Förfarande : 2017/2087(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0165/2018

Ingivna texter :

A8-0165/2018

Debatter :

PV 30/05/2018 - 29
CRE 30/05/2018 - 29

Omröstningar :

PV 31/05/2018 - 7.11
CRE 31/05/2018 - 7.11
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2018)0241

BETÄNKANDE     
PDF 599kWORD 77k
7.5.2018
PE 616.861v01-00 A8-0165/2018

om genomförandet av ekodesigndirektivet (2009/125/EG)

(2017/2087(INI))

Utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet

Föredragande: Frédérique Ries

ÄNDRINGSFÖRSLAG
MOTIVERING – BAKGRUND OCH SLUTSATSER
 FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 YTTRANDE från utskottet för industrifrågor, forskning och energi
 INFORMATION OM ANTAGANDET I DET ANSVARIGA UTSKOTTET
 SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROPI DET ANSVARIGA UTSKOTTET

MOTIVERING – BAKGRUND OCH SLUTSATSER

Inledning

EU har förbundit sig att göra den europeiska ekonomin till en mer hållbar, koldioxidsnål ekonomi. Flera olika politiska strategier och åtgärder vittnar om detta: unionens ledarskapsroll vid undertecknandet av Parisavtalet, EU-investeringar på mer än 220 miljoner euro i gröna och koldioxidsnåla projekt, tydligare bestämmelser inom området för energieffektivitetsmärkning och bättre konsumentinformation(1).

Stordriftsfördelar och en bättre hantering av energi och råvaror kan förstärkas ytterligare om EU utnyttjar den fulla potentialen hos ekodesign, som definieras i artikel 2.23 i direktiv 2009/125/EG och är föremål för detta genomförandebetänkande, till exempel ”integrering av miljöaspekter i produktdesignen i syfte att förbättra produktens miljöprestanda under hela dess livscykel”.

Åtgärder bör vidtas redan vid tillverkningen av produkten, eftersom det är där som de tekniska möjligheterna är som störst. 80 procent av miljöskadorna och 90 procent av tillverkarens kostnader uppstår vid utformningen av produkterna.

En europeisk ram från 2005 som utvidgades 2009

Föredraganden hade redan 2005 i uppgift att, för Europaparlamentets räkning, utarbeta den första rättsliga ramen för ekodesign för energianvändande produkter (EuP)(2). Detta var ett ramdirektiv utan bindande förpliktelser. Förpliktelserna följer av genomförandeåtgärder som har vidtagits inom ramen för kommittéförfarandet för vissa energianvändande produkter, till exempel värmepannor, varmvattenberedare, datorer, lampor, tv-apparater.

Genom en omarbetning av det ursprungliga direktivet 2009 utökades tillämpningsområdet till att omfatta energirelaterade produkter (ErP), för ett ökat utbud av energisnåla och miljövänliga produkter(3). Sådana produkter ska uppfylla följande kriterier:

– De ska säljas i mer än 200 000 enheter per år i EU.

– De ska ha en betydande miljöpåverkan.

– De ska ha en stor utvecklingspotential.

De globala effekterna av direktivet om ekodesign för energirelaterade produkter

Vi talar om ett verkligt mervärde, som erkänns av såväl berörda industrisektorer som icke-statliga organisationer och experter i medlemsstaterna.

Enligt kommissionens uppskattningar(4) är denna politik för ekodesign och energimärkning både effektiv och lovande: den skulle ge årliga energibesparingar på omkring 175 Mtoe i primärenergi. Denna siffra är mer än den årliga primärenergianvändningen i Italien och innebär att koldioxidutsläppen minskas med 320 miljoner ton per år. För konsumenterna innebär detta årliga besparingar på 490 euro per hushåll i energikostnader.

Dessa siffror stämmer överens med uppgifterna från koncernen BSH Hausgeräte GmbH, som är den största tillverkaren av hushållsapparater i Europa (uppgifter från BSH, 2017).

Enligt dessa har till exempel energiförbrukningen hos de torkskåp som koncernen tillverkat minskat med i genomsnitt 75 procent under perioden 2001–2016. Energiförbrukningen har minskat med 43 procent för elugnar, 55 procent för kylskåp, 69 procent för frysar och 68 procent för tvättmaskiner.

Ekodesigndirektivet saknar dock politisk acceptans, bland annat på högsta beslutsfattande nivå. Föredraganden beklagar att ekodesignprincipen ofta ”togs som gisslan” under EU-valkampanjen i maj 2014 men även under den brittiska folkomröstningen i juni 2016.

Detta är en ”avvaktande” inställning som har fått direkta återverkningar: Sedan tillämpningsområdet utökades 2009 till att omfatta energirelaterade produkter har faktiskt ingen av produkterna blivit föremål för några genomförandeåtgärder för ekodesign.

Regelefterlevnaden när det gäller byggmaterial har inte ansetts behöva kontrolleras. Man undersöker fortfarande om fönster, kranar och duschar ska omfattas av den särskilda lagstiftningen om energimärkning. Nya energirelaterade produkter undersöks för närvarande inom ramen för den senaste arbetsplanen för 2016–2019, liksom solcellspaneler samt automations- och styrsystem för fastigheter.

Föredraganden anser därför att de 29 genomförandeförordningar som antagits om ekodesign samt de 16 delegerade förordningarna och de tre frivilliga avtalen om energimärkning (komplexa avkodare, spelkonsoler och utrustning för bildåtergivning) har visat sig vara framgångsrika. Vidare anser föredraganden att Europaparlamentet bör fortsätta att främja ekodesigntänkandet, det vill säga miljövänlig innovation.

I en studie från brittiska myndigheter som offentliggjordes 2015 drogs för övrigt slutsatsen att varje pund som investeras i ekodesign ger 3,8 gånger mer till den brittiska ekonomin och att det således rör sig om en lönsam politik(5).

Däremot finns det en hel del att säga om förfarandet eftersom flertalet aktörer, tillverkare och medlemsstater har framhållit att stora dröjsmål uppstår vid beslutsfattandet. Kommissionen uppmanas därför att åtgärda denna faktiska situation och fastställa tydligare tidsfrister och etapper för genomförandeåtgärdernas vidtagande. Detta är dessutom en bestämmelse som nyligen fastställdes av Europaparlamentet och rådet i artikel 11 i förordning (EU) 2017/1369 om energimärkning.

Från minskad energianvändning till minskad resursanvändning

Föredraganden anser att det nuvarande direktivet måste utnyttjas fullt ut och att hela miljöaspekten av en produkt måste beaktas, för antagandet av den nya utmaning som den cirkulära ekonomin innebär, nämligen sammansättning, hållbarhet, demontering samt möjligheter till reparation och återvinning.

Detta är ett politiskt mål som syftar till införlivande av produktens övergripande miljöprestanda, vilket Europaparlamentet har lyft fram vid flera tillfällen:

– Betänkande från Sirpa Pietikäinen, om vilket omröstning hölls i juli 2015, om resurseffektivitet: på väg mot ett kretsloppssamhälle(6).

– Betänkande från Pascal Durand, som antogs i juli 2017, om en längre livstid för produkter: fördelar för konsumenter och företag(7).

fördelar för konsumenter och företag. Det är intressant att notera att ekodesign medför nya yrken: materialingenjör, ingenjör med inriktning på miljö och hållbar utveckling samt specialistkonsulter. Alla dessa yrken visar att ekodesign börjar bli etablerat vid företagen. Ett sådant engagemang finns även vid flera lokala och regionala myndigheter, exempelvis sådana som ansvarar för hantering av hushållsavfall. Därför bör den europeiska lagstiftaren skapa en optimal ram för utveckling av ekodesign inom den europeiska ekonomin.

