Förfarande : 2017/2209(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0144/2018

Ingivna texter :

A8-0144/2018

Debatter :

PV 02/05/2018 - 33
CRE 02/05/2018 - 33

Omröstningar :

PV 03/05/2018 - 7.15
CRE 03/05/2018 - 7.15
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2018)0204

BETÄNKANDE     
PDF 605kWORD 93k
12.4.2018
PE 613.557v02-00 A8-0144/2018

om mediernas mångfald och frihet i Europeiska unionen

(2017/2209(ΙΝΙ))

Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor

Föredragande: Barbara Spinelli

Föredragande av yttrande (*):

Curzio Maltese, utskottet för kultur och utbildning

(*) Förfarande med associerade utskott – artikel 54 i arbetsordningen

ÄNDRINGSFÖRSLAG
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 MOTIVERING
 RESERVATION
 YTTRANDE från utskottet för kultur och utbildning
 YTTRANDE från utskottet för rättsliga frågor
 INFORMATION OM ANTAGANDET I DET ANSVARIGA UTSKOTTET
 SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om mediernas mångfald och frihet i Europeiska unionen

(2017/2209(ΙΝΙ))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 2, 3, 6, 7, 9, 10, 11 och 49 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och artiklarna 9, 10 och 16 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av artikel 11 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av artikel 10 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen), rättspraxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen) samt den europeiska sociala stadgan,

–  med beaktande av den internationella konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering, antagen och öppnad för undertecknande och ratificering genom FN:s generalförsamlings resolution 2106 av den 21 december 1965,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar(1),

–  med beaktande av protokoll nr 29 till EU-fördraget om systemet för radio och tv i allmänhetens tjänst i medlemsstaterna,

–  med beaktande av den europeiska stadgan om pressfrihet,

–  med beaktande av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet,

–  med beaktande av förklaringarna, rekommendationerna och resolutionerna från Europarådets ministerkommitté och Europarådets parlamentariska församling samt Venedigkommissionens yttranden och rättsstatlighetschecklista,

–  med beaktande av Europarådets studie Journalists under pressure – Unwarranted interference, fear and self-censorship in Europe,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, FN:s konvention mot korruption och Unescos konvention om skydd för och främjande av mångfalden av kulturyttringar,

–  med beaktande av den allmänna kommentaren nr 34 från FN:s kommitté för de mänskliga rättigheterna,

–  med beaktande av FN:s vägledande principer om företag och mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av de relevanta resolutionerna från FN:s generalförsamling och FN:s människorättsråd och rapporten från FN:s särskilde rapportör om främjande och skydd av åsikts- och yttrandefriheten,

–  med beaktande av FN:s handlingsplan om journalisters säkerhet och frågan om straffrihet,

–  med beaktande av det arbete som utförs av Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) på området mediefrihet, i synnerhet rapporterna från dess representant för mediefrihet,

–  med beaktande av det arbete som Europarådets plattform för att främja skydd för journalistiken och säkerhet för journalister utför,

–  med beaktande av den gemensamma förklaringen av den 3 mars 2017 om yttrandefrihet och ”falska nyheter”, desinformation och propaganda från FN:s särskilde rapportör om främjande och skydd av rätten till åsikts- och yttrandefrihet, OSSE:s representant för mediefrihet, Amerikanska samarbetsorganisationens (OAS) särskilda rapportör om yttrandefrihet och den särskilda rapportören om yttrandefrihet och tillgång till information från Afrikanska kommissionen för mänskliga och folkens rättigheter,

–  med beaktande av resultaten från det internationella pressfrihetsindexet från Reportrar utan gränser och dem från övervakningsverktyget för mediemångfald från Europeiska universitetsinstitutets centrum för mediemångfald och mediefrihet,

–  med beaktande av policydokumentet Defining Defamation: Principles on Freedom of Expression and Protection of Reputation som publicerats av ARTICLE 19,

–  med beaktande av sin resolution av den 21 maj 2013 om EU-stadgan: standarder för mediefrihet i EU(2),

–  med beaktande av sina resolutioner av den 12 mars 2014 om amerikanska NSA:s övervakningsprogram, övervakningsorgan i olika medlemsstater samt inverkan på EU‑medborgarnas grundläggande rättigheter och på det transatlantiska samarbetet i rättsliga och inrikes frågor(3) och av den 29 oktober 2015 om uppföljning av Europaparlamentets resolution av den 12 mars 2014 om den elektroniska massövervakningen av EU:s medborgare(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 mars 2017 om e-demokrati i Europeiska unionen: möjligheter och utmaningar(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2016 med rekommendationer till kommissionen om inrättande av en EU-mekanism för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter(6),

–  med beaktande av sina resolutioner av den 14 februari 2017 Visselblåsares roll för skyddet av EU:s ekonomiska intressen(7) och av den 24 oktober 2017 om legitima åtgärder för att skydda visselblåsare som agerar i allmänhetens intresse när de lämnar ut konfidentiella uppgifter om företag och offentliga organ(8),

–  med beaktande av slutsatserna från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, om mediefrihet och mediepluralism i den digitala miljön(9),

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om mänskliga rättigheter vad gäller yttrandefrihet online och offline och kommissionens riktlinjer för EU-stöd till mediefrihet och medieintegritet i utvidgningsländerna under perioden 2014–2020,

–  med beaktande av 2016 års upplaga av kommissionens årliga kollokvium om de grundläggande rättigheterna, med mediepluralism och demokrati som tema, och de relevanta bidrag som offentliggjorts av Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter,

–  med beaktande av högnivågruppen med experter på falska nyheter och desinformation på internet som utsetts av kommissionen för att ge råd angående omfattningen av fenomenet falska nyheter och utformningen av roller och ansvarsområden för relevanta berörda parter,

–  med beaktande av Europeiska datatillsynsmannens (EDPS) yttrande 5/2016 om översynen av direktivet om integritet och elektronisk kommunikation (2002/58/EG),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/541 av den 15 mars 2017 om bekämpande av terrorism, om ersättande av rådets rambeslut 2002/475/RIF och om ändring av rådets beslut 2005/671/RIF(10),

–  med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 22 juni 2017 om säkerhet och försvar,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor samt yttrandena från utskottet för kultur och utbildning och utskottet för rättsliga frågor (A8-0144/2018), och av följande skäl:

A.  Yttrande- och åsiktsfrihet utgör grundläggande mänskliga rättigheter och oumbärliga villkor för en fullständig individuell utveckling och ett aktivt deltagande i ett demokratiskt samhälle, för förverkligande av principerna om öppenhet och ansvarighet och för uppfyllande av andra mänskliga rättigheter och grundläggande friheter.

B.  Mångfald är oskiljaktigt förenad med frihet, demokrati och rättsstatlighet.

C.  Rätten att informera och rätten till information utgör en del av de centrala grundläggande demokratiska värden som ligger till grund för Europeiska unionen.

D.  Pluralistiska, oberoende och trovärdiga mediers betydelse som demokratins och rättsstatens väktare och bevakare kan inte överskattas.

E.  Mediernas frihet, mångfald och oberoende är oumbärliga delar av rätten till yttrandefrihet, Medierna spelar en central roll i ett demokratiskt samhälle, genom att fungera som offentlighetens övervakningsorgan, samtidigt som de bidrar till att informera medborgarna och stärka deras egenmakt genom att bredda deras förståelse av det nuvarande politiska och sociala landskapet, och främja deras medvetna deltagande i demokratin. Denna roll bör utvidgas till att omfatta nätjournalistik och medborgarjournalistik, samt det arbete som utförs av bloggare, internetanvändare, aktivister som verkar via sociala medier och människorättsförsvarare, för att spegla dagens grundligt förändrade mediala verklighet, samtidigt som rätten till privatliv respekteras. Nätneutralitet är en grundläggande princip för ett öppet internet.

F.  Falska nyheter, nätmobbning och hämndporr utgör växande problem i våra samhällen, särskilt bland unga.

G.  Spridningen av falska nyheter och desinformation i sociala medier och sökmotorer har kraftigt skadat de traditionella mediernas trovärdighet, vilket i förlängningen hindrar deras förmåga att fungera som väktare.

H.  De offentliga myndigheterna har inte bara skyldighet att avstå från att införa begränsningar av yttrandefriheten, utan har även den positiva skyldigheten att anta en rättslig ram som främjar utvecklingen av fria, oberoende och pluralistiska medier.

I.  Enligt artiklarna 2 och 4 i den internationella konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering och artikel 30 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, får aldrig yttrandefrihet utnyttjas för att försvara uttalanden som strider mot konventionen och förklaringen, t.ex. hatspråk och hatpropaganda som bygger på idéer eller teorier om överlägsenhet för en ras eller grupp av människor med en viss hudfärg eller en etnisk grupp, eller som försöker rättfärdiga eller främja rashat eller diskriminering i någon form.

J.  Offentliga myndigheter är skyldiga att skydda de offentliga mediernas oberoende och opartiskhet, i synnerhet i egenskap av aktörer som tjänar det demokratiska samhället och inte regeringsmaktens intressen.

K.  Myndigheterna bör även säkerställa att medierna respekterar gällande lagar och bestämmelser.

L.  Den senaste politiska utvecklingen i olika medlemsstater, där nationalismen och populismen är på frammarsch, har lett till påtryckningar och hot mot journalister, vilket visar att Europeiska unionen måste säkerställa, främja och försvara mediefrihet och mediemångfald.

M.  Enligt Europarådet har de övergrepp och brott som begås mot journalister av både statliga och icke-statliga aktörer en allvarlig och dämpande effekt på yttrandefriheten. Risken för och frekvensen av obefogade ingrepp spär på rädslan bland journalister, medborgarjournalister, bloggare och andra informationsaktörer, vilket leder till en potentiellt hög grad av självcensur, samtidigt som det undergräver medborgarnas rätt till information och deltagande.

N.  FN:s särskilde rapportör om främjande och skydd av åsikts- och yttrandefriheten påminde i september 2016 om att regeringarna bär ansvar för att både respektera journalistiken och säkerställa att journalister och deras källor skyddas genom stark lagstiftning, åtal av förövare och omfattande säkerhet när så krävs.

O.  Journalister och andra medieaktörer drabbas fortfarande av våld, hot, trakasserier och offentliga uthängningar i Europeiska unionen, huvudsakligen på grund av deras undersökande arbete för att skydda allmänhetens intresse från maktmissbruk, korruption, kränkningar av de mänskliga rättigheterna och brottslig verksamhet.

P.  Att garantera journalisters och andra medieaktörers säkerhet är en grundförutsättning för att de ska kunna fullgöra sin uppgift och ha möjlighet att informera medborgare ordentligt och delta verkningsfullt i den offentliga debatten.

Q.  Enligt Europarådets plattform för skydd för journalistiken och säkerhet för journalister är statliga aktörer skyldiga till mer än hälften av övergreppen mot mediearbetare.

R.  Undersökande journalistik bör främjas som en form av medborgerligt engagemang och en yttring av civilkurage med stöd av kommunikation, lärande och utbildning.

S.  Den radikala utvecklingen av mediesystemet, den snabba utvecklingen av mediemångfaldens onlinedimension och framväxten av sökmotorer och plattformar för sociala medier som nyhetskällor innebär både en utmaning och en möjlighet för främjande av yttrandefriheten, för en demokratisering av nyhetsproduktionen genom att medborgare involveras i den offentliga debatten, och för omvandling av ett växande antal informationsanvändare till att bli informationsproducenter. Maktkoncentrationen hos mediekonglomerat, plattformsoperatörer och mellanhänder på internet, och mediekontrollen från bolag och politiska aktörer, riskerar att medföra negativa konsekvenser för mångfalden i den offentliga debatten och tillgången till information och inverka på journalistikens och etermediernas frihet, integritet, kvalitet och redaktionella oberoende. Det krävs lika villkor på EU-nivå för att säkerställa att sökmotorer, plattformar för sociala medier och andra högteknologiska jättar respekterar reglerna på EU:s digitala inre marknad, på områden såsom e-integritet och konkurrens.

T.  Journalister behöver direkt, omedelbar och obehindrad tillgång till information från offentliga förvaltningar för att på ett riktigt sätt kunna ställa myndigheterna till svars.

U.  Uppgifter som inhämtats genom undersökningsrätten och uppgifter som erhållits genom visselblåsare kompletterar varandra, och båda är väsentliga för journalisters förmåga att fullgöra sitt uppdrag att agera i allmänhetens intresse.

