Förfarande : 2017/2119(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0163/2018

Ingivna texter :

A8-0163/2018

Debatter :

PV 28/05/2018 - 24
CRE 28/05/2018 - 24

Omröstningar :

PV 29/05/2018 - 7.7
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2018)0210

BETÄNKANDE     
PDF 365kWORD 65k
4.5.2018
PE 616.912v03-00 A8-0163/2018

om optimering av värdekedjan i fiskenäringen i EU

(2017/2119(INI))

Fiskeriutskottet

Föredragande: Clara Eugenia Aguilera García

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 MOTIVERING
 INFORMATION OM ANTAGANDET I DET ANSVARIGA UTSKOTTET
 SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om optimering av värdekedjan i fiskenäringen i EU

(2017/2119(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 42 och 43.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), enligt vilka det inrättas en gemensam organisation av marknaden för fiskeriprodukter,

–  med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2017 om främjande av sammanhållning och utveckling i EU:s yttersta randområden: tillämpning av artikel 349 i EUF‑fördraget(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 av den 11 december 2013 om den gemensamma fiskeripolitiken, särskilt artikel 35 om målen för den gemensamma marknadsordningen,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1379/2013 av den 11 december 2013 om den gemensamma marknadsordningen för fiskeri- och vattenbruksprodukter,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 508/2014 av den 15 maj 2014 om Europeiska havs- och fiskerifonden, särskilt artiklarna 11, 13, 41–44, 48, 63, 66, 68 och 70–73,

–  med beaktande av strategin på medellång sikt (2017–2020) från Allmänna kommissionen för fiske i Medelhavet (AKFM) för hållbart fiske i Medelhavet och Svarta havet,

–  med beaktande av sin resolution av den 13 juni 2017 om fiskbeståndens tillstånd och den socioekonomiska situationen för fiskesektorn i Medelhavet(2),

  med beaktande av kommissionens nya strategi Ett starkare och förnyat strategiskt partnerskap med EU:s yttersta randområden, som offentliggjordes den 24 oktober 2017,

  med beaktande av sin resolution av den 12 maj 2016 om spårbarhet för fiskeri- och vattenbruksprodukter i restauranger och detaljhandel (2016/2532(RSP)),

–  med beaktande av sin resolution av den 27 april 2017 om förvaltningen av fiskeflottor i de yttersta randområdena,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet (A8-0163/2018), och av följande skäl:

A.  Utmaningarna för EU:s fiskerisektor blir allt svårare och mer komplexa. Tillståndet för resurserna och de ökade kostnaderna, särskilt de varierande bränslepriserna, kan påverka yrkesfiskarnas inkomster. I detta sammanhang medför en minskning och en orättvis fördelning av fiskekvoterna att lokalsamhällena ställs inför svåra situationer till följd av att fiskeverksamheten minskar i omfattning. Till de ökade transportkostnaderna, vilka är en följd av de dubbla konsekvenserna av de höjda bränslepriserna, kommer den konkurrens som import av produkter från tredjeländer innebär. Även om dessa och andra problem erkänns kvarstår många av de faktorer som ligger till grund för den försämrade socioekonomiska situationen i sektorn, inbegripet den inadekvata prissättningen på fisk vid första försäljningen.

B.  Fiskerinäringen är strategiskt viktig för tryggandet av befolkningens tillgång till fiskeriprodukter och säkrandet av livsmedelsbalansen i de enskilda medlemsstaterna och i unionen som helhet. Näringen ger också ett viktigt bidrag till kustsamhällenas socioekonomiska välstånd, den lokala utvecklingen, sysselsättningen, upprätthållandet och skapandet av näringsverksamhet och arbetstillfällen i både tidigare och senare led i produktionskedjorna samt bevarandet av lokala kulturtraditioner.

C.  Det småskaliga, icke-industriella och kustnära fisket står för 83 procent av de aktiva fiskefartygen i EU och för 47 procent av den totala sysselsättningen i EU:s fiskerinäring. I förordning (EU) nr 1380/2013 fastställs att ” [m]edlemsstaterna bör sträva efter att prioritera tillträde för fiskare som bedriver småskaligt, hantverksmässigt eller kustnära fiske”, men detta sker inte i verkligheten.

D.  Huvudandelen av distributörerna av fiskeri- och vattenbruksprodukter, såsom snabbköp, är skyldiga att efterleva EU:s lagstiftning. Ändå förekommer det variationer i inverkan av nämnda efterlevnad på yrkesfiskarnas arbetsförhållanden och på inkomsterna, vilket kan leda till orättvisa gentemot små fiskefartyg.

E.  Hänsyn måste tas till de stora skillnaderna mellan flottor, flottsegment, målarter, fiskeredskap, produktivitet, konsumtionsmönster och per capita-konsumtion av fisk i EU:s enskilda medlemsstater, utöver de särdrag som kännetecknar fiskeverksamheten till följd av dess sociala struktur, saluföringsformerna och de strukturella och naturbetingade skillnaderna mellan olika fiskeregioner.

