Förfarande : 2017/2279(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0138/2018

Ingivna texter :

A8-0138/2018

Debatter :

PV 16/04/2018 - 27
CRE 16/04/2018 - 27

Omröstningar :

PV 17/04/2018 - 6.14
CRE 17/04/2018 - 6.14
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2018)0105

BETÄNKANDE     
PDF 705kWORD 94k
5.4.2018
PE 616.856v02-00 A8-0138/2018

om starkare ekonomisk, social och territoriell sammanhållning i Europeiska unionen: kommissionens sjunde rapport

(2017/2279(INI))

Utskottet för regional utveckling

Föredragande: Marc Joulaud

ÄNDRINGSFÖRSLAG
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 MOTIVERING
 YTTRANDE från budgetutskottet
 YTTRANDE från utskottet för sysselsättning och sociala frågor
 YTTRANDE från utskottet för kultur och utbildning
 INFORMATION OM ANTAGANDET I DET ANSVARIGA UTSKOTTET
 SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om starkare ekonomisk, social och territoriell sammanhållning i Europeiska unionen: kommissionens sjunde rapport

(2018/2279(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och artiklarna 4, 162, 174–178 och 349 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 av den 17 december 2013 om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden, om fastställande av allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1301/2013 av den 17 december 2013 om Europeiska regionala utvecklingsfonden och om särskilda bestämmelser för målet Investering för tillväxt och sysselsättning samt om upphävande av förordning (EG) nr 1080/2006(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1304/2013 av den 17 december 2013 om Europeiska socialfonden och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1081/2006(3),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1300/2013 av den 17 december 2013 om Sammanhållningsfonden och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1084/2006(4),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1299/2013 av den 17 december 2013 om särskilda bestämmelser för stöd från Europeiska regionala utvecklingsfonden till målet Europeiskt territoriellt samarbete(5),

–  med beaktande av kommissionens sjunde rapport om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning Min region, mitt Europa, vår framtid: Sjunde rapporten om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning (COM(2017)0583, 9 oktober 2017),

–  med beaktande av Amsterdampakten om inrättandet av EU-agendan för städer, som överenskoms vid det informella mötet för ministrar med ansvar för stadsfrågor den 30 maj 2016 i Amsterdam,

–  med beaktande av domen av den 15 december 2015 från Europeiska unionens domstol(6),

–  med beaktande av den europeiska pelaren för sociala rättigheter, som Europaparlamentet, rådet och kommissionen proklamerade i Göteborg den 17 november 2017,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 25 april 2017 om att göra sammanhållningspolitiken mer effektiv, relevant och synlig för våra medborgare(7),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 15 november 2017 om synergier och förenkling av sammanhållningspolitiken efter 2020(8),

–  med beaktande av kommissionens vitbok av den 1 mars 2017 om EU:s framtid – Tankar och scenarier för EU-27 fram till 2025 (COM(2017)2025),

–  med beaktande av kommissionens diskussionsunderlag av den 26 april 2017 om EU:s sociala dimension (COM(2017)0206),

–  med beaktande av kommissionens diskussionsunderlag av den 10 maj 2017 Hur vi bemöter globaliseringen (COM(2017)0240),

–  med beaktande av kommissionens diskussionsunderlag av den 31 maj 2017 om en fördjupad ekonomisk och monetär union (COM(2017)0291),

  med beaktande av kommissionens diskussionsunderlag av den 28 juni 2017 om framtiden för EU:s finanser,

–  med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar av den 10 april 2017 Competitiveness in low-income and low-growth regions: The lagging regions report SWD(2017)0132,

–  med beaktande av kommissionens arbetsdokument Why Regional Development matters for Europe’s Economic Future (WP 07/2017)(9),

  med beaktande av kommissionens meddelande av den 14 februari 2018 En ny och modern flerårig budgetram för ett EU som effektivt genomför sina prioriteringar efter 2020 (COM(2018)0098),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 24 oktober 2017 Ett starkare och förnyat strategiskt partnerskap med EU:s yttersta randområden (COM(2017)0623),

–  med beaktande av yttrandet från Regionkommittén av den 11 maj 2017 Sammanhållningspolitiken efter 2020 – För en stark och effektiv europeisk sammanhållningspolitik efter 2020(10),

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 25 maj 2016 om Meddelande från kommissionen: Investeringar i sysselsättning och tillväxt – en maximering av de europeiska struktur- och investeringsfondernas bidrag(11),

–  med beaktande av sin resolution av den 9 september 2015 om investering för tillväxt och sysselsättning: att främja ekonomisk, social och territoriell sammanhållning i unionen(12),

–  med beaktande av sin resolution av den 9 september 2015 om de urbana aspekterna i EU: s politik(13),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 maj 2016 om nya territoriella utvecklingsverktyg i sammanhållningspolitiken 2014–2020: integrerade territoriella investeringar och lokalt ledd utveckling(14),

–  med beaktande av sin resolution av den 18 maj 2017 om rätt finansieringsmix för Europas regioner: en avvägning mellan finansieringsinstrument och bidrag i EU:s sammanhållningspolitik(15),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 september 2016 om sammanhållningspolitiken och forsknings- och innovationsstrategier för smart specialisering (RIS3)(16),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 september 2016 om europeiskt territoriellt samarbete – bästa praxis och innovativa åtgärder(17),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 februari 2017 om investeringar i sysselsättning och tillväxt – en maximering av de europeiska struktur- och investeringsfondernas bidrag: en utvärdering i enlighet med artikel 16.3 i förordningen om gemensamma bestämmelser(18),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 juni 2017 om byggstenar för EU:s sammanhållningspolitik efter 2020(19),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 juni 2017 om större partnerengagemang och synlighet i de europeiska struktur- och investeringsfondernas resultat(20),

–  med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2017 om främjande av sammanhållning och utveckling i EU:s yttersta randområden: tillämpning av artikel 349 i EUF‑fördraget(21),

–  med beaktande av sin resolution av den 24 oktober 2017 om diskussionsunderlaget om framtiden för EU:s finanser(22),

  med beaktande av sin resolution av den 13 mars 2018 om regioner som släpar efter i EU(23),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 mars 2018 om nästa fleråriga budgetram: förberedelse av parlamentets ståndpunkt om den fleråriga budgetramen efter 2020(24),

–  med beaktande av slutsatserna och rekommendationerna från högnivågruppen för förenkling för ESI-fondernas stödmottagare,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling samt yttrandena från budgetutskottet, utskottet för sysselsättning och sociala frågor och utskottet för kultur och utbildning (A8-0138/2018) och av följande skäl:

A.  Sammanhållningspolitikens mål är att främja en harmonisk och balanserad utveckling i hela unionen och dess regioner och på så sätt stärka den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen, i solidarisk anda och i syfte att stimulera hållbar tillväxt, sysselsättning och social integration och att minska skillnaderna mellan och inom regionerna samt eftersläpningen i de minst gynnade regionerna, i enlighet med fördragen.

B.  Den sjunde sammanhållningsrapporten visar att de regionala skillnaderna minskar igen, men att situationen är mycket ojämn, oavsett om man mäter BNP per capita, sysselsättning eller andra indikatorer, och att vissa skillnader består, flyttar sig eller ökar mellan eller inom regioner och medlemsstater, även inom euroområdet.

C.  I den sjunde sammanhållningsrapporten presenteras oroväckande arbetslöshetssiffror, också för ungdomar, som i många regioner inte har återgått till nivåerna före krisen, och detsamma kan sägas om konkurrenskraft, fattigdom och social integration.

D.  Nästan 120 miljoner européer (24 %) är fattiga eller lever nära tröskeln för fattigdom respektive i allvarlig materiell fattigdom och/eller lever i hushåll med låg arbetsintensitet. Antalet arbetande fattiga ökar och antalet arbetslösa ungdomar är fortsatt högt.

E.  Arbetslösheten och ungdomsarbetslösheten inom unionen har gradvis minskat sedan 2013, men ligger fortfarande över 2008 års nivåer, på 7,3 respektive 16,1 % (december 2017)(25), med betydande skillnader mellan och inom medlemsstaterna, i synnerhet i några av de EU-medlemsstater som drabbades hårdast av finanskrisen. De regionala skillnaderna har börjat minska. Skillnaderna i arbetslöshetsnivåer mellan medlemsstaterna är fortfarande stora, och sträcker sig från 2,4 % i Tjeckien och 3,6 % i Tyskland till 16,3 % i Spanien och 20,9 % i Grekland enligt de senaste siffrorna(26). Den dolda arbetslösheten – arbetslösa personer som vill arbeta, men inte aktivt söker jobb – var 18 % år 2016.

F.  Den sjunde sammanhållningsrapporten visar på den stora mångfalden bland regioner och områden, även inom befintliga kategorier av regioner, till följd av deras särskilda villkor (yttersta randområden, låg befolkningstäthet, låg inkomst eller låg tillväxt etc.). Detta gör det nödvändigt med skräddarsydda territoriella strategier.

G.  En av de viktigaste nyheterna i den sjunde sammanhållningsrapporten har att göra med identifieringen av vissa regioner som sägs ha ”fastnat i en medelinkomstfälla” och riskerar att bli akterseglade, stagnera eller halka efter.

H.  I den sjunde sammanhållningsrapporten framgår att det finns fickor av fattigdom och risk för territoriell fragmentering och växande subregionala skillnader, även i relativt välbärgade regioner.

I.  I den sjunde sammanhållningsrapporten betonas att ”effekterna av globalisering, migration, fattigdom och bristande innovation, klimatförändringar, energiövergång och föroreningar inte är begränsade till mindre utvecklade regioner”.

J.  Sammanhållningspolitiken har spelat en avgörande roll i den ekonomiska återhämtningen i EU genom att främja smart och hållbar tillväxt för alla, men de offentliga investeringarna i EU är fortfarande lägre än före krisen, med stora luckor i några av de medlemsstater som drabbades värst av krisen, där de minskade från 3,4 % av BNP 2008 till 2,7 % 2016.

K.  Europaparlamentet noterar att den sjunde sammanhållningsrapporten tydligt redovisar sammanhållningspolitikens resultat när det gäller tillväxt, arbetstillfällen, transport, energi, miljö, utbildning och yrkesutbildning. Detta syns i programplaneringsperioden 2014–2020 genom det stöd som gavs till 1,1 miljoner små och medelstora företag och som direkt skapade 420 000 nya arbetstillfällen, hjälpte över 7,4 miljoner arbetslösa att hitta nya jobb och dessutom hjälpte över 8,9 miljoner människor att skaffa nya kvalifikationer, vilket gör sammanhållningspolitiken till det kitt som håller samman Europa.

Sammanhållningspolitikens mervärde

1.  Europaparlamentet anser det helt avgörande att sammanhållningspolitiken även under den nya programperioden fortsätter att på lämpligt sätt omfatta samtliga europeiska regioner och fortsätter att vara EU:s huvudsakliga instrument för offentliga investeringar på grundval av långsiktiga strategier och perspektiv, med en budget som står i proportion till aktuella och framtida behov, så att man säkerställer uppfyllandet av politikens grundläggande mål. En inriktning av sammanhållningspolitiken på endast de minst utvecklade regionerna skulle förhindra att framsteg görs rörande politiska prioriteringar inom EU som helhet.

2.  Europaparlamentet betonar att sammanhållningspolitiken ger europeiskt mervärde genom att bidra till europeiska kollektiva nyttigheter och prioriteringar (som tillväxt, social integration, innovation och miljöskydd) liksom till offentliga och privata investeringar, och den är ett viktigt verktyg för att uppfylla fördragets mål om minskade klyftor, till förmån för en anpassning uppåt av levnadsstandarderna och minskad eftersläpning i de minst gynnade regionerna.

