Förfarande : 2017/2006(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0045/2018

Ingivna texter :

A8-0045/2018

Debatter :

PV 12/03/2018 - 21
CRE 12/03/2018 - 21

Omröstningar :

PV 13/03/2018 - 7.9
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2018)0068

BETÄNKANDE     
PDF 500kWORD 85k
27.2.2018
PE 612.062v02-00 A8-0045/2018

om rollen för EU:s regioner och städer i genomförandet av Parisavtalet om klimatförändringar

(2017/2006(INI))

Utskottet för regional utveckling

Föredragande: Ángela Vallina

ÄNDRINGSFÖRSLAG
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 MOTIVERING
 YTTRANDE från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet
 INFORMATION OM ANTAGANDET I DET ANSVARIGA UTSKOTTET
 SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROPI DET ANSVARIGA UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om rollen för EU:s regioner och städer i genomförandet av Parisavtalet om klimatförändringar

(2017/2006(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) och Kyotoprotokollet till denna,

–  med beaktande av Parisavtalet, beslut 1/CP.21 och den tjugoförsta partskonferensen (COP 21) inom ramen för UNFCCC, och av den elfte partskonferensen, i dess egenskap av möte mellan parterna i Kyotoprotokollet (CMP 11), som hölls i Paris, Frankrike, den 30 november–11 december 2015,

–  med beaktande av artiklarna 7.2 och 11.2 i Parisavtalet, vilka erkänner de lokala, subnationella och regionala dimensionerna av klimatförändringarna och klimatåtgärder,

–  med beaktande av sin lagstiftningsresolution av den 4 oktober 2016 om utkastet till rådets beslut om ingående, på Europeiska unionens vägnar, av Parisavtalet som antagits inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 6 oktober 2016 om genomförandet av Parisavtalet och FN:s klimatkonferens i Marrakech, Marocko, 2016 (COP 22)(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 4 oktober 2017 om FN:s klimatkonferens 2017 – COP 23 i Bonn, Tyskland(3),

–  med beaktande av FN:s globala mål för hållbar utveckling, särskilt mål 11: inkluderande, säkra, motståndskraftiga och hållbara städer,

–  med beaktande av bestämmelserna i Amsterdampakten om EU-agendan för städer,

–  med beaktande av sin resolution av den 9 september 2015 om de urbana aspekterna i EU:s politik(4),

–  med beaktande av Europeiska miljöbyråns rapporter nr 12/2016 Urban adaptation to climate change in Europe 2016 och nr 1/2017 Climate change, impacts and vulnerability in Europe 2016,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 2 mars 2016 Vägen efter Paris: en bedömning av Parisavtalets konsekvenser (COM(2016)0110),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 16 april 2013 En EU-strategi för klimatanpassning (COM(2013)0216),

–  med beaktande av yttrandet från Regionkommittén Mot en ny EU-strategi för anpassning till klimatförändringarna – ett integrerat tillvägagångssätt (CdR 2430/2016 – 08/02/2017),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 18 juli 2014 De urbana aspekterna i EU:s politik – Huvudpunkterna i en EU-agenda för städer (COM(2014)0490),

–  med beaktande av artikel 8 i förordningen om gemensamma bestämmelser (Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 av den 17 december 2013), i vilken det föreskrivs att ”målen för de europeiska struktur- och investeringsfonderna ska eftersträvas i linje med principen om hållbar utveckling”(5),

–  med beaktande av partnerskapsöverenskommelserna och programmen inom ramen för förordningen om gemensamma bestämmelser, vilka enligt artikel 8 i den förordningen ska främja ”resurseffektivitet, begränsning av och anpassning till klimatförändringar”,

–  med beaktande av de särskilda tematiska mål som erhåller stöd från de europeiska struktur- och investeringsfonderna, däribland teknisk utveckling och innovation, övergång till en koldioxidsnål ekonomi, anpassning till klimatförändringar samt främjande av resurseffektivitet,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 mars 2010 Europa 2020: en strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (COM(2010)2020),

–  med beaktande av den femte utvärderingsrapporten från den mellanstatliga panelen för klimatförändringar,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling och yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A8-0045/2018), och av följande skäl:

A.  Den ökade förekomsten av extrema väderförhållanden är en direkt konsekvens av de av människan orsakade klimatförändringarna som kommer att fortsätta att allt oftare få negativa följder för många delar av Europa, vilket kommer att göra de bebodda ekosystemen mer sårbara. Enligt scenarierna från den mellanstatliga panelen för klimatförändringar skulle jordens medeltemperatur kunna öka med mellan 0,9 och 5,8ºC till år 2100.

B.  I det sjunde miljöhandlingsprogrammet, som kommer att vägleda den europeiska miljöpolitiken fram till 2020, fastställs förbättrad hållbarhet i unionens städer som ett prioriterat mål tillsammans med de tre övergripande centrala målen att skydda, bevara och stärka unionens naturkapital, att omvandla unionen till en resurseffektiv, grön, konkurrenskraftig och utsläppssnål ekonomi samt att skydda unionens medborgare mot miljörelaterade belastningar och risker för deras hälsa och välbefinnande.

C.  Klimatförändringarna skulle kunna driva på samhällsförändringar om inga ytterligare åtgärder vidtas. Dessa globala klimatförändringar förutses leda till omfattande migrationsflöden som tar sig konkret uttryck i konsekvenserna av folkförflyttningar som kommer att ställa nya krav på städernas infrastruktur.

D.  Enligt de viktigaste slutsatserna i Europeiska miljöbyråns rapport nr 12/2016 är klimatförändringarna redan en del av verkligheten i EU i form av extrema väderfenomen och stegvisa långsiktiga effekter såsom orkaner, stormar, ökenspridning, torka, mark- och kusterosion, kraftiga regn, värmeböljor, översvämningar, havsnivåhöjning, vattenbrist, skogsbränder och spridning av tropiska sjukdomar.

E.  På grund av klimatförändringarna finns det en ökad risk för att vissa växt- och djurarter kommer att försvinna och för att infektionssjukdomar som orsakas av klimatfaktorer breder ut sig. Vissa områden, såsom de yttersta randområdena och andra områden i EU som är sårbara på grund av sin topografi, är särskilt drabbade av klimatförändringarnas effekter.

F.  Dessutom visar färska studier att olika konstaterade förändringar i miljön och samhället, t.ex. förändringar i fråga om skogsarter, invasiva främmande arters etablering och sjukdomsutbrott, har orsakats eller förstärkts av de globala klimatförändringarna, vilket gör människan och naturen och de ekosystem som omger dem mer sårbara såvida inte konkreta åtgärder vidtas. Integrerat EU-stöd för att öka solidariteten och utbytet av bästa praxis bland medlemsstaterna skulle bidra till att säkerställa att de regioner som drabbas hårdast av klimatförändringarna kan vidta de åtgärder som krävs för att de ska kunna anpassa sig.

G.  Klimatförändringarna påverkar de sociala skillnaderna, som även utan klimatförändringar har ökat i EU under den senaste tioårsperioden, och ökar utsattheten bland de svagaste grupperna i samhället som har sämre kapacitet och mindre resurser att hantera klimatförändringarnas effekter. Människors sårbarhet för klimatförändringarnas effekter avgörs i stor utsträckning av vilken tillgång de har till grundläggande resurser, och offentliga myndigheter bör säkerställa tillgång till sådana grundläggande resurser.

H.  Nästan 72,5 procent av EU:s medborgare, ca 359 miljoner människor, lever i städer. EU står för 9 procent av de globala utsläppen, och stadsområden står för 60–80 procent av den sammantagna energiförbrukningen och för ungefär samma del av koldioxidutsläppen.

I.  Vilken infrastruktur städerna väljer kommer att påverka deras förmåga att stå emot klimatförändringarna. Städer, företag och andra icke-statliga aktörer har en minskningspotential på 2,5–4 miljarder ton koldioxid fram till 2020. Städer och regioner kan minska de globala utsläppen med 5 procent för att uppfylla målen i Parisavtalet, och de har potential att avsevärt minska de globala utsläppen.

J.  Parlamentet konstaterar att mål 11 för hållbar utveckling, nämligen att städer och bosättningar ska vara inkluderande, säkra, motståndskraftiga och hållbara, syftar till att före 2020 väsentligt öka det antal städer och bosättningar som antar och genomför integrerade strategier och planer för inkludering, resurseffektivitet, begränsning av och anpassning till klimatförändringarna och motståndskraft mot katastrofer samt utveckla och genomföra, i linje med Sendai-ramverket för katastrofriskreducering 2015–2030, en heltäckande katastrofriskhantering på alla nivåer.

K.  Kommunala myndigheter är bland de största mottagarna av EU-finansiering.

L.  I artikel 7.2 i Parisavtalet fastställs det att ”anpassning utgör en global utmaning som alla står inför och som har lokala, subnationella, nationella, regionala och internationella dimensioner”. Åtgärder som vidtas av lokala myndigheter och icke-statliga aktörer är avgörande för att regeringarna ska kunna fullgöra sina åtaganden inom ramen för den globala klimatpolitiken.

M.  EU-strategin för klimatanpassning (COM(2013)0216) liksom de respektive EU-förordningarna om de europeiska struktur- och investeringsfonderna identifierar huvudmål och därtill hörande åtgärder, särskilt genom införandet av mekanismer såsom förhandsvillkor och klimatrelevanta tematiska mål i den sammanhållningspolitiska ramen 2014–2020 – t.ex. tematiskt mål 4: att stödja övergången till en koldioxidsnål ekonomi inom alla sektorer; tematiskt mål 5: att främja anpassning, riskförebyggande och riskhantering i samband med klimatförändringar, och tematiskt mål 6: att bevara och skydda miljön och främja ett effektivt resursutnyttjande, vilka har lett till mer och bättre inriktad klimatåtgärdsfinansiering via åtminstone några av de europeiska struktur- och investeringsfonderna.

N.  Regioner och städer har visat sitt engagemang för UNFCCC-processen genom att delta i initiativen Lima–Paris-agendan och plattformen för icke-statliga aktörer för klimatåtgärder (Nazca).

Allmän ram

1.  Europaparlamentet välkomnar EU:s roll inom ramen för Parisavtalet/COP 21 och dess roll som global ledare i kampen mot klimatförändringarna. EU har ett av världens mest ambitiösa mål vad gäller klimatförändringarna. Parlamentet begär att begränsningen av klimatförändringarna ska betraktas som en viktig prioritering i EU:s sammanhållningspolitik, i syfte att fullgöra och upprätthålla åtagandena från Parisavtalet/COP 21, genom att främja innovation inom ren energi, den cirkulära ekonomin, förnybar energi och energieffektivitet, utan att detta påverkar de nödvändiga anpassningsåtgärderna. Samtidigt bör sammanhållningspolitikens grundläggande roll och mål i linje med artikel 174 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) upprätthållas.

