Förfarande : 2017/2030(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0059/2018

Ingivna texter :

A8-0059/2018

Debatter :

PV 16/04/2018 - 22
CRE 16/04/2018 - 22

Omröstningar :

PV 17/04/2018 - 6.9
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2018)0100

BETÄNKANDE     
PDF 516kWORD 72k
6.3.2018
PE 612.036v02-00 A8-0059/2018

om genomförandet av det sjunde miljöhandlingsprogrammet

(2017/2030(INI))

Utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet

Föredragande: Daciana Octavia Sârbu

ÄNDRINGSFÖRSLAG
MOTIVERING – BAKGRUND OCH SLUTSATSER
 FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 INFORMATION OM ANTAGANDET I DET ANSVARIGA UTSKOTTET
 SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

MOTIVERING – BAKGRUND OCH SLUTSATSER

Inledning

I det sjunde miljöhandlingsprogrammet fastställs bindande målsättningar för Europeiska unionen och dess medlemsstater som ska nås på miljöområdet fram till 2020.

I denna rapport utvärderas genomförandet av det sjunde miljöhandlingsprogrammet hittills och sannolikheten att programmets målsättningar nås fram till 2020. Den innehåller rekommendationer för ett förbättrat genomförande och förslag för eventuella framtida miljöhandlingsprogram.

Viktiga resultat(1)

Tillämpningsområdet för det sjunde miljöhandlingsprogrammet är relevant för aktuella behov på miljöområdet. Programmet har måttlig inverkan på miljö- och klimatpolitiken och tillhandahåller strategisk vägledning på såväl EU-nivå som medlemsstatsnivå. Det bidrar till att upprätta samstämmighet mellan olika politikområden samt en långsiktig vision.

De framsteg som gjorts i riktning mot målen för det sjunde miljöhandlingsprogrammet är blandade, och det föreligger betydande osäkerhet kring huruvida målen för 2020 kommer att nås. Trots denna osäkerhet och begränsningarna hos diverse indikatorer tyder prognosen på att de flesta delmålen under mål 1 (naturkapital) inte kommer att uppnås. Förutsättningarna för att nå goda resultat inom mål 2 (utsläppssnål ekonomi och resurseffektivitet) är mycket godare. Prognosen för mål 3 (risker för hälsa och välbefinnande) är svår att utvärdera på grund av avsaknad av uppgifter.

Även om det finns en allmän samstämmighet mellan det sjunde miljöhandlingsprogrammet och EU:s andra politiska instrument på hög nivå finns några viktiga undantag. I synnerhet konstaterades regelbundet att den gemensamma jordbrukspolitiken saknade samstämmighet med det sjunde miljöhandlingsprogrammet.

Den grad av finansiering som finns tillgänglig för åtgärder inom ramen för det sjunde miljöhandlingsprogrammet anses vara otillräcklig, även om detta är mer ett problem på medlemsstatsnivå än på EU-nivå. Det finns betydande svårigheter med att säkra investeringar för miljö- och klimatpolitik, även om detta på EU-nivå ofta är ett resultat av felaktigt använda medel snarare än en brist på pengar.

Intressenterna ansåg i stort att det sjunde miljöhandlingsprogrammet tillhandahåller europeiskt mervärde och har en positiv inverkan på medborgare, naturen och – om än i mindre utsträckning – på ekonomiska aktörer.

Det finns ett starkt stöd bland intressenter för ett åttonde miljöhandlingsprogram. Paradoxalt nog ansåg intressenterna även, trots att många förslag har lagts fram rörande nya delmålsättningar inom ramen för ett framtida miljöhandlingsprogram, att ett sådant program bör göras enklare och mer fokuserat än det nuvarande programmet. Fler och bättre indikatorer skulle förbättra övervakning och återkoppling.

•  Prioriterat mål 1: Att skydda, bevara och stärka unionens naturkapital

Detta är ett av de mest problematiska målen när det gäller genomförandet. Trots tidigare positiva tendenser på vissa områden pekar indikatorerna på att väldigt få av delmålen för 2020 kommer att nås. Förlust av biologisk mångfald och det bristfälliga genomförandet av fågel- och habitatdirektiven konstateras upprepade gånger vara stora hinder för att nå målen för miljöhandlingsprogrammet. EU-medel utnyttjas inte väl för att stödja förvaltningen av Natura 2000-nätverket, och etableringen av de marina områdena är särskilt problematisk. Användningen av Europas hav är fortsatt ohållbar.

•  Prioriterat mål 2: Att omvandla unionen till en resurseffektiv, grön, konkurrenskraftig och koldioxidsnål ekonomi

Det finns uppmuntrande tidigare tendenser med avseende på resurseffektivitet och en koldioxidsnål ekonomi, även om det i det senare fallet är delvis ett resultat av minskad produktion under den ekonomiska krisen. Transportsektorn är den sektor som är minst sannolik att minska koldioxidutsläppen fram till 2020. Avfallshantering är den mest problematiska frågan vad gäller genomförandet inom ramen för detta mål, även om tidigare tendenser visar på små förbättringar rörande reducering och återvinning av avfall. EU bidrar ännu inte tillräckligt till att bekämpa det globala problemet med livsmedelsslöseri, och avsaknaden av en definition av livsmedelsslöseri och ett grundscenario som kan användas för att mäta problemet fortsätter att utgöra hinder för att göra framsteg. Det är oklart huruvida alla delmål kommer att nås fram till 2020.

•  Prioriterat mål 3: Att skydda unionens medborgare mot miljöbelastningar och risker för hälsa och välbefinnande

Misslyckandet med att genomföra lagstiftning om luftkvalitet i städerna är särskilt oroande med tanke på att luftföroreningar fortsätter att vara den främsta miljörelaterade dödsorsaken i EU. Några positiva tidigare tendenser rapporteras med avseende på svaveloxid, flyktiga organiska föreningar utom metan, ammoniak och partikulärt material, även om minskningen av kväveoxid har äventyrats på grund av skillnaden mellan beräknade utsläpp och utsläpp vid verklig körning från dieselfordon. Ammoniaknivåerna förblir desamma trots att det finns tekniska åtgärder för att minska dem. Förbränning i hushåll av fossila bränslen och transport utgör de främsta källorna till partikulärt materia. Även om EU sannolikt inte kommer att uppfylla sina egna normer för luftkvalitet i städerna fram till 2020 kommer unionen sannolikt att uppfylla de internationella förpliktelserna inom ramen för Göteborgsprotokollet(2). Exponeringen för omgivningsbuller fortsätter att vara hög, och det är osannolikt att delmålen för 2020 kommer att nås. Det är oklart huruvida EU kommer att nå sina mål för att mäta och minska exponeringen för kemikalier som är skadliga för hälsa och för miljön, och att säkerställa en hållbar användning av bekämpningsmedel. Väsentliga framsteg har gjorts för att åstadkomma renare badvatten och målen för 2020 förväntas uppfyllas.