Vad händer med mobil- och smarttelefonerna?

Kommissionen inser vilken potential dessa produkter har för den cirkulära ekonomin men har dock föreslagit att de inte ska tas med i arbetsplanen för ekodesign, på grund av deras specifika karaktär. De europeiska konsumenterna byter i genomsnitt mobiltelefon vartannat år, medan den europeiska ekodesignprocessen sträcker sig över fyra år. Produktlivslängden överensstämmer således inte med den lagstadgade tiden.

Föredraganden anser att mobil- och smarttelefoner omgående måste tas med i arbetsplanen för ekodesign för att åtgärder ska vidtas när det gäller aspekten om produkternas energieffektivitet och framför allt när det gäller kriterierna om att sällsynta metaller som ingår i produkterna ska kunna återvinnas. Åtgärder måste också vidtas för en bättre sammansättning av delar och demonteringsbara batterier.

Det uppskattas att återvinning i dag endast sker av 1–5 procent av de sällsynta metaller som används vid tillverkningen av mobiltelefoner, till exempel volfram, kobolt, grafit och indium.

Förbättrad marknadskontroll

Detta är den andra stora utmaningen med den europeiska ekodesignpolitiken, om man vill att ekodesignade produkter ska bli normen och att industriella aktörer som följer reglerna inte ska straffas. Detta är något som understryks vid flera tillfällen i utredningstjänstens studie, som tjänade som underlag vid utarbetandet av detta genomförandebetänkande och där det påminns om att marknadskontroll omfattas av medlemsstaternas behörighet(8).

Kommissionen uppskattar att 10–25 procent av de produkter som regleras genom direktivet inte uppfyller ekodesign- och energimärkningskraven. Detta är inte acceptabelt.

Föredraganden lägger fram flera förslag för en bättre samordning av de nationella marknadskontrollmyndigheterna:

– Att utnyttja den bästa praxis som införts av vissa medlemsstater som redan utbyter information om marknadskontrollresultaten genom ICSMS (informations- och kommunikationssystemet för marknadskontroll) för att garantera säkra produkter och utvidga systemet till produkter som omfattas av ekodesignåtgärder.

– Att tillämpa metoder för snabb screening för att upptäcka produkter som mest sannolikt inte uppfyller kraven, i samarbete med experter inom industrin.

– Att vidta avskräckande åtgärder för att förbättra efterlevnaden av ekodesignbestämmelserna. När påföljder tillämpas på tillverkare som inte respekterar kraven bör man till exempel förvissa sig om att påföljderna är proportionerliga med den bristande efterlevnadens påverkan på hela den europeiska marknaden. Avslutningsvis bör man införa ersättning för konsumenter som har köpt produkter som inte uppfyller ekodesignkraven, även efter den lagstadgade garantitiden på två år.

Övriga förslag

Frågan om alltför tidig utrangering av vardagsprodukter som datorplattor, kaffebryggare eller skrivare bör tas upp i detta utvärderingsbetänkande om genomförandet av ekodesigndirektivet.

Den 4 juli förra året utfärdade Europaparlamentet dessutom en icke-bindande resolution där man påminde om att ”minimikriterier för tålighet” bör fastställas för varje produktkategori från och med utformningsskedet. Sådana kriterier kan utarbetas med stöd av standarder som tas fram av de tre europeiska standardiseringsorganisationerna (CEN, Cenelec och Etsi)(9).

Enligt en Eurobarometerundersökning som genomfördes 2014 uppger 77 procent av EU-medborgarna att de hellre reparerar sina produkter än att köpa nya, men att de avskräcks av de höga reparationskostnaderna. Därför uppmanas kommissionen och medlemsstaterna att stödja tillverkare av modulprodukter som enkelt kan demonteras och bytas ut. Detta är vad ekodesign handlar om, och även produktens miljöpåverkan spelar roll här.

(1)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1369 av den 4 juli 2017 om fastställande av en ram för energimärkning och om upphävande av direktiv 2010/30/EU.

(2)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/32/EG av den 6 juli 2005 om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energianvändande produkter.

(3)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energirelaterade produkter.

(4)

Arbetsplan för ekodesign 2016–2019 COM(2016)0773, s. 2.

(5)

Rapport från Defra (Department for Environment, Food and Rural Affairs): https://www.gov.uk/government/uploads/system/uploads/attachment_data/file/406225/defra-regulation-assessment-2015.pdf

(6)

Europaparlamentets resolution av den 9 juli 2015 om resurseffektivitet: på väg mot ett kretsloppssamhälle (2014/2208(INI)).

(7)

Europaparlamentets resolution av den 4 juli 2017 om en längre livstid för produkter: fördelar för konsumenter och företag (2016/2272(INI)).

(8)

Anna Zygierewicz (samordnare), The Ecodesign Directive (2009/125/EC) European Implementation Assessment, EPRS. PE 611.015, november 2017, s. 43–44, 50 och 80 m.fl.

(9)

Europaparlamentets resolution av den 4 juli 2017 om en längre livstid för produkter: fördelar för konsumenter och företag (2016/2272(INI)).


FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om genomförandet av ekodesigndirektivet (2009/125/EG)

(2017/2087(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), särskilt artikel 114,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energirelaterade produkter (nedan kallat ekodesigndirektivet) samt de genomförandebestämmelser och frivilliga avtal som antagits enligt detta direktiv(1),

–  med beaktande av kommissionens arbetsplan för ekodesign 2016–2019 (COM(2016)0773), som antagits i enlighet med direktiv 2009/125/EG,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1369 av den 4 juli 2017 om fastställande av en ram för energimärkning och om upphävande av direktiv 2010/30/EU(2),

–  med beaktande av unionens mål att uppnå minskade växthusgasutsläpp och energieffektivitet,

  med beaktande av Parisavtalet om klimatförändringar och den 21:a partskonferensen för FN:s ramkonvention om klimatförändringar (COP21),

–  med beaktande av EU:s och medlemsstaternas ratificering av Parisavtalet,

  med beaktande av det långsiktiga målet i detta avtal, nämligen att hålla ökningen av den globala genomsnittstemperaturen väl under 2°C i förhållande till den förindustriella nivån och sträva efter att begränsa den till 1,5°C,

–  med beaktande av det allmänna miljöhandlingsprogrammet för unionen till 2020 (Europaparlamentets och rådets beslut nr 1386/2013/EU av den 20 november 2013)(3),

–  med beaktande av kommissionens meddelande Att sluta kretsloppet – en EU-handlingsplan för den cirkulära ekonomin (COM(2015)0614),

  med beaktande av kommissionens meddelande av den 16 januari 2018 om en europeisk strategi för plast i en cirkulär ekonomi (COM(2018)0028),

  med beaktande av kommissionens meddelande och arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar av den 16 januari 2018 om genomförandet av paketet om den cirkulära ekonomin: åtgärder i gränssnittet mellan lagstiftningen om kemikalier, produkter och avfall (COM(2018)0032,

  med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 september om 2017 års förteckning över råvaror av avgörande betydelse för EU (COM(2017)0490),

–  med beaktande av rådets slutsatser om miljöinnovation – att möjliggöra övergången till en cirkulär ekonomi, som antogs den 18 december 2017(4),

  med beaktande av Emissions Gap Report 2017 som offentliggjordes av FN:s miljöprogram i november 2017,

–  med beaktande av sin resolution av den 9 juli 2015 om resurseffektivitet: på väg mot ett kretsloppssamhälle(5),

  med beaktande av EU:s avfallslagstiftning,

–  med beaktande av sin resolution av den 4 juli 2017 om en längre livstid för produkter: fördelar för konsumenter och företag(6),

–  med beaktande av den bedömning av förverkligandet av Europatanken som generaldirektoratet för parlamentariska utredningar gjort som ett komplement till kontrollen av genomförandet av ekodesigndirektivet,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen och artikel 1.1 e och bilaga 3 i talmanskonferensens beslut av den 12 december 2002 om förfarandet för beviljande av tillstånd att utarbeta initiativbetänkanden,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A8-0165/2018), och av följande skäl:

A.  Ekodesigndirektivet syftar till att öka energieffektiviteten och höja skyddsnivån för miljön genom harmoniserade krav som säkerställer att den inre marknaden fungerar väl och gynnar ständiga minskningar av energirelaterade produkters övergripande miljöpåverkan. Dessa åtgärder inverkar också positivt på energitryggheten genom att de minskar energiförbrukningen.