F.  För att få tillträde till nya marknadssegment behöver de fiskare som bedriver icke‑industriellt fiske bidrag och finansiellt stöd.

G.  De osäkra inkomsterna och lönerna för de yrkesverksamma inom fisket beror på hur saluföringen är organiserad inom näringen, prisbildningen vid första försäljningen och verksamhetens oregelbundna karaktär, vilket bland annat gör det nödvändigt att bibehålla en offentlig finansiering, på nationell nivå och gemenskapsnivå, som lämpar sig för sektorn.

H.  En analys av huvudpunkterna i värdekedjan för fiskeriprodukter kan leda till att en större del av värdet stannar kvar hos de lokala yrkesfiskarna och producenterna, genom öppnandet av nya lokala marknader och involveringen av lokala aktörer, vilket kan få positiva följder för lokalsamhällena genom att det skapas en dynamisk, lönsam och hållbar ekonomisk verksamhet.

I.  I artikel 349 i EUF-fördraget erkänns de yttersta randområdenas särskilda ekonomiska och sociala situation, som förvärras av strukturella faktorer (avsides läge, ökaraktär, ringa storlek, besvärliga terräng- och klimatförhållanden, beroende av ett fåtal produkter m.m.) vilkas bestående natur och sammanlagda verkan allvarligt hämmar deras utveckling och värdekedjan i fiskerinäringen.

J.  Även om primärproducenterna spelar en avgörande roll i värdekedjan kommer inte alltid det mervärde som skapas i senare skeden av denna kedja dem till godo.

K.  Den gemensamma fiskeripolitiken har utformats för att stärka hållbarheten och konkurrenskraften i EU:s fiskeri- och vattenbrukssektor.

L.  Ett sätt att garantera att fiskeriprodukter från de yttersta randområdena behåller sin konkurrenskraft är att se till att priset på fisk från dessa områden inte höjs med transportkostnaderna som förevändning när den når de huvudsakliga avsättningsmarknaderna.

M.  EU är världens största återförsäljare av fiskeri- och vattenbruksprodukter.

N.  Handelsflödena för fiskeri- och vattenbruksprodukter påverkas av många faktorer, exempelvis konsumenternas preferenser i olika geografiska områden.

O.  Den gemensamma marknadsordningen för fiskeri- och vattenbruksprodukter har som mål att öka insynen på marknaderna och göra dem stabilare, särskilt i fråga om ekonomiska kunskaper och förståelse för EU:s marknader för fiskeri- och vattenbruksprodukter i hela distributionskedjan.

P.  I förordning nr 1379/2013 om den gemensamma marknadsordningen för fiskeri- och vattenbruksprodukter fastställs i artikel 38 skyldigheten att ange fångst- eller produktionsområde, och vad gäller fiskeriprodukter som fångats till havs, att skriftligen ange namnet på det delområde eller den sektion som förtecknas i FAO:s förteckning över fiskeområden.

Q.  Transparens är ett sätt att säkerställa konsumenternas rätt att in i minsta detalj få veta vad som kännetecknar de produkter de köper. Detta kräver en förbättring av märkningen genom det obligatoriska kravet på att denna ska innehålla information om varifrån fisken kommer, såväl när den säljs färsk som när den ingår i beredda produkter.

R.  Den nuvarande försäljningsdynamiken ger inte utrymme för svängningarna i produktionsfaktorernas kostnader, däribland för bränsle, att få genomslag i priserna på fisk. Genomsnittspriserna vid den första försäljningen har inte följt med i utvecklingen av priserna för slutkonsumenten.

S.  Den studie som publicerades av Utredningsavdelningen för struktur- och sammanhållningspolitik 2016, Small-scale fisheries markets: value chain, promotion and labelling (marknaderna för småskaligt fiske: värdekedja, marknadsföring och märkning), visar tydligt att märkningen av fiskeriprodukter inom EU kan vara förvirrande för konsumenterna.

T.  Fiskeriproducentorganisationerna och vattenbruksproducentorganisationerna (nedan kallade producentorganisationerna) har en nyckelroll när det gäller uppnåendet av målen för och en korrekt förvaltning av den gemensamma fiskeripolitiken och den gemensamma marknadsordningen.

U.  EU åtar sig att säkerställa en hög kvalitetsnivå vad gäller fiskeriprodukter, i synnerhet med tanke på handelsförbindelserna till tredjeländer.

V.  Berednings- och konservindustrin är mycket viktig.

W.  De lokala aktionsgrupperna för fiske är viktiga inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken när det gäller att ta fram och genomföra sektorsövergripande och integrerade lokalt ledda utvecklingsstrategier som tillgodoser behoven i deras respektive lokala fiskeområde. De spelar en erkänt viktig roll när det gäller att bidra till en diversifiering av fiskeriverksamheten.

