Förfarande : 2018/2037(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0178/2018

Ingivna texter :

A8-0178/2018

Debatter :

PV 28/05/2018 - 25
CRE 28/05/2018 - 25

Omröstningar :

PV 30/05/2018 - 13.8
CRE 30/05/2018 - 13.8
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2018)0224

BETÄNKANDE     
PDF 889kWORD 156k
22.5.2018
PE 618.154v02-00 A8-0178/2018

om framtiden för livsmedel och jordbruk

(2018/2037(INI))

Utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling

Föredragande: Herbert Dorfmann

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 MOTIVERING
 YTTRANDE från utskottet för utveckling
 YTTRANDE från utskottet för internationell handel
 YTTRANDE från budgetutskottet
 YTTRANDE från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet
 BILAGA: SKRIVELSE FRÅN BUDGETSKONTROLLUTSKOTTET
 INFORMATION OM ANTAGANDET I DET ANSVARIGA UTSKOTTET
 SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROPI DET ANSVARIGA UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om framtiden för livsmedel och jordbruk

(2018/2037(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 29 november 2017 Framtiden för livsmedel och jordbruk (COM(2017)0713),

–  med beaktande av artiklarna 38 och 39 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt som fastställer den gemensamma jordbrukspolitiken och dess mål,

–  med beaktande av artiklarna 40 och 42 i EUF-fördraget, om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och den utsträckning i vilken konkurrensregler gäller för produktion av och handel med jordbruksprodukter,

–  med beaktande av artikel 13 i EUF-fördraget,

–  med beaktande av artikel 349 i EU-fördraget som fastställer de yttersta randområdenas ställning och de villkor som gäller för tillämpning av fördragen på dessa områden,

–  med beaktande av förordning (EU) 2017/2393 av den 13 december 2017 om ändring av förordningarna (EU) nr 1305/2013 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu), (EU) nr 1306/2013 om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken, (EU) nr 1307/2013 om regler för direktstöd för jordbrukare inom de stödordningar som ingår i den gemensamma jordbrukspolitiken, (EU) nr 1308/2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och (EU) nr 652/2014 om fastställande av bestämmelser för förvaltningen av utgifter för livsmedelskedjan, djurhälsa, djurskydd, växtskydd och växtförökningsmaterial(1) (omnibusförordningen),

–  med beaktande av rådets direktiv 98/58/EG av den 20 juli 1998 om skydd av animalieproduktionens djur(2),

–  med beaktande av Europeiska revisionsrättens informationsdokument om framtidens gemensamma jordbrukspolitik, som offentliggjordes den 19 mars 2018,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/128/EG av den 21 oktober2009 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder för att uppnå en hållbar användning av bekämpningsmedel(3) och kommissionens rapport av den 10 oktober 2017 om medlemsstaternas nationella handlingsplaner och om framstegen med genomförandet av direktiv 2009/128/EG om en hållbar användning av bekämpningsmedel (COM(2017)0587),

–  med beaktande av sitt beslut av den 6 februari 2018 om tillsättning av ett särskilt utskott för unionens förfarande för godkännande av bekämpningsmedel och fastställande av dess ansvarsområden, sammansättning och mandatperiod,(4)

–  med beaktande av revisionsrättens särskilda rapporter nr 16/2017 Programplanering inom landsbygdsutveckling: mindre komplexitet och mer fokus på resultat behövs och nr 21/2017 Miljöanpassningsstödet: ett mer komplext inkomststödsystem som ännu inte är ändamålsenligt i miljöhänseende,

–  med beaktande av kommissionens diskussionsunderlag av den 28 juni 2017 om framtiden för EU:s finanser (COM(2017)0358),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 14 februari 2018 En ny och modern flerårig budgetram för ett EU som effektivt genomför sina prioriteringar efter 2020 (COM(2018)0098),

–  med beaktande av Cork 2.0-förklaringen från 2016 Ett bättre liv i landsbygdsområden, som gavs ut vid den europeiska konferensen om landsbygdsutveckling,

–  med beaktande av sin resolution av den 3 maj 2018 om den aktuella situationen och framtidsutsikterna för får- och getsektorerna i EU(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 17 april 2018 En europeisk strategi för främjande av proteingrödor – att uppmuntra till produktion av proteingrödor och baljväxter i det europeiska jordbruket(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 mars 2018 om nästa fleråriga budgetram: förberedelse av parlamentets ståndpunkt om den fleråriga budgetramen efter 2020(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 1 mars 2018 om möjligheter och utmaningar för biodlingssektorn i EU(8),

–  med beaktande av sin resolution av den 27 april 2017 om nuläget för koncentrationen av jordbruksmark i EU: hur kan man förenkla tillgången till mark för jordbrukare?(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 4 april 2017 om kvinnor och deras roller i landsbygdsområden(10),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 december 2016 om GJP-verktyg för att minska prisvolatiliteten på jordbruksmarknader(11),

–  med beaktande av sin resolution av den 27 oktober 2016 om hur den gemensamma jordbrukspolitiken kan öka sysselsättningen på landsbygden(12),

–  med beaktande av sin resolution av den 7 juni 2016 om förbättrad innovation och ekonomisk utveckling i framtidens jordbruksdrift i EU(13),

–  med beaktande av sin resolution av den 7 juli 2015 om utsikterna för EU:s mejerisektor - översyn av genomförandet av ”mjölkpaketet”(14),

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande En möjlig omformning av den gemensamma jordbrukspolitiken(15),

–  med beaktande av Europeiska regionkommitténs yttrande Den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2020(16),

–  med beaktande av FN:s mål för hållbar utveckling, av vilka de flesta är relevanta för den gemensamma jordbrukspolitiken,

–  med beaktande av arbetsgruppen för jordbruksmarknaders rapport och slutsatser från november 2016 om att förbättra marknadens resultat och förbättra jordbrukarnas position i leveranskedjan,

–  med beaktande av Parisavtalet vid FN:s klimatkonferens 2015 (COP21), och särskilt av Europeiska unionens åtaganden i form av ”nationella fastställda bidrag” för att uppnå avtalets globala mål.

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 15 december 2016 om genomförandet av det särskilda programmet för vissa regioner beroende på dessa regioners avsides läge och ökaraktär (Posei) (COM(2016)0797),

–  med beaktande av granskningen av miljöpolitikens genomförande (Environmental Implementation Review, EIR), som aviserades 2016 (COM(2016)0316) och som är ett verktyg som ska bidra till att förverkliga fördelarna med EU:s miljölagstiftning och miljöpolitik för företag och medborgare genom bättre genomförande,

–  med beaktande av skrivelsen från budgetkontrollutskottet,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling samt yttrandena från utskottet för utveckling, utskottet för internationell handel, budgetutskottet och utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A8‑0178/2018), och av följande skäl:

A.  I kommissionens meddelande Framtiden för livsmedel och jordbruk konstateras att den gemensamma jordbrukspolitiken är ett av de äldsta och bäst integrerade politikområdena i EU, att den är av global strategisk betydelse och att den bör utformas så att EU:s jordbruks- och skogsbrukssektor kan tillgodose allmänhetens berättigade behov, inte bara en tryggad och hållbar livsmedelsförsörjning och säkra livsmedel av hög kvalitet, utan även miljövård, skydd av biologisk mångfald och naturresurser, klimatåtgärder, landsbygdsutveckling, hälsa och höga djurskyddsstandarder samt sysselsättning.

B.  Det är nu läge att konstatera att den gemensamma jordbrukspolitiken bör reformeras för att kunna bemöta behoven hos såväl sina främsta mottagare, det vill säga jordbrukarna, som samtliga medborgare, på ett mer tillfredsställande sätt.

C.  Den gemensamma jordbrukspolitiken är ytterst viktig för omkring 12 miljoner jordbruksföretag i hela Europa.

D.  Jordbruksmark utgör 47 % av det europeiska territoriet och det finns 22 miljoner jordbrukare och lantarbetare i EU.

E.  Målen med den gemensamma jordbrukspolitiken bör vara att säkerställa livsmedelssäkerhet och -suveränitet samt motståndskraft och hållbarhet för EU:s jordbrukssystem och -marker.

F.  EU:s övergripande mål om ett mångfunktionellt och diversifierat jord- och skogsbruk som skapar arbetstillfällen, är rättvist, drivs med hållbara jordbruksmetoder och möjliggör bevarandet av lönsamma småskaliga jordbruk och familjejordbruk som kan förvärvas och lämnas över från generation till generation är fortfarande avgörande för att skapa de positiva externa effekter och kollektiva nyttigheter som EU-medborgarna efterfrågar (livsmedelsprodukter och produkter som inte är livsmedel, samt tjänster).

G.  Det är nödvändigt att stoppa och vända den aktuella koncentrationen av makt i händerna på de stora detaljhandelskedjorna och storföretagen.

H.  Ändringar av den nuvarande gemensamma jordbrukspolitiken måste utgå från strategiska mål i syfte att öka konkurrenskraften och säkerställa sunda och säkra livsmedel.

I.  Under mer än 25 år har den gemensamma jordbrukspolitiken genomgått regelbundna reformer som har dikterats av det europeiska jordbrukets öppnande för internationella marknader och uppkomsten av nya utmaningar, på områden som miljö och klimatförändringar. Nu behövs en ny fas i det fortlöpande anpassningsarbetet för att förenkla, modernisera och omorientera den gemensamma jordbrukspolitiken så att den säkrar jordbrukarnas inkomster och uppfyller hela samhällets förväntningar på ett mer effektivt sätt, särskilt i fråga om livsmedelskvalitet och livsmedelstrygghet, klimatförändringar, folkhälsa och sysselsättning, och samtidigt skapar politisk stabilitet och ekonomisk säkerhet för sektorn i syfte att uppnå livskraftiga landsbygdsområden, hantera livsmedelstryggheten, se till att EU:s klimat- och miljömål uppfylls samt öka det europeiska mervärdet.

J.  Även om kommissionen har gett sitt meddelande om den pågående reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken namnet Framtiden för livsmedel och jordbruk, så ger den inga garantier för att budgeten för den gemensamma jordbrukspolitiken kommer att bibehållas, och denna fråga måste lösas innan de kommande lagstiftningsförslagen läggs fram. Dessa förslag måste dels säkerställa att den gemensamma jordbrukspolitiken inte åternationaliseras, att den inre marknaden inte hindras från att fungera korrekt, att stödmottagare gynnas av verklig förenkling, inte bara på EU-nivå utan även på medlemsstatsnivå, regional och lokal nivå samt på gårdsbruksnivå, och att jordbrukare och skogsägare ges flexibilitet och rättslig säkerhet, dels säkerställa ambitiösa miljömål och se till att målen för den nya gemensamma jordbrukspolitiken uppfylls, utan att medlemsstaterna påläggs fler begränsningar och därmed ytterligare komplexitet, vilket skulle leda till förseningar i genomförandet av nationella strategier.

K.  En ny genomförandemodell skulle säkerställa en direkt relation mellan EU och Europas jordbrukare.

L.  Den gemensamma jordbrukspolitiken måste utgöra en viktig faktor i arbetet med att stärka sektorns långsiktiga produktivitet och konkurrenskraft och undvika stagnation och volatilitet i jordbrukarnas inkomster som, trots koncentrationen och intensifieringen av produktionen och den ökande produktiviteten, fortfarande i genomsnitt är lägre än inkomsterna i den övriga ekonomin.

M.  Direktstöd ger det första viktiga lagret av stabilitet och utgör ett skyddsnät för jordbrukarnas inkomster eftersom det står för en påtaglig del av jordbrukarnas årsinkomster samt upp till så mycket som 100 % av jordbruksintäkterna i vissa regioner. Detta stöd bör fortsätta, för att hjälpa jordbrukare att konkurrera på lika villkor med tredjeländer.

N.  Nya hållbara värdekedjor för landsbygden i bioekonomin kan skapa god tillväxt och möjlighet till sysselsättning för landsbygdsområden.

O.  Direktstöd måste vara mer riktat till jordbrukare, eftersom jordbrukarna bidrar till landsbygdsområdenas stabilitet och framtid och utsätts för ekonomiska marknadsrisker.

P.  Under de senaste åren har jordbrukarna drabbats av en allt större prisvolatilitet till följd av prisfluktuationer på världsmarknaderna och osäkerhet orsakad av den makroekonomiska utvecklingen, yttre politik såsom handelsrelaterade, politiska och diplomatiska frågor, sanitära kriser, överskott inom vissa sektorer i Europa, klimatförändringar och de allt vanligare extrema väderförhållandena i EU.

Q.  Särskilda verktyg för Medelhavssektorerna bör förbli i den första pelaren.

R.  Det är utslagsgivande med flexibla verktyg som kan sättas in snabbt för att hjälpa känsliga och strategiska sektorer att hantera strukturella förändringar såsom eventuell påverkan från brexit eller godkända bilaterala handelsavtal med EU:s viktigaste partner.

S.  Sektorsspecifika strategier för frukt och grönt, samt vin och biodling bör även fortsättningsvis vara obligatoriska för de producerande länderna och de till dem anknutna verktygens och bestämmelsernas särdrag bör bevaras.

T.  Det är viktigt att säkerställa lika villkor, rättvisa priser och en skälig levnadsstandard för alla jordbrukare i alla regioner och alla EU:s medlemsstater, så att priserna blir överkomliga för allmänheten och konsumenterna och det bedrivs jordbruk i alla delar av EU, inbegripet i områden med naturliga begränsningar. Man måste främja konsumtion av och tillgång till livsmedel av hög kvalitet och sunda och hållbara kostvanor, samtidigt som åtagandena för social och miljömässig hållbarhet, klimatåtgärder, hälsa, djurhälsa och djurskydd samt växtskydd samt en balanserad utveckling av landsbygdsområden fullgörs.

U.  Vatten och jordbruk sammanhänger med varandra, och en hållbar vattenförvaltning inom jordbrukssektorn är viktig för att garantera god kvalitet och tillräcklig livsmedelsproduktion samt säkerställa att vattentillgångarna bevaras.

V.  Den gemensamma jordbrukspolitiken behöver lämpliga verktyg för att hantera jordbrukets utsatthet för klimatförändringar och samtidigt minska det tryck på sötvattenreserverna som utövas av sektorn, som står för 50 % av EU:s användning av sötvatten.

W.  Det behövs ett uppdaterat, enklare och mer rättvist stödsystem för större jämlikhet och legitimitet.

X.  I den befintliga gemensamma jordbrukspolitiken saknas de instrument som krävs för att säkerställa inkomster som möjliggör ett värdigt liv för äldre jordbrukare.

Y.  Det finns inga lämpliga instrument för att uppmuntra den äldre jordbrukargenerationen att avstå från jordbruk till förmån för den yngre generationen.

Z.  Enligt revisionsrättens informationsdokument från mars 2018 om framtiden för den gemensamma jordbrukspolitiken gick det år 2010 100 driftsledare inom jordbruket över 55 år på 14 driftsledare under 35 år, en siffra som sjönk till 10,8 driftsledare år 2013. Genomsnittsåldern för EU:s lantbrukare ökade från 49,2 år till 51,4 år under perioden 2004 till 2013. Det är oftast de minsta jordbruken som drivs av äldre lantbrukare.

Aa.   Den växande världshandeln innebär såväl möjligheter som utmaningar, bland annat i samband med miljö, klimatförändringar, vattenskydd, brist på jordbruksmark och markförstöring, och kräver således att reglerna för den internationella handeln anpassas så att det blir möjligt att inrätta gemensamma likvärdiga förutsättningar på grundval av höga standarder och rättvisa och hållbara villkor för utbytet av varor och tjänster, samt förnyade och effektiva handelspolitiska skyddsmekanismer, i enlighet med EU:s befintliga sociala, ekonomiska, sanitära och fytosanitära standarder och miljö-, hälso- och djurskyddsstandarder.

Ab.  Dessa höga standarder måste upprätthållas och ytterligare främjas globalt, särskilt inom ramen för Världshandelsorganisationen (WTO), så att europeiska producenters och konsumenters intressen skyddas genom att europeiska standarder säkerställs i handelsavtal för importer.

Ac.  Ca 80 % av det protein som behövs i EU importeras från tredjeländer och hittills har man inte på långt när gjort tillräckligt för att genomföra en proteinstrategi i den gemensamma jordbrukspolitiken.

Ad.  Fokus på forskning och utveckling för både resurssnål produkt- och processinnovation är välkommet, men mer behöver göras för att dels utveckla den resurskapacitet och infrastruktur som behövs för att omsätta forskningsresultaten i form av livsmedel och jordbruk och hållbara skogsjordbruksmetoder, med hjälp av adekvat stöd, dels främja ett tillvägagångssätt med flera aktörer där jordbrukarna står i centrum, med stöd av oberoende, insynsvänliga EU-omfattande rådgivningsverksamheter för jordbruket med tillräcklig finansiering i alla medlemsstater och regioner och genom kunskapsutbyte och utbildningstjänster på medlemsstatsnivå.

Ae.  Direkt investeringsstöd bör vara bättre anpassat till de dubbla kraven på ekonomisk och miljömässig prestanda och ta hänsyn till de behov som jordbruken har.

Af.  EU har utvecklat en serie rymdprogram (Egnos och Galileo) och jordobservationsprogram (Copernicus), som, med de möjligheter till övervakning de erbjuder, har underlättat genomförandet av den gemensamma jordbrukspolitiken och fått det europeiska jordbruket att övergå till precisionsjordbruk och uppnå miljömässiga och ekonomiska fördelar på jordbruksföretagen, något som måste utnyttjas fullt ut.

Ag.  Den mesta forskningen inom bioteknik sker nu utanför EU och fokuserar mestadels på jordbruksekonomiska frågor som inte är relevanta för EU-sektorn, vilket leder till potentiella förluster av investeringar och fokus.

Ah.  Den senaste tidens erfarenheter har visat att produktionskostnaderna sannolikt kommer att sjunka om man tar vara på naturliga sätt att öka skördarna och motståndskraften och uppmuntrar dem.

Ai.  En konkurrenskraftig jordbruks-, livsmedels- och skogsbrukssektor måste fortsätta att spela en stark roll i arbetet med att uppnå EU:s miljöskydds- och klimatmål enligt internationella avtal såsom COP21 och FN:s mål för hållbar utveckling, genom att jordbrukare uppmuntras och ersätts för sitt bidrag och gynnas av en minskning av onödiga regleringsmässiga och administrativa bördor i de åtgärder som de vidtar.

Aj.  Ökningen av den globala medeltemperaturen som förutses ske under 2000-talet och de omedelbara konsekvenserna för klimatförhållandena kräver ett livsmedelssystem som är ekologiskt hållbart och säkerställer säker och riklig produktion, samtidigt som EU inte blir beroende av andra marknader.

Ak.  Den framtida gemensamma jordbrukspolitiken måste överensstämma med FN:s mål för hållbar utveckling, Parisavtalet och EU-politiken, framför allt beträffande hållbarhet, miljö, klimat, folkhälsa och livsmedel.

Al.  Jordbruket är en av de sektorer i ekonomin som förväntas bidra till målet att senast 2030 minska växthusgasutsläppen med 30 % jämfört med nivåerna 2005 i enlighet med förordningen om ansvarsfördelning.

Am.  Småbrukarna utgör ca 40 % av EU:s jordbruksföretag, men får endast 8 % av bidragen från den gemensamma jordbrukspolitiken.

An.  De 17 målen för hållbar utveckling fastställer nya och tydliga mål för den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2020.

Ao.  Den gemensamma jordbrukspolitiken har successivt införlivat miljömål genom att säkerställa att alla dess bestämmelser är förenliga med de miljökrav som anges i unionslagstiftningen och att jordbrukare efterlever dem och även främjar hållbara jordbruksmetoder som bevarar miljön och den biologiska mångfalden.