B.  I ekodesigndirektivet föreskrivs åtgärder för att minska energirelaterade produkters miljöpåverkan under livscykeln. De beslut som har fattats inom ramen för direktivet har hittills inriktats på att minska energiförbrukningen när produkterna används.

C.  Tillämpningen av direktivet kan väsentligt bidra till EU:s arbete för att förbättra energieffektiviteten och bidra till förverkligandet av klimatåtgärdernas mål.

D.  En minskad miljöpåverkan hos energiprodukter i ekodesignfasen, genom att minimikriterier fastställs för deras hållbarhet, utvecklings- och reparationsmöjlighet samt möjlighet till återvinning och återanvändning, kan ge stora möjligheter att skapa arbetstillfällen.

E.  I början av 2018 fanns 29 särskilda ekodesignbestämmelser för olika produktgrupper, och dessutom hade man antagit tre frivilliga avtal som hade erkänts inom ramen för direktivet.

F.  Ekodesigndirektivet erkänner frivilliga avtal eller annan självreglering som alternativ till genomförandeåtgärder när vissa kriterier är uppfyllda. Inte alla av de befintliga frivilliga avtalen har visat sig mer effektiva än lagstiftningsåtgärder.

G.  Ekodesign medför ekonomiska fördelar för industrin och konsumenterna och bidrar avsevärt till unionens klimat- och energipolitik och dess politik för en cirkulär ekonomi.

H.  Ekodesignlagstiftningen är nära förknippad med EU:s lagstiftning om energimärkning, och de åtgärder som vidtas enligt dessa båda direktiv före 2020 förväntas generera 55 miljarder euro i ytterligare intäkter varje år för industri-, grossist- och detaljhandelssektorerna. Vidare uppskattas de medföra årliga primärenergibesparingar på 175 Mtoe fram till 2020 och därmed bidra till upp till hälften av unionens energibesparingsmål för 2020 samt minska importberoendet av energi. Lagstiftningen bidrar också avsevärt till EU:s klimatmål genom att årligen minska växthusgasutsläppen med 320 miljoner ton koldioxid. Potentialen för energibesparingar är ännu större på längre sikt.

I.  Enligt rapporten Ecodesign Impact Accounting (Europeiska kommissionen, 2016) kommer EU:s konsumenter 2020 uppskattningsvis spara upp till 112 miljarder euro sammanlagt, eller cirka 490 euro per hushåll och år.

J.  Energirelaterade produkters miljöpåverkan uppstår till mer än 80 procent vid produktdesignfasen.

K.  För de flesta berörda parter kan tre större hinder för ett fullständigt genomförande av lagstiftningen identifieras: avsaknaden av ett tydligt stöd och en klar ledning från politiskt håll, den långsamma lagstiftningsprocessen och den bristande marknadsövervakningen i medlemsstaterna.

L.  Det uppskattas att 10–25 procent av produkterna på marknaden är oförenliga med ekodesign- och energimärkningsdirektiven, vilket medför en förlust på omkring tio procent av den planerade energibesparingen och orättvis konkurrens.

M.  Ekodesigndirektivets tillämpningsområde utvidgades 2009 till alla energirelaterade produkter (med undantag av transportmedel), men ekodesignkraven har hittills inte omfattat några icke-energiförbrukande produkter.

N.   I EU bör alla produkter utformas, tillverkas och saluföras med minsta möjliga användning av farliga ämnen, samtidigt som produktens säkerhet säkerställs för att underlätta återvinning och återanvändning och skyddet för människors hälsa och miljön ligger på en hög nivå.

O.  I ekodesigndirektivet anges det att dess komplementaritet med Reach-förordningen om kemikalier bör bidra till att öka deras respektive verkan och fastställa konsekventa krav för tillverkarna, men kraven för användning av farliga kemikalier och återvinning av dessa har än så länge varit begränsade.

P.  En ny databas håller på att utvecklas inom ramen för den nya energimärkningsförordningen och marknadskontrolldatabasen ICSMS används i vissa, men inte alla, medlemsstater.

Q.  Ett av huvudmålen för det allmänna miljöhandlingsprogrammet för unionen till 2020 (det sjunde miljöhandlingsprogrammet) är att omvandla unionen till en resurseffektiv, grön, konkurrenskraftig och koldioxidsnål ekonomi. I miljöhandlingsprogrammet anges det att EU‑politiken bör säkerställa att prioriterade produkter på EU-marknaden får en ekodesign för att optimera resurs- och materialeffektiviteten.

R.  EU:s handlingsplan för den cirkulära ekonomin innehåller bland annat ett åtagande om att betona frågan om en cirkulär ekonomi i framtida produktdesignkrav enligt ekodesigndirektivet, genom att systematiskt undersöka aspekter som hållbarhet och möjligheter att reparera, uppgradera, återvinna eller identifiera vissa material eller ämnen.

S.  I Parisavtalet fastställs ett långsiktigt mål som är i linje med målet att den globala temperaturhöjningen ska ligga väl under 2 °C över den förindustriella nivån och att man ska försöka begränsa den till 1,5°C över den förindustriella nivån. EU är fast beslutet att göra sitt för att uppnå dessa mål genom att minska utsläppen från samtliga sektorer.

T.  Ekodesignåtgärder bör omfatta produkternas hela livscykel för att förbättra resurseffektiviteten i unionen med tanke på att över 80 % av en produkts miljöpåverkan avgörs i designfasen, som därför har en ytterst viktig roll i främjandet av aspekter rörande cirkulär ekonomi, hållbarhet, möjligheter till uppgradering och reparation samt återanvändning och återvinning av en produkt.

U.  Förutom mer hållbara och resurseffektiva produkter behövs en förstärkning av delningsekonomins och tjänsteekonomins principer, och samtidigt bör låginkomsthushåll, även sådana som riskerar energifattigdom, ägnas särskild uppmärksamhet när medlemsstaterna lägger fram program för att uppmuntra användning av de mest resurseffektiva produkterna och tjänsterna.

V.  Unionen är part i Stockholmskonventionen om långlivade organiska föroreningar och är därför skyldig att vidta åtgärder för en utfasning av sådana farliga ämnen, bland annat genom att begränsa deras användning i produktdesignfasen.

Ett effektivt verktyg för kostnadseffektiva energibesparingar

1.  Europaparlamentet anser att ekodesigndirektivet har varit ett framgångsrikt instrument för att förbättra energieffektiviteten och lett till en betydande minskning av växthusgasutsläppen och besparingar för konsumenterna.