•  Prioriterat mål 4: Att maximera fördelarna med unionens miljölagstiftning genom att förbättra genomförandet

Granskningen av genomförandet av miljöpolitiken innehåller utförliga landrapporter och fastställer genomförandeproblem som är gemensamma för många eller samtliga medlemsstater. I granskningen beskrivs även grundorsakerna till gemensamma problem, däribland ineffektiv samordning mellan medlemsstaternas myndigheter, avsaknad av administrativ kapacitet och finansiering samt politisk inkonsekvens. I granskningen av genomförandet av miljöpolitiken fastställdes vissa områden där genomförandet har förbättrats, i synnerhet bad- och dricksvatten.

Granskningen av genomförandet av miljöpolitiken är en pågående process som omfattar samarbete med medlemsstaterna för att förbättra genomförandet. Den utgör en viktig möjlighet att göra framsteg inom sådana nyckelfrågor som luftkvalitet, buller, vattenförvaltning, avfallshantering och biologisk mångfald. Granskningen av genomförandet av miljöpolitiken har kritiserats av vissa intressenter för att den enbart omfattar kommissionen och medlemsstaterna och inte aktörer i det civila samhället.

•  Prioriterat mål 5: Att förbättra kunskaps- och faktaunderlaget för unionens miljöpolitik

Kunskapsunderlaget håller på att förbättras på följande områden: effekter av klimatförändringar och artförluster för ekosystemtjänster, hormonstörande ämnen, kemikaliers inverkan på människors hälsa och miljön, kostnadseffektiviteten hos metoder för anpassning till klimatförändringen, och naturbaserade lösningar för stadsutveckling. Viktiga brister kvarstår rörande miljömässiga trösklar (brytpunkter), det cirkulära ekonomiska paradigmet, kombinationseffekterna från kemikalier, nanomaterial, metoder för identifiering av faror, inverkan av mikroplast, och samspelet mellan systemrisker och andra hälsofaktorer.

Många intressenter rapporterar att tillgänglig kunskap inte utnyttjas av beslutsfattare eller inte överförs till aktörer som ansvarar för genomförandet. De områden som påverkas är bland annat dessa: livsmedelskonsumtion och livsmedelsslöseri, hormonstörande ämnen, bioenergi, den gemensamma jordbrukspolitiken, energi- och klimatmål, stadsplanering och stadsbyggnad, och inverkan av konsumtionsmönster. Bristande politisk vilja förhindrar ibland att kunskap införlivas i politiken, även om hinder i form av regleringar och bristande resurser också är relevanta faktorer.

Ett antal indikatorer som används för att mäta de framsteg som görs i riktning mot miljöhandlingsprogrammets mål lider av begränsningar och förhindrar att en fullständig analys av situationen kan göras. Fler och bättre indikatorer bör ingå i ett eventuellt framtida miljöhandlingsprogram för att förbättra övervakning och genomförande.

•  Prioriterat mål 6: Att säkerställa investeringar för miljö- och klimatpolitik och ta itu med externa kostnader för miljöpåverkan

I en rad särskilda rapporter har revisionsrätten identifierat flera problem med genomförandet av detta mål. EU-medlen har inte åstadkommit de önskade resultaten på följande områden: säkrande av integriteten hos marknaden för utsläppshandel, främjande av den miljömässiga hållbarheten inom vattenbruk och jordbruk, förbättrande av rening av avloppsvatten i tätbebyggelse, främjande av sjö- och järnvägstransport, och stödjande av Natura 2000-nätverket. När det gäller tvärvillkoren enligt den gemensamma jordbrukspolitiken och fördelarna med investeringar i biologisk mångfald var det inte möjligt att göra någon bedömning. I vissa fall undergrävs genomförandet av målen 1 och 2 av felaktigt använda medel snarare än en brist på pengar. Omvänt tillskrevs förbättrad dricksvattenkvalitet (mål 2) en sund investering av EU-medel och ytterligare framsteg hindrades av bristande finansiering.

•  Prioriterat mål 7: Att förbättra miljöintegrering och politiskt sammanhang

Även om det finns en allmän samstämmighet mellan annan politik och miljöhandlingsprogrammet finns några anmärkningsvärda undantag. Den gemensamma jordbrukspolitiken utgör en särskild utmaning. Intensivt jordbruk, som uppmuntrats genom den gemensamma jordbrukspolitiken, har inte minskat trycket på naturkapitalet. Det har snarare ökat den kemiska bördan på hälsa och miljön och uttömt de resurser som jordbruket är beroende av, samt motverkat genomförandet av fågel- och habitatdirektiven och strategin för biologisk mångfald. Initiativ för miljöanpassning anses inte ha medfört tillräckliga fördelar.

Tidigare har sammanhållningspolitiken stött infrastrukturprojekt som har varit skadliga för miljön, men förbättringar den senaste tiden håller på att förändra detta. Den gemensamma fiskeripolitiken, som tidigare ansetts vara inkonsekvent gentemot miljöhandlingsprogrammets mål, har förbättrats, men kommer att behöva genomföras bättre för att dess potential ska uppfyllas. Det transeuropeiska transportnätet konstaterades utgöra en utmaning med avseende på mål 2 (resurseffektivitet och klimatförändringar).

Flera medlemsstater har inte ratificerat internationella avtal som är kopplade till miljöhandlingsprogrammets mål, vilket tyder på viss inkonsekvens med nationell politik. Målen för hållbar utveckling anses i huvudsak vara en extern fråga, men deras inverkan på intern politik bör erkännas vidare för att öka samstämmigheten mellan miljöhandlingsprogrammet och EU:s interna förpliktelser. Kommissionen har vidtagit några positiva åtgärder i detta avseende.

•  Prioriterat mål 8: Att förbättra hållbarheten i unionens städer

Det innebär en stor utmaning att bedöma resultatet och genomförandet av miljöhandlingsprogrammet inom ramen för detta mål med tanke på den stora mångfalden av städer i EU och bristen på specifika mål på detta område. En begränsad analys antyder dock att EU:s städers politik på det stora hela är konsekvent med miljöhandlingsprogrammet. Blandade framsteg har rapporterats rörande energieffektivitet, hållbara transporter och hållbar rörlighet, hållbar stadsplanering och stadsbyggnad, biologisk mångfald i stadsmiljö samt miljömässigt hållbara byggnader.

•  Prioriterat mål 9: Att öka unionens effektivitet i att möta internationella miljö- och klimatrelaterade utmaningar

Det finns inga tydliga tendenser rörande det sjunde miljöhandlingsprogrammets effektivitet på detta område och framstegen mot genomförandet av specifika initiativ verkar vara blandade. EU har främjat utsläppshandelssystem internationellt, men har lyckats sämre med att säkerställa att ekonomisk tillväxt uppnås inom ramen för jordens bärförmåga. Det verkar ha skett väldigt få framsteg med att lösa problemet med EU:s efterfrågan på livsmedel och andra varor än livsmedel och den miljöpåverkan detta har på internationell nivå.

