Förfarande : 2016/2018(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0170/2018

Ingivna texter :

A8-0170/2018

Debatter :

PV 28/05/2018 - 29
CRE 28/05/2018 - 29

Omröstningar :

PV 30/05/2018 - 13.9
CRE 30/05/2018 - 13.9
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2018)0225

BETÄNKANDE     
PDF 648kWORD 123k
14.5.2018
PE 615.497v04-00 A8-0170/2018

om tolkningen och genomförandet av det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning

(2016/2018(INI))

Utskottet för rättsliga frågor

Utskottet för konstitutionella frågor

Föredragande: Pavel Svoboda, Richard Corbett

(Gemensamt utskottsförfarande – artikel 55 i arbetsordningen)

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 MOTIVERING
 YTTRANDE från utskottet för internationell handel
 YTTRANDE från utskottet för ekonomi och valutafrågor
 YTTRANDE från utskottet för sysselsättning och sociala frågor
 YTTRANDE från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet
 YTTRANDE från utskottet för framställningar
 SKRIVELSE FRÅN UTSKOTTET FÖR TRANSPORT OCH TURISM
 INFORMATION OM ANTAGANDET I DET ANSVARIGA UTSKOTTET
 SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om tolkningen och genomförandet av det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning

(2016/2018(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 17.1 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),

  med beaktande av artikel 295 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning(1) (det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning),

–  med beaktande av ramavtalet av den 20 oktober 2010 om förbindelserna mellan Europaparlamentet och Europeiska kommissionen(2) (ramavtalet från 2010),

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 16 december 2003 om bättre lagstiftning(3) (det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning från 2003),

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 20 december 1994 – Påskyndad arbetsmetod för officiell kodifiering av texter till rättsakter(4),

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 22 december 1998 om gemensamma riktlinjer för gemenskapslagstiftningens redaktionella kvalitet(5),

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 28 november 2001 om en mer strukturerad användning av omarbetningstekniken för rättsakter(6),

–  med beaktande av den gemensamma förklaringen av den 13 juni 2007 om praktiska bestämmelser för medbeslutandeförfarandet(7),

–  med beaktande av den gemensamma politiska förklaringen av den 27 oktober 2011 från Europaparlamentet, rådet och kommissionen om förklarande dokument(8),

–  med beaktande av den gemensamma förklaringen om EU:s lagstiftningsprioriteringar för 2017(9),

–  med beaktande av den gemensamma förklaringen om EU:s lagstiftningsprioriteringar för 2018–2019(10),

–  med beaktande av domstolens domar av den 18 mars 2014 (biocidmålet), den 16 juli 2015 (målet om mekanismen för viseringsömsesidighet), den 17 mars 2016 (målet om den delegerade akten om Fonden för ett sammanlänkat Europa), den 14 juni 2016 (Tanzaniamålet) och den 24 juni 2016 (Mauritiusmålet)(11),

–  med beaktande av sitt beslut av den 13 december 2016 om den allmänna översynen av parlamentets arbetsordning(12),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 april 2016 om programmet om lagstiftningens ändamålsenlighet och resultat (Refit): lägesrapport och framtidsutsikter(13),

–  med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2016 om de strategiska prioriteringarna för kommissionens arbetsprogram 2017(14),

–  med beaktande av sin resolution av den 9 mars 2016 om ingående av ett interinstitutionellt avtal om bättre lagstiftning mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen(15),

–  med beaktande av sin resolution av den 27 november 2014 om översynen av kommissionens riktlinjer för konsekvensbedömningar och SMF-testets roll(16),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 februari 2014 om uppföljning av delegeringen av lagstiftningsbefogenheter samt medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter(17),

–  med beaktande av sin resolution av den 4 februari 2014 om EU-lagstiftningens ändamålsenlighet, subsidiaritet och proportionalitet – 19:e rapporten om bättre lagstiftning avseende 2011(18),

–   med beaktande av sin resolution av den 13 september 2012 om den 18:e rapporten om bättre lagstiftning – Tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna (2010)(19),

–   med beaktande av sin resolution av den 14 september 2011 om bättre lagstiftning, subsidiaritet och proportionalitet samt smart lagstiftning(20),

–   med beaktande av sin resolution av den 8 juni 2011 om garanti för oberoende konsekvensbedömningar(21),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 24 oktober 2017 Genomförande av agendan för bättre lagstiftning: Bättre lösningar för bättre resultat (COM(2017)0651),

–  med beaktande av artikel 294 i EUF-fördraget om medbeslutandeförfarandet,

–  med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 24 oktober 2017 Overview of the Union’s Efforts to Simplify and to Reduce Regulatory Burdens (SWD(2017)0675),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 december 2016 EU-rätten: Bättre resultat genom bättre tillämpning (C(2016)8600),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 14 september 2016 Bättre lagstiftning: Bättre resultat för ett starkare EU (COM(2016)0615),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 19 maj 2015 Bättre lagstiftning för bättre resultat – en EU-agenda (COM(2015)0215),

–  med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar av den 7 juli 2017 om riktlinjer för bättre lagstiftning (SWD(2017)0350),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av den gemensamma behandlingen av ärendet i utskottet för rättsliga frågor och utskottet för konstitutionella frågor i enlighet med artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och utskottet för konstitutionella frågor samt yttrandena från utskottet för internationell handel, utskottet för ekonomi och valutafrågor, utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet samt utskottet för framställningar (A8-0170/2018), och av följande skäl:

A.  Det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning trädde i kraft samma dag som det undertecknades, den 13 april 2016.

B.  I samband med antagandet av det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning gjorde parlamentet och kommissionen ett uttalande där de bekräftade att det nya avtalet ”återspeglar balansen mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen, och deras respektive befogenheter, enligt fördragen” och inte ”påverkar [...] tillämpningen av ramavtalet av den 20 oktober 2010 om förbindelserna mellan Europaparlamentet och Europeiska kommissionen”(22).

C.  För att genomföra bestämmelserna om interinstitutionell programplanering i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning såg parlamentet över sin arbetsordning, bland annat för att staka ut de interna processerna för att förhandla om och anta gemensamma slutsatser om flerårig programplanering och gemensamma förklaringar om årlig interinstitutionell programplanering.

D.  När det gäller årlig interinstitutionell programplanering kom de tre institutionerna överens om två gemensamma förklaringar om EU:s lagstiftningsprioriteringar för åren 2017 respektive 2018–2019.

E.  Till skillnad från det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning från 2003 innehåller det nya avtalet inte längre någon rättslig ram för användningen av alternativa regleringsmetoder såsom samreglering och självreglering, och därför saknas hänvisningar till sådana metoder.

F.  I punkt 13 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning krävs det att kommissionen ska genomföra ett så brett samråd som möjligt inom ramen för sin egen konsekvensbedömning. I punkt 19 i avtalet krävs det att kommissionen, innan den antar ett förslag och inte efter, genomför öppna och transparenta offentliga samråd och säkerställer att villkoren och tidsfristerna för dessa offentliga samråd möjliggör bredast möjliga deltagande och inte begränsas till särintressen och lobbyister.

G.  I juli 2017 såg kommissionen över sina riktlinjer för bättre lagstiftning för att kunna förklara och utnyttja kopplingarna mellan de olika stegen av beslutsfattandet inom kommissionen på ett bättre sätt, och ersatte tidigare fristående riktlinjer som tog upp konsekvensbedömning, utvärdering och genomförande separat, och för att inkludera nya riktlinjer för planering och samråd med intressenter.

H.  Enligt punkt 16 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning får kommissionen på eget initiativ eller på uppmaning av parlamentet eller rådet komplettera sin egen konsekvensbedömning eller utföra andra analyser som den anser vara nödvändiga.

I.  Det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning bekräftar att kommissionens nämnd för lagstiftningskontroll ersätter den tidigare nämnden för konsekvensbedömning. Den nya nämndens uppgift är bland annat att utföra en objektiv kvalitetskontroll av kommissionens konsekvensbedömningar. För att ett initiativ som åtföljs av en konsekvensbedömning ska läggas fram för antagande av kommissionen behövs ett positivt yttrande från nämnden. Om yttrandet är negativt måste förslaget till rapport ses över och lämnas in på nytt till nämnden, och om även det andra yttrandet är negativt krävs ett politiskt beslut för att man ska kunna gå vidare med initiativet. Nämndens yttrande offentliggörs på kommissionens webbplats samtidigt som rapporten om det berörda initiativet och, när det gäller konsekvensbedömningar, när kommissionen har antagit det relaterade politiska initiativet(23)1.

J.  I början av 2017 hade nämnden för lagstiftningskontroll rekryterat klart sin personal, inklusive tre ledamöter som inte tillhör någon av EU-institutionerna. Under 2016 granskade nämnden 60 separata konsekvensbedömningar, varav 25 (42 %) fick en inledningsvis negativ bedömning, som ledde till att de reviderades och lämnades in på nytt till nämnden. Nämnden har efter detta utfärdat positiva övergripande bedömningar till alla utom en av de reviderade konsekvensbedömningar som den tagit emot. Nämnden har utbytt information med parlamentets avdelningar om bästa praxis och metoder på området konsekvensbedömningar.

K.  Om en ändring av den rättsliga grunden som medför en ändring från det ordinarie lagstiftningsförfarandet till ett särskilt lagstiftningsförfarande eller till ett icke-lagstiftningsförfarande planeras kommer de tre institutionerna, i enlighet med punkt 25 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning, att utbyta synpunkter. Parlamentet har sett över sin arbetsordning för att ge verkan till denna bestämmelse. Man har ännu inte behövt tillämpa denna bestämmelse.

L.  I punkt 27 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning bekräftar de tre institutionerna behovet av att anpassa all befintlig lagstiftning till de rättsliga ramar som infördes i och med Lissabonfördraget, i synnerhet behovet av att ge hög prioritet åt en snabb anpassning av alla grundläggande akter som fortfarande hänvisar till det föreskrivande förfarandet med kontroll. Kommissionen föreslog den sistnämnda anpassningen i december 2016(24), och parlamentet och rådet granskar för närvarande detta förslag mycket noga.

M.  En ny version av den gemensamma överenskommelsen om delegerade akter och de därmed sammanhängande standardfraserna finns bifogad till det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning. Enligt punkt 28 i avtalet kommer de tre institutionerna att inleda förhandlingar utan onödigt dröjsmål efter avtalets ikraftträdande, i syfte att komplettera den bifogade gemensamma överenskommelsen med icke bindande kriterier för tillämpningen av artiklarna 290 och 291 i EUF-fördraget. Efter långa förberedelser inleddes dessa förhandlingar slutligen i september 2017.

N.  I punkt 29 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning åtar sig de tre institutionerna att senast vid utgången av 2017 upprätta ett gemensamt funktionellt register över delegerade akter, som på ett välstrukturerat och användarvänligt sätt tillhandahåller information i syfte att öka öppenheten, underlätta planeringen och möjliggöra spårbarhet i de olika skedena av en delegerad akts livscykel. Registret har nu inrättats och började användas i december 2017.

O.  Enligt punkt 32 i det interinstitutionella avtalet ska kommissionen ”spela en medlande roll genom att behandla de båda grenarna av den lagstiftande myndigheten lika, med full respekt för de roller de tre institutionerna tilldelats enligt fördragen”.

P.  I punkt 34 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning understryker parlamentet och rådet, i sin egenskap av medlagstiftare, vikten av att institutionerna upprätthåller nära kontakter redan innan de interinstitutionella förhandlingarna inleds, så att de får en bättre förståelse för varandras ståndpunkter. I detta syfte beslutade de att främja ömsesidigt utbyte av synpunkter och information, bland annat genom att regelbundet bjuda in företrädare för de andra institutionerna till informella diskussioner. Dessa bestämmelser har inte lett till några nya specifika förfaranden eller strukturer. Medan kontakten mellan institutionerna har intensifierats inom ramen för den gemensamma förklaringen om lagstiftningsprioriteringar tyder utskottens erfarenhet på att det inte finns något systematiskt tillvägagångssätt för att främja ett sådant ömsesidigt utbyte av synpunkter och att det fortfarande är svårt att få information och återkoppling från rådet i frågor som medlemsstaterna tagit upp där. Parlamentet anser att denna situation är mycket otillfredsställande.

Q.  För att stärka insynen i lagstiftningsprocessen ytterligare såg parlamentet över sin arbetsordning för att anpassa sina regler om interinstitutionella förhandlingar under det ordinarie lagstiftningsförfarandet, genom att utgå från de bestämmelser som infördes under 2012. Medan parlamentets samtliga förhandlingsmandat är offentliga gäller inte detsamma för rådets mandat. Parlamentet anser att denna situation är mycket otillfredsställande.

R.  För att underlätta spårbarheten när det gäller de olika stegen i lagstiftningsprocessen, åtog sig de tre institutionerna, i punkt 39 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning, att senast den 31 december 2016 identifiera sätt på vilka plattformar och verktyg kan vidareutvecklas för detta ändamål i syfte att inrätta en gemensam specialiserad databas med information om hur arbetet med lagstiftningsärendena fortskrider. Ingen sådan gemensam databas har skapats än.

S.  I enlighet med punkt 40 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning, gällande förhandlingar om och ingående av internationella avtal, åtog sig de tre institutionerna att sammanträda inom sex månader efter detta avtals ikraftträdande för att förhandla fram förbättrade praktiska arrangemang för samarbete och informationsutbyte inom ramen för fördragen så som dessa tolkas av Europeiska unionens domstol. Dessa förhandlingar inleddes i november 2016 och pågår fortfarande.

T.  Regleringssamarbete har blivit ett nyckelinstrument i internationella handelsavtal som ett steg på vägen mot dialog och samstämmighet i regleringsfrågor mellan handelspartnerna. I denna process bör kommissionen förbli trogen principerna om rättvisa och lika villkor för alla berörda parter och garantera största möjliga insyn i beslutsfattandet.

U.  I punkt 46 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning bekräftar de tre institutionerna sitt åtagande att oftare använda omarbetning som lagstiftningsteknisk metod för att ändra befintlig lagstiftning och att därvid fullt ut iaktta det interinstitutionella avtalet av den 28 november 2001 om en mer strukturerad användning av omarbetningstekniken för rättsakter(25).

V.  Som ett bidrag till sitt program om lagstiftningens ändamålsenlighet och resultat (Refit-programmet) åtar sig kommissionen, i punkt 48 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning, att varje år lägga fram en översikt, inklusive en årlig undersökning av bördorna, över resultaten av unionens insatser för att förenkla lagstiftningen och undvika överreglering och minska de administrativa bördorna. Resultaten av den första årliga undersökningen av bördor presenterades den 24 oktober 2017 som en del av kommissionens arbetsprogram för 2018.

W.  Den årliga undersökningen av bördorna utgör en unik möjlighet att kartlägga och övervaka resultaten av EU:s insatser för att undvika överreglering och minska de administrativa bördorna. Undersökningen ett utmärkt tillfälle att påvisa mervärdet av EU:s lagstiftning och erbjuda medborgarna öppenhet och insyn.

X.  Det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning kräver interinstitutionellt samarbete med målsättningen att förenkla den befintliga EU-lagstiftningen, så att överreglering och administrativa bördor för medborgare, förvaltningar och företag undviks. Parlamentet har betonat att dessa mål inte bör leda till en lägre standard för miljöskyddet, folkhälsan, arbetstagarnas hälsa, säkerheten, ILO:s normer eller konsumenträttigheter i samband med internationella handelsavtal.

Y.  I enlighet med punkt 50 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning kommer de tre institutionerna tillsammans och regelbundet att följa upp genomförandet av detta avtal, både på politisk nivå genom årliga samtal och på teknisk nivå inom den interinstitutionella samordningsgruppen. Övervakning på politisk nivå inbegriper regelbundna diskussioner i utskottsordförandekonferensen och vid det årliga högnivåmötet för utvärdering. Specifika övervakningsarrangemang fastställdes vidare inom ramen för de gemensamma förklaringarna om EU:s lagstiftningsprioriteringar för åren 2017 respektive 2018–2019. Den erfarenhet som utskotten hittills har skaffat sig är ett ovärderligt verktyg för att bedöma genomförandet av det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning. Utskottet för rättsliga frågor har specifik behörighet för bättre lagstiftning och förenkling av unionsrätten.

Gemensamma åtaganden och mål

1.  Europaparlamentet betraktar det nya avtalet om bättre lagstiftning som en interinstitutionell åtgärd som syftar till att förbättra unionslagstiftningens kvalitet. Parlamentet påminner om att EU-lagstiftningen i många fall harmoniserar eller ersätter olika regler i de 28 medlemsstaterna, vilket gör de nationella marknaderna ömsesidigt och likvärdigt tillgängliga och minskar de administrativa kostnaderna generellt för att åstadkomma en fullt fungerande inre marknad.

2.  Europaparlamentet välkomnar de framsteg som gjorts och den erfarenhet som man skaffat sig under de första 18 månadernas tillämpning av det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning och uppmuntrar institutionerna att vidta ytterligare åtgärder för att genomföra avtalet till fullo, i synnerhet i samband med de interinstitutionella förhandlingarna om icke-bindande kriterier för tillämpningen av artiklarna 290 och 291 i EUF-fördraget och anpassning av alla grundläggande akter som fortfarande hänvisar till det föreskrivande förfarandet med kontroll, de interinstitutionella förhandlingarna om praktiska arrangemang för samarbete och informationsutbyte gällande förhandling och ingående av internationella avtal och inrättandet av en gemensam specialiserad databas med information om hur arbetet med lagstiftningsärendena fortskrider.

3.  Europaparlamentet påminner om att det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning syftar till att utveckla ett mer öppet och insynsvänligt förhållande mellan de tre institutionerna för att tillhandahålla lagstiftning av hög kvalitet till förmån för EU-medborgarna. Parlamentet anser att principen om lojalt samarbete mellan institutioner, trots att denna bara nämns i punkterna 9 och 32 med avseende på de specifika områden som omfattas av det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning, bör observeras under hela lagstiftningscykeln som en av de principer som slås fast i artikel 13 i EU-fördraget.

