Förfarande : 2017/2008(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0271/2017

Ingivna texter :

A8-0271/2017

Debatter :

PV 02/10/2017 - 15
CRE 02/10/2017 - 15

Omröstningar :

PV 03/10/2017 - 4.4
CRE 03/10/2017 - 4.4
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2017)0364

BETÄNKANDE     
PDF 492kWORD 87k
1.9.2017
PE 601.154v03-00 A8-0271/2017

om kvinnors ekonomiska egenmakt i den privata och den offentliga sektorn i EU

(2017/2008(INI))

Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män

Föredragande: Anna Hedh

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 MOTIVERING
 YTTRANDE från utskottet för sysselsättning och sociala frågor
 INFORMATION OM ANTAGANDET I DET ANSVARIGA UTSKOTTET
 SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om kvinnors ekonomiska egenmakt i den privata och den offentliga sektorn i EU

(2017/2008(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 2 och 3.3 i fördraget om Europeiska unionen,

–  med beaktande av artiklarna 8, 10, 153.1, 153.2 och 157 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artiklarna 23 och 33 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet (omarbetning)(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/41/EU av den 7 juli 2010 om tillämpning av principen om likabehandling av kvinnor och män som är egenföretagare och om upphävande av rådets direktiv 86/613/EEG(2),

–  med beaktande av rådets direktiv 92/85/EEG av den 19 oktober 1992 om åtgärder för att förbättra säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar (direktivet om mammaledighet)(3),

–  med beaktande av kommissionens förslag av den 2 juli 2008 till rådets direktiv om genomförande av principen om likabehandling av personer oavsett religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning (COM(2008)0426),

–  med beaktande av sin lagstiftningsresolution av den 2 april 2009 om ett förslag till ett rådets direktiv om likabehandling av personer oavsett religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning(4),

–  med beaktande av kommissionens förslag av den 3 oktober 2008 till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktivet om mammaledighet (COM(2008)0637),

–  med beaktande av sin ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 20 oktober 2010 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/.../EU om ändring av rådets direktiv 92/85/EEG om åtgärder för att förbättra säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar och om åtgärder till stöd för arbetstagares möjligheter att skapa balans mellan arbete och familjeliv(5),

–  med beaktande av rådets direktiv 2013/62/EU av den 17 december 2013 om ändring av direktiv 2010/18/EU om genomförande av det ändrade ramavtalet om föräldraledighet som ingåtts av BUSINESSEUROPE, UEAPME, ECPE och EFS till följd av ändringen av Mayottes ställning i förhållande till Europeiska unionen(6),

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv av den 14 mars om en jämnare könsfördelning bland icke verkställande styrelseledamöter i börsnoterade företag och därmed sammanhängande åtgärder (direktivet om kvinnor i styrelser) (COM(2012)0614),

–  med beaktande av sin ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 20 november 2013 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv om en jämnare könsfördelning bland icke verkställande styrelseledamöter i börsnoterade företag och därmed sammanhängande åtgärder(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 mars 2013 om avskaffande av könsstereotyper i EU(8),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 september 2013 om tillämpning av principen om lika lön för manliga och kvinnliga arbetstagare för lika eller likvärdigt arbete(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 20 maj 2015 om mammaledighet(10),

–  med beaktande av sin resolution av den 28 april 2016 om kvinnliga hushållsanställda och omsorgsgivare i privata hushåll inom EU(11),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 maj 2016 om tillämpningen av rådets direktiv 2010/18/EU av den 8 mars 2010 om genomförandet av det ändrade ramavtalet om föräldraledighet, som ingåtts av BUSINESSEUROPE, UEAPME, ECPE och EFS, och om upphävande av direktiv 96/34/EG(12),

–  med beaktande av sin resolution av den 26 maj 2016 om ett könsperspektiv på fattigdom(13),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 september 2016 om inrättande av gynnsamma arbetsmarknadsvillkor för balans mellan arbetsliv och privatliv(14),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 september 2016 om tillämpning av rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet (direktivet om likabehandling i arbetslivet)(15),

–  med beaktande av sin resolution av den 8 oktober 2015 om tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet(16),

–  med beaktande av sin rekommendation av den 14 februari 2017 till rådet om EU:s prioriteringar inför det 61:a mötet i FN:s kvinnokommission(17),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 mars 2017 om jämställdhet mellan kvinnor och män i Europeiska unionen 2014–2015(18),

–  med beaktande av sin resolution av den 4 april 2017 om kvinnor och deras roller i landsbygdsområden(19),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 19 juni 2015 Lika inkomstmöjligheter för kvinnor och män: Att minska pensionsklyftan mellan könen,

–  med beaktande av den europeiska jämställdhetspakten för 2011–2020, som antagits genom rådets slutsatser av den 7 mars 2011(20),

–  med beaktande av kommissionens rekommendation av den 7 mars 2014 om stärkande av principen om lika lön för män och kvinnor genom bättre insyn (2014/124/EU)(21),

–  med beaktande av kommissionens initiativ från december 2015 Roadmap: A new start to address the challenges of work-life balance faced by working families, samt av samråden med allmänheten och berörda parter om detta,

–  med beaktande av FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter, den första internationella uppsättningen riktlinjer för företag och mänskliga rättigheter, som alla FN:s medlemsstater helt och hållet ställde sig bakom vid ett sammanträde i rådet för mänskliga rättigheter den 16 juni 2011, med beaktande av kommissionens meddelande av den 25 oktober 2011 om företagens sociala ansvar (COM(2011)0681), där EU:s medlemsstater uppmuntras att anpassa FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter till de nationella förhållandena,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 april 2017 En europeisk pelare för sociala rättigheter (COM(2017)0250),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 april 2017 Ett initiativ för bättre balans mellan arbete och privatliv för föräldrar och anhörigvårdare (COM(2017)0252),

–  med beaktande av EIB-gruppens strategi för jämställdhet och kvinnors ekonomiska egenmakt,

–  med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar av den 3 december 2015 Strategic engagement for gender equality 2016-2019 (SWD(2015)0278), särskilt kapitel 3.1 – Increasing female labour-market participation and the equal economic independence of women and men,

–  med beaktande av kommissionens rapport från 2017 om jämställdhet mellan kvinnor och män i Europeiska unionen, särskilt kapitel 1 om att öka kvinnornas deltagande på arbetsmarknaden och lika möjligheter till ekonomiskt oberoende och kapitel 2 om att minska skillnaderna i lön, inkomster och pension mellan könen,

–  med beaktande av rapporterna från Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor (Eurofound) The gender employment gap: challenges and solutions (2016), Work-life balance: creating solutions for everyone (2016), Social partners and gender equality in Europe (2014), och Developments in working life in Europe: EurWORK annual review (2014 och 2015), samt den sjätte undersökningen om arbetsvillkor i Europa (EWCS) (2016),

–  med beaktande av ILO-konventionen angående lika lön för män och kvinnor för arbete av lika värde från 1951, ILO-konventionen om deltidsarbete från 1994, ILO-konventionen om arbete i hemmet från 1996, ILO-konventionen om skydd vid havandeskap och barnsbörd från 2000 och ILO-konventionen om hushållsanställda från 2011,

–  med beaktande av de överenskomna slutsatserna av den 24 mars 2017 från det 61:a mötet i FN:s kvinnokommission Kvinnors ekonomiska egenmakt i ett arbetsliv under förändring,

–  med beaktande av rapporten från september 2016 från FN:s generalsekreterares högnivåpanel om kvinnors ekonomiska egenmakt Leave no one behind: A call to action for gender equality and women’s economic empowerment,

–  med beaktande av handlingsplanen från Peking och FN-konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (Cedaw),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män och yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A8-0271/2017), och av följande skäl:

A.  EU har tagit ställning för jämställdhet och jämställdhetsintegrering i alla sina åtgärder.

B.  Ett jämställt deltagande för kvinnor på arbetsmarknaden och i det ekonomiska beslutsfattandet är förutsättningar för kvinnors egenmakt och följderna av det.

C.  Inom EU är kvinnorna fortfarande klart underrepresenterade på arbetsmarknaden och på chefsnivå, och sysselsättningsgraden bland kvinnor är fortfarande nästan 12 procent lägre än bland män.

D.  De främsta hindren mot kvinnors ekonomiska egenmakt är negativa sociala normer, diskriminerande lagar eller brist på rättsligt skydd, en ojämn fördelning av obetalt hushållsarbete och omsorgsansvar mellan kvinnor och män samt brist på tillgång till finansiella och digitala tillgångar och egendom. Dessa hinder kan dessutom förvärras av samverkande diskriminering(22), t.ex. på grund av ras och etnicitet, religion, funktionsnedsättning, hälsa, könsidentitet, sexuell läggning och/eller socioekonomiska förhållanden.

E.  De strukturella hindren för kvinnors ekonomiska egenmakt är resultatet av flera olika samverkande former av ojämlikhet, stereotyper och diskriminering inom den privata och den offentliga sektorn.

F.  Kvinnors ekonomiska egenmakt är ”rätt och smart” på samma gång, för det första är den en väsentlig aspekt av jämställdhet och därför en fråga om grundläggande mänskliga rättigheter och för det andra bidrar en större andel kvinnor på arbetsmarknaden till hållbar ekonomisk utveckling på alla samhällsnivåer. Företag som värdesätter kvinnor och låter dem delta fullt ut på arbetsmarknaden och i beslutsfattandet är mer framgångsrika och bidrar till ökad produktivitet och ekonomisk tillväxt. Europeiska jämställdhetsinstitutet (EIGE) visar att ökad jämställdhet skulle skapa 10,5 miljoner nya arbetstillfällen i EU före 2050, att sysselsättningsgraden i EU skulle uppgå till nästan 80 procent, och att EU:s BNP per capita skulle öka med 6,1–9,6 procent och tillväxten med 15–45 procent i medlemsstaterna före 2050.

G.  I Europa 2020-strategin är EU:s mål bland annat att 75 procent av alla kvinnor och män ska vara i sysselsättning senast 2020 och, i synnerhet, att könsklyftan i arbetslivet ska utplånas. Det kommer att krävas samordnade insatser för att underlätta kvinnors deltagande på arbetsmarknaden.

H.  Kommissionen släppte i slutet av 2015 handlingsplanen för jämställdhet 2016–2020, där kvinnors ekonomiska rättigheter och egenmakt är ett av fyra centrala insatsområden.

I.  Att ”minska skillnaderna i lön, inkomster och pension mellan könen och därmed bekämpa fattigdom bland kvinnor” är en av de prioriteringar som kommissionen fastställde i sitt arbetsdokument om ett strategiskt engagemang för jämställdhet 2016–2019.