Slutsatser och rekommendationer

Föredraganden anser att det sjunde miljöhandlingsprogrammet ger viktig strategisk vägledning för såväl EU som medlemsstaterna. Det driver en dagordning som har en positiv inverkan på medborgare och miljön, och det ökar ansvarsskyldigheten. Det finns dock flera nyckelområden där bristfälligt genomförande av miljöhandlingsprogrammet bidrar till miljöförstöring och direkt hotar medborgarnas hälsa. Dessa områden omfattar följande: ohållbar markanvändning och ohållbart fiske, förlust av biologisk mångfald, luftkvalitet, omgivningsbuller, avfallshantering, och exponering för kemikalier. Underlåtenheten att genomföra lagstiftning eller ta fram lämplig politik på dessa områden måste skyndsamt hanteras. Ytterligare framsteg för att uppnå alla mål skulle kunna göras genom fokusering på tre centrala teman: kunskapsluckor, politiskt samstämmighet och finansiering.

Föredraganden stöder antagandet av ett åttonde miljöhandlingsprogram, men den omedelbara prioriteten bör vara genomförandet av befintlig lagstiftning och stödåtgärder på de områden som beskrivs ovan. Ett framtida miljöhandlingsprogram bör fokusera på frågor som är grundläggande för miljöskydd och människors hälsa snarare än att lägga till en stor mängd nya mål och delmål till ett redan ambitiöst program. Föredraganden anser att medborgare, naturen och ekonomiska aktörer alla skulle gynnas mer om miljöprogrammet var enklare och mer fokuserat, och att ett sådant förhållningssätt även skulle underlätta för bättre övervakning och återkoppling. Det är helt avgörande att samstämmigheten med EU:s befintliga politiska instrument ökas.

Föredraganden riktar sitt tack till de EU-institutioner som bidragit med stöd till detta förslag till rapport genom olika studier, samt till de externa intressenter och medlemsstater som tillhandahållit omfattande underlag inom ramen för samråd med berörda parter.

(1)

Resultaten bygger på följande källor:

• Environmental Indicator Report (Europeiska miljöbyrån, första upplagan, december 2016).

• Granskningen av genomförandet av miljöpolitiken (Europeiska kommissionen, första upplagan, februari 2017).

• Relevanta rapporter från Europeiska revisionsrätten.

• Resultaten av ett riktat samråd med parterna rörande genomförandet av programmet (Europaparlamentets utredningstjänst, maj–september 2017).

• Bedömningen av genomförandet på EU-nivå som framställts av Europaparlamentets utredningstjänst (GD EPRS).

(2)

1999 års protokoll angående minskning av försurning, övergödning och marknära ozon (nedan kallat Göteborgsprotokollet) till FN:s konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar.


FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om genomförandet av det sjunde miljöhandlingsprogrammet

(2017/2030(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1386/2013/EU av den 20 november 2013 om ett allmänt miljöhandlingsprogram för unionen till 2020 – Att leva gott inom planetens gränser(1),

–  med beaktande av artiklarna 191 och 192 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, om att bevara, skydda och förbättra människors hälsa och miljön,

  med beaktande av Parisavtalet, beslut 1/CP.21 och den 21:a konferensen för parterna (COP21) i FN:s ramkonvention om klimatförändringar, som ägde rum i Paris den 30 november–11 december 2015,

  med beaktande av FN:s mål för hållbar utveckling och av deras sammankopplade och odelbara natur,

–  med beaktande av Europeiska miljöbyråns rapport Environmental indicator report 2016 – In support to the monitoring of the 7th Environment Action Programme från december 2016,

  med beaktande av Europeiska miljöbyråns rapport Environmental indicator report 2017 – In support to the monitoring of the 7th Environment Action Programme från november 2017,

–  med beaktande av kommissionens meddelande Granskningen av genomförandet av EU:s miljöpolitik: Gemensamma utmaningar och hur vi kan samarbeta för att nå bättre resultat (COM(2017)0063) av den 3 februari 2017, och de 28 tillhörande landrapporterna,

–  med beaktande av kommissionens meddelande Förverkliga fördelarna med EU:s miljöpolitik genom en regelbunden granskning av dess genomförande (COM(2016)0316) av den 27 maj 2016,

  med beaktande av sin resolution av den 16 november 2017 om granskningen av genomförandet av EU:s miljöpolitik(2),

  med beaktande av sin resolution av den 9 juli 2015 om resurseffektivitet: på väg mot ett kretsloppssamhälle(3),

  med beaktande av sin resolution av den 2 februari 2016 om halvtidsöversynen av strategin för biologisk mångfald i EU(4),

  med beaktande av sin resolution av den 15 november 2017 om en handlingsplan för naturen, människorna och näringslivet(5),

  med beaktande av sin rekommendation av den 4 april 2017 till rådet och kommissionen som uppföljning av undersökningen om utsläppsmätningar i bilindustrin(6),

  med beaktande av Europeiska miljöbyråns rapport SOER 2015 – Den europeiska miljön – tillstånd och framtidsutsikter 2015,

  med beaktande av Europeiska miljöbyråns rapport av den 19 maj 2015 om tillståndet för naturen i EU,

–  med beaktande av bedömningen av studien om genomförandet på EU-nivå från november 2017 Mid-term review of the implementation of the 7th Environment Action Programme (2014–2020) som genomfördes av Europaparlamentets utredningstjänst, inbegripet undersökningen i dess bilaga,

–  med beaktande av sin resolution av den 20 april 2012 om översynen av det sjätte miljöhandlingsprogrammet och fastställandet av prioriteringar för det sjunde miljöhandlingsprogrammet – en bättre miljö för ett bättre liv(7),

–  med beaktande av kommissionens meddelande Nästa steg för en hållbar europeisk framtid (COM(2016)0739) av den 22 november 2016,

  med beaktande av konventionen om biologisk mångfald,

  med beaktande av kommissionens meddelande Färdplan för ett resurseffektivt Europa (COM(2011)0571) av den 20 september 2011,

  med beaktande av kommissionens meddelande Framtiden för livsmedel och jordbruk (COM(2017)0713) av den 29 november 2017,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen och artikel 1.1 e och bilaga 3 i talmanskonferensens beslut av den 12 december 2002 om förfarandet för beviljande av tillstånd att utarbeta initiativbetänkanden,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A8–0059/2018), och av följande skäl:

A.  I det sjunde miljöhandlingsprogrammet fastställs rättsligt bindande mål på områdena miljö och klimatförändringar som ska uppnås fram till 2020. I samma program anges även en långsiktig vision för 2050.

B.  Det sjunde miljöhandlingsprogrammet innehåller ingen bestämmelse om halvtidsöversyn. Rapporten från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet om genomförandet av det sjunde miljöhandlingsprogrammet är en möjlighet att bedöma miljöhandlingsprogrammets framsteg och lämna evidensbaserade rekommendationer för det fortsatta genomförandet av det nuvarande miljöhandlingsprogrammet och eventuella framtida miljöhandlingsprogram. Denna rapport bör gå längre än att ännu en gång konstatera välkända problem och i stället innehålla förslag till lösningar för att uppnå de mål som fastställs i det sjunde miljöhandlingsprogrammet.

