Förfarande : 2016/0288(COD)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0318/2017

Ingivna texter :

A8-0318/2017

Debatter :

PV 14/11/2018 - 7
CRE 14/11/2018 - 7

Omröstningar :

PV 14/11/2018 - 14.5

Antagna texter :

P8_TA(2018)0453

BETÄNKANDE     ***I
PDF 3232kWORD 569k
19.10.2017
PE 601.017v02-00 A8-0318/2017

om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om inrättande av en europeisk kodex för elektronisk kommunikation (omarbetning)

(COM(2016)590 – C8-0379/2016 – 2016/0288(COD))

Utskottet för industrifrågor, forskning och energi

Föredragande: Pilar del Castillo Vera

Föredragande av yttrande (*):

Dita Charanzová, utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd

(*) Förfarande med associerat utskott – artikel 54 i arbetsordningen

(Omarbetning – artikel 104 i arbetsordningen)

ÄNDRINGSFÖRSLAG
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION
 MOTIVERING
 YTTRANDE från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd
 YTTRANDE från utskottet för kultur och utbildning
 YTTRANDE från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor
 BILAGA: SKRIVELSE FRÅN UTSKOTTET FÖR RÄTTSLIGA FRÅGOR
 BILAGA: YTTRANDE FRÅN DEN RÅDGIVANDE GRUPPEN, SAMMANSATT AV DE JURIDISKA AVDELNINGARNA VID EUROPAPARLAMENTET, RÅDET OCH KOMMISSIONEN
 ÄRENDETS GÅNG I DET ANSVARIGA UTSKOTTET
 SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROPI DET ANSVARIGA UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION

om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om inrättande av en europeisk kodex för elektronisk kommunikation (omarbetning)

(COM(2016)590 – C8-0379/2016 – 2016/0288(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande – omarbetning)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av protokoll nr 1 till fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen,

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2016)0590),

–  efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten och med beaktande av dessas motiverade yttranden,

–  med beaktande av artikel 294.2 och artikel 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0379/2016),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av det motiverade yttrande från Sveriges riksdag som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilket utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 26 januari 2017(1),

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 8 februari 2017(2),

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 28 november 2001 om en mer strukturerad användning av omarbetningstekniken för rättsakter(3),

–  med beaktande av skrivelsen av den 17 oktober 2016 från utskottet för rättsliga frågor till utskottet för industrifrågor, forskning och energi i enlighet med artikel 104.3 i arbetsordningen

–  med beaktande av artiklarna 104 och 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandena från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, utskottet för kultur och utbildning och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0318/2017), och av följande skäl:

A.  Enligt yttrandet från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen, innehåller kommissionens förslag inte några innehållsmässiga ändringar utöver dem som anges i förslaget, och i fråga om kodifieringen av de oförändrade bestämmelserna i de tidigare rättsakterna tillsammans med dessa ändringar gäller förslaget endast en kodifiering av de befintliga rättsakterna som inte ändrar deras sakinnehåll.

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen med beaktande av rekommendationerna från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Ändringsförslag    1

EUROPAPARLAMENTETS ÄNDRINGSFÖRSLAG(4)**

till kommissionens förslag

---------------------------------------------------------

2016/0288 (COD)

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV

om inrättande av en europeisk kodex för elektronisk kommunikation

(omarbetning)

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten, med beaktande av deras motiverade yttranden,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(5),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande(6),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

av följande skäl:

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/19/EG(7), Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/20/EG(8), Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG(9) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/22/EG(10) har ändrats väsentligt. Med anledning av nya ändringar bör dessa direktiv av tydlighetsskäl omarbetas.

(2)  Kommissionen granskar regelbundet att de fem direktiven som ingår i det befintliga regelverket för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/19/EG, direktiv 2002/20/EG, direktiv 2002/21/EG, direktiv 2002/22/EG och direktiv 2002/58/EG(11) fungerar, särskilt när det gäller att avgöra om det behövs ändringar på grund av den tekniska utvecklingen och utvecklingen på marknaden(12).

(3)  I strategin för en digital inre marknad angav kommissionen att översynen av teleramen skulle fokusera på åtgärder för att stimulera investeringar i bredbandsnät med hög hastighet, anta en enhetlig strategi för radiospektrum och dess förvaltning på den inre marknaden, skapa förutsättningar för en verklig inre marknad genom att ta itu med regelfragmentering, tillförsäkra ett effektivt konsumentskydd, skapa lika spelregler för marknadsaktörerna och se till att reglerna tillämpas enhetligt, samt säkra effektivare regelverk och institutionella ramar. I strategin för en digital inre marknad i Europa aviserades också en översyn av direktiv 2002/58/EG för att säkra en hög nivå av integritetsskydd för användare av elektroniska kommunikationstjänster och lika spelregler för marknadsaktörerna.

(4)  Detta direktiv ingår arbetet med lagstiftningens ändamålsenlighet avseende fyra av direktiven (ramdirektivet, auktorisationsdirektivet, tillträdesdirektivet och direktivet om samhällsomfattande tjänster) och en förordning (Berec-förordningen(13)). Samtliga direktiv omfattar i dag åtgärder som är tillämpliga på leverantörer av elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster, anpassat till sektorns regleringshistoria då företagen var vertikalt integrerade, dvs. aktiva inom tillhandahållandet av både nät och tjänster. Översynen är ett tillfälle att omarbeta de fyra direktiven för att förenkla den nuvarande strukturen och göra den mer enhetlig och tillgänglig, i enlighet med Refit-målet. Den ger också en möjlighet att anpassa strukturen till nya marknadsrealiteter, där tillhandahållandet av kommunikationstjänster inte längre nödvändigtvis säljs i paket med tillhandahållandet av nät. Enligt det interinstitutionella avtalet av den 28 november 2001 om en mer strukturerad användning av omarbetningstekniken för rättsakter avses med omarbetning att det antas en ny rättsakt som i en enda text inbegriper både de innehållsmässiga ändringar som görs genom denna i en tidigare rättsakt och de bestämmelser i den tidigare rättsakten som inte ändras. Förslaget om omarbetning avser de innehållsmässiga ändringar som därigenom görs av en tidigare akt, och i andra hand innehåller det en kodifiering av de oändrade bestämmelserna i den tidigare akten tillsammans med dessa innehållsmässiga ändringar.

(5)  Detta direktiv bör upprätta en rättslig ram för att säkerställa friheten att tillhandahålla elektroniska kommunikationsnät och elektroniska kommunikationstjänster, med förbehåll för endast de villkor som fastställs i detta direktiv och eventuella begränsningar i enlighet med artikel 52 .1 i fördraget, särskilt åtgärder med hänsyn till allmän ordning, allmän säkerhet och folkhälsa och i enlighet med artikel 52.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan).

(6)  Bestämmelserna i detta direktiv åsidosätter inte varje medlemsstats möjlighet att vidta nödvändiga åtgärder av de skäl som anges i artiklarna 87 och 45 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, för att skydda sina väsentliga säkerhetsintressen, skydda allmän ordning och säkerhet samt tillåta utredning, upptäckt och lagföring av brott, med beaktande av att sådana åtgärder måste vara lagstadgade, respektera själva kärnan i de rättigheter och friheter som erkänns i stadgan och vara underställda proportionalitetsprincipen, i enlighet med artikel 52.1 i stadgan.

(7)  Till följd av att sektorerna för telekommunikation, media och informationsteknik konvergerar bör alla elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster i möjligaste mån omfattas av en enda europeisk kodex för elektronisk kommunikation som fastställs genom ett enda direktiv, med undantag för frågor som bättre hanteras genom direkt tillämpliga bestämmelser som fastställs i förordningar. Det är nödvändigt att särskilja regleringen av elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster från regleringen av innehållet. Innehållet i tjänster som tillhandahålls via elektroniska kommunikationsnät med hjälp av elektroniska kommunikationstjänster, till exempel sändningsinnehåll, finansiella tjänster och vissa tjänster som hör till informationssamhället, omfattas därför inte av denna kodex, och den påverkar därför inte åtgärder som vidtas på unionsnivå eller nationell nivå vad avser sådana tjänster, i enlighet med unionslagstiftningen, för att främja kulturell eller språklig mångfald och för att säkerställa att mediemångfalden bevaras. Innehållet i tv-program omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU21. Regleringen av audiovisuell politik och innehåll syftar till att uppnå mål av allmänintresse, som yttrandefrihet, mediemångfald, opartiskhet, kulturell och språklig mångfald, social inkludering, konsumentskydd och skydd av minderåriga. Elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster omfattas av denna kodex, om de inte uttryckligen undantas från kodexens tillämpningsområde. Att det görs åtskillnad mellan reglering av elektronisk kommunikation och reglering av innehåll hindrar inte heller att man tar hänsyn till sambanden mellan dem, särskilt för att garantera yttrande- och informationsfrihet, mediemångfald, kulturell mångfald, konsumentskydd, integritet och skydd av personuppgifter.

(7a)  Medlemsstaterna bör säkerställa att EU-medborgarna har allmän tillgång till ett brett utbud av information och högkvalitativt innehåll av allmänvärde, för mediemångfaldens och den kulturella mångfaldens skull, med beaktande av dagens snabba utveckling av distributionssystem och affärsmodeller inom mediebranschen.

(8)  Detta direktiv bör inte påverka tillämpningen av direktiv 2014/53/EU på radioutrustning, men omfattar konsumentutrustning som används för radio och digital-tv.

(9)  För att de nationella regleringsmyndigheterna ska kunna uppfylla målen i detta direktiv, särskilt när det gäller interoperabilitet i hela kedjan, bör direktivets tillämpningsområde omfatta vissa aspekter av radioutrustning, på det sätt som anges i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/53/EU(14) och konsumentutrustning som används för digital television för att underlätta tillträde för användare med funktionsnedsättning. Det är viktigt att regleringsmyndigheterna uppmuntrar nätoperatörer och tillverkare av utrustning att samarbeta för att underlätta funktionsnedsattas tillgång till elektroniska kommunikationstjänster. Icke-exklusiv användning av spektrum för egenanvändning av radioterminalutrustning bör, trots att den inte är förbunden med en ekonomisk verksamhet, också omfattas av detta direktiv för att garantera en samordnad ansats när det gäller auktorisationsordningen avseende detta.

(10)  Vissa elektroniska kommunikationstjänster enligt detta direktiv kan även motsvara definitionen av ”informationssamhällets tjänster” i artikel 1 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1535 av den 9 september 2015 om ett informationsförfarande beträffande tekniska föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster. De bestämmelser som styr informationssamhällets tjänster är tillämpliga på dessa elektroniska kommunikationstjänster i den mån som det inte finns mer specifika bestämmelser som är tillämpliga på elektroniska kommunikationstjänster i detta direktiv eller i andra unionsakter. Elektroniska kommunikationstjänster som taltelefoni, meddelandetjänster och elektronisk post omfattas dock av det här direktivet. Samma företag, exempelvis en tillhandahållare av internettjänster, kan erbjuda både elektroniska kommunikationstjänster, till exempel tillgång till internet, och tjänster som inte omfattas av det här direktivet, till exempel tillhandahållande av webbaserat och ej kommunikationsrelaterat innehåll .

(11)  Samma företag, till exempel en kabeloperatör, kan erbjuda både elektroniska kommunikationstjänster, exempelvis överföring av TV-signaler, och tjänster som inte omfattas av detta direktiv, exempelvis saluföring av ett utbud av innehåll för ljud- eller TV-sändningstjänster, och ytterligare skyldigheter kan därför åläggas detta företag med avseende på dess verksamhet som leverantör eller distributör av innehåll, enligt andra bestämmelser än dem som anges i detta direktiv, utan att den förteckning över villkor som fastställs i bilaga I till detta direktiv åsidosätts.

(12)  Regelverket bör omfatta alla elektroniska kommunikationsnäts användning av radiospektrum, inklusive den framväxande egenanvändningen av radiospektrum för nya typer av nät som uteslutande utgörs av autonoma system av mobil radioutrustning som är uppkopplade via trådlösa länkar utan någon central förvaltning eller centraliserad nätoperatör och som inte nödvändigtvis ingår i utövandet av någon särskild ekonomisk verksamhet. Vid utvecklingen av femte generationens mobilkommunikationsmiljö är det troligt att sådana nät i synnerhet utvecklas utanför byggnader och på vägar, för transport, energi, forskning och utveckling, e-hälsa, allmän säkerhet och katastrofinsatser, sakernas internet, kommunikation maskin till maskin samt uppkopplade bilar. Därför bör medlemsstaternas tillämpning, på grundval av artikel 7 i direktiv 2014/53/EU, av ytterligare krav avseende idrifttagande eller användning av sådan radioutrustning, eller båda delarna, återspegla den inre marknadens principer när det gäller ändamålsenlig och effektiv användning av spektrum och undvikande av skadlig störning.

(13)  Kraven på de elektroniska kommunikationsnätens kapacitet ökar hela tiden. Tidigare låg fokus huvudsakligen på att öka den tillgängliga bandbredden totalt sett och för varje enskild användare, men nu börjar andra parametrar som latens, tillgänglighet och tillförlitlighet bli allt viktigare. Det nuvarande sättet att tillgodose denna efterfrågan är att föra optisk fiber allt närmare användaren, och framtida nät med mycket hög kapacitet kommer att kräva prestandaparametrar som motsvarar det som ett nät baserat på optofiberelement kan erbjuda åtminstone fram till utgreningsstället på betjäningsplatsen. Detta innebär, när det gäller fast uppkoppling, en nätprestanda som motsvarar den som uppnås med en optofiberinstallation fram till ett flerfamiljshus som anses som betjäningsplats, och, när det gäller mobil uppkoppling, en nätprestanda som liknar den som kan uppnås genom en optofiberinstallation fram till en basstation som anses som betjäningsställe. Slutanvändarnas varierande erfarenheter, som beror på de olika egenskaperna hos det medium genom vilket nätet slutligen förbinds med nätanslutningspunkten, bör inte beaktas när det fastställs om ett trådlöst nät kan anses erbjuda liknande nätprestanda. I enlighet med principen om teknikneutralitet bör annan teknik och andra överföringsmedier inte uteslutas när de kan jämföras med detta baslinjescenario i fråga om kapacitet. Utbyggnaden av sådana nät med mycket hög kapacitet kommer att öka nätens kapacitet ytterligare och bana vägen för utbyggnaden av framtida generationers mobilnät baserade på förbättrade radiogränssnitt och en förtätad nätarkitektur.

(14)  Definitionerna måste anpassas till principen om teknikneutralitet och vara förenliga med den tekniska utvecklingen, för att tillämpningen av detta direktiv inte ska leda till diskriminering mellan olika tjänsteleverantörer. Teknikutvecklingen och marknadsutvecklingen har lett till att näten övergått till internetprotokollteknik och har gjort det möjligt för slutanvändarna att välja mellan ett utbud av konkurrerande leverantörer av rösttjänster. Därför bör begreppet ”allmänt tillgängliga telefonitjänster”, som uteslutande används i direktiv 2002/22/EG och som allmänt uppfattas som traditionella analoga telefonitjänster, ersättas med det mer samtida och teknikneutrala begreppet ”röstkommunikation”. Villkoren för tillhandahållandet av en tjänst bör vara skilda från de faktiska definierande delarna av en röstkommunikationstjänst, dvs. en elektronisk kommunikationstjänst tillgänglig för allmänheten för utgående eller inkommande samtal, direkt eller indirekt, nationella eller nationella och internationella samtal via ett eller flera nummer i en nationell eller internationell nummerplan, oberoende av om en sådan tjänst är baserad på kretskopplad eller paketförmedlad teknik. En sådan tjänst är till sin natur dubbelriktad, vilket gör det möjligt för de båda samtalsparterna att kommunicera. En tjänst som inte uppfyller alla dessa villkor, till exempel en ”klick-funktion” på en kundtjänstwebbplats, är inte en sådan tjänst. Röstkommunikationstjänster omfattar också kommunikationsformer som är särskilt avsedda för slutanvändare med funktionsnedsättning som använder text- eller videorelätjänster eller totalkonversationstjänster, t.ex. röst-, video- och textkommunikation i realtid, separat eller i kombination, i ett och samma samtal.

(15)  De tjänster som används för kommunikationssyften och de tekniska metoderna för tillhandahållandet har utvecklats avsevärt. Slutanvändarna ersätter allt oftare traditionell taltelefoni, textmeddelanden (sms) och elektroniska postöverföringstjänster med funktionsmässigt likvärdiga onlinetjänster som ip-telefoni, meddelandetjänster och webbaserade e-posttjänster. För att säkerställa ett ändamålsenligt och effektivt skydd för slutanvändare som använder funktionsmässigt likvärdiga tjänster samt för slutanvändarnas rättigheter bör en framtidsinriktad definition av elektroniska kommunikationstjänster inte vara baserad enbart på tekniska parametrar utan snarare vara funktionellt baserad. Den nödvändiga regleringens räckvidd bör vara anpassad till vad som krävs för att uppnå dess mål av allmänintresse. Överföring av signaler är och förblir en viktig parameter för att fastställa vilka tjänster som omfattas av detta direktivs räckvidd, men definitionen bör även omfatta andra tjänster som möjliggör kommunikation. Från slutanvändarnas perspektiv och för skyddet av deras rättigheter är det inte viktigt om en leverantör själv överför signaler eller om kommunikationen levereras via en internetanslutningstjänst. Den ändrade definitionen av elektroniska kommunikationstjänster bör därför täcka tre typer av tjänster, som delvis kan överlappa varandra, dvs. internetanslutningstjänster enligt definitionen i artikel 2.2 i förordning (EU) 2015/2120, interpersonella kommunikationstjänster enligt definitionen i detta direktiv och tjänster som helt eller delvis utgörs av överföring av signaler. Definitionen av elektronisk kommunikationstjänst bör undanröja de tvetydigheter som iakttagits vid genomförandet av den tidigare definitionen och tillåta en kalibrerad tillämpning bestämmelse för bestämmelse av de specifika rättigheter och skyldigheter som i ramen föreskrivs för olika typer av tjänster. Elektroniska kommunikationstjänsters behandling av personuppgifter, oavsett om det är mot ersättning eller inte, måste vara förenlig med direktiv 95/46/EG, som den 25 maj 2018 kommer att ersättas med förordning (EU) 2016/679 (allmän dataskyddsförordning).

(16)  För att en tjänst ska omfattas av definitionen av en elektronisk kommunikationstjänst bör den normalt tillhandahållas mot ersättning. Inom den digitala ekonomin anser marknadsaktörerna allt oftare att information om användare har ett penningvärde. Elektroniska kommunikationstjänster tillhandahålls ofta slutanvändaren i utbyte mot andra motprestationer än pengar, särskilt i utbyte mot att man tillhandahåller personuppgifter eller andra data. Begreppet ersättning bör därför omfatta sådana situationer där leverantören av en tjänst begär att slutanvändaren medvetet lämnar personuppgifter enligt definitionen i artikel 4.1 i förordning (EU) 2016/679 eller andra data direkt eller indirekt till leverantören. Det bör även omfatta situationer där ▌ slutanvändaren medger tillgång till information, som t.ex. personuppgifter, inklusive ip-adress, eller annan automatiskt genererad information, som information som samlas in och överförs via kakor. I linje med rättspraxis från Europeiska unionens domstol avseende artikel 57 i EUF-fördraget(15) föreligger en ersättning i fördragets mening även i de fall då tjänsteleverantören betalas av tredje part och inte av tjänstemottagaren. Begreppet ersättning bör därför också omfatta situationer där slutanvändaren exponeras för reklam som ett villkor för att få tillgång till tjänsten och situationer där tjänsteleverantören får ett penningvärde för personuppgifter som denne samlat in.

(17)  Interpersonella kommunikationstjänster är tjänster som möjliggör ett interpersonellt och interaktivt utbyte av information och som omfattar sådana tjänster som traditionella röstsamtal mellan två individer men även alla typer av e-postmeddelanden, meddelandetjänster eller gruppchattar. Interpersonella kommunikationstjänster täcker endast kommunikation mellan ett ändligt, alltså inte potentiellt obegränsat, antal fysiska personer som bestäms av kommunikationens avsändare. Kommunikation som berör juridiska personer bör omfattas av definitionen i de fall då fysiska personer agerar för dessa juridiska personers räkning eller är involverade på minst en sida av kommunikationen. Interaktiv kommunikation innebär att tjänsten gör det möjligt för mottagaren av informationen att svara. Tjänster som inte uppfyller dessa krav, som linjära sändningstjänster, video på begäran, webbplatser, sociala nätverk, bloggar, eller informationsutbyte mellan maskiner, bör ej anses som interpersonella kommunikationstjänster. I undantagsfall bör en tjänst inte anses som en interpersonell kommunikationstjänst om funktionen för interpersonell och interaktiv kommunikation enbart är en extrafunktion av mindre betydelse som är direkt kopplad till en annan tjänst och som av objektiva tekniska skäl inte kan användas utan den huvudtjänsten, och integreringen av den inte är ett sätt att kringgå tillämpningen av bestämmelserna för elektroniska kommunikationstjänster. Ett exempel på ett sådant undantag skulle i princip kunna vara en kommunikationskanal i onlinespel, beroende på egenskapernas hos tjänstens kommunikationsfunktioner.

(18)  Interpersonella kommunikationstjänster använder nummer från en nationell och internationell nummerplan för anslutning till det allmänna telefonnätet (paketkoppling eller kretskoppling). Dessa nummerbaserade interpersonella kommunikationstjänster omfattar både tjänster till vilka slutanvändarna tilldelas nummer som ska säkerställa genomgående konnektivitet och tjänster som gör det möjligt för slutanvändarna att nå personer som har tilldelats sådana nummer. Enbart användningen av ett nummer som identifikator bör inte anses motsvara användningen av ett nummer för anslutning till det allmänna telefonnätet och bör därmed inte i sig anses räcka för att en tjänst ska anses som en nummerbaserad interpersonell kommunikationstjänst. Dessutom bör användningen av numret även betraktas på ett annat sätt när den tillhandahållna tjänsten inte baseras på en egen infrastruktur och därmed saknar väsentlig kontroll över det nät som används för att möjliggöra kommunikationen, eftersom skyldigheterna inte skulle stå i proportion till förmågan att tillhandahålla en viss kvalitet på tjänsten. Nummeroberoende interpersonella kommunikationstjänster bör endast kopplas till skyldigheter när allmänintresset kräver att särskilda regleringsskyldigheter tillämpas på alla typer av interpersonella kommunikationstjänster, oavsett om de använder nummer för tillhandahållandet av tjänsten. Det är motiverat att behandla nummerbaserade interpersonella kommunikationstjänster på ett annat sätt, eftersom de deltar i och därmed också gagnas av ett allmänt säkerställt interoperabelt ekosystem.

(19)  Nätanslutningspunkten utgör en gräns i regleringssyfte mellan regelverket för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster och reglerna för teleterminalutrustning. Det är den nationella regleringsmyndigheten som ansvarar för att fastställa lokaliseringen av nätanslutningspunkten. I ljuset av de nationella regleringsmyndigheternas praxis, och med tanke på mångfalden av fasta och trådlösa topologier bör organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation (Berec) i nära samarbete med kommissionen anta riktlinjer för hur nätanslutningspunkten bör identifieras, i enlighet med detta direktiv, under olika konkreta omständigheter.

(20)  Den tekniska utvecklingen gör det möjligt för slutanvändare att nå larmtjänster inte bara via röstsamtal utan även via andra interpersonella kommunikationstjänster. Begreppet nödkommunikation bör därför täcka alla interpersonella kommunikationstjänster som möjliggör sådan tillgång till larmtjänster. Detta bygger på larmsystemelement som redan omfattas av unionslagstiftning, nämligen, ”larmcentral” (Public Safety Answering Point, PSAP)(16), ”den lämpligaste larmcentralen” och ”larmtjänster”(17).

(21)  Nationella regleringsmyndigheter och andra behöriga myndigheter bör ha harmoniserade mål och principer till stöd för sin verksamhet och bör vid behov samordna sin verksamhet med myndigheterna i andra medlemsstater och med Berec när de utövar sin verksamhet inom ramen för detta regelverk.

(22)  De behöriga myndigheternas verksamhet som upprättas genom detta direktiv bidrar till att genomföra en vidare politik inom områdena kultur, sysselsättning, miljö, social sammanhållning samt fysisk planering.

(23)  ▌Ramen bör, utöver de tre befintliga huvudmålen att främja konkurrens, den inre marknaden och slutanvändarnas intressen, inriktas mot ett ytterligare mål som formuleras i form av resultat: Allmän tillgång till och utnyttjande av nät med mycket hög kapacitet för alla unionens medborgare och företag. Tillsammans med de befintliga allmänna målen kommer detta att bli till stöd för Europas ekonomi och framför allt dess industri genom överkomliga priser och rimligt utbud, samt genom effektiv och sund konkurrens, ▌öppen innovation, effektiv spektrumanvändning, gemensamma bestämmelser och förutsebara regleringsmetoder på den inre marknaden samt de sektorsspecifika bestämmelser som krävs för att skydda medborgarnas intressen. För medlemsstaterna, de nationella regleringsmyndigheterna och andra behöriga myndigheter samt intressenterna betyder konnektivitetsmålet att man dels strävar efter den högsta kapacitet för nät och tjänster som är ekonomiskt hållbar i ett visst område och dels efter territoriell sammanhållning, tolkat som konvergens avseende tillgänglig kapacitet i olika områden. Framsteg i riktning mot uppnåendet av de allmänna målen för detta direktiv bör stödjas av ett handfast system av fortlöpande bedömning och riktmärkning av medlemsstaterna, när det gäller tillgången till konnektivitet med mycket hög kapacitet hos alla socioekonomiska drivkrafter, såsom skolor, trafikknutpunkter, större leverantörer av offentliga tjänster och starkt digitaliserade företag, liksom också när det gäller oavbruten täckning med 5G i stadsområden och längsmed huvudstråken för landtransporter, samt tillgången till elektroniska kommunikationsnät som åt alla hushåll i varje medlemsstat kan erbjuda nedlänkar med minst 100 Mbps och som omedelbart kan uppgraderas till gigabithastigheter. För detta ändamål bör kommissionen genast lägga fram ingående politiska riktlinjer, med fastställande av metoder och objektiva, konkreta och kvantifierbara kriterier för riktmärkning av effektiviteten i medlemsstaternas åtgärder för uppnåendet av dessa mål, jämte kartläggning av bästa praxis och föreskrifter om en årlig kvalitativ och kvantitativ bedömning av framstegen i varje medlemsstat.

(24)  Principen att medlemsstaterna bör tillämpa EU-lagstiftningen på ett teknikneutralt sätt, dvs. att en nationell regleringsmyndighet eller annan behörig myndighet varken föreskriver eller gynnar att en särskild teknik används, utesluter inte att proportionella åtgärder får vidtas för att främja vissa särskilda tjänster när detta är motiverat för att uppnå regelverkets mål, till exempel digital television som ett medel för att öka spektrumeffektiviteten. Det utesluter inte heller att hänsyn tas till olika fysiska egenskaper och arkitekturdrag som finns hos elektroniska kommunikationsnät med relevans för andra mål i ramen.

(25)  Både effektiva investeringar och konkurrens bör uppmuntras parallellt, i syfte att öka den ekonomiska tillväxten, innovationer och konsumenternas valfrihet.

(26)  Konkurrens främjas bäst genom ekonomiskt effektiva investeringar i ny och befintlig infrastruktur, kompletterade med lagstiftning när detta är nödvändigt för att få till stånd en effektiv konkurrens inom området för slutkundstjänster. En effektiv nivå av infrastrukturbaserad konkurrens är den omfattning av infrastrukturduplikation som skäligen kan förväntas ge investerare en rättvis avkastning enligt rimliga förväntningar på utvecklingen för marknadsandelar.

(27)  Det behövs lämpliga incitament till investeringar i nya nät med mycket hög kapacitet som stöder förnyelse i form av innehållsrika Internettjänster och stärker Europeiska unionens internationella konkurrenskraft. Sådana nät har enorma möjligheter att ge fördelar till Europeiska unionens konsumenter och företag. Eftersom flaskhalsar och fysiska hinder för inträde på marknaden kvarstår på infrastrukturnivå är det därför nödvändigt att främja varaktiga investeringar i utvecklingen av dessa nät samtidigt som konkurrensen och konsumenternas valmöjligheter främjas genom förutsebarhet och konsekvens i lagstiftningen.

(28)  Syftet är att successivt minska den sektorsspecifika förhandsregleringen i takt med att konkurrensen utvecklas på marknaderna och att elektronisk kommunikation på sikt enbart ska regleras genom konkurrenslagstiftningen. Med tanke på att marknaderna för elektronisk kommunikation har visat en stark konkurrensdynamik under de senaste åren är det av väsentlig betydelse att reglerade förhandsskyldigheter endast införs där konkurrensen på de berörda slutkundsmarknaderna inte är effektiv och hållbar. Målet med all förhandsreglering är att skapa fördelar för slutanvändarna genom att göra slutkundsmarknaderna effektivt konkurrensutsatta på varaktig bas. Av omsorg om detta bör de nationella regleringsmyndigheterna ta hänsyn till konsumenternas och slutanvändarnas intressen, oavsett på vilken marknad regleringsskyldigheterna införs, och överväga om införandet av en skyldighet på en grossistmarknad också blir till nytta för konsumenternas och slutanvändarnas intressen på någon slutkundsmarknad där man inte ansett att det kan bli aktuellt med förhandsreglering. Skyldigheter på grossistnivå bör införas om konkurrensen på en eller flera slutkundsmarknader sannolikt inte skulle bli effektiv om inte dessa skyldigheter förelåg. Det är sannolikt att de nationella regleringsmyndigheterna, med hjälp av marknadsundersökningar, gradvis kommer fram till att konkurrensen på slutkundsmarknaderna fungerar även utan reglering i grossistledet, särskilt eftersom innovationen och konkurrensläget förväntas bli bättre. I sådana fall bör en nationell regleringsmyndighet sluta sig till att det inte längre behövs någon reglering i grossistledet och göra en bedömning av den motsvarande relevanta grossistmarknaden för att avskaffa förhandsregleringen av den. Regleringsmyndigheten bör då beakta eventuella hävstångseffekter mellan grossist- och slutkundsmarknaden som kan kräva att hinder för inträde på marknaden på infrastrukturnivå avskaffas, för att långsiktig konkurrens på slutkundsmarknaden ska säkerställas.

(29)  Elektronisk kommunikation har blivit nödvändigt för allt fler sektorer. Sakernas internet illustrerar hur överföringen av radiosignaler för elektronisk kommunikation hela tiden utvecklas och formar samhälls- och företagsvillkoren. För att få största möjliga nytta av denna utveckling är det viktigt att införa och tillgodose behoven för nya trådlösa kommunikationstekniker och tillämpningar i spektrumförvaltningen. Eftersom efterfrågan ökar även på annan teknik och andra tillämpningar som behöver spektrum, och dessa kan förbättras genom integrering av eller kombination med elektronisk kommunikation, bör spektrumförvaltningen, när så är lämpligt, vara sektorsövergripande för att effektivisera spektrumanvändningen.

(30)  Strategisk planering, samordning och, där det behövs, harmonisering på unionsnivå kan bidra till att säkra att spektrumanvändare till fullo kan dra nytta av den inre marknaden och att unionens intressen effektivt kan försvaras globalt. För dessa ändamål får det, i tillämpliga fall, i lagstiftningen antas fleråriga program för radiospektrumpolitiken, där det första definieras genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 243/2012/EU(18), i vilket politiska riktlinjer och mål för den strategiska planeringen och harmoniseringen av radiospektrumanvändningen i unionen fastställs. De politiska riktlinjerna och målen kan avse tillgänglighet och effektiv användning av radiospektrum som är nödvändiga för upprättandet av och funktionen hos den inre marknaden, i enlighet med detta direktiv.

(31)   Nationella gränser blir allt mer irrelevanta vid fastställandet av optimal spektrumanvändning. Onödig fragmentering av nationella lagar och förordningar avseende förvaltning av radiospektrum, inklusive omotiverade olika villkor för tillgång till och användning av radiospektrum för olika typer av operatörer, kan resultera i ökade kostnader och missade marknadsmöjligheter för spektrumanvändare. Det kan sakta ner innovationstakten, begränsa investeringarna, begränsa stordriftsfördelarna för tillverkare och operatörer samt skapa spänningar mellan innehavare av nyttjanderätter och medföra olika kostnader för tillträde till spektrum. Denna fragmentering kan resultera i en snedvridning av den inre marknadens funktion och vara till nackdel för konsumenterna och hela ekonomin.

(32)  Bestämmelserna i detta direktiv om spektrumförvaltning bör ligga i linje med det arbete som utförs av internationella och regionala organisationer med ansvar för spektrumförvaltning som Internationella teleunionen (ITU) och Europeiska post- och telesammanslutningen (CEPT) för att säkerställa att hanteringen och harmoniseringen av spektrumanvändningen inom unionen och mellan medlemsstaterna och andra medlemmar i ITU blir effektiv.

(33)  I enlighet med principen om åtskillnad mellan myndighetsutövande och operationell verksamhet bör medlemsstaterna i syfte att säkerställa opartiskhet i beslutsfattandet garantera den nationella regleringsmyndighetens och andra behöriga myndigheters oberoende. Detta krav på oberoende påverkar inte medlemsstaternas institutionella självbestämmanderätt och konstitutionella skyldigheter eller principen om neutralitet när det gäller medlemsstaternas egendomsordning i enlighet med artikel 295 i fördraget. De nationella regleringsmyndigheterna och andra behöriga myndigheter bör ha de resurser i fråga om personal, sakkunskap och ekonomiska medel som krävs för att de ska kunna fullgöra sina uppgifter.

(34)  Det är nödvändigt att upprätta en förteckning över uppgifter som medlemsstaterna endast får tilldela sådana organ som de utser till nationella regleringsmyndigheter vilka har ett politiskt oberoende och en regleringskapacitet som garanteras, till skillnad från andra regleringsuppgifter som de kan tilldela antingen till de nationella regleringsmyndigheterna eller till andra behöriga myndigheter. När detta direktiv föreskriver att en medlemsstat bör tilldela en behörig myndighet en uppgift eller en befogenhet kan medlemsstaten alltså tilldela antingen en nationell regleringsmyndighet eller en annan behörig myndighet denna uppgift.

(35)  De nationella regleringsmyndigheternas oberoende stärktes genom 2009 års översyn för att säkerställa en effektivare tillämpning av regelverket samt öka deras befogenheter och förutsägbarheten i deras beslut. I den nationella lagstiftningen var det därför nödvändigt att införa uttryckliga regler som säkerställer att den nationella regleringsmyndigheten skyddas mot extern inblandning eller politiska påtryckningar som kan äventyra dess oberoende bedömning av frågor som förelagts den när den fullgör sina åligganden. På grund av sådan yttre påverkan är det olämpligt att ett nationellt lagstiftande organ agerar som regleringsmyndighet enligt regelverket. Därför var det nödvändigt att fastställa bestämmelser om skälen för att avskeda chefen för den nationella regleringsmyndigheten i förväg för att på så sätt förhindra tvivel om myndighetens neutralitet eller dess oemottaglighet för externa faktorer. För att förhindra godtyckliga uppsägningar bör den uppsagda ha rätt att begära att behörig domstol kontrollerar att det finns ett giltigt skäl till uppsägningen, bland dem som anges i detta direktiv. En sådan uppsägning bör endast röra chefens eller medlemmens personliga eller yrkesmässiga meriter. Det är viktigt att de nationella regleringsmyndigheterna har en egen budget, framför allteftersom den gör det möjligt för dem att anställa tillräckligt med kvalificerad personal. Budgeten bör offentliggöras årligen för att säkerställa god insyn. Inom budgetgränserna bör de nationella regleringsmyndigheterna själva ha rätt att bestämma över förvaltningen av sina resurser, både personal och finanser. För att säkra deras oberoende bör medlemsstater som behåller ägande eller kontroll avseende företag som bidrar till budgeten för den nationella regleringsmyndigheten eller andra myndigheter genom administrativa avgifter säkerställa att det finns en effektiv strukturell åtskillnad mellan verksamheter förbundna med utövandet av ägande eller kontroll och verksamheter förbundna med utövandet av kontroll över budgeten.

(36)  Det finns ett behov av att ytterligare stärka de nationella regleringsmyndigheternas oberoende för att säkerställa att den nationella regleringsmyndighetens chef och medlemmar är oemottagliga för externt tryck, genom att föreskriva minimikrav vad gäller utnämningskvalifikationer och mandattid. Begränsningen av möjligheten att förlänga mandatet mer än en gång och kravet på lämpligt rotationssystem för styrelsen och de högsta cheferna skulle motverka risken för obalans i maktförhållandena, säkerställa kontinuiteten och stärka oberoendet. Därför bör medlemsstaterna också se till att de nationella regleringsmyndigheterna är rättsligt åtskilda från och funktionellt oberoende av näringslivet och statsförvaltningen, så att de varken begär eller tar emot instruktioner från någon, att de utför sina uppgifter öppet och ansvarsfullt i enlighet med unionslagstiftningen och nationell lagstiftning samt att de har tillräckliga befogenheter.

(37)  De nationella regleringsmyndigheterna bör vara ansvariga för hur de utövar sina uppgifter och bör åläggas att rapportera om det. Denna skyldighet bör ha formen av en årlig rapporteringsskyldighet och inte omfatta situationsbundna krav på rapporter, vilket är oproportionerligt och kan begränsa deras oberoende eller hindra dem från att utöva sina uppgifter. Enligt färsk rättspraxis(19) kan omfattande eller ovillkorliga rapporteringsskyldigheter indirekt inverka på en myndighets oberoende.

(38)  Medlemsstaterna bör till kommissionen anmäla den nationella regleringsmyndighetens eller andra behöriga myndigheters identitet. För myndigheter som har behörighet att bevilja ledningsrätter får anmälningskravet uppfyllas genom en hänvisning till den centrala informationspunkt som inrättas i enlighet med artikel 7.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/61/EU(20).

(39)  Systemet för utfärdande av auktorisationer för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster bör vara så lite betungande som möjligt, för att stimulera framväxten av nya kommunikationstjänster och alleuropeiska kommunikationsnät och kommunikationstjänster och för att tjänsteleverantörer och konsumenter ska kunna dra nytta av de stordriftsfördelar som en inre marknad innebär.

(40)  Den inre marknadens fördelar för tjänsteleverantörer och slutanvändare uppnås bäst ï genom en allmän auktorisation för ▌ elektroniska kommunikationsnät och ▌ kommunikationstjänster, för vilken det inte krävs något uttryckligt beslut eller något särskilt dokument utfärdat av den nationella regleringsmyndigheten.

(40a)  Eventuella formkrav bör begränsas till en enda fastställande anmälan. Om medlemsstaterna kräver anmälan från leverantörer av elektroniska kommunikationsnät eller kommunikationstjänster när de inleder sin verksamhet bör denna anmälan lämnas till Berec, som fungerar som enda kontaktpunkt. En sådan anmälan bör inte medföra några administrativa kostnader för leverantörerna och bör finnas tillgänglig via en portal på Berecs webbplats. Berec bör i god tid vidarebefordra anmälningarna till den nationella regleringsmyndigheten i alla medlemsstater som kräver anmälan, och där leverantörerna av elektroniska kommunikationsnät eller kommunikationstjänster avser att tillhandahålla elektroniska kommunikationsnät eller kommunikationstjänster. Medlemsstaterna kan också kräva bevis på att en anmälan gjorts till Berec i form av en rättsligt erkänd postkvittering eller elektronisk kvittering. Ett sådant mottagningsbevis bör i alla händelser inte utgöras av eller kräva en administrativ åtgärd av den nationella regleringsmyndigheten eller någon annan myndighet.

(41)  Anmälan till Berec bör innefatta en enkel förklaring om leverantörens avsikt att börja tillhandahålla elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster. En leverantör får endast åläggas att till denna förklaring foga den information som anges i artikel 12 i detta direktiv, eftersom detta är det minimimått av information som behövs för att det ska gå lättare att genomföra detta direktiv på ett konsekvent sätt, liksom också att ge Berec och de nationella regleringsmyndigheterna den mest relevanta kunskapen om marknaden. Medlemsstaterna bör inte införa några ytterligare eller separata anmälningskrav.

(42)  En leverantör av något slags elektroniska ▌kommunikationstjänster bör kunna dra nytta av den allmänna auktorisationsordningen.

(43)  De behöriga myndigheterna bör, när de beviljar nyttjanderätter till radiospektrum, nummer eller rättigheter att installera faciliteter, informera de företag som de beviljar sådana rättigheter om de relevanta villkoren.

(44)  Allmänna auktorisationer bör bara innehålla villkor som är specifika för sektorn för elektronisk kommunikation. De bör inte underkastas villkor som redan gäller i kraft av annan nationell lagstiftning, framför allt om konsumentskydd, som inte är specifik för kommunikationssektorn, och bör inte påverka bestämmelserna i konsumentavtal, som upprättats i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/2008. De nationella regleringsmyndigheterna får t.ex. informera nätoperatörer om tillämpliga miljökrav och krav avseende fysisk planering.

(45)  De villkor som kan fastställas för de allmänna auktorisationerna bör inbegripa särskilda villkor som styr tillgången för användare med funktionsnedsättning och offentliga myndigheters och larmtjänsters behov av att kommunicera sinsemellan och med allmänheten före, under och efter stora katastrofer.

(46)  Företagens rättigheter och skyldigheter enligt den allmänna auktorisationen måste uttryckligen anges i denna för att garantera lika villkor inom hela gemenskapen unionen och för att underlätta gränsöverskridande förhandlingar om samtrafik mellan allmänna kommunikationsnät.

(47)  Den allmänna auktorisationen ger leverantörer till allmänheten av elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster rätt att förhandla om samtrafik enligt villkoren i detta direktiv Leverantörer av elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster kan förhandla om samtrafik på kommersiella villkor.

(47a)  Leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster med verksamhet i fler än en medlemsstat omfattas fortfarande av olikartade bestämmelser, krav och rapporteringsskyldigheter, fastän de fritt får tillhandahålla elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster var som helst i unionen, något som hämmar utvecklingen och tillväxten på den inre marknaden för elektronisk kommunikation. En leverantör med huvudsakligt verksamhetsställe i unionen bör därför kunna omfattas av en enda allmän auktorisation, som utfärdats av den medlemsstat där det huvudsakliga verksamhetsstället i unionen är beläget. Berec bör underlätta samordningen och informationsutbytet. Leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster kan fortfarande vara tvungna att erhålla särskilda auktorisationer för nyttjanderätter för nummer, radiospektrum och för rättigheter att installera faciliteter.

(47b)  För att den inre marknaden ska fungera ordentligt måste man undvika att leverantörerna uppmuntras söka få en förmånligare rättslig ställning, till förfång för slutanvändarna (bedräglig eller oseriös forum shopping). Av det huvudsakliga verksamhetsstället i unionen bör därför framgå det centrala ställe där leverantören faktiskt är etablerad, fattar sina strategiska affärsbeslut och utför väsentlig verksamhet med direkt anknytning till tillhandahållandet av elektroniska kommunikationstjänster i unionen.

(48)  För elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster som inte tillhandahålls allmänheten bör villkoren vara färre och mildare än vad som är motiverat för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster som tillhandahålls allmänheten.

(49)  Särskilda skyldigheter som i enlighet med unionslagstiftningen får införas för leverantörer av elektroniska kommunikationsnät och andra elektroniska kommunikationstjänster ▌ på grund av deras betydande inflytande på marknaden enligt definitionen i detta direktiv bör införas åtskilda från de allmänna rättigheter och skyldigheter som följer av den allmänna auktorisationen.

(50)  Leverantörer av elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster kan behöva en bekräftelse av sina rättigheter enligt den allmänna auktorisationen när det gäller samtrafik och ledningsrätter, särskilt för att underlätta förhandlingar med andra regionala eller lokala myndigheter, eller med tjänsteleverantörer i andra medlemsstater. Berec, som tar emot anmälan om tillhandahållande av offentliga eller privata kommunikationsnät eller kommunikationstjänster, bör, ▌ automatiskt vid anmälan om allmän auktorisation, ge företaget ett sådant intyg. Sådana intyg bör inte i sig utgöra beviljande av rättigheter, och inga rättigheter enligt den allmänna auktorisationen, nyttjanderätter eller utövande av sådana rättigheter bör heller vara avhängiga av ett sådant intyg.

(51)  Administrativa avgifter får åläggas leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster för att finansiera den nationella regleringsmyndighetens eller andra behöriga myndigheters arbete med att administrera auktorisationssystemet och bevilja nyttjanderätten. Avgifterna bör begränsas till att omfatta de faktiska administrativa kostnaderna för arbetet. Det bör därför finnas insyn i de nationella regleringsmyndigheternas och andra behöriga myndigheters intäkter och kostnader genom årliga rapporter om summan av de uttagna avgifterna och de administrativa kostnaderna. Företagen kan då kontrollera att de administrativa kostnaderna och avgifterna är i balans.

(52)  System för administrativa avgifter bör inte leda till snedvridning av konkurrensen eller hinder för inträde på marknaden. Med ett system för allmän auktorisation blir det inte längre möjligt att hänföra administrativa kostnader och därmed avgifter till enskilda företag, utom för beviljande av rätter avseende användning av nummer, radiospektrum och rätt att installera faciliteter. Alla eventuella administrativa avgifter bör följa principerna i ett system för allmän auktorisation. Ett exempel på ett rättvist, enkelt och öppet alternativ till dessa kriterier för avgiftsfördelning kan vara en omsättningsrelaterad fördelningsnyckel. Om de administrativa avgifterna är mycket låga kan det också vara lämpligt med schablonavgifter eller schablonmässigt beräknade avgifter med ett omsättningsrelaterat inslag. I den mån som det allmänna auktorisationssystemet även omfattar företag med mycket små marknadsandelar, t.ex. lokalt förankrade nätleverantörer, eller tjänsteleverantörer vars affärsmodeller ger mycket begränsade intäkter även om de har betydande marknadspenetration i fråga om volym, bör medlemsstaterna bedöma möjligheten att fastställa ett tröskelvärde för uttag av administrativa avgifter.

(53)  Medlemsstaterna kan när det är objektivt motiverat behöva ändra rättigheter, villkor, förfaranden, administrativa avgifter och avgifter för nyttjanderätter när det gäller den allmänna auktorisationen och nyttjanderätter. Sådana ändringar bör i vederbörlig ordning anmälas i god tid till alla berörda parter så att de får möjlighet att yttra sig om dessa. Med beaktande av behovet av att garantera rättssäkerheten och främja förutsebarheten för regleringar bör varje begränsning eller indragning av befintliga nyttjanderättigheter för radiospektrum eller för installation av faciliteter vara föremål för förutsebara och öppet redovisade förfaranden; därmed kan striktare krav eller en anmälningsmekanism införas när nyttjanderätter har tilldelats genom förfaranden som bygger på konkurrens eller jämförelse. Rättigheter och villkor i individuella nyttjanderätter för radiospektrum, bör dessutom ändras endast efter samråd på förhand med rättighetsinnehavaren. Eftersom begränsningar eller indragningar av allmänna auktorisationer eller rättigheter kan få betydande konsekvenser för rättighetsinnehavarna bör nationella behöriga myndigheter förfara med särskild omsorg och förhandsbedöma vilken skada sådana åtgärder eventuellt kan föra med sig, innan åtgärderna antas. Onödiga förfaranden bör undvikas när det gäller mindre ändringar av befintliga rättigheter att installera faciliteter eller använda spektrum, om dessa ändringar inte inverkar på tredje parts intressen. Ändrad spektrumanvändning till följd av att principerna om teknikneutralitet och tjänsteneutralitet tillämpas bör inte anses som tillräckligt motiv för att dra in rättigheter eftersom det inte handlar om beviljande av en ny rättighet.

(54)  Med mindre ändringar av rättigheter och skyldigheter avses de ändringar som i huvudsak är administrativa och som inte ändrar väsentliga delar av de allmänna auktorisationerna och de individuella nyttjanderätterna och som således inte kan medföra några komparativa fördelar för de andra företagen.

(55)  Nationella regleringsmyndigheter och andra behöriga myndigheter behöver samla in information från marknadsaktörer för att kunna fullgöra sina uppgifter på ett ändamålsenligt sätt. Det kan också vara nödvändigt att inhämta sådan information för kommissionens eller Berecs räkning, så att de kan fullgöra sina respektive skyldigheter enligt unionens lagstiftning. En begäran om information bör stå i proportion till syftet och får inte vara orimligt betungande för företagen. Information som inhämtas av nationella regleringsmyndigheter och andra behöriga myndigheter bör vara tillgänglig för allmänheten, utom i de fall då informationen är konfidentiell i enlighet med nationella bestämmelser om allmänhetens tillgång till information och är föremål för unionslagstiftning och nationell lagstiftning om affärshemligheter.

(56)  För att säkerställa att de nationella regleringsmyndigheterna utför sina regleringsuppgifter effektivt bör de uppgifter som de samlar in omfatta redovisningsuppgifter om slutkundsmarknader som är förbundna med grossistmarknader, där en operatör har ett betydande inflytande på marknaden och därför regleras av den nationella regleringsmyndigheten. Uppgifterna bör även innehålla uppgifter som gör det möjligt för den nationella regleringsmyndigheten att bedöma uppfyllandet av villkor förbundna med nyttjanderätter, den potentiella effekt som planerade uppgraderingar eller förändringar i datanätets topologi kan ha på konkurrensutvecklingen eller produkter utanför distributionsnäten som görs tillgängliga för andra aktörer. Information om uppfyllande av täckningsskyldigheter som är kopplade till nyttjanderätter för radiospektrum är nyckeln till att säkerställa att de geografiska undersökningar av nätutbyggnaden som görs av nationella regleringsmyndigheter är kompletta. I detta hänseende bör de kunna kräva att information tillhandahålls uppdelad på lokal nivå med tillräcklig detaljnivå för att en geografisk undersökning av nät ska kunna göras.

(57)  För att underlätta rapporterings- och informationsskyldigheter för nätleverantörer och tjänsteleverantörer och de berörda behöriga myndigheterna bör sådana skyldigheter vara proportionella, objektivt motiverade och begränsade till vad som är absolut nödvändigt. I synnerhet bör det undvikas att både den behöriga myndigheten och Berec kräver samma upplysningar och att det systematiskt och regelbundet ska styrkas att alla villkor för en allmän auktorisation eller nyttjanderätt uppfylls. Om en leverantör av elektroniska kommunikationstjänster bedriver verksamhet i fler än en medlemsstat och har ett huvudsakligt verksamhetsställe i unionen samt omfattas av en allmän auktorisation i den medlemsstat där det huvudsakliga verksamhetsstället är beläget, bör leverantörens rapporterings- och informationsskyldigheter samordnas av den sistnämnda medlemsstaten, utan att detta påverkar begäranden om information i anslutning till beviljandet av nyttjanderätter för nummer, radiospektrum och rättigheter att installera faciliteter. Berec bör underlätta det fria informationsflödet mellan de berörda medlemsstaterna. En begäran om sådan information bör göras i ett gemensamt och standardiserat format, som tillhandahålls av Berec. Företagen bör få kännedom om hur den efterfrågade informationen är tänkt att användas. Tillhandahållande av information bör inte utgöra ett villkor för marknadstillträde. För statistiska ändamål får en anmälan begäras från leverantörer av elektroniska kommunikationsnät eller kommunikationstjänster när de upphör med sin verksamhet.

(58)  Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas skyldigheter att lämna uppgifter för att försvara unionens intressen enligt internationella överenskommelser eller tillämpningen av sådana lagstadgade anmälningsskyldigheter som inte endast gäller den elektroniska kommunikationssektorn, exempelvis inom konkurrenslagstiftningen.

(59)  Information som den behöriga myndigheten anser vara konfidentiell i enlighet med unionslagstiftning och nationell lagstiftning om affärshemligheter och skydd av personuppgifter, får utbytas med kommissionen och andra nationella regleringsmyndigheter och Berec när sådant utbyte är nödvändigt för att tillämpa bestämmelserna i detta direktiv. Den information som utbyts bör begränsas till vad som är relevant och proportionellt för ändamålet med utbytet.

(60)  Bredbandsnäten för elektronisk kommunikation blir alltmer diversifierade i fråga om teknik, topologi, använt medium och ägande, och därför måste regleringsåtgärder baseras på detaljerade uppgifter och prognoser om nätutbyggnad för att vara effektiva och inriktas på de områden där de behövs. Dessa uppgifter är väsentliga för investeringsfrämjande, ökad konnektivitet inom hela unionen och tillhandahållande av information till alla relevanta myndigheter och medborgare. De bör omfatta studier avseende både utnyttjande av nät med mycket hög kapacitet och väsentliga uppgraderingar eller utvidgningar av befintliga kopparnät eller andra nät med egenskaper som kanske inte i alla avseenden ger samma prestanda som nät med mycket hög kapacitet, som utbyggnad av fibernät till kopplingsskåpet tillsammans med aktiv teknik som vektorisering. Detaljnivån och den territoriella uppdelningen av de uppgifter som nationella regleringsmyndigheter bör samla in bör avgöras av det särskilda regleringsmålet och bör anpassas till det regleringssyfte som ska tjänas. Därmed kommer den territoriella enhetens storlek också att variera mellan olika medlemsstater, beroende på regleringsbehovet under de specifika nationella omständigheterna och tillgången till lokala data. Nivå 3 i nomenklaturen för statistiska territoriella enheter (Nuts) är förmodligen inte en tillräckligt liten territoriell enhet i de flesta fall. De nationella regleringsmyndigheterna bör vägledas av Berecs riktlinjer för bästa praxis när de tar sig an en sådan uppgift, och sådana riktlinjer kommer att kunna baseras på de nationella regleringsmyndigheternas erfarenheter från geografiska studier av nätutbyggnad. Utan att det påverkar kraven på konfidentialitet bör de nationella regleringsmyndigheterna, ifall de uppgifter som insamlats vid sådana studier inte redan finns att tillgå på marknaden, göra dem tillgängliga i ett öppet dataformat, utan några begränsningar för hur de får vidareanvändas, och ge slutanvändarna tillgång till verktyg avseende tjänstekvalitet för att bidra till att öka deras medvetenhet om tillgängliga konnektivitetstjänster. Om de nationella regleringsmyndigheterna finner det lämpligt får de också samla in offentligt tillgängliga uppgifter om planer på utbyggnad av nät med mycket hög kapacitet. Vid all sådan uppgiftsinsamling bör alla berörda myndigheter genomgående respektera konfidentialitetsprincipen och undvika att någon enda operatör drabbas av konkurrensnackdelar.

(61)  Den digitala klyftan i unionen måste ofrånkomligen överbryggas för att alla unionsmedborgare ska kunna få tillgång till internettjänster och digitala tjänster av modernaste slag. När det gäller särskilda och väl definierade områden med digital utestängning bör de nationella regleringsmyndigheterna därför ha möjlighet att gå ut med en inbjudan att anmäla intresse, för att hitta företag som är villiga att investera i nät med mycket hög kapacitet. För att uppnå förutsebara investeringsvillkor bör de nationella regleringsmyndigheterna kunna dela information med företag som uttrycker intresse för att bygga nät med mycket hög kapacitet där det anges om andra typer av nätuppgraderingar, även med en nedladdningshastighet under 100 Mbit/s finns ▌ i det berörda området.

(62)  Det är viktigt att de nationella regleringsmyndigheterna och andra behöriga myndigheter rådgör med alla berörda parter när det gäller förslag till beslut, och ger dem tillräckligt med tid, i förhållande till frågans komplexitet, för att lämna sina synpunkter och att de tar hänsyn till deras synpunkter innan ett slutgiltigt beslut fattas. För att nationella beslut inte ska få negativa effekter för den inre marknaden eller för andra mål som anges i fördraget, bör de nationella regleringsmyndigheterna också underrätta kommissionen och andra nationella regleringsmyndigheter om utkast till vissa beslut för att ge dem möjlighet att yttra sig. De nationella regleringsmyndigheterna bör samråda med berörda parter om alla preliminära förslag till åtgärder som inverkar på handeln mellan medlemsstaterna. De fall där förfarandena i artiklarna 24 och 34 ska tillämpas definieras i detta direktiv.

(63)  För att ▌ på lämpligt sätt se till att medborgarnas intressen beaktas tillräckligt bör medlemsstaterna fastställa en lämplig samrådsmekanism. Mekanismen kan vara ett organ som, oberoende såväl av den nationella regleringsmyndigheten som av tjänsteleverantörerna, granskar konsumentrelaterade frågor, t.ex. konsumentbeteende och mekanismer för att byta leverantör. Detta organ skulle arbeta på ett sätt som ger god insyn och bidra till de existerande mekanismerna för samråd med berörda parter. Dessutom skulle en mekanism kunna fastställas för att underlätta ett lämpligt samarbete om frågor som rör främjandet av lagenligt innehåll. Eventuellt samarbete som godkänts i enlighet med en sådan mekanism bör emellertid inte leda till systematisk övervakning av internetanvändning.

(64)  Om en tvist uppstår mellan företag i en och samma medlemsstat inom ett område som omfattas av detta direktiv, t.ex. om skyldigheter i samband med tillträde och samtrafik eller metoderna för att överföra förteckningar över slutanvändare, bör en förfördelad part som har förhandlat i god tro, men misslyckats med att nå en överenskommelse, kunna vända sig till den nationella regleringsmyndigheten för att lösa tvisten. De nationella regleringsmyndigheterna bör kunna förelägga parterna en lösning. När den nationella regleringsmyndigheten ingriper i lösningen av tvister mellan leverantörer av elektroniska kommunikationsnät eller kommunikationstjänster i en medlemsstat, bör den sträva efter att säkerställa att de skyldigheter som uppstår genom detta direktiv uppfylls.

(65)  Utöver den rätt till åtgärder som ges i nationell lagstiftning eller unionslagstiftning finns ett behov av ett enkelt förfarande som kan inledas på begäran av någon av parterna i tvisten för att lösa gränsöverskridande tvister mellan företag som tillhandahåller eller har auktorisation att tillhandahålla elektroniska kommunikationsnät eller kommunikationstjänster i olika medlemsstater.

(66)  En viktig uppgift för Berec är att vid behov anta beslut när det gäller gränsöverskridande tvister. De nationella regleringsmyndigheterna bör i dessa fall fullständigt genomföra beslutet från Berec i sina åtgärder för att ålägga ett företag en skyldighet eller lösa tvisten på annat sätt.

(67)  Bristande samordning mellan medlemsstater av tillvägagångssätten för spektrumtilldelning och auktorisationer för spektrumanvändning, liksom när det gäller storskaliga störningsproblem kan få allvarliga konsekvenser för utvecklingen av den digitala inre marknaden. Medlemsstaterna bör därför samarbeta med varandra och dra full nytta av förmedling genom försorg av gruppen för radiospektrumpolitik. Medlemsstaternas inbördes samordning för att lösa problem med skadliga störningar bör dessutom göras mer effektiv genom att gruppen för radiospektrumpolitik används som ett sätt att underlätta tvistlösning. Med beaktande av unionens särskilda intressen och mål bör unionen helst inrätta ett eget tvistlösningförfarande mellan medlemsstater, innan tvisterna löses med hjälp av internationell rätt.

(68)  Gruppen för radiospektrumpolitik är kommissionens rådgivande högnivågrupp som inrättades genom kommissionens beslut 2002/622/EG för att bidra till utvecklingen av den inre marknaden och stödja utvecklingen av en radiospektrumpolitik på unionsnivå, med beaktande av ekonomiska, politiska, kulturella, strategiska, hälsomässiga och sociala aspekter samt tekniska parametrar. Av omsorg om gruppens roll för fortsatt stärkande av samarbetet mellan medlemsstaterna bör den inrättas med stöd av detta direktiv. Den bör bestå av cheferna för de organ som har det övergripande politiska ansvaret för den strategiska spektrumpolitiken. Den bör bistå och ge kommissionen och medlemsstaterna råd om ▌ spektrumpolitiken. Den bör vidare göra spektrumpolitiken mer synlig inom de olika EU-politikområdena och bidra till att säkerställa sektorsövergripande sammanhållning på nationell nivå och unionsnivå. Den bör också ge Europaparlamentet och rådet råd på begäran. Gruppen bör också fungera som ett forum för samordning av medlemsstaternas genomförande av sina skyldigheter på radiospektrumområdet enligt detta direktiv och bör spela en central roll inom områden av stor vikt för den inre marknaden, som gränsöverskridande samordning eller standardisering, Tekniska arbetsgrupper eller expertgrupper skulle också kunna inrättas för att bistå plenarsammanträden där den strategiska politiken fastställs av medlemsstaternas och kommissionens företrädare på hög nivå.

(69)  I en konkurrensutsatt miljö bör de berörda parternas, inbegripet användarnas och konsumenternas, åsikter beaktas av de nationella regleringsmyndigheterna i frågor som rör slutanvändarnas rättigheter. Förfaranden för att lösa tvister utanför domstol kan vara ett snabbt och kostnadseffektivt sätt för slutanvändare att genomdriva sina rättigheter, i synnerhet för konsumenter, mikroföretag och småföretag. När det gäller konsumenttvister säkerställs redan effektiva, icke-diskriminerande och billiga förfaranden för att lösa tvister med leverantörer av allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/11/EU(21) i den mån som relevanta avtalstvister berörs och konsumenten är bosatt och företaget etablerat inom unionen. I och med att många medlemsstater har infört tvistlösningsförfaranden även för andra slutanvändare än konsumenter, vilka inte omfattas av direktiv 2013/11/EU, är det rimligt att behålla det sektorsspecifika tvistlösningsförfarandet för både konsumenter och, i de fall då medlemsstaterna utvidgar det, även för andra slutanvändare, i synnerhet mikroföretag och småföretag. Konsumenter bör alltid få lösa tvister med leverantörer av elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster genom sektorsspecifika tvistlösningsförfaranden om de så önskar. Mot bakgrund av de nationella regleringsmyndigheternas djupa sektorsexpertis bör medlemsstaterna göra det möjligt för den nationella regleringsmyndigheten att agera som tvistlösningsenhet, genom ett separat organ inom ramen för den behörigheten som inte ska ta emot några anvisningar. Tvistlösningsförfaranden enligt detta direktiv som berör konsumenter bör omfattas av tydliga och ändamålsenliga förfaranden och av de kvalitetskrav som fastställs i kapitel II i direktiv 2013/11/EU.

(70)   Behöriga myndigheter bör kunna övervaka och säkerställa uppfyllandet av villkoren för allmän auktorisation och nyttjanderätter, och i synnerhet säkerställa ändamålsenlig och effektiv användning av spektrum och uppfyllande av skyldigheter avseende täckning och tjänstekvalitet, genom ekonomiska eller administrativa sanktioner, inklusive förelägganden och indragning av nyttjanderätter, vid överträdelser av dessa villkor. Företagen bör lämna så exakt och uttömmande information som möjligt till de behöriga myndigheterna så att dessa kan utföra sina tillsynsuppgifter. För att undvika att det upprättas hinder för marknadstillträde, i synnerhet genom konkurrensskadlig hamstring, bör medlemsstaternas kontroll av efterlevnaden av de villkor som är förbundna med spektrumrättigheter förbättras och alla behöriga myndigheter bör medverka i detta tillsammans med den nationella regleringsmyndigheten. Villkoren för kontroll av efterlevnaden bör innefatta tillämpning av principen use it or lose it för att väga upp rättigheternas långa varaktighet. Därför bör spektrumhandel och spektrumuthyrning anses som metoder som säkerställer en effektiv användning av den ursprungliga rättighetshavaren. För att garantera rättssäkerheten för den som utsätts för eventuella sanktioner på grund av bristande spektrumanvändning bör trösklarna för användning, bl.a. vad gäller tid, kvantitet eller spektrumidentitet, fastställas i förväg.

(70a)  Beviljandet av nyttjanderätter till radiospektrum för 25 år eller längre tid bör förknippas med villkor om skydd av mål av allmänt intresse, såsom effektiv och ändamålsenlig användning samt överväganden med anknytning till allmän ordning, säkerhet och försvar. Sådana nyttjanderätter bör därför göras till föremål för en halvtidsöversyn efter högst tio år.

(71)  Villkoren som får fogas till de allmänna auktorisationerna och individuella nyttjanderätterna bör begränsas till vad som är absolut nödvändigt för att säkerställa beaktande av krav och skyldigheter enligt nationell lagstiftning och unionslagstiftningen.

(72)  Varje part som är föremål för ett beslut som fattats av en behörig myndighet bör ha rätt att överklaga beslutet till en instans som är oberoende av de berörda parterna och av varje externt ingripande eller politiskt tryck som skulle kunna äventyra dess oberoende bedömning av ärenden som den hanterar. Denna instans kan vara en domstol. Dessutom bör varje företag, som anser att dess begäran om tilldelning av rättigheter för att installera faciliteter inte har behandlats i enlighet med principerna i detta direktiv, ha rätt att överklaga sådana beslut. Detta överklagandeförfarande bör inte påverka fördelningen av behörighet inom nationella rättssystem och juridiska eller fysiska personers rättigheter enligt nationell lagstiftning. I vart fall bör medlemsstaterna bevilja en effektiv rättslig prövning av sådana beslut.

(73)  För att säkerställa rättssäkerhet för marknadsaktörerna bör överklagandeinstanserna utföra sina uppgifter effektivt, och framför allt bör inte överklagandeförfaranden ta otillbörligt lång tid i anspråk. Interimistiska åtgärder bör beviljas endast om det finns ett brådskande behov av att skjuta upp effekten av beslut från de behöriga myndigheterna för att förhindra allvarlig och irreparabel skada för den aktör som tillämpar dessa åtgärder och om intressebalansen så kräver.

(74)  Det har varit stor skillnad mellan olika överklagandeinstansers sätt att tillämpa interimistiska åtgärder för att skjuta upp beslut från de nationella regleringsmyndigheterna. Gemensamma normer som följer unionens rättspraxis bör tillämpas för att skapa en mer enhetlig strategi. Överklagandeinstanserna bör även ha rätt att begära in sådan tillgänglig information som offentliggjorts av Berec. Med tanke på hur viktiga överklaganden är för regelverkets allmänna funktion bör en mekanism inrättas för att samla in information om överklaganden och beslut om att upphäva beslut som fattats av de behöriga myndigheterna i samtliga medlemsstater och för att rapportera denna information till kommissionen och Berec. Denna mekanism bör säkerställa att kommissionen eller Berec kan erhålla texten till besluten och domsluten från medlemsstaterna med sikte på att utveckla en databas.

(74a)  Det behövs ökad insyn i tillämpningen av unionens mekanism för befästande av den inre marknaden för elektroniska kommunikationer, dels av omsorg om invånarnas och de berörda parternas intressen, dels för att de berörda parterna ska kunna ge sina åsikter till känna, och som ett led i detta bör de nationella regleringsmyndigheterna åläggas att offentliggöra alla förslag till åtgärder, samtidigt som de översänds till kommissionen, Berec och de nationella regleringsmyndigheterna i andra medlemsstater. Alla sådana förslag till åtgärder bör vara motiverade och innehålla en ingående bedömning.

(75)  Kommissionen bör, efter att ha tagit yttersta hänsyn till Berecs synpunkter, kunna begära att en nationell regleringsmyndighet drar tillbaka ett förslag till åtgärd om förslaget avser definitionen av relevanta marknader eller fastställandet av företag som anses ha betydande inflytande på marknaden och om åtgärden skulle utgöra ett hinder för den inre marknaden eller skulle vara oförenlig med unionslagstiftningen och framför allt med de allmänna mål som de nationella regleringsmyndigheterna bör följa. Detta förfarande berör varken anmälningsförfarandet enligt direktiv 2015/1535/EU eller de särskilda befogenheter kommissionen har enligt fördraget i fråga om överträdelser av unionslagstiftningen.

(76)  Det nationella samrådet enligt artikel 24 bör hållas före unionssamrådet enligt artiklarna 34 och 35 i detta direktiv, för att åsikterna från berörda parter ska kunna återspeglas i unionssamrådet. På så vis undviker man även behovet av ett andra unionssamråd om det skulle förekomma ändringar i en planerad åtgärd som resultat av det nationella samrådet.

(77)  Det är viktigt att regelverket genomförs inom rimlig tid. När kommissionen har fattat ett beslut om att en nationell regleringsmyndighet ska ställa in sin planerade åtgärd bör den nationella regleringsmyndigheten lämna in ett reviderat förslag till åtgärd till kommissionen. För att marknadsaktörerna ska veta hur länge marknadsöversynen varar och för att öka rättssäkerheten bör en tidsfrist fastställas för att meddela det reviderade förslaget till åtgärd till kommissionen enligt artikel 34.

(78)  Unionsmekanismen, som ger kommissionen rätt att kräva av de nationella regleringsmyndigheterna att de upphäver planerade åtgärder som rör marknadens utformning och fastställandet av vilka operatörer som har ett betydande inflytande på marknaden, har i hög grad bidragit till en konsekvent strategi för att ange under vilka omständigheter förhandsregleringen kan tillämpas och vilka operatörer som omfattas av detta regelverk. Erfarenheterna av förfarandena enligt artiklarna 7 och 7a i direktiv 2002/21/EG (ramdirektivet) har visat att de nationella regleringsmyndigheternas inkonsekventa tillämpning av korrigeringsåtgärder under likartade marknadsvillkor undergräver den inre marknaden för elektronisk kommunikation. Kommissionen och Berec bör därför medverka till att sörja för större enhetlighet vid tillämpningen av korrigeringsåtgärder avseende de förslag till åtgärder som föreslås av de nationella regleringsmyndigheterna. När Berec delar kommissionens invändningar bör kommissionen dessutom kunna ålägga en nationell regleringsmyndighet att dra tillbaka ett förslag till åtgärder. I syfte att dra nytta av de nationella regleringsmyndigheternas sakkunskap i fråga om marknadsanalyser bör kommissionen rådgöra med Berec innan den antar sina beslut och/eller rekommendationer.

(79)  Med tanke på de korta tidsfristerna i unionssamrådsmekanismen bör kommissionen ges befogenhet att anta rekommendationer och/eller riktlinjer för att förenkla förfarandena vid informationsutbyte mellan kommissionen och de nationella regleringsmyndigheterna, t.ex. i ärenden som rör stabila marknader eller som endast innebär smärre ändringar av tidigare anmälda åtgärder. Kommissionen bör även ges befogenhet att tillåta införandet av ett anmälningsundantag för att effektivisera förfarandena i vissa ärenden.

(80)  Det bör krävas att de nationella regleringsmyndigheterna samarbetar med varandra, med Berec och med kommissionen på ett öppet sätt för att garantera konsekvent tillämpning i alla medlemsstaterna av bestämmelserna i detta direktiv.

(81)  De nationella regleringsmyndigheternas skönsmässiga befogenheter måste stämmas av med utvecklingen av en konsekvent regleringspraxis och en konsekvent tillämpning av regelverket för att effektivt kunna bidra till den inre marknadens utveckling och fullbordan. De nationella regleringsmyndigheterna bör därför stödja kommissionens och Berecs aktiviteter på den inre marknaden.

(82)  Åtgärder som skulle kunna påverka handeln mellan medlemsstater är åtgärder som direkt eller indirekt, faktiskt eller potentiellt, skulle kunna påverka handelsmönstren mellan medlemsstater på sådant sätt att det skulle kunna utgöra ett hinder för den inre marknaden. Det rör sig om åtgärder som har omfattande konsekvenser för operatörer eller användare i andra medlemsstater, bland annat åtgärder som påverkar priserna för användare i andra medlemsstater, åtgärder som inverkar på ett i en annan medlemsstat etablerat företags möjligheter att tillhandahålla elektroniska kommunikationstjänster och, i synnerhet, åtgärder som inverkar på möjligheterna att tillhandahålla tjänster på gränsöverskridande basis samt åtgärder som påverkar marknadsstrukturen eller tillträdet till marknaden och som har konsekvenser för företag i andra medlemsstater.

(83)  I sin granskning av hur detta direktiv fungerar bör kommissionen göra en bedömning av huruvida det med tanke på marknadsutvecklingen samt konkurrensen och konsumentskyddet även i fortsättningen behövs bestämmelser om sektorspecifik förhandsreglering eller om dessa bestämmelser bör ändras eller upphävas.

(84)  De nationella regleringsmyndigheterna bör på grundval av sin allmänna ekonomiska expertis och kunskap om marknaden och bedömningarnas syfte och tekniska karaktär, samt för att säkerställa samstämmigheten med sina andra marknadsregleringsuppgifter, fastställa de element av urvalsförfarandena och villkoren för nyttjanderätter avseende spektrum som har störst inverkan på marknadsvillkoren och konkurrenssituationen, inklusive villkoren för tillträde och expansion. Detta innefattar t.ex. parametrarna för ekonomisk värdering av spektrum i enlighet med detta direktiv, specifikationerna för regleringsåtgärder och marknadsformande åtgärder, såsom användningen av spektrumbegränsningar eller reservation av spektrum eller införande av tillträdesskyldigheter i grossistledet, eller metoderna för täckningsvillkor förbundna med nyttjanderätter. En mer enhetlig användning och definition av sådana element skulle främjas av en samordningsmekanism där Berec, kommissionen och de nationella regleringsmyndigheterna i övriga medlemsstater skulle förhandsgranska förslag till åtgärder innan nyttjanderätter beviljas av en medlemsstat och parallellt med det nationella offentliga samrådet. Den åtgärd som fastställs av den nationella regleringsmyndigheten kan endast vara en del i en bredare nationell åtgärd, som mer allmänt kan utgöras av beviljande, handel och uthyrning, varaktighet, förlängning eller ändring av nyttjanderätter för radiospektrum samt de urvalsförfaranden eller villkor som är förknippade med nyttjanderätterna. Därför får de nationella regleringsmyndigheterna, när de anmäler ett förslag till åtgärd, tillhandahålla information om andra förslag till nationella åtgärder av betydelse för det relevanta urvalsförfarandet för begränsning av nyttjanderätter för radiospektrum som inte omfattas av fackgranskningsmekanismen.

(85)  Överenskommelser på europeisk nivå om harmonisering av tilldelningen av radiofrekvenser till särskilda företag bör följas strikt av medlemsstaterna vid beviljande av nyttjanderätter avseende radiofrekvenser från den nationella frekvensplanen.

(86)  Medlemsstaterna bör uppmuntras att överväga gemensamma auktorisationer som ett alternativ vid utfärdandet av nyttjanderätter, om den väntade användningen omfattar gränsöverskridande situationer.

(87)  Beslut som kommissionen fattar enligt artikel 38.1 bör endast avse regleringsprinciper, -strategier och -metoder. För att undvika missförstånd bör kommissionens beslut inte innehålla detaljerade bestämmelser, vilka vanligtvis finns till för att avspegla nationella förhållanden, och de bör inte förbjuda alternativa strategier som rimligtvis kan förväntas ha motsvarande verkan. Sådana beslut bör vara proportionella och bör inte påverka de nationella regleringsmyndigheters beslut som inte skapar hinder för den inre marknaden.

(88)  Unionen och medlemsstaterna har inom ramen för Världshandelsorganisationen gjort åtaganden i fråga om standarder och regelverket för telenät och teletjänster.

(89)  Standardisering bör förbli en i första hand marknadsdriven process. Det kan dock fortfarande förekomma situationer där det är lämpligt att på unionsnivå kräva att vissa bestämda standarder måste följas i syfte att förbättra interoperabilitet och valfrihet för användarna, samt uppmuntra till interkonnektivitet inom den inre marknaden. På nationell nivå omfattas medlemsstaterna av bestämmelserna i direktiv 2015/1535/EU. Standardiseringsförfarandena enligt detta direktiv påverkar inte tillämpningen av bestämmelserna i direktiv 2014/53/EU om radioutrustning, direktiv 2014/35/EU om lågspänning och direktiv 2014/30/EU om elektromagnetisk kompatibilitet.

(90)  Leverantörer av allmänna elektroniska kommunikationsnät eller allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster, eller båda, bör åläggas att vidta åtgärder för att skydda säkerheten för sina nät respektive tjänster, samt för att förebygga eller minimera konsekvenserna av säkerhetsincidenter, bland dem också incidenter till följd av att utrustning kidnappas. Med beaktande av den senaste tekniska utvecklingen bör dessa åtgärder säkerställa en säkerhetsnivå för näten och tjänsterna som är lämplig i förhållande till den föreliggande risken. Säkerhetsåtgärderna bör minst ta hänsyn till alla relevanta aspekter av följande element: När det gäller systems och faciliteters säkerhet: fysisk säkerhet och miljösäkerhet, funktionssäkerhet, kontroll av åtkomst till nät samt nätintegritet. När det gäller incidenthantering: incidenthanteringsförfaranden, kapacitet att upptäcka incidenter, incidentrapportering och kommunikation. När det gäller kontinuitetshantering: strategier för tjänstekontinuitet samt beredskapsplaner, kapacitet för katastrofberedskap. När det gäller övervakning, granskning och testning: strategier för övervakning och loggning, planer för beredskapsövningar, testning av nät och tjänster, säkerhetsbedömningar och övervakning av efterlevnaden, samt efterlevnad av internationella standarder.

