Förfarande : 2016/2061(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0197/2017

Ingivna texter :

A8-0197/2017

Debatter :

PV 12/06/2017 - 18
CRE 12/06/2017 - 18

Omröstningar :

PV 14/06/2017 - 8.6
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2017)0260

BETÄNKANDE     
PDF 404kWORD 85k
12.5.2017
PE 589.332v03-00 A8-0197/2017

om behovet av en EU-strategi för att sätta stopp för och förebygga pensionsklyftan mellan kvinnor och män

(2016/2061(INI))

Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män

Föredragande: Constance Le Grip

Rådgivande utskotts föredragande (*): Tania González Peñas, utskottet för sysselsättning och sociala frågor

(*) Förfarande med associerat utskott – artikel 54 i arbetsordningen

ÄNDRINGSFÖRSLAG
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 MOTIVERING
 RESERVATION
 YTTRANDE från utskottet för sysselsättning och sociala frågor
 INFORMATION OM ANTAGANDET I DET ANSVARIGA UTSKOTTET
 SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROPI DET ANSVARIGA UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om behovet av en EU-strategi för att sätta stopp för och förebygga pensionsklyftan mellan kvinnor och män

(2016/2061(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 2 och 3.3 i EU-fördraget,

–  med beaktande av artiklarna 8, 151, 153 och 157 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt bestämmelserna om sociala rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män,

–  med beaktande av artiklarna 22 och 25 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna,

–  med beaktande av den allmänna kommentaren nr 16 från FN:s kommitté för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter om mäns och kvinnors lika rätt att åtnjuta alla ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (artikel 3 i den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, ICESCR)(1) och kommitténs allmänna kommentar nr 19 om rätten till social trygghet (artikel 9 i ICESCR)(2),

  med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 mars 2010 Europa 2020: En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (COM(2010)2020),

–  med beaktande av artiklarna 4.2, 4.3, 12, 20 och 23 i den europeiska sociala stadgan,

–  med beaktande av slutsatserna av den 5 december 2014 från Europeiska kommittén för sociala rättigheter(3),

–  med beaktande av rådets direktiv 79/7/EEG av den 19 december 1978 om successivt genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om social trygghet(4),

–  med beaktande av rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet(5),

–  med beaktande av rådets direktiv 2004/113/EG av den 13 december 2004 om genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män när det gäller tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster(6),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet (omarbetning)(7),

–  med beaktande av kommissionens färdplan En nystart för att hjälpa arbetande föräldrar att förena arbetsliv och privatliv från augusti 2015,

–  med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar av den 3 december 2015 med titeln Strategic engagement for gender equality 2016-2019 (SWD(2015)0278), särskilt mål 3.2,

–  med beaktande av sin resolution av den 13 september 2011 om situationen för kvinnor som närmar sig pensionsåldern(8),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2011 om situationen för ensamstående mödrar(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 24 maj 2012 med rekommendationer till kommissionen om tillämpning av principen om lika lön för manliga och kvinnliga arbetstagare för samma eller likvärdigt arbete(10),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 mars 2013 om den ekonomiska krisens inverkan på jämställdhet mellan könen och kvinnors rättigheter(11),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 mars 2015 om jämställdheten mellan kvinnor och män i Europeiska unionen – 2013(12),

–  med beaktande av sin resolution av den 9 juni 2015 om EU:s strategi för jämställdhet efter 2015(13)​,

–  med beaktande av sin resolution av den 8 oktober 2015 om tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet(14),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 september 2016 om inrättande av gynnsamma arbetsmarknadsvillkor för balans mellan arbetsliv och privatliv(15),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 19 juni 2015 om lika möjligheter för kvinnor och män: Att minska pensionsklyftan mellan könen,

–  med beaktande av förklaringen om jämställdhet av den 7 december 2015 från EU:s ordförandeskapstrio (Nederländerna, Slovakien och Malta),

–  med beaktande av den europeiska jämställdhetspakten (2011–2020), som rådet antog den 7 mars 2011,

–  med beaktande av sin studie The gender pension gap: differences between mothers and women without children (2016) och kommissionens studie The Gender Gap in Pensions in the EU (2013),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män och yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A8-0197/2017), och av följande skäl:

A.  År 2014 uppgick pensionsklyftan mellan kvinnor och män i EU (på engelska gender gap in pensions, som kan definieras som klyftan mellan kvinnors och mäns genomsnittliga pensionsinkomst före skatt och avgifter), till 39,4 % för åldersgruppen 65 år och äldre, och klyftan har ökat i hälften av medlemsstaterna under de senaste fem åren. De senaste årens finanskris har inverkat negativt på många kvinnors inkomster, och i genomsnitt mer än på mäns inkomster på lång sikt. I vissa medlemsstater har 11–36 % av kvinnorna överhuvudtaget ingen tillgång till pension.

B.  Jämställdhet är en av de gemensamma och grundläggande principer som erkänns i artiklarna 2 och 3.3 i fördraget om Europeiska unionen, artikel 8 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och artikel 23 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Jämställdhet bör även integreras i all unionspolitik, liksom i unionens alla initiativ, program och åtgärder.

C.  Kvinnor är sämre skyddade än män när det gäller pensionsinkomster i de flesta av EU:s medlemsstater och är samtidigt överrepresenterade i de fattigaste pensionskategorierna och underrepresenterade i de rikaste.

D.  Dessa skillnader är oacceptabla och bör minskas, och alla pensionsavgifter bör beräknas och tas ut på ett könsneutralt sätt i EU, som har jämställdhet som en av sina grundprinciper och allas rätt till ett värdigt liv som en av sina grundläggande rättigheter i enlighet med Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

E.  En av fyra personer i EU-28 är beroende av sin pension som huvudsaklig inkomstkälla, och genom den stora ökningen av antalet personer som når pensionsåldern till följd av den ökade förväntade livslängden och befolkningens allmänna åldrande kommer denna befolkningskategori att fördubblas fram till 2060.

F.  De demografiska förändringarna medför att allt färre förvärvsarbetande kommer att behöva försörja allt fler pensionärer i framtiden, och därför ökar betydelsen av privata pensionssystem och tjänstepensionssystem.

G.  Pensionspolitikens mål är att garantera ekonomiskt oberoende, som är av väsentlig betydelse för jämställdheten, och att de sociala trygghetssystemen i medlemsstaterna ska tillförsäkra alla EU-medborgare en anständig och adekvat pensionsinkomst och en acceptabel levnadsstandard och skydda dem mot risken för fattigdom till följd av olika faktorer eller social utestängning, för att man på ålderns höst ska kunna delta aktivt i det sociala, kulturella och politiska livet och garanteras ett värdigt liv och på så vis fortsätta vara integrerad i samhället.

H.  Det ökade individuella ansvaret för sparbeslut som medför olika risker innebär också att de enskilda personerna måste få tydlig information om de tillgängliga alternativen och de därmed sammanhängande riskerna. Både kvinnor och män, men framför allt kvinnor, måste få stöd för att förbättra sina finansiella kunskaper, så att de kan fatta välgrundade beslut på ett alltmer komplext område.

I.  Pensionsklyftan tenderar att förvärra situationen för kvinnor med avseende på deras ekonomiska utsatthet och exponerar dem för social utestängning, permanent fattigdom och ekonomisk beroendeställning, särskilt gentemot deras makar eller andra familjemedlemmar. Löne- och pensionsklyftan är ännu mer markant för kvinnor som är missgynnade på mer än ett sätt eller som tillhör rasminoriteter samt etniska, religiösa och språkliga minoriteter, i och med att de ofta har mindre kvalificerade arbeten med mindre ansvar.

J.  Pensioner som är kopplade till individuella snarare än härledda rättigheter skulle kunna bidra till alla individers ekonomiska oberoende, minska faktorer som hämmar deltagandet i formellt arbete och motverka könsstereotyper.

K.  Eftersom kvinnor lever längre än män kommer de sannolikt att ha större genomsnittliga inkomstbehov än män under hela sin pensionstid. En sådan extrainkomst kan ställas till deras förfogande via mekanismer för efterlevandepension.

L.  Bristen på jämförbara, fullständiga, tillförlitliga och regelbundet uppdaterade uppgifter som gör det möjligt att utvärdera pensionsklyftans omfattning och de bidragande faktorernas inbördes viktning skapar en osäkerhet om vilka metoder som effektivast kan bidra till att bekämpa klyftan.

M.  Klyftan är större i ålderskategorin 65–74 år (över 40 %) än för genomsnittet av personer över 65, vilket inte minst beror på överföringar av pensionsrättigheter, exempelvis i samband med makens död, som finns i vissa medlemsstater.

N.  Nedskärningar och frysningar av pensionerna ökar risken för fattigdom på äldre dagar, särskilt bland kvinnor. Andelen äldre kvinnor i riskzonen för fattigdom och social utestängning uppgick till 20,2 % under 2014, jämfört med 14,6 % av männen, och 2050 kan andelen människor över 75 år som löper risk för fattigdom komma att uppgå till 30 % i merparten av medlemsstaterna.

O.  Personer över 65 år förfogar över en inkomst på runt 94 % av inkomstgenomsnittet för den totala befolkningen. Ungefär 22 % av alla kvinnor över 65 år lever dock under gränsen för fattigdomsrisk.

P.  Bakom den genomsnittliga pensionsklyftan i Europeiska unionen 2014 dolde sig stora skillnader mellan medlemsstaterna. Vid en jämförelse uppgår den könsrelaterade pensionsklyftan som lägst till 3,7 % och som högst till 48,8 %, och i 14 medlemsstater överstiger den 30 %.

Q.  Hur stor andel av befolkningen som uppbär pension skiljer sig kraftigt åt mellan medlemsstaterna. År 2012 uppgick andelen till 11 % i Cypern och 25 % i Belgien, medan högst 10 % av kvinnorna uppbär pension i länder som Spanien, Irland och Malta.

R.  Denna pensionsklyfta, som tar avstamp i en verklighet där många olika faktorer spelar in, vittnar om en obalans mellan kvinnor och män i fråga om deras yrkes- och familjeutveckling, deras möjligheter att betala in till systemet, deras respektive ställning i familjestrukturen samt metoderna för inkomstberäkning enligt pensionssystemet. Den speglar även en segregering på arbetsmarknaden och det faktum att en större andel kvinnor arbetar deltid, med lägre timlön, med avbrott i karriären och med färre anställningsår på grund av det obetalda arbete som kvinnor utför i egenskap av mödrar och omsorgsgivare i sina familjer. Pensionsklyftan bör därför betraktas som en nyckelindikator för bristande jämställdhet på arbetsmarknaden, särskilt som den könsrelaterade pensionsklyftan för närvarande ligger mycket nära den totala inkomstklyftan (40,2 %).