Ap.  Konsumtionen av mättade fetter och rött kött i unionen ligger fortfarande långt över de rekommenderade näringsvärdena, och livsmedelsindustrin fortsätter att i hög grad bidra till utsläppen av växthusgaser och kväve.

Aq.  Med slutna produktionskretsar, det vill säga när produktions-, bearbetnings- och packningsprocesserna sker i samma region, bevaras mervärdet i den regionen och säkerställer på så sätt fler arbetstillfällen i respektive område och har potential att återuppliva landsbygdsområden.

Ar.  Den gemensamma jordbrukspolitiken strävar efter oupplösligt förbundna mål på ekonomins och miljöns område, och denna tvåfaldiga karaktär bör bevaras och till och med förstärkas inom ramen för reformen av den första pelaren och förgröningsmekanismen, för att gynna en övergång till en hållbar och effektiv modell för Europas jordbruk.

As.  I den framtida gemensamma jordbrukspolitiken måste Europeiska unionen eftersträva en avsevärd begränsning av användningen av antibiotika i jordbruks- och livsmedelssektorn för att stärka ett hållbart jordbruk.

At.  Mer långsiktigt motståndskraftiga och hållbara jordbrukssystem och jordbruksområden kommer att gynna hela EU.

Au.  Europeiska revisionsrätten har understrukit att det miljöanpassningsstöd som infördes som en del av reformen 2013 till följd av miljöanpassningskrav som ofta inte gör mer än avspeglar nuvarande metoder skapar ytterligare komplexitet och byråkrati, är svårt att förstå och förbättrar, enligt revisionsrätten, inte i tillräcklig utsträckning den gemensamma jordbrukspolitikens miljö- och klimatresultat på grund av sin utformning, vilket är viktigt att ha i åtanke vid arbetet med att utforma den gemensamma jordbrukspolitikens nya miljöstruktur.

Av.  Europeiska revisionsrätten har identifierat allvarliga brister i genomförandet av den andra pelaren, i synnerhet det långa godkännandeförfarandet samt den komplexa och byråkratiska naturen hos programmen för landsbygdsutveckling.

Aw.  I den evidensbaserade metakontrollen av ändamålsenligheten av vetenskapliga studier fann man att miljöanpassningsåtgärderna inte avsevärt förbättrade miljöprestandan, till stor del för att dessa krav redan var uppfyllda.

Ax.   Corkförklaringen 2.0 Ett bättre liv i landsbygdsområden har som mål en blomstrande landsbygd, smart flerfunktionalitet, biologisk mångfald i och utanför jord- och skogsbruket, sällsynta djurarter och bevarandesorter samt ekologiskt jordbruk, stöd för mindre gynnade områden och åtaganden inom ramen för Natura 2000. I förklaringen betonas också betydelsen av insatser för att motverka avfolkningen av landsbygden, tillsammans med den roll som kvinnor och ungdomar spelar i denna process, och behovet av att få endogena resurser i landsbygdsområden att användas bättre, med hjälp av integrerade strategier och multisektoriella metoder som stärker nedifrån och upp-strategin och samverkanseffekter mellan aktörer, och som kräver att man investerar i landsbygdsområdenas livskraft, bevarande och en bättre förvaltning av naturresurser, incitament för klimatåtgärder, främjande av kunskap och innovation, bättre styrelseformer på landsbygden och en förenkling av landsbygdsutvecklingspolitiken och dess genomförande.

Ay.  Mindre gynnade områden, såsom regioner med stark konkurrens mellan stadsutveckling och jordbruk, bör beaktas av den gemensamma jordbrukspolitiken mot bakgrund av de ytterligare begränsningarna av tillgång till mark i syfte att bevara jordbruket i sådana områden.

Az.  Mindre gynnade områden, såsom bergsområden och de yttersta randområdena, bör även fortsättningsvis kompenseras av den gemensamma jordbrukspolitiken för de extra kostnader som förknippas med deras särskilda begränsningar i syfte att bevara jordbruksverksamheten i sådana områden.

Ba.  Den gemensamma jordbrukspolitiken bör vederbörligen erkänna de stora miljöfördelar som vissa sektorer ger, exempelvis får och getter eller proteingrödor.

Bb.  Biodlingssektorn är av avgörande betydelse för EU och bidrar avsevärt till samhället ur både ekonomisk synpunkt och miljösynpunkt.

Bc.  Det är viktigt att jordbrukarnas ställning i livsmedelskedjan ytterligare stärks och att sund konkurrens säkerställs på den inre marknaden genom rättvisa och transparenta regler som beaktar jordbrukets särdrag i förbindelserna mellan produktion och andra delar av livsmedelskedjan, både uppströms och nedströms, och att incitamenten för att förebygga risker och kriser tillhandahålls på ett effektivt sätt, inbegripet verktyg för aktiv förvaltning som i högre grad kan anpassa utbudet till efterfrågan och som kan användas på sektorsnivå och av myndigheter i enlighet med rapporten från arbetsgruppen för jordbruksmarknader. Aspekter utanför ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken som påverkar konkurrenskraften och lika villkor för alla jordbrukare måste också beaktas och övervakas på lämpligt sätt.

Bd.  De nya utmaningarna i form av livsmedelstrygghet och självförsörjning med livsmedel, som det europeiska jordbruket ställs inför i EU:s politiska prioriteringar och som anges i kommissionens diskussionsunderlag om framtiden för EU:s ekonomi, innebär att nästa fleråriga budgetram måste öka eller bibehålla jordbruksbudgeten i fasta priser för att täcka både befintliga och nya utmaningar.

Be.  Eftersom samhället förväntar sig att jordbrukare ska ändra sin praxis och helt och hållet gå in för hållbart jordbruk bör de få stöd från offentliga medel under övergången. 

Bf.  Alla ändringar av den nuvarande gemensamma jordbrukspolitiken måste införas på ett sätt som säkerställer stabilitet för sektorn och rättslig säkerhet och förutsägbarhet för jordbrukarna och skogsägarna genom adekvata övergångsperioder och övergångsåtgärder.

Bg.  Parlamentet måste spela en övergripande roll i fastställandet av en tydlig politisk ram för att bibehålla de gemensamma ambitionerna på europeisk nivå och en demokratisk debatt om de strategiska frågor som påverkar alla invånares vardagsliv och handlar om en hållbar användning av naturresurser, inbegripet vatten, jord och luft, kvaliteten på vår mat, jordbruksproducenters ekonomiska stabilitet, livsmedelssäkerhet, hälsa och en hållbar modernisering av jordbruks- och hygienmetoder i syfte att upprätta ett samhällskontrakt på europeisk nivå mellan producenter och konsumenter.

Bh.  En omarbetad gemensam jordbrukspolitik måste ge de resultat som krävs, medlagstiftarna måste ges medel för att fullt ut kunna utöva sitt uppdrag inom en reglerad tidsram, och det finns osäkerheter kring brexit.

Bi.  I Europa måste det säkerställas att både Förenade kungariket och EU 27 i framtiden får en tryggad livsmedelsförsörjning, varvid allt måste göras för att minimera produktionsstörningar och trygga tillgången till livsmedel för båda parter. Allt måste göras för att garantera enhetligt anpassade miljö- och livsmedelssäkerhetsstandarder för att medborgarna i varken Förenade kungariket eller EU ska behöva göra några avkall på livsmedelskvaliteten och livsmedelssäkerheten.

Bj.  Återställande, bevarande och förbättring av jord- och skogsbruksrelaterade ekosystem, även i Natura 2000-områden, är en av de sex främsta prioriteringarna för landsbygdsutveckling i EU.

Bk.  EU arbetar för närvarande på en proteinstrategi för att främja självförsörjning med proteingrödor.

Bl.  Osäker livsmedelsförsörjning var under 2017 ett akut problem för 124 miljoner människor i 51 länder, vilket är 16 miljoner fler än under 2016, och flertalet drabbade bor på landsbygden.

Bm.  Jämställdhet är ett centralt mål för EU och dess medlemsstater. Många av de roller som kvinnor i landsbygdsområden spelar bidrar till jordbruksföretagens och landsbygdssamhällenas fortlevnad. Insatser för att motverka flykten från landsbygden är kopplade till vilka möjligheter kvinnor och ungdomar har. Kvinnor på landsbygden ställs fortfarande inför många utmaningar, och jämställdhet beaktas inte i tillräckligt hög grad i jordbruks- och landsbygdsutvecklingspolitiken. Även om könet på mottagare av direktstöd eller landsbygdsutvecklingsstöd inte är någon tillförlitlig indikation på vilken effekt programmen har, så är kvinnliga sökande och stödmottagare underrepresenterade.

Bn.  För att kunna rättfärdiga den gemensamma jordbrukspolitikens budget för europeiska skattebetalare måste den framtida finansieringen vara kopplad både till produktion av säkra livsmedel av hög kvalitet och till ett tydligt mervärde för samhället i fråga om hållbart jordbruk, ambitiösa miljö- och klimatresultat, standarder för människors och djurs hälsa och djurskydd samt andra samhälleliga effekter av den gemensamma jordbrukspolitiken, så att lika villkor verkligen gäller för alla, såväl i som utanför EU.

Bo.  Enligt den särskilda Eurobarometerundersökningen nr 442 om européers attityder till djurs välbefinnande anser 82 % av EU-medborgarna att man borde värna mer om produktionsdjurs välbefinnande.

Bp.  Användning av bekämpningsmedel, försämrad biologisk mångfald och förändringar av jordbruksmiljön kan ha en negativ inverkan på mängden pollinerande insekter och mångfalden av pollinerande insektsarter. Såväl domesticerade som vilda pollinerande insekter står inför betydande utmaningar, vilket kan få negativa effekter för EU:s jordbruk och livsmedelstrygghet, med tanke på att större delen av EU:s produktion är beroende av pollinering. Ett offentligt samråd inom ramen för EU-initiativet för pollinerande insekter inleddes i januari 2018 för att kartlägga bästa praxis och nödvändiga åtgärder som ska motverka minskningen av antalet pollinerande insekter i EU.

Bq.  Det behöver tas fram en särskild åtgärd inom ramen för landsbygdsutveckling, som ska ha tyngdpunkten förlagd till Europeiska unionens åtta principer om integrerat växtskydd, och avse att uppmuntra till en kraftigt minskad användning av bekämpningsmedel och främja användning av icke-kemiska alternativ.

Br.  Mindre gynnade områden, såsom bergsområden och de yttersta randområdena, bör även fortsättningsvis kompenseras av den gemensamma jordbrukspolitiken för de extra kostnader som förknippas med deras särskilda begränsningar i syfte att bevara jordbruksverksamheten i sådana områden.

Bs.  När man tillämpar den gemensamma jordbrukspolitiken i de yttersta randområdena bör man till fullo utreda tillämpningsområdet för artikel 349 i EUF-fördraget, eftersom dessa områden är särskilt missgynnade när det gäller den socioekonomiska utvecklingen, i fråga om aspekter såsom en åldrande befolkning och avfolkning. Posei är ett effektivt verktyg som syftar till att utveckla och stärka struktureringen av sektorer, och som hanterar de specifika problemen inom jordbruket i de yttersta randområdena. Parlamentet påminner om att kommissionen i sin rapport av den 15 december 2016 till Europaparlamentet och rådet om genomförandet av Posei slog fast att ”med hänsyn till bedömningen av ordningen [Posei] anses en ändring av grundförordningen (EU) nr 228/2013 inte nödvändig”.

Bt.  Både skogsförvaltning och skogsjordbruk med ett skogstäcke över betesmark eller jordbruksgrödor kan bidra till resiliens på gårds- och landskapsnivå och till nödvändiga miljöåtgärder och åtgärder för att begränsa klimatförändringarna, samtidigt som de ger skogs- eller jordbruksprodukter eller andra ekosystemtjänster, och därigenom stärker den gemensamma jordbrukspolitikens mål och låter den cirkulära ekonomin och bioekonomin bidra till nya affärsmodeller som gynnar jord- och skogsbrukare och landsbygdsområden. I EU:s skogsstrategi förespråkas en enhetlig helhetssyn på skogsbruk och skogens många fördelar och beaktas hela skogens värdekedja, Parlamentet betonar att den gemensamma jordbrukspolitiken spelar en avgörande roll i dess mål, och uppmärksammar särskilt de mediterrana skogarna, som drabbas hårdare av klimatförändringar och bränder, vilket äventyrar den biologiska mångfalden och eventuell jordbruksproduktion.

Ett nytt förhållande mellan Europeiska unionen, medlemsstaterna, regionerna och jordbrukarna

1.  Europaparlamentet välkomnar avsikten att förenkla och modernisera den gemensamma jordbrukspolitiken för att gynna jordbrukarna ekonomiskt och uppfylla allmänhetens förväntningar, men betonar att de överordnade prioriteringarna för reform måste vara principerna i Romfördraget, den inre marknadens integritet och en verkligt gemensam politik som får tillräckligt med EU-finansiering och är modern och resultatorienterad, och som stöder ett hållbart jordbruk och säkerställer dels säkra och varierade livsmedel av hög kvalitet, dels sysselsättning och utveckling i landsbygdsområden.

2.  Europaparlamentet tar del av kommissionens meddelande om framtiden för livsmedel och jordbruk, och välkomnar att ett av den gemensamma jordbrukspolitikens mål ska vara att stärka och säkerställa en hållbar förvaltning av naturtillgångar och bidra till att uppnå EU:s miljö- och klimatmål.

3.  Europaparlamentet efterlyser en gemensam jordbrukspolitik som eftersträvar som sin främsta prioritet att varje jordbruk i EU ska övergå till att vara ett företag som kombinerar ekonomiska och miljömässiga prestandanormer

4.  Europaparlamentet betonar att den gemensamma jordbrukspolitiken måste upprätthålla den viktiga relationen mellan EU:s lagstiftare, jordbrukarna och allmänheten. Parlamentet avvisar alla försök att åternationalisera den gemensamma jordbrukspolitiken, vilket skulle skapa större obalanser i konkurrensen på den inre marknaden.

5.  Europaparlamentet framhåller den mycket viktiga roll som små och medelstora jordbruksföretag har; en roll som måste erkännas och värdesättas.

6.  Europaparlamentet påpekar att den flexibilitet som medlemsstaterna för närvarande har i fråga om alternativ enligt grundläggande regler gör det möjligt att hantera specifika situationer, men visar samtidigt att delar av den gemensamma jordbrukspolitiken inte längre kan anses vara gemensamma. Parlamentet understryker att konkurrensförhållandena på den inre marknaden måste upprätthållas och att jordbrukare måste ges tillgång till stöd på lika villkor i olika medlemsstater och olika regioner, samt att adekvata och effektiva lösningar måste tillhandahållas för att minimera riskerna för att konkurrensen snedvrids eller att sammanhållningen påverkas negativt.

7.  Europaparlamentet anser att medlemsstaterna bör ges rimlig flexibilitet inom en stabil gemensam ram med EU-regler, grundläggande normer, interventionsverktyg, kontroller och finansiella anslag som är överenskomna på EU-nivå av medlagstiftaren, för att säkerställa lika villkor för alla jordbrukare och i synnerhet en EU-strategi för stöd i den första pelaren, såsom garanti för att villkoren för sund konkurrens respekteras.

8.  Europaparlamentet anser, av omtanke om att genomförandet av den gemensamma jordbrukspolitiken ska bli mer effektivt och bättre anpassat till de verkliga förhållandena för de olika jordbrukstyperna i Europa, att nationella alternativ som medlemsstaterna har beslutat om inom ramen för den EU-definierade verktygslådan enligt den första och andra pelaren, bör göras effektivare och att medlemsstaterna, med deltagande av alla relevanta intressenter, bör utforma sin egen enhetliga evidensbaserade nationella strategi på grundval av EU:s mål och indikatorer avseende de viktigaste typerna av möjliga interventionsverktyg, som också bör definieras på EU-nivå, och deras urvalskriterier, inom en tydlig gemensam ram med regler som är tillämpliga i hela EU, med vederbörlig respekt för den inre marknadens regler och principer.

9.  Europaparlamentet betonar att utökad subsidiaritet endast bör beviljas under förutsättning att det finns en solid gemensam uppsättning EU-regler, mål, indikatorer och kontroller.

10.  Europaparlamentet betonar riskerna för överreglering på nationell och regional nivå och den stora osäkerheten för jordbrukare som följer av medlemsstaternas möjlighet att självständigt fastställa sina nationella planer och granska sina beslut årligen, beroende på de sittande regeringarnas ståndpunkter. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att tillsammans med sina lagstiftningsförslag lägga fram en tydlig och enkel mall för nationella strategiska planer för medlagstiftarna, så att de kan bedöma dessa planers räckvidd, detaljnivå och innehåll, eftersom de är viktiga delar i kommissionens kommande förslag, och att förtydliga de kriterier som kommer att användas för att utvärdera dessa nationella strategier.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla verktyg som utformats för att man i högre grad ska kunna ta till vara synergieffekter mellan stöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken respektive inom sammanhållningspolitiken.

12.  Europaparlamentet framhåller att den framtida gemensamma jordbrukspolitiken till fullo måste respektera befogenhetsfördelningen inom varje medlemsstat, som ofta fastställs i medlemsstaternas statsförfattningar, särskilt när det gäller att respektera de rättsliga befogenheter som EU:s regioner har när de utformar, sköter och genomför olika delar av politiken, såsom Ejflu. Parlamentet betonar att jordbrukarna och andra stödmottagare måste vara vederbörligen involverade i alla faser av utvecklingen av politiken.

13.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens ansträngningar för att fastställa programutformning, genomförande och kontroll av en resultatbaserad metod i syfte att främja resultat snarare än efterlevnad, och samtidigt säkerställa tillräcklig riskbaserad övervakning genom klart definierade, enklare, mindre byråkratiska (inbegripet förebyggande av nationell överreglering), stabila, transparenta och mätbara indikatorer på EU-nivå, inbegripet kontroller av medlemsstaternas åtgärder och programutformning, genomförande och sanktioner. Parlamentet anser att man måste införa grundläggande enhetliga kriterier för att fastställa liknande sanktioner för likvärdiga överträdelser som upptäcks vid genomförandet av de olika åtgärder som används av medlemsstaterna eller regionerna i syfte att uppnå de gemensamma allmänna mål som har fastställts av EU.

14.  Europaparlamentet betonar att en enbart resultatbaserad metod skulle medföra en risk för att de medlemsstater som på grund av sina särskilda förhållanden eventuellt inte fullt ut kan uppnå alla de resultat som fastställts i deras nationella planer kan få sina nationella anslag minskade och sina stöd indragna i efterhand.

15.  Europaparlamentet erkänner att den nya genomförandemodellen kommer att kräva finjusteringar och ändringar under flera år för att garantera att jordbrukarna inte bestraffas till följd av övergången till en resultatbaserad modell.

16.  Europaparlamentet noterar dock att en potentiell försening av antagandet av de nationella strategiska planerna för den gemensamma jordbrukspolitiken kan leda till sena utbetalningar, ett scenario som måste undvikas.

17.  Europaparlamentet konstaterar att medlemsstaterna inom ramen för den första pelaren kan välja program från en prioriterad förteckning som upprättas av EU.

18.  Europaparlamentet efterlyser ett system med lämpliga juridiska och institutionella anpassningar som behövs för att ändra genomförandemodellen, dels för att inte merkostnader ska uppstå, dels för att inte utnyttjandet av medel i medlemsstaterna ska minska..

