginie Rozière, Josef Weidenholzer, Boris Zala

VERTS/ALE

Barbara Lochbihler, Tamás Meszerics, Jordi Solé, Ernest Urtasun

7

-

ECR

Amjad Bashir, Anders Primdahl Vistisen

EFDD

James Carver

GUE/NGL

Javier Couso Permuy, Sabine Lösing

NI

Georgios Epitideios, Janusz Korwin-Mikke

1

0

ENF

Mario Borghezio

Teckenförklaring:

+  :  Ja-röster

-  :  Nej-röster

0  :  Nedlagda röster

Rättsligt meddelande