X.  Fiskets leveranskedja är inte oberoende av sin omvärld och att upprätta sektorsövergripande band är av avgörande betydelse för att man ska kunna utveckla innovativa produkter som möjliggör tillträde till nya marknader och bättre marknadsföring av fisket.

Y.  I vissa av EU:s medlemsstater saknas det struktur inom fiskerinäringen och bildandet av sammanslutningar går trögt.

Z.  Fisket i de yttersta randområdena är föremål för särskilda krav, som erkänns genom artikel 349 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, vilka dessutom inverkar på dess uppbyggnad.

AA.  Branschorganisationerna har (såsom redan anges i den gemensamma marknadsordningen) potential att förbättra samordningen av saluföringsverksamheten i hela distributionskedjan och att främja åtgärder som gynnar sektorn som helhet.

AB.  Eftersom fiskbestånd är gemensamma resurser kan ett hållbart och effektivt utnyttjande av dem i vissa fall säkerställas bättre genom organisationer som består av medlemmar från olika medlemsstater och regioner i EU, och de bör därför hanteras och studeras med utgångspunkt i de enskilda regionerna.

AC.  Fiskerinäringen är viktig för den socioekonomiska situationen, sysselsättningen och främjandet av ekonomisk och social sammanhållning i de yttersta randområdena, som kännetecknas av ekonomier med permanenta strukturella hinder och där möjligheterna till ekonomisk diversifiering är få.

AD.  Bristen på unga yrkesutövare är ett hinder för en modernisering och förbättring av sektorn och utgör ett stort hot mot många kustsamhällens överlevnad.

AE.  Kvinnornas roll i fiskerinäringen är dåligt uppmärksammad. Trots att kvinnor ofta utför det minst synliga arbetet, såsom logistikstöd eller administrativa uppgifter med anknytning till verksamheten, arbetar de även som fiskare och befälhavare på vissa fiskefartyg.

AF.  Landningsskyldigheten är verkligen krävande, ekonomiskt och socialt. Den minskar den ekonomiska lönsamheten och får återverkningar på värdekedjan och bör minimeras.

AG.  Det är nödvändigt att främja större medvetenhet bland konsumenterna om vikten av en sund kost och en hållbar produktion.

AH.  Även det sänkta priset på fisk vid första försäljningen och de ökade bränslekostnaderna måste betraktas som bidragande orsaker till den försämrade socioekonomiska situationen.

1.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att tillsammans med de regionala myndigheterna inrätta expertgrupper med uppgift att analysera och föreslå korrigerande åtgärder avseende användningen av de olika avsnitten i Europeiska havs- och fiskerifonden, i syfte att försöka hitta orsakerna till det bristande genomförandet och eventuella anslagsförluster samt i syfte att garantera en lämplig nivå i fråga om kontroll och insyn och kräva att de berörda myndigheterna ska förbättra sin förvaltning.

2.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att följa bestämmelserna i förordning (EU) nr 1380/2013 och att de facto ge fartyg som bedriver småskaligt och icke-industriellt fiske företräde till fiskemöjligheterna.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra vad som krävs för att underlätta inrättandet av producentorganisationer genom att undanröja de byråkratiska hindren i det fastställda förfarandet och sänka minimikraven avseende produktion i syfte att främja små producenters inträde. Parlamentet anser dessutom att producentorganisationernas verksamhet måste stärkas genom att de får en starkare ställning och genom att de lättare får tillgång till nödvändigt finansiellt stöd så att de kan utföra flera olika uppgifter utöver den dagliga förvaltningen av fisket, förutsatt att detta sker med iakttagande av målen i den gemensamma fiskeripolitiken, särskilt för de yttersta randområdena som lokalt bör kunna anpassa producent- och branschorganisationernas verksamhet till de förutsättningar som råder i dessa områden, som kännetecknas av ökaraktär, avsides läge, begränsad yta, stor förekomst av icke‑industriellt fiske och stor sårbarhet för importerade produkter.