3.  Europaparlamentet upprepar sitt starka engagemang dels för delad förvaltning och partnerskapsprincipen, som bör bibehållas och stärkas för perioden efter 2020, dels för flernivåstyre och subsidiaritet, som bidrar till sammanhållningspolitikens mervärde. Parlamentet understryker att mervärdet med denna politik i första hand kommer av dess förmåga att ta hänsyn till de nationella utvecklingsbehoven jämte de olika regionernas och områdenas behov och särdrag och att föra Europeiska unionen närmare sina medborgare.

4.  Europaparlamentet betonar att det europeiska mervärdet starkt kommer till uttryck i det europeiska territoriella samarbetet i alla dess former (gränsöverskridande, transnationellt och interregionalt samarbete, både internt och externt), som bidrar till uppnående av de övergripande målen för ekonomisk, social och territoriell sammanhållning, samt solidaritet. Parlamentet upprepar sin begäran om att en större andel av sammanhållningspolitikens budget ska anslås till detta, och efterlyser samtidigt bättre samordning mellan olika program för att undvika överlappning. Parlamentet påminner om vikten av genomförande av makroregionala strategier för att uppfylla de sammanhållningspolitiska målen.

5.  Europaparlamentet noterar att genomförandet av sammanhållningspolitiken i en region kan skapa externa, direkta och indirekta, positiva spridningseffekter i hela EU, bland annat på grund av den ökade handeln, som stärker den inre marknaden. Parlamentet påpekar dock att dessa fördelar varierar stort från en medlemsstat till en annan, i synnerhet beroende på geografisk närhet och strukturen på medlemsstaternas ekonomier.

6.  Europaparlamentet understryker behovet av att ta fram en metod för att beräkna ”kostnaderna för utebliven sammanhållningspolitik” för att ge ytterligare kvantifierbara belägg för sammanhållningspolitikens europeiska mervärde, och att då följa exemplet med det arbete som utförts av Europaparlamentet om ”kostnaden för icke-Europa”.

Den territoriella dimensionen

7.  Europaparlamentet konstaterar att stadsområdena kombinerar dels stora möjligheter till tillväxt, investeringar och innovation, dels olika miljömässiga, ekonomiska och sociala utmaningar, bland annat på grund av befolkningskoncentrationen och förekomsten av fickor av fattigdom, även i relativt välbärgade städer. Parlamentet betonar därför att risken för fattigdom eller socialt utanförskap är en fortsatt central utmaning.

8.  Europaparlamentet understryker att en förstärkning av den territoriella dimensionen av sammanhållningspolitiken kräver att större uppmärksamhet riktas åt stadsnära och landsbygdsrelaterade problem, med hänvisning till de lokala myndigheternas sakkunskap och särskild inriktning på medelstora städer i varje medlemsstat.

9.  Europaparlamentet betonar vikten av att stödja landsbygdsområdena i all sin mångfald, genom att bättre utnyttja deras potential, främja investeringar i projekt som stöder de lokala ekonomierna, förbättra deras konnektivitet på områdena transportförbindelser, tillgänglighet och snabba bredband och ge dessa områden stöd i de utmaningar de står inför: övergiven mark, social integration, brist på arbetstillfällen, incitament till företagande, överkomligt boende, avfolkning, stadskärnornas försämrade livskraft, områden utan vårdstrukturer etc. Parlamentet betonar i detta avseende vikten av den gemensamma jordbrukspolitikens andra pelare när det gäller att främja hållbar landsbygdsutveckling.

10.  Europaparlamentet efterlyser större hänsyn till vissa områdens särart, som i de regioner som avses i artikel 174.3 i EUF-fördraget, t.ex. öar, bergsområden, landsbygd, gränsområden, nordligt belägna områden, kustområden eller randområden, när investeringsprioriteringarna fastställs. Parlamentet understryker vikten av att skapa särskilt anpassade strategier, program och åtgärder för dessa olika regioner eller till och med utforska möjligheterna till nya särskilda agendor, i linjer med EU-agendan för städer och Amsterdampakten,

11.  Europaparlamentet påminner om att den ekonomiska situationen och särskilda sociala strukturen i de yttersta randområdena rättfärdigar specifika åtgärder, också när det gäller villkoren för tillgång till ESI-fonderna, i enlighet med artikel 349 i EUF-fördraget. Parlamentet betonar behovet av att permanenta alla undantag som avser att kompensera deras strukturella nackdelar och förbättra de specifika åtgärderna för dessa regioner genom att vid behov anpassa dem. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att åberopa domstolens dom av den 15 december 2015 i syfte att garantera att artikel 349 i EUF-fördraget tillämpas korrekt när det gäller villkoren för tillgång till strukturfonderna. Parlamentet föreslår framför allt att utvidga den särskilda tilldelningen för de yttersta randområdena när det gäller den sociala delen, så att man bibehåller den nuvarande nivån på samfinansieringen från unionen i dessa regioner, och göra en anpassning av den tematiska koncentrationen. Parlamentet understryker de yttersta randområdenas potential, t.ex. som prioriterade områden för genomförande av försöksprojekt.

12.  Europaparlamentet anser att införandet av integrerade strategier för hållbar stadsutveckling är en positiv erfarenhet som därför bör byggas ut och som kan användas även inom andra subregionala områden, till exempel genom att upprätta en integrerad territoriell strategi parallellt med de tematiska målen, men utan att det inverkar på den tematiska koncentrationen. Parlamentet understryker vikten av lokalt ledd utveckling, som stärker sammanhållningspolitikens förmåga att involvera lokala aktörer. Parlamentet betonar att man bör analysera möjligheten att börja med nationella och regionala operativa program, på grundval av integrerade territoriella strategier och strategier för smart specialisering.

Medelinkomstregionerna: främja motståndskraft och förhindra att sårbara regioner halkar efter

13.  Europaparlamentet betonar att medelinkomstregionerna inte har upplevt samma tillväxt som låginkomstregionerna (som dock fortfarande inte kommit ikapp resten av EU) och regionerna med mycket höga inkomster, utan befinner sig i den så kallade ”medelinkomstfällan” på grund av alltför höga kostnader jämfört med de förstnämnda och alltför svaga innovationssystem jämfört med de sistnämnda. Parlamentet konstaterar dessutom att dessa regioner kännetecknas av tillverkningsindustri som kämpar för sin överlevnad och sårbarhet inför de omvälvningar som orsakas av globalisering och de därmed sammanhängande socioekonomiska förändringarna.

14.  Europaparlamentet är övertygat om att en viktig utmaning för den framtida sammanhållningspolitiken kommer att vara att erbjuda lämpligt stöd till medelinkomstregionerna, för att bland annat skapa en investeringsvänlig miljö, och anser att sammanhållningspolitiken måste dels minska skillnaderna och ojämlikheterna, dels förhindra att sårbara regioner halkar efter, genom att ta hänsyn till olikheter vad gäller tendenser, dynamik och förutsättningar.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta itu med utmaningarna i medelinkomstregionerna, som kännetecknas av en låg tillväxttakt jämfört med genomsnittet i EU, för att främja en övergripande harmonisk utveckling inom hela unionen. Parlamentet påminner om att den framtida sammanhållningspolitiken, för att stödja dessa regioner och erbjuda lösningar på deras problem, lämpligen bör omfatta, stödja och inkludera dem i nästa programperiod, inbegripet genom skapande och genomförande av skräddarsydda strategier, program och åtgärder. I detta sammanhang påminner parlamentet om vikten av indikatorer som kompletterar BNP för att ge en mer exakt bild av just dessa regioners socioekonomiska villkor. Parlamentet anser att mer uppmärksamhet bör ägnas åt tidig identifiering av sårbarheter, så att sammanhållningspolitiken kan användas för att stärka regionernas motståndskraft och förhindra att nya skillnader uppstår i alla typer av regioner.

16.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen tagit initiativ till ett pilotprojekt vars syfte är att tillhandahålla skräddarsytt stöd som är anpassat till de särskilda utmaningarna för regioner i industriell omvandling. Parlamentet uppmanar kommissionen att dra lärdom av pilotprojektet och förväntar sig att se de emotsedda resultaten snarast möjligt. Parlamentet anser att strategier för smart specialisering har potential att genom en helhetssyn bättre stödja dessa regioner i deras utvecklingsstrategier och, mer generellt, främja ett differentierat genomförande på regional nivå, men även genom ytterligare samarbete och ökat utbyte av kunskaper och erfarenheter mellan regionerna. Parlamentet välkomnar åtgärder som Vanguard-initiativet, där strategin för smart specialisering används för att stimulera tillväxten och förnya industrin inom prioriterade områden i EU.

17.  Europaparlamentet betonar att social och skattemässig konvergens bidrar till målet om sammanhållning och får den inre marknaden att fungera bättre. Parlamentet anser att varierande praxis i detta avseende kan strida mot målet om sammanhållning och leda till ytterligare problem för de områden som halkar efter eller de som är mest sårbara inför globaliseringen, och uppmärksammar de mindre utvecklade regionernas ständiga behov att komma ikapp resten av unionen. Parlamentet anser att sammanhållningspolitiken kan bidra till att främja social och skattemässig konvergens (parallellt med ekonomisk och territoriell konvergens) genom att skapa goda incitament. Parlamentet understryker i detta avseende möjligheten att till exempel använda sig av den europeiska pelaren för sociala rättigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att bättre beakta denna aspekt inom ramen för den europeiska planeringsterminen, så att sammanhållningspolitikens sociala dimension på ett bättre sätt integreras i den ekonomiska politiken, samtidigt som man på lämpligt sätt involverar lokala och regionala myndigheter för att öka processens effektivitet och engagemanget för den.

Insatsområden

18.  Europaparlamentet stöder en stark tematisk koncentration på ett begränsat antal prioriteringar kopplade till de stora politiska målen på EU-nivå, parallellt med större flexibilitet för förvaltningsmyndigheterna när de utformar sina territoriella strategier utifrån sina egna behov och sin egen potential, efter inkluderande samråd på lokal och regional nivå när partnerskapsöverenskommelserna utarbetas. Parlamentet betonar att sysselsättning (också ungdomsarbetslöshet), social integration, fattigdomsbekämpning, stöd till innovation, digitalisering, stöd till små och medelstora företag och uppstartsföretag, klimatförändring, den cirkulära ekonomin samt infrastruktur bör vara prioriterade områden för den framtida sammanhållningspolitiken.

19.  Europaparlamentet välkomnar antagandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter, som utgör ett steg framåt i byggandet av ett socialt Europa. Parlamentet upprepar sitt engagemang för ESF som en stabil och integrerad del av ESI-fonderna, ungdomsgarantin, sysselsättningsinitiativet för unga och Europeiska solidaritetskåren, med hänvisning till deras roll när det gäller att ta itu med utmaningarna på området för sysselsättning, ekonomisk tillväxt, social integration, utbildning och yrkesutbildning.

20.  Europaparlamentet understryker att den framtida sammanhållningspolitiken i större utsträckning bör inriktas på skydd och stöd åt de samhällen och regioner som påverkas negativt av globaliseringen (utlokaliseringar, förlorade arbetstillfällen) och även av liknande trender inom EU. Parlamentet uppmanar till att undersöka möjligheterna att i relevanta fall samordna strukturfonderna med Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter, för att bland annat täcka fall av delokalisering inom EU.