Programplanering

4.  Europaparlamentet välkomnar de tre institutionernas överenskommelse om att förstärka unionens årliga och fleråriga programplanering i enlighet med artikel 17.1 i EU-fördraget genom ett mer strukturerat förfarande med en precis tidsplan. Parlamentet noterar med tillfredsställelse att det första interinstitutionella årliga programplaneringsarbetet inom ramen för det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning innebar aktivt deltagande av de tre institutionerna, ett deltagande som ledde till en gemensam förklaring om EU:s lagstiftningsprioriteringar för 2017, med 59 viktiga lagstiftningsförslag som prioriteringar för 2017 och därtill en gemensam förklaring om lagstiftningsprioriteringar för 2018–2019, med 31 identifierade lagstiftningsförslag som prioriteringar fram till slutet på den nuvarande mandatperioden. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang särskilt rådets aktiva engagemang och utgår från att detta kommer att fortsätta i framtiden, även när det gäller den fleråriga programplaneringen för den nya mandatperioden. Parlamentet anser dock att prioriterad behandling av vissa lagstiftningsärenden som man enats om i gemensamma förklaringar inte bör användas för att utöva opassande påtryckningar mot medlagstiftarna och att skyndsamhet inte bör prioriteras på bekostnad av lagstiftningens kvalitet. Parlamentet anser det vara viktigt att utvärdera hur nuvarande praxis och regler för godkännande av gemensamma förklaringar tillämpas och om förbättringar av parlamentets arbetsordning kan göras vad gäller förhandlingarna om interinstitutionell programplanering, till exempel att förstärka det mandat som talmannen ges av de politiska grupperna.

5.  Europaparlamentet anser att det är av största vikt att parlamentsutskotten rådfrågas genomgående under utarbetandet av gemensamma förklaringar och genomförandet av dessa.

6.  Europaparlamentet påpekar att det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning inte påverkar de privilegierade förbindelser som parlamentet och kommissionen enades om i ramavtalet från 2010. Parlamentet påminner särskilt om att de arrangemang som rör tidsplanen för kommissionens arbetsprogram enligt bilaga 4 till ramavtalet från 2010 måste följas i samband med genomförandet av punkterna 6–11 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning.

7.  Europaparlamentet anser att kommissionen när den lägger fram sitt arbetsprogram bör, utöver de uppgifter som anges i punkt 8 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning, uppge hur den planerade lagstiftningen rättfärdigas mot bakgrund av subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen och specificera dess europeiska mervärde.

8.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av kommissionens arbetsgrupp för subsidiaritet, proportionalitet och ”mindre men mer effektivt”, som måste arbeta i enlighet med det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning för att öka förtroendet bland medborgare som anser att subsidiaritetsprincipen är central i den demokratiska processen.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram mer inkluderande, utförliga och tillförlitliga arbetsprogram. Parlamentet begär i synnerhet att kommissionens arbetsprogram tydligt ska uppge den rättsliga karaktären hos varje förslag med korrekta och realistiska tidsramar. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att kommande lagstiftningsförslag – framför allt viktiga lagstiftningspaket – läggs fram i god tid före slutet på denna lagstiftningsperiod, för att på så sätt ge medlagstiftarna tillräckligt med tid för att utöva sina befogenheter fullt ut.

10.  Europaparlamentet uppmuntrar utvecklingen av en effektiv lagstiftning för att skydda arbetstillfällena och utveckla Europas konkurrenskraft, med särskilt fokus på små och medelstora företag i alla sektorer av ekonomin.

11.  Europaparlamentet välkomnar det faktum att kommissionen besvarade parlamentets begäranden om förslag till unionsrättsakter enligt artikel 225 i EUF-fördraget, oftast inom den tidsfrist på tre månader som avses i punkt 10 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning. Parlamentet påpekar dock att kommissionen inte antog specifika meddelanden så som föreskrivs i denna bestämmelse. Parlamentet uppmanar kommissionen att anta sådana meddelanden för att säkerställa fullständig öppenhet och ge ett politiskt svar på de begäranden som parlamentet gör i sina resolutioner, och med vederbörlig hänsyn till parlamentets relevanta analyser av europeiskt mervärde och kostnad för utebliven europeisk integration.

12.  Europaparlamentet understryker vikten av ett lojalt och öppet samarbete mellan parlamentet, rådet och kommissionen, vilket bör komma till konkret uttryck i ett verkligt åtagande från kommissionens sida att på samma nivå involvera parlamentet och rådet i genomförandet av sin programplanering. Kommissionen påminns om sin skyldighet att reagera skyndsamt på alla initiativbetänkanden, oberoende av om de rör lagstiftning eller inte. Parlamentet beklagar djupt att flera initiativbetänkanden förblivit obesvarade, och uppmanar kommissionen att inom tre månader förse medlagstiftarna med skälen till återkallandet av en text och även lämna motiverade svar på begäranden om lagstiftningsförslag eller andra förslag.

13.  Europaparlamentet anser att strykningen av samtliga hänvisningar till användningen av alternativa regleringsmetoden i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning inte påverkar parlamentets ståndpunkt om att icke-bindande instrument endast bör tillämpas med största försiktighet, i vederbörligen motiverade fall och efter att parlamentet hörts, så att de inte skadar den rättsliga förutsebarheten och tydligheten i gällande lag(26). Parlamentet oroas dessutom över att bristen på tydliga gränser i fråga om användningen av icke-bindande instrument till och med kan uppmuntra användningen av sådana, utan garantier för att parlamentet skulle kunna granska detta.

14.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att gå med på att inkludera alternativa regleringsmetoder, under förutsättning att de är strikt nödvändiga, i de fleråriga och årliga programplaneringsdokumenten, för att möjliggöra korrekt identifiering och kontroll från lagstiftarnas sida.

Verktyg för bättre lagstiftning

15.   Europaparlamentet understryker att konsekvensbedömningar får ligga till grund för men aldrig ersätta politiska beslut eller orsaka omotiverade förseningar i lagstiftningsförfarandet. Parlamentet understryker att man under hela lagstiftningsförfarandet och i alla bedömningar av den föreslagna lagstiftningens inverkan måste ta särskild hänsyn till de potentiella konsekvenserna för dem som har minst möjligheter att med beslutsfattarna diskutera sina farhågor, däribland små och medelstora företag, det civila samhället, fackföreningar och andra som inte är i den gynnsamma positionen att de har enkelt tillträde till institutionerna. Parlamentet anser att man i konsekvensbedömningarna måste ta lika stor hänsyn till utvärderingen av i synnerhet de sociala, hälsomässiga och miljömässiga konsekvenserna, och att man måste bedöma inverkan på medborgarnas grundläggande rättigheter och på jämställdheten mellan kvinnor och män.

16.   Parlamentet påminner om att små och medelstora företag utgör 99 % av alla företag i EU, att de genererar 58 % av omsättningen i EU och står för två tredjedelar av den totala privata sysselsättningen. Parlamentet påminner också om att kommissionen i småföretagsakten gjorde en utfästelse att införa principen ”tänka småskaligt först” vid utformningen av sin politik, och att detta innefattar SMF-testet för att utvärdera konsekvenserna av kommande lagstiftning och administrativa initiativ för små och medelstora företag(27). Parlamentet påminner om att det i sitt beslut av den 9 mars 2016 om det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning angav att lydelsen i detta avtal inte i tillräckligt hög grad ålägger de tre institutionerna att inkludera SMF- och konkurrenskraftstesterna i sina konsekvensbedömningar(28). Parlamentet understryker att man under hela lagstiftningsförfarandet måste ta särskild hänsyn till de potentiella konsekvenserna för konkurrenskraft och innovation och till behoven för små och medelstora företag och välkomnar det faktum att kommissionens riktlinjer för bättre lagstiftning föreskriver att potentiell inverkan på små och medelstora företag och på konkurrenskraften måste, i förekommande fall, beaktas och rapporteras systematiskt i alla konsekvensbedömningar. Parlamentet konstaterar att SMF-testet ofta brister i kvalitet och enhetlig tillämpning. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga hur man på ett bättre sätt kan ta hänsyn till inverkan på små och medelstora företag och planerar att följa denna fråga nära under de kommande åren.

17.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att av omsorg om en bättre lagstiftning bättre bedöma de sociala och miljömässiga konsekvenserna av sin politik och dess påverkan på medborgarnas grundläggande rättigheter, genom att också ha i åtanke vad det kostar att inte lagstifta på EU-nivå och att lönsamhetsanalyser bara är ett av flera kriterier.

18.  Europaparlamentet upprepar sitt krav på att det ska vara obligatoriskt att i alla konsekvensbedömningar inbegripa en balanserad analys av de ekonomiska, sociala, miljömässiga och hälsomässiga effekterna på medellång och lång sikt.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att använda konsekvensbedömningar och efterhandsutvärderingar för att undersöka om initiativ, förslag eller delar av befintlig lagstiftning är i linje med målen för hållbar utveckling, samt hur de påverkar målens utveckling och genomförande.

20.  Europaparlamentet påminner om att idén om en kompletterande teknisk oberoende ad hoc-panel i kommissionens ursprungliga förslag till ett nytt interinstitutionellt avtal om bättre lagstiftning inte följdes upp under förhandlingarna. Parlamentet påpekar att målet med att inrätta ett sådant organ var att förbättra konsekvensbedömningarnas oberoende, transparens och objektivitet. Parlamentet påminner om att man i punkt 15 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning fastställer att parlamentet och rådet, när de anser att det är lämpligt och nödvändigt, får genomföra konsekvensbedömningar av egna betydande ändringar av kommissionens förslag som är absolut nödvändiga för ett informerat, välgrundat beslut. Parlamentet påminner sina utskott om vikten av att använda detta verktyg varhelst det är nödvändigt.

21.  Europaparlamentet välkomnar hänvisningen i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning till införandet av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna i konsekvensbedömningarnas omfattning. Parlamentet betonar i detta avseende att konsekvensbedömningar alltid bör omfatta en grundlig och rigorös analys av ett förslags överensstämmelse med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna och specificera dess europeiska mervärde.

22.  Europaparlamentet konstaterar att ett betydande antal av kommissionens förslag inte åtföljdes av konsekvensbedömningar och att utskotten har uttryckt oro över att konsekvensbedömningarnas kvalitet och detaljrikedom varierar, från heltäckande till ganska ytlig. Parlamentet påpekar att under den första etappen av tillämpningen av det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning åtföljdes 20 av de 59 kommissionsförslagen i 2017 års gemensamma förklaring inte av konsekvensbedömningar. Det föreskrivs att initiativ som förväntas ha en betydande inverkan på samhället, ekonomin eller miljön bör åtföljas av en konsekvensbedömning, och i punkt 13 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning föreskrivs det att de initiativ som ingår i kommissionens arbetsprogram eller i den gemensamma förklaringen också, som huvudregel, bör åtföljas av en konsekvensbedömning.

23.  Europaparlamentet ser positivt på att det interinstitutionella avtalet föreskriver att en föreslagen unionsåtgärds ”europeiska mervärde” samt ”kostnaden för utebliven europeisk integration” (cost of non-Europe) i avsaknad av åtgärder på unionsnivå ska beaktas vid fastställandet av lagstiftningsagendan. Parlamentet framhåller att kostnaden för utebliven europeisk integration kan uppskattas till 1,75 biljoner euro per år, vilket motsvarar 12 procent av EU:s BNP (2016). Parlamentet lovordar arbetet inom direktoratet för konsekvensbedömningar och europeiskt mervärde vid Europaparlamentets utredningstjänst i detta sammanhang.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att mer i detalj klargöra hur den avser bedöma kostnaden för utebliven europeisk integration – bland annat kostnaden för tillverkare, konsumenter, arbetstagare, förvaltningar och miljön för att inte ha harmoniserad lagstiftning på EU-nivå och där olika nationella regler orsakar extra kostnader och gör politiken mindre effektiv – enligt punkterna 10 och 12 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning. Parlamentet påpekar att en sådan bedömning inte bara bör genomföras i händelse av tidsfristsklausuler, mot slutet av ett program eller när man planerar ett upphävande, utan också bör övervägas i fall där åtgärder eller lagstiftning på EU-nivå fortfarande inte finns eller håller på att granskas.

25.  Europaparlamentet påminner om att den tidigare nämnden för konsekvensbedömningar har ersatts med den nya nämnden för lagstiftningskontroll, vilket har stärkt nämndens oberoende. Parlamentet upprepar att nämnden för lagstiftningskontrolls oberoende, öppenhet och objektivitet måste skyddas och att nämndens ledamöter inte bör omfattas av någon politisk kontroll(29). Parlamentet understryker att kommissionen bör se till att nämndens alla yttranden, även negativa sådana, offentliggörs och görs tillgängliga samtidigt som de berörda konsekvensbedömningarna offentliggörs och efterlyser en utvärdering av nämnden för lagstiftningskontroll när det gäller hur den fullgör sin uppgift att övervaka och ge objektiva råd om konsekvensbedömningar.

26.  Europaparlamentet påpekar att parlamentets direktorat för konsekvensbedömningar och europeiskt mervärde, som inrättats vid dess administration, hjälper parlamentsutskotten och erbjuder dem olika tjänster, för vilka tillräckliga resurser måste finnas tillgängliga för att se till att ledamöterna och utskotten får bästa möjliga stöd. Parlamentet noterar med uppskattning att utskottsordförandekonferensen den 12 september 2017 antog en uppdaterad version av handboken om konsekvensbedömningar – riktlinjer för utskott.

27.  Europaparlamentet uppmanar alla sina utskott att systematiskt gå igenom kommissionens konsekvensbedömningar och parlamentets förhandsbedömningar så tidigt som möjligt i lagstiftningsprocessen.

28.   Europaparlamentet påminner om att parlamentet, enligt punkt 14 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning, kommer att beakta kommissionens konsekvensbedömningar fullt ut vid behandlingen av kommissionens lagstiftningsförslag. Parlamentet påminner i detta sammanhang om att parlamentsutskotten kan bjuda in kommissionen att redogöra för sin konsekvensbedömning och presentera det politiska alternativ som valts vid ett utskottssammanträde och uppmanar utskotten att utnyttja denna möjlighet mer regelbundet. Det är också möjligt att få en presentation av den inledande bedömningen av kommissionens konsekvensbedömning, som utförs av parlamentets egna avdelningar. Parlamentet påpekar dock att detta inte får leda till en minskning av manöverutrymmet för medlagstiftarna.

29.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens möjlighet att komplettera sina egna konsekvensbedömningar under lagstiftningsprocessen. Parlamentet anser att punkt 16 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning bör tolkas så att kommissionen som regel omgående bör tillhandahålla kompletterande konsekvensbedömningar när parlamentet eller rådet ber om detta.

30.  Europaparlamentet betonar vikten av att i god tid involvera och samråda med berörda parter på ett offentligt och transparent sätt, med tillräcklig tid för meningsfulla svar. Parlamentet understryker hur viktigt det är att offentliga samråd genomförs av kommissionen på alla officiella språk under den förberedande fasen.

31.  Europaparlamentet påminner om att det i punkt 17 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning står att ”[v]ar och en av de tre institutionerna ansvarar för att organisera arbetet med sina konsekvensbedömningar, inklusive interna organisatoriska resurser och kvalitetskontroll”.

32.  Europaparlamentet välkomnar det faktum att de tre institutionerna i punkt 17 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning åtar sig att utbyta information om bästa praxis och metoder för konsekvensbedömningar. Parlamentet anser att detta bör inbegripa utbyte av sådana rådata som underbygger kommissionens konsekvensbedömning när så är möjligt, och i synnerhet när parlamentet beslutar sig för att komplettera kommissionens konsekvensbedömning med sitt eget fortsatta arbete. Parlamentet uppmuntrar därför de tre institutionernas avdelningar att samarbeta i största möjliga utsträckning, bland annat genom gemensamma utbildningstillfällen om konsekvensbedömningsmetoder, för att dessutom hitta en framtida, gemensam interinstitutionell metod.

33.  Europaparlamentet understryker vikten av det som sägs i punkt 18 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning, nämligen att ”kommissionens inledande konsekvensbedömning och eventuellt kompletterande konsekvensbedömningsarbete som institutionerna genomför under lagstiftningsprocessen” ska offentliggöras innan lagstiftningsprocessen är till ända, av omsorg om öppenhet gentemot allmänheten och berörda parter.

34.  Europaparlamentet upprepar sin ståndpunkt om att berörda parter, inbegripet fackföreningar och det civila samhället, bör kunna lämna konkreta bidrag till konsekvensbedömningsprocessen så tidigt som möjligt under samrådsfasen och uppmuntrar kommissionen att för detta ändamål mer systematiskt använda sig av färdplaner och inledande konsekvensbedömningar och offentliggöra dem i god tid i början av konsekvensbedömningsprocessen.

35.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtagande om att innan ett förslag antas genomföra breda samråd och i synnerhet uppmuntra direkt deltagande av små och medelstora företag, det civila samhället och andra slutanvändare i samråden. Parlamentet noterar med tillfredsställelse att kommissionens reviderade riktlinjer för bättre lagstiftning går i den riktningen.

36.  Europaparlamentet framhåller de nya bestämmelserna för offentliga samråd och samråd med berörda parter, vilka bör fungera som ett viktigt verktyg både i den förberedande fasen och under hela lagstiftningsprocessen.

37.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att iaktta de obligatoriska tidsfrister som fastställs för genomföranderapporter och översyner av befintliga direktiv och förordningar.