V.  Journalister behöver ett fullständigt rättsligt skydd för att använda och sprida sådan information av allmänintresse inom ramen för sitt arbete.

W.  Rätten att begära och motta information från den offentliga förvaltningen upprätthålls fortfarande inte överallt eller fullt ut i EU.

X.  Mediesektorn spelar en central roll i alla demokratiska samhällen. Den ekonomiska krisens verkningar, i kombination med den samtidiga ökningen av plattformar för sociala medier och andra högteknologiska jättar och mycket selektiva reklamintäkter, har lett till en dramatiskt ökad otrygghet när det gäller arbetsvillkor och en försämrad social trygghet för medieaktörer, däribland oberoende journalister, vilket har lett till en dramatisk nedgång för journalistikens professionella, sociala och kvalitetsmässiga standard som kan påverka det redaktionella oberoendet i negativ riktning.

Y.  Europeiska audiovisuella observationsorganet vid Europarådet har fördömt framväxten av ett digitalt duopol där Google och Facebook står för upp till 85 procent av all tillväxt på marknaden för digital reklam 2016, vilket äventyrar framtiden för traditionella reklamfinansierade medieföretag, t.ex. kommersiella tv-kanaler, tidningar och tidskrifter som når ut till en mycket mer begränsad publik.

Z.  Inom ramen för utvidgningspolitiken är kommissionen skyldig att kräva full överensstämmelse med Köpenhamnskriterierna, däribland yttrande- och mediefrihet, och EU bör därför föregå med gott exempel med de högsta möjliga standarderna på detta område. När stater har blivit medlemmar av EU fortsätter de att vara otvetydigt bundna av människorättsförpliktelser i enlighet med EU-fördragen och EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna, och respekten för yttrande- och mediefriheten i medlemsstaterna bör granskas regelbundet. EU kan enbart vara trovärdigt på den globala arenan om press- och mediefriheterna garanteras och respekteras inom unionen själv.

AA.  Forskningen visar konsekvent att kvinnor är i minoritet i mediesektorerna, i synnerhet i kreativa roller, och att de är kraftigt underrepresenterade på högre beslutsfattande nivå. Undersökningar av kvinnors deltagande i journalistiken tyder på att könsbalansen bland nytillträdande journalister är relativt god, men att fördelningen av ansvar när det gäller beslutsfattande kännetecknas av en betydande klyfta mellan könen.

AB.  Bestämmelserna i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och EU-fördraget, som säkerställer respekt för dessa principer, uppfylls genom positiva åtgärder för att främja mediernas frihet och mångfald, för att främja kvalitet på, tillgång till och tillgänglighet för information (positiv frihet), men kräver även att inga ingripanden görs av de offentliga myndigheterna för att undvika skadliga angrepp (negativ frihet).

AC.  Olaglig och godtycklig övervakning, i synnerhet när den bedrivs i stor skala, är oförenlig med de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, däribland yttrandefriheten – inbegripet pressfrihet och skydd av journalistiska källors konfidentialitet – och rätten till integritet och skydd av personuppgifter. Internet och sociala medier spelar en roll när det gäller spridning av hatpropaganda och främjande av radikalisering som leder till våldsam extremism genom vidarebefordring av olagligt innehåll, särskilt till men för unga människor. Bekämpning av sådana fenomen kräver nära och samordnat samarbete mellan alla relevanta aktörer, på alla myndighetsnivåer (lokal, regional och nationell) samt med civilsamhället och den privata sektorn. Ändamålsenliga lagar och verksamheter för säkerhet och terrorismbekämpning, samt åtgärder som syftar till att bekämpa och förebygga spridning av hatpropaganda och våldsam extremism, bör alltid vara föremål för skyldigheter avseende grundläggande rättigheter, så att alla eventuella konflikter med skyddet av yttrandefriheten undviks.

AD.  Att som visselblåsare slå larm om missförhållanden är, precis som Europarådet framhåller, en grundläggande aspekt av yttrandefriheten och spelar en viktig roll för att upptäcka och anmäla oegentligheter och missförhållanden, och för att stärka den demokratiska ansvarsskyldigheten och öppenheten. Visselblåsning utgör en central informationskälla i kampen mot organiserad brottslighet, i utredningen, identifieringen och offentliggörandet av fall av korruption inom den offentliga och privata sektorn samt för att upptäcka system för skatteflykt som inrättats av privata företag. Ett lämpligt skydd för visselblåsare på EU-nivå samt på nationell och internationell nivå, och ett främjande av en kultur som erkänner den viktiga roll som visselblåsare spelar i samhället, är förutsättningar för att säkerställa ändamålsenligheten för en sådan roll.

AE.  När det gäller bekämpning av korruption och administrativa missförhållanden i EU bör undersökande journalistik ges särskild uppmärksamhet och ekonomiskt stöd som ett verktyg som tjänar det allmännas bästa.

AF.  Enligt resultaten från övervakningsverktyget för mediemångfald är medieägandet fortfarande mycket koncentrerat, och detta utgör en betydande risk för mångfalden när det gäller information och synvinklar som ges utrymme i medieinnehållet.

AG.  Bevakningen av EU-frågor och det arbete som EU:s institutioner och organ utför bör omfattas av kriterierna för mediemångfald och mediefrihet, på samma villkor som bevakningen av nationella nyheter, och bör ha flerspråkigt stöd för att nå ut till så många EU-medborgare som möjligt.

1.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta lämpliga åtgärder, däribland att säkerställa tillräcklig offentlig finansiering, för att garantera och främja ett pluralistiskt, oberoende och fritt medielandskap i det demokratiska samhällets tjänst, inbegripet public service-mediers, icke-kommersiella mediers och gräsrotsmediers oberoende och hållbarhet, vilka är avgörande delar i en gynnsam miljö för att garantera den grundläggande rätten till yttrandefrihet och informationsfrihet.

2.  Europaparlamentet framhåller att lagstiftare, journalister, utgivare och mellanhänder på internet har ett gemensamt ansvar, vilket även gäller medborgarna i egenskap av konsumenter av information.

3.  Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna att garantera ett fullständigt genomförande av EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna i alla sina beslut och åtgärder och i all sin politik, för att på så sätt upprätthålla mediernas mångfald och frihet och skydda dem mot otillbörlig påverkan från nationella offentliga myndigheters sida. Parlamentet uppmanar i detta hänseende kommissionen att införa konsekvensbedömningar på människorättsområdet för att utvärdera sina lagstiftningsförslag och lägga fram ett förslag om inrättande av en EU-mekanism för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter, i linje med den relevanta resolutionen från parlamentet.

4.  Europaparlamentet betonar behovet av att ha oberoende övervakningsmekanismer för att bedöma situationen för mediefrihet och mediemångfald i EU, som ett sätt att främja och skydda de rättigheter och friheter som fastställs i artikel 11 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och artikel 10 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, och skyndsamt reagera på möjliga hot mot och kränkningar av dem. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att till fullo stödja och stärka de verktyg som redan tagits fram i detta avseende, exempelvis övervakningsverktyget för mediemångfald och Europarådets plattform för skydd av journalistiken och säkerhet för journalister.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, i egenskap av fördragens väktare, att behandla försök att skada mediernas frihet och mångfald från medlemsstaternas regeringars sida som de allvarliga och systemiska maktmissbruk och handlingar mot EU:s grundläggande värden i artikel 2 i EU-fördraget som de är, med tanke på att rättigheterna till yttrande- och åsiktsfrihet är grundläggande mänskliga rättigheter och att mediernas frihet, mångfald och oberoende spelar en väsentlig roll i demokratiska samhällen, däribland genom att kontrollera regeringens och statens makt.

6.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra en oberoende granskning av relevant lagstiftning och praxis för att skydda yttrandefriheten och mediernas frihet och mångfald.

7.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över de övergrepp, kränkningar och dödliga attacker som fortfarande begås mot journalister och mediearbetare i medlemsstaterna på grund av deras verksamhet. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att göra sitt yttersta för att förhindra sådant våld, se till att ansvar utkrävs och att straffrihet undviks och säkerställa att brottsoffer och deras familjer har tillgång till lämpliga rättsmedel. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta ett oberoende och opartiskt tillsynsorgan, i samarbete med journalistorganisationer, för övervakning, dokumentering och rapportering om våld och hot mot journalister och för att hantera skyddet av journalistiken och journalisters säkerhet på nationell nivå. Parlamentet uppmanar dessutom medlemsstaterna att fullt ut genomföra Europarådets rekommendation CM/Rec(2016)4 om skydd för journalistik och journalisters och andra medieaktörers säkerhet.

8.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över de försämrade arbetsförhållandena för journalister och den mängd psykiskt våld som journalister drabbas av. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att upprätta nationella handlingsplaner, i nära samarbete med journalistorganisationer, för att förbättra arbetsförhållandena för journalister och säkerställa att journalister inte utsätts för psykiskt våld.

9.  Europaparlamentet är bekymrat över situationen för mediefriheten i Malta efter mordet i oktober 2017 på den korruptionsbekämpande journalisten Daphne Caruana Galizia, som även drabbades av trakasserier, däribland förebyggande beslut som frös hennes bankkonton, och hot från multinationella företag.

10.  Europaparlamentet välkomnar beslutet att uppkalla Europaparlamentets pressrum efter den mördade journalisten Daphne Caruana Galizia. Parlamentet påminner i detta sammanhang om sin efterlysning av ett årligt pris i Europaparlamentet till undersökande journalistik som ska uppkallas efter henne.

11.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att till fullo stödja Reportrar utan gränsers initiativ till att vid FN:s generalsekretariat inrätta en särskild representant för journalisters säkerhet.

12.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i lag och praxis skapa och upprätthålla en trygg och säker miljö för journalister och andra medieaktörer, däribland utländska journalister som bedriver journalistisk verksamhet i medlemsstaterna, och därmed göra det möjligt för dem att utföra sitt arbete självständigt och utan otillbörlig inblandning, såsom hot om våld, trakasserier, finansiellt, ekonomiskt och politiskt tryck, påtryckningar om att lämna ut konfidentiella källor och konfidentiellt material, och riktad övervakning. Parlamentet betonar behovet av att medlemsstaterna garanterar effektiva förfaranden för rättslig prövning, i fråga om ovan nämnda handlingar, för journalister vars rätt att arbeta har hotats, för att undvika självcensur. Parlamentet framhåller vikten av ett jämställdhetsperspektiv när man överväger åtgärder för att hantera journalisters säkerhet.

13.  Europaparlamentet understryker vikten av att säkerställa adekvata arbetsförhållanden för journalister och mediearbetare, i full överensstämmelse med kraven i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna och den europeiska sociala stadgan, som ett sätt att undvika otillbörliga inre och yttre påtryckningar, beroendesituationer, sårbarhet och instabilitet och till följd därav risken för självcensur. Parlamentet framhäver att oberoende journalistik inte kan garanteras och främjas enbart genom marknaden. Därför uppmanas kommissionen och medlemsstaterna att främja och utarbeta nya socialt hållbara ekonomiska modeller som syftar till att finansiera och stödja kvalitet och oberoende journalistik och säkerställer att allmänheten får korrekt information. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att stärka det ekonomiska stödet till public service-leverantörer och undersökande journalistik, och att samtidigt avstå från att blanda sig i redaktionella beslut.

14.  Europaparlamentet fördömer alla försök från regeringars sida att tysta kritiska medier och rasera mediefriheten och mediemångfalden, även på mer sofistikerade sätt som vanligtvis inte genererar en varning i Europarådets plattform för att främja skydd av journalistiken och säkerhet för journalister, t.ex. genom att regeringsmedlemmar och deras kumpaner köper upp kommersiella medieföretag och kapar public service-medierna för att gynna partsintressen.

15.  Europaparlamentet framhåller behovet av att stödja och bredda omfattningen av verksamheten i det europeiska centrumet för press- och mediefrihet, i synnerhet det rättsliga stödet till hotade journalister.

16.  Europaparlamentet understryker att de som är verksamma i mediebranschen ofta har osäkra arbetsvillkor vad gäller kontrakt, löner och sociala garantier, vilket äventyrar deras förmåga att arbeta på ett riktigt sätt och därigenom hämmar mediefriheten.