(91)  Mot bakgrund av att de interpersonella kommunikationstjänsterna blivit allt viktigare bör det säkerställas att även dessa omfattas av lämpliga säkerhetskrav i enlighet med sina särskilda egenskaper och ekonomiska betydelse. Leverantörer av sådana tjänster bör därför säkerställa en säkerhetsnivå som är anpassad till graden av risk för säkerheten för den elektroniska kommunikation som de tillhandahåller. Eftersom leverantörer av nummeroberoende interpersonella kommunikationstjänster i allmänhet inte utövar någon faktisk kontroll över överföringen av signaler via nät kan graden av risk för sådana tjänster i vissa anseende anses lägre än för traditionella elektroniska kommunikationstjänster. Därför bör säkerhetskraven för nummeroberoende interpersonella kommunikationstjänster vara lägre när detta är motiverat enligt den faktiska bedömningen av de berörda säkerhetsriskerna. I det sammanhanget bör leverantörerna kunna besluta om vilka åtgärder de anser lämpliga för att hantera de säkerhetsrisker som föreligger för deras tjänster. Samma tillvägagångssätt bör i tillämpliga delar gälla för interpersonella kommunikationstjänster som använder nummer och som inte utövar faktisk kontroll över överföringen av signaler.

(91a)  Leverantörer av allmänna kommunikationsnät eller av allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster bör informera slutanvändare om vilka åtgärder de kan vidta för att säkerhetsskydda sin kommunikation, t.ex. genom att använda särskilda typer av programvara eller krypteringsteknik. Kravet på att informera slutanvändarna om särskilda säkerhetsrisker bör inte befria en leverantör från skyldigheten att på egen bekostnad vidta lämpliga och omedelbara åtgärder för att söka förebygga eller avhjälpa eventuella nya oförutsedda säkerhetsrisker och återställa normal säkerhetsnivå. Informationen till abonnenten om säkerhetsrisker bör vara gratis.

(91b)  För att skydda nätens och tjänsternas säkerhet och integritet bör användningen av totalsträckskryptering uppmuntras och, där så krävs, göras obligatorisk, i enlighet med principerna om automatisk och inbyggd säkerhet och automatiskt och inbyggt integritetsskydd.

(92)  Behöriga myndigheter bör säkerställa att integritet och tillgänglighet upprätthålls i de allmänna kommunikationsnäten. Europeiska byrån för nät- och informationssäkerhet (Enisa) bör bidra till en högre säkerhetsnivå för elektronisk kommunikation genom att bland annat bistå medlemsstaterna med att förebygga och lösa problem som kan uppstå på den inre marknaden till följd av att vissa säkerhetsåtgärder är inbördes motstridiga, samt genom att utfärda riktlinjer om säkerhetskriterier i nära samarbete med Berec och kommissionen, och tillhandahålla expertis och rådgivning och främja utbyte av bästa praxis. De behöriga myndigheterna bör ha de nödvändiga resurserna för att kunna utföra sina uppgifter, inklusive befogenheter att begära den information som krävs för att bedöma säkerhetsnivån för nät eller tjänster, De bör också ha befogenhet att begära omfattande och pålitliga uppgifter om faktiska säkerhetsincidenter som avsevärt påverkat funktionen för nät eller tjänster. De bör vid behov bistås av enheter för hantering av it-säkerhetsincidenter (CSIRT-enheter) som inrättats enligt artikel 9 i direktiv (EU) 2016/1148(22). CSIRT-enheter kan framför allt åläggas att lämna de behöriga myndigheterna information om risker och incidenter som påverkar allmänna kommunikationsnät och allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster och rekommendera hur de ska hanteras.

(93)  När tillhandahållandet av elektronisk kommunikation förlitar sig på allmänna resurser vars användning är föremål för särskild auktorisation får medlemsstaterna ge den myndighet som är behörig att utfärda auktorisationerna rätt att ta ut avgifter för att säkerställa en optimal användning av dessa resurser, i enlighet med de förfaranden som avses i detta direktiv. I enlighet med domstolens rättspraxis får inte medlemsstaterna ta ut några andra avgifter i samband med tillhandahållandet av nät och elektroniska kommunikationstjänster än de som föreskrivs i detta direktiv. I detta hänseende bör medlemsstaterna ha ett samstämmigt sätt att fastställa dessa avgifter för att se till att det allmänna auktorisationsförfarandet eller nyttjanderätterna inte medför en orimlig finansiell belastning för leverantörerna av elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster.

(94)  För att säkerställa en optimal användning av resurser bör avgifterna återspegla den ekonomiska och tekniska situationen på den berörda marknaden samt varje annan betydande faktor som påverkar deras värde. Samtidigt bör avgifterna fastställas på ett sätt som främjar innovation i samband med tillhandahållandet av nät och tjänster samt konkurrens på marknaden. Medlemsstaterna bör därför säkerställa att avgifter för nyttjanderätter fastställs med hjälp av en mekanism som omfattar ett ändamålsenligt skydd mot resultat där avgifternas värde snedvrids till följd av strategier för intäktsmaximering, konkurrenshämmande budgivning eller liknande beteenden. Detta direktiv påverkar inte det ändamål för vilket avgifter för nyttjanderätter och rättigheter att installera faciliteter används. Sådana avgifter får exempelvis användas för att finansiera verksamhet vid de nationella regleringsmyndigheterna och de behöriga myndigheterna som inte kan täckas av administrativa avgifter. Vid urvalsförfaranden som bygger på konkurrens eller jämförelse, och när avgifter för nyttjanderätter för radiospektrum helt eller delvis består av ett engångsbelopp, bör betalningsmöjligheter erbjudas som säkerställer att sådana avgifter inte i praktiken leder till att urvalet sker på grundval av kriterier som inte har något samband med målet att säkerställa optimal användning av radiospektrum. Kommissionen kan regelbundet offentliggöra jämförande undersökningar och annan lämplig vägledning med tanke på bästa praxis i fråga om tilldelning av radiospektrum, tilldelning av nummer eller beviljande av ledningsrätt.

(95)  Avgifter som påförs företag för nyttjanderätter för radiospektrum kan ▌påverka beslut om att ansöka om sådana rätter och om hur radiospektrumresurser bör användas på bästa sätt. När reservpriserna fastställs ▌ bör medlemsstaterna därför, för att säkerställa optimal, ändamålsenlig användning, se till att sådana priser, oavsett vilken typ av urvalsförfarande som används, också återspeglar hur dessa resurser alternativt skulle kunna användas, samt extrakostnaderna för att uppfylla auktorisationsvillkor som införs för att främja policymål som rimligtvis inte kan väntas uppfyllas enligt normala kommersiella villkor, såsom villkor avseende territoriell täckning.

(96)  En optimal användning av spektrumresurser beror på tillgången till lämpliga nät och tillhörande faciliteter. Därför bör avgifter för nyttjanderätter för radiospektrum och för rättigheter att installera faciliteter beakta behovet av att främja en kontinuerlig infrastrukturutveckling för att uppnå effektivast möjliga användning av resurser. Medlemsstaterna bör därför se till att betalningsvillkoren för avgifter för nyttjanderätter för radiospektrum kopplas till den faktiska tillgången till resurser på ett sätt som främjar de investeringar som krävs för att främja sådan utveckling. Dessa villkor bör specificeras på ett objektivt, öppet redovisat, proportionellt och icke-diskriminerande sätt innan man inleder förfarandena för beviljande av nyttjanderätter för spektrum, och avgifterna bör klart definieras.

(97)   Det bör säkerställas att det finns förfaranden för beviljande av rättigheter att installera faciliteter som är lägliga, icke-diskriminerande och öppet redovisade, så att förutsättningar skapas för en sund och effektiv konkurrens. Detta direktiv påverkar inte tillämpningen av nationella bestämmelser om expropriering eller användning av egendom, normalt utövande av egendomsrättigheter, normal användning av offentlig egendom eller tillämpning av neutralitetsprincipen med avseende på medlemsstaternas regler om egendomsordning.

(98)  Tillstånd som utfärdats för leverantörer av elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster och som ger dem tillträde till offentlig och privat egendom är grundläggande faktorer för etablerande av elektroniska kommunikationsnät eller nya nätelement. Onödigt krångel och förseningar i förfarandet för att tilldela ledningsrätter kan därför utgöra ett betydande hinder för konkurrensutvecklingen. Följaktligen bör förvärvet av ledningsrätter förenklas för auktoriserade företag. De nationella regleringsmyndigheterna bör kunna samordna förvärvet av ledningsrätter genom att lägga ut relevant information på sina webbplatser.

(99)  Det är nödvändigt att stärka medlemsstaternas befogenheter gentemot innehavare av ledningsrätter för att säkerställa tillträde eller idrifttagande av nya nätinfrastrukturer på ett rättvist, effektivt och miljöansvarigt sätt, oberoende av eventuella skyldigheter för en operatör med betydande inflytande på marknaden att bevilja tillträde till sitt elektroniska kommunikationsnät. Ett förbättrat gemensamt utnyttjande av faciliteter kan sänka de miljömässiga kostnaderna för att bygga ut infrastrukturen för elektronisk kommunikation och bidra till mål som rör folkhälsa, allmän säkerhet och fysisk planering. De behöriga myndigheterna bör få befogenhet att kräva att företag som har dragit nytta av rättigheterna att installera faciliteter på, över eller under offentlig eller privat egendom gemensamt utnyttjar sådana faciliteter eller sådan egendom (inbegripet fysisk samlokalisering) efter en skälig tid av offentligt samråd under vilket alla berörda parter bör ges tillfälle att yttra sig, inom de specifika områden där skäl som rör allmänna intressen gör sådant gemensamt utnyttjande nödvändigt. Detta kan t.ex. vara fallet när utrymmet under jord är överanvänt eller när naturliga hinder måste korsas. De behöriga myndigheterna bör särskilt kunna ålägga gemensamt utnyttjande av nätelement och tillhörande faciliteter som ledningar, rör, master, inspektionsbrunnar, kopplingsskåp, antenner, torn och andra stödkonstruktioner, byggnader eller tillträden till byggnader, och en bättre samordning av anläggningsarbeten av miljöskäl eller skäl som rör allmän ordning. Det bör däremot vara de nationella regleringsmyndigheterna som fastställer bestämmelserna för hur kostnaderna ska fördelas för det gemensamma utnyttjandet av faciliteten eller egendomen, för att säkerställa att det sker en skälig anpassning till de berörda företagens risktagande. Mot bakgrund av de skyldigheter som införs genom direktiv 2014/61/EU, bör de behöriga myndigheterna, särskilt de lokala myndigheterna, också inrätta lämpliga samordningsförfaranden i samarbete med de nationella regleringsmyndigheterna för offentliga arbeten och för andra lämpliga offentliga faciliteter och annan lämplig offentlig egendom, vilka får omfatta förfaranden som säkerställer att alla berörda parter får information om lämpliga offentliga faciliteter och lämplig offentlig egendom samt pågående och planerade offentliga arbeten, att de meddelas i god tid om sådana arbeten och att gemensamt utnyttjande främjas i möjligaste mån.

(100)  Om mobiloperatörer är tvungna att gemensamt utnyttja torn eller master av miljöskäl, kan sådant föreskrivet gemensamt utnyttjande leda till en minskning av de högsta nivåer för överförd energi som av folkhälsoskäl är tillåtna för varje operatör, och detta i sin tur kan leda till krav på operatörerna att installera fler överföringsplatser för att säkerställa nationell täckning. Behöriga myndigheter bör ta hänsyn till de berörda miljöaspekterna och folkhälsoaspekterna, med beaktande av försiktighetsprincipen enligt rådets rekommendation ▌ 1999/519/EG.

(101)  Radiospektrum är en begränsad allmän resurs av stort värde för allmänheten och stort marknadsvärde. Det är en väsentlig förutsättning för radiobaserade elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster och, i den mån det används för sådana nät och tjänster, bör det därför fördelas och tilldelas på ett effektivt sätt av de nationella regleringsmyndigheterna i enlighet med harmoniserade mål och principer som styr deras verksamhet och objektiva, öppet redovisade och icke-diskriminerande kriterier, där hänsyn tas till demokratiska, sociala, språkliga och kulturella intressen i samband med användningen av frekvenserna. Genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 676/2002/EG av den 7 mars 2002 om ett regelverk för radiospektrumpolitiken i Europeiska gemenskapen (radiospektrumbeslut)(23) inrättas ett regelverk för harmonisering av radiospektrum.

(102)  Verksamhet som sammanhänger med radiospektrumpolitiken i unionen bör inte påverka de åtgärder som i enlighet med unionslagstiftningen vidtagits på unionsnivå eller nationell nivå som ett led i arbetet med att nå mål av allmänt intresse, särskilt i fråga om innehållsreglering och strategier på områdena audiovisuell politik och mediepolitik och medlemsstaternas rätt att organisera och använda sitt radiospektrum för allmän ordning, allmän säkerhet och försvaret. Eftersom spektrumanvändning för militära syften och andra syften som rör allmän säkerhet påverkar tillgången till spektrum för den inre marknaden bör radiospektrumpolitiken ta hänsyn till alla sektorer och aspekter av unionspolitiken och jämka samman deras respektive behov, med iakttagande av medlemsstaternas rättigheter.

(103)  Säkerställande av maximal täckning för nät med högsta kapacitet i varje medlemsstat är mycket viktigt för den ekonomiska och sociala utvecklingen, deltagandet i samhällslivet och den sociala och territoriella sammanhållningen. I takt med att användningen av elektroniska kommunikationer blir en självklar del av det europeiska samhället och den europeiska välfärden bör EU-täckning för inemot 100 procent av alla unionsmedborgare uppnås genom att medlemsstaterna inför ändamålsenliga täckningskrav som bör anpassas till varje betjänat område och begränsas till proportionella bördor för att inte hindra tjänsteleverantörernas utbyggnad. Den sömlösa täckningen av territoriet bör maximeras och vara tillförlitlig, för att främja tjänster och tillämpningar, som uppkopplade bilar och e-hälsa. De behöriga myndigheternas tillämpning av täckningsskyldigheter bör därför samordnas på unionsnivå. Med tanke på nationella särdrag bör sådan samordning begränsas till allmänna kriterier som används för att fastställa och mäta täckningsskyldigheter, såsom befolkningstäthet och topologiska drag.

(104)  Behovet av att säkerställa att medborgarna inte utsätts för elektromagnetiska fält på en nivå som är skadlig för folkhälsan bör hanteras på ett konsekvent sätt i hela unionen, med särskild hänsyn till försiktighetsansatsen enligt rådets rekommendation nr 1999/519/EG(24), för att säkerställa enhetliga villkor för utbyggnaden. På nät med mycket hög kapacitet bör medlemsstaterna vid behov tillämpa förfarandet i direktiv 2015/1535/EU, också för att ge berörda parter insyn och låta andra medlemsstater och kommissionen reagera.

(105)  Spektrumharmonisering och samordning och reglering av utrustning med hjälp av standardisering är kompletterande behov som behöver en tät samordning för att effektivt uppnå målen, med stöd av gruppen för radiospektrumpolitik. Samordning mellan innehållet i och tidpunkterna för Cepts mandat enligt radiospektrumbeslutet och standardiseringsansökningar till standardiseringsorgan som Europeiska institutet för telekommunikationsstandarder, även när det gäller parametrar för radiomottagare, bör främja införandet av framtida system, stödja möjligheterna för gemensam användning av spektrum och säkerställa effektiv spektrumförvaltning. Varje standard, specifikation eller rekommendation om nätelement och tillhörande faciliteter, oavsett om de är fasta eller mobila, bör om möjligt ta hänsyn till eventuella tillträdesskyldigheter som kan komma att behöva införas enligt detta direktiv.

(106)  Efterfrågan på harmoniserat radiospektrum är inte enhetlig i alla delar av unionen. När det finns en bristande efterfrågan på ett harmoniserat band på regional eller nationell nivå skulle medlemsstaterna undantagsvis kunna tillåta en alternativ användning av bandet, så länge som denna bristande efterfrågan kvarstår och förutsatt att den alternativa användningen inte inverkar på andra medlemsstaters harmoniserade användning av detta band och att användningen upphör när det uppstår en efterfrågan på det harmoniserade bandet.

(107)  Flexibiliteten när det gäller spektrumförvaltning och tillträde till spektrum har upprättats så att spektrumanvändare genom teknik- och tjänsteneutrala auktorisationer kan välja de bästa teknikerna och tjänsterna för de frekvensband som förklarats tillgängliga för elektroniska kommunikationstjänster enligt de tillämpliga nationella frekvensfördelningsplanerna i enlighet med unionslagstiftningen (principerna om teknik- och tjänsteneutralitet). Det administrativa fastställandet av tekniker och tjänster bör tillämpas endast när det gäller mål av allmänt intresse och bör tydligt motiveras och bli föremål för regelbundna granskningar.

(108)  Inskränkningar i principen om teknikneutralitet bör vara adekvata och motiveras av behovet av att undvika skadliga störningar, t.ex. genom att införa spektrummasker och effektnivåer för att skydda allmänheten genom att begränsa dess exponering för elektromagnetiska fält, säkerställa att tjänsterna fungerar väl, genom en adekvat nivå i fråga om tjänstens tekniska kvalitet, men inte nödvändigtvis utesluta möjligheten att använda mer än en tjänst i samma frekvensband, säkerställa en god fördelning av spektrum, särskilt där dess användning endast underkastas allmän auktorisation, skydda en effektiv spektrumanvändning, eller uppfylla ett mål av allmänt intresse i enlighet med unionslagstiftningen.

(109)  Spektrumanvändare bör även fritt kunna välja vilka tjänster de vill erbjuda över spektrumet. Det bör å andra sidan vara tillåtet att vid behov och på ett proportionellt sätt medge åtgärder som kräver tillhandahållandet av en särskild tjänst för att uppfylla tydligt definierade mål av allmänt intresse som t.ex. säkerhet för människors liv, främjandet av social, regional och geografisk sammanhållning eller för att undvika ett ineffektivt användande av spektrum. I dessa mål bör även ingå att främja kulturell och språklig mångfald och mediemångfald på det vis som detta definieras av medlemsstaterna i enlighet med unionslagstiftningen. Undantagen bör inte resultera i en exklusiv användning för vissa tjänster, förutom där dessa är nödvändiga för att skydda människors liv eller, i undantagsfall, uppfylla andra mål av allmänt intresse som definierats av medlemsstaterna i enlighet med unionslagstiftningen, utan snarare prioritera så att andra tjänster och tekniker kan existera samtidigt i samma band, i den utsträckning detta är möjligt. Det är medlemsstaterna som är behöriga att fastställa omfattning och art för eventuella undantag för att främja kulturell och språklig mångfald och mediemångfald.

(110)  Eftersom fördelningen av spektrum till särskilda tekniker eller tjänster är ett undantag från principerna om teknik- och tjänsteneutralitet samt begränsar valfriheten i den tillhandahållna tjänsten eller den teknik som används, bör varje förslag till sådan fördelning präglas av god insyn och underkastas ett offentligt samråd.

(111)  I de undantagsfall då medlemsstaterna beslutar att begränsa friheten att tillhandahålla elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster på grunder som avser allmän ordning säkerhet, allmän säkerhet eller folkhälsa bör medlemsstaterna förklara skälen till denna begränsning.

(112)  Radiospektrum bör förvaltas så att skadliga störningar undviks. Detta grundläggande koncept om skadliga störningar bör därför definieras på ett korrekt sätt för att säkerställa att regleringsingripanden begränsas till den omfattning som är nödvändig för att förhindra sådana störningar, med beaktande av att nätutrustning och slutanvändarutrustning också behöver innehålla störningstålig mottagarteknik. I ITU:s radioreglemente definieras skadliga störningar bland annat som alla störningar som äventyrar funktionen hos säkerhetstjänster, vilka i sin tur definieras som alla radiokommunikationstjänster som fortgående eller tillfälligt används för att skydda människoliv eller egendom. Skyddet av människoliv eller egendom kräver således att skadliga störningar undviks, framför allt i kritiska situationer där funktionen hos en säkerhetstjänst ställs på spel. Enligt ITU:s definition omfattar detta också radiobaserad positionsbestämning, som är livsviktig för transporter och navigation, och därför bör begreppet också omfatta alla uppdragskritiska aspekter på driften av elektroniska kommunikationstjänster eller kommunikationsnät i sådana fall när det gäller liv eller egendom, alltså också annorstädes än inom transportväsendet, såsom inom hälso- och sjukvården. Transporter har ett starkt gränsöverskridande element och digitaliseringen av transporter medför utmaningar. Fordon (tunnelbana, buss, bilar, lastbilar och tåg etc.) blir allt mer autonoma och uppkopplade. På en inre EU-marknad färdas fordon lättare över nationella gränser. Tillförlitliga kommunikationer och motverkande av skadliga störningar är avgörande för en säker och fungerande drift av fordon och deras kommunikationssystem.

(113)  Med tanke på den ökade efterfrågan på spektrum och nya varierande tillämpningar och tekniker som förutsätter flexiblare tillträde till och användning av spektrum bör medlemsstaterna främja gemensam användning av spektrum genom att fastställa de lämpligaste auktorisationsordningarna för varje scenario och genom att fastställa ändamålsenliga och öppet redovisade bestämmelser och villkor för detta. Gemensam användning av spektrum säkrar i allt högre grad en ändamålsenlig och effektiv spektrumanvändning i och med att flera oberoende användare eller anordningar kan ha tillträde till samma frekvensband enligt olika typer av rättsliga ordningar så att ytterligare spektrumresurser blir tillgängliga, användningseffektiviteten ökar och spektrumtillgång underlättas för nya användare. Gemensam användning kan baseras på allmänna auktorisationer eller licensfri användning som, inom ramen för specifika delningsvillkor, ger flera användare möjlighet att få tillträde till och använda samma spektrum i olika geografiska områden eller vid olika tidpunkter. Den kan också baseras på individuella nyttjanderätter enligt sådana arrangemang som licensbaserat gemensamt tillträde där alla användare (med en befintlig användare och nya användare) enas om villkoren för delat tillträde, under tillsyn av de behöriga myndigheterna, på ett sätt som uppfyller minimikrav på garanterad radioöverföringskvalitet. När gemensam användning enligt olika auktorisationsordningar tillåts bör medlemsstaterna inte fastställa alltför stora skillnader i varaktighet för sådan användning enligt olika auktorisationsordningar.

(113a)  Allmänna auktorisationer för spektrumanvändning kan i vissa fall underlätta den ändamålsenligaste spektrumanvändningen och sporra till innovation, medan individuella nyttjanderätter till radiospektrum under vissa omständigheter sannolikt kommer att bli den lämpligaste auktorisationsordningen. Individuella nyttjanderätter bör exempelvis övervägas om de är mera effektiva till följd av antingen gynnsamma utbredningsegenskaper för radiospektrum eller den planerade uteffekten. Så bör också ske om användningstätheten är stor inom något visst geografiskt område eller om radiospektrum fortlöpande är i användning. Dessutom bör individuella nyttjanderätter övervägas om tjänstekvalitetskraven är så höga att störningsproblemen inte kan åtgärdas med hjälp av allmänna auktorisationer. Tekniska åtgärder för att förbättra störningstoleransen på mottagarnivå bör användas om de kan möjliggöra användning av allmänna auktorisationer eller gemensam användning av spektrum, och man bör undvika att systematiskt använda bestämmelser om ”oskyddat och störningsfritt”.

(114)  För att säkerställa förutsebarheten och bevara rättssäkerheten och investeringsstabiliteten bör medlemsstaterna i förväg fastställa lämpliga kriterier för att avgöra om målet med effektiv spektrumanvändning uppfylls av rättighetshavarna när de genomför de villkor som hör samman med individuella nyttjanderätter och allmänna auktorisationer. Berörda parter bör delta i fastställandet av sådana villkor och på ett öppet sätt informeras om hur uppfyllandet av deras skyldigheter kommer att bedömas.

(115)  Med hänsyn till vikten av teknisk innovation bör medlemsstaterna kunna föreskriva rättigheter för experimentell användning av spektrum, med förbehåll för särskilda restriktioner och villkor till följd av dessa rättigheters experimentella karaktär.

(116)  Gemensam användning av nätinfrastruktur, och i vissa fall gemensam användning av spektrum, kan möjliggöra en effektivare och mer ändamålsenlig användning av radiospektrum och säkerställa en snabb utbyggnad av nät, särskilt i mer glesbefolkade områden. Vid fastställandet av villkoren för nyttjanderätter för radiospektrum bör de behöriga myndigheterna också överväga att auktorisera former för gemensam användning eller samordning mellan företag för att säkerställa ändamålsenlig och effektiv användning av spektrum eller uppfyllande av täckningsskyldigheter, i enlighet med principerna i konkurrenslagstiftningen.

(117)  Marknadsvillkoren, relevansen och antalet aktörer kan variera mellan medlemsstater. Behovet och möjligheten att koppla villkor till nyttjanderätter för radiospektrum kan ha nationella särdrag, vilket vederbörligen bör beaktas, men formerna för tillämpningen av sådana skyldigheter bör samordnas på EU-nivå genom kommissionens genomförandeåtgärder för att säkerställa en konsekvent hantering av liknande utmaningar i hela EU.

(118)  Kraven på tjänsteneutralitet och teknikneutralitet vid beviljandet av nyttjanderätter stöder, tillsammans med möjligheten att överföra rättigheter mellan företag, friheten och möjligheterna att tillhandahålla elektroniska kommunikationstjänster åt allmänheten, vilket även främjar uppnåendet av mål av allmänintresse. Detta direktiv påverkar inte huruvida radiospektrum direkt tilldelas leverantörer av elektroniska kommunikationsnät eller kommunikationstjänster, eller enheter som nyttjar dessa nät eller tjänster. Sådana enheter kan vara leverantörer av innehåll i radio- eller tv-sändningar. Ansvaret för att uppfylla de villkor som hör samman med nyttjanderätten till en radiofrekvens och de tillämpliga villkor som hör samman med den allmänna auktorisationen bör i alla händelser bäras av det företag som har beviljats nyttjanderätten till detta radiospektrum. Vissa skyldigheter för programföretag avseende tillhandahållande av audiovisuella medietjänster kan göra det nödvändigt att använda särskilda kriterier och förfaranden för beviljande av nyttjanderätter för spektrum med hänsyn till mål av allmänt intresse som fastställs av medlemsstaterna i enlighet med unionslagstiftningen. Förfarandena för beviljande av sådana rättigheter bör dock i vilket fall vara objektiva, öppet redovisade, icke-diskriminerande och proportionella. Enligt domstolens rättspraxis bör alla nationella begränsningar av rättigheter som garanteras genom artikel 56 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt vara motiverade på ett objektivt sätt och proportionella, och inte överskrida vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål. Spektrum som beviljas utan ett öppet förfarande bör inte användas för andra syften än det mål av allmänt intresse för vilket det beviljades. I sådana fall bör berörda parter beredas tillfälle att inkomma synpunkter inom rimlig tid. Medlemsstaterna bör som en del av ansökningsförfarandet för beviljandet av nyttjanderätter kontrollera om den sökande kommer att kunna uppfylla villkoren för att ha sådana rättigheter. Dessa villkor bör beaktas i behörighetskriterier som fastställs på ett objektivt, öppet redovisat, proportionellt och icke-diskriminerande sätt innan ett konkurrensutsatt urvalsförfarande inleds. För tillämpningen av dessa kriterier kan den sökande komma att anmodas att lämna nödvändig information för att styrka sin förmåga att uppfylla dessa villkor. Om denna information inte lämnas kan ansökan om nyttjanderätt till en radiofrekvens komma att avslås.

(119)  Medlemsstaterna bör innan de beviljar ▌ rättigheter endast kräva verifiering av element som rimligtvis kan visas av en normalt omsorgsfull sökande, med beaktande av radiospektrums avsevärda värde för allmänheten och marknadsvärde som begränsad offentlig resurs. Detta påverkar inte möjligheten till senare verifikation av att behörighetskriterierna uppfylls, t.ex. genom milstolpar där kriterierna rimligtvis inte kan uppfyllas från början. För att upprätthålla en ändamålsenlig och effektiv användning av radiospektrum bör medlemsstaterna inte bevilja rättigheter i de fall då deras granskning visar att sökanden inte klarar att uppfylla villkor, utan att det påverkar möjligheten att främja tidsbegränsad användning i experimentellt syfte. Tillräckligt lång löptid på auktorisationerna för spektrumanvändning bör öka förutsebarheten för investeringar för att bidra till snabbare nätutbyggnad och bättre tjänster, liksom stabilitet som främjar handel och uthyrning av spektrum. Om inte användningen av spektrum är auktoriserad för obegränsad tid bör denna varaktighet både beakta de mål som ska uppnås och vara tillräckligt lång för att främja återvinning av de investeringar som gjorts. Medan en längre varaktighet kan säkra förutsebarheten för investeringar kan åtgärder för att säkerställa en ändamålsenlig och effektiv användning av radiospektrum, såsom den behöriga myndighetens befogenhet att ändra eller dra in en nyttjanderätt när de villkor som hör samman med nyttjanderätten inte uppfylls, eller främjande av handelsmöjligheter och uthyrning, bidra till att förhindra olämplig ackumulering av radiospektrum och stödja ökad flexibilitet vid distribueringen av spektrumresurser. Ökad användning av årsavgifter är också ett sätt att säkerställa en kontinuerlig bedömning av hur innehavare av nyttjanderätter använder spektrum.

(120)  När det beslutas om redan beviljade nyttjanderätter för radiospektrum ska förlängas bör behöriga myndigheter beakta i vilken utsträckning en förlängning skulle bidra till regelverkets syften och andra mål enligt nationell lagstiftning och unionslagstiftning. Varje sådant beslut ska fattas enligt ett öppet, icke-diskriminerande och öppet redovisat förfarande och baseras på en granskning av hur villkoren för de berörda nyttjanderätterna har uppfyllts. När medlemsstaterna bedömer behovet av att förlänga nyttjanderätter bör de väga konkurrenseffekterna av att förlänga redan tilldelade rättigheter mot främjandet av ett effektivare utnyttjande eller av innovativa nya användningsområden som skulle kunna bli följden om bandet öppnades för nya användare. De behöriga myndigheterna får i det här hänseendet besluta om endast en begränsad förlängning för att förhindra allvarliga avbrott i en etablerad användning. Besluten om att förlänga rättigheter som tilldelades innan detta direktiv började tillämpas bör vara förenliga med alla redan gällande bestämmelser, men medlemsstaterna bör också säkerställa att de inte inverkar på detta direktivs syften.

(121)  Vid förlängning av befintliga nyttjanderätter bör medlemsstaterna, tillsammans med bedömningen av behovet av att förlänga rättigheten, se över de avgifter som är förbundna med den för att säkerställa att dessa avgifter fortsätter att främja en optimal användning, med beaktande av bl.a. läget på marknaden och den tekniska utvecklingen. Med tanke på rättssäkerheten är det lämpligt att eventuella ändringar av de befintliga avgifterna baseras på samma principer som de som tillämpas vid tilldelningen av nya nyttjanderätter.

(122)  En ändamålsenlig förvaltning av radiospektrum kan säkras genom främjande av en fortsatt effektiv användning av spektrum som redan har tilldelats. För att säkerställa rättssäkerhet för rättighetshavarna bör möjligheten att förlänga nyttjanderätter övervägas inom en lämplig tidsperiod innan den berörda rättigheten löper ut. För att uppnå en kontinuerlig resursförvaltning bör de behöriga myndigheterna kunna göra sådana överväganden både på eget initiativ och på begäran från rättighetshavaren. Nyttjanderätten får inte förlängas mot rättighetshavarens vilja.

(123)  Överlåtelse av nyttjanderätter avseende spektrum kan vara en ändamålsenlig metod att öka den effektiva användningen av spektrum. För att uppnå flexibilitet och effektivitet, och göra det möjligt för marknaden att värdera spektrum, bör medlemsstaterna som standard tillåta spektrumanvändare att överlåta eller hyra ut sina nyttjanderätter avseende spektrum till tredje part genom ett enkelt förfarande och i enlighet med de villkor som är förbundna med dessa rättigheter och enligt konkurrensreglerna, under tillsyn av de ansvariga nationella regleringsmyndigheterna. För att främja sådana överlåtelser eller uthyrningar, så länge som harmoniseringsbestämmelser som antas enligt radiospektrumbeslutet följs, bör medlemsstaterna också ta ställning till ansökningar om uppdelning eller disaggregering av nyttjanderätter och om en översyn av nyttjandevillkoren.

(124)  Åtgärder som vidtas specifikt för att främja konkurrens i samband med beviljande eller förlängning av nyttjanderätter för radiospektrum bör beslutas av nationella regleringsmyndigheter, som har den nödvändiga kunskapen om ekonomi, teknik och marknad. Villkoren för spektrumtilldelning kan påverka konkurrenssituationen på marknader för elektronisk kommunikation samt tillträdesvillkoren. Begränsad tillgång till spektrum, i synnerhet när spektrum är en bristvara, kan skapa ett hinder för tillträde eller hindra investering, utbyggnad av nät, tillhandahållande av nya tjänster eller tillämpningar, innovation och konkurrens. Nya nyttjanderätter, inklusive sådana som förvärvas genom överlåtelse eller uthyrning, och införandet av nya flexibla kriterier för spektrumanvändning kan också påverka befintlig konkurrens. Vid felaktig tillämpning kan vissa villkor som används för att främja konkurrens ha andra effekter. Exempelvis kan spektrumbegränsningar och reservation av spektrum skapa konstlade brister, skyldigheter kopplade till tillträde i grossistledet kan på ett orimligt sätt begränsa affärsmodeller i avsaknad av marknadsmakt och överlåtelsebegränsningar kan hämma utvecklingen av andrahandsmarknader. Inför införandet av sådana villkor är det därför nödvändigt med ett konsekvent och objektivt konkurrenstest som bör tillämpas på ett konsekvent sätt. Användningen av sådana åtgärder bör därför baseras på de nationella regleringsmyndigheternas grundliga och objektiva bedömning av marknaden och konkurrensvillkoren på denna. Nationella myndigheter bör dock alltid säkerställa en effektiv och ändamålsenlig spektrumanvändning och undvika att konkurrensen tar skada till följd av konkurrensskadlig hamstring.

(125)  Baserat på ett yttrande från gruppen för radiospektrumpolitik kan det vara nödvändigt att anta en gemensam tidsfrist för att tillåta användningen av ett band som har harmoniserats enligt radiospektrumbeslutet; detta kan krävas för att undvika gränsöverskridande störningar och kan bidra till att alla potentiella fördelar med de relaterade tekniska harmoniseringsåtgärderna kan uppnås på marknaderna för utrustning och i samband med utbyggnaden av elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster med mycket hög kapacitet. För att på ett betydande sätt bidra till denna rams syften och främja samordning bör fastställandet av sådana gemensamma tidsfrister vara föremål för kommissionens genomförandeakter. Förutom frekvensbandet 700 MHz skulle sådana gemensamma maximala tidsfrister framför allt kunna omfatta frekvensbanden 3,4-3,8 GHz och 24,25-27,5 GHz, vilka gruppen för radiospektrumpolitik i sitt yttrande över spektrumrelaterade aspekter på nästa generation av trådlösa system (5G) identifierat såsom ”pionjärband” för användning senast 2020, och dessutom ytterligare band med högre frekvenser än 24 GHz, som gruppen för radiospektrumpolitik anser att kan bli till nytta för 5G i Europa, såsom frekvensbanden 31,8-33,4 GHz och 40,5-43,5 GHz. I villkoren för spektrumtilldelning inom ytterligare frekvensband på över 24 GHz bör det tas hänsyn till eventuella scenarier där spektrum delas med etablerade användare.

(126)  Om efterfrågan på ett radiospektrumband överstiger tillgången, och en medlemsstat till följd av detta kommer fram till att nyttjanderätterna för radiospektrum måste begränsas, bör lämpliga och öppna förfaranden tillämpas vid beviljandet av sådana rättigheter, för att undvika diskriminering och för att de knappa resurserna ska kunna användas på ett optimalt sätt. Sådana begränsningar bör vara motiverade och proportionella och bör baseras på en ingående bedömning av marknadsvillkoren, och vederbörlig vikt bör läggas på de totala fördelarna för användarna och när det gäller nationella mål och målen för den inre marknaden. Syftena med varje begränsningsförfarande bör vara tydligt definierade i förväg. När medlemsstaterna tar ställning till vilket urvalsförfarande som är mest ändamålsenligt bör de, i enlighet med samordningsåtgärder som vidtas på unionsnivå, i god tid och på ett öppet sätt samråda med alla berörda parter om förfarandets motiv, syften och villkor. Medlemsstaterna får vid tilldelningen av radiospektrum eller nummer med exceptionellt ekonomiskt värde bland annat använda urvalsförfaranden som bygger på konkurrens eller jämförelse. Vid förvaltningen av sådana system bör de nationella regleringsmyndigheterna ta hänsyn till detta direktivs syften. Om en medlemsstat finner att ytterligare rättigheter kan göras tillgängliga i ett band bör de inleda processen för detta.

(127)  Mot bakgrund av den massivt ökande efterfrågan på radiospektrum, liksom av slutanvändarnas efterfrågan på trådlös bredbandskapacitet, gör att det krävs lösningar som möjliggör alternativa, kompletterande, spektrumeffektiva lösningar, inklusive trådlöst anslutningssystem med låg effekt och liten räckvidd, som t.ex. trådlösa lokala nätverk (RLAN) och nät med små cellulära accesspunkter med låg effekt. Sådana kompletterande trådlösa accessystem, i synnerhet allmänt tillgängliga RLAN-accesspunkter, gör internet alltmer lättåtkomligt för slutanvändarna och gör det möjligt för mobiloperatörerna att avlasta trafiken. RLAN använder harmoniserat radiospektrum utan att kräva någon individuell auktorisation eller nyttjanderätt för spektrum. De flesta RLAN-accesspunkterna används i dag av privata slutanvändare som en lokal trådlös utökning av deras fasta bredbandsanslutning. Inom gränserna för sina egna internetabonnemang bör slutanvändarna inte hindras från att välja att dela anslutningen till sitt RLAN med andra, så att man kan öka antalet tillgängliga accesspunkter, särskilt i tätbefolkade områden, maximera den trådlösa datakapaciteten genom återanvändning av radiospektrum och skapa en kostnadseffektiv och kompletterande trådlös bredbandsinfrastruktur som är tillgänglig för andra slutanvändare. Därför bör onödiga begränsningar av utbyggnad och sammanlänkning av RLAN-accesspunkter också avskaffas. Offentliga organ eller leverantörer av offentliga tjänster som i sina lokaler använder RLAN för personal, besökare eller kunder, t.ex. för att underlätta tillgången till e-förvaltningstjänster eller för information om kollektivtrafik eller vägtrafik, skulle också kunna ge tillgång till sådana accesspunkter för allmän användning av medborgarna, som en sidotjänst till de tjänster som de erbjuder allmänheten i dessa lokaler, i den utsträckning som detta tillåts av konkurrensreglerna och bestämmelserna om offentlig upphandling. Den som tillhandahåller sådant lokalt tillträde till elektroniska kommunikationsnät inom eller kring privat egendom eller ett begränsat offentligt område, på icke-kommersiell grund eller som en sidotjänst till en annan verksamhet som inte är beroende av anslutning (såsom RLAN-hotspots som görs tillgängliga för kunder som utnyttjar andra kommersiella verksamheter eller för allmänheten i det området) kan behöva efterleva allmänna auktorisationer för nyttjanderätter avseende radiospektrum, men bör inte omfattas av några av villkoren eller kraven i allmänna auktorisationer som gäller för leverantörer av allmänna kommunikationsnät eller kommunikationstjänster eller några skyldigheter avseende slutanvändare eller samtrafik. Sådana tillhandahållare omfattas dock fortfarande av ansvarighetsbestämmelserna i artikel 12 i direktiv 2000/31/EG om elektronisk handel(25). Annan teknik, som LiFi, börjar utvecklas och därigenom kommer den nuvarande radiospektrumkapaciteten i RLAN och trådlösa accesspunkter att kompletteras med optiskt synliga ljusbaserade accesspunkter som skapar trådlösa lokala hybridnät som möjliggör optisk trådlös kommunikation.

(128)  Eftersom trådlösa lokala accesspunkter med låg effekt är väldigt små och använder diskret utrustning som liknar RLAN-routrar för hemmabruk, och med tanke på deras positiva effekter på spektrumanvändningen och utvecklingen av trådlös kommunikation, bör deras tekniska egenskaper (som t.ex. uteffekten) specificeras på unionsnivå på ett proportionellt sätt för lokal utbyggnad, och användningen av sådana bör endast vara föremål för allmän auktorisation – till skillnad från RLAN som inte bör vara föremål för några auktorisationskrav utöver vad som är nödvändigt för användningen av radiospektrum – och andra eventuella begränsningar enligt enskilda planeringstillstånd eller andra tillstånd bör begränsas i så stor utsträckning som möjligt.

(128a)  Offentliga byggnader och annan offentlig infrastruktur besöks och används dagligen av ett betydande antal slutanvändare som behöver konnektivitet för att kunna ta del av e-demokrati, e-transporter och andra tjänster. Annan offentlig infrastruktur (såsom gatlyktor, trafikljus etc.) erbjuder ytterst värdefulla platser för utbyggnad av små basstationer på grund av bland annat sitt kompakta utförande. Operatörerna bör ha tillträde till dessa offentliga platser för att på lämpligt sätt kunna tillgodose efterfrågan. Medlemsstaterna bör därför säkerställa att offentliga byggnader och annan offentlig infrastruktur av det här slaget upplåts på rimliga villkor för utbyggnad av små basstationer, såsom ett komplement till direktiv 2014/61/EU. I det sistnämnda direktivet går man funktionellt till väga, så att tillträdesskyldigheter till fysisk infrastruktur införs endast när infrastrukturen ingår i ett nät och bara om den ägs eller används av en nätoperatör, med den påföljd att många byggnader som ägs eller används av myndigheterna kommer att falla utanför direktivets tillämpningsområde. Däremot behövs det ingen specifik skyldighet för fysisk infrastruktur, såsom ledningar eller stolpar som används inom intelligenta transportsystem (ITS) som ägs av nätoperatörer (leverantörer av transporttjänster och/eller tillhandahållare av allmänna kommunikationsnät), eller för värddelar, vilket alltså innebär att dessa omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2014/61/EU.

(129)  Bestämmelserna i detta direktiv avseende tillträde och samtrafik gäller de nät som används för att tillhandahålla allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster. Privata nät åläggs inte några skyldigheter avseende tillträde eller samtrafik enligt detta direktiv såvida de inte genom tillträde till allmänna nät är underställda villkor som medlemsstaterna har fastställt.

(130)  Termen ”tillträde” har många olika betydelser och därför är det nödvändigt att exakt definiera hur den används i detta direktiv, utan att det påverkar dess användning i andra unionsbestämmelser. En operatör kan äga underliggande nät eller faciliteter, eller helt eller delvis hyra nät och faciliteter.

(131)  På en öppen och konkurrensutsatt marknad bör det inte finnas några begränsningar som hindrar företag från att förhandla om förutsättningarna för tillträde och samtrafik mellan dem, i synnerhet gränsöverskridande avtal, om inte annat följer av konkurrensreglerna i fördraget. I syfte att uppnå en verkligt alleuropeisk marknad med ökad effektivitet, effektiv konkurrens, fler valmöjligheter och konkurrenskraftiga tjänster för slutanvändarna bör företag som erhåller begäran om tillträde eller samtrafik från andra företag som omfattas av allmän auktorisation för tillhandahållande av elektroniska kommunikationsnät eller kommunikationstjänster till allmänheten i princip ingå sådana avtal på kommersiell basis och förhandla med god vilja.

(132)  På de marknader där skillnaderna i förhandlingsstyrka mellan olika företag ännu är betydande och där några företag är beroende av infrastruktur som tillhandahålls av andra för att kunna tillhandahålla sina tjänster, är det lämpligt att fastställa en ram för att säkerställa att marknaden fungerar effektivt. Om kommersiella förhandlingar misslyckas bör de nationella regleringsmyndigheterna ha befogenhet att i slutanvändarnas intresse säkerställa tillfredsställande tillträde, samtrafik och samverkan mellan tjänster. De kan särskilt säkerställa uppkoppling mellan slutanvändare genom att införa rimliga skyldigheter för företag som omfattas av den allmänna auktorisationen och som kontrollerar tillträde till slutanvändarna. Kontroll av tillträde kan innebära ägande eller kontroll av den fysiska kopplingen till slutanvändaren (antingen fast eller mobil) och/eller möjligheten att ändra eller dra in det eller de nationella nummer som behövs för tillträde till en slutanvändares nätanslutningspunkt. Detta skulle t.ex. vara fallet om nätoperatörer på ett orimligt sätt skulle begränsa slutanvändarnas valfrihet när det gäller tillträde till internetportaler och internettjänster.

(133)  I ljuset om principen om icke-diskriminering bör de nationella regleringsmyndigheterna säkerställa att alla operatörer, oavsett storlek och affärsmodell och oavsett om de är vertikalt integrerade eller åtskilda, kan bedriva samtrafik enligt rimliga villkor, i syfte att tillhandahålla genomgående konnektivitet och anslutning till globalt internet.

(134)  Nationella rättsliga eller administrativa åtgärder som innebär att villkoren för tillträde eller samtrafik kopplas till den verksamhet som bedrivs av den part som begär samtrafik, och särskilt till denna parts investeringsgrad i nätinfrastrukturen, och inte till den samtrafik eller det tillträde som tillhandahålls, kan ge upphov till snedvridningar på marknaden och därför strida mot konkurrensreglerna.

(135)  Nätoperatörer som kontrollerar tillträdet till sina egna kunder gör det med hjälp av unika nummer och adresser från en offentliggjord nummer- eller adressförteckning. Andra nätoperatörer måste kunna leverera trafik till dessa kunder och måste därför kunna bedriva direkt eller indirekt samtrafik med varandra. Det är därför lämpligt att fastställa rättigheter och skyldigheter att förhandla om samtrafik.

(136)  Samverkan mellan tjänster gynnar slutanvändarna och är ett viktigt mål för detta regelverk. Att främja kompatibilitet är ett av de mål för de nationella regleringsmyndigheterna som anges i detta regelverk, vilket även föreskriver att kommissionen ska offentliggöra en förteckning över standarder och/eller specifikationer för tillhandahållande av tjänster, tekniska gränssnitt och/eller nätfunktioner, som en grundval för främjande av harmonisering inom området för elektroniska kommunikationer. Medlemsstaterna bör uppmuntra användandet av offentliggjorda standarder och/eller specifikationer i den utsträckning det är absolut nödvändigt för att säkerställa samverkan mellan tjänster och öka användarnas valmöjligheter.

(137)  I dagsläget är både genomgående konnektivitet och tillgång till larmtjänster beroende av att slutanvändarna använder nummerbaserade interpersonella kommunikationstjänster. Framtida teknisk utveckling eller en ökad användning av nummeroberoende interpersonella kommunikationstjänster kan medföra en bristande interoperabilitet mellan kommunikationstjänster. Till följd av detta kan betydande hinder uppstå för marknadstillträde och innovation, vilket i praktiken kan hota ▌ den genomgående konnektiviteten mellan slutanvändare ▌.

(138)  När sådana interoperabilitetsfrågor uppstår kan kommissionen begära en Berec-rapport, som ska innehålla en faktabaserad bedömning av marknadssituationen på unionsnivå och i medlemsstaterna. På grundval av Berec-rapporten och andra tillgängliga fakta, och med beaktande av effekterna på den inre marknaden, bör kommissionen besluta om de nationella regleringsmyndigheterna behöver vidta regleringsåtgärder. Om kommissionen anser att sådana regleringsåtgärder bör övervägas av nationella regleringsmyndigheter får den anta genomförandeåtgärder för att specificera typen och räckvidden för de nationella regleringsmyndigheternas eventuella regleringsåtgärder, i synnerhet när det gäller åtgärder för att införa en obligatorisk användning av standarder eller specifikationer för samtliga leverantörer eller vissa leverantörer. Begreppen europeisk standard och internationell standard definieras i artikel 2 i förordning (EU) nr 1025/2012(26). De nationella regleringsmyndigheterna bör utifrån de särskilda nationella omständigheterna bedöma om det är nödvändigt och motiverat med någon åtgärd för att säkerställa genomgående konnektivitet eller tillgång till larmtjänster och bör, i sådana fall, införa proportionella skyldigheter i enlighet med kommissionens genomförandeåtgärder. För att det inte ska uppstå hinder på den inre marknaden bör medlemsstaterna inte införa några skyldigheter vid sidan om dessa genomförandeåtgärder.

(139)  I situationer då företag saknar tillgång till fungerande alternativ till ej replikerbara tillgångar fram till första utgreningsstället, samt för att gynna konkurrenskraftiga resultat av intresse för slutanvändarna, bör de nationella regleringsmyndigheterna ha befogenhet att införa tillträdesskyldigheter för alla operatörer, utan att det påverkar deras respektive marknadsmakt. I detta hänseende bör de nationella regleringsmyndigheterna analysera alla tekniska och ekonomiska hinder för framtida replikering av nät. Men eftersom sådana skyldigheter kan vara inkräktande, undergräva incitamenten för investeringar och motverka sitt syfte genom att stärka de dominanta aktörernas ställning, bör de införas endast när detta är påkallat och proportionellt till målet om hållbar konkurrens på de relevanta marknaderna. Enbart det faktum att det finns mer än en sådan infrastruktur bör inte nödvändigtvis tolkas som att det visar att tillgångarna är replikerbara. Det första utgreningsstället bör identifieras baserat på objektiva kriterier.

(139a)  Det bör kunna införas skyldigheter om beredande av tillträde till anknutna kompletterande tjänster, till exempel lämpliga tillträdestjänster för slutanvändare med funktionsnedsättning, samt uppgifter till stöd för uppkopplade tv-tjänster och elektroniska programguider, till den del det behövs för att slutanvändare säkert ska kunna använda vissa utsändningstjänster.

(140)  Det kan vara motiverat att utvidga tillträdesskyldigheter till kablar bortom den första anslutningspunkten i områden med lägre befolkningstäthet när det kan visas att replikering skulle vara omöjlig bortom denna första anslutningspunkt; sådana skyldigheter bör dock begränsas till punkter så nära slutanvändarna så möjligt.

(141)  I sådana fall kan det vara lämpligt att de nationella regleringsmyndigheterna, för att iaktta proportionalitetsprincipen, undantar vissa kategorier av ägare eller företag, eller båda, från skyldigheter som går utöver den första anslutningspunkten, av skälet att en tillträdesskyldighet som inte baseras på betydande inflytande på marknaden riskerar att äventyra affärsnyttan för nybyggda nätelement, eller eftersom det finns funktionsdugliga alternativa sätt att bereda tillträde, vilka lämpar sig för nät med mycket hög kapacitet.

(142)  Gemensam användning av passiv ▌ infrastruktur som används för tillhandahållande av trådlösa elektroniska kommunikationstjänster, ▌i enlighet med konkurrenslagstiftningens principer, kan vara till särskild stor nytta för att maximera konnektivitet med mycket hög kapacitet i hela unionen, i synnerhet i mer glesbefolkade områden där replikering är opraktisk och slutanvändarna riskerar att inte få sådan konnektivitet. De nationella regleringsmyndigheterna bör i undantagsfall kunna föreskriva sådan gemensam användning, ▌ eller tillträde till lokaliserad roaming, i enlighet med unionslagstiftningen, om detta redan tydligt fastställts i de ursprungliga villkoren för beviljandet av nyttjanderätt och om de visar att sådan gemensam användning ▌ kan bidra till att undanröja oöverstigliga ekonomiska eller fysiska hinder och om tillträdet till nät eller tjänster därför är starkt begränsat eller saknas, med beaktande av flera faktorer, i synnerhet behovet av täckning längsmed huvudstråken för transporter, valfrihet och högre tjänstekvalitet för slutanvändare, samt behovet av att behålla incitamenten för utbyggnad av infrastruktur. Om slutanvändarna saknar tillträde och detta inte kan åtgärdas enbart med hjälp av gemensam användning av passiv infrastruktur bör de nationella regleringsmyndigheterna kunna införa skyldigheter om gemensam användning av aktiv infrastruktur.

(143)  Även om det under vissa omständigheter är lämpligt för en nationell regleringsmyndighet att införa skyldigheter för operatörer som inte har något betydande inflytande på marknaden i syfte att uppnå mål, t.ex. att slutanvändarna kan nå varandra eller samverkansförmåga mellan tjänster, är det trots detta nödvändigt att säkerställa att sådana skyldigheter införs i enlighet med regelverket och särskilt med dess anmälningsförfaranden.

(144)  Konkurrensregler kan visa sig otillräckliga för att säkerställa kulturell mångfald och mediemångfald på området digital television. Den tekniska utvecklingen och marknadsutvecklingen gör det nödvändigt att regelbundet se över skyldigheterna att tillhandahålla villkorat tillträde under rättvisa, rimliga och icke-diskriminerande villkor, antingen genom en medlemsstat för dess nationella marknad eller genom kommissionen för unionen, i synnerhet för att avgöra om det är motiverat att utvidga skyldigheterna till att omfatta elektroniska programguider (EPG) och gränssnitt för tillämpningsprogram (API), i den utsträckning som är nödvändig för att säkerställa slutanvändarnas tillträde till specificerade digitala sändningstjänster. Medlemsstaterna får genom de lagar och andra författningar som de anser vara nödvändiga närmare ange de digitala sändningar till vilka slutanvändarna måste garanteras tillträde.

(145)  Medlemsstaterna får även tillåta sin nationella regleringsmyndighet att se över skyldigheterna när det gäller villkorad tillgång till digitala sändningstjänster i syfte att genom marknadsanalys bedöma om villkoren för operatörer utan betydande inflytande på marknaden i fråga ska ändras eller upphävas. Sådana ändringar eller upphävanden bör inte negativt påverka slutanvändares tillträde till sådana tjänster eller utsikterna till effektiv konkurrens.

(146)  Det finns ett behov av förhandsskyldigheter under vissa omständigheter i syfte att säkerställa framväxten av en konkurrenskraftig marknad med villkor som främjar utbyggnad och användning av nät med mycket hög kapacitet och maximerade fördelar för slutanvändarna. Definitionen av betydande inflytande på marknaden i detta direktiv är likvärdig med begreppet dominerande ställning som det definieras i rättspraxis från domstolen.

(147)  Två eller flera företag kan anses ha en gemensam dominerande ställning på marknaden inte endast om de har strukturella eller andra förbindelser gemensamma, men också om den relevanta marknadens struktur gynnar samordnade effekter och gör det möjligt för dem att i hög grad agera oberoende av konkurrenter, kunder och, i sista hand, konsumenter, det vill säga att den främjar att företagen bedriver parallell eller anpassad verksamhet på marknaden som motverkar konkurrens En struktur av det slaget kan framgå av sådana egenskaper som stark marknadskoncentration, tillräcklig öppenhet på marknaden för att det med tiden ska löna sig med samordning eller en gemensam strategi, samt förekomsten av påtagliga hinder för eventuella konkurrenters marknadstillträde, jämte en avsaknad av valfrihet så att konsumenterna inte kan reagera. Under de särskilda omständigheter då det kan bli aktuellt med förhandsreglering av marknader för elektroniska kommunikationer och då hindren för nykomlingars inträde på marknaden brukar vara svåra kan det faktum att medlemmarna av ett konkurrenslöst oligopol antagit en gemensam strategi antydas redan av att nätägare vägrar bereda tillträde till grossistmarknaden på rimliga villkor, och att detta iakttagits eller förutsagts inträffa om det saknas förhandsreglering, tillsammans med att det finns ett gemensamt intresse av att på slutkundsmarknader nedströms eller sammanhängande slutkundsmarknader bevara en hög avkastning som inte står i något rimligt förhållande till vilka investeringar som gjorts eller vilka risker som tagits.

(148)   Det är väsentligt att reglerade förhandsskyldigheter endast införs på grossistmarknader där det finns ett eller flera företag med betydande inflytande på marknaden, för att säkerställa hållbar konkurrens ▌, och där åtgärder i nationell konkurrenslagstiftning och unionens konkurrenslagstiftning inte räcker för att lösa problemet. Kommissionen har därför tagit fram riktlinjer på unionsnivå i enlighet med principerna i konkurrenslagstiftningen vilka nationella regleringsmyndigheter ska följa när de bedömer dels huruvida konkurrensen är effektiv på en viss marknad, dels huruvida ett företag har ett betydande inflytande på marknaden. De nationella regleringsmyndigheterna bör analysera huruvida konkurrensen på en viss produkt- eller tjänstemarknad är effektiv i ett visst geografiskt område, vilket kan utgöras av hela eller en del av en berörd medlemsstats territorium eller angränsande delar av medlemsstaters territorium betraktade som helhet. En analys av den effektiva konkurrensen bör inbegripa en analys av huruvida man kan få konkurrens på marknaden i framtiden, och alltså huruvida bristen på konkurrens är bestående. Dessa riktlinjer bör också omfatta frågan om nya, framväxande marknader, där det marknadsledande företaget faktiskt kan ha betydande marknadsandel men inte bör åläggas olämpliga skyldigheter. Kommissionen bör se över riktlinjerna regelbundet, i synnerhet i samband med en översyn av befintlig lagstiftning, med beaktande av utvecklingen av rättspraxis, ekonomiskt tänkande och konkreta marknadserfarenheter samt för att säkerställa att de alltid är aktuella på en snabbt föränderlig marknad. De nationella regleringsmyndigheterna kommer att behöva samarbeta med varandra i de fall då den aktuella marknaden befinns vara gränsöverskridande.

(149)  Vid bedömningen av huruvida ett företag har betydande inflytande på en viss marknad, bör de nationella regleringsmyndigheterna handla i enlighet med unionslagstiftningen och ta synnerlig hänsyn till kommissionens riktlinjer för marknadsanalys och bedömning av ett företags betydande inflytande på marknaden.

(150)  De nationella regleringsmyndigheterna bör definiera relevanta geografiska marknader inom sitt territorium med största möjliga beaktande av kommissionens rekommendation om relevanta produkt- och tjänstemarknader som antas i enlighet med detta direktiv och med beaktande av nationella och lokala omständigheter. Därför bör de nationella regleringsmyndigheterna åtminstone analysera de marknader som ingår i rekommendationen, inklusive de marknader som förtecknas men som inte längre regleras i det specifika nationella eller lokala sammanhanget. De nationella regleringsmyndigheterna bör också analysera marknader som inte ingår i den rekommendationen, men som regleras på det territorium som tillhör deras jurisdiktion på grundval av tidigare marknadsanalyser, eller andra marknader, om de har tillräckliga skäl att anse att de tre testkriterier som anges i detta direktiv uppfylls.

(151)  Gränsöverskridande marknader kan definieras när det motiveras av den geografiska marknadsdefinitionen, med beaktande av alla faktorer på utbudssidan och efterfrågesidan i enlighet med konkurrenslagstiftningens principer. Berec är det lämpligaste organet för att göra sådana analyser, med hjälp av de nationella regleringsmyndigheternas omfattande kollektiva erfarenheter från definitionen av marknader på nationell nivå. Om gränsöverskridande marknader definieras och behöver regleringsåtgärder bör de berörda nationella regleringsmyndigheterna samarbeta för att identifiera vilken regleringsinsats som är lämplig, inklusive i förfarandet för anmälan till kommissionen. De kan också samarbeta på samma sätt när gränsöverskridande marknader inte identifieras men marknadsvillkoren på deras territorium är tillräckligt homogena för att gagnas av en sådan regleringsansats, t.ex. i form av liknande kostnader, marknadsstrukturer eller operatörer eller vid gränsöverskridande eller jämförbar efterfrågan från slutanvändarna.

(152)  Under vissa omständigheter definieras geografiska marknader som nationella eller regionala, t.ex. på grund av att det är nationellt eller lokalt inriktad nätutbyggnad som avgör gränserna för företagens potentiella marknadsmakt när det gäller utbud i grossistledet, men det fortfarande finns en betydande gränsöverskridande efterfrågan från en eller flera kategorier av slutanvändare. Detta kan i synnerhet vara fallet bör det gäller företagsslutkunder med verksamhet på flera olika platser i olika medlemsstater. Om denna gränsöverskridande efterfrågan inte i tillräcklig grad tillgodoses av leverantörer, t.ex. om dessa är fragmenterade längs nationella gränser eller lokalt, uppstår ett potentiellt hinder på den inre marknaden. Därför bör Berec ha befogenhet att ge nationella regleringsmyndigheter vägledning om gemensamma regleringsansatser för att säkerställa att gränsöverskridande efterfrågan kan tillgodoses på ett tillfredsställande sätt, vilket möjliggör en grundval för tillträdesprodukter i grossistledet runt om i unionen, tillsammans med effektivitetsvinster och stordriftsfördelar trots att utbudssidan är fragmenterad. Berecs vägledning bör styra de nationella regleringsmyndigheternas val när de för att uppnå den inre marknadens mål vill införa regleringsskyldigheter för operatörer med betydande inflytande på marknaden på nationell nivå.

(153)  ▌.

(154)  ▌.

(155)  ▌.

(156)  Under den gradvisa övergången till avreglerade marknader kommer affärsavtal mellan operatörer, också om saminvesteringar och tillträde, gradvis att bli vanligare, och om de är hållbara och förbättrar konkurrensdynamiken kan de bidra till slutsatsen att en viss grossistmarknad inte behöver förhandsregleras. Samma logik skulle gälla åt andra riktningen, vid oförutsebar uppsägning av affärsavtal på en avreglerad marknad. Analysen av sådana avtal bör beakta att utsikterna för reglering kan vara ett motiv för nätägare att ingå affärsavtal. För att säkerställa att effekterna av införandet av en reglering på relaterade marknader beaktas i tillräcklig grad när det ska fastställas om en viss marknad behöver förhandsregleras, bör de nationella regleringsmyndigheterna säkerställa att marknaderna analyseras på ett samstämmigt sätt och om möjligt samtidigt eller så nära i tiden som möjligt.

(157)  När de nationella regleringsmyndigheterna tar ställning till reglering i grossistledet för att lösa problem bör de beakta att flera grossistmarknader kan tillhandahålla insatsvaror i grossistledet för en viss slutkundsmarknad och tvärtom, att en grossistmarknad kan tillhandahålla insatsvaror i grossistledet för flera olika slutkundsmarknader. Konkurrensdynamiken på en viss marknad kan också påverkas av marknader som är angränsande men som inte står i ett vertikalt förhållande, vilket kan vara fallet för vissa marknader för fast och mobil telefoni. De nationella regleringsmyndigheterna bör göra denna bedömning för varje enskild grossistmarknad som övervägs för reglering och då börja med korrigeringsåtgärder för tillträde till civil infrastruktur, eftersom sådana korrigeringsåtgärder vanligtvis främjar mer hållbar konkurrens inbegripet infrastrukturkonkurrens; därefter bör de analysera grossistmarknader som övervägs för förhandsreglering i tur och ordning baserat på hur lämpliga de förmodas vara för att åtgärda identifierade konkurrensproblem på slutkundsnivå. När det nationella regleringsmyndigheterna beslutar om vilken specifik korrigeringsåtgärd som ska införas bör de bedöma åtgärdens tekniska genomförbarhet och göra en kostnads-nyttoanalys, med beaktande av hur lämplig åtgärden är för att åtgärda de identifierade konkurrensproblemen på slutkundsnivå samt för att möjliggöra konkurrens baserad på differentiering och teknikneutralitet. De nationella regleringsmyndigheterna bör överväga konsekvenserna av att införa en särskild åtgärd som, om den endast är genomförbar på en viss nättopologi, kan ha en hämmande effekt på utbyggnaden av nät med mycket hög kapacitet i slutanvändarnas intresse. Dessutom bör de nationella regleringsmyndigheterna tillhandahålla incitament genom de korrigeringsåtgärder som införts, där så är möjligt före utbyggnaden av infrastrukturen, för utveckling av en flexibel och öppen nätarkitektur, vilket i sista hand skulle leda till att de korrigeringsåtgärder som införs längre fram blev mindre betungande och komplicerade. I varje skede av bedömningen bör den nationella regleringsmyndigheten, innan den fastställer om några ytterligare och mera betungande korrigeringsåtgärder bör införas för en operatör med betydande inflytande på marknaden, försöka fastställa om det skulle räcka med de åtgärder som redan övervägts för att den berörda slutkundsmarknaden skulle kunna få effektiv konkurrens, varvid man också bör beakta relevanta affärsarrangemang eller andra omständigheter på grossistmarknaden, inklusive andra typer av reglering som redan är i kraft, t.ex. allmänna tillträdesskyldigheter avseende ej replikerbara tillgångar eller skyldigheter som införts i enlighet med direktiv 2014/61/EU eller genom någon annan reglering som den nationella regleringsmyndigheten redan har bedömt som lämplig för en operatör med betydande inflytande på marknaden. En sådan stegvis bedömning med syfte att säkerställa att det införs endast sådana korrigeringsåtgärder som bäst lämpar sig för att effektivt åtgärda eventuella problem som framkommit vid marknadsanalysen hindrar inte en nationell regleringsmyndighet att komma fram till att en sammansättning av olika sådana korrigeringsåtgärder, fastän de har olika intensitet, är det minst inkräktande sättet att åtgärda problemet. Även om sådana skillnader inte medför att skilda geografiska marknader definieras kan de motivera en differentiering när det gäller vilka korrigeringsåtgärder som är lämpliga att införa i ljuset av den olika intensiteten i konkurrenstryck.

(158)  Förhandsreglering som införs på grossistnivå, som i princip är mindre inkräktande än reglering i slutkundsledet, anses vara tillräcklig för att hantera potentiella konkurrensproblem på relaterade slutkundsmarknader i efterföljande led. Den stegvisa avregleringen av slutkundsmarknaderna i unionen är ett tecken på konkurrensframstegen sedan regelverket för elektronisk kommunikation infördes. Bestämmelserna om införande av förhandsåtgärder för företag med betydande inflytande på marknaden bör förenklas och göras mer förutsebara, när så är möjligt. Därför bör befogenheten upphävas att införa regleringskontroller på förhand baserat på betydande marknadsinflytande på slutkundsmarknader.

(159)  När en nationell regleringsmyndighet drar in reglering i grossistledet bör den fastställa en lämplig uppsägningstid för att säkerställa en hållbar övergång till en avreglerad marknad. När denna tidsperiod fastställs bör den nationella regleringsmyndigheten ta hänsyn till befintliga avtal mellan accessleverantörer och accessökande som har ingåtts baserat på de berörda regleringsskyldigheterna. Sådana avtal kan t.ex. föreskriva ett avtalsenligt rättsligt skydd av accessökande för en fastställd tidsperiod. Den nationella regleringsmyndigheten bör också ta hänsyn den praktiska möjligheten för marknadsaktörer att utnyttja eventuell kommersiell access i grossistledet eller saminvesteringserbjudanden som kan finnas på marknaden samt behovet av att undvika en lång period av eventuell regelarbitrage. Övergångsbestämmelser som fastställs av den nationella regleringsmyndigheten bör ta hänsyn till omfattningen av och tidpunkten för tillsynen över redan befintliga avtal, när uppsägningsperioden börjar löpa.

(160)  För att ge marknadsaktörerna förutsägbara regleringsvillkor är det nödvändigt med en tidsfrist för marknadsgranskningar. Det är viktigt att marknadsanalyser utförs regelbundet och inom en rimlig och lämplig tidsram. Om en nationell regleringsmyndighet underlåter att analysera en marknad inom tidsramen kan detta skada den inre marknaden, och normala överträdelseförfaranden kan med tiden komma att förlora sin önskade effekt. Alternativt bör den berörda nationella regleringsmyndigheten kunna begära bistånd från Berec för att avsluta marknadsanalysen. Detta bistånd kan ges genom en särskild arbetsgrupp bestående av företrädare för andra nationella regleringsmyndigheter.

(161)  På grund av den höga tekniska innovationsnivån och de synnerligen dynamiska marknaderna inom sektorn för elektronisk kommunikation finns det ett behov av att på ett snabbt, samordnat och harmoniserat sätt kunna anpassa reglerna på unionsnivå, eftersom erfarenheten har visat att skillnader bland de nationella regleringsmyndigheterna när det gäller att genomföra regelverket kan skapa ett hinder för den inre marknadens utveckling.

(162)  För att uppnå ökad stabilitet och förutsebarhet för regleringsåtgärderna bör dock den maximala tid som tillåts mellan marknadsanalyser förlängas från tre till fem år, om marknaderna är stabila eller förutsägbara, förutsatt att marknadsförändringar under mellantiden inte innebär att en ny analys krävs. När det ska fastställas om en nationell regleringsmyndighet har fullgjort sin skyldighet att analysera marknader och anmält motsvarande åtgärdsförslag minst vart femte år är det endast en anmälan som innehåller en ny bedömning av marknadsdefinitionen och av betydande inflytande på marknaden som kommer att anses inleda en ny femårig marknadscykel. Enbart en anmälan av nya eller ändrade regleringsåtgärder som införs på grundval av en tidigare och oförändrad marknadsanalys kommer inte att anses uppfylla denna skyldighet. För dynamiska marknader bör likväl den maximala tid som tillåts mellan marknadsanalyser förbli tre år. En marknad bör anses som dynamisk om de parametrar som används för bedömning av om skyldigheter ska införas eller inte, inbegripet den tekniska utvecklingen och efterfrågemönstren bland slutanvändarna, sannolikt kommer att utvecklas på ett sådant sätt att slutsatserna från analysen kan komma att ändras på mindre än ett år för ett betydande antal geografiska områden som representerar minst 10 % av marknaden.

(163)  För införandet av en specifik skyldighet för ett företag med betydande inflytande på marknaden krävs inte någon ytterligare marknadsanalys utan endast en motivering att skyldigheten i fråga är lämplig och rimlig mot bakgrund av det fastställda problemets art på den berörda marknaden, och på den därmed förbundna slutkundsmarknaden.

(164)  Vid bedömningen av om de skyldigheter och villkor som är avsedda att införas är proportionella bör de nationella regleringsmyndigheterna beakta att konkurrensförhållandena kan skilja sig åt i olika områden i respektive medlemsstat och då ta särskild hänsyn till resultaten av den geografiska undersökning som utförts i enlighet med detta direktiv.

(165)  När de nationella regleringsmyndigheterna överväger att införa korrigeringsåtgärder för att styra priserna och i så fall i vilken form bör de sträva efter att möjliggöra en rättvis avkastning för investeraren i ett visst nytt investeringsprojekt. Det kan i synnerhet finnas vissa risker i samband med investeringsprojekt som är förknippade med nya accessnät för vilka efterfrågan är osäker vid investeringstillfället.

(166)  Vid översyner av skyldigheter som införts för operatörer som fastställts ha betydande inflytande på marknaden under tidsramen för en marknadsanalys bör de nationella regleringsmyndigheterna kunna ta hänsyn till den påverkan som ny utveckling har på konkurrensvillkoren, t.ex. nyligen ingångna frivilliga överenskommelser mellan operatörer, såsom tillträdesavtal och saminvesteringsavtal, som ger den flexibilitet som är särskilt viktig i samband med längre regleringscykler. Samma logik bör gälla vid oförutsebar uppsägning av affärsavtal. Om sådan uppsägning sker på en avreglerad marknad kan en ny marknadsanalys behövas.

(167)  Insyn i villkor och krav för tillträde och samtrafik, inbegripet prissättning, bidrar till snabbare förhandlingar samtidigt som tvister kan undvikas och marknadsaktörerna får förtroende för att en tjänst inte tillhandahålls på diskriminerande villkor. Det är särskilt viktigt med öppenhet och insyn för att säkerställa samverkan när det gäller tekniska gränssnitt. Om en nationell regleringsmyndighet inför skyldigheter att offentliggöra uppgifter, får den även ange hur uppgifterna ska göras tillgängliga samt huruvida uppgifterna är gratis eller inte med hänsyn till de berörda uppgifternas art och syfte.

(168)  Med tanke på de många olika nättopologier, accessprodukter och marknadsvillkor som har uppstått sedan 2002 kan syftena enligt bilaga II till direktiv 2002/19/EG, avseende tillträde till accessnät samt accessprodukter för leverantörer av digital television och radiotjänster, uppnås bättre och på ett mer flexibelt sätt genom att Berec utarbetar och regelbundet uppdaterar riktlinjer om minimikriterier för ett referenserbjudande. Bilaga II till direktiv 2002/19/EG bör därför utgå.

(169)  Principen om icke-diskriminering säkerställer att företag med marknadsinflytande inte kan snedvrida konkurrensen, särskilt när det rör sig om vertikalt integrerade företag som tillhandahåller tjänster till företag som de konkurrerar med på marknader i efterföljande led.

(170)  För att åtgärda och förebygga ej prisrelaterade diskriminerande beteenden är principen om lika insatsresurser (equivalence of inputs, EoI) i princip det säkraste sättet att uppnå ett effektivt skydd mot diskriminering. Å andra sidan är det troligt att tillhandahållandet av reglerade insatsresurser i grossistledet på EoI-basis leder till högre kostnader för efterlevnaden än andra former av icke-diskrimineringsskyldigheter. Dessa högre kostnader för efterlevnaden bör avvägas mot fördelarna i form av ökad konkurrens i efterföljande led och mot betydelsen av icke-diskrimineringsgarantier under omständigheter då en operatör med betydande inflytande på marknaden inte omfattas av direkt priskontroll. De nationella regleringsmyndigheterna kan i synnerhet ta ställning till om tillhandahållandet av insatsresurser i grossistledet via nya system på grundval av EoI sannolikt skulle skapa tillräckligt stora nettofördelar och därmed vara proportionellt med hänsyn till de jämförelsevis lägre marginalkostnaderna för att se till att nybyggda system uppfyller kravet på EoI. Samtidigt bör de nationella regleringsmyndigheterna också uppväga eventuella hämmande effekter på utbyggnaden av nya system jämfört mer gradvisa uppgraderingar, om det förstnämnda skulle vara förbundet med mer restriktiva regleringsskyldigheter. I medlemsstater med många småskaliga operatörer med betydande inflytande på marknaden kan det vara oproportionerligt att tillämpa EoI på var och en av dessa operatörer.

(171)  Med särredovisning blir det möjligt att synliggöra interna prisöverföringar, och de nationella regleringsmyndigheterna kan i förekommande fall kontrollera om skyldigheter avseende icke-diskriminering fullgörs. När det gäller detta område har kommissionen offentliggjort rekommendation 2005/698/EG av den 19 september 2005 om särredovisnings- och kostnadsredovisningssystem enligt regelverket för elektronisk kommunikation.

(172)  Tillgångar i anläggningsinfrastruktur som kan användas för ett elektroniskt kommunikationsnät har stor betydelse för en framgångsrik utbyggnad av nya nät ▌, med tanke på de höga kostnaderna för att dubblera dem och de betydande besparingar som kan göras om de kan återanvändas. Vid sidan av de bestämmelser om fysisk infrastruktur som fastställs i direktiv 2014/61/EU behövs därför en specifik korrigeringsåtgärd i de fall då sådana tillgångar ägs av en operatör som fastställts ha betydande inflytande på marknaden. När det finns tillgångar i anläggningsinfrastruktur som kan återanvändas har det stora positiva effekter om man kan uppnå effektivt tillträde till dem för utbyggnad av konkurrerande infrastruktur, och det bör därför säkerställas att tillträdet till sådana tillgångar kan användas som en självständig korrigeringsåtgärd för att förbättra dynamiken i konkurrensen och utbyggnaden på marknader i efterföljande led, vilket bör analyseras innan man gör en bedömning av behovet av andra potentiella korrigeringsåtgärder, och inte bara som en kompletterande åtgärd till andra produkter eller tjänster i grossistledet eller som en korrigeringsåtgärd som begränsas till företag som utnyttjar sådana produkter eller tjänster. En befintlig tillgång bör inte anses som tillgänglig för återanvändning om tekniska eller fysiska begränsningar hindrar funktionellt tillträde till den. De nationella regleringsmyndigheterna baserar sin värdering av befintliga återanvändningsbara tillgångar i anläggningsinfrastruktur på det regleringsmässiga redovisningsvärdet efter ackumulerade avskrivningar vid beräkningstidpunkten, och indexeras med ett lämpligt prisindex, t.ex. konsumentprisindex, och undantaget de tillgångar som är helt avskrivna, under en period av minst 40 år, men fortfarande i användning.