2.  Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen fortsätter att inkludera fler produktgrupper, som ska väljas ut på grundval av sin ekodesignpotential, däribland både sin energi- och materialeffektivitetspotential samt andra miljöaspekter, med hjälp av den metod som fastställs i artikel 15 i direktivet, och att den håller de nuvarande standarderna uppdaterade i syfte att utnyttja den fulla potentialen i direktivets tillämpningsområde och syften.

3.  Europaparlamentet betonar att ekodesigndirektivet gör att EU:s inre marknad fungerar bättre, genom framtagandet av gemensamma produktstandarder. Europaparlamentet betonar att det fortsatta antagandet av harmoniserade produktkrav på EU-nivå stöder europeiska tillverkares innovation, forskning och konkurrenskraft och säkerställer rättvis konkurrens utan att skapa en onödig administrativ börda.

4.  Europaparlamentet påminner om att det i direktivet krävs att kommissionen ska vidta genomförandeåtgärder när en produkt uppfyller kriterierna, det vill säga en betydande försäljningsvolym, en betydande miljöpåverkan och en potential för förbättring. Parlamentet betonar kommissionens ansvar när det gäller att respektera detta mandat och sörja för att fördelarna för konsumenterna, den cirkulära ekonomin och miljön uppnås på ett ändamålsenligt sätt, och konstaterar att sådana produktstandarder bara kan tillämpas på EU-nivå och att medlemsstaterna därför litar på att kommissionen vidtar nödvändiga åtgärder.

5.  Europaparlamentet anser att direktivets genomslagskraft skulle förbättras ytterligare genom initiativ som är kopplade till den cirkulära ekonomin. Europaparlamentet efterlyser därför en ambitiös plan för ekodesign och den cirkulära ekonomin, vilket ger såväl miljövinster som möjligheter till hållbar tillväxt och arbetstillfällen, även inom sektorn för små och medelstora företag, samt fördelar för konsumenterna. Parlamentet noterar den stora potential till avfallsminskning och resursbesparingar som finns i ökad resurseffektivitet och användning av returråvaror för att tillverka produkter.

6.  Europaparlamentet betonar att ekodesigndirektivet ingår i en större uppsättning verktyg och att dess genomslagskraft är beroende av synergier med andra instrument, framför allt för energimärkning. Parlamentet anser att överlappande bestämmelser bör undvikas.

En stärkt beslutsprocess

7.  Europaparlamentet framhåller den viktiga roll som samrådsforumet har när det gäller att föra samman industrin, civilsamhället och andra berörda parter i beslutsprocessen och anser att forumet är en välfungerande enhet.

8.  Europaparlamentet är mycket oroat över att det ibland uppstår stora dröjsmål vid utarbetandet och antagandet av genomförandeåtgärder, vilket skapar osäkerhet för de ekonomiska aktörerna och har lett till att betydande energibesparingsmöjligheter har gått förlorade för konsumenterna, och med dem förknippade växthusgasminskningar, och kan leda till att åtgärderna inte är i takt med den tekniska utvecklingen.

9.  Europaparlamentet noterar att dröjsmålen i genomförandet delvis beror på de begränsade resurserna inom kommissionen. Parlamentet uppmanar kommissionen att satsa tillräckliga resurser för ekodesignprocessen, med tanke på lagstiftningens stora mervärde för EU.

10.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att undvika dröjsmål vid antagandet och offentliggörandet av genomförandeåtgärder och rekommenderar att tydliga tidsfrister och milstolpar fastställs för att genomföra och ompröva befintliga bestämmelser. Europaparlamentet anser att ekodesignåtgärder bör antas enskilt och lanseras så snart de har färdigställts.

11.  Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt att respektera tidsfristerna i arbetsplanen för ekodesign 2016–2019.

12.  Europaparlamentet betonar att ekodesignkraven måste bygga på tillförlitliga tekniska analyser och konsekvensbedömningar med utgångspunkt i de produkter eller den teknik på marknaden som har bäst prestanda och den tekniska utvecklingen inom varje sektor. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att prioritera antagandet och översynen av åtgärder för produkter som har störst potential i fråga om både energibesparingar i primärenergi och den cirkulära ekonomin.

13.  Europaparlamentet erkänner att ekodesigndirektivet medger användning av frivilliga avtal. Frivilliga avtal kan användas i stället för genomförandeåtgärder om de omfattar större delen av marknaden och anses kunna garantera åtminstone en likvärdig miljöprestanda, och de bör garantera en snabbare beslutsprocess. Övervakningen av de frivilliga avtalen bör stärkas och civilsamhället bör involveras på lämpligt sätt. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang kommissionens rekommendation (EU) 2016/2125 om riktlinjer för näringslivets åtgärder för självreglering och uppmanar kommissionen att noggrant övervaka alla frivilliga avtal som erkänns enligt ekodesigndirektivet.

14.  Europaparlamentet efterlyser integrering av teknikinlärningskurvor i metodiken för ekodesign av energirelaterade produkter, i syfte att förutse tekniska förbättringar fram till den tidpunkt då bestämmelserna träder i kraft, och se till att bestämmelserna är aktuella.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att när så är lämpligt inkludera bedömningar av utsläppen av mikroplast i vattenmiljön i ekodesignåtgärderna. Parlamentet uppmanar kommissionen att införa obligatoriska krav på mikroplastfilter vid översynen av ekodesignåtgärderna för tvättmaskiner som används av hushåll samt för kombinerade tvättmaskiner och torktumlare.

Från energibesparing till resurseffektivitet

16.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning om att förbättra produktaspekter som är viktiga för den cirkulära ekonomin och anser att ekodesigndirektivet ger stora möjligheter till en förbättrad resurseffektivitet vilka hittills inte har utnyttjats i tillräcklig utsträckning.

17.  Europaparlamentet anser därför att ekodesigndirektivet - utöver fortsatta ansträngningar för en förbättrad energieffektivitet - nu systematiskt måste omfatta hela livscykeln för varje produktgrupp som ingår i direktivets tillämpningsområde, genom att minimikriterier för resurseffektivitet fastställs vilka bland annat omfattar hållbarhet, robusthet, reparations- och uppgraderingsmöjlighet men även möjlighet till delning, återanvändning, skalning, återvinning, återtillverkning, innehåll av återvunnet material eller returråvaror och användningen av råvaror av avgörande betydelse.

18.  Europaparlamentet anser att valet av cirkulär ekonomi-kriterier för varje produktgrupp bör vara väl definierade och utformas på att tydligt och objektivt sätt samtidigt som de förblir enkelt mätbara och kan uppnås till proportionerliga kostnader, för att direktivet ska vara genomförbart.

19.  Europaparlamentet efterlyser systematiska djupgående analyser av aspekter som rör den cirkulära ekonomin vid förstudier av särskilda ekodesignåtgärder inom respektive produktkategori.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att också införa etiska kriterier, bland annat för de använda materialens ursprung och utvinningsmetoder samt för arbetstagarnas och lokalbefolkningarnas sociala villkor.

21.  Europaparlamentet betonar vikten av att tillverkarna ger tydliga och objektiva instruktioner som gör det enklare för användare och oberoende reparatörer att reparera produkterna utan särskild utrustning. Parlamentet betonar också vikten av att informera om var det går att få tag på reservdelar och om produkternas livstid, när så är möjligt.

22.  Europaparlamentet betonar de potentiella fördelarna med att fokusera på andra miljöaspekter än energianvändning, såsom farliga kemikalier, mikroplastutsläpp, avfallsgenerering och insatsmaterial, och anser att direktivets verktyg bör användas för att öka konsumenternas insyn.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta fram tvingande krav i fråga om tillgången till uppdateringar av programvara som används i sådan elektronisk utrustning som omfattas av detta direktiv.