17.  Europaparlamentet konstaterar att rätten till yttrandefrihet får bli föremål för inskränkningar – under förutsättning att de föreskrivs i lag, tjänar ett legitimt syfte och är nödvändiga i ett demokratiskt samhälle – i syfte att, bland annat, skydda andra människors anseende och rättigheter. Parlamentet uttrycker dock sin oro över de negativa och avskräckande effekter som straffrättsliga lagar om förtal kan ha på rätten till yttrandefrihet, pressfrihet och offentlig debatt. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att avstå från varje form av missbruk av lagar om brottsligt förtal genom att hitta en rimlig balans mellan rätten till yttrandefrihet och rätten till respekt för privatliv och familjeliv, däribland anseende, samtidigt som man säkerställer rätten till ett effektivt rättsmedel och undviker alltför långtgående och oproportionerliga straff och påföljder, i enlighet med de kriterier som fastställs av Europadomstolen.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå ett anti-SLAPP-direktiv (Strategic lawsuit against public participation) som skyddar de oberoende medierna från ogrundade stämningar som syftar till att tysta eller skrämma dem i EU.

19.  Europaparlamentet anser att grunden till deltagandet i demokratiska processer först och främst bygger på faktisk och icke-diskriminerande tillgång till information och kunskap. Parlamentet efterlyser att EU och dess medlemsstater tar fram adekvat politik för att uppnå universell tillgång till internet och för att erkänna tillgång till internet – inbegripet nätneutralitet – som en grundläggande rättighet.

20.  Europaparlamentet beklagar djupt det beslut som antagits av Förenta staternas federala kommunikationsutskott om att upphäva reglerna om nätneutralitet från 2015, och framhåller de negativa konsekvenser som detta beslut kan medföra i en globalt sammankopplad digital värld för rätten till tillgång till information utan diskriminering. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att fortsätta att stärka principen om nätneutralitet genom att bygga vidare på och vidareutveckla riktlinjerna för nationella regleringsmyndigheters genomförande av EU:s regler om nätneutralitet, från Organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation (Berec).

21.  Europaparlamentet lyfter fram oberoende och pluralistiska mediers viktiga roll i den politiska debatten och rätten till pluralistisk information både under mandatperioder och de mellanliggande perioderna. Parlamentet understryker behovet att garantera full yttrandefrihet för alla politiska aktörer, i enlighet med bestämmelserna i den internationella konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering, och att basera den sändningstid de ges i public service-kanaler på journalistiska och yrkesmässiga kriterier och inte på i vilken utsträckning de har institutionell representativitet eller på deras politiska åsikter.

22.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att avstå från att vidta onödiga åtgärder som syftar till att på ett godtyckligt sätt begränsa tillgången till internet och utövandet av grundläggande mänskliga rättigheter, eller kontrollera offentliga kommunikationer, genom att exempelvis anta repressiva bestämmelser om etablering och drift av medieföretag och/eller webbplatser, godtyckligt införande av undantagstillstånd, teknisk kontroll över digital teknik – dvs. blockering, filtrering, störning och nedstängning av digitala platser – eller de facto-privatisering av kontrollåtgärder genom utövande av påtryckningar på mellanhänder för att förmå dem att vidta åtgärder för att begränsa eller ta bort innehåll på internet. Parlamentet uppmanar dessutom EU och medlemsstaterna att förhindra att sådana åtgärder införs av privata aktörer.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa fullständig transparens från privata företags och regeringars sida när det gäller användning av algoritmer, artificiell intelligens och automatiserat beslutsfattande, vilka inte bör införas och utvecklas på ett sätt som leder till eller har som avsikt att innehåll på internet godtyckligt blockeras, filtreras och tas bort, och att garantera att EU:s digitala politik och strategi måste tas fram med ett människorättsbaserat synsätt och sörja för lämpliga garantier och rättsmedel och vara helt förenliga med relevanta bestämmelser i Europeiska unionens stadga för de grundläggande rättigheterna och den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

24.  Europaparlamentet upprepar att nätmobbning, hämndporr och material med sexuella övergrepp mot barn är ett växande problem i våra samhällen och kan få extremt allvarliga konsekvenser, särskilt för barn och ungdomar, och framhåller att minderårigas intressen och rättigheter måste respekteras fullt ut i sammanhang som rör massmedier. Parlamentet uppmuntrar alla medlemsstater att utarbeta långsiktig lagstiftning för att ta itu med dessa fenomen, däribland bestämmelser om upptäckt, signalering och borttagning av innehåll från sociala medier av innehåll som är uppenbart skadligt för människans värdighet. Parlamentet uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att öka sina ansträngningar för att bygga upp effektiva motbudskap och att tillhandahålla tydliga riktlinjer som säkerställer rättslig säkerhet och förutsägbarhet för användare, tjänsteleverantörer och internetsektorn som helhet, samtidigt som man säkerställer möjligheten till rättslig prövning i enlighet med nationell lagstiftning, i syfte att reagera mot missbruk av sociala medier för terroristers syften. Parlamentet betonar dock att alla åtgärder som begränsar eller tar bort innehåll på internet endast bör antas under specifika, fastställda och legitima omständigheter och under strikt rättslig tillsyn, i enlighet med internationella standarder, rättspraxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna och artikel 52 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

25.  Europaparlamentet noterar uppförandekoden om olaglig hatpropaganda på nätet, vilken stöds av kommissionen. Parlamentet noterar det stora handlingsutrymme för skönsmässig bedömning som lämnas åt privata aktörer för att fastställa vad som utgör ”olaglighet”, och efterlyser en begränsning av detta handlingsutrymme, för att undvika censur och godtyckliga inskränkningar av yttrandefriheten.

26.  Europaparlamentet bekräftar på nytt att anonymitet och kryptering är viktiga verktyg för utövande av demokratiska rättigheter och friheter, främjande av tillit till den digitala infrastrukturen och de digitala kommunikationerna och skydd av journalistiska källors konfidentialitet. Parlamentet erkänner att kryptering och anonymitet möjliggör den integritet och säkerhet som behövs för att man ska kunna utöva rätten till åsikts- och yttrandefrihet i den digitala tidsåldern, och påminner om att fri tillgång till information med nödvändighet innebär att skydda de personuppgifter som medborgarna lämnar efter sig när de är verksamma online. Parlamentet noterar att kryptering och anonymitet också kan ge upphov till missbruk och oegentligheter och göra det svårt att förhindra brottslig verksamhet och genomföra utredningar, vilket har påpekats av tjänstemän inom brottsbekämpning och terrorismbekämpning. Parlamentet erinrar om att inskränkningar av kryptering och anonymitet måste vara begränsade i enlighet med principerna om laglighet, nödvändighet och proportionalitet. Parlamentet uppmanar EU:s institutioner och medlemsstater att till fullo stödja och genomföra de rekommendationer som anges i rapporten av den 22 maj 2015 från FN:s särskilde rapportör om främjande och skydd av åsikts- och yttrandefriheten, som behandlar användning av kryptering och anonymitet i digital kommunikation.

27.  Europaparlamentet uppmuntrar utarbetandet av etiska kodexar för journalister och för dem som medverkar i driften av medieföretag, i syfte att säkerställa ett fullständigt oberoende för journalister och medieorgan.

28.  Europaparlamentet betonar att brottsbekämpande och rättsliga myndigheter ställs inför många hinder när de utreder och åtalar brott som begås på internet, även på grund av skillnader mellan EU-medlemsstaternas lagstiftning.

29.  Europaparlamentet konstaterar att i det framväxande digitala medieekosystemet har nya mellanhänder dykt upp, som kan påverka och kontrollera information och tankar på internet genom att skaffa sig funktioner och kontroll som grindvakt. Parlamentet understryker att det måste finnas tillräckligt med oberoende och självständiga kanaler, tjänster och källor på internet med kapacitet att ge allmänheten en mångfald av åsikter och demokratiska tankar kring frågor av allmänt intresse. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta fram nya eller utveckla befintliga nationella strategier och åtgärder för detta ändamål.

30.  Europaparlamentet konstaterar att den nya digitala miljön har förvärrat problemet med spridning av desinformation, eller så kallade falska nyheter eller fejknyheter. Parlamentet påminner dock om att detta inte är ett nytt fenomen, och att det heller inte är begränsat till onlinevärlden. Parlamentet framhåller vikten av att garantera rätten till information av god kvalitet genom att stärka medborgarnas tillgång till tillförlitlig information och förhindra spridningen av felaktiga uppgifter på och utanför internet. Parlamentet påminner om att användningen av termen ”falska nyheter” aldrig får syfta till att undergräva det allmänna förtroendet för medierna eller misskreditera och kriminalisera kritiska röster. Parlamentet uttrycker sin oro över det potentiella hot som begreppet falska nyheter kan utgöra för yttrande- och åsiktsfriheten och mediernas oberoende, och understryker samtidigt de negativa effekter som spridningen av falska nyheter kan ha på den politiska debattens kvalitet och på det välinformerade deltagandet av medborgarna i det demokratiska samhället. Parlamentet betonar vikten av att säkerställa effektiva system för självreglering som bygger på principerna om riktighet och insyn och som ger adekvata skyldigheter och instrument när det gäller granskning av källor, och vikten av faktagranskning som utförs av opartiska och certifierade utomstående faktagranskningsorgan för att främja informationens objektivitet och skyddet av den.

31.  Europaparlamentet uppmanar företag inom sociala medier och onlineplattformar att utveckla verktyg som gör det möjligt för användarna att anmäla och signalera potentiella falska nyheter i syfte att underlätta en snabb korrigering, och att tillåta granskning från opartiska och certifierade utomstående faktagranskningsorgan, med uppdrag att ge exakta definitioner av falska nyheter och desinformation i syfte att minska det handlingsutrymme för skönsmässig bedömning som lämnas åt aktörer inom den privata sektorn, och att fortsätta visa och märka som ”falska nyheter” den information som har avslöjats som sådan, i syfte att stimulera den offentliga debatten och hindra återkomsten av samma desinformation i en annan form.

32.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens beslut att inrätta en högnivågrupp med experter på falska nyheter och desinformation på internet som består av företrädare från civilsamhället, plattformar för sociala medier, nyhetsmedieorganisationer, journalister och den akademiska världen och ska analysera dessa framväxande hot och föreslå operativa åtgärder som ska vidtas på både EU-nivå och nationell nivå.

33.  Europaparlamentet framhåller internetaktörernas ansvar i fråga om att förhindra att obekräftad och felaktig information sprids enbart i syfte att öka internettrafiken genom användning av till exempel så kallat klickbete.

34.  Europaparlamentet erkänner att den roll som tidningsutgivare spelar och deras investeringar i undersökande, yrkesmässig och oberoende journalistik är avgörande för att bekämpa spridningen av ”falska” nyheter, och betonar behovet att säkerställa det pluralistiska redaktionella tidningsinnehållets bärkraft. Parlamentet uppmanar både kommissionen och medlemsstaterna att anslå tillräckliga finansiella resurser i digital kunskap och mediekompetens och för att utveckla kommunikationsstrategier, tillsammans med internationella organisationer och organisationer i civilsamhället, för att ge medborgarna och nätanvändarna förmåga att känna igen och vara medvetna om tvivelaktiga informationskällor samt upptäcka och avslöja avsiktligt falskt innehåll och falsk propaganda. Parlamentet uppmanar för detta ändamål medlemsstaterna att integrera medie- och informationskompetens i de nationella utbildningssystemen. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta hänsyn till bästa praxis på nationell nivå för att säkerställa att journalistiken är av god kvalitet och att den information som publiceras är tillförlitlig.

35.  Europaparlamentet upprepar varje individs rätt att bestämma över hur hans eller hennes personuppgifter ska användas, särskilt den exklusiva rätten att kontrollera användning och utlämnande av personuppgifter och rätten att bli glömd, dvs. möjligheten att snabbt få innehåll som kan skada individens värdighet borttaget från sociala medier och sökmotorer.