C.  Kommissionen arbetar med en utvärderingsrapport, som främst kommer att handla om det sjunde miljöhandlingsprogrammets struktur och strategiska roll. Syftet med rapporten är framför allt att granska huruvida det överenskomna ramverket bidrar till att uppnå de nio prioriterade målen på ett intelligent sätt.

D.  EU har en sträng miljölagstiftning, men det svaga och ineffektiva genomförandet av den har länge varit ett problem. Dessa brister i genomförandet är ett hot mot hållbar utveckling, har negativ gränsöverskridande påverkan på miljön och människors hälsa och medför betydande socioekonomiska kostnader. Dessutom undergräver bristerna i genomförandet EU:s trovärdighet.

E.  Framstegen i riktning mot målen för 2020 har hittills varit blandade: Det är osannolikt att mål 1 (skydd av naturkapitalet) kommer att uppnås, men det är sannolikt att vissa av delmålen inom ramen för mål 2 (en koldioxidsnål ekonomi och resurseffektivitet) kommer att uppfyllas. Det är osäkert huruvida mål 3 (minskning av miljöbelastningar och risker för människors hälsa) kommer att uppfyllas.

F.  Den fortsatta underlåtenheten att genomföra lagstiftning och att låta specialkunskaper vara en naturlig del av beslutsfattandet inom områden såsom luftkvalitet, omgivningsbuller och exponering för kemikalier utgör en allvarlig hälsorisk och minskar EU-medborgarnas livskvalitet och livslängd.

G.  De senast publicerade uppgifterna från Europeiska miljöbyrån bekräftar de allmänna tendenser som beskrivs ovan för vart och ett av de tematiska målen, men visar även att framstegen nu går långsammare inom vissa områden. I vissa fall, t.ex. vad gäller utsläpp av växthusgaser och energieffektivitet, påverkar de nya tendenserna inte prognosen för uppnåendet av dessa delmål.

H.  Det är i dag osäkert huruvida målet för utsläpp av ammoniak kommer att uppnås och osannolikt att målet för markanvändning kommer att uppnås.

I.  Det råder stor osäkerhet om genomförandet på grund av en brist på indikatorer och befintliga indikatorers begränsningar. Kunskapsluckor fortsätter att utgöra ett hinder för framsteg på tre nivåer: riskförståelse, utarbetande av lämplig politik för riskhantering och riskminskning samt övervakning av politikens effektivitet.

J.  Kunskapen finns ofta, men används inte inom beslutsfattandet eller överförs inte till de parter som ansvarar för genomförandet. Detta beror ofta på en avsaknad av politisk vilja och konkurrerande intressen som inte uppfattas vara konsekventa med miljöhandlingsprogrammet eller miljöpolitiska mål i allmänhet. En fortsatt ekonomisk tillväxt är också beroende av en ren miljö.

K.  Synergieffekterna mellan EU:s politiska instrument på hög nivå och miljöhandlingsprogrammet måste förbättras i syfte att uppfylla målen för programmet.

L.  Finansieringen är otillräcklig på vissa nivåer för ett korrekt genomförande av det sjunde miljöhandlingsprogrammet. Finansieringen på EU-nivå har ibland inte gett de väntade resultaten och detta har i flera fall berott på felaktigt använda medel snarare än en brist på pengar.

M.  Tillämpningsområdet för det sjunde miljöhandlingsprogrammet är relevant för aktuella behov på det miljöpolitiska området, även om många intressenter rekommenderar att nya delmål läggs till för att öka programmets relevans i framtiden.

N.  Intressenter uttrycker även en preferens för ett mindre komplicerat, mer fokuserat miljöhandlingsprogram.

O.  Det finns ett allmänt stöd för ett åttonde miljöhandlingsprogram.

Huvudsakliga slutsatser

1.  Europaparlamentet anser att det sjunde miljöhandlingsprogrammet har ett mervärde och en positiv inverkan på miljöpolitiken på EU-nivå och på medlemsstatsnivå, med fördelar för medborgare, naturen och ekonomiska intressenter.

2.  Europaparlamentet upprepar att det sjunde miljöhandlingsprogrammet har en tydlig långsiktig vision för 2050 för en stabil miljö för hållbar investering och tillväxt, inom planetens ekologiska gränser.

3.  Europaparlamentet välkomnar de positiva tidigare tendenserna med avseende på många av det sjunde miljöhandlingsprogrammets delmål och den uppmuntrande prognosen för några av 2020-målen.

4.  Europaparlamentet betonar dock att det fortfarande finns en stor förbättringspotential och uppmanar kommissionen och de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna att stärka den politiska viljan på de högsta nivåerna att genomföra det sjunde miljöhandlingsprogrammet.

5.  Europaparlamentet beklagar att det prioriterade målet om att skydda, bevara och stärka unionens naturkapital sannolikt inte kommer att uppfyllas. Parlamentet noterar också med oro att målen i EU:s strategi för biologisk mångfald 2020 och i konventionen om biologisk mångfald inte kommer att uppnås om inte betydande ytterligare insatser görs snarast.

6.  Europaparlamentet konstaterar att vissa framsteg har gjorts inom vissa områden för det andra prioriterade målet, i synnerhet vad gäller klimat- och energirelaterade mål, men att mer måste göras när det gäller resurseffektivitet. Parlamentet upprepar att ekodesigndirektivet(8) och förordningen om miljömärke(9) har potential att förbättra produkters miljövänlighet och resurseffektivitet under hela livscykeln, genom åtgärder avseende bland annat deras hållbarhet, reparerbarhet, återanvändbarhet, återvinningsbarhet, återvunna innehåll och livslängd.

7.  Europaparlamentet beklagar att delmålet att uppnå en god kvalitetsstatus för ytvattenförekomster senast 2020 inte kommer att nås på grund av trycket från föroreningar, ingreppen i vattendragens morfologi och överdrivet utnyttjande till följd av att stora vattenmängder avleds för produktion av vattenkraft.

8.  Europaparlamentet framhåller att det sjunde miljöhandlingsprogrammets mål är minimimål, och att ytterligare betydande ansträngningar måste göras för att uppfylla Parisavtalet och målen för hållbar utveckling.

9.  Europaparlamentet påminner om att EU och dess medlemsstater alla är undertecknare av Parisavtalet och därför skyldiga att uppfylla dess mål, och att de har lämnat in ett nationellt fastställt bidrag om att senast 2030 ha minskat växthusgasutsläppen från hela ekonomin i unionen med 40 %. Parlamentet betonar behovet av att fullt ut införliva 2030-målet och det långsiktiga målet om nettonollutsläpp i all unionspolitik och i alla finansieringsprogram. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta granska målen inom ramen för klimat- och energipolitiken i samband med 2018 års positiva dialog och de globala inventeringarna vart femte år, och att utarbeta en EU-strategi för nollutsläpp till mitten av århundradet, där man stakar ut en kostnadseffektiv väg för att nå det mål om nettonollutsläpp som antogs i Parisavtalet.

