Förfarande : 2016/2221(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0224/2017

Ingivna texter :

A8-0224/2017

Debatter :

PV 03/07/2017 - 25
CRE 03/07/2017 - 25

Omröstningar :

PV 04/07/2017 - 6.16
CRE 04/07/2017 - 6.16
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2017)0290

BETÄNKANDE     
PDF 488kWORD 86k
14.6.2017
PE 587.795v02-00 A8-0224/2017

om arbetsvillkor och osäkra anställningar

(2016/2221(INI))

Utskottet för sysselsättning och sociala frågor

Föredragande: Neoklis Sylikiotis

ÄNDRINGSFÖRSLAG
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 MOTIVERING
 YTTRANDE FRÅN Utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling
 YTTRANDE från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män
 INFORMATION OM ANTAGANDET I DET ANSVARIGA UTSKOTTET
 SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om arbetsvillkor och osäkra anställningar

(2016/2221(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 151 och 153,

  med beaktande av artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt kapitel IV (”Solidaritet”),

–  med beaktande av rådets direktiv 94/33/EG av den 22 juni 1994 om skydd av minderåriga i arbetslivet(1),

  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet(2),

  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/104/EG av den 19 november 2008 om arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag(3),

  med beaktande av den riktade översynen av Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster (direktivet om utstationering)(4) och av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/67/EU av den 15 maj 2014 om tillämpning av direktiv 96/71/EG om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster (direktivet om tillämpning)(5),

  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning 593/2008 av den 17 juni 2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I)(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 19 oktober 2010 om kvinnor med otrygga anställningsförhållanden(7),

  med beaktande av sin resolution av den 10 september 2015 om att skapa en konkurrenskraftig arbetsmarknad i EU för 2000-talet: att matcha kompetens och kvalifikationer med efterfrågan och arbetstillfällen som ett sätt att ta sig ur krisen(8),

  med beaktande av sin resolution av den 25 februari 2016 om den europeiska planeringsterminen för samordning av den ekonomiska politiken: sysselsättning och sociala aspekter i den årliga tillväxtöversikten(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 september 2016 om social dumpning i Europeiska unionen(10),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 september 2016 om tillämpning av rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet(11),

  med beaktande av sin resolution av den 19 januari 2017 om en europeisk pelare för sociala rättigheter(12),

  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Anställningsförhållandenas föränderliga natur och konsekvenserna för att bibehålla en levnadslön(13),

  med beaktande av det europeiska forumet för att förbättra samarbetet när det gäller att bekämpa odeklarerat arbete,

–  med beaktande av sin studie från 2016 om osäkra anställningar i Europa: mönster, trender och politiska strategier(14),

  med beaktande av den europeiska stadgan för högkvalitativa praktik- och lärlingsplatser, som började gälla den 14 december 2011,

–  med beaktande av kommissionens kvartalsöversikt över sysselsättningen och den sociala utvecklingen i Europa hösten 2016,

–  med beaktande av kommissionens strategiska engagemang för jämställdhet 2016–2020,

  med beaktande av Eurofounds rapport (2010) om flexibla arbetsformer: ”mycket ovanliga” avtalsformer,

  med beaktande av Eurofounds rapport (2014) om krisens effekter på relationerna på arbetsmarknaden och arbetsvillkoren i Europa(15),

  med beaktande av Eurofounds rapport (2015) om nya anställningsformer(16),

  med beaktande av Eurofounds rapport (2016) om undersökning av bedräglig tilldelning av arbetskontrakt inom EU(17),

  med beaktande av Eurofounds europeiska undersökning om arbetsvillkor och dess sjätte europeiska undersökning om arbetsvillkor – översiktsrapport(18),

  med beaktande av Eurofounds ordbok om förhållandet mellan arbetsmarknadens parter(19),

–  med beaktande av Internationella arbetsorganisationens (ILO) grundläggande arbetsnormer och av dess konventioner och rekommendationer om arbetsvillkor,

–  med beaktande av ILO:s rekommendation nr 198 från 2006 om anställningsförhållanden(20) och dess bestämmelser om fastställandet av ett anställningsförhållande,

–  med beaktande av ILO:s rapport från 2011 om politik och lagstiftning för att bekämpa otrygga anställningsformer(21),

–  med beaktande av ILO:s rapport från 2016 om icke-standardiserade anställningsformer i världen(22),

–  med beaktande av ILO:s rapport från 2016 om uppbyggnad av en social pelare för europeisk konvergens(23),

–  med beaktande av FN:s allmänna rekommendation nr 28 från 2010 om konventionsstaternas grundläggande skyldigheter enligt artikel 2 i FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor,

–  med beaktande av Europarådets konvention från 2011 om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (Istanbulkonventionen),

–  med beaktande av Europarådets jämställdhetsstrategi för 2014–2017,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandena från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A8–0224/2017), och av följande skäl:

A.  Icke-standardiserade, atypiska anställningsformer är på frammarsch. Antalet arbetstagare som har tidsbegränsade anställningar och deltidsanställningar har ökat i EU under de senaste 15 åren. Det behövs effektiv politik för att ta till sig de olika anställningsformerna och ge tillräckligt skydd för arbetstagarna.

B.  Andelen standardiserade anställningar har under de senaste tio åren sjunkit från 62 % till 59 %(24). Om denna trend fortsätter kan det mycket väl hända att det bara blir en minoritet av arbetstagarna som har standardanställning.

C.  Fast heltidsanställning är fortsatt den vanligaste anställningsformen i EU och inom vissa sektorer finns även atypiska anställningsformer vid sidan av standardiserad anställning. Atypisk anställning kan dock ha en negativ inverkan på balansen mellan arbete och fritid, på grund av icke-standardiserade arbetstider och oregelbundenhet i lön och pensionsinbetalningar.

D.  Nya framväxande former av sysselsättning särskilt till följd av digitaliseringen och ny teknik suddar ut gränsen mellan anställning och egenföretagande(25), vilket kan resultera i att sysselsättningens kvalitet sjunker.

E.  Vissa nya anställningsformer skiljer sig på flera sätt från traditionell, standardiserad anställning. En del av dem förändrar förhållandet mellan arbetsgivaren och den anställda, andra förändrar arbetsmönstret och arbetets organisation, och en del gör båda delarna. Detta kan leda till ökat falskt egenföretagande, försämrade arbetsförhållanden och minskat socialförsäkringsskydd, men det kan också medföra fördelar. Det är därför oerhört viktigt att genomföra den befintliga lagstiftningen.

F.  Ökningarna i sysselsättningstalen inom unionen efter den ekonomiska krisen välkomnas, men dessa kan delvis tillskrivas ett ökat antal atypiska anställningsformer, som skapar större risk för otrygghet än standardiserad anställning. Större tonvikt bör läggas på kvaliteten när nya arbetstillfällen skapas.

G.  Deltidsanställningarna har inte gått ned sedan krisen, och heltidsanställningarna på unionsnivå ligger fortfarande under nivån från tiden före krisen 2008. Trots en ökning under de senaste åren ligger sysselsättningstalen fortfarande under målet på 75 % för 2020 och visar på stora skillnader mellan medlemsstaterna.

H.  Det är viktigt att det görs en åtskillnad mellan de nya former av sysselsättning som växer fram och förekomsten av osäkra anställningar.

I.  Behörigheten för socialpolitik delas av EU och medlemsstaterna. EU kan bara komplettera och stödja medlemsstaterna på detta område.

J.  EU kan endast anta minimikrav för arbetsvillkor utan att harmonisera medlemsstaternas lagar och regelverk.

K.  Det har redan inrättats en europeisk plattform för att komma tillrätta med odeklarerat arbete, som låter de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna och andra berörda parter samarbeta närmare över gränserna och vidta gemensamma åtgärder för att på ett effektivt och ändamålsenligt sätt bekämpa odeklarerat arbete.

L.  Osäkra anställningar leder till marknadssegmentering och förvärrar ojämlikheten i lönerna.

M.  Hittills finns det ingen gemensam definition av ”osäker anställning”. En sådan definition bör fastställas i nära samråd med arbetsmarknadens parter. Själva anställningsformen i sig kan inte ge någon förvarning om hur stor risken är för osäker anställning, men å andra sidan är denna risk beroende av ett stort antal faktorer.

N.  Standardiserad anställning kan avse reguljärt heltidsarbete eller reguljärt frivilligt deltidsarbete med avtal om tillsvidareanställning. Varje medlemsstat har sina egna lagar och rutiner för att fastställa arbetsvillkor som gäller för olika typer av anställningar och praktikplatser. Det finns ingen allmänt accepterad definition av ”standardiserad anställning”.

O.  De senaste aktuella problemen med representation på grund av antingen svagheter i organisationerna för arbetsmarknadens parter inom vissa sektorer eller reformer i olika EU-länder, som begränsar rollerna för arbetsmarknadens parter, inkräktar på alla anställningsförhållanden.

P.  Vissa sektorer, såsom jordbruk, byggnad och humaniora, påverkas oproportionerligt av osäkra anställningar. Osäkra anställningar har också spridit sig till andra sektorer på senare år, t.ex. flyg- och hotellbranschen(26).

Q.  Enligt färska studier har arbetstagare i medelhögkvalificerade manuella och lågkvalificerade yrken mindre inkomster, utsikter och inneboende arbetskvalitet. De rapporterar oftare att de utsätts för miljömässiga och ergonomiska risker, och upplever lägre nivå av såväl psykiskt som fysiskt välbefinnande(27).

R.  Kvinnor står för 46 % av EU:s arbetskraft och är särskilt utsatta för osäkra arbetsförhållanden på grund av diskriminering, bland annat vad gäller lön, då kvinnor har ungefär 16 % lägre lön än män inom EU. Kvinnor arbetar mer sannolikt än män på deltid eller i tidsbegränsade eller lågavlönade anställningar, och löper därför större risk för otrygghet. Sådana arbetsvillkor skapar livslånga förluster sett till inkomst och skydd, oavsett om det gäller löner, pensioner eller sociala förmåner. Män arbetar mer sannolikt än kvinnor på heltid och med fast anställning. Kvinnor är särskilt drabbade av ofrivilligt deltidsarbete, falskt egenföretagande och odeklarerat arbete(28).

S.  Sysselsättningsgraden i EU är högre för män än för kvinnor. De främsta orsakerna till att kvinnor försvinner från arbetsmarknaden är omsorg om barn och äldre, egen sjukdom eller funktionsnedsättning och andra personliga eller familjerelaterade åtaganden. Kvinnor stöter ofta på diskriminering och hinder på grund av befintligt eller potentiellt moderskap. Ensamstående mödrar löper särskilt stor risk för otrygghet.

T.  Jämställdhet är en grundläggande rättighet som förutsätter att kvinnor och män garanteras lika möjligheter och lika behandling på alla områden i livet, och jämställdhetsfrämjande politik bidrar till en smart och hållbar tillväxt.

