Förfarande : 2016/2239(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0222/2017

Ingivna texter :

A8-0222/2017

Debatter :

PV 03/07/2017 - 22
CRE 03/07/2017 - 22

Omröstningar :

PV 04/07/2017 - 6.14
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2017)0288

BETÄNKANDE     
PDF 346kWORD 74k
13.6.2017
PE 599.812v03-00 A8-0222/2017

om bekämpande av människorättskränkningar mot bakgrund av krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten, däribland folkmord

(2016/2239(INI))

Utskottet för utrikesfrågor

Föredragande: Cristian Dan Preda

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 YTTRANDE från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män
 INFORMATION OM ANTAGANDET I DET ANSVARIGA UTSKOTTET
 SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om bekämpande av människorättskränkningar mot bakgrund av krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten, däribland folkmord

(2016/2239(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av FN:s konvention av den 9 december 1948 om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord,

–  med beaktande av kapitel VII i Förenta nationernas stadga (Inskridande i händelse av hot mot freden, fredsbrott och angreppshandlingar),

–  med beaktande av FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning av den 10 december 1984,

–  med beaktande av artikel 18 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, artikel 18 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, förklaringen om avskaffande av alla former av intolerans och diskriminering grundad på religion eller övertygelse och EU:s riktlinjer för främjande och skydd av religions- och trosfrihet,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 1325 om kvinnor och fred och säkerhet av den 31 oktober 2000,

–  med beaktande av Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen (ICC) av den 17 juli 1998, som trädde i kraft den 1 juli 2002,

–  med beaktande av Kampalaändringarna till Romstadgan, antagna av konferensen om översyn i Kampala, Uganda i juni 2010,

–  med beaktande av Förenta nationernas ram för en analys av särskilt grymma brott (Framework of Analysis for Atrocity Crimes), utarbetat av kontoret för FN:s särskilda rådgivare för förebyggande av folkmord och skyldigheten att skydda,

–  med beaktande av rapporten från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter av den 15 mars 2015 om människorättssituationen i Irak mot bakgrund av de övergrepp som begåtts av den så kallade Islamiska staten i Irak och Levanten och därtill knutna grupper,

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution A/71/L.48 från december 2016 om inrättandet av den internationella, opartiska och oberoende mekanismen för att bidra till utredningen och lagföringen av dem som är ansvariga för de allvarligaste brott enligt folkrätten i Syrien sedan mars 2011,

–  med beaktande av den oberoende särskilda utredningen av händelserna i Aleppo som den oberoende internationella undersökningskommissionen om Syrien utförde, som offentliggjordes den 1 mars 2017,

–  med beaktande av rådets gemensamma ståndpunkt 2001/443/GUSP av den 11 juni 2001 om den internationella brottmålsdomstolen(1),

–  med beaktande av rådets beslut 2002/494/RIF av den 13 juni 2002 om inrättande av ett europeiskt nätverk av kontaktpunkter med avseende på personer som har gjort sig skyldiga till folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser(2),

–  med beaktande av rådets beslut 2003/335/RIF av den 8 maj 2003 om utredning och lagföring av folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser(3),

–  med beaktande av rådets gemensamma ståndpunkt 2003/444/GUSP av den 16 juni 2003 om Internationella brottmålsdomstolen(4),

–  med beaktande av EU:s riktlinjer för främjande av efterlevnaden av internationell humanitär rätt,

–  med beaktande av avtalet mellan Internationella brottmålsdomstolen och Europeiska unionen om samarbete och bistånd(5),

–  med beaktande av rådets beslut 2011/168/GUSP av den 21 mars 2011 om Internationella brottmålsdomstolen(6),

–  med beaktande av kommissionens och Europeiska utrikestjänstens gemensamma arbetsdokument om främjandet av komplementaritetsprincipen (SWD(2013)0026),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 12 maj 2014 om EU:s övergripande strategi,

–  med beaktande av Strategin för EU:s nätverk mot folkmord för att bekämpa strafflöshet för brottet folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser inom Europeiska unionen och dess medlemsstater, antagen den 30 oktober 2014,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 16 november 2015 om EU:s stöd till övergångsrättvisa,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 23 maj 2016 om EU:s regionala strategi för Syrien och Irak och om hotet från Daish,

–  med beaktande av uttalandet av den 9 december 2016 från vice ordföranden/den höga representanten med anledning av Internationella dagen till åminnelse av och värdighet för offren för folkmord och av förebyggande av detta brott,

–  med beaktande av EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati 2015–2019,

–  med beaktande av sin resolution av den 17 november 2011 EU:s stöd till Internationella brottmålsdomstolen: utmaningar och svårigheter(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 17 juli 2014 om aggressionsbrott(8),

–  med beaktande av sin resolution av den 8 oktober 2015 om massfördrivningen av barn i Nigeria till följd av Boko Harams attacker(9), och av den 17 juli 2014 om Nigeria - attacker som nyligen utförts av Boko Haram(10),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 december 2015 om förberedelse inför världstoppmötet om humanitära frågor: utmaningar och möjligheter för humanitärt bistånd(11),

–  med beaktande av sina resolutioner av den 24 november 2016 om situationen i Syrien(12), av den 27 oktober 2016 om situationen i norra Irak/Mosul(13), av den 4 februari 2016 om det så kallade IS/Daish(14) systematiska massmord på religiösa minoriteter och av den 11 juni 2015 om Syrien: situationen i Palmyra och fallet Mazen Darwish(15),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män(A8‑0222/2017), och av följande skäl:

A.  Folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser, även kända som ”särskilt grymma brott”, är de allvarligaste brotten mot mänskligheten och en källa till oro för hela det internationella samfundet. Dessa brott har rivit djupa sår i mänskligheten.

B.  Det internationella samfundet har en skyldighet att förhindra att särskilt grymma brott inträffar. När sådana brott inträffar får de inte gå ostraffade och deras lagföring måste säkerställas på ett effektivt, rättvist och snabbt sätt både på nationell och internationell nivå, och i enlighet med principen om komplementaritet.

C.  Ansvarsutkrävande, rättvisa och rättsstatsprincipen samt kampen mot straffrihet är grundläggande faktorer för insatser för fred och konfliktlösning, försoning och återuppbyggnad.

D.  Äkta försoning kan endast grundas på sanning och rättvisa.

E.  Offren för sådana brott har rätt till rättsmedel och gottgörelse och flyktingar som har utsatts för särskilt grymma brott bör få fullt stöd från det internationella samfundet. I detta sammanhang är det viktigt att anta ett jämställdhetsperspektiv genom att beakta de särskilda behoven hos kvinnor och flickor som befinner sig i flyktingläger, under repatriering och återflyttning, rehabilitering och återuppbyggnad efter konflikter.