24.  Europaparlamentet betonar behovet av att främja återvinningsbarhet genom att använda en enda eller kompatibla plastpolymer, vilket skulle främja den faktiska användningen av återvunna material.

25.  Europaparlamentet anser, med tanke på att över 80 % av en produkts miljöpåverkan avgörs på designstadiet, att det i stor utsträckning är på detta stadium som potentiellt skadliga ämnen kan undvikas, ersättas eller begränsas. Europaparlamentet framhåller att användningen av material och ämnen av avgörande betydelse, såsom sällsynta jordartsmetaller, eller ämnen som är av toxisk natur eller som inger betänkligheter, såsom långlivade organiska föroreningar och hormonstörande ämnen, måste beaktas särskilt i de utvidgade ekodesignkriterierna så att deras användning begränsas eller eventuellt ersätts, eller så att det åtminstone finns en möjlighet att extrahera/separera dem i slutet av livscykeln, utan att det påverkar andra harmoniserade rättsliga krav beträffande ämnena som fastställts på EU-nivå.

26.  Europaparlamentet anser att ekodesignkrav inte bör skapa mål för energirelaterade produkter som producenterna i EU har svårt att uppnå, särskilt små och medelstora företag vars potential i fråga om patenterad teknik är betydligt mindre än de marknadsledande företagens.

27.  Europaparlamentet välkomnar i detta avseende arbetsplanen för ekodesign för perioden 2016–2019, vilken inbegriper åtaganden om utarbetande av krav och standarder för materialeffektivitet, samtidigt som man främjar användning av returråvaror, och uppmanar kommissionen att ge prioritet åt att slutföra detta arbete. Sådana kriterier bör vara produktspecifika, baseras på tillförlitliga analyser och inriktas på områden med en klar förbättringspotential och att de bör kunna genomföras och kontrolleras av marknadsövervakningsmyndigheterna. Vid fastställandet av bästa praxis bör man främja användning av resultat från tidigare och pågående forskning och spetsinnovation inom materialåtervinning av avfall som utgörs av eller innehåller elektrisk och elektronisk utrustning.

28.  Europaparlamentet anser att utvecklingen av en ”systemmetod” som inte bara tar hänsyn till produkten utan till hela det system som krävs för att den ska fungera inom ekodesignprocessen håller på att bli en allt viktigare framgångsfaktor när det gäller resurseffektivitet, och uppmanar eftertryckligen kommissionen att inkludera fler sådana systemnivåmöjligheter i nästa arbetsplan för ekodesign. 

29.  Europaparlamentet anser att man särskilt bör uppmärksamma produkter för vattenförbrukning där väsentliga miljöfördelar och stora besparingar för konsumenterna skulle kunna uppnås.

30.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja återvinning av råvaror av avgörande betydelse, däribland från gruvavfall.

31.  Europaparlamentet noterar att kommissionen har skjutit upp åtgärder inom området för informations- och kommunikationsteknik (IKT), till exempel för mobil- och smarttelefoner, i avvaktan på ytterligare bedömningar och med tanke på de snabba teknologiska förändringarna inom denna produktgrupp. Europaparlamentet anser dock att sådana produkter som säljs i stora antal och ofta byts ut har en klar förbättringspotential, framför allt i fråga om resurseffektivitet, och att ekodesignkriterierna således bör tillämpas på dessa och att ansträngningar bör göras för att effektivisera regelverket. Det är nödvändigt att noggrant bedöma hur man kan förbättra produktgruppernas ekodesign, för vilka möjligheterna till reparation och byte av reservdelar är viktiga ekodesignparametrar.

32.  Europaparlamentet framhåller behovet av att

a)  främja skalbarhet genom tillgång till programvaruuppdateringar för elektroniska apparater,

b)  underlätta möjligheterna till reparation genom att reservdelar finns tillgängliga under hela produktens livscykel till rimliga priser sett till produktens totala kostnad,

c)  förbättra möjligheterna till materialåtervinning genom användning av en enda sorts eller kompatibla plastpolymer.

33.  Europaparlamentet upprepar att det behövs en bred översyn av unionens produktionspolitik för att ta itu med resurseffektivitetsinslag. Kommissionen uppmanas i detta sammanhang att bedöma om den nuvarande ekodesignmetoden kan användas för andra produktkategorier utöver energirelaterade produkter och i förekommande fall lägga fram förslag till ny lagstiftning.

34.  Europaparlamentet framhåller att en nödvändig förutsättning för att användningen av återvunna/sekundära material ska kunna säkerställas är att det finns högkvalitativa sekundära material, och därför bör en välorganiserad marknad för sekundära material upprättas.

35.  Europaparlamentet framhåller vikten av att lägga ansvar på producenterna och utvidga garantiperioderna och garantivillkoren, tvinga tillverkarna/försäljarna att ta ansvar för en produkts hela livscykel, främja möjligheterna till reparation, uppgradering, modularitet och återvinning och se till att råmaterial och avfallshantering stannar kvar i Europeiska unionen.

36.  Europaparlamentet efterlyser en förlängning av minimigarantierna för konsumentkapitalvaror.

Förbättrad marknadskontroll

37.  Europaparlamentet betonar att man måste förbättra kontrollen av de produkter som släpps ut på den inre marknaden genom ett bättre samarbete mellan medlemsstaterna samt mellan kommissionen och nationella myndigheter, särskilt genom att förse marknadskontrollmyndigheterna med lämpliga finansiella resurser.

38.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att införa ett digitalt faktablad för produkter (ett s.k. produktpass), enligt förslaget i rådets slutsatser av den 18 december 2017 om miljöinnovation, som ett sätt att visa vilka material och ämnen som har använts i produkterna, vilket också skulle underlätta marknadskontrollen.

39.  Europaparlamentet efterlyser ett mer sammanhängande och kostnadseffektivt marknadskontrollsystem i hela unionen för att säkerställa förenlighet med ekodesigndirektivet, och föreslår därför att

–  nationella myndigheter ska använda databasen för informations- och kommunikationssystem för marknadskontroll (ICSMS) för att dela med sig av alla resultaten av genomförda kontroller av produkters överensstämmelse och tester av alla produkter som omfattas av ekodesignbestämmelserna, denna databas ska innehålla all relevant information om överensstämmande och icke överensstämmande produkter i syfte att undvika onödiga tester i en annan medlemsstat och vara användarvänlig och lättillgänglig,

–  den allmänna produktregistreringsdatabasen för energimärkta produkter ska utvidgas till samtliga produkter som omfattas av ekodesignbestämmelserna,

–  nationella myndigheter ska utarbeta särskilda planer för sin marknadskontrollverksamhet på ekodesignområdet, som ska förmedlas till andra medlemsstater och kommissionen i enlighet med förordning (EG) nr 765/2008(7); i dessa planer ska stickprovsinspektioner ingå,

–  snabba screeningmetoder ska tillämpas för att upptäcka produkter som inte uppfyller kraven och sådana ska utarbetas i samarbete med experter inom industrin och delas med offentliga organ,

–  kommissionen ska överväga att fastställa en lägsta andel produkter på marknaden som ska testas samt få fram ett mandat för att genomföra egen oberoende marknadskontroll och eventuellt lägga fram förslag,

–  straffrättsliga åtgärder ska vidtas, däribland påföljder för tillverkare som inte iakttar kraven vilka står i proportion till den bristande efterlevnadens effekt på hela den europeiska marknaden och ersättning till konsumenter som har köpt produkter som inte uppfyller kraven, även efter den lagstadgade garantitiden, inklusive genom kollektiv prövning,

–  särskild uppmärksamhet ska ägnas åt import från länder utanför EU och åt produkter som säljs på nätet,

–  samstämmighet ska säkerställas med kommissionens förslag till förordning om fastställande av regler och förfaranden för överensstämmelse med och genomdrivande av unionens harmoniseringslagstiftning för produkter (COM(2017)0795), vars tillämpningsområde omfattar produkter som regleras i ekodesigndirektivet; parlamentet stöder i detta sammanhang att man på EU-nivå främjar gemensamma tester.