U.  Många arbetstagare som har osäkra anställningar eller är arbetslösa saknar rätt till föräldraledighet.

V.  Unga arbetstagare löper större risk att hamna i ett läge med osäker anställning. Sannolikheten för att vara i en situation där man missgynnas på flera sätt är dubbelt så hög för arbetstagare som är yngre än 25 år jämfört med de som är 50 år eller äldre(29).

I. Anständigt arbete för alla – hantering av arbetsvillkor och osäkra anställningar

1.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att beakta följande ILO-indikatorer för att fastställa huruvida ett anställningsförhållande föreligger:

– Arbetet utförs enligt instruktioner och under en annan parts kontroll.

– Arbetet innebär att arbetstagaren integreras i företagets organisation.

– Arbetet utförs enbart eller huvudsakligen till förmån för en annan person.

– Arbetet måste utföras av arbetstagaren personligen.

– Arbetet utförs inom ramarna för särskilda arbetstider eller på en arbetsplats som utsetts eller bestämts av den part som efterfrågar arbetet.

– Arbetet varar en viss tid och har en viss kontinuitet.

– Arbetet kräver att arbetstagaren är tillgänglig eller innebär att den part som efterfrågar arbetet tillhandahåller verktyg, material och maskiner.

– Arbetstagaren erhåller regelbundna betalningar av ersättning som utgör hans eller hennes enda eller huvudsakliga inkomstkälla samt betalningar in natura i form av exempelvis mat, logi eller transport.

– Arbetstagaren har förmåner såsom veckovila och årlig semester.

2.  Europaparlamentet noterar Eurofounds definition av atypisk anställning, som syftar på anställningsförhållanden som inte stämmer överens med standarden eller den typiska modellen med reguljärt heltidsarbete med tillsvidareanställning åt en enda arbetsgivare under en lång tid(30). Parlamentet betonar att begreppen ”atypisk” och ”osäker” inte kan användas synonymt.

3.  Europaparlamentet avser med osäkra anställningar anställningsformer som inte följer europeiska, internationella och nationella standarder och lagar och/eller inte ger tillräckliga medel för en anständig tillvaro eller ett tillräckligt socialt skydd.

4.  Europaparlamentet konstaterar att vissa atypiska anställningsformer kan medföra större risk för otrygghet och osäkerhet, exempelvis vid ofrivillig deltids- och visstidsanställning, nolltidskontrakt samt obetald praktik och annan praktiktjänstgöring.

5.  Europaparlamentet framhåller att det i de fall där arbetstagaren har valt deltidsarbete är nödvändigt att garantera att denna form av sysselsättning är hållbar ur ett ekonomiskt och socialt perspektiv.

6.  Europaparlamentet är fast övertygat om att flexibilitet på arbetsmarknaden inte handlar om att urholka arbetstagarnas rättigheter i utbyte mot produktivitet och konkurrenskraft, utan att syftet i stället är att på ett framgångsrikt sätt balansera skyddet av arbetstagarna mot individers och arbetsgivares möjligheter att komma överens om arbetsmetoder som passar båda parters behov.

7.  Europaparlamentet konstaterar att risken för otrygghet beror på avtalsformen, men även på följande faktorer:

– Liten eller ingen anställningstrygghet på grund av arbetets icke-permanenta karaktär, såsom i samband med ofrivilliga och ofta marginella deltidsavtal, och i vissa medlemsstater oklara arbetstider och arbetsuppgifter som ändras på grund av behovsarbete.

– Rudimentärt uppsägningsskydd och otillräckligt socialt skydd vid uppsägning.

– Otillräckliga löner för anständiga levnadsvillkor.

– Inga eller begränsade rättigheter till socialt skydd eller förmåner.

– Inget eller begränsat skydd mot alla former av diskriminering.

– Inga eller begränsade utsikter till avancemang på arbetsmarknaden eller karriärutveckling och fortbildning.

– Svaga kollektiva rättigheter och begränsad rätt till kollektiv representation.

– En arbetsmiljö som inte uppfyller minimikraven för hälsa och säkerhet.(31)

8.  Europaparlamentet påminner om ILO:s definition av ”anständigt arbete”, enligt vilken anständigt arbete är arbete som är produktivt och ger en skälig inkomst, med en säker arbetsplats och socialt skydd, bättre utsikter till personlig utveckling och social integrering, frihet för människor att uttrycka sina synpunkter, organisera sig och delta i beslut som påverkar deras liv samt lika möjligheter och likabehandling för alla kvinnor och män(32). Parlamentet uppmanar ILO att lägga till en minimilön i definitionen. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bekräfta denna definition när de ser över eller utvecklar sin arbetsrättsliga lagstiftning.

9.  Europaparlamentet påminner om framgångsfaktorerna för god praxis mot osäkra arbetsförhållanden, nämligen en stark rättslig grund, engagemang från arbetsmarknadens parter och företagsnämnder på arbetsplatsen, samarbete med berörda aktörer, balans mellan flexibilitet och säkerhet, branschinriktning, låga administrativa bördor för arbetsgivarna, tillsyn av arbetsinspektioner, och informationskampanjer.

10.  Europaparlamentet understryker att det är nödvändigt att anta en konjunkturutjämnande ekonomisk politik i syfte att skydda arbetstagarnas köpkraft i överensstämmelse med medlemsstaternas konstitutionella traditioner.

11.  Europaparlamentet konstaterar att ILO:s agenda för anständigt arbete är särskilt avsedd att garantera sysselsättningsskapande, arbetsrättigheter, socialt skydd och social dialog samt jämställdhet. Parlamentet understryker att anständigt arbete särskilt bör garantera

– en minimiinkomst och garanterade rättigheter till föreningsfrihet,

– kollektivavtal i enlighet med medlemsstaternas praxis,

– möjlighet för arbetstagarna att delta i företagsrelaterade frågor i enlighet med medlemsstaternas praxis,

– respekt för kollektiv förhandlingsrätt,

– likabehandling av arbetstagare på samma arbetsplats,

– hälsa och säkerhet på arbetsplatsen,

– socialförsäkringsskydd för arbetstagarna och deras närstående i beroendeställning,

– bestämmelser om arbets- och vilotider,

– uppsägningsskydd,

– tillgång till fortbildning och livslångt lärande,

– hjälp med att förena yrkes- och privatliv för alla arbetstagare. Parlamentet betonar att det även är mycket viktigt att dessa rättigheter säkras för att förbättra genomförandet av arbets- och sociallagstiftningen.

12.  Europaparlamentet konstaterar att ett flertal faktorer, som digitalisering och automatisering, bidrar till en omvandling av arbetets karaktär, bland annat genom en ökning av nya anställningsformer. Parlamentet noterar i detta avseende att det kan krävas ny, lyhörd och proportionell reglering för att garantera att alla anställningsformer omfattas.

13.  Europaparlamentet upprepar återigen gällande arbete inom den digitala branschen att personer som arbetar med digitala plattformar och andra mellanhänder bör garanteras tillräckligt socialt skydd samt hälso- och sjukvård.

14.  Europaparlamentet understryker att digitaliseringen inte enbart ska betraktas som en förödande omständighet för arbetstillfällena, utan betonar tvärtom de utvecklingsmöjligheter och individuella kompetenshöjningar som den medför.

15.  Europaparlamentet understryker att det år 2020 förväntas finnas 756 000 tjänster inom IKT-sektorn som inte är tillsatta, vilket påvisar behovet av att förbättra europeiska arbetstagares digitala kompetens.

16.  Europaparlamentet understryker att den ekonomiska krisen har främjat migrationsflöden inom EU och att dessa har visat på de befintliga hindren för fri rörlighet mellan medlemsstaterna och diskriminering på grund av nationalitet genom att utsätta unionsmedborgare för en otrygg arbetssituation.

17.  Europaparlamentet framhåller att osäkra anställningsvillkor, inbegripet odeklarerat arbete och falskt egenföretagande, får långsiktiga följder för det psykiska och fysiska välbefinnandet och kan utsätta arbetstagarna för större risk för fattigdom, social utestängning och försämring av grundläggande rättigheter.

18.  Europaparlamentet understryker att arbetstagare med mycket korta anställningsavtal är de som oftast utsätts för ogynnsamma villkor i de fysiska aspekterna av deras arbete. Parlamentet understryker att kombinationen av osäkra anställningsförhållanden och bristen på kontroll över arbetstiden ofta ger upphov till stressrelaterade yrkesrisker.

19.  Europaparlamentet understryker att det finns specifika verksamhetsområden där missbruk av flexibla eller icke-standardiserade arbetsförhållanden har brett ut sig.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja en politik som ökar arbetstagares, praktikanters och lärlingars inflytande genom att stärka den sociala dialogen och gynna kollektiv förhandling, så att alla arbetstagare oavsett status kan tillgå och utöva sin rätt att organisera sig och förhandla kollektivt, fritt och utan fruktan för direkta eller indirekta sanktioner från arbetsgivaren.

21.  Europaparlamentet framhåller betydelsen av arbetsmarknadens parter för att säkerställa arbetstagarnas rättigheter, fastställa anständiga arbetsvillkor, löner och inkomster i enlighet med medlemsstaternas lagstiftning och praxis och erbjuda arbetsgivare och arbetstagare rådgivning och vägledning.

22.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i nära samarbete med arbetsmarknadens parter trygga yrkesbanorna för att underlätta övergångarna mellan de olika faser som en individ kan tänkas genomgå under sitt liv, särskilt genom yrkesutbildning och livslångt lärande, tillräckliga arbetslöshetsersättningar, överförbarhet av socialförsäkring samt en aktiv och effektiv arbetsmarknadspolitik.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja och garantera verksamt skydd och lika lön för kvinnor och män bland arbetstagare som utför arbete i ett anställningsförhållande, genom en politisk helhetslösning som syftar till att motverka osäkra anställningar och garantera karriärvägar och lämpligt socialförsäkringsskydd.

24.  Europaparlamentet framhåller betydelsen av medlemsstaternas yrkesinspektioner och understryker att de bör inriktas på övervakning, efterlevnad och förbättring av arbets-, hälso- och säkerhetsvillkoren på arbetsplatsen samt bekämpning av illegalt och odeklarerat arbete, och inte under några omständigheter får missbrukas som mekanismer för migrationskontroll. Parlamentet fördömer skarpt vissa företags metoder att anställa migranter utan att tillförsäkra dem fullständiga rättigheter och förmåner eller informera dem på detta område, och uppmärksammar risken för diskriminering av de mest utsatta arbetstagarna. Parlamentet uppmanar med anledning av detta medlemsstaterna att ge yrkesinspektionerna tillräckliga resurser för att garantera ändamålsenlig övervakning.

II. Förslag

25.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bekämpa osäkra anställningar, inbegripet odeklarerat arbete och falskt egenföretagande, för att säkerställa att alla former av anställningsavtal erbjuder anständiga arbetsvillkor med lämplig socialförsäkring, i enlighet med ILO:s agenda för anständigt arbete, artikel 9 i EUF-fördraget, EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna och den europeiska sociala stadgan.