21.  Europaparlamentet konstaterar att sårbarheten för klimatförändringarna varierar avsevärt från en region till en annan. Parlamentet anser att ESI-fonderna bör användas så effektivt som möjligt för att hjälpa EU att uppfylla sina åtaganden enligt klimatavtalet från Paris (COP21), t.ex. beträffande förnybar energi, energieffektivitet eller utbyte av god praxis, särskilt i bostadssektorn, och ta hänsyn till FN:s mål om hållbar utveckling. Parlamentet insisterar på att medel från instrumenten för solidaritet i händelse av naturkatastrofer ska göras tillgängliga så snabbt som omständigheterna medger och alltid på ett samordnat sätt.

22.  Europaparlamentet rekommenderar att ESI-fonderna används för att på ett hållbart sätt hantera demografiska utmaningar (åldrande, avfolkning, demografiskt tryck, oförmåga att locka till sig eller behålla adekvata personalresurser) som påverkar regionerna i Europa på olika sätt. Parlamentet betonar i synnerhet behovet av att ge tillräckligt stöd till bestämda territorier, som vissa av de yttersta randområdena.

23.  Europaparlamentet betonar att en specifik finansieringsmekanism efter 2020 måste inrättas i enlighet med artikel 349 i EUF-fördraget för integrering av migranter i de yttersta randområdena, som måste hantera ett större migrationstryck på grund av sina specifika förhållanden, för att på så sätt hjälpa dem till en hållbar utveckling.

24.  Europaparlamentet anser att EU-fonderna måste följa FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och fortsätta att främja minskad institutionalisering.

25.  Europaparlamentet betonar att ytterligare investeringar i kultur, utbildning, kulturarv, ungdom, idrott och hållbar turism har potential att skapa arbetstillfällen – inbegripet arbetstillfällen av hög kvalitet för ungdomar – och tillväxt och att förbättra den sociala sammanhållningen samtidigt som man motverkar fattigdom och diskriminering, vilket är särskilt viktigt exempelvis i de yttersta randområdena, på landsbygden och i avlägsna regioner. Parlamentet stöder dessutom utvecklingen av kulturella och kreativa branscher som är tätt förknippade med innovation och kreativitet.

Programplaneringen efter 2020

26.  Europaparlamentet betonar att den sjunde sammanhållningsrapporten lyfter fram nödvändigheten att ta hänsyn till indikatorer som kompletterar BNP per capita, som fortsatt bör vara den huvudsakliga indikatorn, vid fördelningen av medel och för att ge en mer exakt bild av de socioekonomiska villkoren, i linje med de utmaningar och behov som har konstaterats, även på subregional nivå. Parlamentet konstaterar vikten av att utgå ifrån statistik som är av god kvalitet, tillförlitlig, uppdaterad, strukturerad och tillgänglig. Parlamentet begär därför att kommissionen och Eurostat ska tillhandahålla största möjliga detaljrikedom och geografiska uppdelning i den statistik som är av relevans för sammanhållningspolitiken, så att man korrekt avspeglar regionernas behov i samband med programplaneringen. Parlamentet förespråkar att sociala, miljömässiga och demografiska kriterier beaktas, i synnerhet arbetslösheten och ungdomsarbetslösheten.

27.  Europaparlamentet förespråkar att de integrerade strategierna förstärks och betonar starkt att ESF måste fortsätta att ingå i EU:s regionalpolitik med tanke på dess viktiga sammanhållningsdimension.

28.  Europaparlamentet betonar att bidrag fortsatt bör vara det huvudsakliga instrumentet för tilldelningen av medel inom ramen för sammanhållningspolitiken, men erkänner att finansieringsinstrument kan vara ett effektivt verktyg och att de bör uppmuntras så länge de tillför mervärde och på grundval av en lämplig förhandsbedömning. Parlamentet betonar dock att användningen av dessa inte får bli ett självändamål. Deras effektivitet är beroende av många faktorer (typ av projekt, region och risk) och alla regioner, oavsett utvecklingsnivå, måste vara fria att bestämma den finansieringsmetod som är lämpligast. Parlamentet skulle motsätta sig tvingande mål för användningen av finansieringsinstrument.

29.  Europaparlamentet uppmuntrar till att förenkla användningsvillkoren för finansieringsinstrument och underlätta samordningen mellan dessa instrument och bidrag, med beaktande av komplementaritet, effektivitet och lokala förhållanden. Parlamentet betonar vikten av administrativ kapacitet och styrningskvalitet samt de nationella utvecklingsbankernas och institutionernas komplementära betydelse för att genomföra finansieringsinstrument som anpassats till lokala behov. Parlamentet anser det nödvändigt att harmonisera bestämmelserna om finansieringsinstrument så långt det går, oavsett hur de förvaltas. Utöver de redan existerande sammanhållningspolitiska finansieringsinstrumenten föreslår parlamentet att man också ska främja participativa finansieringsinstrument.

30.  Europaparlamentet anser att en koppling mellan sammanhållningspolitiken och garantier för en investeringsvänlig miljö med effektiv och korrekt användning av medel också gynnar arbetet med att uppnå sammanhållningspolitikens mål, men understryker samtidigt att sammanhållningspolitiken inte är avsedd att enbart vara ett instrument för prioriteringar utan koppling till de sammanhållningspolitiska målen. Parlamentet betonar behovet av att genomföra den överenskomna ståndpunkten om stabilitets- och tillväxtpakten avseende flexibilitet för konjunkturförhållanden, strukturreformer och statliga investeringar. Parlamentet anser att de åtgärder som sammanlänkar ESI-fondernas effektivitet med sund ekonomisk styrning i enlighet med förordning nr 1303/2013 bör analyseras noggrant, inbegripet genom deltagande av alla berörda parter. Parlamentet anser att kommissionen bör överväga justeringar avseende kopplingen mellan sammanhållningspolitiken och den europeiska planeringsterminen för att stärka planeringsterminens territoriella och sociala dimension och ta hänsyn till andra faktorer som bidrar till att man uppnår sammanhållningsmålen, såsom verklig konvergens. Parlamentet uppmanar kommissionen att i detta sammanhang och inom ramen för den europeiska planeringsterminen titta närmare på regional och nationell samfinansiering under ESI-fonderna och dess påverkan på de nationella underskotten.

31.  Europaparlamentet anser att strategierna för smart specialisering bör stärkas, som ett nytt sätt att investera i långsiktig tillväxtpotential mot bakgrund av snabba tekniska förändringar och globalisering. Parlamentet erkänner att förhandsvillkoren är av stor nytta, men betonar att de i vissa fall har ökat komplexiteten och orsakat förseningar för programmens utformning och start. Parlamentet noterar revisionsrättens anmärkningar om förhandsvillkoren i sin särskilda rapport nr 15/2017. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga att där så är lämpligt minska antalet förhandsvillkor och på detta område stärka proportionalitets- och subsidiaritetsprinciperna genom att i så stor utsträckning som möjligt utnyttja befintliga strategidokument som skulle kunna uppfylla framtida förhandsvillkor. Parlamentet understryker att förhandsvillkor bör ha nära koppling till investeringarnas effektivitet, samtidigt som lika behandling för samtliga medlemsstater säkerställs.

32.  Europaparlamentet noterar att kvalitet och stabilitet i den offentliga förvaltningen är en avgörande faktor för regional tillväxt och effektivitet i ESI-fonderna; en förutsättning för att uppnå sådan kvalitet och stabilitet är god utbildning, fortbildning och lokalt tillgängliga rådgivningstjänster. Parlamentet betonar behovet av att förbättra styrningens kvalitet och att säkerställa tillräckligt tekniskt stöd, eftersom dessa faktorer har stor betydelse för ett korrekt genomförande av sammanhållningspolitiken och kan variera avsevärt i medlemsstaterna, vilket är särskilt tydligt i exempelvis regioner där utvecklingen släpar efter. Parlamentet uppmanar kommissionen att särskilt utvärdera det framtida Jaspers-programmet och att därvid ta hänsyn till rekommendationerna från revisionsrätten.

33.  Europaparlamentet uttalar sitt stöd för att sammanhållningspolitiken ska lägga större fokus på resultat och innehåll och röra sig bort från ett bokföringsmässigt synsätt i riktning mot större fokus på resultatkrav och större flexibilitet för förvaltningsmyndigheterna när det gäller hur man ska uppnå målen samtidigt som man fullt ut respekterar principerna om bland annat partnerskap, öppenhet och ansvar.

34.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att fortsätta kampen mot bedrägerier, och uppmanar till nolltolerans för korruption.

En förenklad sammanhållningspolitik

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sina framtida lagstiftningsförslag ta hänsyn till rekommendationerna från högnivågruppen för förenkling.

36.  Europaparlamentet framhåller behovet av att tillhandahålla en ram som garanterar den rättsliga stabiliteten genom enkla, tydliga och förutsägbara regler, särskilt när det gäller förvaltning och kontroll, för att säkerställa en korrekt balans mellan resultatkrav och förenkling. För nästa programperiod efterlyser parlamentet att regelverket görs mindre omfattande och att antalet riktlinjer minskas (med omsorg, så att man i nära samarbete med intressenterna säkerställer nödvändig kontinuitet i de förfaranden och bestämmelser som de berörda mottagarna och förvaltningsmyndigheterna är väl bevandrade i). Parlamentet anser att relevanta handlingar ska översättas till alla EU-språk och att retroaktiv tillämpning och tolkning av reglerna ska undvikas så långt som möjligt. Parlamentet efterlyser en samlad rättslig ram och riktlinjer för gränsöverskridande projekt.

37.  Europaparlamentet betonar samtidigt behovet av att undvika överreglering och att göra de operativa programmen till riktiga strategidokument som är mer koncisa och flexibla, och införa ett förenklat förfarande för att göra riktade ändringar i dem under programperioden (t.ex. vid naturkatastrofer) för att kunna reagera på ändrade förhållande och regionala behov.

38.  Europaparlamentet efterlyser ett riktigt samlat regelverk för ESI-fonderna, inbegripet vidare harmonisering av gemensamma regler för instrument som bidrar till samma tematiska mål. Parlamentet anser det vara nödvändigt att strama upp upphandlingsförfarandena inom ramen för fonderna och att påskynda förfarandena för statligt stöd där villkor måste uppfyllas. Parlamentet uttalar sitt stöd för en enhetlig hantering av EU-medel under direkt förvaltning och sammanhållningspolitikens medel när det gäller statliga stöd på ett mer koherent sätt och, mer allmänt, för harmoniserade regler för EU-åtgärder som riktar sig till samma mottagare. Parlamentet understryker vikten av större komplementaritet mellan sammanhållningspolitiken och EU:s framtida forskningsprogram, för att omfatta hela cykeln från grundläggande forskning till kommersiella tillämpningar. Parlamentet anser att den tematiska koncentrationen bör bibehållas i syfte att möjliggöra synergier mellan olika finansieringskällor på projektnivå.

39.  Europaparlamentet noterar inrättandet av en arbetsgrupp om subsidiaritet och proportionalitet och förväntar sig att denna arbetsgrupp tar fram konkreta förslag för att stärka efterlevnaden av dessa två principer inom ramen för sammanhållningspolitiken. Parlamentet stöder målet med att säkerställa användning av dessa principer för att möjliggöra ett genuint flernivåstyre, vilket kräver att lokala och regionala myndigheter och andra berörda parter ges lämpliga befogenheter.

40.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen inte har presenterat en mer integrerad utvärdering av övergripande politiska åtgärder, och att synergier mellan olika EU‑politiska åtgärder inte rapporteras. Parlamentet efterlyser höga ambitioner vad gäller strategier, finansiering och åtgärder som kommer att öka synergierna med andra EU-medel och locka till sig kompletterande ekonomiskt stöd. Parlamentet betonar behovet av att ytterligare optimera synergierna mellan ESI-fonderna och andra instrument, bland annat Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi), liksom med andra centralt förvaltade program som Horisont 2020, som kompletterar sammanhållningspolitiken när det gäller stöd för forskning och innovation.