19.  Europaparlamentet anser att informationsinsamlingen bör bygga på satellitbilder och det integrerade administrations- och kontrollsystemets databaser i stället för på enskilda jordbrukares uppgiftslämning.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla relevanta synergieffekter mellan EU:s flaggskeppsprogram för rymden och den gemensamma jordbrukspolitiken, och i synnerhet med Copernicus-programmet som är av särskilt intresse för jordbrukarna när det gäller klimatförändringar och miljöövervakning.

21.  Europaparlamentet efterlyser åtgärder som ökar återvinningen av näringsämnen. Parlamentet anser att strukturpolitiken på jordbruksområdet bör anpassas till miljöstödsystemet, t.ex. genom en bättre kombination av vegetabilieproduktion och djuruppfödning.

22.  Europaparlamentet begär att den förenklade ordningen för småbrukare ska behållas.

23.  Europaparlamentet anser att jordbrukare med mindre markinnehav än 5 hektar bör ha möjlighet att frivilligt ansluta sig till detta system.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utföra ekonomisk kontroll, prestandakontroll och revisioner i syfte att säkerställa att funktionerna utförs enligt samma höga standarder och samma kriterier i alla medlemsstater, oberoende av att medlemsstaterna fått större handlingsfrihet med programmens utformning och förvaltning, och särskilt i syfte att säkerställa en snabb utbetalning av medel i alla medlemsstater till alla stödberättigade jordbrukare och landsbygdssamhällen, samtidigt som den administrativa bördan för stödmottagarna minimeras.

25.  Europaparlamentet påminner om att det under den förra reformen var svårt att komma överens om en definition av en ”aktiv jordbrukare”, och anser därför att resultatet av jordbruksverksamheten (till exempel att marken hålls i god hävd, att djuren sköts bra, att det bidras till den cirkulära ekonomin) skulle kunna erbjuda en bättre inriktad och kvantifierbar lösning på frågan om en sådan definition.

26.  Europaparlamentet anser att alla aktörer inom ramen för kontrollen av unionens finanser, inbegripet Europeiska revisionsrätten, måste ha samma uppfattning om det resultatbaserade kontrollsystemet, så att inte medlemsstaterna eller stödmottagarna blir föremål för oväntade finansiella korrigeringar.

27.  Europaparlamentet betonar att jordbrukarna är företagare och därför måste få de friheter som sammanhänger med företagarverksamhet, så att de kan få skäliga priser på marknaden för sina produkter.

28.  Europaparlamentet betonar att deltidsarbetande jordbrukare och jordbrukare som uppbär inkomster från olika källor inte får undantas.

29.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag att ge större flexibilitet till medlemsstaterna, regionerna och jordbrukarna i och med höjningen av det ekonomiska tröskelvärde som gäller vid tillämpningen inom jordbrukssektorn av reglerna om stöd av mindre betydelse, samtidigt som den inre marknadens integritet bibehålls.

30.  Europaparlamentet uppmanar även kommissionen att ge medlemsstaterna ökad flexibilitet inom ramen för reglerna om statligt jordbruksstöd, för att uppmuntra jordbrukarna att inrätta ett frivilligt buffertsparande med vars hjälp de bättre kan hantera de allt större klimat- och hälsorelaterade riskerna samt ekonomiska kriser.

31.  Europaparlamentet kräver dock skälig ersättning för kollektiva nyttigheter som tillhandahålls av mikroföretag och små jordbruksföretag, inbegripet för deras deltagande i kooperativ och lokalsamhällen. 

32.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att sträva efter bättre synergieffekter mellan den gemensamma jordbrukspolitiken och andra politikområden och stödformer, såsom Sammanhållningsfonden, strukturfonderna och andra investeringsfonder, för att skapa multiplikatoreffekter för jordbruksområdena.

33.  Europaparlamentet efterlyser bättre politisk samordning mellan den gemensamma jordbrukspolitiken och annan EU-politik och andra EU-åtgärder – i synnerhet direktiv 2000/60/EG, direktiv 91/676/EEG och förordning (EG) nr 1107/2009 – som ett sätt att uppnå ett hållbart skydd av vattenresurser vars kvantitet och kvalitet påverkas negativt av jordbruket. Parlamentet efterlyser incitament för att stödja lokala samarbetsprojekt mellan jordbrukare och vattenleverantörer i syfte att stärka skyddet av vattenresurser.

34.  Europaparlamentet konstaterar att flera byar och regioner, fastän de har karaktären av landsbygd, av förvaltningstekniska skäl faller utanför tillämpningsområdet för landsbygdsprogrammen i vissa medlemsstater, vilket försätter dem i en mindre gynnad ställning.

35.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att överväga att gå mer flexibelt till väga för att inte dessa regioner och producenterna i dem ska ta skada.

En smart, effektiv, hållbar och rättvis gemensam jordbrukspolitik som uträttar något för jordbrukarna, medborgarna, landsbygden och miljön

36.  Europaparlamentet anser att den nuvarande tvåpelarstrukturen ska bibehållas och betonar att pelarna ska vara samstämda och komplettera varandra. Den första pelaren, som finansieras helt med EU-medel, utgör ett effektivt medel för stöd till inkomster, referensmiljöåtgärder och en fortsättning av dagens marknadsåtgärder, och den andra pelaren bemöter medlemsstaternas särskilda behov. Parlamentet anser emellertid att det samtidigt är nödvändigt att uppmuntra jordbrukare och andra stödmottagare att utföra arbete som ger miljörelaterade och sociala kollektiva nyttigheter som inte ersätts av marknaden, och att respektera såväl nya som etablerade jordbruksmetoder på grundval av gemensamma, enhetliga och objektiva kriterier, samtidigt som medlemsstaterna får ha kvar sin möjlighet att vidta specifika åtgärder för att beakta lokala och sektoriella förhållanden. Parlamentet anser att övergången för alla europeiska jordbruksföretag till hållbarhet, och alla europeiska jordbruksföretags fullständiga integrering i den cirkulära ekonomin, genom kombination av ekonomiska och miljömässiga prestandanormer och utan avkall på de sociala och arbetsrättsliga normerna, ska ges högsta prioritet.

37.  Europaparlamentet påminner kommissionen om att målen för den gemensamma jordbrukspolitiken enligt artikel 39 i EUF-fördraget är att höja produktiviteten inom jordbruket, tillförsäkra jordbruksbefolkningen en skälig levnadsstandard, stabilisera marknaderna, trygga försörjningen och tillförsäkra konsumenterna tillgång till varor till skäliga priser.

38.  Europaparlamentet framhåller vilken potential det finns hos tekniska innovationer för en smart och effektiv sektor som bidrar till hållbarhet, framför allt genom effektiv resursanvändning och övervakning av grödor, djurens hälsa och miljön.

39.  Europaparlamentet anser att den gemensamma jordbrukspolitiken måste främja och stödja tillämpningen av sådana innovationer.

40.   Europaparlamentet anser att den gemensamma jordbrukspolitiken i sin framtida utformning kan uppnå sina mål endast med hjälp av tillräcklig finansiering. Parlamentet begär därför att budgeten för den gemensamma jordbrukspolitiken i nästa fleråriga budgetram ska höjas eller bibehållas i fasta priser för att ambitionerna i en reviderad och effektiv gemensam jordbrukspolitik efter 2020 ska kunna uppnås.

41.  Europaparlamentet anser att en fortsatt marknadsliberalisering, med det minskade skydd för jordbrukarna som detta för med sig, skulle nödvändiggöra kompensation till jordbrukssektorn, framför allt till jordbruksföretag med konkurrensnackdelar – särskilt till dem som på olika sätt har svårt att använda marken eller är belägna i bergstrakter, och att endast sådana kompensationsåtgärder kan säkerställa markförvaltningen för extensiva jordbruk och bevarandet av kulturlandskapet.

42.  Europaparlamentet betonar att budgeten för den gemensamma jordbrukspolitiken bör anpassas efter framtida behov och utmaningar, exempelvis till följd av konsekvenserna av brexit och de frihandelsavtal som EU antagit tillsammans med sina största handelspartner.

43.  Europaparlamentet pekar på bestående skillnader i utvecklingen mellan landsbygdsområden i olika regioner och i olika medlemsstater och anser därför att sammanhållningskriterierna bör fortsätta spela en viktig roll i fördelningen av medel från den andra pelaren mellan medlemsstaterna.

44.  Europaparlamentet understryker vikten av en kraftfull budget till den andra pelaren (landsbygdsutvecklingspolitik) i den totala budgeten för den gemensamma jordbrukspolitiken.

45.  Europaparlamentet anser att jordbrukarna behöver stöd för att kunna gå över till ett fullständigt hållbart jordbruk.

46.  Europaparlamentet anser att utvecklingen av ny EU-politik och nya EU-mål inte får ske på bekostnad av en framgångsrik gemensam jordbrukspolitik och dess resurser.

47.  Europaparlamentet förstår den osäkerhet som för närvarande råder kring framtiden för den gemensamma jordbrukspolitiken.

48.  Europaparlamentet betonar att den gemensamma jordbrukspolitikens resurser kommer från skattebetalarnas pengar i varje medlemsstat och att skattebetalarna inom hela EU har rätt att få lugnande besked om att dessa medel uteslutande används på ett målinriktat och transparent sätt.

49.  Europaparlamentet anser att nya budgetposter för landsbygdsutveckling som inte kopplas till ytterligare stöd bör undvikas.

50.  Europaparlamentet anser att det behövs ett mer målinriktat stöd för olika jordbrukssystem, framför allt små och medelstora familjejordbruk och unga jordbrukare, för att stärka regionala ekonomier med hjälp av en jordbrukssektor som är produktiv i ekonomiskt, miljömässigt och socialt hänseende. Parlamentet anser att detta kan uppnås genom en obligatorisk omfördelande högre stödnivå för ett jordbruksföretags första hektar, kopplad till medelstorleken på jordbruksföretag i medlemsstaterna, med tanke på att storleken på jordbruksföretag varierar kraftigt i EU. Parlamentet betonar att stöd till större jordbruk bör vara gradvis avtagande, med beaktande av stordriftsfördelar, med ett obligatoriskt tak som ska fastställas på europeisk nivå och flexibilitetkriterier för att beakta gårdars eller kooperativs kapacitet att skapa varaktig sysselsättning som håller kvar människor i landsbygdsområden. Parlamentet anser att de medel som görs tillgängliga genom taket och det gradvisa avtagandet bör behållas i den medlemsstat eller region som de kommer ifrån.

51.  Europaparlamentet anser att det är viktigt att säkerställa att stödet riktas till riktiga jordbrukare, med tyngdpunkten förlagd till dem som aktivt arbetar med jordbruk för att försörja sig.

52.  Europaparlamentet bedömer det nödvändigt att behålla en förenklad ordning för små producenter för att underlätta deras tillgång till och förvaltning av den gemensamma jordbrukspolitikens direktstöd.

53.  Europaparlamentet understryker att man behöver fastställa de viktigaste inslagen i ett välbalanserat, öppet, enkelt och objektivt system för sanktioner och incitament, i kombination med ett öppet och lägligt system för fastställande av stödmottagares berättigande till att erhålla offentliga medel för tillhandahållande av kollektiva nyttigheter, som bör bestå av enkla, frivilliga och obligatoriska åtgärder och vara resultatorienterat, för att på så sätt flytta tonvikten från efterlevnad till faktiska prestationer.

54.  Europaparlamentet betonar att även deltidsjordbrukare och människor som bedriver jordbruk med inkomster vid sidan om för att på så sätt tjäna sitt livsuppehälle, vilka i många hänseenden ger liv åt landsbygdsområdena, är riktiga jordbrukare enligt kommissionens meddelande.

55.  Europaparlamentet begär att det nuvarande systemet för beräkning av direktstöd enligt den första pelaren, särskilt i medlemsstater där stödrättigheterna fortfarande beräknas delvis på grundval av historiska referensvärden, ska moderniseras och ersättas av en EU-metod för beräkning av direktstöd, där den grundläggande komponenten är inkomststöd till jordbrukare inom vissa gränser som skulle kunna öka i takt med deras bidrag till tillhandahållandet av kollektiva nyttigheter i enlighet med EU:s mål fram till 2030, i syfte att göra systemet enklare och mer transparent.

56.  Europaparlamentet välkomnar det enkla, välmotiverade, transparenta och lätt genomförbara systemet för enhetlig arealersättning som med framgång har tillämpats i flera medlemsstater, och begär därför att systemet ska fortsätta att tillämpas efter 2020 samt föreslår att det ska få användas i alla medlemsstater och av alla jordbrukare i EU.

57.  Europaparlamentet understryker att det förvaltningstekniskt komplicerade systemet med stödrättigheter därmed skulle kunna ersättas, vilket skulle leda till en avsevärt minskad byråkrati.

58.  Europaparlamentet anser, av omsorg om stödets effektivitet, att dessa nya stödformer inte bör bli överlåtbara varor.

59.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka om kravet på stödanspråk är förenligt med WTO:s regler.

60.  Europaparlamentet understryker att medel från den nuvarande gemensamma jordbrukspolitiken som går till jordbrukares konkreta åtgärder omfattas av mycket exakta och småskaliga kontroller, samtidigt som större belopp från den gemensamma jordbrukspolitikens budget (direkstöd) okontrollerat betalas ut på grundval enbart av markägande och att dessa därför inte kan motiveras med hänsyn till EU-medborgarna.

61.  Europaparlamentet anser att stöd även bör inbegripa strikta gemensamma villkor, bland annat med avseende på miljörelaterade produkter och andra kollektiva nyttigheter såsom arbetstillfällen av god kvalitet.

62.  Europaparlamentet påminner om sin resolution Nuläget för koncentrationen av jordbruksmark i EU: hur kan man förenkla tillgången till mark för jordbrukare, där det erkänns att stöd till mark utan tydliga villkor leder till en snedvridning av marknaden för mark och därigenom påverkar koncentrationen av allt mer jordbruksmark till ett fåtal aktörer.

63.  Europaparlamentet förtydligar att kollektiva nyttigheter är de tjänster som går utöver föreskrivna miljö-, klimat- och djurskyddsbestämmelser i lagstiftningen, inbegripet framför allt vattenhushållning, skydd av biologisk mångfald, skydd av markens bördighet, skydd av pollengivare, skydd av humuslagret och djurskydd.

64.  Europaparlamentet betonar att det behövs en rättvis fördelning av direktstöd mellan medlemsstaterna, vilket är mycket viktigt för att den inre marknaden ska fungera korrekt, med beaktande av objektiva kriterier såsom de belopp som medlemsstaterna erhåller i den första och andra pelaren, och med hänsyn till att naturförhållanden, sysselsättning och socioekonomiska förhållanden, allmänna levnadsstandarder, produktionskostnader, särskilt kostnader för mark, och köpkraften inte är desamma över hela EU.

65.  Europaparlamentet betonar att ökad konvergens mellan direktstödsbeloppen i olika medlemsstater kan uppnås endast med hjälp av en lämplig budgethöjning.

66.  Europaparlamentet betonar att direktstödet finns till för att stödja jordbrukarna vid produktion av livsmedel samt vid skydd av miljö- och djurskyddsstandarder.

67.  Europaparlamentet anser att frivilligt kopplat stöd (VCS) bör bibehållas på det strikta villkoret att likvärdiga konkurrensvillkor kan garanteras på den inre marknaden, att snedvridning av konkurrensen, särskilt avseende råvaror, kan undvikas, att överensstämmelse med WTO:s regler tillförsäkras och att uppnåendet av miljö- och klimatmål inte äventyras, men att stödet endast bör aktiveras efter en bedömning av kommissionen. Parlamentet anser att frivilligt kopplat stöd fungerar som ett verktyg för att hantera känsliga sektorers behov och specifika mål som avser miljö, klimat eller kvalitet och saluföring av jordbruksprodukter, för att uppmuntra till jordbruksmetoder som uppfyller höga djurskydds- och miljöstandarder samt för att motverka specifika svårigheter, särskilt sådana som orsakas av strukturella konkurrensnackdelar i mindre gynnade områden och bergsområden, samt sådana som är mer tillfälliga och som uppstår till exempel vid en övergång från det gamla stödsystemet. Parlamentet anser dessutom att frivilligt kopplat stöd är ett verktyg för att främja strategiskt viktig produktion, såsom proteingrödor, i framtiden, eller för att kompensera för effekterna av frihandelsavtal. Parlamentet betonar dessutom att frivilligt kopplat stöd är av stor betydelse för bevarandet av mångfalden i EU:s jordbruksproduktion, sysselsättning inom jordbruket och hållbara produktionssystem.

68.  Europaparlamentet erinrar om att frågan om att säkerställa ett generationsskifte och nya aktörer är en utmaning för jordbruket i många medlemsstater och att alla nationella eller regionala strategier därför måste ta itu med denna fråga på ett övergripande sätt genom att utnyttja alla finansiella resurser i den gemensamma jordbrukspolitiken, inklusive det kompletterande stödet till unga jordbrukare inom den första pelaren, och åtgärder för att hjälpa unga jordbrukare att etablera sig inom den andra pelaren, som båda bör bli obligatoriska för medlemsstaterna, samt stöd från nya finansieringsinstrument, såsom ett verktyg för att ge tillgång till kapital när resurserna är begränsade. Parlamentet betonar dessutom att nationella åtgärder behövs för att avskaffa regleringsmässiga och ekonomiska hinder och främja efterträdarplanering, pensionspaket och tillgång till mark, samt underlätta och uppmuntra till samarbetsarrangemang – såsom partnerskap, andelsbruk, kontraktsuppfödning och arrendering mellan äldre och yngre jordbrukare. Parlamentet anser att reglerna för statligt stöd också bör beakta betydelsen av generationsskifte och förhindra att familjejordbruk läggs ned.

69.  Europaparlamentet anser att den nya lagstiftningen måste göra en tydligare åtskillnad mellan de kriterier som ligger till grund för incitament till ”unga jordbrukare” och ”nya aktörer inom jordbruket” (unga jordbrukare definieras utefter sin ålder och nya aktörer utefter det antal år som gått sedan de etablerade sitt jordbruksföretag), i syfte att öka de två gruppernas möjlighet att bidra till generationsskiftet och förbättra livet på landsbygden.

70.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna till insikt om att de nya samhälleliga, tekniska och ekonomiska förändringarna, såsom ren energi, digitalisering och smarta lösningar, påverkar livet på landsbygden.

71.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja arbetet med att förbättra livskvaliteten på landsbygden för att uppmuntra människor – särskilt ungdomar – att stanna kvar i eller återvända till landsbygdsområdena, och uppmanar eftertryckligen både kommissionen och medlemsstaterna att stödja utvecklingen av nya tjänster som erbjuds av entreprenörer, i synnerhet av kvinnor och ungdomar.

72.  Europaparlamentet noterar med oro att bristen på arbetstagare inom flera jordbrukssektorer leder till att jordbruksverksamheten upphör, och uppmanar till stöd för att locka arbetstagare till jordbruket.

73.  Europaparlamentet betonar att medlemsstaterna sinsemellan måste börja dela med sig av framgångsrika modeller, som för samman unga och gamla jordbrukare i syfte att genomföra ett generationsskifte.

74.  Europaparlamentet rekommenderar att tillgången till finansiering förbättras genom subventionerade låneräntor för nya aktörer.

75.  Europaparlamentet påminner om att landsbygdsområden och landsbygdssamhällen kräver särskild uppmärksamhet och integrerade insatser för att utveckla smarta byar.

76.  Europaparlamentet efterlyser bättre samarbete med EIB och Europeiska investeringsfonden (EIF) för att främja skapandet av finansieringsinstrument som riktar sig till unga jordbrukare i samtliga medlemsstater.