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att motverka alla metoder som kan leda till en ökning av antalet osäkra anställningar och på så sätt bidra till Europa 2020-målet att minska fattigdomen.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka arbetskvaliteten för icke-standardiserade arbeten genom att tillhandahålla åtminstone en uppsättning minimistandarder vad gäller socialt skydd, minimilön och tillgång till fortbildning och utveckling. Parlamentet understryker att detta bör ske under upprätthållande av tillträdesmöjligheter.

28.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa att de nationella socialförsäkringssystemen fyller sitt ändamål när det gäller nya anställningsformer.

29.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att granska nya anställningsformer som drivs på av digitaliseringen. Parlamentet vill i synnerhet se att den rättsliga statusen och ansvaret för mellanhänder och onlineplattformar på arbetsmarknaden genomgår granskning. Parlamentet uppmanar kommissionen att se över rådets direktiv 91/533/EEG av den 14 oktober 1991 om arbetsgivares skyldighet att upplysa arbetstagarna om de regler som är tillämpliga på anställningsavtalet eller anställningsförhållandet (direktivet om skriftlig information)(33) för att ta hänsyn till nya anställningsformer.

30.  Europaparlamentet understryker de möjligheter som delningsekonomin medför, särskilt vad gäller nya arbetstillfällen. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att beakta normer för eventuella nya anställningsformer som uppstår till följd av delningsekonomin. Parlamentet understryker vikten av att arbetstagare inom denna sektor får ett ökat skydd genom att öppenheten kring deras status och skyddet mot diskriminering stärks samt att de erhåller bättre information.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inleda sin riktade översyn av direktivet av utstationering av arbetstagare och att se över direktivet om bemanningsföretagsanställda för att säkerställa grundläggande sociala rättigheter för alla arbetstagare, däribland lika lön för lika arbete på samma arbetsplats.

32.  Europaparlamentet understryker behovet av offentliga och privata investeringar för att särskilt främja de verksamhetsområden som syftar till största möjliga multiplikatoreffekt, för att gynna uppåtgående social konvergens och sammanhållning inom unionen samt skapa anständiga arbetstillfällen. Parlamentet betonar i detta sammanhang behovet av stöd till små och medelstora företag samt uppstartsföretag.

33.  Europaparlamentet understryker behovet av att motverka odeklarerat arbete, eftersom det leder till lägre intäkter i form av skatter och sociala avgifter och skapar osäkra och undermåliga arbetsvillkor samt orättvis konkurrens mellan arbetstagare. Parlamentet välkomnar inrättandet av ett europeiskt forum för att förbättra samarbetet när det gäller att motverka odeklarerat arbete.

34.  Europaparlamentet anser att det med tanke på antalet arbetstagare, framför allt unga människor, som nu lämnar sina hemländer för att söka sysselsättning i andra medlemsstater, finns ett brådskande behov av lämpliga åtgärder för att garantera att ingen arbetstagare ställs utan socialt och arbetsrättsligt skydd. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att ytterligare förbättra rörligheten för arbetskraften i EU och att samtidigt upprätthålla likabehandlingsprincipen, säkerställa löner och sociala standarder och garantera fullständig överförbarhet av sociala rättigheter. Parlamentet uppmanar varje medlemsstat att utveckla social- och sysselsättningspolitiska strategier för lika rättigheter och lika lön på samma arbetsplats.

35.  Europaparlamentet noterar med oro försvagningen av kollektivförhandlingar och anslutning till kollektivavtal. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att föra en strategisk politik med allomfattande anslutning till kollektivavtal för arbetstagare och att samtidigt slå vakt om och stärka fackföreningarnas och arbetsgivarorganisationernas roll.

36.  Europaparlamentet erkänner den viktiga roll som arbetsmarknadens parter har för EU-direktiven om deltidsarbete, fasta anställningsavtal och personalinhyrning, och uppmuntrar kommissionen att tillsammans med arbetsmarknadens parter vidta åtgärder för att reglera nya anställningsformer där så är lämpligt. Parlamentet uppmanar Eurofound att undersöka hur arbetsmarknadens parter utvecklar strategier för att säkerställa arbetskvalitet och motverka osäkra anställningar.

37.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inom sitt respektive behörighetsområde garantera att enskilda egenföretagare som juridiskt betraktas som enmansföretag har rätt till kollektiv förhandling och föreningsfrihet.

38.  Europaparlamentet påminner om att varje arbetstagare har rätt till en begränsning av den maximala arbetstiden, dygns- och veckovila samt årlig betald semester i enlighet med Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden (arbetstidsdirektivet)(34). Parlamentet understryker behovet av att det säkerställs att dessa rättigheter tillämpas för alla arbetstagare, även behovsarbetare, arbetstagare med marginell deltidsanställning och s.k. crowd-arbetare. Parlamentet påminner om att arbetstidsdirektivet är en hälso- och skyddsåtgärd. Parlamentet uppmanar till verkställande av EU-domstolens beslut att jourtid på arbetsplatsen ska betraktas som arbetstid och måste åtföljas av kompensationsledighet.

39.  Europaparlamentet påminner om att marginell deltidsanställning kännetecknas av mindre anställningstrygghet, färre karriärmöjligheter, lägre grad av utbildningsinvesteringar från arbetsgivarnas sida och lägre lönenivåer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att uppmuntra till åtgärder som stöder längre arbetstider för dem som önskar arbeta mer.

40.  Europaparlamentet påminner om att var och en har rätt till tillgång till yrkesutbildning och livslångt lärande enligt Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att yrkesutbildningar och vidareutbildningar också är tillgängliga för arbetstagare med atypiska anställningsförhållanden. Parlamentet påminner om att åtgärder som syftar till att höja kompetensen är särskilt viktiga i den snabbt föränderliga digitala ekonomin. Parlamentet påminner om att kompetensunderskotten och obalansen bidrar till hög arbetslöshet. Parlamentet välkomnar de senaste initiativen för att motverka kompetensbrister.

41.  Europaparlamentet begär en kompetensgaranti som en ny rättighet för alla, i alla skeden av livet, för att förvärva grundläggande färdigheter för 2000-talet, bland annat läs-, skriv- och räknefärdigheter och digital kompetens och mediekompetens, kritiskt tänkande, sociala färdigheter och relevant kompetens som behövs för en grön och cirkulär ekonomi, med hänsyn till framväxande branscher och nyckelsektorer för tillväxt och att nå ut till utsatta personer, däribland personer med funktionsnedsättning, asylsökande, långtidsarbetslösa och andra underrepresenterade grupper. Parlamentet betonar att utbildningssystemen bör vara inkluderande, tillhandahålla utbildning av god kvalitet till hela befolkningen och göra det möjligt för människor att bli aktiva europeiska medborgare, förbereda dem för att kunna lära och anpassa sig under hela livet och möta samhällets och arbetsmarknadens behov.

42.  Europaparlamentet framhåller att medlemsstaternas politik bör utformas och genomföras i enlighet med nationell lagstiftning och praxis samt i samråd och nära samarbete med arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna.

43.  Europaparlamentet påminner om att osäkra anställningar inte bara skadar individen, utan även medför betydande kostnader för samhället i form av förlorade skatteinkomster, högre offentliga utgifter på lång sikt samt stöd till personer som lider av de långvariga effekterna av förlorad inkomst och svåra arbetsförhållanden. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att uppmuntra till tillämpning av tillsvidareanställningsavtal och utbyte av bästa praxis mellan medlemsstaterna, för att motverka osäkra anställningar.

44.  Europaparlamentet påminner om att arbetstagarna i den informella ekonomin löper stor risk för otrygghet. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att införa politiska åtgärder som är anpassade efter denna grupp, för att skydda dessa arbetstagare genom att hantera deras problem, oavsett bosättningsstatus.

45.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bekämpa odeklarerat arbete, falskt egenföretagande och alla former av olagliga anställningsmetoder som undergräver arbetstagarnas rättigheter och socialförsäkringssystemen. Parlamentet upprepar på nytt att stävjande av nolltidskontrakt bör övervägas i all framtida sysselsättningspolitik.

46.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att granska arbetsvillkoren för vikarierande arbetstagare inom den offentliga sektorn och följderna för kvaliteten på offentliga tjänster.

47.  Europaparlamentet betonar att osäkra anställningar främst drabbar de mest utsatta arbetstagarna, som riskerar diskriminering, fattigdom och utestängning. Parlamentet påminner särskilt om att personer med funktionsnedsättning, personer från en annan etnisk grupp eller med annorlunda ursprung, religion eller tro samt kvinnor löper ökad risk för att utsättas för osäkra anställningar. Parlamentet fördömer alla former av otrygghet oavsett avtalsförhållande.

48.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att ett verksamt skydd för utsatta arbetstagare uppnås. Parlamentet kräver effektiva åtgärder från kommissionen och medlemsstaterna för att bekämpa diskrimineringen av kvinnor på arbetsmarknaden, framför allt vad gäller att förena arbetsliv och privatliv samt att utplåna löneskillnaderna. Parlamentet uppmanar kommissionen att granska huruvida direktiv 2006/54/EG om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet är anpassat för nya anställningsformer vad gäller frågor som rör anställning och yrke.

49.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bedöma jämställdhetsperspektivet i all lagstiftning som rör aspekter av osäkra arbetsförhållanden. Parlamentet anser det vara nödvändigt att inrikta både lagstiftningsrelaterade och icke lagstiftningsrelaterade åtgärder efter de behov som finns hos kvinnor med osäkra anställningar, eftersom denna redan överrepresenterade grupp annars kommer att fortsätta att vara alltför utsatt.

50.  Europaparlamentet anser att de ökade kraven på flexibilitet på arbetsmarknaden inte under några omständigheter får leda till att kvinnor fortsätter att vara överrepresenterade i fråga om atypiska anställningar och osäkra arbetsförhållanden.

51.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att övervaka och bekämpa mobbning på arbetsplatsen, bland annat trakasserier mot gravida anställda och oförmånlig behandling av kvinnor som återvänder till arbetet efter sin mammaledighet. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att följa och verkställa lagstiftningen om kvinnors rättigheter i samband med moderskap, så att kvinnor inte drabbas negativt i form av lägre pension för att de fått barn under sitt yrkesverksamma liv. Parlamentet understryker att mammaledigheten måste åtföljas av ändamålsenliga åtgärder till skydd för rättigheterna för gravida kvinnor och nyblivna mödrar, mödrar som ammar och ensamstående mammor, i enlighet med ILO:s och Världshälsoorganisationens rekommendationer.

52.  Europaparlamentet upprepar på nytt sitt krav på att alla personer i alla anställningsförhållanden och egenföretagande bör få samlade rättigheter som ger inkomstsäkerhet i sådana situationer som arbetslöshet, hälsoproblem, åldrande eller uppehåll i karriären för barnuppfostran, annan vård eller utbildningsskäl,

53.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa anständiga arbetsvillkor vid ungas första arbetslivserfarenheter såsom praktikplatser, lärlingsutbildningar samt möjligheter inom ramarna för ungdomsgarantin. Parlamentet uppmuntrar medlemsstater att anta och genomföra kvalitetsramar för praktik- och lärlingsplatser som säkerställer arbetstagares rättigheter och utbildningsinriktningen i möjligheter till första arbetslivserfarenheter för unga.