2.  Europaparlamentet välkomnar det fokus på att bekämpa klimatförändringarna som läggs i FN:s mål för hållbar utveckling och i Amsterdampakten (EU-agendan för städer). Parlamentet betonar att EU måste bli en verklig världsledare i fråga om förnybar energi, i enlighet med kommissionens förslag, och påminner om att EU:s agenda för städer bidrar till genomförandet av FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling genom målet om inkluderande, säkra och hållbara städer. I detta sammanhang beaktar parlamentet de många olikheter som de lokala myndigheterna i EU uppvisar och deras varierande potential. Parlamentet efterlyser ett flexibelt och skräddarsytt tillvägagångssätt för genomförandet av agendan för städer, som ger incitament och vägledning för ett fullt utnyttjande av städernas potential.

3.  Europaparlamentet påminner om att det i sin resolution av den 14 oktober 2015 Mot en ny internationell klimatöverenskommelse i Paris(6) uppmanar medlemsstaterna att överväga kompletterande åtaganden för att minska utsläppen av växthusgaser. Parlamentet betonar behovet av största möjliga öppenhet och kontroll inom ramen för COP 21-processen.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att genomföra ambitiösa mål för begränsning och anpassning i linje med EU:s befintliga lagstiftning om klimatåtgärder, och som en följd av uppmaningen i Regionkommitténs yttrande av den 9 februari 2017 Mot en ny EU-strategi för anpassning till klimatförändringarna – ett integrerat tillvägagångssätt.

5.  Europaparlamentet beklagar djupt oansvariga strategier som sätter miljön på spel, såsom viss ekonomisk verksamhet och vissa industrisektorer som förorsakar omfattande föroreningar, och betonar att alla delar av samhället har ett ansvar för att bidra till åtgärder som är avgörande för att vända en trend som hotar livet på jorden. Parlamentet betonar att det saknas information om de åtgärder som vidtagits av vissa industrisektorer för att bekämpa effekterna av föroreningar och för att finna mindre förorenande lösningar. Parlamentet beklagar dock att vissa opinionsbildare inom vetenskap, medier och politik fortsätter att förneka de uppenbara klimatförändringarna.

6.  Europaparlamentet beklagar Förenta staternas uttalade avsikt att dra sig ur Parisavtalet, och välkomnar det stora antalet icke-federala aktörer, i synnerhet amerikanska stater och städer, som på nytt har bekräftat sitt åtagande att uppfylla målen i Parisavtalet. Parlamentet uppmuntrar de lokala och regionala myndigheter i Förenta staterna som vill bidra till att bekämpa klimatförändringarna att samarbeta och ingå partnerskap med andra offentliga och privata partner inom ramen för deras projekt och att utbyta god praxis i detta avseende. Nya styrelseformer efterlyses som kan säkra medel för klimatåtgärder och för bättre integrering av regioner och städer och de organ som företräder dem.

7.  Europaparlamentet betonar att städerna måste spela en avgörande roll i kampen mot klimatförändringarna, i nära samarbete med nationella myndigheter och de omgivande regionerna. Parlamentet uppmuntrar ytterligare överenskommelser mellan subnationella ledare och nationella regeringar på internationell nivå genom plattformar såsom Friends of Cities. När det gäller just integrerad hållbar stadsutveckling bör lokala myndigheter ges befogenhet inte bara att välja ut projekt, utan även att förbereda, utforma och genomföra lokala utvecklingsåtgärder. Parlamentet framhåller de möjliga positiva aspekterna för tillväxt och gröna jobb.

8.  Europaparlamentet konstaterar att de lokala myndigheterna är ansvariga för genomförandet av de flesta åtgärderna för begränsning av och anpassning till klimatförändringar samt av merparten av EU:s lagstiftning på området. Åtgärder i fråga om stadsplanering, rörlighet, kollektivtrafik och infrastruktur, byggnaders energiprestanda, utbildningskampanjer, smarta städer, smarta nät och regionala bidrag måste vidtas för att Parisavtalet ska kunna genomföras.

9.  Europaparlamentet konstaterar att städernas borgmästare är direkt ansvariga inför sina väljare för sina beslut och kan agera snabbare och effektivare, ofta med omedelbara resultat som får stor verkan.

10.  Europaparlamentet begär att de nationella regeringarna ska hjälpa städer och regioner att fullgöra internationella åtaganden som avser stöd till klimat- och energiinitiativ på lokal och regional nivå.

11.  Europaparlamentet påpekar att klimatförändringarna samspelar med sociala och ekonomiska faktorer och att det därför krävs en samlad vision som fungerar på lokal och regional nivå.

12.  Europaparlamentet uppmärksammar de samhällsekonomiska kostnader och den ekonomiska börda som utsläppen av växthusgaser medför för stadsinfrastrukturen, de offentliga sjuk- och hälsovårdssystemen samt de sociala trygghetssystemen som – under vissa perioder och i vissa städer och regioner – är överbelastade och brottas med ekonomiska svårigheter. Dessa system kommer således att belastas ännu mer och kommer att tvingas hantera ökande och mer komplexa behov. Parlamentet välkomnar de potentiella ekonomiska fördelarna för de städer som investerar i och går i bräschen för en koldioxidsnål infrastruktur, bland annat minskade energi- och underhållskostnader samt minskade utgifter för folkhälsan, som ju bli bättre om föroreningarna minskar.

13.  Europaparlamentet konstaterar att begränsningen av och anpassningen till klimatförändringarna är långsiktiga processer, som sträcker sig längre än såväl enskilda valperioder som beslut som fattas på lokal och regional nivå, och förespråkar att begränsningen och anpassningen ska betraktas som ett tillfälle att komma tillrätta med andra utmaningar, t.ex. i fråga om sysselsättning och åtgärder för att förbättra hälsan, livskvaliteten och offentliga tjänster. Parlamentet noterar att Parisavtalet förutsätter ett aktivt deltagande från aktörer som inte är parter till avtalet genom de tekniska bedömningsförfarandena för begränsning och anpassning.

14.  Europaparlamentet konstaterar att regioner och städer har en vital roll för att främja ett egenansvar för energiomställningen och driva på klimat- och energirelaterade mål underifrån. Parlamentet noterar att regioner och stadsområden är bäst lämpade för att testa och genomföra integrerade energilösningar i direkt samarbete med medborgarna. Parlamentet betonar att energiomställning och lokala investeringar i åtgärder för begränsning av och anpassning till klimatförändringarna måste stimuleras. Innovation inom ren energi och småskaliga projekt för förnybar energi skulle kunna spela en viktig roll för uppnåendet av målen i Parisavtalet. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas eftertryckligen att undersöka möjligheten att ge tillgång till finansieringsåtgärder som tar hänsyn till lokala energisamhällens specifika särdrag och deras långsiktiga värde för energimarknaden, miljön och samhället, och att främja enskilda prosumenters roll när det gäller förnybar energi, med siktet inställt på mer omfattande självförsörjning och egenproduktion. Parlamentet uppmanar städer och regioner att gå i bräschen för främjande av energieffektivitet och produktion av förnybar energi i syfte att minska utsläppen av växthusgaser samt luftföroreningarna.

15.  Europaparlamentet framhäver att regionerna måste genomföra direktiv 2010/31/EU om byggnaders energiprestanda och direktiv 2012/27/EU om energieffektivitet, och efterlyser en fokusering eller utökning av EU:s strukturfonder för att främja energieffektivitet i offentliga byggnader och självförsörjning i kommuner genom förnybara energikällor. Parlamentet vill att samarbetsbaserade medborgarenergiprojekt ska stödjas via strukturfonderna och genom att de administrativa bördorna på nationell och regional nivå minskas.

16.  Europaparlamentet noterar att EU:s andel av de globala växthusgasutsläppen enligt den senaste statistiken uppgår till ungefär 10 procent, vilket innebär att de negativa klimattrenderna inte kan vändas utan globala åtgärder. Parlamentet framhåller dock att EU skulle kunna inta en ledande roll i detta avseende, framför allt genom att främja lösningar och teknik för ren energi.

17.  Europaparlamentet erinrar om att EU-agendan för städer främjar en ny arbetsmetod genom vilken städernas potential används till fullo för att möta globala klimatförändringsutmaningar, och som bl.a. innebär att särskild tonvikt läggs vid bättre lagstiftning, tillgång till finansiering och kunskapsutbyte.

EU och sammanhållningspolitiken

18.  Europaparlamentet anser att nästa fleråriga budgetram vid behov bör höja sin ambitionsnivå vad gäller uppnåendet av klimatmålen och att den andel av utgifterna som avsätts för detta ändamål bör höjas.

19.  Europaparlamentet påminner om åtagandet att minst 20 procent av EU:s budget för 2014–2020 (cirka 212 miljarder euro) ska avsättas för klimatrelaterade åtgärder. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att vederbörligen notera revisionsrättens särskilda rapport nr 31/2016, i vilken det uppmärksammas att det finns en allvarlig risk för att 20-procentmålet inte kommer att uppnås om inga ytterligare åtgärder vidtas, och kommissionen uppmanas att hålla parlamentet informerat om händelseutvecklingen på detta viktiga område. Parlamentet betonar att det i Europeiska socialfonden liksom inom jordbruks-, landsbygdsutvecklings- och fiskeripolitiken inte har skett någon betydande omställning till klimatåtgärder och att alla potentiella möjligheter till finansiering av klimatrelaterade åtgärder inte har utforskats fullt ut.

20.  Europaparlamentet betonar den viktiga roll som sammanhållningspolitiken måste ta på sig för att bemöta klimatförändringens utmaningar på regional och lokal nivå. Parlamentet upprepar att budgeten för sammanhållningspolitiken för perioden efter 2020 måste höjas. Sammanhållningspolitiken bör särskilt uppmärksamma städers investeringar i luftkvalitet, den cirkulära ekonomin, klimatanpassning, lösningar för utveckling av grön infrastruktur samt energiomställning och digital omställning.

21.  Europaparlamentet stöder utarbetandet av ett kostnads-nyttoverktyg för att göra det möjligt för lokala myndigheter att förstå projekts inverkan när det gäller koldioxidminskning och för att göra det möjligt för dem att till fullo utnyttja tillgängliga finansieringsmöjligheter på EU-nivå.

22.  Europaparlamentet anser att sammanhållningspolitiken bör vara inriktad på både begränsning och anpassning, med en åtskillnad mellan de två aspekterna men med beaktande av att de måste samordnas, och tydliga finansieringsmekanismer måste införas för att stimulera och skapa incitament för strategier och åtgärder på respektive område. Parlamentet anser att dessa mekanismer skulle kunna genomföras med hjälp av tydliga och mätbara investeringsplaner med deltagande av städer och regioner (inbegripet offentliga myndigheter, berörda parter och det civila samhället), och att detta deltagande även ska omfatta genomförande- och utvärderingsfaserna.

23.  Europaparlamentet noterar att endast femton medlemsstater har antagit en handlingsplan och en anpassningsstrategi, och att få konkreta åtgärder har vidtagits i praktiken. Parlamentet anser att den framtida planeringen av de europeiska struktur- och investeringsfonderna bör integreras bättre i de nationella energi- och klimatplanerna för 2030. Parlamentet betonar att integreringen av klimatmål bör förbättras ytterligare i nästa fleråriga budgetram, t.ex. genom att sammanhållningspolitiska investeringar i större utsträckning knyts till medlemsstaternas övergripande planer för att uppnå 2030-målet. Följaktligen måste partnerskapsavtalen utvärderas med beaktande av EU:s klimatmål och de operativa programmen ha en nära koppling till varje medlemsstats strategier och planer för anpassning, i syfte att uppnå samordning och enhetlighet på alla planerings- och förvaltningsnivåer, i synnerhet när en stor del av de tillgängliga offentliga finanserna finansieras med EU-medel. Som en följd av detta måste bedömningen av operativa program beakta hur effektivt programmen bidragit till en minskning av utsläppen av växthusgaser, samtidigt som målet måste vara att ha en gemensam spårningsmetod och övervakningsprocess för att undvika ”grönmålning”.