F.  ICC spelar en avgörande roll i kampen mot straffrihet, vid återställande av fred och när det gäller att ge rättvisa för offren.

G.  Systemet med skadestånd till offren för de brott som omfattas av ICC:s behörighet gör ICC till en unik rättslig institution på internationell nivå.

H.  En universell anslutning till Romstadgan är väsentlig för att ICC ska kunna fungera med full effektivitet. 124 länder, däribland alla EU:s medlemsstater, har ratificerat ICC:s Romstadga.

I.  Kampalaändringarna till Romstadgan om aggressionsbrott, vilka anses utgöra de allvarligaste och farligaste formerna av olaglig användning av våld, har ratificerats av 34 stater, och har därmed nått det nödvändiga antalet 30 godkännanden som krävs för att konventionen ska aktiveras och som gör det möjligt för partsförsamlingen att efter den 1 januari 2017 godkänna aktiveringen av domstolens fördragsenliga jurisdiktion i samband med aggressionsbrott.

J.  I november 2016 beslutade Ryssland om tillbakadragande av sitt undertecknande av Romstadgan. I oktober 2016 meddelade även Sydafrika, Gambia och Burundi sina tillbakadraganden från Romstadgan. Den 31 januari 2017 antog Afrikanska unionen (AU) en icke-bindande resolution med en strategi för tillbakadragande för ICC och med en uppmaning till Afrikanska unionens medlemmar att överväga att genomföra dess rekommendationer. I februari respektive mars 2017 meddelade Gambia och Sydafrika sina beslut att återkalla sitt beslut om utträde ur Romstadgan.

K.  Det är av yttersta vikt att de stater som är parter i Romstadgan samarbetar med varandra och med regionala organisationer, särskilt när ICC:s behörighet ifrågasätts.

L.  ICC genomför för närvarande tio utredningar i nio länder (Georgien, Mali, Elfenbenskusten, Libyen, Kenya, Sudan (Darfur), Uganda, Demokratiska republiken Kongo och Centralafrikanska republiken (två utredningar)).

M.  I enlighet med principen om komplementaritet, som den är fastställd i Romstadgan, ingriper ICC endast i sådana fall där nationella domstolar faktiskt inte kan eller vill utreda och lagföra särskilt grymma brott, så att de stater som är parter behåller det främsta ansvaret för att ställa de påstådda förövarna av de allvarligaste brotten som angår det internationella samfundet inför rätta.

N.  Medlemsstaterna förklarade i rådets gemensamma ståndpunkt 2001/443/GUSP av den 11 juni 2001 om den internationella brottmålsdomstolen att brott som faller under brottmålsdomstolens jurisdiktion berör alla medlemsstater, vilka är fast beslutna att samarbeta för att bekämpa sådana brott och för att se till att straffriheten för förövarna av dessa upphör.

O.  EU och dess medlemsstater har ända från början varit trofasta bundsförvanter till ICC, och gett den fortsatt politiskt, diplomatiskt, ekonomiskt och logistiskt stöd och bl.a. främjat systemet med Romstadgans allmängiltighet och försvarat dess integritet.

P.  EU och dess medlemsstater har lovat Internationella rödakorskommittén att de kommer att kraftfullt stödja inrättandet av en effektiv mekanism för att stärka efterlevnaden av internationell humanitär rätt. Parlamentet har uppmanat vice ordföranden/den höga representanten att återrapportera om målen och strategin för att uppfylla detta löfte.

Q.  Många särskilt grymma brott begicks i områden i länder som tidigare hörde till Jugoslavien under krigen mellan 1991 och 1995.

R.  Rättegångsförfaranden för särskilt grymma brott som begåtts i områden i länder som tidigare hörde till Jugoslavien under krigen mellan 1991 och 1995 framskrider mycket långsamt.

S.  Syrien anslöt sig till konventionen om folkmord 1955 och tortyrkonventionen 2004.

T.  Parlamentet påminde i sin resolution av den 27 oktober 2016 om att IS/Daish brott mot de mänskliga rättigheterna inbegriper folkmord.

U.  Ett flertal FN-rapporter, däribland från den oberoende internationella undersökningskommissionen om Arabrepubliken Syrien, FN:s generalsekreterares särskilda rådgivare om förebyggande av folkmord, FN:s generalsekreterares särskilda rådgivare om skyldigheten att skydda, FN:s särskilda rapportör om minoritetsfrågor och kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, liksom från icke-statliga organisationers källor, har konstaterat att samtliga parters handlingar kan utgöra särskilt grymma brott, och att alla parter begick krigsförbrytelser under slaget om Aleppo i december 2016.

V.  ICC har konstaterat att det finns rimliga skäl att anta att Boko Haram har begått brott mot mänskligheten i Nigeria, inbegripet mord och förföljelse, i enlighet med artikel 7 i Romstadgan.

W.  Hundratals avrättningar i Burundi sedan april 2015 har resulterat i att en rapport från FN:s oberoende utredning om Burundi slagit fast att olika personer i Burundi bör åtalas för påstådda brott mot mänskligheten.

X.  Organisationer i det civila samhället, internationella rättstillämpare och icke-statliga organisationer har varnat för att händelserna i Burundi i slutet av 2016 kan utgöra folkmord.

Y.  Internationella bestämmelser om krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten är bindande också för icke-statliga aktörer och personer som företräder eller agerar i samband med icke-statliga organisationer. Detta bör betonas i dag mer än någonsin, då icke-statliga aktörer allt oftare förekommer i krigsscenarier där de främjar och begår sådana allvarliga brott.

Z.  Under vissa villkor kan även stater ställas till svars för bristande fullgörande av skyldigheter enligt internationella fördrag och konventioner som Internationella domstolen har behörighet över, däribland 1984 års konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning och 1948 års konvention om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord.

AA.  Internationella domstolen har möjlighet att fastställa staternas ansvar.

AB.  Våldtäkt och sexuellt våld används av alla parter i konflikten som krigstaktik med avsikt att skrämma och förnedra fienden. Vid konflikter ökar även könsbaserat våld och sexuella övergrepp dramatiskt.

AC.  Våld mot kvinnor både under och efter konflikter kan ses som ett led i ett kontinuum av den diskriminering som kvinnor upplever i fredstid. Konflikter förvärrar redan existerande könsdiskrimineringsmönster och de historiskt ojämlika maktförhållandena mellan kvinnor och män, och utsätter kvinnor och flickor för en ökad risk för sexuellt, fysiskt och psykiskt våld.