4.  Europaparlamentet betonar att de operativa programmen, genom tillhandahållande av nödvändigt ekonomiskt stöd, bör främja producentorganisationernas möjlighet att sälja sina produkter direkt, inom värdekedjan, eftersom detta skulle stärka deras produktion och höja fiskeriprodukternas mervärde.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att stöden till säkerhet ombord och hygien inte blir föremål för konkurrensförfaranden och att avsätta större anslag till det icke-industriella fisket.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att underlätta för och uppmuntra producentorganisationerna till att införliva värdekedjan i produktions- och saluföringsplanerna i syfte att anpassa utbudet till efterfrågan, säkerställa rättvisa inkomster för yrkesfiskarna och se till att de europeiska konsumenterna får tag på produkter som tillfredsställer deras behov, med beaktande av variationerna i tycke och smak. Parlamentet framhåller att saluföringsstrategier som är anpassade till lokala särdrag är ett mycket viktigt verktyg som bör inkludera möjligheten till direktförsäljning, vilket kan omfatta sektors- och/ eller produktspecifika kampanjer, som skulle bidra till att öka konsumenternas kunskaper och medvetenhet, inbegripet skyltning och märkning som tillhandahåller begriplig information.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna samt regionala och lokala myndigheter att ge makt åt det småskaliga fisket genom att uppmuntra till lokal konsumtion via direkt och mer specialiserad saluföring, leveranskedjor på noll kilometer, inbegripet bättre samarbete mellan den offentliga sektorn och fiskerinäringen genom leverans till offentliga institutioner såsom skolor och sjukhus av lokala fiskeriprodukter samt marknadsföringskampanjer som även bör omfatta samarbete med privata initiativ för att främja lokala livsmedelsprodukter, såsom initiativet Slow Fish, och respekt för att vissa fångster är säsongsberoende. Parlamentet uppmanar samtidigt kommissionen och medlemsstaterna att stödja samarbetet mellan fiskeri- och turismnäringarna, att upprätta en förteckning över god praxis vad gäller erfarenheter som främjar nya samarbetsformer.

8.  Europaparlamentet betonar att en av grunderna för dessa saluföringsstrategier är obligatorisk angivelse av fiskeriprodukternas ursprung i märkningen, såväl vad gäller färska produkter som beredda produkter.

9.  Europaparlamentet begär att det ska inrättas mekanismer som förbättrar priset vid första försäljningen på ett sätt som gynnar yrkesfiskarna genom att ersättningen för deras arbete höjs, och som främjar en rättvis och välavvägd fördelning av mervärdet i hela värdekedjan i näringen, genom sänkta marginaler för mellanhänderna, höjda priser i producentledet och kontrollerade priser i konsumentledet. Parlamentet anser att när det förekommer allvarliga obalanser i kedjan bör medlemsstaterna kunna ingripa, bl.a. genom fastställandet av ett tak för mellanhändernas marginaler för varje aktör i kedjan.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att hjälpa de småskaliga yrkesfiskarnas organisationer i EU att ta fram en specifik logotyp som garanterar en färsk fiskprodukt, utmärkt kvalitet, kontrollerade hälsostandarder, efterlevnad av nollkilometerskravet (företräde för lokala produkter framför produkter som transporterats över långa avstånd), närhet till konsumenterna, respekt för seder och bruk, etc.

11.  Europaparlamentet framhåller att det, i syfte att säkerställa transparens och skydda konsumenternas rättigheter, kommer att bli nödvändigt att se över bilagan till förordning (EEG) nr 1536/92 om saluföring av konserverade produkter.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att införa ett system för märkning av såväl färsk som beredd fisk, som tydligt anger ursprungsland.

13.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att främja mer struktur och fler sammanslutningar inom fiskerinäringen.

14.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen att i handelsavtalen med tredjeländer införa en klausul med EU:s kvalitetsnormer, så att importerade produkter tvingas följa samma regler som EU:s fiskeriprodukter.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att noggrant kontrollera att de produkter som importeras till EU uppfyller gällande EU-krav på säkerhet, hygien och kvalitet, samt är förenliga med förordningen om IUU-fiske, för att säkerställa lika villkor för importerade fiskeri- och vattenbruksprodukter och fiskeri- och vattenbruksprodukter från EU.

16.  Europaparlamentet insisterar på ett striktare genomförande av EU:s lagstiftning om märkning och konsumentupplysning, både i återförsäljarledet och i hotell-, restaurang- och cateringbranschen. Parlamentet anser att detta är viktigt för alla fiskeriprodukter, både importerade och EU-producerade sådana. Parlamentet anser att genomförandet av kontrollförordningen bör stärkas i detta avseende i alla medlemsstater och att förordningar bör antas för att täcka in alla steg i leveranskedjan.

17.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att genomföra en studie av importens konsekvenser för det lokala fisket.

18.  Europaparlamentet begär att kommissionen ska göra det möjligt att på lämpligt sätt utnyttja regionaliseringen, med särskild hänsyn till de yttersta randområdena, och differentiera mellan de olika stödverktygen, som ska kunna anpassas till de olika typerna av producentorganisationer och deras specifika behov.

19.  Europaparlamentet understryker vikten av att utforma strategier som gör att kustsamhällena kan erbjuda integrerade tjänster med utnyttjande av de synergier som de olika produktionssektorerna ger upphov till och som kan möjliggöra och skapa lokal utveckling. Parlamentet betonar därför att medel från den gemensamma fiskeripolitiken bör kombineras med andra EU-program inom ramen för Europeiska socialfonden eller den gemensamma jordbrukspolitiken. Parlamentet framhåller att en sådan kombination av medel och program bör vara till hjälp för initiativ som tas av lokalsamhällen och lokala företagare och som är inriktade på landsbygdsutveckling och förbättring av levnadsförhållandena samt på att stärka och, inte minst, diversifiera inkomsterna.