41.  Europaparlamentet uppmanar till att villkoren i samband med programplanering, genomförande och kontroll av ESI-fonderna i framtiden ska följa principerna om differentiering och proportionalitet, med utgångspunkt i öppna och rättvisa kriterier och i överensstämmelse med de belopp som anslagits till programmen, deras riskprofil, kvaliteten på förvaltningen och storleken på mottagarnas egenfinansiering.

42.  Europaparlamentet ser det som nödvändigt att förhållandet mellan kommissionen och förvaltningsmyndigheterna utvecklas mot ett ”förtroendeavtal”. Parlamentet påminner i detta sammanhang om vikten av att ha en adekvat och fungerande ram för flernivåstyre. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att dra nytta av det arbete som tidigare har utförts på området för sund förvaltning av offentliga medel, och införa en princip om särskild certifiering för de förvaltningsmyndigheter som visar prov på förmåga att följa regelverket. Parlamentet uppmanar, när det gäller kontroll, till att i större utsträckning använda sig av nationella och regionala bestämmelser, så länge deras effektivitet har kontrollerats och bekräftats.

43.  Europaparlamentet uppmanar till att stärka principen om samordnad revision, påskynda genomförandet av e-sammanhållningen och göra användningen av förenklade och standardiserade kostnader till allmän praxis, eftersom detta bland annat har visat sig vara lättare att genomföra och inte har gett upphov till några fel. Parlamentet betonar att digitalisering har stor potential vad gäller övervakning och rapportering. Parlamentet anser att utbytet av expertkunskap bör underlättas genom att man inrättar en portal för kunskapsutbyte där man kan utbyta god praxis.

44.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag på hur sammanhållningspolitiken bättre kan reagera på oförutsedda händelser och påminner i detta sammanhang om sitt krav på att inrätta en reserv som skulle kunna ge regionerna ytterligare flexibilitet utan att de långsiktiga målen för de operativa programmen äventyras.

Utmaningar och framtidsutsikter

45.  Europaparlamentet är extremt oroat över de scenarier som kommissionen nyligen presenterat angående potentiella budgetnedskärningar för sammanhållningspolitiken i nästa fleråriga budgetram, som skulle leda till att många regioner lämnas utanför sammanhållningspolitiken. Parlamentet förespråkar en ambitiös budget som står i proportion till utmaningarna och uppmanar till att inte göra sammanhållningspolitiken till en justerbar variabel. Parlamentet påminner om att det är icke-förhandlingsbart för Europaparlamentet att alla EU:s regioner omfattas av sammanhållningspolitiken, och framhäver teorin om ”grupper av ekonomisk utveckling” som bekräftar vikten av ett differentierat stöd till alla europeiska regioner, även för regioner med mycket hög inkomst som måste upprätthålla sin konkurrenskraft gentemot sina globala konkurrenter.

46.  Europaparlamentet anser att sammanhållningspolitiken kan vara till hjälp vid nya utmaningar, som säkerhet eller integration av flyktingar som åtnjuter internationellt skydd. Parlamentet påpekar dock att sammanhållningspolitiken inte kan lösa alla kriser, och motsätter sig att sammanhållningspolitikens medel används för att tillgodose kortsiktiga finansieringsbehov som ligger utanför politikens egentliga syfte: social och ekonomisk utveckling i EU på medellång och lång sikt.

47.  Europaparlamentet noterar att positiva resultat uppnåtts genom Efsi, som dock måste investera med större transparens och bättre målinriktning. Parlamentet betonar att sammanhållningspolitiken och Efsi är olika koncept med olika mål, som i vissa fall kan vara komplementära men inte utbytbara, oavsett regionernas utvecklingsnivå, särskilt med tanke på att Efsi till skillnad från strukturfonderna främst arbetar med lån. Parlamentet påminner om vikten av att hålla isär Efsi och sammanhållningspolitiken men också att hitta tydliga fall där de två kan kombineras.

48.  Europaparlamentet upprepar sitt stöd för långsiktig programplanering. Parlamentet anser att det enda hållbara alternativet till den nuvarande sjuåriga löptiden är en flerårig budgetram på 5+5 år, med en översyn efter halva tiden. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta ett tydligt förslag avseende metoderna för det praktiska genomförandet av en budgetram på 5 + 5 år.

49.  Europaparlamentet uppmanar alla parter att göra allt för att undvika förseningar i nästa period, så att man kan undvika sena betalningar och återtaganden, som försämrar sammanhållningspolitikens positiva resultat. Parlamentet betonar vikten av att i tid lägga fram alla handlingar för den framtida rättsliga ramen på alla officiella språk för att säkerställa att alla mottagare får information på lika villkor och i rätt tid.

50.  Europaparlamentet uppmanar till att förbättra kommunikationerna med EU-medborgarna för att på så sätt höja allmänhetens kunskap om sammanhållningspolitikens konkreta resultat. Parlamentet uppmanar kommissionen att dra större nytta av förvaltningsmyndigheterna och projektansvariga som använder innovativa kommunikationsmetoder lokalt för att informera allmänheten om resultaten av hur medlen används i regionerna. Parlamentet understryker behovet av bättre information och kommunikation, inte bara längre fram i processen (ESI-fondernas resultat) utan även i början (finansieringsmöjligheter), i synnerhet gentemot små projektansvariga. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inrätta mekanismer och breda institutionaliserade plattformar för samarbete i syfte att öka synligheten och höja medvetenheten.

51.  Europaparlamentet konstaterar att vissa europeiska regioner är särskilt utsatta för följderna av brexit. Parlamentet understryker att den framtida sammanhållningspolitiken måste minimera de negativa följderna av brexit för de andra regionerna i EU och uppmanar till att studera möjligheten att fortsätta partnerskapen inom ramen för territoriellt samarbete.

°

°  °

52.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1)

EUT L 347, 20.12.2013, s. 320.

(2)

EUT L 347, 20.12.2013, s. 289.

(3)

EUT L 347, 20.12.2013, s. 470.

(4)

EUT L 347, 20.12.2013, s. 281.

(5)

EUT L 347, 20.12.2013, s. 259.

(6)

Domstolens dom av den 15 december 2015, parlamentet och kommissionen mot rådet, C-132/14 – C-136/14, ECLI:EU:C:2015:813.

(7)

Doc. 8463/17

(8)

Doc. 14263/17

(9)

Iammarino, S., Rodriguez-Pose, A., Storper, M., Why Regional Development Matters for Europe’s Economic Future, Working Papers 07/2017, GD Regional- och stadspolitik, Europeiska kommissionen (2017).

(10)

CDR 1814/2016.

(11)

EUT C 303, 19.8.2016, s. 94.

(12)

Antagna texter, P8_TA(2015)0308.

(13)

Antagna texter, P8_TA(2015)0307.

(14)

Antagna texter, P8_TA(2016)0211.

(15)

Antagna texter, P8_TA(2017)0222.

(16)

Antagna texter, P8_TA(2016)0320.

(17)

Antagna texter, P8_TA(2016)0321.

(18)

Antagna texter, P8_TA(2017)0053.

(19)

Antagna texter, P8_TA(2017)0254.

(20)

Antagna texter, P8_TA(2017)0245.

(21)

Antagna texter, P8_TA(2017)0316.

(22)

Antagna texter, P8_TA(2017)0401.

(23)

Antagna texter, P8_TA(2018)0067.

(24)

Antagna texter, P8_TA(2018)0075.

(25)

http://ec.europa.eu/eurostat/documents/2995521/8631691/3-31012018-BP-EN.pdf/bdc1dbf2-6511-4dc5-ac90-dbadee96f5fb

(26)

http://ec.europa.eu/eurostat/documents/2995521/8701418/3-01032018-AP-EN/37be1dc2-3905-4b39-9ef6-adcea3cc347a


MOTIVERING

Enligt EUF-fördraget ska kommissionen ”vart tredje år lägga fram en rapport för Europaparlamentet, rådet, Ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om de framsteg som har gjorts för att uppnå ekonomisk, social och territoriell sammanhållning (...)”.

Den sjunde sammanhållningsrapporten offentliggjordes av kommissionen den 9 oktober 2017, det vill säga några månader före dess förslag om nästa fleråriga budgetram samt förslagen om den rättsliga ramen för de europeiska struktur- och investeringsfonderna efter 2020.

I detta särskilda sammanhang har föredraganden haft för avsikt att utgå från lärdomarna från kommissionens rapport och omsätta dessa till konkreta förslag för den framtida sammanhållningspolitiken.

Vid en tidpunkt då fokus av goda skäl ligger på begreppet ”europeiskt mervärde”, anser föredraganden att detta i första hand återspeglas av sammanhållningspolitikens förmåga att föra Europeiska unionen närmare medborgarna genom genomförande på gräsrotsnivå och subsidiaritetsprincipen, som måste stärkas. Sammanhållningspolitiken bör ge uttryck för ett EU som är till konkret nytta för våra regioner.

I kommissionens rapport betonas att ”effekterna av globalisering, migration, fattigdom och bristande innovation, klimatförändringar, energiomställning och föroreningar inte är begränsade till mindre utvecklade regioner”. Föredraganden delar denna uppfattning och är övertygad om att det därför är av största vikt att den framtida sammanhållningspolitiken fortsätter att omfatta alla regioner i EU, med hjälp av en budget som står i proportion till utmaningarna.

Samtidigt som alla regioner bör omfattas visar kommissionens rapport tydligt hur regionerna och deras behov skiljer sig åt inom EU. I detta sammanhang bör sammanhållningspolitikens territoriella dimension förstärkas för att säkerställa en skräddarsydd strategi som bättre hanterar utmaningarna i olika typer av områden, som städer, stadsnära områden, landsbygd, öar, bergsområden och gränsområden. Den särskilda ekonomiska situationen och sociala strukturen i de yttersta randområdena kräver också, i enlighet med fördragen, särskilda åtgärder som behöver förbättras och anpassas vid behov.

Medan den sjunde sammanhållningsrapporten visar att de regionala klyftorna minskar igen, framgår det även att situationen skiljer sig åt mellan olika områden och att vissa skillnader består, flyttar sig eller växer både mellan och inom regioner.

I detta avseende anser föredraganden att en av de största förtjänsterna med den sjunde sammanhållningsrapporten har att göra med identifieringen av vissa områden som sägs ha ”fastnat i medelinkomstfällan” och riskerar att halka efter. Dessa områden har inte upplevt samma tillväxt som låginkomstregionerna och regionerna med mycket höga inkomster, på grund av alltför höga kostnader jämfört med de förstnämnda och alltför svaga innovationssystem jämfört med de sistnämnda.

För att hantera denna situation bör sammanhållningspolitiken i framtiden inte bara minska klyftorna, utan också främja motståndskraften och förhindra att sårbara områden halkar efter, genom att man tar större hänsyn till trender och dynamik.

Slutligen framgår det i kommissionens rapport att det finns fickor av fattigdom och risk för territoriell fragmentering och växande subregionala skillnader, även i relativt välbärgade regioner. Detta är en fråga som bör ägnas särskild uppmärksamhet, till exempel genom att inrätta ett integrerat territoriellt mål parallellt med de tematiska målen.

Beträffande insatsområden stöder föredraganden en stark tematisk koncentration på ett begränsat antal prioriteringar kopplade till de stora politiska målen på EU-nivå, och att överlåta åt förvaltningsmyndigheterna att utforma sina territoriella strategier. Sysselsättning, innovation, stöd till små och medelstora företag, klimatförändring samt den cirkulära ekonomin bör vara prioriterade områden för den framtida sammanhållningspolitiken.