77.  Europaparlamentet efterlyser lika villkor för särskilda tekniska förbättringar för landsbygdsnav och landsbygdsnät.

78.  Europaparlamentet understryker vikten av landsbygdsutveckling, inklusive Leader-initiativet, för att stärka samverkanseffekterna mellan olika politikområden och öka konkurrenskraften, främja effektiva och hållbara ekonomier, stödja ett hållbart och multifunktionellt jord- och skogsbruk, och för att producera livsmedel och andra varor och tjänster, som skapar ett mervärde och sysselsättning. Parlamentet betonar att landsbygdsutveckling är viktig för att främja partnerskap mellan jordbrukare, lokala samhällen och det civila samhället och för att främja ytterligare företagande och möjligheter, som mycket ofta är bundna till platsen, i jordbruksindustrin, landsbygdsturism, direktförsäljning, andelsjordbruk, bioekonomin och den hållbara produktionen av bioenergi och förnybar energi, som alla bidrar till att bevara ekonomisk verksamhet i regionerna. Parlamentet betonar därför att den andra pelaren måste stärkas finansiellt för att få till stånd större möjligheter att generera inkomster, åtgärda avfolkning, arbetslöshet och fattigdom samt främja social inkludering, tillhandahållandet av sociala tjänster och stärkandet av den socioekonomiska strukturen i landsbygdsområden, med det övergripande målet att förbättra livskvaliteten i dessa områden.

79.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa en flerfondsfinansierad investeringsstrategi under valperioden efter 2020 för att det ska gå lätt och bra att använda de integrerade landsbygdsutvecklingsverktygen, såsom initiativet för smarta byar.

80.  Europaparlamentet vill att det inrättas en ny fond för lokalt ledd utveckling (LLU) som bygger på initiativet Leader och erfarenheter inom detta område, och för vilken 10 % av alla strukturfondsmedel bör öronmärkas. Fonden bör användas för mål som fastställs genom lokalt ledda strategier, utan någon avgränsning mellan strukturfonderna, och användningen bör vara decentraliserad.

81.  Europaparlamentet betonar att landsbygdsutvecklingsprogrammen bör ha ett mervärde för jordbruksföretagen och låta dem ha kvar sin viktiga roll att möjliggöra fleråriga åtgärder för innovativ praxis och miljöåtgärder i jordbruket.

82.  Europaparlamentet anser att man inom Leader-initiativet bör ägna särskild uppmärksamhet åt behov och projekt inom familjeägda jordbruksföretag av mikrostorlek, vid sidan om beviljandet av nödvändigt ekonomiskt stöd.

83.  Europaparlamentet anser att landsbygden bevisligen behöver kvinnor och män som ägnar sig åt jordbruk i små och medelstora jordbruksföretag.

84.  Europaparlamentet understryker att ett särskilt kompensationsstöd måste få finnas kvar för jordbruksföretag som ligger i mindre gynnade områden, enligt de villkor som fastställts av medlemsstaterna utifrån deras lokala särdrag.

85.  Europaparlamentet framhäver dessutom att användningen av finansieringsinstrument inom landsbygdsutvecklingen bör vara frivillig, samtidigt som investeringarna i landsbygdsområden bör stärkas.

86.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa åtgärder för initiativet för smarta byar, för att smarta byar ska prioriteras inom den kommande landsbygdsutvecklingspolitiken.

87.  Europaparlamentet anser att finansieringen till biodling enligt andra pelaren bör göras mer målinriktad och ändamålsenlig och att det nya regelverket bör innehålla en ny stödordning för biodlare enligt första pelaren, som bland annat omfattar direktstöd per bisamhälle.

88.  Europaparlamentet betonar att åtgärder med mindre stark anknytning till jordbruket i högre grad måste samfinansieras.

89.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa ett nytt enhetligt, stärkt och förenklat villkorssystem i den första pelaren som möjliggör integration och genomförande av de olika typerna av befintliga miljöåtgärder, såsom de nuvarande tvärvillkoren och miljöanpassningsåtgärderna. Parlamentet betonar att den första pelarens referensvärde för att uppnå hållbar jordbruksutveckling bör vara obligatoriskt och tydligt ange vilka åtgärder och resultat som förväntas av jordbrukarna, så att lika villkor gäller för alla, samtidigt som det säkerställs att byråkratin på gårdsnivå blir så liten som möjligt och att medlemsstaterna har tillräcklig kontroll och beaktar lokala förhållanden. Parlamentet efterlyser dessutom en ny och enkel ordning som bör vara obligatorisk för medlemsstaterna och frivillig för gårdar, grundas på EU-regler som går längre än referensvärdet för att uppmuntra jordbrukarna att övergå till hållbar teknik och hållbara metoder för klimat och miljö och som är förenliga med åtgärderna för miljö- och klimatvänligt jordbruk i den andra pelaren. Parlamentet anser att genomförandet av denna ordning bör fastställas i de nationella strategiska planerna inom en EU-ram.

90.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att den andra pelarens miljö- och klimatåtgärder i jordbruket för landsbygdsutveckling fortsätter att kompensera för de extra kostnader och det vinstbortfall som hör samman med jordbrukares frivilliga införande av miljö- och klimatvänliga metoder med möjlighet att lägga till ett incitament för investeringar i miljöskydd, biologisk mångfald och resurseffektivitet. Parlamentet anser att dessa program bör förenklas, riktas bättre och bli mer effektiva, så att jordbrukarna kan arbeta effektivt med ambitiösa politiska mål för miljöskydd, biologisk mångfald, vattenförvaltning, klimatåtgärder och begränsning av klimatförändringar, och samtidigt säkerställa att byråkratin på gårdsnivå blir så liten som möjligt och att medlemsstaterna har tillräcklig kontroll och beaktar lokala förhållanden.

91.  Europaparlamentet kräver att de verksamheter som genomför miljöåtgärder i jordbruket i enlighet med förordning (EU) nr 1305/2013 ska befrias, utöver de verksamheter som i enlighet med artikel 11 i förordning (EG) nr 834/2007 bedriver en rent ekologisk eller biologisk jordbruksproduktion och som enligt artikel 43 i förordning (EU) nr 1307/2013 är befriade från miljöåtaganden.

92.  Europaparlamentet framhåller att EU:s medelhavsregioner är mer utsatta för klimatförändringarnas följder, bland annat vattenbrist, bränder och ökenspridning, och att jordbrukarna i dessa områden därför kommer att bli tvungna att göra mer för att anpassa sin verksamhet till de ändrade miljöförhållandena.

93.  Europaparlamentet anser att kommissionens framtida lagstiftningsförslag bör kunna stödja största möjliga antalet jordbrukare i deras moderniseringsarbete till förmån för mer hållbar utveckling inom jordbruket.

94.  Europaparlamentet vill, för att den gemensamma jordbrukspolitiken ska bli enklare, att det nuvarande undantaget ska få finnas kvar, så att de minsta gårdarna på under 15 hektar inte belastas med ytterligare åtgärder på miljö- och klimatområdet inom den gemensamma jordbrukspolitiken.

95.  Europaparlamentet föreslår att denna nya form av miljöanpassning bör åtföljas av betydande, samordnade och mer effektiva åtgärder inom den andra pelaren genom riktade materiella och immateriella investeringar (kunskapsöverföring, utbildning, rådgivning, utbyte av sakkunskaper, nätverkande och innovation inom de europeiska innovationspartnerskapen) som en ytterligare drivkraft för förändring.

96.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att dess lagstiftningsförslag avseende reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken innehåller adekvata åtgärder och instrument som integrerar proteingrödeproduktion i förbättrade växelbruksystem för att komma till rätta med dagens proteinbrist, förbättra jordbrukarnas inkomster och ta itu med de största utmaningarna inom jordbruket, såsom klimatförändringar, förlusten av biologisk mångfald, utarmningen av marken samt vattenskydd och hållbar förvaltning av vattenresurser.

97.  Europaparlamentet anser att ett minimibelopp av den totala tillgängliga budgeten i den andra pelaren bör anslås till åtgärder för miljö- och klimatvänligt jordbruk, inklusive ekologiskt jordbruk, koldioxidbindning, markkvalitet, åtgärder för hållbar skogsförvaltning, planering av näringsämneshantering för skydd av biologisk mångfald, pollinering och genetisk mångfald bland djur och växter. Parlamentet betonar i detta sammanhang att Natura 2000-stödet måste bibehållas och vara tillräckligt stort för att fungera som ett verkligt incitament för jordbrukarna.

98.  Europaparlamentet understryker nödvändigheten av utbetalningar inom ramen för landsbygdsutveckling till jordbruk som ligger i områden med naturliga begränsningar, svåra klimatförhållanden, branta sluttningar eller begränsad markkvalitet. Parlamentet kräver en förenkling av och en bättre strategi i planen för områden med naturliga begränsningar avseende perioden efter 2020.

99.  Europaparlamentet påminner om att parlamentet redan tidigare har framhållit att man vid kontrollen av hur ändamålsenligt direktivet om Natura 2000 är underströk att samstämdheten med den gemensamma jordbrukspolitiken måste förbättras, och framhåller den oroväckande nedgången i antalet arter och livsmiljöer som är kopplade till jordbruket. Parlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera hur den gemensamma jordbrukspolitiken påverkar den biologiska mångfalden. Parlamentet efterlyser även högre Natura 2000-stöd, för att ge kraftfullare incitament till skydd av Natura 2000-jordbruksområden, som är i mycket dåligt skick.

100.  Europaparlamentet vill att klimatsmarta jordbruksåtgärder ska förstärkas och genomföras, eftersom följderna av klimatförändringarna på jordbruket i Europa kommer att tillta.

101.  Europaparlamentet anser att den gemensamma jordbrukspolitiken behöver hantera de risker som är förknippade med klimatförändringar och markförstöring i hela det brukade landskapet, genom att investera i att göra jordbruksekosystemen motståndskraftiga och robusta, investera i ekologisk infrastruktur för att bygga upp matjorden, åtgärda jorderosionen, införa/förlänga växelbruk, lägga till fler träd i landskapet och främja den biologiska och strukturella mångfalden på de enskilda jordbruken.

102.  Europaparlamentet anser att man bör stödja och främja en ökad användning av avfall från åkrarna som en förnybar, effektiv och hållbar energikälla för landsbygdsområden.

103.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja innovation, forskning och modernisering i jordbruket, skogsjordbruket och livsmedelssektorn genom att stödja ett robust rådgivningssystem och utbildning som är bättre anpassad till behoven hos mottagare av stöd inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken i utvecklingen av deras metoder i riktning mot större hållbarhet och ökat resursskydd, och att stödja tillämpningen av smart teknik i syfte att mer effektivt hantera utmaningar på hälso-, miljö- och konkurrensområdet. Parlamentet betonar att utbildning och rådgivning måste vara en förutsättning i utformningen och genomförandet av program i alla medlemsstater, och att det är mycket viktigt att främja kunskapsöverföring, bästa praxis och utbyte mellan kooperativ och producentorganisationer i alla medlemsstater, till exempel genom EU:s kunskaps- och informationssystem för jordbruket (Akis). Parlamentet anser att agroekologiska metoder och de principer som stöder precisionsjordbruk kan skapa betydande fördelar för miljön, höja jordbrukarnas inkomster, rationalisera användningen av jordbruksmaskiner och betydligt öka resurseffektiviteten.

104.  Europaparlamentet betonar det angelägna behovet av att den gemensamma jordbrukspolitiken, Horisont 2020 och andra stödfinansieringssystem uppmuntrar jordbrukarna till att investera i ny teknik som är anpassad till storleken på deras jordbruk, såsom precisionsjordbruk och digitala jordbruksverktyg som förbättrar jordbrukets motståndskraft och dess inverkan på miljön.

105.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja utvecklingen och spridningen av innovativ teknik för alla typer av jordbruk oberoende av deras storlek och produktion, konventionella såväl som ekologiska, animalie- såväl som vegetabilieproducerande, småskaliga såväl som storskaliga.

106.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bedriva en gemensam jordbrukspolitik som ger upphov till mer innovation, bidrar till en utveckling av bioekonomin samt lösningar för den biologiska mångfalden, klimatet och miljön.

107.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrikta sig på livskvaliteten i landsbygdsområden, för att göra livet där attraktivt för alla, i synnerhet för den yngre generationen.

108.  Europaparlamentet anser att den digitalisering och det precisionsjordbruk som främjas i den gemensamma jordbrukspolitiken inte bör leda till att jordbrukarna blir mera beroende av antingen insatsmedel eller ekonomiskt stöd utifrån, och inte heller hindra deras tillgång till resurser, utan bör bygga på öppen källkod och utarbetas på ett inkluderande sätt, under medverkan av jordbrukarna.

109.  Europaparlamentet uppmanar, utan att det påverkar en omdefiniering av det totala EU-stödet till landsbygdsutveckling, till att de pågående landsbygdsutvecklingsprogrammen, som godkänts i enlighet med artikel 10.2 i förordning (EU) 1305/2013, ska fortsätta att gälla fram till 2024 eller till dess att en ny reform antas.

110.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtagande om att sprida konceptet ”smarta byar” i EU, vilket kommer att göra det möjligt att genom en mer samordnad utveckling av de olika politikområdena ta ett helhetsgrepp på problemen med otillräcklig bredbandsuppkoppling och otillräckliga arbetstillfällen och tjänster på landsbygden.

111.  Europaparlamentet kräver att åtgärder vidtas för att ta itu med det allvarliga problemet med jordbruksolyckor, vilka leder till skador och dödsfall på jordbruken inom EU, genom åtgärder inom den andra pelaren för att stödja investeringar i säkerhetsåtgärder och utbildning.

112.  Europaparlamentet kräver, inom ramen för utvecklingen av en EU-strategi för proteingrödor, att engångsanvändning av växtskyddsmedel ska vara tillåten fram till strax efter sådden på alla marker med proteingrödor.

113.  Europaparlamentet anser att investeringar i innovation, utbildning och yrkesutbildning är av avgörande betydelse för framtiden för EU:s jordbruk.

114.  Europaparlamentet framhåller att en resultatbaserad strategi på medlemsstatsnivå och regional nivå samt innovativa lösningar som tillhandahålls av certifieringssystem bör utredas ytterligare inom ramen för den framtida gemensamma jordbrukspolitiken utan att öka byråkratin och kontrollerna på plats.

115.  Europaparlamentet ställer sig uttryckligen bakom införandet av målinriktade moderniserings- och strukturförbättringsåtgärder i den andra pelaren för att genomföra prioriterade mål såsom Digital Farming 4.0.

116.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att skydda och främja småbrukares och marginaliserade gruppers tillgång till utsäde och jordbruksinsatsvaror, att skydda och främja, dels utsädesbyte och utsädets karaktär av att vara allmän egendom, samt hållbara, traditionella former av teknik som garanterar människors rätt till tillräckligt med livsmedel och näring.

117.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att lägga större vikt vid företagares möjligheter att erbjuda tjänster till och från byarna.

118.  Europaparlamentet noterar att varje enskilt jordbruk är olika och att individuella lösningar därför är nödvändiga.

En stark ställning för jordbrukarna i det globala livsmedelssystemet

119.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bibehålla den nuvarande ramen för en samlad marknadsordning inom den första pelaren, inklusive de specifika politiska instrumenten och handelsnormerna, och att förbättra EU:s program för frukt, grönsaker och mjölk i skolan. Parlamentet framhåller betydelsen av de befintliga systemen för produktionsstyrning för specifika produkter och bibehållandet av obligatoriska enskilda sektorsprogram (vin, frukt och grönsaker, olivolja och biodling) för producentländer, med slutmålet att stärka hållbarheten och konkurrenskraften i varje sektor och bibehålla lika villkor för alla, och samtidigt ge alla jordbrukare tillträde.

120.  Europaparlamentet anser att den positiva och ”marknadsorienterade” erfarenheten av de operativa programmen inom den samlade marknadsordningen i frukt- och grönsakssektorn, som genomfördes av producentorganisationer och finansierades på grundval av värdet av den saluförda produktionen, har visat sig vara effektiva när det gäller att stärka konkurrenskraften och struktureringen i de berörda sektorerna och förbättra deras hållbarhet. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att överväga att införa liknande operativa program för andra sektorer. Parlamentet understryker att detta särskilt skulle kunna gynna producentorganisationer som företräder mjölkbönder i bergsområden och i unionens perifera regioner, som bearbetar och saluför produkter av hög kvalitet och bevarar mjölkproduktionen i dessa områden där det är svårt att driva jordbruk.

121.  Europaparlamentet påminner om att ojämlik marknadsstyrka är ett särskilt svårt hinder för en kostnadstäckande produktion, framför allt inom mejerisektor.

122.  Europaparlamentet pekar på möjligheten att införa det frivilliga minskningssystemet för mjölktillförsel inom ramen för den samlade marknadsordningen.

123.  Europaparlamentet vill att det införs ett nytt självhjälpsförvaltningsverktyg för olivolja så att oljan kan lagras under år med överproduktion och sedan släppas ut på marknaden när produktionen inte motsvarar efterfrågan.

124.  Europaparlamentet insisterar på att den framtida gemensamma jordbrukspolitiken absolut måste stödja jordbrukare mer effektivt, rättvist och snabbt för att kunna hantera pris- och inkomstvolatilitet till följd av klimatrisker, svåra väderförhållanden, sanitära risker och marknadsrisker, genom att skapa ytterligare incitament och marknadsförhållanden som stimulerar utveckling och frivillig användning av sådana verktyg för riskhantering och stabilisering (försäkringssystem, inkomststabiliseringsverktyg, mekanismer för individuella medel och gemensamma fonder) och samtidigt säkerställa tillträde för alla jordbrukare och förenlighet med befintliga nationella system.

125.  Europaparlamentet efterlyser bättre stöd för att öka produktionen av baljväxter i EU och specifika bistånd för dem som bedriver extensiv får- och getuppfödning, mot bakgrund dels av miljönyttan med dessa sektorer, dels av behovet att minska EU:s importberoende av foderprotein.

126.  Europaparlamentet betonar att en framtidsinriktad gemensam jordbrukspolitik bör vara utformad för att bättre ta upp kritiska hälsofrågor, såsom de som gäller antimikrobiell resistens, luftkvalitet och hälsosammare kost.

127.  Europaparlamentet framhåller de utmaningar som antimikrobiell resistens utgör för djurs och människors hälsa. Parlamentet anser att den nya rättsliga ramen aktivt bör främja bättre djurhälsa och djurskydd som ett sätt att bekämpa antibiotikaresistens, och därigenom bättre skydda folkhälsan och jordbrukssektorn som helhet.

128.  Europaparlamentet uppmärksammar att marknadsrisker också kan hanteras genom förbättrat marknadstillträde för EU:s jordbruks- och livsmedelsprodukter på exportmarknader.

129.  Europaparlamentet insisterar på att primärproducenternas ställning i livsmedelskedjan måste stärkas, särskilt genom att man garanterar en rättvis fördelning av mervärdet mellan producenterna, förädlingsledet och detaljhandeln genom att tillföra de finansiella resurser och incitament som krävs för att stödja inrättandet och utvecklingen av ekonomiska organisationer, såväl vertikala som horisontella, såsom producentorganisationer, inbegripet kooperativ, och deras sammanslutningar och branschorganisationer, genom att fastställa harmoniserade miniminormer för att bekämpa illojala och otillbörliga handelsmetoder utmed livsmedelskedjan och stärka insynen i marknaderna med hjälp av verktyg för krisförebyggande.