1.  Europaparlamentet erinrar om EU:s åtagande att agera i internationella sammanhang för de principer som legat till grund för dess egen tillblivelse, bl.a. demokrati, rättsstatsprincipen och respekten för mänskliga rättigheter och för principerna i FN‑stadgan och folkrättsliga principer. Parlamentet bekräftar i detta sammanhang att det är av största betydelse för EU att ta itu med och ställa till svars dem som är ansvariga för sådana allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna som överstiger tröskelvärdet för att utgöra brott mot mänskligheten och folkmord och grova överträdelser av den internationella humanitära rätten som når upp till krigsförbrytelsenivå.

2.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att använda hela sin politiska tyngd för att förhindra att handlingar som kan betraktas som särskilt grymma brott inträffar, agera på ett effektivt och samordnat sätt om sådana brott inträffar och att mobilisera alla nödvändiga resurser för att ställa samtliga ansvariga inför rätta, hjälpa offren och stödja stabiliserings- och förlikningsprocesser.

Om behovet av att fokusera på förebyggande av särskilt grymma brott

3.  Europaparlamentet uppmanar med kraft de avtalsslutande parterna i FN-konventionen från 1948 om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord, de fyra Genèvekonventionerna från 1949, konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning från 1984 och i andra relevanta internationella avtal, även EU:s medlemsstater, att vidta alla nödvändiga åtgärder för att förebygga särskilt grymma brott inom deras territorium, under deras jurisdiktion eller att sådana begås av deras egna medborgare, såsom de har åtagit sig att göra. Parlamentet uppmanar alla stater som ännu inte har ratificerat de ovannämnda konventionerna att göra det.

4.  Europaparlamentet betonar det akuta behovet för det internationella samfundet att öka sina ansträngningar för att övervaka och hantera varje konflikt eller potentiella konflikt som kan leda till en handling som kan betraktas som ett särskilt grymt brott.

5.  Europaparlamentet uppmanar det internationella samfundet att inrätta instrument som kan minimera gapet mellan varning och reaktion, såsom EU:s system för tidig varning, för att förhindra uppkomst, återuppkomst och upptrappning av våldsamma konflikter.

6.  Europaparlamentet uppmanar EU att öka insatserna för att utveckla ett enhetligt och effektivt sätt att i rätt tid identifiera och bemöta kriser eller konfliktsituationer som kan leda till att särskilt grymma brott begås. Parlamentet betonar särskilt vikten och behovet av att EU:s institutioner, däribland EU:s delegationer, uppdrag och insatser inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP) och medlemsstaterna tillsammans med sina diplomatiska representationer, effektivt utbyter information och samordnar förebyggande åtgärder. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang kommissionens nya initiativ om en vitbok, som skulle resultera i effektivare yttre åtgärder från EU:s sida. Parlamentet betonar vikten av civila uppdrag och insatser efter konflikter inom ramen för GSFP för att stödja återuppbyggnaden i tredjeländer, särskilt om de varit skådeplats för brott mot mänskligheten.

7.  Europaparlamentet anser att EU i sin övergripande strategi för externa konflikter och kriser bör införliva nödvändiga verktyg för att identifiera och förebygga särskilt grymma brott i ett tidigt skede. Parlamentet uppmärksammar i detta sammanhang ramen för en analys av särskilt grymma brott (Framework of Analysis for Atrocity Crimes), som FN:s kontor för särskilda rådgivare om förebyggande av folkmord och om skyldigheten att skydda har utarbetat. Parlamentet anser att EU och dess medlemsstater alltid bör inta en kraftfull inställning i sådana fall där brott verkar vara nära förestående och använda alla fredliga verktyg de förfogar över, t.ex. bilaterala förbindelser, multilaterala forum och offentlig diplomati.

8.  Europaparlamentet uppmanar enträget vice ordföranden/den höga representanten att göra följande: fortsätta samarbetet med och utbildningen av de anställda vid EU:s delegationer och i medlemsstaternas ambassader samt i civila och militära uppdrag när det gäller internationella mänskliga rättigheter, humanitär rätt och straffrätt och även kapacitet att upptäcka potentiella situationer som inbegriper krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten, folkmord och allvarliga brott mot internationell humanitär rätt, bland annat genom regelbundna utbyten med det lokala civilsamhället; säkerställa att EU:s särskilda representanter upprätthåller skyldigheten att skydda vid behov och bredda mandatet för EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter till att även omfatta frågor som rör skyldigheten att skydda; ytterligare stödja EU-kontaktpunkten inom Europeiska utrikestjänsten inom ramen för de befintliga strukturerna och resurserna, med uppgift att framför allt öka medvetenheten om konsekvenserna av skyldigheten att skydda och säkerställa snabba informationsflöden mellan alla berörda aktörer om situationer som ger anledning till oro, och även uppmuntra inrättandet av nationella kontaktpunkter för skyldigheten att skydda i medlemsstaterna; ytterligare förbättra och stärka den förebyggande diplomatin och medlingen.

9.  Europaparlamentet understryker att länder och regioner i riskområden behöver kvalificerade och tillförlitliga säkerhetsstyrkor. Parlamentet uppmanar vidare EU och dess medlemsstater att vidta ytterligare åtgärder för att utveckla program för kapacitetsuppbyggnad och även plattformar för säkerhetssektorn, som främjar en kultur av respekt för de mänskliga rättigheterna och konstitutionen, av integritet och av allmännyttiga tjänster hos de lokala säkerhetsstyrkorna och militären.

10.  Europaparlamentet betonar att hanteringen av de bakomliggande orsakerna till våld och konflikter, som bidrar till att skapa fredliga och demokratiska förhållanden, säkerställer respekten för mänskliga rättigheter, inklusive skyddet av kvinnor, ungdomar och barn, minoriteter och hbti-personer, tillsammans med främjandet av en interreligiös och interkulturell dialog är av avgörande betydelse för att förhindra folkmord och brott mot mänskligheten.

11.  Europaparlamentet begär att man på internationell, regional och nationell nivå utarbetar utbildnings- och kulturprogram för att främja förståelsen av orsakerna till och konsekvenserna av särskilt grymma brott för mänskligheten och öka medvetenheten om behovet och vikten av att främja fred, mänskliga rättigheter och interreligiös tolerans och av att lagföra och utreda alla sådana brott. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang anordnandet av den första årliga EU-dagen för att uppmärksamma kampen mot straffrihet för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser.

Om att stödja utredningen och lagföringen av folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser

12.  Europaparlamentet upprepar sitt fulla stöd för ICC, Romstadgan, åklagarmyndigheten, åklagarens rätt att inleda utredningar på eget initiativ och framsteg som gjorts när det gäller att inleda nya undersökningar, vilket är ett viktigt sätt att bekämpa straffrihet för särskilt grymma brott.