38.  Europaparlamentet understryker vikten av efterhandsutvärdering av befintlig lagstiftning i enlighet med principen om att ”utvärdera först”, och rekommenderar att denna, när helst det är möjligt, tar formen av efterhandsbedömningar som tillämpar samma metod som i den konsekvensbedömning som utförts på förhand gällande samma lagstiftningsakt, för att möjliggöra en bättre utvärdering av den sistnämndas resultat.

39.  Europaparlamentet välkomnar punkt 22 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning där de tre institutionerna, till stöd för utvärderingen av befintlig lagstiftning, enas om att, när så är lämpligt, i lagstiftningen fastställa krav på övervakning, utvärdering och rapportering och samtidigt undvika överreglering och administrativa bördor, särskilt för medlemsstaterna. Parlamentet noterar utmaningarna med anknytning till insamling av data i medlemsstaterna om lagstiftningens resultat och uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att öka sina ansträngningar i detta avseende.

40.  Europaparlamentet välkomnar punkt 23 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning, där de tre institutionerna enas om att systematiskt överväga användningen av översynsklausuler i lagstiftningen. Parlamentet uppmanar kommissionen att inkludera översynsklausuler i sina förslag när så är lämpligt och att, om det inte är det, uppge varför den avviker från denna allmänna regel.

Rättsliga instrument

41.   Europaparlamentet välkomnar kommissionens löften i fråga om omfattningen på de motiveringar som åtföljer vart och ett av dess förslag. Parlamentet uppskattar särskilt det faktum att kommissionen också kommer att förklara hur de föreslagna åtgärderna motiveras mot bakgrund av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna. Parlamentet understryker i detta avseende vikten av en förstärkt och omfattande bedömning och motivering gällande överensstämmelse med dessa principer och det europeiska mervärdet av den åtgärd som föreslås.

42.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt med samstämmighet mellan motiveringen och den konsekvensbedömning som rör samma förslag. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att säkerställa sådan samstämmighet och att förklara det val som gjorts när detta avviker från konsekvensbedömningens slutsatser.

43.  Europaparlamentet uppmärksammar det faktum att kommissionen, i punkt 25 i det nya interinstitutionella ramavtalet om bättre lagstiftning, bara lovar att ”vederbörligen beakta förordningars och direktivs skilda karaktär och verkningar”. Parlamentet upprepar sin begäran om att man, genom att följa samma strategi som den som beskrivs i Montirapporten, bör använda sig mer av förordningar i förslag till lagstiftning(30), i enlighet med de rättsliga krav som fastställs i fördragen gällande användningen av dessa för att säkerställa samstämmighet, förenkling och rättslig säkerhet i unionen.

44.  Europaparlamentet välkomnar de tre institutionernas åtagande om att utbyta synpunkter om ändringar av den rättsliga grunden i enlighet med punkt 25 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning. Parlamentet betonar den roll som spelas av och den sakkunskap som finns i dess utskott för rättsliga frågor när det gäller att granska rättsliga grunder(31). Parlamentet påminner om parlamentets ståndpunkt om att den kommer att motarbeta alla försök till att undergräva parlamentets rättsliga befogenheter genom oberättigade ändringar av den rättsliga grunden. Parlamentet uppmanar rådet att fullt ut infria sitt löfte att fortsätta dialogen med parlamentet i händelse av oenighet rörande den föreslagna rättsliga grunden, särskilt i politiskt känsliga frågor.

45.  Europaparlamentet framhåller att valet av rättslig grund för ett förslag från kommissionen bör göras på objektiva grunder som kan bli föremål för rättslig prövning. Parlamentet betonar dock sin rätt, i egenskap av medlagstiftare, att föreslå ändringar av den rättsliga grunden på grundval av sin tolkning av fördragen.

Delegerade akter och genomförandeakter

46.  Europaparlamentet understryker vikten av principen i punkt 26 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning och upprepar att det är lagstiftarens sak att bestämma huruvida och i vilken utsträckning delegerade akter ska användas och huruvida och i vilken utsträckning genomförandeakter ska användas, inom de begränsningar som följer av fördragen, och mot bakgrund av domstolens rättspraxis(32).

47.  Europaparlamentet konstaterar att delegeringen av befogenheter till kommissionen inte enbart är av teknisk natur utan också kan involvera politiskt känsliga frågor av stor betydelse för EU:s medborgare, konsumenter och företag.

48.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens ansträngningar för att följa den tidsfrist som avses i punkt 27 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning när det gäller att föreslå en anpassning av alla grundläggande akter som fortfarande hänvisar till det föreskrivande förfarandet med kontroll. Parlamentet anser vidare att alla fall som tidigare behandlades enligt det föreskrivande förfarandet med kontroll, som en regel, nu bör anpassas till artikel 290 i EUF-fördraget och således omvandlas till delegerade akter(33).

49.  Europaparlamentet varnar för att införandet av skyldigheten för kommissionen att systematiskt anlita medlemsstaternas experter i samband med utarbetandet av delegerade akter inte bör innebära att det berörda förfarandet blir mycket likt, om inte identiskt, med det som fastställs för utarbetandet av genomförandeakter, i synnerhet när det gäller förfarandemässiga befogenheter som beviljas dessa experter. Parlamentet anser att detta också kan komma att sudda ut skillnaderna mellan dessa två typer av akter, vilket skulle kunna innebära ett faktiskt återupplivande av den kommittémekanism som användes före Lissabonfördraget.

50.  Europaparlamentet uttrycker besvikelse över att rådet, trots de eftergifter som parlamentet gjort, fortfarande är mycket motsträvigt till att godta delegerade akter när kriterierna i artikel 290 i EUF-fördraget uppfylls. Parlamentet påminner om att enligt vad som fastställs i skäl 7 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning bör detta avtal underlätta förhandlingarna inom ramen för det ordinarie lagstiftningsförfarandet och förbättra tillämpningen av artiklarna 290 och 291 i EUF-fördraget. Parlamentet påpekar att i flera lagstiftningsärenden insisterade rådet i alla fall på att antingen tilldela genomförandebefogenheter enligt artikel 291 i EUF-fördraget eller att inkludera samtliga inslag som generellt sett kan omfattas av delegeringen av befogenheter eller tilldelningen av genomförandebefogenheter i den grundläggande akten. Parlamentet uttrycker besvikelse över att kommissionen i de fallen inte försvarade sina egna ursprungliga förslag.

51.  Europaparlamentet är mycket oroat över att rådet nästan systematiskt försöker att ersätta delegerade akter med genomförandeakter. Parlamentet anser att det är särskilt oacceptabelt att rådet försöker utnyttja anpassningen av rättsakter till Lissabonfördraget till att ersätta det föreskrivande förfarandet med kontroll med genomförandeakter i stället för med delegerade akter.

52.  Europaparlamentet välkomnar inledningen av de interinstitutionella förhandlingar som avses i punkt 28 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning. Parlamentet bekräftar sin ståndpunkt gällande de icke-bindande kriterierna för tillämpningen av artiklarna 290 och 291 i EUF-fördraget enligt vad som fastställs i resolutionen av den 25 februari 2014(34). Parlamentet anser att de bör utgöra grunden för dessa förhandlingar.

53.  Europaparlamentet påminner om att politiskt viktiga delar, såsom unionens förteckningar eller register över produkter eller ämnen, bör kvarstå som en integrerad del av den grundläggande akten – om lämpligt i form av bilagor – och bör därför endast kunna ändras genom delegerade akter. Parlamentet betonar att självständiga förteckningar bör undvikas för att säkra rättslig klarhet.

54.  Europaparlamentet anser att kriterierna för tillämpning av artiklarna 290 och 291 i EUF-fördraget måste ta hänsyn till domstolens rättspraxis, såsom den som fastställts i biocidmålet, målet om den delegerade akten om Fonden för ett sammanlänkat Europa och målet om mekanismen för viseringsömsesidighet(35).

55.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtagande om att ta expertgrupper i anspråk när det behövs mer omfattande sakkunskap i ett tidigt skede av utarbetandet av utkast till genomförandeakter samt att alltefter behov genomföra riktade och offentliga samråd. När helst sådana samrådsförfaranden inleds bör parlamentet vederbörligen informeras om detta.

56.  Europaparlamentet noterar med uppskattning det faktum att kommissionen i punkt 28 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning gått med på att se till att parlamentet och rådet har lika tillgång till all information om delegerade akter och genomförandeakter, så att de kommer att ta emot alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter. Parlamentet välkomnar det faktum att experter från parlamentet och rådet systematiskt kommer att ges tillträde till de möten om utarbetandet av delegerade akter i kommissionens expertgrupper till vilka medlemsstaternas experter är inbjudna. Parlamentet uppmanar kommissionen att leva upp till detta åtagande på ett genuint och konsekvent sätt. Parlamentet noterar att detta tillträde redan har förbättrats.

57.  Europaparlamentet betonar behovet av att förbättra det informella samarbetet under den förberedande fasen av delegerade akter och genomförandeakter. Parlamentet anser att det är viktigt att vid utarbetandet av delegerade akter och genomförandeakter inte tappa fokus på medlagstiftarnas avsikter med lagstiftningen, så som den uttrycks i själva lagstiftningsakten och dess syfte. Parlamentet betonar vikten av registret med delegerade akter, som nu är i drift.

58.  Europaparlamentet beklagar att åtgärder på nivå 2 som föreslagits av de tre tillsynsmyndigheterna (Esma, EBA och Eiopa) i många fall antas av kommissionen utan ändringar, vilket minskar granskningstiden för parlamentet när viktiga eller ett stort antal ändringar införs.

59.  Europaparlamentet berömmer de snabba framsteg som gjorts på interinstitutionell nivå gällande inrättandet av ett gemensamt funktionellt register över delegerade akter och välkomnar den officiella invigningen av detta den 12 december 2017.

60.  Europaparlamentet ser fram emot att kunna använda sig av ett välstrukturerat och användarvänligt funktionellt register över delegerade akter, vilket offentliggjordes den 12 december 2017 och hade begärts av parlamentet.

61.  Europaparlamentet konstaterar att förbättrade lagstiftningsförfaranden på EU-nivå, med ett fördjupat interinstitutionellt samarbete i rätt tid, kan leda till en konsekventare och mer harmoniserad tillämpning av unionsrätten.

Öppenhet i och samordning av lagstiftningsprocessen

62.  Europaparlamentet välkomnar det faktum att enligt punkt 32 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning ska parlamentet och rådet i egenskap av medlagstiftare utöva sina befogenheter på lika villkor, och kommissionen ska spela en medlande roll genom att behandla de båda grenarna av den lagstiftande myndigheten lika. Parlamentet påminner om att denna princip slås fast redan i Lissabonfördraget. Parlamentet uppmanar därför kommissionen, när så är möjligt, att lämna alla relevanta handlingar som avser lagstiftningsförslag, även icke-officiella dokument, till båda lagstiftarna samtidigt.

63.  Europaparlamentet beklagar att punkterna 33 och 34 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning fortfarande inte har lett till någon förbättring av informationsflödet från rådet, framför allt då det verkar finnas en allmän brist på information om de frågor som medlemsstaterna tagit upp i rådet och saknas en systematisk strategi för att underlätta det ömsesidiga utbytet av synpunkter och information. Parlamentet noterar med oro att informationsflödet vanligtvis varierar stort mellan ordförandeskapen och varierar mellan avdelningarna vid rådets generalsekretariat. Parlamentet understryker medlagstiftarnas asymmetriska tillgång till information, eftersom rådet kan delta i parlamentsutskottens sammanträden men parlamentets representanter inte bjuds in till att delta i rådets arbetsgruppers sammanträden. Parlamentet anser därför att en enhetligt öppen strategi är önskvärd, och föreslår att rådets samtliga sammanträden som regel bör vara offentliga, precis som parlamentets redan är.

64.  Europaparlamentet efterlyser ett fullständigt genomförande av punkterna 33 och 34 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning. Parlamentet ber framför allt rådet att dagordningarna, arbetsdokumenten och ordförandeförslagen från arbetsgrupperna och de ständiga representanternas kommitté (Coreper) ska överföras till parlamentet regelbundet och strukturerat för att kunna uppnå en lika nivå av information mellan medlagstiftarna. Parlamentet anser att punkterna 33 och 34 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning bör tolkas så att parlamentet, utöver informella utbyten av synpunkter, kan uppmanas att skicka en representant till sammanträdena i rådets arbetsgrupper och Coreper.

65.  Europaparlamentet betonar att enligt punkterna 35 respektive 36 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning kan lagstiftningsprocessen endast samordnas och skyndas på samtidigt som man säkerställer att varje institutions befogenheter skyddas fullt ut. Parlamentet anser därför att samordning eller påskyndande aldrig får innebära att övriga institutioner ålägger parlamentet en tidtabell.

66.  Europaparlamentet efterlyser ökade insatser när det gäller att inrätta den specialiserade gemensamma databasen med information om hur arbetet med lagstiftningsärendena fortskrider som avses i punkt 39 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning. Parlamentet påminner om att denna databas bör inkludera information om alla steg i lagstiftningsförfarandet för att underlätta spårbarheten. Parlamentet föreslår att detta också bör inkludera information om konsekvensbedömningsförfarandet.

67.  Europaparlamentet påminner de tre institutionerna om att ytterligare framsteg behövs i inrättandet av en gemensam specialiserad databas med information om hur arbetet med lagstiftningsärendena fortskrider.

68.  Europaparlamentet föreslår att rådet och parlamentet sammanträder minst en gång under samrådsförfarandet, så att parlamentet kan lägga fram och förklara skälen till de godkända ändringarna och rådet kan ange sin ståndpunkt till var och en av dem. Parlamentet föreslår under alla omständigheter att rådet lämnar ett skriftligt svar.

69.  Europaparlamentet föreslår att parlamentet utför en kvantitativ undersökning av samrådsförfarandets ändamålsenlighet.

70.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att respektera den tidsram som fastställs i ESA-förordningarna för beslut om att godkänna, ändra eller inte godkänna förslag till tekniska standarder, och att åtminstone officiellt informera medlagstiftarna god tid i förväg om kommissionen i undantagsfall är oförmögen att följa denna tidsram, med skälen för detta. Parlamentet understryker att kommissionen under den senaste tiden ofta underlåtit att göra detta. Parlamentet påminner kommissionen om att de förfaranden genom vilka parlamentet förklarar att det inte har några invändningar mot en akt aldrig var avsedda att kompensera för fördröjningar som orsakas av kommissionen, och att dessa förfaranden i hög grad påverkar den tid som parlamentet förfogar över för att utöva sina kontrollbefogenheter.

71.  Europaparlamentet välkomnar det faktum att de interinstitutionella förhandlingar som avses i punkt 40 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning inleddes i november 2016. Parlamentet beklagar att efter mer än ett år av diskussioner, två förhandlingsomgångar på politisk nivå och ett antal sammanträden på teknisk nivå har fortfarande ingen överenskommelse nåtts, trots tydlig och fast rättspraxis.

72.  Europaparlamentet välkomnar de skriftliga meddelanden som kommissionen tillhandahåller inför internationella konferenser och de dagliga muntliga genomgångar som lämnas av rådets ordförandeskap och kommissionen vid dessa konferenser.

73.  Europaparlamentet beklagar att parlamentet inte får delta som observatör i EU:s samordningsmöten vid internationella konferenser.

74.  Europaparlamentet uppmanar de tre institutionerna att i god tid avsluta de förhandlingar om förbättrade praktiska arrangemang för samarbete och informationsutbyte som inleddes i november 2016 i enlighet med punkt 40 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning.

75.  Europaparlamentet påminner rådet och kommissionen om att praktiska arrangemang med anknytning till internationella avtal måste överensstämma med fördragen, i synnerhet artikel 218.10 i EUF-fördraget, och ta hänsyn till domstolens avgöranden, såsom de i Tanzaniamålet och Mauritiusmålet(36).

76.  Europaparlamentet uppmanar de andra institutionerna att följa fördragen och förordningarna och att iaktta relevant rättspraxis för att se till att parlamentet

a.  får omedelbar, fullständig och korrekt information under de internationella avtalens hela livscykel på ett proaktivt, strukturerat och smidigt sätt – utan att EU:s förhandlingsposition undergrävs – och får tillräckligt med tid på sig att framföra sina synpunkter i alla skeden och få dem beaktade i så stor utsträckning som möjligt,

b.  får korrekt information och involveras i genomförandet av avtalen, särskilt med avseende på de beslut som fattas av organ som inrättas genom avtal, och tillåts att till fullo utöva sina rättigheter som medlagstiftare i fall som påverkar EU:s lagstiftning,

c.  informeras på förhand om kommissionens ståndpunkt i internationella forum som WTO, Unctad, OECD, UNDP, FAO och FN:s råd för mänskliga rättigheter.

77.  Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att alla parter respekterar den långvariga praxis som innebär att parlamentets godkännande inväntas före en provisorisk tillämpning av bestämmelserna om handel och investeringar i politiskt viktiga avtal, så som också kommissionsledamot Cecilia Malmström lovade i sin utfrågning den 29 september 2014. Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att fortsätta att utvidga denna praxis till alla internationella avtal.

78.  Europaparlamentet är redo att återigen väcka talan vid Europeiska unionens domstol för att se till att parlamentets rättigheter respekteras, om inga avgörande framsteg görs inom en snar framtid i förhandlingarna om punkt 40 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning.

79.  Europaparlamentet konstaterar att varje institution bör vara medveten om att dess ansvar som lagstiftare inte upphör när internationella avtal väl har ingåtts. Det behövs en noggrann övervakning av genomförandet och fortlöpande insatser för att se till att avtalen uppfyller sina syften. Parlamentet uppmanar institutionerna att tillämpa bästa praxis och en samarbetsinriktad strategi även under genomförandet och utvärderingen av internationella avtal.

80.  Europaparlamentet konstaterar att konsekvensbedömningar, däribland en analys av situationen för de mänskliga rättigheterna, kan vara ett viktigt verktyg i förhandlingar om handels- och investeringsavtal vilket hjälper parterna att fullgöra sina förpliktelser i fråga om mänskliga rättigheter, och påminner om den bindande karaktären av avtal som den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.