54.  Europaparlamentet uppmanar särskilt kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder i syfte att bekämpa ungas osäkra anställningsförhållanden. Parlamentet betonar viken av att en ungdomsgaranti införs av kommissionen i detta avseende.

55.  Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att garantera ungdomar i alla åldersgrupper tillträde till offentlig, kostnadsfri och högkvalitativ utbildning, särskilt på högre nivåer, eftersom det har påvisats att en hög utbildningsnivå bidrar till att minska ojämställdheten på arbetsmarknaden.

56.  Europaparlamentet betonar att kommissionens och medlemsstaternas användning av ILO:s definition av ”arbetstagare” i stället för den snävare definitionen av ”anställd” kan bidra till en bättre tillämpning och förståelse av grundläggande arbetsprinciper och arbetsrättigheter.

57.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja entreprenörskap och samverkan mellan arbetstagare inom multitjänstföretagssektorn, liksom inom den framväxande delningsekonomin och de digitala plattformarna, i syfte att minska de risker som förknippas med de nya affärsmodellerna i förhållande till arbetstagarnas rättigheter och arbetsvillkor.

58.  Europaparlamentet understryker att korttidsanställningar inom jordbruket är knutna till jordbruksverksamhetens säsongsbundenhet. Parlamentet vill att denna starka och naturliga begränsning ska respekteras genom att möjligheten för jordbrukarna att rekrytera efter årstidernas växlingar bibehålls och att de besparas ytterligare administrativa bördor när det gäller rekrytering och förvaltning av arbetskraft.

59.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja skyddet av och öka medvetenheten om säsongsarbetarnas rättigheter, och uppmanar medlemsstaterna att i lag reglera säsongsarbetarnas sociala och rättsliga ställning, skapa villkor för en bra arbetsmiljö med hälsa och säkerhet för dem samt garantera dem social trygghet, samtidigt som man uppfyller bestämmelserna i artikel 23 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/36/EU av den 26 februari 2014 om villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för säsongsanställning(35), bland annat när det gäller likabehandling beträffande lön och social trygghet. Parlamentet understryker behovet av att ge alla säsongsarbetare heltäckande information om deras arbets- och socialförsäkringsrättigheter, inklusive pensionsrättigheter, och att då även ta hänsyn till den gränsöverskridande karaktären på säsongsarbetet.

60.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1)

EGT L 216, 20.8.1994, s. 12.

(2)

EUT L 204, 26.7.2006, s. 23.

(3)

EUT L 327, 5.12.2008, s. 9.

(4)

EGT L 18, 21.1.1997, s. 1.

(5)

EUT L 159, 28.5.2014, s. 11.

(6)

EUT L 177, 4.7.2008, s. 6.

(7)

EUT C 70E, 8.3.2012, s. 1.

(8)

Antagna texter, P8_TA(2015)0321.

(9)

Antagna texter, P8_TA(2016)0059.

(10)

Antagna texter, P8_TA(2016)0346.

(11)

Antagna texter, P8_TA(2016)0360.

(12)

Antagna texter, P8_TA(2017)0010.

(13)

http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/HTML/?uri=CELEX:52016AE0137&from=EN

(14)

www.europarl.europa.eu/RegData/etudes/STUD/.../IPOL_STU(2016)587285_EN.pdf.

(15)

http://www.eurofound.europa.eu/sites/default/files/ef_publication/field_ef_document/ef1398en.pdf

(16)

https://www.eurofound.europa.eu/sites/default/files/ef_publication/field_ef_document/ef1461en.pdf

(17)

http://www.eurofound.europa.eu/sites/default/files/ef_publication/field_ef_document/ef1639en.pdf

(18)

http://www.eurofound.europa.eu/sites/default/files/ef_publication/field_ef_document/ef1634en.pdf

(19)

https://www.eurofound.europa.eu/observatories/eurwork/industrial-relations-dictionary

(20)

http://www.ilo.org/dyn/normlex/en/f?p=NORMLEXPUB:12100:0::NO::P12100_INSTRUMENT_ID:312535.

(21)

www.ilo.org/wcmsp5/groups/public/---ed_dialogue/---.../wcms_164286.pdf.

(22)

www.ilo.org/wcmsp5/groups/public/---dgreports/---.../wcms_534496.pdf.

(23)

www.ilo.org/wcmsp5/groups/public/---dgreports/---.../wcms_490959.pdf.

(24)

Fasta anställningar på heltid står för 59 % av den totala sysselsättningen i EU, egenföretagande med anställda för 4 %, frilansarbete för 11 %, arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag för 1 %, visstidsanställningar för 7 %, lärlings- eller praktikplatser för 2 %, marginellt deltidsarbete (mindre än 20 timmar i veckan) för 9 % samt fasta anställningar på deltid för 7 %.

(25)

Se ILO:s rapport från 2016 om uppbyggnad av en social pelare för europeisk konvergens.

(26)

Se studie från 2016 om osäkra anställningar i Europa – mönster, trender och politiska strategier, http://www.europarl.europa.eu/RegData/etudes/STUD/2016/587285/IPOL_STU%282016%29587285_EN.pdf.

(27)

Eurofound (2014), Yrkesprofiler och arbetsvillkor – identifiering av grupper som missgynnas på flera sätt.

(28)

www.europarl.europa.eu/RegData/etudes/STUD/.../IPOL_STU(2016)587285_EN.pdf.

(29)

Eurofound (2014), Yrkesprofiler och arbetsvillkor – identifiering av grupper som missgynnas på flera sätt.

(30)

Se: https://www.eurofound.europa.eu/observatories/eurwork/industrial-relations-dictionary/atypical-work

(31)

Se Europaparlamentets resolution av den 19 oktober 2010 om kvinnor med otrygga anställningsförhållanden (EUT C 70E, 8.3.2012, s. 1).

(32)

ILO:s rapport av den 14 november 2016 om icke-standardiserade anställningsformer i världen, http://www.ilo.org/global/publications/books/WCMS_534326/lang--en/index.htm.

(33)

EGT L 288, 18.10.1991, s. 32.

(34)

EUT L 299, 18.11.2003, s. 9.

(35)

EUT L 94, 28.3.2014, s. 375.


MOTIVERING

Ett stort antal undersökningar som föredraganden tagit fasta på i sitt betänkande visar tydligt att de icke-standardiserade anställningsformerna stadigt ökar i EU. Antalet arbetstagare som, ofta ofrivilligt, har tidsbegränsade anställningar och deltidsanställningar har ökat betydligt i EU under de senaste 15 åren.

Samtidigt suddar de nya framväxande formerna av sysselsättning ut gränsen mellan anställning och egenföretagande, vilket gör att sysselsättningens kvalitet sjunker och det falska egenföretagandet ökar.

Även om den ekonomiska krisen inte är den primära orsaken till dessa nya anställningsformer har EU:s otillräckliga och socialt inadekvata lösningar på den förvärrat otryggheten i arbetet. Bland dessa lösningar återfinns den tillväxthämmande åtstramnings- och memorandumpolitiken, som löst upp samhällsstrukturen och kastat stora befolkningsskikt, särskilt arbetstagare, ut i fattigdom. Dagens skenbara ökning av sysselsättningstalen döljer det tilltagande bruket av otrygga anställningsformer, såsom nolltidskontrakt, falskt egenföretagande och ofrivilliga deltidsanställningar, som inte ger arbetstagarna vare sig anständiga levnadsvillkor eller fullständiga arbetstagarrättigheter.

Den sociala misären och tillbakagången i fråga om arbetsnormer har även föranlett Europaparlamentet att i betänkanden som exempelvis betänkandet om social dumpning(1) och betänkandet om kvinnor med otrygga anställningsförhållanden(2) diskutera otrygghet i arbetet och anställningsvillkor. Det föreliggande betänkandet är en fortsättning på de betänkandena, och föredragandens mål har varit att bidra till den politiska debatten genom att lägga grunden till ett minsta mått av samsyn på osäkra anställningar och bland annat införa Internationella arbetsorganisationens (ILO) definition av anständigt arbete.

Detta försök till samsyn består i en definition av standardiserat arbete, icke-standardiserade anställningsformer och anständigt arbete. Standardiserat arbete är ett heltidsarbete med tillsvidareanställning, medan icke-standardiserade anställningsformer bland annat inbegriper permanent (och marginellt) deltidsarbete, personalinhyrning, visstidsanställningar, nolltidskontrakt, praktikarbete samt odeklarerat eller informellt arbete.

Minimidefinitionen av osäker anställning skulle kunna vara en icke-standardiserad anställning med minst en av följande egenskaper:

  – Liten eller ingen arbetstrygghet på grund av arbetets icke-permanenta karaktär, med lösa avtalsvillkor eller utan skriftligt avtal, som exempelvis i visstidsavtal med ofrivilligt deltidsarbete, arbetstider som inte fastställts i förväg och arbetsuppgifter som ändras allt efter arbetsgivarens önskemål.

  – Låg ersättning, som till och med kan vara inofficiell eller oklar.

  – Inga eller minimala rättigheter till socialt skydd eller sociala förmåner.

  – Inget skydd mot diskriminering.

  – Inga eller minimala utsikter till avancemang på arbetsmarknaden.

  – Ingen eller minimal rätt till kollektiv representation.

  – Arbetsmiljön uppfyller inte minimikraven för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen.

ILO definierar anständigt arbete som full och produktiv sysselsättning som säkerställer arbetstagarnas värdighet, en skälig inkomst och säkerhet på arbetsplatsen, frihet för arbetstagarna att uttrycka sina synpunkter, att organisera sig och att delta i beslut som påverkar dem samt lika möjligheter och likabehandling för alla kvinnor och män.

Nya utmaningar såsom digitaliseringen, som påverkar både arbetstagare och arbetsgivare, bidrar till en radikal omvandling av arbetet där trenden går mot alltmer icke-standardiserade anställningsformer som kommer att tillta i styrka om inte ny reglering införs. Därför måste kommissionen och medlemsstaterna säkerställa att nya arbetstillfällen som skapas genom digitaliseringen är värdiga. Osäkra arbetsförhållanden får långsiktiga följder för det sociala skyddet och pensionerna och utsätter arbetstagarna för större risk för fattigdom och försämring av grundläggande rättigheter.

Det är därför en absolut nödvändighet att socialt skydd, och skydd genom kollektivavtal och kollektivförhandlingar, finns tillgängligt för alla arbetstagare. Kommissionen och medlemsstaterna måste säkerställa verksamt skydd för arbetstagare i anställningsförhållanden samt en politisk helhetslösning för att minska och i slutändan utrota det otrygga arbetet.

Det behövs en politik som stärker arbetstagarna genom den sociala dialogen och genom en utvidgning av kollektivförhandlingarna så att alla arbetstagare kan utöva sin rätt att organisera sig och delta i kollektivförhandlingar fritt och utan rädsla. Även yrkesinspektioner och arbetsmarknadens parter har en viktig roll för att säkerställa arbetstagarnas rättigheter, fastställa anständiga löner i enlighet med varje medlemsstats lagstiftning och praxis och erbjuda arbetsgivare vägledning och information.