130.  Europaparlamentet betonar att omnibusförordningen i enlighet med de mål som anges i artikel 39 i EUF-fördraget och det undantag som avses i artikel 42 i EUF-fördraget har förtydligat det rättsliga förhållandet mellan bestämmelserna i den samlade marknadsordningen och EU:s konkurrensregler och infört nya kollektiva möjligheter för jordbrukare att stärka sin förhandlingsstyrka i livsmedelskedjan. Parlamentet anser att dessa bestämmelser är nödvändiga inom ramen för framtidens gemensamma jordbrukspolitik och bör förbättras ytterligare.

131.  Europaparlamentet anser, utifrån de lärdomar som dragits av EU:s olika organ för marknadsbevakning (mjölk, kött, socker och grödor), att sådana verktyg bör utvidgas till att omfatta de sektorer som ännu inte omfattas och utvecklas ytterligare för att ge tillförlitliga uppgifter och prognoser till marknadsaktörerna så att en tidig varning kan ges och förebyggande åtgärder snabbt kan vidtas i händelse av marknadsstörningar, så att kriser kan förebyggas.

132.  Europaparlamentet efterlyser utökat stöd till och främjande av lokala marknader och korta livsmedelskedjor Parlamentet betonar behovet av att utveckla lokala tjänster med anknytning till korta leveranskedjor.

133.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, där det är nödvändigt, ytterligare klarlägga och uppdatera reglerna för producentorganisationer och branschorganisationer i synnerhet sett till konkurrenspolitik, och även med inriktning på åtgärder och avtal från branschorganisationer för att tillmötesgå samhällskrav.

134.  Europaparlamentet betonar att den gemensamma jordbrukspolitikens historiska verktyg för styrning av marknaderna (dvs. offentlig intervention och privat lagring) har en begränsad och otillräcklig effekt i globaliserade ekonomier, och att riskhanteringsverktyg inte alltid är tillräckliga för att hantera betydande prisvolatilitet och allvarliga marknadsstörningar.

135.  Europaparlamentet betonar därför att den samlade marknadsordningen måste fortsätta att spela en viktig roll i den framtida gemensamma jordbrukspolitiken som skyddsnät för att snabbt stabilisera jordbruksmarknader och förutse kriser, och understryker att omnibusförordningen – med utgångspunkt i de lärdomar som dragits under de senaste marknadskriserna, särskilt i mejerisektorn – måste tillåta och uppmuntra till en kompletterande användning av innovativa instrument för styrning av marknaden och krishantering, såsom frivilliga sektorsavtal för att reglera, och i lämpliga fall minska, utbudet kvantitativt bland producenter, producentorganisationer, sammanslutningar av producentorganisationer och branschorganisationer och bearbetningsföretag (till exempel EU:s program för minskad mjölkproduktion).

136.  Europaparlamentet välkomnar det arbete som utförs för en hållbar proteinstrategi för EU.

137.  Europaparlamentet noterar behovet, dels av att skapa lokala och regionala marknader för baljväxter i hela EU, förbättra miljöresultaten genom att odla dem i växelbruk, och samtidigt också minska beroendet av importerat foder, gödselmedel och skadedjursbekämpningsinsatser, dels av att öka genomförbarheten och de ekonomiska incitamenten att gå över till mer hållbara jordbruksmetoder.

138.  Europaparlamentet anser att utbudshanteringsåtgärder för ost och skinka med skyddade ursprungsbeteckningar eller skyddade geografiska beteckningar eller för vin har visat sig effektiva för att förbättra hållbarheten, konkurrenskraften och kvaliteten för de aktuella produkterna och därför bör behållas, och om möjligt utökas så att de täcker alla kvalitetsmärkta produkter i linje med den gemensamma jordbrukspolitikens mål.

139.  Europaparlamentet efterlyser en djupgående översyn av den nuvarande krisreservmekanismen i syfte att inrätta en fungerande och fristående EU-fond för jordbrukskriser, som ska vara undantagen från principen om budgetens ettårighet så att budgetöverföringar kan göras från ett år till nästa, särskilt när marknadspriserna är tillräckligt höga, samtidigt som krisreserven bibehålls på en konstant nivå under hela perioden för den fleråriga budgetramen, för att därigenom möjliggöra snabbare och mer samstämda och effektiva förebyggande åtgärder och reaktioner som kompletterar användningen av verktyg för styrning av marknaden och riskhantering vid allvarliga krissituationer, inklusive situationer där jordbrukare drabbas av ekonomiska konsekvenser på grund av djurhälsoproblem, växtsjukdomar och livsmedelssäkerhet, men också situationer som uppstår till följd av externa chocker som har en effekt på jordbruket.

140.  Europaparlamentet anser att handelsavtal är gynnsamma för vissa av EU:s jordbrukssektorer, och att de är nödvändiga för att stärka EU:s ställning på den globala jordbruksmarknaden samt gynnar EU:s ekonomi som helhet, men att de också för med sig ett antal utmaningar, särskilt för små och medelstora jordbruksföretag och känsliga sektorer, som måste beaktas, såsom respekten för EU:s sanitära, fytosanitära och sociala standarder och djurskydds- och miljöstandarder, vilket innebär att handelspolitiken och vissa av den gemensamma jordbrukspolitikens mål måste vara samstämda och inte får leda till att Europas höga standarder försvagas eller att dess landsbygdsområden äventyras.

141.  Europaparlamentet betonar att om man tillämpade olika standarder skulle risken öka för att EU:s inhemska produktion kom att utlandslokaliseras, på bekostnad av landsbygdsutveckling, miljö och i vissa fall livsmedelskvalitet.

142.  Europaparlamentet understryker att behovet av förstärkta skyddsmekanismer också bör vara en ledstjärna för de debatter kring framtida handelsavtal (Mercosur, Nya Zeeland, Australien osv.) och deras påverkan på jordbruket i Europa.

143.  Europaparlamentet framhåller, att samtidigt som man måste fortsätta att arbeta för ett större marknadstillträde för europeiska jordbruksprodukter måste man också vidta lämpliga åtgärder som tar hänsyn till sektorsspecifika farhågor för att skydda det europeiska jordbruket, såsom skyddsmekanismer eller ett eventuellt uteslutande från förhandlingar av de känsligaste sektorerna och tillämpning av ömsesidighetsprincipen i produktionsvillkor, för att säkerställa lika villkor för jordbrukare i EU och deras utländska konkurrenter. Parlamentet insisterar på att den europeiska produktionen inte får undergrävas av importvaror av sämre kvalitet och undermålig standard.

144.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att börja se jordbruket som en strategisk verksamhet och att sträva efter frihandelsavtal där jordbruket inte längre ses som en anpassningsvariabel för övriga sektorer som är föremål för handel och där centrala sektorer skyddas, till exempel produktion av obehandlad mjölk.

145.  Europaparlamentet anser att de olika reformer av den gemensamma jordbrukspolitiken som har genomförts sedan 1990-talet i hög grad har influerats av kraven från den internationella handeln och WTO. Dessa reformer har gjort EU:s jordbruksprodukter och den europeiska jordbruksbaserade livsmedelssektorn konkurrenskraftigare, men de har också gjort det svårare för stora delar av jordbrukssektorn genom att utsätta dem för de instabila världsmarknaderna. Det är nu dags att följa förslaget i kommissionens meddelande om framtiden för livsmedel och jordbruk i Europa och fokusera mer på andra mål för den gemensamma jordbrukspolitiken, såsom målen för jordbrukarnas levnadsstandard och för hälsa, sysselsättning, miljö och klimat.

146.  Europaparlamentet understryker att EU:s handelspolitik måste vara samstämd med EU:s andra politikområden, såsom utvecklings- och miljöpolitiken, och stödja målen för hållbar utveckling, och att den kan bidra till uppnåendet av målen för den gemensamma jordbrukspolitiken, framför allt i fråga om att tillförsäkra jordbruksbefolkningen en skälig levnadsstandard och säkerställa att konsumenterna får tillgång till produkter till skäliga priser. Parlamentet betonar att EU:s jordbruksbaserade livsmedelsindustri bör dra nytta av de tillväxtmöjligheter som erbjuds av exporten, med tanke på att länder utanför Europa kommer att svara för uppskattningsvis 90 procent av den ytterligare globala efterfrågan på jordbruksbaserade livsmedelsprodukter som kommer att uppstå under nästa årtionde. Parlamentet betonar att den gemensamma jordbrukspolitiken måste uppfylla det europeiska samhällets livsmedelsbehov och miljö- och klimatrelaterade behov innan man tänker på att producera för export på den internationella marknaden för jordbruksprodukter. Parlamentet betonar att så kallade utvecklingsländer bör ha tillräckliga möjligheter att på egen hand inrätta och upprätthålla en stark jordbruksbaserad livsmedelssektor.

147.  Europaparlamentet erinrar om det nya europeiska samförståndet om utveckling där EU och dess medlemsstater bekräftar sitt åtagande och erkänner den överväldigande vikten av att principen om en konsekvent utvecklingspolitik enligt artikel 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) iakttas på ett ändamålsenligt sätt, vilket innebär att hänsyn måste tas till målen för utvecklingssamarbetet i all EU-politik, inbegripet jordbrukspolitik och finansiering, som sannolikt kommer att påverka utvecklingsländerna negativt. Parlamentet anser här att reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken bör respektera utvecklingsländernas rätt att utforma sin jordbruks- och livsmedelspolitik, utan att deras kapacitet att producera livsmedel och deras livsmedelstrygghet på lång sikt försvagas, särskilt i de minst utvecklade länderna.

148.  Europaparlamentet påminner om åtagandet från EU och dess medlemsstater att uppnå målen för hållbar utveckling och betonar att samstämmigheten mellan den gemensamma jordbrukspolitiken och målen för hållbar utveckling är mycket viktig, särskilt i fråga om mål 2 (ingen hunger), mål 5 (jämställdhet), mål 12 (ansvarsfull konsumtion och produktion) mål 13 (klimatåtgärder) och mål 15 (livet på land), som den framtida gemensamma jordbrukspolitiken måste anpassas till.

149.  I enlighet med principen om budgeteffektivitet efterlyser Europaparlamentet samstämmighet och bättre synergier mellan den gemensamma jordbrukspolitiken och EU:s andra politikområden och internationella åtaganden, i synnerhet vad gäller energi, vattenförsörjning, markanvändning, biologisk mångfald och ekosystem, samt utveckling av avlägsna områden och bergstrakter.

150.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i alla handelsavtal genomföra en systematisk konsekvensbedömning av bestämmelserna för jordbrukssektorn samt att erbjuda specifika strategier för att ingen jordbrukssektor ska påverkas negativt på grund av ett handelsavtal som ingåtts med ett tredjeland.

151.  Europaparlamentet insisterar på att processer och produktionsmetoder (PPM) är en viktig del av de sociala, ekonomiska och miljömässiga standarderna för den globala handeln med jordbruksprodukter, och uppmuntrar kommissionen att yrka på att WTO ska erkänna denna egenskap hos PPM.

152.  Europaparlamentet understryker att uppfyllandet av målen i Parisavtalet om klimatförändringar och målen för hållbar utveckling ska vara en av de ledande principerna för all handelspolitik när det gäller jordbruksprodukter. Parlamentet konstaterar att kommissionen i sitt diskussionsunderlag om hur vi bemöter globaliseringen med rätta framhåller efterfrågan på mer rättvis handel och hållbara och lokala produkter som en förändrande trend i globaliseringen. Parlamentet betonar att EU:s handelspolitik i hög grad kan bidra till att uppnå målen för hållbar utveckling och klimatmålen i Parisavtalet.

153.  Europaparlamentet påminner om att EU har avvecklat sina exportsubventioner, och att det inte finns någon budgetpost kvar för exportsubventioner i EU:s nuvarande budget. Parlamentet uppmanar EU:s handelspartner att i detta avseende engagera sig för att minska sådant inhemskt stöd som snedvrider handeln. Parlamentet uppmanar de WTO-medlemmar som fortsätter att bevilja exportsubventioner att verkställa ministerbeslutet om exportkonkurrens som antogs i Nairobi den 19 december 2015.

154.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbli vaksam och intensifiera EU:s defensiva insatser för att åtgärda befintliga och framtida hinder för tillträde till marknader i tredjeländer, som blir allt fler, och samtidigt respektera miljön och mänskliga rättigheter, inklusive rätten till mat. Parlamentet understryker att de flesta av dessa hinder påverkar jordbruksprodukter (27 % enligt kommissionens databas med information om marknadstillträde), som i sin tur huvudsakligen avser sanitära och fytosanitära åtgärder för marknadstillträde.

155.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föregripa och beakta konsekvenserna av brexit vid utarbetandet av utbyteserbjudanden och beräkningen av kvoter.

156.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lansera tydliga och transparenta initiativ för att ytterligare stärka främjandet av EU:s produktions-, säkerhets-, djurskydds- och miljöstandarder och korta leveranskedjor och för att stödja program för produktion av högkvalitativa livsmedel, vilket kan uppnås bland annat genom europeiska system för ursprungsmärkning, saluföring och marknadsföring på den inre marknaden och på marknader i tredjeländer för de sektorer som gynnas av specifika politiska instrument inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken. Parlamentet insisterar på att det behövs mindre byråkrati och färre onödiga villkor, så att mindre producenter kan delta i dessa system. Parlamentet välkomnar den stadiga ökningen av budgeten för marknadsföringsprogram, och uppmanar med kraft kommissionen att fortsätta öka anslagen i denna takt med tanke på det ökande intresset från producenter.

157.  Europaparlamentet framhåller betydelsen av korta lokala och regionala leveranskedjor. Dessa är mer hållbara ur miljösynpunkt på grund av mindre föroreningar tack vare färre transporter – och ger färskare jordbruksprodukter som går lättare att spåra.

158.  Europaparlamentet påminner om vikten av att förbättra de lokala jordbrukarnas förutsättningar, så att de flyttas upp i värdekedjan, genom att ge dem hjälp och stöd när det gäller ekologiska produkter och produkter med högt förädlingsvärde samt ny kunskap och teknik, eftersom ett hållbart jordbruk kräver direkta åtgärder för att bevara, skydda och förbättra naturresurserna.

159.  Europaparlamentet påminner om att närproduktion stöder den lokala livsmedelsodlingen och ekonomin.

160.  Europaparlamentet betonar att fokus i framtiden bör ligga på att producera högkvalitativa livsmedel, eftersom Europas konkurrensfördel ligger på dessa områden. Parlamentet anser att EU:s standarder måste bibehållas och stärkas när så är möjligt. Parlamentet efterlyser åtgärder för att ytterligare öka livsmedelsindustrins produktivitet och konkurrenskraft på lång sikt, samt införa ny teknik och effektivare resursanvändning för att på så sätt stärka EU:s ledande roll i världen.

161.  Europaparlamentet anser att det är oacceptabelt att det finns kvalitetsskillnader mellan livsmedelsprodukter av samma märke och i samma förpackningar som saluförs och distribueras på den inre marknaden. Parlamentet välkomnar kommissionens incitament för att ta itu med frågan om kvalitetsskillnader hos livsmedel på den inre marknaden och bland annat utarbeta en gemensam testmetod.

162.  Europaparlamentet välkomnar de framsteg som har gjorts för att främja EU:s jordbruksintressen i nyligen genomförda bilaterala handelsförhandlingar, framför allt vad gäller marknadstillträde för högkvalitativa jordbruksbaserade livsmedelsprodukter från EU och skyddet av geografiska beteckningar i tredjeländer. Parlamentet hoppas att denna trend kan fortsätta och ytterligare förstärkas.

Ett transparent beslutsfattande för ett vederhäftigt förslag till gemensam jordbrukspolitik för2021–2028

163.  Europaparlamentet betonar att parlamentet och rådet inom ramen för medbeslutandeförfarandet bör fastställa allmänna gemensamma mål, grundläggande standarder, åtgärder och finansiella anslag, och besluta om den lämpliga grad av flexibilitet som krävs för att göra det möjligt för medlemsstaterna och deras regioner att hantera sina särdrag och behov i linje med den inre marknaden för att undvika att nationella beslut snedvrider konkurrensen.

164.  Europaparlamentet beklagar att hela programplaneringsprocessen för den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2020 – samråd, meddelande, konsekvensbedömning och lagstiftningsförslag – upprepade gånger inletts åtskilligt för sent, nu när slutet av den åttonde valperioden närmar sig, vilket medför en risk att debatten om den framtida gemensamma jordbrukspolitiken överskuggas av valdebatter och äventyrar möjligheten att nå en slutlig överenskommelse före valet till Europaparlamentet.

165.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en övergångsförordning med tillräckliga verktyg så att jordbrukarna, vid ett eventuellt försenat antagande av den nya gemensamma jordbrukspolitiken, fortfarande har tillgång till landsbygdsutvecklingsåtgärder, framför allt miljö- och investeringsåtgärder.

166.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vid genomförandet av den nya reformen säkerställa att utbetalningarna till jordbrukare sköts utan några förseningar, och att ta ansvar och ordentligt ersätta jordbrukarna om förseningar inträffar.

167.  Europaparlamentet framhåller dock att så stora framsteg som möjligt bör göras före utgången av den nuvarande valperioden och att frågan bör lyftas fram under kampanjen inför valet till Europaparlamentet..

168.  Europaparlamentet anser att institutioner och sakkunniga med ansvar för hälso- och miljöpolitik som påverkar biologisk mångfald, klimatförändringar och luft-, mark- och vattenföroreningar måste involveras i beslutsprocessen för den gemensamma jordbrukspolitiken.

169.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, före införandet av stora förändringar i utformningen och/eller genomförandet av den gemensamma jordbrukspolitiken, föreslå en övergångsperiod som är tillräckligt lång för att en mjuk övergång ska kunna säkerställas och för att medlemsstaterna ska hinna genomföra den nya politiken ordentligt och med god ordning, så att förseningar av de årliga betalningarna till jordbrukarna och genomförandet av åtgärder för landsbygdens utveckling ska kunna undvikas.

170.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att stärka dialogen med utvecklingsländerna och tillhandahålla sakkunskap och ekonomiskt stöd för att främja ett ekologiskt hållbart jordbruk som bygger på småskaligt jordbruk och familjejordbruk, med särskild inriktning mot kvinnor och unga människor – ett åtagande som gjordes i den gemensamma förklaringen från toppmötet mellan Afrikanska unionen och EU 2017 på temat ”Att investera i unga för snabbare tillväxt för alla och hållbar utveckling”. Parlamentet påminner om kvinnors bidrag i landsbygdsområden som entreprenörer och främjare av hållbar utveckling. Parlamentet betonar behovet av att utveckla kvinnors potential när det gäller hållbart jordbruk och deras styrka i landsbygdsområden.

171.  Europaparlamentet påminner om att svält och undernäring i utvecklingsländerna till stor del beror på bristande köpkraft och/eller oförmåga hos fattiga människor på landsbygden att bli självförsörjande. Parlamentet uppmanar därför EU med eftertryck att aktivt hjälpa utvecklingsländerna att övervinna hindren för en egen jordbruksproduktion (t.ex. bristfällig infrastruktur och bristfällig logistik).

172.  Europaparlamentet påpekar att mer än hälften av befolkningen i de minst utvecklade länderna fortfarande kommer att bo på landsbygden 2050 och att utvecklingen av ett hållbart jordbruk i utvecklingsländerna kommer att bidra till att frigöra potential i ländernas landsbygdssamhällen, få människor att stanna kvar på landsbygden och minska arbetslöshet, fattigdom och osäker livsmedelsförsörjning, vilket i sin tur kommer att bidra till att de bakomliggande orsakerna till ofrivillig migration kan angripas.