För att möta dessa utmaningar är det nödvändigt att ta hänsyn till indikatorer som kompletterar BNP per capita vid fördelningen av medel. Dessa indikatorer bör ligga i linje med de mål och utmaningar som identifierats i första hand när det gäller sysselsättning. Därför stöder föredraganden att sociala indikatorer tas i beaktande, särskilt arbetslösheten och ungdomsarbetslösheten.

Medan föredraganden delar målsättningen att stärka den sociala dimensionen i Europeiska unionen och stöder en bättre samordning av instrument som bidrar till detta, anser han att Europeiska socialfonden bör förbli en del av sammanhållningspolitiken. Denna fond har onekligen en territoriell dimension. Det vore ett strategiskt fel att fokusera på kommunikation istället för ändamålsenlighet och avskilja den från sammanhållningspolitiken.

Föredraganden anser att sammanhållningspolitiken, med sin fördragsenliga grund, inte är avsedd att begränsas till att vara ett instrument för prioriteringar utan koppling till sammanhållningspolitikens mål, och den bör heller inte användas som ett sanktionsmedel. Han anser dock det vara berättigat att upprätta en koppling mellan sammanhållningspolitiken och säkerställande av en investeringsvänlig miljö med effektiv och god användning av medel.

I detta avseende anser föredraganden det nödvändigt att förutsättningslöst diskutera frågan om kopplingen mellan sammanhållning och social och skattemässig konvergens, i den mån social och skattemässig konvergens bidrar till målet om sammanhållning och samtidigt till att den inre marknaden fungerar bättre. Varierande praxis i detta avseende kan tvärtom strida mot målet om sammanhållning och leda till ytterligare problem för de områden som halkar efter eller de som är mest sårbara inför globaliseringen, exempelvis de områden som fastnat i medelinkomstfällan enligt beskrivningen i kommissionens rapport.

När det gäller finansieringsmetoder bör finansieringsinstrument främjas i de fall då de har ett mervärde, men de måste bli enklare att använda. Dessutom bör förvaltningsmyndigheterna vara fria att själva bestämma de lämpligaste finansieringsmetoderna, och därför bör bindande mål för användningen av finansieringsinstrument undvikas.


YTTRANDE från budgetutskottet (Slutligen anser föredraganden att förenkling bör vara en central del i reformen av sammanhållningspolitiken. Vid en tidpunkt då många potentiella stödmottagare vänder ryggen till unionsmedel står EU:s trovärdighet på spel. För att bevara denna trovärdighet måste man få stopp på störtfloden av regler som blivit oerhört komplicerade. Det krävs även ett verkligt samlat regelverk för de olika fonderna och säkerställande av enhetlig behandling av medel för direkt förvaltning och sammanhållningspolitikens medel, särskilt när det gäller statliga stöd. Slutligen krävs en pragmatisk hållning för att säkerställa att kraven på programplanering och kontroll i framtiden bygger på principerna om differentiering och proportionalitet, i synnerhet när det gäller kvaliteten på programmens administrativa genomförande och storleken på programbudgetarna. 21.3.2018)

till utskottet för regional utveckling

över starkare ekonomisk, social och territoriell sammanhållning i Europeiska unionen: kommissionens sjunde rapport

(2017/2279(INI))

Föredragande av yttrande: Younous Omarjee

SUGGESTIONS

Budgetutskottet uppmanar utskottet för regional utveckling att som ansvarigt utskott infoga följande förslag i det förslag till resolution som antas:

1.  Europaparlamentet understryker sammanhållningspolitikens avgörande roll för att uppnå bättre ekonomisk, social och territoriell konvergens inom unionen och för att uppfylla FN:s mål för hållbar utveckling. Parlamentet uttrycker dock sin oro över de fortsatta ojämlikheterna mellan rika och fattiga regioner och över de ökande socioekonomiska klyftorna, i fråga om inkomst och tillgång till hälso- och sjukvård, mellan olika sociala grupper i samhället. Parlamentet är oroat över den allmänna utarmningen av en rad regioner, inbegripet övergångsregioner, sedan den finansiella krisen 2008. Parlamentet understryker sammanhållningspolitikens potential att anpassa de europeiska ekonomierna till den tekniska utvecklingen för att de ska kunna hantera svårigheterna med befolkningens åldrande och klara sig på de allt öppnare marknaderna i Europa och världen. Parlamentet betonar att investeringar i ny teknik, modernisering, ny kompetens och kunskap, innovation samt forskning och utveckling, som kommer att hjälpa mindre utvecklade regioner att röra sig uppåt i värdekedjan, bör ges starkt stöd genom sammanhållningspolitiken. Parlamentet understryker att målen för och finansieringen ur unionens budget av sammanhållningspolitiken inte får försvagas. Parlamentet framhåller att sammanhållningspolitiken även framöver bör gagna alla regioner.

2.  Europaparlamentet noterar de brister i den ekonomiska planeringen och det finansiella genomförandet som har lett till förseningar i betalningskrav och betalningar och till ackumuleringen av obetalda räkningar, vilket står i strid med fördragens anda. Parlamentet är bekymrat över det kraftigt försenade antagandet av de operativa programmen och den kraftigt försenade utnämningen av förvaltningsmyndigheter och utbetalande och attesterande myndigheter inom ramen för sammanhållningspolitiken, vilket ytterligare har förvärrats av det sena slutförandet av förhandlingarna om den fleråriga budgetramen 2014–2020 och det sena antagandet av regelverket för de europeiska struktur- och investeringsfonderna (Esi), och vilket har lett till en extremt låg utnyttjandegrad av sammanhållningspolitiken under den innevarande programperioden, något som främst skadar de projektansvariga själva. Parlamentet anser i detta sammanhang att den förenkling som inleddes i och med översynen av den budgetförordning(1) som trädde i kraft den 1 januari 2016 bör fördjupas, särskilt genom ökat fokus på efterhandskontrollerna och harmonisering av förfarandena, och kompletteras med större flexibilitet i nästa fleråriga budgetram. Parlamentet understryker att betalningsbemyndigandena åtminstone bör motsvara redan ingångna åtaganden. Parlamentet noterar vidare rekommendationerna från högnivågruppen av oberoende experter för övervakning av förenklingen för mottagare av stöd från de europeiska struktur- och investeringsfonderna.

3.  Europaparlamentet konstaterar de enorma skillnaderna mellan beräknade och verkliga betalningar från EU:s sammanhållningsbudget varje år, och uppmanar kommissionen att ta fram en metod för bättre planering av EU:s budgetgenomförande, i nära samarbete med medlemsstaterna. Parlamentet betonar att inrättande av ett e-sammanhållningssystem, där medlemsstaterna skulle föra in uppgifter om projektöversikter, upphandlingsplanering med preliminära och fastställda datum för anbudsinlämning, avtalstilldelning och genomförande samt alla ekonomiska och redovisningstekniska uppgifter beträffande fakturor, samfinansiering, ersättningsberättigade kostnader osv., skulle innebära ett viktigt bidrag till bättre förvaltning och övervakning av genomförandet av sammanhållningspolitiken i medlemsstaterna och möjliggöra mer precisa beräkningar av betalningar från EU-budgeten.

4.  Europaparlamentet betonar att finansieringsinstrument inom sammanhållningspolitiken inte bör ersätta bidrag och direkta stöd, och att de bör betraktas som kompletterande verktyg som sträcker sig utöver projektens räckvidd eller utöver det område inom vilket projekten genererar inkomster. Parlamentet betonar i detta avseende att ESI-fonderna och Efsi har olika inriktning och att samarbetet mellan dessa två fonder skulle kunna vara fruktbart för riktigt stora projekt. Ett sådant tillvägagångssätt får dock absolut inte undergräva den strategiska samstämmigheten, den territoriella koncentrationen och de långsiktiga perspektiven i de sammanhållningspolitiska programmen.

5.  Europaparlamentet insisterar på att lagstiftningsförslagen för nästa fleråriga budgetram läggs fram snarast möjligt för att undvika förseningar i programplaneringen för nästa period. Parlamentet anser att taken för sammanhållningspolitiken bör hållas på samma nivå för EU-27 under nästa programplaneringsperiod, samtidigt som man ytterligare förbättrar deras ändamålsenlighet och förenklar de därmed sammanhängande förfarandena så att unionen äntligen ska få tillgång till alla finansiella medel som behövs för att uppfylla de mål och prioriteringar som föreskrivs i fördragen. Parlamentet påminner om att sammanhållningspolitiken skyddar unionsmedborgarna från vissa av globaliseringens effekter och att den ger ekonomiskt stöd till små och medelstora företag, stöder projekt för forskning och samarbete och stimulerar deltagande i insatser för att utveckla humankapitalet, och att den av dessa skäl måste förbli stark, effektiv och synlig för medborgarna.

6.  Europaparlamentet understryker sambandet mellan politisk styrning av hög kvalitet och lyckade offentliga och privata investeringar, innovation och tillväxt. Parlamentet gläder sig över helhetsgreppet i kommissionens sjunde rapport om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning och begär att man ska ta stor hänsyn till dessa punkter i samband med framtida sammanhållningspolitiskt stöd.

7.  Europaparlamentet anser att ekonomisk, social och territoriell sammanhållningspolitik bör fortsätta att gagna EU:s alla regioner, särskilt de regioner som mest släpar efter i utvecklingen och de yttersta randområdena, och att den inom de mest utvecklade regionerna bör gynna avlägset belägna områden, områden som drabbats av fattigdom och som är minst attraktiva i utvecklings- och sysselsättningshänseende, och särskilt vara inriktad på stöd till infrastruktur som kan bidra till att bryta isoleringen.

8.  Europaparlamentet efterlyser bättre samstämmighet mellan sammanhållningspolitiken och annan unionspolitik, som – exempelvis genom handelsavtal – undergräver de regionalpolitiska insatserna för att uppnå konvergensmål inom unionen.

9.  Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt att fortsätta med och att stärka sammanhållningspolitiken under programperioden för nästa fleråriga budgetram. Parlamentet motsätter sig alla försök att göra betydande budgetnedskärningar eller förvanska regionalpolitiken, som är unionens enda solidaritetspolitik av större omfattning.

INFORMATION OM ANTAGANDET I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande

21.3.2018

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

29

4

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Nedzhmi Ali, Jean Arthuis, Richard Ashworth, Gérard Deprez, Manuel dos Santos, André Elissen, Eider Gardiazabal Rubial, Ingeborg Gräßle, Iris Hoffmann, Monika Hohlmeier, John Howarth, Bernd Kölmel, Zbigniew Kuźmiuk, Vladimír Maňka, Liadh Ní Riada, Jan Olbrycht, Younous Omarjee, Urmas Paet, Pina Picierno, Răzvan Popa, Paul Rübig, Jordi Solé, Patricija Šulin, Eleftherios Synadinos, Indrek Tarand, Inese Vaidere, Daniele Viotti, Tiemo Wölken, Marco Zanni

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Jean-Paul Denanot, Georgios Kyrtsos, Ivana Maletić, Tomáš Zdechovský

SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

29

+

ALDE

Nedzhmi Ali, Jean Arthuis, Gérard Deprez, Urmas Paet

ECR

Zbigniew Kuźmiuk

GUE/NGL

Liadh Ní Riada, Younous Omarjee

PPE

Richard Ashworth, Ingeborg Gräßle, Monika Hohlmeier, Georgios Kyrtsos, Ivana Maletić, Jan Olbrycht, Paul Rübig, Patricija Šulin, Inese Vaidere, Tomáš Zdechovský

S&D

Jean-Paul Denanot, Eider Gardiazabal Rubial, Iris Hoffmann, John Howarth, Vladimír Maňka, Pina Picierno, Răzvan Popa, Manuel dos Santos, Daniele Viotti, Tiemo Wölken

VERTS/ALE

Jordi Solé, Indrek Tarand

4

-

ECR

Bernd Kölmel

ENF

André Elissen, Marco Zanni

NI

Eleftherios Synadinos

0

0

 

 

Teckenförklaring:

+  :  Ja-röster

-  :  Nej-röster

0  :  Nedlagda röster

(1)

EUT L 286, 30.10.2015, s. 1.