24.  Europaparlamentet anser att de sammanhållningspolitiska investeringarna måste vara förenliga med en effektiv klimatpolitik för att garantera miljömässigt hållbara förhållanden.

25.  Europaparlamentet betonar att innovationspolitiken och den urbana dimensionen utgör lämpliga områden för synergieffekter mellan klimatmålen och sammanhållningspolitikens vidare ekonomiska mål. Parlamentet förespråkar därför att det ska utarbetas särskilda bestämmelser inriktade på hållbar stadsutveckling och innovation i städer, så att dessa områden erhåller avsevärt mer finansiering inom sammanhållningspolitiken efter 2020.

26.  Europaparlamentet uppmanar de olika partnerskap som arbetar med frågor som rör begränsning av klimatförändringarna inom ramen för EU-agendan för städer att omgående anta och lägga fram sina handlingsplaner. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att beakta förslagen i dessa, särskilt när det gäller bättre lagstiftning, finansiering och kunskap i framtida lagstiftningsförslag.

27.  Europaparlamentet betonar att det för att uppnå de mer långsiktiga målen i Parisavtalet krävs större enhetlighet vad gäller investeringar som har en långsiktig inriktning på minskade koldioxidutsläpp på marknaden som helhet på regional nivå, medlemsstatsnivå och EU-nivå. Parlamentet betonar även att finansiering bör prioriteras för kolberoende regioner för att möjliggöra en smidig övergång mot en utsläppssnål ekonomi och att man bör prioritera en omställning till alternativ sysselsättning för arbetstagare i koldioxidintensiva industrier. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå att minskade utsläpp (tillsammans med andra åtgärder, t.ex. återvinningsarbete eller återvinningsåtgärder som syftar till att återställa och sanera tidigare exploaterad mark) ska utgöra en central del av bedömningen av de operativa programmens resultat i den sammanhållningspolitiska ramen efter 2020.

28.  Europaparlamentet betonar att det är viktigt att använda ytterligare finansieringsinstrument och finansieringsstrategier, t.ex. Europeiska fonden för strategiska investeringar, Fonden för ett sammanlänkat Europa och Horisont 2020, för att finansiera projekt som bidrar till en begränsning av klimatförändringarna eller till en anpassning till dessa.

29.  Europaparlamentet understryker att subventioner till regioner och städer bör fortsätta att utgöra den huvudsakliga typen av EU-finansiering inom sammanhållningspolitiken och, inte minst, inom de klimatrelaterade åtgärderna. Parlamentet betonar dock att trots att de klimatrelevanta effekt- och resultatindikatorerna har förbättrats vad gäller samstämdhet och precision så räcker de inte för att fastställa omfattningen av sammanhållningspolitikens bidrag till uppnåendet av EU:s övergripande klimatmål, och anser att systemet för övervakning och spårning av klimatrelaterade utgifter måste förbättras i syfte att säkerställa att EU-finansieringen ger ett konkret och mätbart bidrag till uppnåendet av EU:s mål. Parlamentet efterlyser en anpassningsfärdplan för övervakning av regionala och lokala klimatåtgärder, och uppmanar kommissionen att bedöma hur stor del av EU-medlen som används lokalt för att minska utsläppen av växthusgaser och säkerställa att det sker en fysisk anpassning till klimatförändringarna.

30.  Europaparlamentet erkänner den roll som spelas av instrument för integrerad territoriell utveckling, t.ex. integrerad territoriell investering och lokalt ledd utveckling (LLU), som kan användas av städer som kompletterande verktyg för finansieringen av strategier för hållbar stadsutveckling eller funktionella stadszoner. Parlamentet efterlyser integrerade lokala nedifrån och upp-tillvägagångssätt och dito strategier för att säkerställa en effektivare resursanvändning samt bygga upp motståndskraft och främja en anpassning till klimatförändringarnas effekter i de områden som drabbats värst av dem.

31.  Europaparlamentet konstaterar att den största delen av Europas forsknings- och utvecklingsindustri med fokus på klimatförändringsfrågor är belägen i EU:s städer. Parlamentet uppmanar kommissionen att erbjuda städerna och regionerna mer stöd i fråga om utbildning och medvetandehöjande åtgärder, ekonomisk vägledning, know-how, kommunikation, forskning och utveckling, klimatskyddsutbildning samt rådgivning i både begränsnings- och anpassningsfrågor, i synnerhet genom att stärka befintliga instrument som t.ex. rådgivningsplattformen för investeringar i städer Urbis, Urbact och initiativet innovativa åtgärder i städerna. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att dessa industrier drar full nytta av det globala forskningssamarbetet och att stärka dessa instrument för att hjälpa lokala myndigheter att förverkliga ändamålsenliga projekt och få tillgång till finansieringsalternativ för att testa innovativa lösningar inom stadsutvecklingsstrategier. Parlamentet anser att subnationella myndigheter i tredjeländer bör ha möjlighet att frivilligt delta i EU:s vetenskaps-, forsknings- och teknikinitiativ, t.ex. Horisont 2020, både formellt och informellt, för att uppnå gemensamma mål. Parlamentet anser att lokala myndigheter bör ha direkt tillgång till finansiella medel såsom de globala klimatfonderna. Synergieffekterna mellan sammanhållningspolitiken och forsknings- och innovationspolitiken bör stärkas för att garantera ett snabbt införande av teknik med låga koldioxidutsläpp.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att programmet Horisont 2020 lägger större fokus och mer finansiering på innovations- och forskningsprojekt som rör den cirkulära ekonomin och hållbara städer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att med stöd av kommissionen och EIB stärka regioners och städers administrativa kapacitet så att de kan dra full nytta av de offentliga och privata finansieringsmöjligheter som finns på EU-nivå.

33.  Europaparlamentet uppmanar behöriga myndigheter att ta itu med avfallsproblemet för att förverkliga den cirkulära ekonomin och främja alternativ till förbränning när det gäller bortskaffande av avfall som inte kan återanvändas eller återvinnas.

34.  Under den kommande programperioden anser Europaparlamentet att det kommer att bli nödvändigt att integrera klimatförändringarna i programplaneringen avseende territoriellt samarbete. Parlamentet betonar den viktiga roll som det territoriella samarbetet, det gränsöverskridande samarbetet och de makroregionala strategierna har i de åtgärder som genomförs av regioner och städer inom såväl som utanför EU:s gränser, och upprepar att detta instrument måste stärkas såväl politiskt som ekonomiskt, både vad gäller begränsning och anpassning. Parlamentet betonar att ett ramverk för genomförandet av gemensamma åtgärder och utbyte av strategier mellan nationella, regionala och lokala aktörer från olika medlemsstater, såsom Interreg, är särskilt lämpligt för att hantera klimatförändringarna och genomföra ändamålsenliga åtgärder som syftar till att begränsa effekterna av dem. Parlamentet välkomnar i detta avseende att sju av de 15 gränsöverskridande Interreg-programmen i Europa finansierar strategier, pilotåtgärder, utbildning och verktyg för att hjälpa städer att bygga upp kapacitet för att minska koldioxidutsläppen och begränsa klimatförändringarna, i syfte att uppnå EU:s mål.

Städer och regioner

35.  Europaparlamentet välkomnar sådana initiativ som det globala borgmästaravtalet för klimat och energi och den roll som flera städer och regioner spelar för kampen mot klimatförändringarna och skyddet av miljön. Parlamentet uppmanar eftertryckligen städerna och regionerna att samarbeta och att utan dröjsmål och i än större omfattning föra upp bekämpning av klimatförändringarna på sin institutionella agenda. Parlamentet förespråkar att städernas myndigheter ska genomföra och regelbundet uppdatera smarta långsiktiga stadsplaneringsstrategier och innovativa ansatser såsom initiativet för smarta städer. Parlamentet betonar att det krävs hållbara och energieffektiva bostadsprojekt och smarta byggnader som sparar energi, investeringar i förnybar energi, miljövänliga kollektivtrafiksystem, ytterligare stöd till projekt för koldioxidsnåla städer och regioner samt allianser av städer och lokala och regionala myndigheter som samarbetar mot den globala uppvärmningen.

36.  Europaparlamentet konstaterar vikten av att införa en rapporteringsram som bygger på objektiva parametrar och beprövade metoder och av att övervaka klimatåtgärder som vidtas av städer och regioner i syfte att möjliggöra gemensamt utnyttjande av uppgifter om klimatåtaganden och öka öppenheten bland aktörerna för att uppnå klimatmål.

37.  Europaparlamentet påminner om att transportsektorn är ansvarig för utsläpp av såväl växthusgaser som hälsofarliga luftförorenare, vars koncentration i luften i städerna regleras i direktiv (EU) 2016/2284 om minskning av nationella utsläpp av vissa luftföroreningar. Parlamentet anser att regioner och städer har en enorm potential att minska utsläppen av växthusgaser från transportsektorn, och betonar behovet av finansiering för initiativ som underlättar för koldioxidsnål mobilitet på lokal och regional nivå. Parlamentet anser det vara viktigt att städerna går i bräschen för att främja användningen av kollektivtrafik och elektrifieringen av de offentliga och privata transporterna, och anser att ett antal modellregioner bör utses i forskningssyfte för att få fram ett intelligent och sammankopplat transportsystem mellan städer och landsbygd.

38.  Europaparlamentet välkomnar initiativ såsom smarta städer och smarta nät som tas av städer och som syftar till att minska utsläppen av växthusgaser och öka resurseffektiviteten. Parlamentet understryker att regionerna måste förbättra arrangemangen för gröna städer genom att främja energiomställning och digital omvandling, och att sådana lösningar som smarta nät erbjuder möjligheten att leverera energi till bostäder och byggnader på ett effektivare sätt. Samarbete mellan företag och städer bidrar till att skapa innovativa och inkluderande lösningar, som bör främjas. Det är nödvändigt att öka investeringarna i andra miljöriktiga lösningar såsom grön infrastruktur och, särskilt, i åtgärder för att öka träd- och buskbestånden i städerna. Parlamentet påminner om att det inte bara är nödvändigt att minska utsläppen, utan markens förmåga att absorbera koldioxid måste också öka, och efterlyser ett ökat skydd för befintliga och nyanlagda stadsträdbestånd i EU:s regioner.

39.  Europaparlamentet understryker att lokalt producerade säsongsbetingade livsmedel minskar transporternas utsläpp av växthusgaser varvid det totala koldioxidavtrycket för livsmedel minskar. Parlamentet uppmanar kommissionen att samarbeta med livsmedelssektorn för att öka förekomsten av lokal och regional hållbar livsmedelsproduktion, och välkomnar frivilliga åtgärder (exempelvis ”trafikljusmärkning”) som går ut på att synliggöra livsmedels och andra produkters klimatpåverkan och koldioxidavtryck. Parlamentet efterlyser EU-omfattande gemensamma indikatorer som möjliggör en frivillig men jämförbar märkning, och uppmanar de lokala myndigheterna att genomföra informationskampanjer i syfte att öka medvetenheten om livsmedels koldioxidavtryck.