13.  Europaparlamentet välkomnar det möte som ägde rum mellan företrädarna för EU och ICC i Bryssel den 6 juli 2016 som förberedelse av det andra rundabordssamtalet mellan EU och ICC, som hölls för att tillåta berörd personal vid ICC och EU:s institutioner att identifiera gemensamma intresseområden, utbyta information om relevant verksamhet och säkerställa bättre samarbete mellan EU och ICC.

14.  Europaparlamentet bekräftar att det är mycket viktigt att ICC:s oberoende bevaras, inte bara för att se till att domstolen är fullt effektiv, utan även för att främja den allmänna giltigheten för Romstadgan.

15.  Europaparlamentet varnar för att rättslig verkställighet inte kan grundas på en balansgång mellan rättvisa och politiska överväganden, eftersom en sådan balans inte skulle främja ansträngningar för försoning utan endast minska dem.

16.  Europaparlamentet framhåller att en universell anslutning till ICC:s Romstadga är mycket viktig. Parlamentet uppmanar alla stater som ännu inte ratificerat Romstadgan, avtalet om immunitet och privilegier för Internationella brottmålsdomstolen och Kampalaändringarna till Romstadgan att göra det, för att stödja ansvarsskyldighet och försoning som centrala nyckelfaktorer i förhindrandet av framtida grymheter. Parlamentet konstaterar än en gång den avgörande vikten av Romstadgans integritet.

17.  Europaparlamentet beklagar i hög grad de senaste tillkännagivandena om utträde ur Romstadgan, vilket är en utmaning särskilt med tanke på offrens möjligheter till rättslig prövning, och som bör fördömas kraftigt. Parlamentet välkomnar faktumet att både Gambia och Sydafrika redan har dragit tillbaka sina tillkännagivanden om utträde, och uppmanar med kraft det återstående landet att ompröva sitt beslut. Parlamentet uppmanar vidare EU att vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att inga utträden äger rum, bland annat genom samarbete med Afrikanska unionen. Parlamentet gläder sig över att ICC:s partsförsamling har gått med på att överväga föreslagna ändringar av Romstadgan för att behandla farhågor som uttrycktes vid Afrikanska unionens särskilda toppmöte.

18.  Europaparlamentet uppmanar de fyra signatärstaterna som har meddelat FN:s generalsekreterare att de inte längre har för avsikt att bli parter till Romstadgan att ompröva sina beslut. Parlamentet noterar även att tre av de ständiga medlemmarna i FN:s säkerhetsråd inte är parter i Romstadgan.

19.  Europaparlamentet uppmanar vidare alla stater som är parter i ICC att öka sina insatser för att främja en universell anslutning till ICC och till avtalet om immunitet och privilegier för Internationella brottmålsdomstolen. Parlamentet anser att kommissionen och utrikestjänsten, tillsammans med medlemsstaterna, bör fortsätta att uppmuntra tredjeländer att ratificera och genomföra Romstadgan och avtalet om immunitet och privilegier för Internationella brottmålsdomstolen, och även göra en bedömning av EU:s resultat i detta avseende.

20.  Europaparlamentet understryker vikten av att säkerställa tillräckligt ekonomiskt stöd till domstolen för att den ska kunna fungera effektivt, antingen i form av bidrag från konventionsstaterna eller genom EU:s finansieringsmekanismer, t.ex. Europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter (EIDMR) eller Europeiska utvecklingsfonden (EUF), och att ägna särskild uppmärksamhet åt finansiering för aktörer i det civila samhället som arbetar för att främja det internationella straffrättssystemet och ICC-relaterade frågor.

21.  Europaparlamentet välkomnar den ovärderliga hjälpen från det civila samhällets organisationer till domstolen. Parlamentet är bekymrat över de meddelanden om hot och skrämseltaktik som riktas mot vissa organisationer i det civila samhället som samarbetar med domstolen. Parlamentet kräver att alla nödvändiga åtgärder vidtas för att garantera en säker miljö för civilsamhällets organisationer att fungera och samverka med domstolen, och att man tar itu med alla hot och trakasserier som riktar sig till dem i detta avseende.

22.  Europaparlamentet noterar de framsteg som gjorts i genomförandet av handlingsplanen av den 12 juli 2011 för att följa upp rådets beslut om ICC av den 21 mars 2011. Parlamentet efterlyser en utvärdering av genomförandet av handlingsplanen för att identifiera eventuella områden där EU:s insatser skulle kunna vara effektivare, bland annat när det gäller att främja domstolens integritet och oberoende.

23.  Europaparlamentet uppmanar enträget alla stater som har ratificerat Romstadgan att till fullo samarbeta med ICC i dess ansträngningar att utreda och ställa de personer inför rätta som har gjort sig skyldiga till allvarliga internationella brott, respektera ICC:s behörighet och fullt ut genomföra dess beslut.

24.   Europaparlamentet uppmanar bestämt EU och dess medlemsstater att utnyttja alla sina politiska och diplomatiska verktyg för att stödja ett effektivt samarbete med ICC, särskilt när det gäller vittnesskyddsprogram och verkställandet av pågående arresteringsorder, särskilt avseende de 13 misstänkta personer som är på fri fot. Parlamentet uppmanar kommissionen, utrikestjänsten och rådet att utöver politiska uttalanden enas om konkreta åtgärder för att svara på bristande samarbete med ICC.

25.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att använda alla medel i som de förfogar över, däribland sanktioner, i förhållande till tredjeländer, särskilt när det gäller länder med situationer som utreds av ICC och länder som undersöks preliminärt av ICC, för att stödja deras politiska vilja att samarbeta fullt ut och kapacitet att inleda nationella förfaranden som gäller särskilt grymma brott. Vidare uppmanas EU och medlemsstaterna att ge fullt stöd till dessa länder för att hjälpa dem att uppfylla ICC:s krav. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att till fullo följa rådets gemensamma ståndpunkt 2008/944/Gusp av den 8 december 2008.

26.  Europaparlamentet anser att de som fallit offer för särskilt grymma brott bör ges tillgång till effektiv och verkställbar rättsprövning och ersättning. Parlamentet betonar brottsoffrens och vittnenas särskilda roll i förfarandena inför domstolen samt behovet av särskilda åtgärder inriktade på att säkerställa deras säkerhet och effektiva deltagande i enlighet med Romstadgan. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att sätta offrens rättigheter i centrum för alla åtgärder i kampen mot straffrihet och att frivilligt delta i ICC:s brottsofferfond.