J.  I de 17 målen för hållbar utveckling fastställs målet att stärka kvinnors ekonomiska egenmakt.

K.  En verklig balans mellan arbete och privatliv är positivt för utvecklingen av en modell med ”lika försörjnings- och omsorgsansvar” mellan kvinnor och män, har positiva hälsoaspekter och främjar en inkluderande ekonomisk miljö, tillväxt, konkurrenskraft, det totala deltagandet på arbetsmarknaden, jämställdhet, samt minskar risken för fattigdom, främjar solidaritet mellan generationerna och bidrar även till att ta itu med utmaningarna med ett åldrande samhälle.

L.  Resultat från Eurostat visar att i EU arbetar 31,5 procent av de förvärvsarbetande kvinnorna deltid mot 8,2 procent av männen. Knappt över 50 procent av kvinnorna arbetar heltid, jämfört med 71,2 procent av männen, vilket utgör en skillnad i heltidsarbete på 25,5 procent. Nästan 20 procent av de icke förvärvsarbetande kvinnorna anger omsorgsansvar som skäl till varför de inte arbetar, medan mindre än 2 procent av de icke förvärvsarbetande männen anger det som ett skäl. I jämförelse med män arbetar kvinnor mycket oftare deltid eller arbetar inte alls på grund av omsorgsansvar och svårigheter att förena arbete och privatliv, vilket har en negativ inverkan på deras löner och den pensionsrelaterade inkomsten.

M.  De flesta omsorgstagare är barn, en äldre familjemedlem eller en familjemedlem med funktionsnedsättning till en obetald omsorgsgivare.

N.  Kvinnor utför minst två och en halv gånger mer obetalt hushållsarbete och omsorgsarbete än män.

O.  Moderskap får inte betraktas som ett hinder för kvinnors yrkesutveckling och, följaktligen, för deras frigörelse.

P.  Kvinnor och män har samma föräldrarelaterade rättigheter och skyldigheter (med undantag för återhämtning efter förlossning) och bör dela på ansvaret för barnuppfostran, och detta ansvar bör således inte enbart vara mödrarnas.

Q.  Den genomsnittliga sysselsättningsgraden för kvinnor med ett barn under sex år var 2015 nästan 9 % lägre än för kvinnor utan småbarn, och i en del medlemsstater uppgår denna skillnad till över 30 %.

R.  Moderskap och föräldraskap utgör inga godtagbara grunder för diskriminering av kvinnor som vill komma in eller stanna kvar på arbetsmarknaden.

S.  En offentligt tillgänglig ram för kartläggning av löner som inbegriper datainsamling bör upprättas och syfta till att undanröja könslönegapet genom att sätta press på både privata och offentliga sektorer att se över sina betalningsstrukturer och ompröva de eventuella könsbaserade skillnader som upptäcks. En sådan ram har möjlighet att skapa en ”medveten kultur” som gör att ett könslönegap blir socialt oacceptabelt i en sektor eller ett företag.

T.  Kvotering har visat sig förbättra privata företags resultat och stimulera en bredare ekonomisk tillväxt, samtidigt som kompetensreserven bland arbetstagare utnyttjas på ett bättre sätt.

U.  Jämställdhet och mångfald i arbetstagarrepresentationen i företag på styrelsenivå är en central demokratisk princip som har positiva ekonomiska effekter, bland annat inkluderande strategiskt beslutsfattande och ett minskat könslönegap.

V.  OECD-studier visar att företag med fler kvinnor i styrelserna är mer lönsamma än företag vars styrelser är sammansatta av enbart män.

W.  Typiskt kvinnodominerade sektorer eller yrken kännetecknas generellt sett av lägre löner än jämförbara mansdominerade sektorer och yrken, vilket bidrar till skillnaden mellan kvinnors och mäns löner och pensioner, som för närvarande ligger på 16 respektive 40 procent.

X.  ILO har tagit fram ett ramverk enligt vilket arbeten bedöms på grundval av fyra faktorer: kvalifikationer, arbetsinsats, ansvar och arbetsvillkor, och som viktas efter hur viktiga dessa faktorer är för företaget eller organisationen i fråga.

Y.  Arbetsmarknadsparterna har möjlighet att stärka kvinnors ekonomiska egenmakt via kollektivförhandlingar och genom att arbeta för lika löner mellan kvinnor och män, investera i en balans mellan arbete och privatliv, uppmuntra kvinnors karriärutveckling i företag och erbjuda information om och utbildning i rättigheter för arbetstagare.

Z.  Det finns belägg för att löneskillnaderna är lägre om kollektivförhandlingar har en stark ställning(23).

Aa.  Enligt Eurostat EU riskerar 24,4 procent av kvinnorna i EU att drabbas av fattigdom eller socialt utanförskap, medan ensamstående mödrar, kvinnor över 55 år och kvinnor med funktionsnedsättning löper särskilt stor risk för arbetslöshet och inaktivitet på arbetsmarknaden.

Ab.  Tillämpningen av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet (Istanbulkonventionen) är en förutsättning för kvinnors egenmakt och därmed jämställdheten. Könsbaserat våld är en oacceptabel form av diskriminering och en kränkning av de grundläggande rättigheterna som påverkar inte bara kvinnors hälsa och välbefinnande utan också deras tillgång till sysselsättning och ekonomiskt oberoende. Våld mot kvinnor är ett av de främsta hindren för jämställdhet samtidigt som utbildning kan minska risken för könsrelaterat våld. Den sociala och ekonomiska egenmakt som följer kan hjälpa kvinnor att komma bort från situationer där de utsätts för våld. Våld på arbetsplatsen och trakasserier, inklusive sexism och sexuella trakasserier, får allvarliga negativa konsekvenser för alla drabbade arbetstagare, deras kolleger och deras familjer samt för de organisationer där de arbetar och för samhället som helhet och kan delvis vara orsaken till att kvinnor lämnar arbetsmarknaden.

Ac.  Ekonomiskt våld är en form av könsbaserat våld i kvinnors vardag, som hindrar kvinnor från att utöva sin rätt till frihet, gör att den bristande jämställdheten späs på och bortser från kvinnans roll i samhället i stort.

Ad.  Många studier har tydligt visat att åtstramningspolitik och nedskärningar i den offentliga sektorn har haft mycket negativa konsekvenser för kvinnor, deras ekonomiska egenmakt och för jämställdheten.

Ae.  Utbildning, kvalifikationer och förvärvande av kunskaper är avgörande för kvinnors sociala, kulturella och ekonomiska egenmakt, och utbildningsmöjligheter erkänns som en central komponent för att bekämpa ojämlikheter, såsom underrepresentation på besluts- och chefsnivå och inom områdena ingenjörsvetenskap och naturvetenskap, och för att öka kvinnors och flickors ekonomiska egenmakt.

Af.  Digitaliseringen bidrar på ett positivt sätt till nya arbetstillfällen och en konstruktiv övergång till flexiblare arbetsmönster, särskilt för kvinnor som kommer in på eller kommer tillbaka till arbetsmarknaden, och även när det gäller att uppnå en bättre balans mellan omsorgsansvar och arbetsliv för både kvinnor och män.

I. Allmänna överväganden

1.  Europaparlamentet anser att kvinnors ekonomiska deltagande och egenmakt är det som behövs för att stärka deras grundläggande rättigheter, så att de kan bli ekonomiskt oberoende, påverka samhället och få kontroll över sina liv, och samtidigt ta sig igenom det glastak som gör att de inte behandlas på samma sätt som män i arbetslivet. Parlamentet vill därför ge kvinnor ekonomisk egenmakt med politiska och ekonomiska medel.

2.  Europaparlamentet betonar att för att stärka kvinnors rättigheter och ekonomiska egenmakt är det nödvändigt att ta itu med den djupt rotade, ojämställda könsmaktsordning som leder till diskriminering och våld mot kvinnor och flickor samt hbti-personer. Könsmaktstrukturer samverkar med andra former av diskriminering och ojämlikhet t.ex. på grund av etnisk bakgrund, funktionsnedsättning, ålder och könsidentitet.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa jämlikhet och icke-diskriminering på arbetsplatsen för alla.

4.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att till fullo genomföra både direktivet om likabehandling i arbetslivet och direktiv 2010/41/EU om tillämpning av principen om likabehandling av kvinnor och män som är egenföretagare. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa en bättre tillämpning av dessa direktiv.

5.  Europaparlamentet pekar på att kvinnors låga sysselsättningsgrad och det faktum att de utesluts från sysselsättning har negativa konsekvenser för kvinnors ekonomiska egenmakt. Parlamentet framhåller att den totala årliga ekonomiska kostnaden för kvinnors lägre sysselsättningsgrad, med hänsyn till förlorade inkomster, förlorade sociala avgifter och ytterligare kostnader för de offentliga finanserna, motsvarar 2,8 procent av EU:s BNP, eller 370 miljarder euro 2013, enligt Eurofounds uppskattning, samtidigt som kostnaden för att en kvinna utesluts från sysselsättning, enligt EIGE, uppskattas uppgå till mellan 1,2 och 2 miljoner euro, beroende på hennes utbildningsnivå.

6.  Europaparlamentet betonar att kvinnors ekonomiska egenmakt och lika möjligheter på arbetsmarknaden först och främst har betydelse för den enskilda kvinnan, men också är en drivkraft för EU:s ekonomiska tillväxt, med en positiv inverkan på BNP, delaktighet och företagens konkurrenskraft, samtidigt som den även bidrar till att hantera utmaningar kopplade till EU:s åldrande befolkning. Parlamentet påpekar att enligt en studie från 2009 skulle EU:s BNP teoretiskt sett kunna öka med nästan 27 % om det fanns en jämn könsfördelning på arbetsmarknaden.

II. Åtgärder och verktyg för att öka kvinnors ekonomiska egenmakt

Bättre balans mellan arbetsliv och privatliv

7.  Europaparlamentet konstaterar att som svar på parlamentets krav på en bättre balans mellan arbete och privatliv har kommissionen lagt fram förslag utan lagstiftningskaraktär samt ett lagstiftningsförslag som skapar flera olika typer av ledighet i syfte att anta 2000-talets utmaningar. Parlamentet betonar att förslagen från kommissionen är ett första steg i rätt riktning för att uppfylla de europeiska medborgarnas förväntningar, eftersom de innebär att kvinnor och män kommer att kunna ha en jämnare fördelning vad gäller arbete, familjeansvar och sociala förpliktelser, i synnerhet i fråga om vård av anhöriga och barn. Alla institutioner uppmanas att snarast möjligt förverkliga detta paket.

8.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbättra skyddet mot diskriminering och olaglig uppsägning som rör balansen mellan arbete och privatliv och att garantera tillgång till rättslig prövning och rättsliga åtgärder. Kommissionen uppmanas att öka övervakningen, införlivandet och genomförandet av EU:s antidiskrimineringslagstiftning, att vid behov inleda överträdelseförfaranden och att främja efterlevnad genom bland annat informationskampanjer som ska öka medvetenheten om lagliga rättigheter till likabehandling.