36.  Europaparlamentet konstaterar att internet och, mer allmänt, utvecklingen av den digitala miljön har utvidgat omfattningen av flera mänskliga rättigheter, vilket bland annat visas i Europeiska unionens domstols dom av den 13 maj 2014 i mål C-131/12, Google Spain SL och Google Inc. mot Agencia Española de Protección de Datos (AEPD) och Mario Costeja González(11). Parlamentet uppmanar i detta avseende EU‑institutionerna att inleda ett samverkansbaserat förfarande för att utarbeta en europeisk stadga om interneträttigheter, med beaktande av bästa praxis som tagits fram i medlemsstaterna – i synnerhet den italienska deklarationen om interneträttigheter – som en referenspunkt, tillsammans med relevanta europeiska och internationella människorättsinstrument, för reglering av den digitala sfären.

37.  Europaparlamentet understryker visselblåsarnas centrala roll i fråga om att skydda allmänintresset och främja en kultur av offentlig ansvarsskyldighet och integritet i både offentliga och privata institutioner. Parlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen och medlemsstaterna att anta och genomföra en adekvat, avancerad och helomfattande ram för lagstiftning till skydd för visselblåsare genom att ge sitt fulla stöd till Europarådets rekommendationer och Europaparlamentets nyligen antagna resolutioner av den 14 februari 2017 och 24 oktober 2017. Parlamentet anser det nödvändigt att säkerställa att rapporteringsmekanismerna är tillgängliga och säkra och att visselblåsares och undersökande journalisters påståenden utreds på ett yrkesmässigt sätt.

38.  Europaparlamentet betonar att det rättsliga skyddet för visselblåsare när de offentliggör information i synnerhet bygger på rätten för allmänheten att ta emot denna information. Parlamentet betonar att ingen bör förlora sitt skydd bara för att man kan ha gjort en felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna eller för att det upplevda hotet mot allmänintresset inte blev verklighet, under förutsättning att personen i fråga vid tidpunkten för rapporteringen hade rimliga skäl att tro på uppgifternas riktighet. Parlamentet påminner om att de som medvetet rapporterar felaktig eller vilseledande information till behöriga myndigheter inte bör anses vara visselblåsare och därför inte bör gynnas av skyddsmekanismerna. Parlamentet betonar dessutom att alla personer som lider skada, vare sig direkt eller indirekt, av inlämnande eller röjande av oriktiga eller vilseledande uppgifter bör få rätt att söka effektiva rättsmedel.

39.  Europaparlamentet uppmanar både kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder för att skydda informationskällornas konfidentialitet, i syfte att förhindra diskriminerande åtgärder och hot.

40.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att journalister ges lämpliga verktyg för att utreda och få information från EU och medlemsstaternas offentliga förvaltningsmyndigheter, i enlighet med förordning (EG) nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till handlingar, utan att behöva möta godtyckliga beslut som nekar dem sådan rätt till tillgång. Parlamentet noterar att uppgifter som journalister eller medborgare inhämtat genom undersökningsrätten, inbegripet uppgifter som inhämtats genom visselblåsare, både kompletterar varandra och är väsentliga för journalisters förmåga att fullgöra sitt uppdrag i allmänhetens intresse. Parlamentet upprepar att tillgång till offentliga källor och evenemang bör vara avhängigt objektiva, icke-diskriminerande och transparenta kriterier.

41.  Europaparlamentet betonar att pressfrihet kräver oberoende gentemot politisk och ekonomisk makt, vilket innebär likabehandling oavsett redaktionens inriktning. Parlamentet erinrar om vikten av att bevara journalistik som drar nytta av mekanismer som förhindrar koncentration i enskilda grupper, monopolgrupper och monopolliknande grupper samt säkerställer fri konkurrens och redaktionell mångfald. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att anta och genomföra en förordning om medieägande i syfte att undvika horisontell koncentration av ägandet i mediesektorn, indirekt och medieövergripande ägande och för att garantera öppenhet, offentlighet och enkel tillgång för medborgarna till information om mediers ägande, finansieringskällor och förvaltning. Parlamentet understryker behovet av att tillämpa lämpliga begränsningar av medieägande för personer som innehar offentliga befattningar och säkerställa oberoende tillsyn och effektiva efterlevnadsmekanismer för att förebygga intressekonflikter och svängdörrsproblematik. Parlamentet anser att det är viktigt att ha oberoende och opartiska nationella myndigheter för att säkerställa en effektiv tillsyn av den audiovisuella mediesektorn.

42.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att utveckla sin egen strategiska kapacitet och samarbeta med lokalsamhällen i EU och EU:s grannskap för att främja en pluralistisk mediemiljö och förmedla EU:s politik på ett samstämt och effektivt sätt.

43.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att till fullo stödja och godkänna rekommendationen från Europarådets ministerkommitté till medlemsstaterna om mediernas mångfald och om insyn i medieägande, vilken antogs den 7 mars 2018.

44.  Europaparlamentet påminner om den viktiga roll som radio och tv i allmänhetens tjänst spelar i fråga om att bevara mångfalden i medierna, såsom betonas i protokoll nr 29 till fördragen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ge dem de ekonomiska och tekniska medel som krävs för att de ska kunna fullgöra sin funktion i samhället och tjäna samhällsintresset. Parlamentet uppmanar för detta ändamål medlemsstaterna att garantera deras redaktionella oberoende genom att skydda dem, genom tydligt fastställda regelverk, mot alla former av statlig, politisk och kommersiell inblandning och påverkan, och att samtidigt garantera fullständig självständighet i förvaltningen och oberoende för alla offentliga organ och enheter som har befogenheter inom radio och tv och telekommunikationer.

45.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att anpassa politiken för att utfärda licenser till nationella radio- och tv-bolag enligt principen om respekt för mediemångfald. Parlamentet betonar att de avgifter som tas ut och de strikta kraven med anknytning till utfärdandet av licenser bör vara föremål för granskning och inte får äventyra mediernas frihet.

46.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att kontrollera om medlemsstaterna beviljar sändningstillstånd på grundval av objektiva, insynsvänliga, opartiska och proportionerliga kriterier.

47.  Europaparlamentet föreslår, i syfte att effektivt värna om mediernas frihet och mångfald, att deltagande i offentliga upphandlingar förbjuds, eller att det då åtminstone krävs full insyn, för företag vars slutliga ägare också äger ett medieföretag. Parlamentet föreslår att medlemsstaterna åläggs att regelbundet rapportera om alla offentliga medel som går till medieföretag och att alla offentliga medel som går till medieägare regelbundet granskas. Parlamentet betonar att medieägare inte får ha dömts för eller befunnits skyldiga till någon straffbar gärning.

48.  Europaparlamentet betonar att all offentlig finansiering till medieorganisationer bör ges på grundval av icke-diskriminerande, objektiva och transparenta kriterier som medierna bör informeras om på förhand.

49.  Europaparlamentet påminner om att medlemsstaterna bör finna sätt att stödja medierna, genom att exempelvis säkerställa mervärdesskattens neutralitet i enlighet med rekommendationerna i Europaparlamentets resolution av den 13 oktober 2011 om mervärdesskattens framtid(12), och genom att stödja initiativ med anknytning till media.

50.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att avsätta permanent och tillräcklig finansiering i EU:s budget till att stödja övervakningsverktyget för mediemångfald vid centrumet för mediemångfald och mediefrihet och att skapa en årlig mekanism för att bedöma riskerna för mediemångfalden i EU:s medlemsstater. Parlamentet betonar att samma mekanism bör användas för att mäta mediemångfalden i kandidatländer, och att resultaten från övervakningsverktyget för mediemångfald bör ha faktisk betydelse för framstegen i förhandlingsprocessen.

51.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att övervaka och samla in information och statistik om mediefrihet och mediemångfald i alla medlemsstater och att noga analysera alla överträdelser av journalisters grundläggande rättigheter, samtidigt som man respekterar subsidiaritetsprincipen.

52.  Europaparlamentet framhåller behovet av att öka utbytet av bästa praxis mellan medlemsstaternas tillsynsmyndigheter på det audiovisuella området.

53.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta hänsyn till rekommendationerna i Europaparlamentets resolution av den 25 oktober 2016 om inrättande av en EU-mekanism för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter(13). Parlamentet uppmanar i detta avseende kommissionen att inkludera resultaten och rekommendationerna från övervakningsverktyget för mediemångfald när det gäller riskerna för mediernas mångfald och frihet i EU, vid utarbetningen av sin årsrapport om demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter (europeisk DRG-rapport).

54.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att intensifiera sina insatser för att stärka mediekompetensen och främja utbildning och utbildningsrelaterade initiativ bland alla medborgare genom formell, icke-formell och informell utbildning med livslångt lärande som perspektiv, även genom att ägna särskild uppmärksamhet åt lärares grundutbildning och fortbildning och stöd åt lärare samt genom att uppmuntra till dialog och samarbete mellan utbildningssektorn och alla berörda parter, däribland yrkesverksamma i mediebranschen samt civilsamhället och ungdomsorganisationer. Parlamentet bekräftar att det finns behov av att stödja åldersanpassade innovativa verktyg för att främja stärkande av egenmakt och onlinesäkerhet som obligatoriska delar av skolors läroplaner och överbrygga den digitala klyftan genom både specifika projekt för teknisk kompetens och lämpliga investeringar i infrastruktur, för att säkerställa allmän tillgång till information.

55.  Europaparlamentet betonar att en känsla av kritisk bedömning och analys när det gäller användning och skapande av medieinnehåll är viktig att utveckla, för människors förståelse av aktuella frågor och för deras bidrag till det offentliga livet, liksom för deras kunskaper om både den omvälvande potentialen och de inneboende hoten mot en allt mer komplex och sammanlänkad mediemiljö. Parlamentet framhåller att mediekompetens är en helt avgörande demokratisk färdighet som ger medborgarna egenmakt. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utarbeta särskilda åtgärder för att främja och stödja projekt för mediekompetens, såsom pilotprojektet om mediekompetens för alla, och att utarbeta en heltäckande politik för mediekompetens som riktar sig till medborgare i samtliga åldersgrupper och behandlar alla typer av medier, som en integrerad del av EU:s utbildningspolitik och med stöd av EU:s finansieringsmöjligheter, såsom de europeiska struktur- och investeringsfonderna och Horisont 2020.

56.  Europaparlamentet konstaterar med oro att medietillgången för minoriteter, lokala och regionala samhällen, kvinnor och personer med funktionsnedsättning är utsatt för risk, vilket även framgick av övervakningsverktyget för mediepluralism 2016. Parlamentet betonar att inkluderande medier är grundläggande för ett öppet, fritt och pluralistiskt medielandskap, och att alla medborgare har rätt till tillgång till oberoende information på sitt modersmål, oavsett om det är ett språk som används av myndigheter eller ett minoritetsspråk. Parlamentet betonar betydelsen av att ge europeiska journalister, särskilt de som arbetar på mindre använda språk och minoritetsspråk, adekvata möjligheter till utbildning och fortbildning. Därför uppmanar parlamentet kommissionen och medlemsstaterna att uppmuntra till och stödja forskning, projekt och politik som förbättrar tillgången till media, samt relevanta initiativ inriktade på sårbara minoritetsgrupper (såsom pilotprojektet om möjligheter till praktiktjänstgöring för medier på minoritetsspråk), och att säkerställa möjligheter för alla medborgare att delta och yttra sig.

57.  Europaparlamentet uppmuntrar mediebranschen att skydda jämställdheten i mediestrategier och mediepraxis genom samregleringsmekanismer, interna uppförandekoder och andra frivilliga åtgärder.

58.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen och medlemsstaterna att engagera sig i sociala kampanjer, utbildningsprogram och mer riktad utbildning och kampanjer för att öka medvetenheten (däribland för beslutsfattare inom branschen) för att främja jämlika värden och jämlik praxis genom finansiering och främjande på både nationell nivå och EU-nivå för att effektivt ta itu med klyftan mellan könen i mediesektorn.

59.  Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen utvecklar en sektorsstrategi baserad på innovation och hållbarhet för den europeiska mediesektorn. Parlamentet anser att en sådan strategi bör stärka det gränsöverskridande samarbetet och samproduktionerna mellan medieaktörer i EU, för att framhäva deras mångfald och främja interkulturell dialog, förbättra samarbetet med alla EU-institutioners enskilda nyhetsrum och audiovisuella tjänster, särskilt Europaparlamentets, och främja mediebevakningen av och synligheten för EU:s verksamhet.

60.  Europaparlamentet understryker vikten av att utveckla ytterligare modeller för upprättandet av en europeisk sändningsplattform i allmänhetens tjänst, som främjar politiska debatter över hela EU på grundval av fakta, skilda åsikter och respekt, bidrar till en åsiktsmässig mångfald i det nyligen sammanväxta medielandskapet och främjar EU:s synlighet i dess yttre förbindelser.