YTTRANDE från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (22.3.2018)

till utskottet för regional utveckling

över starkare ekonomisk, social och territoriell sammanhållning i Europeiska unionen: kommissionens sjunde rapport

(2017/2279(INI))

Föredragande av yttrande: Marita Ulvskog

FÖRSLAG

Utskottet för sysselsättning och sociala frågor uppmanar utskottet för regional utveckling att som ansvarigt utskott infoga följande förslag i det förslag till resolution som antas:

A.  Arbetslösheten och ungdomsarbetslösheten inom unionen har gradvis minskat sedan 2013, men ligger fortfarande över 2008 års nivåer, på 7,3 respektive 16,1 % (december 2017)(1), med betydande skillnader mellan och inom medlemsstaterna, i synnerhet i vissa av de EU-medlemsstater som har drabbats hårdast av finanskrisen. De regionala skillnaderna har börjat minska. Skillnaderna i arbetslöshetsnivåer mellan medlemsstaterna är fortfarande stora, och sträcker sig från 2,4 % i Tjeckien och 3,6 % i Tyskland till 16,3 % i Spanien och 20,9 % i Grekland enligt de senaste siffrorna(2). Den dolda arbetslösheten – arbetslösa personer som vill arbeta, men inte aktivt söker jobb – var 18 % år 2016.

B.  Långtidsarbetslösheten består, och utgör över 50 % av den totala arbetslösheten i vissa medlemsstater, 45,6 % i EU som helhet och 49,7 % i euroområdet. Arbetslöshetstalen omfattar endast personer som inte har något jobb och som aktivt har sökt arbete de senaste fyra veckorna. Långtidsarbetslösheten omfattar endast andelen förvärvsarbetande i åldern 15–74 år som har varit arbetslös 12 månader eller längre.

C.  Sysselsättningsgraden i EU har ökat fyra år i rad och ligger nu på 72,3 %, vilket är över 2008 års siffror, men den är fortfarande kvar under nivån före krisen i vissa medlemsstater(3). Det finns fortfarande stora skillnader när det gäller den genomsnittliga sysselsättningsgraden mellan och inom mer och mindre utvecklade regioner, men de regionala skillnaderna har börjat minska. Sysselsättningsgraden varierar, från långt under EU-genomsnittet i vissa medlemsstater, med 58 % i Grekland, 64 % i Kroatien, 63 % i Italien och 66 % i Spanien, till över 75 % i Nederländerna, Danmark, Storbritannien, Tyskland, Tjeckien, Estland, Litauen, Lettland, Österrike och Sverige(4). Sysselsättningen mätt i arbetstimmar per anställd är fortfarande 3 % lägre än före krisen i EU och 4 % lägre i euroområdet(5). Ungdomar har allt oftare atypiska anställningsformer(6). Missbruket av deltidsanställningar bör fördömas.

D.  BNP per capita har i många mindre utvecklade regioner närmat sig EU:s genomsnitt genom snabbare produktionstillväxt, men på bekostnad av sysselsättningen. Hushållens disponibla bruttoinkomst per capita har i flera medlemsstater fortfarande inte återhämtat sig i förhållande till nivåerna före krisen. Tendensen med ökade inkomstskillnader i och med krisen i flera medlemsstater har inte vänts, och i vissa fall till och med förvärrats(7). Skillnaderna i arbetslöshet och inkomst inom EU uppmuntrar människor att flytta för att hitta bättre möjligheter. Obalanserade och snabba förändringar i befolkningsmängd kopplade till kompetensflykt skapar problem, särskilt för landsbygdsregioner i EU13.

E.  Allt mindre skillnader i sysselsättningsgrad följt av allt mindre skillnader i BNP per capita är uppenbara på regional nivå över hela EU.

F.  Sysselsättningsklyftan mellan könen ligger fortfarande kvar över 10 procentenheter (11,6 %) i EU, med 76,9 % män och 65,3 % kvinnor i sysselsättning, och skillnaderna är ännu större när det gäller födda utanför EU och romska kvinnor.

G.  Även om risken för fattigdom eller socialt utanförskap i EU har fallit tillbaka till samma nivå som före krisen, är den fortfarande mycket hög även i mer utvecklade regioner, och långt ifrån Europa 2020-strategins mål om fattigdom och socialt utanförskap. Klyftorna fortsätter att öka. År 2015 riskerade 118,8 miljoner människor fattigdom och socialt utanförskap, vilket är 1,7 miljoner fler än 2008 och långt ifrån Europa 2020-strategins mål att minska antalet personer som riskerar fattigdom och socialt utanförskap med 20 miljoner. Bland personer som riskerar fattigdom och socialt utanförskap är andelen barn (0–17 år) 26,4 %, vilket är högre än andelen vuxna (16–64 år, 24,2 %) och nästan 10 procentenheter högre än andelen äldre (65+, 18,3 %)(8). Antalet barn som riskerar fattigdom och socialt utanförskap i Europa är fortfarande oroväckande högt, 2016 var det 24,8 miljoner barn(9). Alla EU-medlemsstater har skrivit under FN:s mål för hållbar utveckling, vilka innefattar målet att avskaffa fattigdom i alla dess former överallt.

H.  Det främsta målet för sammanhållningspolitiken är stärkt ekonomisk, social och territoriell sammanhållning genom att minska de regionala skillnaderna både inom och mellan medlemsstaterna, förbättra EU-medborgarnas välstånd och erbjuda EU-medborgarna lika möjligheter var de än bor. Sammanhållningspolitiken har varit viktig i hanteringen av konsekvenserna av den ekonomiska och sociala krisen under de senaste åren, då den har erbjudit välbehövliga möjligheter till offentliga investeringar. Under innevarande finansieringsperiod förväntas sammanhållningspolitiken bidra till att stödja 1,1 miljoner små och medelstora företag, hjälpa 7,4 miljoner människor att hitta arbete och 8,9 miljoner människor att förvärva ny kompetens, investera 16 miljarder EUR i den digitala ekonomin och göra betydande investeringar i social infrastruktur.

I.  Skillnaderna inom regioner växer, även i mer välmående regioner som har områden av fattigdom. De mest välmående regionerna bidrar starkt till att främja tillväxten.

J.  Kommissionen och medlemsstaterna måste göra ett starkare åtagande om att tillämpa artiklarna 174 och 175 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).

1.  Europaparlamentet understryker att sammanhållningspolitiken utgör grunden för ökad social konvergens och delat välstånd i EU och att den bör fokusera på större samhälleliga utmaningar såsom levnadsförhållanden, arbetslöshet, osäkra arbetsförhållanden, fattigdom, utanförskap, diskriminering, migration och klimatförändringar. Parlamentet anser att sammanhållningspolitiken, som är EU: s primära offentliga investeringspolitik när de gäller dessa mål, bör bibehållas på åtminstone en likvärdig budgetmässig nivå i den kommande fleråriga budgetramen.

2.  Europaparlamentet betonar behovet av en omfattande ökning av Europeiska socialfonden (ESF), som är EU:s viktigaste instrument för social sammanhållning och genomförandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter, inbegripet integrering och återintegrering av arbetstagare på arbetsmarknaden, stöd till åtgärder för social inkludering och för kampen mot fattigdom och ojämlikhet samt skapandet av lika möjligheter, samtidigt som finansieringen av kampen mot fattigdom och socialt utanförskap bör behållas på 20 %. Parlamentet anser att ett scenario med en sammanslagning av ESF till en enda social investeringsfond skulle hota sammanhållningspolitiken som helhet, vars mål om social sammanhållning, som fastställs i fördragen, framförallt uppnås genom ESF-finansiering. Parlamentet betonar därför att ESF måste förbli en integrerad del av sammanhållningspolitiken för att säkerställa att EU:s förnyade fokus på ett socialt Europa kan genomföras i praktiken.

3.  Europaparlamentet anser att EU:s regionala index över social utveckling bör utvärderas som ett möjligt komplement till BNP-indikatorn, eftersom ökningen av BNP per capita inte motsvarar samma ökning i sysselsättning i alla regioner och inte i sig själv är tillräcklig för att mäta de nya formerna av ojämlikhet mellan EU:s regioner, och eftersom den ekonomiska tillväxten inte har någon inverkan på vissa faktorer för sociala framsteg och social inkludering. Parlamentet uppmanar kommissionen att även ta hänsyn till nya sociala kriterier vid fastställandet av tilldelningen av EU-finansiering till tematiska mål med en social dimension och att bättre integrera sammanhållningspolitiken med områden som för närvarande har identifierats för EU-åtgärder. Parlamentet anser att sociala indikatorer skulle kunna användas som ett verktyg för efterhandsutvärdering för att bedöma hur väl EU-medlen har lyckats med att uppnå bättre sociala resultat.

4.  Europaparlamentet påminner om att offentliga investeringar i EU fortfarande ligger under nivån före krisen, vilket gör att regioner och medlemsstater behöver mer stöd för att kunna stå emot rådande och framtida utmaningar. Parlamentet anser, mot bakgrund av de växande sociala skillnaderna i EU, att strategin för sociala investeringar ska stå i fokus för en sammanhängande politisk ram, som kopplar samman EU:s styrningsram och dess budget med behovet av sociala investeringar. Parlamentet understryker att denna typ av investeringar, som ger långsiktig avkastning, är avgörande för konkurrenskraftiga regioner i EU i framtiden.

5.  Europaparlamentet uppmärksammar de uppgifter som framkommit i den sjunde sammanhållningsrapporten, som visar på generella förbättringar i den sociala situationen, men även på de kvarvarande sociala skillnaderna mellan medlemsstaterna, som har förvärrats av den skadliga inverkan från den ekonomiska krisen och åren av åtstramningsåtgärder. Parlamentet noterar med oro att trots positiva tecken, är risken för fattigdom eller socialt utanförskap fortfarande ett stort problem, och, tillsammans med växande ojämlikhet i många medlemsstater, en av de största utmaningarna för social sammanhållning.

6.  Europaparlamentet anser att ett av de viktigaste resultaten från programperioden 2014–2020 har varit att koppla sammanhållningspolitikens programplanering till kvantifierbara Europa 2020-mål, såsom en minskning av fattigdomen. Parlamentet anser att det viktigaste målet för strategin för Europa efter 2020 bör vara att bidra till ekonomisk, social och territoriell sammanhållning i EU, med utgångspunkt i de internationella målen för hållbar utveckling.

7.  Europaparlamentet betonar betydelsen av en förstärkning av EU:s budget, som bygger på nationella bidrag som tar hänsyn till medlemsstaternas bruttonationalinkomst, för att främja offentliga investeringar till stöd för nationella produktiva sektorer, och bidra till en minskning av de många formerna av strukturella beroenden, främja sysselsättning med rättigheter, offentliga tjänster av hög kvalitet och ett fullständigt utnyttjande av medlemsstaternas samlade potential.

8.  Europaparlamentet konstaterar att några av de största sysselsättningsmässiga och sociala obalanserna och sociala skillnaderna i Europa, såsom segmenteringen av arbetsmarknaden, lönespridningen och barnfattigdomen inte lösts utan tvärtom förvärrats, vilket visar att nationell offentlig politik och europeiska mekanismer är otillräckliga för att åstadkomma starkare sammanhållning och en rättvisare arbetsmarknad i EU. Parlamentet betonar att starkare och mer omfattande EU-strategier krävs för att komplettera de insatser som för närvarande genomförs av medlemsstaterna. Parlamentet understryker att det är nödvändigt med finanspolitisk flexibilitet för att stödja sociala investeringar i sociala rättigheter och integrera alla principer i den europeiska pelaren för sociala rättigheter i alla skeden.