Yrkesinspektionerna måste fokusera på sin uppgift att kontrollera och förbättra arbetsvillkoren och bekämpa odeklarerat arbete.

Företags metoder att anställa migranter utan att tillförsäkra dem fullständiga arbetstagarrättigheter är helt förkastliga.

Kommissionen och medlemsstaterna skulle kunna bekämpa icke-standardiserade och osäkra anställningsformer på grundval av ILO:s agenda för anständigt arbete och den europeiska sociala stadgan. Det behövs även offentliga investeringar, en politik för uppåtgående konvergens och skapande av anständiga arbetstillfällen. Anslutningen till kollektivavtal och rätten till kollektivförhandlingar för arbetstagare är på nedgång, och denna ytterst oroväckande utveckling gör att kommissionen och medlemsstaterna måste främja strategier för allomfattande anslutning till kollektivavtal för arbetstagare och slå vakt om fackföreningarnas roll som parter på arbetsmarknaden.

Slutligen anser föredraganden att kommissionen och medlemsstaterna måste säkerställa ett verksamt skydd för arbetstagare, i synnerhet sådana som är utsatta för osäkerhet och otrygghet, och särskilt prioritera kvinnliga arbetstagare, unga arbetstagare, äldre arbetstagare, arbetstagare i den informella ekonomin (skuggekonomin), migrerande arbetstagare och arbetstagare med funktionsnedsättning.

(1)

http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?pubRef=-//EP//TEXT+REPORT+A8-2016-0255+0+DOC+XML+V0//SV

(2)

Europaparlamentets resolution av den 19 oktober 2010 om kvinnor med otrygga anställningsförhållanden (2010/2018(INI)), http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=TA&reference=P7-TA-2010-0365&language=SV 


YTTRANDE FRÅN Utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (28.2.2017)

till utskottet för sysselsättning och sociala frågor

över arbetsvillkor och osäkra anställningar

(2016/2221(INI))

Föredragande av yttrande: Viorica Dăncilă

FÖRSLAG

Utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling uppmanar utskottet för sysselsättning och sociala frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

A.  Jordbruket och den jordbruksbaserade livsmedelsindustrin står för 6 % av EU:s BNP, med 15 miljoner företag och 46 miljoner arbetstillfällen.

B.  Geografin, topografin och tillgängligheten till marken (i synnerhet på öar, i bergsområden, i avlägsna områden och i de yttersta randområdena) innebär att villkoren för arbete och sysselsättning inom jordbruket blir mer utmanande och osäkra.

C.  Dessa naturliga problem innebär tillsammans med konjunkturella aspekter, såsom osäkra ekonomiska faktorer och oförutsägbart väder, att utsattheten ökar för arbetarna inom jordbruket i världen, vilket är något vi ser idag och något som leder till att antalet jordbrukare och små familjejordbruk minskar. En åldrande befolkning och avfolkning är tendenser som är särskilt tydliga i landsbygdsområden i EU.

D.  De senaste årens kris har medfört en fördjupning av krisen inom jordbrukssektorn och haft kraftiga återverkningar på jordbrukarnas kapacitet att investera och skapa sysselsättning, vilket är till men för modernisering, innovation, nya aktörer och generationsskifte. Investeringarna i den gemensamma jordbrukspolitiken följer ännu inte hållbarhetsmålen i EU:s Europa 2020-strategi, eftersom man ännu inte investerar var femte euro i hållbart jordbruk. Jordbruket måste ha möjlighet att anpassa sig för att kunna hantera utmaningar genom att främja innovation.

E.  Åldersstrukturen i jordbrukssektorn är oroande eftersom statistiken visar att sedan 2010 har endast 7,5 % av jordbrukarna varit under 35 år och över 4,5 miljoner av de som nu bedriver jordbruk är över 65 år. Under perioden 2000–2012 gick 4,8 miljoner heltidsarbeten förlorande inom EU:s jordbrukssektor, varav 70 % var i de nya medlemsstaterna och 93 % rörde egenföretagare. I detta sammanhang är det svårt att exakt fastställa antalet anställda inom jordbruket eftersom ”olaglig” anställning av naturliga skäl inte ingår i statistiken(1).

F.  I många medlemsstater har kvinnorna på landsbygden begränsad tillgång till arbetsmarknaden både inom jordbruket och inom andra sektorer. Löneskillnaderna är större än på andra områden, trots att kvinnorna spelar en extremt viktig roll för utvecklingen och det sociala livet på landsbygden, och i synnerhet inom jordbruket.

G.  Jordbruksarbetet är ofta väderberoende och säsongsmässigt begränsat.

H.  EU-jordbrukarnas genomsnittliga årsinkomster har stagnerat eller t.o.m. minskat under de senaste tio åren medan produktionskostnaderna har fortsatt att stiga, och de stora investeringsbehov och finansiella risker som finns för att kunna hålla igång verksamheten har försatt dem i en allt osäkrare situation. Detta har lett till att antalet jordbruksföretag har minskat avsevärt, och ett stort antal arbetstillfällen riskerar att försvinna från landsbygden.

I.  Mycket jordbruksarbete utförs av familjemedlemmar, som ofta saknar socialförsäkring.

J.  De socioekonomiska omständigheterna och levnadsvillkoren har ändrats radikalt under de senaste åren och varierar kraftigt mellan, och även inom, medlemsstaterna.

K.  Exporten från den europeiska jordbruksbaserade livsmedelsindustrin växer ständigt. Den fungerar som drivkraft för den ekonomiska återhämtningen och är en nyckelsektor för ökad sysselsättning med ett stort antal nya företag.

1.  Europaparlamentet understryker att jordbrukarna och arbetarna inom jordbruket av naturen utsätts för en rad externa faktorer, såsom prissvängningar och volatilitet på jordbruksmarknaderna, obalanser i den jordbruksbaserade livsmedelsindustrin och det oberäkneliga vädret, vilket får stora effekter och följder i framför allt de yttersta randområdena och i bergsområden. Parlamentet anser att lönsamma priser fritt gård som täcker produktionskostnaderna är grundläggande för att säkra jordbrukarnas inkomster på lång sikt. Parlamentet anser ändå att inkomststabiliserings- och riskhanteringsverktyg samt gemensamma fonder inom jordbrukssektorn kan minska utsattheten för jordbrukare samt stärka jordbrukarnas ställning i livsmedelskedjan.

2.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utbyta bästa praxis och överväga nya innovativa sätt att utveckla en anpassningsbar och flexibel arbetsmarknad för att möta utmaningarna i ekonomin på landsbygden.

3.  Parlamentet understryker att stabila inkomster är en förutsättning för att jordbrukare ska få lån.

4.  Europaparlamentet understryker de särskilda villkoren för säsongsarbetare, som är särskilt utsatta för känsliga situationer. Parlamentet påpekar att med säsongsarbetare avses här arbetstagare som ingått avtal om arbete med eller utan slutdatum, ett arbete vars varaktighet och fortsättning påverkas av säsongsmässiga faktorer som t.ex. årstidsbetingade väderförhållanden, allmänna helgdagar och/eller jordbrukets skördetider.

5.  Europaparlamentet påminner om att i direktiv 2014/36/EU om villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för säsongsanställning införs en minimistandard för rättigheter. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera korrekt tillämpning av ovannämnda direktiv och uppmanar kommissionen att utarbeta en rapport om läget för genomförandet senast i september 2019.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja skyddet av, och öka medvetenheten om, säsongsarbetarnas rättigheter och uppmanar medlemsstaterna att i lag reglera säsongsarbetarnas sociala och rättsliga ställning, skapa villkor för en bra arbetsmiljö med hälsa och säkerhet för dem samt garantera dem social trygghet, samtidigt som man uppfyller artikel 23 i direktiv 2014/36/EU om likabehandling i förhållande till medborgarna i värdmedlemsstaten, bland annat när det gäller lön och social trygghet. Parlamentet understryker behovet av att ge alla säsongsarbetare heltäckande information om arbets- och socialförsäkringsrättigheter, inklusive pensioner, och att då även ta hänsyn till den gränsöverskridande karaktären på säsongsarbetet.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fastställa minimivillkor för jordbruksarbete, så att man kan säkerställa säkerheten på arbetsplatsen, utbildnings- och fortbildningsmöjligheterna samt arbetstagarnas rättigheter.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med medlemsstaterna undersöka möjligheter att ge säsongsarbetare långtidsanställning genom att införa kontrakt som gäller flera verksamheter runt om i EU, eller till och med ett europeiskt kontrakt.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inte ge stöd från den gemensamma jordbrukspolitiken respektive Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) till företagare som har dömts för brott mot normerna för arbetstagarsäkerhet eller utnyttjat irreguljär arbetskraft.

10.  Europaparlamentet noterar rapporterna om att migrerande arbetstagares rättigheter missaktas av kriminella grupper i EU som använder den otillräckliga insynen på arbetsmarknaden. Medlemsstaterna uppmanas med kraft att öka sin insyn i de migrerande arbetstagarnas sysselsättningsvillkor. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med medlemsstaterna ta upp frågan om utnyttjandet av immigranter i jordbrukssektorn i de regioner där arbetstagare arbetar nästan gratis och lever under bedrövliga förhållanden. Parlamentet understryker vikten av att införa effektiva instrument, t.ex. lämpliga inspektioner och kontroller, för att garantera värdiga arbets- och levnadsvillkor för jordbruksarbetare, samt betonar vikten av att säkerställa respekten för arbetsrätt och arbetsnormer.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att analysera omfattningen av systemen för illegal anställning i EU, genom undersökningar, utredningar och statistik, särskilt i de europeiska regioner där det är vanligast med svartarbete och utnyttjande av arbetskraft inom jordbruket.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ge ökat stöd till teknisk utbildning för jordbrukets säsongsanställda för att motverka den förhållandevis höga olycksrisken samt den strukturella och sociala arbetslösheten, och att samtidigt involvera producentorganisationerna i denna process när det gäller att upprätta utbildningsplaner, informera om utbildningen och uppmuntra arbetstagarna att delta, liksom att vidta åtgärder för att informera arbetstagarna om vilka rättigheter de har och på så sätt förhindra att arbetstagare riskerar att utnyttjas.

13.  Europaparlamentet påminner om att över 4,5 miljoner jordbruksföretagare är över 65 år och att endast 6 procent av företagsledarna är unga jordbrukare under 35 år. Parlamentet konstaterar att det är särskilt svårt för unga och kvinnor att hitta sysselsättning i landsbygdsområden, i och utanför jordbruket, eller att bygga upp ett jordbruksföretag. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att effektivt uppmuntra ett utnyttjande av de resurser som den gemensamma jordbrukspolitiken erbjuder för att hjälpa unga jordbrukare att etablera sig, och att se till att medlen för unga jordbrukare och programmen till stöd för kvinnor på landsbygden används för att garantera en kvalitativ sysselsättning med rättvisa löner inom jordbruket och angränsande sektorer.