81.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att till fullo respektera fördelningen av befogenheter mellan EU och dess medlemsstater i enlighet med domstolens yttrande nr 2/15 av den 16 maj 2017 för antagandet av förhandlingsdirektiv, förhandlingarna samt den rättsliga grunden för förslag att underteckna och ingå, i synnerhet för rådets undertecknande och ingående av internationella handelsavtal.

82.  Europaparlamentet uppmanar EU:s företrädare att ägna särskild uppmärksamhet åt samstämmigheten mellan internationella standarder/krav och antagen bindande EU-lagstiftning.

83.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lämna ut handlingar som beskriver dess ståndpunkt i internationella organisationer som fastställer standarder på finansiella, monetära och tillsynsmässiga områden, särskilt Baselkommittén för banktillsyn. Parlamentet begär att få fullständig information under alla skeden av utarbetandet av internationella standarder som kan ha inverkan på EU:s lagstiftning.

84.  Europaparlamentet efterlyser inrättande och formalisering av en ”finansiell dialog” om antagandet av och samstämmigheten mellan europeiska ståndpunkter inför större internationella förhandlingar, i enlighet med den resolution som antagits av parlamentet om EU:s roll inom ramen för internationella finansiella, monetära och tillsynsmässiga institutioner och organ. Parlamentet betonar att på grundval av detaljerade riktlinjer, som kan komma att kompletteras av proaktiva ”vägledande” resolutioner, ska dessa ståndpunkter diskuteras och tillkännages på förhand och uppföljning ska säkerställas genom att kommissionen regelbundet rapporterar om tillämpningen av dessa riktlinjer.

85.   Europaparlamentet erinrar om sitt uttalande av den 15 mars 2018 om placeringen av Europeiska läkemedelsmyndigheten, i vilket parlamentet beklagade att dess roll och rättigheter som medlagstiftare på lika villkor med rådet inte hade respekterats.

86.   Europaparlamentet erkänner det mandat som den 6 december 2017 godkändes av Coreper om enighet med rådets ståndpunkt om kommissionens förslag om ett obligatoriskt öppenhetsregister. Parlamentet uppmanar alla parter att slutföra förhandlingarna i god samarbetsanda för att förbättra insynen i lagstiftningsprocessen.

Genomförande och tillämpning av unionslagstiftningen

87.  Europaparlamentet understryker vikten av principen i punkt 43 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning, om att när medlemsstaterna i anslutning till införlivandet av direktiv i nationell rätt beslutar att lägga till element som inte har någon koppling till den unionslagstiftningen, bör sådana tillägg göras identifierbara, antingen genom den eller de akter genom vilka införlivandet sker eller genom relaterade handlingar. Parlamentet noterar att denna information ofta fortfarande saknas och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att handla gemensamt och konsekvent för att ta itu med bristen på öppenhet och andra problem med anknytning till nationell överreglering(37).

88.  Europaparlamentet anser att vid genomförandet och införlivandet av EU:s rättsakter måste en tydlig åtskillnad göras mellan fall av överreglering då medlemsstater inför ytterligare administrativa krav utan koppling till EU:s lagstiftning, och införandet av högre standarder som är striktare än de EU-täckande miniminormerna för miljö- och konsumentskydd, hälso- och sjukvård och livsmedelssäkerhet.

89.   Europaparlamentet anser att för att minska problemen med anknytning till nationell överreglering bör de tre institutionerna åta sig att anta EU-lagstiftning som är tydlig, lätt att införliva och som har ett specifikt europeiskt mervärde. Parlamentet påminner om att medan onödiga ytterligare administrativa bördor bör undvikas bör detta inte hindra medlemsstaterna från att upprätthålla eller vidta mer ambitiösa åtgärder och införa högre sociala, miljömässiga och konsumentskyddsrelaterade standarder i fall där bara miniminormer definieras i unionsrätten.

90.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i största möjliga utsträckning undvika att införa ytterligare administrativa krav när de införlivar EU-lagstiftning, och att i enlighet med punkt 43 i det interinstitutionella avtalet göra dessa tillägg identifierbara i införlivandeakten eller tillhörande dokument.

91.  Europaparlamentet påminner om att i punkt 44 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning uppmanas medlemsstaterna att samarbeta med kommissionen för att samla in information och data som behövs för att övervaka och utvärdera genomförandet av unionsrätten. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att vidta alla nödvändiga åtgärder för att respektera sina åtaganden, inklusive genom att tillhandahålla jämförelsetabeller som innehåller tydlig och precis information om de nationella åtgärder som införlivar direktiv i deras inhemska rättsordning, vilket man enades om i den gemensamma politiska överenskommelsen av den 28 september 2011 från alla medlemsstater och kommissionen om förklarande dokument och i Europaparlamentets, rådets och kommissionens gemensamma politiska överenskommelse av den 27 oktober 2011 om förklarande dokument.

92.  Europaparlamentet anser att det åtagande som kommissionen gör i punkt 45 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning bör tolkas på så sätt att, med vederbörlig hänsyn tagen till sekretessregler, parlamentets åtkomst till information gällande de inledande faserna av överträdelseförfaranden och överträdelseförfaranden kommer att förbättras påtagligt. Parlamentet upprepar därför sina sedan länge framförda begäranden till kommissionen när det gäller uppgifter som parlamentet har rätt att få tillgång till(38).

93.  Europaparlamentet upprepar sin uppskattning för problemlösningsmekanism EU Pilot, som ett mer informellt, men icke desto mindre effektivt, sätt att säkerställa medlemsstaternas efterlevnad av unionsrätten(39). Parlamentet invänder mot kommissionens tillkännagivande om att den, som regel, kommer att inleda överträdelseförfaranden utan att längre använda sig av mekanismen(40).

94.  Europaparlamentet påminner om att kommissionsledamöterna är skyldiga att respektera Europaparlamentarikernas lagstiftningsbefogenheter. Parlamentet anser att de bör tillhandahålla parlamentet alla oberoende studier som ligger till grund för deras beslut, och samtidigt offentliggöra även de studier som motsäger deras slutsatser.

95.  Europaparlamentet beklagar att alla översättningar av lagstiftningsförslag inte blir tillgängliga samtidigt, något som försenar lagstiftningsprocessen.

96.  Europaparlamentet betonar att ändamålsenlig EU-lagstiftning vid tillämpningen måste syfta till att säkerställa att de fastställda förfarandena motsvarar de grundläggande ändamålen med rättsakterna i sig och framför allt det övergripande målet att skydda miljön när det gäller att säkerställa ett fullgott miljöskydd.

97.  Europaparlamentet erkänner vikten av det arbete som utskottet för framställningar utför när det gäller att bedöma kvaliteten i EU:s lagstiftningsarbete med avseende på det faktiska genomförandet av lagstiftningen, samt som en bas för att förbättra lagstiftningstexterna och lagstiftningsförfarandena. Parlamentet noterar i detta avseende vikten av ett verkligt interinstitutionellt samarbete med kommissionen när det gäller att säkerställa att framställningarna blir adekvat behandlade.

Förenkling

98.  Europaparlamentet välkomnar det åtagande som görs i punkt 46 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning om att oftare använda omarbetning som lagstiftningsteknisk metod. Parlamentet upprepar att denna teknik bör utgöra den ordinarie lagstiftningstekniken som ett ovärderligt verktyg för att uppnå förenkling(41). Parlamentet anser dock att i händelse av en fullständig översyn av politiken bör kommissionen, i stället för att använda tekniken för omarbetning, lägga fram ett förslag till en helt ny rättsakt som upphäver befintlig lagstiftning, så att medlagstiftarna kan inleda breda och ändamålsenliga politiska diskussioner och fullt ut tillvarata sina fördragsenliga befogenheter.

99.  Vid bedömningen av onödiga regelbördor och administrativa bördor, i enlighet med överenskommelsen mellan de tre institutionerna i punkterna 47 och 48 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning, och vid bedömningen av eventuella mål för minskning av bördan för att sänka kostnaderna för förvaltningar och företag, inklusive små och medelstora företag, påminner Europaparlamentet om att bättre lagstiftning i förekommande fall även kan innebära mer EU-lagstiftning, inbegripet harmonisering av olikheter i nationella lagstiftningar, med beaktande av fördelarna med lagstiftningsåtgärder och följderna av underlåtenhet att agera på EU-nivå när det gäller sociala normer och miljö- och konsumentskyddsnormer, och med tanke på att det står medlemsstaterna fritt att tillämpa strängare normer om endast miniminormer fastställs i unionsrätten. Parlamentet påminner vidare om den övergripande sociala klausulen i artikel 9 i EUF-fördraget, där unionen åläggs att noga överväga EU-lagstiftningens konsekvenser för sociala normer och sysselsättning, och genomföra vederbörliga samråd med berörda parter på det sociala området, särskilt fackföreningar, konsumenter och företrädare för utsatta grupper, med respekt för arbetsmarknadsparternas självständighet och de avtal som de får ingå i enlighet med artikel 155 i EUF-fördraget. Parlamentet betonar därför att minskningen av den administrativa bördan inte nödvändigtvis innebär avreglering och att den i varje fall inte får äventyra de grundläggande rättigheterna eller miljönormer, sociala normer, arbetsvillkor, hälsa och säkerhet, konsumentskydd, jämställdhet eller djurskydd, inbegripet de därmed förknippade informationskraven. Följaktligen får den inte ske på bekostnad av arbetstagarnas rättigheter – oavsett företagets storlek – eller leda till en ökning av osäkra anställningskontrakt.

100.   Europaparlamentet välkomnar kommissionens första årliga undersökning av bördor mot bakgrund av förenklingen av EU-lagstiftningen, för vilken den utförde en Flash Eurobarometerundersökning om hur företag ser på lagstiftningen i vilken man intervjuade fler än 10 000 företag i de 28 medlemsstaterna, främst små och medelstora företag, i proportion till fördelningen av företag i EU. Parlamentet uppmärksammar undersökningens resultat, som bekräftar att inriktningen på att skära ner onödiga kostnader förblir lämplig och tycks visa på att det finns ett komplext samspel mellan olika faktorer som påverkar företagens uppfattning, som också kan orsakas av variationer i de nationella administrativa och rättsliga metoder för genomförande av lagstiftning. Parlamentet påpekar att nationell överreglering och till och med felaktig mediebevakning också kan påverka sådana uppfattningar. Parlamentet anser att en årlig undersökning av bördorna är ett viktigt verktyg för att identifiera problem med genomförandet och tillämpningen av EU-lagstiftningen, men att den inte får föranleda antagandet att reglering alltid medför alltför omfattande administrativa bördor. Parlamentet håller med kommissionen om att det enda sättet att ta reda på vad som faktiskt kan förenklas, effektiviseras eller strykas är att inhämta synpunkter från alla berörda parter, inbegripet sådana som har mindre kraftfulla företrädare, på specifika rättsakter eller flera rättsakter som tillämpas på en viss sektor. Parlamentet uppmanar kommissionen att finslipa den årliga undersökningen av bördor på grundval av de lärdomar som dragits från den första omgången, att tillämpa transparenta och verifierbara datainsamlingsmetoder, att ta särskild hänsyn till de små och medelstora företagens behov och att inkludera både faktiska och uppfattade bördor.

101.  Europaparlamentet noterar vidare resultatet av kommissionens bedömning av genomförbarheten, utan att det påverkar syftet med lagstiftningen, i fråga om att fastställa mål för att minska bördorna inom specifika sektorer. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att fastställa mål för minskning av regelbördan för varje initiativ på ett flexibelt men evidensbaserat och tillförlitligt sätt, och efter fullständigt samråd med intressenter, såsom den redan gör inom ramen för Refit.

102.  Europaparlamentet betonar att en EU-standard i allmänhet ersätter 28 nationella standarder, vilket stärker unionens inre marknad och minskar byråkratin.

103.  Europaparlamentet betonar vikten av att undvika onödig byråkrati och beakta sambandet mellan företagens storlek och de resurser som krävs för att de ska kunna fullgöra sina skyldigheter.

Genomförande och uppföljning av det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning

104.  Europaparlamentet noterar att talmanskonferensen kommer att få en regelbunden rapport från talmannen, med en redogörelse för läget vad gäller genomförandet, både internt och interinstitutionellt. Parlamentet anser att denna rapport bör ta vederbörlig hänsyn till utskottsordförandekonferensens bedömning utifrån de olika utskottens erfarenheter, i synnerhet utskottet för rättsliga frågor, som det utskott som ansvarar för bättre lagstiftning och förenkling av unionsrätten(42).

105.  Europaparlamentet välkomnar det första interinstitutionella politiska högnivåmötet för utvärdering av genomförandet av det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning, som hölls den 12 december 2017. Parlamentet uppmuntrar utskottsordförandekonferensen att lämna alla rekommendationer som denna anser lämplig för genomförandet av det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning till talmanskonferensen.

o

o    o

106.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1)

EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.

(2)

EUT L 304, 20.11.2010, s. 47.

(3)

EUT C 321, 31.12.2003, s. 1.

(4)

EGT C 102, 4.4.1996, s. 2.

(5)

EGT C 73, 17.3.1999, s. 1.

(6)

EGT C 77, 28.3.2002, s. 1.

(7)

EUT C 145, 30.6.2007, s. 5.

(8)

EUT C 369, 17.12.2011, s. 15.

(9)

EUT C 484, 24.12.2016, s. 7.

(10)

EUT C 446, 29.12.2017, s. 1.

(11)

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 18 mars 2014, Europeiska kommissionen mot Europaparlamentet och Europeiska unionens råd, C-427/12, EU:C:2014:170. Domstolens dom (stora avdelningen) av den 16 juli 2015, Europeiska kommissionen mot Europaparlamentet och Europeiska unionens råd, C-88/14, ECLI:EU:C:2015:499. Domstolens dom av den 17 mars 2016, Europaparlamentet mot Europeiska kommissionen, C-286/14, EU:C:2016:183. Domstolens dom (stora avdelningen) av den 14 juni 2016, parlamentet mot rådet, C-263/14, ECLI:EU:C:2016:435. Domstolens dom (stora avdelningen) av den 24 juni 2016, parlamentet mot rådet, C-658/14, ECLI:EU:C:2014:2025.

(12)

Antagna texter, P8_TA(2016)0484.

(13)

Antagna texter, P8_TA(2016)0104.

(14)

Antagna texter, P8_TA(2016)0312.

(15)

Antagna texter, P8_TA(2016)0081.

(16)

EUT C 289, 9.8.2016, s. 53.

(17)

EUT C 285, 29.8.2017, s. 11.

(18)

EUT C 93, 24.3.2017, s. 14.

(19)

EUT C 353 E, 3.12.2013, s. 117.

(20)

EUT C 51 E, 22.2.2013, s. 87.

(21)

EUT C 380 E, 11.12.2012, s. 31.

(22)

Se bilaga II till Europaparlamentets beslut av den 9 mars 2016 om ingående av ett interinstitutionellt avtal om bättre lagstiftning mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen, (Antagna texter, P8_TA(2016)0081).

(23)

1 Artikel 6.2 i beslutet från Europeiska kommissionens ordförande av den 19 maj 2015 om inrättande av en oberoende nämnd för lagstiftningskontroll (C(2015)3263).

(24)

Se COM(2016)0798 och COM(2016)0799.

(25)

EGT C 77, 28.3.2002, s. 1.

(26)

Se parlamentets resolution av den 9 september 2010 om bättre lagstiftning – kommissionens femtonde årsrapport i enlighet med artikel 9 i protokollet om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna (EUT C 308E, 20.10.2011, s. 66), punkt 47.

(27)

Se parlamentets resolution av den 27 november 2014 om översynen av kommissionens riktlinjer för konsekvensbedömningar och SMF-testets roll (EUT C 289, 9.8.2016, s. 53), punkt 16.

(28)

Se Europaparlamentets beslut av den 9 mars 2016 om ingående av ett interinstitutionellt avtal om bättre lagstiftning mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen (Antagna texter, P8_TA(2016)0081) punkt 4.

(29)

Se parlamentets ovannämnda resolution av den 27 november 2014, punkt 12. Parlamentets ovannämnda resolution av den 9 mars 2016, punkt 6.

(30)

Se parlamentets resolution av den 14 september 2011 om bättre lagstiftning, subsidiaritet och proportionalitet samt smart lagstiftning, punkt 5.

(31)

Se Europaparlamentets arbetsordning, bilaga V, punkt XVI.1.

(32)

Se parlamentets resolution av den 25 februari 2014 om uppföljning av delegeringen av lagstiftningsbefogenheter samt medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter, som citeras ovan i skäl D.

(33)

Se parlamentets resolution av den 25 februari 2014 om uppföljning av delegeringen av lagstiftningsbefogenheter samt medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter, som citeras ovan, punkt 6.

(34)

Ibid, punkt 1.

(35)

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 18 mars 2014, Europeiska kommissionen mot Europaparlamentet och Europeiska unionens råd, som anges ovan. Domstolens dom av den 17 mars 2016, Europaparlamentet mot Europeiska kommissionen, som anges ovan. Domstolens dom (stora avdelningen) av den 14 juni 2016, parlamentet mot rådet, som anges ovan.

(36)

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 14 juni 2016, parlamentet mot rådet, som anges ovan. Domstolens dom (stora avdelningen) av den 24 juni 2016, parlamentet mot rådet, som anges ovan.

(37)

Se parlamentets resolution av den 21 november 2012 om den tjugoåttonde årsrapporten om kontrollen av EU-rättens tillämpning (EUT C 419, 16.12.2015, s. 73), punkt 7.

(38)

Se parlamentets resolution av den 4 februari 2014 om den tjugonionde årsrapporten om kontrollen av EU-rättens tillämpning (2011) (Antagna texter, P7_TA(2014)0051) punkterna 21 och 22.