40.  Europaparlamentet betonar vikten av lämpliga och tydligt fastställda harmoniserade provningsstandarder och betonar att testprotokoll som ligger så nära de verkliga förhållandena som möjligt bör utarbetas. Testmetoderna bör vara robusta och utformade och utförda på ett sådant sätt att det inte går att manipulera eller avsiktligt eller oavsiktligt förbättra testresultaten. Testerna får inte leda till orimlig börda för företag, särskilt inte för små och medelstora företag, som inte har samma kapacitet som sina större konkurrenter. Parlamentet välkomnar i detta avseende kommissionens förordning (EU) 2016/2282 vad gäller användningen av toleranser i kontrollförfaranden.

41.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja medlemsstaterna i deras arbete med att kontrollera regelefterlevnaden och efterlyser förstärkt samarbete när en produkt befinns vara oförenlig med regelverket. Parlamentet framhåller behovet av att tillverkare och importörer får vägledning om de detaljerade kraven i fråga om de dokument som behövs för marknadskontrollmyndigheterna.

Övriga förslag

42.  Europaparlamentet betonar att man måste säkerställa samstämmighet och konvergens mellan ekodesignbestämmelserna och de övergripande bestämmelserna såsom unionens kemikalie- och avfallslagstiftning, inklusive Reach-förordningen och WEEE- och RoHs-direktiven, och understryker att man måste stärka synergierna med miljöanpassad offentlig upphandling och EU:

43.  Europaparlamentet framhåller kopplingen mellan ekodesigndirektivet och direktivet om byggnaders energiprestanda. Medlemsstaterna uppmanas att ge incitament som gör att effektiva produkter och tjänster sprids på marknaden och att utöka sin kontroll- och rådgivningsverksamhet. En förbättrad ekodesign hos energirelaterade produkter kan i sin tur inverka positivt på byggnaders energiprestanda.

44.  Europaparlamentet betonar att allmänheten och i synnerhet medierna måste få tydlig information om vinsterna med ekodesign innan en åtgärd införs och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att kommunicera proaktivt om vinsterna med ekodesignåtgärder som ett stående inslag i antagandet av ekodesignåtgärder, samt att mer aktivt samarbeta med berörda parter för att förbättra människors kunskaper om lagstiftningen.

45.  Europaparlamentet framhåller att omställningen till en hållbar och cirkulär ekonomi kommer att innebära inte bara många möjligheter utan även sociala utmaningar. Ingen får hamna på efterkälken, och låginkomsthushåll som riskerar energifattigdom bör ägnas särskild uppmärksamhet när kommissionen och medlemsstaterna lägger fram program för att uppmuntra användning av de mest resurseffektiva produkterna. Sådana program får inte hindra innovation utan det ska fortfarande vara möjligt för tillverkare att erbjuda konsumenterna en lång rad högkvalitativa produkter, och spridning på marknaden av energirelaterade och vattenförbrukande produkter som kan nå större resurseffektivitet och besparingar för konsumenterna bör också främjas.

46.  Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna och medlemsstaterna att föregå med gott exempel genom att införa och dra full nytta av den cirkulära ekonomin och strategierna för grön offentlig upphandling för att prioritera beprövade hållbara produkter, såsom miljömärkta produkter, och högsta tänkbara resurseffektivitetsstandarder i alla investeringar och främja en utbredd användning av grön upphandling, även i den privata sektorn.

º

º  º

47.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen samt medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1)

EUT L 285, 31.10.2009, s. 10.

(2)

EUT L 198, 28.7.2017, s. 1.

(3)

EUT L 354, 28.12.2013, s. 171.

(4)

http://www.consilium.europa.eu/media/32274/eco-innovation-conclusions.pdf

(5)

EUT C 265, 11.8.2017, s. 65.

(6)

Antagna texter, P8_TA(2017)0287.

(7)

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter.


YTTRANDE från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (22.3.2018)

till utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet

över genomförandet av ekodesigndirektivet (2009/125/EG)

(2017/2087(INI))

Föredragande av yttrande: Michèle Rivasi

FÖRSLAG

Utskottet för industrifrågor, forskning och energi uppmanar utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet att som ansvarigt utskott infoga följande förslag i det förslag till resolution som antas:

A.  Ekodesign medför ekonomiska fördelar för industrin och konsumenterna och bidrar avsevärt till unionens klimat- och energipolitik och dess politik för en cirkulär ekonomi.

B.  Kommissionen uppskattar att ekodesigndirektivet tillsammans med förordningen om energieffektivitetsmärkning bidrar till ungefär hälften av energisparmålet för 2020, och har ännu större potential på längre sikt, och att de båda rättsakterna torde minska importberoendet av fossila bränslen med 23 % för naturgas och 37 % för kol och även torde bidra till uppnåendet av våra klimatmål genom att minska koldioxidutsläppen med 320 miljoner ton varje år.

C.  De uppskattade besparingarna genom ekodesign- och energimärkningsramen kan även innebära minskade energikostnader för varje hushåll med 490 euro om året och samtidigt ge extra inkomster på 55 miljarder euro årligen för industrin och grossist- och detaljhandelssektorerna och potentiellt skapa 800 000 nya direkta arbetstillfällen i de sektorerna.

D.  Ekodesignåtgärder bör omfatta produkternas hela livscykel för att förbättra resurseffektiviteten i unionen med tanke på att över 80 % av en produkts miljöpåverkan avgörs i designfasen, som därför har en ytterst viktig roll i främjandet av aspekter rörande cirkulär ekonomi, hållbarhet, möjligheter till uppgradering och reparation samt återanvändning och återvinning av en produkt.

E.  Förutom mer hållbara och resurseffektiva produkter behövs en förstärkning av delningsekonomins och tjänsteekonomins principer, och samtidigt bör låginkomsthushåll, även sådana som riskerar energifattigdom, ägnas särskild uppmärksamhet när medlemsstaterna lägger fram program för att uppmuntra användning av de mest resurseffektiva produkterna och tjänsterna.

F.  Unionen är part i Stockholmskonventionen om långlivade organiska föroreningar och är därför skyldig att vidta åtgärder för en utfasning av sådana farliga ämnen, bland annat genom att begränsa deras användning i produktdesignfasen.

G.  Parlamentet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén har, tillsammans med konsumentskyddsaktörer, forskarsamhället och en rad olika civilsamhällesorganisationer, vid upprepade tillfällen begärt att ekodesigndirektivets tillämpningsområde ska utvidgas.

1.  Europaparlamentet förordar att fler konsumentprodukter ska omfattas av ekodesigndirektivets (2009/125/EG) tillämpningsområde. Parlamentet poängterar att förtur bör ges åt IKT-produkter, som säljs i stora antal och ofta byts ut. Parlamentet framhåller att kommissionen noga bör bedöma och utvärdera hur hållbarheten inom sådana produktgrupper ska förbättras och kontrolleras, särskilt mobil-/smarttelefoner, vars reservdelar, batterier och tillbehör bör vara lätt utbytbara och av universell karaktär.