S.  Vad pensionsklyftan avslöjar är ett samlat resultat av obalansen och ojämlikheten i termer av bland annat livslång tillgång till makt och ekonomiska resurser mellan kvinnor och män under hela karriären, vilket återspeglas i pensionens första och andra pelare, och detta kan vinklas genom korrigerande mekanismer.

T.  Pensionsklyftan vid en viss tidpunkt speglar de villkor som gäller i samhället och på arbetsmarknaden under en period som sträcker sig över flera årtionden. Dessa villkor genomgår förändringar, ibland betydande sådana, som får återverkningar på behoven hos pensionerade kvinnor i olika generationer.

U.  Pensionsklyftan uppvisar olika egenskaper allt efter de pensionerade kvinnornas personliga ställning, sociala status, civilstånd och/eller familjesituation. Mot bakgrund av det kommer ett enhetligt angreppssätt inte nödvändigtvis att leda till de bästa resultaten.

V.  Hushåll med ensamstående föräldrar är en särskilt utsatt grupp eftersom de utgör 10 % av alla hushåll med minderåriga barn, och cirka 50 % av dessa löper risk för fattigdom och social utestängning, en dubbelt så stor andel som i befolkningen i stort. Det finns ett positivt samband mellan pensionsklyftan och antalet barn som har uppfostrats under livet, och den könsrelaterade pensionsklyftan är betydligt större för gifta kvinnor och mödrar än för ensamstående kvinnor utan barn. Därför är det sannolikt att den ojämlikhet som mödrar, i synnerhet ensamstående mödrar, utsätts för kommer att förstärkas i samband med pensioneringen.

W.  Diskriminering på grund av graviditet och föräldraledighet tenderar att tvinga mödrar – som utgör 79,76 % av dem som går ner i arbetstid för att ta hand om barn under åtta år – att ta låglönejobb eller halvtidsanställningar eller att göra oönskade avbrott i karriären för att kunna ta hand om sina barn. Mamma-, pappa- och föräldraledighet är nödvändiga och vitala instrument för att få en bättre fördelning av omsorgsansvaret, förbättra balansen mellan arbete och privatliv och minska kvinnors karriäravbrott.

X.  Antalet barn har inte någon inverkan – eller kan till och med ha en positiv inverkan – på fädernas löner och därmed även på deras pensionsrättigheter.

Y.  På grund av att många kvinnor inte är registrerade som arbetslösa är arbetslösheten bland kvinnor underskattad, särskilt bland dem som bor på landsbygden eller i avlägsna områden, av vilka många enbart ägnar sig åt att sköta hem och barn. Detta ger upphov till pensionsskillnader.

Z.  De så kallade traditionella metoderna för arbetsorganisation gör det svårt för förvärvsarbetande par där båda föräldrarna önskar arbeta heltid att på ett harmoniskt sätt kombinera familje- och yrkeslivet.

AA.  Pensionspoäng för kvinnor och män som en form av ersättning för omsorg om barn eller andra anhöriga skulle kunna bidra till att garantera att avbrott i yrkeslivet på grund av omsorgsansvar inte påverkar pensionen negativt, och det vore önskvärt att sådana system sprids till – eller förstärks i – alla medlemsstater.

AB.  Pensionspoäng som tillämpas på alla former av arbete skulle kunna vara till hjälp för alla arbetstagare, löntagare såväl som egenföretagare.

AC.  Trots vissa försök att råda bot på situationen är andelen kvinnor på arbetsmarknaden alltjämt lägre än målen i Europa 2020-strategin och mycket lägre än andelen män. Kvinnors allt större deltagande på arbetsmarknaden bidrar till insatserna för att minska pensionsklyftan mellan kvinnor och män inom EU, eftersom det finns en direkt koppling mellan deltagande på arbetsmarknaden och pensionsnivå. Sysselsättningsgraden säger emellertid inte något om anställningens varaktighet och typen av anställning och ger därför bara begränsade uppgifter om löne- och pensionsnivån.

AD.  Yrkeskarriärens längd har direkt inverkan på pensionsklyftan. Kvinnors karriär är i genomsnitt mer än tio år kortare än mäns, och kvinnor med mindre än 14 års yrkeskarriär drabbas av en dubbelt så stor pensionsklyfta (64 %) som kvinnor som arbetar fler år (32 %).

AE.  Kvinnor är i högre grad föremål för avbrott i yrkeskarriären, osäkra anställningsavtal, atypiska anställningsformer, deltidsarbete (32 % av kvinnorna, 8,2 % av männen) eller oavlönat arbete, särskilt då de tar hand om barn och andra anhöriga och bär nästan hela ansvaret för omsorgs- och hushållsarbetet till följd av kvardröjande jämställdhetsbrister eller då de förväntas ta det ansvaret i ett senare skede av livet av bland annat arbetsgivare. Allt detta är till förfång för deras pensioner.

AF.  Investeringar i skola, förskola, universitet och äldreomsorg kan bidra till en bättre balans mellan arbete och privatliv för kvinnor och kan i längden leda inte bara till att arbetstillfällen skapas, utan även till att kvinnor erbjuds högkvalitativ sysselsättning och kan stanna kvar längre på arbetsmarknaden, vilket kan ha en positiv effekt på deras pensioner på längre sikt.

AG.  Informellt omsorgs- och frivilligarbete är hörnstenar i vårt samhälle och utförs i hög grad av kvinnor. Denna obalans avspeglas i den könsrelaterade pensionsklyftan. Dessa typer av osynligt arbete får inte tillräckligt stort erkännande och tas inte alltid i beaktande, särskilt i samband med pensionsrättigheter.

AH.  Den stora löneklyftan mellan kvinnor och män finns kvar i EU och uppgick 2014 till 16,3 %, inte minst beroende på en diskriminering och segregering som gör att kvinnor är överrepresenterade i sektorer där lönerna är lägre än i andra, huvudsakligen mansdominerade sektorer. Andra faktorer, såsom avbrott i karriären och ofrivilligt deltidsarbete för att kunna kombinera arbete och familjeansvar, stereotyper, undervärdering av kvinnors arbete och skillnader i utbildningsnivå och yrkeserfarenhet, bidrar också till löneklyftan mellan kvinnor och män.

AI.  Strategier för att öka andelen högkvalitativ sysselsättning bland grupperna med högst arbetslöshet, till exempel kvinnor, unga, personer med funktionsnedsättning, människor över 55 år, långtidsarbetslösa och invandrare, skulle göra pensionssystemet mer hållbart och minska beroendet av de offentliga skyddsnäten.

AJ.  I artikel 151 i EUF-fördraget fastställs det att EU har som mål att åstadkomma ett fullgott socialt skydd. EU bör därför stödja medlemsstaterna genom att utfärda rekommendationer om förbättrat skydd för äldre personer som är pensionsberättigade på grund av antingen sin ålder eller sina personliga förhållanden.

AK.  Den europeiska sociala stadgan fastställer, i artikel 4.1 om rätten till skälig lön, att ”för att trygga den enskilde arbetstagarens rätt till skälig lön åtar sig parterna [...] att erkänna arbetstagarnas rätt till en lön som är tillräcklig för att erbjuda dem och deras familjer en godtagbar levnadsstandard”. I sina slutsatser av den 5 december 2014 fastslog den europeiska kommittén för sociala rättigheter att ”lönen för att en anständig levnadsstandard i den mening som avses i artikel 4.1 i 1961 års stadga ska kunna tryggas måste överstiga en viss lägstanivå, som är satt till 60 % av nettomedelinkomsten”.

AL.  Universella, bosättningsbaserade eller schablonmässiga inkomstindexerade minimipensioner förefaller särskilt gynnsamma för jämställdheten, eftersom full folkpension betalas ut oavsett tidigare anställnings- eller familjeförhållanden.

AM.  En starkare koppling mellan avgiftsbetalning och inkomst, tillsammans med en ökning av den andra och tredje pelarens andel i organisationen av pensionssystemen, tenderar att leda till att riskerna för att könsspecifika faktorer ska spela in i pensionsklyftan flyttas över till privata aktörer.

AN.  Det gjordes inga förhands- eller efterhandsbedömningar av konsekvenserna ur ett jämställdhetsperspektiv av de reformer av pensionssystemen som anges i kommissionens vitbok om pensioner från 2012. Detta visar på brister i EU:s arbete för faktisk jämställdhet inom alla områden.

AO.  Organisationen av de offentliga sociala trygghetssystemen och pensionssystemen hör till medlemsstaternas exklusiva behörighet. EU har främst en understödjande roll på pensionsområdet, vilket särskilt stadgas i artikel 153 i EUF-fördraget.

Allmänna synpunkter

1.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i nära samarbete med medlemsstaterna införa en strategi för att undanröja pensionsklyftorna mellan kvinnor och män i Europeiska unionen (nedan kallad strategin).

2.  Europaparlamentet anser att strategin inte bara bör korrigera effekterna av pensionsklyftan på medlemsstatsnivå, särskilt för de mest utsatta personerna, utan i framtiden även förebygga denna klyfta genom att angripa de underliggande orsakerna, såsom kvinnors och mäns olika ställning på arbetsmarknaden i fråga om lön, befordran och möjligheter till heltidsarbete, liksom även segregeringen på arbetsmarknaden. Parlamentet uppmuntrar i detta avseende till mellanstatlig dialog och utbyte av bästa praxis mellan medlemsstaterna.

3.  Europaparlamentet framhåller att arbetslösheten bland kvinnor är underskattad, eftersom många kvinnor inte är registrerade som arbetslösa, särskilt bland dem som bor på landsbygden eller i avlägsna områden, bland dem som hjälper till i familjeföretaget och bland många av dem som enbart ägnar sig åt att sköta hem och barn.

4.  Europaparlamentet framhåller att ett mångsidigt tillvägagångssätt, med en kombination av åtgärder inom olika politikområden som syftar till att stärka jämställdheten, krävs för att genomföra strategin, som måste anta ett livslångt perspektiv på pensioner med beaktande av en människas hela arbetsliv och gå till botten dels med ojämlikheten mellan kvinnor och män i fråga om sysselsättningsnivå, karriärutveckling och möjligheter att betala in till systemet, dels med den ojämlikhet som beror på pensionssystemens organisation. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att följa upp rådets slutsatser av den 18 juni 2015 Lika inkomstmöjligheter för kvinnor och män: Att minska pensionsklyftan mellan könen.