10.  Europaparlamentet noterar att det råder en betydande osäkerhet avseende framstegen med att uppnå målen för människors hälsa och välbefinnande. Parlamentet betonar att kunskapsluckor och begränsade indikatorer utgör hinder för utveckling och uppföljning av politik.

11.  Europaparlamentet välkomnar de befintliga initiativ som bidrar till att minska kunskapsluckor, bland annat DPSEEA-modellen (Driving Force – Pressure – State – Exposure – Effects – Action) för att förstå vad som driver förstörelsen av ekosystemtjänster, biologisk exponeringsmätning (HBM) för uppskattningar av mänskliga befolkningars exponering för föroreningar och de möjliga relaterade hälsoeffekterna samt informationsplattformen för kemikalieövervakning (IPCheM).

12.  Europaparlamentet uttrycker oro över att specialkunskaper och vetenskapliga rön inte alltid beaktas på vederbörligt sätt vid beslutsfattande eller inte överförs till de parter som ansvarar för genomförandet. Exempelvis bioenergi, palmolja, växtskyddsmedel, hormonstörande ämnen, livsmedelsproduktion och livsmedelskonsumtion, genetiskt modifierade organismer, planering och utformning av städer, luftföroreningar, buller samt livsmedelsslöseri i städer är områden där vetenskapliga belägg för risker för människors hälsa och för miljön inte har kommit fram i den allmänna och politiska debatten. Omfattande vetenskapliga kunskaper samt iakttagande av försiktighetsprincipen om det inte finns tillräckliga vetenskapliga uppgifter bör vara vägledande för ansvarigt politiskt beslutsfattande. Vetenskaplig rådgivning från EU:s byråer är viktigt i detta sammanhang. Andra vägledande principer i EU:s miljölagstiftning och miljöpolitik inkluderar principen om att förorenaren betalar, förebyggande åtgärder och att ta itu med miljöskador vid källan.

13.  Europaparlamentet fördömer att kommissionen överskridit de i lag fastställda tidsfristerna för utarbetandet av harmoniserade riskbaserade kriterier för fastställandet av hormonstörande ämnen och för översynen av förordning (EG) nr 1223/2009(10) (kosmetikaförordningen) vad gäller hormonstörande ämnen. Parlamentet uppmanar kommissionen att genast, utan ytterligare dröjsmål, se över kosmetikaförordningen vad gäller hormonstörande ämnen. Att tillräckliga framsteg inte gjorts vad gäller hormonstörande ämnen medför hälsorisker för medborgarna och utgör ett hinder för uppnåendet av det tredje prioriterade målet i det sjunde miljöhandlingsprogrammet.

14.  Europaparlamentet beklagar att inga framsteg gjorts med att ta fram en EU-strategi för en giftfri miljö, främja giftfria materialkretslopp och minska exponeringen för skadliga ämnen, inklusive kemikalier i produkter. Ytterligare insatser behövs för att säkerställa att alla relevanta ämnen som inger mycket stora betänkligheter, inbegripet hormonstörande ämnen, senast 2020 förs upp på Reachförordningens kandidatförteckning, i enlighet med det sjunde miljöhandlingsprogrammet. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa att all relevant unionslagstiftning verkligen tar itu med kombinationseffekterna av kemikalier så snart som möjligt, med särskild hänsyn tagen till riskerna för barn till följd av exponering för farliga ämnen. Parlamentet välkomnar kommissionens plaststrategi och efterlyser ett snabbt genomförande av den. Främjandet av giftfria materialkretslopp är i detta sammanhang väsentligt för en sund utveckling av en välfungerande marknad för returråvaror.

15.  Europaparlamentet betonar att bristfällig integrering av miljöhänsyn i andra politikområden är en av de bakomliggande orsakerna till bristerna i genomförandet av miljölagstiftningen och miljöpolitiken. Synergieffekter mellan EU:s andra politiska instrument på hög nivå (såsom den gemensamma jordbrukspolitiken, den gemensamma fiskeripolitiken, strukturfonderna och sammanhållningspolitiken) och större samstämmighet mellan politiska prioriteringar på hög nivå är grundläggande för att uppnå målen för det sjunde miljöhandlingsprogrammet. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet, i alla dess sammansättningar, att förbättra den politiska samordningen och integreringen av målen i det sjunde miljöhandlingsprogrammet. Parlamentet betonar också att alla återstående delar av det sjunde miljöhandlingsprogrammet behöver införlivas i högnivåinstrument, däribland den europeiska planeringsterminen.

16.  Europaparlamentet understryker att möjligheten att inrätta nya finansiella mekanismer för bevarande av biologisk mångfald för att nå 2020-målen är begränsad till följd av den nuvarande fleråriga budgetramens tidsram. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang till största möjliga utnyttjande av resurserna inom den nuvarande fleråriga budgetramen, inbegripet Life, den gemensamma jordbrukspolitiken och strukturfonderna, och kräver nya finansieringsmekanismer i nästa fleråriga budgetram för bevarandet av den biologiska mångfalden.

17.  Europaparlamentet välkomnar förbättringarna av den gemensamma fiskeripolitiken och sammanhållningspolitiken, vilket har ökat samstämmigheten med det sjunde miljöhandlingsprogrammet. Parlamentet beklagar dock att den gemensamma fiskeripolitiken, trots förbättringar av regelverket, fortsätter att lida av bristfälligt genomförande. Parlamentet påminner om vikten av friska fiskbestånd.

18.  Europaparlamentet erkänner att den gemensamma jordbrukspolitiken stegvis har lagt in miljöhänsyn men fortfarande är problematisk för uppfyllandet av miljöhandlingsprogrammets mål, i synnerhet när det gäller resursintensiv produktion och biologisk mångfald. Den gemensamma jordbrukspolitiken har den krävande uppgiften att se till att miljöförstöring som orsakas av olämpliga jordbruksmetoder (såsom icke hållbara biobränslen), ohållbar jordbruksintensifiering eller nedläggning av jordbruk förebyggs, samtidigt som den ständigt växande världsbefolkningen får mer livsmedel och jordbruksråvaror som är av bättre kvalitet. Ytterligare initiativ och stöd till miljömässigt hållbara jordbruksmetoder, inklusive växelbruk och kvävebindande växter, är väsentliga och måste se jordbruket och jordbrukarna som en del av lösningen.

19.  Europaparlamentet understryker att en viktig prioritet för en reformerad gemensam jordbrukspolitik bör vara skydd och förbättring av livsmedelstrygghet på lång sikt och en övergång till ett hållbart livsmedelssystem som förser konsumenterna med livsmedel till rimliga priser. Dessa mål kan endast uppnås genom en hållbar förvaltning av naturresurser och politisk intervention som säkerställer skyddet av ekosystem.