14.  Europaparlamentet påminner även om vikten av en stark gemensam jordbrukspolitik, som är i stånd att hjälpa unga jordbrukare att få en starkare ställning på marknaden, uppmuntra att människor etablerar sig som jordbrukare och säkerställa att jordbrukare förblir inom jordbruket på lång sikt. Parlamentet betonar att investeringarna i landsbygdsinfrastruktur bidrar till att öka landsbygdens attraktionskraft, utvecklar den lokala ekonomin på ett hållbart sätt och lockar arbetstagare till jordbruket samt undviker avfolkning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att använda den europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi) på ett målinriktat sätt för att skapa varaktigt arbete inom jordbruket i syfte att stimulera sysselsättningen i landsbygdsområden.

15.  Parlamentet understryker betydelsen av att investera i IKT i landsbygdsområden, då detta är avgörande för landsbygdsområdenas kontakter med omvärlden, för de som söker arbete, för de som vill starta eget företag samt för de som bor i de mest isolerade delarna av landsbygdsområdena.

16.  Europaparlamentet uppmanar till åtgärder för att överbrygga könsklyftan på landsbygden och förbättra sysselsättningssituationen för kvinnor, bland annat deras arbetsvillkor och tillgång till mark. Parlamentet konstaterar att inkomstklyftan mellan kvinnor och män är mer än 10 procent högre på landsbygden än i andra områden. Parlamentet efterlyser uppdaterad statistik om jordbruksägande och kvinnors sysselsättning på landsbygden för att informera om och underlätta jämställdhetsintegrering inom EU:s jordbruks- och landsbygdspolitik i enlighet med principen om jämställdhet och icke-diskriminering. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen och medlemsstaterna att förbättra jämställdheten på arbetsmarknaden och möjligheterna att förena arbetsliv och privatliv på landsbygden, i synnerhet när det gäller inkomst, sociala rättigheter och pensionsrättigheter, främjande av nya kompetenser, möjligheter för kvinnor samt bemötande av hinder mot deras sysselsättning inom jordbruket, till exempel ojämställd tillgång till krediter, teknisk utrustning och andra viktiga resurser såsom mark. Parlamentet betonar vikten av att aldrig blanda samman arbete inom ett familjeföretag med arbete med osäker anställningsform, och påminner om att familjeföretagen inom EU utgör omkring 85 % av jordbruksföretagen och står för 68 % av den totala utnyttjade jordbruksarealen, vilket gör det viktigt att på EU-nivå skapa ramar för detta slags arbete och ge det en egen status med egna rättigheter och skyldigheter. Parlamentet understryker att försöken att hitta lösningar som skapar sysselsättning i de yttersta randområdena, i synnerhet i tider av ekonomisk tillbakagång, försvåras av bristen på anslutningar. Med tanke på jordbrukets betydelse i de här regionerna anser parlamentet att fördelningen av medel från den gemensamma jordbrukspolitiken bör fortsätta att göras med tillämpning av positiv särbehandling för dessa territorier, som är utsatta för särskilda begränsningar vilka erkänns i EUF-fördraget, eftersom detta ger en multiplikatoreffekt som främjar andra relaterade verksamheter, t.ex. agroindustri, turism, naturskydd, energiproduktion och kretsloppsekonomi, som komplement till strategin med medel från flera källor för mer sammanhållning och balanserad territoriell utveckling.

17.  Europaparlamentet understryker behovet av att låta en del av EU:s sammanhållningsmedel öronmärkas till förfördelade regioner, såsom bergsområden och de yttersta randområdena, för att säkerställa att anständiga arbetsvillkor och löner skapas, upprätthålls och utvecklas rättvist i alla EU-regioner.

18.  Europaparlamentet uppmuntrar näringslivet att utnyttja alla de möjligheter som innovation ger upphov till för att utveckla ett precisionsjordbruk som är tillgängligt för alla, och på så sätt ge personer med funktionsnedsättning egenmakt, främja jämställdheten och bredda kompetensbasen och sysselsättningsmöjligheterna på landsbygden.

19.  Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater att ge unga jordbrukare långsiktiga framtidsutsikter för att motverka avfolkningen av landsbygden, genomföra en heltäckande strategi för generationsskifte och, i detta syfte, i full utsträckning dra nytta av alla de möjligheter som den nya gemensamma jordbrukspolitiken erbjuder i form av stöd till unga jordbrukare och nya jordbrukare, bland annat genom stöd till unga jordbrukare från första och andra pelaren, och genom att göra det lättare för nya jordbrukare över 40 år att etablera sig.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att omsätta rekommendationerna från Andrieubetänkandet (Hur den gemensamma jordbrukspolitiken kan öka sysselsättningen på landsbygden), som parlamentet röstade om den 27 oktober 2016, och att i synnerhet främja och maximera alla medel från Ejflu för att utveckla en verklig social ekonomi och livskraftig marknadsekonomi på landsbygden.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utnyttja de potentiella nya synergieffekterna mellan Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi) och de europeiska struktur- och investeringsfonderna (ESI-fonderna), särskilt Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) och Europeiska havs- och fiskerifonden (EHFF), som multiplikatorkrafter för investeringar för bättre arbetsvillkor och mot osäkra anställningsvillkor.

22.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vid behov fortsätta att stärka den roll som arbetsmarknadens parter och organisationerna inom det sociala välfärdssystemet på landsbygden spelar i kampen mot svartarbete och att tillhandahålla effektiva instrument med vederbörliga inspektioner och kontroller för detta, samt för att stärka tryggheten och välbefinnandet på arbetsplatsen i syfte att underlätta integrationen för alla typer av jordbruksarbetare, i synnerhet unga, kvinnor och migranter, men framför allt när det gäller säsongsarbete.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja, och medlemsstaterna att genomföra, förenklade administrativa krav när det gäller socialförsäkring, skatter och sysselsättning så att anställningsprocessen blir mindre komplicerad och mindre repetitiv. Parlamentet uppmanar samtidigt medlemsstaterna att genomföra sådana förenklingar på ett korrekt sätt i syfte att minska komplexiteten i och omfattningen av reglering.

24.  Europaparlamentet konstaterar att många jordbrukare och arbetstagare inom den jordbruksbaserade livsmedelsindustrin regelbundet, upprepat och i stor omfattning utsätts för blandningar av farliga ämnen som i vissa fall misstänks orsaka specifika sjukdomar som eventuellt kan leda till fortplantningsstörningar och cancersjukdomar. Parlamentet understryker dessutom betydelsen av att, genom utbildning om hantering, användning och lagring och genom minskning av risken för exponering, öka medvetenheten om de risker som dessa substanser medför, samtidigt som man säkerställer att de åtgärder som syftar till att minska exponeringen genomförs och kontrolleras i tillräcklig omfattning.

25.  Europaparlamentet påminner även om vikten av en stark gemensam jordbrukspolitik, som är i stånd att hjälpa unga jordbrukare att få en starkare ställning på marknaderna men också är i stånd att skapa levnadsvillkor som bidrar till att dessa unga företagare kan upprätthålla sin verksamhet på lång sikt.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande

28.2.2017

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

35

3

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

John Stuart Agnew, Clara Eugenia Aguilera García, Eric Andrieu, José Bové, Daniel Buda, Nicola Caputo, Matt Carthy, Viorica Dăncilă, Michel Dantin, Paolo De Castro, Jean-Paul Denanot, Albert Deß, Herbert Dorfmann, Luke Ming Flanagan, Beata Gosiewska, Martin Häusling, Anja Hazekamp, Esther Herranz García, Jan Huitema, Peter Jahr, Ivan Jakovčić, Jarosław Kalinowski, Elisabeth Köstinger, Zbigniew Kuźmiuk, Mairead McGuinness, Ulrike Müller, James Nicholson, Marijana Petir, Laurenţiu Rebega, Bronis Ropė, Maria Lidia Senra Rodríguez, Czesław Adam Siekierski, Tibor Szanyi, Marc Tarabella, Marco Zullo

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Franc Bogovič, Michela Giuffrida, Anthea McIntyre, Susanne Melior, Sofia Ribeiro, Miguel Viegas

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Pilar Ayuso

SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

35

+

ALDE

Jan Huitema, Ivan Jakovčić, Ulrike Müller

ECR

Jørn Dohrmann, Anthea McIntyre, James Nicholson

ENF

Laurenţiu Rebega

GUE/NGL

Matt Carthy, Luke Ming Flanagan, Anja Hazekamp

PPE

Franc Bogovič, Daniel Buda, Michel Dantin, Albert Deß, Herbert Dorfmann, Esther Herranz García, Peter Jahr, Jarosław Kalinowski, Elisabeth Köstinger, Mairead McGuinness, Marijana Petir, Czesław Adam Siekierski

S&D

Clara Eugenia Aguilera García, Eric Andrieu, Nicola Caputo, Paolo De Castro, Jean-Paul Denanot, Viorica Dăncilă, Michela Giuffrida, Susanne Melior, Tibor Szanyi, Marc Tarabella

VERTS/ALE

José Bové, Martin Häusling, Bronis Ropė

3

-

ECR

Beata Gosiewska, Zbigniew Kuźmiuk

EFDD

John Stuart Agnew

0

0

 

 

Förklaring av symboler:

+  :  Ja-röster

-  :  Nej-röster

0  :  Nedlagda röster

(1)

Europeiska kommissionens generaldirektorat för jordbruk och landsbygdens utveckling. Förvaltningsplan för 2014 (juli).


YTTRANDE från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (9.2.2017)

till utskottet för sysselsättning och sociala frågor

över arbetsvillkor och osäkra anställningar

(2016/2221(INI))

Föredragande: João Pimenta Lopes

FÖRSLAG

Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män uppmanar utskottet för sysselsättning och sociala frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

–  med beaktande av förslaget till allmän rekommendation nr 28 från 2010 om konventionsstaternas grundläggande skyldigheter enligt artikel 2 i FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor,

–  med beaktande av kommissionens strategiska engagemang för jämställdhet 2016–2020,

–  med beaktande av Europarådets konvention från 2011 om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (Istanbulkonventionen),

–  med beaktande av Europarådets jämställdhetsstrategi för 2014–2017,

A.  Jämställdhet är en grundläggande rättighet som förutsätter att kvinnor och män garanteras lika möjligheter och lika behandling i alla delar av livet. Jämställdhetsfrämjande politik bidrar till att främja en smart och hållbar tillväxt.

B.  Resolutionen av den 15 september 2016 om tillämpning av rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 avser inrättandet av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet (direktivet om likabehandling).

C.  Alla former av diskriminering, däribland diskriminering baserat på genus och kön, måste bekämpas med fast hand.

D.  ”Kön” definieras som de biologiska skillnaderna mellan kvinnor och män. ”Genus” definieras som kvinnors och mäns socialt konstruerade identiteter, roller och attribut och den sociala och kulturella betydelse som samhället fäster vid dessa biologiska skillnader. Genus är det som ligger till grund för hierarkiska relationer mellan kvinnor och män och och för fördelning och tillskrivande av förmågor och rättigheter till förmån för män och till nackdel för kvinnor.