5.  Europaparlamentet understryker att subsidiaritetsprincipen även måste följas strikt på pensionsområdet.

Mätning och medvetandegörande för att bättre kunna bekämpa pensionsklyftan

6.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att fortsätta att granska pensionsklyftan mellan kvinnor och män och att i samarbete med Eurostat och Europeiska jämställdhetsinstitutet (EIGE) ta fram formella och tillförlitliga indikatorer för pensionsklyftan mellan könen och urskilja de olika faktorerna bakom den för att övervaka den och fastställa tydliga minskningsmål samt att rapportera till parlamentet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att årligen tillhandahålla Eurostat statistik om löne- och pensionsklyftan mellan kvinnor och män för att möjliggöra en bedömning av utvecklingen inom hela EU och olika sätt att ta tag i frågan.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en grundlig bedömning av hur de landspecifika rekommendationerna och rekommendationerna i vitboken om pensioner från 2012 påverkar de mest utsatta grupperna, i synnerhet kvinnor, i syfte att bekämpa orsakerna till pensionsklyftan mellan könen och att upprätta en formell indikator för pensionsklyftan och bedriva systematisk övervakning. Parlamentet efterlyser adekvat utvärdering av rekommendationerna eller de åtgärder som hittills vidtagits samt en övervakning av deras jämställdhetskonsekvenser. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja utvecklingen av könsuppdelad statistik och forskning för att förbättra övervakningen och utvärderingen av pensionsreformers effekter på kvinnors välfärd och välbefinnande.

8.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att verka för att bekämpa pensionsklyftan mellan kvinnor och män inom ramen för sin socialpolitik genom att medvetandegöra de behöriga beslutsfattarna på området och ta fram program för att öka informationen till kvinnor om klyftans konsekvenser för dem – och förse dem med de redskap de behöver för att lägga upp hållbara finansieringsstrategier för sin pension som är skräddarsydda efter kvinnors specifika behov – och om kvinnors tillgång till andra och tredje pensionspelarna, särskilt i kvinnodominerade sektorer där utnyttjandet kan vara lågt. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ytterligare öka medvetenheten bland allmänheten om lika lön och pensionsklyftan mellan kvinnor och män och om direkt och indirekt diskriminering av förvärvsarbetande kvinnor.

9.  Europaparlamentet upprepar behovet av tydliga harmoniserade definitioner för att underlätta jämförelse på EU-nivå av begrepp som ”löneklyfta mellan kvinnor och män” och ”pensionsklyfta mellan kvinnor och män”.

10.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och unionens institutioner att främja studier om konsekvenserna av pensionsklyftan mellan kvinnor och män och kvinnors ekonomiska beroendeställning, med beaktande av frågor såsom befolkningens åldrande, skillnaderna mellan kvinnor och män i fråga om hälsa och förväntad livslängd, familjestrukturernas förändring och ökningen av antalet ensamhushåll samt den varierande personliga situationen bland kvinnor. Parlamentet uppmanar dem även att utforma möjliga strategier för att undanröja pensionsklyftan mellan kvinnor och män.

11.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att omedelbart betala ut avgångsvederlag och pensionsfondmedel när pensionsrättigheten börjar för att förhindra ekonomiska problem, minska den efterföljande bördan med att betala förskott på lån och göra kvinnor mindre beroende av män.

Minska ojämlikheten i fråga om möjligheterna att betala in till pensionssystemet

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att EU‑lagstiftningen om indirekt och direkt könsdiskriminering tillämpas korrekt och att framstegen övervakas systematiskt, med överträdelseförfaranden vid bristande efterlevnad, och att säkerställa en eventuell revidering för att se till att kvinnor och män har samma förmåga att betala in till pensionssystemet.

13.  Europaparlamentet fördömer skarpt löneklyftorna mellan kvinnor och män och deras ”oförklarliga” komponent som är ett resultat av diskriminering på arbetsplatsen, och upprepar sitt krav på att direktiv 2006/54/EG, som införlivats tydligt och tillräckligt i endast två medlemsstater, ska ses över för att säkerställa större likabehandling mellan kvinnor och män i fråga om sysselsättning och lön under tillämpning av principen om lika lön för kvinnor och män för lika arbete, som har garanterats av fördraget alltsedan EEG grundades.

14.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna, arbetsgivarna och fackföreningarna att utarbeta och tillämpa konkreta och användbara arbetsutvärderingsverktyg som kan användas för att fastställa likvärdiga arbeten och på så sätt säkra lika lön, och följaktligen lika pensioner i framtiden, för kvinnor och män. Parlamentet uppmanar företagen att genomföra årliga granskningar med avseende på lika lön, offentliggöra uppgifterna med största möjliga transparens och minska löneklyftan mellan könen.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bekämpa horisontell och vertikal segregering på arbetsmarknaden genom att undanröja jämställdhetsbrister och diskriminering inom sysselsättning och särskilt genom utbildning och medvetandehöjande åtgärder uppmuntra flickor och kvinnor att satsa på studier, yrken och karriärer i innovations- och tillväxtsektorer, som i dag domineras av män till följd av seglivade stereotyper.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att skapa fler incitament för kvinnor att delta på arbetsmarknaden under längre tid och med kortare avbrott, för att främja och stärka deras ekonomiska oberoende i dag och på ålderns höst.

17.  Europaparlamentet erinrar om betydelsen av att, mot bakgrund av att en allt större del av ansvaret förs över från pensionssystemen till privata finansieringssystem, se till att tillgången till de finansiella tjänster som omfattas av direktiv 2004/113/EG är icke-diskriminerande och baseras på könsneutrala försäkringstekniska kriterier. Parlamentet konstaterar att tillämpning av bestämmelsen om könsneutralitet kommer att bidra till att minska pensionsklyftan mellan könen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att öka öppenheten, tillgången till information och säkerheten för medlemmar i och förmånstagare av tjänstepensionsplaner, med beaktande av EU:s principer om icke-diskriminering och jämställdhet.

18.  Europaparlamentet konstaterar att tjänstepensionssystemen i allt större utsträckning fungerar enligt försäkringsprinciper och att detta kan leda till en mängd skillnader i fråga om socialt skydd(16). Parlamentet poängterar att Europeiska unionens domstol har klargjort att tjänstepension ska betraktas som lön och att principen om likabehandling därför ska tillämpas även på tjänstepensionssystemen.

19.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att särskilt uppmärksamma invandrarkvinnor, som ofta inte har förvärvat pensionsrättigheter i sitt ursprungsland och därför inte är ekonomiskt självständiga, särskilt efter en skilsmässa.

Minska ojämlikheten i fråga om kvinnors och mäns yrkesbanor

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skyndsamt förverkliga de åtaganden den formulerat både i färdplanen och i det strategiska engagemanget, så att alla, däribland förvärvsarbetande föräldrar, tillåts kombinera yrkeslivet med familjelivet på ett bättre sätt, och att lägga fram ett ambitiöst och heltäckande paket med lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder som ett led i sitt arbetsprogram för 2017.

21.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att följa och verkställa lagstiftningen om kvinnors rättigheter i samband med moderskap, så att kvinnor inte drabbas negativt i form av lägre pension för att de fått barn under sitt yrkesverksamma liv.

22.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att överväga möjligheten för arbetstagare att förhandla fram frivilliga arrangemang för flexibelt arbete, till exempel ”smart arbete”, i överensstämmelse med nationell praxis och oberoende av barnens ålder och familjesituationen, så att kvinnor och män ges möjlighet att bättre kombinera familje- och yrkeslivet och inte tvingas prioritera det ena framför det andra i samband med omsorgsansvar.

23.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att, genom utbyte av bästa praxis, införa ”omsorgspoäng” till förmån för både kvinnor och män för att en person som gör avbrott i yrkeskarriären i samband med informell omsorg om en familjemedlem eller som tar ut formella ledighetsperioder i samband med omsorg, såsom mamma-, pappa- och föräldraledighet, ska bli kompenserad och kunna tillgodogöra sig detta i beräkningen av pensionsrättigheter på ett rättvist sätt. Parlamentet anser att sådana poäng bör tilldelas under en begränsad och kort tid för att inte stereotyper och ojämlikheter ska stärkas ytterligare.

24.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utforma strategier för att erkänna betydelsen av informell omsorg om familjemedlemmar och andra i beroendeställning samt frivilligarbete och av en rättvis fördelning mellan kvinnor och män, då en bristfällig sådan är en potentiell orsak till karriäravbrott och osäkra anställningar för kvinnor och på så vis äventyrar deras pensionsrättigheter. Parlamentet framhåller i detta sammanhang betydelsen av att uppmuntra män att utnyttja sin föräldra- och pappaledighet.

25.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra det möjligt för arbetstagaren att efter mamma- eller föräldraledigheten återgå till samma arbetsformer.

26.  Europaparlamentet erinrar om att balans mellan familje- och yrkeslivet kan uppnås för kvinnor och män bara om det finns lokal, högkvalitativ, överkomlig och tillgänglig barnomsorg, äldreomsorg och omsorg om andra personer i beroendeställning och om en rättvis fördelning av ansvar, kostnader och omsorg uppmuntras. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka investeringarna i tjänster för barn, framhåller behovet av heltäckande barnomsorg på landsbygden och uppmanar med kraft kommissionen att stödja medlemsstaterna, bland annat via tillgängliga EU-medel, i uppbyggnaden av sådan omsorg på ett sätt som är tillgängligt för alla. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att inte bara uppfylla Barcelonamålen så snart som möjligt och senast 2020, utan även att fastställa liknande mål för långtidsvårdtjänster och samtidigt skapa möjligheter för familjer som föredrar en annan barnomsorgsmodell att välja en sådan. Parlamentet lovordar de medlemsstater som redan har nått de båda målsättningarna.

Pensionssystemens inverkan på pensionsklyftan

27.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att, på grundval av tillförlitliga och jämförbara uppgifter, utvärdera vilken inverkan deras pensionssystem har på pensionsklyftan och vilka faktorer som ligger till grund för den i syfte att bekämpa diskriminering och skapa insyn i medlemsstaternas pensionssystem.

28.  Europaparlamentet framhåller att pensionssystemen för att vara hållbara måste ta hänsyn till de utmaningar som följer av den demografiska utvecklingen, befolkningens åldrande, födelsetalen och förhållandet mellan den arbetsföra befolkningen och personer i pensionsåldern. Parlamentet erinrar om att situationen för de sistnämnda i stor utsträckning beror på antalet år de förvärvsarbetat och betalat in avgifter.

29.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att mot bakgrund av den stigande förväntade livslängden i EU snarast genomföra nödvändiga strukturförändringar inom pensionssystemen i syfte att säkerställa hållbar social trygghet.