(173)  När de nationella regleringsmyndigheterna inför skyldigheter för tillträdet till nya och förbättrade infrastrukturer bör de se till att tillträdesvillkoren avspeglar de omständigheter som ligger bakom investeringsbeslutet, med hänsyn till bland annat kostnaderna för idrifttagande, den förväntade utnyttjandeandelen för de nya produkterna och tjänsterna samt de förväntade prisnivåerna för slutkunderna. För att erbjuda säkerhet i planeringen för investerare bör de nationella regleringsmyndigheterna dessutom, i tillämpliga fall, kunna fastställa tillträdesvillkor som tillämpas konsekvent under lämpliga granskningsperioder. I de fall då priskontroller anses lämpliga kan sådana villkor omfatta prissättningsarrangemang som utgår från volymer eller avtalslängder, under förutsättning att dessa arrangemang följer unionsrätten och under förutsättning att de inte har någon diskriminerande effekt. De eventuella tillträdesvillkor som införs bör respektera behovet av att upprätthålla en effektiv konkurrens inom området för konsument- och företagstjänster.

(174)  Ett föreskrivet tillträde till nätinfrastruktur, såsom svartfiber, kan motiveras som ett sätt att öka konkurrensen, men de nationella regleringsmyndigheterna måste hitta en jämvikt mellan en infrastrukturägares rätt att utnyttja sin infrastruktur för egen del och andra tjänsteleverantörers rätt att få tillträde till faciliteter som är väsentliga för att erbjuda konkurrerande tjänster.

(175)  ▌.

(176)  Om operatörer åläggs skyldigheter att uppfylla rimliga ansökningar om tillträde till och användning av nätelement och tillhörande faciliteter bör sådana ansökningar endast avslås på grundval av objektiva kriterier t.ex. teknisk genomförbarhet eller nödvändigheten av att bevara nätintegriteten. Om tillträde vägras kan den part vars intressen har åsidosatts begära att fallet tas upp inom de tvistlösningsförfaranden som anges i artiklarna 27 och 28. En operatör med skyldigheter till föreskrivet tillträde kan inte förpliktas tillhandahålla sådana typer av tillträde som denne inte har befogenhet att tillhandahålla. Nationella regleringsmyndigheters krav på föreskrivet tillträde som ökar konkurrensen på kort sikt, bör inte minska incitamenten för konkurrenter att investera i alternativa faciliteter som kommer att säkra en mer hållbar konkurrens och/eller högre prestanda och slutanvändarfördelar på lång sikt. Nationella regleringsmyndigheter får i enlighet med unionslagstiftningen införa tekniska och operativa villkor för dem som tillhandahåller och/eller utnyttjar föreskrivet tillträde. Särskilt införandet av tekniska standarder bör överensstämma med direktiv 1535/2015/EU.

(177)  Det kan vara nödvändigt med priskontroll när analysen av en särskild marknad avslöjar att konkurrensen fungerar dåligt. I synnerhet operatörer med betydande inflytande på marknaden bör undvika att utöva prispress som gör att skillnaden mellan deras avgifter för slutkunderna och deras samtrafikavgifter och/eller tillträdespriser för konkurrenter som tillhandahåller liknande slutkundstjänster inte är adekvat för att säkerställa en hållbar konkurrens. När en nationell regleringsmyndighet beräknar kostnaderna för att införa en tjänst enligt detta direktiv är det lämpligt att medge en rimlig avkastning på det kapital som investerats, inklusive lämpliga arbetskrafts- och byggkostnader, varvid kapitalvärdet vid behov anpassas så att den aktuella värderingen av tillgångarna och en effektiv drift beaktas. Metoden för kostnadstäckning bör vara lämplig för förhållandena och hänsyn bör tas till behovet av att främja effektivitet, hållbar konkurrens och utbyggnad av nät med mycket hög kapacitet och därigenom maximera fördelarna för slutanvändarna, och bör beakta behovet av förutsebara och stabila grossistpriser till gagn för alla operatörer som önskar bygga nya och förbättrade nät, i enlighet med kommissionens riktlinjer(27).

(178)  På grund av osäkerheten om hur snabbt efterfrågan på nästa generations bredbandstjänster kommer att utvecklas är det, för att främja effektiv investering och innovation, viktigt att låta de operatörer som investerar i nya eller uppgraderade nät få en viss grad av prisflexibilitet. För att förhindra orimliga priser på marknader där det finns operatörer som fastställts ha betydande inflytande på marknaden, bör prisflexibiliteten kombineras med ytterligare åtgärder för att skydda konkurrensen och slutanvändarnas intressen, såsom strikta icke-diskrimineringsskyldigheter, åtgärder för att säkerställa teknisk och ekonomisk replikerbarhet för produkter i efterföljande led, samt en påvisbar begränsning av priset i slutkundsledet till följd av infrastrukturkonkurrens eller ett prisankare som härrör från andra reglerade accessprodukter, eller båda. Dessa konkurrensskyddande åtgärder påverkar inte de nationella regleringsmyndigheternas möjlighet att identifiera andra omständigheter då det skulle vara lämpligt att inte införa reglerade tillträdespriser för vissa insatsresurser i grossistledet, t.ex. då hög priselasticitet för slutanvändarnas efterfrågan gör det olönsamt för operatören med betydande inflytande på marknaden att ta ut avgifter som ligger märkbart över den konkurrenskraftiga nivån.

(179)  Om en nationell regleringsmyndighet inför skyldigheter om att tillämpa ett system för kostnadsredovisning till hjälp vid priskontroller, får myndigheten under förutsättning att den har nödvändig kvalificerad personal själv göra en årlig revision för att säkerställa överensstämmelse med systemet för kostnadsredovisning eller begära att revisionen utförs av ett annat kvalificerat organ som är oberoende av den berörde operatören.

(180)  Taxesystemet i unionen för terminering av röstsamtal i grossistledet är baserat på CPNP-principen (Calling Party Network Pays). En analys av utbytbarhet i utbuds- och efterfrågeledet visar att det i dag och i överskådlig framtid fortfarande inte finns någon ersättningsprodukt på grossistnivå som kan begränsa fastställandet av termineringstaxor i ett givet nät. På grund av det dubbla tillträdet till termineringsmarknaderna är ett ytterligare potentiellt konkurrensproblem korssubventionering mellan operatörer. Dessa potentiella konkurrensproblem är gemensamma för termineringsmarknaderna när det gäller marknaderna för terminering av röstsamtal i både fasta och mobila nät. Mot bakgrund av termineringsoperatörernas möjlighet och incitament att sätta priserna högt över kostnaderna, betraktas kostnadsorientering som den lämpligaste åtgärden för att ta itu med detta problem på medellång sikt.

(181)  För att minska regleringsbördan för att åtgärda konkurrensproblem i samband med terminering av röstsamtal i grossistledet på ett samstämmigt sätt i hela unionen bör detta direktiv föreskriva en gemensam ansats som bör ligga till grund för fastställandet av priskontrollskyldigheter, som bör kompletteras med en bindande gemensam metod som fastställs av kommissionen och tekniska riktlinjer som utarbetas av Berec.

(182)  För att förenkla fastställandet och underlätta införandet, när så är lämpligt, bör avgifterna för terminering av röstsamtal på grossistnivå på fasta och mobila marknader i unionen fastställas genom en delegerad akt. Detta direktiv bör fastställa detaljerade kriterier och parametrar som ligger till grund för fastställandet av taxenivåerna för terminering av röstsamtal. Vid tillämpningen av dessa kriterier och parametrar bör kommission bl.a. beakta att endast de kostnader som tillkommer vid tillhandahållande av termineringstjänster för röstsamtal på grossistnivå bör täckas, att spektrumavgifterna är abonnentbaserade och inte trafikbaserade och därför bör undantas och att ytterligare spektrum huvudsakligen tilldelas för data och därför inte är relevant för den tillkommande samtalstermineringen, att det erkänns att det i mobilnät visserligen anses krävas en marknadsandel på minst 20 % för minsta effektiva volym, men att det i fasta nät är möjligt för mindre operatörer att uppnå samma effektivitet och producera till samma enhetskostnader som en effektiv operatör, oberoende av deras storlek. När de exakta maximala taxenivån fastställs bör kommissionen göra en lämplig viktning för att ta hänsyn till det totala antalet slutanvändare i varje medlemsstat, där detta krävs på grund av återstående kostnadsskillnader. När kommissionen fastställer denna taxenivå kommer Berecs och de nationella regleringsmyndigheternas erfarenheter av att konstruera lämpliga kostnadsmodeller att vara ovärderliga och bör beaktas. Avgifterna för terminering har sjunkit åtskilligt runt om i unionen och förväntas fortsätta sjunka. När kommissionen i den första delegerade akt den antar vid tillämpningen av detta direktiv fastställer de maximala avgifterna för terminering bör den bortse från alla omotiverade exceptionella nationella avvikelser från denna utvecklingsgång.

(183)  ▌.

(184)  På grund av den rådande osäkerheten om hur snabbt en efterfrågan kommer att utvecklas på bredbandstjänster med mycket hög kapacitet, samt när det gäller allmänna stordriftsfördelar och densitet, kan saminvesteringsavtal erbjuda betydande fördelar i form av delade kostnader och risker och ger mer småskaliga operatörer möjlighet att investera på ekonomiskt rationella villkor och därmed främja hållbar, långsiktig konkurrens, även i områden där den infrastrukturbaserade konkurrensen kanske inte är effektiv. ▌

(185)  Syftet med funktionell separation, som innebär att den vertikalt integrerade operatören ska upprätta operativt separata affärsenheter, är att säkerställa tillhandahållandet av fullt likvärdiga tillträdesprodukter för samtliga operatörer i senare led, inbegripet operatörens egna vertikalt integrerade avdelningar i senare led. Genom funktionell separation kan konkurrensen på flera relevanta marknader förbättras genom att incitamenten till diskriminering minskas väsentligt och det blir enklare att kontrollera och genomdriva fullgörandet av skyldigheterna avseende icke-diskriminering. I undantagsfall kan funktionell separation vara berättigad som en korrigeringsåtgärd, om det under längre tid inte har gått att uppnå effektiv icke-diskriminering på flera av de berörda marknaderna och det finns små eller inga utsikter till framtida infrastrukturbaserad konkurrens inom rimlig tid, efter det att en eller flera korrigeringsåtgärder vilka tidigare ansetts lämpliga vidtagits. Det är dock mycket viktigt att säkerställa att detta åläggande bevarar incitamenten för det berörda företaget att investera i sitt nät och att det inte medför några potentiella negativa effekter för konsumenterna. Innan funktionell separation åläggs, krävs det en samordnad analys av de olika relevanta marknader som är knutna till accessnätet, i enlighet med förfarandet för analys av marknaden i artikel 67. När de nationella regleringsmyndigheterna utför sin marknadsanalys och utformar detaljerna för denna korrigeringsåtgärd, bör de ta särskild hänsyn till de produkter som ska hanteras av de separata affärsenheterna, med beaktande av nätutvecklingen och de tekniska framsteg som gjorts, vilket kan påverka utbytbarheten mellan fasta och trådlösa tjänster. För att undvika snedvridning av konkurrensen på den inre marknaden bör kommissionen i förväg godkänna förslag till funktionell separation.

(186)  Genomförandet av funktionell separation bör inte förhindra lämpliga samordningsmekanismer mellan de olika separata affärsenheterna för att säkerställa att moderbolagets ekonomiska och förvaltningsmässiga kontrollrättigheter skyddas.

(187)  När ett vertikalt integrerat företag väljer att dela upp sin verksamhet genom att överföra en betydande del av eller hela sitt lokala accessnät till en separat juridisk person med annat ägande eller genom att inrätta en separat affärsenhet för hantering av tillträdesprodukter, bör den nationella regleringsmyndigheten bedöma effekten av den avsedda transaktionen, inklusive de tillträdesåtaganden som erbjuds av detta företag, för samtliga befintliga regleringsskyldigheter som införts för den vertikalt integrerade operatören för att säkerställa att den nya organisationen är förenlig med detta direktiv. Den berörda nationella regleringsmyndigheten bör utföra en ny analys av de marknader där den avskilda enheten är verksam och införa, bibehålla, ändra eller återkalla skyldigheter i enlighet därmed. Den nationella regleringsmyndigheten bör i detta syfte kunna begära information från företaget.

(188)  Bindande åtaganden kan ge ökad förutsebarhet och insyn under förfarandet för frivillig åtskillnad av ett vertikalt integrerat företag som har fastställts ha betydande marknadsinflytande på en eller flera relevanta marknader, genom att fastställa förfarandet för genomförande av den planerade åtskillnaden, t.ex. genom att ge en färdplan med tydliga delmål för genomförandet och förutsebara konsekvenser om vissa delmål inte uppnås. De nationella regleringsmyndigheterna bör ta ställning till de åtaganden som gjorts utifrån ett framåtblickande hållbarhetsperspektiv, i synnerhet när de väljer den period då åtagandena ska vara bindande, och de bör ta hänsyn till hur intressenterna har värderat stabila och förutsebara marknadsvillkor under det offentliga samrådet.

(189)  Åtagandena kan avse utseendet av en övervakningsförvaltare, vars identitet och mandat bör godkännas av den nationella regleringsmyndigheten, och en skyldighet för operatörer som gjort åtaganden att tillhandahålla periodiska genomföranderapporter.

(190)  Nätägare som inte har någon verksamhet på slutkundsmarknaden och vars affärsmodell således är begränsad till tillhandahållande av grossisttjänster till andra kan vara till nytta för skapandet av en blomstrande grossistmarknad, med positiva effekter på slutkundskonkurrensen i efterföljande led. Deras affärsmodell kan också vara attraktiv för potentiella finansiella investerare i mindre volatila infrastrukturtillgångar och med mer långsiktiga perspektiv på utbyggnaden av nät med mycket hög kapacitet. Förekomsten av en operatör som endast verkar i grossistledet leder dock inte nödvändigtvis till effektiv konkurrens på slutkundsmarknader, och operatörer som endast verkar i grossistledet kan fastställas ha betydande inflytande på marknaden för en viss produkt eller geografisk marknad. De konkurrensrisker som uppstår genom beteendet hos operatörer med affärsmodeller som endast omfattar grossistledet kan dock vara mindre än för vertikalt integrerade operatörer, förutsatt att denna grossistmodell är genuin och det inte finns några incitament för diskriminering när det gäller leverantörer i efterföljande led. Regleringsinsatsen bör därför göras mindre inkräktande i proportion till detta. Samtidigt måste nationella regleringsmyndigheter kunna ingripa om konkurrensproblem har uppstått till men för slutanvändare.

(191)  För att främja migrering från de traditionella kopparnäten till nästa generations nät, som ligger i slutanvändarnas intresse, bör de nationella regleringsmyndigheterna kunna övervaka nätoperatörernas egna initiativ i detta hänseende och om nödvändigt fastställa ett lämpligt migreringsförfarande, t.ex. genom förhandsinformation, öppenhet och acceptabla ▌ accessprodukter, när nätägarens avsikt och beredskap att stänga av kopparnätet är uppenbara. För att undvika att migreringen försenas på ett omotiverat sätt bör de nationella regleringsmyndigheterna ha befogenhet att dra tillbaka tillträdesskyldigheter som rör kopparnätet så fort ett lämpligt migreringsförfarande har fastställts. Accessökande som migrerar från en accessprodukt baserad på traditionell infrastruktur till en accessprodukt baserad på en mera avancerad teknik eller ett mera avancerat medium bör kunna uppgradera sitt tillträde till vilken reglerad produkt som helst med högre kapacitet om de så önskar, men de bör inte vara tvungna till det. Vid uppgradering bör de accessökande följa de regleringsvillkor som gäller för tillträde till accessprodukten med högre kapacitet, enligt vad den nationella regleringsmyndigheten fastställt i sin marknadsanalys.

(192)   Liberaliseringen av sektorn för telekommunikationer, den ökade konkurrensen och ett allt större urval av kommunikationstjänster går hand i hand med parallella åtgärder för att skapa ett harmoniserat regelverk som garanterar tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster. Begreppet samhällsomfattande tjänster bör utvecklas till att återspegla tekniska framsteg, marknadsutveckling och förändringar i användarnas efterfrågan.

(193)  Enligt artikel 169 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska unionen bidra till konsumentskyddet.

(194)  Samhällsomfattande tjänster är ett skyddsnät som säkerställer att en minimiuppsättning tjänster finns tillgängliga för alla konsumenter till överkomligt pris, när det föreligger en risk för socialt utanförskap eftersom bristen på sådan tillgång hindrar medborgare från ett fullständigt deltagandet i det sociala och ekonomiska samhällslivet.

(195)  Grundläggande internetanslutning via bredband är i princip tillgänglig i hela unionen och används allmänt för många olika typer av verksamheter. Den allmänna användningsgraden är dock lägre än tillgången eftersom det fortfarande finns personer som inte är uppkopplade av skäl som rör medvetenhet, kostnad, kompetens och val. Funktionell internetanslutning till överkomligt pris har blivit en mycket viktig fråga för samhället och ekonomin i stort. Det är basen för deltagandet i den digitala ekonomin och samhället genom nödvändiga internettjänster online.

(196)  Ett grundläggande krav för samhällsomfattande tjänster är att det säkerställs att alla konsumenter har tillgång till tillgängliga ▌ internetanslutnings- och röstkommunikationstjänster till överkomligt pris, åtminstone i fasta anslutningspunkter ▌. Det bör dock inte föreligga någon begränsning när det gäller de tekniska medel med vilka anslutningen tillhandahålls i fasta anslutningspunkter – både trådlös och trådbunden teknik är tillåten – och inte heller när det gäller vilken kategori av operatörer som ska tillhandahålla delar av eller samtliga skyldigheter att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster. Särskild uppmärksamhet bör här ägnas åt att säkerställa tillgång på lika villkor för slutanvändare med funktionsnedsättning. Medlemsstaterna bör också ha möjlighet att säkerställa överkomliga priser för medborgare som utnyttjar rörligheten, när de anser detta nödvändigt för att säkerställa deras fullständiga samhällsdeltagande, socialt och ekonomiskt sett.

(197)   Den hastighet för internet-uppkopplingen som upplevs av en viss användare kan bero på flera faktorer, inbegripet det eller de företag som tillhandahåller internet-uppkopplingen och den särskilda tillämpning som anslutningen används för. Den tillgänglighet till internetanslutningstjänsten via bredband till överkomligt pris som ges inom ramen för skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster bör ha tillräcklig kapacitet för att klara tillgång till och användning av åtminstone ett minimiantal grundläggande internettjänster och minst en minimibandbredd som återspeglar den genomsnittliga användningen av sådana tjänster hos en majoritet av befolkningen för att säkerställa en lämplig nivå av social inkludering och delaktighet i det digitala samhället och den digitala ekonomin. Det är de nationella regleringsmyndigheterna som i enlighet med Berecs riktlinjer har att fastställa det lämpligaste sättet att säkerställa tillhandahållandet av den bandbredd som krävs för att åtminstone stödja en sådan minimiförteckning över tjänster, samtidigt som de försöker återspegla den internetanslutningskapacitet som finns tillgänglig för majoriteten av befolkningen på en medlemsstats territorium eller delar därav. Exempelvis kan de fastställa kapaciteten i form av minimikrav på tjänstekvalitet, inklusive minimibandbredd och datavolymer. Unionslagstiftningens krav på ett öppet internet, i synnerhet enligt vad som anges i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2120(28), bör gälla varje sådan internetanslutningstjänst, inklusive förteckningar över tjänster eller minimibandbredd som antagits inom ramen för skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster.

(198)  Konsumenter bör inte vara skyldiga att koppla upp sig till tjänster som de inte vill ha och det bör därför vara möjligt för de konsumenter som omfattas att på begäran begränsa den överkomligt prissatta samhällsomfattande tjänsten till endast röstkommunikationstjänster.

(199)   De nationella regleringsmyndigheterna bör kunna övervaka utvecklingen och nivån på taxorna till slutkunder för tjänster som ingår i skyldigheterna att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster. I sådana fall bör övervakningen göras på ett sådant sätt att den inte utgör en alltför stor administrativ börda vare sig för de nationella regleringsmyndigheterna eller för leverantörerna av sådana tjänster.

(200)  Ett överkomligt pris är ett pris som medlemsstaten fastställer på nationell nivå mot bakgrund av särskilda nationella förhållanden och bör innefatta särskilda sociala taxealternativ eller paket för användare med låga inkomster eller användare med särskilda sociala behov. Dessa slutanvändare kan innefattaäldre, personer med funktionsnedsättning och konsumenter som bor på landsbygden eller i geografiskt isolerade områden. Dessa erbjudanden bör tillhandahållas med grundläggande funktioner, så att man undviker snedvridning av den inre marknadens funktion och säkerställer rätten till tillträde till allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster. Ett överkomligt pris för enskilda konsumenter bör baseras på deras rätt att teckna avtal med en leverantör, tillgången till ett nummer, obruten uppkoppling till tjänsten och deras möjlighet att överblicka och kontrollera sina utgifter.

(201)  Det bör inte längre vara möjligt att vägra konsumenter tillgång till minimiuppsättningen konnektivitetstjänster. Rätten att teckna avtal med en leverantör bör innebära att konsumenter som riskerar att vägras, i synnerhet de som har låga inkomster eller särskilda sociala behov, har möjlighet att ingå avtal om tillhandahållande av funktionell internetanslutningstjänst och röstkommunikationstjänst till ett överkomligt pris vid åtminstone en fast punkt med varje leverantör av sådana tjänster på den platsen. För att minimera de finansiella riskerna (t.ex. obetalda räkningar) bör leverantörerna vara fria att tillhandahålla avtalet enligt förskottsbetalningsvillkor, på grundval av överkomliga individuella förbetalda enheter.

(202)  För att säkerställa att medborgarna kan nås med röstkommunikationstjänster bör medlemsstaterna säkerställa tillgången till ett telefonnummer för en rimlig period, även under perioder då röstkommunikationstjänsten inte används. Leverantörer bör kunna införa mekanismer för att kontrollera konsumenternas fortsatta intresse för att behålla tillgången till numret.

(203)  Ersättning till leverantörer av sådana tjänster under sådana förhållanden behöver inte leda till snedvridning av konkurrensen, förutsatt att sådana företag ersätts för den aktuella särskilda nettokostnaden och nettokostnaden täcks på ett konkurrensneutralt sätt.

(204)  För att bedöma behovet av överkomlighetsåtgärder bör de nationella regleringsmyndigheterna ha möjlighet att övervaka utvecklingen och detaljerna kring erbjudanden om olika taxealternativ eller taxepaket för konsumenter med låga inkomster eller särskilda sociala behov.

(205)  Om ytterligare åtgärder, utöver de sociala taxealternativ eller taxepaket som tillhandahålls av leverantörer är otillräckliga för att ensamma för sig garantera rimliga priser för alla konsumenter med låga inkomster eller särskilda behov, bör medlemsstaterna kunna bevilja direkt kompletterande stöd som t.ex. kuponger till sådana konsumenter eller direktbetalningar till leverantörer. Detta kan vara ett lämpligt alternativ till andra åtgärder, med beaktande av behovet att minimera snedvridningen av marknaden.

(206)  Medlemsstaterna bör införa åtgärder för att främja upprättandet av en marknad för rimligt prissatta produkter och tjänster som följer en strategi för universell utformning och är anpassade för konsumenter med funktionsnedsättning, vid behov inbegripet utrustning som omfattar hjälpmedelsteknik som är interoperabel med allmänt tillgänglig elektronisk kommunikationsutrustning och elektroniska kommunikationstjänster. Detta kan ske bland annat genom att man hänvisar till europeiska standarder, t.ex. europeisk standard EN 301 549 V1.1.2 (2015–04), eller inför krav i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv xxx/YYYY/EU38(29) ▌. Medlemsstaterna bör fastställa lämpliga åtgärder med hänsyn till nationella förhållanden, vilket ger medlemsstaterna flexibilitet att vidta specifika åtgärder till exempel om marknaden inte tillhandahåller överkomligt prissatta produkter och tjänster som är anpassade för konsumenter med funktionsnedsättning under normala ekonomiska förhållanden. Genomsnittskostnaden för relätjänster för konsumenter med funktionsnedsättning bör motsvara kostnaden för röstkommunikationstjänster, för att inte bli till nackdel för konsumenter med funktionsnedsättning. Nettokostnaderna för leverantörer av relätjänster bör kompenseras på grundval av artikel 84.

(207)  För datakommunikation med en datahastighet som tillåter ▌ tillträde till internet, är fasta förbindelser nästan allmänt tillgängliga och används av en majoritet av medborgarna runtom i unionen. Den grundläggande fasta bredbandstäckningen och tillgängligheten i unionen omfattade 97 % av hushållen år 2015, med en genomsnittlig utnyttjandegrad på 72 %, och tjänster som bygger på trådlös teknik har ännu större räckvidd. Det finns dock skillnader mellan medlemsstaterna när det gäller tillgänglighet och överkomliga priser på fast bredband i tätorts- och landsbygdsområden.

(208)  Marknaden har en ledande roll när det gäller att säkerställa tillgången till bredbandsinternet med ständigt växande kapacitet. I områden där marknaden inte klarar av att tillgodose behoven förefaller andra offentliga politiska instrument till stöd för tillgången till ▌ anslutning till internet i princip vara mer kostnadseffektiva och mindre marknadssnedvridande än skyldigheter att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster, exempelvis tillgång till finansiella instrument som är tillgängliga inom ramen för Efsi och FSE, användningen av offentliga medel från de europeiska struktur- och investeringsfonderna, täckningsskyldigheter förbundna med nyttjanderätter till radiospektrum till stöd för utbyggnad av bredbandsnät i glest befolkade områden och offentliga investeringar i överensstämmelse med unionens regler om statligt stöd. Detta direktiv bör ändå låta medlemsstaterna fortsätta tillämpa skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster som en möjlig åtgärd för att säkerställa tillgången till internetanslutning om medlemsstaten i fråga ser det som nödvändigt.

(209)  Om det efter en vederbörlig bedömning med hänsyn tagen till resultaten av den geografiska kartläggning av nätutbyggnaden som den nationella regleringsmyndigheten har genomfört visar sig att varken marknaden eller mekanismerna för offentligt ingripande förväntas kunna förse konsumenter i vissa områden med en anslutning som kan tillhandahålla ▌ internetanslutningstjänst som definierats av medlemsstaterna enligt artikel 79.2 och röstkommunikationstjänster vid en fast anslutningspunkt, bör medlemsstaten undantagsvis ha möjlighet att utse olika leverantörer eller leverantörsgrupper som ska tillhandahålla dessa tjänster i de olika berörda delarna av det nationella territoriet. Skyldigheter att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster till stöd för tillgången till funktionell internetanslutningstjänst kan medlemsstaterna begränsa till att bara gälla konsumenternas primära anslutningspunkt eller bostad. Det bör inte finnas några restriktioner när det gäller de tekniska medel med vilka funktionell internetanslutningstjänst och röstkommunikationstjänst vid en fast anslutningspunkt tillhandahålls – både trådlös och annan teknik är tillåten – och inte heller när det gäller vilka operatörer som ska uppfylla alla eller några av kraven på att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster.

(210)  I enlighet med subsidiaritetsprincipen ankommer det på medlemsstaterna att på grundval av objektiva kriterier besluta vilka företag som utses till att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster, när så är lämpligt med beaktande av företagens förmåga och villighet att godta samtliga eller en del av skyldigheterna att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster. Detta utesluter inte att medlemsstaterna i urvalsprocessen kan inbegripa specifika villkor som motiveras av effektivitetsskäl, bland annat att gruppera geografiska områden eller komponenter eller utfärda minimiperioder under vilka företagen utses.

(211)  Kostnaderna för att säkerställa tillgången till en anslutning som kan erbjuda ▌ internetanslutningstjänst som anges i enlighet med artikel 79.2 och röstkommunikationstjänst via en fast anslutningspunkt till ett överkomligt pris inom ramen för skyldigheterna att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster bör beräknas, särskilt genom att bedöma den förväntade ekonomiska bördan för leverantörer och användare inom sektorn för elektronisk kommunikation.

(212)  A priori gäller att krav för att säkerställa nationell geografisk täckning som ålagts i samband med urvalsförfarandet sannolikt utesluter eller avskräcker vissa företag från att ansöka om att utses till att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster. Att utse leverantörer av samhällsomfattande tjänster under en orimligt lång eller obestämd tidsperiod kan också leda till att vissa företag utesluts på förhand.

(213)  När en leverantör som utsetts att säkerställa tillgången vid en fast anslutningspunkt till funktionell tillgång till internet eller röstkommunikationstjänster enligt artikel 81 i detta direktiv, väljer att avyttra en del av sina tillgångar, som mot bakgrund av företagets skyldighet att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster kan anses väsentlig, eller samtliga sina tillgångar inom det lokala accessnätet på det nationella territoriet till en separat juridisk enhet med annat slutligt ägande, bör den nationella regleringsmyndigheten bedöma effekten av affären i syfte att säkerställa kontinuiteten avseende skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster på hela eller delar av det nationella territoriet. I detta syfte bör den leverantör som av den nationella regleringsmyndigheten ålagts skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster på förhand underrätta denna myndighet om avyttringen. Den nationella regleringsmyndighetens bedömning bör inte påverka genomförandet av affären.

(214)  För att skapa stabilitet och stödja en gradvis övergång bör medlemsstaterna kunna fortsätta att säkerställa tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster inom sitt territorium, utom i fråga om ▌ internetanslutningstjänst och röstkommunikationstjänst via en fast anslutningspunkt, som omfattas av tillämpningsområdet för deras skyldighet att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster på grundval av direktiv 2002/22/EG när detta direktiv träder i kraft, förutsatt att tjänsterna eller jämförbara tjänster inte är tillgängliga på normala kommersiella villkor. Medlemsstaterna bör kunna tillhandahålla offentliga telefonautomater och accesspunkter för kommunikation vid de huvudsakliga inreseställena till landet, såsom flygplatser och tåg- och busstationer samt platser som används av personer i nödsituationer, såsom sjukhus, polisstationer och motorvägars nödområden, för att tillgodose rimliga behov hos slutanvändare, inbegripet slutanvändare med funktionsnedsättning. Om det görs möjligt att fortsätta tillhandahålla offentliga telefonautomater, abonnentförteckningar och nummerupplysningstjänster i enlighet med systemet med samhällsomfattande tjänster så länge ett behov av dem ännu kan påvisas ger det medlemsstaterna den flexibilitet de behöver för att på ett lämpligt sätt beakta olika nationella förhållanden. Finansieringen av sådana tjänster bör dock ske med offentliga medel på samma sätt som för övriga skyldigheter att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster.

(215)  Medlemsstaterna bör övervaka konsumenternas situation med avseende på deras användning av ▌ tillgång till internet och röstkommunikationstjänster särskilt när det gäller överkomliga priser. Överkomliga priser för ▌ tillgång till internet och röstkommunikationstjänster står i samband med den information som konsumenterna får om såväl kostnaden för användningen som den relativa kostnaden för sådan användning i förhållande till övriga tjänster och användarnas möjligheter att kontrollera sina utgifter. Överkomliga priser innebär därför att ge konsumenterna inflytande genom de skyldigheter som åläggs leverantörer. Dessa skyldigheter innefattar en särskild detaljeringsgrad för specificerade teleräkningar, möjligheten till selektiv spärrning av vissa samtal (såsom högkostnadssamtal till betalsamtalstjänster), möjlighet för konsumenten att kontrollera sina utgifter genom förhandsbetalning och möjlighet att kvitta på förhand erlagda anslutningsavgifter. Sådana åtgärder kan behöva ses över och ändras mot bakgrund av marknadsutvecklingen.

(216)  Utom i fall av upprepad försenad betalning eller utebliven betalning av räkningar bör konsumenter som har rätt till avgifter till överkomligt pris skyddas från omedelbar avstängning från nätet på grund av att en räkning inte har betalats och de bör särskilt vid tvister om höga räkningar för betalsamtalstjänster ha fortsatt tillgång till grundläggande röstkommunikationstjänster i avvaktan på att tvisten avgörs. Medlemsstater får besluta om att sådan tillgång tillhandahålls endast om abonnenten fortsätter att betala avgifterna för en hyrd linje.

(217)  Om tillhandahållandet av ▌ tillgång till internet och röstkommunikationstjänster eller tillhandahållandet av andra samhällsomfattande tjänster i enlighet med artikel 82 leder till en oskälig börda för en leverantör, med vederbörlig hänsyn till såväl kostnader och intäkter som de immateriella förmåner som är en följd av tillhandahållandet av de berörda tjänsterna, kan denna oskäliga börda tas med i en eventuell beräkning av nettokostnaderna för skyldigheter att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster.

(218)  Medlemsstaterna bör vid behov inrätta system för finansiering av nettokostnaden för skyldighet att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster om det visar sig att skyldigheterna endast kan genomföras med förlust eller till en nettokostnad som går utöver normala kommersiella standarder. Det är viktigt att säkerställa att nettokostnaden för skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster är korrekt beräknad och att eventuell finansiering innebär minsta möjliga snedvridning av marknaden och av företag samt är förenlig med artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

(219)  Vid beräkningar av nettokostnaden för samhällsomfattande tjänster bör vederbörlig hänsyn tas till såväl kostnader och intäkter som immateriella förmåner som härrör från tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster, men detta bör inte hindra det allmänna målet att säkerställa att kostnaderna återspeglas i prisstrukturen. Samtliga nettokostnader för skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster bör beräknas med utgångspunkt i öppet redovisade förfaranden.

(220)  Hänsyn till immateriella förmåner innebär att en beräkning i reda pengar av de indirekta förmåner som ett företag åtnjuter genom att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster bör dras av från den direkta nettokostnaden för skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster i syfte att fastställa den totala kostnaden.

(221)  I de fall då skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster blir oskäligt betungande för ett företag är det lämpligt att medlemsstaterna ges möjlighet att införa system för effektiv kostnadstäckning. Nettokostnaderna för skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster bör täckas med offentliga medel. I undantagsfall får medlemsstaterna anta eller ha kvar mekanismer för att fördela nettokostnaderna för skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster mellan dels leverantörer av elektroniska kommunikationsnät eller kommunikationstjänster, dels leverantörer av informationssamhällets tjänster. Sådana mekanismer bör ses över minst vart tredje år i syfte att fastställa vilka nettokostnader som bör fortsätta att fördelas och vilka som bör ersättas med offentliga medel. Funktionell tillgång till internet medför fördelar inte endast för sektorn för elektronisk kommunikation utan också för den bredare digitala ekonomin och samhället som helhet. Tillhandahållandet av en anslutning som stöder bredbandshastigheter till ett ökat antal slutanvändare gör det möjligt för dem att använda onlinetjänster och därmed aktivt delta i det digitala samhället. Säkerställandet av sådana anslutningar på grundval av skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster tjänar allmänintresset minst lika mycket som intressena hos leverantörer av elektronisk kommunikation. Medlemsstaterna bör därför kompensera nettokostnaderna för sådana anslutningar till stöd för bredbandshastigheter som en del av finansieringen via offentliga medel, vilket bör uppfattas omfatta finansiering från allmänna statsbudgetar.

(222)  Företag som erhåller finansiering av sina kostnader för de samhällsomfattande tjänsterna bör som motivering för sin begäran tillhandahålla de nationella regleringsmyndigheterna tillräckligt detaljerade uppgifter om de särskilda delar för vilka sådan finansiering krävs. Medlemsstaterna bör meddela kommissionen om sina system för kostnadsberäkning och finansiering av skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster för prövning av huruvida de är förenliga med fördraget. Medlemsstaterna bör säkerställa effektiv öppenhet och kontroll av de belopp som debiteras för finansieringen av dessa tjänster. Beräkningen av nettokostnaderna för tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster bör grunda sig på en objektiv och transparent metod för att säkerställa det mest kostnadseffektiva tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster och främja lika spelregler för marknadsaktörerna. Det kan bidra till ökad transparens om den metod som är avsedd att användas för att beräkna nettokostnaderna för enskilda beståndsdelar i tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster tillkännages på förhand.

(223)  I syfte att effektivt stödja den fria rörligheten för varor, tjänster och personer inom unionen, bör det vara möjligt att använda vissa nationella nummerresurser, särskilt vissa icke-geografiska nummer, extraterritoriellt, det vill säga utanför territoriet för den tilldelande medlemsstaten inom hela unionens territorium. Eftersom det finns en betydande risk för bedrägerier när det gäller interpersonell kommunikation, bör sådan extraterritoriell användning tillåtas för elektroniska kommunikationstjänster, med undantag för interpersonella kommunikationstjänster. Medlemsstaterna bör därför säkerställa att relevant nationell lagstiftning, särskilt regler om konsumentskydd och andra regler som avser användningen av nummer, tillämpas oberoende av den medlemsstat där rättigheterna till användning av nummer har beviljats. Detta bör innebära att de nationella regleringsmyndigheterna och andra behöriga myndigheter i de medlemsstater där ett nummer används är behöriga att tillämpa sin nationella lagstiftning på det företag som har tilldelats numret. Dessutom bör de nationella regleringsmyndigheterna i dessa medlemsstater ha möjlighet att begära stöd från den nationella regleringsmyndighet som har ansvaret för tilldelningen av numret för att bistå dem med att slå vakt om efterlevnaden av de regler som gäller i de medlemsstater där numret används. Dessa stödåtgärder bör omfatta avskräckande påföljder, som vid en allvarlig överträdelse särskilt omfattar återkallande av rätten till extraterritoriell användning för de nummer som tilldelats det berörda företaget. Medlemsstaterna bör därför inte låta extraterritoriell användning av sådana nummer omfattas av några ytterligare krav, eftersom det skulle hindra användningen av dem över gränserna och skapa ett hinder för den inre marknaden, vilket dock inte bör påverka medlemsstaternas befogenheter att blockera, från fall till fall, tillgången till nummer eller tjänster om det är motiverat på grund av bedrägeri eller missbruk. Den extraterritoriella användningen av nummer bör inte påverka unionens regler om tillhandahållande av roamingtjänster, bland annat de som gäller förhindrande av felaktig eller oegentlig användning av roamingtjänster som omfattas av prisreglering i återförsäljarledet och som omfattas av reglerade roamingavgifter i grossistledet. Medlemsstaterna bör fortsätta att ha möjlighet att träffa särskilda överenskommelser om extraterritoriell användning av nummerresurser med tredjeländer.

(224)  Medlemsstaterna bör främja over-the-air-tillhandahållande av nummerresurser för att underlätta byte av leverantörer av elektronisk kommunikation. Over-the-air-tillhandahållande av nummerresurser möjliggör omprogrammering av identifierare av telekommunikationsutrustning utan fysisk tillgång till de berörda enheterna. Denna omständighet är särskilt relevant för tjänster från maskin till maskin (M2M), dvs. tjänster som omfattar automatisk överföring av data och information mellan enheter eller programvarubaserade tillämpningar med liten eller ingen mänsklig medverkan. Leverantörer av sådana tjänster från maskin till maskin (M2M) kan kanske inte utnyttja möjligheten till fysiskt tillträde till sina enheter eftersom dessa används på avlägset belägna orter, eller till det stora antal enheter som utplacerats eller till deras användningsmönster. Mot bakgrund av den framväxande M2M-marknaden och ny teknik bör medlemsstaterna sträva efter att säkerställa teknisk neutralitet för att främja over-the-air-tillhandahållande.

(225)  Tillgång till nummerresurser på grundval av objektiva, öppet redovisade och icke-diskriminerande kriterier är av avgörande betydelse för att företag ska kunna konkurrera inom sektorn för elektronisk kommunikation. Medlemsstaterna bör ha möjlighet att bevilja nyttjanderätter för nummer till andra företag än leverantörer av elektroniska kommunikationsnät eller elektroniska kommunikationstjänster med hänsyn till den ökande betydelsen av nummer för olika tjänster i samband med sakernas internet. Alla delar av de nationella nummerplanerna bör förvaltas av nationella regleringsmyndigheter, inklusive punktkoder som används vid nätadresstilldelning. Där det finns ett behov av harmonisering av nummerresurserna i unionen för att stödja utvecklingen av alleuropeiska tjänster eller gränsöverskridande tjänster, särskilt nya M2M-baserade tjänster som uppkopplade bilar, och om efterfrågan inte kan tillgodoses med befintliga nummerresurser, kan kommissionen vidta genomförandeåtgärder med bistånd från Berec.

(226)  Kravet på att offentliggöra beslut om beviljande av nyttjanderätter för nummer kan uppfyllas genom att dessa beslut offentliggörs via en webbplats.

(227)   Med tanke på de speciella aspekterna när det gäller att rapportera försvunna barn, bör medlemsstaterna hålla fast vid sitt åtagande för att se till att en sådan välfungerande tjänst för att rapportera försvunna barn faktiskt finns på deras territorier via numret 116000. Medlemsstaterna bör säkerställa en översyn av sina nationella system, med avseende på införlivande och genomförande av direktivet, med beaktande av de åtgärder som krävs för att uppnå en tillräcklig nivå av tjänstekvalitet vid driften av numret 116 000 samt att de ekonomiska resurser som krävs för att driva journumret avsätts. Definitionen av försvunna barn som omfattas av numret 116 000 bör inbegripa följande kategorier av barn: barn som rymt, internationellt bortförda barn, försvunna barn, av förälder bortförda barn, försvunna invandrarbarn, brottsligt bortförande och försvinnanden, sexuella övergrepp och barn vilkas liv är i fara.

(227a)  Trots att insatser har gjorts för att öka medvetenheten sedan det första journumret togs i drift efter kommissionens beslut 2007 kämpar journummer med varierande och ofta mycket låg medvetenhet i sina länder. Att stärka journumrens insatser för att öka medvetenheten om numret och de tjänster som tillhandahålls är ett viktigt steg för att barn som försvunnit ska få bättre skydd och stöd och för att det ska förhindras att barn försvinner. I detta syfte bör medlemsstaterna och kommissionen fortsätta att stödja insatser för att föra fram numret 116 000 bland allmänheten och bland relevanta intressenter i nationella system för skydd av barn.

(228)  En inre marknad innebär att slutanvändare har tillträde till samtliga nummer, inklusive de från de nationella nummerplanerna i andra medlemsstater och tillträde till tjänster, som använder icke-geografiska nummer, inklusive gratisnummer och nummer till betalteletjänster, inom unionen, utom när den uppringda slutanvändaren av kommersiella skäl har valt att begränsa tillträdet från vissa geografiska områden. Slutanvändarna bör även ha tillträde till nummer från den allmänna internationella frisamtalstjänsten (UIFN). Gränsöverskridande tillträde till nummerresurser och tillhörande tjänster bör inte hindras förutom i objektivt motiverade fall, som t.ex. när det är nödvändigt för att bekämpa bedrägeri eller missbruk exempelvis i samband med vissa betalteletjänster när numret anses ha ett endast nationellt syfte (t.ex. nationella koder), eller om det inte är tekniskt och ekonomiskt genomförbart. Olika taxor kan tillämpas för personer som ringer från utlandet till den berörda medlemsstaten och personer som ringer från en plats inom den medlemsstaten. Användare bör fullständigt informeras i förväg och på ett tydligt sätt om det förekommer några avgifter för gratisnummer, som t.ex. internationella samtalstaxor för nummer tillgängliga genom vanliga internationella uppringningskoder.

(229)  För att fullborda den inre marknaden för elektronisk kommunikation är det nödvändigt att undanröja hindren för slutanvändarnas tillgång till elektroniska kommunikationstjänster inom unionen. Leverantörer av elektronisk kommunikation till allmänheten bör inte avslå eller begränsa tillträde eller diskriminera slutanvändare på grundval av deras nationalitet, bosättningsmedlemsstat eller etableringsmedlemsstat. Åtskillnad bör emellertid vara möjlig på grundval av objektivt motiverade skillnader i kostnader och risker, som kan gå utöver de åtgärder som föreskrivs i förordning (EU) nr 531/2012 när det gäller missbruk eller onormal användning av reglerade roamingtjänster i slutkundsledet.

(229a)  Både för fast kommunikation och mobilkommunikation är prisskillnaderna fortfarande mycket stora mellan å ena sidan nationell samtals- och sms-kommunikation och å andra sidan kommunikation som terminerar i en annan medlemsstat. Det finns avsevärda variationer mellan olika länder, operatörer och taxepaket och mellan mobila och fasta tjänster, något som fortfarande drabbar mer utsatta kundgrupper och hindrar en sömlös kommunikation inom EU. Alla större skillnader i detaljhandelspriset mellan dels elektroniska kommunikationstjänster som terminerar i en och samma medlemsstat, dels sådana som terminerar i en annan medlemsstat bör därför motiveras på grundval av objektiva kriterier.

(230)  Skillnader i genomförande av reglerna för skydd av slutanvändare har skapat stora hinder på den inre marknaden som påverkar både leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster och slutanvändare. Dessa hinder bör minskas genom tillämpning av samma bestämmelser som garanterar en hög gemensam skyddsnivå i hela unionen. En kalibrerad fullständig harmonisering av slutanvändarnas rättigheter som omfattas av detta direktiv bör leda till en betydligt större rättslig säkerhet både för slutanvändare och leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster, och bör avsevärt minska inträdeshinder och onödig börda när det gäller efterlevnad till följd av fragmenteringen av bestämmelserna. Fullständig harmonisering bidrar till att övervinna hinder för den inre marknaden till följd av sådana nationella slutanvändarbestämmelser som samtidigt skyddar nationella leverantörer mot konkurrens från andra medlemsstater. I syfte att uppnå en hög gemensam skyddsnivå bör flera slutanvändarbestämmelser rimligen kunna förstärkas i detta direktiv mot bakgrund av bästa praxis i medlemsstaterna. Fullständig harmonisering av deras rättigheter ökar slutanvändarnas förtroende för den inre marknaden eftersom de åtnjuter ett lika gott skydd vid användning av elektroniska kommunikationstjänster, inte bara i den egna medlemsstaten utan också när de bor, arbetar eller reser i andra medlemsstater. Leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster bör också tillförsäkras att slutanvändarbestämmelserna inte blir mer omfattande i villkoren för allmänna auktorisationer än vad de är i direktivet. Medlemsstaterna bör bibehålla möjligheten att ha en högre nivå på skyddet av slutanvändarna om ett uttryckligt undantag föreskrivs i detta direktiv, samt att agera på områden som inte omfattas av detta direktiv.

(231)  Avtal är ett viktigt instrument för slutanvändare för att säkerställa öppenhet i informationen och rättssäkerhet. De flesta tjänsteleverantörer i en konkurrensutsatt miljö kommer att ingå avtal med sina kunder av kommersiella skäl. Förutom bestämmelserna i detta direktiv är kraven i den gällande unionslagstiftningen om konsumentskydd i samband med avtal, särskilt Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU om konsumenträttigheter(30) och rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal, tillämpliga på konsumenttransaktioner avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster. Om det tas med informationskrav i detta direktiv, något som också kan krävas i enlighet med direktiv 2011/83/EU, bör det inte leda till att samma information lämnas två gånger, alltså dels i förhandsinformationen och dels i själva i avtalshandlingarna. Den information som tillhandahålls enligt detta direktiv, och, i förekommande fall, andra mer bindande och detaljerade informationskrav, bör anses uppfylla eventuella sådana krav i enlighet med direktiv 2011/83/EU.

(232)  Bestämmelserna om avtal i detta direktiv ▌ bör inte gälla endast för konsumenter utan även för ▌ mikroföretag och små och medelstora företag enligt definitionen i kommissionens rekommendation 2003/361/EG, samt för organisationer som drivs utan vinstsyfte, enligt definitionerna i medlemsstaternas lagstiftningvars förhandlingsposition är jämförbar med konsumenternas förhandlingsposition och som därför bör omfattas av samma skyddsnivå. Bestämmelserna om avtal, även de som ingår i direktiv 2011/83/EU om konsumenträttigheter, bör tillämpas automatiskt på dessa företag såvida de inte föredrar att förhandla fram individualiserade avtalsvillkor med leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster. Till skillnad från mikroföretag och små företag har stora företag vanligtvis en starkare förhandlingsposition och är därför inte beroende av samma krav på information i samband med avtal som konsumenterna. Andra bestämmelser, t.ex. om nummerportabilitet, som är viktiga också för större företag bör fortsätta att gälla för alla slutanvändare. ”Organisationer som drivs utan vinstsyfte” är rättsliga enheter som inte genererar någon vinst för sina ägare eller medlemmar. De brukar vara välgörenhetsorganisationer eller allmännyttiga organisationer av annat slag. Eftersom organisationer som drivs utan vinstsyfte befinner sig i en liknande situation som mikroföretag och små företag är det således berättigat att behandla dessa organisationer på samma sätt som mikroföretag eller små företag enligt detta direktiv, till den del det berör slutanvändarnas rättigheter.

(233)  Särdragen hos sektorn för elektronisk kommunikation kräver, utöver övergripande avtalsregler, ett begränsat antal ytterligare bestämmelser för skydd av slutanvändare. Slutanvändarna bör bl.a. informeras om eventuella nivåer på de erbjudna tjänsternas kvalitet, om villkoren för reklamerbjudanden och uppsägning av avtal, om tillämpliga taxeplaner och taxor för tjänster som omfattas av särskilda prisvillkor. Denna information är relevant för internetanslutningstjänster, allmänt tillgängliga interpersonella kommunikationstjänster samt överföringstjänster för distribution av sändningsinnehåll. En leverantör av allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster bör inte omfattas av informationskraven för avtal, om leverantören och anknutna företag eller personer inte får någon direkt eller indirekt ersättning för att de tillhandahåller elektroniska kommunikationstjänster. Detta kan bli aktuellt till exempel om ett universitet ger besökare gratis tillgång till trådlösa nätverk på universitetsområdet utan att få någon form av ersättning för sitt tillhandahållande av den elektroniska kommunikationstjänsten, vare sig i form av betalning från användarna eller genom reklamintäkter. För att göra det möjligt för slutanvändarna att göra välgrundade val är det viktigt att den nödvändiga relevanta informationen ges innan avtalet ingås och på ett klart och begripligt språk. Av samma skäl bör leverantörerna presentera en sammanfattning av de viktigaste avtalsvillkoren. I syfte att underlätta jämförbarheten och minska kostnaderna för efterlevnad bör kommissionen, efter samråd med Berec, anta en mall för sådana avtalssammanfattningar. Förhandsinformationen samt mallen för sammanfattningen bör utgöra en integrerad del av avtalet.

(234)  Efter antagandet av förordning (EU) nr 2015/2120 har bestämmelserna i detta direktiv avseende information om villkor som begränsar tillgången till och/eller användningen av tjänster och tillämpningar och vad gäller trafikutformning blivit föråldrade och bör upphävas.

(235)   När det gäller terminalutrustning bör kundavtalet innehålla information om de begränsningar som leverantören kan ha lagt på kundens användning av sådan utrustning, till exempel i form av SIM-låst mobilutrustning, om sådana begränsningar inte är förbjudna i den nationella lagstiftningen, och om eventuella avgifter som ska betalas när avtalet löper ut, vare sig detta sker den överenskomna sista tillämpningsdagen eller tidigare, inklusive eventuella kostnader som tas ut för att behålla utrustningen. Om slutanvändaren väljer att behålla terminalutrustning som är knuten till avtalet vid tidpunkten för dess ingående får eventuell ersättning inte överstiga utrustningens tidsproportionella värde vid den tidpunkt då avtalet ingicks eller den kvarstående delen av serviceavgiften fram till utgången av avtalet, beroende på vilket belopp som är lägst. Medlemsstaterna får välja andra metoder för att beräkna ersättningsnivån om denna nivå är densamma som eller lägre än den ersättning som beräknats. Alla begränsningar av användningen av terminalutrustning på andra nät bör hävas kostnadsfritt av leverantören senast vid betalningen av sådan ersättning.

(236)  Avtalet bör, utan att det påverkar den materiella skyldigheten för leverantören som avser säkerhet enligt detta direktiv, innehålla närmare uppgifter om vilka slags åtgärder som leverantören kan vidta vid säkerhetsincidenter, hot eller utsatta lägen.

(237)   Att ha tillgång till öppen, aktuell och jämförbar information om erbjudanden och tjänster är av avgörande betydelse för konsumenterna på konkurrensutsatta marknader med flera tjänsteleverantörer. Slutanvändare bör enkelt kunna jämföra priser för olika tjänster som erbjuds på marknaden på grundval av information som offentliggjorts i lättillgänglig form. För att dessa enkelt ska kunna jämföra priser och tjänster bör de nationella regleringsmyndigheterna få rätt att kräva att leverantörer av elektroniska kommunikationsnät och/eller internetanslutningstjänster, allmänt tillgängliga interpersonella kommunikationstjänster och överföringstjänster för distribution av sändningsinnehåll ger bättre insyn när det gäller information (inbegripet om taxor, tjänsternas kvalitet, restriktioner som gäller användningen av terminalutrustning, och annan relevant statistik). I alla dessa krav bör vederbörlig hänsyn tas till särdragen hos dessa nät eller tjänster. De bör också säkerställa att tredje part har rätt att kostnadsfritt använda offentligt tillgänglig information som offentliggörs av dessa företag, i syfte att tillhandahålla jämförelseverktyg.

(238)  Slutanvändarna är ofta inte medvetna om kostnaderna för sitt konsumtionsbeteende eller har svårt att uppskatta tidsåtgång eller datakonsumtion vid användning av elektroniska kommunikationstjänster. I syfte att öka transparensen och göra det möjligt för slutanvändare att bättre kontrollera sin kommunikationsbudget är det viktigt att ge dem tillgång till resurser som gör det möjligt för dem att följa sin förbrukning i god tid.

(239)  Oberoende jämförelseverktyg, t.ex. webbplatser, är ett effektivt sätt för slutanvändare att bedöma fördelarna med olika leverantörer av andra allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster än nummeroberoende interpersonella kommunikationstjänster, och att få opartisk information, särskilt genom att jämföra priser, tariffer och kvalitetsparametrar på ett enda ställe. Sådana verktyg bör syfta till att tillhandahålla information som är både tydlig och koncis och heltäckande och omfattande. För att ge en representativ översikt och täcka en betydande del av marknaden bör de också syfta till att omfatta så många olika sorters erbjudanden som möjligt. Den information som ges om dessa verktyg bör vara tillförlitlig, objektiv och transparent. Slutanvändare bör informeras om tillgången till sådana verktyg. Medlemsstaterna bör säkerställa att slutanvändarna har fri tillgång till minst ett sådant verktyg inom sina respektive territorier.

(240)  Oberoende jämförelseverktyg bör vara operativt oberoende av leverantörer av allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster. De kan användas av privata företag, eller av behöriga myndigheter eller på deras vägnar, men de bör användas i enlighet med specificerade kvalitetskriterier inbegripet kravet att de bör tillhandahålla uppgifter om sina ägare och korrekt och aktuell information, ange tidpunkten för den senaste uppdateringen, ange tydliga och objektiva kriterier som jämförelserna kommer att grundas på samt omfatta ett brett urval av erbjudanden av allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster som täcker en betydande del av marknaden. Ingen tjänsteleverantör bör ges annan förmånsbehandling i sökresultaten än sådan som baseras på dessa tydliga objektiva kriterier. Medlemsstaterna bör kunna bestämma hur ofta jämförelseverktyg måste granska och uppdatera den information som de tillhandahåller slutanvändare, med hänsyn till hur ofta leverantörer av andra allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster än nummeroberoende interpersonella kommunikationstjänster vanligtvis uppdaterar sin information om taxor och kvalitet. Om det bara finns ett verktyg i en medlemsstat och det verktyget slutar att fungera eller inte längre uppfyller kvalitetskriterierna bör medlemsstaten säkerställa att slutanvändarna inom rimlig tid får tillgång till ett annat jämförelseverktyg på nationell nivå.

(241)  För att hantera frågor av allmänintresse som rör användningen av allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster, och uppmuntra till skydd av andra personers fri- och rättigheter, bör de behöriga myndigheterna, med hjälp av leverantörerna, kunna utarbeta och sprida information av allmänintresse om användningen av dessa tjänster. Denna kan innehålla information av allmänintresse om de vanligaste överträdelserna och de rättsliga följderna av dessa, ▌ samt råd och sätt att skydda sig mot risker när det gäller den personliga säkerheten, som t.ex. kan orsakas av utlämnande av personuppgifterunder särskilda omständigheter, risker för integriteten och personuppgifter samt tillgången till lättanvänd och konfigurerbar programvara eller programvarualternativ som gör det möjligt att skydda barn eller utsatta personer. Informationen skulle kunna samordnas genom det samarbetsförfarande som fastställs i detta direktiv. Sådan information av allmänintresse bör uppdateras vid behov och presenteras i lättbegripliga format, som fastställts av varje medlemsstat, och på nationella myndigheters webbplatser. Nationella regleringsmyndigheter bör kunna kräva att leverantörerna sprider denna standardiserade information till alla sina kunder på ett sätt som de nationella regleringsmyndigheterna anser lämpligt. Informationsspridningen bör dock inte leda till orimliga bördor för leverantörerna. Medlemsstaterna bör begära att leverantörerna sprider informationen med hjälp av de metoder som företagen använder för att kommunicera med slutanvändarna inom sin normala affärsverksamhet.

(242)  Om det saknas tillämpliga bestämmelser i unionslagstiftningen bör innehåll, tillämpningar och tjänster betraktas som lagliga eller skadliga i enlighet med nationell materiell rätt och processrätt. Det är medlemsstaterna och inte tillhandahållarna av elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster som på vederbörligt sätt bör avgöra huruvida innehållet, tillämpningarna eller tjänsterna är antingen lagliga eller skadliga. Detta direktiv och direktivet om integritet och elektronisk kommunikation 2002/58/EC påverkar inte tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (direktivet om elektronisk handel)(31), som bland annat innehåller en bestämmelse om ˮenbart vidarebefordranˮ för förmedlande tjänsteleverantörer, enligt definitionen i det direktivet.

(243)  De nationella regleringsmyndigheterna bör bemyndigas att övervaka kvaliteten på tjänsterna och att systematiskt samla in information om kvaliteten på tjänsterna, inbegripet information som avser tillhandahållandet av tjänster till slutanvändare med funktionsnedsättning. Denna information bör samlas in på grundval av kriterier som tillåter en jämförelse mellan tjänsteleverantörer och mellan medlemsstater. Leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster i en konkurrensutsatt miljö kommer sannolikt av kommersiella skäl göra lämplig och uppdaterad information om sina tjänster allmänt tillgänglig. Om en leverantör av en elektronisk kommunikationstjänst, av skäl som hänger samman med det tekniska tillhandahållandet av tjänsten, inte har kontroll över tjänstens kvalitet eller inte erbjuder en miniminivå av tjänstekvalitet, bör leverantören inte vara skyldig att tillhandahålla information om tjänstekvaliteten. De nationella regleringsmyndigheterna bör ändå kunna kräva att sådan information offentliggörs om det kan påvisas att sådan information inte är faktiskt tillgänglig för allmänheten. De nationella regleringsmyndigheterna bör också ange de mätmetoder som ska tillämpas av tjänsteleverantörerna för att förbättra de lämnade uppgifternas jämförbarhet. För att underlätta jämförelser inom unionen och för att minska efterlevnadskostnaderna bör Berec anta riktlinjer om relevanta parametrar för tjänstekvalitet, som de nationella regleringsmyndigheterna bör ta största hänsyn till.

(244)  För att utnyttja den konkurrensutsatta miljön bör konsumenter kunna göra välinformerade val och byta leverantör när det ligger i deras bästa intresse. Det är mycket viktigt att säkerställa att konsumenterna har möjlighet att göra detta utan att hindras av juridiska, tekniska eller praktiska hinder, inklusive avtalsvillkor, förfaranden, avgifter etc. Detta hindrar dock inte leverantörerna från att fastställa rimliga minimiperioder för avtal på högst 24 månader i konsumentkontrakt. Medlemsstaterna bör dock ha möjlighet att fastställa en kortare varaktighet med hänsyn till nationella förhållanden, exempelvis konkurrensnivåer och nätinvesteringarnas stabilitet, och leverantörerna bör erbjuda minst ett avtal med en löptid på 12 månader eller mindre. Oberoende av avtalet om elektroniska kommunikationstjänster kan det hända att konsumenterna föredrar och drar nytta av en längre återbetalningsperiod för fysiska förbindelser. Sådana konsumentåtaganden kan vara en viktig faktor för att underlätta utbyggnaden av nät med mycket hög kapacitet fram till eller mycket nära slutanvändarnas lokaler, bland annat genom aggregering av efterfrågan för system som gör det möjligt för investerare att minska riskerna med ett första införande. Konsumenternas rätt att byta leverantör av elektroniska kommunikationstjänster, enligt vad som föreskrivs i detta direktiv, bör dock inte inskränkas av sådana återbetalningsperioder i avtal om fysiska förbindelser, och sådana avtal bör inte omfatta tillgång till terminalutrustning eller intern utrustning för anslutning såsom telefoner, routrar eller modem.

(245)  Konsumenterna bör ha möjlighet att säga upp avtalet utan kostnad även vid automatisk förlängning efter utgången av ▌ avtalsperioden.

(246)  Alla eventuella ändringar i de avtalsvillkor som föreslagits av leverantörer av andra allmänt tillgängliga internetanslutningstjänster eller nummerbaserade interpersonella kommunikationstjänster och överföringstjänster för distribution av sändningsinnehåll, till nackdel för slutanvändarna, t.ex. avseende avgifter, taxor, datavolymbegränsningar, datahastigheter, täckning eller behandling av personuppgifter, bör anses ge upphov till en rättighet för slutanvändarna att säga upp avtalet utan kostnader, även om de är kombinerade med vissa positiva förändringar. Slutanvändarna bör underrättas om eventuella förändringar av avtalsvillkoren på ett varaktigt medium, såsom papper, en minnespinne, en cd-rom, en dvd, ett minneskort, en dators hårddisk eller ett e-postmeddelande.

(247)  Möjligheten att byta leverantör är en grundläggande förutsättning för effektiv konkurrens i en konkurrensutsatt miljö. Tillgången till öppen och exakt information i rätt tid om leverantörsbyten bör öka slutanvändarnas förtroende för sådana byten och göra dem mer villiga att aktivt medverka i konkurrensprocessen. Tjänsteleverantörer bör säkerställa kontinuitet i tjänsterna så att slutanvändarna kan byta leverantör utan att hindras av risken för ett avbrott i tjänsten.

(248)  Nummerportabilitet är viktig för att underlätta konsumentens val och effektiv konkurrens på konkurrensutsatta elektroniska kommunikationsmarknader. Slutanvändare bör på begäran kunna behålla sina telefonnummer på det allmänna telefonnätet oberoende av vilken leverantör som tillhandahåller tjänsten, och under en begränsad tid i samband med leverantörsbyte. Nummerportabilitet mellan anslutningar till det allmänna telefonnätet vid fasta och icke fasta anslutningspunkter omfattas inte av detta direktiv. Medlemsstaterna får emellertid tillämpa bestämmelser om nummerportabilitet mellan nät som tillhandahåller tjänster via en fast anslutningspunkt och mobilnät.

(249)  Betydelsen av nummerportabilitet ökar avsevärt när öppen information om taxor finns, både för slutanvändare som behåller sitt nummer och för slutanvändare som ringer upp dem som har behållit sitt nummer. De nationella regleringsmyndigheterna bör där så är möjligt, underlätta lämplig öppenhet om taxor som en del i genomförandet av nummerportabilitet.

(250)  När de nationella regleringsmyndigheterna säkerställer att man följer kostnadsorienteringsprincipen vid prissättningen för samtrafik i samband med tillhandahållande av nummerportabilitet, får de även beakta de priser som erbjuds på jämförbara marknader.

(251)   Nummerportabilitet bör genomföras med minsta möjliga dröjsmål så att numret aktiveras inom en arbetsdag och så att konsumenten inte drabbas av att tjänsten ligger nere i mer än en arbetsdag från och med den överenskomna dagen. I syfte att underlätta en gemensam kontaktpunkt som möjliggör en smidig övergång för konsumenter, bör bytesprocessen ledas av den mottagande leverantören av elektronisk kommunikation till allmänheten. De nationella regleringsmyndigheterna får föreskriva den globala processen för att portera nummer, med hänsyn till nationella bestämmelser om avtal och den tekniska utvecklingen. Detta bör i förekommande fall omfatta ett krav på att nummerportabilitet ska genomföras med hjälp av over-the-air-tillhandahållande, om inte slutanvändaren begär något annat. Erfarenheten i vissa medlemsstater har visat att det finns en risk för att det kan ske byten av leverantör utan konsumenternas samtycke. Denna fråga bör främst hanteras av de brottsbekämpande myndigheterna, men medlemsstaterna bör när det gäller portering av nummer kunna föreskriva de proportionerliga minimiåtgärder som är nödvändiga för att minimera riskerna och för att se till att konsumenterna åtnjuter skydd under hela porteringsförfarandet, bland annat genom att införa lämpliga påföljder, utan att göra processen mindre attraktiv för konsumenterna. Rätten att portera nummer bör inte begränsas av avtalsvillkor.

(251a)  För att säkerställa att leverantörsbyte och portering sker inom den tidsfrist som föreskrivs i detta direktiv bör medlemsstaterna kunna kräva att en leverantör vidtar kompenserande åtgärder om ett avtal med en slutanvändare inte följs. Dessa åtgärder bör stå i proportion till förseningen med avtalets fullgörande.

(252)  Paket som åtminstone består av andra allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster än nummeroberoende interpersonella kommunikationstjänster, och andra tjänster som t.ex. linjära sändningstjänster, eller terminalutrustning som t.ex. enheter som erbjuds av samma leverantör och i samma avtal, har blivit allt vanligare och är en viktig konkurrensfaktor. I denna artikel avses med ”paket” ett paket som består av en internetanslutningstjänst som tillhandahålls tillsammans med en nummerbaserad interpersonell kommunikationstjänst eller en internetanslutningstjänst och/eller en nummerbaserad interpersonell kommunikationstjänst med olika men kompletterande tjänster, med undantag för överföringstjänster som används för tillhandahållande av maskin till maskin-tjänster och/eller terminalutrustning som tillhandahålls av samma leverantör antingen i) inom ramen för samma avtal, ii) inom ramen för samma och underordnade avtal, eller iii) inom ramen för samma och anknytande avtal, till ett enda, kombinerat pris. Även om paketen ofta medför fördelar för konsumenterna kan de göra ett byte svårare eller dyrare och öka risken för ”inlåsning” i ett avtal. Om olika avtalsbestämmelser för uppsägning av avtal och leverantörsbyte gäller för de olika tjänsterna, och för avtalsmässiga åtaganden avseende förvärv av produkter som ingår i ett paket, är konsumenterna effektivt förhindrade att utöva sina rättigheter enligt detta direktiv att byta till konkurrenskraftiga erbjudanden för hela eller delar av paketet. Bestämmelserna i detta direktiv i fråga om avtal, transparens, löptider för avtal och uppsägning av avtal och leverantörsbyte bör därför tillämpas på alla delar av sådana paket, såvida inte andra regler för icke-elektroniska kommunikationsinslag i paketet är mer förmånliga för konsumenterna. Andra avtalsrelaterade frågor, som de rättsmedel som är tillämpliga i fall av bristande överensstämmelse med avtalet, bör omfattas av de regler som är tillämpliga på respektive beståndsdel i paketet, exempelvis av reglerna för avtal om försäljning av varor eller tillhandahållande av digitalt innehåll. Av samma skäl bör konsumenterna inte vara låsta vid en leverantör genom en avtalsmässig faktisk förlängning av ▌ avtalsperioden. Medlemsstaterna bör få ha kvar föreskrifter om sådana paket för vilka annan lagstiftning gäller, till exempel för att det finns sektorsspecifika bestämmelser för dem, eller för att man vill anpassa sig till ändringar i marknadspraxis.

(253)  Leverantörer av nummerbaserade interpersonella kommunikationstjänster har en skyldighet att ge tillgång till larmtjänster via nödkommunikation. I undantagsfall, dvs. på grund av bristande teknisk genomförbarhet, kanske de inte kan ge tillgång till larmtjänster eller information om varifrån samtalet kommer, eller ingetdera. I sådana fall bör de informera sina kunder ordentligt om detta i avtalet. Sådana leverantörer bör förse sina kunder med tydlig och klar information i det inledande avtalet och uppdatera den vid eventuella ändringar av bestämmelserna om tillträde till larmtjänster, t.ex. när det gäller fakturor. Denna information bör innehålla uppgifter om eventuella begränsningar av den geografiska täckningen, med utgångspunkt i de planerade tekniska driftsparametrarna för kommunikationstjänsten och den tillgängliga infrastrukturen. Om tjänsten inte tillhandahålls över en anslutning som är avsedd att tillhandahålla en tjänst av en viss kvalitet, bör informationen även innehålla uppgifter om i vilken utsträckning tillgången och informationen om varifrån samtalet kommer är tillförlitlig i jämförelse med en tjänst som tillhandahålls över en sådan anslutning, med beaktande av den aktuella tekniken och de gällande kvalitetsstandarderna samt de parametrar för tjänsternas kvalitet som anges i detta direktiv.

(254)  I enlighet med målen i stadgan och Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, bör i regelverket säkerställas att samtliga slutanvändare, inklusive slutanvändare med funktionsnedsättning, äldre personer och användare med särskilda sociala behov, enkelt får tillträde till högkvalitativa, prismässigt överkomliga och tillgängliga tjänster, oavsett var någonstans inom unionen de är bosatta. I förklaring 22 som fogas till slutakten till Amsterdamfördraget anges att unionens institutioner ska beakta behoven hos personer med funktionsnedsättning när åtgärder utarbetas enligt artikel 114 i EUF-fördraget.

(255)  Slutanvändarna bör ha tillgång till larmtjänster via nödkommunikation avgiftsfritt och utan att behöva använda betalningsmedel, från varje enhet som möjliggör nummerbaserade interpersonella kommunikationstjänster, inbegripet när de använder roamingtjänster i en medlemsstat eller genom ett privat telenät. Nödkommunikation är kommunikationsmedel, som omfattar inte bara röstkommunikation utan också realtidstext, video eller andra typer av kommunikation, däribland genom användning av tredje parts relätjänster, som kan användas i en medlemsstat för tillträde till larmtjänster. Nödkommunikation kan utlösas på uppdrag av en person av det fordonsbaserade e-Callsystemet enligt Europaparlamentets och rådet förordning 2015/758/EU(32). Det bör dock vara medlemsstaterna som beslutar vilka nummerbaserade interpersonella kommunikationstjänster som är lämpliga för larmtjänster, inklusive möjligheten att begränsa dessa alternativ till röstkommunikation och motsvarande för slutanvändare med funktionsnedsättning, eller att lägga till ytterligare alternativ enligt överenskommelse med nationella larmcentraler. Med hänsyn till den framtida tekniska utvecklingen eller en ökad användning av nummeroberoende interpersonella kommunikationstjänster bör kommissionen bedöma möjligheten att tillhandahålla korrekt och tillförlitligt tillträde till larmtjänster via nummeroberoende interpersonella kommunikationstjänster, efter samråd med nationella regleringsmyndigheter, larmtjänster, standardiseringsorgan och andra relevanta aktörer.

(256)  Medlemsstaterna bör säkerställa att leverantörer till slutanvändare av nummerbaserade interpersonella kommunikationstjänster tillhandahåller tillförlitligt och korrekt tillträde till larmtjänster, med hänsyn tagen till nationella specifikationer och kriterier, samt till de nationella larmcentralernas kapacitet. Om den nummerbaserade interpersonella kommunikationstjänsten inte tillhandahålls via en förbindelse som är avsedd att tillhandahålla en viss tjänstekvalitet, kan det hända att tjänsteleverantören inte kan säkerställa att larmsamtal som går via deras tjänst överförs till den lämpligaste larmcentralen med samma tillförlitlighet. För sådana nätoberoende leverantörer, dvs. leverantörer som inte är integrerade med en leverantör av allmänna kommunikationsnät, är det kanske inte alltid tekniskt möjligt att tillhandahålla lokaliseringsuppgifter. Medlemsstaterna bör säkerställa att standarder som garanterar korrekt och tillförlitlig dirigering och koppling till larmtjänster införs så snart som möjligt för att ge nätoberoende leverantörer av nummerbaserade interpersonella kommunikationstjänster möjlighet att uppfylla de skyldigheter som gäller tillträde till larmtjänster och lokaliseringsuppgifter på en nivå som är jämförbar med vad som krävs av övriga leverantörer av sådana kommunikationstjänster. Om sådana standarder och tillhörande system för larmcentraler ännu inte har införts bör nätoberoende nummerbaserade interpersonella kommunikationstjänster inte vara skyldiga att tillhandahålla tillträde till larmtjänster, med undantag för i en form som är tekniskt möjlig eller ekonomiskt lönsam. Detta kan till exempel inbegripa att en medlemsstat utser en enskild, central larmcentral som tar emot larmkommunikation. Dessa leverantörer bör dock informera slutanvändarna i händelse av att tillträde till 112-tjänsten eller till lokaliseringsuppgifter inte stöds.

(256b)  Medlemsstaternas nuvarande rapportering om och resultatmätning av hur larmsamtal besvaras och hanteras är bristfällig. Därför bör kommissionen, efter samråd med de nationella regleringsmyndigheterna och larmtjänsterna, anta resultatindikatorer som är tillämpliga på medlemsstaternas larmtjänster och rapportera till Europaparlamentet och rådet om hur effektivt det europeiska larmnumret 112 genomförs och om hur resultatindikatorerna fungerar.

(257)  Medlemsstaterna bör vidta särskilda åtgärder för att säkerställa att larmtjänster, inklusive larmnumret 112, är lika lättillgängliga för slutanvändare med funktionsnedsättning, särskilt döva, hörselskadade, personer med talsvårigheter och dövblinda användare genom totalkonversationstjänster eller användning av tredje parts relätjänster som är interoperabla med telenäten i hela EU. Detta kan även innebära tillhandahållandet av särskild terminalutrustning för personer med funktionsnedsättning, när ovannämnda kommunikationssätt inte är lämpliga för dem.

(258)  Det är viktigt att öka medvetenheten om 112 för att förbättra säkerhetsskyddet för medborgare som reser inom EU. Därför bör medborgare, vid resa inom någon medlemsstat, särskilt genom information i internationella bussterminaler, tågstationer, hamnar och flygplatser samt i telefonkataloger, slutanvändar- och fakturainformation, informeras om att 112 kan användas som enda larmnummer inom hela unionen. Ansvaret för detta ligger framför allt på medlemsstaterna, men kommissionen bör fortsätta att stödja och komplettera medlemsstaternas initiativ för att ytterligare öka kännedomen om 112 och med jämna mellanrum utvärdera allmänhetens kännedom om detta larmnummer.

(259)  Lokaliseringsuppgifter förbättrar skyddsnivån och säkerheten för slutanvändarna och hjälper larmtjänsten i dess arbete, under förutsättning att förmedlingen av nödkommunikationsdata och därtill hörande data till larmtjänsten garanteras genom det nationella systemet för larmcentraler. Mottagandet och användningen av lokaliseringsuppgifter, som inbegriper både nätbaserade lokaliseringsuppgifter och, om de finns att tillgå, bättre lokaliseringsuppgifter från telefonapparater, bör överensstämma med relevant unionslagstiftning om behandling av personuppgifter och säkerhetsåtgärder. Företag som tillhandahåller nätbaserad lokalisering bör göra lokaliseringsuppgifter tillgängliga för larmtjänster så snart samtalet når den tjänsten, oberoende av vilken teknik som används. Lokaliseringsteknik som baserar sig på telefonapparater har dock visat sig vara betydligt mer exakt och kostnadseffektiv tack vare tillgången på uppgifter som tillhandahålls av Egnos och satellitnavigeringssystemet Galileo och andra globala satellitnavigeringssystem och wifi-data. Lokaliseringsuppgifter som fås från telefonapparater bör därför komplettera nätbaserade lokaliseringsuppgifter även om lokaliseringsuppgifter som fås från telefonapparater kanske blir tillgängliga först efter det att nödkommunikationen har inrättats. Medlemsstaterna bör säkerställa att larmcentralerna kan samla in och hantera de lokaliseringsuppgifter som finns tillgängliga, när detta ställer sig möjligt. Fastställandet och överföringen av lokaliseringsuppgifter bör vara kostnadsfritt för både slutanvändaren och den myndighet som ansvarar för nödkommunikation, oavsett hur denna har inrättats, till exempel via telefonapparaten eller via nätverket, och oberoende av överföringssätt, till exempel via röstkommunikation, sms eller internetprotokollbaserat.