40.  Europaparlamentet påpekar att begränsningsåtgärderna måste planeras med utgångspunkt i en rättvis fördelning av insatser och fördelar mellan de olika aktörerna och att anpassningsåtgärderna måste koncentreras på att skydda de mest utsatta grupperna i samhället.

41.  Europaparlamentet konstaterar att varje region uppvisar olika och specifika svagheter och möjligheter, och betonar att utmaningarna, medlen och de effektivaste åtgärderna inte alltid nödvändigtvis är desamma för alla regioner. Parlamentet upprepar följaktligen sitt stöd för subsidiaritetsprincipen och betonar att städerna och regionerna måste ha nödvändig kompetens och åtnjuta tillräckligt politiskt, administrativt och ekonomiskt självbestämmande för att planera och genomföra enskilda åtgärder. Parlamentet framhåller att städerna måste utforma sin egen stadsplanering genom att investera i grön infrastruktur, rörlighet, kollektivtrafik och smarta nät för att uppnå målen i Parisavtalet. Parlamentet upprepar att lokala och regionala myndigheter, som ju är de delar av förvaltningen som befinner sig närmast den enskilde medborgaren och också närmast följderna av de klimatrelaterade utmaningarna, har den största insynen i många av problemen, och understryker därför vikten av att dessa myndigheter förfogar över den administrativa kapacitet och de finansiella verktyg de behöver för att ta fram skräddarsydda lösningar för att begränsa klimatförändringarna.

42.  Europaparlamentet efterlyser ett effektivare flernivåstyre med full insyn som bättre skulle kunna involvera lokala myndigheter, regioner och städer samt de organ som företräder dem i EU:s beslutsprocess och inom ramen för UNFCCC-processen. Parlamentet vill se att samordning mellan alla offentliga myndigheter främjas och garanteras och att allmänhetens samt de sociala och ekonomiska aktörernas involvering understöds, och uppmanar kommissionen att främja samordningen och utbytet av information och bästa praxis mellan medlemsstater, regioner, lokalsamhällen och städer. Parlamentet påpekar att deltagarbaserade modeller för lokalt styre bör uppmuntras.

43.  Europaparlamentet välkomnar beslutet från den mellanstatliga panelen för klimatförändringar att utarbeta en särskild rapport om städer och klimat 2023 – ett åtagande som kommer att medföra att forskningen om städernas betydelse i kampen mot klimatförändringar ökar. Parlamentet anser att städer bör bidra till rapporten om världsklimatet 2018. Parlamentet anser vidare att städer och regioner kan påverka det politiska beslutsfattandet efter Parisavtalet genom att tillämpa ett strategiskt tillvägagångssätt för att hantera den globala uppvärmningen och stödja begränsnings- och anpassningsåtgärder i stadsområden, där mer än hälften av världens befolkning bor. Kommissionen uppmanas att förespråka en vision på flera nivåer för klimatåtgärder i denna process, i syfte att främja en inkluderande klimatstrategi som erkänner åtgärder som vidtas av lokala och subnationella myndigheter.

44.  Europaparlamentet uppmanar nationella myndigheter att decentralisera och bättre tillämpa subsidiaritetsprincipen, för att därigenom möjliggöra för lokala och regionala myndigheter att spela en mer framträdande roll i hanteringen av klimatförändringarna.

45.  Europaparlamentet noterar att många delar av industrin investerar i grön omvandling och har förbundit sig att föra en politik för en minskning av koldioxidutsläppen. Parlamentet konstaterar att samarbete mellan företag och städer skapar innovativa och inkluderande lösningar för klimatåtgärder och hjälper EU att nå sina mål. Parlamentet erinrar om att industrin spelar en central roll när det gäller finansiering och överbryggande av investeringsgapet i stadsområden. Partnerskap mellan städer och företag bör främjas.

46.  Europaparlamentet framhåller att smart planering och investeringar i koldioxidsnål och klimattålig stadsinfrastruktur kan förbättra miljön och medborgarnas livskvalitet, skapa arbetstillfällen och stimulera den lokala och regionala ekonomin.

47.  Europaparlamentet uppmanar städerna och regionerna att dra nytta av EU-initiativ, t.ex. innovativa åtgärder i städerna, för att utveckla pilotprojekt om hållbar stadsutveckling.

48.  Europaparlamentet välkomnar initiativet ”Women4Climate” och den privata sektorns deltagande i detta initiativ, vilket bör bidra till att kvinnor i ledande ställning i större utsträckning deltar i kampen mot klimatförändringarna i syfte att stärka deras ledarskapsfärdigheter och uppmuntra nästa generation ledande kvinnor att delta i kampen mot klimatförändringarna.

49.  Europaparlamentet konstaterar att städerna har ett särskilt ansvar för att motverka klimatförändringarna med tanke på att de står för 70 procent av de sammantagna koldioxidutsläppen, och bekräftar sitt engagemang för ett lyckat övergripande genomförande av borgmästaravtalet för klimat och energi, inbegripet initiativet om anpassning till klimatförändringarna (Mayors Adapt-initiativet), samförståndsavtalet Under 2 Degrees, Amsterdampakten och Regions Adapt-initiativet. Parlamentet anser att de åtaganden som gjordes i förklaringen från stadshuset i Paris 2015 endast kan uppfyllas genom samverkan med det globala borgmästaravtalet för klimat och energi, och uppmanar alla städer i och utanför EU att ansluta sig till borgmästaravtalet, utan att detta påverkar deras deltagande i andra branschvisa eller institutionella nätverk som har samma mål att verka för ambitiösa klimatåtgärder och anordna utbyten av erfarenheter och bästa praxis. Parlamentet konstaterar att ett antal handlingsplaner som inlämnats av städer innehåller åtaganden fram till 2020, och uppmanar därför eftertryckligen dessa städer att göra ytterligare insatser fram till 2030. Parlamentet anser att EU bör fortsätta att ge städerna rätt att själva planera sina strategier för begränsning av klimatförändringarna, eftersom detta ofta leder till mer ambitiösa mål.

50.  Europaparlamentet betonar behovet av en tydlig hänvisning till de lokala och regionala myndigheternas roll i Parisavtalet i syfte att säkra en långsiktig lösning på klimatförändringarna. Parlamentet betonar att EU måste arbeta på plats med städer och regioner för att förbättra förbindelserna mellan EU:s regioner och städer och göra dem mer hållbara, skapa energieffektiva kommuner och utveckla smartare kollektivtrafiknät i städerna.

51.  Europaparlamentet anser att överföring av kunskap och erfarenheter bör uppmuntras på lokal och regional nivå, mot bakgrund av de rikliga erfarenheter som enskilda städer och regioner liksom vissa regionala miljöskydds- eller energimyndigheter skaffat sig.

52.  Europaparlamentet anser att europeiska och internationella eller globala organisationer och sammanslutningar eller nätverk av städer, kommuner och regioner bör utnyttjas för att säkerställa bättre samarbete när det gäller hanteringen av klimatförändringsproblem på lokal och regional nivå.

53.  Europaparlamentet konstaterar att lokala och regionala myndigheter vid COP 22 i Marrakech utarbetade Marrakech-färdplanen, som lyfter fram behovet av en mer direkt medverkan från lokala myndigheter som formellt bör erkännas som en del av den officiella diskussionen om klimatförändringarna i stället för att anses ha samma ställning som andra icke-statliga aktörer, såsom icke-statliga organisationer och den privata sektorn.

°

°  °

54.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Regionkommittén, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, medlemsstaterna samt till medlemsstaternas nationella och regionala parlament.

(1)

Antagna texter, P8_TA(2016)0363.

(2)

Antagna texter, P8_TA(2016)0383.

(3)

Antagna texter, P8_TA(2017)0380.

(4)

Antagna texter, P8_TA(2015)0307.

(5)

EUT L 347, 20.12.2013, s. 342.

(6)

Antagna texter, P8_TA(2015)0359.


MOTIVERING

FÖRORD

Klimatförändringarna är ett vetenskapligt faktum vars symptom och följder blir alltmer påtagliga för allmänheten och för de offentliga beslutsfattarna. Temperaturhöjningen i EU under den senaste tioårsperioden har gått snabbare än i resten av världen(1). Det har skett en ökning av de extrema temperaturerna liksom av antalet skogbränder, perioder av torka, översvämningar och stormar. Dessutom har de invasiva främmande arterna blivit fler, utarmningen av den biologiska mångfalden har blivit större och konkurrensen om vattnet(2) liksom efterfrågan på energi har ökat.

Många sektorer påverkas: primärsektorn och turismen liksom offentliga tjänster såsom hälsovård samt vatten- och energiförsörjningen. De ekonomiska kostnaderna för klimatförändringarna är mycket höga, även för måttliga förändringar. Den del av EU som ligger vid Medelhavet är dock mer utsatt och dess kostnad för klimatförändringarna högre, dvs. klimatförändringarna påverkar EU:s territoriella sammanhållning(3).

Klimatförändringarna förstärker dessutom de sociala skillnaderna inom EU. Vissa samhällsgrupper är mer utsatta än andra (på grund av bl.a. sviktande hälsa, låga inkomster, undermåliga bostäder, bristande rörlighet, kön). Energifattigdom är redan en konstant i många européers liv. EU har också ett ansvar för att begränsa de humanitära följderna av klimatförändringarna utanför Europa: svält, torka, orkaner och en orättvis utvecklingsmodell skapar en våg av klimatflyktingar som kommer till EU och särskilt till EU:s städer i jakt på ett anständigt liv.

STRATEGIER OCH AVTAL

EU står för 9 procent av världens utsläpp, och dess städer står för 75 procent av dessa. Mot bakgrund av denna utmaning antog EU 2013 en strategi för klimatanpassning. Undertecknandet av Parisavtalet (COP 21) stärker EU:s åtagande för att bekämpa klimatförändringarna(4), är kopplat till målen för hållbar utveckling (som EU likaså har anslutit sig till) och skapar en lämplig ram för utformningen av EU-politiken, som sedan bör överföras till övriga nivåer: medlemsstater, regionala och lokala myndigheter, den privata sektorn och allmänheten.

Antagandet av detta avtal är således ett tillfälle att åstadkomma välstånd och utveckling i hela världen. Förenta staterna, som är världens största producent av växthusgaser, har osolidariskt nog dragit sig ur avtalet, vilket gör vägen svårare, men att avvika från den är inget alternativ.

EU har redan gjort framsteg på vägen genom sitt klimat- och energipaket: en minskning med 40 procent av utsläppen av växthusgaser fram till 2030, en ökning med 27 procent av energieffektiviteten och säkerställande av att 40 procent av energin kommer från förnybara energikällor. Olika regioner har kommit olika långt på vägen mot dessa mål, och det är en utmaning för de kommande åren att särskilt hjälpa de mest utsatta regionerna. För att uppnå Parisavtalets globala mål är det under alla omständigheter nödvändigt att främja mer långtgående sektoriella mål.