9.  Europaparlamentet understryker att lön och sociala avgifter måste fortsätta att betalas under ledigheter.

10.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa vilosemester för föräldrar till barn med funktionsnedsättning, med särskild hänsyn till ensamstående mödrar och på grundval av en utvärdering av bästa praxis.

11.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att investera i lekcentrerade informella lärandemiljöer efter skoltid som skulle kunna fungera som stödcentrum för barn, särskilt efter skol- och förskoledagen, för att överbrygga det glapp som uppstår mellan skoldagens och arbetsdagens slut.

12.  Europaparlamentet framhåller att medlemsstaterna måste uppnå Barcelonamålen och införa mål för vård av anhöriga och äldre medborgare, inklusive tillgång till barnomsorg och annan omsorg, anläggningar och tjänster av god kvalitet och till rimliga priser samt strategier för självständigt boende för personer med funktionsnedsättning, för att kunna uppnå Europa 2020-målen. Parlamentet påminner om att investeringar i social infrastruktur, såsom barnomsorg, inte bara har betydande effekter på sysselsättningen, men också ger viktiga extra inkomster för den offentliga sektorn i form av arbetsgivaravgifter och besparingar när det gäller arbetslöshetsersättningar. Parlamentet betonar i detta sammanhang behovet av tillgänglig barnomsorg överallt på landsbygden, och uppmuntrar medlemsstaterna att främja investeringar i tillgängliga omsorgstjänster av god kvalitet till ett rimligt pris under hela livscykeln, inklusive barn- och äldreomsorg samt vård av anhöriga. Parlamentet anser att lämplig barnomsorg till ett rimligt pris också bör finnas tillgänglig för att föräldrar ska kunna ta del av möjligheter till livslångt lärande.

13.  Europaparlamentet understryker hur viktigt det är med offentliga tjänster av hög kvalitet, särskilt för kvinnor. Parlamentet betonar vikten av allmän tillgång till högkvalitativa, överkomliga, geografiskt välplacerade och efterfrågestyrda offentliga tjänster som ett sätt att säkerställa kvinnors ekonomiska egenmakt.

14.  Europaparlamentet noterar det nuvarande glappet mellan vad medlemsstaterna har åstadkommit och Barcelonamålen, och uppmanar eftertryckligen kommissionen att noga övervaka de åtgärder som medlemsstaterna vidtagit för att säkerställa att de fullgör sina skyldigheter.

15.  Europaparlamentet är övertygat om att en förutsättning för att ändra de traditionella könsstereotyperna är att männen tar ett större omsorgsansvar. Parlamentet anser även att båda könen och samhället som helhet kommer att gynnas av en mer rättvis fördelning av oavlönat arbete och ett mer jämställt uttag av omsorgsrelaterad ledighet. Parlamentet är övertygat om att en modell med lika försörjnings- och lika omsorgsansvar är det effektivaste sättet att uppnå jämställdhet på alla områden i livet.

16.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att med hjälp av specifika och aktiva sysselsättnings- och utbildningsinsatser få de kvinnor som gjort avbrott i arbetslivet för att ta hand om anhöriga, att komma tillbaka till arbetsmarknaden.

17.  Europaparlamentet betonar att en bättre balans mellan arbete och privatliv och ökad jämställdhet är mycket viktigt för att uppnå målet med kvinnors egenmakt. Parlamentet betonar att en bättre balans mellan arbete och privatliv skulle säkerställa en rättvisare fördelning av betalt och obetalt arbete inom familjen, öka kvinnors deltagande på arbetsmarknaden och minska löne- och pensionsklyftorna.

18.  Europaparlamentet understryker vikten av goda och trygga arbetsformer för att både kvinnor och män ska kunna förena arbete och privatliv, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja stärkta arbetstagarrättigheter, kollektivavtal och ökad jämställdhet.

19.  Europaparlamentet förespråkar starkt att en individualisering av rätten till ledighet främjas, att föräldrarnas rätt till föräldraledighet inte ska vara överförbar och att omsorgsrelaterade uppgifter ska fördelas jämnt mellan båda föräldrarna i syfte att uppnå en jämställd möjlighet att förena arbete och privatliv.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att finansiera studier om omfattningen och värdet av obetalt hushållsarbete utfört av kvinnor och män i hemmet, och det genomsnittliga antalet timmar som läggs på betalt och obetalt arbete, särskilt på vård av äldre, barn och personer med funktionsnedsättning.

21.  Europaparlamentet efterlyser en ram för flexibla sysselsättningsmodeller för kvinnor och män med de anställda i centrum, åtföljt av ett adekvat socialt skydd, så att det blir lättare att upprätthålla en balans mellan privata och yrkesmässiga förpliktelser. Parlamentet anser på samma gång att arbetstagarnas rättigheter och rätten till en trygg anställning måste gå före eventuellt ökad flexibilitet på arbetsmarknaden för att se till att flexibilitet inte skapar flera otrygga, oönskade och osäkra arbets- och anställningsförhållanden och inte undergräver anställningsnormer som för närvarande berör fler kvinnor än män. Med otrygga anställningsförhållanden menas sådana som inte överensstämmer med standarder eller lagstiftning på internationell eller nationell nivå eller unionsnivå och/eller som inte ger tillräckliga inkomster för ett värdigt liv eller ett adekvat socialt skydd, till exempel visstidsanställningar, övervägande tillfälliga kontrakt, nolltidsavtal eller ofrivilligt deltidsarbete. Parlamentet betonar även behovet av att skapa förhållanden som tryggar rätten att återgå från frivilligt deltidsarbete till heltidsarbete.

Lika lön för lika eller likvärdigt arbete och kartläggning av löner

22.  Europaparlamentet påminner om att principen lika lön för kvinnor och män för lika eller likvärdigt arbete är förankrad i EU-fördraget och fastställs i artikel 157 i EUF-fördraget och att den måste tillämpas effektivt av medlemsstaterna. Parlamentet framhåller i detta sammanhang att kommissionens rekommendation att stärka principen om lika lön för män och kvinnor genom bättre insyn bör tillämpas för att noga övervaka situationen i medlemsstaterna och utarbeta lägesrapporter, också med stöd av arbetsmarknadens parter, och uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att ta fram och genomföra relevanta politiska strategier i linje med denna rekommendation i syfte att undanröja det bestående könslönegapet.

23.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och företagen att respektera principen om lika lön och införa bindande åtgärder när det gäller transparenta löner, i syfte att skapa metoder som företagen kan använda för att hantera könslönegapet, bland annat genom lönegranskningar och införande av åtgärder för lika löner vid kollektivförhandlingar. Parlamentet understryker vikten av att tillhandahålla lämplig utbildning i lagstiftning mot diskriminering av anställda och i rättspraxis för anställda vid nationella, regionala och lokala myndigheter, brottsbekämpande organ och yrkesinspektioner.

24.  Europaparlamentet understryker behovet av att erkänna och omvärdera typiskt kvinnodominerat arbete, t.ex. inom hälso- och sjukvård, den sociala sektorn och utbildningssektorn, jämfört med typiskt mansdominerade arbete.

25.  Europaparlamentet är övertygat för att uppnå lika lön för kvinnor och män för lika arbete eller likvärdigt arbete krävs ett tydligt ramverk för specifika verktyg för arbetsutvärdering med jämförbara indikatorer för att bedöma ”värdet” av arbeten eller sektorer. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att överväga att lägga fram ett sådant ramverk och att bistå medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter vid genomförandet. Parlamentet uppmanar alla parter att anta politiska åtgärder och lagstiftning för att säkerställa lika lön för kvinnor och män för lika arbete eller likvärdigt arbete.

26.  Europaparlamentet påminner om att arbetets värde, i enlighet med EU-domstolens rättspraxis, bör bedömas och jämföras utifrån objektiva kriterier såsom krav vad gäller utbildning, yrke, fortbildning, kompetenser, arbetsinsatser och ansvar, utfört arbete och arbetsuppgifternas karaktär.

27.   Europaparlamentet framhåller vikten av principen om könsneutrala yrkesbedömnings- och yrkesklassificeringssystem inom både den offentliga och den privata sektorn. Parlamentet välkomnar medlemsstaternas arbete för att främja en politik som förhindrar diskriminering vid rekrytering och uppmuntrar dem att främja könsblinda meritförteckningar i syfte att hindra företag och offentliga myndigheter från att könsdiskriminera under sina rekryteringsförfaranden. Kommissionen uppmanas att undersöka möjligheten att ta fram ett anonymiserat s.k. Europass-CV. Dessutom föreslår parlamentet att medlemsstaterna ska utarbeta program för att bekämpa sociala och könsrelaterade stereotyper, särskilt bland yngre, som ett sätt att motverka en yrkeskategorisering som ofta begränsar kvinnors tillträde till de mest välbetalda positionerna och jobben.

Jämn könsfördelning i offentlig och privat sektor

28.  Europaparlamentet anser att könskvotering kan vara nödvändig, om de offentliga institutionerna inte tar sitt ansvar, för att säkerställa en jämn könsfördelning och skulle kunna förbättra den demokratiska legitimiteten hos beslutsfattande institutioner.

29.  Europaparlamentet noterar att användning av könskvotering och jämställda listor i det politiska beslutsfattandet har visat sig vara mycket effektivt för att komma till rätta med diskriminering och könsmaktskillnader och för att förbättra den demokratiska representationen i politiska beslutsfattande organ.

30.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra insamlingen, analysen och spridningen av övergripande, jämförbara, tillförlitliga och regelbundet uppdaterade data om kvinnors deltagande i beslutsprocesser.

31.  Europaparlamentet uppmanar EU:s institutioner att främja kvinnors deltagande i EU:s valprocess genom att inkludera vallistor med jämn könsfördelning vid nästa översyn av EU:s vallagstiftning.

32.  Europaparlamentet upprepar sin begäran till rådet att snarast anta direktivet om en jämnare könsfördelning bland icke verkställande direktörer i börsnoterade företag, som ett viktigt första steg mot en jämn könsfördelning i de offentliga och privata sektorerna, och noterar att bolagsstyrelser med fler kvinnor har visat sig förbättra resultaten för privata företag. Parlamentet noterar att framstegen är som mest påtagliga (från 11,9 % 2010 till 22,7 % 2015) i medlemsstater där bindande lagstiftning om kvotering till styrelser har antagits(24). Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att fortsätta utöva påtryckningar på medlemsstaterna för att nå en överenskommelse.

Jämställdhetsplaner

33.  Europaparlamentet uppskattar att kommissionen främjar forskningsorganisationers och forskningsfinansierande organisationers antagande av jämställdhetsplaner.