(260)  För att kunna hålla jämna steg med den tekniska utvecklingen när det gäller exakt information om varifrån samtalet kommer, likvärdigt tillträde för slutanvändare med funktionsnedsättning och dirigering av samtalet till den lämpligaste larmcentralen, bör kommissionen ges befogenhet att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa kompatibilitet, interoperabilitet, kvalitet och kontinuitet för nödkommunikation i unionen. Dessa åtgärder kan bestå av funktionella bestämmelser som anger den roll som spelas av olika parter i kommunikationskedjan, t.ex. leverantörer av nummerbaserade interpersonella kommunikationstjänster, operatörer av elektroniska kommunikationsnät och larmcentraler samt tekniska bestämmelser som anger de tekniska metoderna för att följa de funktionella bestämmelserna. Dessa åtgärder bör inte påverka det sätt på vilket medlemsstaternas larmtjänster är organiserade.

(260a)  För närvarande kan en medborgare i landet A som behöver kontakta larmtjänsterna i landet B inte göra det, på grund av att larmtjänsterna inte har något system för att kontakta varandra. Lösningen är en EU-omfattande, säker databas över telefonnummer till en eller flera huvudansvariga larmtjänster i varje land. Kommissionen bör därför se till att det finns en säker databas med E.164-nummer till europeiska larmtjänster för att säkerställa att de kan kontaktas i en medlemsstat från en annan.

(260b)  Den senaste tidens terroristattacker i Europa har visat att det saknas effektiva offentliga varningssystem i medlemsstaterna och i Europa. Det är utslagsgivande att medlemsstaterna kan informera alla invånare i ett visst område om pågående katastrofer/attacker eller nya hot genom att använda elektroniska kommunikationsnät och elektroniska kommunikationstjänster samt upprätta ett nationellt effektivt ”omvänt 112-kommunikationssystem” för att varna och uppmärksamgöra befolkningen i händelse av en överhängande eller nära förestående större olycka eller katastrof orsakad av naturfenomen och/eller människan, med beaktande av befintliga nationella och regionala system och utan att inverka negativt på bestämmelser om integritet och dataskydd. Kommissionen bör även bedöma om det går att inrätta ett allmänt, tillgängligt, gränsöverskridande och EU-omfattande ”omvänt 112-kommunikationssystem” för att varna allmänheten i händelse av en överhängande eller nära förestående katastrof eller större olycka i olika medlemsstater.

(261)   Medlemsstaterna bör säkerställa att slutanvändare med funktionsnedsättning har likvärdig tillgång till elektroniska kommunikationstjänster och möjlighet att välja mellan dem, i enlighet med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och strategin om utformning för alla. Särskilt för att säkerställa att slutanvändare med funktionsnedsättning kan utnyttja den konkurrens och det urval av tjänsteleverantörer som majoriteten av slutanvändare drar fördel av bör de behöriga nationella myndigheterna framför allt, när så är lämpligt och med hänsyn till de nationella förhållandena, och efter samråd med organisationer som företräder personer med funktionsnedsättning, specificera konsumentskyddskrav för slutanvändare med funktionsnedsättning som måste uppfyllas av leverantörer av allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster och tillhörande terminalutrustning. Dessa krav kan bland annat omfatta att leverantörerna ska se till att slutanvändare med funktionsnedsättning kan utnyttja deras tjänster på samma villkor, inbegripet priser, tariffer och kvalitet och tillgång till tillhörande terminalutrustning som de som erbjuds deras övriga slutanvändare, och att ta ut likvärdiga priser för sina tjänster, oberoende av sina eventuella extra kostnader. Övriga krav kan hänföra sig till grossistarrangemangen mellan leverantörer. För att undvika att tjänsteleverantörer åläggs en orimlig börda bör de nationella regleringsmyndigheterna kontrollera om syftena lika tillgång och valmöjligheter faktiskt kan uppnås utan sådana åtgärder.

(262)  ▌

(262a)  De nationella regleringsmyndigheterna bör se till att leverantörer av allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster ställer till förfogande, i ett tillgängligt format, information om de erbjudna tjänsternas funktion och tillgänglighetsegenskaper. Detta betyder att informationsinnehållet bör finnas tillgängligt i de textformat som kan användas för att skapa alternativa stödjande format och alternativ till innehåll som inte består av text.

(262b)  Avseende slutanvändare med funktionsnedsättning bör detta direktiv sträva efter att återspegla annan unionslagstiftning som genomför FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Bland dessa åtgärder märks de principer och standarder som fastslås i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2102(33). De fyra principerna för tillgänglighet är följande: Möjlighet att uppfatta, vilket innebär att information och komponenter i ett användargränssnitt måste presenteras för användare på sätt som de kan uppfatta. Hanterbarhet, vilket innebär att komponenter i ett användargränssnitt och navigering måste vara hanterbara. Begriplighet, vilket innebär att information och hantering av användargränssnittet måste vara begriplig. Robust karaktär, vilket innebär att innehållet måste vara robust nog för att kunna tolkas på ett tillförlitligt sätt av ett brett spektrum av användarprogram, inklusive tekniska hjälpmedel. Dessa principer för tillgänglighet omvandlas till mätbara framgångskriterier, t.ex. de som utgör grunden för europeisk standard EN 301 549 V1.1.2 ”Lämpliga tillgänglighetskrav vid offentlig upphandling av IKT-produkter och -tjänster i Europa” (2015-04) (europeisk standard EN 301 549 V1.1.2 (2015-04)), via harmoniserade standarder och en gemensam metod för att testa hur väl innehållet på webbplatser och mobila applikationer överensstämmer med dessa principer. Den europeiska standarden antogs med stöd av mandat M/376 som kommissionen utfärdade för de europeiska standardiseringsorganen. I avvaktan på offentliggörande av de harmoniserade standarderna eller delar därav i Europeiska unionens officiella tidning, bör relevanta klausuler i europeisk standard EN 301 549 V1.1.2 (2015-04) betraktas som en minimimetod för att genomföra dessa principer i praktiken avseende detta direktiv samt likvärdigt tillträde och utbud för slutanvändare med funktionsnedsättning.

(263)  Effektiv konkurrens har utvecklats när det gäller tillhandahållandet av nummerupplysningstjänster och telefonkataloger, bland annat enligt artikel 5 i kommissionens direktiv 2002/77/EG(34). För att upprätthålla denna effektiva konkurrens bör alla tjänsteleverantörer som tilldelar sina slutanvändare telefonnummer fortsätta att vara skyldiga att tillhandahålla relevant information på ett skäligt, kostnadsorienterat och icke-diskriminerande sätt.

(264)  Slutanvändarna bör informeras om sin rätt att bestämma huruvida de vill ingå i en abonnentförteckning. Leverantörer av nummerbaserade interpersonella kommunikationstjänster bör respektera slutanvändarnas beslut när uppgifter görs tillgängliga för leverantörer av katalogtjänster. Artikel 12 i direktiv 2002/58/EG säkerställer slutanvändarnas rätt till integritet när det gäller införandet av deras personuppgifter i en allmän abonnentförteckning.

(265)  Slutanvändare bör kunna garanteras driftskompatibilitet för all utrustning som säljs inom unionen för mottagning av digital radio och television. Medlemsstaterna bör kunna kräva en lägsta nivå av harmoniserade standarder när det gäller sådan utrustning. Sådana standarder kan komma att anpassas mot bakgrund av den tekniska utvecklingen och marknadsutvecklingen.

(266)  Konsumenterna bör ges möjlighet att uppnå största möjliga anslutning till digitala radio- och televisionsapparater. Driftskompatibilitet är ett begrepp som gradvis förändras på dynamiska marknader. Standardiseringsorganen bör göra sitt yttersta för att säkerställa att lämpliga standarder utvecklas i takt med den aktuella tekniken. Det är även viktigt att säkerställa att digitala televisionsapparater är utrustade med anslutningsdon som kan överföra alla nödvändiga delar av den digitala signalen, inbegripet ljud- och videoströmmar, information om villkorad tillgång, tjänster, gränssnittet för tillämpningsprogram (API) och kopieringsskydd. Genom detta direktiv bör därför säkerställas att funktionaliteten som har samband med och/eller genomförs i anslutningsdon inte begränsas av nätoperatörer, tjänsteleverantörer eller tillverkare av utrustning och även fortsättningsvis utvecklas i linje med den tekniska utvecklingen. En gemensam standard för återgivning och presentation av anslutna televisionstjänster bör införas genom en marknadsstyrd mekanism, eftersom det skulle vara till fördel för konsumenterna. För att främja denna utveckling får medlemsstaterna och kommissionen ta policyinitiativ som överensstämmer med fördraget. Av omsorg om gränsöverskridande interoperabilitet bör radioutrustning för konsumenter åtminstone kunna ta emot analoga och digitala radioutsändningar. Denna bestämmelse bör inte tillämpas på billig radioutrustning för konsumenter eller på radioutrustning där mottagandet av radioprogram endast utgör en underordnad funktion, såsom en mobiltelefon med en FM-mottagare. Den bör inte heller vara tillämplig på radioutrustning som används av radioamatörer, exempelvis radiobyggsatser som är avsedda att sammansättas och användas av radioamatörer eller utrustning som konstruerats av enskilda radioamatörer för experimentella och vetenskapliga ändamål i samband med amatörradio.

(267)  Åtgärder i grossistledet genom vilka uppgifter om slutanvändare (både fasta abonnemang och mobiltelefoner) tas med i register bör vara förenliga med lämpliga säkerhetsåtgärder för skydd av personuppgifter enligt direktiv 95/46/EG som kommer att ersättas av förordning (EU) 2016/679(35) den 25 maj 2018, och inbegripet artikel 12 i direktiv 2002/58/EC (direktivet om integritet och elektronisk kommunikation). Tillhandahållandet av dessa uppgifter för tjänsteleverantörer bör vara kostnadsbaserat, samtidigt som medlemsstaterna ges möjlighet att inrätta en central mekanism för att tillhandahålla övergripande samlad information till nummerupplysningsleverantörer och ge nättillgång till rimliga och öppna villkor, för att säkerställa att slutanvändarna kan dra fullständig nytta av konkurrensen, vilket i stor utsträckning har gjort det möjligt att avlägsna återförsäljningsregleringen för dessa tjänster och tillhandahålla nummerupplysningstjänster på rimliga och öppna villkor.

(268)  Efter avskaffandet av skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande nummerupplysningstjänster och eftersom det finns en fungerande marknad för sådana tjänster, är rätten till tillgång till nummerupplysningstjänster inte längre nödvändig. De nationella regleringsmyndigheterna bör dock fortfarande kunna införa skyldigheter och villkor för företag som kontrollerar tillgången till slutanvändare för att upprätthålla tillträde och konkurrens på denna marknad.

(269)  Medlemsstaterna bör ha möjlighet att fastställa proportionella skyldigheter angående sändningsplikt för företag som omfattas av deras jurisdiktion med hänsyn till berättigad allmän ordning men sådana skyldigheter bör dock endast införas om de är nödvändiga för att uppfylla de mål som avser allmänintresset som medlemsstaterna klart fastställt i enlighet med unionslagstiftningen och de bör vara proportionella, och öppet redovisade. Sändningsplikt (ˮmust carryˮ) får tillämpas på vissa angivna radio- och tv-sändningar och tilläggstjänster som tillhandahålls av en bestämd leverantör av medietjänster. Den sändningsplikt som kan åläggas av medlemsstaterna bör vara rimlig, det vill säga att den bör vara proportionell och öppet redovisad mot bakgrund av klart fastställda mål som avser allmänintresset, såsom mediemångfald och kulturell mångfald. Medlemsstaterna bör ge en objektiv motivering till den sändningsplikt som de föreskriver i sin nationella lagstiftning för att säkerställa att denna plikt är transparent, proportionell och tydligt definierad. Sändningsplikten bör utformas på ett sådant sätt att det ger tillräckliga incitament till effektiva investeringar i infrastruktur. Sändningsplikten bör ses över regelbundet minst vart femte år för att hålla den aktuell i förhållande till den tekniska utvecklingen och marknadsutvecklingen och för att säkerställa att den fortsätter att vara proportionell i förhållande till de mål som ska nås. Sändningsplikten kan, där så är lämpligt, förenas med en bestämmelse om proportionell ersättning.

(269a)  Eftersom dagens digitala televisions- och radioutrustning för konsumenter mestadels accepterar både analoga och digitala sändningar finns det inte längre något ekonomiskt eller socialt skäl för medlemsstaterna att fortsätta med sändningsplikt för både analoga och digitala tv-sändningar. Detta bör dock inte hindra sådan sändningsplikt för analogt material om ett stort antal användare fortfarande använder en analog kanal eller om den analoga sändningen är det enda sättet att sända på.

(270)  Elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster som används för distribution av radio- eller tv-sändningar till allmänheten inbegriper kabelnät, IP-tv, samt nät för satellitsändningar och markbundna sändningar. De kan också inbegripa andra nät i den mån ett betydande antal slutanvändare huvudsakligen använder sådana nät för att ta emot radio- och tv-sändningar. Sändningsplikt bör omfatta överföring av tjänster som är särskilt utformade för att användare med funktionsnedsättning ska kunna få likvärdig tillgång till dem. Tilläggstjänster omfattar följaktligen bl.a. tjänster som är avsedda att förbättra tillgängligheten för slutanvändare med funktionsnedsättning, som t.ex. videotext, textning för döva och hörselskadade, syntolkning, talad textning och teckenspråkstolkning. På grund av det ökande tillhandahållandet och mottagandet av internetanslutna tv-tjänster och den fortsatta betydelsen av elektroniska programguider för användarens valfrihet kan överföringen av programrelaterade uppgifter som behövs för att stödja de funktioner som tillhandahåller elektroniska programguider, teletext och programrelaterade IP-adresser omfattas av sändningsplikt.

(271)  Nummerpresentation är i regel tillgänglig i moderna telefonväxlar och kan därför i allt större utsträckning tillhandahållas till låg kostnad eller utan kostnad. Medlemsstaterna behöver inte införa skyldigheter om att tillhandahålla sådana tjänster när de redan finns tillgängliga. I direktiv 2002/58/EG slås vakt om användarnas privatliv när det gäller specificerade teleräkningar genom att ge dem möjlighet att skydda sitt privatliv när nummerpresentation genomförs. Utvecklingen av dessa tjänster på alleuropeisk grundval skulle gynna konsumenterna och främjas genom detta direktiv.

(272)  Medlemsstaterna kommer genom offentliggörande av information att säkerställa att både befintliga och potentiella marknadsaktörer förstår sina rättigheter och skyldigheter och vet var de kan få närmare relevanta upplysningar. Ett offentliggörande av information i de nationella officiella tidningarna hjälper berörda parter i andra medlemsstater att hitta de relevanta upplysningarna.

(273)  Kommissionen bör bevaka avgifter som bidrar till att avgöra priset för slutanvändarna och offentliggöra information om detta för att se till att den alleuropeiska marknaden för elektroniska kommunikationstjänster fungerar väl och effektivt.

(274)  För att kunna avgöra om unionslagstiftningen tillämpas på ett korrekt sätt behöver kommissionen veta vilka företag som anges ha betydande inflytande på marknaden och vilka skyldigheter som de nationella regleringsmyndigheterna infört för marknadsaktörerna. Medlemsstaterna måste därför, utöver det nationella offentliggörandet, översända dessa uppgifter till kommissionen. När medlemsstaterna åläggs att översända uppgifter till kommissionen, kan detta ske elektroniskt under förutsättning att man enats om lämpliga förfaranden för autentisering.

(275)  För att beakta marknadsutvecklingen och den sociala och tekniska utvecklingen, för att hantera riskerna för nätens och tjänsternas säkerhet och för att säkerställa effektiv tillgång till larmtjänster via nödkommunikation bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen när det gäller att fastställa åtgärder för hantering av säkerhetsrisker, anpassa villkoren för tillgång till digitala tv- och radiotjänster, fastställa en enhetlig taxa för röstsamtalsterminering på grossistnivå på marknaderna för fasta och mobila nät, anta åtgärder som avser nödkommunikation i unionen, och anpassa bilagorna II, IV, V, VI, VIII, IX och X till detta direktiv. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, även på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(276)  För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av detta direktiv bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter att anta beslut för att komma till rätta med gränsöverskridande skadliga störningar mellan medlemsstater, att göra tillämpningen av standarder obligatorisk, eller stryka standarder och/eller specifikationer från den obligatoriska delen av förteckningen över standarder, att fatta beslut om huruvida rättigheter inom ett harmoniserat band får underkastas allmän auktorisation eller individuella nyttjanderätter, att specificera tillämpningsvillkoren för de kriterier, regler och villkor som avser harmoniserat radiospektrum, att precisera villkoren för tillämpning av de villkor som medlemsstaterna kan knyta till auktorisationer för användning av harmoniserat radiospektrum, att identifiera de band för vilka nyttjanderätter till radiofrekvenser kan överföras eller hyras ut mellan företag, att införa gemensamma tidsgränser inom vilka användningen av specifikt harmoniserat radiospektrum ska vara auktoriserad, att anta övergångsbestämmelser om giltighetstiden för nyttjanderätter till radiospektrum, att fastställa kriterier för att samordna genomförandet av vissa skyldigheter, att närmare ange tekniska egenskaper för utformning, utbyggnad och drift av trådlösa anslutningspunkter med kort räckvidd, att tillgodose efterfrågan på gränsöverskridande eller alleuropeiska nummer och att fastställa arten och omfattningen av de skyldigheter som säkerställer effektiv tillgång till larmtjänster eller genomgående konnektivitet mellan slutanvändare inom en eller flera medlemsstater eller inom hela Europeiska unionen. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter.

(277)  Slutligen bör kommissionen vid behov, efter att ha tagit största möjliga hänsyn till Berecs yttrande, kunna anta rekommendationer som gäller identifiering av relevanta produkt- och tjänstemarknader, anmälningar enligt förfarandet för konsolidering av den inre marknaden och en harmoniserad tillämpning av bestämmelserna i regelverket.

(278)  Bestämmelserna i detta direktiv bör ses över med jämna mellanrum, främst i syfte att avgöra behovet av modifieringar med hänsyn till den tekniska utvecklingen eller ändrade marknadsvillkor. Eftersom de monopolpräglade marknadsstrukturerna riskerar att ersättas av oligopolistiska marknader utan konkurrens bör i översynerna särskild uppmärksamhet ägnas åt bestämmelserna om de nationella regleringsmyndigheternas befogenheter att ålägga operatörer med ett betydande marknadsinflytande att, antingen individuellt eller kollektivt, bereda andra aktörer marknadstillträde, i förening med andra skyldigheter som kan införas för dessa operatörer, för att det ska säkerställas att befogenheterna är tillräckliga för att målen med detta direktiv effektivt kan uppnås.

(279)  Vissa direktiv och beslut på detta område bör upphävas.

(280)  Kommissionen bör övervaka övergången från nuvarande regelverk till det nya regelverket.

(281)  Eftersom målen för den föreslagna åtgärden, nämligen att åstadkomma ett harmoniserat och förenklat regelverk för elektroniska kommunikationstjänster, elektroniska kommunikationsnät, tillhörande faciliteter och tillhörande tjänster, för villkoren för auktorisering av nät och tjänster, för spektrumanvändning och nummer, för reglering av tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter och för skydd av slutanvändare inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför på grund av åtgärdens omfattning och verkningar bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(282)  I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen av den 28 september 2011 från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande dokument(36) har medlemsstaterna åtagit sig att, i de fall detta är berättigat, låta anmälan av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan de olika delarna i direktivet och motsvarande delar i de nationella instrumenten för införlivande.

(283)  Skyldigheten att införliva detta direktiv med nationell lagstiftning bör endast gälla de bestämmelser som utgör en innehållsmässig ändring i förhållande till de tidigare direktiven. Skyldigheten att införliva de oförändrade bestämmelserna följer av de tidigare direktiven.

(284)  Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas skyldigheter vad gäller de tidsfrister för införlivande med nationell lagstiftning och de datum för tillämpningen av direktiven som anges i bilaga XI, del B.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Del I. RAM (allmänna regler för organisationen av sektorn)

Avdelning I: Tillämpningsområde, syfte & mål, definitioner

KAPITEL I

FÖREMÅL, SYFTE OCH DEFINITIONER

Artikel 1

Föremål och syfte

1. Genom detta direktiv inrättas ett harmoniserat ramverk för elektroniska kommunikationstjänster, elektroniska kommunikationsnät, tillhörande faciliteter, tillhörande tjänster och vissa aspekter av terminalutrustning. I detta direktiv fastställs uppgifter för nationella regleringsmyndigheter och i förekommande fall för andra behöriga myndigheter och inrättas en rad förfaranden för att säkerställa en harmoniserad tillämpning av regelverket inom hela unionen.

2. Syftet med detta direktiv är å ena sidan att genomföra en inre marknad för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster, vilket ska leda till uppbyggnad och utnyttjande av säkrade nät med mycket hög kapacitet, hållbar konkurrens, samverkan mellan elektroniska kommunikationstjänster, tillgänglighet och fördelar för slutanvändarna.

Å andra sidan är syftet att genom effektiv konkurrens och valmöjligheter säkerställa tillhandahållande i hela unionen av allmänt tillgängliga tjänster av god kvalitet och till ett överkomligt pris, att hantera situationer där behoven hos slutanvändare – inbegripet användare med funktionsnedsättning, som bör få tillgång till tjänsterna på samma villkor som andra – inte tillgodoses på ett tillfredsställande sätt av marknaden och att fastställa de nödvändiga rättigheterna för slutanvändare.

3. Detta direktiv påverkar inte

– de skyldigheter som anges i nationell lagstiftning i överensstämmelse med unionslagstiftningen, eller direkt i unionslagstiftningen, med avseende på sådana tjänster som tillhandahålls med hjälp av elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster, – de åtgärder som i enlighet med unionslagstiftningen vidtagits på unionsnivå eller nationell nivå för att arbeta för mål som avser allmänintresset, särskilt när det gäller personuppgifts- och integritetsskydd, reglering av innehåll och audiovisuell politik,

– de åtgärder som i enlighet med unionslagstiftningen vidtagits på unionsnivå eller nationell nivå för att arbeta för mål som avser allmänintresset, särskilt när det gäller personuppgifts- och integritetsskydd, reglering av innehåll och audiovisuell politik,

– förordning (EU) nr 531/2012 och förordning (EU) 2015/2120.

3a. Om informationen innehåller personuppgifter ska kommissionen, Berec och de berörda myndigheterna säkerställa att databehandlingen sker i enlighet med unionens dataskyddsbestämmelser.

4. Bestämmelserna i detta direktiv med avseende på slutanvändarnas rättigheter ska tillämpas utan att det påverkar unionens regler om konsumentskydd, särskilt direktiv 93/13/EEG och 2011/83/EU, samt nationella regler i överensstämmelse med unionsrätten.

Artikel 2

Definitioner

I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

1) elektroniskt kommunikationsnät: system för överföring, oberoende av om det bygger på en permanent infrastruktur eller centraliserad administrativ kapacitet eller inte, och i tillämpliga fall utrustning för koppling eller dirigering samt andra resurser, inbegripet nätelement som inte är aktiva, som medger överföring av signaler via tråd, via radio, på optisk väg eller via andra elektromagnetiska överföringsmedier, däribland satellitnät, fasta nät (kretskopplade och paketkopplade, inbegripet internet) och markbundna mobilnät, elnätsystem i den utsträckning dessa används för signalöverföring, rundradionät samt kabel-tv-nät, oberoende av vilken typ av information som överförs; definitionen omfattar inte nätelement som förvaltas av privatpersoner i samband med verksamheter utan vinstintresse.

2) nät med mycket hög kapacitet: ett elektroniskt kommunikationsnät som antingen helt består av optofiberelement åtminstone fram till utgreningsstället på betjäningsplatsen eller någon annan typ av nät som under normala högtrafikförhållanden kan erbjuda liknande nätprestanda i fråga om tillgänglig ned- och upplänksbandbredd, återhämtningsförmåga, felrelaterade parametrar samt latenstid och dess variationer. Nätprestandan ska bedömas på grundval av tekniska parametrar, oberoende av om slutanvändarens upplevelse varierar eller ej på grund av de olika inneboende egenskaperna hos respektive medium genom vilket nätet slutligen förbinds med nätanslutningspunkten.

3) gränsöverskridande marknader: marknader som fastställs i enlighet med artikel 63 och som omfattar unionen eller en betydande del därav och är belägna i mer än en medlemsstat.

4) elektronisk kommunikationstjänst: en tjänst som ▌tillhandahålls mot ersättning via elektroniska kommunikationsnät och som omfattar ”internetanslutningstjänst” enligt definitionen i artikel 2.2 i förordning (EU) 2015/2120 och/eller ”interpersonell kommunikationstjänst” och/eller tjänster som helt eller huvudsakligen utgörs av överföring av signaler såsom överföringstjänster som används för tillhandahållande av maskin till maskin-tjänster och för rundradio, men inte tjänster i form av tillhandahållande av innehåll som överförts med hjälp av elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster eller utövande av redaktionellt ansvar över detta innehåll, samt tjänster som tillhandahålls av privatpersoner utan vinstintresse.

5) interpersonell kommunikationstjänst: en tjänst som ▌tillhandahålls mot ersättning och som möjliggör direkt interpersonellt och interaktivt informationsutbyte via elektroniska kommunikationsnät mellan ett ändligt antal personer, varvid de personer som inleder eller deltar i kommunikationen bestämmer vem eller vilka som ska vara mottagare av denna; den inbegriper inte tjänster som möjliggör interpersonell och interaktiv kommunikation enbart som en extrafunktion av mindre betydelse som är direkt kopplad till en annan tjänst.

6) nummerbaserad interpersonell kommunikationstjänst: en interpersonell kommunikationstjänst som förbinds med det allmänna telefonnätet, antingen med hjälp av tilldelade nummerresurser, dvs. ett eller flera nummer i nationella eller internationella nummerplaner, eller genom att möjliggöra kommunikation med ett eller flera nummer i nationella eller internationella nummerplaner, och där tjänsteleverantören har betydande kontroll över det nät som används för att möjliggöra kommunikationen.

7) nummeroberoende interpersonell kommunikationstjänst: en interpersonell kommunikationstjänst som inte förbinds med det allmänna telefonnätet, varken med hjälp av tilldelade nummerresurser, dvs. ett eller flera nummer i nationella eller internationella nummerplaner, eller genom att möjliggöra kommunikation med ett eller flera nummer i nationella eller internationella nummerplaner.

8) allmänt kommunikationsnät: elektroniskt kommunikationsnät som helt eller huvudsakligen används för att tillhandahålla elektroniska kommunikationstjänster som är tillgängliga för allmänheten och som stöder informationsöverföring mellan nätanslutningspunkter.

9) nätanslutningspunkt: den fysiska punkt vid vilken en slutanvändare ansluts till ett allmänt kommunikationsnät; för nät där man använder sig av koppling och dirigering betecknas nätanslutningspunkten med hjälp av en särskild nätadress, som kan vara knuten till en slutanvändares nummer eller namn.

10) tillhörande faciliteter: tillhörande tjänster, fysisk infrastruktur och andra faciliteter eller komponenter i samband med ett elektroniskt kommunikationsnät och/eller en elektronisk kommunikationstjänst som möjliggör och/eller stöder tillhandahållande av tjänster via det nätet och/eller den tjänsten eller kan göra detta, och omfattar bland annat byggnader eller tillträde till byggnader, kablar, antenner, torn och andra stödkonstruktioner, ledningar, rör, master, inspektionsbrunnar och kopplingsskåp.

11) tillhörande tjänster: de tjänster som hör till ett elektroniskt kommunikationsnät och/eller en elektronisk kommunikationstjänst och möjliggör och/eller stöder tillhandahållande av tjänster ▌via det nätet och/eller den tjänsten eller har möjlighet att göra det och bland annat inbegriper nummeromvandling och system med motsvarande funktion, system för villkorad tillgång och elektroniska programguider ▌samt andra tjänster, såsom identitet, lokalisering och närvarotjänster.

12) system för villkorad tillgång: tekniska åtgärder, autentiseringssystem och/eller arrangemang som medger tillträde till en skyddad radio- eller televisionssändningstjänst i tolkningsbar form endast efter abonnemang eller annan form av på förhand utfärdat enskilt tillstånd.

13) användare: en fysisk eller juridisk person som använder eller efterfrågar en allmänt tillgänglig elektronisk kommunikationstjänst.

14) slutanvändare: en användare som inte tillhandahåller allmänna kommunikationsnät eller allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster.

15) konsument: varje fysisk person som använder eller efterfrågar en allmänt tillgänglig elektronisk kommunikationstjänst för ändamål som ligger utanför dennes affärs-, hantverks- eller yrkesverksamhet.

16) tillhandahållande av ett elektroniskt kommunikationsnät: etablering, drift, kontroll eller tillgängliggörande av ett sådant nät.

17) förbättrad digital televisionsutrustning: digitalboxar som är avsedda att anslutas till televisionsapparater eller integrerade digitala televisionsapparater och som kan ta emot digitala interaktiva televisionstjänster.

18) gränssnitt för tillämpningsprogram (API): gränssnitt mellan tillämpningsprogram, som tillhandahålls av sändningsföretag eller tjänsteleverantörer, samt resurser i den förbättrade digitala televisionsutrustningen för digitala televisions- och radiotjänster.

19) spektrumallokering: fastställande av ett visst frekvensband för användning av en eller flera typer av radiokommunikationstjänster, där det är lämpligt, på bestämda villkor.

20) skadlig störning: en störning som äventyrar en radionavigeringstjänst eller annan säkerhetstjänst eller som i övrigt allvarligt försämrar, hindrar eller upprepade gånger stör en radiokommunikationstjänst som tillhandahålls i enlighet med tillämplig internationell lagstiftning, unionslagstiftning eller nationell lagstiftning.

21) samtal: en förbindelse som upprättas genom en allmänt tillgänglig interpersonell kommunikationstjänst som möjliggör tvåvägs röstkommunikation.

22) säkerhet: med säkerhet hos nät och tjänster avses elektroniska kommunikationsnäts och kommunikationstjänsters förmåga att vid en viss tillförlitlighetsnivå motstå alla åtgärder som undergräver tillgängligheten, riktigheten, integriteten eller konfidentialiteten hos lagrade eller överförda eller behandlade uppgifter eller hos de besläktade tjänster som erbjuds genom eller är tillgängliga via dessa nät eller tjänster.

23) allmän auktorisation: en rättslig ram som upprättats av en medlemsstat för att säkerställa rättigheter för tillhandahållande av elektroniska kommunikationsnät eller kommunikationstjänster och genom vilken det fastställs sektorsspecifika skyldigheter som kan gälla för alla eller vissa typer av elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster i enlighet med det här direktivet, utom tjänster som tillhandahålls av privatpersoner utan vinstintresse.

24) trådlös accesspunkt med liten räckvidd: en liten trådlös nätanslutningsutrustning med låg effekt och liten räckvidd, som använder licensbelagt radiospektrum eller licensfritt radiospektrum eller en kombination av dessa, som kan ingå i ett allmänt markbundet mobilkommunikationsnät och som kan vara utrustad med en eller flera antenner med låg visuell inverkan, som gör det möjligt för användare att få trådlöst tillträde till elektroniska kommunikationsnät oberoende av den underliggande nättopologin för både mobila och fasta nät.

25) trådlöst lokalt nät (Radio Local Area Network – RLAN): trådlöst tillträdessystem med låg effekt och liten räckvidd, med låg risk för störningar av andra sådana system som utnyttjas av andra användare i omedelbar närhet av systemet, och vilket på icke-exklusiv grund använder radiospektrum för vilket villkoren för tillgång och effektiv användning för detta ändamål är harmoniserade på unionsnivå.

26) delad användning av radiospektrum: två eller flera användare får tillträde för användning av samma radiofrekvenser inom ramen för en fastställd delningsplan, godkänd av en behörig myndighet på grundval av allmän auktorisation, individuella nyttjanderätter eller en kombination därav, inbegripet regleringsstrategier såsom licensbelagt delat tillträde som syftar till att underlätta delad användning av ett frekvensband, enligt en bindande överenskommelse mellan alla inblandade parter, i enlighet med delningsregler som ingår i deras nyttjanderätter för att garantera förutsebara och tillförlitliga delningsplaner för alla användare, och utan att det påverkar tillämpningen av konkurrenslagstiftning.

27) harmoniserat radiospektrum: radiospektrum för vilket harmoniserade villkor för tillgång och effektiv användning har fastställts genom en teknisk genomförandeåtgärd i linje med artikel 4 i beslut nr 676/2002/EG (radiospektrumbeslut).

28) tillträde: när faciliteter och/eller tjänster görs tillgängliga för ett annat företag på fastställda villkor, med eller utan ensamrätt, i syfte att tillhandahålla elektroniska kommunikationstjänster, bland annat när de används för att leverera informationssamhällets tjänster eller sändningsinnehåll. Bland annat omfattas följande: tillträde till nätelement samt tillhörande faciliteter, vilket kan inbegripa fast eller icke-fast anslutning av utrustning (detta inbegriper i synnerhet tillträde till accessnätet och till faciliteter och tjänster som är nödvändiga för att tillhandahålla tjänster över accessnätet), tillträde till fysisk infrastruktur, inbegripet byggnader, ledningar och master, tillträde till relevanta programvarusystem, inbegripet driftstödssystem, tillgång till informationssystem eller databaser för förbeställning, anskaffning, beställning, framställningar om underhåll och reparation samt fakturering; tillträde till nummeromvandling eller system som erbjuder likvärdiga funktioner; tillträde till fasta nät och mobilnät, ▌i synnerhet för roaming; tillträde till system med villkorad tillgång för digitala televisionstjänster och tillträde till virtuella nättjänster.

29) samtrafik: den fysiska och logiska sammankopplingen av allmänna kommunikationsnät som används av samma eller ett annat företag för att göra det möjligt för ett företags användare att kommunicera med samma eller ett annat företags användare eller få tillgång till tjänster som erbjuds av ett annat företag. Tjänsterna kan tillhandahållas av de berörda parterna eller andra parter som har tillträde till nätet. Samtrafik är en särskild typ av tillträde som genomförs mellan operatörer av allmänna nät.

30) operatör: ett företag som tillhandahåller eller som har auktorisation för att tillhandahålla ett allmänt kommunikationsnät eller tillhörande facilitet.

31) accessnät: den fysiska väg som används av signaler för elektronisk kommunikation och som förbinder nätanslutningspunkten med en korskoppling eller likvärdig facilitet i det fasta allmänna elektroniska kommunikationsnätet.

31a) telefonautomat: en telefon som är tillgänglig för allmänheten och vars användning kan betalas med mynt och/eller kredit-/debetkort och/eller telefonkort, inklusive kort vars användning kräver nummerkoder,

32) röstkommunikation: en elektronisk kommunikationstjänst som är allmänt tillgänglig för uppringning och mottagning, direkt eller indirekt, av nationella eller nationella och internationella samtal via ett eller flera nummer inom en nationell eller internationell nummerplan och som består av andra kommunikationsmedel som fungerar som ett alternativ till röstkommunikation och är särskilt avsedda för slutanvändare med funktionsnedsättning, såsom totalkonversationstjänster (röst-, video- och textkommunikation i realtid) samt text- och videobaserade relätjänster.

33) geografiskt nummer: ett nummer i den nationella nummerplanen där en del av dess sifferstruktur har geografisk betydelse och används för dirigering av samtal till den fysiska nätanslutningspunkten).

34) icke-geografiskt nummer: ett nummer från en nationell nummerplan som inte är ett geografiskt nummer, exempelvis mobiltelefonnummer, frisamtalsnummer och betalsamtalsnummer.

35) larmcentral (Public Safety Answering Point – PSAP): en fysisk plats där nödkommunikation först tas emot under en offentlig myndighets ansvar eller där en privat organisation som är erkänd av medlemsstaten har ansvaret.

35a) relätjänster: tjänster som ger döva personer eller personer med nedsatt hörsel eller nedsatt talförmåga möjlighet att via en hörseltolk som använder text- eller teckenspråk kommunicera per telefon med en annan person på ett sätt som är funktionellt likvärdigt med förmågan hos en person utan funktionsnedsättning.

36) den lämpligaste larmcentralen: en larmcentral som i förväg utsetts av ansvariga myndigheter som den larmcentral som ska ta hand om nödkommunikation från ett visst område eller för nödkommunikation av en viss typ.

36a) realtidstext: kommunikation som använder överföring av text där tecknen överförs via en terminal allteftersom de skrivs in på ett sätt som gör att användaren inte uppfattar kommunikationen som fördröjd.

37) nödkommunikation: kommunikation med hjälp av röstkommunikationstjänster och relevanta nummerbaserade interpersonella kommunikationstjänster mellan en slutanvändare och larmcentralen med syftet att begära och ta emot nödhjälp från larmtjänster.

38) larmtjänst: ett organ som med medlemsstatens erkännande tillhandahåller omedelbar och snabb assistans i situationer där det i synnerhet finns ett direkt hot mot liv och lem, enskildas hälsa eller folkhälsan eller allmän säkerhet, enskild eller offentlig egendom eller miljön, i enlighet med nationell lagstiftning.

38a) lokaliseringsuppgifter: uppgifter som behandlas i allmänna mobilnät, både från nätinfrastruktur och från telefonapparater, och som anger geografisk position för en slutanvändarens mobilterminal, och uppgifter som behandlas i fasta allmänna nät om anslutningspunktens fysiska adress.

KAPITEL II

MÅL

Artikel 3

Allmänna mål

1. Medlemsstaterna ska säkerställa att de nationella regleringsmyndigheterna och andra behöriga myndigheter, i samband med att de fullgör de regleringsuppgifter som anges i detta direktiv, vidtar alla rimliga åtgärder som är nödvändiga och proportionella för att uppnå de mål som framgår av punkt 2. Medlemsstaterna, kommissionen och Berec ska också bidra till att dessa mål uppnås.

De nationella regleringsmyndigheterna och andra behöriga myndigheter ska inom sitt behörighetsområde bidra till att säkerställa genomförandet av sådan politik som syftar till att främja yttrande- och informationsfrihet, kulturell och språklig mångfald och mediemångfald.

2. De nationella regleringsmyndigheterna och andra behöriga myndigheter samt Berec, kommissionen och medlemsstaterna ska eftersträva vart och ett av de allmänna mål som anges nedan, utan att den ordning de står i anger någon prioritering:

a) främja tillträde till, och utnyttjande av, nät med mycket hög kapacitet ▌för alla medborgare och företag i unionen,

b) främja konkurrens i tillhandahållandet av elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter, inbegripet effektiv infrastrukturbaserad konkurrens, och i tillhandahållandet av elektroniska kommunikationstjänster och tillhörande tjänster,

c) bidra till utvecklingen av den inre marknaden genom att avlägsna återstående hinder för, och främja konvergens i villkoren för, investering i och tillhandahållande av elektroniska kommunikationsnät, tillhörande faciliteteter och tjänster och elektroniska kommunikationstjänster i hela unionen, genom att utveckla gemensamma regler och förutsebara regleringsstrategier, genom att understödja effektiv, ändamålsenlig och samordnad användning av spektrum, öppen innovation, upprättandet och utvecklingen av transeuropeiska nät, tillhandahållande av, tillgång till och driftskompatibilitet hos Europatäckande tjänster, och genomgående konnektivitet,

d) främja unionsmedborgarnas intressen ▌genom att säkerställa allmän tillgång till och allmänt utnyttjande av nät med mycket hög kapacitet ▌och av elektroniska kommunikationstjänster, genom att möjliggöra maximalt utbyte när det gäller urval, pris och kvalitet på grundval av effektiv konkurrens, genom att upprätthålla säkerheten i nät och tjänster, genom att säkerställa en hög och gemensam skyddsnivå för slutanvändare med hjälp av erforderliga sektorsspecifika regler, genom att säkerställa likvärdigt tillträde och val för slutanvändare med funktionsnedsättning och genom att tillgodose behoven, exempelvis av överkomliga priser, hos särskilda samhällsgrupper, i synnerhet användare med funktionsnedsättning, äldre användare och användare med särskilda sociala behov.

2a. Kommissionen får lägga fram närmare politiska riktlinjer för hur målen i punkt 2 ska uppnås, fastställa metoder och objektiva, konkreta och kvantifierbara kriterier för riktmärkning av effektiviteten i medlemsstaternas åtgärder för uppnåendet av målen samt kartlägga bästa praxis. De politiska riktlinjerna ska även föreskriva en årlig kvalitativ och kvantitativ bedömning av vilka framsteg som gjorts i varje medlemsstat. De ska inte påverka nationella regleringsmyndigheters och andra behöriga myndigheters oberoende.

3. De nationella regleringsmyndigheterna och andra behöriga myndigheter ska för att nå de politiska mål som avses i punkt 2, och som anges i denna punkt, ▌bland annat

a) främja förutsägbarhet i lagstiftningen genom att säkerställa en konsekvent regleringsstrategi under avpassade granskningsperioder och genom samarbete med varandra, med Berec och med kommissionen,

b) säkerställa att leverantörer av elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster inte behandlas olika under lika omständigheter,

c) tillämpa EU-lagstiftning på ett teknikneutralt sätt, i den mån som detta är förenligt med uppnåendet av målen i punkt 1,

d) främja effektiva investeringar och innovation som avser ny och förbättrad infrastruktur men även se till att varje tillträdesskyldighet på lämpligt sätt beaktar den risk som investeringsföretagen ådrar sig, samt tillåta olika samarbetsarrangemang mellan investerare och parter som söker tillträde i syfte att diversifiera investeringsrisken, samtidigt som det ska säkerställas att konkurrensen på marknaden och principen om icke-diskriminering bevaras,

e) ta vederbörlig hänsyn till de varierande infrastrukturförhållanden, konkurrensvillkor och slutanvändar- och konsumentförhållanden som råder i olika geografiska områden inom en medlemsstat, bland annat i fråga om lokal infrastruktur som förvaltas av privatpersoner utan vinstintresse,

f) införa skyldigheter beträffande förhandsreglering endast i den omfattning som är nödvändig för att säkra effektiv och hållbar konkurrens i slutanvändarnas intresse och lindra eller häva dessa så snart det villkoret har uppfyllts.

Medlemsstaterna ska säkerställa att de nationella regleringsmyndigheterna och andra behöriga myndigheter verkar på ett opartiskt, objektivt, öppet, icke-diskriminerande och proportionellt sätt.

Artikel 4

Strategisk planering och samordning av radiospektrumpolitiken

1. Medlemsstaterna ska samarbeta med varandra och kommissionen när det gäller strategisk planering, samordning och harmonisering av användningen av radiofrekvenser i unionen. Medlemsstaterna ska därför bland annat beakta faktorer i EU:s strategier som ekonomi, säkerhet, hälsa, allmänintresset, allmän säkerhet och försvaret, yttrandefrihet, kultur, vetenskap och sociala och tekniska aspekter samt radiospektrumanvändares olika intressen i syfte att optimera användningen av radiospektrum och för att undvika skadliga störningar.

2. Genom att samarbeta med varandra och med kommissionen, ska medlemsstaterna verka för en samordning av strategierna för radiospektrumpolitiken i Europeiska unionen och, vid behov, harmoniserade villkor för tillgänglighet och effektiv användning av radiospektrum som är nödvändiga för upprättandet av och funktionen hos den inre marknaden för elektronisk kommunikation.

3. Medlemsstaterna ska via gruppen för radiospektrumpolitik samarbeta ▌med varandra och med kommissionen, och gruppen för radiospektrumpolitik ska bistå och ge råd till Europaparlamentet och rådet på deras begäran, för att understödja den strategiska planeringen och samordningen av strategierna för radiospektrumpolitiken i unionen. Berec ska kopplas in i frågor om reglering och konkurrens.

4. Kommissionen, som i största möjliga utsträckning ska beakta yttrandet från gruppen för radiospektrumpolitik, får för Europaparlamentet och rådet lägga fram lagförslag om inrättande av fleråriga program för radiospektrumpolitiken och om frigörande av spektrum för delad och licensfri användning. I dessa program ska de politiska riktlinjerna och målen för den strategiska planeringen och harmoniseringen av radiospektrumanvändningen fastställas i enlighet med bestämmelserna i detta direktiv.

Avdelning II: Institutionell struktur och styrelseformer

KAPITEL I

Nationella regleringsmyndigheter och andra behöriga myndigheter

Artikel 5

Nationella regleringsmyndigheter och andra behöriga myndigheter

1. Medlemsstaterna ska säkerställa att alla uppgifter som fastställs i detta direktiv fullgörs av en behörig myndighet.

Den nationella regleringsmyndigheten ska enligt detta direktiv ansvara för åtminstone följande uppgifter:

–  Genomföra förhandsreglering av marknaden, däribland införande av tillträdes- och samtrafikskyldigheter.

–  Genomföra den geografiska kartläggning som avses i artikel 22.

–  Säkerställa lösning av tvister mellan företag ▌.

–  Fatta beslut om marknadsutformnings-, konkurrens- och regleringsaspekter i nationella processer för beviljande, ändring eller förlängning av nyttjanderätter till radiospektrum, i enlighet med detta direktiv.

–  Bevilja allmän auktorisation.

–  Säkerställa konsumentskydd och slutanvändarnas rättigheter inom sektorn för elektronisk kommunikation inom ramen för det egna behörighetsområdet enligt sektorsspecifik reglering, och i förekommande fall samarbeta med relevanta behöriga myndigheter.

–  Noga övervaka utvecklingen av sakernas internet för att säkerställa konkurrens, konsumentskydd och it-säkerhet.

–  Fastställa mekanismer för finansieringsordningen samt bedöma den oskäliga bördan och beräkna nettokostnaden för tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster.

–  Säkerställa förenlighet med bestämmelser som rör öppen internetanslutning i enlighet med förordning (EU) 2015/2120.

–  Bevilja nummerresurser och förvalta nummerplaner.

–  Säkerställa nummerportabilitet.

–  Utföra alla andra uppgifter som detta direktiv reserverar för nationella regleringsmyndigheter.

Medlemsstaterna får tilldela nationella regleringsmyndigheter andra uppgifter som föreskrivs i detta direktiv.

2. Nationella regleringsmyndigheter och andra behöriga myndigheter i samma medlemsstat eller i olika medlemsstater ska ▌ingå samarbetsöverenskommelser med varandra för att främja tillsynssamarbete när detta är nödvändigt.

3. Medlemsstaterna ska säkerställa att de uppgifter som ska utföras av de nationella regleringsmyndigheterna och andra behöriga myndigheter offentliggörs i lätt åtkomlig form, i synnerhet när sådana uppgifter ges till fler än ett organ. Medlemsstaterna ska i förekommande fall säkerställa samråd och samarbete mellan sådana myndigheter, och mellan sådana myndigheter och de nationella myndigheter som har ansvaret för tillämpningen av konkurrenslagstiftningen och de nationella myndigheter som har ansvaret för tillämpningen av konsumentlagstiftningen, i frågor som är av gemensamt intresse. Om mer än en myndighet har behörighet i sådana ärenden, ska medlemsstaterna säkerställa att varje myndighets respektive uppgifter offentliggörs i lätt åtkomlig form.

4. Medlemsstaterna ska till kommissionen anmäla alla nationella regleringsmyndigheter och andra behöriga myndigheter som tilldelas uppgifter enligt detta direktiv samt deras respektive ansvarsområden, liksom alla ändringar av dessa.

Artikel 6

Nationella regleringsmyndigheters och andra behöriga myndigheters oberoende

1. Medlemsstaterna ska garantera sina respektive nationella regleringsmyndigheters och andra behöriga myndigheters oberoende genom att säkerställa att de är rättsligt åtskilda från och verksamhetsmässigt oberoende av alla organisationer som tillhandahåller nät, utrustning eller tjänster för elektronisk kommunikation. Medlemsstater som behåller äganderätten till eller kontrollen över leverantörer av elektroniska kommunikationsnät och/eller kommunikationstjänster ska säkerställa att en faktisk organisatorisk åtskillnad görs mellan regleringsverksamheten och sådan verksamhet som har samband med ägande eller kontroll.

2. Medlemsstaterna ska säkerställa att de nationella regleringsmyndigheterna och andra behöriga myndigheter utövar sina befogenheter på ett sätt som är opartiskt, öppet redovisat och punktligt. Medlemsstaterna ska säkerställa att de har tillräckliga tekniska, finansiella och personella resurser för att kunna utföra de uppgifter de tilldelats.

Artikel 7

Utnämning och avsättning av medlemmar i nationella regleringsmyndigheter

1. Chefen för den nationella regleringsmyndigheten, eller i förekommande fall medlemmarna i det kollegiala organ som fyller den funktionen inom en nationell regleringsmyndighet eller deras ersättare, ska utses för en mandatperiod på minst fyra år bland personer med auktoritet och yrkeserfarenhet, på grundval av meriter, kompetens, kunskap och erfarenhet och efter ett öppet urvalsförfarande som medger insyn. De får inte tjänstgöra under mer än två mandatperioder, oberoende av om mandatperioderna infaller i följd eller inte. Medlemsstaterna ska säkerställa kontinuiteten i beslutsfattandet genom att föreskriva ett lämpligt roterande schema för medlemmarna i det kollegiala organet eller den högsta ledningen, exempelvis genom att utse de första medlemmarna i det kollegiala organet för olika perioder så att deras mandat, samt deras efterträdares mandat, inte löper ut vid samma tidpunkt.

2. Medlemsstaterna ska säkerställa att chefen för den nationella regleringsmyndigheten, eller i förekommande fall medlemmar i det kollegiala organ som fyller denna funktion inom den nationella regleringsmyndigheten eller deras ersättare ska kunna avsättas under mandatperioden enbart om de inte längre uppfyller villkoren i denna artikel.

3. Beslutet att avsätta den berörda nationella regleringsmyndighetens chef, eller i förekommande fall medlemmar i det kollegiala organ som fyller denna funktion inom regleringsmyndigheten, ska offentliggöras vid tidpunkten för uppsägningen. Den avsatta chefen för den nationella regleringsmyndigheten, eller i förekommande fall de avsatta medlemmarna i det kollegiala organ som fyller denna funktion inom den nationella regleringsmyndigheten, ska erhålla en motivering och ha rätt att begära att denna offentliggörs om så inte annars skulle ske, i vilket fall den ska offentliggöras. Medlemsstaterna ska säkerställa att detta beslut kan prövas av en domstol, både i fråga om faktiska omständigheter och i fråga om rättsliga omständigheter.

Artikel 8

Politiskt oberoende och ansvarsskyldighet för de nationella regleringsmyndigheterna

1. Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artikel 10 ska nationella regleringsmyndigheter agera oberoende och objektivt, verka på ett sätt som medger insyn och ansvarsskyldighet i enlighet med unionslagstiftning och nationell lagstiftning, ha tillräckliga befogenheter och inte begära eller ta emot instruktioner från något annat organ i samband med utövandet av de uppgifter som tilldelats dem enligt den nationella lagstiftning som genomför unionslagstiftningen. Detta ska inte förhindra översyn i enlighet med nationell konstitutionell rätt. Endast överklagandeinstanser som inrättats i enlighet med artikel 31 ska ha befogenheter att upphäva eller undanröja de nationella regleringsmyndigheternas beslut.

2. Nationella regleringsmyndigheter ska rapportera årligen bland annat om situationen på marknaden för elektronisk kommunikation, om de beslut som de utfärdar, om sina personalresurser och ekonomiska resurser och fördelningen av dessa samt om framtida planer. Deras rapporter ska offentliggöras.

Artikel 9

Nationella regleringsmyndigheters regleringskapacitet

1. Medlemsstaterna ska säkerställa att de nationella regleringsmyndigheterna har separata årliga budgetar med självständigt ansvar för genomförandet av den anslagna budgeten. Budgetarna ska offentliggöras.

2. Utan att det påverkar skyldigheten att säkerställa att nationella regleringsmyndigheter har tillräckliga ekonomiska resurser och personalresurser för att kunna utföra de uppgifter de tilldelats, ska finansiell autonomi inte förhindra tillsyn eller kontroll i enlighet med nationell konstitutionell rätt. All kontroll av de nationella regleringsmyndigheternas budget ska utövas på ett öppet sätt samt offentliggöras.

3. Medlemsstaterna ska även se till att de nationella regleringsmyndigheterna har tillräckliga ekonomiska resurser och tillräcklig personal för att aktivt kunna delta i och stödja organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation (Berec)(37).

Artikel 10

Nationella regleringsmyndigheters deltagande i Berec

1. Medlemsstaterna ska säkerställa att de mål som uppställts för Berec om att främja större samordning och enhetlighet i lagstiftningen aktivt stöds av respektive nationell regleringsmyndighet.

2. När medlemsstaterna fattar sina egna beslut om sina nationella marknader ska de säkerställa att de nationella regleringsmyndigheterna i största möjliga utsträckning beaktar yttranden, gemensamma ståndpunkter eller beslut som Berec antar.

2a. Medlemsstaterna ska säkerställa att nationella regleringsmyndigheter tillämpar förordning 2015/2120 och Berecs riktlinjer, som antagits enligt artikel 5.3 i den förordningen, och skapar samordning inom Berec med andra nationella regleringsmyndigheter när de genomför den.

Artikel 11

Samarbete med nationella myndigheter

1. De nationella regleringsmyndigheterna, andra behöriga myndigheter enligt detta direktiv och de nationella konkurrensmyndigheterna ska förse varandra med den information som krävs för tillämpningen av bestämmelserna i detta direktiv. När det gäller den information som utbyts ska unionens dataskyddsbestämmelser gälla och den mottagande myndigheten ska säkerställa samma grad av sekretess som den myndighet som lämnar informationen.

KAPITEL II

Allmän auktorisation

Avsnitt 1 allmän del

Artikel 12

Allmän auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster

1. Medlemsstaterna ska säkerställa friheten att tillhandahålla elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster i enlighet med de villkor som anges i detta direktiv. För detta ändamål får medlemsstaterna hindra ett företag från att tillhandahålla elektroniska kommunikationsnät eller kommunikationstjänster, endast om detta är nödvändigt av de skäl som anges i artikel 52.1 i fördraget. Varje sådan begränsning av friheten att tillhandahålla elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster ska vara vederbörligen motiverad, vara förenlig med Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och anmälas till kommissionen.

2. Tillhandahållande av elektroniska kommunikationsnät eller tillhandahållande av ▌elektroniska kommunikationstjänster ▌får, utan att det påverkar tillämpningen av de särskilda skyldigheter som anges i artikel 13.2 eller nyttjanderätten enligt artiklarna 46 och 88, endast underkastas allmän auktorisation. Företaget får inte underkastas förhandsauktorisation eller någon annan administrativ handling.

2a. Om ett företag som tillhandahåller elektroniska kommunikationstjänster i fler än en medlemsstat har ett huvudsakligt verksamhetsställe i unionen ska det underkastas den allmänna auktorisationen i den medlemsstaten och ha rätt att tillhandahålla elektroniska kommunikationstjänster i alla medlemsstater.

Vid tillämpningen av detta direktiv ska det huvudsakliga verksamhetsstället vara den plats där företaget uppfyller alla följande kriterier:

a) Det bedriver väsentlig verksamhet annat än rent administrativ sådan, såsom affärsutveckling, redovisning och personalfrågor.

b) Det fattar sina strategiska affärsbeslut angående tillhandahållande om elektroniska kommunikationstjänster i unionen.

c) Det genererar en betydande del av sin omsättning.

2b. Den behöriga myndigheten i den medlemsstat där det huvudsakliga verksamhetsstället finns, som också ska agera på begäran av de behöriga myndigheterna i en annan medlemsstat, ska vidta nödvändiga åtgärder för att övervaka och kontrollera att de villkor som gäller för den allmänna auktorisationen uppfylls och lämna uppgifter i enlighet med artikel 21. Vid behov ska Berec underlätta och samordna informationsutbytet.

Vid en påvisad överträdelse av de tillämpliga bestämmelserna i en annan medlemsstat än den där det huvudsakliga verksamhetsstället finns ska de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där det huvudsakliga verksamhetsstället finns besluta om lämpliga åtgärder i enlighet med artikel 30.

Om det råder oenighet om de åtgärder som vidtagits av myndigheterna i den medlemsstat där det huvudsakliga verksamhetsstället finns eller meningsskiljaktigheter om platsen för det huvudsakliga verksamhetsstället får Berec fungera som medlare och vid behov, vid en olöst tvist, utfärda ett beslut med två tredjedelars majoritet i tillsynsnämnden.

3. Om en medlemsstat bedömer att ett anmälningskrav är motiverat får den medlemsstaten endast begära att företag ska göra en anmälan till Berec, men den får inte kräva att de ska ha erhållit ett uttryckligt beslut eller någon annan administrativ handling från den nationella regleringsmyndigheten eller från någon annan myndighet innan de börjar utöva de rättigheter som följer av auktorisationen. Medlemsstaterna ska skicka en anmälan med motivering till kommissionen och de övriga medlemsstaterna inom tolv månader efter den ... [dagen för införlivandet] om de anser att ett anmälningskrav är motiverat. Kommissionen ska pröva anmälan och i förekommande fall anta ett beslut inom tre månader efter dagen för anmälan, i vilket den begär att medlemsstaten i fråga ska avskaffa anmälningskravet.

Medlemsstater med anmälningskrav ska tillåta, men inte kräva, att en leverantör av elektroniska kommunikationstjänster som erbjuds i färre än [tre] medlemsstater och med en sammanlagd koncernomsättning i unionen på mindre än [100] miljoner euro lämnar in en anmälan.

Företaget får inleda sin verksamhet direkt efter ingiven anmälan till Berec, om sådan krävs, under förutsättning att bestämmelserna om nyttjanderätt enligt detta direktiv är uppfyllda. Om det i en anmälan inte pekas ut en eller flera berörda medlemsstater ska anmälan anses omfatta alla medlemsstater. Berec ska på elektronisk väg och utan dröjsmål översända varje anmälan till den nationella regleringsmyndigheten i alla medlemsstater som berörs av bestämmelsen om elektroniska kommunikationsnät eller bestämmelsen om elektroniska kommunikationstjänster.

Information i enlighet med denna punkt om befintliga anmälningar som redan gjorts till den nationella regleringsmyndigheten på datumet för införlivande av detta direktiv ska överlämnas till Berec senast den [datum för införlivande].

4. Den anmälan som avses i punkt 3 får inte innefatta mer än att en juridisk eller fysisk person underrättar Berec om att personen har för avsikt att börja tillhandahålla elektroniska kommunikationsnät eller kommunikationstjänster och lämnar in det minimum av information som Berec och den nationella regleringsmyndigheten behöver för att kunna föra ett register eller en förteckning över leverantörer av elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster. Informationen ska inskränka sig till

(1)  leverantörens namn,

(2)  leverantörens rättsliga status, form och registreringsnummer samt var leverantören är registrerad i ett handelsregister eller liknande offentligt register i EU,

(3)  geografisk adress för leverantörens huvudsakliga verksamhetsställe ▌och, i förekommande fall, alla underordnade filialer inom en medlemsstat(38),

(3a)  i förekommande fall leverantörens webbplats med anknytning till tillhandahållandet av elektroniska kommunikationsnät och/eller kommunikationstjänster,

(4)  en kontaktperson och kontaktuppgifter,

(5)  en kortfattad beskrivning av de nät eller tjänster som ska tillhandahållas,

(6)  de berörda medlemsstaterna, och

(7)  ett beräknat startdatum för verksamheten.

Medlemsstaterna får inte införa några ytterligare eller separata anmälningskrav.

Artikel 13

Villkor som är fogade till den allmänna auktorisationen och till nyttjanderätter till radiospektrum och nummer samt särskilda skyldigheter

-1. Om inte annat anges i detta direktiv ska leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster som har ett huvudsakligt verksamhetsställe i en medlemsstat och är verksamma i fler än en medlemsstat underkastas endast de villkor som är fogade till den allmänna auktorisationen i den medlemsstat där de har sitt huvudsakliga verksamhetsställe. Den nationella regleringsmyndigheten i den medlemsstaten ska svara för utövandet av de genomförandebefogenheter som är knutna till de allmänna auktorisationsvillkoren utan att det påverkar andra skyldigheter som inte omfattas av detta direktiv och leverantörens skyldighet att efterleva lagstiftningen i de medlemsstater där den tillhandahåller elektroniska kommunikationstjänster.

1. Den allmänna auktorisationen för tillhandahållande av elektroniska kommunikationsnät eller kommunikationstjänster samt nyttjanderätter till radiospektrum och nummer får endast omfattas av de villkor som är upptagna i bilaga I. Sådana villkor ska vara icke-diskriminerande, anpassade till nätets eller tjänstens särdrag, proportionella och öppet redovisade och ska i fråga om nyttjanderätter till radiospektrum vara förenliga med artiklarna 45 och 51, och i fråga om nyttjanderätter till nummer ska de vara förenliga med artikel 88.

2. Särskilda skyldigheter som kan åläggas leverantörer som tillhandahåller elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster, enligt artiklarna ▌36, 46.1, 48.2 och 59.1, eller företag som i enlighet med detta direktiv utsetts att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster ska i rättsligt avseende vara åtskilda från de rättigheter och skyldigheter som följer av den allmänna auktorisationen. I syfte att ge företagen insyn ska den allmänna auktorisationen hänvisa till de kriterier och förfaranden som gäller när sådana särskilda skyldigheter införs för enskilda företag.

3. Den allmänna auktorisationen får bara innehålla sådana villkor som är specifika inom det området och som anges i delarna A, B och C i bilaga I, och den får inte innehålla någon upprepning av villkor som gäller för företagen enligt annan nationell lagstiftning.

4. Medlemsstaterna får inte upprepa de villkor som gäller för den allmänna auktorisationen när de beviljar nyttjanderätter till radiofrekvenser eller nummer.

Artikel 14

Intyg som kan underlätta utövandet av rätten att installera faciliteter och rättigheter till samtrafik

Berec ska ▌utfärda ett standardiserat intyg där det bekräftas, i förekommande fall, att företaget har lämnat in en anmälan enligt artikel 12.3 och anges under vilka omständigheter alla företag som tillhandahåller elektroniska kommunikationsnät eller kommunikationstjänster i enlighet med allmän auktorisation har rätt att ansöka om rätt att installera faciliteter, förhandla om samtrafik och/eller få tillträde eller samtrafik, så att företaget lättare kan utöva dessa rättigheter exempelvis på andra myndighetsnivåer eller i förhållande till andra företag. Dessa intyg ska utfärdas automatiskt efter anmälan enligt artikel 12.3.

Avsnitt 2 Allmän auktorisation – rättigheter och skyldigheter

Artikel 15

Minimiförteckning över rättigheter som följer av den allmänna auktorisationen

1. Företag som har erhållit sådan auktorisation som avses i artikel 12 har rätt att

a) tillhandahålla elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster,

b) få sina ansökningar om erforderliga rättigheter att installera faciliteter bedömda i enlighet med artikel 43 i detta direktiv,

c) använda radiospektrum för elektroniska kommunikationstjänster och kommunikationsnät i enlighet med artiklarna 13, 46 och 54,

d) få sina ansökningar om erforderliga nyttjanderätter till nummer bedömda i enlighet med artikel 88.

2. När sådana företag tillhandahåller allmänheten elektroniska kommunikationsnät eller kommunikationstjänster ska den allmänna auktorisationen också ge dem rätt att

a) förhandla om samtrafik med och, i förekommande fall, få tillträde till eller samtrafik med andra leverantörer av allmänt tillgängliga kommunikationsnät och kommunikationstjänster som omfattas av en allmän auktorisation i unionen enligt villkoren i och i enlighet med detta direktiv,

b) få möjlighet att bli utsedda att tillhandahålla olika delar av de samhällsomfattande tjänsterna och/eller täcka olika delar av det nationella territoriet i enlighet med artikel 81 eller 82.

Artikel 16

Administrativa avgifter

1. De administrativa avgifter som tas ut av leverantörer av ett nät eller en tjänst i enlighet med allmän auktorisation eller av sådana som har beviljats nyttjanderätt ska

  a) sammanlagt täcka enbart de administrativa kostnader som uppkommer för förvaltning, kontroll och genomförande av systemet med den allmänna auktorisationen, samt för nyttjanderätter och för de särskilda skyldigheter som avses i artikel 13.2, som får inbegripa kostnader för internationellt samarbete, harmonisering och standardisering, marknadsanalys, övervakning av efterlevnaden och annan kontroll av marknaden samt lagstiftningsarbete som inbegriper utarbetande och genomförande av sekundärrätt och förvaltningsbeslut, t.ex. beslut om tillträde och samtrafik, och

  b) åläggas de enskilda företagen på ett objektivt, öppet redovisat och proportionellt sätt så att de administrativa tilläggskostnaderna och de därmed sammanhängande avgifterna minimeras. Medlemsstaterna får välja att inte tillämpa administrativa avgifter för företag vars omsättning är lägre än ett visst tröskelvärde eller vars verksamhet inte uppnår en minsta marknadsandel eller har en mycket begränsad territoriell räckvidd. Medlemsstaterna får inte tillämpa administrativa avgifter på leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster med närvaro i färre än [tre] medlemsstater och med en sammanlagd omsättning i unionen på mindre än [100] miljoner euro, annat än i form av en engångsavgift på högst [10] euro.

2. När nationella regleringsmyndigheter eller andra behöriga myndigheter tar ut administrativa avgifter ska de årligen offentliggöra en översikt över sina administrativa kostnader och den sammanlagda summan av uppburna avgifter. Mot bakgrund av skillnaden mellan summan av avgifterna och de administrativa kostnaderna ska lämpliga justeringar göras.

Artikel 17

Särredovisning och ekonomisk rapportering

1. Medlemsstaterna ska kräva att leverantörer av allmänna kommunikationsnät eller allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster som har särskilda eller exklusiva rättigheter att tillhandahålla tjänster inom andra sektorer i samma medlemsstat eller i någon annan medlemsstat ska

  a) särredovisa de verksamheter som har samband med tillhandahållandet av elektroniska kommunikationsnät eller kommunikationstjänster, i den utsträckning som det skulle ha krävts om verksamheterna i fråga hade bedrivits av juridiskt fristående bolag, så att alla kostnader och intäkter kan detaljredovisas, tillsammans med beräkningsunderlag och specifikationer över de tillämpade tilldelningsmetoder som har att göra med deras verksamheter i samband med tillhandahållandet av elektroniska kommunikationsnät eller kommunikationstjänster, inklusive en specificerad uppdelning av kostnader för anläggningstillgångar och organisation, eller,

  b) organisatoriskt särskilja de verksamheter som har samband med tillhandahållandet av elektroniska kommunikationsnät eller kommunikationstjänster.

En medlemsstat får välja att inte tillämpa kraven i led a på de företag vars årsomsättning inom verksamheter som har samband med elektroniska kommunikationsnät eller kommunikationstjänster i medlemsstaten är lägre än 50 miljoner euro.

2. Om leverantörer av allmänna kommunikationsnät eller allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster inte omfattas av kraven i företagslagstiftningen och inte uppfyller kriterierna för små och medelstora företag enligt bestämmelserna om redovisning i unionslagstiftningen ska deras ekonomiska rapporter utarbetas och underställas granskning av en fristående revisor samt offentliggöras. Granskningen ska utföras i enlighet med tillämpliga unionsbestämmelser och nationella bestämmelser.

Detta krav ska gälla också för den särredovisning som föreskrivs i punkt 1 a.

Avsnitt 3 Ändring och återkallande

Artikel 18

Ändring av rättigheter och skyldigheter

1. Medlemsstaterna ska säkerställa att rättigheter, villkor och förfaranden avseende allmänna auktorisationer och nyttjanderätter till radiospektrum eller till nummer eller rättigheter att installera faciliteter endast ändras i sakligt motiverade fall och på ett proportionellt sätt, i tillämpliga fall med beaktande av de särskilda villkor som är tillämpliga på överföring av rättigheter att utnyttja radiospektrum och nummer.

2. Utom i de fall då ändringarna är obetydliga och har överenskommits med innehavaren av rättigheterna eller den allmänna auktorisationen, och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 35, ska anmälan om avsikten att företa sådana ändringar göras på lämpligt sätt och berörda parter, inbegripet användare och konsumenter, ska få en tillräcklig tidsfrist om minst fyra veckor, utom i undantagsfall, för att kunna lämna sina synpunkter på de föreslagna ändringarna.

Alla ändringar ska offentliggöras med angivande av skälen för respektive ändring.

Artikel 19

Begränsning eller återkallande av rättigheter

1. Medlemsstaterna ska inte begränsa eller återkalla rättigheter att installera faciliteter eller rättigheter att utnyttja radiospektrum eller nummer före utgången av den tidsperiod för vilken de tilldelats, utom när detta är berättigat enligt punkt 2 och sker i enlighet med bilaga I och relevanta nationella bestämmelser om kompensation för återkallande av rättigheter.

2. I linje med behovet av att säkerställa en effektiv och ändamålsenlig användning av radiospektrum eller genomförandet av harmoniserade villkor som antagits enligt beslut nr 676/2002/EG får medlemsstaterna tillåta begränsning eller återkallande av nyttjanderätter som beviljats efter den ... [det datum som anges i artikel 115] av den behöriga nationella myndigheten, på grundval av detaljerade förfaranden som fastställts i förväg och med användningsvillkor och gränsvärden som definierats tydligt i samband med beviljandet eller förlängningen i enlighet med principerna om proportionalitet och icke-diskriminering.

3. En ändring i användningen av radiospektrum till följd av tillämpningen av punkterna 4 och 5 i artikel 45 ska inte i sig själv motivera återkallandet av en nyttjanderätt till radiospektrum.

4. Varje avsikt att begränsa eller återkalla tillstånd eller individuella nyttjanderätter till radiospektrum eller nummer utan rättighetsinnehavarens samtycke ska vara föremål för ett offentligt samråd i enlighet med artikel 23.

KAPITEL III

Tillhandahållande av information, undersökningar och samrådsmekanism

Artikel 20

Begäran om information från företag

1. Medlemsstaterna ska säkerställa att leverantörer av elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster, tillhörande faciliteter eller tillhörande tjänster tillhandahåller all den information, även ekonomisk information, som är nödvändig för att de nationella regleringsmyndigheterna, andra behöriga myndigheter och Berec ska kunna säkerställa att bestämmelserna i eller de beslut som fattas i enlighet med detta direktiv följs. De nationella regleringsmyndigheterna ska särskilt ha befogenheter att kräva att företagen lämnar in information om framtida utvecklingar i nät och tjänster som kan påverka de grossisttjänster som de tillhandahåller konkurrenter. De får också kräva information om elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter vilken är uppdelad på lokal nivå och är tillräckligt detaljerad för att den nationella regleringsmyndigheten ska kunna genomföra den geografiska kartläggningen och utse områden med digital utestängning i enlighet med artikel 22. ▌

Företag med betydande marknadsinflytande på grossistmarknader kan också anmodas att lämna in redovisningsuppgifter om de slutkundsmarknader som är förbundna med de aktuella grossistmarknaderna.

Nationella regleringsmyndigheter och andra behöriga myndigheter får begära information från de centrala informationspunkter som inrättas i enlighet med direktiv 2014/61/EU om åtgärder för att minska kostnaderna för höghastighetsnät för elektronisk kommunikation.

Företagen ska på begäran tillhandahålla sådan information snabbt och enligt den tidsram och med den detaljeringsgrad som krävs. Den information som begärs ska stå i proportion till genomförandet av uppgiften. Den behöriga myndigheten ska motivera sin begäran om information och ska behandla informationen i enlighet med punkt 3.

2. Medlemsstaterna ska säkerställa att de nationella regleringsmyndigheterna och andra behöriga myndigheter på motiverad begäran tillhandahåller kommissionen den information som är nödvändig för att den ska kunna fullgöra sina uppgifter enligt fördraget. Den information som kommissionen begär ska vara anpassad till vad som behövs för att den ska kunna fullgöra sina uppgifter. Om den information som ges hänför sig till information som tidigare lämnats av företagen på begäran av myndigheten, ska de företagen informeras om detta. I den mån det behövs och om inte den myndighet som tillhandahåller informationen inkommit med en uttrycklig och motiverad begäran om motsatsen får kommissionen göra den information som lämnas tillgänglig för en annan sådan myndighet i en annan medlemsstat.

Om inte annat följer av kraven i punkt 3, ska medlemsstaterna säkerställa att den information som överlämnas till en myndighet kan göras tillgänglig för en annan sådan myndighet i samma eller i en annan medlemsstat och för Berec efter en motiverad ansökan, när det är nödvändigt för att endera myndigheten, eller Berec, ska kunna fullgöra sitt ansvar enligt unionslagstiftningen.

3. Om informationen av en nationell regleringsmyndighet eller en annan behörig myndighet betraktas som konfidentiell i enlighet med unionslagstiftning och nationell lagstiftning om affärshemligheter, nationell säkerhet eller skyddet av personuppgifter, ska kommissionen, Berec och de berörda myndigheterna säkerställa denna sekretess. I enlighet med principen om lojalt samarbete får nationella regleringsmyndigheter och andra behöriga myndigheter inte vägra att överlämna den begärda informationen till kommissionen, till Berec eller till en annan myndighet med hänvisning till konfidentialitet eller behovet av att samråda med de parter som tillhandahållit informationen. När kommissionen, Berec eller en behörig myndighet åtar sig att respektera konfidentialiteten i fråga om information som identifierats som konfidentiell av den myndighet som innehar den, ska den sistnämnda myndigheten på begäran överlämna informationen för det angivna syftet utan att behöva samråda ytterligare med de parter som tillhandahållit informationen.

4. Medlemsstaterna ska, i överensstämmelse med nationella bestämmelser om allmänhetens tillgång till information och i enlighet med unionslagstiftning och nationell lagstiftning om affärshemligheter och skydd av personuppgifter, säkerställa att de nationella regleringsmyndigheterna och andra behöriga myndigheter offentliggör sådan information som kan bidra till en öppen och konkurrensutsatt marknad.

5. De nationella regleringsmyndigheterna och andra behöriga myndigheter ska offentliggöra de villkor som gäller för allmänhetens tillgång till den information som avses i punkt 4, inklusive förfaranden för att erhålla sådan tillgång.

Artikel 21

Uppgifter som krävs för den allmänna auktorisationen, nyttjanderätterna och de särskilda skyldigheterna

1. Utöver sådan information som begärs i enlighet med artikel 20 och sådana uppgifts- och rapporteringsskyldigheter som följer av annan nationell lagstiftning än för den allmänna auktorisationen får den nationella regleringsmyndigheten och andra behöriga myndigheter ▌kräva att företagen tillhandahåller sådana uppgifter som krävs för den allmänna auktorisationen, nyttjanderätterna eller de särskilda skyldigheterna som avses i artikel 13.2 och som står i proportion till syftet och är sakligt motiverade för i synnerhet

  a) systematisk kontroll eller kontroll i enskilda fall, av att villkor 1 i del A, villkoren 2 och 6 i del D samt villkoren 2 och 7 i del E i bilaga I, samt de skyldigheter som avses i artikel 13.2, är uppfyllda,

  b) kontroll i varje enskilt fall av att villkoren i bilaga I är uppfyllda när det mottagits klagomål eller när den behöriga myndigheten av andra skäl misstänker att något villkor inte uppfylls eller när den behöriga myndigheten på eget initiativ gör en utredning,

  c) förfaranden för eller bedömning av framställningar om beviljande av nyttjanderätter,

  d) offentliggörande av jämförande kvalitets- och prisöversikter över tjänsterna till gagn för konsumenterna,

  e) klart definierade syften avseende statistisk, rapporter eller studier,

  f) de marknadsanalyser som avses i detta direktiv, bland annat uppgifter om de marknader i efterföljande led eller de slutkundsmarknader som har förbindelse med eller anknytning till de analyserade marknaderna,

  g) skyddande av en effektiv användning och säkerställande av en ändamålsenlig förvaltning av radiospektrum och av nummerresurser,

  h) utvärdering av sådan framtida utveckling av nät och tjänster som kan påverka de grossisttjänster som gjorts tillgängliga för konkurrenter, den konnektivitet med territoriell täckning som är tillgänglig för slutanvändare eller utnämningen av områden med digital utestängning,

ha) genomförande av geografiska studier,

hb) svar på motiverade begäranden om information från Berec,

De uppgifter som avses i leden a, b, d, e, f, g och h i det första stycket får inte begäras in före ett marknadstillträde eller som villkor för detta.