61.  Europaparlamentet begär att kommissionen och medlemsstaterna skyddar mediernas frihet och yttrandefriheten inom samtida konst, genom att främja skapandet av konstverk som ger uttryck för sociala problem, uppmuntrar till kritisk debatt och inspirerar till motberättelser.

62.  Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt att avskaffa geoblockering för informationsmedieinnehåll och på så sätt göra det möjligt för EU-medborgare att få tillgång till onlinestreamning, streamning på begäran och reprisstreamning av andra medlemsstaters tv-kanaler.

63.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt till Europarådets generalsekreterare.

(1)

EUT L 145, 31.5.2001, s. 43.

(2)

EUT C 55, 12.2.2016, s. 33.

(3)

Antagna texter, P7_TA(2014)0230.

(4)

Antagna texter, P8_TA(2015)0388.

(5)

Antagna texter, P8_TA(2017)0095.

(6)

Antagna texter, P8_TA(2016)0409.

(7)

Antagna texter, P8_TA(2017)0022.

(8)

Antagna texter, P8_TA(2017)0402.

(9)

EUT C 32, 4.2.2014, s. 6.

(10)

EUT L 88, 31.3.2017, s. 6.

(11)

ECLI:EU:C:2014:317.

(12)

EUT C 94 E, 3.4.2013, s. 5.

(13)

Antagna texter, P8_TA(2016)0409.


MOTIVERING

Genom antagandet av Lissabonfördraget har Europeiska unionen antagit en identitet som en värdegemenskap där mänskliga rättigheter utgör hörnstenen. Yttrande- och informationsfrihet har internationellt erkännande som en av de viktigaste delarna av de mänskliga rättigheternas och de grundläggande friheternas arkitektur. Den kommer bland annat till uttryck i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Genom rättspraxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna samt det arbete som utförts av flera internationella organisationer (FN, OSSE, Europarådet) har dess tillämpningsområde utvecklats och preciserats, och genom artikel 11 i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna har det formellt breddats till att även inbegripa skydd av mediernas frihet och mångfald. Tillsammans befäster alla dessa instrument ett tydligt definierat ansvar för medlemsstaterna och EU att fullt ut skydda denna grundläggande mänskliga rättighet och samtidigt införa positiva åtgärder för att aktivt främja dess utveckling.

Utöver sin inneboende ställning som mänsklig rättighet har yttrandefrihet och pluralistiska och oberoende medier även en grundläggande social funktion genom att fungera som offentlighetens övervakningsorgan, som skyddar medborgare från såväl staters som privata intressens övergrepp och ger dem möjlighet att delta aktivt i det demokratiska livet.

Villkoren för mediernas faktiska frihet, mångfald och oberoende från politiska påtryckningar och ekonomiska intressen har förvärrats sedan antagandet av Europaparlamentets resolution av den 21 maj 2013 EU-stadgan: Standarder för mediefrihet i EU, vilket betonas i resultaten i 2017 års internationella pressfrihetsindex från Reportrar utan gränser(1) och slutsatserna i 2017 års policyrapport från Europeiska universitetsinstitutet(2).

Hoten mot yttrandefriheten och mediernas frihet är många och omfattar ett brett spektrum av åtgärder som har införts av såväl statliga som privata aktörer.

Våld, hot och påtryckningar mot journalister

Till och med i EU:s medlemsstater fortsätter journalister att utgöra mål för dödliga attacker. Mordet på den maltesiska journalisten Daphne Caruana Galizia utgör endast den senaste episoden i detta avseende. Dock tar sig påtryckningar mot journalister olika och mångfasetterade uttryck. Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter framhäver att dessa inbegriper hot om våld, incidenter i samband med offentliga sammankomster, påstådd inblandning från politiska aktörer, påtryckningar om att röja konfidentiella källor och konfidentiellt material, inblandning genom säkerhets- och underrättelsetjänster och finansiella och ekonomiska påtryckningar(3). Dessa faktorer i kombination med politisk inblandning samt en hög grad av koncentration i mediesektorn får självcensuren att blir ett mer och mer utbrett fenomen, så som illustreras i Europarådets studie Journalists under pressure: Unwarranted interference, fear and self-censorship in Europe(4). De försämrade arbetsvillkoren och ekonomiska villkoren inom mediasektorn till följd av den ekonomiska krisen – i kombination med framväxten av nya internationella aktörer såsom högteknologiska jättar eller plattformar för sociala medier med kapacitet att dominera annonsmarknaden på internet samt budgetnedskärningar i vissa medlemsstater riktade mot public service-medier – skapar otrygghet och leder till ökad självcensur.

Den digitala sfären

Den digitala tekniken har utan tvivel bidragit med nya och starkt omvälvande instrument för deltagardemokratin, vilket har utvidgat den på ett revolutionerande sätt och gjort det möjligt för medborgarna att övergå från att vara informationskonsumenter till att bli informationsproducenter. Den inneboende risken för vilseledning genom den virala spridningen av innehåll på internet, svårigheterna att ifrågasätta och korrigera i tid och den censurmakt som kan utövas av plattformar för sociala medier och teknikjättar utgör i detta sammanhang medaljens baksida. Dock måste frågan om fejknyheter, betraktad från ett internationellt rättsperspektiv, bemötas med största försiktighet, och det är viktigt att hålla i åtanke att gamla tongivande medier har varit – och är – lika benägna att sprida falska nyheter och att förbud mot ”fejknyheter” eller ”falska nyheter” ofta har tjänat som ett instrument för att kontrollera media och begränsa den redaktionella friheten. Vi är medvetna om att vilseledande uppgifter kan orsaka allvarlig skada (skada enskildas anseende, och på så sätt kränka deras privatliv), men att införa begränsningar av ”falska nyheter” är inte någon lösning. Slutgiltig ”sanning” och ”objektivitet” är tvetydiga och farliga begrepp. Kravet att endast publicera absolut sanna reportage är inte bara orealistiskt utan även intolerant. Dessutom bör vi hålla i åtanke att den digitala åldern har gjort faktagranskning lättare än vad den någonsin var med traditionella medier. Manipulering av digitalt material kan undersökas, om det finns ett intresse av det, och internet har till sitt förfogande och erbjuder den infrastruktur som krävs för att kontrollera källor och fakta. Att låta offentliga tjänstemän avgöra vad som räknas som sanning vore liktydigt med att acceptera att makthavarna har rätt att tysta kritiska röster. När det gäller ”hatspråk” eller ”terrorism” är begreppet ”fejknyheter” alltför vagt för att förhindra subjektiva och godtyckliga tolkningar. Det vore heller inte betryggande att låta privata företag som Facebook göra dessa bedömningar istället för offentliga myndigheter.

Nationella åtgärder och Köpenhamnsdilemmat

Nationell säkerhet och kampen mot terrorism är på väg att bli en gemensam nämnare för medlemsstaterna, vilken leder till antagande av lagstiftningsakter och andra åtgärder som kommer att ha en djup inverkan på de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, vilket framgår av Edward Snowden-målet och relevant rättspraxis från Europeiska unionens domstol. Nyligen antagna nationella lagar i olika medlemsstater som stärker övervakningsbefogenheterna för säkerhets- och polisstyrkorna och underrättelsetjänsterna, övervakningen av meddelanden och lagring av personuppgifter, riskerar – utan vederbörliga rättsliga garantier och sanktioner – att undergräva själva kärnan i rätten till yttrandefrihet och andra grundläggande rättigheter såsom, till exempel, rätten till integritet och skydd av personuppgifter.

Liknande åtgärder som begränsar utövandet av yttrande- och informationsfriheten eller de grundläggande funktionerna för fria och oberoende medier, exempelvis själva förekomsten av straffrättsliga lagar om förtal, har samma potential att korrumpera den demokratiska debatten.

Kandidatländerna måste visa att de i enlighet med artikel 49 i EU-fördraget respekterar de värden som anges i artikel 2 i EU-fördraget. Detta är en skyldighet som fastställs i Köpenhamnskriterierna. Det finns dock inget verkligt EU-instrument för att garantera verksam respekt för de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen i medlemsstaterna, med undantag för det så kallade ”radikala alternativ” som föreskrivs i artikel 7 i EU-fördraget. Den politiska inblandning som har ägt rum under de senaste årtiondena i bland annat Italien, Polen, Spanien och Ungern visar behovet av en ordentlig institutionell mekanism på EU-nivå för övervakning och gottgörelse.

Visselblåsare

Att som visselblåsare slå larm om missförhållanden har allmänt erkänts som en grundläggande aspekt av yttrandefriheten och ett viktigt verktyg för att garantera de demokratiska institutionernas öppenhet och ansvarsskyldighet. Behovet av ett verksamt skydd för visselblåsare har upprepade gånger framhållits av flera internationella organisationer, såsom Europarådet och FN:s särskilda rapportör om främjande och skydd av rätten till åsikts- och yttrandefrihet, och av Europaparlamentet självt. Dock har en ram på EU-nivå ännu inte antagits, och flera medlemsstater saknar ett lämpligt system i detta avseende.

(1)

2017 års internationella pressfrihetsindex från Reportrar utan gränser, Journalism weakened by democracy’s erosion, https://rsf.org/en/journalism-weakened-democracys-erosion

(2)

Centrum för mångfald i medierna och mediernas frihet (CMPF) vid Europeiska universitetsinstitutet, Monitoring Media

Pluralism in Europe: Application of the Media Pluralism Monitor 2016 in the European Union, Montenegro and Turkey, http://cmpf.eui.eu/media-pluralism-monitor/mpm-2016-results/

(3)

Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA), Violence, threats and pressures against journalists and other media actors in the EU, bidrag till det andra årliga kollokviet om grundläggande rättigheter – november 2016, http://fra.europa.eu/en/publication/2016/violence-threats-and-pressures-against-journalists-and-other-media-actors-european

(4)

Marilyn Clark och Anna Grech, 2017 Journalists under pressure – Unwarranted interference, fear and self-censorship in Europe, Council of Europe Publishing.


RESERVATION

i enlighet med artikel 52a.4 i arbetsordningen

Marek Jurek

Det antagna betänkandet tar upp frågan om mediefrihet och mediemångfald, som är av central betydelse för demokratin, men utelämnar avsiktligt aspekter som är av avgörande betydelse för frågan och som identifierades i utskottsarbetet och i förhandlingarna. De rör framför allt nya former av inskränkningar av yttrandefriheten, varav ett exempel är införandet av fängelsestraff i Frankrike för ”utövande av moraliska påtryckningar”.

I betänkandet uppmärksammas statens ansvar att garantera villkoren för mångfald – det tar inte itu med behovet av att återställa verkliga villkor för mångfald i samhällen som drabbats av totalitärt förtryck. I länder som styrts av kollaborerande kommunistregimer var grupper i samhället som ansågs fientliga av myndigheterna föremål för särskilt diskriminerande åtgärder över flera generationer, och deras åsikter och värderingar baktalades metodiskt i den officiella propagandan. Att se till att de kan delta fullt ut i det offentliga livet är ett tydligt ansvar för varje demokratisk regering och bör stödjas av Europeiska unionen.

Betänkandet innehåller dessutom en otillåten hänvisning till Istanbulkonventionen, som en tredjedel av medlemsstaterna inte har ratificerat, och efterlyser inrättandet av en ”EU‑mekanism för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter”, en idé som likaledes avvisats av många länder. Ett betänkande som tar upp frågan om mångfald bör definitivt inte användas för att driva sådana ensidiga idéer som ett stort antal medborgare i våra länder motsätter sig.


YTTRANDE från utskottet för kultur och utbildning (5.3.2018)

till utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor

över mediernas mångfald och frihet i Europeiska unionen

(2017/2209(INI))

Föredragande av yttrande (*): Curzio Maltese

(*) Associerat utskott – artikel 54 i arbetsordningen

FÖRSLAG

Utskottet för kultur och utbildning uppmanar utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor att som ansvarigt utskott infoga följande förslag i det förslag till resolution som antas:

1.  Europaparlamentet erinrar om att yttrandefrihet och informationsfrihet – enligt Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (artikel 11), den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (artikel 19) och den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna – är av grundläggande betydelse för att uppnå ett samhälle präglat av mångfald, i enlighet med artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen. Parlamentet betonar att tillgång till högkvalitativ, fri och oberoende information är en grundläggande mänsklig rättighet, att mediernas frihet och mångfald är demokratins grundpelare och att mediernas oberoende från politiska och ekonomiska påtryckningar och otillbörligt inflytande av varje slag måste garanteras i enlighet med detta, för att undvika alla trakasserier och hot som skulle kunna påverka det redaktionella innehållet.