9.  Europaparlamentet understryker vikten av balans mellan familjeliv och arbete i den ekonomiska utvecklingen och sammanhållningen i alla regioner.

10.  Europaparlamentet beklagar det tröga genomförandet av programmen för perioden 2014–2020, då endast 39 % av de sammanlagda medlen hade fördelats i juli 2017(10). Parlamentet anser att ett snabbare genomförande, en mjukare övergång mellan programperioderna, tydliga mål, riktmärken och resultatindikatorer, verklig förenkling och kapacitetsuppbyggnad är nödvändigt.

11.  Europaparlamentet uppmärksammar i detta sammanhang det förslag som lades fram i kommissionens diskussionsunderlag om framtiden för EU:s finanser(11) att samstämmigheten skulle kunna förbättras genom en gemensam regelbok för sammanhållningspolitiken och andra finansieringsinstrument med program eller projekt av samma typ, vilket skulle öka komplementariteten mellan sammanhållningspolitiska investeringar och investeringar i innovation och infrastruktur och förenkla för mottagarna. Parlamentet anser att ett effektivare och mer flexibelt genomförande av fonderna kommer att vara avgörande i den nya fleråriga budgetramen.

12.  Europaparlamentet anser att regionala myndigheter måste involveras och att indikatorerna för sociala framsteg inom sammanhållningspolitiken måste ändras innan man kan koppla den sociala finansieringen till de politiska prioriteringar som man har enats om med medlemsstaterna i den europeiska planeringsterminen. Parlamentet betonar att landsrapporterna och de landsspecifika rekommendationerna inte får bli de enda referensdokumenten för planeringen av EU:s investeringar på plats, särskilt sociala investeringar.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föra en politik som syftar till att motverka befolkningsminskning och utglesning av befolkningen. Parlamentet framhåller att en av prioriteringarna för sammanhållningspolitiken bör vara att värna de regioner som lider av befolkningsminskningar. Parlamentet efterlyser därför strategiska investeringar i dessa regioner, särskilt tillgång till bredband, med målet att öka konkurrenskraften och förbättra industristrukturen och den territoriella strukturen.

14.  Europaparlamentet påminner om att proportionalitetsprincipen måste ges företräde i förvaltningen och kontrollen av sammanhållningsprogrammen. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utforska möjligheterna för ett onlinesystem för ansökning, som bidrar till att främja administrativ förenkling för projektledare.

15.  Europaparlamentet betonar att av de många utmaningar som de europeiska regionerna kommer att mötas av under de kommande åren, är social inkludering, fattigdom, arbetslöshet och ojämlikhet, både mellan och inom regioner, särskilt relevanta för sammanhållningspolitiken. Parlamentet påminner om att ojämlikhet är ett hot mot det europeiska projektets framtid, undergräver dess legitimitet och kan skada förtroendet för EU som en drivkraft för sociala framsteg, och att minskad ojämlikhet måste vara en de främsta prioriteringarna på EU-nivå vilket parlamentet nyligen fastslog. Parlamentet anser att det är nödvändigt att förbättra den politiska samordningen på nationell nivå för att bättre övervaka, förebygga och korrigera negativa tendenser som kan skapa ökad ojämlikhet och försvaga den sociala sammanhållningen, eller bli till skada för social rättvisa, samt att vidta förebyggande och avhjälpande åtgärder när det behövs. Europaparlamentet betonar att det behövs en bottom-up-strategi för att effektivt hantera sociala problem såsom fattigdom och socialt utanförskap inom samhällen, eftersom dessa problem kräver skräddarsydda lösningar och aktivt engagemang på den förvaltningsnivå som berörs direkt.

16.  Europaparlamentet anser att den sysselsättningsskapande potentialen hos EU: s fonder fortfarande inte utnyttjas tillräckligt och därför bör stärkas ytterligare genom effektivare och mer resultatinriktat politiskt beslutsfattande och genomförande, som backas upp av effektivt tekniskt stöd, med fokus på framtidsinriktade sektorer med potential att skapa en nettoökning av arbetstillfällen, i synnerhet den gröna och den cirkulära ekonomin, vårdsektorn och den digitala sektorn. Parlamentet anser dessutom att det bör bli lättare för alla mottagare att få tillgång till finansiering, däribland aktörer inom den sociala ekonomin, små och medelstora företag, icke-statliga organisationer, mindre kommuner och egenföretagare.

17.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att investera mer i kompetens som förbättrar den ekonomiska tillväxten genom att minska kompetensunderskottet, barnfattigdomen och det sociala utanförskapet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att fästa större vikt vid de landsbygdsområden som inte har gynnats tillräckligt av den ekonomiska tillväxten.

18.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att påbörja eller fortsätta strukturreformer för att förbättra konkurrensen, affärsmiljön och kompetenspotentialen, särskilt i de medlemsstater som har låg produktivitet.

19.  Europaparlamentet vidhåller att insyn i offentliga upphandlingar är av högsta vikt för att främja utveckling och rättvis konkurrens. Parlamentet anser att offentliga upphandlingar är bäst lämpade för att tillhandahålla socialt och miljömässigt gynnsamma investeringar.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fortsätta med initiativ som syftar till att öka tillgången till god offentlig utbildning och yrkesutbildning för alla, inklusive högre utbildning, yrkesutbildning och arbetsplatsbaserat lärande, till att förvärva och uppdatera färdigheter, i synnerhet digitala färdigheter, och till att öka tillgången till hållbar utbildning av hög kvalitet för alla, i synnerhet ungdomar och lågutbildade och äldre arbetstagare. Parlamentet betonar i detta sammanhang vikten av den nya kompetensagendan för Europa, och särskilt initiativet om kompetenshöjningsvägar. Parlamentet påpekar att de utbildningsprogram som finansieras genom ESF bör skräddarsys efter arbetstagarnas och de arbetslösas behov och samtidigt ta hänsyn till möjligheter på arbetsmarknaden.

21.  Europaparlamentet upprepar sin oro över den växande tendensen med undersysselsättning och dold arbetslöshet, den allt oftare kroniska långtidsarbetslösheten och nivåerna av ungdomsarbetslöshet och långtidsarbetslöshet. Parlamentet betonar vikten av investeringar i planer som prioriterar minskningen av långtidsarbetslösheten genom en kombination av yrkesutbildning och personlig vägledning.

22.  Europaparlamentet efterlyser en förstärkning av budgetposter som främjar effektiva svar på mottagandet och den sociala integreringen av flyktingar och migranter.

23.  Europaparlamentet understryker att social och skattemässig konvergens bidrar till sammanhållningsmålet och att varierande praxis i detta avseende skulle kunna orsaka ytterligare problem för de territorier som drabbas hårdast av globaliseringen.

24.  Europaparlamentet understryker behovet av att behålla skolor och utbildningsinstitut nära det egna hemmet och kräver landsomfattande insatser för att behålla dessa, om möjligt med stöd av de europeiska strukturfonderna.

25.  Europaparlamentet anser att EU-fonderna måste följa FN: s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och fortsätta att främja avsinstitutionalisering.

INFORMATION OM ANTAGANDET I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande

21.3.2018

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

34

6

5

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Laura Agea, Guillaume Balas, Brando Benifei, Enrique Calvet Chambon, David Casa, Michael Detjen, Lampros Fountoulis, Czesław Hoc, Danuta Jazłowiecka, Agnes Jongerius, Ádám Kósa, Agnieszka Kozłowska-Rajewicz, Jean Lambert, Jeroen Lenaers, Thomas Mann, Dominique Martin, Anthea McIntyre, Joëlle Mélin, Miroslavs Mitrofanovs, Elisabeth Morin-Chartier, Emilian Pavel, Georgi Pirinski, Marek Plura, Dennis Radtke, Sofia Ribeiro, Robert Rochefort, Claude Rolin, Siôn Simon, Romana Tomc, Yana Toom, Ulrike Trebesius, Renate Weber

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Maria Arena, Georges Bach, Amjad Bashir, Lynn Boylan, Tania González Peñas, Sergio Gutiérrez Prieto, Paloma López Bermejo, Ivari Padar, Sven Schulze, Jasenko Selimovic, Tom Vandenkendelaere, Flavio Zanonato

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Jytte Guteland

SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

34

+

ALDE

Enrique Calvet Chambon, Robert Rochefort, Jasenko Selimovic, Yana Toom, Renate Weber

EFDD

Laura Agea

PPE

Georges Bach, David Casa, Danuta Jazłowiecka, Agnieszka Kozłowska-Rajewicz, Thomas Mann, Elisabeth Morin-Chartier, Marek Plura, Dennis Radtke, Sofia Ribeiro, Claude Rolin, Sven Schulze, Romana Tomc, Tom Vandenkendelaere

S&D

Maria Arena, Guillaume Balas, Brando Benifei, Michael Detjen, Jytte Guteland, Sergio Gutiérrez Prieto, Agnes Jongerius, Ivari Padar, Emilian Pavel, Georgi Pirinski, Siôn Simon, Flavio Zanonato

VERTS/ALE

Jean Lambert, Miroslavs Mitrofanovs

NI

Lampros Fountoulis

6

-

PPE

Jeroen Lenaers

GUE/NGL

Lynn Boylan, Tania González Peñas, Paloma López Bermejo

ENF

Dominique Martin, Joëlle Mélin

5

0

PPE

Ádám Kósa

ECR

Amjad Bashir, Czesław Hoc, Anthea McIntyre, Ulrike Trebesius

Teckenförklaring:

+  :  Ja-röster

-  :  Nej-röster

0  :  Nedlagda röster

(1)

http://ec.europa.eu/eurostat/documents/2995521/8631691/3-31012018-BP-EN.pdf/bdc1dbf2-6511-4dc5-ac90-dbadee96f5fb

(2)

http://ec.europa.eu/eurostat/documents/2995521/8701418/3-01032018-AP-EN/37be1dc2-3905-4b39-9ef6-adcea3cc347a

(3)

http://ec.europa.eu/social/main.jsp?langId=en&catId=89&newsId=9051&furtherNews=yes, diagram14, s. 21.

(4)

Siffror från rapporten Employment and Social Developments in Europe, Quarterly Review, februari 2018.

(5)

Utkast till gemensam sysselsättningsrapport 2018, avsnitt 1.1.

(6)

Utkast till gemensam sysselsättningsrapport 2018, avsnitt 3.2.1.

(7)

Utkast till gemensam sysselsättningsrapport 2018, avsnitt 3.4.1.

(8)

Utkast till gemensam sysselsättningsrapport 2018, avsnitt 1.2.

(9)

http://ec.europa.eu/eurostat/en/web/products-eurostat-news/-/EDN-20171120-1

(10)

Kommissionens sjunde lägesrapport om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning, s 175.

(11)

https://ec.europa.eu/commission/sites/beta-political/files/reflection-paper-eu-finances_en.pdf, p. 24.


YTTRANDE från utskottet för kultur och utbildning (20.3.2018)

till utskottet för regional utveckling

över starkare ekonomisk, social och territoriell sammanhållning i  Europeiska unionen: kommissionens sjunde rapport

(2017/2279(ΙΝΙ))

Föredragande av yttrande: Mircea Diaconu

FÖRSLAG

Utskottet för kultur och utbildning uppmanar utskottet för regional utveckling att som ansvarigt utskott infoga följande förslag i det förslag till resolution som antas:

1.  Europaparlamentet anser att kultur, utbildning, ungdomar och idrott spelar en avgörande roll när det gäller att främja social sammanhållning och forma Europeiska unionens framtid, särskilt med avseende på att bygga ett samhälle där medborgarna är förenade i mångfald genom band av solidaritet, och har en enorm potential när det gäller att bl.a. generera europeiskt mervärde och ekonomisk tillväxt i alla EU:s regioner, i synnerhet inom ramen för sammanhållningspolitiken.