20.  Europaparlamentet anser att stödet till transporterna av fisk från de yttersta randområdena till den internationella marknaden måste behållas, och helst höjas, i syfte att garantera konkurrensvillkor som är jämbördiga med dem som gäller för produkter från andra områden.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga möjligheten att snarast möjligt inrätta ett finansiellt instrument som erbjuder fiskerinäringen särskilt stöd på grundval av Posei för jordbrukssektorn i de yttersta randområdena, med kapacitet att reellt förbättra deras potential på fiskeriområdet. Parlamentet anser att man bör överväga möjligheten att i detta specifika instrument särskilt inbegripa bestämmelserna i artikel 8 (statligt stöd), artikel 13.5 (budgetresurser inom ramen för delad förvaltning), artikel 70 (kompensationssystem), artikel 71 (beräkning av kompensationen), artikel 72 (kompensationsplan) och artikel 73 (statligt stöd för genomförandet av kompensationsplaner) i den nuvarande EHFF-förordningen.

22.  Europaparlamentet anser att dessa lokala utvecklingsplaner för kustsamhällena bör stödja ny verksamhet och nya företag som gör det möjligt att integrera högkvalitativa råvaror, särskilda beredningsprocesser och dessa samhällens kulturarv och historiska arv i värdekedjan. Parlamentet framhåller dessutom att de bör ge upphov till saluföringsmekanismer, såsom obligatorisk ursprungsmärkning av produkter, som synliggör dessa faktorer på marknaden och bidrar till att merparten av de genererade inkomsterna kommer dessa samhällen tillgodo.

23.  Europaparlamentet framhåller dessutom betydelsen av havet, de marina resurserna och fiskeriprodukterna för att man ska kunna främja sammanhållning och utveckling i de yttersta randområdena och tillämpning av artikel 349 i EUF-fördraget. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att respektera nämnda artikel 349 även inom fisket, genom att i sin helhet och i oberoende form återupprätta programmet Posei‑fiske, som avvecklades inom ramen för reformen av den nuvarande EHFF.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna samt de regionala och lokala myndigheterna att främja inrättandet av branschorganisationer liksom av producentorganisationer och sammanslutningar av producentorganisationer på internationell nivå (såsom föreskrivs i den gemensamma marknadsordningen), med utgångspunkt i de biogeografiska regionerna eller på EU-nivå. Parlamentet framhåller att detta är ett mycket viktigt verktyg för att stärka producentorganisationerna och ge dem en bättre förhandlingsposition.

25.  Europaparlamentet begär att denna process ska främjas och utvecklas med särskild hänsyn tagen till jämställdhetsstrategierna för att garantera att kvinnor på lämpligt sätt är representerade i dessa organisationer. Parlamentet konstaterar att kvinnornas nuvarande betydelse i näringen därigenom kommer att speglas och en utveckling av deras roll i densamma komma till stånd.

26.  Europaparlamentet framhåller betydelsen av att stärka samarbetet mellan vetenskap och fiske för att ta itu med komplexa beroenden och svagheter i samband med värdekedjans processer i syfte att förbättra och bidra med fördelar för de berörda parterna.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bredda, främja och sprida användningen av den information som tillhandahålls av EU-organet för marknadsbevakning av fiskeri- och vattenbruksprodukter (Eumofa) så att alla operatörer i kedjan får tillgång till öppen, tillförlitlig och aktuell information som de kan fatta effektiva beslut utifrån. Parlamentet begär i detta sammanhang att kommissionen ska tillhandahålla uppdaterade uppgifter om de nya utmaningarna för återförsäljarna som t.ex. försäljning via internet och förändrade konsumtionsvanor.

28.  Europaparlamentet betonar behovet av en omfattande översyn av den gemensamma marknadsordningen för fiskeriprodukter så att denna i större utsträckning bidrar till att garantera näringens lönsamhet, stabiliteten på marknaderna, en förbättrad saluföring av fiskeriprodukterna och en höjning av deras mervärde.

29.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta med fiskeriprodukter i sitt framtida förslag om bekämpning av illojala handelsmetoder, då detta är ett allmänt problem i livsmedelssektorn.