20.  Europaparlamentet erinrar om att i samband med klimatförändringar och en ökande världsbefolkning utövar den växande efterfrågan på kost som är rik på animaliskt protein betydande miljöbelastningar på jordbruksmark och alltmer ömtåliga ekosystem. Kost med överdrivna mängder animaliskt fett är också i allt högre grad kopplad till den icke-överförbara sjukdomsbördan.

21.  Europaparlamentet påminner om kommissionens åtagande från 2016 om att integrera målen för hållbar utveckling i EU:s politik och initiativ. Det finns inte någon tydlig strategi eller konkreta förslag för detta åtagande när det gäller institutionella strukturer och ett regelverk för styrning för att säkerställa att målen för hållbar utveckling integreras i EU:s politik, lagstiftningsförslag, genomförande och verkställande. Det är viktigt att EU som föregångare förbinder sig ovillkorligt till att genomföra Agenda 2030 och målen för hållbar utveckling. Det sjunde miljöhandlingsprogrammet är också ett nyckelinstrument för genomförandet av målen för hållbar utveckling.

22.  Europaparlamentet noterar den höga dricksvattenkvaliteten i EU. Parlamentet förväntar sig att det i och med översynen av direktiv 98/83/EG (dricksvattendirektivet)(11) görs nödvändiga uppdateringar av denna rättsliga ram. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inom ramen för miljöhandlingsprogrammet främja integrationen av unionens vattenmål i annan sektorspolitik, särskilt den gemensamma jordbrukspolitiken.

23.  Europaparlamentet välkomnar de förbättringar som vissa EU-finansierade projekt medfört, men beklagar att tillfällena att nå bättre resultat inte utnyttjats, vilket Europeiska revisionsrätten framhållit. Parlamentet betonar att den fleråriga budgetramen för perioden efter 2020 måste orienteras mot hållbar utveckling och integrering av miljöpolitiken i alla finansieringsmekanismer och budgetposter. Parlamentet betonar att för att uppnå den långsiktiga visionen i det sjunde miljöhandlingsprogrammet är det nödvändigt att öka gröna investeringar, innovation och hållbar tillväxt med hjälp av nya finansieringsverktyg, både offentliga och privata, och andra strategier för den befintliga investeringspolitiken, såsom utfasningen av subventioner som leder till negativ miljöpåverkan. Tydligt definierade hållbarhetskriterier och resultatbaserade mål bör tillämpas för EU:s samtliga struktur- och investeringsfonder. Det krävs en mer effektiv och riktad användning av den nuvarande fleråriga budgetramen och medlen för sammanhållning och regional utvecklingspolitik, och de ovannämnda problemen som revisionsrätten pekat på måste skyndsamt hanteras. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja en fortsatt, och möjligen utökad, öronmärkning av EU-budgetmedel för miljö- och klimatåtgärder.

24.  Europaparlamentet beklagar att det fortfarande finns allvarliga brister när det gäller rening av avloppsvatten från tätbebyggelse i flera europeiska regioner. Parlamentet understryker potentialen hos behandling och återanvändning av avloppsvatten, vilket medför att man bättre kan åtgärda vattenstress, minska direkta vattenuttag, producera biogas och säkerställa en bättre förvaltning av vattenresurserna, särskilt genom bevattning för jordbruket. Parlamentet ser fram emot förslaget till lagstiftning om återanvändning av avloppsvatten, som kommissionen ska lägga fram i början av 2018.

25.  Europaparlamentet noterar att de största miljöhoten mot hälsan är mest uppenbara i städerna, men också påverkar perifera områden och stadsnära områden, och att 2020 förväntas 80 % av befolkningen att bo i städer och i stadsnära områden. Utsläpp av luftföroreningar, i kombination med otillräcklig planering och infrastruktur, får dramatiska ekonomiska, sociala, hälsomässiga och miljömässiga konsekvenser. Luftföroreningar orsakar redan mer än 400 000 förtida dödsfall i EU(12) och de hälsorelaterade externa kostnaderna uppgår till mellan 330 och 940 miljarder euro.

26.  Europaparlamentet betonar att minst 10 000 personer dör i förtid i EU till följd av bullerrelaterade sjukdomar och att omkring en fjärdedel av EU:s befolkning år 2012 utsattes för bullernivåer över gränsvärdena. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att prioritera åtgärder för att kontrollera bullernivåerna i enlighet med direktiv 2002/49/EG(13), så att tillämpliga gränsvärden för utomhus- och inomhusmiljö respekteras.

27.  Europaparlamentet erkänner de framsteg som gjorts för att minska vissa luftföroreningar i synnerhet i städer, men beklagar de ihållande luftkvalitetsproblemen. En väsentligt bidragande faktor till problemen är utsläppen från vägtransport och jordbruk. Parlamentet välkomnar rörlighetspaketet som kommissionen lade fram i november 2017 och den europeiska strategin för utsläppssnål rörlighet som lades fram 2016, och som kan bana väg för en rörlighet med låga utsläpp inom unionen.

28.  Europaparlamentet välkomnar de framsteg som gjorts inom lagstiftningen för paketet om cirkulär ekonomi. Parlamentet uppmanar eftertryckligen alla parter att sträva efter att uppnå en överenskommelse med ambitiösa mål.

Rekommendationer

29.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utvärdera sina framsteg när det gäller målen i det sjunde miljöhandlingsprogrammet och att omorientera sina åtgärder om så krävs. Parlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att offentliggöra sina resultat.

30.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att alla nya lagstiftningsförslag till fullo genomför målen och åtgärderna i miljöhandlingsprogrammet.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att civilsamhällesorganisationer aktivt deltar i utvärderingen av genomförandet av EU:s miljölagstiftning.

32.  Europaparlamentet uppmanar relevanta EU-institutioner och EU-organ att prioritera forskning och täppa till kunskapsluckorna på följande områden: miljömässiga trösklar (brytpunkter), det cirkulära ekonomiska paradigmet, kombinationseffekterna från kemikalier, nanomaterial, metoder för identifiering av faror, inverkan av mikroplast, samspelet mellan systemrisker och andra hälsofaktorer, mark och markanvändning och invasiva främmande arter.

33.  Europaparlamentet välkomnar granskningen av genomförandet av EU:s miljöpolitik och understryker att det är en mekanism som gynnar ett bättre genomförande av EU:s miljölagstiftning och miljöpolitik, och att den kan bidra till övervakningen av genomförandet av sjunde miljöhandlingsprogrammet, såsom parlamentet redan betonat i sin resolution av den 16 november 2017 om granskningen av genomförandet av miljöpolitiken(14). Granskningen bör fullt ut involvera samtliga berörda parter, inbegripet det civila samhället, och bör omfatta hela tillämpningsområdet för de tematiska prioriterade målen i miljöhandlingsprogrammet.

34.  Europaparlamentet uppmanar unionen och medlemsstaterna att omgående och en gång för alla avskaffa subventioner som leder till negativ miljöpåverkan.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka och samordna insatserna för att främja utvecklingen och godkännandet av alternativa metoder till djurförsök, så att dessa bidrar till förverkligandet av det sjunde miljöhandlingsprogrammets prioriterade mål 5.