BETÄNKANDETS REKOMMENDATIONER

Städerna, den nivå där kampen bäst kan föras

Klimatförändringarna innebär en systemförändring som samspelar med sådana socioekonomiska faktorer som den demografiska utmaningen, social segregation, migration, urbanisering, teknikförändring samt omställningen till en ekonomi med låga koldioxidutsläpp. Detta gör att det mer än någonsin behövs en samlande vision som kombinerar sektoriella och tvärgående åtgärder på flera nivåer, materiella och immateriella åtgärder, offentliga och privata åtgärder, tekniska åtgärder och ekosystembaserade åtgärder. En sådan samlande vision är mycket lättare att genomföra och driva på lokal nivå. De lokala myndigheterna är alltid den förvaltningsnivå som ligger närmast medborgarna(5).

Fler än 70 procent av européerna lever i stadsområden och 73 procent av arbetstillfällena återfinns där. Städerna bär ett stort ansvar för den globala uppvärmningen och besitter samtidigt stor potential för att hitta lösningar. De viktigaste åtgärdsområdena är följande: rörlighet och transport, byggnaders energiprestanda, tillverkning, distribution och konsumtion av varor och tjänster (inbegripet den viktiga faktorn livsmedel), avfallshantering, luftkvalitet, samhällsplanering och stadsplanering. Alla dessa aspekter finns redan med som prioriteringar i EU-agendan för städer (Amsterdampakten).

För att få till stånd lösningar på klimatförändringsproblemet har städerna upprepade gånger betonat att de behöver stöd från EU på följande områden: en preskriptiv rättslig ram, kapacitetsbyggande, upplysning och utbildning, teknisk och vetenskaplig kunskapsbas samt finansiering.

Att prioritera begränsningen utan att glömma anpassningen

De lösningar som står till buds är två: anpassning och begränsning. Samtidigt har båda dessa alternativ tre möjliga angreppspunkter(6):

•  Spontant angreppssätt: anpassning utifrån klimatet och dess faktiska effekter, utan konkret planering och utan medveten inriktning på klimatförändringarna.

•  Stegvist angreppssätt: anpassning vars huvudsakliga mål är att se till att ett system behåller sin karaktär och förblir intakt.

•  Transformativt angreppssätt: anpassning som ändrar ett systems grundläggande attribut som ett svar på klimatet, i syfte att begränsa dess effekter.

De två första angreppssätten bygger på beprövad teknik och gjorda erfarenheter, de behåller den befintliga servicenivån och ifrågasätter inte rådande livsstil. De måste kombineras med transformativa lösningar som tar tag i klimatförändringarnas systemgenomgripande karaktär genom att rikta in sig på de huvudsakliga orsakerna.

Hittills har dock städernas insatser framför allt varit inriktade på anpassning, i synnerhet genom det spontana angreppssättet. Det har vidtagits anpassningsåtgärder, även om de inte kallas så eller ingår i någon övergripande strategi (begränsning av naturkatastrofer, vattenförvaltning, anläggning av grönområden i städer etc.). De kan emellertid vara mycket effektiva; för varje euro som investeras för att undvika översvämningar undviker man sex euro i skador på lång sikt. De spontana och stegvisa angreppssätten är dock begränsade när det gäller teknisk kapacitet och slutresultatet avseende växthusgaser. Skandaler som dieselgate bidrar dock till att öka allmänhetens skepsis mot dessa angreppssätt.

Oroväckande nog har fler än 75 procent av EU:s städer inte vidtagit några mer omfattande åtgärder för att anpassa sig till klimatförändringarna. Det förekommer även en tydlig geografisk klyfta mellan städerna i norra och västra EU, och de i söder och öster. Det är alltså just de städer som ligger i de regioner som är mest utsatta för klimatförändringarna som har störst svårigheter att anpassa sig till dessa.

Följande har konstaterats vara de största hindren: bristande medvetenhet bland politiker och andra beslutsfattare, brist på teknisk kunskap och besvärlig tillgång till finansiering(7). De statliga och regionala myndigheternas roll i detta sammanhang är inkonsekvent: de stöder inte aktivt mer nyskapande åtgärder, vanligtvis av rättsliga eller sektoriella skäl, och det föreligger icke-tekniska hinder för ibruktagande av nya modeller för stadsplanering, rörlighet och förnybar energi.

I större utsträckning än anpassningen måste begränsningen av klimatförändringarna vara en prioritering. I detta sammanhang krävs det en attitydförändring som innefattar hur vi lever och arbetar. En sådan förändring är tvärgående och tvärvetenskaplig, och därför är begränsningen en långsiktig process som tar sin utgångspunkt i stadsplaneringen. Den sträcker sig över flera valperioder och är inte begränsad till tidsfristerna för beslut på lokal nivå. Den överskrider även stadens fysiska gränser eftersom staden är knuten till den omgivande regionen.

Att koppla begränsningen av klimatförändringarna till andra utmaningar som ligger närmare medborgarna (exempelvis en förbättring av hälsan eller fastställandet av nya ekonomiska möjligheter) kan vara en mycket bra metod för att på kort och medellång sikt säkerställa hela samhällets involvering. Därför är det viktigt med upplysning och utbildning.

En välutrustad och proaktiv förvaltning som innefattar ett brett spektrum av aktörer och som gör vertikala och horisontella åtaganden är en grundläggande förutsättning för planering och en positiv utveckling av anpassnings- och begränsningsprocesserna. En sådan förvaltning innefattar en kraftfull medverkan från städerna i utformningen av de strategier vars tillämpning sedan kommer att bli bindande. Det globala borgmästaravtalet för klimat och energi är ett exempel att utgå ifrån för en sådan förvaltning.

Erkännande av problemets mångfacetterade natur

Förändringarna för att åstadkomma en koldioxidsnål ekonomi kräver förändringar i fråga om teknik, energi, ekonomi och finanser samt samhällsförändringar. Detta kräver större insatser för att hantera sambandet mellan klimatförändringar, naturresurser, välstånd, stabilitet och migration.

All EU-politik bör därför anpassas i denna riktning. Detta betänkande beaktar särskilt förändringarna i sammanhållningspolitiken, men även annan politik (den gemensamma jordbrukspolitiken, Horisont 2020, energi, miljö) är mycket viktig för att Parisavtalet ska kunna fullgöras på samtliga territoriella nivåer.

På lokal nivå är det viktigt att anpassningarna är tvärgående och inte fastnar i ”miljöavdelningen”: Städerna måste förena klimatförändringarna med annan politik för städerna såsom ekonomisk utveckling, stadsförnyelse samt förbättringar av livskvaliteten. Det krävs tillräcklig kapacitet för att hantera den mångsektoriella natur som kännetecknar kampen mot klimatförändringarna, för att förbättra styrningen av denna kamp genom samtliga lokala aktörers (inklusive allmänheten och den privata sektorn) aktiva deltagande och för att bättre använda tilldelade medel.

Skapa konsekvens, förbättra och förenkla tillgången till finansiering

Några av EU:s finansieringsinstrument skulle dock kunna bidra mer till kampen mot klimatförändringarna, vilket revisionsrätten redan har konstaterat(8) i fråga om ESF och EHFF. När det gäller andra låne- och försäkringsinstrument kommer det att behövas bättre information till städerna om hur de kan komma åt och kombinera de olika fonderna. Man bör främja en avgiftsbeläggning av koldioxidutsläppen, sänka subventionerna till fossila bränslen samt stödja förnybar energi och energieffektivitet, med hänsyn tagen till sysselsättningen så att energiomställningen mot en miljömässigt hållbar utveckling även blir socialt hållbar.

Höja, förbättra och sprida kunskapsbasen

Det är viktigt att skapa metoder och kunskaper för att få kännedom om städernas utgångsläge visavi klimatförändringarna och för att kontrollera åtgärdernas effektivitet och huruvida det är lämpligt att införliva dem.

Sådana europeiska mekanismer som plattformen ADAPT, EEA, JRC och ESPON har gjort ett lovvärt arbete. Tack vare detta arbete finns det gott om uppgifter på EU-nivå, men på stadsnivå saknas det uppgifter och lämpliga indikatorer vad gäller såväl klimatförändringarnas effekter som riskerna med dem: regionala planer över och indikatorer på effekter, sårbarhet och resultat liksom beräkningar av anpassningens kostnader och fördelar. Dessutom saknas det fortfarande en bra kommunikation för att sprida god praxis och resultat.

(1)

En EU-strategi för klimatanpassning (COM(2013)0216).

(2)

Climate change, impacts and vulnerability in Europe 2016, key findings. EEA, 2016.

(3)

COM(2013)0216.

(4)

Vägen efter Paris: En bedömning av Parisavtalets konsekvenser (COM(2016)0110).

(5)

En EU-agenda för städer – Amsterdampakten, 2016.

(6)

Urban adaptation to climate change in Europe 2016, transforming cities in a changing climate. Europeiska miljöbyrån, 2016.

(7)

Adaptation Strategies for European Cities, kommissionen – generaldirektoratet för klimatpolitik, 2013.

(8)

Att använda minst en femtedel av EU:s budget till klimatåtgärder: ambitiöst arbete pågår, men det finns en allvarlig risk för att målet inte uppnås, revisionsrätten, Luxemburg, 2016.


YTTRANDE från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (24.11.2017)

till utskottet för regional utveckling

över rollen för EU:s regioner och städer i genomförandet av Parisavtalet om klimatförändringar

(2017/2006(INI))  

Föredragande av yttrande: Gilles Pargneaux

FÖRSLAG

Utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet uppmanar utskottet för regional utveckling att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet konstaterar att regioner och städer redan har bidragit väsentligt till initiativen Lima–Paris-handlingsplanen (LPAA) och plattformen för icke-statliga aktörer för klimatåtgärder (Nazca) och därmed visat sin beslutsamhet att bekämpa klimatförändringar. Parlamentet välkomnar initiativ såsom Borgmästaravtalet för klimat och energi, inklusive initiativet om anpassning till klimatförändringarna (Mayors Adapt-initiativet), samförståndsavtalet Under 2 Degrees och Regions Adapt‑initiativet. Parlamentet uppmuntrar flera städer att ansluta sig till dessa initiativ och att förbinda sig till ambitiösa klimatåtgärder. Parlamentet anser att bidraget från dessa initiativ bör erkännas och uppmuntras av subnationella och nationella myndigheter samt av mellanstatliga organisationer.

2.  Europaparlamentet konstaterar att de lokala myndigheterna är ansvariga för att vidta de flesta åtgärderna för begränsning av och anpassning till klimatförändringar samt merparten av EU:s lagstiftning på området. Parlamentet betonar att man behöver vidta åtgärder på områdena för stadsplanering, rörlighet, kollektivtrafik och infrastruktur, byggnaders energiprestanda, utbildningskampanjer, smarta städer, smarta nät och regionala bidrag för att kunna genomföra Parisavtalet.

3.  Europaparlamentet påpekar att nuförtiden bor de flesta européer i städer. De beslut om urban infrastruktur som fattas av de ansvariga i städerna kommer att inverka på städernas förmåga att stå emot klimatförändringar, eftersom bland annat mer frekvent nederbörd, översvämningar och värmeböljor antagligen kommer att vara de utmaningar som de europeiska städerna kommer att konfronteras med till följd av klimatförändringar.