Berec ska senast den [datum] utveckla standardiserade format för begäranden om information.

2. I fråga om nyttjanderätter till radiospektrum ska sådana uppgifter särskilt vara kopplade till effektiv och ändamålsenlig användning av radiospektrum samt till efterlevnad av skyldigheter avseende täckning och tjänstekvalitet vilka är knutna till nyttjanderätterna till radiospektrum samt kontroll av denna efterlevnad.

3. Om en nationell regleringsmyndighet eller en annan behörig myndighet kräver att ett företag ska tillhandahålla sådana uppgifter som anges i punkt 1 ska den upplysa företaget om det särskilda ändamål för vilket informationen ska användas.

4. Nationella regleringsmyndigheter eller andra behöriga myndigheter får inte upprepa en begäran om information som redan framförts av Berec i enlighet med artikel 30 i förordning [xxxx/xxxx/EG (Berec-förordningen)](39).

4a. Utan att det påverkar uppgifts- och rapporteringsskyldigheterna för nyttjanderätter och för särskilda skyldigheter får, om ett företag tillhandahåller elektroniska kommunikationstjänster i mer än en medlemsstat och har ett huvudsakligt verksamhetsställe i unionen, endast den nationella regleringsmyndigheten i den medlemsstat där det huvudsakliga verksamhetsstället finns begära in de uppgifter som avses i punkt 1. De nationella regleringsmyndigheterna i andra berörda medlemsstater får begära in uppgifter från den första nationella regleringsmyndigheten eller från Berec. Berec ska underlätta samordningen och utbytet av information mellan de berörda nationella regleringsmyndigheterna genom det informationsutbyte som ska införas enligt artikel 30 i förordning [xxxx/xxxx/EG (Berec-förordningen)].

Artikel 22

Geografiska kartläggningar av nätuppbyggnad

1. Nationella regleringsmyndigheter ska genomföra en geografisk kartläggning av räckvidden för elektroniska kommunikationsnät som kan erbjuda åtminstone bredband (”bredbandsnät”) inom tre år från [sista datum för införlivande av direktivet] och ska uppdatera den minst vart tredje år.

Denna geografiska kartläggning ska bestå av en undersökning av den aktuella geografiska räckvidden hos sådana nät inom deras territorium, i enlighet med vad som krävs för arbetsuppgifterna enligt detta direktiv och för kartläggningar vid tillämpningen av reglerna om statligt stöd.

Den information som samlas in vid kartläggningen ska ligga på en lämplig nivå vad gäller lokala detaljuppgifter och ska inbegripa tillräcklig information om tjänstekvalitet och tillhörande parametrar.

5. Medlemsstaterna ska säkerställa att lokala, regionala och nationella myndigheter – med ansvar för fördelning av offentliga medel för uppbyggnad av elektroniska kommunikationsnät, för utformning av nationella bredbandsplaner, för fastställande av täckningsskyldigheter knutna till nyttjanderätterna till radiospektrum och för kontroll av tillgången till tjänster som omfattas av skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster inom deras territorier – beaktar resultaten av den kartläggning som genomförs i enlighet med punkt 1 och att nationella regleringsmyndigheter tillhandahåller sådana resultat, under förutsättning att den mottagande myndigheten säkerställer samma grad av konfidentialitet och skydd av affärshemligheter som den myndighet som lämnar informationen, och underrättar de informationslämnande parterna. Dessa resultat ska också göras tillgängliga för Berec och kommissionen på deras begäran och på samma villkor.

6. Om den relevanta informationen inte finns tillgänglig på marknaden ska de nationella regleringsmyndigheterna göra icke sekretessbelagda uppgifter från de geografiska kartläggningarna direkt tillgängliga på nätet i ett öppet och maskinläsbart format så att de kan återanvändas. Om sådana verktyg inte finns tillgängliga på marknaden ska de även tillgängliggöra informationsverktyg som gör det möjligt för slutanvändare ▌att fastställa tillgången på konnektivitet inom olika områden, med en detaljnivå som är lämplig för att stödja slutanvändarnas val av operatör eller tjänsteleverantör, utan att det påverkar nationella regleringsmyndigheters skyldigheter i fråga om skydd av konfidentiell information och affärshemligheter.

7. För att bidra till en enhetlig tillämpning av geografiska kartläggningar och prognoser ska Berec senast den [datum], efter samråd med berörda aktörer och i nära samarbete med kommissionen, utfärda riktlinjer för att bistå nationella regleringsmyndigheter med det enhetliga fullgörandet av deras skyldigheter enligt denna artikel.

Artikel 22a

Geografiska prognoser

1. När de nationella regleringsmyndigheterna genomför en geografisk kartläggning i enlighet med artikel 22 får de inbegripa en treårsprognos avseende räckvidden hos nät med mycket hög kapacitet inom deras territorium.

Denna prognos ska inbegripa information om all uppbyggnad som företag eller offentliga myndigheter planerar, särskilt för att inkludera nät med mycket hög kapacitet och betydande uppgraderingar eller utökningar av befintliga bredbandsnät så att de uppnår minst den prestanda som finns i nästa generations accessnät.

Den information som samlas in vid kartläggningen ska ligga på en lämplig nivå vad gäller lokala detaljuppgifter och ska inbegripa tillräcklig information om tjänstekvalitet och tillhörande parametrar.

2. Nationella regleringsmyndigheter får till ”område med digital utestängning” utse ett territoriellt sett klart avgränsat område, för vilket det på grundval av den information som samlats in enligt punkt 1 fastställts att inget företag och ingen offentlig myndighet under den aktuella prognosperioden har byggt ut eller planerar att bygga ut ett nät med mycket hög kapacitet eller har gjort betydande uppgraderingar eller utbyggnader av sitt nät så att det klarar nedladdningshastigheter på minst 100 Mbit/s, eller planerar att göra detta. Nationella regleringsmyndigheter ska offentliggöra uppgifter om vilka områden som utsetts till områden med digital utestängning.

3. Inom ett område som utsetts till område med digital utestängning får nationella regleringsmyndigheter utfärda en inbjudan, öppen för alla företag, där företagen uppmanas att tillkännage sin avsikt att bygga ut ett nät med mycket hög kapacitet under den aktuella prognosperioden. Den nationella regleringsmyndigheten ska specificera vilka uppgifter som ska ingå i sådana avsiktsförklaringar, för att säkerställa en detaljnivå som åtminstone är jämförbar med den som beaktas i prognosen. Den ska också informera alla företag som uttrycker sitt intresse om huruvida ett område som utsetts till område med digital utestängning täcks eller sannolikt kommer att täckas av ett NGA-nät som erbjuder nedladdningshastigheter under 100 Mbit/s på grundval av den information som samlats in.

4. När nationella regleringsmyndigheter vidtar åtgärder enligt punkt 3 ska de göra detta i enlighet med ett effektivt, objektivt, öppet och icke-diskriminerande förfarande, varvid inget företag ska vara uteslutet på förhand.

Artikel 23

Mekanismer för samråd och insyn

När de nationella regleringsmyndigheterna eller andra behöriga myndigheter avser att vidta åtgärder i enlighet med detta direktiv eller om de avser att införa restriktioner i enlighet med artiklarna 45.4 och 45.5, som har betydande inverkan på den relevanta marknaden ska medlemsstaterna, förutom i de fall som omfattas av artiklarna 32.9, 26 eller 27, se till att de nationella regleringsmyndigheterna eller de andra behöriga myndigheterna ger de berörda parterna möjlighet att yttra sig om det förslaget till åtgärd med en skälig tidsfrist, med beaktande av frågans komplexitet och i alla händelser inte kortare än 30 dagar, utom under exceptionella omständigheter.

De nationella regleringsmyndigheterna och andra behöriga myndigheter ska offentliggöra sina nationella samrådsförfaranden.

Medlemsstaterna ska säkerställa att det inrättas ett gemensamt informationsställe där det kan erhållas information om alla pågående samrådsförfaranden.

Resultaten av samrådsförfarandena ska göras allmänt tillgängliga, utom när det rör sig om sekretessbelagd information enligt bestämmelser om affärshemligheter i unionsrätten och nationell rätt.

Artikel 24

Samråd med berörda parter

1. Medlemsstaterna ska, i den mån det är lämpligt, se till att de nationella regleringsmyndigheterna tar hänsyn till synpunkter från slutanvändare och konsumenter (särskilt konsumenter med funktionsnedsättning), tillverkare och företag som tillhandahåller elektroniska kommunikationsnät och/eller kommunikationstjänster i frågor som rör alla slutanvändar- och konsumenträttigheter, inklusive lika tillgång och valmöjligheter för slutanvändare med funktionsnedsättning, avseende allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster, i synnerhet då dessa har en betydande inverkan på marknaden.

Medlemsstaterna ska särskilt se till att nationella regleringsmyndigheter inrättar ett samrådssystem som är tillgängligt för personer med funktionsnedsättning och som garanterar att vederbörlig hänsyn tas till konsumentintressen i elektroniska kommunikationer i deras beslut i frågor som gäller alla slutanvändares och konsumenters rättigheter avseende allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster.

2. De berörda parterna får, då så är lämpligt och med vägledning från de nationella regleringsmyndigheterna, utarbeta mekanismer som inbegriper konsumenter, användargrupper och tjänsteleverantörer, i syfte att förbättra tjänsternas allmänna kvalitet, bland annat genom att utarbeta och kontrollera uppförandekoder och genomförandenormer.

3. Utan att det påverkar nationella bestämmelser som är i överensstämmelse med unionslagstiftning som främjar kultur- och mediepolitiska mål, såsom kulturell och språklig mångfald och mediernas mångfald, får nationella regleringsmyndigheter och andra berörda myndigheter främja samarbete mellan leverantörer av elektroniska kommunikationsnät och/eller kommunikationstjänster och de sektorer som har intresse av att främja ett lagenligt innehåll i de elektroniska kommunikationsnäten och kommunikationstjänsterna. Detta samarbete kan även omfatta samordning av den information av allmänt intresse som ska göras tillgänglig i enlighet med artiklarna 96.3 och 95.1.

Artikel 25

Reglering av tvister utanför domstol

1. Medlemsstaterna ska se till att konsumenter, även personer med funktionsnedsättning, har tillgång till förfaranden utanför domstol som är insynsvänliga, icke-diskriminerande, enkla, snabba, rättvisa och förenade med låga kostnader för sina olösta tvister med leverantörer av allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster som detta direktiv ger upphov till när det gäller avtalsvillkor och/eller fullgörande av avtal i fråga om leverans av sådana nät och/eller tjänster. Leverantörer av allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster får inte avvisa en begäran från en konsument om att en tvist med denne ska lösas utanför domstol på grundval av tydliga och effektiva förfaranden och riktlinjer. Sådana förfaranden ska uppfylla kvalitetskraven i kapitel II i direktiv 2013/11/EU. Medlemsstaterna får bevilja tillträde till sådana förfaranden för andra slutanvändare, i synnerhet mikroföretag och små företag.

2. Medlemsstaterna ska säkerställa att deras lagstiftning inte utgör hinder för att klagomålsinstanser inrättas och on-linetjänster tillhandahålls på en sådan lämplig geografisk nivå som underlättar tillgången till tvistlösning för konsumenter och andra slutanvändare. Om den nationella regleringsmyndigheten har förtecknats i enlighet med artikel 20.2 i direktiv 2013/11/EU ska bestämmelserna i förordning (EU) 524/2013 ▌gälla för de tvister i punkt 1 i denna artikel som avser onlineavtal.

3. Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i direktiv 2013/11/EU, om sådana tvister avser parter i olika medlemsstater, ska medlemsstaterna samordna sitt arbete för att åstadkomma en lösning av tvisten.

4. Denna artikel innebär inte att nationella rättsliga förfaranden åsidosätts.

Artikel 26

Lösning av tvister mellan företag

1. Om en tvist uppstår i samband med nuvarande skyldigheter som införts enligt detta direktiv mellan leverantörer av elektroniska kommunikationsnät eller kommunikationstjänster i en medlemsstat, eller mellan sådana företag och andra företag i den medlemsstat som drar nytta av skyldigheter i fråga om tillträde och/eller samtrafik eller mellan leverantörer av elektroniska kommunikationsnät eller kommunikationstjänster i en medlemsstat och leverantörer av tillhörande faciliteter, ska den berörda nationella regleringsmyndigheten på begäran av någon av parterna, och utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2, så snart som möjligt, dock senast inom fyra månader, utom i undantagsfall, fatta ett bindande beslut för att lösa tvisten på grundval av tydliga och effektiva förfaranden och riktlinjer. Medlemsstaten i fråga ska kräva att alla parter samarbetar fullt ut med den nationella regleringsmyndigheten.

2. Medlemsstaterna får ge de nationella regleringsmyndigheterna rätt att vägra lösa tvisten genom ett bindande beslut när andra mekanismer, t.ex. medling, finns att tillgå och är bättre ägnade att leda till att tvisten löses inom rimlig tid i enlighet med artikel 3. Den nationella regleringsmyndigheten ska utan dröjsmål underrätta parterna om detta. Om tvisten inte har lösts inom fyra månader och talan inte har väckts inför domstol av den part som begär prövning, ska den nationella regleringsmyndigheten på begäran av någon av parterna utfärda ett bindande beslut för att lösa tvisten inom en så kort tidsfrist som möjligt, dock senast inom fyra månader.

3. Den nationella regleringsmyndigheten ska vid lösande av tvisten fatta beslut som syftar till att uppnå målen i artikel 3. Alla eventuella skyldigheter som den nationella regleringsmyndigheten ålägger ett företag vid lösningen av en tvist ska stämma överens med bestämmelserna i det här direktivet.

4. Den nationella regleringsmyndighetens beslut ska offentliggöras, varvid eventuella affärshemligheter därvid ska respekteras. De berörda parterna ska ges en fullständig redogörelse för de skäl som beslutet grundar sig på.

5. Det förfarande som anges i punkterna 1, 3 och 4 ska inte hindra någon av parterna från att väcka talan vid en domstol.

Artikel 27

Lösning av gränsöverskridande tvister

1. Bestämmelserna i punkterna 2, 3 och 4 ska tillämpas när en tvist inom det område som omfattas av detta direktiv uppkommer mellan företag i olika medlemsstater. Bestämmelserna ska inte tillämpas på tvister som rör samordning av radiospektrum som omfattas av artikel 28.

2. Varje part får hänskjuta tvisten till den eller de berörda nationella regleringsmyndigheterna. Den eller de behöriga nationella regleringsmyndigheterna ska anmäla tvisten till Berec för att lösa tvisten på ett konsekvent sätt, i enlighet med de mål som anges i artikel 3.

3. Berec ska utfärda ett yttrande om att den eller de berörda nationella regleringsmyndigheterna antingen ska vidta särskilda åtgärder för att lösa tvisten eller avstå från åtgärder, så snart som möjligt och i alla händelser inom fyra månader, utom under exceptionella omständigheter.

4. Den eller de berörda nationella regleringsmyndigheterna ska invänta Berecs yttrande innan de vidtar någon åtgärd för att lösa tvisten. Under exceptionella omständigheter, om det finns ett trängande behov av att trygga konkurrensen eller skydda slutanvändares intressen, får vilken som helst av de behöriga nationella regleringsmyndigheterna, antingen på parternas begäran eller på eget initiativ, anta interimistiska åtgärder.

4a. Vid gränsöverskridande tvister där lösningen inbegriper fler än en nationell regleringsmyndighet och där de behöriga nationella regleringsmyndigheterna inte har lyckats nå en överenskommelse inom en period på tre månader, efter det att ärendet i fråga hänsköts till den sista av dessa regleringsmyndigheter, ska Berec ges befogenhet att anta bindande beslut för att säkerställa en konsekvent lösning av tvisten.

5. Alla eventuella skyldigheter som den nationella regleringsmyndigheten ålägger ett företag som en del av lösningen av tvisten ska vara förenliga med detta direktiv, i största möjliga utsträckning beakta yttrandet från Berec och antas inom en månad efter det att yttrandet utfärdats.

6. Det förfarande som anges i punkt 2 ska inte hindra någon av parterna från att väcka talan vid en domstol.

Artikel 28

Samordning av radiospektrum mellan medlemsstaterna

1. Medlemsstaterna och deras behöriga myndigheter ska säkerställa att användningen av radiospektrum på deras territorium är organiserad på ett sådant sätt att ingen annan medlemsstat hindras ▌från att på sitt territorium tillåta användning av ▌radiospektrum, i synnerhet harmoniserat radiospektrum, i enlighet med unionslagstiftningen, särskilt på grund av gränsöverskridande skadlig störning.

De ska vidta alla åtgärder som krävs för detta ändamål, utan att det påverkar deras skyldigheter enligt internationell rätt och relevanta internationella avtal, exempelvis ITU:s radioreglemente.

2. Medlemsstaterna ska samarbeta med varandra, och via den grupp för radiospektrumpolitik som inrättats i enlighet med punkt 4a, i den gränsöverskridande samordningen av användningen av radiospektrum för att

a)  säkerställa förenlighet med punkt 1,

b)  lösa eventuella problem eller tvister i samband med gränsöverskridande samordning eller gränsöverskridande skadlig störning,

ba)  bidra till utvecklingen av den inre marknaden.

2a. Medlemsstaterna ska även samarbeta med varandra, och via gruppen för radiospektrumpolitik, för att sammanjämka sina tillvägagångssätt för tilldelning och auktorisation av radiospektrumanvändning.

3. Varje berörd medlemsstat samt kommissionen får begära att gruppen för radiospektrumpolitik använder sin förmedling och, där det är lämpligt, föreslår en samordnad lösning i ett yttrande, i syfte att hjälpa medlemsstaterna att uppfylla kraven i punkterna 1 och 2, även när problemet eller tvisten involverar tredjeländer. Medlemsstaterna ska hänskjuta alla olösta tvistefrågor till gruppen för radiospektrumpolitik innan de anlitar eventuella tvistlösningsförfaranden som finns att tillgå enligt internationell rätt.

4. På begäran av en medlemsstat eller på eget initiativ får kommissionen, med största möjliga beaktande av yttrandet från gruppen för radiospektrumpolitik, anta genomförandeåtgärder för att komma till rätta med gränsöverskridande skadliga störningar mellan två eller flera medlemsstater som hindrar dem från att använda det harmoniserade radiospektrumet på sina territorier. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 110.4.

4a. För frågor om radiospektrumpolitik inrättas härmed en rådgivande grupp, som ska heta gruppen för radiospektrumpolitik och bestå av en högt uppsatt expert från statsförvaltningen i varje medlemsstat och av en högt uppsatt företrädare för kommissionen.

Gruppen ska bistå och ge råd till medlemsstaterna och kommissionen om gränsöverskridande samordning av radiospektrumanvändning, om sammanjämkning av deras tillvägagångssätt för tilldelning och auktorisation av radiospektrum och om andra frågor som rör radiospektrumpolitik och samordning.

Sekretariatet ska tillhandahållas av [Berecbyrån/Berec].

Avdelning III: Genomförande

Artikel 29

Påföljder och ersättning

1. Medlemsstaterna ska fastställa bestämmelser om påföljder, däribland böter och viten, där det är nödvändigt, för att förhindra överträdelser av de nationella bestämmelser som antagits i enlighet med detta direktiv och ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de tillämpas. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 30 ska det i de bestämmelserna säkerställas att de nationella regleringsmyndigheterna och andra behöriga myndigheter har behörighet att, om så är lämpligt vid införande av en skyldighet, utfärda på förhand fastställda ekonomiska påföljder som ska betalas till den relevanta myndigheten, slutanvändarna och/eller andra företag vid överträdelse av den aktuella skyldigheten. Påföljderna ska vara lämpliga, effektiva, proportionella och avskräckande. ▌

2. Medlemsstaterna ska säkerställa att varje användare som har lidit materiell eller immateriell skada till följd av en överträdelse av detta direktiv har rätt att få ersättning från den felande parten för den skada som åsamkats, om inte den felande parten kan bevisa att den inte på något sätt är ansvarig för den händelse som gett upphov till skadan. På förhand fastställda ekonomiska påföljder som ska betalas till användaren i enlighet med punkt 1 ska räknas av från den ersättning som avses i den här punkten.

3. Innehavare av nyttjanderättigheter till radiospektrum ska få ersättning för de investeringar de gjort till följd av varje ändring, begränsning eller återkallande av sådana rättigheter i strid med artikel 18 eller 19.

Artikel 30

Uppfyllande av villkoren för den allmänna auktorisationen eller för nyttjanderätter och av särskilda skyldigheter

1. Medlemsstaterna ska säkerställa att deras nationella regleringsmyndigheter och andra behöriga myndigheter övervakar och kontrollerar att företagen uppfyller de villkor som gäller för den allmänna auktorisationen eller nyttjanderätterna till radiospektrum och till nummer, de särskilda skyldigheter som anges i artikel 13.2 och skyldigheten att använda radiospektrum effektivt och ändamålsenligt i enlighet med artiklarna 4, 45 och 47 punkterna 1 och 2.

De nationella regleringsmyndigheterna och andra behöriga myndigheter ska ha befogenhet att kräva att de företag som omfattas av den allmänna auktorisationen eller som har nyttjanderätter till radiospektrum eller nummer tillhandahåller alla de uppgifter som anges i artikel 21 och som krävs för att kontrollera att företaget uppfyller de villkor som gäller för den allmänna auktorisationen eller nyttjanderätterna eller de särskilda skyldigheter som avses i artikel 13.2 eller artikel 47.1 och 47.2.

2. Om en nationell behörig myndighet finner att ett företag inte uppfyller ett eller flera av villkoren för den allmänna auktorisationen eller nyttjanderätterna eller de särskilda skyldigheter som avses i artikel 13.2, ska den underrätta företaget om detta och ge företaget möjlighet att inom en rimlig tidsperiod inkomma med synpunkter.

3. Den berörda myndigheten ska ha befogenhet att kräva att den överträdelse som avses i punkt 2 upphör, antingen omedelbart eller inom en rimlig tidsperiod, och ska vidta lämpliga och proportionella åtgärder för att säkerställa att villkoren uppfylls.

Medlemsstaterna ska i detta syfte ge de berörda myndigheterna befogenheter att

  a) vid behov införa avskräckande ekonomiska sanktioner, som får inbegripa återkommande retroaktiva sanktioner, och

  b) föreskriva att tillhandahållandet av en tjänst eller en uppsättning tjänster som skulle medföra en avsevärd snedvridning av konkurrensen ska upphöra eller senareläggas tills de tillträdesskyldigheter fullgörs som införts efter en marknadsanalys i enlighet med artikel 65.

  Företaget ska genast informeras om åtgärderna och motiven för dessa, och det ska fastställas en rimlig tidsfrist för företaget för att efterleva åtgärden.

4. Utan hinder av punkterna 2 och 3 ska medlemsstaterna ge den berörda myndigheten befogenheter att vid behov införa ekonomiska sanktioner mot företag om de underlåter att lämna information i enlighet med de skyldigheter som införs enligt artikel 21.1 a eller b och artikel 67 inom en rimlig tidsfrist som ska fastställas av den nationella behöriga myndigheten.

5. Om villkoren för den allmänna auktorisationen, nyttjanderätterna eller de särskilda skyldigheter som avses i artikel 13.2 eller artikel 47.1 eller 47.2 allvarligt eller upprepat åsidosätts, och om åtgärder enligt punkt 3 i den här artikeln i syfte att säkerställa efterlevnad inte gett resultat, ska medlemsstaterna säkerställa att den nationella regleringsmyndigheten och andra behöriga myndigheter får hindra ett företag från att fortsätta att tillhandahålla elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster eller tillfälligt upphäva eller återkalla nyttjanderätterna. Medlemsstaterna ska ge den relevanta myndigheten befogenhet att införa sanktioner och påföljder som är effektiva, proportionella och avskräckande. Sådana sanktioner och påföljder får tillämpas för en period som motsvarar överträdelsens varaktighet, även om överträdelsen i efterhand har korrigerats.

6. Om den berörda myndigheten har bevis för att uppfyllandet av villkoren för den allmänna auktorisationen, nyttjanderätterna eller de särskilda skyldigheter som avses i artikel 13.2 eller artikel 47.1 och 47.2 brister och det utgör ett direkt och allvarligt hot mot allmän ordning, allmän säkerhet eller folkhälsa, eller kommer att orsaka allvarliga ekonomiska eller operativa problem för andra leverantörer eller användare av elektroniska kommunikationsnät eller kommunikationstjänster eller andra användare av radiospektrumet, får den trots bestämmelserna i punkterna 2, 3 och 5 i den här artikeln vidta brådskande interimistiska åtgärder för att åtgärda problemet innan den fattar ett slutligt beslut. Det berörda företaget ska därefter ges en rimlig möjlighet att lämna synpunkter och föreslå åtgärder. I förekommande fall får den berörda myndigheten bekräfta de interimistiska åtgärderna, vilka ska vara giltiga under högst tre månader men under omständigheter då efterlevnadsåtgärderna ännu inte har avslutats får utsträckas till att gälla under ytterligare en period om högst tre månader.

7. Företag ska ha rätt att överklaga de åtgärder som vidtas enligt denna artikel i enlighet med förfarandet i artikel 31 i detta direktiv.

Artikel 31

Rätt att överklaga

1. Medlemsstaterna ska säkerställa att det på nationell nivå finns fungerande system enligt vilka varje användare eller företag som tillhandahåller elektroniska kommunikationsnät och/eller kommunikationstjänster och som berörs av ett beslut av en behörig myndighet har rätt att överklaga beslutet till en överklagandeinstans som är helt oberoende av de inblandade parterna och gentemot eventuell extern inblandning eller eventuella politiska påtryckningar som kan äventyra dess oberoende bedömning av frågor som förelagts den. Denna instans, som kan vara en domstol, ska ha den kompetens som är nödvändig för att den effektivt ska kunna utföra sina uppgifter. Medlemsstaterna ska säkerställa att vederbörlig hänsyn tas till ärendet i sak och att det finns ett effektivt förfarande för överklagande.

I väntan på utgången av överklagandet ska den behöriga myndighetens beslut fortsätta att gälla, såvida inte interimistiska åtgärder beviljas i enlighet med nationell lagstiftning.

2. Om den instans som avses i punkt 1 inte har domstolskaraktär, ska den alltid lämna en skriftlig motivering till sitt beslut. I sådana fall ska dess beslut dessutom kunna prövas av en sådan domstol i en medlemsstat som avses i artikel 234 i fördraget.

3. Medlemsstaterna ska samla information om det allmänna innehållet i överklaganden, antalet ansökningar om överklagande, överklagandeförfarandenas längd och antalet beslut om att bevilja interimistiska åtgärder. Medlemsstaterna ska tillhandahålla kommissionen och Berec denna information, samt besluten eller domarna, på motiverad begäran från någon av dem.

Avdelning IV: Förfaranden för den inre marknaden

Artikel 32

Stärkande av den inre marknaden för elektroniska kommunikationer

1. De nationella regleringsmyndigheterna ska när de utför sina uppgifter enligt detta direktiv ta så stor hänsyn som möjligt till de mål som fastställs i artikel 3, inbegripet i den mån de berör hur den inre marknaden fungerar.

2. De nationella regleringsmyndigheterna ska bidra till utvecklandet av den inre marknaden genom att samarbeta med varandra och med kommissionen och Berec på ett helt öppet sätt i syfte att säkerställa konsekvent tillämpning i alla medlemsstaterna av bestämmelserna i detta direktiv. I detta syfte ska de särskilt samarbeta med kommissionen och Berec för att fastställa vilka typer av instrument och korrigeringsåtgärder som är bäst lämpade för att åtgärda särskilda situationer på marknaden.

3. Såvida inget annat anges i rekommendationer eller riktlinjer som antagits i enlighet med artikel 34 ska en nationell regleringsmyndighet efter det att det samrådsförfarande som avses i artikel 23 har avslutats, då den avser att vidta en åtgärd som

  a) omfattas av artiklarna 59, 62, 65 eller 66 i detta direktiv, och

  b) skulle påverka handeln mellan medlemsstaterna,

offentliggöra förslaget till åtgärd och göra det tillgängligt för kommissionen, Berec och de nationella regleringsmyndigheterna i andra medlemsstater vid samma tidpunkt, med den motivering och detaljerade analys som åtgärden grundar sig på, i enlighet med artikel 20.3, och informera kommissionen, Berec och andra nationella regleringsmyndigheter om detta. De nationella regleringsmyndigheterna, Berec och kommissionen får yttra sig till den berörda nationella regleringsmyndigheten inom högst en månad. Enmånadsperioden kan inte förlängas.

4. När en planerad åtgärd som avses i punkt 3 syftar till

  a) att definiera en berörd marknad som skiljer sig från dem som definierats i rekommendationen i enlighet med artikel 62.1, eller

  b) att avgöra huruvida ett företag, enskilt eller tillsammans med andra, ska anses ha ett betydande marknadsinflytande, i enlighet med artikel 65.3 eller 65.4,

och skulle påverka handeln mellan medlemsstater och kommissionen har anmält till den nationella regleringsmyndigheten att den anser att den föreslagna åtgärden skulle utgöra ett hinder för den inre marknaden eller hyser allvarliga tvivel om att den är förenlig med unionslagstiftningen, särskilt med de mål som avses i artikel 3, ska den föreslagna åtgärden inte antas förrän efter ytterligare två månader. Denna period kan inte förlängas. Kommissionen ska i sådana fall meddela sina förbehåll till Berec och de nationella regleringsmyndigheterna och samtidigt offentliggöra dem.

4a. Inom sex veckor från början av den tidsfrist på två månader som avses i punkt 4 ska Berec avge ett yttrande om det meddelande från kommissionen som avses i punkt 4 för att ange om den anser att den föreslagna åtgärden bör ändras eller dras tillbaka och ska, i lämpliga fall, lägga fram specifika förslag om detta. Yttrandet ska motiveras och offentliggöras.

5. Under den tvåmånadersperiod som avses i punkt 4 får kommissionen

  a) fatta beslut om att den berörda nationella regleringsmyndigheten ska dra tillbaka förslaget, och/eller

  b) fatta beslut om att återkalla sina förbehåll avseende ett förslag till åtgärd som avses i punkt 4.

Kommissionen ska i största möjliga utsträckning beakta Berecs yttrande innan den fattar ett beslut eller utfärdar ett yttrande. Beslutet ska åtföljas av en detaljerad och objektiv analys av varför kommissionen inte anser att den föreslagna åtgärden bör antas tillsammans med specifika förslag till ändringar av den.

6. När kommissionen har antagit ett beslut i enlighet med punkt 5 med krav på att den nationella regleringsmyndigheten ska återkalla ett förslag till åtgärd ska den nationella regleringsmyndigheten ändra eller återkalla förslaget till åtgärd inom sex månader från datumet för kommissionens beslut. Om förslaget till åtgärd ändras ska den nationella regleringsmyndigheten genomföra ett offentligt samråd i enlighet med de förfaranden som avses i artikel 23 och på nytt anmäla det ändrade förslaget till åtgärd till kommissionen i enlighet med bestämmelserna i punkt 3.

7. Den berörda nationella regleringsmyndigheten ska i största möjliga utsträckning beakta yttrandena från övriga nationella regleringsmyndigheter, Berec och kommissionen och får, utom i de fall som omfattas av punkterna 4 och 5 a, anta det förslag till åtgärd som följer av detta och ska, om den gör detta, meddela det till kommissionen.

8. Den nationella regleringsmyndigheten ska meddela kommissionen och Berec alla antagna slutliga åtgärder som omfattas av punkt 3 a och b i denna artikel.

9. Under exceptionella omständigheter, när en nationell regleringsmyndighet anser att den måste handla skyndsamt för att säkerställa konkurrensen och skydda användarnas intressen, får den omedelbart vidta proportionella och tillfälliga åtgärder såsom ett undantag från förfarandet i punkterna 3 och 4. Regleringsmyndigheten ska utan dröjsmål, med en fullständig motivering, underrätta kommissionen, övriga nationella regleringsmyndigheter och Berec om dessa åtgärder. Om den nationella regleringsmyndigheten beslutar att göra sådana åtgärder permanenta eller att förlänga deras tillämpningsperiod ska detta beslut omfattas av bestämmelserna i punkterna 3 och 4.

9a.  En nationell regleringsmyndighet får när som helst dra tillbaka ett utkast till åtgärd.

Artikel 33

Förfarande för konsekvent tillämpning av korrigeringsåtgärder

1. Om en planerad åtgärd som omfattas av artikel 32.3 syftar till att införa, ändra eller återkalla en operatörs skyldighet i enlighet med artikel 65 i förening med artiklarna 59 och 67– 74 får kommissionen, inom den tidsfrist på en månad som fastställs i artikel 32.3, meddela den berörda nationella regleringsmyndigheten och Berec varför den anser att den föreslagna åtgärden skulle utgöra ett hinder för den inre marknaden eller varför den hyser allvarliga tvivel om att den föreslagna åtgärden är förenlig med unionslagstiftningen. I sådana fall ska antagandet av den föreslagna åtgärden senareläggas med ytterligare tre månader från och med kommissionens meddelande.

Om kommissionen inte utfärdar något meddelande kan den berörda nationella regleringsmyndigheten, med största möjliga beaktande av kommissionens, Berecs eller andra nationella regleringsmyndigheters kommentarer, anta förslaget till åtgärd.

2. Under den tidsfrist på tre månader som avses i punkt 1 ska kommissionen, Berec och den berörda nationella regleringsmyndigheten ha ett nära samarbete för att identifiera den effektivaste och lämpligaste åtgärden mot bakgrund av de mål som fastställs i artikel 3 med beaktande av marknadsaktörernas yttranden och behovet av att säkerställa spridningen av en enhetlig regleringspraxis.

3. Inom sex veckor från början av den tidsfrist på tre månader som avses i punkt 1 ska Berec med två tredjedelars majoritet i tillsynsnämnden avge ett yttrande om det meddelande från kommissionen som avses i punkt 1 för att ange om den anser att den föreslagna åtgärden bör ändras eller dras tillbaka och, i lämpliga fall, lägga fram specifika förslag om detta. Detta yttrande ska motiveras och offentliggöras.

4. Om Berec i sitt yttrande delar kommissionens allvarliga tvivel ska Berec och den berörda nationella regleringsmyndigheten ha ett nära samarbete för att identifiera den effektivaste och lämpligaste åtgärden. Före utgången av den tidsfrist på tre månader som avses i punkt 1 får den nationella regleringsmyndigheten

  a) ändra eller dra tillbaka förslaget till åtgärd, med största möjliga beaktande av det meddelande från kommissionen som avses i punkt 1 och Berecs yttrande och råd, eller

  b) behålla den föreslagna åtgärden.

5. Kommissionen får inom en månad efter utgången av den tidsfrist på tre månader som avses i punkt 1 och med största möjliga beaktande av Berecs eventuella yttrande

  a) utfärda en rekommendation om att den nationella regleringsmyndigheten ska ändra eller dra tillbaka den föreslagna åtgärden, samt i förekommande fall lägga fram särskilda förslag till ändring av den föreslagna åtgärden och ange vilka skäl som ligger till grund för denna rekommendation, särskilt i de fall då Berec inte delar kommissionens allvarliga tvivel, eller

  b) fatta beslut om att återkalla sina förbehåll, i enlighet med punkt 1,

c) fatta beslut om att den berörda nationella regleringsmyndigheten ska dra tillbaka den föreslagna åtgärden, om Berec delar kommissionens allvarliga tvivel. Beslutet ska åtföljas av en detaljerad och objektiv analys av varför kommissionen inte anser att den föreslagna åtgärden bör antas tillsammans med specifika förslag till ändringar av den. I så fall ska det förfarande som avses i artikel 32.6 gälla i tillämpliga delar.

6. Inom en månad efter det att kommissionen avgett sitt yttrande i enlighet med punkt 5 a eller återkallat sina förbehåll i enlighet med punkt 5 b i denna artikel ska den berörda nationella regleringsmyndigheten dra tillbaka den föreslagna åtgärden eller anta och offentliggöra den samt meddela den till kommissionen och Berec ▌.

Denna tidsfrist får förlängas så att den nationella regleringsmyndigheten kan företa ett offentligt samråd i enlighet med artikel 23.

7. Den nationella regleringsmyndigheten ska, om den beslutar att inte ändra eller dra tillbaka den föreslagna åtgärden på grundval av den rekommendation som utfärdats enligt punkt 5 a, ge en motiverad förklaring.

8. Den nationella regleringsmyndigheten får när som helst under förfarandets gång dra tillbaka den föreslagna åtgärden.

Artikel 34

Genomförandebestämmelser

Efter ett offentligt samråd och samråd med de nationella regleringsmyndigheterna får kommissionen med största möjliga beaktande av yttrandet från Berec anta rekommendationer och/eller riktlinjer i anslutning till artikel 32 och i dessa fastställa form, innehåll och detaljnivå för de anmälningar som krävs i enlighet med artikel 32.3, under vilka omständigheter anmälan inte behöver göras samt beräkning av tidsfrister.

KAPITEL II

Konsekvent spektrumtilldelning

Artikel 35

Processen för sakkunnigbedömning

1. När det gäller förvaltningen av radiospektrum ska nationella regleringsmyndigheter anförtros befogenhet att åtminstone vidta följande åtgärder:

a)  I fråga om individuella nyttjanderätter till radiospektrum: urvalsförfarandet enligt artikel 54.

b)  Kriterierna avseende sökandens behörighet, i tillämpliga fall, enligt artikel 48.4.

c)  Parametrarna för ekonomisk värdering av spektrum, exempelvis acceptpriset, enligt artikel 42.

d)  Nyttjanderätternas giltighetstid och villkoren för förlängning i linje med artiklarna 49 och artikel 50.

e)  Alla åtgärder för att främja konkurrensen enligt artikel 52, när detta är nödvändigt.

f)  Villkoren avseende tilldelning, överlåtelse, inbegripet handel med och uthyrning av nyttjanderätter till radiospektrum enligt artikel 51, delning av spektrum eller trådlös infrastruktur enligt artikel 59.3 eller ackumulering av nyttjanderätter enligt artikel 52.2 c och e.

g)  Parametrarna för täckningsvillkor i enlighet med medlemsstaternas övergripande policymål i detta avseende enligt artikel 47.

När den nationella regleringsmyndigheten antar dessa åtgärder ska den beakta behovet av att samarbeta med nationella regleringsmyndigheter i andra medlemsstater, kommissionen och Berec för att säkerställa konsekvens inom unionen, relevanta nationella policymål som fastställts av medlemsstaterna samt andra relevanta nationella åtgärder när det gäller förvaltningen av radiospektrum i enlighet med unionsrätten, och den ska basera sin åtgärd på en grundlig och objektiv bedömning av konkurrenssituationen samt den tekniska och ekonomiska situationen på marknaden.

2. För att underlätta gränsöverskridande samordning och en effektiv användning av radiospektrum ska en nationell regleringsmyndighet, när den avser att vidta en åtgärd som omfattas av tillämpningsområdet för punkt 1 a–g, offentliggöra och tillgängliggöra utkastet till åtgärd , tillsammans med den motivering som ligger till grund för åtgärden, samt underrätta Berec, gruppen för radiospektrumpolitik, kommissionen och nationella regleringsmyndigheter i andra medlemsstater om detta vid samma tidpunkt.

3. Inom tre månader efter det att utkastet till åtgärd offentliggjorts ska Berec utfärda ett motiverat yttrande om detsamma, vilket ska innehålla en analys av huruvida åtgärden i fråga skulle vara den lämpligaste för att

a)  främja utvecklingen av den inre marknaden, däribland gränsöverskridande tillhandahållande av tjänster, samt konkurrensen och maximera fördelarna för konsumenterna, och totalt sett uppfylla de mål ▌som anges i artiklarna 3 och 45.2,

b)  säkerställa effektiv och ändamålsenlig användning av radiospektrum, och

c)  säkerställa stabila och förutsebara investeringsvillkor för befintliga och potentiella radiospektrumanvändare i samband med uppbyggnad av nät för tillhandahållande av elektroniska kommunikationstjänster som är beroende av radiospektrum.

I det motiverade yttrandet ska det anges om utkastet till åtgärd bör ändras eller dras tillbaka. Om det är lämpligt ska Berec tillhandahålla särskilda rekommendationer för detta ändamål. Nationella regleringsmyndigheter och kommissionen får också lämna kommentarer om utkastet till beslut till den berörda nationella regleringsmyndigheten.

Berec ska anta och offentliggöra de kriterier som Berec kommer att tillämpa vid utvärderingen av utkast till åtgärder.

4. Berec och nationella regleringsmyndigheter ska särskilt beakta följande när de fullgör sina uppgifter enligt denna artikel:

a)  De mål och principer som anges i detta direktiv, samt alla kommissionens genomförandebeslut som antas i enlighet med detta direktiv samt besluten 676/2002/EG och 243/2012/EG.

b)  Eventuella särskilda nationella mål som fastställts av medlemsstaten och som är förenliga med unionslagstiftningen.

c)  Behovet av att undvika att konkurrensen snedvrids när sådana åtgärder antas.

ca)  Principerna om tjänste- och teknikneutralitet.

d)  Resultaten av den senaste geografiska kartläggningen av nät i enlighet med artikel 22.

e)  Behovet av att säkerställa samstämmighet med nyligen genomförda och pågående tilldelningsförfaranden i andra medlemsstater samt eventuella effekter på handeln mellan medlemsstaterna.

f)  Eventuella relevanta yttranden från gruppen för radiospektrumpolitik, framför allt om effektiv och ändamålsenlig användning av radiospektrum.

5. Den berörda nationella regleringsmyndigheten ska i största möjliga utsträckning beakta yttrandet från Berec och kommentarerna från kommissionen och andra nationella regleringsmyndigheter innan den fattar sitt slutliga beslut. Den ska överlämna det slutliga beslut som antas till Berec och kommissionen.

Den nationella regleringsmyndigheten ska ge en motiverad förklaring om den beslutar att inte ändra eller dra tillbaka utkastet till åtgärd på grundval av det motiverade yttrande som utfärdats enligt punkt 2 i denna artikel.

Den berörda nationella regleringsmyndigheten får när som helst under förfarandets gång dra tillbaka sitt utkast till åtgärd.

6. Nationella regleringsmyndigheter får begära stöd från Berec och gruppen för radiospektrumpolitik när de utarbetar sitt utkast till åtgärd enligt denna artikel.

7. Berec, gruppen för radiospektrumpolitik, kommissionen och den berörda nationella regleringsmyndigheten ska ha ett nära samarbete för att identifiera den lämpligaste och effektivaste lösningen mot bakgrund av de regleringsmål och regleringsprinciper som fastställs i detta direktiv, samtidigt som de tar vederbörlig hänsyn till synpunkter från marknadsaktörer och behovet av att säkerställa att en enhetlig regleringspraxis utarbetas.

8. Det slutliga beslut som antas av den nationella regleringsmyndigheten ska offentliggöras.

Artikel 36

Harmoniserad tilldelning av radiofrekvenser

Om användningen av radiofrekvenser har harmoniserats, villkor och förfaranden för tillträde har överenskommits och de företag som ska tilldelas radiofrekvenser har utsetts i enlighet med internationella avtal och unionsbestämmelser, ska medlemsstaterna bevilja nyttjanderätt till sådana radiofrekvenser i enlighet med dessa bestämmelser. Under förutsättning att alla nationella villkor i samband med nyttjanderätten till de berörda radiofrekvenserna har uppfyllts vid ett gemensamt urvalsförfarande, får medlemsstaterna inte införa några ytterligare villkor, ytterligare kriterier eller förfaranden som skulle begränsa, ändra eller fördröja ett korrekt genomförande av den gemensamma tilldelningen av sådana radiofrekvenser.

Artikel 37

Gemensamt auktorisationsförfarande för att bevilja individuella nyttjanderätter till radiospektrum

1. När det föreligger en risk för betydande gränsöverskridande skadlig störning ska – och i andra fall får – två eller flera medlemsstater ▌samarbeta med varandra och med kommissionen, gruppen för radiospektrumpolitik och Berec för att fullgöra sina skyldigheter enligt artiklarna 13, 46 och 54, genom att gemensamt fastställa de gemensamma aspekterna av ett auktorisationsförfarande och också gemensamt genomföra urvalsförfarandet för att bevilja individuella nyttjanderätter till radiospektrum, i tillämpliga fall i linje med en gemensam tidtabell som fastställts i enlighet med artikel 53.

Alla marknadsaktörer får begära en gemensam urvalsprocess om de tillhandahåller tillräckliga belägg för att bristande samordning skapar ett betydande hinder för den inre marknaden.

Det gemensamma auktorisationsförfarandet ska uppfylla följande kriterier:

a)  De individuella nationella auktorisationsförfarandena ska inledas och genomföras av de behöriga myndigheterna enligt en gemensamt fastställd tidsplan.

b)  Det ska där det är lämpligt föreskriva gemensamma villkor och förfaranden för urval och beviljande av individuella rättigheter i de berörda medlemsstaterna.

c)  Det ska där det är lämpligt föreskriva gemensamma eller jämförbara villkor som ska vara knutna till de individuella nyttjanderätterna i de berörda medlemsstaterna, bland annat genom att tillåta att användare tilldelas liknande radiospektrumblock.

d)  Det ska vara öppet för andra medlemsstater hela tiden fram till dess att auktorisationsförfarandet har genomförts.

2. Om de åtgärder som vidtas för de ändamål som avses i punkt 1 omfattas av tillämpningsområdet för artikel 35.1, ska de berörda nationella regleringsmyndigheterna samtidigt följa förfarandet i den artikeln.

KAPITEL III

Harmoniseringsförfaranden

Artikel 38

Harmoniseringsförfaranden

1. När kommissionen konstaterar att skillnader i de nationella regleringsmyndigheternas eller andra behöriga myndigheters genomförande av de regleringsuppgifter som anges i detta direktiv kan skapa hinder för den inre marknaden får kommissionen, utan att detta påverkar tillämpningen av artiklarna 37, 45, 46.3, 47.3 och 53, utfärda en rekommendation eller ett beslut om harmoniserad tillämpning av bestämmelserna i det här direktivet för att de mål som anges i artikel 3 ska uppnås; när detta görs ska kommissionen i största möjliga utsträckning beakta yttrandet från Berec

2. Medlemsstaterna ska säkerställa att de nationella regleringsmyndigheterna och andra behöriga myndigheter tar största möjliga hänsyn till rekommendationer enligt punkt 1 när de utför sina uppgifter. Om en nationell regleringsmyndighet eller en annan behörig myndighet väljer att inte följa en rekommendation ska den meddela kommissionen detta och motivera sin ståndpunkt.

3. De beslut som antas i enlighet med punkt 1 får omfatta bara en harmoniserad eller samordnad strategi för att hantera följande frågor:

a)  Fall där nationella regleringsmyndigheter på ett inkonsekvent sätt genomfört allmänna regleringsstrategier vid reglering av marknader för elektronisk kommunikation som skett med tillämpning av artiklarna 62 och 65, om detta skapar hinder för den inre marknaden. Sådana beslut får inte avse särskilda anmälningar som ingetts av de nationella regleringsmyndigheterna i enlighet med artikel 33.

  I sådana fall ska kommissionen utarbeta ett förslag till beslut

–  tidigast minst två år efter att kommissionen antagit en rekommendation där samma ärende behandlas, och

–  med största möjliga beaktande av ett yttrande från Berec i frågan om huruvida ett sådant beslut ska antas, ett yttrande som Berec ska lämna in senast tre månader efter kommissionens begäran.

b)  Frågor om nummer, inklusive nummerserier, möjlighet att flytta nummer och referenser, översättningssystem för nummer och adresser samt tillträde till 112-larmtjänster.

4. Det beslut som avses i punkt 1 ska antas i enlighet med granskningsförfarandet i artikel 110.4.

5. Berec får på eget initiativ, även efter ett klagomål från ett företag som tillhandahåller elektroniska kommunikationsnät eller kommunikationstjänster, bistå kommissionen med råd om huruvida en åtgärd bör antas enligt punkt 1.

5a. Om Berec antar ett yttrande och där pekar på skillnader i de nationella regleringsmyndigheternas eller andra behöriga myndigheters sätt att utföra regleringsuppgifterna enligt detta direktiv och om dessa skillnader skulle kunna skapa hinder för den inre marknaden ska kommissionen, utan att det påverkar dess befogenheter enligt punkterna 1, 2 och 3 och enligt fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, antingen anta en rekommendation enligt punkt 1 eller, om den har antagit en rekommendation i samma fråga mer än två år tidigare, anta ett beslut i enlighet med punkt 3 utan att begära in ytterligare ett yttrande från Berec.

Om kommissionen inte har antagit en rekommendation eller ett beslut enligt första stycket inom ett år efter det att Berec antagit sitt yttrande ska kommissionen underrätta Europaparlamentet och rådet om skälen till detta och offentliggöra dessa.

Om kommissionen har antagit en rekommendation men det inkonsekventa genomförande som skapat hinder för den inre marknaden kvarstår under två år därefter ska kommissionen inom ytterligare ett år antingen anta ett beslut i enlighet med punkt 3 eller, om den väljer att inte anta något beslut, underrätta Europaparlamentet och rådet om skälen till detta och offentliggöra dessa.

Artikel 39

Standardisering

1. Kommissionen ska upprätta en förteckning över icke obligatoriska standarder och/eller specifikationer som ska fungera som ett stöd för främjandet av ett harmoniserat tillhandahållande av elektroniska kommunikationsnät, elektroniska kommunikationstjänster och tillhörande faciliteter och tjänster, samt offentliggöra den i Europeiska unionens officiella tidning. Vid behov får kommissionen, efter samråd med den kommitté som inrättas genom direktiv 2015/1535/EU, begära att standarder ska utarbetas av de europeiska standardiseringsorganen (Europeiska standardiseringskommittén (CEN), Europeiska kommittén för standardisering inom elområdet (Cenelec) och Europeiska institutet för elstandarder (ETSI)).

2. Medlemsstaterna ska främja användningen av sådana standarder och/eller specifikationer som anges i punkt 1 för tillhandahållande av tjänster, tekniska gränssnitt och/eller nätfunktioner, i den utsträckning som är absolut nödvändig för att garantera tjänsternas kompatibilitet och konnektivitet, genomgående konnektivitet och underlättande av byte för att öka användarnas valfrihet.

Innan standarder och/eller specifikationer i enlighet med punkt 1 har offentliggjorts ska medlemsstaterna främja tillämpning av standarder och/eller specifikationer som har antagits av de europeiska standardiseringsorganen.

Om sådana standarder och/eller specifikationer saknas ska medlemsstaterna främja tillämpningen av internationella standarder eller rekommendationer som har antagits av Internationella teleunionen (ITU), Europeiska post- och telesammanslutningen (CEPT), Internationella standardiseringsorganisationen (ISO) och Internationella elektrotekniska kommissionen (IEC).

Om det finns internationella standarder ska medlemsstaterna uppmana de europeiska standardiseringsorganen att använda dessa, eller tillämpliga delar av dessa, som grundval för de standarder som de utarbetar, utom i de fall då sådana internationella standarder eller tillämpliga delar av dem inte är ändamålsenliga.

Alla standarder som anges i punkt 1 eller i denna punkt ska underlätta tillträde enligt kraven i detta direktiv där detta är möjligt.

3. Om de standarder och/eller specifikationer som avses i punkt 1 inte har tillämpats på tillfredsställande sätt, så att driftskompatibilitet mellan tjänsterna inte kan garanteras i en eller flera medlemsstater, kan tillämpningen av dessa standarder och/eller specifikationer göras obligatorisk i enlighet med punkt 4, i den utsträckning som är absolut nödvändig för att garantera sådan driftskompatibilitet och öka användarnas valfrihet.

4. Om kommissionen avser att göra tillämpningen av vissa standarder och/eller specifikationer obligatorisk, ska den offentliggöra ett meddelande i Europeiska unionens officiella tidning och begära in yttranden från alla berörda parter. Kommissionen ska vidta lämpliga genomförandeåtgärder och göra tillämpningen av de standarder som är av betydelse i sammanhanget obligatorisk genom att ange dem som obligatoriska standarder i den förteckning över standarder och/eller specifikationer som offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

5. Om kommissionen anser att de standarder och/eller specifikationer som avses i punkt 1 inte längre bidrar till tillhandahållandet av harmoniserade elektroniska kommunikationstjänster, att de inte längre tillgodoser konsumenternas behov eller att de hindrar den tekniska utvecklingen, ska kommissionen stryka dem från den förteckning över standarder och/eller specifikationer som anges i punkt 1.

6. Om kommissionen anser att de standarder och/eller specifikationer som avses i punkt 4 inte längre bidrar till tillhandahållandet av harmoniserade elektroniska kommunikationstjänster, att de inte längre tillgodoser konsumenternas behov eller att de hindrar den tekniska utvecklingen, ska kommissionen vidta lämpliga genomförandeåtgärder och stryka dessa standarder och/eller specifikationer från den förteckning över standarder och/eller specifikationer som anges i punkt 1.

7. De genomförandeåtgärder som avses i punkterna 4 och 6 ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 110.4.

8. Denna artikel ska inte tillämpas på de väsentliga krav, specifikationer för gränssnitt eller harmoniserade standarder som bestämmelserna i direktiv 2014/53/EU ska tillämpas på.

Avdelning V: Säkerhet och integritet

Artikel 40

Säkerhet för nät och tjänster

1. Medlemsstaterna ska säkerställa att leverantörer av allmänna kommunikationsnät eller allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster vidtar lämpliga och proportionella tekniska och organisatoriska åtgärder för att på ett tillfredsställande sätt skydda säkerheten för sina nät eller tjänster. Dessa åtgärder ska utnyttja den senaste tekniken och säkerställa en lämplig säkerhetsnivå för den beräknade risken. I synnerhet ska åtgärder vidtas för att, när så är nödvändigt av sekretesskäl, säkerställa automatisk totalsträckskryptering av det elektroniska kommunikationsinnehållet för att förhindra eller minimera säkerhetsincidenters påverkan på användare och på andra nät och tjänster.

1a. Medlemsstaterna får inte ålägga leverantörer av allmänna kommunikationsnät eller allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster någon sådan skyldighet som skulle leda till att säkerheten i deras nät eller tjänster försvagades.

Om medlemsstaterna inför ytterligare säkerhetskrav för leverantörer av allmänna kommunikationsnät eller allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster i mer än en medlemsstat ska de anmäla dessa åtgärder till kommissionen och Europeiska unionens byrå för nät- och informationssäkerhet (Enisa). Enisa ska bistå medlemsstaterna med att samordna åtgärderna för att undvika överlappande eller avvikande krav som kan skapa säkerhetsrisker och hinder för den inre marknaden.

2. Medlemsstaterna ska säkerställa att leverantörer av allmänna kommunikationsnät vidtar lämpliga åtgärder för att säkerställa integriteten i sina nät för att kunna säkerställa kontinuerlig leverans av tillhandahållna tjänster över de aktuella näten.

3. Medlemsstaterna ska säkerställa att leverantörer av allmänna kommunikationsnät eller allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster utan onödigt dröjsmål meddelar den behöriga myndigheten om en säkerhetsincident eller integritetsförlust som i betydande omfattning påverkat driften av nät och tjänster.

För att fastställa hur allvarlig inverkan en säkerhetsincident har ska särskilt följande parametrar beaktas:

a)  Antalet användare som påverkas av incidenten.

b)  Incidentens varaktighet.

c)  Det geografiska omfånget av det område som berörs av incidenten.

d)  Den utsträckning i vilken nätets eller tjänstens funktion påverkas.

e)  Inverkan på ekonomisk och samhällelig verksamhet.

Den berörda behöriga myndigheten ska vid behov informera de behöriga myndigheterna i övriga medlemsstater och ▌Enisa. Den berörda behöriga myndigheten kan informera allmänheten eller kräva att leverantörerna gör det, om den slår fast att ett avslöjande av incidenten ligger i allmänhetens intresse.

En gång om året ska den berörda behöriga myndigheten lämna in en sammanfattande rapport till kommissionen och Enisa om de anmälningar som kommit in och de åtgärder som vidtagits i enlighet med denna punkt.

Om det föreligger en särskild risk för en säkerhetsincident i allmänna kommunikationsnät eller allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster ska medlemsstaterna säkerställa att leverantörerna av dessa nät eller tjänster informerar sina användare om risken och om eventuella skydds- eller motåtgärder som användarna kan vidta.

4. Denna artikel ska inte påverka tillämpningen av förordning (EU) 2016/679 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och direktiv 2002/58/EG om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation.

5. Kommissionen ska ha befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 109 för att specificera de åtgärder som avses i punkterna 1 och 2, inklusive åtgärder som definierar omständigheter, format och förfaranden i samband med anmälningskrav. De delegerade akterna ska grunda sig på europeiska och internationella standarder i så stor utsträckning som möjligt och ska inte hindra medlemsstaterna från att anta ytterligare krav i syfte att nå de mål som anges i punkterna 1 och 2. De första delegerade akterna ska antas senast den [ange datum].

5a. För att bidra till en konsekvent tillämpning av åtgärderna för nätens och tjänsternas säkerhet ska Enisa senast den ... [datum], efter samråd med berörda parter och i nära samarbete med kommissionen och Berec, utfärda riktlinjer om minimikriterier och gemensamma tillvägagångssätt för nätens och tjänsternas säkerhet och för främjande av totalsträckskryptering.

Artikel 41

Tillämpning och genomförande

1. Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna har befogenheter att utfärda bindande instruktioner, däribland sådana som rör de åtgärder som krävs för att förebygga eller korrigera en incident och tidsfrister för genomförande, till leverantörer av allmänna kommunikationsnät eller allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster för att genomföra artikel 40.

2. Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna har befogenheter att kräva av leverantörer av allmänna kommunikationsnät eller allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster att de

  a) tillhandahåller den information som behövs för att kunna bedöma säkerheten och/eller integriteten i deras tjänster och nät, inbegripet dokumenterade säkerhetsprinciper, och

  b) underkastar sig en säkerhetsgranskning som utförs av ett kvalificerat oberoende organ eller en behörig myndighet och gör resultatet av granskningen tillgängligt för den behöriga myndigheten. Kostnaderna för säkerhetsgranskningen ska bestridas av företaget.

3. Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna har alla nödvändiga befogenheter för att undersöka fall av bristande efterlevnad och hur detta påverkar nätens och tjänsternas säkerhet.

4. Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna, för tillämpningen av artikel 40, har befogenhet att få assistans av enheter för hantering av it-säkerhetsincidenter (CSIRT-enheter) i enlighet med artikel 9 i direktiv (EU) 2016/1148/EU när det gäller frågor som ingår i CSIRT-enheternas uppgifter enligt punkt 2 i bilaga I till det direktivet.

5. De behöriga myndigheterna ska, när det är lämpligt och i enlighet med nationell lagstiftning, samråda och samarbeta med de relevanta brottsbekämpande myndigheterna, de behöriga myndigheterna enligt artikel 8.1 i direktiv (EU) 2016/1148 och de nationella dataskyddsmyndigheterna.

Del II. NÄT

Avdelning I: Marknadsinträde och uppbyggnad

Artikel 42

Avgifter för nyttjanderätter till radiospektrum och rättigheter att installera faciliteter

Medlemsstaterna får låta den behöriga myndigheten införa avgifter för nyttjanderätter till radiospektrum eller för rättigheter att installera faciliteter på, över eller under offentlig eller privat egendom vilka används för tillhandahållande av elektroniska kommunikationstjänster eller kommunikationsnät och tillhörande faciliteter, varvid avgifterna ska säkerställa en optimal användning av dessa resurser. Medlemsstaterna ska säkerställa att avgifterna är sakligt motiverade, öppet redovisade, icke-diskriminerande och proportionella till det avsedda syftet, och att de tar hänsyn till de mål som avses i artiklarna 3, 4 och 45.2, samt att de

a)  är tjänste- och teknikneutrala, med begränsningar endast i linje med artikel 45.4 och 45.5, samtidigt som en effektiv och ändamålsenlig spektrumanvändning främjas och den sociala och ekonomiska nyttan av spektrum maximeras,

b)  beaktar behovet av att främja utvecklingen av innovativa tjänster, och

c)  beaktar eventuella alternativa användningar av resurser.

2. Medlemsstaterna ska ▌säkerställa att acceptpriser, fastställda som minimiavgifter för nyttjanderätter till radiospektrum, tar hänsyn till nyttjanderätternas värde vid eventuella alternativa användningar och avspeglar de merkostnader som uppkommer till följd av villkor som är knutna till dessa nyttjanderätter med sikte på att uppnå målen i artiklarna 3, 4 och 45.2, exempelvis täckningsskyldigheter som ligger utanför normala kommersiella standarder.

3. Medlemsstaterna ska tillämpa betalningsvillkor som är kopplade till den faktiska tillgången på radiospektrumet i fråga och som inte medför en otillbörlig börda med avseende på ytterligare investeringar i nät och tillhörande faciliteter som är nödvändiga för en effektiv användning av radiospektrumet och tillhandahållande av besläktade tjänster.

4. Medlemsstaterna ska säkerställa att behöriga myndigheter, när de inför avgifter, tar hänsyn till andra avgifter eller administrativa avgifter som är knutna till den allmänna auktorisationen eller nyttjanderätter som fastställts i enlighet med detta direktiv, så att det inte skapas en otillbörlig finansiell börda för leverantörer av elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster och för att skapa incitament till optimal användning av de tilldelade resurserna.

5. Införandet av avgifter enligt denna artikel ska uppfylla kraven i artikel 23 och, i förekommande fall, artiklarna 35, 48.6 och 54.

KAPITEL I

TILLTRÄDE TILL MARK

Artikel 43

Ledningsrätter

1. När en behörig myndighet överväger

–  en ansökan om beviljande av rättigheter att installera faciliteter på, över eller under offentlig eller privat egendom för ett företag som godkänts för tillhandahållande av allmänna kommunikationsnät, eller

–  en ansökan om beviljande av rättigheter att installera faciliteter på, över eller under offentlig egendom för ett företag som godkänts för tillhandahållande av elektroniska kommunikationsnät som inte är allmänt tillgängliga,

ska medlemsstaterna säkerställa att myndigheten

–  fattar beslut på grundval av enkla, ändamålsenliga, öppet redovisade och allmänt tillgängliga förfaranden som tillämpas utan diskriminering och utan dröjsmål, och i alla händelser fattar sitt beslut inom sex månader efter ansökan, utom vid expropriation, och

–  följer principerna om öppenhet och icke-diskriminering när den knyter villkor till sådana rättigheter.

Dessa förfaranden kan variera beroende på om sökanden tillhandahåller allmänna kommunikationsnät eller inte.

2. I fall där offentliga eller lokala myndigheter har äganderätt till eller kontroll över företag som driver allmänna elektroniska kommunikationsnät och/eller tillhandahåller allmänt tillgängliga kommunikationstjänster ska medlemsstaterna säkerställa att det råder en ändamålsenlig organisatorisk åtskillnad mellan den verksamhet som har ansvar för beviljande av de rättigheter som avses i punkt 1 och de verksamheter som har samband med ägande eller kontroll.

2a. Medlemsstaterna ska utse eller inrätta en ändamålsenlig mekanism för att företag ska kunna överklaga beslut om beviljande av rättigheter att installera faciliteter till ett organ som är oberoende av de berörda parterna. Organet ska fatta sitt beslut inom rimlig tid.

Artikel 44

Samlokalisering och gemensamt utnyttjande av nätelement och tillhörande faciliteter för leverantörer av elektroniska kommunikationsnät

1. När en operatör har utövat rättigheten enligt nationell lagstiftning att installera faciliteter på, över eller under offentlig eller privat egendom, eller utnyttjat ett förfarande för expropriering eller användning av egendom, ska behöriga myndigheter kunna föreskriva samlokalisering och gemensamt utnyttjande av de nätelement och tillhörande faciliteter som installerats, för att skydda miljön, folkhälsan och den allmänna säkerheten eller för att uppnå mål för fysisk planering. Samlokalisering eller gemensamt utnyttjande av installerade nätelement och faciliteter, och gemensamt utnyttjande av egendom, får föreskrivas endast efter en skälig tid av offentligt samråd under vilket alla berörda parter ska ges tillfälle att framföra sina synpunkter och endast inom de särskilda områden där sådant gemensamt utnyttjande anses vara nödvändigt för att målen i denna artikel ska kunna uppnås. Behöriga myndigheter ska kunna föreskriva gemensamt utnyttjande av sådana faciliteter eller sådan egendom, inbegripet mark, byggnader, ingångar till byggnader, fastighetsnät, master, antenner, torn och andra stödkonstruktioner, ledningar, rör, inspektionsbrunnar, kopplingsskåp eller föreskriva åtgärder som underlättar samordning av offentliga arbeten. När det är nödvändigt ska nationella regleringsmyndigheter tillhandahålla regler för fördelning av kostnaderna för gemensamt utnyttjande av faciliteter eller egendom och för samordning av bygg- och anläggningsarbeten.

2. De åtgärder som vidtas av en behörig myndighet i enlighet med denna artikel ska vara objektiva, öppet redovisade, icke-diskriminerande och proportionella. I tillämpliga fall ska åtgärderna genomföras i samarbete med de nationella regleringsmyndigheterna.

KAPITEL II

TILLTRÄDE TILL RADIOSPEKTRUM

Avsnitt 1 Auktorisationer

Artikel 45

Förvaltning av radiospektrum

1. Med hänsyn till att radiospektrum är en kollektiv nyttighet av stort socialt, kulturellt och ekonomiskt värde ska medlemsstaterna säkerställa en effektiv förvaltning av radiospektrum för elektroniska kommunikationstjänster och kommunikationsnät inom sitt territorium i enlighet med artiklarna 3 och 4. De ska säkerställa att radiospektrumallokering för elektroniska kommunikationstjänster och kommunikationsnät och utfärdande av allmän auktorisation eller individuella nyttjanderätter till sådant radiospektrum som utförs av behöriga myndigheter grundas på objektiva, öppet redovisade, konkurrensfrämjande, icke-diskriminerande och proportionella kriterier.

Vid tillämpningen av denna artikel ska medlemsstaterna respektera relevanta internationella avtal, inbegripet Internationella telekommunikationsunionens (ITU) radioreglemente och andra avtal som antagits inom ramen för ITU, och får ta hänsyn till allmänintresset.

2. Medlemsstaterna ska verka för en harmonisering av användningen av radiospektrum inom unionen, i linje med behovet av en ändamålsenlig och effektiv användning och för att uppnå konkurrens och andra konsumentfördelar som stordriftsfördelar och samverkansförmåga mellan tjänster och nät. Medlemsstaterna ska i detta sammanhang agera i enlighet med artikel 4 i detta direktiv och beslut 676/2002/EG genom att bland annat

a)  säkerställa täckning av sitt nationella territorium och av befolkningen med hög kvalitet och hastighet, både inomhus och utomhus, samt täckning av viktiga nationella och europeiska transportvägar, inbegripet det transeuropeiska transportnätet enligt definitionen i förordning 1315/2013,

b)  säkerställa att områden med liknande egenskaper, särskilt i fråga om nätuppbyggnad eller befolkningstäthet, omfattas av likvärdiga täckningsvillkor,

c)  underlätta en snabb utveckling i unionen av nya trådlösa kommunikationstekniker och tillämpningar, inbegripet, där det är lämpligt, i en sektorsövergripande strategi,

ca)   säkerställa förutsebarhet och konsekvens vid beviljande, förlängning, ändring, begränsning och återkallande av rättigheter i syfte att främja långsiktiga investeringar,

d)  säkerställa att gränsöverskridande eller nationella skadliga störningar förhindras i enlighet med artiklarna 28 respektive 46, och vidta lämpliga förebyggande och avhjälpande åtgärder i detta syfte,

e)  främja delad användning av radiospektrum mellan liknande och/eller olika spektrumanvändningar genom lämpliga fastställda delningsregler och delningsvillkor, inbegripet skydd för befintliga nyttjanderätter, i enlighet med unionsrätten,

f)  tillämpa det mest lämpliga och minst betungande auktorisationssystemet i enlighet med artikel 46 på ett sätt som maximerar flexibiliteten, delningen och effektiviteten vid användning av radiospektrum,

g)  säkerställa att regler för beviljande, överlåtelse, förlängning, ändring och återkallande av nyttjanderätter till radiospektrum definieras och tillämpas på ett tydligt och öppet sätt i syfte att garantera rättslig säkerhet, konsekvens och förutsebarhet,

h)  säkerställa konsekvens och förutsebarhet inom hela unionen i fråga om hur användningen av radiospektrum godkänns för att skydda folkhälsan mot skadliga elektromagnetiska fält.

När kommissionen antar tekniska harmoniseringsåtgärder i enlighet med beslut nr 676/2002/EG ska den, med största möjliga beaktande av yttrandet från gruppen för radiospektrumpolitik, anta en genomförandeåtgärd som anger huruvida, i enlighet med artikel 46 i detta direktiv, rättigheterna i det harmoniserade bandet ska omfattas av allmän auktorisation eller individuella nyttjanderätter. Dessa genomförandeåtgärder ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 110.4.

Om kommissionen överväger att agera för att föreskriva åtgärder i enlighet med artikel 39, ska den samråda med gruppen för radiospektrumpolitik när det gäller konsekvenserna av alla sådana standarder eller specifikationer för samordningen av, harmoniseringen av och tillgången på radiospektrum. Kommissionen ska i största möjliga utsträckning beakta yttrandet från gruppen för radiospektrumpolitik i alla senare steg.

3. I händelse av nationell eller regional bristande efterfrågan på marknaden avseende användning av ett harmoniserat band tillgängliggjort i enlighet med och med förbehåll för en harmoniseringsåtgärd som antas enligt beslut nr 676/2002/EG får medlemsstaterna tillåta en alternativ användning av hela eller delar av detta band, inbegripet den befintliga användningen, i enlighet med punkterna 4 och 5, under förutsättning att

a)  konstaterandet av bristande efterfrågan på marknaden avseende användning av det harmoniserade bandet bygger på ett offentligt samråd i linje med artikel 23, inklusive en framåtblickande bedömning av marknadsefterfrågan,

b)  sådan alternativ användning inte förebygger eller hindrar tillgången till eller användningen av det harmoniserade bandet i andra medlemsstater, och

c)  den berörda medlemsstaten tar vederbörlig hänsyn till den långsiktiga tillgången till eller användningen av det harmoniserade bandet i unionen och till stordriftsfördelarna vad gäller utrustning till följd av användningen av det harmoniserade radiospektrumet i unionen.

Den alternativa användningen ska endast tillåtas i undantagsfall, om det råder bristande marknadsefterfrågan på bandet vid den tidpunkt då det först tillgängliggörs för användning. Alla beslut om att tillåta alternativ användning som ett undantagsfall ska vara föremål för en översyn vart tredje år, eller omgående på begäran av en potentiell användare riktad till den behöriga myndigheten för användningen av bandet i enlighet med harmoniseringsåtgärden. Medlemsstaten ska underrätta kommissionen och de övriga medlemsstaterna om det beslut som fattats samt om resultatet av eventuella översyner, och ska samtidigt översända sin motivering.

4. Om inte annat föreskrivs i andra stycket ska medlemsstaterna säkerställa att alla former av teknik som används för elektroniska kommunikationstjänster eller kommunikationsnät kan användas i det radiospektrum som förklarats tillgängligt för elektroniska kommunikationstjänster i sin nationella plan för frekvensallokering i enlighet med unionslagstiftningen.

Medlemsstaterna får dock fastställa proportionella och icke-diskriminerande begränsningar för de former av teknik för radionät eller trådlös tillgång som används för elektroniska kommunikationstjänster endast när det är nödvändigt för att

a) undvika skadliga störningar,

  b) skydda folkhälsan mot elektromagnetiska fält, med största möjliga beaktande av rådets rekommendation 1999/519/EG(40),

  c) säkerställa tjänsternas tekniska kvalitet,

  d) säkerställa ett maximalt gemensamt utnyttjande av radiospektrum, i enlighet med unionslagstiftningen,

  e) garantera en effektiv radio spektrumanvändning, eller

  f) säkerställa ett mål av allmänt intresse i enlighet med punkt 5.

5. Om inte annat föreskrivs i andra stycket ska medlemsstaterna säkerställa att alla typer av elektroniska kommunikationstjänster kan tillhandahållas i det radiospektrum som förklarats tillgängligt för elektroniska kommunikationstjänster i deras nationella plan för frekvensallokering i enlighet med unionslagstiftningen. Medlemsstater kan dock fastställa proportionella och icke diskriminerande begränsningar för de typer av elektroniska kommunikationstjänster som ska tillhandahållas, inbegripet, när det är nödvändigt, för att uppfylla en bestämmelse enligt ITU:s radioreglemente.

De åtgärder som kräver att en elektronisk kommunikationstjänst ska tillhandahållas inom ett specifikt band som är tillgängligt för elektroniska kommunikationstjänster ska vara motiverade för att säkerställa att ett mål av allmänt intresse, vilket definierats av medlemsstaterna, uppfylls i enlighet med unionslagstiftningen, såsom bland annat

a) säkerhet för människors liv,

  b) främjande av social, regional eller geografisk sammanhållning,

  c) undvikande av ineffektivt utnyttjande av radiospektrum, ▌

  d) främjande av kulturell och språklig mångfald och mediemångfald, exempelvis genom tillhandahållande av radio- och televisionstjänster,

da) främjande av konnektivitet av mycket hög kvalitet längs med viktiga transportleder,

En åtgärd som förbjuder att någon annan elektronisk kommunikationstjänst tillhandahålls inom ett specifikt band får endast införas där detta är motiverat för att säkerställa tjänster för säkerhet för människors liv. Medlemsstaterna får i undantagsfall också utvidga en sådan åtgärd i syfte att uppfylla andra mål av allmänt intresse som definierats av unionen eller medlemsstaterna i enlighet med unionslagstiftningen.

6. Medlemsstaterna ska regelbundet se över behovet av de begränsningar som anges i punkterna 4 och 5 och ska offentliggöra dessa resultat.

7. Begränsningar som fastställts före den 25 maj 2011 ska uppfylla kraven i punkterna 4 och 5 senast den dag då detta direktiv börjar tillämpas.

Artikel 46

Auktorisation av användning av radiospektrum

1. Medlemsstaterna ska besluta om det lämpligaste systemet för auktorisation av radiospektrumanvändning för att underlätta användningen av radiospektrum, inbegripet delad användning, som faller under allmän auktorisation och begränsa beviljandet av individuella nyttjanderätter till radiospektrum till situationer där det är nödvändigt för att

a)  ▌

b)  undvika eller skydda mot skadlig störning,

c)  ▌

d)  ▌säkerställa kommunikationens eller tjänsternas tekniska kvalitet,

e)  uppfylla andra mål av allmänt intresse som medlemsstaterna fastställt i enlighet med unionslagstiftningen,

ea)  slå vakt om en effektiv spektrumanvändning.

När det är lämpligt ska medlemsstaterna överväga möjligheten att auktorisera användning av radiospektrum baserat på en kombination av allmän auktorisation och individuella nyttjanderätter, med beaktande av de sannolika konsekvenserna för konkurrens, innovation och marknadstillträde vid olika kombinationer och successiv övergång från en kategori till en annan.

–  ▌

–  ▌

–  ▌

–  ▌

Medlemsstaterna ska minimera begränsningarna av radiospektrumanvändningen genom att fullt ut beakta tekniska lösningar för hantering av skadlig störning, så att auktorisationssystemet blir så lite betungande som möjligt.

2. Medlemsstaterna ska säkerställa att reglerna och villkoren för delad användning av radiospektrum, när delad användning tillämpas, är tydligt fastställda och konkret specificerade i auktorisationsakterna. Dessa regler och villkor ska underlätta effektiv användning, konkurrens och innovation och innefatta rättvisa och icke-diskriminerande villkor för grossisttillträde.

3. Kommissionen ska, med största möjliga beaktande av yttrandet från gruppen för radiospektrumpolitik, anta genomförandebestämmelser om tillämpningsvillkoren för de kriterier, regler och villkor som avses i punkterna 1 och 2 med avseende på harmoniserat radiospektrum. Den ska anta dessa bestämmelser i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 110.4. Dessa bestämmelser ska antas senast den [inför datum].