2.  Europaparlamentet framhåller att medborgare, för att aktivt och ändamålsenligt delta i det offentliga livet och ta del av politiska debatter, måste vara korrekt och fullständigt informerade.

3.  Europaparlamentet anser att skälen till medborgarnas ökande misstroende mot medierna bör sökas på ett öppet och uppriktigt sätt. Parlamentet påminner om att opinionsbildningen utgår från ett förhållande som bygger på tillit mellan medborgarna och de som arbetar inom medierna, och vars syfte är att hålla allmänheten informerad och främja en kultur med offentlig ansvarsskyldighet och öppenhet, i allmänintressets tjänst. Parlamentet noterar med djupaste oro att finansieringssystemet för pressen står inför många utmaningar, däribland mediernas höga ägandekoncentration, vilken har lett till att några dominerande aktörer använder information för att uppnå politiska och kommersiella propagandamål och på så sätt äventyrar mediernas mångfald och ger upphov till en dramatisk sänkning av informationens kvalitet, mångfald och tillförlitlighet, och till företeelser som ”fake news”, falska nyheter. Parlamentet välkomnar därför kommissionens förslag att ge nyhetsutgivare rätten att tillåta mångfaldigande och tillgänglighet för sina presspublikationer på internet, för att främja ett balanserat förhållande med ekonomiska aktörer på internet och en rättvis andel av de intäkter som genereras av presspublikationer på internet.

4.  Europaparlamentet noterar de nya utmaningar som både traditionella och nya medier – i det hastigt föränderliga medielandskapet – står inför i och med framväxten av ny teknik och digitaliseringen, såsom fenomenet med så kallade filterbubblor som är kopplat till den stora användningen av algoritmer och behovet av respekt för den grundläggande rätten till privatliv. Parlamentet betonar framför allt att fenomenet med så kallade ”falska nyheter” är en växande och oroande trend där falska reportage och avsiktligt felaktig information sprids, vilket ger upphov till sociala spänningar och hotar demokratiska system. Parlamentet påpekar att journalister och medieorganisationer har ett unikt ansvar när det gäller opinionsbildning och den offentliga debatten, och att de bör åta sig att sträva efter evidensbaserad information. Parlamentet efterlyser därför medieoberoende och öppenhet och uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att utveckla en konsekvent och helomfattande strategi inriktad å ena sidan på att främja journalistik av hög kvalitet genom att stärka det ekonomiska och rättsliga stödet till självständigt drivna medier och undersökande journalistik – och avhålla sig från inblandning i redaktionella beslut – och å andra sidan på att stödja mediekompetens bland alla EU-medborgare.

5.  Europaparlamentet betonar att medier i allmänhetens tjänst har en oersättlig roll när det gäller mediemångfald, och att de har ett stort ansvar för att på ett adekvat sätt spegla kulturell, språklig, social och politisk mångfald och se till att allmänheten vederbörligen informeras. Parlamentet rekommenderar medlemsstaterna att tillhandahålla lämplig, proportionerlig och stabil finansiering för medier i allmänhetens tjänst, och på så sätt säkerställa att de kan uppfylla sin kulturella, sociala och fostrande roll och bidra till ett inkluderande samhälle, och samtidigt garantera deras oberoende från politisk inblandning eller censur och hindra dem från att användas som ett redskap för att sprida propaganda och för att indoktrinera människor.

6.  Europaparlamentet påminner om att medlemsstaterna bör finna sätt att stödja medierna, genom att exempelvis säkerställa mervärdesskattens neutralitet i enlighet med rekommendationerna i Europaparlamentets resolution av den 13 oktober 2011 om mervärdesskattens framtid(1), och genom att stödja initiativ med anknytning till media.

7.  Europaparlamentet betonar att användningen av digitala medier har lett till nya utmaningar och möjligheter för mediefrihet och att mediemångfalden är allvarligt hotad, även på internet, på grund av mediernas alltför höga ägandekoncentration och den oroväckande sammanlänkning som uppstår mellan medieindustrins och mediepolitikens intressen och de mäktiga företagens bristande efterlevnad av konkurrens- och skattereglerna. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att få bukt med de regelmässiga bristerna, i syfte att skapa rättslig klarhet och konsekvens för att säkerställa äkta mångfald, tillgång till medieinnehåll och mediernas frihet och förhindra att webbjättar bildar dominerande ställningar, genom en moderniserad konkurrenspolitik på EU-nivå som säkerställer rättvis konkurrens i den europeiska mediesektorn, i ett sammanhang som kännetecknas av konvergens på internet och den växande roll som onlineplattformar spelar som mellanhänder, och genom en rättslig ram som gör licensiering obligatorisk för kommersiell användning av upphovsrättsligt skyddade tidningsartiklar, vilket säkerställer en rättvis ersättning för tidningsutgivare och, i slutändan, journalister. Parlamentet betonar i detta sammanhang att strukturerna för medieägande måste möjliggöra insyn och att nationella tillsynsmyndigheter särskilt bör övervaka denna aspekt.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inrätta ett EU-omfattande system för lagstadgad självreglering för att säkerställa att medieaktörer engagerar sig genom att förhandla om och införa sina egna etiska standarder för nätbaserad information utan direkt politisk inblandning.

9.  Europaparlamentet konstaterar att mycket av den information som de traditionella mediekanalerna producerar nu både är tillgänglig på internet och på traditionella plattformar, och att dessa mediekanaler därför fortfarande lyder under nationell medielagstiftning. Parlamentet påminner om att detta inte är fallet med medieplattformar som uteslutande finns på internet, vilket leder till orättvis konkurrens mellan sådana plattformar och traditionella medier. Parlamentet konstaterar att liknande tjänster med liknande egenskaper bör ha liknande regler och uppmanar till harmonisering av regler och bestämmelser för medier, för att säkerställa lika villkor.

10.  Europaparlamentet framhåller att yttrande- och informationsfriheten i Europa äventyras genom att hoten och angreppen mot journalister ökar, vilket nyligen blev tydligt genom mordet på Daphne Caruana Galizia. Parlamentet upprepar att medlemsstaterna måste skydda journalisters grundläggande rätt till yttrandefrihet för att sprida information, genom att säkerställa skydd och främjande av deras arbete, samt allmänhetens grundläggande rätt att ta emot den informationen. Parlamentet betonar grävande journalisters särskilda situation, liksom vikten av källskydd. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att deras rättsliga ramar och metoder för rättstillämpning på ett lämpligt sätt säkerställer skydd, stöd och hjälp för journalister och yrkesverksamma inom medierna, samtidigt som särskild uppmärksamhet ägnas åt de specifika faror som hör samman med kön och med sexuell och etnisk identitet.

11.  Europaparlamentet understryker att visselblåsning är en viktig aspekt av undersökande journalistik och pressfrihet. Parlamentet konstaterar att journalister kan bli föremål för rättsliga påföljder snarare än omfattas av rättsligt skydd när de, i allmänhetens intresse, avslöjar information eller rapporterar om misstänkta försummelser, missförhållanden, bedrägerier eller olagliga verksamheter. Parlamentet påminner om sin resolution av den 24 oktober 2017 om legitima åtgärder för att skydda visselblåsare som agerar i allmänhetens intresse när de lämnar ut konfidentiella uppgifter om företag och offentliga organ(2). Parlamentet uppmanar kommissionen att så snart som möjligt lägga fram ett lagstiftningsförslag som kommer att garantera en hög grad av skydd för visselblåsare i EU.

12.  Europaparlamentet konstaterar det framgångsrika inrättandet av det europeiska centrumet för press- och mediefrihet, inom ramen för ett av EU:s pilotprojekt, och framhåller centrumets välkända arbete med att motverka angrepp på press- och mediefriheten, genom systematisk registrering av kränkningar av mediefriheten i Europa, och med att erbjuda direkt stöd åt journalister och aktivister som lever under hot och riskerar att bli offer för våld. Parlamentet ber kommissionen att utarbeta nödvändiga verktyg och tillhandahålla de medel som krävs för att göra det europeiska centrumet för press- och mediefrihet till en permanent EU-struktur.

13.  Europaparlamentet understryker att framväxten av hatpropaganda, övergrepp och hot på webbplatser, som framhävdes av 2016 års Eurobarometerundersökning om mediepluralism och demokrati, måste åtgärdas för att trygga yttrandefriheten och mångfalden av åsikter i onlinemedier. Parlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare utvärdera övergrepp på internet och dess följder, och vidta lämpliga åtgärder för att på ett ändamålsenligt sätt förebygga och motverka dem.

14.  Europaparlamentet understryker att de som är verksamma i mediebranschen, i synnerhet de yngsta, alltför ofta har osäkra arbetsvillkor vad gäller kontrakt, löner och sociala och rättsliga garantier, vilket äventyrar deras förmåga att arbeta på ett riktigt sätt och därigenom påverkar tillgängligheten för nyheter och information från oberoende och opartiska källor, vilket i slutändan hämmar mediefriheten. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och medieorganisationerna att garantera att journalister kan utföra sitt arbete enligt de högsta standarderna – genom att säkerställa rättvisa och rimliga arbetsvillkor för alla yrkesverksamma inom mediesektorn – och främja kvalitet och fortbildning, för både kontraktsanställda och frilansande arbetstagare. Parlamentet uppmuntrar mediebranschen att främja jämställdhet i mediestrategier och mediepraxis, genom exempelvis samregleringsmekanismer och interna uppförandekoder.

15.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att intensifiera sina insatser för att stärka mediekompetensen och främja utbildning och utbildningsrelaterade initiativ bland alla medborgare genom formell, icke-formell och informell utbildning med livslångt lärande som perspektiv, även genom att ägna särskild uppmärksamhet åt lärares grundutbildning och fortbildning och stöd åt lärare samt genom att uppmuntra till dialog och samarbete mellan utbildningssektorn och alla berörda parter, däribland yrkesverksamma i mediebranschen samt civilsamhället och ungdomsorganisationer. Parlamentet bekräftar att det finns behov för att stödja åldersanpassade innovativa verktyg för att främja stärkande av egenmakt och onlinesäkerhet som obligatoriska delar av skolors läroplaner och överbrygga den digitala klyftan genom både specifika projekt för teknisk kompetens och lämpliga investeringar i infrastruktur, för att säkerställa allmän tillgång till information.

16.  Europaparlamentet betonar att en känsla av kritisk bedömning och analys när det gäller användning och skapande av medieinnehåll är viktig att utveckla, för människors förståelse av aktuella frågor och för deras bidrag till det offentliga livet, liksom för deras kunskaper om både den omvälvande potentialen och de inneboende hoten mot en allt mer komplex och sammanlänkad mediemiljö. Parlamentet framhåller att mediekompetens är en helt avgörande demokratisk färdighet som ger medborgarna egenmakt. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utarbeta särskilda åtgärder för att främja och stödja projekt för mediekompetens, såsom pilotprojektet om mediekompetens för alla, och att utarbeta en heltäckande politik för mediekompetens som riktar sig till medborgare i samtliga åldersgrupper och behandlar alla typer av medier, som en integrerad del av EU:s utbildningspolitik och med stöd av EU:s finansieringsmöjligheter, såsom de europeiska struktur- och investeringsfonderna och Horisont 2020.

17.  Europaparlamentet konstaterar med oro att medietillgången för minoriteter, lokala och regionala samhällen, kvinnor och personer med funktionsnedsättning är utsatt för risk, vilket även framgick av övervakningsverktyget för mediepluralism 2016. Parlamentet betonar att inkluderande medier är grundläggande för ett öppet, fritt och pluralistiskt medielandskap, och att alla medborgare har rätt till tillgång till oberoende information på sitt modersmål, oavsett om det är ett språk som används av myndigheter eller ett minoritetsspråk. Parlamentet betonar betydelsen av att ge europeiska journalister, särskilt de som arbetar på mindre använda språk och minoritetsspråk, adekvata möjligheter till utbildning och fortbildning. Därför uppmanar parlamentet kommissionen och medlemsstaterna att uppmuntra till och stödja forskning, projekt och politik som förbättrar tillgången till media, samt relevanta initiativ inriktade på sårbara minoritetsgrupper (såsom pilotprojektet om möjligheter till praktiktjänstgöring för medier på minoritetsspråk), och att säkerställa möjligheter för alla medborgare att delta och yttra sig.