173.  Europaparlamentet inser att rymdtekniken, t.ex. den teknik som utvecklats inom EU:s rymd- och satellitprogram, som förvaltas av Europeiska byrån för GNSS (Galileo, Egnos och Copernicus), kan spela en viktig roll i uppnåendet av FN:s mål för hållbar utveckling genom att tillhandahålla ekonomiskt överkomliga lösningar för att underlätta övergången till precisionsjordbruk, och därmed eliminera avfall, spara tid, minska trötthet och optimera användningen av utrustning.

174.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka hur rymdforskningsteknik och rymdforskningsprogram samt det globala partnerskapet för effektivt utvecklingssamarbete kan användas vid övervakningen av grödor, djurbesättningar, skog, fiske och vattenbruk, och som stöd för jordbrukare, fiskare, skogsbrukare och beslutsfattare i utvecklingen av olika metoder för att uppnå en hållbar livsmedelsproduktion och hantera närliggande utmaningar.

175.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att medlemsstaterna i sina handlingsplaner säkerställer att det råder jämställdhet i landsbygdsområden. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att stödja en jämn könsfördelning i institutionernas strukturer för dialog med sektorn och också i beslutsfattande organ i sektorns yrkesorganisationer, kooperativ och sammanslutningar. Parlamentet anser att den nya EU-lagstiftningen avsevärt bör förbättra de tematiska delprogrammen för kvinnor i landsbygdsområden.

176.  Europaparlamentet betonar att kommissionen bör fortsätta att se till att EU:s djurskyddslagstiftning alltid efterlevs i alla medlemsstater, med ordentliga kontroller och sanktioner. Parlamentet uppmanar kommissionen att övervaka och rapportera om djurhälsa och djurskydd, inklusive djurtransporter. Parlamentet påminner om att produkter som förs in i EU måste respektera europeiska djurskydds- och miljöstandarder och sociala standarder. Parlamentet begär finansiella incitament för frivilligt antagande av djurskyddsåtgärder utöver miniminormerna i lagstiftningen.

177.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra och tillämpa relevant EU-lagstiftning, i synnerhet rådets direktiv (EG) nr 1/2005 av den 22 december 2004 om skydd av djur under transport. Parlamentet anser här att man måste följa domstolens beslut, enligt vilket skyddet för djurs välbefinnande inte upphör vid EU:s yttre gränser, och att transportörer av djur som exporteras från Europeiska unionen därför måste följa EU:s djurskyddsregler även utanför EU.

178.  Europaparlamentet insisterar på att jordbrukare som har extra kostnader till följd av specifika begränsningar som är kopplade till områden med högt naturvärde, såsom bergsområden, öar, yttersta randområden och andra mindre gynnade områden, särskilt ska beaktas. Parlamentet anser att finansieringen från den gemensamma jordbrukspolitiken är avgörande för dessa regioner till följd av deras specifika begränsningar, och att en sänkning av stödet vore ytterst skadlig för många jordbruksprodukter. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att utveckla och införa kvalitetssystem för att ge intresserade producenter möjlighet att införa dem snabbt.

179.  Europaparlamentet anser att budgeten för Posei bör bibehållas på en nivå som är tillräcklig för att hantera utmaningarna för jordbruket i de yttersta randområdena, vilket parlamentet har begärt flera gånger. Parlamentet välkomnar resultaten från den senaste kommissionsrapporten om genomförandet av Posei och anser att program för de yttersta randområdena och de mindre Egeiska öarna bör hållas separat från EU:s allmänna system för direktstöd, för att säkerställa en balanserad territoriell utveckling genom att förebygga att produktion läggs ned till följd av utmaningar som har att göra med avlägsen belägenhet, ökaraktär, ringa storlek, besvärliga terräng- och klimatförhållanden och ekonomiskt beroende av ett fåtal produkter.

180.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i observatoriet för mjölkmarknaden inkludera en självständig del som studerar priserna i de yttersta randområdena, så att man snabbt kan reagera om en kris uppstår i sektorn. Parlamentet anser att definitionen av ”kris” och efterföljande interventioner av kommissionen bör anpassas till de yttersta randområdena, med beaktande av marknadens storlek, beroendet av några få ekonomiska verksamheter och mindre kapacitet för diversifiering.

181.  Europaparlamentet begär att den cirkulära ekonomin ska integreras bättre så att råvaror och biprodukter i den framväxande bioekonomin kan användas på ett så bra och effektivt sätt som möjligt, samtidigt som den begränsade tillgången på biomassa och mark och andra ekosystemtjänster respekteras, och anser att utvecklingen av biobaserad industri i landsbygdsområden eventuellt kan tillhandahålla nya affärsmodeller som kan hjälpa jordbrukare och skogsägare att hitta nya marknader för sina produkter och generera nya arbetstillfällen. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att ge det stöd som krävs till jordbruks- och skogsbrukssektorn, i avsikt att ge ett större bidrag till vidareutvecklingen av bioekonomin i EU. Parlamentet understryker att man behöver främja skogsjordbruk som kan generera flerfunktionella rekreations- och produktionsekosystem och mikroklimat, och åtgärda de luckor som skulle kunna hindra dess utveckling.

182.  Europaparlamentet anser att stöd till åtgärder för miljö- och klimatvänligt jordbruk, tillsammans med miljöordningar på medlemsstatsnivå, bör täcka jordbrukares kostnader för att övergå till nya hållbara metoder, såsom genom främjande och stöd för skogsjordbruk och andra hållbara skogsbruksåtgärder som stöder biologisk och genetisk mångfald bland djur och växtarter, och anpassning till ändrade klimatförhållanden.

183.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa innovation, forskning och modernisering i skogsjordbruk och skogsbruk genom att stödja ett starkt och specialanpassat rådgivningssystem, riktad utbildning och skräddarsydda lösningar för att stimulera innovation och utbyte av kunskaper och bästa praxis mellan medlemsstaterna, med en allmän inriktning på relevant ny teknik och digitalisering, och framhåller samtidigt den mycket viktiga roll som skogsägarsammanslutningar spelar för överföring av information och innovation, utbildning och vidareutbildning av småskaliga skogsägare och för genomförandet av en aktiv flerfunktionell skogsförvaltning.

184.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1)

EUT L 350, 29.12.2017 s. 15.

(2)

EUT L 221, 8.8.1998 s. 23.

(3)

EUT L 309, 24.11.2009 s. 71.

(4)

Antagna texter, P8_TA(2018)0022.

(5)

Antagna texter, P8_TA(2018)0203.

(6)

Antagna texter, P8_TA(2018)0095.

(7)

Antagna texter, P8_TA(2018)0075.

(8)

Antagna texter, P8_TA(2018)0057.

(9)

Antagna texter, P8_TA(2017)0197.

(10)

Antagna texter, P8_TA(2017)0099.

(11)

Antagna texter, P8_TA(2016)0504.

(12)

Antagna texter, P8_TA(2016)0427.

(13)

Antagna texter, P8_TA(2016)0252.

(14)

EUT C 265, 11.8.2017, s. 7.

(15)

EUT C 288, 31.8.2017, s. 10.

(16)

EUT C 342, 12.10.2017, s. 10.


MOTIVERING

Den 29 november 2017 antog kommissionen sitt meddelande om modernisering och förenkling av den gemensamma jordbrukspolitiken Framtiden för livsmedel och jordbruk (COM(2017)0713).

Detta meddelande tillkännagavs redan 2016 av ordförande Juncker, det ingår i kommissionens arbetsprogram 2017 och planerades ursprungligen till våren 2017. Det 26-sidiga dokumentet inleder den process i flera steg genom vilken EU-27:s institutioner slutligen måste enas om lagstiftningen om den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2020. Meddelandet syftar således till att ge både grund och ram för diskussionen mellan institutionella och enskilda, offentliga och privata intressenter i hela EU-27.

Meddelandet kommer att följas av lagstiftningsförslag som rättslig grund för nästa programplaneringsperiod 2020–2027 och en konsekvensbedömning som omfattar det relevanta faktaunderlaget. Förslagen kommer att offentliggöras efter antagandet av den fleråriga budgetramen, som planeras till maj 2018.

Det ursprungliga syftet med meddelandet är att

–  redogöra för de största utmaningarna för EU:s jordbruk (livsmedel nämns uttryckligen inte),

–  belysa jordbrukssektorns bidrag till kommissionens tio prioriteringar och målen för hållbar utveckling i samverkan med EU:s övriga politikområden,

–  fastställa politiska prioriteringar för den framtida gemensamma jordbrukspolitiken för att öka dess europeiska mervärde,

–  undersöka konkreta förslag för en enklare gemensam jordbrukspolitik, bättre förvaltning, bättre beaktande av mångfalden inom EU:s jordbruk, ökad subsidiaritet, minskning av stödmottagarnas administrativa börda och större fokus på resultat.

I meddelandet fastställs dessutom de tre viktigaste målen för jordbruket jämfört med de ursprungliga målen i fördragen:

1.  Främja en smart och motståndskraftig jordbrukssektor.

2.  Stödja miljövård och klimatåtgärder.

3.  Förbättra den socioekonomiska strukturen i landsbygdsområdena.

Ett första steg i programplaneringsprocessen för den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2020 var ett omfattande offentligt samråd online som fick över 320 000 svar från alla EU:s medlemsstater, de allra flesta från privatpersoner, och mer än 1 400 ståndpunktsdokument.

Det andra steget är utarbetandet av den omfattande konsekvensbedömningen som syftar till att dra lärdom av genomförandet av programplaneringsperioden 2013–2020 och särskilt av målen för en miljövänligare, enklare och rättvisare gemensam jordbrukspolitik. Följaktligen återspeglar konsekvensbedömningen generella idéer från den pågående offentliga debatten, men den kommer också att utarbeta en uppsättning politiska alternativ som ska utvecklas, inbegripet en bedömning av hur de politiska målen bäst kan uppfyllas, bland annat följande:

–  Alternativ 1 (grundscenario) kommer att bedöma effekterna av den gemensamma jordbrukspolitiken om den bibehålls i sin nuvarande form, inbegripet det nyligen antagna omnibusförslaget.

–  Alternativ 2 kommer att bedöma följderna av ett scenario ”utan den gemensamma jordbrukspolitiken” för att se vad avsaknaden av politisk intervention får för konsekvenser för den gemensamma jordbrukspolitikens ekonomiska, miljömässiga och sociala europeiska mervärde.

–  Alternativ 3 jämför medlemsstaternas/regionernas programplaneringsinsatser inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken med EU:s prioriteringar på grundval av identifierade behov. Fokuset flyttas till riskhantering, investeringar i omstrukturering och utveckling av jordbruksföretag och små och medelstora företag på landsbygden, klimat- och miljötjänster och tillgång till innovation, kunskap och IKT.

–  Alternativ 4 omdefinierar arbetsfördelningen mellan EU, medlemsstaterna och jordbruken för att utöka inkomstskyddet med större samverkanseffekter mellan direktstöd inklusive arealersättning och riskhantering, på ett bättre sätt rikta klimat- och miljöåtgärder samt förenkla och modernisera kontroller i riktning mot resultatbaserade resultat.

–  Alternativ 5 förutsätter en kraftfull omfördelning av direktstödet till små och miljövänliga jordbruksföretag, och främjar korta kretslopp.

Faktaunderlaget för meddelandet och konsekvensbedömningen är följande:

–  GD AGRI:s egna gemensamma övervaknings- och utvärderingsram för mätning av den gemensamma jordbrukspolitikens resultat på grundval av medlemsstaternas indikatorer.

–  EU-omfattande mål och indikatorer för övervakning av målen för hållbar utveckling (meddelandet EU-åtgärder för hållbarhet COM(2016)0739).

–  EU–27-medlemsstaternas årliga genomföranderapporter kommer att ge information om framstegen med att uppfylla målen och motsvarande budgetanslag.

–  GD AGRI:s regelbundna utvärderingar av den gemensamma jordbrukspolitikens allmänna mål för 2013 och bidrag till konferensen om utsikterna för jordbruket i slutet av 2017.

I ett bredare europeiskt sammanhang är den största drivkraften bakom reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken budgeten: den gemensamma jordbrukspolitiken är fortfarande den största enskilda utgiften i EU:s budget, med omkring 38 procent av de totala utgifterna. I nästa fleråriga budgetram måste EU ta itu med betydande nya utmaningar, såsom migration, säkerhet och tillväxt medan Storbritanniens utträde ur EU kommer att innebära en mindre tillgänglig budget. Trots detta finns det en stor motvilja bland medlemsstaterna mot att öka budgetens totala storlek (1 procent av BNI).

För offentliga och privata intressenter är de viktigaste frågorna i meddelandet därför följande:

–  Nationell strategi – utformning, antagande och genomförande: Framför allt förvaltningsstrukturen (rättslig aspekt såsom förhållandet mellan regionerna och centralstaten, öppenhet och medborgardeltagande), intern samstämdhet (enhetlighet med program för landsbygdsutveckling och sektorsplaner), extern samstämdhet (till exempel de europeiska struktur- och investeringsfonderna).

–  Genomförandemodell – resultatorienterade och prestationsbaserade finansieringsprogram: Kontroll och revision (EU:s befogenheter och nationella befogenheter), indikatorer (tillgång och definition, kvalitetskontroll, sanktioner), förvaltningsmodeller (förenklade kostnadsalternativ), enhetligt tillvägagångssätt i alla medlemsstater (stödberättigande, obligatoriskt/frivilligt, kontroller).

–  Miljö- och klimatåtgärder – integrerat angreppssätt för att ge ersättning för miljötjänster genom att slå ihop den nuvarande miljöanpassningen av den gemensamma jordbrukspolitiken, tvärvillkor och god jordbrukspraxis samt åtgärder för att utveckla landsbygden för att möjliggöra för ersättning för kollektiva nyttigheter inklusive klimatåtgärder och människors, djurs och växters hälsa och välbefinnande.

–  Anslagsfördelning – program för EU-stöd: Övergångsmodeller för minskad/riktad finansiering, differentiering mellan medlemsstater (extern konvergens) på grundval av objektiva kriterier (se ESI-fonderna), medfinansiering från regioner / medlemsstater, stödrättigheter som avspeglar socioekonomiska förhållanden i medlemsstaternas regioner (intern konvergens).

Med avseende på framtidsperspektivet är det relevant att påminna om att den senaste programplaneringsperioden för den gemensamma jordbrukspolitiken 2013–2020 tog två år från offentliggörandet av kommissionens förslag (juni 2011) som en del av förslaget till flerårig budgetram 2014–2020 till en politisk överenskommelse (juni 2013) och det slutliga antagandet av lagstiftningen (i december 2013), vilket gjorde att det krävdes övergångsåtgärder för många sektorer (till 2015). Detta sammanföll emellertid inte med slutet av kommissionens mandatperiod eller slutet av parlamentets valperiod.


YTTRANDE från utskottet för utveckling (27.4.2018)

till utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling

över framtiden för livsmedel och jordbruk

(2018/2037(INI))

Föredragande av yttrande: Maria Noichl

FÖRSLAG

Utskottet för utveckling uppmanar utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling att som ansvarigt utskott infoga följande förslag i det förslag till resolution som antas:

1.  Europaparlamentet betonar att akut livsmedelsbrist drabbade 124 miljoner människor i 51 länder under 2017, vilket är 16 miljoner fler än under 2016, och att de flesta av dem som drabbas av osäker livsmedelsförsörjning bor i landsbygdsområden.

2.  Europaparlamentet påminner om att EU är världens största exportör och importör av jordbruksprodukter och därför har en central roll på världens jordbruksmarknader. Parlamentet konstaterar att EU är den viktigaste handelspartnern för många utvecklingsländer när det gäller jordbruksprodukter.

3.  Europaparlamentet erinrar om det nya europeiska samförståndet om utveckling där EU och dess medlemsstater bekräftar sitt åtagande och erkänner att det är av avgörande betydelse att principen om en konsekvent utvecklingspolitik enligt artikel 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) iakttas på ett ändamålsenligt sätt, vilket innebär att hänsyn måste tas till målen för utvecklingssamarbetet i all EU-politik, inbegripet jordbrukspolitik och finansiering, som sannolikt kommer att påverka utvecklingsländerna negativt. Parlamentet anser i detta sammanhang att reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken bör respektera utvecklingsländernas rätt att utforma sin jordbruks- och livsmedelspolitik, utan att deras kapacitet att producera livsmedel och deras livsmedelstrygghet på lång sikt försvagas, särskilt i de minst utvecklade länderna.

4.  Europaparlamentet påminner om åtagandet från EU och dess medlemsstater att uppnå målen för hållbar utveckling och betonar att samstämmigheten mellan den gemensamma jordbrukspolitiken och målen för hållbar utveckling är mycket viktig, särskilt i fråga om mål 2 (ingen hunger), mål 5 (jämställdhet), mål 12 (ansvarsfull konsumtion och produktion) mål 13 (klimatåtgärder) och mål 15 (livet på land), som den framtida gemensamma jordbrukspolitiken måste anpassas till.

5.  Europaparlamentet inser att den gemensamma jordbrukspolitiken är långt ifrån perfekt och att den måste vara mer utvecklingsvänlig så att snedvridning av jordbruksmarknaderna förhindras, både i Europa och på världsplanet, och en övergång till ett mer hållbart jordbruk och motståndskraftiga jordbruksmetoder främjas, vilket bidrar till att skydda ekosystem och naturresurser och stärker deras förmåga att anpassa sig till klimatförändringar, extrema väderförhållanden, torka, översvämningar och andra naturkatastrofer, och vilket gradvis förbättrar markens kvalitet, i linje med mål 2 för hållbar utveckling.

6.  Europaparlamentet påminner om att ett jordbruk som inte skyddar och förbättrar försörjningsmöjligheterna på landsbygden, främjar rättvisa och social välfärd är ohållbart. Parlamentet uppmanar EU att utveckla en rättvis och miljömässigt hållbar livsmedelsproduktion, stimulera ansvarsfull konsumtion och främja hållbara kostmönster i all politik som sannolikt kommer att påverka utvecklingsländerna.

7.  Europaparlamentet betonar att reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken bör bidra till att skapa ett nytt europeiskt livsmedelssystem i linje med den omdanande karaktären hos 2030-agendan för hållbar utveckling och Parisavtalet. Parlamentet anser att det därför krävs ett paradigmskifte från en ”grön revolution” till en ”agroekologisk strategi”, i linje med slutsatserna från den internationella studien av hur kunskap, vetenskap och teknik inom jordbruket kan bidra till utveckling (IAASTD) och rekommendationerna från FN:s särskilda rapportör för rätten till mat, som innebär ett erkännande av ett multifunktionellt jordbruk och en snabb övergång från monokulturodling, som bygger på en intensiv användning av kemikalier, till ett diversifierat och hållbart jordbruk, som bygger på agroekologiska jordbruksmetoder, stärker lokala livsmedelssystem och småskaligt jordbruk och stöder traditionella organisationsformer.

8.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att uppfylla det åtagande som gjorts i det europeiska samförståndet om utveckling för att stödja agroekologiskt jordbruk, bland annat genom investeringsfönstret för jordbruk i den externa investeringsplanen.

9.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att stärka dialogen med utvecklingsländerna och tillhandahålla sakkunskap och ekonomiskt stöd för att främja ett ekologiskt hållbart jordbruk som bygger på småskaligt jordbruk och familjejordbruk, med särskild inriktning mot kvinnor och unga människor – ett åtagande som gjordes i den gemensamma förklaringen från toppmötet mellan Afrikanska unionen och EU 2017 på temat ”Att investera i unga för snabbare tillväxt för alla och hållbar utveckling”. Parlamentet påminner om kvinnors bidrag i landsbygdsområden som entreprenörer och främjare av hållbar utveckling. Parlamentet betonar behovet av att utveckla kvinnors potential när det gäller hållbart jordbruk och deras styrka i landsbygdsområden.