4.  Europaparlamentet framhåller att städer, företag och andra icke-statliga aktörer har en minskningspotential på 2,5–4 miljarder ton koldioxid fram till 2020(1), vilket är mer än vad Indien släpper ut under ett år, och att detta är i samma storleksordning som den minskning till 4–6 miljarder ton koldioxid som FN beräknar att de planerade och nationellt fastställda bidrag som antogs i Paris kommer att resultera i 2030, tio år senare.

5.  Europaparlamentet betonar att regioner och städer spelar en avgörande roll i kampen mot klimatförändringar, och att de på egen hand kan minska de globala utsläppen med 5 % för att uppfylla Parisavtalet, och att de i samförstånd med andra förvaltningsnivåer och den privata sektorn har potential att minska de globala utsläppen med 46 %(2).

6.  Europaparlamentet påminner om att transportsektorn är ansvarig för utsläpp av såväl växthusgaser som hälsofarliga luftförorenare, vars koncentration i luften i städerna regleras i direktiv (EU) 2016/2284 om minskning av nationella utsläpp av vissa luftföroreningar(3).

7.  Europaparlamentet påminner om artikel 7.2 i Parisavtalet, som fastställer att ”anpassning utgör en global utmaning som alla står inför och som har lokala, subnationella, nationella, regionala och internationella dimensioner”.

8.  Europaparlamentet är medvetet om att åtgärder som vidtas av lokala myndigheter är avgörande för att regeringar ska kunna fullgöra sina åtaganden inom ramen för en global klimatpolitik.

9.  Europaparlamentet betonar att icke-statliga aktörer håller på att bli ett centralt inslag i klimatstrategin efter Pariskonferensen och processen med FN:s ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC). Parlamentet betonar att de kan bidra på ett värdefullt sätt till den positiva dialogen och den globala inventeringen och till en mer effektiv översynsprocess inom ramen för Parisavtalet.

10.  Europaparlamentet efterlyser en förstärkning av såväl enskilda som samordnade åtgärder på EU-nivå samt regional och lokal nivå för att anpassa sig till klimatförändringarnas effekter.

11.  Europaparlamentet betonar att städer är drivande bakom utformningen av stadspolitik, och har förmåga att koppla samman initiativ med nationella handlingsplaner och fokusera på initiativ med störst effekt. Lokala förvaltningar bör bli mer involverade i EU:s beslutsfattande.

12.  Europaparlamentet konstaterar att borgmästare är direkt ansvariga inför sina väljare för sina beslut och kan agera snabbare och mer effektivt, ofta med omedelbara och verkningsfulla resultat.

13.  Europaparlamentet efterlyser nya styrelseformer som kan säkra medel för klimatåtgärder och för en bättre integrering av regioner och städer och de organ som företräder dem, såsom Regionkommittén på EU-nivå, i UNFCCC-processen, i syfte att upprätta en permanent och direkt dialog mellan de olika nivåerna, med början på lokal och regional nivå. Parlamentet noterar att USA:s meddelande om att man dragit sig ur Parisavtalet har fått många amerikanska delstater och städer att upprepa sitt åtagande att respektera det amerikanska nationellt fastställda bidraget (NDC) att minska utsläppen med 26–28 % fram till 2025 jämfört med 2005 års nivå, och anser att lokala och subnationella myndigheter, med tanke på de särskilda omständigheterna, bör vara en integrerad del av UNFCCC-processen, för att deras ståndpunkter ska vara representerade i denna process samt för att underlätta spridningen av bästa praxis på lokal nivå när det gäller begränsning av och anpassning till klimatförändringar.

14.  Europaparlamentet betonar behovet av en tydlig hänvisning till de lokala och regionala myndigheternas roll i Parisavtalet i syfte att säkra en långsiktig lösning beträffande klimatförändringar. Parlamentet betonar att EU måste arbeta på plats med städer och regioner för att få till stånd mer sammankopplade och hållbara europeiska regioner och städer, skapa energieffektiva kommuner och utveckla smartare kollektivtrafiknät i städerna.

15.  Europaparlamentet framhåller att nästan 60 % av världens befolkning år 2030 kommer att bo i städer. Parlamentet konstaterar att mål 11 för hållbar utveckling, nämligen att städer och bosättningar ska vara inkluderande, säkra, motståndskraftiga och hållbara, syftar till att före 2020 väsentligt öka det antal städer och bosättningar som antar och genomför integrerade strategier och planer för inkludering, resurseffektivitet, begränsning av och anpassning till klimatförändringarna och motståndskraft mot katastrofer samt utveckla och genomföra, i linje med Sendai-ramverket för katastrofriskreducering 2015–2030, en heltäckande katastrofriskhantering på alla nivåer. Enligt FN:s World Urbanization Prospects från 2014 bodde 54 % av världens befolkning i stadsområden 2014, en ökning från 30 % år 1950. Denna siffra beräknas ha stigit till 66 % år 2050.

16.  Europaparlamentet begär att den nya globala strukturen formellt ska involvera lokala och regionala myndigheter i utarbetandet och genomförandet av en tydlig klimathandlingsplan för Parisavtalet. Parlamentet betonar att denna struktur måste kontrollera bindande mål, övervaka framsteg med hjälp av utvärderingsmekanismer och tillhandahålla specialanpassade finansieringsinstrument för att omsätta åtaganden i konkreta resultat.

17.  Europaparlamentet vill se att samordning mellan alla offentliga myndigheter främjas och garanteras och att allmänhetens samt de sociala och ekonomiska aktörernas deltagande ska understödjas.

18.  Europaparlamentet efterlyser en anpassningsfärdplan för övervakning av regionala och lokala klimatåtgärder som innehåller de senaste uppgifterna om anpassningsåtgärder i EU, samt för rapportering om EU:s nationellt fastställda bidrag.

19.  Europaparlamentet är bekymrat över att de allt vanligare extrema väderförhållandena, såsom värmeböljor, kraftiga stormar, översvämningar och torka, som är en direkt följd av klimatförändringar orsakade av människan, kommer att fortsätta ha en negativ inverkan på många delar av Europa och inträffa oftare, vilket gör att människor, natur och de ekosystem som de lever i blir alltmer sårbara så länge inga konkreta åtgärder vidtas och vattencykeln återställs. Parlamentet betonar att det behövs flera investeringar i grön infrastruktur som kan ge svalka åt städer och skydd och hjälp under extrema väderförhållanden. Parlamentet konstaterar att städer och regioner är sammankopplade och beroende av andra städer och regioner för tillhandahållande av grundläggande tjänster såsom livsmedel, vatten och energi, och infrastruktur för att leverera dem. Parlamentet understryker att en effektiv planering och utveckling av anpassningsåtgärder kräver pålitlig information om de klimathot som en stad kan utsättas för i framtiden och om hur dessa omsätts i fysisk och ekonomisk sårbarhet. Parlamentet påminner om att det fortfarande finns städer som inte har någon stadsspecifik information om klimathot som underlag för beslut om planering och utveckling på lokal nivå, och att detta kräver en gemensam och heltäckande strategi som kombinerar dialog och partnerskap och som spänner över sektorer och förvaltningsnivåer. Parlamentet efterlyser ett integrerat EU-stöd för att öka solidariteten och utbytet av bästa praxis bland medlemsstaterna och för att säkerställa att de regioner som drabbas hårdast av klimatförändringarna kan vidta de åtgärder som krävs för att anpassa sig.

20.  Europaparlamentet uppmanar regioner, storstäder och mindre städer att fastställa särskilda anpassningsplaner för att se till att de blir mindre sårbara för klimatförändringarna.

21.  Europaparlamentet betonar att det behövs flera investeringar i grön infrastruktur som kan hjälpa städer att minska temperaturen och ge dem skydd och hjälp under extrema väderförhållanden.

22.  Europaparlamentet konstaterar framför allt att ett utökat vedartat växttäcke i städerna, med noggrant utvalda och lämpliga arter för ett visst område, minskar kännbara värmeflöden och lufttemperaturer och förbättrar därmed effektivt mikroklimatet i städerna och den mänskliga termiska komforten. Parlamentet menar att sådana hänsyn bör utgöra utgångspunkten för markanvändningsplanering och urbana projekt i EU:s städer.

23.  Europaparlamentet betonar att regionerna måste genomföra och regelbundet uppdatera regionala program som innehåller åtgärder för att underlätta en korrekt anpassning i syfte att bekämpa effekterna av klimatförändringar, och att alla regioner måste samarbeta när planer för anpassning till effekterna av klimatförändringar formuleras och integrerade planer för förvaltning av kustområdena och vattenresurser utvecklas.

24.  Europaparlamentet påminner om att EU-strategin för klimatanpassning (COM(2013)0216) identifierar tre stora mål och därtill hörande åtgärder: 1) främja medlemsstaternas insatser, 2) uppmuntra alla medlemsstater att anta övergripande anpassningsstrategier och 3) tillhandahålla finansiering från Life för att stödja kapacitetsuppbyggnad och intensifiera anpassningsåtgärderna i Europa (2013–2020).

25.  Europaparlamentet påminner om att för att uppfylla de skyldigheter som följer av Parisavtalet måste inte bara utsläppen minska, utan förmågan att absorbera koldioxid måste också öka, så att ett nettoupptag av koldioxid ur atmosfären kan uppnås under andra hälften av detta århundrade.

26.  Europaparlamentet efterlyser ett ökat skydd av befintliga och nyplanterade stadsskogar i EU:s regioner, med tanke på deras betydelse för lokalbefolkningens fritidsaktiviteter och, i vissa områden, för tillhandahållandet och bevarandet av dricksvattentäkter. Parlamentet anser att kommunerna bör tillhandahålla allt stöd som krävs för att bevara dessa ekosystem och deras tjänster samt för att förhindra all verksamhet som skulle kunna skada dem.

27.  Europaparlamentet framhåller att för att öka samhällets och boendemiljöers motståndskraft mot de oundvikliga effekterna av klimatförändringar krävs ett antal åtgärder, bl.a. effektivare och mer rationell vattenanvändning (anpassningsåtgärder som avser vatten bör prioriteras på samma sätt som koldioxidrelaterade motåtgärder prioriteras) och åtgärder i kustområdena; strategier som bygger på en grön stadsplanering måste utvecklas, med särskilt fokus på åtgärder för att hantera översvämningar; kunskaper och resurser måste mobiliseras för en anpassning av grödor och skogsförvaltning för att hantera problem med torka och bränder, och sammankopplingen mellan ekosystemen måste öka för att olika arter lättare ska kunna förflytta sig.

28.  Europaparlamentet erkänner behovet av anpassningsåtgärder för att åstadkomma samordning och samstämmighet på alla planerings- och förvaltningsnivåer, och anser att det är viktigt att säkerställa ett gemensamt tillvägagångssätt och fullständig överensstämmelse mellan nationella anpassningsstrategier och lokala riskhanteringsplaner.

29.  Europaparlamentet framhåller att individers sårbarhet inför klimatförändringarnas effekter, framför allt inför så kallade extrema fenomen, i stor utsträckning beror på deras möjlighet att få tillgång till grundläggande resurser såsom energi och vatten. Parlamentet uppmanar således de offentliga myndigheterna att garantera tillgång till dessa två grundläggande resurser.