2.  Europaparlamentet påminner om vikten av kultur och kulturarv, även när det gäller det ekonomiska välståndet i städer och regioner. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att vidta alla nödvändiga åtgärder för att effektivt skydda det materiella och immateriella kulturarvet och att utnyttja sammanhållningspolitikens alla tillgängliga instrument för detta ändamål. Parlamentet rekommenderar att kulturarvet betraktas som en övergripande prioritering för alla pelarna i sammanhållningspolitiken i nästa generation av program och att de rekommendationer som utfärdats i samband med 2018 års europeiska kulturarvsår, och dess resultat, ska beaktas.

3.  Europaparlamentet betonar vikten av lika möjligheter för dem som är fysiskt eller geografiskt missgynnade, för att garantera att de har lika tillgång till kultur och utbildning.

4.  Europaparlamentet understryker att investeringar i kultur, utbildning, ungdom och idrott avsevärt förstärker den sociala sammanhållningen i EU, särskilt genom att underlätta den sociala integrationen av unionsmedborgare.

5.  Europaparlamentet inser hur viktigt det är att skydda både natur- och kulturarv och utnyttja deras potential som ekonomisk motor.

6.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen i sin 7:e rapport om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning inte lyckats framhäva de investeringar som gjorts i kultur och inte gör någon kvantitativ eller kvalitativ hänvisning, per sektor, till kulturrelaterade projekt, vilka stod för minst 11 miljarder euro i sammanhållningspolitiska utgifter, från Europeiska regionala utvecklingsfonden, för programperioderna 2007–2013 och 2014–2020.

7.  Europaparlamentet konstaterar att EU:s sammanhållningspolitik och politik för landsbygdsutveckling kan bidra till att främja återställandet av kulturarv, genom att stödja den kulturella och kreativa sektorn och finansiera kapacitetsuppbyggnaden för kulturarbetare.

8.  Europaparlamentet understryker betydelsen av lika tillgång till utbildning, vidareutbildning och kulturella aktiviteter för att åstadkomma verklig konvergens och minska skillnader och socioekonomiska ojämlikheter mellan Europas regioner.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att investera i kultur, utbildning, ungdom och idrott, och att bygga vidare på de positiva resultaten från de två föregående generationerna av program (2007–2013 och 2014–2020).

10.  Europaparlamentet begär att det under nästa programplaneringsperiod skapas möjligheter att finansiera kultur, utbildning, ungdom och idrott via särskilt utsedda tematiska mål för investeringar inom ramen för de europeiska struktur- och investeringsfonderna (Esi).

11.  Europaparlamentet framhåller potentialen för ungdomssysselsättning hos den kulturella och den kreativa sektorn. Parlamentet betonar att ytterligare främjande av och investeringar i den kulturella och den kreativa sektorn väsentligt kan bidra till investering, tillväxt, innovation och sysselsättning. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att beakta de unika möjligheter som hela den kulturella och den kreativa sektorn erbjuder, inbegripet icke-statliga organisationer och mindre sammanslutningar.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att integrera kultur och utbildning bland de prioriterade och strategiska målen för nästa programperiod, som både prioriterade områden inom och övergripande dimensioner av den regionala utvecklingspolitiken.

13.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inom ramen för sammanhållningspolitiken utforma långsiktiga och hållbara strategier inom områdena kultur, utbildning, ungdom och idrott, vilka kan tjäna som grund för strategiska investeringar under programperioden 2021–2027.

14.  Europaparlamentet insisterar på att de utvalda projekten bör komplettera varandra och uppmanar kommissionen att fullt ut utnyttja potentiella synergier mellan Esi-fonderna, Europeiska investeringsbankens tillgängliga finansiella instrument (Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi)) och andra EU-program som fastställts för programperioden 2014–2020, med särskild hänvisning till Erasmus + och Kreativa Europa, genom tillhandahållande av bättre information i hela EU och ett mycket mer resolut genomförande i medlemsstaterna och deras regioner. Parlamentet betonar att bidragen inte bara bör inriktas på utveckling av infrastruktur, utan också på att skapa ”kulturella kluster” som kombinerar flera närliggande områden, såsom kulturarv, den kulturella och kreativa sektorn, utbildningsprogram, kulturturism samt lokal konst och lokalt hantverk.

15.  Europaparlamentet begär att åtgärder vidtas under nästa programperiod för att identifiera specifika åtgärder och avsätta resurser för fysisk infrastruktur, t.ex. företagskuvöser, digital infrastruktur (däribland bredband) och immateriell infrastruktur för utbildnings-, kultur- och forskningsinstitutioner.

16.  Europaparlamentet anser att investeringar i kultur och utbildning inom ramen för sammanhållningspolitiken efter 2020 bör vara effektivare och mer ändamålsenliga, både vad gäller kvaliteten och kvantiteten av de genomförda projekten.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja kunskapspartnerskap mellan universitet och utbildnings-, yrkes- och forskningsorgan och kulturinstitutioner för att möta det växande behovet av ny kompetens och omskolning inom den kulturella och kreativa sektorn.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inkludera kvalitetsindikatorer för kulturarvsrelaterade investeringar i den reviderade förordningen om gemensamma bestämmelser, vilket också krävs i Europaparlamentets resolution av den 8 september 2015 En integrerad kulturarvsstrategi för Europa.

19.  Europaparlamentet påminner om den kulturella och kreativa sektorns roll och upprepar sin uppmaning till kommissionen att fastställa att den kulturella och kreativa sektorn är en övergripande prioritering. Parlamentet betonar att regionerna har en dokumenterad kapacitet att utveckla kluster och gränsöverskridande samarbete inom detta område, och noterar de positiva effekterna av smart specialisering inom den kulturella och kreativa sektorn, något de betydande resultat som hittills registrerats vittnar om. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att hålla fast vid och stärka åtgärder på detta område, och att på ett effektivt sätt utnyttja de medel som finns tillgängliga inom EU-programmen och Esi-fonderna.

20.  Europaparlamentet efterlyser en större teoretisk och praktisk räckvidd för projekt på medellång och lång sikt inom det kulturella, audiovisuella och kreativa området, genom att föreskriva en kombinerad användning av Esi-fonderna och Efsi-fonden.

21.  Europaparlamentet kräver att de sammanhållningspolitiska åtgärderna lägger större tonvikt vid investeringar i kultur- och utbildningssektorerna, i synnerhet i städer och i perifera områden, genom utnyttjande av verktyg för omskolning och social integration.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utnyttja kapaciteten inom Europeiska regionala utvecklingsfonden för att stödja utvecklingen av idrottsinfrastruktur och främja hållbara idrotts- och utomhusverksamheter som ett verktyg för regional utveckling och landsbygdsutveckling, och att utnyttja kapaciteten inom Europeiska socialfonden för att stärka kompetensen hos och anställbarheten för arbetstagare inom idrottssektorn.

23.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att avsätta en andel av de sammanhållningspolitiska medlen för högkvalitativa kultur- och utbildningsprojekt som förtjänar stöd, men inte kan erhålla EU-stöd på grund av bristande finansiella resurser.

24.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja integrerade territoriella projekt med en kulturell inriktning, t.ex. kulturvägar, som främjar högkvalitativ territoriell utveckling och offentlig-privata partnerskap inom området kulturturism.

INFORMATION OM ANTAGANDET I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande

20.3.2018

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

23

0

4

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Isabella Adinolfi, Dominique Bilde, Andrea Bocskor, Nikolaos Chountis, Silvia Costa, Mircea Diaconu, Jill Evans, María Teresa Giménez Barbat, Petra Kammerevert, Svetoslav Hristov Malinov, Curzio Maltese, Rupert Matthews, Morten Messerschmidt, Luigi Morgano, John Procter, Yana Toom, Sabine Verheyen, Bogdan Brunon Wenta, Theodoros Zagorakis, Bogdan Andrzej Zdrojewski, Milan Zver, Krystyna Łybacka

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Elena Gentile, Liliana Rodrigues, Algirdas Saudargas

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

John Howarth, Luděk Niedermayer

SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

23

+

ALDE

Mircea Diaconu, María Teresa Giménez Barbat, Yana Toom

EFDD

Isabella Adinolfi

ENF

Dominique Bilde

GUE/NGL

Nikolaos Chountis, Curzio Maltese

PPE

Andrea Bocskor, Svetoslav Hristov Malinov, Luděk Niedermayer, Algirdas Saudargas, Sabine Verheyen, Bogdan Brunon Wenta, Theodoros Zagorakis, Bogdan Andrzej Zdrojewski, Milan Zver

S&D

Silvia Costa, Elena Gentile, John Howarth, Petra Kammerevert, Luigi Morgano, Liliana Rodrigues, Krystyna Łybacka

0

-

4

0

ECR

Rupert Matthews, Morten Messerschmidt, John Procter

Verts/ALE

Jill Evans

Teckenförklaring:

+  :  Ja-röster

-  :  Nej-röster

0  :  Nedlagda röster


INFORMATION OM ANTAGANDET I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Antagande

27.3.2018

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

35

4

1

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Pascal Arimont, Franc Bogovič, Victor Boştinaru, Mercedes Bresso, Steeve Briois, Rosa D’Amato, Raymond Finch, Michela Giuffrida, Krzysztof Hetman, Ivan Jakovčić, Marc Joulaud, Constanze Krehl, Martina Michels, Iskra Mihaylova, Andrey Novakov, Paul Nuttall, Younous Omarjee, Konstantinos Papadakis, Mirosław Piotrowski, Stanislav Polčák, Liliana Rodrigues, Fernando Ruas, Monika Smolková, Ruža Tomašić, Ramón Luis Valcárcel Siso, Ángela Vallina, Matthijs van Miltenburg, Lambert van Nistelrooij, Derek Vaughan, Kerstin Westphal, Joachim Zeller

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Daniel Buda, Elena Gentile, Elsi Katainen, Ivana Maletić, Tonino Picula, Bronis Ropė, Davor Škrlec, Damiano Zoffoli

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Ricardo Serrão Santos


SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

35

+

ALDE

Ivan Jakovčić, Elsi Katainen, Iskra Mihaylova, Matthijs van Miltenburg

ECR

Mirosław Piotrowski, Ruža Tomašić

GUE/NGL

Martina Michels, Younous Omarjee, Ángela Vallina

PPE

Pascal Arimont, Franc Bogovič, Daniel Buda, Krzysztof Hetman, Marc Joulaud, Ivana Maletić, Lambert van Nistelrooij, Andrey Novakov, Stanislav Polčák, Fernando Ruas, Ramón Luis Valcárcel Siso, Joachim Zeller

S&D

Victor Boştinaru, Mercedes Bresso, Elena Gentile, Michela Giuffrida, Constanze Krehl, Tonino Picula, Liliana Rodrigues, Ricardo Serrão Santos, Monika Smolková, Derek Vaughan, Kerstin Westphal, Damiano Zoffoli

VERTS/ALE

Bronis Ropė, Davor Škrlec

4

-

EFDD

Raymond Finch, Paul Nuttall

ENF

Steeve Briois

NI

Konstantinos Papadakis

1

0

EFDD

Rosa D'Amato

Teckenförklaring:

+  :  Ja-röster

-  :  Nej-röster

0  :  Nedlagda röster

Senaste uppdatering: 12 april 2018Rättsligt meddelande