30.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att närmare studera hur pensionsklyftan skulle kunna påverkas av en övergång från lagstadgade statliga pensioner till tjänstegrundade och privata planer för pensionsinbetalning som är mer flexibla, både vad gäller beräkningen av hur länge man ska betala in till pensionssystemet och vad gäller ett successivt utträde från arbetsmarknaden.

31.  Europaparlamentet påpekar att övergången till ett pensionssystem med flera pelare ökar ojämställdheten på pensionsområdet(17). Parlamentet insisterar på att den första av de tre pelarna måste förbli kärnan i medlemsstaternas pensionssystem och att man måste främja och möjliggöra denna som ett led i undanröjandet av pensionsskillnader, särskilt sådana som är könsrelaterade. Vidare insisterar parlamentet på att privata pensionssystem ska förbli ett frivilligt alternativ. Parlamentet påpekar att pensionsklyftan mellan könen är minst i den första pelaren och att systemen inom denna har visat sig vara mest inkluderande och mest rättvisa i fråga om omfördelning samt det mest kostnadseffektiva sättet att bekämpa fattigdom bland äldre. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stärka de offentliga pensionssystemen i förhållande till andra typer av system som riskerar att öka pensionsklyftan mellan könen.

32.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att undanröja inslag i sina pensionssystem, och i genomförda reformer, som ökar obalansen på pensionsområdet (särskilt ojämställdhet såsom den rådande pensionsklyftan), med beaktande av alla eventuella framtida reformers konsekvenser för jämställdheten, samt att vidta åtgärder för att utrota denna diskriminering. Parlamentet betonar att alla pensionspolitiska förändringar alltid måste vägas mot hur de påverkar klyftorna mellan könen, med en särskild jämförande analys av de föreslagna förändringarnas effekter på kvinnor respektive män, och att detta bör vara ett viktigt led i planeringen, utformningen, genomförandet och utvärderingen av den offentliga politiken.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra utbyte av bästa praxis för att identifiera både de effektivaste korrigerande mekanismerna och de mekanismer som kan bekämpa sådana faktorer som underblåser pensionsklyftan.

34.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att införa könsneutrala livsavgifter inom pensionssystemen, omsorgspoäng och härledda förmåner, så att kvinnor kan få lika pensionsutbetalningar för lika inbetalningar även om de förväntas leva längre än män, samt att se till att kvinnornas förväntade livslängd inte används som en förevändning för diskriminering, särskilt i samband med pensionsberäkningen.

35.  Europaparlamentet framhåller efterlevandepensionernas viktiga funktion för att värna och skydda många äldre kvinnor mot risken för fattigdom och social utestängning, som är högre än hos män. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vid behov reformera sina efterlevandepensions- och änkepensionssystem, så att inte ogifta kvinnor missgynnas. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att med stöd av kommissionen studera effekterna av olika system för efterlevandepension mot bakgrund av de höga skilsmässotalen, förekomsten av fattigdom bland ogifta par och den sociala utestängningen av äldre kvinnor, samt att överväga att införa rättsliga instrument som garanterar delade pensionsrätter i händelse av skilsmässa.

36.  Europaparlamentet framhåller att alla människor har rätt till en allmänt tillgänglig folkpension och påminner om att artikel 25 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna fastslår rätten för äldre att leva ett värdigt och oberoende liv och om att artikel 34 i stadgan erkänner rätten till tillgång till social trygghet och sociala förmåner som garanterar skydd i sådana fall som moderskap, sjukdom, olyckor i arbetet, funktionsnedsättning, beroende av långtidssjukvård, ålderdom eller arbetslöshet. Parlamentet framhåller betydelsen av avgiftsfinansierade offentliga socialförsäkringssystem som ett viktigt inslag i adekvata pensioner.

37.  Europaparlamentet erinrar om att en skälig pensionsinkomst är avgörande för att motverka fattigdom bland äldre. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att deltidsanställda, arbetstagare med oregelbundna anställningar, medhjälpande makar och arbetstagare med avbrott i arbetslivet eller med perioder med kortare arbetstid har rätt till skälig pension utan någon form av diskriminering.

38.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att undanröja hinder för tillgången till skälig pension – till exempel höjningar av det minsta antal pensionsgrundande år som krävs eller situationer där pensionsrätterna kopplas till livslånga inbetalningar – för människor med avbrott i arbetslivet (varav de flesta är kvinnor).

39.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att, i fall då villkoren för lagstadgad ålderspension inte är uppfyllda, tillhandahålla en adekvat allmän minimipension som inte är kopplad till förmånstagarens tidigare arbetsliv och att se till att formella ledighetsperioder som enskilda personer tar ut i samband med omsorg om familjemedlemmar tas med i beräkningen av dessa personers pensionsförmåner. Parlamentet framhåller vikten av att övergå till individuella snarare än härledda pensionsrätter och sociala förmåner i syfte att förhindra beroendesituationer inom familjen. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att ersätta hushållsenhetsmodeller och motsvarande sociala förmåner med individuella rättigheter och att motverka situationer där en person är beroende av en partner eller av staten. Parlamentet påpekar dock att det måste råda ett lämpligt förhållande mellan den allmänna minimipensionen och den genomsnittliga pensionen från yrkeslivet. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra en fyllig analys av bästa praxis i syfte att bistå medlemsstaterna i beräkningen av sådana minimipensioner.

40.  Europaparlamentet är djupt oroat över att frysningar och sänkningar av pensionerna som sker i vissa medlemsstater slår särskilt hårt mot personer med kortare eller avbrutna arbetsliv och låginkomsttagare. Parlamentet finner det beklagligt att det oftast är kvinnor som drabbas. Parlamentet understryker att dessa åtgärder har medfört indirekt diskriminering i fråga om åtnjutandet av sociala förmåner. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att sörja för att såväl kvinnor som män har möjlighet att uppnå fulla avgiftsperioder samt att trygga allas rätt till full pension, i syfte att undanröja pensionsklyftan genom att bekämpa könsdiskriminering inom sysselsättningen, justera utbildnings- och karriärplaneringen, förbättra möjligheterna att förena arbete och privatliv och öka investeringarna i barn- och äldreomsorg. Parlamentet anser att det också är relevant att införa förnuftiga arbetsmiljöbestämmelser som beaktar könsrelaterade arbetsrelaterade och psykosociala risker samt att investera i offentlig arbetsförmedling för vägledning av arbetssökande kvinnor i alla åldrar och införa flexibla regler för övergången från arbete till pension.

41.  Europaparlamentet erinrar om att FN:s kommitté för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, i sin allmänna kommentar nr 16 (2005) om mäns och kvinnors lika rätt att åtnjuta alla ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, fastställt att kraven i artikel 3 i den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter tillsammans med artikel 9 i samma konvention bland annat innebär att samma obligatoriska pensionsålder ska gälla för kvinnor och män och att kvinnor ska erhålla samma förmåner från offentliga och privata pensionssystem.

42.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1)

11 augusti 2005, E/C.12/2005.

(2)

4 februari 2008, E/C.12/GC/19.

(3)

XX-3/def/GRC/4/1/EN.

(4)

EGT L 6, 10.1.1979, s. 24.

(5)

EGT L 303, 2.12.2000, s. 16.

(6)

EUT L 373, 21.12.2004, s. 37.

(7)

EUT L 204, 26.7.2006, s. 23.

(8)

EUT C 51 E, 22.2.2013, s. 9.

(9)

EUT C 131 E, 8.5.2013, s. 60.

(10)

EUT C 264 E, 13.9.2013, s. 75.

(11)

Antagna texter, P7_TA(2013)0073.

(12)

Antagna texter, P8_TA(2015)0050.

(13)

Antagna texter, P8_TA(2015)0218.

(14)

Antagna texter, P8_TA(2015)0351.

(15)

Antagna texter, P8_TA(2016)0338.

(16)

http://ec.europa.eu/justice/gender-equality/files/conference_sept_2011/dgjustice_oldagepensionspublication3march2011_en.pdf.

(17)

Europaparlamentet, utredningsavdelning C, medborgerliga rättigheter och konstitutionella frågor (Ludovici: 2016), The gender pension gap: differences between mothers and women without children, http://www.europarl.europa.eu/supporting-analyses.


MOTIVERING

Pensionsklyftan mellan kvinnor och män (på engelska gender gap in pensions, GGP) är bara ett av de många sätt som ojämställdheten yttrar sig på. Klyftan, som kan definieras som skillnaden mellan kvinnors och mäns genomsnittliga pensionsinkomst (före skatt och avgifter), uppgick 2012 till 38 % för åldersgruppen 65 år och äldre. Detta är oacceptabelt.

Vad det handlar om är att uppnå verklig jämställdhet mellan könen, men även att förebygga fattigdom och utsatthet, som i högre grad riskerar att drabba kvinnor med små pensionsinkomster.

Föredraganden anser därför att det krävs en allomfattande helhetsstrategi för att bekämpa pensionsklyftan, för denna påverkas av flera olika variabler. Även om de olika variablernas inverkan på slutresultatet inte är direkt kvantifierbara i nuläget, på grund av bristen på precisa och tillförlitliga uppgifter, är det rimligt att anta att pensionsklyftan är en återspegling av många olika former av ojämlikhet som kvinnor stöter på under hela livet och yrkeskarriären.

Löneklyftan mellan kvinnor och män finns kvar i EU och uppgick 2014 till 16,3 %, inte minst beroende på företeelser som diskriminering och segregering och avbrott i yrkeskarriären. De pensionerade kvinnornas sociala situation, civilstånd och/eller familjesituation påverkar också pensionsklyftan, och här är änkor i en mer utsatt sits. Vidare finns det ett positivt samband mellan pensionsklyftan och antalet barn: Kvinnor, som har en dominerande roll i barnens uppfostran i hemmet, får göra upprepade avbrott i karriären och tvingas ofta välja att arbeta deltid. Exempelvis drabbas kvinnor med mindre än 14 års yrkeskarriär av en dubbelt så stor pensionsklyfta (64 %) som kvinnor som arbetar fler år (32 %). Alla dessa element inverkar negativt på kvinnors pensioner. De här faktorerna måste med andra ord bekämpas.

Föredraganden förordar därför att olika rekommendationer genomförs under iakttagande av behörighetsfördelningen mellan unionen och dess medlemsstater inom ramen för subsidiaritetsprincipen. Rent allmänt uppmuntrar föredraganden medlemsstaterna att samarbeta och utbyta bästa praxis.

Mätning och medvetandegörande för att bättre kunna bekämpa pensionsklyftan

Först och främst är det av största betydelse att utveckla statistikverktyg för att urskilja de olika faktorer som får pensionsklyftan att växa. Här vill det till en verklig insats för att få bästa möjliga insikt i företeelsen. Med hjälp av dessa verktyg kommer de olika aktörerna, till att börja med kommissionen, att kunna få ett bättre grepp om problematiken, och inte minst kommer medlemsstaterna att kunna arbeta in uppgifterna i sin socialpolitik och påverka de behöriga beslutsfattarna på området.