18.  Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen utvecklar en sektorsstrategi baserad på innovation och hållbarhet för den europeiska mediesektorn. Parlamentet anser att en sådan strategi bör stärka det gränsöverskridande samarbetet och samproduktionerna mellan medieaktörer i EU, för att framhäva deras mångfald och främja interkulturell dialog, förbättra samarbetet med alla EU-institutioners enskilda nyhetsrum och audiovisuella tjänster, särskilt Europaparlamentets, och främja mediebevakningen av EU:s verksamhet, liksom dess synlighet.

19.  Europaparlamentet påminner om EU:s åtagande att skydda och främja yttrande- och informationsfriheten i hela EU och utanför EU. Parlamentet betonar att principen om mediernas frihet, yttrandefrihet och mediernas mångfald är lika relevant för föranslutningsländer och det europeiska grannskapet som för medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att dessa principer övervakas på lämpligt sätt och att stödprogram genomförs i kandidatländer, grannländer och tredjeländer.

20.  Europaparlamentet betonar att ökad mångsidig bevakning av EU-nyheter, respekt för enskilda medlemsstaters kulturella mångfald och användning av verktyg såsom kommunikation, medier, sociala medier och interaktiva plattformar till dess fulla potential kommer att bidra till en närmare och bättre förbindelse mellan EU-medborgare och EU:s verksamhet, genom att hjälpa individer att bilda opinion och utbyta åsikter, fatta välgrundade beslut och genom kritiskt engagemang bidra till en positiv reformering och utveckling av EU.

21.  Europaparlamentet bekräftar behovet av att självständigt övervaka situationen för mediernas frihet och mångfald i EU och uppmanar därför kommissionen att fortsätta stödja övervakningsverktyget för mediepluralism och uppmuntra dess fortsatta utveckling för att säkerställa en helomfattande och noggrann bedömning av hoten mot mediernas mångfald i EU. Parlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och alla berörda parter att snabbt ta itu med de risker som framhållits, genom att vidta lämpliga åtgärder.

22.  Europaparlamentet understryker vikten av att utveckla ytterligare modeller för upprättandet av en europeisk sändningsplattform i allmänhetens tjänst, som främjar politiska debatter över hela EU på grundval av fakta, skilda åsikter och respekt, bidrar till en åsiktsmässig mångfald i det nyligen sammanväxta medielandskapet och främjar EU:s synlighet i dess yttre förbindelser.

23.  Europaparlamentet begär att kommissionen och medlemsstaterna skyddar mediernas frihet och yttrandefriheten inom samtida konst, genom att främja skapandet av konstverk som ger uttryck för sociala problem, uppmuntrar till kritisk debatt och inspirerar till motberättelser.

INFORMATION OM ANTAGANDET I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande

21.2.2018

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

22

0

2

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Isabella Adinolfi, Dominique Bilde, Andrea Bocskor, Nikolaos Chountis, Silvia Costa, Mircea Diaconu, Damian Drăghici, María Teresa Giménez Barbat, Giorgos Grammatikakis, Petra Kammerevert, Svetoslav Hristov Malinov, Curzio Maltese, Stefano Maullu, Luigi Morgano, Momchil Nekov, Michaela Šojdrová, Yana Toom, Helga Trüpel, Julie Ward, Bogdan Brunon Wenta, Bogdan Andrzej Zdrojewski, Milan Zver, Krystyna Łybacka

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Francis Zammit Dimech

SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

22

+

ALDE

Mircea Diaconu, María Teresa Giménez Barbat, Yana Toom

GUE/NGL

Nikolaos Chountis, Curzio Maltese

PPE

Andrea Bocskor, Svetoslav Hristov Malinov, Stefano Maullu, Bogdan Brunon Wenta, Francis Zammit Dimech, Bogdan Andrzej Zdrojewski, Milan Zver, Michaela Šojdrová

S&D

Silvia Costa, Damian Drăghici, Giorgos Grammatikakis, Petra Kammerevert, Luigi Morgano, Momchil Nekov, Julie Ward, Krystyna Łybacka

Verts/ALE

Helga Trüpel

0

-

2

0

EFDD

Isabella Adinolfi

ENF

Dominique Bilde

Teckenförklaring:

+  :  Ja-röster

-  :  Nej-röster

0  :  Nedlagda röster

(1)

EUT C 94 E, 3.4.2013, s. 5.

(2)

Antagna texter, P8_TA(2017)0402.


YTTRANDE från utskottet för rättsliga frågor (1.3.2018)

till utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor

över mediernas frihet och mångfald i Europeiska unionen

(2017/2209(INI))

Föredragande av yttrande: Heidi Hautala

FÖRSLAG

Utskottet för rättsliga frågor uppmanar utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i det förslag till resolution som antas:

1.  Europaparlamentet betonar att mediepluralism omfattar många aspekter, bland annat regler om koncentrationskontroll. innehållskrav i system för radio- och tv-stationers sändningstillstånd, insyn i mediernas ägandeförhållanden, begränsning av mediernas ägandekoncentration, inrättandet av redaktionell frihet, oberoendet hos och status för public service-radio/tv, journalisters yrkesmässiga situation, förbindelserna mellan medier och politiska aktörer, liksom ekonomiska aktörer, kvinnors och minoriteters tillgång till medieinnehåll, mångfald av åsikter m.m.

2.  Europaparlamentet erinrar om att yttrandefrihet och informationsfrihet är en grundläggande frihet i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 11 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 10 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna samt artikel 19 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, och att denna frihet är ett av de mest grundläggande värdena när det gäller att skydda demokratin och stärka vår europeiska identitet. Parlamentet betonar att mediernas frihet och mångfald har sina rötter i den grundläggande yttrandefriheten, som är en hörnsten i en demokrati och måste stödjas aktivt av den politiska sektorn. Parlamentet betonar att yttrandefriheten också kan skydda rätten för samhället som helhet att få information om alla frågor som det berörs av. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta lämpliga åtgärder för att värna om och främja en mångfald av oberoende och fria medier i syfte att säkerställa yttrandefrihet och demokrati.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att övervaka och samla in information och statistik om mediernas frihet och mångfald i alla medlemsstater och att analysera överträdelser av den grundläggande rättigheten yttrandefrihet och av journalisters och andra mediearbetares grundläggande rättigheter, samtidigt som man respekterar subsidiaritetsprincipen. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå åtgärder för att ta itu med resultaten från dessa utvärderingar.

4.  Europaparlamentet framhåller att i ett pluralistiskt och demokratiskt samhälle måste medborgarna vara korrekt och fullständig informerade för att aktivt och effektivt kunna vara delaktiga i samhällslivet och delta i politiska debatter. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja en sund politisk debatt och ett långvarigt politiskt åtagande gentemot respekten för de grundläggande mänskliga rättigheterna med hjälp av mediekompetens, mediepluralism och etiska regler. Parlamentet noterar med oro att begränsningar av mediernas frihet och mångfald leder till ett demokratiskt underskott och att ett demokratiskt underskott i en medlemsstat kan påverka hela unionen, särskilt när offentliga mediers oberoende kan äventyras genom en styrande majoritets inflytande. Parlamentet påpekar att ett sådant inflytande kan uppvägas av lämpligt utrustade, finansierade och oberoende public service-medier, som kan stå emot inblandning från regeringen och föra fram en rad olika politiska ståndpunkter. Parlamentet uppmuntrar antagandet av sunda rättsliga bestämmelser och god administrativ praxis inom området public service-medier, även när det gäller statligt stöd och offentlig finansiering, i syfte att stärka deras oberoende och förmåga att fullfölja sitt uppdrag i allmänhetens intresse.

5.  Europaparlamentet beklagar att otillräcklig uppmärksamhet har ägnats åt mediernas ägandekoncentration på medlemsstatsnivå och på EU-nivå. Parlamentet betonar att EU:s konkurrensregler spelar en viktig roll när det gäller att förhindra uppkomsten eller missbruket av dominerande ställningar och uppmanar, i detta sammanhang, kommissionen och medlemsstaterna att se till att dessa regler genomförs på ett korrekt och effektivt sätt. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att genom sina nationella tillsynsmyndigheter övervaka mediekoncentrationen och tillhandahålla lättillgänglig och fullständigt öppen information om mediernas ägandeförhållanden, inbegripet om de verkliga ägarna, samt om det ekonomiska inflytandet över och bidragen till medielandskapet, inbegripet onlinemedier. Parlamentet rekommenderar att denna information görs allmänt tillgänglig i alla medlemsstater, för att göra det möjligt att hitta eventuella källor till kontroll och inflytande över medierna, stärka mediernas ansvarighet, säkerställa redaktionellt och journalistiskt oberoende samt skydda mediernas roll som offentlighetens övervakningsorgan.

6.  Europaparlamentet är djupt bekymrat över de lagstiftningsåtgärder och administrativa åtgärder som vidtagits i vissa medlemsstater för att direkt eller indirekt begränsa eller kontrollera medierna, särskilt offentliga medier, eller inte stödja mediepluralism. Parlamentet framhåller att det är medlemsstaterna som har den positiva skyldigheten att säkerställa mediepluralism och en miljö där medborgarna kan delta i offentliga debatter och uttrycka tankar och åsikter utan rädsla. Parlamentet betonar vikten av att skydda och garantera den grundläggande principen om redaktionellt oberoende från regeringen och/eller från politiska eller kommersiella intressen, men även från eventuella privata intressen som kan antas komma att hota mediernas mångfald och frihet. Parlamentet understryker att all täckning av valkampanjer och andra relevanta evenemang, i synnerhet om de har en avsevärd inverkan på samhällslivet och folkopinionen, bör vara rättvis, balanserad och opartisk. Parlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att följa Europarådets rekommendationer och resolutioner vad gäller public service-mediers oberoende, och påminner om de europeiska normer som fastställs i fördragen i detta avseende. Parlamentet betonar att övervakningen av public service-medier måste utövas av oberoende organ och inte direkt av politiska institutioner såsom regeringar. Parlamentet betonar att vad gäller statligt finansierade public service-medier måste dessutom redaktionellt oberoende säkerställas.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja och ta fram nya socialt hållbara ekonomiska modeller som syftar till att finansiera och stödja god och oberoende journalistik och stärka public service-mediernas hållbarhet, vilket är en förutsättning för ett pluralistiskt mediesystem.

8.  Europaparlamentet föreslår, i syfte att effektivt värna om mediernas frihet och mångfald, att deltagande i offentliga upphandlingar förbjuds, eller att det då åtminstone krävs full insyn, för företag vars slutliga ägare också äger ett medieföretag. Parlamentet föreslår att medlemsstaterna åläggs att regelbundet rapportera om alla offentliga medel som går till medieföretag och att alla offentliga medel som går till medieägare regelbundet granskas. Parlamentet betonar att medieägare inte får ha dömts för eller befunnits skyldiga till någon straffbar gärning.

9.  Europaparlamentet betonar att all offentlig finansiering till medieorganisationer bör ges på grundval av icke-diskriminerande, objektiva och transparenta kriterier som medierna bör informeras om på förhand.

10.  Europaparlamentet föreslår att all offentlig finansiering till mediekanaler endast bör vara tillgänglig för medieorganisationer som offentliggör uppförandekoder som är lättillgängliga för allmänheten.

11.  Europaparlamentet är mycket oroat över att starka kommersiella enheter tar till så kallade SLAPP-metoder, dvs. strategiska rättegångar mot allmänhetens deltagande, i ett försök att tysta journalister, stoppa dem från att utföra sitt arbete eller på något annat vis lägga hinder i vägen för innehållet. Parlamentet uppmanar kommissionen att uppmärksamma denna tendens och att lägga fram förslag till lagstiftning som skulle stoppa detta missbruk.