Artikel 47

Villkor förbundna med allmän auktorisation och med nyttjanderätter till radiospektrum

1. Behöriga myndigheter ska knyta villkor till individuella rättigheter och allmän auktorisation för användning av radiospektrum i enlighet med artikel 13.1 på ett sådant sätt att man säkerställer att de som utnyttjar allmän auktorisation, innehavarna av individuella nyttjanderätter, eller varje tredje part till vilken en individuell rättighet eller en del därav har sålts eller hyrts ut, använder radiospektrum på ett optimalt och effektivt sätt. De ska tydligt ange alla sådana villkor, inbegripet den användningsgrad som krävs och möjligheten att sälja och hyra ut med hänsyn till denna skyldighet för att säkerställa genomförandet av dessa villkor i linje med artikel 30. Alla villkor som är knutna till individuella rättigheter ska vara tydligt definierade innan rättigheter beviljas, tilldelas eller förlängs. Den behöriga myndigheten får ändra villkoren i halvtidsöversynen om det behövs för att nå mål som avser allmänintresset i enlighet med artikel 3. Villkor som är knutna till förlängningar av nyttjanderätter till radiospektrum får inte leda till otillbörliga fördelar för befintliga innehavare av dessa rättigheter.

Sådana villkor ska specificera alla tillämpliga parametrar, bland annat vilken period rättigheterna ska tas i bruk, och vid bristande efterlevnad av dessa ska den behöriga myndigheten kunna återkalla nyttjanderätten eller införa andra åtgärder, såsom delad användning.

När den behöriga myndigheten bestämmer vilken mängd och typ av radiospektrum som ska tilldelas ska den, för att maximera effektiviteten i radiospektrumanvändningen, särskilt beakta

a. möjligheten att kombinera kompletterande band i ett enda tilldelningsförfarande, och

b. relevansen av radiospektrumblocks storlek eller av möjligheten att kombinera sådana block med hänsyn till de möjliga användningarna därav, med särskilt beaktande av behoven hos nya kommunikationssystem som är under utveckling.

Behöriga myndigheter ska i rätt tid samråda med och informera berörda parter om de villkor som är knutna till individuella nyttjanderätter och allmänna auktorisationer innan de införs. De ska på förhand fastställa kriterierna för bedömning av uppfyllandet av dessa villkor samt på ett öppet sätt informera berörda parter om dessa kriterier.

2. Behöriga myndigheter får, när de knyter villkor till individuella nyttjanderätter till radiospektrum, tillåta gemensamt utnyttjande av passiv eller aktiv infrastruktur, eller av radiospektrum, samt kommersiella avtal om roamingtjänsttillträde, eller gemensam uppbyggnad av infrastruktur för tillhandahållande av tjänster eller nät som är beroende av radiospektrumanvändning, särskilt i syfte att säkerställa en effektiv och ändamålsenlig användning av radiospektrum eller förbättra täckning. Villkor som är knutna till nyttjanderätter får inte förhindra delning av radiospektrum. Företags tillämpning av villkor som är knutna till denna punkt ska fortsätta att omfattas av konkurrensrätten.

3. Kommissionen ska anta genomförandebestämmelser för att specificera villkoren för tillämpning av de villkor som medlemsstaterna kan knyta till auktorisationer för användning av harmoniserat radiospektrum i enlighet med punkterna 1 och 2, med undantag för avgifter enligt artikel 42.

I fråga om täckningskravet enligt del D i bilaga I ska alla genomförandebestämmelser vara begränsade till att specificera kriterier som den behöriga myndigheten ska använda för att definiera och mäta täckningsskyldigheter, med beaktande av likheter vad gäller regionala geografiska egenskaper, befolkningstäthet, ekonomisk utveckling eller nätutveckling för särskilda typer av elektronisk kommunikation och utveckling av efterfrågan. Genomförandebestämmelser ska inte omfatta fastställandet av särskilda täckningsskyldigheter.

Dessa genomförandebestämmelser ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 110.4, med största möjliga beaktande av eventuella yttranden från gruppen för radiospektrumpolitik. Dessa bestämmelser ska antas senast den [inför datum].

Avsnitt 2 Nyttjanderätter

Artikel 48

Beviljande av individuella nyttjanderätter till radiospektrum

1. Om individuella rättigheter måste beviljas för nyttjandet av radiospektrum ska medlemsstaterna på begäran bevilja företag sådana rättigheter för tillhandahållandet av nät eller tjänster enligt den allmänna auktorisation som avses i artikel 12, om detta inte strider mot bestämmelserna i artikel 13, artikel 54 och artikel 21.1 c eller andra bestämmelser som ska säkerställa att dessa resurser används på ett effektivt sätt i enlighet med detta direktiv.

2. Utan att det påverkar de särskilda kriterier och förfaranden som medlemsstaterna antagit för att bevilja nyttjanderätter till radiospektrum för leverantörer av innehåll i radio- och tv-sändningar för att verka för de mål som avser allmänintresset i enlighet med unionslagstiftningen, ska nyttjanderätterna till radiospektrum beviljas genom öppna, objektiva, icke-diskriminerande och proportionella förfaranden med god insyn och, i fråga om radiofrekvenser, i enlighet med bestämmelserna i artikel 45.

3. Ett undantag från kravet på öppna förfaranden kan tillämpas om det krävs att man beviljar leverantörerna av innehållstjänster för radio- eller tv-sändning individuella nyttjanderätter till radiospektrum för att uppnå ett mål av allmänt intresse som unionen eller medlemsstaterna fastställt i enlighet med unionslagstiftningen.

4. Behöriga myndigheter ska behandla ansökningar om individuella nyttjanderätter till radiospektrum inom ramen för urvalsförfaranden enligt objektiva, öppna, proportionella och icke-diskriminerande urvalskriterier som har fastställts i förväg och som avspeglar de villkor som ska knytas till sådana rättigheter. De ska ha möjlighet att begära in all nödvändig information från sökande för att på grundval av dessa kriterier bedöma sökandenas förmåga att uppfylla villkoren. Om myndigheten på grundval av bedömningen kommer fram till att en sökande inte har den förmåga som krävs, ska den fatta ett vederbörligen motiverat beslut om detta.

5. Medlemsstaterna ska vid beviljandet av nyttjanderätten ange om denna kan överlåtas eller hyras ut av rättsinnehavaren och på vilka villkor detta kan ske. I fråga om radiospektrum ska sådana bestämmelser vara förenliga med artiklarna 45 och 51 i detta direktiv.

6. Beslut om beviljande av nyttjanderätt ska fattas, meddelas och offentliggöras så snart som möjligt, för radiospektrum som förklarats tillgängligt för elektroniska kommunikationstjänster i deras nationella frekvensplan inom sex veckor, efter det att fullständig ansökan mottagits av den nationella regleringsmyndigheten. Denna tidsgräns får inte hindra tillämpningen av internationella avtal om användning av radiospektrum eller positioner i omloppsbanor.

Artikel 49

Rätters giltighetstid

1. Om en medlemsstat godkänner användning av radiospektrum genom individuella nyttjanderätter för en viss tid ska den säkerställa att godkännandet beviljas för en period som är skälig med tanke på det eftersträvade målet, och vederbörlig hänsyn ska tas till behovet av att säkerställa konkurrens och ändamålsenlig och effektiv användning och att främja effektiva investeringar, däribland genom att medge en tillräckligt lång avskrivningsperiod för investeringarna samt innovation.

2. Om en medlemsstat beviljar nyttjanderätter till harmoniserat radiospektrum för en begränsad tidsperiod ska dessa nyttjanderätter, med förbehåll för artikel 47, vara giltiga för en period av minst 25 år och vara föremål för en halvtidsöversyn senast 10 år efter det att nyttjanderätterna beviljats, utom i de fall då det rör sig om tillfälliga rättigheter, tillfällig förlängning av rättigheters giltighetstid enligt punkt 3 och rättigheter för sekundär användning i harmoniserade band.

Medlemsstaterna får återkalla eller anpassa nyttjanderätter efter halvtidsöversynen om dessa hindrar

a)  en effektiv och ändamålsenlig användning av radiospektrum, särskilt mot bakgrund av teknikens och marknadens utveckling,

b)  arbetet med ett mål som avser allmänintresset, såsom unionens konnektivitetsmål, eller

c)  organisering och användning av radiospektrum för ändamål som avser allmän ordning, allmän säkerhet eller försvar.

Nyttjanderätterna ska återkallas först efter en övergångsperiod.

3. Medlemsstaterna får förlänga nyttjanderätters giltighetstid för en kort tidsperiod för att säkerställa att rättigheter löper ut samtidigt i ett eller flera band.

Artikel 50

Förlängning av rättigheter

1. Utan att det påverkar förlängningsklausuler som är tillämpliga på befintliga rättigheter ska behöriga myndigheter överväga förlängning av individuella nyttjanderätter till harmoniserat radiospektrum ▌på eget initiativ eller på begäran av rättighetsinnehavaren ▌.

2. ▌

3. När de behöriga myndigheterna överväger en eventuell förlängning av individuella nyttjanderätter till harmoniserat radiospektrum ▌ska de

a) ge alla berörda parter, inbegripet användare och konsumenter, tillfälle att framföra sina synpunkter via ett offentligt samråd i enlighet med artikel 23, och

b) beakta följande faktorer:

i.  Uppfyllande av målen i artiklarna 3, 45.2 och 48.2 samt allmänpolitiska mål inom ramen för nationell lagstiftning eller unionslagstiftning.

ii.  Genomförande av en åtgärd som antas i enlighet med artikel 4 i beslut nr 676/2002/EG.

iii.  Översyn av tillämpningen av de villkor som är knutna till den berörda rättigheten.

iv.  Behovet av att främja, eller undvika all snedvridning av, konkurrensen i enlighet med artikel 52.

v.  Effektivisering av användningen av radiospektrum mot bakgrund av teknikens eller marknadens utveckling.

vi.  Behovet av att undvika allvarliga störningar i tillhandahållandet av tjänster.

vii.  Eventuell marknadsefterfrågan från andra företag än de som innehar nyttjanderätter till radiospektrum i det berörda bandet.

viii.  Behovet av att begränsa antalet rättigheter i linje med artikel 46.

Senast tre år innan de berörda rättigheterna löper ut ska den behöriga myndigheten, utgående från resultatet av det offentliga samrådet och från översynen av faktorerna i punkt 3 b, besluta om huruvida de befintliga rättigheterna ska förlängas och ange skälen till sitt beslut.

Om den behöriga myndigheten beslutar att spektrumrättigheterna inte ska förlängas och att antalet rättigheter måste begränsas ska den behöriga myndigheten bevilja rättigheterna i enlighet med artikel 54.

Artikel 51

Överlåtelse eller hyra av individuella nyttjanderätter till radiospektrum

1. Medlemsstaterna ska säkerställa att företag får överlåta eller hyra ut individuella nyttjanderätter till radiospektrum ▌till andra företag ▌.

2. Medlemsstaterna ska säkerställa att ett företags avsikt att överlåta nyttjanderätter till radiospektrum och den faktiska överföringen av dessa anmäls i enlighet med nationella förfaranden till den nationella regleringsmyndigheten och till den behöriga myndighet som har ansvaret för tilldelningen av individuella nyttjanderätter, om det är en annan myndighet, och att de offentliggörs genom att införas i det register som förs i enlighet med punkt 3. I de fall användningen av radiospektrum har harmoniserats genom tillämpning av beslut nr 676/2002/EG (radiospektrumbeslutet) eller andra unionsåtgärder ska all sådan överföring ske enligt sådan harmoniserad användning.

3. Medlemsstaterna ska tillåta överlåtelse eller uthyrning av nyttjanderätter till radiospektrum om de villkor som ursprungligen var knutna till nyttjanderätterna bibehålls. Utan att det påverkar behovet av att säkerställa att det inte förekommer någon snedvridning av konkurrensen, i synnerhet i enlighet med artikel 52 i detta direktiv, ska medlemsstaterna

a)  se till att överlåtelse och uthyrning omfattas av det i möjligaste mån minst betungande förfarandet,

b)  ▌inte vägra att tillåta uthyrning av nyttjanderätter till radiospektrum om uthyraren åtar sig att förbli ansvarig för att uppfylla de villkor som ursprungligen var knutna till nyttjanderätterna,

c)  inte vägra att tillåta överlåtelse av nyttjanderätter till radiospektrum, förutom om det finns en uppenbar risk för att den nya innehavaren inte är i stånd att uppfylla de ursprungliga villkoren för nyttjanderätten,

ca)  inte vägra att tillåta överlåtelse eller uthyrning till en befintlig innehavare av nyttjanderättigheter till radiospektrum.

Alla administrativa avgifter som påförs företag i samband med behandlingen av en ansökan om överlåtelse eller uthyrning av nyttjanderätter till radiospektrum ska totalt täcka endast de administrativa kostnaderna för behandlingen av ansökan, inklusive eventuella kompletterande steg, samt överensstämma med artikel 16.

Leden a–ca ska inte påverka medlemsstaternas behörighet när det gäller att upprätthålla efterlevnaden av de villkor som är knutna till nyttjanderätterna vid vilken tidpunkt som helst både avseende uthyraren och den som hyr, i enlighet med deras nationella lagstiftning.

Behöriga myndigheter ska underlätta överlåtelse eller uthyrning av nyttjanderätter till radiospektrum genom att i rätt tid beakta varje begäran om att anpassa de villkor som är knutna till rättigheten och genom att säkerställa att rättigheterna eller det därtill knutna radiospektrumet i så stor utsträckning som möjligt kan partitioneras eller delas upp.

Med hänsyn till eventuell överlåtelse eller uthyrning av nyttjanderätter till radiospektrum ska behöriga myndigheter göra alla uppgifter om omsättningsbara individuella rättigheter allmänt tillgängliga i ett standardiserat elektroniskt format när rättigheterna skapas och hålla dessa uppgifter aktuella så länge rättigheterna finns kvar.

4. Kommissionen ska anta lämpliga genomförandeåtgärder för att identifiera de band för vilka nyttjanderätter till radiofrekvenser kan överföras eller hyras ut mellan företag. Dessa åtgärder ska inte täcka frekvenser som används för utsändningar.

Dessa tekniska genomförandeåtgärder ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 110.4. Dessa åtgärder ska antas senast den [inför datum].

Artikel 52

Konkurrens

1. Nationella regleringsmyndigheter ska främja effektiv konkurrens och undvika snedvridningar av konkurrensen på den inre marknaden när de fattar beslut om beviljande, ändring eller förlängning av nyttjanderätter till radiospektrum för elektroniska kommunikationstjänster och kommunikationsnät i enlighet med det här direktivet.

2. När medlemsstater beviljar, ändrar eller förlänger nyttjanderätter till radiospektrum ska deras nationella regleringsmyndigheter, med största möjliga beaktande av riktlinjerna för marknadsanalys och bedömning av ett företags betydande inflytande på marknaden, som offentliggjorts av kommissionen i enlighet med artikel 62.2, göra en objektiv och framåtblickande bedömning av marknadens konkurrensvillkor samt vidta någon av de åtgärder som anges i leden a–e endast om en sådan åtgärd är nödvändig för att bevara eller uppnå effektiv konkurrens:

a)  Begränsa den mängd radiospektrum för vilken nyttjanderätter beviljas något företag eller, i undantagsfall, knyta villkor till sådana nyttjanderätter, såsom tillhandahållande av tillträde i grossistledet, nationell eller regional roaming, i vissa band eller i vissa grupper av band med liknande egenskaper.

b)  Reservera, om det är lämpligt med hänsyn till en exceptionell situation på den nationella marknaden, en viss del av ett frekvensband eller en grupp av band för tilldelning till nya aktörer.

c)  Vägra att bevilja nya nyttjanderätter till radiospektrum eller att tillåta ny radiospektrumanvändning i vissa band, eller knyta villkor till beviljandet av nya nyttjanderätter till radiospektrum eller till auktorisation för ny spektrumanvändning, för att undvika snedvridning av konkurrensen till följd av någon tilldelning, överlåtelse eller ackumulering av nyttjanderätter.

d)  Förbjuda eller ställa villkor för överlåtelser av nyttjanderätter till radiospektrum som inte omfattas av kontroll av företagskoncentrationer på nationell nivå eller unionsnivå, om sådana överlåtelser sannolikt skulle leda till betydande skada för konkurrensen.

e)  Ändra befintliga rättigheter i enlighet med detta direktiv om det är nödvändigt för att i efterhand korrigera en snedvridning av konkurrensen till följd av någon överlåtelse eller ackumulering av nyttjanderätter till radiospektrum.

3. Vid tillämpning av punkt 2 ska nationella regleringsmyndigheter agera i enlighet med de förfaranden som anges i artiklarna 18, 19, 23 och 35 i detta direktiv.

Avsnitt 3 Förfaranden

Artikel 53

Samordnat val av tidpunkt för tilldelningar

För att säkerställa en effektiv och samordnad användning av harmoniserat radiospektrum i unionen och med vederbörligt beaktande av de olika nationella marknadssituationerna ska kommissionen, genom en genomförandebestämmelse,

a)  införa en eller, i förekommande fall, flera gemensamma tidsgränser inom vilka användningen av specifikt harmoniserat radiospektrum ska vara auktoriserad,

b)  när det är nödvändigt för att säkerställa en effektiv samordning, anta övergångsbestämmelser om rättigheters giltighetstid enligt artikel 49, exempelvis en förlängning eller förkortning av giltighetstiden, i syfte att anpassa befintliga rättigheter eller auktorisationer till sådana harmoniserade datum.

Dessa genomförandebestämmelser ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 110.4, med största möjliga beaktande av yttrandet från gruppen för radiospektrumpolitik. Dessa bestämmelser ska antas senast den [inför datum].

Artikel 54

Förfarande för att begränsa det antal nyttjanderätter som ska beviljas till radiospektrum

1. Utan att det påverkar tillämpningen av någon genomförandeakt som antagits enligt artikel 53 ska en medlemsstat som anser att en nyttjanderätt till radiospektrum inte kan beviljas enligt artikel 46 och som överväger huruvida den ska begränsa det antal nyttjanderätter som ska beviljas till radiospektrum bland annat

  tydligt ange skälen för begränsningen av nyttjanderätterna, i synnerhet genom att fästa vederbörlig vikt vid behovet av att ge användarna så stort utbyte som möjligt och underlätta utvecklingen av konkurrens, och ompröva begränsningen när detta är lämpligt eller på motiverad begäran av berörda företag,

  b) ge alla berörda parter, inbegripet användare och konsumenter, tillfälle att lägga fram synpunkter på alla begränsningar genom ett offentligt samråd i enlighet med artikel 23. När det gäller harmoniserat radiospektrum ska detta offentliga samråd inledas inom sex månader från antagandet av genomförandeåtgärden enligt beslut nr 676/2002/EG, såvida inte tekniska orsaker däri innebär att det krävs en längre tidsfrist.

2. När en medlemsstat anser att antalet nyttjanderätter måste begränsas ska den tydligt ange och motivera de eftersträvade målen med urvalsförfarandet, och om möjligt kvantifiera dem, varvid vederbörlig vikt ska fästas vid behovet av att uppfylla nationella mål och mål för den inre marknaden. De mål som medlemsstaten får fastställa i syfte att utforma det aktuella urvalsförfarandet ska vara begränsade till ett eller flera av följande:

a) Främja täckning.

b) Erforderlig tjänstekvalitet.

c) Främja konkurrens.

d) Främja innovation och affärsutveckling.

e) Säkerställa att avgifter främjar optimal användning av radiospektrum i enlighet med artikel 42.

Den nationella regleringsmyndigheten ska tydligt fastställa urvalsförfarandet och motivera valet av detta, inbegripet eventuella preliminära faser som föregår tillträdet till urvalsförfarandet. Den ska också tydligt ange resultatet av eventuella tillhörande bedömningar av konkurrenssituationen samt den tekniska och ekonomiska situationen på marknaden och ange skäl för eventuella användningar och val av åtgärder enligt artikel 35.

3. Medlemsstaterna ska offentliggöra alla beslut om urvalsförfarandet och relaterade komponenter, och de ska tydligt ange skälen för detta och hur de har tagit hänsyn till den åtgärd som antagits av den nationella regleringsmyndigheten i enlighet med artikel 35. De ska också offentliggöra de villkor som kommer att knytas till nyttjanderätterna.

4. Efter att ha fastställt förfarandet ska medlemsstaten inbjuda till ansökningar om nyttjanderätter.

5. Om en medlemsstat konstaterar att ytterligare nyttjanderätter till radiospektrum eller en kombination av olika typer av rättigheter kan beviljas, med beaktande av avancerade metoder för skydd mot skadlig störning, ska den offentliggöra detta och inleda förfarandet för beviljande av sådana rättigheter.

6. Om beviljandet av nyttjanderätter till radiospektrum måste begränsas ska medlemsstaterna bevilja sådana rättigheter på grundval av objektiva, öppet redovisade, icke-diskriminerande och proportionella urvalskriterier och ett förfarande som fastställts av deras nationella regleringsmyndigheter enligt artikel 35. För urvalskriterierna ska vederbörlig vikt fästas vid uppnåendet av målen och kraven i artiklarna 3, 4, 28 och 45.

7. Kommissionen ska anta genomförandebestämmelser i vilka det fastställs kriterier för att samordna medlemsstaters fullgörande av skyldigheterna enligt punkterna 1–3. Genomförandebestämmelserna ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 110.4, med största möjliga beaktande av yttrandet från gruppen för radiospektrumpolitik. Dessa bestämmelser ska antas senast den [inför datum].

8. Om konkurrensförfaranden eller jämförande urvalsförfaranden ska användas får medlemsstaterna förlänga den period på högst sex veckor som anges i artikel 48.6 med så lång tid som behövs, dock högst med åtta månader, för att garantera rättvisa, rimliga, öppna och tydliga förfaranden för alla berörda parter, med förbehåll för eventuella särskilda tidtabeller som upprättas i enlighet med artikel 53.

Dessa tidsfrister ska inte påverka tillämpningen av bestämmelser i tillämpliga internationella överenskommelser om användning av radiospektrum och satellitsamordning.

9. Denna artikel ska inte påverka överlåtelse av nyttjanderätter till radiospektrum enligt artikel 51 i detta direktiv.

KAPITEL III

UPPBYGGNAD OCH ANVÄNDNING AV UTRUSTNING FÖR TRÅDLÖSA NÄT

Artikel 55

Tillträde till trådlösa lokala nät

1. Behöriga myndigheter ska tillåta tillhandahållande av tillträde via trådlösa lokala nät till ett allmänt kommunikationsnät samt användning av det harmoniserade radiospektrumet för detta tillhandahållande, med förbehåll endast för tillämpliga villkor för allmän auktorisation.

Om tillhandahållandet inte är av kommersiell karaktär eller om det är en sidotjänst till en annan kommersiell verksamhet eller offentliga tjänster som inte är beroende av överföring av signaler via sådana nät, ska ett företag, en offentlig myndighet eller en slutanvändare som tillhandahåller sådant tillträde inte omfattas av någon allmän auktorisation för tillhandahållande av elektroniska kommunikationsnät eller kommunikationstjänster enligt artikel 12, av skyldigheter avseende slutanvändares rättigheter enligt avdelning III del III i detta direktiv eller av skyldigheter att förbinda sina nät i enlighet med artikel 59.1.

1a. Under alla omständigheter ska artikel 12 i direktiv 2000/31/EG gälla.

2. Behöriga myndigheter får inte hindra leverantörer av allmänna kommunikationsnät eller allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster från att ge allmänheten tillträde till sina nät, via trådlösa lokala nät, som kan vara belägna i en slutanvändares lokaler, under förutsättning att tillämpliga villkor för allmän auktorisation uppfylls samt att användaren lämnar sitt förhandsgodkännande.

3. Särskilt i linje med artikel 3.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2120(41) ska behöriga myndigheter säkerställa att leverantörer av allmänna kommunikationsnät eller allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster inte ensidigt begränsar

a) slutanvändares rätt att efter eget val ansluta sig till trådlösa lokala nät som tillhandahålls av tredje part,

b) slutanvändares rätt att ömsesidigt eller mer allmänt tillåta att andra slutanvändare får tillträde till sådana leverantörers nät via trådlösa lokala nät, även på grundval av tredje parts initiativ som förenar olika slutanvändares trådlösa lokala nät och gör dem allmänt tillgängliga.

I detta syfte ska leverantörer av allmänna kommunikationsnät eller allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster tillgängliggöra och aktivt erbjuda, på ett tydligt och öppet sätt, produkter eller särskilda erbjudanden som gör det möjligt för slutanvändare att ge tredje part tillträde via ett trådlöst lokalt nät.

4. Behöriga myndigheter får inte begränsa slutanvändares rätt att ömsesidigt eller mer allmänt tillåta att andra slutanvändare får tillträde till deras trådlösa lokala nät, även på grundval av tredje parts initiativ som förenar olika slutanvändares trådlösa lokala nät och gör dem allmänt tillgängliga.

5. Behöriga myndigheter får inte begränsa tillhandahållandet av tillträde för allmänheten till trådlösa lokala nät

a) av offentliga myndigheter, i eller i omedelbar närhet av lokaler där sådana myndigheter är inhysta, när tillhandahållandet är en sidotjänst till de offentliga tjänster som tillhandahålls i lokalerna,

b) genom initiativ från icke-statliga organisationer eller offentliga myndigheter för att förena och ömsesidigt eller mer allmänt göra olika slutanvändares trådlösa lokala nät tillgängliga, i tillämpliga fall inklusive trådlösa lokala nät till vilka allmänt tillträde tillhandahålls i enlighet med led a.

Artikel 56

Uppbyggnad och drift av trådlösa accesspunkter med liten räckvidd

1. Behöriga myndigheter ska tillåta uppbyggnad, anslutning och drift av icke störande trådlösa accesspunkter med liten räckvidd inom ramen för systemet med allmän auktorisation och får inte i onödan begränsa denna uppbyggnad, anslutning eller drift genom enskilda stadsplaneringstillstånd eller på något annat sätt, om denna användning är förenlig med de genomförandeåtgärder som antagits i enlighet med punkt 2. De trådlösa accesspunkterna med liten räckvidd ska inte omfattas av några avgifter utöver de administrativa avgifter som kan knytas till den allmänna auktorisationen i enlighet med artikel 16.

Denna punkt påverkar inte auktorisationssystemet för det radiospektrum som används för att driva trådlösa accesspunkter med liten räckvidd.

2. För att säkerställa en enhetlig tillämpning av systemet med allmän auktorisation för uppbyggnad, anslutning och drift av trådlösa accesspunkter med liten räckvidd får kommissionen genom en genomförandeakt specificera tekniska egenskaper för utformning, uppbyggnad och drift av trådlösa accesspunkter med liten räckvidd, vilka minst ska uppfylla kraven i direktiv 2013/35/EU(42) och ta hänsyn till de tröskelvärden som anges i rådets rekommendation 1999/519/EG(43). Kommissionen ska ange sådana tekniska specifikationer med hänvisning till de trådlösa accesspunkternas maximala storlek, effekt och elektromagnetiska egenskaper samt visuella intryck. Överensstämmelse med de specificerade egenskaperna ska säkerställa att trådlösa accesspunkter med liten räckvidd är diskreta när de används i olika lokala sammanhang.

De tekniska egenskaper som specificeras för att uppbyggnaden, anslutningen och driften av trådlösa accesspunkter med liten räckvidd ska omfattas av punkt 1 ska inte påverka tillämpningen av de väsentliga kraven i direktiv 2014/53/EU(44).

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 110.4.

2a. Medlemsstaterna ska, i förekommande fall genom tillämpning av de förfaranden som antagits i enlighet med direktiv 2014/61, säkerställa att operatörer får tillträde till all fysisk infrastruktur som förvaltas av nationella, regionala eller lokala myndigheter och tekniskt lämpar sig som värd för trådlösa accesspunkter med liten räckvidd eller som behövs för att sådana accesspunkter ska kunna förbindas med ett stamnät, bland annat väg- och gatuutrustning såsom lyktstolpar, trafikmärken, trafikljus, annonspelare, buss- och spårvagnshållplatser och tunnelbanestationer. Myndigheterna ska tillgodose varje rimlig begäran om tillträde enligt rättvisa, skäliga och icke-diskriminerande villkor, som ska medge insyn via en central accesspunkt. Eventuella avgifter ska endast spegla myndighetens kostnader för att bereda sådant tillträde.

Artikel 56a

Tekniska föreskrifter om elektromagnetiska fält

De förfaranden som fastställs i direktiv (EU) 2015/1535 ska tillämpas på medlemsstaters utkast till åtgärder som innebär striktare krav i fråga om elektromagnetiska fält än vad som föreskrivs i rådets rekommendation 1999/519/EG.

Avdelning II: Tillträde

KAPITEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER, TILLTRÄDESPRINCIPER

Artikel 57

Allmän ram för tillträde och samtrafik

1. Medlemsstaterna ska säkerställa att det inte förekommer några restriktioner som hindrar företag i samma medlemsstat eller i olika medlemsstater från att förhandla med varandra om avtal rörande tekniska och kommersiella arrangemang för tillträde och/eller samtrafik, i enlighet med unionslagstiftningen. Ett företag som önskar tillträde eller samtrafik behöver inte ha auktorisation för att bedriva verksamhet i den medlemsstat där företaget önskar tillträde eller samtrafik, om företaget inte tillhandahåller några tjänster och inte är nätoperatör i den medlemsstaten.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 106 får medlemsstaterna inte upprätthålla rättsliga eller administrativa åtgärder som innebär att operatörer, när de beviljar tillträde eller samtrafik, åläggs att erbjuda olika företag olika villkor för likvärdiga tjänster och/eller införa skyldigheter som inte är kopplade till de tjänster avseende tillträde eller samtrafik som faktiskt tillhandahålls utan att det påverkar de villkor som fastställs i bilaga I till detta direktiv.

Artikel 58

Rättigheter och skyldigheter för företag

1. Operatörer av allmänna kommunikationsnät ska ha rätt och, när så begärs av andra auktoriserade företag i enlighet med artikel 15 i detta direktiv, skyldighet att förhandla med varandra om samtrafik i syfte att tillhandahålla allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster, så att tillhandahållande av och samverkansförmåga mellan tjänster kan säkerställas inom hela unionen. Operatörerna ska erbjuda andra företag tillträde och samtrafik på villkor som överensstämmer med de skyldigheter som den nationella regleringsmyndigheten inför i enlighet med artiklarna 59, 60 och 66.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 21 i detta direktiv ska medlemsstaterna kräva att företag som får del av upplysningar från ett annat företag före, under eller efter förhandlingarna om tillträde eller samtrafik endast använder dessa upplysningar för det syfte för vilket de tillhandahölls och hela tiden respekterar den sekretess som gäller för upplysningar som överförs eller lagras. De erhållna upplysningarna får inte lämnas vidare till andra, t.ex. andra avdelningar, dotterbolag eller samarbetspartner, som skulle kunna få konkurrensfördelar genom dem.

2a. Medlemsstaterna får föreskriva att förhandlingar via neutrala medlare ska genomföras när konkurrensvillkoren så kräver.

KAPITEL II

TILLTRÄDE OCH SAMTRAFIK

Artikel 59

Nationella regleringsmyndigheters befogenheter och ansvarsområden när det gäller tillträde och samtrafik

1. Nationella regleringsmyndigheter ska i enlighet med de mål som anges i artikel 3, inbegripet mediemångfald och kulturell mångfald, främja och i förekommande fall säkerställa tillfredsställande tillträde och samtrafik samt samverkansförmåga mellan tjänster, i enlighet med bestämmelserna i det här direktivet, och därvid utöva sina skyldigheter på ett sätt som främjar effektivitet, hållbar konkurrens, uppbyggnad av nät med mycket hög kapacitet, effektiva investeringar samt innovation och största möjliga nytta för slutanvändarna. De ska tillhandahålla vägledning och offentliggöra de förfaranden som är tillämpliga för beviljande av tillträde och samtrafik för att säkerställa att små och medelstora företag och operatörer med en begränsad geografisk räckvidd kan dra nytta av de skyldigheter som införs.

I synnerhet ska följande gälla, utan att det påverkar tillämpningen av åtgärder som kan vidtas i enlighet med artikel 66 när det gäller företag med betydande inflytande på marknaden och utan att säkerhetsnormer undergrävs:

  a) De nationella regleringsmyndigheterna ska, i den utsträckning som är nödvändig för att säkerställa att slutanvändarna kan nå varandra, kunna införa skyldigheter för sådana företag som omfattas av allmän auktorisation, med undantag av nummeroberoende interpersonella kommunikationstjänster, och som kontrollerar tillträde till slutanvändarna, bland annat när detta är motiverat skyldigheten att bedriva samtrafik mellan deras nät om detta inte redan sker.

  b) De nationella regleringsmyndigheterna ska, när det är motiverat och i den utsträckning som är nödvändig, kunna införa skyldigheter för sådana företag som omfattas av allmän auktorisation, med undantag av nummeroberoende interpersonella kommunikationstjänster, och som kontrollerar tillträde till slutanvändarna i syfte att göra deras tjänster interoperabla.

c) De nationella regleringsmyndigheterna ska, när det är motiverat, kunna införa skyldigheter för relevanta kategorier av leverantörer av nummeroberoende interpersonella kommunikationstjänster för att göra deras tjänster driftskompatibla, om det är samma räckvidd, täckning, tjänstekvalitet och användarutnyttjande som för nummerbaserade tjänster och om det är strikt nödvändigt för att säkerställa tillträde till ▌genomgående konnektivitet mellan slutanvändare ▌.

d) De nationella regleringsmyndigheterna ska, i den utsträckning som är nödvändig för att garantera slutanvändarnas tillgång till digitala radio- och televisionssändningstjänster och relaterade kompletterande tjänster som angetts av medlemsstaten, kunna införa skyldigheter för operatörer att tillhandahålla tillträde till sådana andra faciliteter som avses i del II i bilaga II på rättvisa, rimliga och icke-diskriminerande villkor.

De skyldigheter som avses i andra stycket led c får införas endast

i) i den utsträckning som är nödvändig för att säkerställa driftskompatibilitet hos interpersonella kommunikationstjänster och får inbegripa proportionella skyldigheter för leverantören av interpersonella kommunikationstjänster att offentliggöra och godkänna användningen, ändringen och omfördelningen av all relevant information eller en skyldighet att använda eller genomföra standarder eller specifikationer som förtecknas i artikel 39.1 eller av eventuella andra relevanta europeiska eller internationella standarder, och

ii) om kommissionen, efter samråd med Berec och med största möjliga beaktande av dess yttrande, har konstaterat att det finns ett avsevärt hot mot ▌genomgående konnektivitet mellan slutanvändare ▌i hela Europeiska unionen och har antagit genomförandebestämmelser som specificerar karaktären hos och tillämpningsområdet för eventuella skyldigheter som får införas, i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 110.4. Medlemsstaterna ska inte införa skyldigheter som hänför sig till karaktären hos och tillämpningsområdet för eventuella skyldigheter som går utöver genomförandeåtgärderna.

2. Utan att det påverkar artikel 59.1 ska nationella regleringsmyndigheter införa krav för att tillgodose rimliga begäranden om ▌tillträde till ledningar och kablar inuti byggnader eller fram till det första koncentrations- eller utgreningsstället om detta är beläget utanför byggnaden, för ägarna till sådana ledningar och kablar eller för företag som har rätt att använda sådana ledningar och kablar, om det är motiverat på grund av att reproducering av sådana nätelement skulle vara ekonomiskt ineffektiv eller fysiskt ogenomförbar och tillgången till sådana element är nödvändig för att främja en hållbar konkurrens. De tillträdesvillkor som införs ska vara objektiva, transparenta, icke-diskriminerande och proportionerliga, i enlighet med direktiv 2016/61, och får inbegripa särskilda regler för tillträde, öppenhet och icke-diskriminering och för fördelning av kostnaderna för tillträde, med hänsyn till riskfaktorer.

Nationella regleringsmyndigheter får för dessa ägare eller företag utvidga införandet av sådana tillträdesskyldigheter, på rättvisa och rimliga villkor, utöver det första koncentrations- eller utgreningsstället till ett koncentrationsställe så nära slutanvändare som möjligt, i den utsträckning som är strikt nödvändig för att komma till rätta med oöverstigliga ekonomiska eller fysiska barriärer mot reproducering i områden med lägre befolkningstäthet.

Nationella regleringsmyndigheter får inte införa skyldigheter i enlighet med andra stycket antingen om

a) en genomförbar ▌alternativ metod för tillträde till slutanvändare, lämplig för tillhandahållande av nät med mycket hög kapacitet, tillhandahålls av nätoperatören, förutsatt att tillträdet erbjuds på rättvisa och rimliga villkor, eller

b) när det gäller nyligen utplacerade nätelement, särskilt i mindre lokala projekt, om beviljandet av det tillträdet skulle äventyra den ekonomiska eller finansiella livsdugligheten för utnyttjandet av nätelementen.

3. Medlemsstaterna ska säkerställa att nationella regleringsmyndigheter har befogenhet att ålägga företag som tillhandahåller eller har tillstånd att tillhandahålla elektroniska kommunikationsnät skyldigheter avseende gemensamt utnyttjande av passiv ▌infrastruktur eller skyldigheter att ingå lokaliserade avtal om roamingtjänsttillträde för tillhandahållandet av nät med mycket hög kapacitet, om det i båda fallen är direkt nödvändigt för det lokala tillhandahållandet av tjänster som är beroende av spektrumanvändning, i enlighet med unionsrätten, och förutsatt att ingen genomförbar och liknande alternativ metod för tillträde till slutanvändare görs tillgänglig för alla företag på rättvisa och rimliga villkor. De nationella regleringsmyndigheterna får införa sådana skyldigheter, förutsatt att denna möjlighet redan tydligt fastställts vid beviljandet av nyttjanderätten till radiospektrum, och endast när det är motiverat på grund av att det marknadsstyrda införandet av infrastruktur för tillhandahållande av tjänster eller nät som är beroende av radiospektrumanvändning, på området som omfattas av sådana skyldigheter, är föremål för oöverstigliga ekonomiska eller fysiska hinder och tillträdet till nät eller tjänster därför är starkt begränsat eller saknas. I de fall tillträde och gemensam användning av passiv infrastruktur inte räcker för att åtgärda situationen får de nationella regleringsmyndigheterna införa skyldigheter om gemensam användning av aktiv infrastruktur. Nationella regleringsmyndigheter ska beakta

a) behovet av att maximera konnektiviteten i hela unionen längs viktiga transportvägar och i särskilda territoriella områden, och möjligheten att avsevärt öka utbudet och höja tjänsternas kvalitet för slutanvändare,

b) effektiv användning av radiospektrum,

c) den tekniska genomförbarheten i fråga om gemensamt utnyttjande och därmed förbundna villkor,

d) situationen i fråga om infrastrukturbaserad respektive tjänstebaserad konkurrens,

f) teknisk innovation,

g) det allt överskuggande behovet av att understödja värdens incitament att bygga upp infrastrukturen i första hand.

Sådana skyldigheter avseende gemensamt utnyttjande, tillträde eller samordning ska omfattas av avtal som ingås på grundval av rättvisa och rimliga villkor. Vid tvistlösning får nationella regleringsmyndigheter bland annat bestämma att de som gynnas av delnings- eller tillträdesskyldigheten ska åläggas en skyldighet att dela sitt spektrum med infrastrukturvärden i det aktuella området.

4. Skyldigheter och villkor som införs i enlighet med punkt 1, 2 och 3 ska vara objektiva, öppet redovisade, proportionella och icke-diskriminerande, och de ska tillämpas i enlighet med förfarandena i artiklarna 23, 32 och 33. Nationella regleringsmyndigheter ska bedöma resultaten av sådana skyldigheter och villkor inom fem år från antagandet av den tidigare åtgärd som antagits avseende samma operatörer och huruvida det skulle vara lämpligt att återkalla eller ändra dem mot bakgrund av ändrade förhållanden. Nationella regleringsmyndigheter ska informera om resultatet av sin bedömning i enlighet med samma förfaranden.

5. När det gäller tillträde och samtrafik som avses i punkt 1, ska medlemsstaterna säkerställa att den nationella regleringsmyndigheten har befogenhet att ingripa på eget initiativ, när detta är motiverat för att säkerställa de politiska mål som anges i artikel 3, i enlighet med bestämmelserna i det här direktivet och förfarandena i artiklarna 23 och 32, 26 och 27.

6. I syfte att bidra till nationella regleringsmyndigheters konsekventa fastställande av nätanslutningspunkters lokalisering ska Berec, senast den [ikraftträdande plus 18 månader], efter att ha samrått med berörda aktörer och i nära samarbete med kommissionen, anta riktlinjer om gemensamma strategier för identifiering av nätanslutningspunkten i olika nättopologier. Nationella regleringsmyndigheter ska i största möjliga utsträckning beakta dessa riktlinjer när de fastställer nätanslutningspunkters lokalisering.

Artikel 60

System med villkorad tillgång och andra faciliteter

1. Medlemsstaterna ska säkerställa att de villkor som fastställs i del I i bilaga II tillämpas när det gäller villkorad tillgång till digitala radio- och televisionssändningar till tittare och lyssnare inom unionen, oavsett överföringssätt.

2. Mot bakgrund av marknadsutvecklingen och den tekniska utvecklingen ska kommissionen ha befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 109 för att ändra bilaga II.

3. Trots vad som sägs i punkt 1 får medlemsstaterna tillåta sina nationella regleringsmyndigheter, att så snart som möjligt efter det att detta direktiv har trätt i kraft och regelbundet därefter, se över de villkor som tillämpas enligt denna artikel genom att utföra en marknadsanalys enligt artikel 65 för att bedöma om de villkor som tillämpas ska bibehållas, ändras eller upphävas.

Om den nationella regleringsmyndigheten efter marknadsanalysen finner att en eller flera operatörer inte har ett betydande inflytande på marknaden i fråga om den relevanta marknaden får den ändra eller upphäva villkoren för dessa operatörer i enlighet med förfarandena i artiklarna 23 och 32 endast i den utsträckning som:

  a) slutanvändarnas tillgång till radio- och televisionssändningar samt kanaler och tjänster, som anges i enlighet med artikel 106, inte påverkas negativt av sådana ändringar eller upphävanden,

  b) utsikterna till effektiv konkurrens på marknaderna för

  i) digitala televisions- och radiosändningstjänster till slutkund och

  ii) system för villkorad tillgång och andra tillhörande faciliteter

inte påverkas negativt av sådana ändringar eller upphävanden.

De parter som påverkas av sådana ändringar eller upphävanden av villkor ska ges en lämplig tidsfrist.

4. De villkor som tillämpas i enlighet med denna artikel ska inte påverka medlemsstaternas möjlighet att införa skyldigheter när det gäller utformningen av elektroniska programguider och liknande listnings- och navigeringsfaciliteter.

KAPITEL III

MARKNADSANALYS OCH BETYDANDE INFLYTANDE PÅ MARKNADEN

Artikel 61

Företag med betydande inflytande på marknaden

1. I de fall där nationella regleringsmyndigheter i enlighet med kraven i detta direktiv ska avgöra huruvida operatörer har ett betydande inflytande på marknaden i enlighet med förfarandet i artikel 65, ska punkt 2 i den här artikeln tillämpas.

2. Ett företag ska anses ha ett betydande inflytande på marknaden om det, antingen enskilt eller tillsammans med andra, har en ställning som är likvärdig med dominans, dvs. en ställning av sådan ekonomisk styrka att det i betydande omfattning kan uppträda oberoende av sina konkurrenter, sina kunder och i sista hand av konsumenterna.

De nationella regleringsmyndigheterna ska särskilt, när de bedömer om två eller flera företag tillsammans har en dominerande ställning på en marknad, handla i enlighet med unionslagstiftningen och ta största möjliga hänsyn till ”Riktlinjer för marknadsanalys och bedömning av ett företags betydande inflytande på marknaden”, som ska offentliggöras av kommissionen i enlighet med artikel 62.

Två eller flera företag kan anses ha en gemensam dominerande ställning på marknaden, även om inga strukturella eller andra kopplingar finns mellan dem, när marknadens struktur gör det möjligt för dem att i hög grad agera oberoende av konkurrenter, kunder och, i sista hand, konsumenter. Detta är sannolikt fallet om marknaden uppvisar ett antal förhållanden, t.ex.

a)  en hög koncentration,

b)  en stor öppenhet på marknaden med incitament för parallell eller anpassad verksamhet som motverkar konkurrens,

c)  höga hinder för marknadstillträde,

d)  konkurrenters och konsumenters förutsägbara reaktion hindrar inte parallell eller anpassad verksamhet som motverkar konkurrens.

De nationella regleringsmyndigheterna ska bedöma sådana marknadsförhållanden i ljuset av relevanta principer i konkurrenslagstiftningen och samtidigt ta hänsyn till den särskilda kontexten för förhandsreglering och målen i artikel 3.

3. Om ett företag har ett betydande marknadsinflytande på en viss marknad (den första marknaden) kan det också anses ha ett betydande marknadsinflytande på en närliggande marknad (den andra marknaden) när sambanden mellan de två marknaderna är sådana att marknadsinflytandet på den första marknaden kan överföras till den andra marknaden, varigenom företagets marknadsinflytande stärks. Åtgärder mot detta får följaktligen tillämpas på den andra marknaden, i enlighet med detta direktiv.

Artikel 62

Förfarande för angivande och definition av marknader

1. Efter offentligt samråd, inbegripet med de nationella regleringsmyndigheterna, och med största möjliga beaktande av Berecs yttrande ska kommissionen anta en rekommendation om relevanta produkt- och tjänstemarknader (rekommendationen). I rekommendationen ska det anges vilka produkt- och tjänstemarknader inom sektorn för elektronisk kommunikation som har sådana särdrag att det kan vara motiverat att införa regleringsskyldigheter enligt detta direktiv, utan att det påverkar marknader som i vissa fall kan komma att avgränsas med stöd avi konkurrenslagstiftningen. Kommissionen ska avgränsa marknaderna i enlighet med konkurrenslagstiftningens principer.

Kommissionen ska inbegripa produkt- och tjänstemarknader i rekommendationen om den, efter att ha observerat övergripande trender i unionen, konstaterar att samtliga kriterier i artikel 65.1 är uppfyllda.

Rekommendationen ska ses över senast den [dagen för införlivandet]. Kommissionen ska därefter regelbundet se över rekommendationen.

2. Efter samråd med Berec ska kommissionen senast vid den tidpunkt då detta direktiv träder i kraft offentliggöra riktlinjer för marknadsanalys och bedömning av ett företags betydande inflytande på marknaden (nedan kallade riktlinjerna för betydande inflytande på marknaden ), vilka ska överensstämma med de relevanta principerna i konkurrenslagstiftningen.

3. De nationella regleringsmyndigheterna ska i största möjliga utsträckning beakta rekommendationen och riktlinjerna för betydande inflytande på marknaden vid definitionen av de med hänsyn till nationella förhållanden relevanta marknaderna, särskilt relevanta geografiska marknader inom sitt territorium, bl.a. med hänsyn till graden av infrastrukturkonkurrens på dessa områden, i överensstämmelse med konkurrenslagstiftningens principer. ▌De ska följa förfarandena i artiklarna 23 och 32 innan de definierar marknader som skiljer sig från dem som fastställs i rekommendationen.

Artikel 63

Förfarande för angivande av gränsöverskridande marknader

1. Efter att ha samrått med berörda parter och i nära samarbete med kommissionen får Berec med två tredjedelars majoritet i tillsynsnämnden anta ett beslut om angivande av gränsöverskridande marknader i enlighet med konkurrenslagstiftningens principer och med största möjliga beaktande av rekommendationen och de riktlinjer för betydande inflytande på marknaden som antagits i enlighet med artikel 62. Berec ska genomföra en analys av en potentiell gränsöverskridande marknad om kommissionen eller minst två berörda nationella regleringsmyndigheter överlämnar en motiverad begäran med styrkande handlingar.

2. För de gränsöverskridande marknader som ska fastställas i enlighet med punkt 1 ska de berörda nationella regleringsmyndigheterna gemensamt genomföra marknadsanalysen med största möjliga beaktande av riktlinjerna för betydande inflytande på marknaden samt gemensamt besluta om huruvida de regleringsskyldigheter som anges i artikel 65.4 ska införas, behållas, ändras eller upphävas De berörda nationella regleringsmyndigheterna ska gemensamt underrätta kommissionen om sina utkast till åtgärder avseende marknadsanalysen och eventuella regleringsskyldigheter enligt artiklarna 32 och 33.

Två eller flera nationella regleringsmyndigheter får också gemensamt anmäla sina utkast till åtgärder avseende marknadsanalysen och eventuella regleringsskyldigheter i frånvaro av gränsöverskridande marknader, när de anser att marknadsförhållandena inom deras respektive jurisdiktioner är tillräckligt homogena.

Artikel 64

Förfarande för identifiering av gränsöverskridande efterfrågan

1. Berec ska genomföra en analys av gränsöverskridande efterfrågan ▌avseende produkter och tjänster ▌, om Berec från kommissionen eller från minst två av de berörda nationella regleringsmyndigheterna mottar en motiverad begäran med styrkande handlingar i vilken det anges att det finns ett allvarligt efterfrågeproblem som måste lösas, eller på motiverad begäran från marknadsaktörer, av vilken det framgår att det inte räcker med de produkter och tjänster som i dagens läge finns på grossistmarknaden eller i detaljhandeln för att man ska kunna tillgodose den nationsövergripande efterfrågan.▌

På grundval av analysen ska de nationella regleringsmyndigheterna i påföljande marknadsanalyser genomförda i enlighet med artiklarna 63.2 och 65 överväga om de reglerade tillträdesprodukterna i grossistledet ska ändras, så att den gränsöverskridande efterfrågan tillgodoses.

2. Berec får, efter samråd med aktörerna och i nära samarbete med kommissionen, utfärda riktlinjer för de nationella regleringsmyndigheterna om gemensamma strategier för att tillgodose den fastställda gränsöverskridande efterfrågan, vilka utgör grund för konvergens av tillträdesprodukter i grossistledet i hela EU.De nationella regleringsmyndigheterna ska ta största möjliga hänsyn till riktlinjerna när de när de utför sina regleringsuppgifter inom sin jurisdiktion, utan att det påverkar deras beslut om lämpliga tillträdesprodukter i grossistledet, som bör tillämpas vid specifika lokala förhållanden. ▌

Artikel 65

Förfarande för marknadsanalys

1. De nationella regleringsmyndigheterna ska avgöra om en relevant marknad som definierats i enlighet med artikel 62.3 är sådan att den kan motivera införandet av de regleringsskyldigheter som anges i detta direktiv. Medlemsstaterna ska säkerställa att en analys, när så är lämpligt, genomförs i samarbete med de nationella konkurrensmyndigheterna. Nationella regleringsmyndigheter ska i största möjliga utsträckning beakta riktlinjerna för betydande inflytande på marknaden och ska följa de förfaranden som avses i artiklarna 23 och 32 när de genomför sådana analyser.

En marknad kan vara sådan att den motiverar införandet av regleringsskyldigheter som anges i detta direktiv om följande tre kriterier uppfylls kumulativt:

a) Det finns stora och varaktiga strukturella, rättsliga eller regleringsbaserade hinder för marknadstillträde.

b) Det finns en marknadsstruktur som inte tenderar att utvecklas i riktning mot effektiv konkurrens inom den tillämpliga tidsramen, med hänsyn till situationen i fråga om infrastrukturbaserad konkurrens och andra konkurrenskällor bakom hindret för marknadstillträde.

c) Enbart konkurrensrätt kan inte i tillräcklig grad avhjälpa de aktuella misslyckandena på marknaden.

När en nationell regleringsmyndighet genomför en analys av en marknad som är upptagen i rekommendationen ska den anse att leden a, b och c i andra stycket har uppfyllts, såvida inte den nationella regleringsmyndigheten konstaterar att ett eller flera av dessa kriterier inte är uppfyllda under de specifika nationella omständigheterna.

2. Om en nationell regleringsmyndighet genomför den analys som krävs enligt punkt 1 ska den beakta utvecklingen ur ett framåtblickande perspektiv i frånvaro av reglering som införts på grundval av denna artikel på den berörda marknaden, och med beaktande av

a) förekomsten av marknadsutveckling som kan öka sannolikheten för att den relevanta marknaden ska tendera att utvecklas i riktning mot effektiv konkurrens ▌,

b) all relevant konkurrensbegränsning, även på grossistnivå och slutkundsnivå, oberoende av om källorna till sådana begränsningar anses vara elektroniska kommunikationsnät, elektroniska kommunikationstjänster eller andra typer av tjänster eller tillämpningar som är jämförbara ur slutanvändarens perspektiv, och oberoende av om sådana begränsningar är en del av den relevanta marknaden,

c) andra typer av reglering eller åtgärder som införts och som påverkar den relevanta marknaden eller de besläktade slutkundsmarknaderna under hela den relevanta perioden, inbegripet, men utan begränsning, skyldigheter som införts i enlighet med artiklarna 44, 58 och 59, och

d) reglering som införts på andra relevanta marknader på grundval av denna artikel.

3. I de fall då en nationell regleringsmyndighet kommer fram till slutsatsen att en relevant marknad eventuellt inte är sådan att den motiverar införandet av regleringsskyldigheter i enlighet med förfarandet i punkterna 1 och 2, eller om villkoren i punkt 4 i denna artikel inte är uppfyllda, ska den inte införa eller bibehålla någon specifik regleringsskyldighet i enlighet med artikel 66. I de fall då det redan finns sektorspecifika regleringsskyldigheter som införts i enlighet med artikel 66, ska den upphäva sådana skyldigheter som ålagts företag inom den relevanta marknaden.

Nationella regleringsmyndigheter ska säkerställa att parter som berörs av ett sådant upphävande av skyldigheter erbjuds en lämplig uppsägningstid som fastställs genom en avvägning mellan behovet av att säkerställa en hållbar övergång för dem som gynnas av dessa skyldigheter och slutanvändare, slutanvändarnas valmöjligheter och en reglering som inte sträcker sig utöver vad som är nödvändigt. Vid fastställandet av en sådan uppsägningstid får nationella regleringsmyndigheter fastställa särskilda villkor och tidsfrister med hänsyn till befintliga tillträdesavtal.

4. Om en nationell regleringsmyndighet fastslår att införandet av regleringsskyldigheter i enlighet med punkterna 1 och 2 i denna artikel är motiverat på en relevant marknad, ska den identifiera alla företag som enskilt eller tillsammans med andra har ett betydande marknadsinflytande på den relevanta marknaden i enlighet med artikel 61. Den nationella regleringsmyndigheten ska ålägga dessa företag lämpliga specifika regleringsskyldigheter i enlighet med artikel 66 eller bibehålla eller ändra sådana skyldigheter om de redan existerar om den anser att det på en eller flera marknader inte skulle råda effektiv konkurrens i frånvaron av sådana skyldigheter.

5. Åtgärder som vidtas i enlighet med punkterna 3 och 4 ska omfattas av förfarandena i artiklarna 23 och 32. De nationella regleringsmyndigheterna ska göra en analys av de relevanta marknaderna och anmäla motsvarande förslag till åtgärd i enlighet med artikel 32

  a) inom fem år från antagandet av en tidigare åtgärd om den nationella regleringsmyndigheten har definierat den relevanta marknaden och fastställt vilka företag som har betydande inflytande på marknaden. Undantagsvis kan denna femårs period förlängas med upp till ytterligare ett år om den nationella regleringsmyndigheten har delgett kommissionen ett motiverat förslag till förlängning senast fyra månader före utgången av femårsperioden, och kommissionen inte har gjort några invändningar senast en månad före förlängningens början. När marknaderna utmärks av snabba förändringar av tekniken och efterfrågemönstren ska marknadsanalysen göras vart tredje år, med förbehåll för samma möjlighet till förlängning med ett år.

  b) inom två år från antagandet av en reviderad rekommendation om relevanta marknader, för marknader som inte tidigare anmälts till kommissionen, eller

  c) inom tre år efter anslutningen, för medlemsstater som nyligen anslutit sig till Europeiska unionen.

6. Om en nationell regleringsmyndighet anser att den eventuellt inte kommer att kunna slutföra eller inte har slutfört den analys av en relevant marknad som anges i rekommendationen inom den tidsfrist som fastställs i punkt 6 ska Berec på begäran bistå den berörda nationella regleringsmyndigheten med att slutföra analysen av den specifika marknaden och de särskilda skyldigheter som ska införas. Med detta bistånd ska den berörda nationella regleringsmyndigheten inom sex månader före utgången av den tidsfrist som anges i punkt 5 underrätta kommissionen om förslaget till åtgärd i enlighet med artikel 32.

KAPITEL IV

KORRIGERINGSÅTGÄRDER AVSEENDE TILLTRÄDE SAMT BETYDANDE INFLYTANDE PÅ MARKNADEN

Artikel 66

Införande, ändring eller upphävande av skyldigheter

1. Medlemsstaterna ska säkerställa att de nationella regleringsmyndigheterna har befogenhet att införa de skyldigheter som anges i artiklarna 67–78.

2. Om en operatör efter en marknadsanalys som utförts i enlighet med artikel 65 i detta direktiv anges ha ett betydande inflytande på en viss marknad, ska de nationella regleringsmyndigheterna ▌ införa vilken som helst av de skyldigheter som anges i artiklarna 67–75 och 77 i det här direktivet, om detta är lämpligt. I enlighet med proportionalitetsprincipen ska en nationell regleringsmyndighet inte påföra mer ingripande skyldigheter om det räcker med mindre betungande åtgärder för att få bukt med de problem som framkommit vid marknadsanalysen.

3. Utan att det påverkar tillämpningen av

–  bestämmelserna i artiklarna 59 och 60,

–  bestämmelserna i artiklarna 44 och 17 i detta direktiv, villkor 7 i del D i bilaga I som tillämpas enligt artikel 13.1 i detta direktiv, artiklarna 91 och 99 i detta direktiv och de relevanta bestämmelserna i direktiv 2002/58/EG(45) som innehåller skyldigheter för andra företag än sådana som anges ha ett betydande inflytande på marknaden, eller

–  behovet av att fullfölja internationella åtaganden,

får de nationella regleringsmyndigheterna inte införa de skyldigheter som anges i artiklarna 67–75 och 77 för operatörer som inte anges i enlighet med punkt 2.

Under exceptionella omständigheter ska en nationell regleringsmyndighet, när den avser att för operatörer med ett betydande marknadsinflytande införa andra skyldigheter avseende tillträde eller samtrafik än vad som anges i artiklarna 67–75 och 77 i detta direktiv, lägga fram en begäran om detta till kommissionen. Kommissionen ska i största möjliga utsträckning beakta yttrandet från organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation (Berec). Kommissionen ska i överensstämmelse med det förfarande som avses i artikel 110.3 fatta ett beslut som tillåter eller förhindrar den nationella regleringsmyndigheten att vidta sådana åtgärder.

4. Skyldigheter i enlighet med denna artikel ska grundas på det fastställda problemets art på de relevanta marknaderna för att garantera långsiktig och hållbar konkurrens, och där det är lämpligt med beaktande av identifieringen av gränsöverskridande efterfrågan enligt artikel 64. De ska vara proportionella, med beaktande av kostnaderna och fördelarna och motiverade mot bakgrund av målen i artikel 3 i detta direktiv. Sådana skyldigheter ska endast införas efter samråd i enlighet med artiklarna 23 och 32.

5. När det gäller punkt 3 första stycket tredje strecksatsen ska de nationella regleringsmyndigheterna till kommissionen anmäla beslut om att införa, ändra eller upphäva skyldigheter för marknadsaktörer, i enlighet med förfarandet i artikel 32.

6. Nationella regleringsmyndigheter ska beakta följderna av ny utveckling på marknaden, som sannolikt kommer att påverka konkurrensdynamiken.

Om utvecklingen inte är tillräckligt betydelsefull för att kräva en ny marknadsanalys i enlighet med artikel 65, ska den nationella regleringsmyndigheten utan dröjsmål bedöma om det är nödvändigt att se över de skyldigheter som gäller för operatörer som anses ha ett betydande marknadsinflytande och ändra alla tidigare beslut genom att återkalla skyldigheter eller införa nya skyldigheter, i syfte att säkerställa att sådana skyldigheter alltjämt uppfyller villkoren i detta direktiv, och efter samråd i enlighet med artiklarna 23 och 32, besluta om inga, färre eller mindre betungande skyldigheter ska införas.

Artikel 67

Skyldigheter avseende insyn

1. Nationella regleringsmyndigheter får i enlighet med artikel 66 införa skyldigheter avseende insyn när det gäller samtrafik och/eller tillträde, vilket innebär att operatörer måste offentliggöra specificerade uppgifter, t.ex. uppgifter om redovisning, tekniska specifikationer, nätegenskaper, villkor för tillhandahållande och användning, inklusive villkor som begränsar tillträde till och/eller användning av tjänster och applikationer om sådana villkor tillåts av medlemsstaterna i enlighet med unionslagstiftningen, samt prissättning.

2. I synnerhet när en operatör omfattas av skyldigheter avseende icke-diskriminering får de nationella regleringsmyndigheterna ålägga operatören att offentliggöra ett referenserbjudande som ska vara tillräckligt specificerat för att säkerställa att företagen inte åläggs att betala för faciliteter som inte är nödvändiga för den begärda tjänsten med en beskrivning av de berörda erbjudanden som redovisas uppdelade på olika komponenter i enlighet med marknadens behov, samt därmed förbundna villkor, inbegripet prissättning. Den nationella regleringsmyndigheten ska bland annat kunna införa ändringar i referenserbjudanden för att verkställa skyldigheter som införs enligt detta direktiv.

3. De nationella regleringsmyndigheterna får specificera exakt vilka uppgifter som ska tillhandahållas, hur detaljerade de ska vara samt på vilket sätt de ska offentliggöras.

3a. Om en operatör är ålagd skyldigheter för tillträde till anläggningsstruktur och/eller skyldigheter för tillträde till och användning av särskilda nätfaciliteter ska de nationella regleringsmyndigheterna ange de särskilda resultatindikatorer och motsvarande servicenivåavtal samt tillhörande straffavgifter som ska tillgängliggöras för det tillträde som tillhandahålls, för operatörens egen efterföljande verksamhet och dem som gynnas av tillträdesskyldigheterna.

4. Senast den [1 år efter antagandet av detta direktiv], i syfte att bidra till en enhetlig tillämpning av öppenhetsskyldigheter, ska Berec, efter att ha samrått med berörda parter och i nära samarbete med kommissionen, utfärda riktlinjer om minimikriterierna för ett referenserbjudande och därefter se över dem när det är nödvändigt för att anpassa dem till teknisk utveckling och marknadsutveckling. Vid tillhandahållandet av sådana minimikriterier ska Berec dels sträva efter att uppfylla målen i artikel 3, dels ta hänsyn till behoven hos dem som gynnas av tillträdesskyldigheterna och hos slutanvändare som är verksamma i mer än en medlemsstat samt till alla riktlinjer från Berec i vilka gränsöverskridande efterfrågan identifieras i enlighet med artikel 64 och till alla besläktade kommissionsbeslut.

Utan hinder av vad som sägs i punkt 3 ska de nationella regleringsmyndigheterna säkerställa att ett referenserbjudande offentliggörs med största möjliga beaktande av Berecs riktlinjer om minimikriterierna för ett referenserbjudande när en operatör har skyldigheter enligt artikel 70 eller 71 avseende tillträde till nätinfrastruktur utanför distributionsnäten.

Artikel 68

Skyldigheter avseende icke-diskriminering

1. En nationell regleringsmyndighet får i enlighet med artikel 66 införa skyldigheter avseende icke-diskriminering när det gäller samtrafik och/eller tillträde.

2. Skyldigheter avseende icke-diskriminering ska särskilt säkerställa att operatören under likvärdiga omständigheter tillämpar likvärdiga villkor på andra leverantörer av likvärdiga tjänster, samt att de tjänster och den information som operatören erbjuder andra, tillhandahålls på samma villkor och med samma kvalitet som gäller för dess egna tjänster eller för dess dotterbolags eller samarbetspartners tjänster. Nationella regleringsmyndigheter får för den operatören införa skyldigheter att leverera tillträdesprodukter och tillträdestjänster till alla företag, inbegripet det egna företaget, enligt samma tidsfrister och på samma villkor, bland annat när det gäller pris- och servicenivåer, samt med hjälp av likadana system och förfaranden, i syfte att säkerställa likvärdigt tillträde.

Artikel 69

Skyldigheter avseende särredovisning

1. En nationell regleringsmyndighet får i enlighet med artikel 66 införa skyldigheter avseende särredovisning när det gäller specificerad verksamhet med anknytning till samtrafik och/eller tillträde.

En nationell regleringsmyndighet får i synnerhet ålägga ett vertikalt integrerat företag att tillämpa en öppen prissättning för andra operatörer och för intern överföring, bland annat för att säkerställa efterlevnad om det finns en skyldighet avseende icke-diskriminering enligt artikel 68 eller, vid behov, för att förhindra oskälig korssubventionering. De nationella regleringsmyndigheterna får ange vilket format och vilken redovisningsmetod som ska användas.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 20 ska de nationella regleringsmyndigheterna för att underlätta kontrollen av att skyldigheterna avseende insyn och icke-diskriminering efterlevs ha befogenhet att kräva att företaget på begäran tillhandahåller sin redovisning, inbegripet uppgifter om intäkter från tredje part. De nationella regleringsmyndigheterna får offentliggöra sådana uppgifter, om de bidrar till en öppen och konkurrensutsatt marknad, med beaktande av nationell lagstiftning och unionslagstiftning om affärshemligheter.

Artikel 70

Tillträde till anläggningsinfrastruktur

1. En nationell regleringsmyndighet får i enlighet med artikel 66 införa skyldigheter för operatörer att uppfylla rimliga krav på tillträde till och användning av anläggningsinfrastruktur, inbegripet, utan begränsning, byggnader eller ingångar till byggnader, kablar i byggnader inklusive fastighetsnät, antenner, torn och andra stödkonstruktioner, stolpar, master, ledningar, rör, tillsynsbrunnar, inspektionsbrunnar och kopplingsskåp, i situationer där marknadsanalysen visar att nekat tillträde, eller tillträde som ges på orimliga villkor med liknande verkan, skulle hindra uppkomsten av en hållbar konkurrensutsatt marknad ▌och att det inte skulle ligga i slutanvändarnas intresse.

2. Nationella regleringsmyndigheter får införa skyldigheter för en operatör att tillhandahålla tillträde i enlighet med denna artikel, oberoende av om de tillgångar som påverkas av skyldigheten är en del av den relevanta marknaden enligt marknadsanalysen, förutsatt att skyldigheten är nödvändig för att uppnå, och står i proportion till, målen i artikel 3.

Artikel 71

Skyldigheter avseende tillträde till och användning av specifika nätfaciliteter

1. ▌En nationell regleringsmyndighet ▌får ▌i enlighet med artikel 66 införa skyldigheter för operatörer att uppfylla rimliga krav på tillträde till och användning av specifika nätelement och tillhörande faciliteter, i situationer då den nationella regleringsmyndigheten anser att ett nekat tillträde eller orimliga villkor med liknande verkan skulle hindra uppkomsten av en hållbar konkurrensutsatt marknad ▌och att det inte skulle ligga i slutanvändarnas intresse. Innan sådana skyldigheter införs ska de nationella regleringsmyndigheterna bedöma om enbart införandet av skyldigheter i enlighet med artikel 70 räcker för att åtgärda problemen som framkommit i marknadsanalysen.

Operatörer kan bland annat åläggas

a)  att ge tredje part lämpligt, inbegripet fysiskt (annat än enligt artikel 70) tillträde till och användning av hela specifika fysiska nätelement och/eller tillhörande nätfaciliteter, om lämpligt inklusive ▌enskilt tillträde till det metalliska accessnätet och delaccessnätet liksom enskilt tillträde till fibernät och terminerande avsnitt,

b)  att ge tredje part tillträde till specificerade nätelement, bland annat delat tillträde till accessnätet och delaccessnätet liksom delat tillträde till fibernät och terminerande avsnitt, inbegripet våglängdsmultiplexering och liknande skyldigheter för delad användning,

c)  att ge tredje part tillträde till specificerade aktiva eller virtuella nätelement och nättjänster,

d)  att förhandla med god vilja med företag som begär tillträde,

e)  att inte upphäva ett redan beviljat tillträde till faciliteter,

f)  att erbjuda specificerade tjänster i grossistledet som tredje part kan återförsälja,

g)  att bevilja öppet tillträde till tekniska gränssnitt, protokoll och annan nyckelteknik som är nödvändig för samverkan mellan tjänster eller virtuella nättjänster,

h)  att erbjuda samlokalisering eller andra möjligheter till gemensamt utnyttjande av tillhörande faciliteter,

i)  att erbjuda specificerade tjänster som krävs för att säkerställa samverkan mellan tjänster ända fram till slutanvändarna, ▌eller roaming på mobilnät,

j)  att erbjuda tillträde till driftstödssystem eller liknande programsystem som krävs för att garantera sund konkurrens när det gäller tillhandahållande av tjänster,

k)  att förbinda nät eller nätfaciliteter,

l)  att erbjuda tillträde till tillhörande tjänster, såsom identitets-, lokaliserings- och närvarotjänster.

De nationella regleringsmyndigheterna får förena dessa skyldigheter med villkor som gäller rättvis behandling, rimlighet och läglighet.

2. När de nationella regleringsmyndigheterna överväger lämpligheten i att införa någon av de möjliga specifika skyldigheter som avses i punkt 1 och i synnerhet när de bedömer, i överensstämmelse med proportionalitetsprincipen, om och hur sådana skyldigheter bör införas, ska de analysera huruvida andra former av tillträde till resurser i grossistledet, antingen på samma marknad eller på en besläktad grossistmarknad, redan skulle vara tillräckliga för att avhjälpa det identifierade problemet ▌. Bedömningen ska inbegripa ▌ kommersiella tillträdeserbjudanden, reglerat tillträde enligt artikel 59, eller befintligt eller planerat reglerat tillträde till andra resurser i grossistledet enligt denna artikel. De ska särskilt beakta följande faktorer:

  a) Den tekniska och ekonomiska bärkraften för användning och installation av konkurrerande faciliteter i ljuset av marknadsutvecklingen, med beaktande av arten och typen av samtrafik och/eller tillträde, bland annat bärkraften för andra tillträdesalternativ i tidigare led, såsom tillträde till ledningar.

b) Hur den förväntade tekniska utvecklingen kommer att påverka nätens utformning och förvaltning.

ba) Behovet av att garantera teknisk neutralitet för att möjliggöra för parterna att utforma och förvalta sina egna nät.

  c) Möjligheten att erbjuda det föreslagna tillträdet med tanke på den tillgängliga kapaciteten.

  d) Nyinvesteringen för ägaren till faciliteten, med beaktande av varje offentlig investering och de risker som investeringen medför med särskilt beaktande av investeringar i och risknivåer förknippade med nät med mycket hög kapacitet.

  e) Behovet av att värna om konkurrensen på lång sikt, med särskild uppmärksamhet på ekonomiskt effektiv infrastrukturbaserad konkurrens och på innovativa kommersiella företagsmodeller som stöder hållbar konkurrens, till exempel modeller som bygger på saminvestering i nät.

  f) Alla berörda immateriella rättigheter, när så är lämpligt.

  g) Tillhandahållande av alleuropeiska tjänster.

3. När det införs skyldigheter för en operatör att tillhandahålla tillträde i enlighet med bestämmelserna i denna artikel, får de nationella regleringsmyndigheterna vid behov införa tekniska eller operativa villkor för dem som tillhandahåller och/eller utnyttjar föreskrivet tillträde för att säkerställa normal nätdrift. Skyldigheter att följa särskilda tekniska standarder eller specifikationer ska följa de standarder och specifikationer som fastställts i enlighet med artikel 39.

Artikel 72

Skyldigheter i samband med priskontroll och kostnadsredovisning

1. En nationell regleringsmyndighet får i enlighet med artikel 66 införa skyldigheter som rör kostnadstäckning och priskontroller, inbegripet skyldighet att tillämpa kostnadsorienterad prissättning och kostnadsredovisningssystem, för vissa specifika typer av samtrafik och/eller tillträde, om en marknadsanalys visar att en brist på effektiv konkurrens innebär att den berörda operatören kan ta ut överpriser eller använda prispress på ett sätt som missgynnar slutanvändarna.

Nationella regleringsmyndigheter ska, när de avgör om priskontrollskyldigheter skulle vara lämpliga, ta hänsyn till slutanvändares långsiktiga intressen som har att göra med uppbyggnaden och utnyttjandet av nästa generations nät, och i synnerhet nät med mycket hög kapacitet. För att uppmuntra operatörerna till investeringar, bland annat i nästa generations nät, ska de nationella regleringsmyndigheterna i synnerhet ta hänsyn till den investering som gjorts av operatören. Om de nationella regleringsmyndigheterna anser att priskontroller är lämpliga ska de medge operatören en rimlig avkastning av den adekvata kapitalinvesteringen, med beaktande av eventuella risker som är specifika för ett visst nytt nätinvesteringsprojekt.

Nationella regleringsmyndigheter får inte införa eller bibehålla skyldigheter enligt denna artikel om de konstaterar att det finns en påvisbar återhållande effekt på priset i slutkundsledet och att alla skyldigheter som införts i enlighet med artiklarna 67–71, inbegripet i synnerhet eventuella ekonomiska replikerbarhetstest som införts enligt artikel 68, säkerställer ett effektivt och icke-diskriminerande tillträde.

När nationella regleringsmyndigheter bedömer att det är lämpligt att införa priskontroller för tillträde till befintliga nätelement ska de också ta hänsyn till fördelarna med förutsebara och stabila grossistpriser när det gäller att säkerställa ett effektivt marknadsinträde och tillräckliga incitament för alla operatörer att bygga upp nya och förbättrade nät.

2. De nationella regleringsmyndigheterna ska säkerställa att varje system för kostnadstäckning eller för prissättning som föreskrivs bidrar till att främja uppbyggnaden av nya och förbättrade nät, effektivitet och hållbar konkurrens samt ger största möjliga hållbara nytta åt konsumenterna. I detta avseende får de nationella regleringsmyndigheterna även ta hänsyn till priserna på jämförbara konkurrensutsatta marknader.

3. Om en operatör ålagts att kostnadsorientera sin prissättning, ska bevisbördan för att avgifterna härleds ur kostnaderna, inklusive en rimlig avkastning på investerat kapital, åligga den berörda operatören. För att beräkna kostnaden för att tillhandahålla tjänster på ett effektivt sätt får de nationella regleringsmyndigheterna använda andra metoder för kostnadsredovisning än de som företaget använder. De nationella regleringsmyndigheterna får ålägga en operatör att fullt ut motivera sina priser och, när så är lämpligt, kräva att priserna justeras.

4. Om det krävs att ett kostnadsredovisningssystem införs för att möjliggöra kontroll av prissättningen, ska de nationella regleringsmyndigheterna säkerställa att en beskrivning av kostnadsredovisningssystemet görs tillgänglig för allmänheten av vilken åtminstone kostnadernas huvudkategorier och reglerna för kostnadsfördelningen framgår. Ett kvalificerat oberoende organ ska kontrollera att kostnadsredovisningssystemet efterlevs. En redogörelse för efterlevnaden ska offentliggöras årligen.

Artikel 73

Termineringstaxor

1. Senast den [datum för införlivandet] ska kommissionen, efter samråd med Berec, anta delegerade akter i enlighet med artikel 109 med avseende på enhetliga högsta termineringstaxor som ska införas av nationella regleringsmyndigheter för företag som anges ha betydande inflytande på marknaderna för röstsamtalsterminering i fasta och mobila nät.

2. De termineringstaxor som avses i punkt 1 ska fastställas såsom högsta symmetriska termineringstaxor baserat på de kostnader som en effektiv operatör haft, och de ska följa kriterierna och parametrarna i bilaga III. Utvärderingen av effektiva kostnader ska baseras på värdet av nukostnader. Kostnadsmetoden för att beräkna effektiva kostnader ska grundas på en ”nedifrån och upp”-metod utifrån långsiktiga trafikrelaterade marginalkostnader för tillhandahållandet av en termineringstjänst för röstsamtal på grossistnivå till tredje parter. När kommissionen antar delegerade akter om detta ska den ta hänsyn till nationella omständigheter som leder till betydande skillnader mellan medlemsstaterna. De högsta termineringstaxorna i de första delegerade akterna ska inte överstiga de högsta taxorna i någon medlemsstat, efter eventuella anpassningar till exceptionella nationella omständigheter, [sex] månader före antagandet av delegerade akter.