Minska ojämlikheten i fråga om förmågan att betala in till pensionssystemet

Det första insatsområdet bör handla om förmågan att betala in till pensionssystemet. Eftersom de flesta pensionssystem bygger på intjänade rättigheter och inkomster under hela karriären riskerar ojämlikheten att återspeglas i pensionsinkomsten.

I det sammanhanget vill föredraganden påpeka att det redan finns flera lagstiftningsverktyg och att det vore önskvärt att se till att de verkligen tillämpas, och samtidigt identifiera luckor i de befintliga genomförandebestämmelserna, och att i förekommande fall titta på en vidareutveckling av regelverket på dessa områden.

Minska ojämlikheten i fråga om kvinnors och mäns yrkesbanor

Vidare gäller det att se till att kvinnor blir mindre drabbade i sin yrkeskarriär när de stöter på svårigheter på grund av sin oproportionerligt stora andel av hushållsarbetet och familjeansvaret.

I linje med sin resolution av den 13 september 2016 om inrättande av gynnsamma arbetsmarknadsvillkor för balans mellan arbetsliv och privatliv uppmanar därför föredraganden kommissionen att fullgöra sina åtaganden i enlighet med färdplanen och det strategiska engagemanget.

Pensionssystemens inverkan på pensionsklyftan

Föredraganden vill dessutom uppmana medlemsstaterna att mäta hur organisationen av deras pensionssystem inverkar på pensionsklyftan och att införa mekanismer för att, inte minst till förmån för de mest utsatta, åtgärda sådan ojämlikhet som kan få återverkningar på pensionsklyftan.

Till sist uppmanar föredraganden kommissionen att studera hur pensionsklyftan påverkas om pensionssystemen utvecklas i riktning mot mer flexibla mekanismer för avgiftsbetalningar och fastställande av pensionsrättigheter och pensionsinkomster, både vad gäller beräkningen av hur länge man ska betala in till pensionssystemet och vad gäller ett successivt utträde från arbetsmarknaden.


RESERVATION

i enlighet med artikel 52a.4 i arbetsordningen

från Beatrix von Storch

Den sociala styrningen av värderingar och normer och EU:s inblandning i grundläggande frågor om familjelivet stärks i och med detta betänkande. Ändå saknar EU behörighet när det gäller den nationella pensionspolitiken. Det står till och med i skälen.

Återigen är det bara fråga om parlamentarisk skuggboxning. Det finns inga allmänt giltiga indikatorer som talar för en ”pensionsklyfta mellan kvinnor och män”. Även det står i betänkandet.

EU förvägrar mammor och pappor valfrihet. För EU handlar det nämligen bara om att uppfylla Barcelonamålen om statlig barnomsorg. Valfrihet för familjer som föredrar en annan omsorgsmodell avvisas medvetet av EU.

Familjen är en källa till social sammanhållning och erkänns som hela samhällets grundpelare. Men kvinnor och mammor, precis som män och pappor, som genom att uppfostra och ta hand om sina barn även arbetar för samhällets framtid, får inget erkännande för det.

Den egentliga skandalen är inte att det förekommer ett eventuellt lönegap eller en ”pensionsklyfta mellan kvinnor och män”, utan att hushålls-, omsorgs-, vård- och familjearbete, som utförs av såväl kvinnor som män, inte erkänns samt att det saknas möjligheter att förena familj och arbete och att fritt välja mellan dessa, vilket drabbar såväl kvinnor som män. Detta måste regleras av arbetsmarknadens parter i medlemsstaterna.


YTTRANDE från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (9.12.2016)

till utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män

över behovet av en EU-strategi för att sätta stopp för och förebygga pensionsklyftan mellan kvinnor och män

(2016/2061(INI))

Föredragande av yttrande(*): Tania González Peñas

(*)  Förfarande med associerat utskott – artikel 54 i arbetsordningen

FÖRSLAG

Utskottet för sysselsättning och sociala frågor uppmanar utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

–  med beaktande av artiklarna 22 och 25 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna,

–  med beaktande av den allmänna kommentaren nr 16 från FN:s kommitté för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter om mäns och kvinnors lika rätt att åtnjuta alla ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (artikel 3 i den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, ICESCR) av den 11 augusti 2005, E/C. 12/2005/ och kommitténs allmänna kommentar nr 19 om rätten till social trygghet (artikel 9 i ICESCR) av den 4 februari 2008, E/C.12/GC/19,

–  med beaktande av artiklarna 4.2, 4.3, 12, 20 och 23 i den europeiska sociala stadgan,

–  med beaktande av slutsatserna av den 5 december 2014 från Europeiska kommittén för sociala rättigheter (XX-3/def/GRC/4/1/EN),

–  med beaktande av artiklarna 2 och 3.3 i fördraget om Europeiska unionen (EU‑fördraget), i vilka den grundläggande jämställdhetsprincipen fastslås,

–  med beaktande av artikel 8 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF‑fördraget) och artikel 23 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, i vilka den grundläggande jämställdhetsprincipen fastslås,

–  med beaktande av artiklarna 151 och 153 i EUF-fördraget,

–  med beaktande av de slutsatser som rådet (sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor) antog i juni 2015, Lika inkomstmöjligheter för kvinnor och män: Att minska pensionsklyftan mellan könen,

–  med beaktande av artikel 34 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av den europeiska jämställdhetspakten (2011–2020), som rådet antog den 7 mars 2011,

–  med beaktande av arbetsdokumentet om ett strategiskt engagemang för jämställdhet 2016–2019, särskilt mål 3.2,

–  med beaktande av Europaparlamentets studie The gender pension gap: differences between mothers and women without children (2016) och kommissionens studie The Gender Gap in Pensions in the EU (2013),

–  med beaktande av artiklarna 3 och 9 i den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,

A.  Pensionsklyftan mellan könen beräknades uppgå till 38 procent i EU under 2014, med kraftiga variationer mellan medlemsstaterna, från 3,7 procent i Estland till 48,8 procent i Cypern. Andelen äldre kvinnor i riskzonen för fattigdom och social utestängning uppgick till 20,2 procent 2014, jämfört med 14,6 procent av männen, och 2050 kan andelen människor över 75 år som löper risk för fattigdom komma att uppgå till 30 procent i merparten av medlemsstaterna. Under 2015 tjänade kvinnor fortfarande i genomsnitt 16 procent mindre i timmen än män för samma arbete. Löneskillnaderna mellan könen leder ofta till att kvinnor får lägre pensioner än män och gör att de löper större risk för fattigdom efter pensioneringen. Hushåll med ensamstående föräldrar är en särskilt utsatt grupp eftersom de utgör 10 procent av alla hushåll med minderåriga barn, och cirka 50 procent av dessa löper risk för fattigdom och social utestängning, en dubbelt så stor andel som inom befolkningen totalt sett.

B.  Hur stor andel av befolkningen som uppbär ålderspension skiljer sig kraftigt åt mellan medlemsstaterna och uppgick11 procent i Cypern och 25 procent i Belgien under 2012, medan högst 10 procent av kvinnorna uppbär pension i länder som Spanien, Irland och Malta.

C.  Nedskärningar och frysningar av pensionerna ökar risken för fattigdom på äldre dagar, särskilt bland kvinnor. Andelen äldre kvinnor i riskzonen för fattigdom och social utestängning uppgick till 20,2 procent under 2014, jämfört med 14,6 procent av männen, och 2050 kan andelen människor över 75 år som löper risk för fattigdom komma att uppgå till 30 procent i merparten av medlemsstaterna.

D.  Den disponibla inkomsten för personer över 65 år uppgår till cirka 94 procent av inkomstgenomsnittet för den totala befolkningen. Ungefär 22 procent av alla kvinnor över 65 år befinner sig dock under gränsen för fattigdomsrisk.

E.  I nuläget hänger tillgången till en skälig pension samman med många olika faktorer, såsom livslön, anställningsform, tillfälliga anställningar, segregering på arbetsmarknaden, deltagande på och tillträde till arbetsmarknaden, omsorgsrelaterade avbrott i arbetslivet och förväntad livslängd, och dessa faktorer påverkar kvinnor mer negativt än män.

F.  Pensioner som är kopplade till individuella snarare än härledda rättigheter skulle kunna bidra till alla individers ekonomiska oberoende, undanröja faktorer som hämmar deltagandet i formellt arbete och motverka könsstereotyper.

G.  Pensionspoäng för kvinnor och män som en form av ersättning för omsorg om barn eller andra anhöriga skulle kunna bidra till att garantera att avbrott i yrkeslivet på grund av omsorgsansvar, vidareutbildning eller arbetslöshet inte påverkar pensionen negativt, och det vore önskvärt att sådana system sprids till – eller förstärks i – alla medlemsstater.

H.  Pensionspoäng som tillämpas på alla former av arbete skulle kunna vara till hjälp för alla arbetstagare, löntagare såväl som egenföretagare.

I.  Universella, bosättningsbaserade eller schablonmässiga inkomstindexerade minimipensioner förefaller särskilt gynnsamma för jämställdheten, eftersom full folkpension betalas ut oavsett tidigare anställningsförhållanden eller familjesituation.

J.  Många människor med deltidsanställningar, i huvudsak kvinnor (runt 32 procent, jämfört med 8,2 procent av männen) har inte valt denna anställningsform, eller har gjort det för att kunna förena arbete och familje- och omsorgsansvar, och i många fall leder detta till lägre pensioner.

K.  Otrygga arbetsförhållanden och segregering på arbetsmarknaden gör det svårare att uppnå målet om jämställdhet och social solidaritet i ålderdomen.

L.  Den höga arbetslösheten har gjort att många familjer blivit beroende av en enda familjemedlems inkomst – i många fall en äldre persons, främst far- och mormödrarnas, pension som enda inkomstkälla för tre generationer.

M.  Strategier för att öka andelen högkvalitativ sysselsättning bland grupperna med högst arbetslöshet, till exempel kvinnor, unga, personer med funktionsnedsättning, människor över 55 år, långtidsarbetslösa eller invandrare, skulle göra pensionssystemet mer hållbart och minska beroendet av de offentliga skyddsnäten.