12.  Europaparlamentet är bekymrat över att ett stort antal journalister och andra mediearbetare i Europa i allt större utsträckning hotas, trakasseras, utsätts för övervakning, attackeras fysiskt och till och med dödas på grund av sitt undersökande arbete och sina rapporter om maktmissbruk, korruption, brott mot de mänskliga rättigheterna och kriminella handlingar. Parlamentet beklagar att endast en liten andel av hoten mot eller trakasserierna av journalister polisanmäls. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att arbeta för att skydda journalistiken samt journalisters och andra mediearbetares säkerhet genom att säkerställa att tillämpliga lagar verkligen verkställs och genom att övervaka och rapportera om hot och trakasserier.

13.  Europaparlamentet upprepar att journalisters och andra mediearbetares säkerhet och arbetsförhållanden måste tryggas för att de ska kunna fullgöra sin uppgift att ge medborgarna information om frågor av allmänt intresse. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna och medieorganisationer att säkerställa rättvisa arbetsförhållanden för journalister och andra mediearbetare.

14.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att följa upp Europarådets ministerkommittés förklaring om skydd för journalistik och journalisters och andra medieaktörers säkerhet.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att journalister ges lämpliga verktyg för att utreda och få information från EU och medlemsstaternas offentliga förvaltningsmyndigheter, i enlighet med förordning (EG) nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till handlingar, utan att behöva möta godtyckliga beslut som nekar dem sådan rätt till tillgång. Parlamentet noterar att uppgifter som journalister eller medborgare inhämtat genom undersökningsrätten, inbegripet uppgifter som inhämtats genom visselblåsare, både kompletterar varandra och är väsentliga för journalisters förmåga att fullgöra sitt uppdrag i allmänhetens intresse. Parlamentet upprepar att tillgång till offentliga källor och evenemang bör vara avhängigt objektiva, icke-diskriminerande och transparenta kriterier.

16.  Europaparlamentet konstaterar att medlemsstaterna bör säkerställa att lämpliga instrument inrättas för identifiering av ansvariga som har åsamkat andra skada genom medier, även på internet, samtidigt som de grundläggande rättigheterna respekteras till fullo.

17.  Europaparlamentet konstaterar att journalister behöver fullständigt rättsligt skydd för att använda och sprida sådan information av allmänintresse inom ramen för deras arbete.

18.  Europaparlamentet erkänner rätten att slå larm i alla fall där information offentliggörs i god tro och samhällsintresset är uppenbart, t.ex. vid brott mot grundläggande rättigheter eller strafflagstiftningen, inbegripet aktiv eller passiv korruption, eller om det rör fakta som avslöjar ett hot mot säkerhet, hälsan eller miljön.

19.  Europaparlamentet konstaterar att visselblåsare som agerar på rimliga grunder kan vara en oumbärlig källa för undersökande journalister och därmed bidra till en oberoende press. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att införa ett EU-omfattande skydd i enlighet med fördragen och unionens mål för demokrati, åsiktsmångfald och yttrandefrihet. Parlamentet betonar att skyddet av visselblåsare är helt förenligt med skyddet av journalisters källor, med en avvägning mot de anklagade fysiska och juridiska personernas grundläggande rättigheter.

20.  Europaparlamentet understryker att falska anklagelser eller vilseledande information kan ha långtgående konsekvenser för människor och företag. Parlamentet erinrar om att i händelse av falska anklagelser bör de skyldiga hållas ansvariga för sina handlingar och inte åtnjuta skyddet för visselblåsare. Parlamentet betonar att någon som baktalats med hjälp av felaktig eller vilseledande information bör erbjudas lämpliga mekanismer för gottgörelse.

21.  Europaparlamentet framhåller att avsiktligt vilseledande upplysningar som framställs eller sprids för ekonomisk eller politisk vinning, så kallade falska nyheter, förstör tilliten mellan medier och medborgare, är en potentiell fara för liberala demokratier och riskerar att undergräva våra demokratiska värden, såsom yttrandefriheten och rättsstaten. Parlamentet betonar att eftersom sociala medier har gjort spridningen av sådana falska upplysningar mycket lättare än i traditionella medier måste lösningar hittas för att hålla upphovsmännen till de falska nyheterna ansvariga för sina handlingar i digitala medier, precis som i världen utanför internet. Parlamentet betonar att strikt reglering eller censur av tankar och åsikter inte kan vara svaret, utan snarare att en del av lösningen för att hantera felaktig information och propaganda består i att säkerställa informationens tillförlitlighet och utbildningen av kritiskt tänkande och mediekompetenta medborgare. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och EU:s institutioner att avsätta tillräckliga resurser för att motverka felaktig information och att vidta samordnade åtgärder mot utgivare och distributörer av avsiktligt falska nyheter. Parlamentet framhåller i detta hänseende behovet av att mediekonsumenter kan skilja mellan fakta och rena åsikter. Parlamentet betonar att, för att aktivt bidra till framtagandet och genomförandet av en strategi mot spridningen av falska nyheter, måste Europeiska utrikestjänstens avdelning för strategisk kommunikation, och i synnerhet den nuvarande arbetsgruppen East StratCom, genomgå en genomgripande förbättring och få mer resurser för att kunna utföra sina uppgifter effektivt. Parlamentet framhåller att medlemsstaterna måste komplettera EU:s arbete för att motverka falska nyheter och på alla nivåer åta sig, inbegripet i samarbete med EU:s grannskap, att främja en pluralistisk mediemiljö så att EU:s politik förmedlas på ett sant, samstämmigt och övergripande sätt. Parlamentet välkomnar kommissionens tillkännagivande om att en strategi för att motverka falska nyheter håller på att utarbetas, vilken i sinom tid kommer att offentliggöras.

22.  Europaparlamentet konstaterar att ny teknik har förändrat den traditionella pressens företagsmodell på ett dramatiskt sätt. Parlamentet anser ändå att digitaliseringen, med en enhetlig rättslig ram, har potential att främja konkurrens mellan medieaktörer och demokratisera tillgången till och skapandet av information och innehåll.

23.  Europaparlamentet konstaterar att i det framväxande digitala medieekosystemet har nya mellanhänder dykt upp, som kan påverka och kontrollera information och tankar på internet genom att skaffa sig funktioner och kontroll som grindvakt. Parlamentet understryker att det måste finnas tillräckligt med oberoende och självständiga kanaler, tjänster och källor på internet med kapacitet att ge allmänheten en mångfald av åsikter och demokratiska tankar kring frågor av allmänt intresse. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta fram nya eller utveckla befintliga nationella strategier och åtgärder för detta ändamål.

24.  Europaparlamentet betonar att pressens oberoende omfattar både offentliga och privata medier. Parlamentet betonar i detta avseende vikten av etiska regler för journalister och utgivare. Parlamentet understryker att sådana etiska regler bör omfatta skyldigheten att bekräfta uppgifter och källor. Parlamentet betonar att när innehåll sprids på internet bör samma tillbörliga försiktighet iakttas som vid spridning utanför internet. Parlamentet är i detta hänseende oroat över att standarderna tycks ha sänkts i internetmiljön, som är stadd i hastig förändring och där kvantitet, snabbhet och klickbeten tycks viktigare än riktighet.

25.  Europaparlamentet välkomnar inriktningen på mediepluralism och demokrati i 2016 års årliga kollokvium om grundläggande rättigheter, samt rekommendationerna från högnivågruppen för mediernas frihet och mångfald. Parlamentet upprepar sitt krav på lagstiftningsåtgärder för att säkra standarder för mediemångfalden på europeisk nivå avseende tryckta medier, förtal, mediernas ägandekoncentration och insyn i deras ägandeförhållanden m.m. Parlamentet slår fast att Europas gemensamma sociala och politiska rum kräver mediefrihet och mediepluralism för att garantera en välfungerande demokrati.

26.  Europaparlamentet betonar att principerna om mediernas frihet, yttrandefrihet och mediernas mångfald är lika relevanta för föranslutningsländer och det europeiska grannskapet som för medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att dessa principer stärks och övervakas på lämpligt sätt i dessa länder och att biståndsprogram villkoras med avseende på efterlevnad av dessa principer.

INFORMATION OM ANTAGANDET I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande

22.2.2018

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

21

0

2

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Max Andersson, Joëlle Bergeron, Marie-Christine Boutonnet, Jean‑Marie Cavada, Kostas Chrysogonos, Mady Delvaux, Rosa Estaràs Ferragut, Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, Sylvia‑Yvonne Kaufmann, Gilles Lebreton, António Marinho e Pinto, Emil Radev, Evelyn Regner, Francis Zammit Dimech, Tadeusz Zwiefka

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Daniel Buda, Angel Dzhambazki, Evelyne Gebhardt, Jytte Guteland, Heidi Hautala, Kosma Złotowski

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Norbert Erdős, Michaela Šojdrová

SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

21

+

ALDE

EFDD

ENF

GUE/NGL

PPE

S&D

VERTS/ALE

Jean-Marie Cavada, António Marinho e Pinto

Joëlle Bergeron

Marie-Christine Boutonnet, Gilles Lebreton

Kostas Chrysogonos

Daniel Buda, Norbert Erdős, Rosa Estaràs Ferragut, Emil Radev, Michaela Šojdrová, Francis Zammit Dimech, Tadeusz Zwiefka

Mady Delvaux, Evelyne Gebhardt, Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, Jytte Guteland, Sylvia‑Yvonne Kaufmann, Evelyn Regner

Max Andersson, Heidi Hautala

0

-

 

 

2

0

ECR

Angel Dzhambazki, Kosma Złotowski

Teckenförklaring:

+  :  Ja-röster

-  :  Nej-röster

0  :  Nedlagda röster


INFORMATION OM ANTAGANDET I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Antagande

27.3.2018

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

44

3

4

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Asim Ademov, Jan Philipp Albrecht, Heinz K. Becker, Monika Beňová, Caterina Chinnici, Rachida Dati, Agustín Díaz de Mera García Consuegra, Tanja Fajon, Laura Ferrara, Ana Gomes, Sylvie Guillaume, Jussi Halla-aho, Cécile Kashetu Kyenge, Juan Fernando López Aguilar, Monica Macovei, Roberta Metsola, Claude Moraes, Ivari Padar, Judith Sargentini, Branislav Škripek, Csaba Sógor, Sergei Stanishev, Helga Stevens, Traian Ungureanu, Bodil Valero, Marie-Christine Vergiat, Harald Vilimsky, Udo Voigt, Josef Weidenholzer, Cecilia Wikström

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Carlos Coelho, Anna Maria Corazza Bildt, Ignazio Corrao, Gérard Deprez, Maria Grapini, Marek Jurek, Miltiadis Kyrkos, Nuno Melo, Angelika Mlinar, Nadine Morano, Emilian Pavel, Morten Helveg Petersen, Petri Sarvamaa, Elly Schlein, Barbara Spinelli

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

André Elissen, Marc Joulaud, Christelle Lechevalier, Martina Michels, Liadh Ní Riada, Anna Záborská


SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

44

+

ALDE

Gérard Deprez, Angelika Mlinar, Morten Helveg Petersen, Cecilia Wikström

ECR

Monica Macovei, Helga Stevens

EFDD

Ignazio Corrao, Laura Ferrara

GUE/NGL

Martina Michels, Liadh Ní Riada, Barbara Spinelli, Marie-Christine Vergiat

PPE

Asim Ademov, Heinz K. Becker, Carlos Coelho, Anna Maria Corazza Bildt, Rachida Dati, Agustín Díaz de Mera García Consuegra, Marc Joulaud, Nuno Melo, Roberta Metsola, Nadine Morano, Petri Sarvamaa, Csaba Sógor, Traian Ungureanu, Anna Záborská

S&D

Monika Beňová, Caterina Chinnici, Tanja Fajon, Ana Gomes, Maria Grapini, Sylvie Guillaume, Cécile Kashetu Kyenge, Miltiadis Kyrkos, Juan Fernando López Aguilar, Claude Moraes, Ivari Padar, Emilian Pavel, Elly Schlein, Sergei Stanishev, Josef Weidenholzer

VERTS/ALE

Jan Philipp Albrecht, Judith Sargentini, Bodil Valero

3

-

ENF

André Elissen, Christelle Lechevalier

NI

Udo Voigt

4

0

ECR

Jussi Halla-aho, Marek Jurek, Branislav Škripek

ENF

Harald Vilimsky

Teckenförklaring:

+  :  Ja-röster

-  :  Nej-röster

0  :  Nedlagda röster

Senaste uppdatering: 26 april 2018Rättsligt meddelande