34.  Europaparlamentet noterar att jämställdhetsplaner på företags- eller branschnivå kan innehålla många olika personalåtgärder som handlar om rekrytering, lön, befordran, fortbildning och balans mellan arbete och privatliv. Parlamentet anser att de ofta består av konkreta åtgärder som t.ex. användning av ett könsneutralt språkbruk, förebyggande av sexuella trakasserier, utnämning av personer från det underrepresenterade könet till högre positioner, deltidsarbete och fäders delaktighet i barnen, och att det finns många olika strategier i medlemsstaterna i fråga om ett obligatoriskt införande av sådana åtgärder.

35.  Europaparlamentet är medvetet om att antagandet av jämställdhetsplaner och jämställdhetsrevisioner i den privata sektorn kan skapa en positiv bild av företag, med en bra balans mellan arbete och privatliv, och bidra till att öka de anställdas motivation och minska personalomsättningen. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att uppmuntra företag med fler än 50 anställda att förhandla fram jämställdhetsplaner med arbetsmarknadens parter i syfte att förbättra jämställdheten och bekämpa diskriminering på arbetsplatsen. Parlamentet begär att man i dessa jämställdhetsplaner inkluderar en strategi för att bemöta, förhindra och eliminera sexuella trakasserier på arbetsplatsen.

Kollektivavtal och arbetsmarknadens parter

36.  Europaparlamentet är övertygat om att arbetsmarknadens parter och kollektivavtal har möjlighet att främja jämställdhet, att stärka kvinnor genom sammanhållning och att bekämpa löneskillnader mellan könen. Parlamentet betonar att det är oerhört viktigt att säkerställa en jämn och lämplig könsfördelning i de grupper som förhandlar om kollektivavtal för att främja kvinnors ekonomiska egenmakt, och anser därför att arbetsmarknadens parter, inom deras struktur, bör stärka kvinnors ställning på ledande beslutsfattande positioner, och att de bör förhandla fram jämställdhetsplaner på företags- eller branschnivå.

37.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att samarbeta med arbetsmarknadens parter och det civila samhället för att stärka dem i deras viktiga uppgift att upptäcka könsdiskriminering vid fastställandet av löneskalor och i tillhandahållandet av könsneutrala arbetsutvärderingar.

III. Rekommendationer för att öka kvinnors ekonomiska egenmakt

38.  Europaparlamentet anser att ekonomiska modeller och metoder, skattepolitik och utgiftsprioriteringar, särskilt vid kriser, bör innefatta ett könsperspektiv, ta hänsyn till kvinnor som ekonomiska aktörer och syfta till att minska skillnaderna mellan könen på ett sätt som gynnar medborgare, företag och samhället i stort, och upprepar i detta sammanhang att de ekonomiska kriserna har påverkat kvinnorna särskilt negativt.

39.  Europaparlamentet efterlyser reformer för att öka jämställdheten både i familjelivet och på arbetsmarknaden. Parlamentet är övertygat om att individualiserade socialförsäkringsrättigheter och en stark lagstadgad rätt till heltidsarbete, tillsammans med möjligheten till deltidsanställning, bidrar till kvinnors ekonomiska egenmakt.

40.  Europaparlamentet konstaterar att kvinnors karriärutveckling i allmänhet är svag. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppmuntra och stödja kvinnor så att de kan lyckas i sina karriärer, bland annat genom positiva åtgärder såsom program för nätverkande och mentorskap, samt att skapa lämpliga förutsättningar och säkerställa att kvinnor i alla åldrar har lika möjligheter som män till utbildning, befordran, fortbildning och omskolning samt får pensionsrätter och arbetslöshetsersättning som är likvärdiga dem som gäller för män.

41.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att enligt bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling (direktivet om offentlig upphandling)(25) främja användningen av sociala klausuler inom offentlig upphandling som ett verktyg för att förbättra jämställdheten där relevant nationell lagstiftning finns och kan användas som en grund för sociala klausuler.

42.  Europaparlamentet vill se att makroekonomiska inriktningar på nytt övervägs och att offentliga utgifts- och pensionsprioriteringar då omprövas för att se till att de bidrar till jämställdhet, social rättvisa och fattigdomsbekämpning, och att både kvinnor och män gynnas av högkvalitativa och överkomliga offentliga tjänster samt investeringar i social infrastruktur, främst i hälso- och sjukvården, omsorgssektorn samt den sociala sektorn.

43.  Europaparlamentet betonar att alla former av könsbaserat våld, inbegripet våld i hemmet, såsom våldtäkt, kvinnlig könsstympning, sexuella övergrepp, sexuellt utnyttjande, sexuella trakasserier och tvångsäktenskap i tidig ålder/barnäktenskap samt fenomenet ekonomiskt våld, måste motverkas. Parlamentet uppmärksammar att sexuella trakasserier på arbetsplatsen är oroväckande vanliga(26) och understryker att för att kvinnor ska få egenmakt måste arbetsplatsen vara fri från alla former av diskriminering och våld. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att utan förbehåll ratificera Istanbulkonventionen och organisera upplysnings- och informationskampanjer riktade till allmänheten om våld mot kvinnor, och att uppmuntra till utbyte av bästa praxis. Parlamentet noterar att kvinnors ekonomiska oberoende spelar en avgörande roll för deras förmåga att komma bort från situationer där de utsätts för våld. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att tillhandahålla sociala trygghetssystem som kan hjälpa kvinnor i denna situation.

44.  Europaparlamentet upprepar att kvinnors individuella, sociala och ekonomiska egenmakt och oberoende är förknippat med rätten till sin egen kropp och sexualitet. Parlamentet påminner om att tillgången till alla former av sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter är en avgörande drivkraft för att förbättra jämlikheten för alla.

45.  Europaparlamentet välkomnar slutsatserna från det 61:a mötet i FN:s kvinnokommission om kvinnors ekonomiska egenmakt i ett föränderligt arbetsliv, där det för första gången görs en direkt och uttrycklig koppling mellan kvinnors ekonomiska egenmakt och deras sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter. Det är dock beklagligt att en grundläggande sexualundervisning utelämnas helt i överenskommelsen.

46.  Europaparlamentet konstaterar att kvinnor utgör 52 procent av Europas totala befolkning, men endast en tredjedel av egenföretagarna eller av alla som startar företag i EU. Kvinnor möter också större svårigheter än män i fråga om tillgång till finansiering, utbildning, nätverkande och möjligheter att förena arbete och privatliv. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att främja åtgärder och insatser för att hjälpa och ge råd till kvinnor som bestämmer sig för att bli egenföretagare, och betonar att ekonomiskt oberoende är en förutsättning för att uppnå jämställdhet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att underlätta tillgången till krediter samt minska byråkratiskt krångel och avskaffa övriga hinder för kvinnor som startar eget. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med medlemsstaterna intensifiera arbetet med att identifiera och undanröja hinder för kvinnors företagande, och att uppmuntra fler kvinnor att starta eget, bland annat genom att förbättra tillgången till finansiering, marknadsundersökningar, utbildning och nätverk för affärsändamål, såsom plattformen WEgate för företagarkvinnor och andra europeiska nätverk.

47.  Europaparlamentet framhåller att ökad digital kompetens och IT-kunskaper bland kvinnor och flickor och ökad delaktighet för dem inom IKT-sektorn kan bidra till kvinnors ekonomiska egenmakt och oberoende, vilket minskar det totala könslönegapet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att öka sina ansträngningar för att eliminera den digitala klyfta mellan män och kvinnor som nämns i den europeiska digitala agendan för 2020 genom att öka kvinnors tillgång till informationssamhället, med särskilt fokus på att göra kvinnor mer synliga inom den digitala sektorn.

48.  Europaparlamentet påpekar att nästan 60 procent av alla akademiker i EU är kvinnor, men att kvarstående hinder gör att kvinnor fortfarande är underrepresenterade inom vetenskap, matematik, IT, ingenjörsvetenskap och yrken inom dessa områden. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att, genom informations- och upplysningskampanjer, få in fler kvinnor i traditionellt sett mansdominerade sektorer, särskilt vetenskap och ny teknik, bland annat genom att integrera jämställdhet i den digitala agendan under de kommande åren, och att få in fler män i traditionellt sett kvinnodominerade sektorer, särskilt vård och omsorg samt utbildning. Parlamentet framhåller vikten av ett utökat socialt skydd och högre löner i sektorer där en majoritet av personalen är kvinnor, bland annat för personliga assistenter, lokalvårdare och biträden, serveringspersonal och sjuk- och hälsovårdspersonal. Parlamentet framhåller betydelsen av yrkesutbildning för att bredda yrkesvalen och introducera kvinnor och män för icke-traditionella karriärmöjligheter så att man kan övervinna den horisontella och vertikala utestängningen och öka antalet kvinnor i beslutsfattande organ inom politiken och näringslivet.

49.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder för att säkerställa ekonomiska och sociala rättigheter för arbetstagare inom så kallade kvinnodominerade sektorer. Parlamentet framhåller vikten av att förhindra att kvinnor är överrepresenterade i otrygga anställningar och påminner om att den otrygghet som råder inom dessa sektorer, till exempel hushållsarbete eller omsorg, måste bekämpas. Parlamentet konstaterar att hushållsarbete och hushållstjänster, som till stor del är kvinnodominerade, ofta utförs som odeklarerat arbete. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att främja och vidareutveckla den formella hushållstjänstesektorn, bland annat genom det europeiska forumet för att bekämpa odeklarerat arbete, samt att erkänna att hushållstjänster, anställning i familjer och hemvård är en värdefull ekonomisk sektor med sysselsättningspotential som bör regleras bättre i medlemsstaterna i syfte att både skapa trygghet för hushållsanställda och ge familjer möjlighet att ta på sig rollen som arbetsgivare och ge förvärvsarbetande familjer möjlighet att förena privatliv och arbete.

50.  Europaparlamentet betonar vikten av utbildning i kampen mot könsstereotyper. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att främja initiativ som utvecklar kurser i jämställdhet för utbildningspersonal och som hindrar könsstereotyper från att reproduceras i kursplaner och läromaterial.

51.  Europaparlamentet betonar vikten av jämställdhetsintegrering som ett grundläggande verktyg i utformningen av en jämställdhetsmedveten politik och lagstiftning, även inom området sysselsättning och sociala frågor, och således för att säkerställa kvinnors ekonomiska egenmakt. Parlamentet uppmanar kommissionen att inrätta systematiska konsekvensanalyser ur ett jämställdhetsperspektiv. Parlamentet uppmanar återigen kommissionen att höja statusen på sitt strategiska engagemang för jämställdhet 2016–2019 genom att anta det som ett meddelande. Parlamentet uppmanar kommissionen att införa jämställdhetsbudgetering i nästa fleråriga budgetram och att göra en noggrannare granskning av EU:s budgetförfaranden och utgifter, bland annat vidta åtgärder för att förbättra insynen och rapporteringen kring hur medlen används. Parlamentet uppmanar dessutom Europeiska investeringsbanken att integrera jämställdhet och kvinnors ekonomiska egenmakt i all sin verksamhet i och utanför EU.