30.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att se över det system för märkning av fiskeriprodukter som fastställs i förordning (EU) nr 1379/2013, på grundval av FAO:s fiskeområden som inrättades för över sjuttio år sedan i syfte att ge fångstinformation och som inte utformats för att ge konsumentvägledning. Systemet skapar nämligen förvirring och bidrar inte till att ge tydlig, transparent och lättfattlig information.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och de regionala och lokala myndigheterna att undersöka bristen på yrkeskvalifikationer inom fiskerinäringen, särskilt hos unga yrkesutövare, i syfte att garantera utbildningsprogrammen för de yrkesverksamma i fiskerinäringen och anpassa dem till de faktiska behoven i sektorn och därmed bidra till att modernisera och utveckla näringen och hejda utflyttningen från fiskesamhällena samt skapa lämpliga arbetstillfällen i vattenbruks-, landsbygds- och kustområden i de yttersta randområdena och i områden som är beroende av fiskeriverksamhet.

32.  Europaparlamentet betonar vikten av att skapa ursprungsmarknader och traditionella kvalitetsprodukter, som ska stödjas på mässor, inom den småskaliga detaljhandeln och inom restaurangbranschen, som ett sätt att öka mervärdet för lokala fiskeriprodukter och främja den lokala utvecklingen.

33.  Europaparlamentet betonar vikten av att ta fram särskilda strategier för utbildning i digitala färdigheter som ska vara inriktade på förvaltning och, i synnerhet, saluföring, som ett basverktyg för att förbättra producenternas ställning i värdekedjan.

34.  Europaparlamentet påminner om att dessa kompetensplaner både måste inbegripa traditionella yrken i näringen som i första hand utövas av kvinnor och särskilda planer som är inriktade på att öka kvinnors anställbarhet och företagande. Parlamentet framhåller att ett införlivande av dessa aspekter i den formella utbildningen dessutom bör få motsvarande rättsliga följder och förbättra dessa yrkeskategoriers ställning på arbetsmarknaden.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka mekanismer för att bättre främja saluföringen av beredda fiskprodukter med högre mervärde, särskilt konserver, på samma sätt som sker för vissa jordbruksprodukter, och program för att säkerställa att EU:s fiskeriprodukter främjas utanför EU, särskilt vid internationella tävlingar och mässor.

36.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna och de regionala myndigheterna att hjälpa ekonomiska aktörer från fiskerisektorn att få tillgång till den kunskap, de nätverk och den finansiering de behöver för att bedriva innovativ verksamhet och utforma nya produkter (så kallade nya livsmedel), särskilt i samband med värderingen av redan fångade arter med litet ekonomiskt värde, och att involvera forskningsorganisationer och forskningsinstitut, exempelvis havsforskningsinstitut, för att kunna dra nytta av deras stora kunskaper om de grundläggande råvarorna och dessas biologiska, näringsmässiga och organoleptiska egenskaper. Parlamentet poängterar att syftet med dessa åtgärder är att undvika spill, maximera värdet på färska produkter, stimulera samverkanseffekter mellan värdekedjans olika delar och öka sektorns motståndskraft.

37.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och de regionala och lokala myndigheterna att samarbeta för att utveckla effektiva och produktinriktade informationskampanjer avsedda för allmänheten, i syfte att upplysa allmänheten om sådant som vikten av att konsumera lokala fiskeriprodukter, synliggöra återverkningarna på den lokala sysselsättningen och den sociala sammanhållningen i kustsamhällena, betona de näringsmässiga fördelarna med att äta färsk fisk samt uppmärksamma att sunda kostvanor inbegriper att äta fiskeriprodukter, etc.

38.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en tydlig definition och utforma grunderna till ett framtida EU-program till stöd för det icke-industriella fisket i syfte att göra EU:s fiskerinäring mer hållbar ur ett miljömässigt och socioekonomiskt perspektiv, att identifiera, differentiera och bättre framhålla värdet på produkterna från det icke‑industriella fisket för att främja konsumtionen av dem och att uppmuntra de unga generationerna att arbeta inom fiskerinäringen så att det sker ett generationsskifte, varvid anständiga kvoter för män och kvinnor som bedriver icke-industriellt fiske samt bättre kontroll av resurserna måste säkerställas, så att den sociala sammanhållningen i EU:s kustsamhällen kan stärkas.

39.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inleda särskilda internetbaserade samråd på EU-nivå för att inhämta uppgifter om leveranskedjan, marknadstransparensfrågor, värdedelning, märkning och konsumentbehov från ett brett spektrum av aktörer i EU:s fiskerinäring.

40.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka på vilket sätt de globala värdekedjorna kan hjälpa det icke-industriella fisket att lättare integreras i den globala ekonomin, genom att höja produkternas mervärde och samtidigt möjliggöra fortsatt verksamhet inom det icke-industriella fisket och i de lokala fiskesamhällena. Parlamentet understryker den betydelse som utbildning i digitala färdigheter har i detta avseende.