E.  Att ”minska skillnaderna i lön, inkomster och pension mellan könen och därmed bekämpa fattigdom bland kvinnor” tillhör de prioriterade områden som kommissionen fastställer i sitt dokument om ett strategiskt engagemang för jämställdhet 2016–2019.

F.  Tyvärr måste det konstateras att kvinnor utsätts för särskild diskriminering i fråga om tillträde till arbetsmarknaden, arbetar för avsevärt lägre löner och utgör huvuddelen av dem som arbetar deltid, ofta ofrivilligt. De är föremål för stora pensionsklyftor och osäkrare och otryggare anställningsförhållanden och löper större risk för fattigdom än män, varvid ensamstående mödrar, äldre kvinnor som lever ensamma och kvinnor med funktionsnedsättning är värst drabbade. Även familjer med tre eller fler barn löper större risk för fattigdom. Moderskap utgör en oacceptabel grund för diskriminering av kvinnor i fråga om att komma in eller stanna kvar på arbetsmarknaden.

G.  Under 2014 uppgick sysselsättningsgraden i EU bland personer i åldern 15–64 år till 59,6 % för kvinnor och 70,1 % för män. Denna sysselsättningsklyfta mellan könen är mindre på de högre kvalifikationsnivåerna. I Eurofounds rapport från 2016 om sysselsättningsklyftan mellan könen uppskattas de ekonomiska kostnaderna av denna klyfta till hela 370 miljarder euro, dvs. 2,8 % av BNP i EU-28. Sedan 2008 har sysselsättningsgraden bland kvinnor bara ökat svagt, och att skillnaderna jämnas ut beror på att sysselsättningen bland män har minskat(1).

H.  Det existerar fortfarande ett glastak för kvinnor på arbetsmarknaden som till viss del beror på att kvinnor betraktas utifrån sina reproduktiva egenskaper, vilket innebär att kvinnors karriärmöjligheter hämmas av även eventuell graviditet längre fram under yrkeslivet.

I.  Den ekonomiska krisen har påverkat hela EU, men särskilt landsbygdsområden, med förödande höga nivåer av arbetslöshet, fattigdom och avfolkning, vilket i synnerhet drabbar kvinnor.

J.  Ensamstående mödrar tvingas mycket ofta godta atypiska och otrygga arbeten för att kunna förena sitt privatliv med arbetet.

K.  Under perioden 2008–2014 sköt arbetslösheten i höjden på grund av den djupa ekonomiska kris som härjade i EU, och 2014 var arbetslösheten fortfarande högre bland kvinnor (10,4 %) än bland män (10,2 %).

L.  Under 2015 arbetade 33 % av kvinnorna deltid, jämfört med 10 % av männen(2), och det rörde sig till stor del om ofrivilligt deltidsarbete.

M.  Under 2014 var kvinnors genomsnittliga timlön 16,1 % lägre än mäns. Kvinnors ekonomiska situation i hushållet karaktäriseras även den av tydlig ojämlikhet. Bland de hushåll som består av en ensamstående kvinna har 40 % en lönenivå som ligger i den lägsta kvintilen, jämfört med 18 % av männen i motsvarande situation. Bland de hushåll som består av en heltidsarbetande kvinna och en deltidsarbetande man har 30 % av kvinnorna en lönenivå som ligger i den lägsta kvintilen, jämfört med 6 % av männen i motsvarande situation.

N.  Uppgifterna visar att de främsta orsakerna till att kvinnor försvinner från arbetsmarknaden är omsorg om barn och äldre (27 %), egen sjukdom eller funktionsnedsättning (23 %) och andra personliga eller familjerelaterade åtaganden (18 %).

O.  Under perioden 2008–2014 skedde en procentuell ökning av människor i åldersgruppen 15–29 år som varken arbetade eller studerade, varav kvinnor utgjorde en majoritet (17,1 % under 2014). 34 % av kvinnorna i fråga befann sig i denna situation på grund av familjeåtaganden, medan 16,5 % av dem var långtidsarbetslösa.

P.  Denna arbetsmarknadsmässiga och sociala situation ligger till grund för pensionsklyftan, som i genomsnitt uppgår till 40 %.

Q.  Kvinnor är särskilt utsatta för otrygga anställningsförhållanden och olika typer av ”atypiska anställningar” och kommer i allt större utsträckning i kontakt med fenomenet med ”individualisering av arbetstagare och yrkeskarriärer”, som bidrar till de bredare angreppen på kollektivavtalen.

R.  Det är av avgörande betydelse att kvinnor garanteras tillgång till arbetstillfällen med rättigheter samt rätt att bli mödrar utan att på något sätt bestraffas för detta, eftersom kvinnor fortfarande är de som missgynnas och diskrimineras mest. Diskrimineringen består till exempel av påtryckningar från arbetsgivare under anställningsintervjuer – där kvinnor får frågor om huruvida de har barn och hur gamla de är, med syftet att påverka deras beslut och kunna välja barnlösa anställda som är ”mer tillgängliga” – eller av tilltagande ekonomiska eller arbetsrelaterade påtryckningar på kvinnliga anställda att inte ta ut mammaledighet.

S.  Många kvinnliga arbetstagare med otrygga arbetsförhållanden eller som är arbetslösa saknar rätt till föräldraledighet.

T.  Det måste tyvärr konstateras att EU:s makroekonomiska politik och åtstramningspolitik har lett till ökad fattigdom och ojämlikhet, som i synnerhet drabbar kvinnor, i sydeuropeiska medlemsstater som Grekland, Italien, Spanien och Portugal. Detta får negativa konsekvenser för deras familjeliv, särskilt för barnen.

U.  EU:s makroekonomiska politik och åtstramningspolitik har inverkat negativt både på en flexibel arbetsmarknadspolitik och på anställningstryggheten och fått allvarliga konsekvenser för arbetstillfällena i den sociala och offentliga sektorn och för barn- och äldreomsorgen, vilket fått stora återverkningar på kvinnornas sysselsättning. Kvinnor, särskilt ensamstående mödrar, migranter och yngre och äldre kvinnor, är hårdast drabbade av fattigdom och social utestängning, en situation som förstärks av samma politik.

V.  Fattigdomen och den sociala utestängningen i EU-28 ligger fortsatt på mycket höga nivåer och berörde under 2015 fler än 118,6 miljoner människor (23,7 % av befolkningen), särskilt kvinnor, då 62,4 miljoner kvinnor befann sig i denna situation (24,4 %).

W.  Otrygga anställningsförhållanden bidrar till kvinnors psykiska och fysiska ohälsa och gör att stress, ångest och depressioner är fem gånger vanligare bland kvinnor med sådana anställningsavtal än bland deras manliga och kvinnliga kollegor med tillsvidareanställning.

X.  Kvinnor utsätts alltför ofta för olika former av könsbaserad diskriminering på arbetsplatsen, bland annat genom att de placeras på lägre nivåer i organisationen och förbigås vid befordringar eller utsätts för verbala, psykiska och fysiska (sexuella eller andra) trakasserier.

Y.  Den sociala ojämlikheten och den bristande jämställdheten kan bara bekämpas med strategier som garanterar en bättre välståndsfördelning baserad på anständiga arbeten, reallöneökning, åtgärder för att stärka arbetsrätten och anställningsskyddet, särskilt genom kollektivavtal och arbetstidsreglering, och garanterad allmän och kostnadsfri tillgång till högkvalitativ offentlig hälso- och sjukvård och utbildning.

Z.  Det är viktigt att inrätta en uppsättning åtgärder för att undanröja befintliga hinder och uppnå verkligt lika möjligheter för kvinnor och män i tillträdet till arbetsmarknaden och anständiga arbeten samt i utförandet av arbetet.

AA. Det är viktigt att åtgärda och undanröja svartarbete och obetalt övertidsarbete, som förvärrar fattigdomen och den sociala utestängningen. Kvinnliga hushållsanställda i allmänhet, och kvinnliga migrerande arbetstagare och falska egenföretagare i synnerhet, befinner sig i en särskilt utsatt situation med otrygga arbetsförhållanden.

1.  Europaparlamentet finner åtstramningsåtgärdernas katastrofala långsiktiga konsekvenser för kvinnors ekonomiska egenmakt och jämställdheten alarmerande, då den växande arbetslösheten och nedskärningarna i samhällsservicen och de offentliga förmånerna resulterar i en omsorgskris. Parlamentet understryker att nedskärningar inom omsorgssektorn, sänkta barn-, handikapp- och omsorgsbidrag, minskade skatterabatter och minskad lagstadgad ledighet, inbegripet föräldra- och pappaledighet, tenderar att göra så att kvinnor får ta det obetalda omsorgsansvaret och därför inte kan delta i försäkringsgrundande sysselsättning eller enbart kan arbeta deltid.

2.  Europaparlamentet konstaterar att det för att bekämpa fattigdom och bristande jämställdhet behövs en rättvisare fördelning av välståndet och en bättre arbetsrätt, framför allt genom kollektiva förhandlingar, högre löner och genomförande av principen om lika lön för lika arbete eller likvärdigt arbete, samt socialt skydd. Parlamentet anser att man snarast bör ta fram en definition på EU-nivå av likvärdigt arbete, med hänsyn till rättspraxis från domstolen, för att säkerställa att faktorer som arbetsvillkor, arbetstagarnas ansvar och arbetets fysiska eller psykiska krav beaktas. Vidare anser parlamentet att man måste ta itu med frågan om lika lön för likvärdigt arbete omgående. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja jämställdhet på arbetsplatsen, bland annat genom upplysningskampanjer om löneklyftan mellan könen, den europeiska klyftan i fråga om lika lön och utbyte av god praxis.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att övervaka, skydda mot och bekämpa mobbning på arbetsplatsen, bland annat trakasserier mot gravida anställda och oförmånlig behandling av kvinnor som återvänder till arbetet efter sin mammaledighet. Dessutom uppmanar parlamentet kommissionen och medlemsstaterna att tillhandahålla uppgifter, uppdelade efter såväl kön som föräldraskap eller moderskap, avseende löne- och pensionsklyftor.

4.  För att bekämpa fattigdom och bristande jämställdhet anser Europaparlamentet att det krävs krafttag mot diskriminering och trakasserier på arbetsmarknaden i samband med en rättvisare fördelningspolitik. En nollvision mot sexuella trakasserier bör upprättas som uppförandekod på den europeiska arbetsmarknaden.

5.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder för att omedelbart undanröja löne- och pensionsklyftan mellan kvinnor och män och sätta stopp för all lagstiftning och politik som legitimerar otrygga anställningar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa arbetslagstiftning som främjar reglering av arbetet, kollektivförhandlingar, socialt skydd och högre löner, och att investera i fler fasta anställningar och i livslångt lärande, som ett sätt att komma till rätta med den bristande jämställdheten. Dessutom uppmanar parlamentet med eftertryck medlemsstaterna att prioritera en aktiv politik och positiva åtgärder för att öka kvinnors deltagande på arbetsmarknaden och deras ekonomiska oberoende och undanröja klyftorna mellan könen i fråga om lön, tjänstenivåer, befordringar, inkomst och pensioner.