27.  Europaparlamentet uppmanar utrikestjänsten att se till att ansvarsskyldighet för särskilt grymma brott och stöd för ICC införlivas i EU:s utrikespolitiska prioriteringar, bl.a. genom utvidgningsprocessen, genom att man systematiskt beaktar kampen mot straffrihet. Parlamentet understryker i detta sammanhang parlamentsledamöternas viktiga roll när det gäller att främja ICC och kampen mot straffrihet, även genom interparlamentariskt samarbete.

28.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att samordning och samarbete med ICC ingår i uppdraget för relevanta regionala särskilda representanter för EU. Parlamentet upprepar sin uppmaning till vice ordföranden/den höga representanten att utse en särskild representant för EU med ansvar för internationell humanitär rätt och internationell rättsskipning och att ge denna representant mandat att främja, integrera och företräda såväl EU:s åtagande att bekämpa straffrihet som ICC på alla EU:s utrikespolitiska områden.

29.  Europaparlamentet framhåller sin centrala roll när det gäller att övervaka EU:s insatser på detta område. Parlamentet välkomnar att det i Europaparlamentets årsrapport om mänskliga rättigheter och demokrati i världen införts ett avsnitt om att bekämpa straffrihet och att stödja ICC, och föreslår vidare att Europaparlamentet ska spela en mer proaktiv roll genom att främja arbetet för att bekämpa straffrihet och stödja ICC och införliva det i all EU-politik och alla EU-institutioner, särskilt i arbetet för de utskott som är ansvariga för unionens utrikespolitik och de delegationer som ansvarar för förbindelserna med tredjeländer.

30.  Europaparlamentet betonar att principen om ICC:s komplementaritet omfattar huvudansvaret för dess statsparter att utreda och lagföra särskilt grymma brott. Parlamentet uttrycker oro över att inte alla EU:s medlemsstater har lagstiftning med en inhemsk rättslig definition av dessa brott, utifrån vilken dessa länders domstolar kan utöva jurisdiktion. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att fullödigt utnyttja verktygslådan för främjandet av principen om komplementaritet.

31.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ändra artikel 83 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt så att ”särskilt grymma brott” läggs till i förteckningen över brott där EU har behörighet.

32.  Europaparlamentet uppmanar bestämt EU att förbereda utarbetandet av en handlingsplan för kampen mot straffrihet inom Europa för brott som omfattas av internationell rätt och ge resurser för detta, med klara riktmärken för EU-institutionerna och medlemsstaterna för att stärka internationella utredningar och lagföring av folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser.

33.  Europaparlamentet erinrar om att stater, däribland EU:s medlemsstater, på egen hand kan väcka talan mot andra stater inför Internationella brottmålsdomstolen i sådana fall där stater brutit mot skyldigheter som följer av internationella fördrag och konventioner, inklusive 1984 års konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning och 1948 års konvention om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord.

34.  Europaparlamentet påminner om sitt starka fördömande av de grymheter som Assadregimen har begått i Syrien, vilka kan betraktas som allvarliga krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten, och beklagar djupt det klimat av straffrihet som gör att de som begår sådana brott i Syrien kan gå ostraffade.

35.  Europaparlamentet beklagar djupt bristen på respekt för internationell humanitär rätt och det oroväckande antalet civila offer och angrepp mot civil infrastruktur i beväpnade konflikter runt om i världen. Parlamentet uppmanar med eftertryck det internationella samfundet att sammankalla en internationell konferens för att utarbeta en ny internationell mekanism för att spåra och samla in uppgifter, och offentligt rapportera om kränkningar under beväpnade konflikter. Parlamentet upprepar sin begäran till vice ordföranden/den höga representanten att årligen presentera en offentlig förteckning över påstådda förövare vid angrepp mot skolor och sjukhus i syfte att fastställa lämpliga åtgärder som EU kan vidta för att stoppa sådana angrepp.

36.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ratificera de viktigaste instrumenten för internationell humanitär rätt och andra relevanta rättsliga instrument. Parlamentet erkänner vikten av EU:s riktlinjer för främjandet av efterlevnaden av internationell humanitär rätt, och upprepar sin uppmaning till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant och utrikestjänsten att stärka sina genomförandeåtgärder, särskilt i fråga om krigsförbrytelser i Mellanöstern. Parlamentet uppmanar EU att stödja initiativ som syftar till att sprida kunskap om internationell humanitär rätt och god praxis vid tillämpningen av den, och uppmanar unionen att utnyttja alla bilaterala verktyg som den har till sitt förfogande för att effektivt verka för att dess partner efterlever internationell humanitär rätt, bland annat genom att föra en politisk dialog.

37.  Europaparlamentet betonar att medlemsstaterna bör vägra att tillhandahålla vapen, utrustning eller finansiellt eller politiskt stöd för regeringar eller icke-statliga aktörer som kränker internationell humanitär rätt, inklusive genom våldtäkter eller andra former av sexuellt våld mot kvinnor och barn.

38.  Europaparlamentet uppmanar vidare EU och dess medlemsstater att i enlighet med EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati (2015–2019) stödja reformprocesser och nationella insatser för kapacitetsuppbyggnad som syftar till att stärka rättsväsendets oberoende, brottsbekämpningssektorn, fängelsesystemet och program för ersättning i tredjeländer, vilka direkt påverkas av de påstådda brotten. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang EU:s ram för stöd till övergångsrättvisa 2015 och ser fram emot ett effektivt genomförande av ramen.

Om kampen mot straffrihet för icke-statliga aktörer

39.  Europaparlamentet noterar att internationell straffrätt, och särskilt mandatet och rättspraxisen för internationella krigsförbrytartribunaler, klart har definierat ansvaret för enskilda personer som tillhör icke-statliga grupper i internationella brott. Parlamentet framhåller att detta ansvar inte endast avser dessa personer, utan även personer som indirekt är delaktiga i internationella brott. Parlamentet uppmanar alla EU:s medlemsstater att lagföra statliga aktörer, icke-statliga aktörer och enskilda personer som begått krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och folkmord.

40.  Europaparlamentet betonar att relevanta internationella organ i stor omfattning rapporterat om våldsbrott som IS/Daish och andra icke-statliga aktörer har begått mot kvinnor och flickor. Parlamentet noterar att det internationella rättssamfundet har kämpat för att införa dessa brott i det internationella straffrättsliga regelverket.

41.  Europaparlamentet bekräftar i detta sammanhang sitt starka fördömande av de fruktansvärda brott och kränkningar av de mänskliga rättigheterna som begåtts av icke-statliga aktörer såsom Boko Haram i Nigeria samt Isis/Daish i Syrien och Irak. Parlamentet är bestört över det stora antalet begångna brott, inklusive mord, tortyr, våldtäkt, slaveri och sexuellt slaveri, rekrytering av barnsoldater, påtvingade religiösa omvändelser och systematiskt dödande som har riktats mot religiösa minoriteter, däribland kristna, yazidier m.fl. Parlamentet påminner om att sexuellt våld enligt ICC kan utgöra en krigsförbrytelse och ett brott mot mänskligheten. Parlamentet anser att lagföring av förövarna bör vara en prioritet för det internationella samfundet.