7. Kommissionen ska se över de delegerade akter som antas i enlighet med denna artikel vart femte år.

Artikel 74

Reglering av nya nätelement med mycket hög kapacitet

1. Utan att det påverkar de nationella regleringsmyndigheternas bedömning av saminvesteringar i andra slags nät får en nationell regleringsmyndighet ▌besluta att inte införa skyldigheter för nya nät med mycket hög kapacitet som går fram till fastigheten om det är fast uppkoppling, eller till basstationen om det är mobil uppkoppling, som ingår i den relevanta marknad på vilken den avser att införa eller behålla skyldigheter enligt artiklarna 70, 71 och 72 och som en relevant operatör ▌har byggt ut eller planerar att bygga ut, om den kommer fram till att följande kumulativa villkor är uppfyllda:

a) Utbyggnaden av de nya nätelementen är när som helst under deras livstid öppen för saminvestering för alla operatörer, enligt ett transparent förfarande och på villkor som garanterar hållbar konkurrens på lång sikt, däribland skäliga, rimliga och icke-diskriminerande villkor för eventuella saminvesterare, flexibilitet i fråga om värdet på och tidpunkten för varje saminvesterares åtagande, möjlighet att öka ett sådant åtagande i framtiden, och ömsesidiga rättigheter beviljade av saminvesterarna efter utbyggnaden av den saminvesterade infrastrukturen.

aa) Minst ett saminvesteringsavtal som bygger på ett anbud som gjorts enligt led a har ingåtts och saminvesterarna är eller avser bli tjänsteleverantörer eller att välkomna sådana leverantörer på den relevanta slutkundsmarknaden och har rimliga utsikter att konkurrera effektivt.

c) De som ansöker om tillträde men inte deltar i saminvesteringen kan dra nytta av skäliga, rimliga och icke-diskriminerande villkor, med lämpligt beaktande av den risk som saminvesterarna utsätter sig för, antingen genom kommersiella avtal som bygger på rättvisa och rimliga villkor eller med hjälp av reglerat tillträde som upprätthålls eller anpassas av den nationella regleringsmyndigheten.

De nationella regleringsmyndigheterna ska avgöra huruvida ovannämnda villkor är uppfyllda, bland annat genom att samråda med relevanta marknadsaktörer i enlighet med bestämmelserna i artikel 65.1 och 65.2.

Vid bedömningen av de saminvesteringsanbud, saminvesteringsprocesser och saminvesteringsavtal som avses ▌i första stycket ska de nationella regleringsmyndigheterna se till att de anbuden, processerna och avtalen överensstämmer med kriterierna i bilaga IV.

2. Punkt 1 påverkar inte en nationell regleringsmyndighets befogenhet att fatta beslut enligt artikel 26.1 om det i samband med ett saminvesteringsavtal uppstår en tvist uppstår mellan företag som enligt avtalet ska uppfylla villkoren i punkten och kriterierna i bilaga IV.

Artikel 75

Funktionell separation

1. Om den nationella regleringsmyndigheten konstaterar att effektiv konkurrens inte har kunnat uppnås genom de tillämpliga skyldigheter som åläggs enligt artiklarna 67–72 och att betydande och kvarstående konkurrensproblem och/eller marknadsmisslyckanden har fastställts avseende grossistleveranser av vissa tillträdesproduktmarknader får den som en undantagsåtgärd, i enlighet med bestämmelserna i artikel 66.3 andra stycket, ålägga vertikalt integrerade företag en skyldighet att placera verksamhet som har anknytning till grossistleveranser av relevanta tillträdesprodukter i en oberoende operativ affärsenhet.

Denna affärsenhet ska leverera tillträdesprodukter och tillträdestjänster till alla företag, inklusive andra affärsenheter inom moderbolaget, enligt samma tidsfrister och på samma villkor, bland annat när det gäller pris- och servicenivåer, samt med hjälp av likadana system och förfaranden.

2. När en nationell regleringsmyndighet har för avsikt att införa en skyldighet till funktionell separation ska den lämna ett förslag till kommissionen, vilket omfattar

  a) bevis som motiverar den nationella regleringsmyndighetens konstaterande enligt punkt 1,

  b) en motiverad bedömning av att det saknas eller finns små utsikter till effektiv och hållbar infrastrukturbaserad konkurrens inom rimlig tid,

  c) an en analys av den förväntade verkan på den nationella regleringsmyndigheten, på företaget, särskilt på personalen i det separerade företaget och på sektorn för elektronisk kommunikation som helhet, på incitamenten att investera i sektorn som helhet, särskilt med beaktande av behovet att säkerställa social och territoriell sammanhållning, samt på andra intressenter, i synnerhet den förväntade effekten på konkurrensen, och alla potentiella effekter för konsumenterna till följd av detta,

  d) en analys av de skäl som motiverar att denna skyldighet skulle vara det effektivaste sättet att verkställa lösningar i syfte att ta itu med de konkurrensproblem/marknadsmisslyckanden som kunnat fastställas.

3. Förslaget till åtgärd ska omfatta

  a) en exakt beskrivning av separeringens art och nivå, särskilt en specifikation av den separata affärsenhetens rättsliga status,

  b) identifiering av den separata affärsenhetens tillgångar och de produkter eller tjänster som ska levereras av denna enhet,

  c) ledningsarrangemang för att säkerställa personalens oberoende i den separata affärsenheten och motsvarande incitamentsstruktur,

  d) regler för att säkerställa att skyldigheterna fullgörs,

  e) regler för att säkerställa öppna operativa förfaranden, i synnerhet gentemot andra intressenter,

  f) ett övervakningsprogram för att säkerställa efterlevnad, inklusive en årlig rapport.

4. Enligt kommissionens beslut om förslaget till åtgärd i enlighet med artikel 66.3 ska den nationella regleringsmyndigheten utföra en samordnad analys av de olika marknaderna med anknytning till accessnätet i enlighet med förfarandet i artikel 65. Utifrån sin bedömning ska den nationella regleringsmyndigheten införa, bibehålla, ändra eller återkalla skyldigheter i enlighet med artiklarna 23 och 32 i detta direktiv.

5. Ett företag som ålagts funktionell separation kan omfattas av någon av de skyldigheter som fastställs i artiklarna 67–72 på en specifik marknad, där det anses ha ett betydande marknadsinflytande i enlighet med artikel 65, eller andra skyldigheter som godkänts av kommissionen i enlighet med artikel 66.3.

Artikel 76

Frivillig separering av ett vertikalt integrerat företag

1. Företag som ansetts ha ett betydande marknadsinflytande på en eller flera relevanta marknader i enlighet med artikel 65 i detta direktiv ska meddela den nationella regleringsmyndigheten i förväg och i god tid för att göra det möjligt för den nationella regleringsmyndigheten att bedöma konsekvenserna av den avsedda transaktionen, när de tänker överföra en betydande del av eller samtliga tillgångar i det lokala accessnätet till en separat juridisk person under ett annat ägarskap eller inrätta en separat affärsenhet för att erbjuda samtliga tjänsteleverantörer, inklusive sina egna, fullt likvärdiga tillträdesprodukter.

Företagen ska också underrätta den nationella regleringsmyndigheten om eventuella ändringar av denna avsikt samt om slutresultatet av separeringsprocessen.

Företag kan också erbjuda åtaganden beträffande tillträdesvillkor som ska tillämpas på deras nätverk under genomförandeperioden och efter det att den föreslagna formen av separering har genomförts, i syfte att säkerställa ett effektivt och icke-diskriminerande tillträde för tredje part. Erbjudandet om åtaganden ska innehålla tillräckligt detaljerade uppgifter, bland annat i fråga om tidtabellen för genomförande och varaktighet, så att den nationella regleringsmyndigheten ska kunna utföra sina uppgifter i enlighet med punkt 2 i denna artikel. Sådana åtaganden kan förlängas utöver den maximiperiod för marknadsöversyner som fastställs i artikel 65.5.

2. Den nationella regleringsmyndigheten ska bedöma effekten av den avsedda transaktionen, i förekommande fall tillsammans med de föreslagna åtagandena, på befintliga regleringsskyldigheter enligt detta direktiv.

För detta ändamål ska den nationella regleringsmyndigheten genomföra en analys av accessnätets olika marknader i enlighet med förfarandet i artikel 65.

Den nationella regleringsmyndigheten ska ta hänsyn till alla de åtaganden som erbjudits av företaget, med beaktande av i synnerhet målen i artikel 3. I samband med detta ska den nationella regleringsmyndigheten samråda med tredje parter i enlighet med artikel 23, och ska särskilt, utan inskränkning, rikta sig till de tredje parter som direkt påverkas av den planerade transaktionen.

Utifrån sin bedömning ska den nationella regleringsmyndigheten införa, bibehålla, ändra eller återkalla skyldigheter i enlighet med artiklarna 23 och 32, med tillämpande, om det är lämpligt, av bestämmelserna i artikel 77. I sitt beslut får den nationella regleringsmyndigheten göra åtagandena bindande, helt eller delvis. Genom undantag från artikel 65.5 får den nationella regleringsmyndigheten göra vissa eller alla åtaganden bindande för hela den period för vilken de erbjuds.

3. Utan att det påverkar bestämmelserna i artikel 77 kan den juridiskt och/eller operativt separata affärsenheten, beroende på vad som är tillämpligt, åläggas någon av de skyldigheter som anges i artiklarna 67–72 på någon av de specifika marknader där den har ansetts ha ett betydande marknadsinflytande i enlighet med artikel 65 eller övriga skyldigheter godkända av kommissionen i enlighet med artikel 66.3 och där eventuella erbjudanden om åtaganden är inte är tillräckliga för att målen i artikel 3 ska kunna uppnås.

4. Den nationella regleringsmyndigheten ska övervaka genomförandet av de åtaganden som erbjudits av företagen och som den gjort bindande i enlighet med punkt 2 i denna artikel, och ska överväga en förlängning av dem när den ursprungliga period för vilken de erbjudits har löpt ut.

Artikel 77

Rena grossistföretag

1. En nationell regleringsmyndighet som anser att ett företag som är frånvarande på alla slutkundsmarknader för elektroniska kommunikationstjänster har ett betydande marknadsinflytande på en eller flera grossistmarknader i enlighet med artikel 65 ska överväga om det företaget har följande egenskaper:

a) Samtliga företag och verksamhetsenheter inom företaget, inklusive alla företag som kontrolleras men inte nödvändigtvis uteslutande ägs av samma slutliga ägare, bedriver verksamhet, nuvarande och framtida, uteslutande på grossistmarknader för elektroniska kommunikationstjänster och bedriver därför inte någon verksamhet på slutkundsmarknaden för elektroniska kommunikationstjänster som erbjuds slutanvändare i unionen.

b) Företaget har inget exklusivt avtal, eller avtal som i praktiken utgör ett exklusivt avtal, med något enskilt och separat företag med verksamhet i senare led som verkar på någon slutkundsmarknad för elektroniska kommunikationstjänster riktade till privata eller kommersiella slutanvändare.

2. Om den nationella regleringsmyndigheten fastslår att de villkor som föreskrivs i leden a och b i punkt 1 i denna artikel är uppfyllda, får den endast införa skyldigheter för det företaget enligt artiklarna 70 eller 71.

3. Den nationella regleringsmyndigheten ska vid vilken tidpunkt som helst se över de skyldigheter som införts för företaget enligt denna artikel, om den konstaterar att de villkor som anges i leden a och b i punkt 1 i denna artikel inte längre uppfylls och ska tillämpa artiklarna 65–72 beroende på vad som är tillämpligt.

4. Den nationella regleringsmyndigheten ska också se över de skyldigheter som införts för företaget enligt denna artikel, om myndigheten på grundval av de villkor som företaget erbjuder sina nedströmskunder drar slutsatsen att konkurrensproblem har uppstått som missgynnar slutanvändarna och fordrar införande av en eller flera av de skyldigheter som anges i artiklarna 67, 68, 69 eller 72, eller en ändring av de skyldigheter som införts i enlighet med punkt 2.

5. Införandet av skyldigheter och deras översyn enligt denna artikel ska genomföras i enlighet med de förfaranden som avses i artiklarna 23, 32 och 33.

    Artikel 78

Övergång från befintlig infrastruktur

1. Företag som anges ha ett betydande marknadsinflytande på en eller flera relevanta marknader i enlighet med artikel 65 ska meddela den nationella regleringsmyndigheten i förväg och i god tid när de planerar att avveckla delar av nätet, inbegripet befintlig infrastruktur som krävs för att driva ett kopparnät, vilka omfattas av skyldigheter i enlighet med artiklarna 66–77.

2. Den nationella regleringsmyndigheten ska säkerställa att avvecklingsförfarandet rymmer en tydlig tidsplan och tydliga villkor, bland annat lämplig uppsägningstid och lämplig tidsfrist för övergång, samt tillgång till alternativa ▌produkter av åtminstone jämförbar kvalitet för tillträde till uppgraderad nätinfrastruktur som ersätter de avvecklade delarna, om detta är nödvändigt för att skydda konkurrensen och slutanvändarnas rättigheter.

När det gäller tillgångar som föreslås för avveckling får den nationella regleringsmyndigheten återkalla skyldigheterna efter att ha försäkrat sig om följande:

a) Den som tillhandahåller tillträdet har tydligt fastställt lämpliga villkor för övergången, inbegripet tillgängliggörande av en alternativ tillträdesprodukt av åtminstone jämförbar kvalitet som gör det möjligt att uppnå samma slutanvändare och som är jämförbar med den befintliga infrastrukturen. och

b) Den som tillhandahåller tillträdet har uppfyllt de villkor och förfaranden som föreskrivs för den nationella regleringsmyndigheten i denna artikel.

Ett sådant återkallande ska genomföras i enlighet med de förfaranden som avses i artiklarna 23, 32 och 33. Dessa bestämmelser ska inte påverka reglerade produkters tillgänglighet som de nationella regleringsmyndigheterna ålagt den uppgraderade nätinfrastrukturen, i enlighet med förfarandena i artiklarna 65 och 66.

    Artikel 78a

Aggregering av efterfrågan

Medlemsstaterna får inte påföra mera betungande bestämmelser, vare sig när det gäller löptid, räntesatser eller annat, på operatörernas finansiering av utbyggnaden av fysiska förbindelser med mycket hög kapacitet till en slutanvändares fastighet, än vad de påför finansinstitut, även i de fall att finansieringen sköts med hjälp av ett avtal med avbetalningar.

    Artikel 78b

Berecs riktlinjer för nät med mycket hög kapacitet

Senast den [dag för införlivande] ska Berec, efter samråd med berörda parter och i nära samarbete med kommissionen, utfärda riktlinjer för vilka kriterier ett nät måste uppfylla för att anses vara ett nät med mycket hög kapacitet. De nationella regleringsmyndigheterna ska ta största hänsyn till dessa riktlinjer. Berec ska uppdatera riktlinjerna senast den 31 december 2025 och därefter vart [tredje år].

Del III. TJÄNSTER

Avdelning I: Skyldigheter att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster

Artikel 79

Samhällsomfattande tjänster till överkomliga priser

1. Medlemsstaterna ska säkerställa att samtliga konsumenter inom deras territorium, har tillträde, till ett överkomligt pris med hänsyn till de speciella nationella förhållandena till entillgänglig bredbandsanslutning och röstkommunikationstjänster med den kvalitet som anges inom deras territorium, inbegripet den underliggande förbindelsen, åtminstone vid en fast anslutningspunkt.

Dessutom får medlemsstaterna även säkerställa att tjänster som inte tillhandahålls via en fast anslutningspunkt är överkomliga, när de anser detta nödvändigt för att säkerställa konsumentens fullständiga deltagande i det sociala och ekonomiska samhällslivet.2. I enlighet med Berecs riktlinjer ska nationella regleringsmyndigheter definiera minimikapaciteten hos den ▌internetanslutningstjänst som avses i punkt 1 så att den ▌återspeglar de tjänster som används av flertalet konsumenter vid en fast anslutningspunkt på deras territorium eller i relevanta delar av deras territorium, som är oumbärliga för att säkerställa deltagande i det sociala och ekonomiska samhällslivet. För att uppnå detta ska ▌internetanslutningstjänsten ha kapacitet att erbjuda det bandbredd som är nödvändigt för att stödja åtminstone det minimiutbud av tjänster som anges i bilaga V.

Senast den ... [18 månader efter dagen för detta direktivs ikraftträdande] ska Berec, för att bidra till att denna artikel tillämpas konsekvent, anta riktlinjer, efter samråd med berörda parter och i nära samarbete med kommissionen samt med hänsyn tagen till uppgifter som finns att tillgå hos kommissionen (Eurostat), som låter nationella regleringsmyndigheter definiera minimikrav på tjänsternas kvalitet, inklusive minimibandbredd, för att tillhandahålla minst den minimiuppsättning av tjänster som anges i bilaga V, och som återspeglar den genomsnittliga bandbredd som finns tillgänglig för en majoritet av befolkningen i varje medlemsstat. Riktlinjerna ska uppdateras vartannat år för att återspegla den tekniska utvecklingen och konsumenternas förändrade användningsmönster.

3. På begäran av en konsument får den anslutning som avses i punkterna 1 och 1a begränsas till att endast stödja röstkommunikation.

3a. Medlemsstaterna får utvidga bestämmelserna i denna artikel till att omfatta slutanvändare som är mikroföretag och små företag samt organisationer som drivs utan vinstsyfte.

Artikel 80

Tillhandahållande av samhällsomfattande tjänster till överkomliga priser

1. De nationella regleringsmyndigheterna ska övervaka utvecklingen av och nivån på de slutkundstaxor som är tillgängliga på marknaden för tjänster som anges i artikel 79.1, särskilt i förhållande till nationella priser och nationella konsumentinkomster.

2. Om medlemsstaten fastställer, mot bakgrund av nationella förhållanden, att detaljhandelspriserna för de tjänster som anges i artikel 79.1 inte är överkomliga, eftersom konsumenter med låga inkomster eller särskilda sociala behov hindras från att få tillgång till sådana tjänster, ska de kräva att leverantörer av sådana tjänster erbjuder konsumenterna olika taxealternativ eller taxepaket som skiljer sig från dem som erbjuds till normala kommersiella villkor. För detta ändamål ska medlemsstaterna kräva att sådana företag tillämpar gemensamma taxor, inklusive geografisk utjämning, för hela territoriet. Medlemsstaterna ska säkerställa att konsumenter som har rätt till sådana taxealternativ eller taxepaket har rätt att ingå avtal med ett företag som tillhandahåller de tjänster som anges i artikel 79.1. Medlemsstaterna ska också säkerställa att det företaget ger dem en tillräckligt lång period då numret är tillgängligt och undvika att tjänsten avbryts på oberättigade grunder.

3. Medlemsstaterna ska säkerställa att företag som erbjuder konsumenter med låga inkomster eller särskilda sociala behov olika taxealternativ eller taxepaket i enlighet med punkt 2 informerar de nationella regleringsmyndigheterna om sådana erbjudanden. Utan att det påverkar konsumenternas frihet att välja tjänsteleverantör ska de nationella regleringsmyndigheterna säkerställa att de villkor enligt vilka företag erbjuder olika taxealternativ eller taxepaket enligt punkt 2 är fullt öppna och offentliggörs och tillämpas i enlighet med artikel 92 och principen om icke-diskriminering. De nationella regleringsmyndigheterna får kräva att särskilda system ändras eller dras tillbaka.

4. Medlemsstaterna får, mot bakgrund av nationella förhållanden, säkerställa att ytterligare stöd ges till konsumenter med låga inkomster eller särskilda sociala behov i syfte att säkerställa att funktionell internetanslutningstjänst och röstkommunikationstjänst erbjuds till överkomligt pris åtminstone via en fast anslutningspunkt.Medlemsstaterna får också säkerställa att stöd för mobila tjänster ges till konsumenter med låga inkomster eller särskilda sociala behov, om de anser att detta är nödvändigt för att säkerställa en konsuments fullständigt sociala och ekonomiska deltagande i samhället.

5. Medlemsstaterna ska säkerställa, med beaktande av nationella förhållanden, att stöd ges på lämpligt sätt till konsumenter med funktionsnedsättning, och att andra särskilda åtgärder vidtas för att säkerställa att tillhörande terminalutrustning är tillgänglig för personer med funktionsnedsättning, och att särskild utrustning och särskilda tjänster som förbättrar likvärdigt tillträde finns tillgängliga och erbjuds till överkomliga priser. Genomsnittskostnaden för relätjänster för konsumenter med funktionsnedsättning ska motsvara kostnaden för röstkommunikationstjänst enligt artikel 79.

6. Vid tillämpningen av denna artikel ska medlemsstaterna sträva efter minsta möjliga snedvridning av marknaden.

6a. Medlemsstaterna får utvidga bestämmelserna i denna artikel till att omfatta slutanvändare som är mikroföretag och små företag samt organisationer som drivs utan vinstsyfte.

Artikel 81

Tillgång till samhällsomfattande tjänster

1. Om en medlemsstat, som i förekommande fall tar hänsyn till resultaten av den geografiska kartläggning som ska utföras i enlighet med artikel 22.1, eller om den nationella regleringsmyndigheten nöjer sig med alternativa bevis, har fastställt att tillgång till en funktionell internetanslutningstjänst, såsom den definieras i enlighet med artikel 79.2, och till en röstkommunikationstjänst via en fast anslutningspunkt inte kan säkerställas enligt normala kommersiella villkor eller genom andra politiska verktyg på dess nationella territorium eller i olika delar därav, får den ålägga lämpliga skyldigheter att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster för att tillgodose varje rimlig begäran om tillträde till sådana tjänster på relevanta delar av dess territorium.

2. Medlemsstaterna ska besluta vilket tillvägagångssätt som är mest effektivt och lämpligt för att säkerställa tillgång till en funktionell internetanslutningstjänst enligt definitionen i enlighet med artikel 79.2 och till en röstkommunikationstjänst via en fast anslutningspunkt med beaktande av principerna om objektivitet, insyn, icke-diskriminering och proportionalitet. Detta kan innebära att internetanslutnings- och röstkommunikationstjänster görs tillgängliga via trådbunden eller trådlös teknik. Medlemsstaterna ska sträva efter minsta möjliga snedvridning av marknaden, särskilt vad gäller tillhandahållande av tjänster till priser eller andra villkor som avviker från normala kommersiella villkor, samtidigt som de ska beakta allmänintresset.

3. I synnerhet, när medlemsstater beslutar att införa skyldigheter att säkerställa tillgång till en ▌internetanslutningstjänst enligt definitionen i artikel 79.2 och till röstkommunikationstjänster via en fast anslutningspunkt, får de utse ett eller flera företag som ska säkerställa tillgång till en funktionell internetanslutningstjänst enligt definitionen i artikel 79.2 och till en röstkommunikationstjänst via en fast anslutningspunkt i syfte att täcka hela det nationella territoriet. Medlemsstaterna får utse olika företag eller företagsgrupper som ska tillhandahålla ▌ internetanslutnings- och röstkommunikationstjänster via en fast anslutningspunkt och/eller täcka olika delar av det nationella territoriet.

4. När medlemsstaterna utser leverantörer i delar av eller hela det nationella territoriet som ska ha skyldighet att säkerställa tillgång till en ▌internetanslutningstjänst enligt definitionen i enlighet med artikel 79.2 och tillgång till en röstkommunikationstjänst via en fast anslutningspunkt, ska detta ske med hjälp av ett effektivt, objektivt, öppet redovisat och icke-diskriminerande urvalssystem, varigenom ingen leverantör på förhand utesluts från möjligheten att bli utsedd. Sådana urvalsmetoder ska säkerställa tillgång till ▌internetanslutnings- och röstkommunikationstjänster via en fast anslutningspunkt tillhandahålls på ett kostnadseffektivt sätt och kan användas för fastställande av nettokostnaden för skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster i enlighet med artikel 84.

5. När en leverantör som utsetts i enlighet med punkt 3 har för avsikt att avyttra en betydande del av eller samtliga sina tillgångar i det lokala accessnätet till en separat juridisk enhet med ett annat ägarskap, ska det meddela den nationella regleringsmyndigheten i förväg och i god tid för att denna myndighet ska kunna bedöma effekten av den avsedda transaktionen för tillhandahållandet av en ▌internetanslutningstjänst enligt definitionen i enlighet med artikel 79.2 och tillgång till en röstkommunikationstjänst via en fast anslutningspunkt. Den nationella regleringsmyndigheten får införa, ändra eller dra tillbaka särskilda skyldigheter i enlighet med artikel 13.2

Artikel 82

Status för befintliga samhällsomfattande tjänster

1. Medlemsstaterna får fortsätta att säkerställa tillgången till andra tjänster än en ▌internetanslutningstjänst enligt definitionen i enlighet med artikel 79.2 och en röstkommunikationstjänst till ett överkomligt pris via en fast anslutningspunkt som gällde före den [ange datum], om behovet av sådana tjänster fastställs mot bakgrund av de nationella förhållandena. När medlemsstaterna utser leverantörer som ska tillhandahålla dessa tjänster i delar av eller hela det nationella territoriet, ska artikel 81 tillämpas. Finansieringen av dessa skyldigheter ska ske i enlighet med artikel 85.

2. Medlemsstaterna ska se över de skyldigheter som införts enligt denna artikel senast [3 år efter ikraftträdandet av detta direktiv] och därefter minst vart tredje år.

Artikel 83

Kontroll av utgifter

1. Medlemsstaterna ska säkerställa att de leverantörer av röstkommunikations- och internetanslutningstjänster som tillhandahåller tjänsterna i enlighet med artiklarna 79, 81 och 82, när de erbjuder faciliteter och tjänster utöver sådana som anges i artikel 79, fastställer villkor på ett sådant sätt att slutanvändaren inte tvingas betala för faciliteter eller tjänster som inte är nödvändiga eller krävs för den begärda tjänsten.

2. Medlemsstaterna ska säkerställa att de leverantörer som tillhandahåller de röstkommunikationstjänster som avses i artikel 79 och genomförs enligt artikel 80 tillhandahåller de särskilda faciliteter och särskilda tjänster som anges i del A i bilaga VI så att konsumenterna kan överblicka och kontrollera sina utgifter och inrätta ett system för att undvika att röstkommunikationstjänsten avbryts på oberättigade grunder för de konsumenter som är berättigade därtill, inbegripet en lämplig mekanism för att kontrollera det fortsatta intresset för att använda tjänsten.

3. Medlemsstaterna ska säkerställa att den behöriga myndigheten kan besluta att inte tillämpa kraven i punkt 2 i hela eller i delar av sitt nationella territorium om den finner att faciliteten är allmänt tillgänglig.

Artikel 84

Kostnad för samhällsomfattande tjänster

1. Om de nationella regleringsmyndigheterna bedömer att tillhandahållandet av en ▌ internetanslutningstjänst i enlighet med artikel 79.2 och en röstkommunikationstjänst enligt artiklarna 79, 80 och 81 eller fortsatt tillhandahållande av befintliga samhällsomfattande tjänster enligt artikel 82 kan vara oskäligt betungande för de leverantörer som tillhandahåller sådana tjänster och begär ersättning, ska de beräkna nettokostnaderna av tillhandahållandet.

I detta syfte ska de nationella regleringsmyndigheterna

  a) beräkna nettokostnaden för skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster med hänsyn till de eventuella marknadsfördelarna för en leverantör av en ▌internetanslutningstjänst i enlighet med artikel 79.2 och en röstkommunikationstjänst enligt artiklarna 79, 80 och 81 eller som ombesörjer fortsatt tillhandahållande av befintliga samhällsomfattandetjänster enligt artikel 82, i enlighet med bilaga VII, eller

  b) använda nettokostnader för tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster som fastställts genom ett urvalssystem enligt artikel 81.3., 81.4 och 81.5.

2. Den redovisning och/eller annan information som tjänar som grundval för beräkningen av nettokostnaden för skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster enligt punkt 1 a ska granskas eller verifieras av den nationella regleringsmyndigheten eller ett organ som är oberoende av de berörda parterna och har godkänts av den nationella regleringsmyndigheten. Resultatet av kostnadskalkylen och slutsatserna av revisionen ska vara tillgängliga för allmänheten.

Artikel 85

Finansiering av skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster

Om de nationella regleringsmyndigheterna på grundval av en nettokostnadskalkyl enligt artikel 84 konstaterar att den ekonomiska bördan blir oskäligt betungande för ett företag, ska en medlemsstat på det berörda företagets begäran besluta att införa ett system för att på öppet redovisade villkor via offentliga medel ersätta företaget för de fastställda nettokostnaderna. ▌

1a.   Genom undantag från punkt 1 får medlemsstaterna anta eller behålla en mekanism för att fördela nettokostnaden för skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster som följer av den skyldighet som avses i artikel 81 mellan leverantörer av elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster och de företag som tillhandahåller informationssamhällets tjänster i enlighet med definitionen i direktiv 2000/31/EG.

1b.   Medlemsstater som antar eller behåller en sådan mekanism ska se över dess funktion minst vart tredje år i syfte att fastställa vilka nettokostnader som bör fortsätta att fördelas inom ramen för mekanismen och vilka som bör överföras till ersättning via offentliga medel.

1c.   Endast nettokostnaden, beräknad i enlighet med artikel 84, för de skyldigheter som fastställs i artiklarna 79, 81 och 82 får finansieras.

1d.   Om nettokostnaden fördelas enligt punkt 1a ska medlemsstaterna säkerställa att det finns ett fördelningssystem som administreras av den nationella regleringsmyndigheten eller ett organ som är oberoende av förmånstagarna under tillsyn av den nationella regleringsmyndigheten.

1e.   Ett fördelningssystem ska respektera principerna om öppenhet och insyn, minsta möjliga snedvridning av marknaden, icke-diskriminering och proportionalitet, i enlighet med principerna i bilaga IV, del B. Medlemsstaterna får välja att inte kräva bidrag från vissa typer av företag vars nationella omsättning understiger en viss gräns.

1f.   Avgifter i samband med fördelning av kostnader för skyldighet att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster ska skiljas från varandra och fastställas separat för varje företag. Sådana avgifter får inte påföras eller krävas in från företag som inte tillhandahåller tjänster inom den medlemsstats territorium där fördelningssystemet har införts.

Artikel 86

Insyn

1. Om nettokostnaderna för samhällsomfattande tjänster ska beräknas i enlighet med artikel 84, ska de nationella regleringsmyndigheterna säkerställa att principerna för nettokostnadsberäkning, inbegripet närmare uppgifter om den metod som ska användas görs tillgängliga för allmänheten.

2. Med förbehåll för unionsbestämmelser och nationella bestämmelser om affärshemligheter ska de nationella regleringsmyndigheterna säkerställa att en årlig rapport offentliggörs med närmare uppgifter om den beräknade kostnaden för samhällsomfattande tjänster, inbegripet de eventuella marknadsfördelar som företaget/företagen har åtnjutit till följd av de skyldigheter att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster som fastställs i artiklarna 79, 81 och 82.

Avdelning II: Nummer

Artikel 87

Nummerresurser

1. Medlemsstaterna ska säkerställa att de nationella regleringsmyndigheterna kontrollerar tilldelningen av nyttjanderätter till alla nationella nummerresurser samt förvaltningen av de nationella nummerplanerna och att de tillhandahåller erforderliga nummer och nummerserier för alla allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster. De nationella regleringsmyndigheterna ska fastställa objektiva, öppet redovisade och icke-diskriminerande förfaranden för tilldelning av nyttjanderätter till de nationella nummerresurserna.

2. De nationella regleringsmyndigheterna får bevilja andra företag än leverantörer av elektroniska kommunikationsnät eller elektroniska kommunikationstjänster nyttjanderätter till nummer från den nationella nummerplanen för tillhandahållande av särskilda tjänster, förutsatt att de företagen visar att de har förmåga att hantera dessa nummer och att tillräckliga och lämpliga nummerresurser görs tillgängliga för att tillgodose nuvarande och förutsebar framtida efterfrågan. De nationella regleringsmyndigheterna får uppskjuta beviljandet av nummerresurser till sådana företag om det bevisas att det finns en risk för uttömning av nummerresurserna. För att bidra till en enhetlig tillämpning av denna artikel ska Berec senast den [ikraftträdande plus 18 månader], efter samråd med berörda aktörer och i nära samarbete med kommissionen, anta riktlinjer om gemensamma kriterier för bedömning av förmågan att förvalta nummerresurser och risken för uttömning av nummerresurserna.

3. De nationella regleringsmyndigheterna ska säkerställa att de nationella nummerplanerna och därmed förknippade förfaranden tillämpas så att alla leverantörer av allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster och andra företag om de är berättigade i enlighet med punkt 2 behandlas lika. Medlemsstaterna ska särskilt säkerställa att ett företag som har tilldelats nyttjanderätt till en nummerserie inte diskriminerar andra leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster i fråga om de nummersekvenser som ger tillträde till deras tjänster.

4. Varje medlemsstat ska fastställa ett intervall av dess icke-geografiska nummerresurser som får användas för att tillhandahålla andra elektroniska kommunikationstjänster än interpersonella kommunikationstjänster i hela unionen, utan att det påverkar tillämpningen av förordning (EU) nr 531/2012 och genomförandeakter som bygger på denna, och artikel 91.2 i detta direktiv. När nyttjanderätter till nummer i enlighet med punkt 2 har beviljats andra företag än leverantörer av elektroniska kommunikationsnät eller kommunikationstjänster ska denna punkt tillämpas på de specifika tjänster som tillhandahålls av de företagen. De nationella regleringsmyndigheterna ska säkerställa att villkoren för nyttjanderätten till nummer som används för att tillhandahålla tjänster utanför den medlemsstat landskoden tillhör och deras genomförande inte är mindre stränga än villkoren och genomförandet avseende tjänster som utförs inom den medlemsstat landskoden tillhör. De nationella regleringsmyndigheterna ska också säkerställa att leverantörer som använder nummer tillhörande deras landskod i andra medlemsstater följer de konsumentskyddsbestämmelser och andra nationella bestämmelser om nummeranvändning som är tillämpliga i de medlemsstater där numren används. Denna skyldighet påverkar inte de behöriga nationella myndigheternas genomförandebefogenheter i de medlemsstaterna.

Berec ska bistå de nationella regleringsmyndigheterna vid samordningen av deras verksamhet för att säkerställa en ändamålsenlig förvaltning av nummerresurser och extraterritoriell användning i överensstämmelse med regelverket.

5. Medlemsstaterna ska säkerställa att prefixet 00 är det standardiserade internationella prefixet. Särskilda system för samtal mellan närliggande orter belägna inom olika medlemsstater får införas eller förlängas. Slutanvändare på sådana platser ska ges fullständig information om sådana system.

Medlemsstaterna får enas om att dela en gemensam nummerplan för alla eller vissa kategorier av nummer.

6. Medlemsstaterna ska främja trådlöst tillhandahållande av nummerresurser – om det är tekniskt möjligt – för att underlätta för ▌slutanvändare ▌, särskilt leverantörer och användare av maskin till maskin-kommunikationstjänster, att byta leverantörer av elektroniska kommunikationsnät eller kommunikationstjänster.

7. Medlemsstaterna ska säkerställa att de nationella nummerplanerna och alla senare tillägg och ändringar i dessa offentliggörs, med undantag endast för inskränkningar som har gjorts med hänsyn till den nationella säkerheten.

8. Medlemsstaterna ska stödja harmonisering av specifika nummer eller nummerserier inom unionen när det främjar både den inre marknadens funktion och utvecklingen av alleuropeiska tjänster. Kommissionen ska fortsätta att övervaka marknadsutvecklingen och delta i internationella organisationer och forum där numreringsbeslut fattas. Om kommissionen anser att det är berättigat och lämpligt ska den vidta lämpliga tekniska genomförandeåtgärder i den inre marknadens intresse för att ta itu med ej tillgodosedd gränsöverskridande eller alleuropeisk efterfrågan på nummer, något som annars skulle utgöra ett hinder för handel mellan medlemsstater.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 110.4.

Artikel 88

Beviljande av nyttjanderätter till nummer

1. Om individuella rättigheter måste beviljas för nyttjandet av nummer ska nationella regleringsmyndigheter på begäran bevilja företag sådana rättigheter för tillhandahållandet av elektroniska kommunikationsnät eller kommunikations tjänster som omfattas av en allmän auktorisation som avses i artikel 12, om detta inte strider mot bestämmelserna i artiklarna 13 och 21.1 c eller andra bestämmelser som ska säkerställa att dessa resurser används på ett effektivt sätt i enlighet med detta direktiv. Nationella regleringsmyndigheter får också bevilja nyttjanderätter till nummer för andra företag än leverantörer av elektroniska kommunikationsnät eller kommunikationstjänster i enlighet med artikel 87.2. Nyttjanderätterna till nummer ska beviljas genom öppna, objektiva, icke-diskriminerande och proportionella förfaranden med god insyn.

Nationella regleringsmyndigheter ska vid beviljandet av nyttjanderätten till nummer ange om denna kan överlåtas av rättsinnehavaren och på vilka villkor detta kan ske.

Om nationella regleringsmyndigheter beviljar nyttjanderätter för en viss tid ska giltighetstiden vara skälig för den ifrågavarande tjänsten med tanke på det eftersträvade målet, och behovet av en tillräckligt lång avskrivningsperiod för investeringarna ska i detta sammanhang beaktas.

3. Beslut om beviljande av nyttjanderätt till nummer ska fattas, meddelas och offentliggöras så snart som möjligt, för nummer som har tilldelats för särskilda ändamål i den nationella nummerplanen inom tre veckor, efter det att fullständig ansökan mottagits av den nationella regleringsmyndigheten.

4. När beslut har fattats, efter samråd med berörda parter i enlighet med artikel 23, om att nyttjanderätter till nummer av exceptionellt ekonomiskt värde ska beviljas genom konkurrensförfaranden eller jämförande urvalsförfaranden får nationella regleringsmyndigheter förlänga maximiperioden tre veckor med högst ytterligare tre veckor.

5. Nationella regleringsmyndigheter får inte begränsa antalet nyttjanderätter som ska beviljas annat än när detta är nödvändigt för att garantera en effektiv användning av nummerresurser

6. När nyttjanderätten till nummer omfattar extraterritoriell användning inom unionen i enlighet med artikel 87.4 ska den nationella regleringsmyndigheten förse nyttjanderätten med specifika villkor i syfte att säkerställa efterlevnad av alla relevanta nationella konsumentskyddsregler och nationella lagar om användning av nummer vilka är tillämpliga i de medlemsstater där numren används. Medlemsstaterna får därefter inte införa ytterligare skyldigheter för dessa nyttjanderätter.

På begäran från en nationell regleringsmyndighet i en annan medlemsstat som visar att det sker en överträdelse av den medlemsstatens tillämpliga regler för konsumentskydd eller nummerrelaterade nationella lagstiftning, ska den nationella regleringsmyndigheten i den medlemsstat där nyttjanderätterna till numren har beviljats tillämpa villkoren i stycke 1 i enlighet med artikel 30, inbegripet i allvarliga fall genom att återkalla rätten till extraterritoriell användning för de nummer som beviljats det berörda företaget.

Berec ska underlätta och samordna utbytet av information mellan de nationella regleringsmyndigheterna i de olika berörda medlemsstaterna och säkerställa lämplig samordning av arbetet mellan dem.

Artikel 89

Avgifter för nyttjanderätter till nummer

Medlemsstaterna får låta den nationella regleringsmyndigheten införa avgifter för nyttjanderätter till nummer, varvid avgifterna ska beakta behovet av en optimal användning av dessa resurser. Medlemsstaterna ska säkerställa att avgifterna är sakligt motiverade, öppet redovisade, icke-diskriminerande och proportionella till det avsedda syftet, och att de tar hänsyn till de mål som avses i artikel 3.

Artikel 90

Journummer för försvunna barn och hjälplinje för barn

1. Medlemsstaterna ska säkerställa att medborgarna får tillgång till en tjänst som tillhandahåller ett avgiftsfritt journummer för att rapportera försvunna barn. Numret till jourlinjen ska vara 116000. Medlemsstaterna ska säkerställa att barn får tillgång till en barnvänlig tjänst som tillhandahåller en hjälplinje. Numret till hjälplinjen ska vara 116111.

2. Medlemsstaterna ska säkerställa att slutanvändare med funktionsnedsättning kan få tillträde till tjänster som tillhandahålls på numren 116000 och 116111 på lika villkor som andra slutanvändare, bland annat med hjälp av tjänster för totalkonversationstjänster. Åtgärder för att underlätta för slutanvändare med funktionsnedsättning att få tillträde till sådana tjänster under resa i andra medlemsstater ska bygga på efterlevnad av relevanta standarder eller specifikationer som offentliggjorts i enlighet med artikel 39.

3. Medlemsstaterna ska säkerställa att lämpliga åtgärder vidtas som är nödvändiga för att åstadkomma en tillräcklig tjänstekvalitet vid driften av numret 116 000 samt för att uppbringa de ekonomiska resurser som behövs för att driva journumret.

4. Medlemsstaterna och kommissionen ska säkerställa att medborgarna får tillräcklig information om de tjänster som tillhandahålls på numren 116000 och 116111 och hur de används.

Artikel 91

Tillträde till nummer och tjänster

1. Medlemsstaterna ska, om det är tekniskt och ekonomiskt genomförbart, utom där den uppringda slutanvändaren av kommersiella skäl har valt att begränsa tillträdet för uppringande från vissa geografiska områden, se till att berörda nationella myndigheter vidtar alla nödvändiga åtgärder för att se till att slutanvändare har

  a) tillgång till och kan använda tjänster, via icke-geografiska nummer inom unionen, och

  b) tillgång till samtliga nummer som tillhandahålls inom unionen, oavsett vilken teknik och utrustning operatören använder, inbegripet dem i medlemsstaternas nationella nummerplaner och den allmänna internationella frisamtalstjänsten (UIFN).

2. Medlemsstaterna ska se till att de nationella reglerings myndigheterna kan kräva av leverantörer av allmänna kommunikationsnät och/eller allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster att från fall till fall blockera tillträdet till nummer eller tjänster om detta är motiverat av skäl som rör bedrägeri eller missbruk, och i sådana fall kräva att leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster håller inne relevant samtrafik eller inkomster från andra tjänster.

Avdelning III: Slutanvändares rättigheter

(Artikel 91a)

Undantagsklausul

Avdelning III, med undantag för artiklarna 92 och 93, ska inte gälla för nummeroberoende interpersonella kommunikationstjänster, som är mikroföretag enligt definitionen i kommissionens rekommendation 2003/361/EG.

Artikel 92

Icke-diskriminering

Leverantörer av elektroniska kommunikationsnät eller kommunikationstjänster får inte tillämpa diskriminerande krav eller villkor för tillträde eller användning för slutanvändare i unionen baserat på slutanvändarens nationalitet eller bosättnings- eller etableringsort, om inte sådana skillnader är sakligt motiverade.

Artikel 92a

1. Leverantörer av allmänt tillgängliga nummerbaserade interpersonella kommunikationstjänster får inte tillämpa högre taxor för fasta och mobila kommunikationstjänster inom EU som terminerar i en annan medlemsstat än vad de tillämpar för tjänster som terminerar i samma medlemsstat, såvida detta inte är motiverat utifrån skillnaden i termineringstaxor.

2. Senast den (sex månader efter detta direktivs ikraftträdande) ska Berec efter samråd med berörda aktörer och i nära samarbete med kommissionen anta riktlinjer för återvinning av sådana sakligt motiverade avvikande kostnader enligt punkt 1. Sådana riktlinjer ska säkerställa att eventuella skillnader enbart beror på befintliga direkta kostnader som leverantören ådrar sig genom att tillhandahålla gränsöverskridande tjänster.

3. Senast den ... (ett år efter detta direktivs ikraftträdande och varje år därefter) ska kommissionen lämna en rapport om tillämpningen av skyldigheterna i punkt 1, inbegripet en bedömning av utvecklingen av taxor för kommunikation inom EU.

Artikel 93

Garantier till skydd av grundläggande rättigheter

1. Nationella åtgärder rörande slutanvändares tillgång till eller användning av tjänster och applikationer via elektroniska kommunikationsnät ska vara förenliga med grundläggande fri- och rättigheter, så som dessa garanteras av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och de allmänna principerna i unionsrätten.

2. Alla dessa åtgärder angående slutanvändares tillgång till eller användning av tjänster och tillämpningar genom elektroniska kommunikationsnät som kan medföra en inskränkning av dessa grundläggande fri- och rättigheter får därför införas endast om de föreskrivs enligt lag och är förenliga med det väsentliga innehållet i dessa rättigheter eller friheter, är lämpliga, proportionella och nödvändiga och faktiskt svarar mot mål av allmänt intresse som erkänns av unionen eller behovet att skydda andra människors rättigheter och friheter i linje med artikel 52.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och med de allmänna principerna i unionsrätten, inbegripet verksamt rättsligt skydd och korrekt rättsförfarande. Följaktligen får dessa åtgärder vidtas endast med vederbörlig respekt för principen om presumtion för oskuld och rätten till integritet. Ett föregående, rättvist och opartiskt förfarande ska garanteras, inbegripet den eller de berörda personernas rätt att höras, med förbehåll för behovet av lämpliga förutsättningar och processuella arrangemang i vederbörligen underbyggda brådskande fall i enlighet med Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Rätten till effektiv och snabb domstolsprövning ska garanteras.

2a. I enlighet med artiklarna 7, 8 och 11 samt artikel 52.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna får medlemsstaterna inte införa krav på generell och odifferentierad lagring av samtliga trafikuppgifter och lokaliseringsuppgifter avseende samtliga abonnenter och registrerade användare som hänför sig till deras elektroniska kommunikation.

Artikel 94

Harmoniseringsnivå

Medlemsstaterna får inte i sin nationella lagstiftning eller i sina allmänna auktorisationsvillkor behålla eller införa bestämmelser för skydd av slutanvändare rörande de sakfrågor som omfattas av denna avdelning vilka avviker från bestämmelserna i denna avdelning, inklusive strängare eller mindre stränga bestämmelser för att säkerställa en annan skyddsnivå, om inget annat anges i denna avdelning.

Artikel 95

Informationskrav för avtal

-1.  De informationskrav som avses i denna artikel, inbegripet sammanfattningen av avtalet, ska utgöra en integrerad del av avtalet och komplettera informationskraven i direktiv 2011/83/EU. Medlemsstaterna ska säkerställa att den information som avses i denna artikel är tydlig, omfattande och lättillgänglig. På begäran från konsumenten eller andra slutanvändare ska en kopia av denna information också tillhandahållas på ett varaktigt medium och i ett format som är tillgängligt för slutanvändare med funktionsnedsättning.

1. Innan en konsument blir bunden av ett avtal eller motsvarande anbud som är föremål för någon form av ersättning ska leverantörer av internetanslutningstjänster, allmänt tillgängliga interpersonella kommunikationstjänster och överföringstjänster för sändning tillhandahålla, i förekommande fall, följande information till konsumenten, förutsatt att denna information rör en tjänst som de tillhandahåller:

  a) Som en del av de viktigaste egenskaperna hos varje tjänst som tillhandahålls:

i) Minimitjänstekvalitet i den mån sådan erbjuds, och i enlighet med Berecs riktlinjer som, i enlighet med artikel 97.2, ska antas efter samråd med berörda aktörer och i nära samarbete med kommissionen, i fråga om följande:

–   För internetanslutningstjänster: åtminstone svarstid, jitter, paketförluster.

–   För allmänt tillgängliga nummerbaserade interpersonella kommunikationstjänster: åtminstone tidsåtgång för den första anslutningen, felsannolikhet, fördröjningar i samtalssignalering i enlighet med bilaga IX i detta direktiv.

–   För andra tjänster än internetanslutningstjänster i den mening som avses i artikel 3.5 i förordning 2015/2120/EU: Särskilda kvalitetsparametrar som garanteras:

Om det inte erbjuds någon minimitjänstekvalitet ska detta uppges.

ii) Utan att det påverkar slutanvändarnas rätt att använda terminalutrustning efter eget val i enlighet med artikel 3.1 i förordning (EU) 2015/2120, eventuella avgifter och restriktioner som åläggs av leverantören när det gäller användningen av terminalutrustning, och i förekommande fall, kortfattad teknisk information för att den utrustning som konsumenten har valt ska fungera väl.

  b) De ersättnings- och återbetalningssystem , inklusive en uttrycklig hänvisning till konsumentens rättigheter i tillämpliga fall, som gäller om de avtalade tjänsternas kvalitetsnivåer inte uppfylls eller om en säkerhetsincident, som meddelats leverantören, inträffar på grund av en känd sårbarhet i program- eller maskinvaran för vilka en programfix har släppts av tillverkaren eller utvecklaren, och tjänsteleverantören inte har använt denna programfix eller vidtagit motåtgärder.

  c) Som en del av informationen om priset: och ersättningsformerna:

i) Uppgifter om en särskild taxeplan eller särskilda taxeplaner enligt avtalet och, för var och en av dessa taxeplaner den typ av tjänst som erbjuds, inbegripet, i förekommande fall, kommunikationsvolymer (MB, minuter, sms) per faktureringsperiod, och priset för ytterligare användning.

ia) I händelse av taxeplan eller taxeplaner med en på förhand fastställd kommunikationsvolym, konsumentens möjlighet att föra över outnyttjade volymer från den föregående faktureringsperioden till följande faktureringsperiod, om detta alternativ anges i avtalet.

ib) Vilka funktioner som finns att tillgå för att trygga insynen i fakturorna och övervaka konsumtionsnivån.

ic) Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 13 i förordning 2016/679, information om vilka personuppgifter som krävs före utförandet av tjänsten eller som samlas in i samband med tillhandahållandet av tjänsten.

ii) Taxeinformation avseende eventuella nummer eller tjänster som omfattas av särskilda prissättningsvillkor. När det gäller enskilda tjänstekategorier får de nationella regleringsmyndigheterna kräva att sådan information tillhandahålls omedelbart innan samtalet kopplas.

iii) För kombinerade tjänster och paket som innehåller både tjänster och utrustning, priset på de enskilda delarna i paketet om de även marknadsförs separat.

iv) Uppgifter om garanti- och kundservice samt underhållskostnader.

v) På vilket sätt aktuell information om tariffer och underhållskostnader kan erhållas.

  d) Som en del av informationen om avtalstid och villkor för förlängning och uppsägning av avtalet:

i) Eventuella krav på minsta användning eller kortaste löptid som gäller för att man ska kunna utnyttja kampanjerbjudanden.

ii) Eventuella förfaranden och avgifter för leverantörsbyte och nummerportabilitet och portabilitet för andra identifierare, inklusive system för ersättning och återbetalning vid förseningar eller missbruk i samband med byten

iii) Eventuella avgifter vid uppsägning av avtalet i förtid, inklusive information om upplåsning av terminalutrustningen och eventuell kostnadstäckning med avseende på terminalutrustning.

iv) För kombinerade tjänster, villkoren för uppsägning av hela eller delar av paketet, i tillämpliga fall.

  e) Information om produkter och tjänster som är anpassade för slutanvändare med funktionsnedsättning och hur uppdateringar av denna information kan erhållas.

  f) Metoden för inledande av tvistlösningsförfarandet i enlighet med artikel 25, inklusive nationella och gränsöverskridande tvister.

  g) Vilken typ av åtgärder som företaget kan tänkas vidta i samband med säkerhets- eller integritetsincidenter eller hot och sårbarhet.

2. Utöver de krav som anges i punkt 1 ska leverantörer av allmänt tillgängliga nummerbaserade interpersonella kommunikationstjänster lämna följande uppgifter på ett klart och begripligt sätt:

–  Eventuella begränsningar av tillgången till larmtjänster och information om varifrån samtalet kommer på grund av bristande teknisk genomförbarhet, om tjänsten tillåter slutanvändare att spåra nationella samtal till ett nummer i en nationell nummerplan.

–  Slutanvändarens rätt att avgöra huruvida de vill föra in sina personuppgifter i en förteckning och om vilka typer av uppgifter som berörs, i enlighet med artikel 12 i direktiv 2002/58/EG.

3. Punkterna 1, 2 och 6 ska även gälla för slutanvändare som är mikroföretag eller små företag och för organisationer som drivs utan vinstsyfte, såvida de inte uttryckligen har samtyckt till att avstå från alla eller några av dessa bestämmelser.

4. Leverantörer av internetanslutningstjänster ska lämna den information som anges i punkterna 1 och 2 utöver den information som krävs enligt artikel 4.1 i förordning (EU) 2015/2120.

5. Senast den [ikraftträdande + 12 månader] ska kommissionen, efter samråd med Berec, anta ett beslut om en mall för sammanfattning av avtalet som innehåller de viktigaste delarna av informationskraven i enlighet med punkterna 1 och 2. De viktigaste delarna ska omfatta sammanfattande information om åtminstone följande:

a)  Leverantörens namn, adress och kontaktuppgifter samt eventuella andra adress- och kontaktuppgifter för klagomål.

b)  Huvuddragen hos varje tjänst som tillhandahålls.

c)  Respektive priser.

d)  Avtalets löptid och villkor för dess förlängning och uppsägning.

e)  I vilken utsträckning produkterna eller tjänsterna är avsedda för slutanvändare med funktionsnedsättning.

f)  När det gäller internetanslutningstjänster, de uppgifter som krävs enligt artikel 4.1 i förordning (EU) 2015/2120.

Mallen ska inte vara längre än en A4-sida, med text på endast ena sidan. Den ska vara lättläst. Om ett avtal omfattar flera olika tjänster kan det behövas fler sidor, men dokumentet ska begränsas till högst tre sidor.

Kommissionen får anta en genomförandeakt med närmare bestämmelser för den mall som avses i denna punkt. Genomförandeakten ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som anges i artikel 110.4.

Leverantörer som omfattas av skyldigheterna enligt punkterna 1–4 ska fylla i denna mall för sammanfattning av avtalet med tillämplig information, och lämna den till konsumenterna, ▌mikroföretagen och småföretagen samt till organisationer som drivs utan vinstsyfte om så är lämpligt, innan avtalet ingås, eller om detta inte är möjligt, kort därefter.

6. Leverantörer av internetanslutningstjänster och leverantörer av allmänt tillgängliga nummerbaserade interpersonella kommunikationstjänster ska erbjuda konsumenterna en funktion för övervakning och kontroll av användningen av var och en av de tjänster som faktureras utifrån konsumtion i volym eller tid. Denna funktion ska ge tillgång till aktuell information om förbrukningen för de tjänster som ingår i en taxeplan. Leverantörer av internetanslutningstjänster och allmänt tillgängliga nummerbaserade kommunikationstjänster ska på begäran och senast 3 månader före upphörandet av avtalsperioden ge konsumenterna råd om bästa taxa för sina tjänster.

6a. Medlemsstaterna får i sin nationella lagstiftning behålla eller införa ytterligare krav för internetanslutningstjänster och nummerbaserade interpersonella kommunikationstjänster och överföringstjänster för sändning för att garantera ett högre konsumentskydd med avseende på informationskraven i punkterna 1 och 2 i denna artikel. Medlemsstaterna får även behålla eller införa bestämmelser i sin nationella lagstiftning för att tillfälligt förhindra ytterligare användning av den tjänst som överstiger ett kostnads- eller volymtak som fastställs av den behöriga myndigheten.

Artikel 96

Insyn, jämförelse av erbjudanden och offentliggörande av information

1. De nationella regleringsmyndigheterna ska säkerställa att, om tillhandahållandet av relevanta tjänster omfattas av villkor, den information som avses i bilaga VIII offentliggörs i en tydlig, heltäckande, maskinläsbar och lättillgänglig form, framför allt för slutanvändare med funktionsnedsättning, av leverantörer av internetanslutningstjänster och leverantörer av allmänt tillgängliga ▌interpersonella kommunikationstjänster och överföringstjänster för sändning. Denna information ska uppdateras regelbundet. Nationella regleringsmyndigheter får i sin nationella lagstiftning behålla eller införa ytterligare krav i förhållande till de krav på transparens som avses i denna punkt.

2. De nationella regleringsmyndigheterna ska säkerställa att slutanvändarna har kostnadsfri tillgång till minst ett oberoende jämförelseverktyg som gör det möjligt att jämföra och utvärdera olika tjänsters pris, taxa och, i förekommande fall, indikativa siffror rörande kvalitet när det gällerinternetanslutningstjänster och allmänt tillgängliga nummerbaserade interpersonella kommunikationstjänster.

Jämförelseverktyget ska

(a)  vara operativt fristående genom att säkerställa att alla tjänsteleverantörer behandlas på samma sätt i sökresultaten,

(b)  tydligt informera om jämförelseverktygets ägare och operatörer,

(c)  ange tydliga och objektiva kriterier som grund för jämförelserna,

(d)  använda klart och otvetydigt språk,

(e)  erbjuda korrekt och aktuell information samt ange tidpunkten för den senaste uppdateringen,

(f)  innefatta ett brett urval av erbjudanden som täcker en betydande del av marknaden och, när den presenterade informationen inte utgör en fullständig bild av marknaden, en tydlig angivelse av detta innan resultaten visas,

(g)  erbjuda effektiva rutiner för rapportering av felaktig information.

(ga)  innehålla uppgifter om tjänsternas pris, taxa och kvalitet för både företag och konsumenter som är slutanvändare.

Jämförelseverktyg som uppfyller kraven i leden a–g ska på begäran av den som tillhandahåller verktyget certifieras av de nationella regleringsmyndigheterna. Tredje parter ska i syfte att tillhandahålla sådana oberoende jämförelseverktyg ha rätt att kostnadsfritt och i öppna dataformat använda information som offentliggjorts av leverantörer av internetanslutningstjänster eller allmänt tillgängliga nummerbaserade interpersonella kommunikationstjänster.

3. Medlemsstaterna får kräva att både nationella myndigheter och leverantörer av internetanslutningstjänster och/eller allmänt tillgängliga nummerbaserade interpersonella kommunikationstjänster vid behov sprider kostnadsfri information av allmänintresse till befintliga och nya slutanvändare med hjälp av samma metoder som de normalt använder för att kommunicera med slutanvändarna. I så fall ska informationen av allmänintresse tillhandahållas av de berörda offentliga myndigheterna i ett standardiserat format och ska bland annat omfatta

(a)  de vanligaste sätten att använda internetanslutningstjänster och allmänt tillgängliga nummeroberoende interpersonella kommunikationstjänster för att bedriva olaglig verksamhet eller sprida skadligt innehåll, särskilt när det kan skada respekten för andras fri- och rättigheter, inklusive intrång i dataskyddsrätt, upphovsrätt och närstående rättigheter, och de rättsliga följderna av detta, och, metoder för att skydda sig mot risker för personlig säkerhet, integritet och personuppgifter vid användning av internetanslutningstjänster och allmänt tillgängliga nummerbaserade interpersonella kommunikationstjänster.

Artikel 97

Tjänsternas kvalitet

1. De nationella regleringsmyndigheterna får kräva att leverantörer av internetanslutningstjänster och allmänt tillgängliga ▌interpersonella kommunikationstjänster offentliggör uttömmande, jämförbar, tillförlitlig, användarvänlig och aktuell information om tjänsternas kvalitet till slutanvändarna i den utsträckning som de erbjuder en miniminivå på tjänsternas kvalitet, och om åtgärder som vidtagits för att säkerställa likvärdigt tillträde för slutanvändare med funktionsnedsättning. Informationen ska på begäran även lämnas till de nationella regleringsmyndigheterna innan den offentliggörs. Sådana åtgärder som säkerställer tjänsternas kvalitet ska överensstämma med förordning (EU) 2015/2120. Leverantörer av allmänt tillgängliga interpersonella kommunikationstjänster ska informera konsumenten ifall kvaliteten på deras tjänster är beroende av externa faktorer, såsom kontroll av signalöverföringen eller nätuppkopplingen.

2. De nationella regleringsmyndigheterna ska specificera, med största möjliga beaktande av Berecs riktlinjer, parametrar för att mäta tjänsternas kvalitet och de tillämpliga mätmetoderna, samt innehållet i och formen och sättet för hur informationen ska offentliggöras, inbegripet eventuella mekanismer för kvalitetscertifiering. Vid behov ska parametrarna, definitionerna och mätmetoderna i bilaga IX användas.

För att bidra till en enhetlig tillämpning av denna punkt och av bilaga IX ska Berec senast den [ikraftträdande plus 18 månader], efter samråd med berörda aktörer och i nära samarbete med kommissionen, anta riktlinjer som i detalj redogör för de relevanta parametrarna för tjänstekvalitet, inbegripet parametrar som är relevanta för slutanvändare med funktionsnedsättning, tillämpliga mätmetoder, innehållet i och formatet för offentliggörande av informationen och mekanismer för kvalitetscertifiering.

Artikel 98

Avtalets löptid och uppsägning av avtal

1. Medlemsstaterna ska säkerställa att villkor och förfaranden vid uppsägning av avtal inte hämmar byte av tjänsteleverantör och att avtal som ingås mellan konsumenterna och leverantörer av allmänt tillgängliga internetanslutningstjänster, nummerbaserade interpersonella kommunikationstjänster samt överföringstjänster för sändning, inte föreskriver en ▌avtalsperiod som överstiger 24 månader. Medlemsstaterna får anta eller bibehålla en kortare maximal löptid för avtalsperioden. Medlemsstaterna får också kräva att leverantörerna erbjuder konsumenterna möjligheten att ingå ett avtal med en maximal giltighetstid på 12 månader eller mindre.

Detta stycke får inte tillämpas på löptiden för avtal med avbetalningar där konsumenten i ett separat avtal har gått med på att göra avbetalningar för utbyggnad av en fysisk koppling till nät med mycket hög uppkopplingskapacitet. Ett avtal med avbetalningar för utbyggnad av en fysisk koppling får inte innefatta terminalutrustning eller utrustning för internetanslutningstjänster, såsom en router eller ett modem och får inte hindra konsumenter från att utöva sina rättigheter enligt denna artikel.

2. Om det i ett avtal eller enligt nationell lag föreskrivs att ett tidsbegränsat avtal får förlängas automatiskt, ska medlemsstaten säkerställa att konsumenten, efter utgången av en sådan automatisk förlängning, har rätt att när som helst säga upp avtalet med högst en månads uppsägningstid utan annan kostnad än avgifterna för att erhålla tjänsten under uppsägningen. Innan avtalet automatiskt förlängs ska leverantören tydligt informera konsumenten om att den inledande avtalsperioden löper ut, och om hur avtalet kan sägas upp, om så önskas. Leverantörer ska använda samma metoder som de brukar använda för att kommunicera med konsumenterna.

2a. Punkterna 1 och 2 ska även gälla för slutanvändare som är mikroföretag och små företag eller organisationer som drivs utan vinstsyfte, såvida de inte uttryckligen har samtyckt till att avstå från dessa bestämmelser.

3. Slutanvändare ska ha rätt att säga upp sitt avtal utan kostnad vid meddelande om ändringar av avtalsvillkoren som föreslås av leverantörer av internetanslutningstjänster, allmänt tillgängliga nummerbaserade kommunikationstjänster och överföringstjänster för sändning, om inte de föreslagna ändringarna enbart är till slutanvändarens fördel eller är av rent teknisk karaktär och har en neutral effekt för slutanvändaren eller är absolut nödvändiga för att genomföra ändringar av lagar eller andra förordningar. Leverantörerna ska underrätta slutanvändarna om alla ändringar av avtalsvillkoren minst en månad i förväg och ska samtidigt informera dem om att de har rätt att säga upp avtalet utan kostnad om de inte godtar de nya villkoren. Medlemsstaterna ska säkerställa att underrättelsen görs på ett tydligt och begripligt sätt, på ett varaktigt medium med hjälp av samma metoder som leverantören normalt använder för att kommunicera med konsumenterna.

3a. Alla fortgående eller regelbundna, betydande skillnader mellan en elektronisk kommunikationstjänsts faktiska prestanda och den prestanda som anges i avtalet, ska anses utgöra en överträdelse av prestandan och leda till aktivering av de korrigeringsåtgärder som konsumenten har tillgång till enligt nationell lag, inbegripet rätten att säga upp avtalet utan kostnad.

4. Om en slutanvändare har rätt att säga upp ett avtal för en allmänt tillgänglig internetanslutningstjänst, en nummerbaserad interpersonell kommunikationstjänst och en överföringstjänst för sändning före utgången av den överenskomna avtalsperioden i enlighet med detta direktiv, andra bestämmelser i unionsrätten eller nationell lagstiftning, ska inga straffavgifter och ingen ersättning betalas av slutanvändaren annat än för behållen subventionerad terminalutrustning. Om slutanvändaren väljer att behålla terminalutrustning som är knuten till avtalet vid tidpunkten för uppsägningen får eventuell ersättning inte överstiga utrustningens tidsproportionella värde vid den tidpunkt då avtalet ingicks eller den kvarstående delen av serviceavgiften fram till utgången av avtalet, beroende på vilket belopp som är lägst. Medlemsstaterna får välja andra metoder för att beräkna ersättningsnivån om denna nivå är densamma som eller lägre än den ersättning som beräknats ovan. Alla begränsningar av användningen av terminalutrustning på andra nät ska hävas kostnadsfritt av leverantören senast vid betalningen av sådan ersättning. Medlemsstaterna får anta eller behålla ytterligare krav i förhållande till denna punkt för att säkerställa en högre konsumentskyddsnivå.

Artikel 99

Byte av leverantör och nummerportabilitet

1. I händelse av byte mellan leverantörer av internetanslutningstjänster ska de berörda leverantörerna ge slutanvändarna tillgång till relevant information före och under bytesförfarandet och säkerställa tjänstens kontinuitet. Den mottagande leverantören ska leda bytet i syfte att säkerställa att aktiveringen av tjänsten sker den dag och inom den tidsram som uttryckligen avtalats med slutanvändaren. Den överlåtande leverantören ska fortsätta att tillhandahålla sina tjänster på samma villkor till dess att den mottagande leverantörens tjänster är aktiverade. Eventuella avbrott i tjänsten under bytet får inte överstiga en arbetsdag om båda leverantörerna använder samma tekniska hjälpmedel. Om leverantörerna använder olika tekniska hjälpmedel ska de bemöda sig om att begränsa avbrottet i tjänsten under bytet till en arbetsdag, utom när det är vederbörligen motiverat med en längre period, som inte får överstiga två arbetsdagar.

Nationella regleringsmyndigheter ska säkerställa att bytesförfarandet är effektivt och enkelt för slutanvändaren.

2. Medlemsstaterna ska se till att alla slutanvändare med nummer från den nationella telefonnummerplanen som kräver detta ska ha rätt att behålla sina nummer oberoende av vilket företag som tillhandahåller tjänsten i enlighet med bestämmelserna i bilaga IVI del C.

2a. Om en slutanvändare säger upp ett avtal med en leverantör ska slutanvändaren behålla rätten att portera ett nummer till en annan leverantör under sex månader efter uppsägningsdagen, såvida inte slutanvändaren avsäger sig denna rätt.

3. De nationella regleringsmyndigheterna ska se till att kostnadsorienteringsprincipen följs vid prissättningen av nummerportabilitet mellan operatörer och/eller tjänsteleverantörer och att inga direkta avgifter tillämpas för slutanvändare.

4. De nationella regleringsmyndigheterna får inte belägga nummerportabilitet med slutkundstaxor som snedvrider konkurrensen, till exempel genom att införa särskilda eller gemensamma slutkundstaxor.

5. Portering av nummer och dess efterföljande aktivering ska utföras snarast möjligt. En konsument som ingått ett avtal om portering av ett nummer till ett nytt företag ska under alla omständigheter få numret aktiverat inom en arbetsdag efter det överenskomna datumet. Den överlåtande leverantören ska fortsätta att tillhandahålla sina tjänster på samma villkor till dess att den mottagande leverantörens tjänster är aktiverade.

Denna punkt ska även gälla för slutanvändare som är mikroföretag eller små företag och för organisationer som drivs utan vinstsyfte, såvida de inte uttryckligen har samtyckt till att alla eller några av dessa bestämmelser inte ska tillämpas.

5a. Den mottagande leverantören ska leda bytes- och porteringsförfarandet, och både den mottagande och den överlåtande leverantören ska samarbeta med ärligt uppsåt. Nationella reglerings myndigheter får föreskriva den övergripande processen för byte och portering av nummer, med hänsyn till nationella bestämmelser om avtal, teknisk genomförbarhet och slutanvändarens behov en tjänst utan avbrott. Detta ska omfatta ett krav på att nummerportabilitet ska genomföras med hjälp av over-the-air-tillhandahållande, när sådant finns tillgängligt, om inte slutanvändaren begär något annat.

Avbrott i tjänsten under porteringen får under inga omständigheter överstiga en arbetsdag.

Slutanvändarens avtal med den överlåtande leverantören ska avslutas automatiskt när bytesprocessen har avslutats. Den överlåtande leverantören ska betala tillbaka eventuellt kvarstående tillgodohavande till konsumenter som använder förhandsbetalda tjänster. Återbetalning får medföra att en avgift tas ut endast om detta anges i avtalet. En sådan avgift ska vara proportionerlig och stå i proportion till de faktiska kostnaderna för den överförande leverantören som erbjuder återbetalningen. Om porteringsförfarandet misslyckas ska den överlåtande leverantören återaktivera slutanvändarens nummer eller tjänst enligt samma villkor som gällde för slutanvändaren innan bytesprocessen påbörjades, till dess att porteringen eller bytesprocessen lyckas. De nationella regleringsmyndigheterna ska också vidta lämpliga åtgärder som säkerställer att slutanvändarna är på lämpligt sätt informerade och skyddade under hela bytes- och porteringsprocessen och inte tvingas byta till en annan leverantör mot sin vilja.

6. Medlemsstaterna ska se till att lämpliga påföljder för företag införs ▌vid förseningar i nummerporteringen eller missbruk av portering som de själva står för eller som sker på deras vägnar.

6a. Medlemsstaterna ska säkerställa att slutanvändarna har rätt till ersättning från leverantörerna vid försening i samband med portering eller byte, eller i samband med missbruk av portering eller byte. Minimiersättningen vid en försening ska vara följande:

(a)   Om porteringen försenas med mer än en eller två arbetsdagar i enlighet med artikel 99.1 respektive artikel 99.5: ett belopp för varje ytterligare dag.

(b)   Vid avbrott i tjänsten som överstiger en arbetsdag: ett belopp för varje ytterligare dag.

(c)   Om aktiveringen av tjänsten försenas: ett belopp för varje ytterligare dag efter den överenskomna aktiveringsdagen.

(d)   Om ett inbokat servicebesök missas eller ställs in med mindre än 24 timmars varsel: ett belopp för varje besök.

De nationella tillsynsmyndigheterna ska fastställa de belopp som ska betalas i enlighet med denna punkt.

6b. Den ersättning som avses i punkt 6a ska betalas genom avdrag på nästa faktura, med kontanter, genom elektronisk överföring eller, i samförstånd med slutanvändaren, genom servicecheckar.

6c. Punkt 6a ska inte påverka eventuell rätt till ytterligare ersättning enligt nationell rätt eller unionsrätt. Medlemsstaterna får fastställa ytterligare bestämmelser som garanterar att alla slutanvändare som har lidit materiell eller immateriell skada enligt denna artikel har möjlighet att söka och få ersättning från ett företag för den skada de lidit. Minimiersättningen enligt punkt 6a får dras av från sådan eventuell ersättning. Utbetalning av ersättning enligt punkt 6a ska inte hindra den mottagande leverantören från att i förekommande fall söka ersättning från en överlåtande leverantör.

Artikel 100

Paketerbjudanden

1. Om ett paket av tjänster eller ett paket av tjänster och terminalutrustning som erbjuds konsumenter omfattar minst en internetanslutningstjänst eller en allmänt tillgänglig nummerbaserad interpersonell kommunikationstjänst, ska artiklarna 95, 96.1, 98 och 99▌ i tillämpliga delar gälla alla delarna i paketet, utom när de bestämmelser som tillämpas på en annan del av paketet är förmånligare för konsumenten.

2. Varje abonnemang på ytterligare tjänster eller terminalutrustning som levereras eller tillhandahålls av samma leverantör av internetanslutningstjänster eller av ▌allmänt tillgängliga nummerbaserade interpersonella kommunikationstjänster får inte innebära att avtalsperioden förlängs om inte konsumenten uttryckligen samtycker till annat vid tecknandet av ett abonnemang på ytterligare tjänster eller terminalutrustning.

2a. Leverantörer av andra elektroniska kommunikationstjänster än nummeroberoende interpersonella kommunikationstjänster ska erbjuda konsumenterna en möjlighet att säga upp eller ändra enskilda delar av ett avtal, om detta alternativ anges i avtalet.

2b. Punkterna 1 och 2 ska även gälla för slutanvändare som är mikroföretag eller små företag eller organisationer som drivs utan vinstsyfte, såvida de inte uttryckligen har samtyckt till att avstå från alla eller några av dessa bestämmelser.

2c. Medlemsstaterna får utvidga tillämpningen av punkt 1 till tjänstepaket eller till tjänstepaket och terminalutrustning som erbjuds konsumenten, som omfattar åtminstone en allmänt tillgänglig elektronisk kommunikationstjänst. Medlemsstaterna får även tillämpa punkt 1 när det gäller övriga bestämmelser som fastställs i denna avdelning.

Artikel 101

Tillgång till tjänster

Medlemsstaterna ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa största möjliga tillgång till röstkommunikations- och internetanslutningstjänster som tillhandahålls i allmänna kommunikationsnät i händelse av nätsammanbrott av katastrofkaraktär eller i fall av force majeure. Medlemsstaterna ska se till att leverantörer av röstkommunikations- och internetanslutningstjänster vidtar alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa en oavbruten tillgång till larmtjänster.

Artikel 102

Nödkommunikation och det gemensamma europeiska larmnumret

1. Medlemsstaterna ska se till att samtliga slutanvändare av de tjänster som avses i punkt 2, inbegripet användare av allmänna telefonautomater och av privata elektroniska kommunikationsnät, har tillträde till larmtjänster, via nödkommunikation avgiftsfritt och utan att behöva använda sig av något betalningsmedel genom att använda det gemensamma europeiska larmnumret 112 och eventuella nationella larmnummer som specificerats av medlemsstaterna.

2. I samråd med nationella regleringsmyndigheter och larm- och räddningstjänster samt leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster ska medlemsstaterna se till att leverantörer som tillhandahåller slutanvändare nummerbaserade interpersonella kommunikationstjänster, om dessa tjänster gör det möjligt för slutanvändare att spåra nationella samtal till ett nummer i en nationell eller internationell nummerplan, ger tillgång till larmtjänster via nödkommunikation till den lämpligaste larmcentralen, med hjälp av lokaliseringsinformation som är tillgänglig för leverantörer av nummerbaserade interpersonella kommunikationstjänster och på ett sätt som är förenligt med medlemsstaternas infrastruktur för larmsamtal.

Leverantörer av nummeroberoende interpersonella kommunikationstjänster som inte erbjuder tillgång till 112 ska informera slutanvändarna om att tillgång till larmnumret 112 inte ges.

3. Medlemsstaterna ska se till att all nödkommunikation till det gemensamma europeiska larmnumret 112 besvaras korrekt och behandlas på det sätt som bäst passar den nationella organisationen av larmsystem, med hänsyn till behovet av att hantera samtal på flera språk. Denna nödkommunikation ska besvaras och hanteras minst lika snabbt och effektivt som nödkommunikation till nationella larmnummer, där sådana fortfarande används.

3a. Kommissionen ska efter samråd med nationella regleringsmyndigheter och larmtjänster anta resultatindikatorer för medlemsstaternas larmtjänster. Vartannat år ska kommissionen lägga fram en rapport inför Europaparlamentet och rådet om ändamålsenligheten hos genomförandet av det europeiska larmnumret 112 och om resultatindikatorernas effektivitet.

4. Medlemsstaterna ska se till att tillträde för slutanvändare med funktionsnedsättning till larmtjänster är tillgängligt via nödkommunikation och är likvärdigt med det tillträde som åtnjuts av andra slutanvändare, inbegripet via totalkonversationstjänster eller relätjänster från tredje part. Kommissionen och de nationella regleringsmyndigheterna samt andra behöriga myndigheter ska vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att slutanvändare med funktionsnedsättning har tillträde till larmtjänster på likvärdiga villkor som andra under resa i en annan medlemsstat, om detta är möjligt utan förhandsregistrering. Dessa åtgärder ska säkerställa interoperabilitet mellan medlemsstater och ska i största möjliga utsträckning bygga på europeiska standarder eller specifikationer som offentliggjorts i enlighet med bestämmelserna i artikel 39, och de ska inte hindra medlemsstaterna från att anta tilläggskrav i syfte att nå de mål som fastställs i denna artikel.

5. Medlemsstaterna ska se till att information om varifrån samtalet kommer görs tillgänglig för den lämpligaste larmcentralen utan dröjsmål efter det att nödkommunikationen har upprättats. Detta ska inbegripa både nätbaserad lokaliseringsinformation och, i förekommande fall, lokaliseringsinformation baserad på telefonapparater. Medlemsstaterna ska säkerställa att fastställandet och överföringen av informationen om var slutanvändaren befinner sig är avgiftsfria för slutanvändaren och larmcentralen i fråga om all nödkommunikation till det gemensamma europeiska larmnumret 112. Medlemsstaterna får utvidga den skyldigheten till att även omfatta nödkommunikation till nationella larmnummer. Detta ska inte hindra de behöriga regleringsmyndigheterna från att, efter samråd med Berec, fastställa kriterier för korrekthet och tillförlitlighet när det gäller informationen om varifrån samtalet kommer.