36.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra mer för att förbättra den kunskapsmässiga och vetenskapliga basen för EU:s miljöpolitik, genom att öka medborgarnas tillgång till uppgifter och främja allmänhetens deltagande i vetenskaplig forskning.

37.  Europaparlamentet uppmanar EU:s institutioner samt nationella och regionala förvaltningar, där så är lämpligt, att dra full nytta av tillgängliga specialkunskaper om risker för miljön och människors hälsa när de utarbetar och följer upp politik.

38.  Europaparlamentet kräver ett förbättrat system för godkännande av bekämpningsmedel i EU, baserat på vetenskapliga studier som granskats av sakkunniga, och fullständig transparens om graden av exponering för människor och miljön samt hälsorisker. Det krävs också bättre standarder för kontroll av bekämpningsmedel och mål för att minska användningen av bekämpningsmedel. Parlamentet noterar kommissionens meddelande av den 12 december 2017 om det europeiska medborgarinitiativet om att förbjuda glyfosat och skydda människor och miljön mot giftiga bekämpningsmedel (C(2017)8414).

39.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att långsiktiga åtgärder som syftar till att uppnå målet om en giftfri miljö fastställs senast 2020.

40.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska miljöbyrån att öka kvantiteten och kvaliteten på de indikatorer som används för att mäta framsteg.

41.  Europaparlamentet kräver att frågan om genomförande finns med som en återkommande punkt i ordförandeskapstrions prioriteringar och program, diskuteras i rådet (miljö) minst en gång om året, eventuellt vid ett särskilt rådsmöte om genomförande, och kompletteras av ett annat forum där även parlamentet och Regionkommittén deltar. Parlamentet efterlyser gemensamma rådsmöten där man tar upp genomförandet av sektorsöverskridande, horisontella frågor och gemensamma utmaningar, liksom nya frågor som eventuellt har gränsöverskridande konsekvenser.

42.  Europaparlamentet begär att genomförandet av EU:s strategi för biologisk mångfald effektiviseras utan dröjsmål.

43.  Europaparlamentet kräver att infrastrukturprojekt, i synnerhet TEN-T-relaterade projekt, fullt ut beaktar miljökonsekvenser på regional nivå och projektnivå. Samstämmigheten mellan olika former av miljöpolitik också är relevant. Det är viktigt att ta hänsyn till miljön och den biologiska mångfalden i samband med infrastrukturprojektet för produktion av förnybar vattenkraft och förnybar havsenergi.

44.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck medlemsstaterna att göra mer för att skydda sötvattensreserver på grund av den osäkerhet som råder kring möjligheten att nå det delmål som fastställts i detta avseende i det sjunde miljöhandlingsprogrammet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att i första hand åtgärda ytvattnens dåliga status, eftersom målen på detta område sannolikt inte kommer att nås före 2020. Parlamentet uppmanar behöriga myndigheter i medlemsstaterna att ta itu med problemen rörande vattenförekomsterna, genom att bekämpa vattenföroreningarnas källor, införa förbjudna områden för vattenkraftsdammar och garantera fortsatta ekologiska flöden längs vattendrag. Parlamentet uppmanar kommissionen att omgående bedöma överensstämmelsen när det gäller den andra cykelns förvaltningsplaner för avrinningsdistrikten, vilken medlemsstaterna antagit i enlighet med ramdirektivet för vatten.

45.  Europaparlamentet uppmanar med kraft till ytterligare reformer av den gemensamma jordbrukspolitiken för att anpassa en hållbar livsmedelsproduktion till de miljöpolitiska målen, inbegripet målen om biologisk mångfald, i syfte att skydda livsmedelstryggheten nu och i framtiden. Det behövs en smart jordbrukspolitik med kraftfulla åtaganden om att tillhandahålla kollektiva nyttigheter och ekosystemtjänster med anknytning till mark, vatten, biologisk mångfald, luftkvalitet, klimatåtgärder och landskapsvärden. Parlamentet efterlyser en helhetspolitik med en mer riktad och ambitiös – men ändå flexibel – strategi, där beviljandet av stöd till jordbrukssektorn är kopplat till både livsmedelstryggheten och påvisbara resultat för miljön. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att erkänna skogsjordbruk som område med ekologiskt fokus i enlighet med artikel 46 i förordning (EU) nr 1307/2013(15). Parlamentet uppmanar kommissionen att i alla framtida översyner av den gemensamma jordbrukspolitiken säkerställa att miljövänliga jordbruksmetoder får lämpligt stöd.

46.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att i större utsträckning tillämpa lösningar på miljöutmaningar, i synnerhet när det finns tekniska lösningar men som ännu inte har införts fullt ut, såsom en minskning av ammoniakanvändningen i jordbruket.

47.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att väsentligt förbättra volymen, utnyttjandet och förvaltningen av EU-medel för miljöhandlingsprogrammets mål. Parlamentet efterlyser bättre övervakning samt ökad transparens och ansvarsskyldighet. Parlamentet uppmanar till integreringen av klimatfrågor och andra miljöfrågor i EU:s budget.

48.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utan dröjsmål ta fram en omfattande och övergripande ramstrategi för genomförandet av målen för hållbar utveckling i EU, vilken omfattar alla politikområden och innehåller en översynsmekanism för utvärderingen av hur genomförandet fortskrider. Parlamentet kräver att kommissionen inrättar en särskild kontroll för målen för hållbar utveckling vid all ny politik och lagstiftning och säkerställer full politisk samstämmighet vid genomförandet av dessa mål.

49.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa verkställandet av befintlig unionsrätt och medlemsstaternas fullständiga efterlevnad av målen i det sjunde miljöhandlingsprogrammet genom att använda alla verktyg som står till dess förfogande, t.ex. överträdelseförfaranden.

50.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens redan framställda specialrapporter och effektivitetsrevisioner och uppmanar revisionsrätten att även analysera andra områden av relevans för miljöhandlingsprogrammet som hittills inte inkluderats i arbetsprogrammet.

51.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna att tillhandahålla lämplig vägledning så att EU-medel är mer tillgängliga, inbegripet för lokala projekt, i synnerhet när det gäller grön infrastruktur, biologisk mångfald samt fågel- och habitatdirektiven.

52.  Europaparlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att säkerställa att lagstiftning om luftkvalitet genomförs fullt ut. Parlamentet uppmanar de regionala myndigheterna att tillhandahålla en stödram, i synnerhet med avseende på stadsplanering och lokalt beslutsfattande, för att förbättra hälsoresultaten på alla områden, i synnerhet de värst drabbade områdena.

53.  Europaparlamentet uppmanar behöriga nationella och regionala myndigheter att anta planer med trovärdiga åtgärder för att få stopp på problemet med att de dygns- och årsgränsvärden som fastställs i EU:s lagstiftning om fina och ultrafina partiklar överskrids i tätorter med dålig luftkvalitet. Detta är mycket viktigt för att förverkliga de prioriterade målen 2, 3 och 8 i det sjunde miljöhandlingsprogrammet.