2.  Europaparlamentet inser att tekniken i fråga om IKT-produkter utvecklas snabbt, vilket kan leda till att lagstiftningen för sådana produkter är föråldrad redan när den träder i kraft. Parlamentet uppmanar därför med eftertryck kommissionen att skynda på processerna i samband med ekodesignreglering av IKT-produkter och att titta på alternativ som kan fungera som komplement till ekodesignåtgärder i syfte att övervaka resurseffektiviteten när produkterna är i bruk, exempelvis genom att använda stordatateknik.

3.  Europaparlamentet anser att ekodesigndirektivet har varit ett viktigt verktyg för produkters energieffektivitet och att framtida samordning med initiativ med anknytning till den cirkulära ekonomin skulle kunna förbättra energieffektiviteten ytterligare. Därför vill parlamentet se en ambitiös plan för ekodesign och den cirkulära ekonomin, som skulle ge både miljövinster och en unik möjlighet till utveckling av arbetstillfällen.

4.  Europaparlamentet framhåller behovet av att gradvis införa mätbara och genomförbara produktkrav som är helt harmoniserade på unionsnivå för att bevara en fungerande inre marknad, stödja europeiska tillverkares innovation, forskning och konkurrenskraft och garantera rättvis konkurrens utan att skapa en onödig administrativ börda.

5.  Europaparlamentet vill att ekodesignkriterierna ska vidgas till att omfatta resurseffektivitet, cirkulär ekonomi och hälsorelaterade aspekter av produkter. Parlamentet anser det nödvändigt att kombinera resurseffektivitet och cirkulär potential hos material med kontinuerliga energibesparingar, med beaktande av den historiska förbättringsgraden i fråga om att fastställa nya krav. Parlamentet framhåller att energi, särskilt från förnybara källor, bör betraktas som en nyckelresurs och att produkter bör optimeras med avseende på energi- och vattenförbrukning och materialanvändning ur ett livscykelperspektiv. Hållbarhet och möjlighet att uppgradera, reparera och återvinna kan också stödja utvecklingen av arbetstillfällen.

6.  Europaparlamentet framhåller att det krävs etiska kriterier bland annat för hur de använda materialen utvunnits och var de kommer ifrån, men även för arbetstagarnas och lokalbefolkningarnas sociala villkor.

7.  Europaparlamentet beklagar att endast små framsteg gjorts med att arbeta in aspekter av den cirkulära ekonomin i översynen av befintliga produktspecifika åtgärder och nya produktgrupper. Trots att det såg lovande ut med särskild uppmärksamhet ägnad åt den cirkulära ekonomin i arbetsplanen för ekodesign 2016–2019 och i kommissionens paket om den cirkulära ekonomin och trots detta ämnes betydelse har arbetet i frågan varit en besvikelse. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att lägga i en högre växel och se till att ekodesigndirektivet lämnar ett betydande bidrag till den cirkulära ekonomin.

8.  Europaparlamentet framhåller behovet av att

a)  främja skalbarhet genom tillgång till programvaruuppdateringar för elektroniska apparater,

b)  underlätta möjligheterna till reparation genom att reservdelar finns tillgängliga under produktens hela livscykel till rimliga priser sett till produktens totala kostnad,

c)  förbättra möjligheterna till återvinning genom användning av unik eller kompatibel polymerplast.

9.  Europaparlamentet framhåller att inte bara möjligheten till återvinning bör säkerställas utan även att den faktiska användningen av återvunnet material bör främjas. Dels måste möjligheten till återvinning och lätt nedmontering av produkter inbegripas i designfasen så att uttjänta produkter kan omvandlas till högkvalitativa sekundära råmaterial, dels måste den faktiska återanvändningen av dessa sekundära råmaterial i nya produkter främjas och stödjas, exempelvis genom en obligatorisk minsta användning av återvunnet material i nya produkter.

10.  Europaparlamentet framhåller att en nödvändig förutsättning för att användningen av återvunna/sekundära material ska kunna säkerställas är att det finns högkvalitativa sekundära material, och därför bör en välorganiserad marknad för sekundära material upprättas.

11.  Europaparlamentet framhåller vikten av att lägga ansvar på producenterna och utvidga garantiperioderna och garantivillkoren, tvinga tillverkarna/försäljarna att ta ansvar för en produkts hela livscykel, främja möjligheterna till reparation, uppgradering, modularitet och återvinning och se till att råmaterial och avfallshantering stannar kvar i Europeiska unionen.

12.  Europaparlamentet framhåller att användningen av material och ämnen av kritisk betydelse, såsom sällsynta jordartsmetaller, eller ämnen som är av toxisk natur eller som inger betänkligheter, såsom långlivade organiska föroreningar och hormonstörande ämnen, måste beaktas särskilt i de utvidgade ekodesignkriterierna så att deras användning begränsas eller så att det åtminstone finns en möjlighet att extrahera/separera dem i slutet av livscykeln.

13.  Europaparlamentet framhåller behovet av att optimera och slå vakt om beslutsprocessen. Parlamentet poängterar att ekodesignåtgärder bör antas enskilt inom fastställda och angivna tidsfrister och genomföras skyndsamt. Parlamentet uppmanar kommissionen att avsätta nödvändiga resurser för genomförandet.

14.  Europaparlamentet insisterar på att marknadsövervakningen av produkter som släppts ut på marknaden måste optimeras genom bättre samarbete mellan kommissionen och medlemsstaterna, och mellan medlemsstaterna själva. Parlamentet förordar en EU-omfattande samordning mellan de nationella marknadskontrollmyndigheterna under kommissionens ledning.

15.  Europaparlamentet framhåller att testprotokollen bör ligga närmare verkliga förhållanden, dvs. att produkterna bör testas under förhållanden och i miljöer som så noga som möjligt simulerar genomsnittskonsumentens. Parlamentet vill att testmetoderna hos både leverantörer och marknadskontrollmyndigheter ska fastställas och genomföras på ett sätt som gör att all avsiktlig eller oavsiktlig manipulering eller förbättring av testresultaten upptäcks och undanröjs, och att de tillåtna avvikelserna mellan testade och uppgivna resultat ska begränsas till mätutrustningens statistiska felmarginal.

16.  Europaparlamentet lyfter fram kommissionens uppskattningar att 10–25 % av produkterna på marknaden strider mot ekodesign- och energimärkningskraven, vilket innebär att runt 10 % av de förväntade besparingarna går om intet. Parlamentet efterlyser bättre kontroll av efterlevnaden. Parlamentet lyfter fram den stora potentialen i snabbscreeningmetoder när det gäller att upptäcka de produkter och produkttyper som löper störst risk att strida mot ekodesigndirektivet.

17.  Europaparlamentet efterlyser större samstämmighet och fler synergier med annan sektorsspecifik lagstiftning och andra EU-verktyg, inte minst kriterierna för ansvarsfulla offentliga upphandlingar, miljömärket och gemensam användning av den databas för produktregistrering som inrättats genom förordning (EU) 2017/369 om fastställande av en ram för energimärkning.

18.  Europaparlamentet efterlyser ordentlig finansiering så att unionen och medlemsstaterna kan säkerställa adekvat bevakning av policyutvecklingen, utföra marknadsövervakning, skapa nya affärsmöjligheter, samråda på nationell nivå innan medlemsstaterna röstar om genomförandeåtgärderna och utforma proaktiva kommunikationsstrategier. Parlamentet uppmanar kommissionen att kommunicera proaktivt med européerna om vinsterna med ekodesignåtgärder som en integrerad del i antagandet av dessa åtgärder.