(39)

Se parlamentets resolution av den 6 oktober 2016 om kontroll av unionsrättens tillämpning: Årsrapport 2014 (Antagna texter, P8_TA(2016)0385), punkt 16.

(40)

Se kommissionens ovannämnda meddelande EU-rätten: Bättre resultat genom bättre tillämpning, s. 5.

(41)

Se parlamentets ovannämnda resolution av den 14 september 2011, punkt 41.

(42)

Se Europaparlamentets arbetsordning, bilaga V, punkt XVI.3.


MOTIVERING

I. Bakgrund

Den 13 april 2016 antog Europaparlamentet, rådet och Europeiska kommissionen det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning som syftar till att förbättra hur EU stiftar lagar för att se till att EU-lagstiftningen hjälper medborgare och företag på ett bättre sätt, och att EU:s lagar och strategier är ändamålsenliga när det gäller att uppnå deras mål, med ett minimum av administrativa bördor.

Det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning anger gemensamma åtaganden och mål, innehåller bestämmelser om interinstitutionellt samarbete vad gäller flerårig och årlig programplanering, verktyg för bättre lagstiftning, lagstiftningsinstrument, delegerade akter och genomförandeakter, öppenhet och samordning i fråga om lagstiftningsprocessen, genomförande och tillämpning av unionslagstiftning och förenkling. I detta föreskrivs också en allmän ram för genomförande och övervakning av det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning från de tre institutionernas sida. Det nya avtalet förbinder de tre institutionerna att fortsätta förhandlingarna om lämpliga kriterier för avgränsning av delegerade akter och genomförandeakter och om förbättrade praktiska arrangemang för samarbete och informationsutbyte gällande förhandlingar om och ingående av internationella avtal. Det förpliktigar dem att anpassa den befintliga lagstiftningen till den rättsliga ram som infördes genom Lissabonfördraget, i synnerhet med avseende på åtgärder som antagits inom ramen för det föreskrivande förfarandet med kontroll. Slutligen föreskriver det också ett inrättande av en gemensam specialiserad databas om hur arbetet med lagstiftningsärendena fortskrider och ett register över delegerade akter.

II. Parlamentets beslut om att ingå det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning och inrätta en arbetsgrupp för tolkning och genomförande av detta

På rekommendation från utskottet för konstitutionella frågor den 9 mars 2016 beslutade parlamentet, med 516 röster för, 92 röster mot och 95 nedlagda röster, att godkänna det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning(1). Parlamentets beslut identifierade också ett stort antal frågor som kräver ytterligare uppföljning på politisk och/eller teknisk nivå(2).

Utskottet för rättsliga frågor och utskottet för konstitutionella frågor ombads av talmanskonferensen att granska genomförandet av det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning enligt artikel 55 i parlamentets arbetsordning. Därför inrättade de en arbetsgrupp vars slutsatser fungerade som utgångspunkt för de två föredragandenas förslag till betänkande.

Arbetsgruppen sammanträdde nio gånger mellan den 10 maj 2016 och den 20 november 2017. Den slutförde sitt arbete med en verksamhetsrapport och dess huvudsakliga slutsatser lades fram vid det gemensamma sammanträdet i utskottet för rättsliga frågor och utskottet för konstitutionella frågor den 28 november 2017.

III. Föredragandenas utvärdering av genomförandet av det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning: huvudsakliga aspekter

Gemensamma åtaganden och mål

De framsteg som gjorts och den erfarenhet som man skaffat sig under de första 18 månadernas tillämpning av det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning är överlag positiva och bör uppmuntra de tre institutionerna att vidta ytterligare åtgärder för att genomföra avtalet till fullo, i synnerhet när det gäller följande ännu olösta frågor: a) De icke bindande kriterierna för tillämpningen av artiklarna 290 och 291 i EUF-fördraget och anpassningen av alla grundläggande akter som fortfarande hänvisar till det föreskrivande förfarandet med kontroll, b) de praktiska arrangemangen för samarbete och informationsutbyte gällande förhandlingar om och ingående av internationella avtal och c) inrättandet av en gemensam specialiserad databas med information om hur arbetet med lagstiftningsärendena fortskrider.

Det övergripande målet med det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning är att skapa lagstiftning av hög kvalitet till förmån för unionsmedborgarna. Därför bör principen om lojalt samarbete mellan institutionerna följas under hela lagstiftningscykeln som en av de principer som anges i artikel 13 i EU-fördraget.

Programplanering

Den första interinstitutionella årliga programplaneringen inom ramen för det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning ledde till en första gemensam förklaring om EU:s lagstiftningsprioriteringar för 2017, samt en gemensam förklaring för åren 2018–2019. Detta visar på de tre institutionernas engagemang och ska välkomnas, men det framhålls att skyndsamhet inte bör prioriteras på bekostnad av lagstiftningens kvalitet.

När kommissionen lägger fram sitt arbetsprogram ska den tydligt ange den rättsliga karaktären hos varje förslag, med en korrekt och realistisk tidsram.

När det gäller kommissionens svar på parlamentets begäranden om förslag till unionsrättsakter enligt artikel 225 i EUF-fördraget levde kommissionen inte upp till målet att anta specifika meddelanden enligt punkt 10 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning. Parlamentet värdesätter antagandet av sådana specifika meddelanden eftersom syftet med dessa är att säkerställa full öppenhet och lämna ett politiskt svar på parlamentets begäranden.

Verktyg för bättre lagstiftning

I det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning står det klart att konsekvensbedömningar aldrig får ersätta politiska beslut eller orsaka onödiga förseningar i lagstiftningsprocessen. Konsekvensbedömningar är ett viktigt verktyg som på ett balanserat sätt bör behandla de olika aspekter om tas upp i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning, bland annat, vilket parlamentet insisterat på, SMF-tester. Kommissionen såg över sina riktlinjer för bättre lagstiftning i juli 2017.

Trots denna översyn, och åtagandet i punkt 13 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning, saknade många kommissionsförslag, även politiskt känsliga förslag, konsekvensbedömningar. Närmare bestämt saknades konsekvensbedömningar för 20 av de 59 förslag som fastställdes som prioriteringar i 2017 års gemensamma förklaring. Det verkar också som att kvaliteten på och detaljnivån i fråga om konsekvensbedömningarna kan variera stort.

Inrättandet av en gemensam specialiserad databas med information om hur arbetet med lagstiftningsärendena fortskrider, inklusive information om alla steg i lagstiftningsförfarandet för att underlätta dess spårbarhet enligt punkt 39 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning, är ett avgörande mål som måste eftersträvas utan onödiga förseningar.

Rättsliga instrument

De motiveringar som åtföljer alla kommissionsförslag bör nu förklara hur de föreslagna åtgärderna motiveras mot bakgrund av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna. Det rekommenderas också att enhetlighet mellan motiveringen och den konsekvensbedömning som rör samma förslag säkerställs.

De tre institutionerna åtog sig att utbyta synpunkter om ändringar av den rättsliga grunden i punkt 25 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning. I detta avseende måste den roll som spelas av och den sakkunskap som finns i utskottet för rättsliga frågor när det gäller att granska rättsliga grunder betonas. Parlamentets ståndpunkt om att den kommer att motarbeta alla försök till att undergräva parlamentets rättsliga befogenheter genom oberättigade ändringar av den rättsliga grunden ska också understrykas.

Delegerade akter och genomförandeakter

Kommissionen följde den tidsfrist som fastställs i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning och i december 2016 föreslog den en anpassning av ett antal grundläggande akter som fortfarande hänvisar till det föreskrivande förfarandet med kontroll. Medlagstiftarna behandlar för närvarande dessa förslag.

Kommissionens systematiska anlitande av medlemsstaternas experter i samband med utarbetandet av delegerade akter är en av parlamentets främsta eftergifter. Trots oron över att detta skulle kunna sudda ut skillnaderna mellan delegerade akter och genomförandeakter, vilket skulle kunna innebära ett faktiskt återupplivande av den kommittémekanism som användes före Lissabonfördraget, var syftet med denna eftergift, som gjordes under förhandlingarna, att uppmuntra rådet att godta delegerade akter när kriterierna i artikel 290 i EUF-fördraget uppfylls. Överraskande nog insisterade rådet på att antingen tilldela genomförandebefogenheter enligt artikel 291 i EUF-fördraget eller att inkludera samtliga inslag som generellt sett kan omfattas av delegering av befogenheter eller tilldelning av genomförandebefogenheter i den grundläggande akten. Än mer överraskande är att kommissionen i de fallen valde att inte försvara sina egna förslag.

De interinstitutionella förhandlingarna om icke bindande kriterier för tillämpningen av artiklarna 290 och 291 i EUF-fördraget (punkt 28 i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning (”avgränsningskriterier”)) inleddes i september 2017. Parlamentets mandat för de förhandlingarna fastställs i parlamentets resolution av den 25 februari 2014(3). Oavsett vilka kriterier som man enas om måste dessa ta hänsyn till domstolens relevanta avgöranden(4).

Kommissionen gick med på att se till att Europaparlamentet och rådet har lika tillgång till all information om delegerade akter och genomförandeakter, så att de tar emot alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter. Experter från Europaparlamentet och från rådet ska ha systematiskt tillträde till de möten om förberedelse av delegerade akter som kommissionens expertgrupper håller och till vilka medlemsstaternas experter är inbjudna. Hittills har det visat sig att detta tillträde har förbättrats betydligt.

Snabba framsteg gjordes på interinstitutionell nivå när det gäller att inrätta ett gemensamt funktionellt register över delegerade akter. Det invigdes officiellt den 12 december 2017. Detta är ett viktigt framsteg.

Öppenhet i och samordning av lagstiftningsprocessen

Principen om att Europaparlamentet och rådet i egenskap av medlagstiftare ska utöva sina befogenheter på lika villkor är av högsta vikt, men detta tenderar att undergrävas av det faktum att det förekommer en allmän brist på information från rådet. Utskottssammanträdena i Europaparlamentet är offentliga, medan rådets arbetsgrupper inte är det. Det är därför motiverat att begära att arbetsgruppernas och Corepers dagordningar och arbetsdokument samt ordförandeförslag ska överföras till parlamentet regelbundet och strukturerat. Utöver informella utbyten av synpunkter bör parlamentsrepresentanter också bjudas in till sammanträdena i rådets arbetsgrupper och Coreper.

De interinstitutionella förhandlingarna om praktiska arrangemang för samarbete och informationsutbyte gällande förhandlingar om och ingående av internationella avtal inleddes i november 2016. Efter över ett års diskussioner har man fortfarande inte nått någon överenskommelse, trots fastställd och tydlig rättspraxis(5).

Genomförande och tillämpning av unionslagstiftningen

Ett korrekt införlivande i rätt tid av unionslagstiftning, som är tydlig, lätt att införliva och har ett europeiskt mervärde, är avgörande för bättre lagstiftning. När medlemsstaterna i samband med införlivandet av direktiv i nationell rätt beslutar att lägga till element som inte har någon koppling till den unionslagstiftningen, ska de, enligt det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning, göra sådana tillägg identifierbara, antingen genom den eller de akter genom vilka införlivandet sker eller genom relaterade handlingar. Mycket arbete kvarstår i fråga om fastställandet av nationell överreglering.

Parlamentet har vid flera tillfällen uppgett att det bör få åtkomst till information gällande de inledande faserna av överträdelseförfaranden och överträdelseförfaranden. Effektiva problemlösningsmekanismer, såsom EU Pilot, bör inte avskrivas för snabbt.

Förenkling

För att uppnå bättre lagstiftning krävs förenklingar. Ett sätt att uppnå detta är systematisk användning av lagstiftningstekniken omarbetning, som därför bör vara ordinarie lagstiftningsteknik. I händelse av en fullständig översyn av politiken bör kommissionen dock snarare lägga fram ett förslag till helt ny rättsakt som upphäver befintlig lagstiftning, så att medlagstiftarna kan inleda breda och ändamålsenliga politiska diskussioner och fullt ut ta tillvara sina fördragsenliga befogenheter.

Kommissionen utförde sin första årliga undersökning av bördor och bedömde om det vore genomförbart att inrätta mål för att minska bördorna inom specifika sektorer, enligt vad som fastställs i det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning, Resultaten presenterades den 24 oktober 2017 i kommissionens arbetsprogram för 2018 och bekräftar att inriktningen på att skära ner onödiga kostnader förblir lämplig och tycks visa på att det finns ett komplext samspel mellan olika faktorer som påverkar företagens uppfattning. Det är bara genom att inhämta synpunkter på specifik lagstiftning eller branschlagstiftning som man kan fastställa vad som faktiskt kan förenklas på ett konkret sätt. Kommissionen bör finslipa den årliga undersökningen av bördor på grundval av de lärdomar som dragits från den första omgången och tillämpa transparenta och verifierbara datainsamlingsmetoder, där man tar särskild hänsyn till de små och medelstora företagens behov och inkluderar både faktiska och uppfattade bördor samtidigt som man tar vederbörlig hänsyn till behovet av att lagstiftningen uppfyller sina mål. Kommissionen bör fastställa mål för minskning av regelbördan för varje initiativ på ett flexibelt men evidensbaserat och tillförlitligt sätt, och efter fullständigt samråd med berörda parter, såsom den redan gör inom ramen för Refit.

Genomförande och uppföljning av det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning

Utskottsordförandekonferensen spelar en viktig roll i övervakningen av genomförandet av det nya interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning och bör förse talmanskonferensen med alla rekommendationer som den anser lämpliga. Utskottet för rättsliga frågor, som det utskott som ansvarar för bättre lagstiftning och förenkling av unionsrätten(6), bör i hög utsträckning bidra till detta arbete.

(1)

Se parlamentets ovannämnda resolution av den 9 mars 2016, punkt 16.

(2)

Resolutionen av den 9 mars 2016 om ingående av ett interinstitutionellt avtal om bättre lagstiftning mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen, P8_TA(2016)0081.

(3)

EUT C 285, 29.8.2017, s. 11.

(4)

Se domstolens dom (stora avdelningen) av den 18 mars 2014, Europeiska kommissionen mot Europaparlamentet och Europeiska unionens råd, som nämns ovan. Domstolens dom av den 17 mars 2016, Europaparlamentet mot Europeiska kommissionen, som nämns ovan. Domstolens dom (stora avdelningen) av den 14 juni 2016, parlamentet mot rådet, som nämns ovan.

(5)

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 14 juni 2016, parlamentet mot rådet, som nämns ovan. Domstolens dom (stora avdelningen) av den 24 juni 2016, parlamentet mot rådet, som citeras ovan.

(6)

Se Europaparlamentets arbetsordning, bilaga V, punkt XVI.3.


YTTRANDE från utskottet för internationell handel (12.2.2018)

till utskottet för rättsliga frågor och utskottet för konstitutionella frågor

över tolkningen och genomförandet av det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning

(2016/2018(INI))

Föredragande av yttrande: Bendt Bendtsen

FÖRSLAG

Utskottet för internationell handel uppmanar utskottet för rättsliga frågor och utskottet för konstitutionella frågor att som ansvariga utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

A.  Det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning kräver interinstitutionellt samarbete med målsättningen att förenkla den befintliga EU-lagstiftningen, så att överreglering och administrativa bördor för medborgare, förvaltningar och företag undviks. Parlamentet har betonat att dessa mål inte bör leda till en lägre standard för miljöskyddet, folkhälsan, arbetstagarnas hälsa, säkerheten, ILO:s normer eller konsumenträttigheter i samband med internationella handelsavtal.

B.  Regleringssamarbete har blivit ett nyckelinstrument i internationella handelsavtal som ett steg på vägen mot dialog och samstämmighet i regleringsfrågor mellan handelspartnerna. I denna process bör kommissionen förbli trogen principerna om rättvisa och lika villkor för alla berörda parter och garantera största möjliga insyn i beslutsfattandet.

C.  Det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning har börjat leda till konkreta förbättringar när det gäller vissa prioriteringar, och punkt 40 i avtalet förpliktigar till förhandlingar om bättre praktiska arrangemang för samarbete och utbyte av information om internationella avtal.

1.  Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att alla parter respekterar den långvariga praxis som innebär att parlamentets godkännande inväntas före en provisorisk tillämpning av bestämmelserna om handel och investeringar i politiskt viktiga avtal, så som också kommissionens ledamot Cecilia Malmström lovade i utfrågningen av henne den 29 september 2014. Rådet, kommissionen och utrikestjänsten uppmanas att fortsätta att utvidga denna praxis till alla internationella avtal.

2.  Europaparlamentet uppmanar de andra institutionerna att följa fördragen och förordningarna och att iaktta relevant rättspraxis för att se till att parlamentet

a)  får omedelbar, fullständig och korrekt information under de internationella avtalens hela livscykel på ett proaktivt, strukturerat och smidigt sätt – utan att EU:s förhandlingsposition undergrävs – och får tillräckligt med tid på sig att framföra sina synpunkter i alla skeden och få dem beaktade i så stor utsträckning som möjligt,

b)  får korrekt information och involveras i genomförandet av avtalen, särskilt med avseende på de beslut som fattas av organ som inrättas genom avtal, och tillåts att till fullo utöva sina rättigheter som medlagstiftare i fall som påverkar EU:s lagstiftning,

c)  informeras på förhand om kommissionens ståndpunkt i internationella forum som WTO, Unctad, OECD, UNDP, FAO och FN:s råd för mänskliga rättigheter.

3.  Europaparlamentet är redo att återigen väcka talan vid Europeiska unionens domstol för att se till att parlamentets rättigheter respekteras, om inga avgörande framsteg görs inom en snar framtid i förhandlingarna om punkt 40 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning.

4.  Europaparlamentet konstaterar att varje institution bör vara medveten om att dess ansvar som lagstiftare inte upphör när internationella avtal väl har ingåtts. Det behövs en noggrann övervakning av genomförandet och fortlöpande insatser för att se till att avtalen uppfyller sina syften. Parlamentet uppmanar institutionerna att tillämpa bästa praxis och en samarbetsinriktad strategi även under genomförandet och utvärderingen av internationella avtal.