42.  Europaparlamentet uppmuntrar EU och dess medlemsstater att bekämpa straffrihet och att aktivt understödja de internationella ansträngningarna att ställa personer som tillhör icke-statliga grupper såsom Boko Haram, IS/Daish och alla andra aktörer som begår krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten inför rätta. Parlamentet begär att det utvecklas ett tydligt tillvägagångssätt för att lagföra stridande inom IS/Daish och deras medhjälpare, bland annat genom att dra nytta av expertis inom EU-nätverket för att utreda och lagföra folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser.

43.  Europaparlamentet betonar att EU och dess medlemsstater bör stödja åtal mot medlemmar i icke-statliga grupper såsom IS/Daish genom att försöka nå konsensus inom FN:s säkerhetsråd för att ge ICC behörighet i denna fråga, eftersom Syrien och Irak inte är parter i Romstadgan. Parlamentet framhåller att EU på internationell nivå och med alla tillgängliga medel borde undersöka och stödja möjligheterna att utreda och lagföra alla brott som begåtts av samtliga parter i den syriska konflikten, inbegripet IS/Daish, såsom inrättandet av en internationell krigsförbrytartribunal för Irak och Syrien.

44.  Europaparlamentet beklagar att Ryssland och Kina som ständiga medlemmar i FN:s säkerhetsråd har lagt in sitt veto mot att hänskjuta situationen i Syrien till Internationella brottmålsdomstolens åklagare enligt kapitel VII i FN-stadgan och mot att anta en åtgärd för att bestraffa Syrien för användningen av kemiska vapen. Parlamentet uppmanar EU att stödja snabba åtgärder för en reform av hur FN:s säkerhetsråd fungerar, särskilt användningen av vetorätten och särskilt det franska initiativet om att avstå från denna rätt när det gäller folkmord, krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten.

45.  Europaparlamentet uppmuntrar till en slutlig tillämpning av de principer som fastställs i kapitel VII i FN-stadgan för att uppfylla principen om skyldigheten att skydda, alltid under det internationella samfundets beskydd och med FN:s säkerhetsråds godkännande.

46.  Europaparlamentet välkomnar den undersökningskommission för Syrien som FN:s råd för mänskliga rättigheter har tillsatt, och den internationella, opartiska och oberoende mekanismen som FN:s generalförsamling har inrättat för att bidra till utredningen av de allvarliga brott som begåtts i Syrien. Parlamentet betonar behovet av att inrätta en liknande oberoende mekanism i Irak, och uppmanar samtliga EU:s medlemsstater, alla parter i konflikten i Syrien, det civila samhället och FN-systemet i sin helhet att fullt ut samarbeta med den opartiska och oberoende mekanismen och att förse den med all information och dokumentation som de eventuellt har för att bidra till att den uppfyller sitt uppdrag. Parlamentet tackar de EU-medlemsstater som ekonomiskt bidragit till mekanismen, och uppmanar dem som inte gjort det att göra det.

47.  Europaparlamentet uppmanar EU att anslå tillräckliga medel till organisationer som arbetar med öppna utredningar och samlar in digitala bevis för krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten, i syfte att säkerställa ansvarsskyldighet och ställa förövarna inför rätta.

48.  Europaparlamentet välkomnar EU:s ansträngningar att stödja kommissionen för internationell rättvisa och ansvarsskyldighet och andra icke-statliga organisationer i deras arbete med att dokumentera särskilt grymma brott. Parlamentet uppmanar EU att erbjuda det civila samhället i Irak och Syrien direkt stöd när det gäller att samla in, skydda och säkra bevis för brott som någon part i dessa konflikter, inbegripet IS/Daish, har begått i Irak och Syrien. Parlamentet efterlyser att bevis om krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och folkmord som begåtts av alla sidor i konflikten samlas in och skyddas, antingen digitalt eller på något annat sätt, som ett viktigt steg i kampen mot straffrihet och som en grundläggande prioritering. Parlamentet välkomnar det brittiska, belgiska och irakiska initiativet på FN-nivå, (dvs. koalitionen för att ställa Daish inför rätta), som syftar till att samla in bevis på brott som IS/Daish har begått i Syrien och Irak för att underlätta internationellt åtal, och uppmanar EU:s medlemsstater att ansluta sig till eller stödja koalitionen. Vidare stöder parlamentet kulturarvsinitiativets verksamhet och dess informationsverksamhet i Syrien och Irak i samband med förstörelsen av det arkeologiska arvet och kulturarvet.

49.  Europaparlamentet uppmuntrar EU och dess medlemsstater att använda alla nödvändiga insatser för att på ett ändamålsenligt sätt stoppa flödet av resurser till IS/Daish, alltifrån vapen, fordon och inkomster i likvida medel till många andra typer av tillgångar.

50.  Europaparlamentet uppmanar med kraft EU att ålägga sanktioner mot de länder och myndigheter som direkt eller indirekt underlättar resursflödet till IS/Daish och således bidrar till utvecklingen av dess kriminella terroristverksamhet.

51.  Europaparlamentet understryker att EU:s medlemsstater bör utreda och lagföra sina egna medborgare eller personer inom deras jurisdiktion som har begått eller försökt begå särskilt grymma brott i Irak och Syrien eller varit medhjälpare till dessa brott, eller ställa dem inför rätta vid ICC i enlighet med Romstadgan. Parlamentet erinrar dock om att lagföring av medlemmar i IS/Daish i medlemsstaterna endast kan vara en kompletterande lösning till internationell rätt.

52.  Europaparlamentet understryker vikten av avtalet om samarbete och bistånd mellan EU och ICC. Medlemsstaterna uppmanas att tillämpa principen om universell jurisdiktion vid bekämpning av straffrihet, och framhåller principens betydelse för ett effektivt och välfungerande internationellt straffrättssystem. Parlamentet uppmanar också medlemsstaterna att lagföra krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten i deras nationella jurisdiktioner, bland annat när dessa brott har begåtts i tredjeländer eller av tredjelandsmedborgare.

53.  Europaparlamentet uppmanar med kraft det internationella samfundet, däribland EU:s medlemsstater, att aktivt arbeta för att förhindra och bekämpa radikalisering och att förbättra sina rätts- och domstolssystem för att undvika att deras medborgare och invånare ansluter sig till IS/Daish.