52.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att jämställdhetsintegrera sin nationella kompetens- och arbetsmarknadspolitik, och att införa sådana åtgärder i sina nationella handlingsplaner och som en del av den europeiska planeringsterminen, i linje med sysselsättningsriktlinjerna.

53.  Europaparlamentet betonar vikten av att erbjuda livslångt lärande för kvinnor på landsbygden, bland annat i form av företagsinterna kurser. Parlamentet betonar den stora andel egenföretagare på landsbygden som saknar tillräckligt socialt skydd och den stora andel ”osynligt” arbete som särskilt berör kvinnor. Parlamentet uppmanar medlemsstater och regioner med lagstiftningsbefogenhet att därför säkerställa social trygghet för både män och kvinnor som arbetar i landsbygdsområden. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att också underlätta rättvis tillgång till mark, garantera äganderätt och arvsrätt samt att underlätta tillgång till krediter för kvinnor.

54.  Europaparlamentet påpekar att kvinnor i större utsträckning än män riskerar fattigdom eller social utestängning, och betonar därför att åtgärder mot fattigdom och social utestängning har en särskild inverkan på kvinnors ekonomiska egenmakt. Parlamentet understryker att arbetet med att motverka och undanröja pensionsklyftan mellan könen och minska äldre kvinnors fattigdom först och främst kräver att det skapas möjligheter för kvinnor att göra lika stora pensionsinbetalningar genom att i större utsträckning integrera dem på arbetsmarknaden och säkra lika möjligheter i fråga om lön, befordran och möjligheter till heltidsarbete. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa Esi-fonderna samt Europeiska fonden för strategiska investeringar bidrar till att minska kvinnors fattigdom, i syfte att uppnå det övergripande målet för fattigdomsminskning i Europa 2020-strategin. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att den ESF-finansiering på 20 procent som avsatts för social inkludering också används för att öka stödet till småskaliga lokala projekt för att stärka kvinnor som lever i fattigdom och är socialt utestängda.

55.  Europaparlamentet noterar att fattigdom fortsätter att mätas utifrån den samlade hushållsinkomsten, vilket innebär att man antar att alla medlemmar i hushållet tjänar lika mycket och att resurserna fördelas lika. Parlamentet efterfrågar individualiserade rättigheter och beräkningar baserade på individuell inkomst för att den faktiska omfattningen av kvinnors fattigdom ska framgå.

56.  Europaparlamentet konstaterar att kvinnor har påverkats mest av åtstramningsåtgärder och nedskärningar i den offentliga sektorn (minskad och dyrare barnomsorg, reducerade tjänster för äldre och personer med funktionsnedsättning, privatisering och nedläggning av sjukhus), särskilt inom utbildning, hälso- och sjukvård och den sociala sektorn, eftersom de står för 70 % av arbetskraften i den offentliga sektorn.

57.  Europaparlamentet understryker även vikten av att lyfta fram de specifika behoven och de olika typerna av problem bland vissa sårbara grupper som har särskilt svårt att komma in på arbetsmarknaden. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att dessa personer på ett tidigt stadium får enkel tillgång till utbildning av god kvalitet, inbegripet praktikplatser, så att de kan integreras till fullo i våra samhällen och på arbetsmarknaden, med beaktande av flyktingars informella och formella färdigheter och kompetenser, begåvningar och kunskaper. Vidare uppmanar parlamentet medlemsstaterna att vidta åtgärder för att förhindra den diskriminering på flera grunder som särskilt drabbar kvinnor i utsatta situationer. Parlamentet understryker vikten av en korrekt tillämpning av direktiv 2000/78/EG om inrättande av en allmän ram för likabehandling och direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung(27).

58.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att verkställa och förbättra den praktiska tillämpningen av befintlig lagstiftning och arbetsplatsstrategier, och att vid behov förbättra denna lagstiftning och dessa strategier för att skydda kvinnor mot direkt och indirekt diskriminering, särskilt i samband med urval, rekrytering, behållande, fortbildning och främjande av kvinnor vid anställning inom såväl den offentliga som den privata sektorn, och att skapa lika möjligheter för kvinnor sett till lön och karriärmöjligheter.

59.  Europaparlamentet beklagar djupt att rådet fortfarande inte har antagit 2008 års förslag till direktiv om genomförande av principen om likabehandling av personer oavsett religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning. Parlamentet välkomnar kommissionens prioritering av det direktivet. Parlamentet upprepar sin uppmaning till rådet att anta förslaget så snart som möjligt.

60.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra insamlingen av specifika könsindikatorer och könsuppdelade uppgifter för att kunna uppskatta hur medlemsstaternas och EU:s politik påverkar jämställdheten.

61.  Europaparlamentet betonar att kvinnor är oproportionerligt och ofta ofrivilligt överrepresenterade i osäkra anställningar. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att genomföra ILO:s rekommendationer, vilka har som syfte att minska antalet osäkra anställningar genom att begränsa de omständigheter under vilka osäkra kontrakt kan användas samt begränsa den tid som en arbetstagare kan ha ett sådant anställningskontrakt.

62.  Europaparlamentet beklagar den bristande ambitionen i kommissionens förslag om att utveckla den europeiska pelaren för sociala rättigheter, och uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag till direktiv om anständiga arbetsförhållanden för alla arbetstagare.

63.  Europaparlamentet påpekar skatteintäkternas roll när det gäller att finansiera välfärdssystem.

64.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska jämställdhetsinstitutet att fortsätta sitt arbete med att sammanställa könsspecifika uppgifter och inrätta resultattavlor inom samtliga relevanta politiska områden.

65.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1)

EUT L 204, 26.7.2006, s. 23.

(2)

EUT L 180, 15.7.2010, s. 1.

(3)

EGT L 348, 28.11.1992, s. 1.

(4)

EUT C 137 E, 27.5.2010, s. 68.

(5)

EUT C 70 E, 8.3.2012, s. 163.

(6)

EUT L 353, 28.12.2013, s. 7.

(7)

EUT C 436, 24.11.2016, s. 225.

(8)

EUT C 36, 29.1.2016, s. 18.

(9)

EUT C 93, 9.3.2016, s. 110.

(10)

Antagna texter, P8_TA(2015)0207.

(11)

Antagna texter, P8_TA(2016)0203.

(12)

Antagna texter, P8_TA(2016)0226.

(13)

Antagna texter, P8_TA(2016)0235.

(14)

Antagna texter, P8_TA(2016)0338.

(15)

Antagna texter, P8_TA(2016)0360.

(16)

Antagna texter, P8_TA(2015)0351.

(17)

Antagna texter, P8_TA(2017)0029.

(18)

Antagna texter, P8_TA(2017)0073.

(19)

Antagna texter, P8_TA(2017)0099.

(20)

3073:e mötet i rådet (sysselsättning och socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor) i Bryssel den 7 mars 2011.

(21)

EUT L 69, 8.3.2014, s. 112.

(22)

FN:s högnivåpanel om kvinnors ekonomiska egenmakt: Leave no one behind: A call to action for gender equality and economic women’s empowerment (september 2016).

(23)

Se Europeiska fackliga samorganisationen, Collective bargaining: our powerful tool to close the gender gap (2015).

(24)

Se kommissionens faktablad Gender balance on corporate boards – Europe is cracking the glass ceiling, oktober 2015. Kommissionen, GD JUST, Women in economic decision-making in the EU: Progress report: A Europe 2020 initiative, 2012; Aagoth Storvik och Mari Teigen, Women on Board: The Norwegian Experience, juni 2010.

(25)

EUT L 94, 28.3.2014, s. 65.

(26)

Enligt en undersökning genomförd av Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA) om våld mot kvinnor.

(27)

EGT L 180, 19.7.2000, s. 22.


MOTIVERING

Europa är utan tvekan en av de världsledande på kvinnors rättigheter och jämställdhet. En förutsättning för att utmärka sig vad gäller jämställdhet och kvinnors egenmakt är emellertid kvinnors jämställda deltagande på arbetsmarknaden och i de ekonomiska besluten.

Den senaste statistiken visar att EU fortfarande endast har kommit halvvägs på vägen mot sitt mål att åstadkomma jämställdhet. EIGE:s jämställdhetsindex från 2015 visade på nästan inga framsteg alls för EU med en icke-signifikant ökning.

I många länder utgörs de främsta hindren mot kvinnors ekonomiska egenmakt av flera sociala normer eller diskriminerande lagar. Trots att kvinnor vanligtvis har högre utbildning än män är könslönegapet fortfarande mycket stort och uppgår till 16,1 procent och pensionsklyftan ligger på oroväckande 40,2 procent – även om det finns stora skillnader mellan medlemsstaterna. En jämnare fördelning av oavlönat hushållsarbete är också nödvändigt för att kvinnor ska kunna delta på arbetsmarknaden i samma utsträckning som män. När det oavlönade hushållsarbetet utförs parallellt och blir en jämnt fördelad börda, och när de fastställda Barcelonamålen har uppnåtts, skapas en mer stabil grund för en betydligt bättre balans mellan arbete och privatliv som kommer att ge kvinnor möjlighet att konkurrera på lika villkor.

Att kunna konkurrera på samma villkor är inte bara en mänsklig rättighet och bör inte stöta på motstånd, eftersom alla – oavsett vem de är eller vilket biologiskt kön de tillhör – har samma rättigheter och inte bör diskrimineras. Förutom att det är en mänsklig rättighet finns det fördelar med en mer jämställd arbetsmarknad. Kvinnor arbetar i större utsträckning deltid än män, ofta ofrivilligt, vilket i kombination med löneskillnader, leder till att medlemsstaterna förlorar stora skatteintäkter. Enligt Eurofound motsvarade den sammanlagda årliga kostnaden för kvinnors lägre sysselsättningsgrad 2,8 procent av EU:s BNP(1), samtidigt som kostnaden för att en kvinna utesluts från sysselsättning under sin arbetsföra ålder uppskattas uppgå till mellan 1,2 och 2 miljoner euro, beroende på vilken utbildningsnivå hon har.

Olika verktyg kan användas för att uppnå målet om kvinnors ekonomiska egenmakt. Befintliga löneskillnader skapar ett grundläggande problem vad gäller lika lön för lika eller likvärdigt arbete. För att uppnå lika lön för lika arbete är det nödvändigt med en systematisk kartläggning som säkerställer att både den offentliga och den privata sektorn lever upp till denna princip.

För att åtgärda denna otillfredsställande nivå på kvinnors ekonomiska egenmakt inom EU är det nödvändigt att de traditionellt kvinnliga yrkena värderas lika högt som typiskt manliga yrken. Detta kommer att ställa krav på de berörda sektorer som domineras av kvinnor att ge sina anställda högre ersättning.