5.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens arbetsprogram om handelsrelaterade prioriterade ärenden, även om det skulle kunna innehålla mer information om planeringen av internationella handelsförhandlingar. Parlamentet efterlyser större öppenhet i lagstiftningsprocessen, till exempel genom användning av en gemensam databas.

6.  Europaparlamentet konstaterar att konsekvensbedömningar, däribland en analys av situationen för de mänskliga rättigheterna, kan vara ett viktigt verktyg i förhandlingar om handels- och investeringsavtal vilket hjälper parterna att fullgöra sina förpliktelser i fråga om mänskliga rättigheter, och påminner om den bindande karaktären av avtal som den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.

7.  Europaparlamentet välkomnar det mer systematiska arbetssättet för konsekvensbedömningar, även om de metoder som tillämpas inte alltid är de bästa möjliga. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att föra en resultatinriktad handelspolitik som minskar administrativa och lagstiftningsrelaterade bördor för företag, samtidigt som man respekterar skyldigheter och åtaganden som rör de mänskliga rättigheterna, i linje med FN:s vägledande principer och kommissionens riktlinjer.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att till fullo respektera fördelningen av befogenheter mellan EU och dess medlemsstater i enlighet med domstolens yttrande nr 2/15 av den 16 maj 2017 för antagandet av förhandlingsdirektiv, förhandlingarna samt den rättsliga grunden för förslag att underteckna och ingå internationella handelsavtal, i synnerhet för rådets undertecknande och ingående.

9.  Europaparlamentet välkomnar förbättringarna i fråga om hur delegerade akter och genomförandeakter används, men anser att det behövs ökad enhetlighet i linje med parlamentets synpunkter. Parlamentet uppmuntrar till användning av det interinstitutionella registret över delegerade akter och deltagande i expertmöten.

INFORMATION OM ANTAGANDET I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande

20.2.2018

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

35

0

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

William (The Earl of) Dartmouth, Laima Liucija Andrikienė, David Campbell Bannerman, Daniel Caspary, Salvatore Cicu, Santiago Fisas Ayxelà, Christofer Fjellner, Karoline Graswander-Hainz, Heidi Hautala, Nadja Hirsch, Patricia Lalonde, Bernd Lange, David Martin, Anne-Marie Mineur, Sorin Moisă, Alessia Maria Mosca, Godelieve Quisthoudt-Rowohl, Viviane Reding, Tokia Saïfi, Marietje Schaake, Helmut Scholz, Joachim Schuster, Joachim Starbatty, Adam Szejnfeld, Hannu Takkula, Iuliu Winkler, Jan Zahradil

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Bendt Bendtsen, Klaus Buchner, Nicola Danti, Agnes Jongerius, Sajjad Karim, Jarosław Wałęsa

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Mario Borghezio, Jacques Colombier

SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

35

+

ALDE

Nadja Hirsch, Patricia Lalonde, Marietje Schaake, Hannu Takkula

ECR

David Campbell Bannerman, Sajjad Karim, Joachim Starbatty, Jan Zahradil

EFDD

William (The Earl of) Dartmouth

ENF

Mario Borghezio, Jacques Colombier

GUE/NGL

Anne-Marie Mineur, Helmut Scholz

PPE

Laima Liucija Andrikienė, Bendt Bendtsen, Daniel Caspary, Salvatore Cicu, Santiago Fisas Ayxelà, Christofer Fjellner, Sorin Moisă, Godelieve Quisthoudt-Rowohl, Viviane Reding, Tokia Saïfi, Adam Szejnfeld, Jarosław Wałęsa, Iuliu Winkler

S&D

Nicola Danti, Karoline Graswander-Hainz, Agnes Jongerius, Bernd Lange, David Martin, Alessia Maria Mosca, Joachim Schuster

VERTS/ALE

Klaus Buchner, Heidi Hautala

0

-

 

 

0

0

 

 

Teckenförklaring:

+  :  Ja-röster

-  :  Nej-röster

0  :  Nedlagda röster


YTTRANDE från utskottet för ekonomi och valutafrågor (24.11.2017)

till utskottet för rättsliga frågor och utskottet för konstitutionella frågor

över tolkningen och genomförandet av det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning

(2016/2018(INI))

Föredragande av yttrande: Roberto Gualtieri

FÖRSLAG

Utskottet för ekonomi och valutafrågor uppmanar utskottet för rättsliga frågor och utskottet för konstitutionella frågor att som ansvariga utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet beklagar att alla översättningar av lagstiftningsförslag inte blir tillgängliga samtidigt, något som försenar lagstiftningsprocessen.

2.  Europaparlamentet anser att rådets ordförandeskap bör lämna mer detaljerad information till parlamentet om förhandlingarna i rådet, så att parlamentet bättre kan förstå medlemsstaters ståndpunkter och vad deras problem består i, och för att främja ett framgångsrikt slutförande av trepartsförhandlingarna inom fastställda tidsfrister. Parlamentet påminner om att i enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning var medlagstiftarna eniga om vikten av att institutionerna upprätthåller nära kontakter redan innan de interinstitutionella förhandlingarna inleds, så att de får en bättre förståelse för varandras ståndpunkter, och att de i detta syfte kommer att underlätta ömsesidigt utbyte av synpunkter och information, bland annat genom att regelbundet bjuda in företrädare för de andra institutionerna till informella diskussioner. Parlamentet betonar att denna punkt i det interinstitutionella avtalet hittills inte har genomförts i tillräcklig utsträckning och att det fortfarande råder informationsasymmetri, eftersom parlamentets utskottssammanträden är offentliga, vilket inte gäller för rådets arbetsgrupper. Parlamentet beklagar den bestående bristen på insyn i Eurogruppens möten och betonar att Europaparlamentet och dess ledamöter måste få tillgång till dokument som rör landsprogrammen innan beslut fattas, samt till meddelanden som läggs fram för Eurogruppen efter mötena, inbegripet dess protokoll. Parlamentet anser att deltagande av parlamentets företrädare vid möten i rådets arbetsgrupper avsevärt skulle främja den ömsesidiga förståelsen, på samma sätt som deltagande vid expertgruppernas möten underlättar den.

3.  Europaparlamentet påminner om att enligt punkt 32 i det interinstitutionella avtalet ska kommissionen ”spela en medlande roll genom att behandla de båda grenarna av den lagstiftande myndigheten lika, med full respekt för de roller de tre institutionerna tilldelats enligt fördragen”. Parlamentet uppmanar kommissionen, när så är möjligt, att lämna alla relevanta handlingar som avser lagstiftningsförslag, bland annat icke‑officiella dokument, till båda lagstiftarna samtidigt.

4.  Europaparlamentet betonar att konsekvensbedömningen av nya lagstiftningsförslag bör ta vederbörlig hänsyn till medborgarnas grundläggande rättigheter, en hög nivå av social integration, kostnaden för uteblivna åtgärder på EU-nivå och ett stärkt miljöskydd samt sträva efter att fullt ut involvera allmänheten och det civila samhällets organisationer mot bakgrund av målet att säkra full insyn i beslutsprocessen och högsta möjliga nivå av social rättvisa.

5.  Europaparlamentet betonar behovet av att förbättra det informella samarbetet under den förberedande fasen av delegerade akter och genomförandeakter. Parlamentet anser att det är viktigt att inte tappa fokus på medlagstiftarnas lagstiftningsavsikt i en lagstiftningsakt och som en del av dess syfte, vid utarbetandet av delegerade akter och genomförandeakter. Parlamentet betonar vikten av registret med delegerade akter, som snart kommer att vara i drift. Kommissionen uppmanas att informera medlagstiftarna samtidigt om alla utkast till genomförandeåtgärder som antagits, inbegripet genomförandeakter och tekniska standarder för genomförande.

6.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen i många fall anser att åtgärder på nivå 2 som föreslagits av de tre tillsynsmyndigheterna (Esma, EBA och Eiopa) antas av kommissionen utan ändringar, vilket minskar granskningstiden för parlamentet när viktiga eller ett stort antal ändringar införs.

7.  Europaparlamentet föreslår att rådet och parlamentet sammanträder minst en gång under samrådsförfarandet, så att parlamentet kan lägga fram och förklara skälen till de godkända ändringarna och rådet kan ange sin ståndpunkt till var och en av dem. Parlamentet föreslår under alla omständigheter att rådet lämnar ett skriftligt svar.

8.  Europaparlamentet föreslår att parlamentet utför en kvantitativ undersökning av samrådsförfarandets ändamålsenlighet.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att respektera den tidsram som fastställs i ESA-förordningarna för beslut om att godkänna, ändra eller inte godkänna förslag till tekniska standarder, och att åtminstone officiellt informera medlagstiftarna god tid i förväg om kommissionen i undantagsfall är oförmögen att följa denna tidsram, med skälen för detta. Parlamentet understryker att kommissionen under den senaste tiden ofta underlåtit att göra detta. Parlamentet påminner kommissionen om att de förfaranden genom vilka parlamentet förklarar att det inte har några invändningar mot en akt aldrig var avsedda att kompensera för fördröjningar som orsakas av kommissionen, och att dessa förfaranden i hög grad påverkar den tid som parlamentet förfogar över för att utöva sina kontrollbefogenheter.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att iaktta de obligatoriska tidsfrister som fastställs för genomföranderapporter och översyner av befintliga direktiv och förordningar.

11.  Europaparlamentet begär att dess roll i den europeiska planeringsterminen stärks genom ett interinstitutionellt avtal.

12.  Europaparlamentet uppmanar EU:s företrädare att ägna särskild uppmärksamhet åt samstämmigheten mellan internationella standarder/krav och antagen bindande EU‑lagstiftning.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lämna ut handlingar som beskriver dess ståndpunkt i internationella organisationer som fastställer standarder på finansiella, monetära och tillsynsmässiga områden, särskilt Baselkommittén för banktillsyn. Parlamentet begär att få fullständig information under alla skeden av utarbetandet av internationella standarder som kan ha inverkan på EU:s lagstiftning.

14.  Europaparlamentet efterlyser inrättande och formalisering av en ”finansiell dialog” om antagandet av och samstämmigheten mellan europeiska ståndpunkter inför större internationella förhandlingar, i enlighet med den resolution som antagits av parlamentet om EU:s roll inom ramen för internationella finansiella, monetära och tillsynsmässiga institutioner och organ(1). Parlamentet betonar att på grundval av detaljerade riktlinjer, som kan komma att kompletteras av proaktiva ”vägledande” resolutioner, ska dessa ståndpunkter diskuteras och tillkännages på förhand och uppföljning ska säkerställas genom att kommissionen regelbundet rapporterar om tillämpningen av dessa riktlinjer.

INFORMATION OM ANTAGANDET I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande

21.11.2017

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

47

0

6

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Gerolf Annemans, Hugues Bayet, Pervenche Berès, Udo Bullmann, Thierry Cornillet, Markus Ferber, Jonás Fernández, Sven Giegold, Neena Gill, Roberto Gualtieri, Brian Hayes, Gunnar Hökmark, Cătălin Sorin Ivan, Barbara Kappel, Wajid Khan, Georgios Kyrtsos, Philippe Lamberts, Sander Loones, Olle Ludvigsson, Ivana Maletić, Gabriel Mato, Costas Mavrides, Bernard Monot, Caroline Nagtegaal, Luděk Niedermayer, Stanisław Ożóg, Dimitrios Papadimoulis, Pirkko Ruohonen-Lerner, Anne Sander, Alfred Sant, Molly Scott Cato, Pedro Silva Pereira, Peter Simon, Theodor Dumitru Stolojan, Kay Swinburne, Ramon Tremosa i Balcells, Ernest Urtasun, Marco Valli, Tom Vandenkendelaere, Miguel Viegas, Jakob von Weizsäcker, Marco Zanni, Sotirios Zarianopoulos

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Andrea Cozzolino, Herbert Dorfmann, Frank Engel, Ashley Fox, Paloma López Bermejo, Thomas Mann, Siegfried Mureşan

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Bogdan Brunon Wenta, Wim van de Camp

SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

47

+

ALDE

Thierry Cornillet

ECR

Ashley Fox, Sander Loones, Stanisław Ożóg, Pirkko Ruohonen-Lerner, Kay Swinburne

EFDD

Marco Valli

ENF

Gerolf Annemans, Barbara Kappel, Bernard Monot

GUE/NGL

Dimitrios Papadimoulis

PPE

Herbert Dorfmann, Frank Engel, Markus Ferber, Brian Hayes, Gunnar Hökmark, Georgios Kyrtsos, Ivana Maletić, Thomas Mann, Gabriel Mato, Siegfried Mureşan, Luděk Niedermayer, Anne Sander, Theodor Dumitru Stolojan, Tom Vandenkendelaere, Bogdan Brunon Wenta, Wim van de Camp

S&D

Hugues Bayet, Pervenche Berès, Udo Bullmann, Andrea Cozzolino, Jonás Fernández, Neena Gill, Roberto Gualtieri, Cătălin Sorin Ivan, Ramón Jáuregui Atondo, Wajid Khan, Olle Ludvigsson, Costas Mavrides, Alfred Sant, Pedro Silva Pereira, Peter Simon, Jakob von Weizsäcker

Verts/ALE

Sven Giegold, Philippe Lamberts, Molly Scott Cato, Ernest Urtasun

0

-

6

0

ALDE

Caroline Nagtegaal, Ramon Tremosa i Balcells

ENF

Marco Zanni

GUE/NGL

Paloma López Bermejo, Miguel Viegas

NI

Sotirios Zarianopoulos

Teckenförklaring:

+  :  Ja-röster

-  :  Nej-röster

0  :  Nedlagda röster

(1)

Antagna texter, P8_TA(2016)0108.


YTTRANDE från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (28.3.2018)

till utskottet för rättsliga frågor och utskottet för konstitutionella frågor

över tolkningen och genomförandet av det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning

(2016/2018(INI))

Föredragande av yttrande: Anthea McIntyre

FÖRSLAG

Utskottet för sysselsättning och sociala frågor uppmanar utskottet för rättsliga frågor och utskottet för konstitutionella frågor att som ansvariga utskott infoga följande förslag i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet noterar det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning och införandet av nya, innovativa inslag som syftar till att förbättra lagstiftningens kvalitet, vilket kan bidra till att tillföra ett verkligt mervärde i form av konkurrenskraft, tillväxt och sysselsättning, särskilt genom inrättandet av en årlig undersökning av bördorna, mål för bördeminskning, småföretagstestet och konkurrenskraftstestet – som bör utgöra den röda tråden i alla konsekvensbedömningar – samt en involvering av nämnden för lagstiftningskontroll i kontrollen av konsekvensbedömningarnas kvalitet, men också genom en förbättring av lagstiftningsförfarandena, lojalt samarbete mellan EU:s institutioner och en större öppenhet i lagstiftningsprocessen, med respekt för unionsrättens grundläggande principer, demokratisk legitimitet, subsidiaritet och proportionalitet.

2.  Europaparlamentet betraktar avtalet om bättre lagstiftning som en interinstitutionell åtgärd som syftar till att förbättra unionslagstiftningens kvalitet. Parlamentet påminner om att EU-lagstiftningen i många fall harmoniserar eller ersätter olika regler i de 28 medlemsstaterna, vilket gör de nationella marknaderna ömsesidigt och likvärdigt tillgängliga och minskar de administrativa kostnaderna generellt för att åstadkomma en fullt fungerande inre marknad.

3.  Europaparlamentet understryker vikten av ett lojalt och öppet samarbete mellan parlamentet, rådet och kommissionen, vilket bör komma till konkret uttryck i ett verkligt åtagande från kommissionens sida att på samma nivå involvera parlamentet och rådet i genomförandet av sin programplanering. Kommissionen påminns om sin skyldighet att reagera skyndsamt på betänkanden som avser lagstiftningsinitiativ och betänkanden som inte avser lagstiftningsinitiativ. Parlamentet beklagar djupt att flera initiativbetänkanden förblivit obesvarade, och uppmanar kommissionen att inom tre månader förse medlagstiftarna med skälen till återkallandet av en text och även lämna motiverade svar på begäranden om lagstiftningsförslag eller andra förslag.

4.  Europaparlamentet understryker att det i dagsläget råder en informationsasymmetri mellan parlamentet och rådet, eftersom utskottssammanträdena i parlamentet är offentliga, medan rådets möten inte är det. Parlamentet betonar därför vikten av att utan dröjsmål börja tillämpa punkt 34 i avtalet, där det anges att Europaparlamentet och rådet i egenskap av medlagstiftare ska upprätthålla nära kontakter under de interinstitutionella förhandlingarna, bland annat genom ömsesidigt utbyte av åsikter och information.

5.  Europaparlamentet noterar, som medlagstiftare med uppgift att granska kommissionen, inrättandet av kommissionens arbetsgrupp för subsidiaritet, proportionalitet och ”att göra mindre men göra det effektivare”, som bör arbeta i enlighet med det interinstitutionella avtalet för att bidra till att öka förtroendet bland medborgarna, som anser att subsidiaritetsprincipen är en nyckelaspekt i den demokratiska processen och förväntar sig att EU ska agera där unionen tillför ett verkligt mervärde och knyta dem närmare till beslutsprocessen på EU-nivå.

6.  Europaparlamentet anser att principen ”tänk småskaligt först” bör spela en betydelsefull roll i skapandet av nya arbetstillfällen och tillväxt genom att minska de omotiverade lagstiftningsrelaterade kostnaderna för de små och medelstora företagen. Parlamentet påpekar att lagstiftning kan ha olika inverkan på stora företag och på små och medelstora företag, vilket man bör tänka på under hela lagstiftningsprocessen. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att överväga hur de små och medelstora företagens behov kan beaktas ytterligare vid utarbetandet av lagstiftning och att utföra ett ”småföretagstest” i syfte att bedöma hur dessa företag kan påverkas av dess förslag, samtidigt som man fortsätter att säkerställa en hög standard i fråga om skyddet för konsumenter, arbetstagare, folkhälsa och miljö, oavsett storleken på företaget. Parlamentet påpekar att samarbete med arbetsmarknadens parter kan hjälpa till att säkerställa att åtgärder genomförs utan onödig byråkrati, även i små och medelstora företag.