N.  Det ökade individuella ansvaret för sparbeslut som medför olika risker innebär också att de enskilda personerna måste få tydlig information om de tillgängliga alternativen och de därmed sammanhängande riskerna. Krisen har visat att privata pensionsfonder är kopplade till utvecklingen på finansmarknaderna, vilket i många fall betyder att pensionerna för äldre människor – som inte alltid är medvetna om vad det innebär att placera pensionerna i sådana fonder – sätts på spel. Både kvinnor och män, men framför allt kvinnor, måste få kostnadsfritt stöd för att förbättra sina finansiella kunskaper, så att de kan fatta välgrundade beslut inom detta alltmer komplexa område.

O.  Det gjordes inga konsekvensbedömningar ur ett jämställdhetsperspektiv vare sig i förhand eller efterhand av de reformer av pensionssystemen som anges i kommissionens vitbok om pensioner från 2012. Detta visar på brister i EU:s arbete för faktisk jämställdhet inom alla områden.

P.  Fackföreningar och kollektivavtal har en avgörande roll att spela i fråga om skyddet av äldre människors rättigheter.

Q.  Ökade investeringar i allmän offentlig hälso- och sjukvård, ett offentligt nätverk för social service och högkvalitativ omsorgsinfrastruktur skulle bidra till att människor kunde åtnjuta sin rätt till ett värdigt liv på äldre dagar.

R.  Den europeiska sociala stadgan fastställer, i artikel 4.1 om rätten till skälig lön, att ”för att trygga den enskilde arbetstagarens rätt till skälig lön åtar sig parterna [...] att erkänna arbetstagarnas rätt till en lön som är tillräcklig för att erbjuda dem och deras familjer en godtagbar levnadsstandard”. I sina slutsatser av den 5 december 2014 (XX-3/def/GRC/4/1/EN) fastslog den europeiska kommittén för sociala rättigheter att lönen för att en anständig levnadsstandard i den mening som avses i artikel 4.1 i 1961 års stadga ska kunna tryggas måste överstiga en viss lägstanivå, som är satt till 60 procent av nettomedelinkomsten.

S.  I artikel 151 i EUF-fördraget fastställs det att EU har som mål att åstadkomma ett fullgott socialt skydd. EU måste därför stödja medlemsstaterna genom att avge rekommendationer om förbättrat skydd för äldre personer som, på grund av antingen sin ålder eller sina personliga förhållanden, är pensionsberättigade.

T.  De reformer av pensionssystemen som medlemsstaterna genomfört på senaste tiden har medfört en högre pensionsålder, sänkta indexnivåer för pensionsuppräkning, en starkare koppling mellan inbetalningar (till exempel sett till inbetalningsperiodernas varaktighet och kontinuitet) och rätten till pensionsförmåner samt främjande av de privata pensionssystemens roll och har även bidragit till en större pensionsklyfta mellan könen.

U.  Skillnaderna mellan könen i fråga om sysselsättningsgrad, löner och, följaktligen, pensioner bidrar, tillsammans med kvinnornas överrepresentation när det gäller osäkra anställningsförhållanden(1), ofrivilligt deltidsarbete och avbrott i arbetslivet för att ta hand om barn eller andra närstående, till att kvinnor i särskilt hög grad drabbas av eller riskerar att drabbas av fattigdom.

V.  EU har huvudsakligen en stödjande roll på pensionsområdet, vilket särskilt stadgas i artikel 153 i EUF-fördraget.

1.  Europaparlamentet understryker att jämställdhet måste säkerställas på alla områden. Parlamentet framhåller att en ökad sysselsättningsgrad bland kvinnorna är en absolut förutsättning för att man ska kunna häva pensionsklyftan mellan könen, som är ett resultat av ackumulerade nackdelar som kvinnor drabbas av på arbetsmarknaden under hela livet. I detta sammanhang påpekar parlamentet även att kvinnors tillträde till arbetsmarknaden, tillsammans med högkvalitativ sysselsättning, stöd till befordran, förbättrade möjligheter att förena arbete med privatliv för både kvinnor och män och åtgärder mot könssegregeringen inom utbildningen och sysselsättningen, är av avgörande betydelse för möjligheterna att förebygga och minska pensionsklyftan mellan könen. Vidare konstaterar parlamentet att fler och mer välutbildade unga kvinnor kommer in på arbetsmarknaden i dagsläget.

2.  Europaparlamentet vill uppmärksamma arbetsmarknadsparternas viktiga roll i diskussionen kring frågor om minimilön, med samtidig respekt för subsidiaritetsprincipen. Parlamentet framhåller även den viktiga funktion som fackföreningarna och kollektivavtalen fyller när det gäller att säkerställa att äldre människor har tillgång till folkpension i enlighet med principen om solidaritet mellan generationerna och jämställdhetsprincipen. Parlamentet betonar vikten av att ta vederbörlig hänsyn till arbetsmarknadsparterna i samband med politiska beslut som ändrar väsentliga rättsliga aspekter av villkoren för pensionsberättigande. EU och medlemsstaterna uppmanas att i samarbete med arbetsmarknadsparterna och jämställdhetsorganisationerna ta fram och genomföra politiska strategier för att utjämna löneklyftan mellan könen. Parlamentet rekommenderar medlemsstaterna att överväga att regelbundet genomföra en lönekartläggning som ett komplement till dessa insatser.

3.  Europaparlamentet finner det beklagligt att pensionsklyftan mellan könen uppgår till 39 procent, vilket är mer än dubbelt så mycket som den 16-procentiga löneklyftan mellan könen, något som återspeglar de livslånga konsekvenserna och effekterna för kvinnors rättigheter av ojämlikheten på arbetsmarknaden såväl som skillnaderna i fråga om karriärutveckling och omsorgsansvar. Parlamentet påminner om att medlemsstaterna enligt artikel 157 i EUF-fördraget ska ”säkerställa att principen om lika lön för kvinnor och män för lika arbete eller likvärdigt arbete tillämpas” och att tillämpningen och främjandet av denna princip är av avgörande betydelse för att man ska kunna minska löne- och pensionsklyftorna mellan könen och undanröja risken för fattigdom. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att vidta åtgärder för att bekämpa alla former av könsdiskriminering på flera grunder, att säkerställa att principen om icke-diskriminering och jämlikhet på arbetsmarknaden och i tillträdet till arbetsmarknaden tillämpas samt, i synnerhet, att vidta sociala skyddsåtgärder för att kvinnors löner och sociala förmåner, inbegripet pensioner, ska överensstämma med principen om lika lön för kvinnliga och manliga arbetstagare som utför lika eller likvärdigt arbete. Vidare uppmanar parlamentet medlemsstaterna att fastställa lämpliga åtgärder för att förhindra överträdelser av principen om lika lön för lika och likvärdigt arbete för kvinnor och män. Parlamentet anser att jämställdhet genom att det ökar det sociala och ekonomiska välståndet gynnar inte bara kvinnor, utan samhället som helhet.

4.  Europaparlamentet finner det beklagligt att det i många medlemsstater råder brist på tillgänglig, rimligt prissatt och högkvalitativ barnomsorg och långtidssjukvård och att många kvinnor tvingas gå ner i arbetstid för att ta hand om barn, personer med funktionsnedsättning och andra personer med omsorgsbehov. Parlamentet framhåller att man måste sörja för att kvinnor och män är jämställda i sina roller som löntagare och omsorgsgivare genom att undanröja ojämlikheten mellan könen vad gäller avlönat och oavlönat arbete samt främja en jämlik fördelning av ansvar, kostnader och omsorg. I detta avseende pekar parlamentet på behovet av universell tillgång till högkvalitativa (sociala) tjänster av allmänt intresse och specifika förslag om förbättrade möjligheter att förena arbete och privatliv.

5.  Europaparlamentet betonar att pensionsklyftan mellan könen är ett komplext fenomen som sträcker sig bortom pensionssystemens strukturer. Parlamentet understryker att medlemsstaternas otillräckliga genomförande av Barcelonamålen avseende barnomsorg i hög grad minskar kvinnornas möjligheter att till fullo förverkliga sin potential i arbetslivet och därmed bidrar till pensionsklyftan. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att genomföra Barcelonamålen till senast 2020 och att göra det på ett effektivt sätt samt att ansluta sig till 2014 års kvalitetskriterier för förskoleverksamhet samt att vidta åtgärder mot de bakomliggande orsakerna till pensionsklyftan mellan könen genom att tillhandahålla stöd som gör det möjligt för kvinnor att vara aktiva på arbetsmarknaden samt investera i rimligt prissatt och tillgänglig omsorg för barn, äldre och andra omsorgsbehövande personer och ta hänsyn till omsorgsperioder vid beräkningen av sociala förmåner.

6.  Europaparlamentet konstaterar att pensionspolitiken måste kombineras med lämplig politik rörande arbetskraft och aktivt åldrande i syfte att minska löne- och pensionsklyftan mellan könen. Parlamentet betonar i detta hänseende den utsatta situation som kvinnor från rasminoriteter samt etniska, religiösa och språkliga minoriteter befinner sig i. Parlamentet framhåller vikten av att bekämpa könsstereotyper i arbetslivet. Medlemsstaterna uppmanas att till fullo genomföra direktiv 2006/54/EG, med ett krav på att företagen utarbetar jämställdhetsåtgärder för att förhindra diskriminering inom yrkesutbildningen och i samband med befordran av kvinnor, bland annat insatser för att minska segregeringen, utveckla lönesystemen och vidta åtgärder till stöd för kvinnor i yrkeslivet. Dessutom uppmanar parlamentet medlemsstaterna att följa kommissionens rekommendationer om insynsvänlig lönesättning, könsneutrala yrkesbeskrivningar och yrkesklassificeringar och omkastad bevisbörda i samband med fall av möjlig könsdiskriminering på arbetsplatsen.

7.  Europaparlamentet beklagar att människors sysselsättningsmönster blir allt ojämnare och otryggare på grund av tillfälliga arbeten och ökad förekomst av ofrivilliga visstidsanställningar, marginell sysselsättning och arbetslöshet. Parlamentet konstaterar att kvinnor ofta har det sämre ställt än män ekonomiskt sett eftersom de oftare gör avbrott i arbetslivet och att de dessutom oftare får kämpa för att få ihop tillräckliga pensionspoäng inom både de privata och de offentliga pensionssystemen till följd av sitt lägre deltagande på arbetsmarknaden och på grund av löneklyftan, avbrott i arbetslivet, vanligen förekommande deltidsanställningar, segregering på arbetsmarknaden, atypiska anställningsavtal och obetalt omsorgsarbete samt på grund av att de uteslutits från arbetsmarknaden under långa perioder i livet. Parlamentet framhåller vikten av att bekämpa indirekt diskriminering inom pensionssystemen, och det inte enbart inom tjänstepensionssystemen utan även inom de allmänna pensionssystemen. Parlamentet efterlyser en satsning på åtgärder mot löneklyftan mellan könen och jobbsegregeringen inom låglönesektorer. Parlamentet anser att höjda löner inom låglönesektorer där kvinnorna är i majoritet bör rekommenderas som ett sätt att uppnå detta mål. Medlemsstaterna uppmanas att vidta åtgärder för att garantera atypiska arbetstagare ett lika gott pensionsskydd som andra arbetstagare.