41.  Europaparlamentet anser att fiskeriprodukternas näringskedja är komplex, då den går från producenterna via olika mellanhänder till återförsäljaren eller restaurangen. Parlamentet betonar att fiskmäklare och fiskberedningsföretag spelar en viktig roll i värdekedjan. Parlamentet framhåller att i genomsnitt går endast tio procent av marginalen i värdekedjan till producenterna, medan de återstående 90 procenten stannar hos mellanhänderna. Parlamentet betonar att en nedkortad värdekedja, särskilt genom inrättandet av producentorganisationer som är nyckelspelare genom sina produktions- och saluföringsplaner, är ett första verktyg för att förbättra de småskaliga fiskarnas inkomster men också för att ge konsumenten en bättre produkt (troligtvis till ett bättre pris).

42.  Europaparlamentet betonar vikten av att investera i unga yrkesfiskare i syfte att involvera och stärka nästa generation av fiskare, och efterlyser skapandet av nya möjligheter för unga yrkesfiskare så att de utvecklar ny kompetens, skapar stabila företag, är aktiva medlemmar av sitt lokalsamhälle och bidrar positivt till värdekedjan i fiskerinäringen.

43.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och de regionala myndigheterna att utnyttja de möjligheter som stödet från de lokala aktionsgrupperna för fiske erbjuder för att anpassa insatserna till behoven på plats inom många områden, exempelvis utbildning och verksamhetsdiversifiering som bygger på innovation, och att stödja fiskare och invånare i lokalsamhällen med att få tillgång till EU-stödprogram och EU-finansiering.

44.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att inrätta en process för att utnyttja bifångster som är kopplade till landningsskyldigheten, vilket skulle gynna aktörerna i värdekedjan ekonomiskt och socialt, särskilt fiskarna, och vara till stöd för lokala initiativ.

45.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och de regionala myndigheterna att främja överföringen av kunskap om befintliga stödordningar och stärka det administrativa stödet, t.ex. via informationsplattformar.

46.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja och stödja initiativ som gynnar större selektivitet, i syfte att minska oönskade fångster och i slutändan förbättra fiskets ekonomiska lönsamhet genom att fokus läggs på arter som tillgodoser konsumenternas förväntningar.

47.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att integrera jämställdhetsperspektivet i fiskeripolitiken, i syfte att synliggöra den viktiga roll som kvinnorna spelar i EU:s fiskerinäring och därmed stärka deras ställning.

48.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stärka sambandet mellan arbetslivet och den akademiska världen, exempelvis genom att föreskriva att tekniska sjöfartsskolor ska inbegripa ämnen med anknytning till fiske och vattenbruk i sina läroplaner.

49.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och de regionala myndigheterna att samarbeta för att genomföra de åtgärder som föreslås i detta betänkande för att göra fiskeriverksamheten mer lönsam.

50.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, Regionkommittén, medlemsstaternas regeringar och de rådgivande nämnderna.

(1)

Antagna texter, P8_TA(2017)0316.

(2)

Antagna texter, P8_TA(2017)0255.


MOTIVERING

Bakgrund och kontext

EU är världens största återförsäljare av fiskeri- och vattenbruksprodukter räknat i värde. De europeiska konsumenterna lade 2015 ut 54 miljarder euro på produkter från fiske och vattenbruk, vilket var den högsta siffran någonsin. För 2014 uppgick värdet på de produkter som landades i EU till 7,3 miljarder euro, vilket var åtta procent mer än genomsnittet för tioårsperioden. Gemenskapens landningar uppgick till 4,5 miljoner ton, vilket var den högsta siffran på sju år.

Samtidigt är arbetstillfällena i fiskerinäringen koncentrerade till ett fåtal länder. Spanien står ensamt för en fjärdedel av arbetstillfällena i hela EU, och de fyra länder som har flest sysselsatta inom fiskerinäringen (Spanien, Italien, Grekland och Portugal) står för ca 70 procent av denna sysselsättning. Beredningsindustrin består av omkring 3 500 företag som sysslar med beredning av fisk. Denna sektor sysselsatte 123 000 personer i hela EU mellan 2008 och 2012. Av dessa personer är 55 procent kvinnor och 86 procent arbetar i företag med färre än 50 anställda.

Värdekedjan omfattar en lång rad olika verksamheter som utförs i samband med en produkt eller tjänst, från dess ursprung till konsumenternas slutliga användning. När det gäller fiskeriprodukter omfattar denna process fångst, transport, ankomst till hamn, beredning (i fråga om frysta produkter) och försäljning. Logistik, marknadsföring och försäljning samt personalresurser förbinder de olika produktionsstegen med varandra.

Mål

Det främsta målet är att ta reda på vad som kan förbättras för att lokala beredningsföretag och fiskare ska få behålla huvuddelen av det genererade värdet. En optimering av dessa processer kan bidra till att produkten utnyttjas bättre och till att ekonomin i de lokala fiskesamhällena stärks. Det är värdefullt att göra en sådan analys eftersom de produkter som kommer från fisket blir alltmer sällsynta på grund av att fisket tenderar att minska i omfattning. Således finns det skäl att maximalt utnyttja dessa produkter.