7.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att av omsorg om en bättre lagstiftning bättre bedöma de sociala och miljömässiga konsekvenserna av sin politik och dess påverkan på medborgarnas grundläggande rättigheter, genom att också ha i åtanke vad det kostar att inte lagstifta på EU-nivå och att lönsamhetsanalyser bara är ett av flera kriterier.

8.  Europaparlamentet framhåller handboken för bedömningar av sociala konsekvenser, och i synnerhet riktlinjerna för konsekvensbedömningar avseende innehållsmässiga ändringar. Parlamentet är övertygat om att konsekvensbedömningar avseende parlamentets ändringsförslag kommer att bidra till att stärka parlamentets ställning. Konsekvensbedömningar kan bidra till att förbättra kvaliteten på EU:s lagstiftning, men parlamentet påpekar att det interinstitutionella avtalet fastslår att detta inte får leda till onödiga förseningar i lagstiftningsprocessen eller försämra medlagstiftarnas möjligheter att föreslå ändringar, eller ersätta den politiska beslutsprocessen.

9.  Europaparlamentet påminner om att det i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning står att ”[v]ar och en av de tre institutionerna ansvarar för att organisera arbetet med sina konsekvensbedömningar, inklusive interna organisatoriska resurser och kvalitetskontroll”.

10.  Europaparlamentet understryker vikten av att, med avtalets ord, ”kommissionens inledande konsekvensbedömning och eventuellt kompletterande konsekvensbedömningsarbete som institutionerna genomför under lagstiftningsprocessen” offentliggörs innan lagstiftningsprocessen är till ända, av omsorg om öppenhet gentemot allmänheten och berörda parter.

11.  Europaparlamentet betonar vikten av att i god tid involvera och samråda med berörda parter på ett offentligt och transparent sätt, med tillräcklig tid för meningsfulla svar. Parlamentet understryker hur viktigt det är att offentliga samråd genomförs av kommissionen på alla officiella språk under den förberedande fasen.

12.  Europaparlamentet betonar vikten av den överenskomna årliga undersökningen av bördorna som ett verktyg som kan bidra till att kartlägga och övervaka resultaten av EU:s insatser för att undvika onödiga bördor och förbättra kvaliteten på EU:s lagstiftning, som måste vara ambitiös.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen eftertryckligen att utan dröjsmål vidta alla de åtgärder som föreslås i det interinstitutionella avtalet – särskilt de som rör lojalt samarbete mellan institutionerna och i synnerhet den årliga undersökningen av bördorna, eftersom denna kan spela en nyckelroll i genomförandet och den korrekta tillämpningen av EU-lagstiftningen – bland annat granskningen av medlemsstaternas införlivande och verkställande av direktiv och alla nationella åtgärder som går utöver bestämmelserna i EU-lagstiftningen (nationell överreglering), samtidigt som man bör hålla i åtanke att det alltid står medlemsstaterna fritt att tillämpa strängare normer om endast miniminormer fastställs i unionsrätten. Parlamentet anser i detta sammanhang att den årliga undersökningen av bördorna är ett ytterligare tillfälle att på ännu ett sätt visa mervärdet av EU:s lagstiftning och erbjuda medborgarna öppenhet och insyn.

14.  Europaparlamentet konstaterar att nämnden för lagstiftningskontroll är ett välkommet första steg för att få till stånd en oberoende granskningsnämnd. Parlamentet anser att den nya nämnden för lagstiftningskontroll måste visa större ambitioner. Parlamentet efterlyser en regelbunden utvärdering och uppföljning av nämndens arbete när den fullgör sin uppgift att övervaka och ge objektiva råd om konsekvensbedömningarnas kvalitet. Nämndens utlåtanden skulle, där så är möjligt, med fördel kunna offentliggöras samtidigt som resultatet av konsekvensbedömningarna.

15.  Europaparlamentet ser positivt på att det interinstitutionella avtalet föreskriver att en föreslagen unionsåtgärds ”europeiska mervärde” samt ”kostnaden för utebliven europeisk integration” (cost of non-Europe) i avsaknad av åtgärder på unionsnivå ska beaktas vid fastställandet av lagstiftningsagendan. Parlamentet framhåller att kostnaden för utebliven europeisk integration kan uppskattas till 1,75 biljoner euro per år, vilket motsvarar 12 procent av EU:s BNP (2016)(1). Parlamentet lovordar arbetet inom direktoratet för konsekvensbedömningar och europeiskt mervärde vid Europaparlamentets utredningstjänst i detta sammanhang.

16.  Europaparlamentet framhåller att valet av rättslig grund för ett förslag från kommissionen bör göras på objektiva grunder som kan bli föremål för rättslig prövning. Parlamentet betonar dock sin rätt, i egenskap av medlagstiftare, att föreslå ändringar av den rättsliga grunden på grundval av sin tolkning av fördragen.

17.  Europaparlamentet betonar att man för en bättre lagstiftning bör fokusera mindre på minskad reglering och mer på lagstiftning av god kvalitet och dess förmåga att skydda och främja EU-medborgarnas intressen. Parlamentet framhåller vikten av att grundläggande rättigheter och hänsyn till anställningstrygghet och hälsa och säkerhet ges samma vikt som ekonomiska överväganden när kontroller av lagstiftningens ändamålsenlighet utförs. Parlamentet påpekar att grundläggande rättigheter alltid bör ha företräde om de ställs mot andra överväganden.

18.  Europaparlamentet påminner om att kommissionen enligt avtalet kommer att ”bedöma möjligheten att i Refit-programmet fastställa mål för minskningen av bördorna inom specifika sektorer” i syfte att arbeta för att minska regelbördan och den administrativa bördan. Parlamentet uppmanar kommissionen att klargöra, och vid behov fastställa mål för att minska, omotiverade bördor inom nyckelsektorer, utan att för den skull göra det svårare att uppnå EU:s ambitiösa strategiska mål.

19.  Europaparlamentet påminner om att det i sitt beslut av den 9 mars 2016 om det nya interinstitutionella avtalet angav att lydelsen i avtalet inte i tillräckligt hög grad förpliktar de tre institutionerna att inbegripa småföretags- och konkurrenskraftstester i sina konsekvensbedömningar. Parlamentet är övertygat om att ytterligare åtgärder måste vidtas för att ålägga alla de tre institutionerna att ta med sådana tester i sina konsekvensbedömningar.

20.  Europaparlamentet uppmanar sitt utskott för sysselsättning och sociala frågor att regelbundet avsätta tid i utskottet för en analys av genomförandet av lagstiftningen. Parlamentet anser att utskottet regelbundet bör uppmana kommissionen att lägga fram sina konsekvensbedömningar vid ett sammanträde med alla utskottsledamöter.

21.  Europaparlamentet uppmanar alla sina utskott att systematiskt gå igenom kommissionens konsekvensbedömningar och parlamentets förhandsbedömningar så tidigt som möjligt i lagstiftningsprocessen.

INFORMATION OM ANTAGANDET I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande

27.3.2018

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

26

18

3

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Guillaume Balas, Tiziana Beghin, Brando Benifei, Mara Bizzotto, Enrique Calvet Chambon, David Casa, Michael Detjen, Lampros Fountoulis, Elena Gentile, Arne Gericke, Marian Harkin, Czesław Hoc, Agnes Jongerius, Ádám Kósa, Agnieszka Kozłowska-Rajewicz, Patrick Le Hyaric, Jeroen Lenaers, Thomas Mann, Dominique Martin, Miroslavs Mitrofanovs, Emilian Pavel, João Pimenta Lopes, Georgi Pirinski, Marek Plura, Sofia Ribeiro, Robert Rochefort, Claude Rolin, Siôn Simon, Romana Tomc, Ulrike Trebesius, Marita Ulvskog, Renate Weber

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Georges Bach, Amjad Bashir, Heinz K. Becker, Tania González Peñas, Ivari Padar, Anne Sander, Sven Schulze, Jasenko Selimovic, Csaba Sógor, Neoklis Sylikiotis, Ivo Vajgl

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Jude Kirton-Darling, Ana Miranda, James Nicholson, Massimo Paolucci

SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

26

+

ALDE

Enrique Calvet Chambon, Marian Harkin, Robert Rochefort, Jasenko Selimovic, Ivo Vajgl, Renate Weber

ECR

Amjad Bashir, Arne Gericke, Czesław Hoc, James Nicholson, Ulrike Trebesius

ENF

Dominique Martin

PPE

Georges Bach, Heinz K. Becker, David Casa, Ádám Kósa, Agnieszka Kozłowska-Rajewicz, Jeroen Lenaers, Thomas Mann, Marek Plura, Sofia Ribeiro, Claude Rolin, Anne Sander, Sven Schulze, Csaba Sógor, Romana Tomc

18

-

GUE/NGL

Tania González Peñas, Patrick Le Hyaric, João Pimenta Lopes, Neoklis Sylikiotis

S&D

Guillaume Balas, Brando Benifei, Michael Detjen, Elena Gentile, Agnes Jongerius, Jude Kirton-Darling, Ivari Padar, Massimo Paolucci, Emilian Pavel, Georgi Pirinski, Siôn Simon, Marita Ulvskog

VERTS/ALE

Ana Miranda, Miroslavs Mitrofanovs

3

0

EFDD

Tiziana Beghin

ENF

Mara Bizzotto

NI

Lampros Fountoulis

Teckenförklaring:

+  :  Ja-röster

-  :  Nej-röster

0  :  Nedlagda röster

(1)

http://www.europarl.europa.eu/RegData/etudes/STUD/2017/603239/EPRS_STU%282017%29603239_EN.pdf


YTTRANDE från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (21.3.2018)

till utskottet för rättsliga frågor och utskottet för konstitutionella frågor

över tolkningen och genomförandet av det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning

(2016/2018(INI))

Föredragande av yttrande: Adina-Ioana Vălean

FÖRSLAG

Utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet uppmanar utskottet för rättsliga frågor och utskottet för konstitutionella frågor att som ansvariga utskott infoga följande förslag i det förslag till resolution som antas:

Internationella avtal

1.  Europaparlamentet beklagar att det vanligtvis inte är möjligt att få tillgång till vissa av rådets handlingar som avser internationella avtal, särskilt förhandlingsmandat.

2.  Europaparlamentet efterlyser ett mer harmoniserat och strukturerat tillvägagångssätt, med garanterad tillgång för parlamentet till alla förhandlingstexter och tillhörande dokument, även konfidentiella eller sekretessbelagda dokument, inklusive förhandlingsmandaten, och till andra relevanta dokument som används under förberedelserna och själva förhandlingarna. Parlamentet anser dessutom att kommissionen och rådet bör tillhandahålla parlamentet regelbundet uppdaterade förteckningar över de handlingar som de har tillgång till med avseende på förhandlingarna.

3.  Europaparlamentet välkomnar de skriftliga meddelanden som kommissionen tillhandahåller inför internationella konferenser och de dagliga muntliga genomgångar som lämnas av rådets ordförandeskap och kommissionen vid dessa konferenser.

4.  Europaparlamentet beklagar att parlamentet inte får delta som observatör i EU:s samordningsmöten vid internationella konferenser.

5.  Europaparlamentet uppmanar de tre institutionerna att i god tid avsluta de förhandlingar om förbättrade praktiska arrangemang för samarbete och informationsutbyte som inleddes i november 2016 i enlighet med punkt 40 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning.

Delegerade akter och genomförandeakter

6.  Europaparlamentet konstaterar att delegeringen av befogenheter till kommissionen inte enbart är av teknisk natur utan också kan involvera politiskt känsliga frågor av stor betydelse för EU:s medborgare, konsumenter och företag.

7.  Europaparlamentet påminner om att det nya interinstitutionella avtalet, enligt vad som fastställs i skäl 7, bör underlätta förhandlingarna inom ramen för det ordinarie lagstiftningsförfarandet och förbättra tillämpningen av artiklarna 290 och 291 i EUF-fördraget, och beklagar att detta ännu inte skett. Parlamentet uttrycker starkt missnöje med att rådet fortfarande är mycket ovilligt till att godta delegerade akter när kriterierna i artikel 290 i EUF-fördraget uppfyllts. Parlamentet betonar att detta sätter stor press på förhandlingarna.

8.  Europaparlamentet är mycket oroat över att rådet nästan systematiskt försöker att ersätta delegerade akter med genomförandeakter. Parlamentet anser att det är särskilt oacceptabelt att rådet försöker utnyttja anpassningen av rättsakter till Lissabonfördraget till att ersätta det föreskrivande förfarandet med kontroll med genomförandeakter i stället för med delegerade akter.

9.  Europaparlamentet uttrycker sin besvikelse över att kommissionen inte alltid har försvarat sina ursprungliga förslag när det gäller användningen av delegerade akter.

10.  Europaparlamentet påminner om att politiskt viktiga delar, såsom unionens förteckningar eller register över produkter eller ämnen, bör kvarstå som en integrerad del av den grundläggande akten – om lämpligt i form av bilagor – och bör därför endast kunna ändras genom delegerade akter. Parlamentet betonar att självständiga förteckningar bör undvikas för att säkra rättslig klarhet.

11.  Europaparlamentet ser fram emot att använda ett välstrukturerat och användarvänligt funktionellt register över delegerade akter, vilket offentliggjordes den 12 december 2017 och hade begärts av parlamentet.

12.  Europaparlamentet påminner de tre institutionerna om att ytterligare framsteg behövs i inrättandet av en gemensam specialiserad databas med information om hur arbetet med lagstiftningsärendena fortskrider.

Konsekvensbedömningar

13.  Europaparlamentet upprepar sitt krav på att det ska vara obligatoriskt att i alla konsekvensbedömningar inbegripa en balanserad analys av de ekonomiska, sociala, miljömässiga och hälsomässiga effekterna på medellång och lång sikt.

14.  Europaparlamentet betonar att konsekvensbedömningar endast bör fungera som en vägledning för bättre lagstiftning och som ett stöd för politiska beslut, och inte under några omständigheter får ersätta politiska beslut inom den demokratiska beslutsprocessen, och de bör inte heller hindra de politiskt ansvariga beslutsfattarnas roll.

15.  Europaparlamentet anser att konsekvensbedömningar inte får leda till onödiga förseningar i lagstiftningsförfarandet, och de bör inte heller utnyttjas som processuella hinder i försök att försena oönskad lagstiftning.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att använda konsekvensbedömningar och efterhandsutvärderingar för att undersöka om initiativ, förslag eller delar av befintlig lagstiftning är i linje med målen för hållbar utveckling, samt hur de påverkar målens utveckling och genomförande.

Förenkling

17.  Europaparlamentet anser att vissa administrativa bördor är nödvändiga för att säkerställa lämplig överensstämmelse med lagstiftningens mål och den föreskrivna skyddsnivån, särskilt när det gäller miljö och skydd av folkhälsan, som är sektorer där informationskraven måste bibehållas.

18.  Europaparlamentet betonar vikten av att undvika onödig byråkrati och beakta sambandet mellan företagens storlek och de resurser som krävs för att de ska kunna fullgöra sina skyldigheter.

19.  Europaparlamentet anser att eftersom kvalitet är av största betydelse, får arbetet med att förenkla bestämmelserna inte användas som förevändning för en lägre ambitionsnivå i frågor av central betydelse för miljöskydd, folkhälsa eller livsmedelssäkerhet.

20.  Europaparlamentet betonar visserligen behovet av att beakta och effektivisera befintliga åtgärder genom att minska onödiga regleringskostnader, men anser att ett nettomål för sänkta lagstiftningskostnader är olämpligt, eftersom detta på ett onödigt sätt minskar den uppsättning tillgängliga instrument som finns för att hantera nya eller olösta frågor och inte beaktar de motsvarande fördelarna med lagstiftningen.

21.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens tillkännagivande att den vid översynen av gällande och planerade lagar kommer att ta hänsyn till mikroföretagens och de små och medelstora företagens särskilda intressen och tillämpa lättare bestämmelser för sådana företag i form av undantag och förenklingar. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att undersöka hur de små och medelstora företagens samt mikroföretagens behov kan beaktas ytterligare vid utarbetandet av lagstiftning, samtidigt som man fortsätter att säkerställa en hög skyddsnivå för konsumenter, arbetstagare, folkhälsa och miljö.

22.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av kommissionens arbetsgrupp för subsidiaritet, proportionalitet och ”mindre men mer effektivt”, som måste arbeta i enlighet med det interinstitutionella avtalet för att öka förtroendet bland medborgare som anser att subsidiaritetsprincipen är central i den demokratiska processen.

23.  Europaparlamentet framhåller de nya bestämmelserna för offentliga samråd och samråd med berörda parter, vilka bör fungera som ett viktigt verktyg både i den förberedande fasen och under hela lagstiftningsprocessen.

Genomförande och tillämpning av EU-lagstiftning

24.  Europaparlamentet anser att vid genomförandet och införlivandet av EU:s rättsakter måste en tydlig åtskillnad göras mellan fall av överreglering då medlemsstater inför ytterligare administrativa krav utan koppling till EU:s lagstiftning, och införandet av högre standarder som är striktare än de EU-täckande miniminormerna för miljö- och konsumentskydd, hälso- och sjukvård och livsmedelssäkerhet.

25.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i största möjliga utsträckning undvika att införa ytterligare administrativa krav när de införlivar EU-lagstiftning, och att i enlighet med punkt 43 i det interinstitutionella avtalet göra dessa tillägg identifierbara i införlivandeakten eller tillhörande dokument.