Som tidigare nämnts kommer kvinnors ökade deltagande på arbetsmarknaden endast att ha positiva effekter. När det gäller bolagsstyrelser och den offentliga sektorn där beslut fattas på hög nivå, har erfarenheten av att inkludera kvinnor visat sig ha positiva resultat. Vi uppmanar rådet att snarast anta direktivet om en jämnare könsfördelning bland icke verkställande direktörer i börsnoterade företag (direktivet om kvinnor i styrelser). Framsteg har gjorts på detta område, men utvecklingen går för långsamt. De största framstegen har gjorts i länder som antagit bindande lagstiftning om kvotering. En viktig faktor är också att föregå med gott exempel. EU har för närvarande mycket få kvinnor på höga poster/högre befattningar inom sina institutioner och en drastisk förändring måste ske.

Jämställdhetsplaner är ett verktyg som åtgärdar bristande jämställdhet på arbetsplatsen på många olika sätt, med fokus på rekrytering, löner, befordran, fortbildning och balans mellan arbetsliv och privatliv. Dessutom kan en jämställdhetsplan även bidra till att förebygga sexuella trakasserier. 32 procent av fallen med sexuella trakasserier i EU drabbar kvinnor på deras arbetsplatser, och efter att ha upplevt en sådan kränkning ändrar ett stort antal kvinnor sitt beteende genom att undvika att vara ensam med en arbetskamrat eller en chef. Vi måste ha nolltolerans mot trakasserier och alla, även kvinnor, måste kunna känna sig trygga i sin arbetsmiljö.

Vi befinner oss bara tre år från år 2020 och vi har mycket höga mål som vi själva har satt och som vi måste uppnå. Vi kan inte acceptera ett misslyckande och måste fortsätta arbeta för att uppnå dessa mål om kvinnors egenmakt och deltagande på arbetsmarknaden. Vi måste visa ledarskap genom att inta en bestämd hållning om att vi inte tolererar bristande jämställdhet och att vi förväntar oss att både den offentliga och privata sektorn tar ansvar för den bristande jämställdhet som breder ut sig på grund av de problem som tagits upp i detta betänkande.

(1)

För år 2013, The gender employment gap: Challenges and solutions.


YTTRANDE från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (23.6.2017)

till utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män

över kvinnors ekonomiska egenmakt i den privata och den offentliga sektorn i EU

(2017/2008(INI))

Föredragande av yttrande: Tania González Peñas

FÖRSLAG

Utskottet för sysselsättning och sociala frågor uppmanar utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

A.  De strukturella hindren för kvinnors ekonomiska egenmakt är en följd av flera olika samverkande former av ojämställdhet, stereotyper och diskriminering inom den privata och den offentliga sektorn.

B.  Ökad ekonomisk egenmakt för kvinnor och ökad jämställdhet utgör en ekonomisk möjlighet som kommer att ha en stark positiv inverkan på BNP i EU och medföra att EU:s BNP per capita ökar med 6,1–9,6 procent till 2050(1), och minskade klyftor mellan könen på arbetsmarknaden kommer att medföra en tillväxtökning på 15–45 procent i medlemsstaterna(2). Om förlorade inkomster, förlorade sociala avgifter och ytterligare kostnader för de offentliga finanserna räknas in uppgick den totala årliga kostnaden för kvinnornas lägre sysselsättningsnivå till 370 miljarder under 2013, vilket motsvarar 2,8 procent av EU:s BNP(3), samtidigt som ökad jämställdhet skulle ge 10,5 miljoner nya arbetstillfällen(4).

C.  Kvinnornas ekonomiska delaktighet och egenmakt är av grundläggande betydelse för att kvinnor ska kunna ha kontroll över sina liv och utöva inflytande i samhället och få ökad tillgång till ekonomiska resurser och möjligheter såsom sysselsättning, finansiella tjänster, egendom och andra tillgångar, liksom för deras kompetensutveckling. Det är oerhört viktigt att säkerställa att kvinnor och män har samma rätt och samma möjligheter att delta i det ekonomiska livet, och detta är inte bara mycket viktigt utan helt avgörande för EU:s ekonomiska tillväxt, och skulle ha en positiv inverkan på BNP, inkludering, företagens konkurrenskraft och problem kopplade till den åldrande befolkningen.

D.  I Europa 2020-strategin fastställs EU:s mål att 75 procent av alla kvinnor och män ska vara i sysselsättning senast 2020 och, i synnerhet, att könsklyftan sett till sysselsättningsgrad ska utplånas. Det kommer att krävas samordnade satsningar för att underlätta kvinnornas deltagande på arbetsmarknaden.

E.  Mödraskap får inte betraktas som ett hinder för kvinnors utveckling i arbetslivet och, följaktligen, för deras frigörelse.

F.  Kvinnor och män har samma föräldrarelaterade rättigheter och skyldigheter (förutom i fråga om återhämtning efter förlossning) eftersom de bör dela på ansvaret för att ta hand om barnen, och detta ansvar bör således inte tillskrivas enbart mödrarna.

G.  I hushåll där det yngsta barnet är under sju år gammalt förvärvsarbetar män 41 timmar per vecka och ägnar 15 timmar åt obetalt arbete, medan kvinnor förvärvsarbetar 32 timmar per vecka men ägnar 39 timmar åt obetalt arbete.

H.  Möjligheten att förena familj och arbete är av avgörande betydelse för ett dynamiskt yrkesliv för kvinnor och kräver tillgång till offentlig och privat barnomsorg.

I.  Trots att nästan 60 procent av alla som har högskole- eller universitetsexamen i EU är kvinnor, så är kvinnorna fortfarande underrepresenterade inom vetenskap, matematik, IT, ingenjörskonst och yrken inom dessa områden. Den sneda könsfördelningen sett till yrken håller till följd av detta på att ta sig nya uttryck och unga kvinnor löper, trots utbildningsinvesteringarna, dubbelt så stor risk som unga män att hamna utanför arbetsmarknaden. Sysselsättningen inom IKT- och datavetenskap förväntas spela en central roll på kort sikt, sett till såväl lediga tjänster som inkomster, och det är ytterst viktigt att locka fler kvinnor till studier inom dessa ämnesområden.

J.  Det finns uppskattningar som visar att BNP i EU skulle öka med 27 procent om kvinnornas produktivitetsnivå blev lika hög som männens.

K.  Enligt studier från OECD är företag med fler kvinnor i styrelserna mer lönsamma än sådana vars styrelser är sammansatta av enbart män, men under 2014 uppgick andelen kvinnliga styrelseledamöter bara till 20,2 procent i EU-ländernas största börsnoterade företag.

1.  Europaparlamentet anser att kvinnornas ekonomiska egenmakt är av avgörande betydelse för att man ska kunna minska fattigdomen och främja den ekonomiska utvecklingen. Parlamentet insisterar dock på att uppnåendet av ekonomiskt oberoende enbart är ett första steg mot kvinnornas ekonomiska egenmakt och att det även behövs jämställdhet i det politiska, sociala och kulturella livet för att kvinnorna ska få egenmakt i den privata och den offentliga sektorn. Vidare menar parlamentet att medlemsstaternas tillämpning av principen om lika lön för kvinnor och män för lika arbete och arbete av lika värde är en förutsättning för kvinnornas ekonomiska egenmakt och för ett befästande av deras grundläggande rättigheter. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att trygga denna princip i enlighet med artikel 157 i EUF-fördraget och att bekämpa direkt och indirekt diskriminering på arbetsmarknaden i syfte att uppnå ekonomisk egenmakt för kvinnor.

2.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att till fullo genomföra direktivet om likabehandling i arbetslivet och direktiv 2010/41/EU om tillämpning av principen om likabehandling av kvinnor och män som är egenföretagare. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa en bättre tillämpning av dessa direktiv och att främja företagens genomförande av jämställdhetsplaner.

3.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att skydda kvinnors rättigheter och verka för jämställdhet och socialt välmående genom att bekämpa löne- och pensionsklyftorna, undersöka och åtgärda överträdelser av lagstiftning om diskriminering i arbetslivet och bekämpa otrygga, oönskade och osäkra arbets- och anställningsförhållanden, där otrygga anställningsförhållanden ska förstås som sådana som inte överensstämmer med standarder eller lagstiftning på internationell eller nationell nivå eller unionsnivå och/eller som inte ger tillräckliga resurser för ett värdigt liv eller adekvat socialt skydd, till exempel successiva anställningar, majoriteten av visstidsanställningar, nolltidsavtal och ofrivilligt deltidsarbete, samt genom att skapa förhållanden som tryggar rätten att återgå från frivilligt deltidsarbete till heltidsarbete.

4.  Europaparlamentet beklagar att löneklyftan mellan könen består, eftersom den kränker den grundläggande princip om att kvinnor och män ska ha lika lön för lika arbete som stadgas i artikel 157 i EUF-fördraget och i synnerhet berör kvinnor som får barn och som tar hand om dem. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att i samarbete med arbetsmarknadsparterna och jämställdhetsorganisationer ta fram och genomföra politiska strategier som utjämnar löneskillnaderna mellan kvinnor och män. Vidare uppmanar parlamentet medlemsstaterna att regelbundet genomföra lönekartläggning som komplement till dessa insatser.

5.  Europaparlamentet understryker att arbetet med att motverka och undanröja pensionsklyftan mellan könen och minska kvinnornas fattigdom på äldre dagar först och främst kräver att man skapar möjligheter för kvinnor att göra lika stora pensionsinbetalningar genom att i större utsträckning integrera dem på arbetsmarknaden och garantera dem lika möjligheter i fråga om lön, befordran och heltidsarbete.

6.  Europaparlamentet betonar att orsakerna till och konsekvenserna av pensionsklyftan mellan könen måste hanteras, eftersom den utgör ett hinder för kvinnornas ekonomiska oberoende på äldre dagar, då de löper större risk för fattigdom än män. Parlamentet understryker betydelsen av att medlemsstaternas skatte- och bidragssystem är fria från negativa incitament för den som tjänar minst i ett förhållande att arbeta eller att arbeta mer, eftersom det ofta är kvinnorna som tjänar minst. Medlemsstaterna uppmanas eftertryckligen att ersätta hushållsenhetsmodellerna med en individualisering av beskattningen och sociala trygghetsförmåner i syfte att säkra kvinnornas individuella rättigheter och motverka att kvinnor hamnar i beroendeställning i förhållande till sina partner eller staten.

7.  Europaparlamentet understryker att flexibla anställningsformer gör det enklare för kvinnor att förena arbete med privatliv och kan ha en positiv inverkan på integreringen av missgynnade grupper av kvinnor i arbetslivet.

8.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbättra de allmänna arbetsvillkoren, bland annat genom att skapa en familjevänlig arbetstidsorganisation i samråd med arbetstagarna.