30.  Europaparlamentet noterar att endast femton medlemsstater har antagit en handlingsplan och en anpassningsstrategi, och att få konkreta åtgärder har vidtagits på plats. Parlamentet framhåller att alla anpassningsstrategier och handlingsplaner för riskförebyggande samt hantering av översvämningar och vattenförvaltning behöver övervakas och utvärderas.

31.  Europaparlamentet konstaterar att effektiv resursförvaltning är en förutsättning för begränsning och anpassning, så att man kan identifiera gemensamma prioriteringar. Parlamentet efterlyser integrerade lokala strategier för att säkerställa en effektivare resursanvändning och för att bygga upp motståndskraften i de mest drabbade områdena och anpassa dem till klimatförändringarnas effekter.

32.  Europaparlamentet anser att lokala och regionala myndigheter bör vidta integrerade och långsiktiga åtgärder för begränsning av och anpassning till klimatförändringarna på lokal nivå.

33.  Europaparlamentet anser att lokala och subnationella myndigheter bör tydligt kunna definiera sina begränsnings- och anpassningsåtaganden, såsom länderna har gjort genom de nationellt fastställda bidragen, för att tillhandahålla stabila och transparenta bidrag i form av konkret övervakning, rapportering och verifiering (MRV) samt initiativ såsom det globala borgmästaravtalet för klimat och energi. Parlamentet efterlyser inrättandet av ett system med lokalt fastställda bidrag, som ska tillämpas i direkt samband med och som komplement till nationellt fastställda bidrag. Parlamentet anser att dessa bidrag, oavsett om de är nationella, subnationella, regionala eller lokala, bör ha gemensamma former, förfaranden och riktlinjer beroende på vad som är lämpligt, för att se till att åtgärder och stöd är transparenta.

34.  Europaparlamentet påminner om att minst 20 % av EU:s budget för 2014–2020 (cirka 212 miljarder euro) bör gå till klimatrelaterade åtgärder. Parlamentet noterar att revisionsrätten i den särskilda rapporten nr 31/2016 anser att det finns en stor risk för att 20 %-målet inte kommer att uppnås utan ytterligare ansträngningar för att hantera klimatförändringar, samtidigt som man erkänner att antagandet av målet har lett till en ökad och bättre riktad finansiering av klimatåtgärder via vissa europeiska struktur- och investeringsfonder, närmare bestämt Europeiska regionala utvecklingsfonden och Sammanhållningsfonden, men att det på andra områden, såsom Europeiska socialfonden, jordbruk, landsbygdsutveckling och fiskeri, i princip är som vanligt (dvs. ingen större omläggning har skett i riktning mot klimatåtgärder).

35.  Europaparlamentet välkomnar att de tematiska målen 4, 5 och 6 har tagits upp bland kriterierna för tilldelning av sammanhållningsmedel. Parlamentet påminner om att det enligt revisionsrätten finns en risk för att målet med att avsätta minst 20 % av den fleråriga budgetplanen för klimatåtgärder under perioden 2014–2020 inte nås om inga kompletterande åtgärder vidtas.

36.  Europaparlamentet betonar att det saknas ett rapporteringssystem för hur stor del av struktur- och sammanhållningsfonderna som avsätts för lokala myndigheters begränsnings- och anpassningsåtgärder.

37.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ålägga medlemsstaterna att ange hur stor del av EU-fonderna som används lokalt för att minska utsläppen av växthusgaser och säkerställa att det sker en fysisk anpassning till klimatförändringarna.

38.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, EIB och medlemsstaterna att stärka den administrativa kapaciteten bland regioner och städer, så att de kan dra full nytta av de offentliga och privata finansieringsmöjligheter som finns på EU-nivå. Parlamentet betonar att det behövs bättre ekonomiskt stöd för att hjälpa lokala och regionala myndigheter att genomföra enhetliga klimatåtgärder. Parlamentet anser att finansiella medel såsom de globala klimatfonderna bör göras direkt tillgängliga för lokala myndigheter.

39.  Europaparlamentet är medvetet om problemen för de kommuner och regioner som hittills varit helt beroende, sett ur ett ekonomiskt perspektiv, av utvinning av konventionella energikällor, exempelvis kol, och begär att EU:s finansieringsprogram ska stödja en strukturomvandling i dessa kommuner och regioner.

40.  Europaparlamentet uppmanar lokala och regionala myndigheter att göra allt de kan för att inrätta offentliga fonder som kan användas för att exempelvis främja utvecklingen av förnybar energi, decentralisera nätverk och uppmuntra användningen av konsumentproducerad el.

41.  Europaparlamentet uppmanar med kraft de offentliga myndigheterna att registrera verksamhet som ökar sårbarheten och utsläppen av växthusgaser, och att skapa skatteincitament för verksamhet som främjar en anpassning till klimatförändringarna och minskade utsläpp.

42.  Europaparlamentet betonar att energiomställning och lokala investeringar i åtgärder för begränsning av och anpassning till klimatförändringarna måste stimuleras genom att förenkla regler, minska byråkratin, möjliggöra innovativa lösningar och främja partnerskap med kommuner och det civila samhället, i syfte att främja klimatåtgärder. Parlamentet efterlyser nationella initiativ för att göra allmänheten mer medveten om effekterna av klimatförändringar.

43.  Europaparlamentet betonar betydelsen av utbildning i klimatskydd och anser att tillräckliga åtgärder måste vidtas för kommuner och lokala skolor för att kunskapen på detta område ska garanteras.

44.  Europaparlamentet välkomnar stadsinitiativ såsom smarta städer och smarta nät som syftar till att minska utsläppen av växthusgaser och öka resurseffektiviteten genom att ta itu med klimatförändringarna och få till stånd grön tillväxt samt främja områden som är sammankopplade via kollektivtrafiksystem. Parlamentet understryker att regionerna måste förbättra arrangemangen kring gröna städer för att få till stånd nationell och grön tillväxt i städerna, eftersom de står för en stor del av utsläppen av växthusgaser, och att lösningar såsom smarta nät erbjuder möjligheter att leverera energi till bostäder och byggnader på ett effektivare sätt, och därigenom förbättra energieffektiviteten och energiförbrukningen.

45.  Europaparlamentet uppmanar behöriga myndigheter att styra jord- och skogsbruksproduktionen mot verksamhet som är inriktad på att minska de direkta och indirekta utsläppen av växthusgaser, och att utarbeta planer för att åstadkomma en stegvis ökning av markens absorptionsförmåga.

46.  Europaparlamentet välkomnar de oförutsedda ekonomiska fördelarna för de städer som går i bräschen för en koldioxidsnål infrastruktur, bland annat minskade energi- och underhållskostnader samt minskade utgifter för folkhälsan, som ju förbättras av minskade föroreningar.

47.  Europaparlamentet påminner om att småskaliga projekt för förnybar energi, såsom kooperativ för förnybar energi och projekt som avser egenförbrukare av förnybar energi, kan bidra till att målen i Parisavtalet uppnås.

48.  Europaparlamentet betonar betydelsen av att städer intar en ledande roll i kampen mot klimatförändringar genom att främja användningen av kollektivtrafik, bl.a. järnvägstrafik. Parlamentet konstaterar att trafikstockningar är en stor källa till koldioxidutsläpp. Parlamentet betonar att EU måste samarbeta med städer och regioner på plats för att göra EU:s regioner och städer mer energieffektiva och bättre sammankopplade, i syfte att utveckla smartare transportnätverk i städerna för en mer klimattålig värld.

49.  Europaparlamentet påminner om att transporter inte bara genererar utsläpp med en betydande inverkan på hälsan, utan också utsläpp av växthusgaser. Parlamentet anser att regioner och städer har en enorm potential att minska utsläppen av växthusgaser från transporter genom att i större utsträckning beakta dem i transportplaneringen. Parlamentet understryker att det behövs finansiering av initiativ som underlättar lokala och regionala koldioxidsnåla transporter.

50.  Europaparlamentet uppmanar de lokala myndigheterna att genomföra planer på områdena för transport och logistik för att främja eldriven kollektivtrafik och privat trafik, bl.a. genom att avsätta vissa områden för endast cyklar och elfordon och tillhandahålla ett tillräckligt antal lättillgängliga laddningsstationer.

51.  Med tanke på transportsektorns särskilda betydelse anser Europaparlamentet att ett antal modellregioner bör utses för forskning i syfte att få fram ett intelligent och sammankopplat transportsystem mellan städer och landsbygd.

52.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att programmet Horisont 2020 lägger större fokus och mer finansiering på innovations- och forskningsprojekt som rör den cirkulära ekonomin och hållbara städer.

53.  Europaparlamentet upprepar att regionerna måste genomföra direktiv 2010/31/EU om byggnaders energiprestanda(4) och direktiv 2012/27/EU om energieffektivitet(5).

54.  Europaparlamentet uppmanar de lokala myndigheterna att genomföra informationskampanjer, bl.a. i samarbete med representanter för restaurangbranschen, för att öka medvetenheten om livsmedels koldioxidavtryck, i syfte att upplysa människor om sunda kostvanor och uppmuntra dem att äta livsmedel med lägre miljöpåverkan.

55.  Europaparlamentet understryker att lokalt producerade säsongsbetingade livsmedel minskar växthusgasutsläppen från transporter och minskar därmed det totala koldioxidavtrycket för livsmedel. Parlamentet uppmanar kommissionen att öka den lokala och regionala hållbara livsmedelsproduktionen.

56.  Europaparlamentet efterlyser starkare partnerskap mellan EU och lokala och regionala myndigheter för att stärka förfaranden som påskyndar lokala klimatåtgärder inom ramen för den cirkulära ekonomin, för att minska avfall, kontrollera klimatförändringar och använda resurser på ett mer effektivt sätt.

57.  Europaparlamentet understryker att den cirkulära ekonomin är ett verktyg med enorm potential att förbättra städernas hållbarhet, och uppmanar kommissionen att integrera städerna i strategin för den cirkulära ekonomin.

58.  Europaparlamentet uppmanar behöriga myndigheter att ta itu med avfallsproblemet för att den cirkulära ekonomin ska ge resultat och främja alternativ till förbränning när det gäller bortskaffande av avfall som inte kan återanvändas eller återvinnas.

59.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att finna sätt att öka det internationella samarbetet mellan regioner och lokala aktörer för att utbyta god praxis och tillvarata erfarenheter så att målen i Parisavtalet kan uppnås.

60.  Europaparlamentet begär att de nationella regeringarna ska hjälpa städer och regioner att fullfölja internationella åtaganden som avser stöd till klimat- och energiinitiativ på lokal och regional nivå.

61.  Europaparlamentet uppmanar städer och regioner att gå i bräschen för främjande av energieffektivitet och förnybar energiproduktion i syfte att minska utsläppen av växthusgaser samt luftföroreningarna. Parlamentet konstaterar att regioner och städer kan spela en viktig roll i utfasningen av koldioxid i samhället och att deras deltagande i skapandet av ett energisystem som bygger på förnybara energikällor bör vara en prioritering för både EU och de enskilda medlemsstaterna.