Jämställdhetsaspekten när det gäller människorättskränkningar i samband med krigsförbrytelser

54.  Europaparlamentet framhäver att det är absolut nödvändigt att utrota sexuellt och könsbaserat våld genom att ta itu med deras utbredda och systematiska användning som krigsvapen mot kvinnor och flickor. Parlamentet uppmanar enträget alla länder att ta fram nationella handlingsprogram i överensstämmelse med FN:s säkerhetsråds resolution 1325, tillsammans med strategier för att bekämpa våld mot kvinnor, och efterlyser ett omfattande åtagande om att garantera genomförandet av denna resolution. Parlamentet efterlyser ett globalt åtagande för att garantera säkerheten för kvinnor och flickor redan i inledningsskedet av varje nödläge eller kris och situationer efter konflikter genom alla tillgängliga resurser, såsom tillgång till hela uppsättningen av tjänster för sexuell och reproduktiv hälsa, inbegripet laglig och säker abort för offer för våldtäkt i krigstider. Parlamentet understryker dessutom att kvinnor ofta fortsätter att lida av de fysiska, psykologiska och socioekonomiska konsekvenserna av våld även efter konfliktens slut.

55.  Europaparlamentet anser att kvinnor bör spela en större roll i konfliktförebyggande, främjande av de mänskliga rättigheterna och demokratiska reformer, och betonar vikten av ett systematiskt deltagande av kvinnor som en viktig del i fredsprocessen och i återuppbyggnaden efter konflikter. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att främja kvinnors delaktighet i fredsprocesser och nationella försoningsprocesser.

56.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och behöriga internationella myndigheter att vidta lämpliga åtgärder, till exempel genomföra militära disciplinåtgärder, upprätthålla principen om befälsansvar och utbilda trupper och den fredsbevarande och humanitära personalen om förbudet mot alla former av sexuellt våld.

°

°  °

57.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter, medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s generalsekreterare, FN:s generalförsamlings ordförande och regeringarna i FN:s medlemsstater.

(1)

EGT L 155, 12.6.2001, s. 19.

(2)

EGT L 167, 26.6.2002, s. 1.

(3)

EUT L 118, 14.5.2003, s. 12.

(4)

EUT L 150, 18.6.2003, s. 67.

(5)

EUT L 115, 28.4.2006, s. 49.

(6)

EUT L 76, 22.3.2011, s. 56.

(7)

EUT C 153E, 31.5.2013, s. 115.

(8)

Antagna texter, P8_TA(2014)0013.

(9)

Antagna texter, P8_TA(2015)0344.

(10)

Antagna texter, P8_TA(2014)0008.

(11)

Antagna texter, P8_TA(2015)0459.

(12)

Antagna texter, P8_TA(2016)0449.

(13)

Antagna texter, P8_TA(2016)0422.

(14)

Antagna texter, P8_TA(2016)0051.

(15)

EUT C 407, 4.11.2016, s. 61.


YTTRANDE från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (15.3.2017)

till utskottet för utrikesfrågor

över bekämpande av människorättskränkningar mot bakgrund av krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten, däribland folkmord

2016/2239(INI))

Föredragande av yttrande: Liliana Rodrigues

ÄNDRINGSFÖRSLAG

Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män uppmanar utskottet för utrikesfrågor ansvarigt utskott att som ansvarigt utskott beakta följande ändringsförslag:

Ändringsförslag    1

Förslag till betänkande

Skäl Ia (nytt)

Förslag till betänkande

Ändringsförslag

 

Ia.  Våldtäkt och sexuellt våld används av alla parter i konflikter som krigstaktik med avsikt att skrämma och förnedra fienden, och dessutom ökar könsbetingat våld och sexuellt utnyttjande dramatiskt under konflikter.

Ändringsförslag    2

Förslag till betänkande

Skäl Ib (nytt)

Förslag till betänkande

Ändringsförslag

 

Ib.  Våld mot kvinnor både under och efter konflikter kan ses som en fortsättning på den diskriminering som kvinnor utsätts för i icke konfliktdrabbade tider. Konflikter förvärrar redan existerande könsdiskrimineringsmönster och de historiskt ojämlika maktförhållandena mellan könen, och utsätter kvinnor och flickor för en ökad risk för sexuellt, fysiskt och psykiskt våld.

Ändringsförslag    3

Förslag till betänkande

Rubrik 3 (ny)

Förslag till betänkande

Ändringsförslag

 

Om jämställdhetsaspekten i hanteringen av människorättskränkningar mot bakgrund av krigsförbrytelser

Ändringsförslag    4

Förslag till betänkande

Punkt 17a (ny)

Förslag till betänkande

Ändringsförslag

 

17a.  Europaparlamentet fördömer kraftfullt den fortsatta användningen av våldtäkt och andra former av sexuellt och könsrelaterat våld som ett vapen i krig mot kvinnor och flickor. Parlamentet uppmanar alla länder att utveckla nationella åtgärdsprogram för anpassning i linje med FN:s säkerhetsråds resolution 1325, tillsammans med strategier för att bekämpa våld mot kvinnor. Parlamentet efterlyser en övergripande kompromiss för att säkerställa genomförandet av FN:s säkerhetsråds resolution 1325.

Ändringsförslag    5

Förslag till betänkande

Punkt 17b (ny)

Förslag till betänkande

Ändringsförslag

 

17b.  Europaparlamentet framhåller att konfliktslut inte nödvändigtvis leder till att det våld som kvinnor och flickor utsätts för försvinner och att kvinnor ofta fortsatt får lida av fysiska, psykiska och socioekonomiska konsekvenser av våldet.

Ändringsförslag    6

Förslag till betänkande

Punkt 17c (ny)

Förslag till betänkande

Ändringsförslag

 

17c.  Europaparlamentet efterlyser ett globalt åtagande för att garantera säkerheten för kvinnor och flickor redan i inledningsskedet av varje nödläge eller kris genom att öka medvetenheten, förbättra tillgången till rättslig prövning för kvinnor och flickor i konfliktsituationer och situationer efter konflikter, utkräva större ansvar av förövare som begått sådana våldshandlingar och ställa dem inför rätta samt säkerställa tillgång till hela uppsättningen av tjänster för sexuell och reproduktiv hälsa, inbegripet laglig och säker abort för offer för våldtäkt i krig.

Ändringsförslag    7

Förslag till betänkande

Punkt 17d (ny)

Förslag till betänkande

Ändringsförslag

 

17d.  Europaparlamentet anser att kvinnor bör spela en större roll i konfliktförebyggande, främjande av de mänskliga rättigheterna och demokratiska reformer, och betonar vikten av ett systematiskt deltagande av kvinnor som en viktig del av fredsprocessen och i återuppbyggnaden efter konflikter. Parlamentet efterlyser ökad representation av kvinnor på alla beslutsfattande nivåer och i alla mekanismer för förebyggande, hantering och lösning av konflikter samt att jämställdhetsperspektivet ska integreras i fredsbevarande insatser där så är möjligt.