54.  Europaparlamentet föreslår följande åtgärder för att förbättra luftkvaliteten i städer: fastställande av lågutsläppszoner; främjande av tjänster och resurser för bilpooler och samåkning; utfasning av skatteförmåner för mycket förorenande fordon; införande av rörlighetsbudgetar för anställda som ett alternativ till tjänstebilar; tillämpning av parkeringspolitik som minskar trafiken i tättbebyggda områden, förbättring av infrastruktur för att uppmuntra cyklande, öka de multimodala förbindelserna och förbättra säkerheten för cyklister; inrättande av gågator.

55.  Europaparlamentet uppmanar till förbättrad stadsplanering och utveckling på lämplig förvaltningsnivå för att snarast möjligt anpassa infrastrukturen för elfordon och rena fordon, t.ex. genom installation av laddningsinfrastruktur, och för att uppnå miljö- och hälsofördelar, såsom minskade värmeöeffekter och ökad fysisk aktivitet, t.ex. genom att öka grön infrastruktur och återställa övergivna eller nedgångna industriområden. Parlamentet erkänner att dessa åtgärder skulle förbättra luftkvaliteten, motverka sjukdomar och förtidig död som orsakas av föroreningar och möjliggöra framsteg mot rörlighet med nollutsläpp.

56.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa rättvis intermodal konkurrens och en omställning till hållbara transportsätt.

57.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att senast 2019 lägga fram ett övergripande miljöhandlingsprogram för unionen för perioden efter 2020, i enlighet med artikel 192.3 i EUF-fördraget. Parlamentet betonar vikten av öppenhet och demokratisk ansvarsskyldighet vid övervakningen av EU:s politik och understryker därför att nästa miljöhandlingsprogram bör innehålla mätbara och resultatbaserade halvtidsmilstolpar.

58.  Europaparlamentet uppmanar nästa kommission att under nästa mandatperiod prioritera hållbar utveckling och miljö- och klimatskydd i allmänhet, och målen i det sjunde miljöhandlingsprogrammet och i ett kommande åttonde miljöhandlingsprogram i synnerhet.

º

º  º

59.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, revisionsrätten, Europeiska miljöbyrån samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1)

EUT L 354, 28.12.2013, s. 171.

(2)

Antagna texter, P8_TA(2017)0450.

(3)

EUT C 265, 11.8.2017, s. 65.

(4)

EUT C 35, 31.1.2018, s. 2.

(5)

Antagna texter, P8_TA(2017)0441.

(6)

Antagna texter, P8_TA(2017)0100.

(7)

EUT C 258 E, 7.9.2013, s. 115.

(8)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energirelaterade produkter (EUT L 285, 31.10.2009, s. 10).

(9)

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 66/2010 av den 25 november 2009 om ett EU-miljömärke (EUT L 27, 30.1.2010, s. 1).

(10)

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1223/2009 av den 30 november 2009 om kosmetiska produkter (EUT L 342, 22.12.2009, s. 59).

(11)

Rådets direktiv 98/83/EG av den 3 november 1998 om kvaliteten på dricksvatten (EGT L 330, 5.12.1998, s. 32).

(12)

Europeiska miljöbyråns rapport nr 13/2017 om luftkvaliteten i EU av den 11 oktober 2017.

(13)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/49/EG av den 25 juni 2002 om bedömning och hantering av omgivningsbuller (EGT L 189, 18.07.2002, s. 12).

(14)

Antagna texter, P8_TA(2017)0450.

(15)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1307/2013 av den 17 december 2013 om regler för direktstöd för jordbrukare inom de stödordningar som ingår i den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 637/2008 och rådets förordning (EG) nr 73/2009 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 608).


INFORMATION OM ANTAGANDET I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Antagande

27.2.2018

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

55

1

3

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Margrete Auken, Pilar Ayuso, Zoltán Balczó, Ivo Belet, Biljana Borzan, Soledad Cabezón Ruiz, Miriam Dalli, Seb Dance, Angélique Delahaye, Mark Demesmaeker, Stefan Eck, Karl-Heinz Florenz, Francesc Gambús, Elisabetta Gardini, Jens Gieseke, Julie Girling, Françoise Grossetête, Andrzej Grzyb, Jytte Guteland, György Hölvényi, Anneli Jäätteenmäki, Karin Kadenbach, Kateřina Konečná, Urszula Krupa, Giovanni La Via, Peter Liese, Lukas Mandl, Valentinas Mazuronis, Susanne Melior, Miroslav Mikolášik, Rory Palmer, Gilles Pargneaux, Bolesław G. Piecha, Pavel Poc, John Procter, Julia Reid, Frédérique Ries, Michèle Rivasi, Annie Schreijer-Pierik, Renate Sommer, Nils Torvalds, Adina‑Ioana Vălean, Jadwiga Wiśniewska, Damiano Zoffoli

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Nikos Androulakis, Ismail Ertug, Eleonora Evi, Luke Ming Flanagan, Martin Häusling, Peter Jahr, Rupert Matthews, Ulrike Müller, Alojz Peterle, Stanislav Polčák, Bart Staes, Carlos Zorrinho

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Josu Juaristi Abaunz, Tomáš Zdechovský, Maria Gabriela Zoană


SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

55

+

ALDE

Anneli Jäätteenmäki, Valentinas Mazuronis, Ulrike Müller, Frédérique Ries, Nils Torvalds

ECR

Mark Demesmaeker, Julie Girling, Rupert Matthews, John Procter

EFDD

Eleonora Evi

GUE/NGL

Stefan Eck, Luke Ming Flanagan, Josu Juaristi Abaunz, Kateřina Konečná

NI

Zoltán Balczó

PPE

Pilar Ayuso, Ivo Belet, Angélique Delahaye, Karl-Heinz Florenz, Francesc Gambús, Elisabetta Gardini, Jens Gieseke, Françoise Grossetête, Andrzej Grzyb, György Hölvényi, Peter Jahr, Giovanni La Via, Peter Liese, Lukas Mandl, Miroslav Mikolášik, Alojz Peterle, Stanislav Polčák, Annie Schreijer-Pierik, Renate Sommer, Adina-Ioana Vălean, Tomáš Zdechovský

S&D

Nikos Androulakis, Biljana Borzan, Soledad Cabezón Ruiz, Miriam Dalli, Seb Dance, Ismail Ertug, Jytte Guteland, Karin Kadenbach, Susanne Melior, Rory Palmer, Gilles Pargneaux, Pavel Poc, Maria Gabriela Zoană, Damiano Zoffoli, Carlos Zorrinho

Verts/ALE

Margrete Auken, Martin Häusling, Michèle Rivasi, Bart Staes

1

-

EFDD

Julia Reid

3

0

ECR

Urszula Krupa, Bolesław G. Piecha, Jadwiga Wiśniewska

Teckenförklaring:

+  :  Ja-röster

-  :  Nej-röster

0  :  Nedlagda röster

Senaste uppdatering: 23 april 2018Rättsligt meddelande