°

°  °

26.  Europaparlamentet understryker att i samband med genomförandet av EU-lagstiftning och i de fall där EU-lagstiftningen endast fastställer minimiregler, får medlemsstaterna införa högre standarder för miljö- och konsumentskydd, hälso- och sjukvård och livsmedelssäkerhet.

INFORMATION OM ANTAGANDET I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande

20.3.2018

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

54

5

3

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Marco Affronte, Margrete Auken, Pilar Ayuso, Ivo Belet, Biljana Borzan, Paul Brannen, Soledad Cabezón Ruiz, Nessa Childers, Birgit Collin-Langen, Miriam Dalli, Seb Dance, Angélique Delahaye, Mark Demesmaeker, Stefan Eck, Bas Eickhout, Karl-Heinz Florenz, Francesc Gambús, Elisabetta Gardini, Gerben-Jan Gerbrandy, Arne Gericke, Jens Gieseke, Julie Girling, Sylvie Goddyn, Françoise Grossetête, Andrzej Grzyb, Jytte Guteland, Anneli Jäätteenmäki, Karin Kadenbach, Kateřina Konečná, Urszula Krupa, Giovanni La Via, Jo Leinen, Peter Liese, Lukas Mandl, Valentinas Mazuronis, Susanne Melior, Rory Palmer, Massimo Paolucci, Piernicola Pedicini, Bolesław G. Piecha, Pavel Poc, Julia Reid, Frédérique Ries, Michèle Rivasi, Daciana Octavia Sârbu, Annie Schreijer-Pierik, Davor Škrlec, Renate Sommer, Claudiu Ciprian Tănăsescu, Ivica Tolić, Adina-Ioana Vălean, Damiano Zoffoli

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Christofer Fjellner, Elena Gentile, Merja Kyllönen, Norbert Lins, Gesine Meissner, Ulrike Müller, Mihai Ţurcanu

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Fernando Ruas, Ruža Tomašić, Jadwiga Wiśniewska

SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

54

+

ALDE

Gerben-Jan Gerbrandy, Anneli Jäätteenmäki, Valentinas Mazuronis, Gesine Meissner, Ulrike Müller, Frédérique Ries

EFDD:

Piernicola Pedicini

GUE/NGL:

Stefan Eck, Kateřina Konečná, Merja Kyllönen

PPE:

Pilar Ayuso, Ivo Belet, Birgit Collin-Langen, Angélique Delahaye, Christofer Fjellner, Karl-Heinz Florenz, Francesc Gambús, Elisabetta Gardini, Jens Gieseke, Julie Girling, Françoise Grossetête, Andrzej Grzyb, Giovanni La Via, Peter Liese, Norbert Lins, Lukas Mandl, Fernando Ruas, Annie Schreijer-Pierik, Renate Sommer, Ivica Tolić, Mihai Ţurcanu, Adina-Ioana Vălean

S&D:

Biljana Borzan, Paul Brannen, Soledad Cabezón Ruiz, Nessa Childers, Miriam Dalli, Seb Dance, Elena Gentile, Jytte Guteland, Karin Kadenbach, Jo Leinen, Susanne Melior, Rory Palmer, Massimo Paolucci, Pavel Poc, Daciana Octavia Sârbu, Claudiu Ciprian Tănăsescu, Damiano Zoffoli

VERTS/ALE:

Marco Affronte, Margrete Auken, Bas Eickhout, Michèle Rivasi, Davor Škrlec

5

-

ECR

Arne Gericke, Urszula Krupa, Bolesław G. Piecha, Ruža Tomašić, Jadwiga Wiśniewska

3

0

ECR:

Mark Demesmaeker

EFDD:

Julia Reid

ENF:

Sylvie Goddyn

Teckenförklaring:

+  :  Ja-röster

-  :  Nej-röster

0  :  Nedlagda röster


YTTRANDE från utskottet för framställningar (25.1.2017)

till utskottet för rättsliga frågor och utskottet för konstitutionella frågor

över tolkningen och genomförandet av det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning

(2016/2018(INI))

Föredragande av yttrande: Notis Marias

FÖRSLAG

Utskottet för framställningar uppmanar utskottet för rättsliga frågor och utskottet för konstitutionella frågor att som ansvariga utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet noterar att kommissionens mål att förbättra lagstiftningen ska prioriteras under denna mandatperiod, och bekräftar att det behövs tydlig, enkel, effektiv och balanserad EU-lagstiftning som syftar till att säkerställa ett starkt socialt, miljömässigt och sysselsättningsrelaterat skydd och som kommer att vara enkel att införliva och tillämpa.

2.  Europaparlamentet konstaterar att förbättrade lagstiftningsförfaranden på EU-nivå, med ett fördjupat interinstitutionellt samarbete i rätt tid, kan leda till en konsekventare och mer harmoniserad tillämpning av unionsrätten.

3.  Europaparlamentet anser att ytterligare utveckling av förhandlingsprocessens transparens, särskilt när det gäller det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar (TTIP), det övergripande avtalet om ekonomi och handel (Ceta) och lagstiftningsförfaranden samt förbättrad övervakning av rådande lagstiftning, måste vara de vägledande principerna vid genomförandet av det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning.

4.  Europaparlamentet betonar att förhandlingarna om ett avtal om utträde i enlighet med artikel 50 i fördraget om Europeiska unionen förs på interinstitutionell basis. Parlamentet påminner om att artikel 50 endast klargör villkoren för deltagande för Europeiska rådets och rådets medlemmar. Parlamentet framhåller att ledamöter av Europaparlamentet från en utträdande medlemsstat inte hindras att delta i debatter och omröstningar i Europaparlamentet och dess utskott. Insynen i utträdesförhandlingarna behöver förbättras både i Europaparlamentet och interinstitutionellt.

5.  Europaparlamentet betonar hur viktigt det är att utveckla och ytterligare förstärka parlamentets roll som medlagstiftare och att garantera kvalitet med hänsyn till rådet, samt stärka parlamentets roll som tillsynsorgan gentemot samtliga EU-institutioner.

6.  Europaparlamentet betonar att ändamålsenlig EU-lagstiftning vid tillämpningen måste syfta till att säkerställa att de fastställda förfarandena motsvarar de grundläggande ändamålen med rättsakterna i sig och framför allt det övergripande målet att skydda miljön när det gäller att säkerställa ett fullgott miljöskydd.

7.  Europaparlamentet påminner om de otaliga framställningar som man har tagit emot rörande den ekonomiska och sociala krisen i Europeiska unionen, och anser att man bör prioritera lagstiftningsinitiativ för att få fart på ekonomin och bekämpa arbetslöshet, otrygga anställningar, social ojämlikhet och fattigdom.

8.  Europaparlamentet erkänner vikten av det arbete som utskottet för framställningar utför när det gäller att bedöma kvaliteten i EU:s lagstiftningsarbete med avseende på det faktiska genomförandet av lagstiftningen, samt som en bas för att förbättra lagstiftningstexterna och lagstiftningsförfarandena. Parlamentet noterar i detta avseende vikten av ett verkligt interinstitutionellt samarbete med kommissionen när det gäller att säkerställa att framställningarna blir adekvat behandlade.

9.  Europaparlamentet uppmuntrar utvecklingen av en effektiv lagstiftning för att skydda arbetstillfällena och utveckla Europas konkurrenskraft, med särskilt fokus på små och medelstora företag i alla sektorer av ekonomin.

10.  Europaparlamentet motsätter sig alla lagstiftningsinitiativ och rättsliga ramar introducerade av någon av EU-institutionerna vilka i praktiken skulle kunna leda till en otryggare arbetsmarknad, en situation där fler människor hamnar under fattigdomsgränsen eller undergrävande av de grundläggande rättigheterna enligt EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna.

11.  Europaparlamentet hävdar att konsekvensbedömning av nya lagstiftningsförslag systematiskt bör ta hänsyn till de faktiska effekterna, inklusive på kort sikt, för målen, t.ex. att säkerställa skyddet av medborgarnas grundläggande rättigheter, högre nivåer av social inkludering, kostnaden för uteblivna EU-åtgärder, anställningsformer där medborgarnas sociala och löneanknutna rättigheter skyddas fullt ut samt ett adekvat miljöskydd. Parlamentet anser att det också bör ingå ett testfall för små och medelstora företag. Parlamentet är fast övertygat om att EU måste anta lagstiftning som syftar till att garantera de allra högsta nivåer av social rättvisa. Därför måste alla de åtgärder och instrument som genomförs på EU-nivå utformas och genomföras på ett sådant att ojämlikhet, otrygga anställningar och social utestängning kan bekämpas konsekvent och effektivt.

12.  Europaparlamentet efterlyser ett närmare samråd med arbetsmarknadens parter i ett tidigt skede och ökad delaktighet för Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén, samt vederbörligt beaktande av deras intressen.

13.  Europaparlamentet noterar att användningen av systematiska konsekvensbedömningar inte får leda till att lagstiftningsförfarandena avpolitiseras, och därmed påverkar parlamentets centrala roll i en demokratiskt välfungerande union – i egenskap av genuin och direkt företrädare för unionsmedborgarnas åsikter och mångfalden bland dem – och den får heller inte leda till att parlamentets lagstiftningsbefogenheter begränsas, att dess debatter urvattnas och görs meningslösa eller att den ersätter politiska beslut fattade under dessa debatter.

14.  Med tanke på målsättningen att säkerställa full transparens avseende beslutsprocessen och högsta möjliga nivåer i fråga om social rättvisa framhåller Europaparlamentet att det främsta syftet med att anordna samråd och konsekvensbedömningar måste vara att göra medborgarna och det civila samhällets organisationer fullt delaktiga. Varje samråd och konsekvensbedömning måste även främja antagandet av en lagstiftning som säkerställer ett fullgott skydd för medborgarnas grundläggande rättigheter och för miljön. Samråden och konsekvensbedömningarna måste ingå i en bred demokratiseringsprocess som leder till att medborgarna blir direkt delaktiga i alla faser av EU:s beslutsprocess.

15.  Europaparlamentet anser att oberoendet för kommissionens nämnd för lagstiftningskontroll (RSB) bör förstärkas och dess roll definieras tydligare, och föreslår inrättandet av ett gemensamt organ för de tre institutionerna, t.ex. ett rådgivande organ för bättre lagstiftning.

16.  Europaparlamentet välkomnar att dess experter deltar i sammanträden med kommissionens nämnd för lagstiftningskontroll samt det systematiska offentliggörandet av förslag till delegerade åtgärder eller genomförandeåtgärder och inrättandet av ett register över delegerade akter.

17.  Europaparlamentet begär att bli inbjudet att närvara vid rådets arbetssammanträden och Corepersammanträden, och insisterar på att föredragningslistorna sänds till parlamentet på ett strukturerat sätt.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande

24.1.2017

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

15

1

3

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Marina Albiol Guzmán, Margrete Auken, Beatriz Becerra Basterrechea, Pál Csáky, Rosa Estaràs Ferragut, Eleonora Evi, Peter Jahr, Notis Marias, Roberta Metsola, Julia Pitera, Virginie Rozière, Josep-Maria Terricabras, Jarosław Wałęsa, Cecilia Wikström, Tatjana Ždanoka

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Kostadinka Kuneva, Ángela Vallina, Rainer Wieland

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Edouard Martin


SKRIVELSE FRÅN UTSKOTTET FÖR TRANSPORT OCH TURISM

TRAN/D/2018/LR/sf - 5251

Pavel Svoboda

Ordförande för utskottet för rättsliga frågor

Europaparlamentet

ASP 06F365

Danuta Maria Hübner

Ordförande för utskottet för konstitutionella frågor

Europaparlamentet

ASP 12E157

Ärende:   Bättre lagstiftning och tolkningen och genomförandet av det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning (2016/2018(INI))

Till ordföranden

Utskottet för transport och turism uppmanar utskottet för rättsliga frågor och utskottet för konstitutionella frågor att som ansvariga utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet bekräftar sitt stöd till den främsta prioriteringen i det interinstitutionella avtalet, nämligen att skapa unionslagstiftning av hög kvalitet som inriktar sig på de områden som har störst mervärde för de europeiska medborgarna. Parlamentet anser att unionens lagstiftning bör antas i syfte att uppnå sina mål till lägsta möjliga kostnad och administrativa börda, samtidigt som hänsyn tas till demokratisk legitimitet, subsidiaritet, proportionalitet och rättssäkerhet.

2.  Europaparlamentet betonar vikten av interinstitutionell dialog med avseende på den fleråriga programplaneringen, samt kommissionens årliga arbetsprogram, i syfte att tillsammans identifiera frågor av större betydelse för unionen. Parlamentet insisterar på att kommissionen vid fastställandet av sina prioriteringar bättre beaktar de politiska cykler som har koppling till valet till Europaparlamentet. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram större ärenden under den första halvan av valperioden.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lämna in ett årligt arbetsprogram som omfattar alla lagstiftningsinitiativ, inklusive förslag till ändring eller upphävande av befintlig lagstiftning, med en realistisk tidsplan.

4.  Europaparlamentet betonar vikten av att genomföra konsekvensbedömningar inte bara för lagstiftningsärenden, utan också med avseende på delegerade akter och genomförandeakter som förväntas få ekonomiska, miljömässiga eller sociala konsekvenser.

5.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens praxis att se till att offentliga samråd om viktiga initiativ finns tillgängliga på alla officiella EU-språk, i enlighet med vad Europaparlamentet uttryckt, för att nå en så bred publik som möjligt och underlätta återkoppling.

6.  Europaparlamentet anser att öppenhet är en grundpelare i demokratiska processer, inklusive lagstiftning. Därför betonar parlamentet att transparens bör vara en central princip för genomförandet av det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att respektera skyldigheten att till fullo informera parlamentet i alla skeden av förhandlingar om avtal med tredjeländer och internationella organisationer.

7.  Europaparlamentet gläder sig över att parlamentets experter har tillträde till kommissionens expertgruppsmöten. Det är också välkommet att utkast till delegerade akter översänds snabbt och att man inrättat ett register över delegerade akter. Parlamentet betonar behovet av att förbättra tillgången till handlingar vid utarbetandet av delegerade akter när detta arbete innefattar expertgrupper som samlas utanför kommissionens ram, i synnerhet när man tar fram standarder.

8.  Europaparlamentet beklagar kommissionens praxis att utesluta parlamentets experter när genomförandeakter utarbetas inom ramen för kommittéförfarandet. Parlamentet beklagar vidare att denna praxis också utsträcks till utarbetandet och genomförandet av EU:s lagstiftning. Parlamentet föreslår att kommissionen tar fram tydligare agendor för kommittémötena, där man gör en åtskillnad mellan å ena sidan den session där omröstningar hålls och å andra sidan frågor med anknytning till genomförandeakter i den mening som avses i artikel 291 i EUF-fördraget och frågor med anknytning till utarbetande och genomförande av EU:s lagstiftning, där experter från Europaparlamentet bör bjudas in.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge parlamentet tillräckligt med tid mellan omröstningen i kommittéerna och antagandet av en genomförandeakt, så att parlamentet på lämpligt sätt hinner granska genomförandeakter, särskilt när omfattande ändringar införs.

Med vänlig hälsning,

Karima Delli

Kopia:   Antonio Tajani, talman

  Cecilia Wikström, ordförande för utskottsordförandekonferensen

  Richard Corbett, AFCO:s föredragande

  Lagstiftningssamordningen


INFORMATION OM ANTAGANDET I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Antagande

25.4.2018

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

32

3

4

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Gerolf Annemans, Joëlle Bergeron, Marie-Christine Boutonnet, Elmar Brok, Jean-Marie Cavada, Richard Corbett, Mady Delvaux, Pascal Durand, Enrico Gasbarra, Esteban González Pons, Heidi Hautala, Ramón Jáuregui Atondo, Sylvia-Yvonne Kaufmann, Alain Lamassoure, Gilles Lebreton, Jo Leinen, Morten Messerschmidt, Maite Pagazaurtundúa Ruiz, Markus Pieper, Paulo Rangel, Evelyn Regner, Helmut Scholz, György Schöpflin, Pedro Silva Pereira, Pavel Svoboda, Josep-Maria Terricabras, Kazimierz Michał Ujazdowski, Axel Voss, Francis Zammit Dimech, Tadeusz Zwiefka

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Max Andersson, Charles Goerens, Jérôme Lavrilleux, Cristian Dan Preda, Virginie Rozière, Rainer Wieland, Tiemo Wölken, Kosma Złotowski

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Manolis Kefalogiannis, Flavio Zanonato


SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

32

+

ALDE

Jean-Marie Cavada, Maite Pagazaurtundúa Ruiz

EFDD

Joëlle Bergeron

PPE

Elmar Brok, Esteban González Pons, Manolis Kefalogiannis, Alain Lamassoure, Jérôme Lavrilleux, Markus Pieper, Cristian Dan Preda, Paulo Rangel, György Schöpflin, Pavel Svoboda, Axel Voss, Rainer Wieland, Francis Zammit Dimech, Tadeusz Zwiefka

S&D

Richard Corbett, Mady Delvaux, Enrico Gasbarra, Ramón Jáuregui Atondo, Sylvia-Yvonne Kaufmann, Jo Leinen, Evelyn Regner, Virginie Rozière, Pedro Silva Pereira, Tiemo Wölken, Flavio Zanonato

VERTS/ALE

Max Andersson, Pascal Durand, Heidi Hautala, Josep-Maria Terricabras

3

-

ENF

Gerolf Annemans, Marie-Christine Boutonnet, Gilles Lebreton

4

0

ECR

Morten Messerschmidt, Kosma Złotowski

GUE/NGL

Helmut Scholz

NI

Kazimierz Michał Ujazdowski

Teckenförklaring:

+  :  Ja-röster

-  :  Nej-röster

0  :  Nedlagda röster

Senaste uppdatering: 23 maj 2018Rättsligt meddelande