Ändringsförslag    8

Förslag till betänkande

Punkt 17e (ny)

Förslag till betänkande

Ändringsförslag

 

17e.  Europaparlamentet kräver att det utses en särskild representant för frågor om sexuellt våld i konflikter, en grupp med sakkunniga och kvinnoskyddsrådgivare som ska samarbeta med regeringar och fredsbevarande uppdrag när det gäller att hantera sexuellt våld, samt nya övervaknings- och rapporteringsmekanismer för konfliktrelaterat sexuellt våld.

Ändringsförslag    9

Förslag till betänkande

Punkt 17f (ny)

Förslag till betänkande

Ändringsförslag

 

17f.  Europaparlamentet kräver att kommissionen, medlemsstaterna och behöriga internationella myndigheter vidtar lämpliga åtgärder, såsom genomförandet av militära disciplinåtgärder och upprätthållandet av principen om befälsansvar, samt utbildning av trupperna och fredsbevarande och humanitär personal om förbudet mot alla former av sexuellt våld.

Ändringsförslag    10

Förslag till betänkande

Punkt 17g (nytt)

Förslag till betänkande

Ändringsförslag

 

17g.  Europaparlamentet uppmanar samtliga berörda aktörer att anta ett jämställdhetsperspektiv, även med beaktande av de särskilda behoven hos kvinnor och flickor som befinner sig i flyktinglägren, under repatriering och återflyttning och återanpassning och återuppbyggnad efter konflikter, utforma konkreta strategier som rör fysisk säkerhet och bättre socioekonomiska förhållanden, tillgång till utbildning och inkomstbringande verksamhet, och tillgången till grundläggande tjänster, särskilt hälso- och sjukvård.

Ändringsförslag    11

Förslag till betänkande

Punkt 17h (ny)

Förslag till betänkande

Ändringsförslag

 

17h.  Europaparlamentet betonar den särskilda uppmärksamhet som bör ägnas det rättsliga genomförandet av ekonomiska, sociala och utbildningsrelaterade rättigheter i övergångssituationer, särskilt för kvinnor, mot bakgrund av deras ökade sårbarhet under och efter konflikter. Parlamentet betonar behovet av rättsstatliga reformer för att säkra en övergripande och varaktig övergång efter en konflikt och en miljö där kvinnor fullt ut kan åtnjuta sina grundläggande rättigheter.

Ändringsförslag    12

Förslag till betänkande

Punkt 17i (ny)

Förslag till betänkande

Ändringsförslag

 

17i.  Europaparlamentet betonar att medlemsstaterna bör vägra att tillhandahålla vapen, utrustning eller finansiellt eller politiskt stöd för regeringar eller icke-statliga aktörer som kränker internationell humanitär rätt, inklusive genom våldtäkter eller andra former av sexuellt våld mot kvinnor och barn.

Ändringsförslag    13

Förslag till betänkande

Punkt 18a (ny)

Förslag till betänkande

Ändringsförslag

 

18a.  Europaparlamentet betonar att relevanta internationella organ i stor omfattning rapporterat om de våldsbrott som begåtts av Daish och andra icke-statliga aktörer mot kvinnor och flickor. Parlamentet noterar att det internationella rättssamfundet har kämpat för att införa dessa brott i det internationella straffrättsliga regelverket.


INFORMATION OM ANTAGANDET I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Antagande

30.5.2017

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

50

2

6

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Louis Aliot, Nikos Androulakis, Petras Auštrevičius, Mario Borghezio, Victor Boştinaru, Elmar Brok, Klaus Buchner, James Carver, Fabio Massimo Castaldo, Javier Couso Permuy, Andi Cristea, Arnaud Danjean, Georgios Epitideios, Knut Fleckenstein, Anna Elżbieta Fotyga, Eugen Freund, Michael Gahler, Iveta Grigule, Sandra Kalniete, Manolis Kefalogiannis, Janusz Korwin-Mikke, Andrey Kovatchev, Eduard Kukan, Ilhan Kyuchyuk, Ryszard Antoni Legutko, Sabine Lösing, Andrejs Mamikins, Ramona Nicole Mănescu, David McAllister, Tamás Meszerics, Javier Nart, Pier Antonio Panzeri, Demetris Papadakis, Alojz Peterle, Tonino Picula, Julia Pitera, Cristian Dan Preda, Jozo Radoš, Jordi Solé, Jaromír Štětina, Dubravka Šuica, Charles Tannock, Miguel Urbán Crespo, Ivo Vajgl, Boris Zala

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Laima Liucija Andrikienė, Neena Gill, Ana Gomes, Marek Jurek, Antonio López-Istúriz White, David Martin, Norica Nicolai, Soraya Post, Marietje Schaake, Igor Šoltes, Bodil Valero, Marie-Christine Vergiat, Željana Zovko


SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

50

+

ALDE

Petras Auštrevičius, Iveta Grigule, Ilhan Kyuchyuk, Javier Nart, Norica Nicolai, Jozo Radoš, Marietje Schaake, Ivo Vajgl

ECR

Anna Elżbieta Fotyga, Marek Jurek, Ryszard Antoni Legutko, Charles Tannock

EFDD

Fabio Massimo Castaldo

PPE

Michèle Alliot-Marie, Laima Liucija Andrikienė, Elmar Brok, Arnaud Danjean, Michael Gahler, Sandra Kalniete, Manolis Kefalogiannis, Andrey Kovatchev, Eduard Kukan, Antonio López-Istúriz White, Ramona Nicole Mănescu, David McAllister, Alojz Peterle, Julia Pitera, Cristian Dan Preda, Jaromír Štětina, Dubravka Šuica, Željana Zovko

S&D

Nikos Androulakis, Victor Boştinaru, Andi Cristea, Knut Fleckenstein, Eugen Freund, Neena Gill, Ana Gomes, Andrejs Mamikins, David Martin, Pier Antonio Panzeri, Demetris Papadakis, Tonino Picula, Soraya Post, Boris Zala

VERTS/ALE

Klaus Buchner, Tamás Meszerics, Igor Šoltes, Jordi Solé, Bodil Valero

2

-

NI

Georgios Epitideios, Janusz Korwin-Mikke

6

0

EFDD

James Carver

ENF

Mario Borghezio

GUE/NGL

Javier Couso Permuy, Sabine Lösing, Miguel Urbán Crespo, Marie-Christine Vergiat

Teckenförklaring:

+  :  Ja-röster

-  :  Nej-röster

0  :  Nedlagda röster

Rättsligt meddelande