6. Medlemsstaterna ska se till att medborgarna får tillräcklig information om att det gemensamma europeiska larmnumret 112 finns och hur det kan användas, samt om dess tillgänglighetsfunktioner, bland annat genom initiativ speciellt riktade till personer som reser mellan olika medlemsstater och personer med funktionsnedsättning. Denna information ska ges i ett lättillgängligt format, och ta upp olika typer av funktionsnedsättning. Kommissionen ska stödja och komplettera medlemsstaternas åtgärder.

7. För att säkerställa en effektiv tillgång till larmtjänster via nödkommunikation till 112-tjänster i medlemsstaterna ska kommissionen, efter samråd med Berec, ▌ anta delegerade akter i enlighet med artikel 109 om de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa kompatibilitet, interoperabilitet, kvalitet, tillförlitlighet och kontinuitet hos nödkommunikation i unionen i fråga om lösningar för information om varifrån samtalet kommer, tillträde för slutanvändare, tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning och dirigering till den lämpligaste larmcentralen. De första delegerade akterna ska antas senast den [ange datum].

Kommissionen ska upprätthålla en databas med E.164-nummer för europeiska larmtjänster, så att dessa kan kontakta varandra från en medlemsstat till en annan.

Åtgärderna i fråga ska antas utan att det påverkar organisationen av larmtjänster, som fortsatt tillhör medlemsstaternas exklusiva behörighetsområde

Artikel 102a

Ett omvänt 112-system

1. Medlemsstaterna ska, med hjälp av elektroniska kommunikationsnät och elektroniska kommunikationstjänster, inrätta ett nationellt effektivt ”omvänt 112-kommunikationssystem” för att varna och uppmärksamma medborgare i händelse av överhängande eller nära förestående större nödsituationer eller katastrofer som orsakas av naturfenomen och/eller människan, med beaktande av befintliga nationella och regionala system och utan att inverka negativt på bestämmelser om dataskydd och privatliv.

Artikel 103

Likvärdigt tillträde och utbud för slutanvändare med funktionsnedsättning

1. Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna specificerar de krav som ska uppfyllas av leverantörer av allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster för att säkerställa att slutanvändare med funktionsnedsättning

  a) får tillgång till elektroniska kommunikationstjänster, inklusive tillhörande avtalsinformation som lämnats i enlighet med artikel 95, i samma utsträckning som flertalet slutanvändare, och medlemsstaterna ska även säkerställa att leverantörer av allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster vidtar nödvändiga åtgärder för att göra sina webbplatser och mobila applikationer mer tillgängliga genom att göra dem tydliga, hanterbara, begripliga och robusta,

  b) kan dra nytta av det utbud av företag och tjänster som flertalet slutanvändare har tillgång till.

För detta ändamål ska medlemsstaterna, i den mån detta inte innebär en oproportionerlig börda för leverantörerna av terminalutrustning och elektroniska kommunikationstjänster, säkerställa att specialutrustning som erbjuder nödvändiga tjänster och funktioner avsedda särskilt för slutanvändare med funktionsnedsättning finns tillgänglig. Bedömningen av vad som anses vara en oproportionerlig börda ska följa det förfarande som anges i artikel 12 i direktiv xxx/YYYY/EU.

2. När medlemsstaterna vidtar de åtgärder som avses i punkt 1 ska de främja efterlevnaden av de relevanta standarder eller specifikationer som offentliggjorts i enlighet med artikel 39.

I den mån bestämmelserna i denna artikel strider mot Europaparlamentets och rådets direktiv xxx/YYYY/EU(46), ska bestämmelserna i direktiv xxx/YYYY/EU gälla.

Artikel 104

Nummerupplysningstjänster

1. Medlemsstaterna ska säkerställa att samtliga leverantörer av röstkommunikationstjänster tillmötesgår varje rimlig begäran om att få tillgång till ändamålsenlig information, i ett avtalat format på villkor som är rättvisa, objektiva, kostnadsorienterade och icke-diskriminerande, i syfte att tillhandahålla allmänt tillgängliga nummerupplysningstjänster och abonnentförteckningar.

2. De nationella regleringsmyndigheterna ska kunna införa skyldigheter och villkor för företag som kontrollerar slutanvändarnas tillgång till nummerupplysningstjänster i enlighet med bestämmelserna i artikel 59. Sådana skyldigheter och villkor ska vara objektiva, rättvisa, icke diskriminerande samt klara och tydliga.

3. Medlemsstaterna får inte behålla någon inskränkande reglering som hindrar slutanvändare i en medlemsstat från att direkt få tillträde till nummerupplysningstjänsten i en annan medlemsstat genom taltelefoni eller sms, och ska vidta åtgärder för att säkerställa detta tillträde i enlighet med artikel 91.

4. Punkterna 1–3 ska gälla, om inte annat följer av unionslagstiftningen om behandling av personuppgifter och skydd för privatlivet, särskilt artikel 12 i direktiv 2002/58/EG.

Artikel 105

Driftskompatibilitet hos radio- och televisionsutrustning för konsumenter

Medlemsstaterna ska säkerställa driftskompatibiliteten hos radio- och televisionsutrustning för konsumenter i enlighet med bestämmelserna i bilaga X.

Leverantörer av digitala televisionstjänster ska säkerställa terminalutrustningens driftskompabilitet, så att terminalutrustningen när så är tekniskt möjligt kan återanvändas med andra leverantörer, och om så inte är fallet ska konsumenterna ges möjlighet att enkelt och kostnadsfritt lämna tillbaka terminalutrustningen.

Artikel 106

Sändningsplikt (”must carry”)

1. Företag som omfattas av medlemsstaternas jurisdiktion och som tillhandahåller elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster som används för distribution av radio- och tv-sändningar till allmänheten, där ett betydande antal slutanvändare av sådana nät och tjänster använder dem som sitt huvudsakliga medel för att ta emot radio- och tv-sändningar, får av medlemsstaterna åläggas skälig sändningsplikt (”must carry”) för överföring av vissa angivna radio- och tv-sändningar och därtill hörande tilläggstjänster, särskilt tjänster för att ge slutanvändare med funktionsnedsättning lämpligt tillträde till innehåll och elektroniska programguider och data som stöder uppkopplade tv-tjänster och elektroniska programguider. Sådan sändningsplikt ska endast införas när det är nödvändigt för att uppfylla mål avseende allmänintresset som klart definierats av varje medlemsstat, och de ska vara proportionella och öppna för insyn.

Medlemsstaterna ska införa sändningsplikt för analoga tv-sändningar endast om avsaknad av en sådan plikt skulle bli till stor olägenhet för ett stort antal slutanvändare eller om det inte finns några andra sändningssätt för vissa angivna tv-sändningar.

Den sändningsplikt som avses i första stycket ska endast införas när det är nödvändigt för att uppfylla mål avseende allmänintresset som klart definierats av varje medlemsstat, och de ska vara proportionella och öppna för insyn.

1a. Skyldigheterna som anges i första punkten ska ses över av medlemsstaterna senast ett år efter den [datum för detta direktivs ikraftträdande, utom när medlemsstaterna har genomfört en sådan översyn under de föregående fyra åren.

Medlemsstaterna ska se över sändningsplikten minst vart femte år.

1b. Medlemsstaterna får dessutom föreskriva en skälig erbjudandeplikt (”must offer”) när det gäller vissa angivna radio- och tv-sändningar av allmänt intresse, för företag som omfattas av sändningsplikten inom medlemsstaternas jurisdiktion.

2. Varken punkt 1 i denna artikel eller artikel 57.2 ska påverka medlemsstaternas förmåga att i sin lagstiftning bestämma lämplig ersättning, om sådan utgår, med avseende på åtgärder som vidtas i enlighet med denna artikel, medan de också ska garantera att det under liknande förhållanden inte förekommer någon diskriminerande behandling av leverantörer av elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster. Om ersättning utgår, får kravet på ersättning och ersättningens belopp fastställas i lag, och sådan ersättning ska tillämpas på ett proportionellt och öppet sätt.

Artikel 107

Tillhandahållande av ytterligare faciliteter

1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 83.2 ska medlemsstaterna säkerställa att de nationella regleringsmyndigheterna har möjlighet att kräva att alla leverantörer som tillhandahåller internetanslutningstjänster och/eller allmänt tillgängliga nummerbaserade interpersonella kommunikationstjänster i förekommande fall avgiftsfritt erbjuder samtliga eller delar av de tilläggstjänster som förtecknas i bilaga VI del B, om det är tekniskt ▌genomförbart, liksom samtliga eller delar av de tilläggstjänster som förtecknas i bilaga VI del A.

2. En medlemsstat får besluta att inte tillämpa punkt 1 på hela eller delar av sitt territorium om den, sedan den beaktat de berörda parternas synpunkter, anser att det finns tillräcklig tillgång till dessa tjänster

Artikel 108

Anpassning av bilagorna

Kommissionen har befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 109 avseende ändringar av bilagorna V, VI, VIII, IX och X för att ta hänsyn till den tekniska och sociala utvecklingen eller till förändringar av efterfrågan på marknaden.

Del IV. SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 109

Utövande av delegering

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den delegering av befogenheter som avses i artiklarna 40, 60, 73, 102 och 108 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den … [datum för ikraftträdande av den grundläggande lagstiftningsakten eller från och med något annat datum som fastställs av medlagstiftarna].

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 40, 60, 73, 102 och 108 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4. Innan kommissionen antar en delegerad akt, ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 40, 60, 73, 102 och 108 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av [två månader] från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med [två månader] på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 110

Kommittéförfarande

1. Kommissionen ska biträdas av en kommitté (nedan kallad kommunikationskommittén) som inrättats genom direktiv 2002/21/EG. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2. För de genomförandeåtgärder som avses i artikel 45.2 andra stycket ska kommittén vara den radiospektrumkommitté som inrättats i enlighet med artikel 3.1 i beslut 676/2002/EG.

3. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 4 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas. Om kommitténs yttrande ska inhämtas genom ett skriftligt förfarande, ska det förfarandet avslutas utan resultat om, inom tidsfristen för att avge yttrandet, kommitténs ordförande så beslutar eller en kommittéledamot så begär. I det fallet ska ordföranden kalla till ett kommittémöte inom skälig tid.

4. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i den förordningen.

5. Om kommitténs yttrande ska inhämtas genom ett skriftligt förfarande, ska det förfarandet avslutas utan resultat om, inom tidsfristen för att avge yttrandet, kommitténs ordförande så beslutar eller en kommittéledamot så begär. I det fallet ska ordföranden kalla till ett kommittémöte inom skälig tid.

Artikel 111

Utbyte av information

1. Kommissionen ska ge kommunikationskommittén all relevant information om resultatet av de regelbundna överläggningarna med företrädare för nätoperatörer, tjänsteleverantörer, användare, konsumenter, tillverkare, fackliga organisationer samt tredje länder och internationella organisationer.

2. Kommunikationskommittén ska, med beaktande av unionens politik inom området elektronisk kommunikation, främja informationsutbytet mellan medlemsstaterna och mellan medlemsstaterna och kommissionen när det gäller läget för och utvecklingen av regleringsverksamheten avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster.

Artikel 112

Offentliggörande av information

1. Medlemsstaterna ska säkerställa att aktuell information rörande tillämpningen av detta direktiv görs tillgängliga för allmänheten i en form som säkerställer att alla berörda parter lätt kan få tillgång till den. De ska offentliggöra ett meddelande i sina nationella officiella tidningar med uppgift om hur och var informationen har offentliggjorts. Det första meddelandet ska offentliggöras före den tillämpningsdag som avses i artikel 118 andra stycket, och därefter ska ett meddelande offentliggöras vid varje ändring av innehållet i meddelandet.

2. Medlemsstaterna ska skicka en kopia av alla sådana meddelanden till kommissionen i samband med offentliggörandet. Informationen ska genom kommissionens försorg i tillämpliga fall delges kommunikationskommittén.

3. Medlemsstaterna ska säkerställa att all relevant information om rättigheter, villkor, förfaranden, administrativa avgifter, avgifter och beslut som rör allmänna auktorisationer, nyttjanderätter och rättighet att installera faciliteter offentliggörs och hålls aktuell på ett lämpligt sätt så att alla berörda parter lätt kan få tillgång till informationen.

4. Om den information som avses i punkt 3 finns att tillgå på olika förvaltningsnivåer, särskilt information som rör förfaranden och villkor för rättigheter att installera faciliteter, ska den nationella regleringsmyndigheten beakta de kostnader som är involverade och bemöda sig om att utarbeta en användarvänlig översikt över all sådan information, inklusive uppgifter om berörd förvaltningsnivå och ansvariga myndigheter, så att det blir lättare att ansöka om rättigheter att installera faciliteter.

5. Medlemsstaterna ska säkerställa att de särskilda skyldigheter som införs för företag i enlighet med detta direktiv offentliggörs, med uppgift om de specifika produkterna eller tjänsterna samt de geografiska marknaderna. De ska säkerställa att aktuell information, såvida det inte rör sig om konfidentiell information, i synnerhet affärshemligheter, görs tillgänglig för allmänheten i en form som garanterar att alla berörda parter lätt kan få tillgång till den.

6. Medlemsstaterna ska sända en kopia av all sådan information som offentliggörs till kommissionen. Kommissionen ska tillhandahålla denna information i lättillgänglig form och, när så är lämpligt, vidarebefordra den till kommunikationskommittén.

Artikel 113

Anmälan och övervakning

1. De nationella regleringsmyndigheterna ska senast den tillämpningsdag som avses i artikel 115.1 andra stycket, och därefter utan dröjsmål vid eventuella ändringar, till kommissionen anmäla namn på företag som har skyldigheter att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster enligt artikel 81.

Kommissionen ska tillhandahålla informationen i lättillgänglig form och distribuera den till kommunikationskommitté som avses i artikel 111.

2. De nationella regleringsmyndigheterna ska till kommissionen anmäla namnen på de operatörer som anses ha ett betydande inflytande på marknaden enligt detta direktiv samt de skyldigheter som införs för dessa operatörer i enlighet med detta direktiv. Varje förändring som påverkar de skyldigheter som gäller för företag eller av de företag som berörs av bestämmelserna i detta direktiv ska utan dröjsmål anmälas till kommissionen.

Artikel 114

Översynsförfarande

1. Kommissionen ska regelbundet se över hur detta direktiv fungerar och rapportera resultatet till Europaparlamentet och rådet, varvid det första rapporteringstillfället ska infalla senast fem år efter den tillämpningsdag som avses i artikel 115.1 andra stycket och därefter vart femte år.

Vid översynerna ska det särskilt göras en bedömning om befogenheterna att förhandsintervenera enligt detta direktiv är tillräckliga för att nationella regleringsmyndigheter ska kunna säkerställa att konkurrensen på marknaderna för elektronisk kommunikation, jämte proportionerlig tillämpning av andra skyldigheter i enlighet med detta direktiv, fortsatt blomstrar till gagn för slutanvändarna i fråga om kvalitet, urval och pris, och att de grossistmarknader som ger tillträde till infrastruktur för elektronisk kommunikation utvecklas och blomstrar, vilket är nödvändigt för att säkerställa konkurrenskraftiga resultat för slutanvändarna och konnektivitet med mycket hög kapacitet.

För detta ändamål får kommissionen begära in upplysningar från medlemsstaterna, vilka ska lämnas utan onödigt dröjsmål.

Artikel 115

Införlivande

1. Medlemsstaterna ska senast den [dag/månad/år] anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artiklarna [...] och bilagorna [...]. De ska genast överlämna texten till dessa bestämmelser till kommissionen.

De ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den [dag/månad/år].

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. De ska även innehålla en uppgift om att hänvisningar i befintliga lagar och andra författningar till de direktiv som upphävs genom detta direktiv ska anses som hänvisningar till detta direktiv. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras och om hur uppgiften ska formuleras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 116

Upphävande

Direktiven 2002/19/EG, 2002/20/EG, 2002/21/EG och 2002/22/EG, som förtecknas i del A i bilaga XI, ska upphöra att gälla med verkan från och med den [...], utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter när det gäller de tidsfrister för införlivande med nationell lagstiftning och datum för tillämpning av direktiven som anges i del B i bilaga XI.

Artikel 5 i beslut nr 243/2012/EU ska ersättas med verkan från och med [...].

Hänvisningar till de upphävda direktiven ska anses som hänvisningar till detta direktiv och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga XII.

Artikel 117

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 118

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den

På Europaparlamentets vägnar  På rådets vägnar

Ordförande  Ordförande

(1)

EUT C xx, 2.3.2017, s. xx.

(2)

EUT C xx, 2.3.2017, s. xx.

(3)

EGT C 77, 28.3.2002, s. 1.

(4)

* Ändringar: ny text eller text som ersätter tidigare text markeras med fetkursiv stil och strykningar med symbolen ▌.

(5)

  EUT C , , s. .

(6)

  EUT C , , s. .

(7)

  Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/19/EG av den 7 mars 2002 om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter (tillträdesdirektiv) (EGT L 108, 24.4.2002, s. 7).

(8)

  Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/20/EG av den 7 mars 2002 om auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (auktorisationsdirektiv) (EGT L 108, 24.4.2002, s. 21).

(9)

  Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektiv) (EGT L 108, 24.4.2002, s. 33)

(10)

  Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/22/EG av den 7 mars 2002 om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (direktiv om samhällsomfattande tjänster) (EGT L 108 24.4.2002, s. 51).

(11)

  Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktiv om integritet och elektronisk kommunikation) (EGT L 201, 31.7.2002, s. 37).

(12)

  Unionens regelverk för elektronisk kommunikation omfattar också Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 531/2012 av den 13 juni 2012 om roaming i allmänna mobilnät i unionen (EUT L 172, 30.6.2012, s. 10), Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 2015/2120 av den 25 november 2015 om åtgärder rörande en öppen internetanslutning och om ändring av direktiv 2002/22/EG om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster och förordning (EU) nr 531/2012 om roaming i allmänna mobilnät i unionen (EUT L 310, 26.11.2015, s. 1) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/61 av den 15 maj 2014 om åtgärder för att minska kostnaderna för utbyggnad av höghastighetsnät för elektronisk kommunikation (EUT L 155, 23.5.2014, s. 1), samt ett antal beslut av medlagstiftarna och kommissionen.

(13)

  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1211/2009 av den 25 november 2009 om inrättande av organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation (Berec) och byrån (EUT L 337, 18.12.2009, s. 1).

(14)

  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/53/EU av den 16 april 2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av radioutrustning och om upphävande av direktiv 1999/5/EG (EUT L 153, 22.5.2014, s. 62).

(15)

Domstolens dom av den 26 april 1988, Bond van Adverteerders m.fl./nederländska staten, C-352/85, ECLI: EU:C:1988:196.

(16)

  Båda definieras i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/758 av den 29 april 2015 om typgodkännandekrav för montering av eCall-system som bygger på 112-tjänsten i fordon och om ändring av direktiv 2007/46/EG [EUT L 123, 19.5.2015, s. 77], och i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 305/2013 av den 26 november 2012 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/40/EU avseende harmoniserat tillhandahållande av interoperabelt EU-omfattande eCall [EUT L 91, 3.4.2013, s. 1].

(17)

  Enligt definitionen i förordning (EU) 2015/758.

(18)

  EUT L 81, 21.3.2012, s. 7.

(19)

  Mål C-614/10, Europeiska kommissionen mot Republiken Österrike, EU:C:2012:631.

(20)

  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/61/EU av den 15 maj 2014 om åtgärder för att minska kostnaderna för utbyggnad av höghastighetsnät för elektronisk kommunikation, EUT L 155, 23.5.2014, s. 1.

(21)

  Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/11/EU av den 21 maj 2013 om alternativ tvistlösning vid konsumenttvister och om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 och direktiv 2009/22/EG (direktivet om alternativ tvistlösning) (EUT L 165, 18.6.2013, s. 63).

(22)

  Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/1148 av den 6 juli 2016 om åtgärder för en hög gemensam nivå på säkerhet i nätverks- och informationssystem i hela unionen (EUT L 194, 19.7.2016, s. 1).

(23)

  Europaparlamentets och rådets beslut nr 676/2002/EG av den 7 mars 2002 om ett regelverk för radiospektrumpolitiken i Europeiska gemenskapen (radiospektrumbeslut) (EGT L 108, 24.4.2002).

(24)

  Rådets rekommendation 1999/519/EG av den 12 juli 1999 om begränsning av allmänhetens exponering för elektromagnetiska fält (0 Hz–300 GHz), EGT L 199, 30.7.1999, s. 59.

(25)

  Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (”Direktiv om elektronisk handel”) (EGT L 178, 17.7.2000, s. 1).

(26)

  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1025/2012 av den 25 oktober 2012 om europeisk standardisering och om ändring av rådets direktiv 89/686/EEG och 93/15/EEG samt av Europaparlamentets och rådets direktiv 94/9/EG, 94/25/EG, 95/16/EG, 97/23/EG, 98/34/EG, 2004/22/EG, 2007/23/EG, 2009/23/EG och 2009/105/EG samt om upphävande av rådets beslut 87/95/EEG och Europaparlamentets och rådets beslut 1673/2006/EG (EUT L 364, 14.11.2012, s. 12).

(27)

  Kommissionens rekommendation 2013/466/EU av den 11 september 2013 om enhetliga krav på icke-diskriminering och kostnadsberäkningsmetoder för att främja konkurrensen och förbättra klimatet för bredbandsinvesteringar, EUT L 251, 21.9.2013, s. 13.

(28)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2120 av den 25 november 2015 om åtgärder rörande en öppen internetanslutning och om ändring av direktiv 2002/22/EG om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster och förordning (EU) nr 531/2012 om roaming i allmänna mobilnät i unionen (EUT L 310, 26.11.2015, s. 1).

(29)

Europaparlamentets och rådets direktiv xxx/YYYY/EU av den ... om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar vad gäller tillgänglighetskrav för produkter och tjänster (EUT L ..., ... s. ...).

(30)

  Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter och om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG och om upphävande av rådets direktiv 85/577/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG (EUT L 304, 22.11.2011, s. 64).

(31)

  EGT L 178, 17.7.2000, s. 1.

(32)

  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/758/EU om typgodkännandekrav för montering av eCall-system som bygger på 112-tjänsten i fordon och om ändring av direktiv 2007/46/EG (EUT L 123, 19.5.2015, s. 77)

(33)

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2102 av den 26 oktober 2016 om tillgänglighet avseende offentliga myndigheters webbplatser och mobila applikationer (EUT L 327, 2.12.2016, s. 1).

(34)

  Kommissionens direktiv 2002/77/EG av den 16 september 2002 om konkurrens på marknaderna för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (EGT L 249, 17.9.2002, s. 21).

(35)

  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning). EUT L 119, 4.5.2016, s. 1.

(36)

  EUT C 369, 17.12.2011, s. 14.

(37)

  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1211/2009 om inrättande av organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation (Berec) och byrån.

(38)

Berec (såsom ändrat).

(39)

  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr xxxx/xxxx av den [] om inrättande av organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation (Berec) (EUT L. []).

(40)

  Rådets rekommendation 1999/519/EG av den 12 juli 1999 om begränsning av allmänhetens exponering för elektromagnetiska fält (0 Hz–300 GHz) (EGT L 1999, 30.7.1999, s. 59).

(41)

  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2120 av den 25 november 2015 om åtgärder rörande en öppen internetanslutning och om ändring av direktiv 2002/22/EG om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster och förordning (EU) nr 531/2012 om roaming i allmänna mobilnät i unionen (EUT L 310, 26.11.2015, s. 1).

(42)

  Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/35/EU av den 26 juni 2013 om minimikrav för arbetstagares hälsa och säkerhet vid exponering för risker som har samband med fysikaliska agens (elektromagnetiska fält) i arbetet (20:e särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) och om upphävande av direktiv 2004/40/EG (EUT L 179, 29.6.2013, s. 1).

(43)

  Rådets rekommendation 1999/519/EG av den 12 juli 1999 om begränsning av allmänhetens exponering för elektromagnetiska fält (0 Hz–300 GHz) (EGT L 1999, 30.7.1999, s. 59).

(44)

  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/53/EU av den 16 april 2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av radioutrustning och om upphävande av direktiv 1999/5/EG (EUT L 153, 22.5.2014, s. 62).

(45)

  EGT L 201, 31.7.2002, s. 37.

(46)

Europaparlamentets och rådets direktiv xxx/YYYY/EU av den ... om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar vad gäller tillgänglighetskrav för produkter och tjänster (EUT L ..., ... s. ...).


MOTIVERING

Det här är ett avgörande ögonblick för maximering av de möjligheter som mera avancerad digitalteknik för med sig. Sedan översynen 2009 har marknaden dramatiskt förändrats. Nya aktörer har tillkommit, i takt med att konsumenter och företag alltmer anlitar datatjänster.

Dagens smarta bilar, städer, energi, industri, hälso- och sjukvård, bankverksamhet, undervisning, forskning, offentliga tjänster och så vidare behöver ökad konnektivitet och fler frekvenser och detta innebär att det behövs både fasta och mobila nät med mycket hög kapacitet. Den här ramen är absolut nödvändig för att EU ska bli ett gigabytesamhälle byggt på konnektivitet. Men det kommer uppskattningsvis att behövas mellan 500 och 600 miljarder euro i form av investeringar, och uppemot 90 procent måste komma från den privata sektorn. Utslagsgivande för detta är att vi får en ram som både tillförsäkrar förutsägbarhet och belönar risktagande och långsiktiga investeringar. Alltså kan man säga att kommissionen gjort rätt som föreslagit att infrastrukturen ska bilda själva kärnan för denna ram.

Investeringar, konkurrens och lagstiftning måste bli en god cirkel till stöd för utvecklingen av ubikvitär infrastruktur för nät med mycket hög kapacitet och för 5G-bredband. Detta kräver en fullständig utveckling av den digitala inre marknaden, så att man uppbådar kraftresurserna hos en ekonomi på 16 500 miljarder euro, som står för 23 procent av världens BNP och har 500 miljoner konsumenter och en stark industrisektor med konkurrenskraft i världsklass. Här har vi de tillgångar och stordriftsfördelar som behövs för en fullständig utveckling av molntjänster, stordata, datadriven vetenskap, robotteknik, artificiell intelligens och sakernas internet.

Nät med mycket hög kapacitet kommer att ge EU just det som behövs för att EU ska bli en ledare inom dataekonomin, som är detta århundrades viktigaste konkurrensfördel.

Nu handlar det inte om något önsketänkande, utan om en verklig möjlighet.

RÄCKVIDD OCH SYFTEN

a) Nät med mycket hög kapacitet

Elektroniska kommunikationer har i åtskilligt högre grad än tidigare blivit en möjliggörande faktor för ekonomin. Datatjänster ersätter traditionella tjänster såsom produkter i en nyckelställning för alla användare. Detta innebär att branschen måste tillgodose både stigande efterfrågan och samhällsekonomiska utvecklingsbehov.

Föredraganden stöder att nät med mycket hög kapacitet börjar byggas ut och tas i bruk, också i form av att mobilnät med förbättrade radiogränssnitt och ökad täthet sätts in, såsom ett av de allmänna målen i ramen, som är likvärdigt med de befintliga målen om konkurrenskraften, den inre marknaden och nytta för slutanvändarna. Föredraganden stöder detta syfte.

Föredraganden vill, med hjälp av en ny avdelning i kodexen, öka tydligheten och förbättra synligheten för de redskap som enkom inriktar sig på frågor om nät med mycket hög kapacitet.

Definitionen av nät med mycket hög kapacitet bör ändras, så att den blir mera teknikneutral och framtidssäkrad, vilket ska ske genom att tyngdpunkten i första hand förläggs till nätens dynamiska förmåga att tillgodose efterfrågan på obehindrad användning, i takt med att den utvecklas. Detta skapar en koppling till resultatparametrar som kan uppfylla konnektivitetsmålen senast 2015, samt till Berecs riktlinjer för kraven efter denna tidpunkt.

b) Elektroniska kommunikationstjänster

I dag ersätts traditionell rösttelefoni, textmeddelanden o.dyl. med OTT-tjänster, såsom ip-telefoni, meddelandeförmedling etc.

Denna uppseendeväckande utveckling är mycket bra för konkurrensen, innovationen och tillväxten. Den innebär också utmaningar: antingen omfattas i själva verket inte de nya tjänsterna av de regler som gäller i dag, eller så tillämpas dessa inte konsekvent inom hela EU. Därför bör definitionerna klarläggas, så att de baseras på ett funktionellt synsätt ur användarperspektiv. Kommissionens föreslagna definition av begreppet elektroniska kommunikationstjänster (artikel 2.4) ger en första balanserad ansats för diskussion.

c) Allmän auktorisation

Den allmänna auktorisationen tillförsäkrar frihet att tillhandahålla elektroniska kommunikationsnät och tjänster överallt inom EU. Ingen elektronisk kommunikationstjänst bör frånhändas denna fördel och löpa risk att underställas 28 olika lagstiftningar och system.

Föredraganden föreslår därför att alla elektroniska kommunikationstjänster ska tas med, varvid hänsyn samtidigt ska tas till att många av dem präglas av mångfald och markant innovativ karaktär. Detta gör det motiverat med ett gränsvärde, så att smärre tjänster undantas från onödiga bördor. Om man från konkurrensrätten lånar in begreppet ”gemenskapsdimension” kan man från anmälningsskyldigheterna undanta sådana elektroniska kommunikationstjänster som endast i begränsad utsträckning är närvarande i EU och har omsättning där, medan de samtidigt, om de så önskar, mot en nominell avgift får dra nytta av den allmänna auktorisationen i medlemsstater med anmälningskrav.

TILLTRÄDE

a) Allmän riktlinje

Ramen bygger på tre huvudsakliga mål: konkurrensen, den inre marknaden och slutanvändarnas intressen. Detta kvarstår som kodexens rättesnören. Den syn på konkurrensen som bygger på betydande inflytande på marknaden har visat sig vara ett framgångsrikt inslag i liberaliseringsprocessen sedan nittiotalet och måste kvarstå som en kärnpunkt i kodexen. De nationella regleringsmyndigheterna måste få ha kvar den fullständiga uppsättningen av verktyg, alltifrån skyldigheter avseende insyn till funktionell separation.

Föredraganden instämmer dock med kommissionens förslag om att de nuvarande målen innefattas av det nya målet om datakonnektivitet med mycket hög kapacitet. Detta nya mål ger således kodexen en nyckelställning för vi ska få ett mera förutsägbart investeringsklimat, också med hjälp av framtida åtgärder för att klara av de utmaningar som utbyggnaden innebär.

Förhandsreglering är inget självändamål, eftersom proportionaliteten kräver att skyldigheter avseende insyn påförs endast om man inte på något annat sätt kan få till stånd effektiv konkurrens på slutkundsmarknaderna.

Föredraganden stöder marknadsbaserade lösningar med hjälp av affärsavtal, såsom saminvesteringsavtal eller tillträdesavtal, när dessa är till nytta för konkurrensen.

b) Hierarkin av korrigeringsåtgärder

Både proportionaliteten och det skydd av äganderätten och näringsfriheten som ingår i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna kräver att skyldigheter begränsas till det minimum som är nödvändigt för att ett problem ska kunna åtgärdas. I varje skede av bedömningen bör en nationell regleringsmyndighet, innan den påför någon ytterligare och mera betungande korrigeringsåtgärd, således överväga om åtgärden är nödvändig för att man ska få till stånd effektiv konkurrens på slutkundsmarknaden, med beaktande av alla hithörande synpunkter.

c) Marknadsöversyn

I förslaget ändras det nuvarande förfarandet för marknadsanalys, bland annat genom att förlängas från tre till fem år. Det är inte sagt att de ytterligare åren kommer att medföra någon större stabilitet i lagstiftningen, i alla fall inte för investeringar med mycket långa återbetalningsperioder, och följden skulle kunna bli att lagstiftning kvarstår efter att den ”överlevt sig själv”, så att investeringarna påverkas negativt.

Föredraganden anser därför att det tar för lång tid om översynerna av dynamiska marknader återkommer med fem års mellanrum, och föreslår att de nationella regleringsmyndigheterna ska åläggas göra en fullständig översyn av sådana marknader med kortare mellanrum.

Dessutom bör den handlingsfrihet som de nationella regleringsmyndigheterna fått genom att de på eget initiativ kan bedöma marknadsutvecklingen kompletteras med en motsvarande skyldighet för dem att göra en ny bedömning på en motiverad begäran från en operatör.

För att det inte ska uppstå osäkerhet och för att inte skyldigheter ska förbli i kraft bara för att slutförandet av en marknadsöversyn försenats ska alla tidigare skyldigheter upphöra att gälla om en marknadsöversyn inte hunnit slutföras i tid. För att kodexen ska få verkan snabbare och på ett enhetligt sätt inom hela EU bör alla nationella regleringsmyndigheter ompröva de befintliga skyldigheterna i ljuset av den nya lagstiftningsramen, något som bör göras omedelbart efter dagen för införlivandet.

d) Geografiska kartläggningar

Geografiska kartläggningar av nät är värdefulla verktyg som redan står till de nationella regleringsmyndigheternas förfogande. Att operatörerna åläggs lägga fram investeringsprognoser, och i sammanhang med detta kan drabbas av påföljder, är oskäligt och vittnar om okunskap om marknadsdrivet beslutsfattande om investeringar. Föredraganden föreslår därför att dessa bestämmelser ska utgå.

e) Symmetriska skyldigheter

Föredraganden anser det nyttigt att de symmetriska skyldigheterna under vissa omständigheter utvidgas, för att underlätta alternativ nätuppbyggnad i glesbefolkade områden där det knappast kommer att uppstå någon konkurrens om infrastrukturen, och stöder detta. Det bör dock inte bli aktuellt med symmetriska skyldigheter om detta skulle bli till skada för den ursprungliga uppbyggnaden i ekonomiskt hänseende.

f) Termineringstaxor

För att inte avgifterna ska bli onödigt höga och för att man inte ska gå till väga på olika sätt, så att olika avgifter tas ut för ett samtal mellan samma ställen i olika medlemsstater bara på grundval av termineringsplatsen för det, bör kommissionen, med hjälp av en förenklad mekanism fastställa högsta termineringstaxor för fasta och mobila nät, och därvid ta hänsyn till de högsta taxor som gäller i någon medlemsstat.

g) ”Dubbla lås”

Det ligger åtskilligt med förnuft i att det införs ett system med ”dubbla lås” för korrigeringsåtgärder. Kommissionen har i dagens läge rätt att inlägga veto både mot den nationella tillsynsmyndighetens definition av marknaden och av dess bedömning av om någon har betydande inflytande på marknaden, vilka bäggedera bygger på tillämpningen av unionens konkurrensregler och av ekonomiska principer, något som förresten hela ramen gör. Målet är i sista hand att förhandsreglering ska kunna avskaffas när en gång konkurrens tillförsäkrats, så att marknadsregleringen kommer att skötas endast med hjälp av konkurrensreglerna. Då skulle kommissionen få fulla befogenheter även över korrigeringsåtgärderna.

SPEKTRUM

a) Allmän riktlinje

Spektrum är en nödvändig resurs för tillhandahållandet av elektroniska kommunikationer och allt fler aktörer anlitar denna resurs. I framtiden kommer efterfrågan att öka exponentiellt. Konnektiviteten för mobila kommunikationer av generation 5G kommer att kräva upp till 56 GHz ytterligare spektrum. Alltså måste upplåtelse av spektrum ske i rätt tid, och likaså krävs det målinriktade förbättringar av spektrumförvaltningen.

Föredraganden stöder således förslaget för att säkerställa avancerade konnektivitet genom att spektrum upplåts i rätt tid, genom att ingripanden från lagstiftningshåll förenklas, genom att tilldelningen av spektrum görs mera konsekvent och förutsägbar och genom att man visar större lyhördhet för de utmaningar som spektrumförvaltningen innebär.

b) Investeringssäkerhet

Den minimilängd på 30 år som föreslås av föredraganden säkerställer avkastning på investeringarna och ger förutsägbarhet som kan tjäna som incitament till en snabbare utbyggnad av avancerade nät. För att undvika risken för spekulation åtföljs den här förlängningen av striktare krav och av åtgärder för att säkerställa en effektiv och ändamålsenlig användning av spektrum genom mekanismer för att outnyttjade resurser ska gå förlorade (”use it or lose it”).

Såsom ytterligare garantier för optimal användning och investeringssäkerhet föreslår föredraganden ändringar som ska säkerställa att villkoren i samband med individuella rättigheter inte ändras, annat än med överenskommelse, och att onödiga delningsskyldigheter tas bort, att spektrumhandeln förstärks och att avgifter och acceptpriser baseras på en vederbörlig bedömning av marknadsvillkoren. För att garantera konkurrens om spektrum och undvika inkonsekventa tillvägagångssätt bör man också i detta sammanhang tas vederbörlig hänsyn till riktlinjerna för marknadsanalys och bedömning av ett företags betydande inflytande på marknaden, liksom även till behovet av att slå vakt om investeringar.

c) Tillträde till offentliga byggnader

För att säkerställa att offentliga byggnader, som är möjliggörande faktorer inom samhällsekonomin och bekostade med skattemedel, kan användas för nät med mycket hög kapacitet, föreslår föredraganden att det ska läggas till en tillträdesskyldighet för små celler, såsom komplement till direktivet om minskade kostnader.

d) Gruppen för radiospektrumpolitik

Föredraganden ger gruppen för radiospektrumpolitik en förstärkt roll för att stärka medlemsstaternas samarbete kring spektrumförvaltning överlag, och inte bara för att lösa frågor om skadlig störning. Denna förstärkta roll för gruppen för radiospektrumpolitik kräver att den inrättas genom föreskrifter i själva kodexen, och frågan om gruppens sekretariat (som nu tillhandahålls av kommissionen) bör diskuteras.

BILAGOR

till

förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv

om upprättande av en europeisk kodex för elektronisk kommunikation

BILAGA I

FÖRTECKNING ÖVER VILLKOR SOM FÅR FOGAS TILL ALLMÄNNA AUKTORISATIONER, NYTTJANDERÄTTER TILL RADIOSPEKTRUM OCH NYTTJANDERÄTTER TILL NUMMER

Villkoren i denna bilaga utgör en uttömmande förteckning över villkor som får knytas till allmänna auktorisationer för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster ▌(del A), elektroniska kommunikationsnät (del B), elektroniska kommunikationstjänster ▌(del C), nyttjanderätter till radiofrekvenser (del D) och nyttjanderätter till nummer (del E).

A. Allmänna villkor som får knytas till allmänna auktorisationer

1. Administrativa avgifter i enlighet med artikel 16 i detta direktiv.

2. Skydd av personuppgifter och privatliv som är specifikt för sektorn för elektronisk kommunikation i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG (direktivet om integritet och elektronisk kommunikation)(1).

3. Information som ska tillhandahållas i enlighet med ett anmälningsförfarande enligt artikel 12 i detta direktiv eller för andra ändamål, som är upptagna i artikel 21 i detta direktiv.

4. Möjliggörande av laglig avlyssning för behöriga nationella myndigheter i enlighet med direktiv 2002/58/EG och direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter(2).

5. Villkor för användning för meddelanden från offentliga myndigheter till allmänheten för att varna för överhängande hot och lindra konsekvenserna av stora katastrofer.

6. Villkor för användning vid stora katastrofer eller nationella nödsituationer för att trygga kommunikationen mellan larmtjänster och myndigheter.

7. Andra tillträdesskyldigheter än de som avses i artikel 13.2 i detta direktiv som gäller för leverantörer av tillhandahåller elektroniska kommunikationsnät eller kommunikationstjänster.

8. Åtgärder för att säkerställa överensstämmelse med standarderna och/eller specifikationerna i artikel 39.

9. Insynsskyldigheter för leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster som tillhandahålls via offentliga kommunikationsnät och som är tillgängliga för allmänheten, vars syfte är att säkerställa uppkoppling mellan användare, i enlighet med de mål och principer som fastställs i artikel 3 samt, om det är nödvändigt och proportionerligt, tillgång för de nationella regleringsmyndigheterna till sådana uppgifter som de behöver för att kunna kontrollera att offentliggörandet är korrekt.

B. Särskilda villkor som får knytas till en allmän auktorisation för tillhandahållande av elektroniska kommunikationsnät

1. Samtrafik mellan nät i enlighet med detta direktiv.

2. Sändningsplikt ”must carry” i enlighet med detta direktiv.

3. Åtgärder för att i enlighet med unions lagstiftningen skydda folkhälsan mot elektromagnetiska fält från elektroniska kommunikationsnät, med största möjliga beaktande av rådets rekommendation 1999/519/EG.

4. Upprätthållande av de allmänna kommunikationsnätens integritet i enlighet med detta direktiv, inbegripet villkor för att förhindra elektromagnetiska störningar mellan elektroniska kommunikationsnät och/eller kommunikationstjänster i enlighet med rådets direktiv 89/336/EEG av den 3 maj 1989 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om elektromagnetisk kompatibilitet(3).

5. Säkerhet för allmänna nät mot otillåtet tillträde i enlighet med direktiv 2002/58/EG direktivet om privatliv och elektronisk kommunikation.

6. Villkor för användning av radio spektrum, i enlighet med artikel 7.2 I direktiv 2014/53/EU, om sådan användning inte är underkastad enskilda nyttjanderätter enligt artiklarna 46.1 och 48 i detta direktiv.

C. Särskilda villkor som får knytas till en allmän auktorisation för tillhandahållande av elektroniska kommunikationstjänster ▌

1. Samverkan mellan tjänster i överensstämmelse med detta direktiv.

2. Slutanvändares tillträde till nummer i den nationella nummerplanen, nummer från den allmänna internationella frisamtalstjänsten samt, när detta är tekniskt och ekonomiskt genomförbart, från andra medlemsstaters nummerplaner, och villkor i enlighet med detta direktiv.

3. Konsumentskyddsbestämmelser som är specifika för sektorn för elektronisk kommunikation.

4. Begränsningar i fråga om överföring av olagligt innehåll i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden(4) samt begränsningar i fråga om överföring av skadligt innehåll i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU(5).

D. Villkor som får knytas till nyttjanderätter till radio spektrum

1. Skyldighet att tillhandahålla en tjänst eller använda en typ av teknik inom ramen för artikel 49 i detta direktiv i förekommande fall inbegripet krav på tjänstens täckning och kvalitet.

2. Faktiskt och effektivt utnyttjande av spektrumen i enlighet med detta direktiv.

3. Tekniska och operativa villkor som är nödvändiga för att undvika skadlig störning och för att skydda folkhälsan mot elektromagnetiska fält, varvid största möjliga hänsyn tas till rådets rekommendation 1999/519/EG(6) när sådana villkor skiljer sig från dem som ingår i den allmänna auktorisationen.

4. Varaktighet och villkor i enlighet med artikel 49 i detta direktiv▌.

5. Överlåtelse eller uthyrning av rättigheter på rättsinnehavarens initiativ och villkor för detta i enlighet med detta direktiv.

6. Avgifter för nyttjanderätter i enlighet med artikel 42 i detta direktiv.

7. Varje åtagande som har gjorts av det företag som erhåller nyttjanderätten inom ramen för en auktorisationsprocess eller process för förnyande av auktorisation innan auktorisationen beviljas eller, i förekommande fall, före inbjudan att ansöka om nyttjanderätt.

8. Skyldigheter att lägga samman eller dela radiospektrum eller ge tillträde till radiospektrum för andra användare i särskilda regioner eller på nationell nivå.

9. Skyldigheter i enlighet med tillämpliga internationella avtal i fråga om användning av frekvenser.

10. Skyldigheter som särskilt avser utnyttjande av radiofrekvenser i experimentsyfte.

E. Villkor som får knytas till nyttjanderätter till nummer

1. Angivande av den tjänst som numret ska användas för, inbegripet varje krav som ställs för tillhandahållandet av tjänsten och, för att undvika oklarheter, taxeprinciper och maximipriser vilka kan gälla särskilda nummerserier i syfte att säkra skyddet av konsumenterna i enlighet med artikel3.2 d i detta direktiv.

2. Faktiskt och effektivt utnyttjande av numren i enlighet med detta direktiv.

3. Krav på nummerportabilitet i enlighet med detta direktiv.

4. Skyldighet att tillhandahålla offentliga uppgifter i form av slutanvändarförteckningar i enlighet med artikel 104 i detta direktiv.

5. Maximal giltighetstid i enlighet med artikel 46 i detta direktiv med förbehåll för eventuella ändringar i den nationella nummerplanen.

6. Överlåtelse av rättigheter på initiativ av rättsinnehavaren och villkor för en sådan överlåtelse i enlighet med detta direktiv.

7. Avgifter för nyttjanderätter i enlighet med artikel 42 i detta direktiv.

8. Varje åtagande som under loppet av ett urvalsförfarande baserat på konkurrens eller jämförelse har gjorts av det företag som erhåller nyttjanderätten.

9. Skyldigheter i enlighet med tillämpliga internationella avtal i fråga om användning av nummer.

10. Skyldigheter rörande extraterritoriell användning av nummer inom unionen för att säkerställa överensstämmelse med konsumentskyddet och andra nummerrelaterade bestämmelser i andra medlemsstater än landskodens.

BILAGA II

VILLKOR FÖR TILLGÅNG TILL DIGITALA RADIO- OCH TELEVISIONSSÄNDNINGAR TILL TITTARE OCH LYSSNARE INOM UNIONEN

Del I: Villkor för system för villkorad tillgång som ska tillämpas i enlighet med artikel 60.1

När det gäller villkorad tillgång till digitala radio- och televisionssändningar till tittare och lyssnare inom unionen, oavsett överföringssätt, ska medlemsstaterna i enlighet med artikel 60 säkerställa att följande villkor tillämpas:

  a) Alla operatörer som driver system för villkorad tillgång, oavsett överföringssätt, och som tillhandahåller tjänster som avser tillträde till digitala radio- och televisionstjänster och vars tillträdestjänster sändningsföretag är beroende av för att nå varje grupp av potentiella tittare eller lyssnare ska

–  på skäliga, rimliga och icke-diskriminerande villkor och i enlighet med unionens konkurrenslagstiftning erbjuda alla sändningsföretag de tekniska tjänster som möjliggör att sändningsföretagets digitalt överförda tjänster kan tas emot av tittare eller lyssnare som getts tillgång till dessa tjänster med hjälp av dekodrar administrerade av tjänsteoperatörerna, i enlighet med unionens konkurrenslagstiftning,

–  föra separata räkenskaper för den verksamhet som gäller deras roll som leverantörer av villkorad tillgång.

  b) Vid licensgivning för tillverkare av konsumentutrustning, ska innehavare av immateriella rättigheter avseende produkter och system för villkorad tillgång säkerställa att detta görs på skäliga, rimliga och icke-diskriminerande villkor. Med beaktande av tekniska och kommersiella faktorer får innehavare av rättigheter inte koppla licensgivningen till villkor som förbjuder, hindrar eller avskräcker från att i samma produkt använda:

–  ett gemensamt gränssnitt som möjliggör uppkoppling till flera andra system för tillträde, eller

–  metoder som är specifika för ett annat system för tillträde, förutsatt att licensinnehavaren följer de relevanta och rimliga villkor som, vad denne själv beträffar, garanterar säkerheten vid transaktioner utförda av operatörer av system för villkorad tillgång.

Del II: Andra faciliteter på vilka villkor kan tillämpas enligt artikel 59.1 d

  a) Tillträde till gränssnitt för tillämpningsprogram (API).

  b) Tillträde till elektroniska programguider (EPG).  

c) Tillträdesrelaterade kompletterande tjänster, till exempel lämpliga tillträdestjänster för slutanvändare med funktionsnedsättning, samt uppgifter till stöd för uppkopplade tv-tjänster och elektroniska programguider.

BILAGA III

Kriterier för fastställande av samtalstermineringstaxor i grossistledet

Kriterier och parametrar för beräkningen av samtalstermineringstaxor på marknaderna för fast och mobil telefoni, som avses i artikel 73.4:

(a)  De relevanta marginalkostnaderna för en termineringstjänst för röstsamtal på grossistnivå ska fastställas genom skillnaden mellan de sammanlagda långsiktiga kostnaderna för en operatör som tillhandahåller hela sitt utbud av tjänster och de sammanlagda långsiktiga kostnaderna för denna operatör när en termineringstjänst för röstsamtal på grossistnivå inte tillhandahålls till tredje parter.

(b)  Endast de trafikrelaterade kostnader som skulle undvikas om en termineringstjänst för röstsamtal på grossistnivå inte tillhandahölls ska fördelas till det relevanta termineringstillägget.

(c)  Kostnader i samband med ytterligare nätkapacitet ska inbegripas endast i den mån de har sin grund i behovet att öka kapaciteten för att överföra ytterligare termineringstrafik för röstsamtal på grossistnivå.

(d)  Radiospektrumavgifter ska uteslutas från mobiltermineringstillägget.

(e)  Endast de affärskostnader i grossistledet som har ett direkt samband med tillhandahållandet av termineringstjänster för röstsamtal på grossistnivå till tredje parter ska tas med.

(f)  Alla operatörer som tillhandahåller fasta nät ska anses tillhandahålla termineringstjänster för röstsamtal till samma enhetskostnader som den effektiva operatören, oberoende av deras storlek.

(g)  För mobilnätsoperatörer ska minsta effektiva volym fastställas som en marknadsandel på minst 20 %.

(h)  Den relevanta metoden för avskrivning av tillgångar ska vara ekonomisk avskrivning.

(i)  Den teknik som väljs för nätverksmodellerna ska vara framåtblickande, baserade på ett stam-IP-nät, beakta de olika tekniker som sannolikt kommer att användas under giltighetstiden för den högsta taxan. När det gäller fasta nät ska samtal anses vara uteslutande paketförmedlade.

BILAGA IV

KRITERIER FÖR BEDÖMNING AV ANBUD OM SAMINVESTERING

Vid bedömningen av ▌en saminvestering enligt artikel 74.1 ska den nationella regleringsmyndigheten kontrollera om följande kriterier är uppfyllda:

(j)  För nät som byggs inom ramen för ett anbud om saminvestering ska ▌saminvesteringen vara öppen för alla företag under hela nätets livstid på ett icke-diskriminerande sätt. SMP-operatören får föreskriva rimliga villkor rörande den finansiella kapaciteten hos varje företag, t.ex. att potentiella saminvesterare ska styrka sin förmåga att göra betalningar i etapper utifrån vilka utbyggnaden planeras, godkänna en strategisk plan på grundval av vilken utbyggnadsplaner på medellång sikt utarbetas osv.

(k)  ▌ Saminvesteringen ska vara öppet redovisad:

–  Villkoren ska finnas och lätt kunna hittas på SMP-operatörens webbplats.

–  Fullständiga villkor måste ställas till förfogande utan onödigt dröjsmål till alla potentiella anbudsgivare som har uttryckt ett intresse, inklusive saminvesteringsavtalets rättsliga form och – i förekommande fall – de väsentliga delarna av saminvesteringsinstrumentets styrningsregler.

–  Processen, liksom färdplanen för inrättandet och utvecklingen av samfinansieringsprojektet, ska fastställas i förväg, och måste tydligt förklaras i skriftlig form för alla potentiella saminvesterare, och alla viktiga etappmål måste tydligt meddelas alla företag utan diskriminering.

(l)  Saminvesteringen ska rymma villkor för potentiella saminvesterare som främjar hållbar konkurrens på lång sikt, särskilt följande:

–  Alla företag måste ges rättvisa, rimliga och icke-diskriminerande villkor för deltagande i saminvesteringsavtalet i förhållande till den tidpunkt då de ansluter sig, bland annat när det gäller den ekonomiska ersättningen för förvärv av särskilda rättigheter, i fråga om det skydd som erbjuds dessa saminvesterare genom de rättigheterna både under byggfasen och under drift, exempelvis genom att bevilja oåterkalleliga nyttjanderätter under det saminvesterade nätets förväntade livstid, och i fråga om villkoren för anslutning till och eventuellt avslutande av saminvesteringsavtalet. Icke-diskriminerande villkor i detta sammanhang innebär inte att alla potentiella saminvesterare måste erbjudas exakt samma villkor, inklusive finansiella, utan att alla ändringar av de erbjudna villkoren måste motiveras utifrån samma objektiva, öppna, icke-diskriminerande och förutsägbara kriterier, såsom antalet linjer för slutanvändarna enligt åtagandet.

–  Saminvesteringen måste vara flexibel i fråga om värdet och tidpunkten för det åtagande som lämnats av varje saminvesterare, till exempel genom en gemensam och potentiellt ökande procentandel av det totala antalet förbindelser för slutanvändare i ett visst område, som saminvesterarna har möjlighet att förbinda sig till stegvis och som ska fastställas till en nivå som gör det möjligt för mindre saminvesterare att gradvis öka sitt deltagande samtidigt som en tillräcklig nivå på det ursprungliga åtagandet säkerställs. Fastställandet av den ekonomiska ersättning som ska lämnas av varje saminvesterare måste återspegla det faktum att tidiga investerare är villiga att ta större risker och satsar kapital tidigare.

–  Ett bidrag som ökar med tiden måste anses motiverat för åtaganden som gjorts i senare skeden och för nya saminvesterare som går med i saminvesteringen efter det att projektet har inletts, för att återspegla de minskande riskerna och motverka alla incitament att hålla inne kapital under de tidigare skedena.

–  Saminvesteringsavtalet måste tillåta överlåtelse av rättigheter som förvärvats av saminvesterare till andra saminvesterare eller till tredje parter som är villiga att gå med i saminvesteringsavtalet under förutsättning att det mottagande företaget är skyldigt att fullgöra överlåtarens samtliga ursprungliga förpliktelser i enlighet med saminvesteringsavtalet.

–  Saminvesterarna måste bevilja varandra ömsesidiga rättigheter på rättvisa och rimliga villkor för att få tillgång till den saminvesterade infrastrukturen i syfte att tillhandahålla tjänster i senare led, inbegripet till slutanvändarna, på klara och tydliga villkor som ska uttryckas klart och tydligt i saminvesteringsanbudet och påföljande saminvesteringsavtal, särskilt när saminvesterarna är individuellt ansvariga för byggandet av specifika delar av nätet. Om ett saminvesteringsinstrument skapas måste det ge tillträde till nätet för alla saminvesterare, antingen direkt eller indirekt, motsvarande avkastningen och enligt rättvisa och rimliga villkor, inbegripet finansiella villkor som återspeglar de olika risknivåer som godtagits av de enskilda saminvesterarna.

(m)  Saminvesteringen ska garantera en hållbar investering som sannolikt tillgodoser framtida behov genom att man bygger nya nätelement som väsentligt bidrar till utbyggnaden av nät med mycket hög kapacitet.

BILAGA V

FÖRTECKNING ÖVER TJÄNSTER SOM I ENLIGHET MED ARTIKEL 79.2 SKA KUNNA STÖDJAS AV EN INTERNETANSLUTNINGSTJÄNST

(2)  E-post

(3)  Sökmotorer som möjliggör sökning och sökning efter alla typer av information

(4)  Grundläggande nätbaserade verktyg för utbildning och fortbildning

(5)  Nätbaserade tidningar/nyheter

(6)  Köp/beställning av varor eller tjänster på nätet

(7)  Arbetssökning och arbetssökningsverktyg

(8)  Yrkesmässigt arbete i nätverk

(9)  Internetbank

(10)  Användning av e-förvaltningstjänster

(11)  Sociala medier och snabbmeddelanden

(12)  Samtal och videosamtal (standardkvalitet)

BILAGA VI

BESKRIVNING AV DE FACILITETER OCH TJÄNSTER SOM AVSES I ARTIKEL 83 (KONTROLL AV UTGIFTER), ARTIKEL 107 (YTTERLIGARE FACILITETER) OCH ARTIKEL 99 (BYTE AV LEVERANTÖR OCH NUMMERPORTABILITET)

Del A: Faciliteter och tjänster som avses i artikel 83

a) Specificerad teleräkning

Medlemsstaterna ska säkerställa att de nationella regleringsmyndigheterna, med förbehåll för kraven i tillämplig lagstiftning om behandling av personuppgifter och skydd för privatlivet, kan fastställa den grundläggande detaljeringsgraden för specificerade teleräkningar som ska tillhandahållas avgiftsfritt av företag till slutanvändarna för att dessa ska kunna:

  i) kontrollera sina avgifter för användningen av det allmänna kommunikationsnätet i en fast anslutningspunkt och/eller röstkommunikations tjänster, eller nummerbaserade interpersonella kommunikationstjänster enligt artikel 107, och

  ii) på lämpligt sätt övervaka sin användning och sina utgifter och därigenom ha rimlig kontroll över sina räkningar.

Vid behov kan en mer detaljerad specifikation erbjudas slutanvändarna till ett överkomligt pris eller utan avgift.

Sådana specificerade teleräkningar ska innehålla en tydlig uppgift om leverantören samt typen av och varaktigheten på de tjänster som betalnummer debiterar slutanvändare.

Samtal som är avgiftsfria för den uppringande slutanvändaren, inbegripet samtal till hjälplinjer, får inte anges på den uppringande slutanvändarens specificerade teleräkning, men kan göras tillgängliga på andra sätt, såsom onlinegränssnitt.

De nationella regleringsmyndigheterna får kräva att operatörerna erbjuder nummerpresentation avgiftsfritt.

b) Selektiva samtalsspärrar för utgående samtal eller sms med förhöjd taxa Premium sms eller mms, eller där så är tekniskt möjligt andra typer av liknande tillämpningar, avgiftsfritt

Detta betyder en tjänst med hjälp av vilken slutanvändaren på begäran riktad till det företag som tillhandahåller röstkommunikations tjänster, eller nummerbaserade interpersonella kommunikationstjänster enligt artikel 107, avgiftsfritt kan spärra utgående samtal eller sms med förhöjd taxa (Premium sms eller mms) eller andra typer av liknande tillämpningar från eller till vissa typer av nummer.

c) System för förhandsbetalning

Medlemsstaterna ska säkerställa att de nationella regleringsmyndigheterna får kräva att företag gör det möjligt för konsumenterna att förhandsbetala tillträde till det allmänna kommunikationsnätet och användning av röstkommunikationstjänster, eller nummerbaserade interpersonella kommunikationstjänster enligt artikel 107.

d) Betalningar av anslutningsavgifter som är fördelade över tiden

Medlemsstaterna ska säkerställa att de nationella regleringsmyndigheterna får kräva att företag tillåter konsumenterna att betala för anslutning till det allmänna kommunikationsnätet genom betalningar som är fördelade över tiden.

e) Utebliven betalning av räkningar

Medlemsstaterna ska ge tillstånd till särskilda åtgärder, som ska vara proportionella, icke-diskriminerande och offentliggjorda, och som ska vidtas vid utebliven betalning av räkningar utfärdade av företag. Åtgärderna ska säkerställa att slutanvändaren vederbörligen varnas innan tjänsten avbryts eller stängs av. Med undantag för fall av bedrägeri, upprepad försenad betalning eller utebliven betalning ska dessa åtgärder säkerställa, så långt det är tekniskt möjligt, att alla avbrott endast påverkar den berörda tjänsten. Avstängning på grund av utebliven betalning av räkningar får endast ske efter det att slutanvändaren i vederbörlig ordning erhållit en varning. Medlemsstaterna får föreskriva att fullständig avstängning endast får göras efter en angiven tidsfrist, under vilken samtal som inte ger upphov till någon avgift för a slutanvändaren (t.ex. samtal till 112) är tillåtna.

f) Råd om taxor

Detta betyder en tjänst med hjälp av vilken slutanvändare kan begära att företaget upplyser om alternativa taxor till lägre kostnad, om sådana är tillgängliga.

g) Kostnadskontroll

Detta betyder en tjänst där företag, om nationella regleringsmyndigheter anser det vara lämpligt, erbjuder andra sätt att kontrollera kostnaderna för röstkommunikations tjänster, eller nummerbaserade interpersonella kommunikationstjänster enligt artikel 107, däribland kostnadsfria varningsmeddelanden till konsumenter om onormala konsumtionsmönster observerats.

Del B: Faciliteter som avses i artikel 107

Nummerpresentation

Detta innebär att den uppringande partens telefonnummer visas hos den som blir uppringd innan samtalet påbörjas.

Denna facilitet bör tillhandahållas i enlighet med tillämplig lagstiftning om behandling av personuppgifter och skydd för privatlivet, särskilt direktiv 2002/58/EG (direktivet om integritet och elektronisk kommunikation).

Operatörerna bör i den mån det är tekniskt möjligt tillhandahålla uppgifter och signaler som gör det lättare att erbjuda nummerpresentation och tonvalstjänster mellan olika medlemsstater.

Del C: Genomförande av bestämmelserna om nummerportabilitet i artikel 99

Kravet att samtliga slutanvändare med nummer från den nationella telefonnummerplanen som begär det får behålla sina nummer oberoende av vilket företag som tillhandahåller tjänsten ska tillämpas

  a) om det gäller ett geografiskt nummer, på en viss plats, och

  b) om det gäller icke-geografiska nummer, på vilken plats som helst.

Denna del gäller inte nummerportabilitet mellan nät som tillhandahåller tjänster i en fast anslutningspunkt och mobilnät.

BILAGA VII

BERÄKNING AV EVENTUELLA NETTOKOSTNADER FÖR SKYLDIGHETEN ATT TILLHANDAHÅLLA SAMHÄLLSOMFATTANDE TJÄNSTER OCH INFÖRANDE AV ÅTERBETALNINGS- ELLER FÖRDELNINGSSYSTEM I ENLIGHET MED ARTIKLARNA 84 OCH 85

DEL A: BERÄKNING AV NETTOKOSTNADER

Skyldighet att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster avser de skyldigheter som åläggs ett företag av en medlemsstat och gäller tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster såsom anges i artiklarna 79, 81 och 82.

De nationella regleringsmyndigheterna ska överväga alla metoder för att motivera företagen utsedda eller inte att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster på ett kostnadseffektivt sätt. Nettokostnaden för samhällsomfattande tjänster ska beräknas som skillnaden mellan nettokostnaden för varje företag att bedriva verksamheten med tillhandahållandet av de samhällsomfattande tjänsterna och kostnaden för att bedriva verksamheten utan samhällsomfattande tjänster. Man ska bemöda sig om att göra en korrekt bedömning av de kostnader som ett utsett företag skulle ha valt att undvika om skyldighet att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster inte hade förelegat. Vid nettokostnadsräkningen bör fördelarna, inklusive immateriella värden, bedömas för operatör som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster.

Beräkningen ska bygga på kostnader som kan hänföras till följande:

  i) Delar av de angivna tjänsterna som endast kan tillhandahållas med förlust eller på ekonomiska villkor som faller utanför normala kommersiella villkor.

  Denna kategori får inbegripa tjänstekomponenter som tillgång till larmtjänster, tillhandahållande av vissa telefonautomater, tillhandahållande av vissa tjänster eller viss utrustning för personer med funktionsnedsättning m.m.

  ii) Vissa slutanvändare eller grupper av slutanvändare, som med beaktande av kostnaden för att tillhandahålla det angivna nätet och den angivna tjänsten, den intäkt som uppkommer samt den geografiska utjämning av priserna som åläggs av en medlemsstat, endast kan betjänas med förlust eller på ekonomiska villkor som faller utanför normala kommersiella villkor.

  Denna kategori inbegriper de slutanvändare eller grupper av slutanvändare som inte skulle erhålla tjänsten från en kommersiell operatör som inte var skyldig att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster.

Nettokostnaden för vissa delar av skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster ska beräknas för sig för att undvika dubbelberäkning av direkta eller indirekta förmåner och kostnader. Den totala nettokostnaden för ett företags skyldighet att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster ska beräknas som summan av nettokostnaderna för varje särskild del av de samhällsomfattande tjänsterna med beaktande av eventuella immateriella förmåner. Ansvaret för kontrollen av nettokostnaderna faller på den nationella regleringsmyndigheten.

DEL B: TÄCKNING AV EVENTUELLA NETTOKOSTNADER FÖR SKYLDIGHETEN ATT TILLHANDAHÅLLA SAMHÄLLSOMFATTANDE TJÄNSTER

Täckning eller finansiering av eventuella nettokostnader för skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster innebär att utsedda företag med skyldighet att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster ska ersättas för de tjänster de tillhandahåller på icke-kommersiella villkor. Eftersom sådan ersättning innebär finansiella överföringar ska medlemsstaterna säkerställa att dessa görs på ett objektivt, öppet redovisat, icke-diskriminerande och proportionellt sätt. Detta innebär att överföringarna ska medföra minsta möjliga snedvridning av konkurrensen och efterfrågan från användarna.

I enlighet med artikel 85.3 bör ett fördelningssystem som grundar sig på en fond använda en metod för att samla in bidragen som är öppen och neutral och som gör att man kan undvika att bidrag påförs företagen både på utgifts- och intäktssidan.

Det oberoende organ som förvaltar fonden ska ansvara för att samla in bidrag från företag som bedöms vara skyldiga att bidra till nettokostnaden för skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster i medlemsstaten. Detta organ ska även övervaka överföringen av summor som ska betalas och/eller administrativa utbetalningar till företag som är berättigade till ersättning från fonden.

BILAGA VIII

INFORMATION SOM SKA OFFENTLIGGÖRAS I ENLIGHET MED ARTIKEL 96

(INSYN OCH OFFENTLIGGÖRANDE AV INFORMATION)

Den nationella regleringsmyndigheten ansvarar för att informationen i denna bilaga offentliggörs i enlighet med artikel 96. Det är den nationella regleringsmyndigheten som avgör vilken information som är relevant och som ska offentliggöras av leverantörer av internetanslutningstjänster och leverantörer av allmänt tillgängliga nummerbaserade interpersonella kommunikationstjänster och vilken information som ska offentliggöras av den nationella regleringsmyndigheten för att därigenom säkerställa att alla slutanvändare kan göra välgrundade val. Om det bedöms lämpligt får nationella regleringsmyndigheter främja själv- eller samregleringsåtgärder innan någon skyldighet åläggs.

1. Företagets kontaktuppgifter

2. Beskrivning av de tjänster som erbjuds

2.1.  Omfattning hos de tjänster som erbjuds och huvuddragen för varje tillhandahållen tjänst, däribland eventuell erbjuden minimitjänstekvalitet och eventuella restriktioner som åläggs av leverantören när det gäller användningen av terminalutrustning, samt tillgänglig information om hur tjänsten fungerar och om dess egenskaper när det gäller tillgänglighet och dess faciliteter.

2.2.  Taxor för de tjänster som erbjuds, bl.a. information om kommunikationsvolymer (såsom begränsningar för dataanvändning, antal samtalsminuter och antal sms) för särskilda taxeplaner och gällande taxor för ytterligare kommunikationsenheter, nummer eller tjänster som omfattas av särskilda prisvillkor, tillträdes- och underhållsavgifter, alla typer av användaravgifter, särskilda eller riktade taxor samt eventuella tillkommande avgifter och kostnader för terminalutrustning ska också anges.

2.3. Eftermarknads- och underhålls tjänster som erbjuds samt kontaktuppgifter.

2.4. Villkor för standardavtal, inklusive, om det är tillämpligt, avtalstid, avgifter för förtida uppsägning av avtalet, rättigheter kopplade till uppsägning av paketerbjudanden eller delar därav, förfaranden och direkta avgifter i samband med nummerportabilitet samt andra identifieringsuppgifter.

2.5.  Tillhandahållande av information till slutanvändare om tillgång till larmtjänster och information om varifrån samtalet kommer. Om företaget tillhandahåller nummerbaserade interpersonella kommunikationstjänster, information om tillgång till eller eventuella begränsningar i tillhandahållandet av larmtjänster och uppgifter om varifrån samtalet kommer.

2.6.  Detaljerad information om produkter och tjänster som är utformade för användare med funktionsnedsättning, däribland funktioner, metoder, riktlinjer och förfaranden, liksom ändringar i de berörda tjänsternas verksamhet, för att tillgodose behoven hos personer med funktionsbegränsning.

(2.6a)  Tillgänglig information för att underlätta komplementaritet med stödtjänster.

3. Tvistlösningsförfaranden, inbegripet sådana som har utarbetats av företaget.

BILAGA IX

PARAMETRAR FÖR TJÄNSTERNAS KVALITET

Parametrar för tjänsternas kvalitet, definitioner och mätmetoder som avses i artikel 97

För leverantörer av tillträde till ett allmänt kommunikationsnät

PARAMETER

(Anmärkning 1)

DEFINITION

MÄTMETOD

Leveranstid för basanslutning till nätet

ETSI EG 202 057

ETSI EG 202 057

Felfrekvens per anslutning

ETSI EG 202 057

ETSI EG 202 057

Väntetid för reparation av fel

ETSI EG 202 057

ETSI EG 202 057

För nummerbaserade interpersonella kommunikationstjänster

PARAMETER

(Anmärkning 2)

DEFINITION

MÄTMETOD

Väntetid för koppling av samtal

ETSI EG 202 057

ETSI EG 202 057

Klagomål rörande felaktiga teleräkningar

ETSI EG 202 057

ETSI EG 202 057

Röstförbindelsekvalitet

ETSI EG 202 057

ETSI EG 202 057

Antal förlorade samtal

ETSI EG 202 057

ETSI EG 202 057 

Felfrekvens vid uppkoppling av samtal

(Anmärkning 2)

ETSI EG 202 057

ETSI EG 202 057

Felsannolikhet

 

 

Fördröjningar i samtalssignalering

 

 

  Versionsnumret för ETSI EG 202 057-1 är 1.3.1 (juli 2008)

För internetanslutningstjänster

PARAMETER

DEFINITION

MÄTMETOD

Latens (fördröjning)

ITU-T Y.2617

ITU-T Y.2617

Jitter

ITU-T Y.2617

ITU-T Y.2617

Paketförluster

ITU-T Y.2617

ITU-T Y.2617

Anmärkning 1

Parametrarna bör göra det möjligt att analysera hur tjänsten fungerar på regional nivå dvs. lägst nivå 2 i nomenklaturen för statistiska territoriella enheter [Nuts] som upprättats av Eurostat.

Anmärkning 2

Medlemsstaterna får besluta att inte kräva att aktuella uppgifter för dessa två parametrar sparas om det finns belägg för att båda områdena fungerar tillfredsställande.

BILAGA X

DRIFTSKOMPATIBILITET HOS TELEVISIONSUTRUSTNING FÖR KONSUMENTER SOM AVSES I ARTIKEL 105

1. Gemensam krypteringsalgoritm och mottagning av luftburen sändning

Konsumentutrustning som är avsedd för mottagning av konventionella digitala televisionssignaler dvs. sändning via marksändningar, kabel eller satellit, som främst är avsedd för fast mottagning, såsom DVB-T, DVB-C eller DVB-S, som säljs, hyrs ut eller på annat sätt görs tillgänglig inom unionen, och som kan dekryptera digitala televisionssignaler ska möjliggöra följande:

–  Dekryptering av sådana signaler i enlighet med den gemensamma europeiska krypteringsalgoritmen som administreras av en erkänd europeisk standardiseringsorganisation, för närvarande ETSI.

–  Återgivning av signaler som har sänts okodat under förutsättning att tillämpligt hyresavtal följs om utrustningen är hyrd.

2. Driftskompatibilitet för digitala televisionsapparater

Alla digitala televisionsapparater med en inbyggd skärm vars synliga diagonal är över 30 cm, och som saluförs eller hyrs ut inom unionen ska vara utrustade med minst ett öppet gränssnitt antingen standardiserat av, eller överensstämmande med en standard som antagits av, en erkänd europeisk standardiseringsorganisation eller i enlighet med en specifikation som antagits av hela branschen vilket möjliggör enkel anslutning av kringutrustning, och kan överföra samtliga relevanta delar av den digitala televisionssignalen inbegripet information om interaktiva tjänster och tjänster med villkorad tillgång. Terminalutrustning för digitala televisionsapparater måste vara interoperabel om detta är tekniskt möjligt, så att den enkelt kan återanvändas för andra leverantörer.

2a.  FUNKTIONALITET FÖR RADIOAPPARATER

Varje radioapparat som släpps ut på marknaden i unionen från och med den [datum] ska åtminstone kunna ta emot digitala och analoga markbundna radiosändningar. Denna punkt ska inte gälla för radioutrustning eller produkter av lågt värde med mindre konsumtion där en mottagare endast är av underordnad betydelse. Det ska inte heller gälla för radioutrustning som avses i artikel, definition 56, i Internationella teleunionens radioreglemente (ITU):

BILAGA XI

Del A

Upphävda direktiv och [en förteckning över deras senare ändringar/ ändring av dem]

(se artikel 116)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG

(EGT L 108, 24.4.2002, s. 33)

 

 

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/140/EG

(EUT L 337, 18.12.2009, s. 37)

 

artikel 1

 

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 544/2009

(EUT L 167, 29.6.2009, s. 12)

 

artikel 2

 

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 717/2007

(EUT L 171, 29.6.2007, s. 32)

 

artikel 10

Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/20/EG

(EUT L 108, 24.4.2002, s. 21)

 

 

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/140/EG

(EUT L 337, 18.12.2009, s. 37)

 

artikel 3 och bilagan

Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/19/EG

(EGT L 108, 24.4.2002, s. 7)

 

 

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/140/EG

(EUT L 337, 18.12.2009, s. 37)

 

artikel 2

Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/22/EG

(EGT L 108, 24.4.2002, s. 51)

 

 

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/136/EG

(EUT L 337, 18.12.2009, s. 11)

 

artikel 1 och bilaga I

 

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2120

(EUT L 310, 26.11.2015, s. 1)

 

artikel 8

Del B

Tidsfrister för införlivande med nationell lagstiftning [och tillämpningsdatum]

(se artikel 116)

Direktiv

Tidsfrist för införlivande

Datum för tillämpning

 

2002/19/EG

24 juli 2003

25 juli 2003

2002/20/EG

2002/21/EG

24 juli 2003

24 juli 2003

25 juli 2003

25 juli 2003

2002/22/EG

24 juli 2003

25 juli 2003

BILAGA XII

Jämförelsetabell

Direktiv 2002/21/EG

Direktiv 2002/20/EG

Direktiv 2002/19/EG

Direktiv 2002/22/EG

Detta direktiv

artikel 1.1, 1.2 och 1.3

 

 

 

artikel 1.1, 1.2 och 1.3

artikel 1.3a

 

 

 

artikel 1.4

artikel 1.4 och 1.5

 

 

 

artikel 1.5 och 1.6

artikel 2 a

 

 

 

artikel 2.1

artikel 2.1

artikel 2 b

 

 

 

artikel 2.3

artikel 2 c

 

 

 

artikel 2.4

artikel 2.5

artikel 2.6

artikel 2.7

artikel 2 d

 

 

 

artikel 2.8

artikel 2 da

 

 

 

artikel 2.9

artikel 2 e

 

 

 

artikel 2.10

artikel 2 ea

 

 

 

artikel 2.11

artikel 2 f

 

 

 

artikel 2.12

artikel 2 g

 

 

 

artikel 2 h

 

 

 

artikel 2.13

artikel 2 i

 

 

 

artikel 2.14

artikel 2 j

 

 

 

artikel 2 k

 

 

 

artikel 2 l

 

 

 

artikel 2 m

 

 

 

artikel 2.15

artikel 2 n

 

 

 

artikel 2.16

artikel 2 o

 

 

 

artikel 2.17

artikel 2 p

 

 

 

artikel 2.18

artikel 2 q

 

 

 

artikel 2.19

artikel 2 r

 

 

 

artikel 2.20

artikel 2 s

 

 

 

artikel 2.21

artikel 2.22

artikel 3.1

 

 

 

artikel 5.1

artikel 5.2

artikel 3.2

 

 

 

artikel 6.1

artikel 3.3

 

 

 

artikel 6.2

artikel 3.3a första stycket

 

 

 

artikel 8.1

artikel 8.2

artikel 7.1

artikel 3.3a andra stycket

 

 

 

artikel 7.2 och 7.3

artikel 3.3a tredje stycket

 

 

 

artikel 9.1 och 9.3

artikel 9.2

artikel 3.3b

 

 

 

artikel 10.1

artikel 3.3c

 

 

 

artikel 10.2

artikel 3.4

 

 

 

artikel 5.3

artikel 3.5

 

 

 

artikel 11

artikel 3.6

 

 

 

artikel 5.4

artikel 4

 

 

 

artikel 31

artikel 5

 

 

 

artikel 20

artikel 22

artikel 6