8.  Europaparlamentet påminner om att en skälig pensionsinkomst är avgörande för motverkandet av fattigdom bland äldre. Parlamentet betonar att fattigdomens feminisering beror på flera faktorer, bland annat löneklyftan mellan könen, pensionsklyftan, omsorgsansvar och därtill kopplade avbrott samt otillräckliga stöd- och skattesystem som påverkar hushåll med ensamstående mödrar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att deltidsanställda, arbetstagare med oregelbundna anställningar, medhjälpande makar och arbetstagare med avbrott i arbetslivet eller med perioder med kortare arbetstid har rätt till skälig pension utan någon form av diskriminering.

9.  Europaparlamentet noterar att tjänstepensionssystemen i allt större utsträckning fungerar enligt försäkringsprinciper och att detta kan leda till en mängd skillnader i fråga om socialt skydd.(2) Parlamentet betonar att Europeiska unionens domstol har klargjort att tjänstepension ska betraktas som lön och att principen om likabehandling ska tillämpas även på tjänstepensionssystemen.

10.  Europaparlamentet påpekar att övergången till ett pensionssystem med flera pelare ökar ojämställdheten på pensionsområdet.(3) Parlamentet insisterar på att den första av de tre pelarna måste förbli kärnan i medlemsstaternas pensionssystem och att man måste främja och möjliggöra denna som ett led i undanröjandet av pensionsskillnader, särskilt mellan könen. Vidare insisterar parlamentet på att användningen av privata pensionssystem ska förbli ett frivilligt alternativ. Parlamentet påpekar att pensionsklyftan mellan könen är minst i den första pelaren och att systemen inom denna har visat sig vara mest inkluderande och mest rättvisa när det gäller omfördelning samt det mest kostnadseffektiva sättet att bekämpa fattigdom bland äldre. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stärka de offentliga pensionssystemen i förhållande till andra system som riskerar att öka pensionsklyftan mellan könen.

11.  Europaparlamentet framhåller att alla människor har rätt till en allmänt tillgänglig folkpension och påminner om att artikel 25 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna fastslår rätten för äldre att leva ett värdigt och oberoende liv och om att artikel 34 stadgar om rätten till tillgång till social trygghet och sociala förmåner som garanterar skydd i sådana fall som moderskap, sjukdom, olyckor i arbetet, funktionsnedsättning, beroende av långtidssjukvård, ålderdom eller arbetslöshet. Parlamentet framhåller de bidragsfinansierade offentliga sociala trygghetssystemens viktiga betydelse för adekvata pensioner.

12.  Europaparlamentet betonar att de demografiska förändringarna inte får användas som förevändning för att nedmontera sociala rättigheter och förmåner.

13.  Europaparlamentet betonar efterlevandepensionernas viktiga funktion för att skydda många äldre kvinnor från deras högre risk för fattigdom och social utestängning jämfört med äldre män. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vid behov reformera sina efterlevandepensionssystem och änkepensioner, så att inte ogifta kvinnor missgynnas. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att med stöd av kommissionen studera hur olika system för efterlevandepension påverkar fattigdomen och den sociala utestängningen bland äldre kvinnor mot bakgrund av de höga skilsmässotalen och den stora andelen ogifta par samt att överväga att införa rättsakter som garanterar delade pensionsrätter i händelse av skilsmässa.

14.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till medlemsstaterna att överväga att genom arbets- och socialförsäkringslagstiftning införa eller, i tillämpliga fall, förstärka ”omsorgspoäng” för både kvinnor och män som likvärdiga perioder som beaktas som pensionsgrundande i samband med beräkningen av dessa personers pensionsförmåner, i syfte att skydda dem som gör ett avbrott i arbetslivet för att ge informell omsorg till en närstående eller familjemedlem, oavsett familjesituation och/eller civilstånd. Dessutom uppmanas kommissionen åter att lägga fram ett förslag till direktiv om omsorgsgivare vilket ger dessa adekvat ersättning och socialt skydd samt att utarbeta god praxis för utformningen av pensionspoängssystem i alla medlemsstater i syfte att modernisera och utvidga detta instrument i hela EU och på så vis bidra till att minska pensionsklyftan mellan könen.

15.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att, i fall då villkoren för lagstadgad ålderspension inte är uppfyllda, tillhandahålla en adekvat allmän minimipension som inte är kopplad till förmånstagarens tidigare arbetsliv samt att sörja för att formella avbrott i arbetslivet som enskilda personer gjort för att ge omsorg åt familjemedlemmar tas med i beräkningen av dessa personers pensionsförmåner. Parlamentet framhåller vikten av att övergå till individuella snarare än härledda pensionsrätter och sociala förmåner i syfte att förhindra beroendesituationer inom familjen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna eftertryckligen att ersätta hushållsenhetsmodellerna och motsvarande sociala förmåner med individuella rättigheter och att motverka situationer där en person är beroende av en partner eller av staten. Parlamentet påpekar dock att det måste råda ett lämpligt förhållande mellan den allmänna minimipensionen och den genomsnittliga tjänstepensionen.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en självständig analys av bästa praxis för att hjälpa medlemsstaterna att beräkna sådana minimipensioner.

17.  Europaparlamentet är djupt oroat över att de frysningar och sänkningar av pensionerna som sker i vissa medlemsstater slår särskilt hårt mot personer med kortare eller avbrutna arbetsliv och låginkomsttagare. Parlamentet finner det beklagligt att det oftast är kvinnor som drabbas. Parlamentet understryker att dessa åtgärder har medfört indirekt diskriminering i fråga om åtnjutandet av sociala förmåner. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att sörja för att såväl kvinnor som män har möjlighet att uppnå fulla avgiftsperioder samt att trygga allas rätt till full pension, i syfte att undanröja pensionsklyftan genom att bekämpa könsdiskriminering inom sysselsättningen, justera utbildnings- och karriärplaneringen, förbättra möjligheterna att förena arbete och privatliv och öka investeringarna i barn- och äldreomsorg. Parlamentet anser att det också är relevant att upprätta föreskrifter om hälsa och säkerhet på arbetsplatsen som inkluderar könsrelaterade arbetsmiljörisker och psykosociala risker samt att investera i offentlig arbetsförmedling som kan vägleda arbetssökande kvinnor i alla åldrar och införa flexibla regler för övergången från arbete till pension.

18.  Europaparlamentet anser att man måste lägga om den ekonomiska politiken och sysselsättnings- och socialpolitiken genom att öka investeringarna och höja lönerna med målet att främja tillväxten inom socialt nyttiga, miljövänliga och sysselsättningsskapande verksamheter i syfte att övervinna krisen inom såväl ekonomin som sysselsättningen.

19.  Europaparlamentet påpekar att den höga arbetslösheten i kombination med konsekvenserna av den finansiella och ekonomiska krisen har gjort att många familjer blivit beroende av en enda inkomst, i många fall äldre människors pensioner. Parlamentet anser att ett mänskligt samhälle måste bygga på principen om solidaritet mellan generationerna. Parlamentet betraktar rättvisa mellan generationerna som en jämn fördelning av förmåner och bördor mellan generationerna. Parlamentet anser ett faktiskt samarbete mellan generationerna grundas på solidaritet och ömsesidig respekt, ansvar och vilja att hjälpa varandra, utan att medlemsstaterna för den skull fråntas det yttersta och huvudsakliga ansvaret.

20.  Europaparlamentet understryker att subsidiaritetsprincipen måste följas strikt även på pensionsområdet.

21.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka investeringarna i tjänster som avser barn. Medlemsstaterna uppmanas att inrätta rimligt prissatt, adekvat, högkvalitativ och tillräckligt omfattande offentlig service. Parlamentet vill varna för den risk för jämställdheten som övergången från socialförsäkringspensioner till individuellt pensionssparande innebär, eftersom individuellt pensionssparande baseras på individuella inbetalningar och inte tar någon hänsyn till perioder som ägnats åt att ta hand om barn och andra omsorgsbehövande anhöriga eller perioder av arbetslöshet, sjukskrivning eller funktionsnedsättning. Parlamentet påpekar att pensionssystemreformer som kopplar de sociala förmånerna till tillväxten och till situationen på arbetsmarknads- och finansmarknaderna enbart fokuserar på de makroekonomiska aspekterna och bortser från pensionernas sociala syfte.

22.  Europaparlamentet understryker att pensionssystemens hållbarhet kan stärkas genom att kvinnor garanteras lika tillgång till samtliga pensionspelare. I detta avseende uppmanar parlamentet medlemsstaterna att utarbeta informationskampanjer för att uppmuntra och underlätta kvinnors tillgång till andra och tredje pensionspelarna, särskilt inom kvinnodominerade sektorer, där utnyttjandet kan vara lågt.

23.  Europaparlamentet insisterar på att det går att uppnå hållbara pensionssystem om man satsar på att stärka de sociala trygghetssystemen och på att utan eftergift bekämpa skattebedrägerier och skatteundandragande inom näringslivet.

24.  Europaparlamentet framhåller att pensionssystemen för att vara hållbara måste ta hänsyn till de utmaningar som följer av den demografiska utvecklingen, befolkningens åldrande, födelsetalen och förhållandet mellan den arbetsföra befolkningen och personer i pensionsåldern, vars situation i stor utsträckning beror på antalet år de förvärvsarbetat och betalat in avgifter.

25.  Europaparlamentet betonar att skillnaderna i mäns och kvinnors genomsnittliga förväntade livslängd också direkt eller indirekt kan medföra mindre förmånliga situationer sett till förmåner, i synnerhet vad gäller pensionen. Parlamentet noterar den generella tendensen att medlemsstaterna uppmanas att gradvis höja pensionsåldern, vilket omöjliggör generationsskiften och balans mellan arbete och privatliv, särskilt på grund av att låglöneyrkena oftast innehas av kvinnor. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att införa könsneutrala livsavgifter inom pensionssystemen, omsorgspoäng och härledda förmåner, så att kvinnor kan få lika pensionsutbetalningar för lika inbetalningar även om de förväntas leva längre än män, samt att se till att kvinnornas förväntade livslängd inte används som en förevändning för diskriminering, särskilt i samband med pensionsberäkningen. Parlamentet påpekar att användningen av en hållbarhetsfaktor där pensionsutvecklingen kopplas till den förväntade livslängden och befolkningens åldrande – vilket kan komma att öka den ekonomiska bördan för de offentliga sociala trygghetssystemen – kan övervinnas med hjälp av bland annat en utvecklings- och sysselsättningsfrämjande ekonomisk politik för nya offentliga investeringar och bättre inkomstfördelning.