6.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utveckla och stärka de nationella yrkesinspektionerna genom att ge dem nödvändiga förutsättningar och ekonomiska och mänskliga resurser för en effektiv närvaro på fältet, genom vilken man kan bekämpa otrygga anställningsformer, oreglerat arbete samt anställnings- och lönediskriminering, särskilt ur ett jämställdhetsperspektiv.

7.  Europaparlamentet anser att de ökade kraven på flexibilitet på arbetsmarknaden inte under några omständigheter får resultera i att kvinnor fortsättningsvis överrepresenteras i atypiska anställningar och med osäkra arbetsförhållanden.

8.  Europaparlamentet konstaterar att åtgärder för att öka löneinsynen är avgörande för att undanröja löneklyftan mellan könen. Medlemsstaterna uppmanas att genomföra kommissionens rekommendation om löneinsyn.

9.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa lagstiftning som skyddar eller förbättrar rätten till mammaledighet, pappaledighet och föräldraledighet och vill att detta skydd också återspeglas i arbetsrätten. Kommissionen uppmanas med eftertryck att, med respekt för parlamentets ståndpunkt, se över det befintliga direktivet om mammaledighet med höga standarder, bland annat eventuella åtgärder för garanterade föräldraledighetsbidrag som alltid beräknas utifrån 100 % av referenslönen, så att kvinnor får betalt och täcks av socialt skydd under sin mammaledighet, i syfte att slå vakt om familjernas sociala och ekonomiska välstånd och främja männens uttag av föräldraledighet. Parlamentet understryker att mammaledigheten måste åtföljas av ändamålsenliga åtgärder till skydd för rättigheterna för gravida kvinnor och nyblivna mödrar, mödrar som ammar och ensamstående mammor, i enlighet med Internationella arbetsorganisationens och Världshälsoorganisationens rekommendationer. Vidare understryker parlamentet att detta övergripande lagstiftningsförslag bör ha jämställdhet som rättslig grund och säkerställa principen om lika möjligheter för och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet.

10.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att omforma sådana skatte- och förmånssystem som ger ekonomiska incitament till den av makarna som tjänar minst att dra sig tillbaka från arbetsmarknaden eller att arbeta deltid, eftersom detta kan motverka ett ökat uttag av föräldraledighet bland fäder och har negativa konsekvenser för kvinnor, till exempel ökade löne-, omsorgsansvars- och pensionsklyftor mellan könen.

11.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att anta lagstiftning som garanterar att kvinnor inbegrips i socialförsäkringssystemet för att skydda kvinnliga arbetstagare i händelse av arbetslöshet och säkerställa rätten till pension.

12.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att följa och verkställa lagstiftningen om kvinnors rättigheter i samband med moderskap, så att kvinnor inte drabbas negativt i form av lägre pension för att de fått barn under sitt yrkesverksamma liv.

13.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att bedriva en familjevänlig offentlig politik, med särskilt fokus på kostnadsfri och högkvalitativ offentlig barnomsorg, såsom förskoleverksamhet, och att bygga ut nätet av specialiserade äldreomsorgstjänster, särskilt hemtjänst, som ett sätt att främja en sund balans mellan arbetsliv och privatliv för förvärvsarbetande kvinnor och komma till rätta med begränsningar som objektivt sett bidrar till att kvinnor, på grund av diskriminering, försvinner från arbetsmarknaden.

14.  Europaparlamentet framhåller vikten av adekvata minimiinkomstsystem för att bevara den mänskliga värdigheten och bekämpa fattigdom och social utestängning samt deras betydelse som en form av sociala investeringar som gör det möjligt för människor att vara delaktiga i samhället och utbilda sig och/eller söka jobb. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utvärdera minimiinkomstsystem i EU och bland annat bedöma om de gör det möjligt för hushållen att tillgodose sina behov. Dessutom uppmanar parlamentet kommissionen och medlemsstaterna att på grundval av detta utvärdera hur och med vilka medel en adekvat minimiinkomst kan tillhandahållas i samtliga medlemsstater och att överväga ytterligare åtgärder till stöd för social konvergens i hela EU, med hänsyn till de ekonomiska och sociala förhållandena i varje medlemsstat samt nationell praxis och nationella traditioner.

15.  Europaparlamentet konstaterar att de europeiska arbetsmarknadsparterna inte har kommit med någon överenskommelse om ett övergripande paket med lagstiftning och andra åtgärder för att förbättra möjligheterna att förena arbete, privatliv och familjeliv. Parlamentet uppmanar kommissionen att snarast möjligt lägga fram ett förslag om ett sådant paket som en del av sitt arbetsprogram för 2017 inom ramen för den aviserade europeiska pelaren för sociala rättigheter.

16.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utarbeta lagstiftning om förebyggande åtgärder såsom jämställdhetsplaner för att bekämpa könsdiskriminering på arbetsplatsen och skapa en god arbetsmiljö för både kvinnor och män.

17.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder för att omvandla svartarbete och missbruk av visstidsanställning, som kvinnor drabbas av särskilt ofta, till reguljär sysselsättning i syfte att förbättra situationen för och skyddet av de mest utsatta grupperna, särskilt kvinnliga hushållsanställda och kvinnliga falska egenföretagare. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att införa åtgärder såsom rådgivning, tjänster för förebyggande av diskriminering i arbetslivet och inrättande av myndigheter för övervakning och reglering av arbetsmarknaden i syfte att trygga efterlevnaden av bestämmelserna om rekrytering, ersättning, utbildning, arbetsmetoder och avslutande av anställning.

18.  Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att garantera alla ungdomar tillträde till offentlig, kostnadsfri och högkvalitativ utbildning i alla åldrar, särskilt på högre nivåer, eftersom det har påvisats att en hög utbildningsnivå bidrar till att minska ojämställdheten på arbetsmarknaden.

19.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillhandahålla adekvat inkomstersättning och socialt skydd under alla former av familje- eller omsorgsrelaterad ledighet, särskilt för att se till att låginkomsttagare har möjlighet till sådan ledighet på samma villkor som andra.

20.  Europaparlamentet understryker att migranter och flyktingar bör ha samma rättigheter och tillgång till samma förmåner och service som andra arbetstagare genom en universell modell som inte är kopplad till försäkringsavgifter och tidigare sysselsättning.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra en sammanställning av framgångsrika insatser i medlemsstaterna i syfte att sprida och främja dessa med målet att motverka könsdiskriminering på arbetsmarknaden och skydda i synnerhet kvinnors rättigheter.

22.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och arbetsmarknadsparterna att främja anständiga arbetsförhållanden och arbetstillfällen av god kvalitet för arbetstagare inom omsorgssektorn, bland annat genom anständig lön, erkännande av omsorgsgivarnas ställning och utveckling av högkvalitativa yrkesutbildningar för omsorgsgivare.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att sörja för att deltidsanställda, arbetstagare med oregelbundna anställningar och arbetstagare med avbrott i arbetslivet eller med perioder med kortare arbetstid verkligen likställs med heltidsanställda när det gäller rätten till en anständig pension utan någon form av diskriminering.

24.  Europaparlamentet framhåller att kvinnliga arbetstagare med psykiska hälsoproblem är mycket riskutsatta vid alla former av otrygga arbetsvillkor. De är överrepresenterade när det gäller visstidsanställningar, fattigdom bland förvärvsarbetande, deltidsarbete, avbrott i arbetslivet och andra otrygga anställningsförhållanden. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa att den europeiska hälso- och säkerhetslagstiftningen är tillräckligt stark och effektiv för att skydda dessa utsatta arbetstagare på ett bättre sätt. Parlamentet understryker att alla former av trakasserier i arbetslivet har en stark inverkan på livskvaliteten och på arbetet, hälsan och välmåendet.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande

6.2.2017

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

15

7

1

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Beatriz Becerra Basterrechea, Vilija Blinkevičiūtė, Viorica Dăncilă, Iratxe García Pérez, Arne Gericke, Anna Hedh, Mary Honeyball, Agnieszka Kozłowska-Rajewicz, Florent Marcellesi, Maria Noichl, Pina Picierno, João Pimenta Lopes, Terry Reintke, Michaela Šojdrová, Ángela Vallina, Elissavet Vozemberg-Vrionidi, Jadwiga Wiśniewska, Anna Záborská

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Inés Ayala Sender, Evelyn Regner, Mylène Troszczynski

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Francisco Assis, Claudia Schmidt

(1)

Uppgifter från Eurofounda rapport The gender employment gap: challenges and solutions (2016).

(2)

Uppgifter från Eurofounds rapport 6th European working conditions survey.


INFORMATION OM ANTAGANDET I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Antagande

30.5.2017

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

38

1

5

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Laura Agea, Guillaume Balas, Brando Benifei, Vilija Blinkevičiūtė, Enrique Calvet Chambon, Ole Christensen, Lampros Fountoulis, Elena Gentile, Arne Gericke, Czesław Hoc, Danuta Jazłowiecka, Agnes Jongerius, Jan Keller, Agnieszka Kozłowska-Rajewicz, Jean Lambert, Jérôme Lavrilleux, Jeroen Lenaers, Verónica Lope Fontagné, Javi López, Thomas Mann, Dominique Martin, Anthea McIntyre, Elisabeth Morin-Chartier, João Pimenta Lopes, Marek Plura, Terry Reintke, Claude Rolin, Anne Sander, Sven Schulze, Siôn Simon, Jutta Steinruck, Romana Tomc, Yana Toom, Ulrike Trebesius, Marita Ulvskog, Tatjana Ždanoka, Jana Žitňanská

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Georges Bach, Dieter-Lebrecht Koch, Paloma López Bermejo, Joachim Schuster, Csaba Sógor, Neoklis Sylikiotis

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Sophia in ‘t Veld


SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

38

+

ALDE

EFDD

GUE/NGL

NI

PPE

S&D

VERTS/ALE

Enrique Calvet Chambon, Yana Toom, Sophia in 't Veld

Laura Agea

Paloma López Bermejo, João Pimenta Lopes, Neoklis Sylikiotis

Lampros Fountoulis

Georges Bach, Danuta Jazłowiecka, Dieter-Lebrecht Koch, Agnieszka Kozłowska-Rajewicz, Jérôme Lavrilleux, Jeroen Lenaers, Verónica Lope Fontagné, Thomas Mann, Elisabeth Morin-Chartier, Marek Plura, Claude Rolin, Anne Sander, Sven Schulze, Csaba Sógor, Romana Tomc

Guillaume Balas, Brando Benifei, Vilija Blinkevičiūtė, Ole Christensen, Elena Gentile, Agnes Jongerius, Jan Keller, Javi López, Joachim Schuster, Siôn Simon, Jutta Steinruck, Marita Ulvskog

Jean Lambert, Terry Reintke, Tatjana Ždanoka

1

-

ENF

Dominique Martin

5

0

ECR

Arne Gericke, Czesław Hoc, Anthea McIntyre, Ulrike Trebesius, Jana Žitňanská

Teckenförklaring:

+  :  Ja-röster

-  :  Nej-röster

0  :  Nedlagda röster

Rättsligt meddelande