19.  Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna och medlemsstaterna att föregå med gott exempel genom att införa och dra full nytta av den cirkulära ekonomin och strategierna för grön offentlig upphandling för att prioritera beprövade hållbara produkter, såsom miljömärkta produkter, och högsta tänkbara resurseffektivitetsstandarder i alla investeringar och främja en utbredd användning av grön upphandling, även i den privata sektorn.

INFORMATION OM ANTAGANDET I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande

21.3.2018

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

58

3

1

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Zigmantas Balčytis, Bendt Bendtsen, Xabier Benito Ziluaga, José Blanco López, Jonathan Bullock, Cristian-Silviu Buşoi, Reinhard Bütikofer, Jerzy Buzek, Angelo Ciocca, Edward Czesak, Jakop Dalunde, Pilar del Castillo Vera, Ashley Fox, Adam Gierek, Theresa Griffin, Rebecca Harms, Hans-Olaf Henkel, Eva Kaili, Kaja Kallas, Krišjānis Kariņš, Seán Kelly, Jeppe Kofod, Jaromír Kohlíček, Peter Kouroumbashev, Zdzisław Krasnodębski, Miapetra Kumpula-Natri, Christelle Lechevalier, Janusz Lewandowski, Paloma López Bermejo, Edouard Martin, Angelika Mlinar, Nadine Morano, Dan Nica, Angelika Niebler, Morten Helveg Petersen, Miroslav Poche, Julia Reda, Paul Rübig, Massimiliano Salini, Algirdas Saudargas, Sven Schulze, Neoklis Sylikiotis, Dario Tamburrano, Patrizia Toia, Evžen Tošenovský, Claude Turmes, Vladimir Urutchev, Kathleen Van Brempt, Henna Virkkunen, Martina Werner, Hermann Winkler, Anna Záborská, Flavio Zanonato, Carlos Zorrinho

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Jakop Dalunde, Luděk Niedermayer, Dennis Radtke, Dominique Riquet, Pavel Telička

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Gerolf Annemans, Rosa D’Amato, Emilian Pavel

SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

58

+

ALDE

Kaja Kallas, Angelika Mlinar, Morten Helveg Petersen, Dominique Riquet, Pavel Telička

ECR

Edward Czesak, Ashley Fox, Hans-Olaf Henkel, Zdzisław Krasnodębski, Evžen Tošenovský

EFDD

Rosa D'Amato, Dario Tamburrano

ENF

Christelle Lechevalier

GUE/NGL

Xabier Benito Ziluaga, Jaromír Kohlíček, Paloma López Bermejo, Neoklis Sylikiotis

PPE

Bendt Bendtsen, Cristian-Silviu Buşoi, Jerzy Buzek, Pilar del Castillo Vera, Gunnar Hökmark, Krišjānis Kariņš, Seán Kelly, Janusz Lewandowski, Nadine Morano, Angelika Niebler, Luděk Niedermayer, Dennis Radtke, Paul Rübig, Massimiliano Salini, Algirdas Saudargas, Sven Schulze, Vladimir Urutchev, Henna Virkkunen, Anna Záborská

S&D

Zigmantas Balčytis, José Blanco López, Adam Gierek, Theresa Griffin, Eva Kaili, Jeppe Kofod, Peter Kouroumbashev, Miapetra Kumpula-Natri, Edouard Martin, Dan Nica, Emilian Pavel, Miroslav Poche, Patrizia Toia, Kathleen Van Brempt, Martina Werner, Flavio Zanonato, Carlos Zorrinho

VERTS/ALE

Reinhard Bütikofer, Jakop Dalunde, Rebecca Harms, Julia Reda, Claude Turmes

3

-

EFDD

Jonathan Bullock

ENF

Angelo Ciocca

PPE

Hermann Winkler

1

0

ENF

Gerolf Annemans

Teckenförklaring:

+  :  Ja-röster

-  :  Nej-röster

0  :  Nedlagda röster


INFORMATION OM ANTAGANDET I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Antagande

25.4.2018

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

59

1

1

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Marco Affronte, Margrete Auken, Pilar Ayuso, Zoltán Balczó, Biljana Borzan, Lynn Boylan, Nessa Childers, Birgit Collin-Langen, Miriam Dalli, Seb Dance, Angélique Delahaye, Stefan Eck, Bas Eickhout, José Inácio Faria, Francesc Gambús, Elisabetta Gardini, Gerben-Jan Gerbrandy, Jens Gieseke, Julie Girling, Sylvie Goddyn, Françoise Grossetête, Andrzej Grzyb, Jytte Guteland, Anneli Jäätteenmäki, Benedek Jávor, Karin Kadenbach, Kateřina Konečná, Urszula Krupa, Giovanni La Via, Peter Liese, Joëlle Mélin, Susanne Melior, Miroslav Mikolášik, Rory Palmer, Massimo Paolucci, Piernicola Pedicini, Bolesław G. Piecha, Pavel Poc, Julia Reid, Frédérique Ries, Michèle Rivasi, Davor Škrlec, Renate Sommer, Estefanía Torres Martínez, Adina-Ioana Vălean, Jadwiga Wiśniewska, Damiano Zoffoli

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Nikos Androulakis, Cristian-Silviu Buşoi, Caterina Chinnici, Fredrick Federley, Anja Hazekamp, Norbert Lins, Rupert Matthews, Alojz Peterle, Stanislav Polčák, Carolina Punset, Christel Schaldemose

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Jude Kirton-Darling, Jeroen Lenaers, Mylène Troszczynski


SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROPI DET ANSVARIGA UTSKOTTET

59

+

ALDE

Fredrick Federley, Gerben-Jan Gerbrandy, Anneli Jäätteenmäki, Carolina Punset, Frédérique Ries

ECR

Urszula Krupa, Rupert Matthews, Bolesław G. Piecha, Jadwiga Wiśniewska

EFDD

Piernicola Pedicini

ENF

Sylvie Goddyn, Joëlle Mélin, Mylène Troszczynski

GUE/NGL

Lynn Boylan, Stefan Eck, Anja Hazekamp, Kateřina Konečná, Estefanía Torres Martínez

NI

Zoltán Balczó

PPE

Pilar Ayuso, Cristian-Silviu Buşoi, Birgit Collin-Langen, Angélique Delahaye, José Inácio Faria, Francesc Gambús, Elisabetta Gardini, Jens Gieseke, Julie Girling, Françoise Grossetête, Andrzej Grzyb, Giovanni La Via, Jeroen Lenaers, Peter Liese, Norbert Lins, Miroslav Mikolášik, Alojz Peterle, Stanislav Polčák, Adina-Ioana Vălean

S&D

Nikos Androulakis, Biljana Borzan, Nessa Childers, Caterina Chinnici, Miriam Dalli, Seb Dance, Jytte Guteland, Karin Kadenbach, Jude Kirton-Darling, Susanne Melior, Rory Palmer, Massimo Paolucci, Pavel Poc, Christel Schaldemose, Damiano Zoffoli

Verts/ALE

Marco Affronte, Margrete Auken, Bas Eickhout, Benedek Jávor, Michèle Rivasi, Davor Škrlec

1

-

EFDD

Julia Reid

1

0

PPE

Renate Sommer

Teckenförklaring:

+  :  Ja-röster

-  :  Nej-röster

0  :  Nedlagda röster

Senaste uppdatering: 22 maj 2018Rättsligt meddelande