26.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att mot bakgrund av den stigande förväntade livslängden i EU snarast genomföra nödvändiga strukturförändringar inom pensionssystemen i syfte att säkerställa hållbar social trygghet.

27.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att undanröja hinder för tillgången till skälig pension – till exempel höjningar av det minsta antal pensionsgrundande år som krävs eller situationer där pensionsrätterna kopplas till livslånga inbetalningar – för människor med avbrott i arbetslivet (varav de flesta är kvinnor).

28.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att skyndsamt vidta åtgärder för att undanröja alla hinder för tillgången till skälig pension, vilka huvudsakligen drabbar kvinnor, unga och invandrare.

29.  Europaparlamentet erinrar om att FN:s kommitté för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, i sin allmänna kommentar nr 16 (2005) om mäns och kvinnors lika rätt att åtnjuta alla ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, fastställt att kraven i artikel 3 i den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter tillsammans med artikel 9 i samma konvention bland annat innebär att samma obligatoriska pensionsålder ska gälla för kvinnor och män och att kvinnor ska gynnas lika mycket av offentliga och privata pensionssystem.

30.  Europaparlamentet betonar att pensionsklyftan mellan könen beror på olika faktorer och uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att fortsätta granska denna och inhämta jämförbara uppgifter för att utarbeta mer välgrundade strategier. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att följa upp rådets slutsatser av den 18 juni 2015 Lika inkomstmöjligheter för kvinnor och män: Att minska pensionsklyftan mellan könen, inklusive uppmaningen om att beakta omsorgsperioder vid beräkningen av sociala förmåner, investera i tillgängliga och rimligt prissatta omsorgssystem, utarbeta indikatorer om pensionsklyftan mellan könen och främja ytterligare forskning om orsakerna till denna.

31.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa respektfulla fattigdomsbekämpande åtgärder för arbetstagare som av hälsoskäl inte kan arbeta fram till den lagstadgade pensionsåldern. Parlamentet anser möjligheten till förtidspensionering bör finnas kvar för arbetstagare som arbetar under hårda eller riskfyllda förhållanden. Genom att öka sysselsättningsgraden med hjälp av högkvalitativa arbetstillfällen skulle man i framtiden kunna bidra avsevärt till att bromsa det stigande antalet människor som inte kan arbeta fram till den lagstadgade pensionsåldern och på detta sätt minska den ekonomiska börda som en åldrande befolkning innebär.

32.  Europaparlamentet är djupt bekymrat över de åtstramningsdrivna landspecifika rekommendationernas effekt på pensionssystemen och deras hållbarhet samt på tillträdet till avgiftsfinansierade pensioner i allt fler medlemsstater, liksom över dessa rekommendationers negativa effekter på inkomstnivåer och de sociala överföringar som behövs för att utrota fattigdom och social utestängning.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en grundlig bedömning av hur de landspecifika rekommendationerna och rekommendationerna i vitboken om pensioner från 2012 påverkar de mest utsatta grupperna – i synnerhet kvinnor, i syfte att bekämpa orsakerna till pensionsklyftan mellan könen, upprätta en formell indikator om pensionsklyftan mellan könen och bedriva systematisk övervakning. Parlamentet efterlyser adekvat utvärdering av rekommendationerna eller de åtgärder som hittills vidtagits samt en övervakning av deras jämställdhetskonsekvenser. Kommissionen uppmanas att bland resultattavlans indikatorer inbegripa en indikator om pensionsklyftan mellan könen samt att stödja framtagandet av könsuppdelad statistik och forskning för att förbättra övervakningen och utvärderingen av pensionsreformernas effekter på kvinnors välstånd och välfärd.

34.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvidga sina landspecifika rekommendationer om reformer av medlemsstaternas pensionssystem för att inbegripa tydliga rekommendationer om behovet av att vidta åtgärder för kvinnors deltagande på arbetsmarknaden, möjligheterna att förena arbete och privatliv och en jämlik ansvarsfördelning mellan könen i fråga om hushållsarbete och omsorg om barn och andra närstående personer samt rekommendationer om de offentliga pensionssystemens utformning och regleringen av privata pensionssystem och tjänstepensionssystem, med målet att minska löne- och pensionsklyftan mellan könen.

35.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att sammanställa fler och bättre uppgifter om könsrelaterad ojämlikhet för att få en bättre förståelse för problemet och kunna ta fram lämpliga lösningar. Parlamentet uppmanar kommissionen att bistå medlemsstaterna i sammanställningen av uppgifter, så att dessa blir jämförbara på europeisk nivå. Medlemsstaterna uppmanas att undanröja inslag i sina pensionssystem, och i de genomförda reformerna, som ökar ojämlikheten på pensionsområdet (särskilt ojämställdhet såsom den rådande pensionsklyftan), med beaktande av alla eventuella framtida reformers konsekvenser för jämställdheten, samt att vidta åtgärder för att häva denna diskriminering. Parlamentet betonar att alla politiska förändringar avseende pensioner alltid måste vägas mot hur de påverkar klyftorna mellan könen, med en särskild jämförande analys av de föreslagna förändringarnas effekter på kvinnor respektive män, och att detta måste vara ett viktigt led i planeringen, utformningen, genomförandet och utvärderingen av den offentliga politiken.

36.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna eftertryckligen att se över sin föräldralagstiftning och röra sig mot ett system med föräldraledighet som föräldrarna själva får förfoga över, där ansvaret för omsorg om barnen inte läggs på uteslutande den ena föräldern, i de flesta fall kvinnan. Parlamentet noterar dock att denna typ av system inte får ersätta ledighet som är vikt för enbart fadern respektive modern, vilken måste fortsätta att finnas parallellt med detta.

37.  Europaparlamentet betonar de lokala och regionala myndigheternas betydelse när det gäller social trygghet och social service. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka medvetenheten kring den allmänna pensionsklyftan mellan könen bland beslutsfattarna, näringslivet och det civila samhället samt att ge ytterligare stöd i form av skräddarsydda finansiella kunskaper, information och rådgivning till såväl kvinnor som män, men i synnerhet kvinnor, för att hjälpa dem att fatta rätt investeringsbeslut. Parlamentet framhåller att pensionsklyftan mellan könen hittills har fått begränsad uppmärksamhet i den offentliga debatten. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att genomföra informationskampanjer och ständigt öka kunskaperna om pensioner bland kvinnor och män. Dessutom uppmanar parlamentet kommissionen eftertryckligen att ta fram och avsätta tillräckliga medel för genomförandet av en EU-strategi för att avskaffa och förebygga pensionsklyftan mellan könen.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande

8.12.2016

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

26

21

5

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Laura Agea, Brando Benifei, Mara Bizzotto, Enrique Calvet Chambon, David Casa, Ole Christensen, Martina Dlabajová, Elena Gentile, Czesław Hoc, Agnes Jongerius, Rina Ronja Kari, Jan Keller, Ádám Kósa, Agnieszka Kozłowska-Rajewicz, Jean Lambert, Patrick Le Hyaric, Jeroen Lenaers, Verónica Lope Fontagné, Javi López, Thomas Mann, Dominique Martin, Anthea McIntyre, Joëlle Mélin, João Pimenta Lopes, Georgi Pirinski, Marek Plura, Terry Reintke, Sofia Ribeiro, Maria João Rodrigues, Claude Rolin, Anne Sander, Sven Schulze, Romana Tomc, Yana Toom, Ulrike Trebesius, Marita Ulvskog, Renate Weber, Jana Žitňanská

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Daniela Aiuto, Georges Bach, Deirdre Clune, Karima Delli, Tania González Peñas, Edouard Martin, Alex Mayer, Joachim Schuster, Tom Vandenkendelaere, Flavio Zanonato, Gabriele Zimmer

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

John Stuart Agnew, Adam Gierek, Hannu Takkula

(1)

Europaparlamentets resolution av den 19 oktober 2010 om kvinnor med otrygga anställningsförhållanden (EUT C 70E, 8.3.2012, s. 1).

(2)

http://ec.europa.eu/justice/gender-equality/files/conference_sept_2011/dgjustice_oldagepensionspublication3march2011_en.pdf.

(3)

Europaparlamentet, Utredningsavdelning C, Medborgerliga rättigheter och konstitutionella frågor (Ludovici: 2016), The gender pension gap: differences between mothers and women without children,http://www.europarl.europa.eu/supporting-analyses.


INFORMATION OM ANTAGANDET I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Antagande

3.5.2017

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

17

5

13

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Malin Björk, Vilija Blinkevičiūtė, Arne Gericke, Anna Hedh, Filiz Hyusmenova, Florent Marcellesi, Angelika Mlinar, Angelika Niebler, Maria Noichl, Marijana Petir, Pina Picierno, João Pimenta Lopes, Terry Reintke, Liliana Rodrigues, Michaela Šojdrová, Ernest Urtasun, Beatrix von Storch, Elissavet Vozemberg-Vrionidi, Jadwiga Wiśniewska, Anna Záborská, Jana Žitňanská

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Biljana Borzan, Stefan Eck, Constance Le Grip, Edouard Martin, Clare Moody, Julie Ward

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Joëlle Bergeron, Angélique Delahaye, Marian Harkin, Maurice Ponga, Julia Reid, Sven Schulze, Sabine Verheyen, Lambert van Nistelrooij


SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROPI DET ANSVARIGA UTSKOTTET

17

+

ALDE

Marian Harkin, Filiz Hyusmenova, Angelika Mlinar

ECR

Arne Gericke, Jadwiga Wiśniewska, Jana Žitňanská

EFDD

Joëlle Bergeron

PPE

Angélique Delahaye, Constance Le Grip, Angelika Niebler, Marijana Petir, Maurice Ponga, Sven Schulze, Michaela Šojdrová, Sabine Verheyen, Elissavet Vozemberg-Vrionidi, Lambert van Nistelrooij

5

-

EFDD

Julia Reid, Beatrix von Storch

GUE/NGL

Malin Björk, Stefan Eck, João Pimenta Lopes

13

0

PPE

Anna Záborská

S&D

Vilija Blinkevičiūtė, Biljana Borzan, Anna Hedh, Edouard Martin, Clare Moody, Maria Noichl, Pina Picierno, Liliana Rodrigues, Julie Ward

VERTS/ALE

Florent Marcellesi, Terry Reintke, Ernest Urtasun

Teckenförklaring:

+  :  Ja-röster

-  :  Nej-röster

0  :  Nedlagda röster

Rättsligt meddelande