10.  Europaparlamentet erinrar om de ursprungliga målen för den gemensamma jordbrukspolitiken enligt artikel 39 i EUF-fördraget och vill se ett kapitel i lagstiftningen inom den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2020 när det gäller ansvaret i utvecklingspolitiska frågor för att integrera miljömålen och målen för hållbar utveckling på ett bättre sätt, eftersom förbudet mot exportsubventioner innebär att ekonomiska snedvridningar består, vilket gör det möjligt för EU:s jordbrukssektor att exportera jordbruksråvaror till priser som ligger under de genomsnittliga produktionskostnaderna.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att systematiskt genomföra konsekvensbedömningar på förhand och i efterhand av den gemensamma jordbrukspolitikens externa effekter med hjälp av indikatorerna för målen för hållbar utveckling, och att utarbeta en metodisk ram för övervakning och utvärdering av hur den gemensamma jordbrukspolitiken påverkar jordbruksproduktionssektorn i utvecklingsländerna och priset på och tillgången till livsmedel. Parlamentet föreslår att dessa uppgifter används för en förvarningsmekanism som skulle signalera negativa effekter av den gemensamma jordbrukspolitiken på försörjningsmöjligheterna för småskaliga jordbrukare, särskilt kvinnliga jordbrukare, i utvecklingsländerna.

12.  Europaparlamentet betonar att den gemensamma jordbrukspolitiken måste respektera principen om att inte göra någon skada samt vara förenlig med övrig EU-politik och internationella skyldigheter i fråga om utveckling och även med skyddet av mänskliga rättigheter, miljö, klimat, djurs rättigheter och naturen. Parlamentet påpekar dessutom att det är ineffektivt när det gäller utgifterna i EU-budgeten att först orsaka negativa externa effekter och att sedan täcka de kostnader som dessa externa effekter medför.

13.  Europaparlamentet anser att man, i enlighet med 2030-agendan och målen för hållbar utveckling, måste inse att det råder geografisk obalans i handelsförbindelserna och konkurrensen inom jordbrukssektorn mellan utvecklingsländerna och EU och att ett mer balanserat förhållande med handelspartner måste främjas.

14.  Europaparlamentet uppmanar EU att se till att den framtida gemensamma jordbrukspolitiken kommer att lösa de problem som är kopplade till den nuvarande exportinriktade jordbruksmodellen genom att förbättra EU:s inre marknader och de korta livsmedelskedjorna på ett hållbart sätt för att inte undergräva ländernas utveckling, samtidigt som man säkerställer motståndskraft mot externa chocker och hot.

15.  Europaparlamentet konstaterar att EU:s export och import av livsmedelsprodukter från jordbruket bygger på handelsavtal. Parlamentet understryker att dessa avtal bör säkerställa lika villkor för jordbrukare i EU och i resten av världen, med förmånsbehandling av utvecklingsländer.

16.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inte längre eftersträva ett alltmer intensifierat jordbruk i Europa och att upphöra med överproduktion inom djurhållningssektorn genom att göra det obligatoriskt att införa ett arealbaserat djurhållningssystem. Parlamentet noterar med oro att EU:s beroende av importerat djurfoder, särskilt soja, har bidragit till det ökande behovet av mark i tredjeländer, vilket har lett till skogsskövling, förlust av biologisk mångfald, fördrivning av befolkningsgrupper och ökad förgiftning till följd av odlingen av genetiskt modifierad soja, med intensiv användning av bekämpningsmedel, i Sydamerika. Parlamentet uppmanar därför med kraft medlemsstaterna att minska och successivt avveckla sin import av proteingrödor från tredjeländer såsom Argentina och Brasilien.

17.  Europaparlamentet efterlyser dessutom ett växelbruk med baljväxter på all lämplig åkermark och anser att en EU-omfattande proteinstrategi bör genomföras i syfte att minska beroendet av import av soja från tredjeländer. Parlamentet vill under tiden att det ska införas hållbarhetskriterier för import av vegetabiliskt protein.

18.  Europaparlamentet påminner om vikten av att förbättra de lokala jordbrukarnas förutsättningar, så att de flyttas upp i värdekedjan, genom att ge dem hjälp och stöd när det gäller ekologiska produkter och produkter med högt förädlingsvärde samt ny kunskap och teknik, eftersom ett hållbart jordbruk kräver direkta åtgärder för att bevara, skydda och förbättra naturresurserna.

19.  Europaparlamentet kräver en övergång från indirekta, icke målinriktade subventioner, såsom arealersättning. Parlamentet anser att subventioner endast bör betalas ut om de bidrar till kollektiva nyttigheter såsom lokala arbetstillfällen, biologisk mångfald, djurs välbefinnande, ren luft och rent vatten samt sund, levande mark.

20.  Europaparlamentet påminner i detta sammanhang om de marknadssnedvridande effekterna av återinförandet av kopplat stöd inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken 2014–2020. Parlamentet påminner om att avskaffandet av mjölkkvoterna 2015, med förväntan om nya avsättningsmöjligheter för europeiska jordbruksprodukter i utvecklingsländerna, har förvärrat överproduktionen, vilket har resulterat i lägre priser och påverkat utvecklingen av mejerisektorn både i Europa och i utvecklingsländerna.

21.  Europaparlamentet upprepar sin ståndpunkt att fördelningen av stöd är ojämn. Parlamentet anser att större jordbruksföretag inte nödvändigtvis behöver samma grad av stöd för att stabilisera jordbruksinkomsterna som mindre jordbruksföretag eller jordbruksföretag med lägre inkomst i en situation som präglas av inkomstvolatilitet, eftersom de kan utnyttja potentiella stordriftsfördelar som kan göra dem mer motståndskraftiga.

22.  Europaparlamentet påminner om att svält och undernäring i utvecklingsländerna till stor del beror på bristande köpkraft och/eller oförmåga hos fattiga människor på landsbygden att bli självförsörjande. Parlamentet uppmanar därför EU med eftertryck att aktivt hjälpa utvecklingsländerna att övervinna hindren för en egen jordbruksproduktion (t.ex. bristfällig infrastruktur och bristfällig logistik).

23.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att stärka utvecklingsländernas inhemska livsmedelsproduktion, såsom förespråkas i målen för hållbar utveckling, i stället för att öka EU:s export av jordbruksprodukter till utvecklingsländerna. Parlamentet uppmanar EU att uppmuntra utvecklingsländerna att öka och bredda sin livsmedelsproduktion för att tillgodose den inhemska efterfrågan på livsmedel och den ökande efterfrågan från syd-sydmarknaden, eftersom EU:s jordbrukspolitik inte ensam är ansvarig för att förse en växande världsbefolkning med livsmedel. Parlamentet betonar därför vikten av att bekämpa markrofferi i utvecklingsländer.

24.  Europaparlamentet uppmanar EU att tillmötesgå utvecklingsländernas behov av att skydda sin livsmedelsproduktion och sin befolkning mot de potentiellt skadliga effekterna av billig import.

25.  Europaparlamentet påpekar att mer än hälften av befolkningen i de minst utvecklade länderna fortfarande kommer att bo på landsbygden 2050 och att utvecklingen av ett hållbart jordbruk i utvecklingsländerna kommer att bidra till att frigöra potential i ländernas landsbygdssamhällen, få människor att stanna kvar på landsbygden och minska arbetslöshet, fattigdom och osäker livsmedelsförsörjning, vilket i sin tur kommer att bidra till att de bakomliggande orsakerna till ofrivillig migration kan angripas.

26.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om att skapa arbetstillfällen och inkomstbringande verksamhet i transit- och ursprungsregioner för migranter genom projekt som stöds via den gemensamma jordbrukspolitiken. Parlamentet uppmanar kommissionen att genomföra utbytesprogram mellan EU och Afrikanska unionen som främjar samarbete och dialog om livsmedelsprodukter från jordbruket och innovation på jordbruksområdet.

27.  Europaparlamentet inser att rymdtekniken, t.ex. den teknik som utvecklats inom EU:s rymd- och satellitprogram, som förvaltas av Europeiska byrån för GNSS (Galileo, Egnos och Copernicus), kan spela en viktig roll i uppnåendet av FN:s mål för hållbar utveckling genom att tillhandahålla ekonomiskt överkomliga lösningar för att underlätta övergången till precisionsjordbruk, och därmed eliminera avfall, spara tid, minska trötthet och optimera användningen av utrustning.

28.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka hur rymdforskningsteknik och rymdforskningsprogram samt det globala partnerskapet för effektivt utvecklingssamarbete kan användas vid övervakningen av grödor, djurbesättningar, skog, fiske och vattenbruk, och som stöd för jordbrukare, fiskare, skogsbrukare och beslutsfattare i utvecklingen av olika metoder för att uppnå en hållbar livsmedelsproduktion och hantera närliggande utmaningar.

29.  Europaparlamentet understryker att handeln med jordbruksprodukter mer allmänt och i form av partnerskap måste bidra till att minska global ojämlikhet och skapa mer inkluderande sociala förmåner för alla handelspartner i framtiden, samtidigt som vår planets ekologiska begränsningar respekteras.

INFORMATION OM ANTAGANDET I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande

24.4.2018

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

15

0

7

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Ignazio Corrao, Mireille D’Ornano, Nirj Deva, Doru-Claudian Frunzulică, Enrique Guerrero Salom, Maria Heubuch, Teresa Jiménez-Becerril Barrio, Arne Lietz, Linda McAvan, Norbert Neuser, Vincent Peillon, Cristian Dan Preda, Lola Sánchez Caldentey, Elly Schlein, Eleni Theocharous, Paavo Väyrynen, Bogdan Brunon Wenta, Anna Záborská, Joachim Zeller, Željana Zovko

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Pál Csáky, Monika Vana

SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROPI DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

15

+

ALDE

Paavo Väyrynen

ECR

Eleni Theocharous

EFDD

Ignazio Corrao, Mireille D'Ornano

GUE/NGL

Lola Sánchez Caldentey

PPE

Joachim Zeller

S&D

Doru-Claudian Frunzulică, Enrique Guerrero Salom, Arne Lietz, Linda McAvan, Norbert Neuser, Vincent Peillon, Elly Schlein

VERTS/ALE

Maria Heubuch, Monika Vana

0

-

 

 

7

0

ECR

Nirj Deva

PPE

Pál Csáky, Teresa Jiménez-Becerril Barrio, Cristian Dan Preda, Bogdan Brunon Wenta, Anna Záborská, Željana Zovko

Teckenförklaring:

+  :  Ja-röster

-  :  Nej-röster

0  :  Nedlagda röster


YTTRANDE från utskottet för internationell handel (18.4.2018)

till utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling

över framtiden för livsmedel och jordbruk

2018/2037(INI))

Föredragande av yttrande: Seán Kelly

FÖRSLAG

Utskottet för internationell handel uppmanar utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling att som ansvarigt utskott infoga följande förslag i det förslag till resolution som antas:

A.  Kommissionens studie från december 2016 Impacts of EU trade agreements on the agricultural sector (vilken inverkan har EU:s handelsavtal på jordbrukssektorn) visar att EU:s avtal med Mexiko, Sydkorea och Schweiz har ökat EU:s export av jordbruksbaserade livsmedelsprodukter med mer än 1 miljard euro och höjt mervärdet i den jordbruksbaserade livsmedelssektorn med 600 miljoner euro. Sedan EU:s frihandelsavtal med Peru och Colombia började tillämpas (i mars 2013 respektive i augusti 2013) har EU:s export av jordbruksprodukter till båda länderna ökat avsevärt (73 procent för Peru och 82 procent för Colombia).

B.  EU är sedan 2013 den enskilt största exportören av jordbruksbaserade livsmedelsprodukter och har ett exportöverskott sedan 2010. EU:s export av jordbruksbaserade livsmedel till tredjeländer har ökat, och uppgick 2017 till ett rekordhögt värde av 137,9 miljarder euro. EU är också världens största importör av jordbruksprodukter från utvecklingsländer.

1.   Europaparlamentet understryker att EU:s handelspolitik måste vara samstämd med EU:s andra politikområden, såsom utvecklings- och miljöpolitiken, och stödja målen för hållbar utveckling, och att den kan bidra till uppnåendet av målen för den gemensamma jordbrukspolitiken, framför allt i fråga om att tillförsäkra jordbruksbefolkningen en skälig levnadsstandard och säkerställa att konsumenterna får tillgång till produkter till skäliga priser. Parlamentet betonar att EU:s jordbruksbaserade livsmedelsindustri bör dra nytta av de tillväxtmöjligheter som erbjuds av export, med tanke på att uppskattningsvis 90 procent av den globala efterfrågan på jordbruksbaserade livsmedelsprodukter som kommer att tillkomma under nästa årtionde kommer att komma från länder utanför Europa. Parlamentet betonar att den gemensamma jordbrukspolitiken måste uppfylla det europeiska samhällets livsmedelsbehov och miljö- och klimatrelaterade behov innan man tänker på att producera för export på den internationella marknaden för jordbruksprodukter. Parlamentet betonar att så kallade utvecklingsländer bör ha tillräckliga möjligheter att på egen hand inrätta och upprätthålla en stark jordbruksbaserad livsmedelssektor.

2.  Europaparlamentet anser att de olika reformer av den gemensamma jordbrukspolitiken som har genomförts sedan 1990-talet i hög grad har influerats av kraven från den internationella handeln och WTO. Dessa reformer har gjort EU:s jordbruksprodukter och den europeiska jordbruksbaserade livsmedelssektorn konkurrenskraftigare, men de har också gjort det svårare för stora delar av jordbrukssektorn genom att utsätta dem för de instabila världsmarknaderna. Det är nu dags att följa förslaget i kommissionens meddelande om framtiden för livsmedel och jordbruk i Europa och fokusera mer på andra mål för den gemensamma jordbrukspolitiken, såsom målen för jordbrukarnas levnadsstandard och för hälsa, sysselsättning, miljö och klimat.

3.  Europaparlamentet bekräftar att EU:s handelspolitik och jordbrukspolitik är nära förbundna med varandra och kommer att förbli så i framtiden, att handelspolitiken inte får ges företräde framför jordbrukspolitiken och att bibehållandet och utvecklingen av ett hållbart jordbruk måste prioriteras. Parlamentet påpekar att denna koppling visar på den viktiga roll som jordbruket spelar i bilaterala förhandlingar om EU:s frihandelsavtal och multilaterala förhandlingar i Världshandelsorganisationen (WTO), i frågor som rör marknadstillträde för jordbruksprodukter, inhemskt stöd, exportsubventioner, skydd av geografiska beteckningar, sanitära och fytosanitära (SPS) bestämmelser, återhållsam användning av antimikrobiella läkemedel för att minska spridningen av antimikrobiell resistens, samt en förenkling av importförfaranden och ett säkerställande av att jordbruksprodukter som importeras till den inre marknaden framställs i enlighet med EU:s arbetsrättsliga standarder och miljöstandarder, försiktighetsprincipen, regler om djurskydd och andra säkerhetsstandarder.

4.  Europaparlamentet insisterar på att processer och produktionsmetoder (PPM) är en viktig del av de sociala, ekonomiska och miljömässiga standarderna för den globala handeln med jordbruksprodukter, och uppmuntrar kommissionen att verka för att Världshandelsorganisationen (WTO) ska erkänna PPM som sådan.

5.  Europaparlamentet understryker att uppfyllandet av målen i Parisavtalet om klimatförändringar och målen för hållbar utveckling ska vara en av de ledande principerna för all handelspolitik när det gäller jordbruksprodukter. Parlamentet konstaterar att kommissionen i sitt diskussionsunderlag om hur vi bemöter globaliseringen med rätta framhåller efterfrågan på mer rättvis handel och hållbara och lokala produkter som en förändrande trend i globaliseringen. Parlamentet betonar att EU:s handelspolitik i hög grad kan bidra till att uppnå målen för hållbar utveckling och klimatmålen i Parisavtalet.

6.  Europaparlamentet anser att handelsavtal gynnar huvudsakligen stora jordbruksföretag både i och utanför EU, och att de kan få allvarliga negativa socioekonomiska följder för små och medelstora jordbruksföretag i EU och i tredjeländer.

7.  Europaparlamentet välkomnar de framsteg som har gjorts för att främja EU:s jordbruksintressen i nyligen genomförda bilaterala handelsförhandlingar, framför allt vad gäller marknadstillträde för högkvalitativa jordbruksbaserade livsmedelsprodukter från EU och skyddet av geografiska beteckningar i tredjeländer. Parlamentet hoppas att denna trend kan fortsätta och ytterligare förstärkas.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, inom ramen för pågående och framtida bilaterala handelsförhandlingar med tredjeländer, säkerställa lika villkor för alla globalt och att med största försiktighet hantera frågan om liberalisering av marknadstillträde både till tredjeländer och till EU i känsliga jordbrukssektorer, genom att i första hand överväga övergångsperioder, tullkvoter, lämpliga skyddsåtgärder som tar hänsyn till sociala, miljömässiga och ekonomiska effekter i EU och i länder som vi exporterar till, eventuella undantag för de känsligaste produkterna från avtalens tillämpningsområden efter en bedömning från fall till fall samt efterlevnad av ömsesidighetsregler i fråga om tredjeländers egna känsliga jordbrukssektorer. Parlamentet noterar att detta kan beröra olika produkter, beroende på vem handelspartnern är. Parlamentet understryker att man för känsliga produkter och för varje sektor måste beakta de högsta ackumulerade beloppen av de jordbrukskoncessioner som EU beviljar inom ramen för alla sina internationella åtaganden.

9.  Europaparlamentet påminner om att det i handelsavtal måste införlivas effektiva skyddsklausuler som snabbt kan tillämpas för att tillfälligt upphäva förmåner vid marknadsstörningar som skadar känsliga sektorer.

10.  Europaparlamentet betonar därför principen om kvalificerat marknadstillträde, det vill säga att importerade varor bör uppfylla EU:s standarder.

11.  Europaparlamentet anser vidare att varor som produceras i samband med avskogning, mark- eller resursrofferi och kränkningar av de mänskliga rättigheterna inte bör beviljas tillträde till EU:s marknad.

12.  Europaparlamentet beklagar att inga framsteg gjordes i fråga om inhemskt jordbruksstöd vid WTO:s 11:e ministerkonferens. Parlamentet välkomnar emellertid den förklaring som EU och Cairns-gruppen gjorde gemensamt före konferensen och uppmanar kommissionen att fortsätta samarbetet om inhemskt stöd. Parlamentet upprepar att EU:s framtida ståndpunkter i denna fråga inte får ges företräde framför diskussionerna om framtiden och reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken och vederbörligen måste respektera ramen för den reformerade gemensamma jordbrukspolitiken. Parlamentet betonar att internationella handelsbestämmelser under dessa förhållanden inte får stå i vägen för tillhandahållandet av inhemskt stöd till EU:s jordbruk för att förebygga och hantera marknadskriser, styra utvecklingen av jordbruksmetoder mot produktionssystem som är ekonomiskt lönsamma och miljö- och klimatvänliga, samt i högre grad säkerställa vårt strategiska utbud av vegetabiliskt protein, så att utvecklingen av den cirkulära ekonomin äntligen kan främjas. Parlamentet konstaterar att starka miljömässiga och sociala standarder ytterligare skulle höja kvaliteten på de kollektiva nyttigheter som denna politik ger den europeiska allmänheten.