9.  Europaparlamentet riktar en kraftfull uppmaning till medlemsstaterna om att sörja för adekvat pappaledighet och lön i syfte att säkerställa att kvinnor och män har samma utvecklingsmöjligheter i arbetslivet.

10.  Europaparlamentet understryker vikten av att undanröja horisontell och vertikal könssegregering på arbetsmarknaden genom att motverka de direkta och indirekta orsakerna och diskriminerande sociala beteendemönster och stereotyper samt genom att bredda kvinnors och mäns yrkesval, främja en jämn könsfördelning på arbetsmarknaden och inom högkvalitativ, formell och icke-formell utbildning, livslångt lärande och alla former av omsorg. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder för att minska könsstereotyperna och segregationen på arbetsmarknaden och inom utbildningen och i förhållande till hushållsarbete och omsorgsansvar, med målet att förbättra kvinnornas framtida inkomster och socioekonomiska förhållanden.

11.  Europaparlamentet påminner om att hållbar offentlig och privat utbildningsfinansiering är grunden för ett inkluderande, socialt rättvist och demokratiskt samhälle – denna prioritering måste speglas i budgetarna. Parlamentet framhäver utbildningens särskilda betydelse för flickors och unga kvinnors framtida sysselsättningsmöjligheter och ekonomiska egenmakt. I detta sammanhang uppmanar parlamentet medlemsstaterna att stärka sina strategier och öka investeringarna i högkvalitativ utbildning samt att främja sektorer och befattningar där kvinnor är underrepresenterade, såsom naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik, och att öka kvinnornas sysselsättningsgrad inom dessa högkvalitativa sysselsättningsområden. Parlamentet framhåller betydelsen av yrkesutbildning för att bredda yrkesvalen och introducera kvinnor och män till icke‑traditionella karriärmöjligheter. Vidare påminner parlamentet om hur viktigt det är att inom utbildningssystemen lägga tonvikt vid jämställdhetsprincipen och vid båda könens lika rätt att delta i det ekonomiska livet.

12.  Europaparlamentet påpekar att den digitala teknikens snabba spridning har en stark påverkan på arbetsmarknaden genom att den förändrar arbetets värdekedja, villkor och karaktär. Parlamentet konstaterar att de möjligheter som digitaliseringen innebär kan tjäna som ett effektivt verktyg för en ökad integrering av kvinnor på arbetsmarknaden och bättre möjligheter för både kvinnor och män att förena arbete med åtaganden i privatlivet. Vidare påpekar parlamentet att digitaliseringen medför en ökad efterfrågan på kompetens för att åtgärda den befintliga digitala klyftan mellan könen. Dessutom framhåller parlamentet att efterfrågan på nya kunskaper, särskilt inom IKT, måste bemötas genom yrkesutbildning, vidareutbildning och livslångt lärande, med målet att främja digital kompetens och åtgärda den rådande könsklyftan i syfte att bredda utbudet av högkvalificerade kandidater. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna och kommissionen att intensifiera sina ansträngningar för att öka inkluderingen på IKT‑området och att främja digital kompetens och e-kompetens bland kvinnor och flickor, som fortfarande är underrepresenterade inom denna sektor, då detta kan bidra till deras ekonomiska egenmakt och oberoende och minska den totala löneklyftan mellan könen.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, tillsammans med medlemsstaterna, främja och stödja kvinnors företagarinitiativ, eftersom det kan förse kvinnor med de kunskaper som de behöver för att ensamma eller tillsammans med andra grunda egna företag utifrån sina innovativa idéer. I detta sammanhang är det oerhört viktigt att tillhandahålla information om tillträde till utbildning, i syfte att stödja kvinnliga företagares tillgång till alternativa finansieringskällor, företagsnätverkande och rådgivning om deras företags uppstartande, förvaltning och tillväxt under den inledande perioden.

14.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att med hjälp av specifika aktiva sysselsättnings- och yrkesutbildningsinsatser främja återinträdet på arbetsmarknaden för kvinnor som gjort avbrott i arbetslivet för att ta hand om anhöriga.

15.  Europaparlamentet understryker behovet av att se till att struktur- och investeringsfonder används för att förbättra utbildningen i syfte att förbättra tillträdet till arbetsmarknaden och bekämpa arbetslöshet, fattigdom och social utestängning bland kvinnor. Parlamentet framhåller att den tjugoprocentiga andel av Europeiska socialfonden som anslagits som åtgärd för social inkludering och till projekt för social innovation skulle kunna användas mer aktivt till stöd för initiativ, exempelvis småskaliga lokala projekt, som är inriktade på att stärka kvinnor som lever i fattigdom och social utestängning.

16.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder för att säkerställa de ekonomiska och sociala rättigheterna för arbetstagare inom kvinnodominerade sektorer. Parlamentet framhåller vikten av att förhindra överrepresentation av kvinnor i otrygga anställningar och påminner om att den otrygghet som råder inom dessa sektorer, till exempel hushållsarbete eller omvårdnad, måste bekämpas. Parlamentet konstaterar att hushållsarbete och hushållstjänster, som till stor del är kvinnodominerade, ofta utförs som odeklarerat arbete. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att främja och vidareutveckla den formella hushållstjänstesektorn, bland annat genom det europeiska forumet för att bekämpa odeklarerat arbete, samt att erkänna hushållstjänster, anställning hos familjer och omsorg i hemmet som en värdefull ekonomisk sektor med sysselsättningsskapande potential som bör regleras bättre i medlemsstaterna i syfte att både skapa en trygg ställning för hushållsanställda och ge familjer möjlighet att axla rollen som arbetsgivare och förvärvsarbetande familjer möjlighet att förena privatliv och arbete.

17.  Europaparlamentet påpekar betydelsen av omsorgs- och hushållssektorn och dess sysselsättningsskapande potential samt understryker att man måste skapa högkvalitativ sysselsättning som ger anständiga arbeten inom omsorgsekonomin i den offentliga och den privata sektorn. Parlamentet framhåller vikten av höjda löner inom sektorer där en majoritet av personalen är kvinnor, bland annat för personliga assistenter, lokalvårdare och biträden, serveringspersonal och sjuk- och hälsovårdspersonal med yrken för vilka det krävs lägre högskolekompetens.

18.  Europaparlamentet understryker även vikten av att uppmärksamma de specifika behoven och mångfasetterade utmaningarna bland de sårbara grupper som har särskilt svårt att komma in på arbetsmarknaden, till exempel kvinnor på landsbygden, kvinnor med funktionsnedsättning och kvinnliga flyktingar och migranter. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att de på ett tidigt stadium får enkel tillgång till högkvalitativ utbildning, inbegripet praktikplatser, så att de kan integreras till fullo i våra samhällen och på arbetsmarknaden, med beaktande av flyktingarnas informella och formella färdigheter och kompetens, begåvningar och kunskaper. Vidare uppmanar parlamentet medlemsstaterna att vidta åtgärder för att förhindra den sektorsöverskridande diskriminering som särskilt drabbar kvinnor som befinner sig i utsatta situationer. Parlamentet understryker vikten av en korrekt tillämpning av direktiv 200/78/EG om inrättande av en särskild ram för likabehandling och direktiv 200/43/EG om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung.

19.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att verkställa och förbättra den praktiska tillämpningen av redan befintlig lagstiftning och arbetsplatsstrategier samt att vid behov förbättra denna lagstiftning och dessa strategier för att skydda kvinnor mot direkt och indirekt diskriminering, särskilt i samband med urval, rekrytering, behållande, fortbildning och främjande av kvinnor i arbetslivet inom såväl den offentliga som den privata sektorn och att skapa lika möjligheter för kvinnorna sett till lön och karriärgång.

20.  Europaparlamentet framhåller vikten av principen om könsneutrala yrkesbedömnings- och yrkesklassificeringssystem inom både den offentliga och den privata sektorn. Parlamentet välkomnar att medlemsstaterna arbetar med att främja policyer mot diskriminering vid rekrytering och uppmuntrar dem att främja könsneutrala meritförteckningar i syfte att hindra att företag och offentliga myndigheter påverkas av personens kön under rekryteringsförfaranden. Kommissionen uppmanas att undersöka möjligheten att ta fram ett anonymiserat Europass-CV. Dessutom föreslår parlamentet att medlemsstaterna tar fram program för att bekämpa sociala och könsrelaterade stereotyper, särskilt bland de yngsta, som ett sätt att motverka en yrkeskategorisering som ofta begränsar kvinnornas tillträde till de mest välbetalda positionerna och jobben.

21.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta proaktiva åtgärder och göra lämpliga investeringar som syftar till och som är utformade för att hjälpa kvinnor och män att komma in på, återvända till och avancera på arbetsmarknaden efter perioder av familje- och omsorgsrelaterad ledighet, med stabila anställningar och arbetstillfällen av hög kvalitet, i linje med artikel 27 i den europeiska sociala stadgan. Parlamentet understryker i synnerhet behovet av att garantera återinsättning på samma arbetsplats eller en likvärdig eller liknande befattning, skydd mot uppsägning och mindre gynnsam behandling till följd av graviditet eller en begäran om eller uttagen föräldraledighet samt en skyddsperiod efter återgången, då de berörda personerna ska kunna återanpassa sig till sin arbetsplats.

22.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att, i tillämpliga fall, använda sig av skyddssystem för föräldrar som inbegriper obligatorisk mamma- respektive pappaledighet för varje förälder samt föräldraledighet som föräldrarna gemensamt får bestämma vem som ska utnyttja, som ett sätt att erkänna båda föräldrarnas rättigheter och motverka alla förutfattade meningar som arbetsgivarna kan ha om att föräldraansvaret skulle åligga enbart mödrarna.

23.  Europaparlamentet understryker att lön och sociala avgifter måste fortsätta att betalas under ledigheter.

24.  Europaparlamentet framhåller betydelsen av lika representation av kvinnor och män på beslutsfattande poster i både den offentliga och den privata sektorn. Parlamentet påminner om vikten av direktivet om kvinnor i styrelser, vars syfte är att justera andelen av det underrepresenterade könet bland de icke verkställande styrelseledamöterna i börsnoterade företag, med undantag för små och medelstora företag. Vidare uppmanar parlamentet medlemsstaterna att avsluta arbetet i rådet, så att det kan inledas förhandlingar med parlamentet i syfte att arbeta mot målet att minst 40 procent av de icke verkställande styrelseledamöterna i börsnoterade företag ska utgöras av kvinnor senast 2020. Parlamentet uppmanar även medlemsstaterna och företagen att förbättra könsfördelningen på ledande positioner på arbetsmarknaden, i de ekonomiska och politiska beslutsstrukturerna och institutionerna samt i företagen och bolagsstyrelserna, genom till exempel könskvotering.