Att detta värde stannar kvar hos de lokala fiskarna och producenterna kan få positiva följder för lokalsamhällena tack vare att de kan räkna med en dynamisk, lönsam och hållbar ekonomisk verksamhet. Det vore också viktigt för sysselsättningen, särskilt för att förhindra avfolkning, locka unga och välutbildade människor och skapa förutsättningar för sektorn att utöva dragningskraft på denna del av befolkningen. Samtidigt skulle det gynna sektorn att förfoga över yrkesmänniskor med lämplig utbildning för att bli bättre på innovation.

Föredragandens arbetsmetod vad gäller förslaget till betänkande

Till att börja med gicks all aktuell information från sekundärkällor i EU:s institutioner igenom. Av de många genomgångna handlingarna är följande de mest relevanta:

•  Ett stort antal arbeten från nätverket(1) FARNET tillhörande de lokala aktionsgrupperna för fiske och slutsatserna från dess transnationella seminarium i Thessaloniki (Grekland) den 18–20 oktober 2016 med om ämnet ”Boosting Business along the Value Chain” (att stimulera affärsverksamhet längs värdekedjan).

•  De studier som publicerades av Utredningsavdelningen för struktur- och sammanhållningspolitik 2016 och 2017 Small-scale fisheries markets: value chain, promotion and labelling (marknaderna för småskaligt fiske: värdekedja, marknadsföring och märkning), Small-scale fisheries and Blue Growth in the EU (småskaligt fiske och blå tillväxt inom EU) och Feasibility of Measuring Socio-Economic and Environmental Impacts of Recreational and Semi-Subsistence Fisheries in the EU (genomförbarhet vad gäller att mäta socioekonomiska och miljömässiga konsekvenser av fritidsfiske och fiske som utgör en del i självhushåll inom EU).

•  Den studie som kommissionen offentliggjorde i oktober 2016 med titeln Study on the subsidies to the fisheries, aquaculture, and marketing and processing subsectors in major fishing nations beyond the EU (studie om subventionerna till fisket och vattenbruket samt till delsektorerna saluföring och beredning i de främsta fiskenationerna utanför EU).

Två diskussioner hölls i fiskeriutskottet. Dessutom utarbetade föredraganden ett arbetsdokument som lades fram och diskuterades i fiskeriutskottet.

Föredraganden har hållit täta kontakter med de olika berörda parterna. Föredraganden har även deltagit i möten med fiskarföreningar och redarsammanslutningar om fiskeriprodukternas värdekedja. Det möte som den 27 september 2017 hölls i Bryssel i GD Havsfrågor och fiskes rådgivande nämnd för marknader är särskilt värt att nämnas.

(1)

Av dessa är följande särskilt relevanta: riktlinje nr 3 från 2011 om att höja värdet på produkterna från det lokala fisket och vattenbruket, folder nr 12 från 2017 om att främja företagsverksamhet längs värdekedjan i fiskerinäringen, och den tekniska rapporten från 2017 om att tillhandahålla information om dagens och framtidens stöd via EHFF till det småskaliga kustfisket.


INFORMATION OM ANTAGANDET I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Antagande

24.4.2018

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

21

2

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Marco Affronte, Clara Eugenia Aguilera García, Alain Cadec, David Coburn, Linnéa Engström, Sylvie Goddyn, Mike Hookem, Ian Hudghton, Carlos Iturgaiz, Werner Kuhn, Gabriel Mato, Norica Nicolai, Ulrike Rodust, Annie Schreijer-Pierik, Remo Sernagiotto, Ricardo Serrão Santos, Isabelle Thomas, Ruža Tomašić, Jarosław Wałęsa

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Izaskun Bilbao Barandica, John Flack, Francisco José Millán Mon, David-Maria Sassoli


SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

21

+

ALDE

Izaskun Bilbao Barandica, Norica Nicolai

ECR

John Flack, Remo Sernagiotto, Ruža Tomašić

ENF

Sylvie Goddyn

PPE

Alain Cadec, Carlos Iturgaiz, Werner Kuhn, Gabriel Mato, Francisco José Millán Mon, Annie Schreijer-Pierik, Jarosław Wałęsa

S&D

Clara Eugenia Aguilera García, Ulrike Rodust, David-Maria Sassoli, Ricardo Serrão Santos, Isabelle Thomas

Verts/ALE

Marco Affronte, Linnéa Engström, Ian Hudghton

2

-

EFDD

David Coburn, Mike Hookem

0

0

Teckenförklaring:

+  :  Ja-röster

-  :  Nej-röster

0  :  Nedlagda röster

Senaste uppdatering: 23 maj 2018Rättsligt meddelande