62.  Europaparlamentet välkomnar beslutet från den mellanstatliga panelen för klimatförändringar att utarbeta en särskild rapport om städer och klimat 2023 – ett åtagande som kommer att främja ökad forskning om städernas betydelse i kampen mot klimatförändringar. Parlamentet uppmanar kommissionen att aktivt delta i dess utarbetande och att förespråka en territoriell vision för klimatåtgärder på flera nivåer. Parlamentet anser att städer bör bidra till rapporten om världsklimatet 2018. Parlamentet anser att städer och regioner kan påverka det politiska beslutsfattandet efter Parisavtalet genom att tillämpa en strategi för att hantera den globala uppvärmningen och stödja begränsnings- och anpassningsåtgärder i stadsområden, där mer än hälften av världens befolkning bor.

63.  Europaparlamentet konstaterar att städer har ett särskilt ansvar vad gäller att hantera klimatförändringar eftersom de står för 70 % av de globala koldioxidutsläppen. Parlamentet anser att de åtaganden som gjordes i förklaringen från stadshuset i Paris 2015 endast kan uppfyllas genom samverkan med det globala borgmästaravtalet för klimat och energi och ett brett antagande av handlingsplaner från städernas sida i hela EU. Parlamentet uppmanar kommissionen att vid behov bidra till att säkerställa en framgångsrik integrering av Compact of Mayors och borgmästaravtalet som påbörjades den 22 juni 2016.

64.  Europaparlamentet konstaterar att lokala och regionala myndigheter vid COP 22 i Marrakech utarbetade Marrakech-färdplanen, som lyfter fram behovet av en mer direkt medverkan från lokala myndigheter, som formellt bör erkännas som en del av den officiella diskussionen om klimatförändringarna snarare än betraktas på samma nivå som andra icke-statliga aktörer, såsom icke-statliga organisationer och den privata sektorn.

65.  Europaparlamentet betonar att offentliga myndigheter som energikonsumenter bör föregå med gott exempel, och vill se en fokusering eller utökning av strukturfonderna för att främja energieffektivitet i offentliga byggnader och självförsörjande kommuner genom förnybara energikällor.

66.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja pilotprojekt och försöksmodeller för egenförvaltning av energi på lokal nivå. Modellerna ska bygga på distributionssystem vars ekonomiska avkastning används för att finansiera nya installationer som minskar det ekologiska fotavtrycket.

67.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja samordningen och utbytet av information och bästa praxis mellan medlemsstater, regioner, lokala samhällen och städer.

68.  Europaparlamentet är bestört över revisionsrättens bedömning 2016 att EU:s mål att avsätta 20 % av sin budget för innevarande programplaneringsperiod på klimatåtgärder inte kommer att uppnås. Parlamentet är medvetet om de olika svårigheterna med att mäta och utvärdera EU-projekt som strävar efter att minska klimatförändringarna och deras effekter. Parlamentet uppmanar kommissionen att hålla parlamentet uppdaterat om framsteg på detta viktiga område.

69.  Europaparlamentet understryker betydelsen av decentraliserade, kooperativa medborgarenergiprojekt och anser att de bör stödjas via strukturfonderna och genom en minskad administrativ börda på nationell och regional nivå.

70.  Europaparlamentet konstaterar att nedifrån och upp-strategier är viktiga för att se till att intressenter accepterar åtgärder för att minska klimatförändringar. Parlamentet är medvetet om potentialen hos de verktyg som fastställs i förordningen om gemensamma bestämmelser(6), såsom integrerade territoriella investeringar och lokalt ledd utveckling när det gäller att bidra till att EU:s mål på detta område uppnås. Parlamentet uppmanar kommissionen att arbeta med intressenter på nationell och lokal nivå för att garantera att alla olika verktyg som står till deras förfogande utnyttjas fullt ut.

71.  Europaparlamentet bekräftar sitt engagemang för att åstadkomma en framgångsrik global utbyggnad av borgmästaravtalet för klimat och energi. Parlamentet konstaterar att det är viktigt att fastställa mål som är fullt mätbara. Parlamentet noterar dessutom att vissa handlingsplaner innehåller åtaganden fram till 2020 och att de berörda städerna därför måste fortsätta arbeta fram till 2030.

72.  Europaparlamentet välkomnar frivilliga åtgärder (”trafikljusmärkning”) för att se till att klimatpåverkan och koldioxidavtryck är synliga på livsmedel och andra produkter samt efterlyser EU-omfattande gemensamma indikatorer som möjliggör en frivillig men jämförbar märkning, särskilt inom den regionala handeln.

INFORMATION OM ANTAGANDET I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande

21.11.2017

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

59

0

2

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Margrete Auken, Pilar Ayuso, Zoltán Balczó, Catherine Bearder, Ivo Belet, Simona Bonafè, Lynn Boylan, Soledad Cabezón Ruiz, Nessa Childers, Alberto Cirio, Birgit Collin-Langen, Miriam Dalli, Seb Dance, Angélique Delahaye, Mark Demesmaeker, Bas Eickhout, Francesc Gambús, Elisabetta Gardini, Gerben-Jan Gerbrandy, Arne Gericke, Jens Gieseke, Julie Girling, Françoise Grossetête, Andrzej Grzyb, Anneli Jäätteenmäki, Jean-François Jalkh, Benedek Jávor, Josu Juaristi Abaunz, Kateřina Konečná, Urszula Krupa, Giovanni La Via, Peter Liese, Norbert Lins, Valentinas Mazuronis, Joëlle Mélin, Susanne Melior, Rory Palmer, Gilles Pargneaux, Piernicola Pedicini, Bolesław G. Piecha, Pavel Poc, Frédérique Ries, Daciana Octavia Sârbu, Annie Schreijer-Pierik, Davor Škrlec, Renate Sommer, Ivica Tolić, Nils Torvalds, Adina-Ioana Vălean, Damiano Zoffoli

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Jørn Dohrmann, Herbert Dorfmann, Eleonora Evi, Martin Häusling, Rupert Matthews, Stanislav Polčák, Christel Schaldemose, Bart Staes, Dubravka Šuica, Carlos Zorrinho

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Maria Noichl

SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

59

+

ALDE

Catherine Bearder, Gerben-Jan Gerbrandy, Anneli Jäätteenmäki, Valentinas Mazuronis, Frédérique Ries, Nils Torvalds

ECR

Mark Demesmaeker, Jørn Dohrmann, Arne Gericke, Julie Girling, Urszula Krupa, Rupert Matthews, Bolesław G. Piecha

EFDD

Eleonora Evi, Piernicola Pedicini

GUE/NGL

Lynn Boylan, Josu Juaristi Abaunz, Kateřina Konečná

NI

Zoltán Balczó

PPE

Pilar Ayuso, Ivo Belet, Alberto Cirio, Birgit Collin-Langen, Angélique Delahaye, Herbert Dorfmann, Francesc Gambús, Elisabetta Gardini, Jens Gieseke, Françoise Grossetête, Andrzej Grzyb, Giovanni La Via, Peter Liese, Norbert Lins, Stanislav Polčák, Annie Schreijer-Pierik, Renate Sommer, Dubravka Šuica, Ivica Tolić, Adina-Ioana Vălean

S&D

Simona Bonafè, Soledad Cabezón Ruiz, Nessa Childers, Miriam Dalli, Seb Dance, Susanne Melior, Maria Noichl, Rory Palmer, Gilles Pargneaux, Pavel Poc, Christel Schaldemose, Daciana Octavia Sârbu, Damiano Zoffoli, Carlos Zorrinho

VERTS/ALE

Margrete Auken, Bas Eickhout, Martin Häusling, Benedek Jávor, Davor Škrlec, Bart Staes

0

-

 

 

2

0

ENF

Jean-François Jalkh, Joëlle Mélin

Förklaring av symboler:

+  :  Ja-röster

-  :  Nej-röster

0  :  Nedlagda röster

(1)

Rapport från Global Gender and Climate Alliance (GGCA), december 2015.

(2)

Arup-studie Deadline 2020. How cities will get the job done.

http://www.c40.org/researches/deadline-2020

(3)

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2284 av den 14 december 2016 om minskning av nationella utsläpp av vissa luftföroreningar, om ändring av direktiv 2003/35/EG och om upphävande av direktiv 2001/81/EG (EUT L 344, 17.12.2016, s. 1).

(4)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/31/EU av den 19 maj 2010 om byggnaders energiprestanda (EUT L 153, 18.6.2010, s. 13).

(5)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/27/EU av den 25 oktober 2012 om energieffektivitet, om ändring av direktiven 2009/125/EG och 2010/30/EU och om upphävande av direktiven 2004/8/EG och 2006/32/EG (EUT L 315, 14.11.2012, s. 1).

(6)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 av den 17 december 2013 om gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden som omfattas av den gemensamma strategiska ramen, om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006, EUT L 347, 20.12.2013, s. 320.


INFORMATION OM ANTAGANDET I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Antagande

20.2.2018

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

33

4

1

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Mercedes Bresso, Steeve Briois, Andrea Cozzolino, Raymond Finch, John Flack, Iratxe García Pérez, Michela Giuffrida, Krzysztof Hetman, Ivan Jakovčić, Constanze Krehl, Sławomir Kłosowski, Louis-Joseph Manscour, Martina Michels, Iskra Mihaylova, Andrey Novakov, Paul Nuttall, Mirosław Piotrowski, Stanislav Polčák, Liliana Rodrigues, Fernando Ruas, Monika Smolková, Ruža Tomašić, Ramón Luis Valcárcel Siso, Ángela Vallina, Lambert van Nistelrooij, Kerstin Westphal, Joachim Zeller

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Daniel Buda, Andor Deli, Ivana Maletić, Urmas Paet, Tonino Picula, Georgi Pirinski, Bronis Ropė, Milan Zver

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Eleonora Evi, Anna Hedh, Bogdan Brunon Wenta


SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROPI DET ANSVARIGA UTSKOTTET

33

+

ALDE

Ivan Jakovčić, Iskra Mihaylova, Urmas Paet

ECR

John Flack, Mirosław Piotrowski, Ruža Tomašić

EFDD

Eleonora Evi

GUE/NGL

Martina Michels, Ángela Vallina

PPE

Daniel Buda, Andor Deli, Krzysztof Hetman, Ivana Maletić, Lambert van Nistelrooij, Andrey Novakov, Stanislav Polčák, Fernando Ruas, Ramón Luis Valcárcel Siso, Bogdan Brunon Wenta, Milan Zver

S&D

Mercedes Bresso, Andrea Cozzolino, Iratxe García Pérez, Michela Giuffrida, Anna Hedh, Constanze Krehl, Louis-Joseph Manscour, Tonino Picula, Georgi Pirinski, Liliana Rodrigues, Monika Smolková, Kerstin Westphal

VERTS/ALE

Bronis Ropė

4

-

EFDD

Raymond Finch, Paul Nuttall

ENF

Steeve Briois

PPE

Joachim Zeller

1

0

ECR

Sławomir Kłosowski

Teckenförklaring:

+  :  Ja-röster

-  :  Nej-röster

0  :  Nedlagda röster

Senaste uppdatering: 9 mars 2018Rättsligt meddelande