25.  Europaparlamentet betonar att det är oerhört viktigt med tillgång till krediter, finansiella tjänster och rådgivning för att stötta kvinnor som drabbas av socialt utanförskap inom företagandet och öka deras närvaro i den privata sektorn. Parlamentet rekommenderar därför att Efsi och ESF ses över i syfte att göra dem flexiblare och mindre byråkratiska i stödet till företagarkvinnor under uppstartsfasen.

26.  Europaparlamentet uppmuntrar till kvinnligt ledarskap i fackföreningar och arbetstagarorganisationer och uppmanar alla fackföreningsledare att säkerställa lika representation och att effektivt företräda kvinnliga arbetstagares intressen.

27.  Europaparlamentet understryker arbetsmarknadsparternas och kollektivförhandlingarnas betydelse för kvinnornas ekonomiska egenmakt och uppmuntrar till en översyn av personalkategorierna i fall då könsdiskriminering kopplad till tjänstekategori kan innebära att samma uppgift utförs av personer som tillhör olika tjänstekategorier.

28.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stärka och säkerställa en fullständig tillämpning av rätten till kollektivförhandlingar inom den privata och offentliga sektorn. Parlamentet uppmanar i synnerhet arbetsmarknadsparterna att använda kollektivavtal för att främja lika möjligheter för kvinnor och män, säkerställa att befintlig lagstiftning om likabehandling tillämpas i praktiken och behandla och bekämpa löneklyftan mellan könen. I detta sammanhang understryker parlamentet dessutom att arbetsmarknadsparterna har stora möjligheter att främja jämställdheten på arbetsmarknaden genom att under kollektivförhandlingar aktivt lyfta fram frågan om lika lön och anständiga löner för kvinnor och män. Parlamentet anser att det är en god praxis att tillsätta jämställdhetsföreträdare i syfte att öka medvetenheten och sprida information om och skapa samarbete kring jämställdhet i arbetslivet.

29.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa och verkställa offentlig social omsorgspolitik och att säkra tillgången och tillträdet till högkvalitativ, rimligt prissatt och universellt tillgänglig omsorg för barn, äldre och andra personer med omsorgsbehov genom att höja Barcelonamålen om barnomsorgsinrättningar. Dessutom uppmanar parlamentet medlemsstaterna att ställa upp liknande mål för långsiktiga omsorgstjänster och att verka för att kvinnor och män ska dela lika på det obetalda hushållsarbetet och ta ett gemensamt omsorgsansvar. Parlamentet understryker att tillgången till barnomsorg är en avgörande förutsättning för kvinnors möjlighet att utnyttja sin potential på arbetsplatsen och för förvärvsarbetande familjers möjligheter att förena arbete och privatliv samt för att kvinnornas deltagande på arbetsmarknaden ska öka. Parlamentet påminner om hur viktigt det är för jämställdheten med offentlig service. Parlamentet konstaterar att utgifterna på dessa områden bör betraktas som investeringar som kommer att ge ekonomisk avkastning.

30.  Europaparlamentet betonar behovet av att undanröja bristande jämställdhet när det gäller avlönat och oavlönat arbete och att verka för att det mellan kvinnor och män – och i samhället i stort – ska råda en rättvis fördelning av ansvar, kostnader och omsorg om barn och andra omsorgsbehövande, i syfte att säkra deras ställning som jämställda försörjare och jämställda omsorgsgivare. I detta avseende understryker parlamentet behovet av specifika förslag för att göra det lättare att förena arbete och privatliv.

31.  Europaparlamentet uppmanar medlagstiftarna att lägga fram nya effektiva åtgärder för att förbättra möjligheterna att förena arbete och privatliv, däribland lagstiftningsförslag rörande mamma-, pappa- och föräldraledighet och ledighet för omsorgsgivare, i syfte att främja jämställdheten genom att förbättra kvinnornas tillträde till arbetsmarknaden och skapa en jämnare ansvarsfördelning mellan könen för hushålls- och omsorgsuppgifter.

32.  Europaparlamentet riktar en kraftfull uppmaning till medlemsstaterna om att i sin arbetslagstiftning införa incitament för flexibla arbetstider och modeller för distansarbete som gör det enklare för föräldrar att se efter sina barn efter skolan och att förena arbete och familj. Samtidigt betonar parlamentet att arbetstagarna och arbetsgivarna har ett gemensamt ansvar för att utforma och komma överens om de lämpligaste arrangemangen.

33.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa viloledighet för föräldrar till barn med funktionsnedsättning, med särskild hänsyn till ensamstående mödrar och på grundval av en utvärdering av bästa praxis.

34.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att investera i huvudsakligen lekcentrerade informella lärandemiljöer för barn efter skoltid som skulle kunna fungera som stödcentrum för barn särskilt efter skol- och förskoledagen, som ett sätt att täcka tiden mellan skoldagens respektive arbetsdagens slut.

35.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att enligt bestämmelserna i direktivet om offentlig upphandling (2014/24/EU) främja användningen av sociala klausuler inom offentlig upphandling som ett verktyg för att förbättra jämställdheten i fall då det finns relevant nationell lagstiftning som kan tjäna som grund för sociala klausuler.

36.  Europaparlamentet understryker betydelsen av nationella initiativ som ökar kvinnliga företagares tillgång till finansiering, och betonar i sammanhanget de möjligheter som mikrofinansiering innebär.

37.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att jämställdhetsintegrera sina nationella strategier för kompetens och arbetsmarknad och att infoga sådana åtgärder i sina nationella handlingsplaner och/eller som en del av den europeiska planeringsterminen, i linje med sysselsättningsriktlinjerna.

INFORMATION OM ANTAGANDET I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande

21.6.2017

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

35

4

3

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Guillaume Balas, Brando Benifei, Mara Bizzotto, Vilija Blinkevičiūtė, Enrique Calvet Chambon, Lampros Fountoulis, Elena Gentile, Marian Harkin, Czesław Hoc, Danuta Jazłowiecka, Agnes Jongerius, Rina Ronja Kari, Jan Keller, Ádám Kósa, Jean Lambert, Jérôme Lavrilleux, Jeroen Lenaers, Verónica Lope Fontagné, Elisabeth Morin-Chartier, João Pimenta Lopes, Georgi Pirinski, Marek Plura, Terry Reintke, Sofia Ribeiro, Robert Rochefort, Anne Sander, Sven Schulze, Siôn Simon, Romana Tomc, Ulrike Trebesius, Marita Ulvskog, Jana Žitňanská

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Georges Bach, Lynn Boylan, Miapetra Kumpula-Natri, António Marinho e Pinto, Tamás Meszerics, Joachim Schuster, Michaela Šojdrová

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Xabier Benito Ziluaga, Monika Smolková, Milan Zver

SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROPI DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

35

+

ALDE

GUE/NGL

PPE

 

S&D

 

VERTS/ALE

Enrique Calvet Chambon, Marian Harkin, Marinho e Pinto, Robert Rochefort

Xabier Benito Ziluaga, Lynn Boylan, Rina Ronja Kari

Georges Bach, Danuta Jazłowiecka, Ádám Kósa, Jérôme Lavrilleux, Verónica Lope Fontagné, Elisabeth Morin-Chartier, Marek Plura, Sofia Ribeiro, Anne Sander, Sven Schulze, Michaela Šojdrová, Romana Tomc, Milan Zver,

Guillaume Balas, Brando Benifei, Vilija Blinkevičiūtė, Elena Gentile, Agnes Jongerius, Jan Keller, Miapetra Kumpula-Natri, Georgi Pirinski, Joachim Schuster, Siôn Simon, Monika Smolková, Marita Ulvskog

Jean Lambert, Tamás Meszerics, Terry Reintke

4

-

ECR

NI

Czesław Hoc, Ulrike Trebesius, Jana Žitňanská

Lampros Fountoulis

3

0

ENF

GUE/GNL

PPE

Mara Bizzotto

João Pimenta Lopes

Jeroen Lenaers

Teckenförklaring:

+  :  Ja-röster

-  :  Nej-röster

0  :  Nedlagda röster

(1)

Europeiska jämställdhetsinstitutet (EIGE) Economic benefits of gender equality in the EU (2017), s. 3.

http://eige.europa.eu/sites/default/files/documents/economic_benefits_of_gender_equality_briefing_paper.pdf

(2)

http://europa.eu/rapid/press-release_IP-09-1527_en.htm?locale=en

(3)

https://www.eurofound.europa.eu/publications/report/2016/labour-market/the-gender-employment-gap-challenges-and-solutions

(4)

Europeiska jämställdhetsinstitutet (EIGE) Economic benefits of gender equality in the EU (2017), s. 3.

http://eige.europa.eu/sites/default/files/documents/economic_benefits_of_gender_equality_briefing_paper.pdf


INFORMATION OM ANTAGANDET I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Antagande

12.7.2017

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

22

8

 

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Daniela Aiuto, Maria Arena, Beatriz Becerra Basterrechea, Malin Björk, Vilija Blinkevičiūtė, Anna Maria Corazza Bildt, Viorica Dăncilă, Iratxe García Pérez, Arne Gericke, Anna Hedh, Teresa Jiménez-Becerril Barrio, Agnieszka Kozłowska-Rajewicz, Florent Marcellesi, Maria Noichl, Margot Parker, Marijana Petir, Terry Reintke, Michaela Šojdrová, Ernest Urtasun, Ángela Vallina, Elissavet Vozemberg-Vrionidi, Jadwiga Wiśniewska, Anna Záborská, Jana Žitňanská

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Catherine Bearder, Ildikó Gáll-Pelcz, Edouard Martin, Dubravka Šuica, Mylène Troszczynski

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Theresa Griffin, Renate Weber


SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

 

+

EPP

Ildikó Gáll-Pelcz, Teresa Jiménez-Becerril Barrio, Agnieszka Kozłowska-Rajewicz, Dubravka Šuica, Elissavet Vozemberg-Vrionidi

S&D

Maria Arena, Vilija Blinkevičiūtė, Viorica Dăncilă, Iratxe García Pérez, Theresa Griffin, Anna Hedh, Edouard Martin, Maria Noichl

ALDE

Catherine Bearder, Beatriz Becerra Basterrechea, Renate Weber

EFDD

Daniela Aiuto

VERTS

Florent Marcellesi, Terry Reintke, Ernest Urtasun

GUE/NGL

Malin Björk, Ángela Vallina

 

-

EPP

Marijana Petir, Michaela Šojdrová, Anna Záborská

ECR

Arne Gericke, Jadwiga Wiśniewska, Jana Žitňanská

EFDD

Margot Parker

ENF

Mylène Troszczynski

 

0

EPP

Anna Maria Corazza Bildt

Teckenförklaring:

+  :  Ja-röster

-  :  Nej-röster

0  :  Nedlagda röster

Rättsligt meddelande