13.  Europaparlamentet påminner om att EU har avvecklat sina exportsubventioner, och att det inte finns någon budgetpost kvar för exportsubventioner i EU:s nuvarande budget. Parlamentet uppmanar EU:s handelspartner att i detta avseende engagera sig för att minska sådant inhemskt stöd som snedvrider handeln. Parlamentet uppmanar de WTO‑medlemmar som fortsätter att bevilja exportstöd att verkställa ministerbeslutet om exportkonkurrens som antogs i Nairobi den 19 december 2015.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbli vaksam och intensifiera EU:s defensiva insatser för att åtgärda befintliga och framtida hinder för tillträde till marknader i tredjeländer, som blir allt fler, och samtidigt respektera miljön och mänskliga rättigheter, inklusive rätten till mat. Parlamentet understryker att de flesta av dessa hinder påverkar jordbruksprodukter (27 procent enligt kommissionens databas med information om tillträde till marknaderna), som i sin tur huvudsakligen avser SPS‑åtgärder för marknadstillträde.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föregripa och beakta konsekvenserna av brexit vid utarbetandet av utbyteserbjudanden och beräkningen av kvoter.

INFORMATION OM ANTAGANDET I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande

24.4.2018

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

32

0

3

Slutomröstning: närvarande ledamöter

William (The Earl of) Dartmouth, Laima Liucija Andrikienė, Tiziana Beghin, David Campbell Bannerman, Daniel Caspary, Salvatore Cicu, Santiago Fisas Ayxelà, Karoline Graswander-Hainz, Nadja Hirsch, Yannick Jadot, France Jamet, Jude Kirton-Darling, Bernd Lange, David Martin, Emma McClarkin, Anne-Marie Mineur, Sorin Moisă, Artis Pabriks, Franck Proust, Godelieve Quisthoudt-Rowohl, Viviane Reding, Tokia Saïfi, Helmut Scholz, Joachim Schuster, Joachim Starbatty, Adam Szejnfeld, Iuliu Winkler, Jan Zahradil

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Eric Andrieu, Goffredo Maria Bettini, Reimer Böge, Klaus Buchner, Dita Charanzová, Agnes Jongerius, Frédérique Ries

SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

32

+

ALDE

Dita Charanzová, Nadja Hirsch, Frédérique Ries

ECR

David Campbell Bannerman, Emma McClarkin, Joachim Starbatty, Jan Zahradil

EFDD

Tiziana Beghin, William (The Earl of) Dartmouth

PPE

Laima Liucija Andrikienė, Reimer Böge, Daniel Caspary, Salvatore Cicu, Santiago Fisas Ayxelà, Sorin Moisă, Artis Pabriks, Franck Proust, Godelieve Quisthoudt-Rowohl, Viviane Reding, Tokia Saïfi, Adam Szejnfeld, Iuliu Winkler

S&D

Eric Andrieu, Goffredo Maria Bettini, Karoline Graswander-Hainz, Agnes Jongerius, Jude Kirton-Darling, Bernd Lange, David Martin, Joachim Schuster

VERTS/ALE

Klaus Buchner, Yannick Jadot

0

-

 

 

3

0

ENF

France Jamet

GUE/NGL

Anne-Marie Mineur, Helmut Scholz

Teckenförklaring:

+  :  Ja-röster

-  :  Nej-röster

0  :  Nedlagda röster


YTTRANDE från budgetutskottet (25.4.2018)

till utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling

över framtiden för livsmedel och jordbruk

(2018/2037(INI))

Föredragande av yttrande: Nedzhmi Ali

FÖRSLAG

Budgetutskottet uppmanar utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling att som ansvarigt utskott infoga följande förslag i det förslag till resolution som antas:

A.  Den gemensamma jordbrukspolitiken är ett av de bäst integrerade politikområdena i EU, och den har med framgång uppfyllt sina ursprungliga mål att öka livsmedelsförsörjningen genom att stödja EU:s lantbrukare och tillgodose allmänhetens behov i fråga om livsmedelssäkerhet och livsmedelstrygghet samt kvalitet och hållbarhet. Nya utmaningar är att vänta, särskilt med koppling till klimatförändringar och förlust av biologisk mångfald. Det är viktigt att den gemensamma jordbrukspolitiken är anpassad till Parisavtalet och andra internationella avtal som skyddar klimatet och miljön.

B.  Det är viktigt att garantera stöd till riktiga lantbrukare och samtidigt fortsätta att stödja de mottagare som har diversifierade produktionsflöden och inkomster (efter årtionden av politiska signaler som rekommenderat dem att göra just så), och att prioritera små jordbruksföretag och belöna dem för de många kollektiva nyttigheter som de ger samhället, samtidigt som man säkerställer en rättvis fördelning av stödet mellan jordbruksföretag av olika storlekar. Det är viktigt att stärka regionernas ekonomi och stödja moderniserat, hållbart och i ekonomiskt, miljömässigt och socialt hänseende resultatinriktat jordbruk i EU, för att främja olika jordbrukssystem, framför allt familjejordbruk. Det är viktigt att trygga jordbruksproduktionen i hela EU, inbegripet områden med naturliga begränsningar, och säkerställa en skälig levnadsstandard i alla regioner och medlemsstater.

C.  Det finns en klyfta mellan inkomsterna i jordbrukssektorn och inkomsterna i andra sektorer av ekonomin, och dessutom är jordbruksinkomsterna mycket instabila. Det finns en risk för att mark överges i områden med naturliga begränsningar. Det bör investeras tillräckligt i omstrukturering av jordbruksföretagen, modernisering, innovation, diversifiering samt användning av nya tekniker.

D.  Enligt revisionsrättens informationsdokument från mars 2018 om framtiden för den gemensamma jordbrukspolitiken gick det år 2010 100 driftsledare inom jordbruket över 55 år på 14 driftsledare under 35 år, en siffra som sjönk till 10,8 driftsledare år 2013. Genomsnittsåldern för EU:s lantbrukare ökade från 49,2 år till 51,4 år under perioden 2004 till 2013. Det är oftast de minsta jordbruken som drivs av äldre lantbrukare.

E.  Mot bakgrund av den alltför tunga administrativa bördan för kontroll- och granskningssystemet och överlappningarna mellan den första och den andra pelaren är det viktigt att förenkla den gemensamma jordbrukspolitiken, minska den totala administrativa bördan, se till att man får bättre valuta för pengarna och skapa större öppenhet utan att man för den skull äventyrar dess ambitiösa politiska mål. Minskad byråkrati bör leda till bättre resultat med miljöåtgärderna och effektivare hjälp till alla jordbrukare med att anpassa jordbrukssystemen till miljö- och klimatutmaningarna.

F.  I enlighet med kommissionens meddelande om framtiden för livsmedel och jordbruk kommer den framtida gemensamma jordbrukspolitiken att fastställa politikens grundparametrar, och medlemsstaterna, på nationell eller regional nivå, kommer att behöva ta större ansvar för hur dessa mål uppfylls, för att upprätthålla lika villkor, undvika marknadssnedvridningar och uppfylla de mål som fastställs på EU-nivå. Den nya genomförandemodellen för den gemensamma jordbrukspolitiken bör vara resultatorienterad med avseende på resurseffektivitet, miljövård och klimatåtgärder.

1.  Europaparlamentet framhåller att den gemensamma jordbrukspolitiken bör fortsätta att vara ett gemensamt EU-politikområde, som endast kan uppfylla sina mål om tillräckliga medel tillhandahålls. Parlamentet begär därför att budgeten för den gemensamma jordbrukspolitiken minst bibehålls på dagens nivå för EU-27 i fasta priser i nästa fleråriga budgetram efter 2020 för att uppnå målen i en reviderad och effektiv gemensam jordbrukspolitik.

2.  Europaparlamentet understryker att den gemensamma jordbrukspolitiken bör stödja jordbrukets hållbara utveckling, vilket är nödvändigt för att tillhandahålla säkra livsmedel, arbetstillfällen och tillväxt i landsbygdsområden, liksom en hållbar förvaltning av naturresurser. Parlamentet konstaterar att effektiva revisions- och kontrollstrategier måste följas för att säkerställa att en eventuell ”ny genomförandemodell” inom ramen för den reformerade gemensamma jordbrukspolitiken uppfyller miljömässiga och sociala kriterier så att fullständig hållbarhet nås för sektorn senast 2030.

3.  Europaparlamentet välkomnar avsikten att förenkla och modernisera den gemensamma jordbrukspolitiken. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att ekonomisk kontroll, prestandakontroll och revisioner utförs till samma höga standard med ständiga förbättringar i alla medlemsstater, samtidigt som subsidiaritets- och flexibilitetsprinciperna respekteras fullt ut. Parlamentet betonar att medlemsstaterna måste få tillräckliga befogenheter att besluta om innehåll, övervakning, kontroll och påföljder med avseende på de stödordningar som gäller på deras territorier, men ingen förenkling och modernisering av den gemensamma jordbrukspolitiken får leda till att man sänker EU:s ambitionsnivå, och inte heller till att man sektorsindelar EU:s politik och program eller ersätter bidrag med finansieringsinstrument.

4.  Europaparlamentet insisterar på en resultatbaserad strategi för stödet, och föreslår därför att följande punkter läggs till som indikatorer:

– bibehållande och skapande av arbetstillfällen i sektorn,

– bevarande av små och medelstora jordbruksföretag,

– hälsa och biologisk mångfald för mark/arter och taxarikedom,

– skydd och skapande av matjord och marktäckning mot erosion,

– minskade förluster av näringsämnen och förbättrad vattenkvalitet,

– biologisk mångfald, inbegripet rikhaltighet och genomsnittlig förekomst av fågelarter/vilda pollengivare/insekter,

– minskat beroende av bekämpningsmedelsanvändning samt spridning av integrerat växtskydd (IPM)(1).

5.  Europaparlamentet motsätter sig all åternationalisering och all nationell samfinansiering. Parlamentet betonar att det behövs en rättvis fördelning av direktstöd mellan medlemsstaterna, med beaktande av tillförlitliga socioekonomiska index och produktionskostnader, i syfte att minska klyftorna mellan EU:s olika regioner i nästa fleråriga budgetram. Parlamentet påminner om att det är viktigt att säkerställa lika konkurrensvillkor för alla jordbrukare i EU, med hänsyn till sårbarheten och de särskilda omständigheterna för småskaliga ekonomier. Parlamentet betonar i detta sammanhang behovet av att reformera reserven för kriser inom jordbrukssektorn, öka finansieringen i linje med reaktionerna på de återkommande kriserna i känsliga sektorer, skapa nya instrument som kan begränsa prisvolatiliteten och öka finansieringen av det särskilda programmet för vissa regioner beroende på dessa regioners avsides läge och ökaraktär (Posei).

6.  Europaparlamentet betonar att den gemensamma jordbrukspolitikens stöd till landsbygdsutveckling innebär en möjlighet för alla medlemsstater att stärka sin konkurrenskraft, främjar effektiva och hållbara ekonomier och stimulerar utvecklingen av landsbygdsområden, där det finns stort behov av åtgärder för att motverka avfolkning, arbetslöshet och fattigdom och främja social inkludering. Parlamentet betonar därför vikten av att fortsätta med finansieringen av landsbygdsutvecklingsåtgärder och att stärka den gemensamma jordbrukspolitikens andra pelare. Parlamentet stöder i detta sammanhang principerna för Leader-metoden eftersom den främjar innovation, partnerskap och nätverksarbete i landsbygdsområden.

7.  Europaparlamentet anser att ett beslut om en eventuell begränsning av direktstöd, dvs. ett ”tak”, inte får överlåtas till de enskilda medlemsstaterna, utan måste fattas på EU-nivå.

8.  Europaparlamentet förespråkar införande av degressiva utbetalningar för att minska stödet till större jordbruksföretag och fokusera på omfördelningsstöd, så att stödet kan riktas bättre (t.ex. till små och medelstora jordbruksföretag).

9.  Europaparlamentet understryker att en överenskommelse om att tillämpa en sund definition av mervärdet på EU-nivå skulle främja den offentliga debatten och beslutsprocessen i fråga om EU:s framtida utgifter. Parlamentet stöder utvecklingen mot ökad effektivitet i jordbruket och mervärde på EU-nivå men varnar för alla försök att använda en sådan definition för att ifrågasätta relevansen av EU:s politik och program på rent kvantitativa grunder eller kortsiktiga ekonomiska överväganden. Parlamentet betonar behovet av att stärka en hållbar utveckling och att utveckla landsbygden och klimat- och miljöskyddet genom jordbrukspolitiken, genom en resultatbaserad strategi. Parlamentet noterar också att man för att uppnå ett tydligt mervärde måste fastställa definitioner för resultat och effekter och att kommissionen och medlemsstaterna bör enas om relevanta evidensbaserade indikatorer innan de fastställer sina nationella och regionala handlingsplaner, som sedan blir föremål för kontroll och resultatutvärdering.

10.  Europaparlamentet efterlyser ökade synergier mellan politik som främjar landsbygdsutveckling och politik som stöder integrationen av flyktingar.

11.  I enlighet med principen om budgeteffektivitet efterlyser Europaparlamentet koherens och bättre synergier mellan den gemensamma jordbrukspolitiken och EU:s andra politikområden och internationella åtaganden, i synnerhet vad gäller energi, vattenförsörjning, markanvändning, biologisk mångfald och ekosystem, samt utveckling av avlägsna områden och bergstrakter.

12.  Europaparlamentet efterlyser ökat stöd till familjejordbruk och unga jordbrukare samt stöd till sysselsättning inom jordbruket på landsbygden, särskilt för unga jordbrukare.

13.  Europaparlamentet betonar att fokus i framtiden bör ligga på att producera högkvalitativa livsmedel, eftersom Europas konkurrensfördel ligger på dessa områden. Parlamentet anser att EU:s standarder måste bibehållas och stärkas när så är möjligt. Parlamentet efterlyser åtgärder för att ytterligare öka livsmedelsindustrins produktivitet och konkurrenskraft, införa ny teknik och effektivisera resursanvändningen för att på så sätt stärka EU:s ledande roll i världen.

14.  Europaparlamentet anser att det är oacceptabelt att det finns kvalitetsskillnader mellan livsmedelsprodukter av samma märke och i samma förpackningar som saluförs och distribueras på den inre marknaden. Parlamentet välkomnar kommissionens incitament för att ta itu med frågan om kvalitetsskillnader hos livsmedel på den inre marknaden och bland annat utarbeta en gemensam testmetod.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att övervaka de betydande prissvängningarna för jordbruksprodukter och främja användningen av riskhanteringsverktyg, eftersom de bidrar till att skydda jordbrukarnas inkomster.

INFORMATION OM ANTAGANDET I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande

24.4.2018

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

25

2

1

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Jean Arthuis, Richard Ashworth, Reimer Böge, Gérard Deprez, Manuel dos Santos, André Elissen, José Manuel Fernandes, Eider Gardiazabal Rubial, Ingeborg Gräßle, Monika Hohlmeier, John Howarth, Bernd Kölmel, Vladimír Maňka, Siegfried Mureşan, Liadh Ní Riada, Jan Olbrycht, Răzvan Popa, Paul Rübig, Petri Sarvamaa, Inese Vaidere, Monika Vana, Tiemo Wölken, Marco Zanni

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Jean-Paul Denanot, Anneli Jäätteenmäki, Ivana Maletić, Andrey Novakov, Tomáš Zdechovský

SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

25

+

ALDE

Jean Arthuis, Gérard Deprez, Anneli Jäätteenmäki

GUE/NGL

Liadh Ní Riada

PPE

Richard Ashworth, Reimer Böge, José Manuel Fernandes, Ingeborg Gräßle, Monika Hohlmeier, Ivana Maletić, Siegfried Mureşan, Andrey Novakov, Jan Olbrycht, Paul Rübig, Petri Sarvamaa, Inese Vaidere, Tomáš Zdechovský

S&D

Jean-Paul Denanot, Eider Gardiazabal Rubial, John Howarth, Vladimír Maňka, Răzvan Popa, Manuel dos Santos, Tiemo Wölken

VERTS/ALE

Monika Vana

2

-

ECR

Bernd Kölmel

ENF

André Elissen

1

0

ENF

Marco Zanni

Teckenförklaring:

+  :  Ja-röster

-  :  Nej-röster

0  :  Nedlagda röster

(1)

I enlighet med direktiv 2009/128/EG om en hållbar användning av bekämpningsmedel och artikel 67 i förordning (EG) nr 1107/2009.


YTTRANDE från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (26.4.2018)

till utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling

över framtiden för livsmedel och jordbruk

(2018/2037(INI))

Föredragande av yttrande: Angélique Delahaye

FÖRSLAG

Utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet uppmanar utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling att som ansvarigt utskott infoga följande förslag i det förslag till resolution som antas:

–  med beaktande av Parisavtalet, beslut 1/CP.21 och den 21:a partskonferensen för FN:s ramkonvention om klimatförändringar (COP21), som ägde rum i Paris den 30 november–11 december 2015, FN:s mål för hållbar utveckling och konventionen om biologisk mångfald,

–  med beaktande av Europeiska revisionsrättens särskilda rapporter nr 4/2014 Integrering av EU:s vattenpolitikmål i den gemensamma jordbrukspolitiken: delvis en framgång och nr 21/2017 Miljöanpassningsstödet: ett mer komplext inkomststödsystem som ännu inte är ändamålsenligt i miljöhänseende,

–  med beaktande av kommissionens arbetsdokument Agriculture and sustainable water management in the EU (jordbruk och hållbar vattenförvaltning i EU) (SWD(2017)0153),

–  med beaktande av direktiv 2009/128/EG om hållbar användning av bekämpningsmedel(1) och kommissionens rapport till Europaparlamentet och rådet om medlemsstaternas nationella handlingsplaner och om framstegen med genomförandet av direktiv 2009/128/EG om en hållbar användning av bekämpningsmedel (COM(2017)0587),

–  med beaktande av Europeiska revisionsrättens informationsdokument om framtidens gemensamma jordbrukspolitik, som offentliggjordes den 19 mars 2018,

–  med beaktande av det europeiska medborgarinitiativet ”Förbjud glyfosat och skydda människor och miljön mot giftiga bekämpningsmedel”,

–  med beaktande av studien om djurskydd i EU (Animal Welfare in the European Union) av den 16 januari 2017, som utförts på uppdrag av dess utskott för framställningar,

–  med beaktande av Europeiska miljöbyråns rapport nr 21/2017 In support to the monitoring of the Seventh Environment Action Programme (stöd till övervakningen av det sjunde miljöhandlingsprogrammet),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 14 februari 2018 En ny och modern flerårig budgetram för ett EU som effektivt genomför sina prioriteringar efter 2020 (COM(2018)0098),

–  med beaktande av sitt beslut av den 8 februari 2018 om att tillsätta ett särskilt utskott för unionens förfarande för godkännande av bekämpningsmedel,

–  med beaktande av metastudien Is the CAP fit for purpose? An evidence-based fitness check assessment (är den gemensamma jordbrukspolitiken ändamålsenlig – en evidensbaserad kontroll av ändamålsenligheten)(2),

–  med beaktande av den FN-process som resulterade i den internationella studien av hur kunskap, vetenskap och teknik inom jordbruket kan bidra till utveckling (IAASTD), med en bedömning av potentialen för livsmedel och hållbarhet,

–  med beaktande av rapporten från FN:s särskilda rapportör om rätten till livsmedel (A/HRC/34/48),

–  med beaktande av Cork 2.0-förklaringen från 2016 Ett bättre liv i landsbygdsområden, som antogs vid den europeiska konferensen om landsbygdsutveckling,

–  med beaktande av granskningen av miljöpolitikens genomförande (Environmental Implementation Review, EIR), som aviserades 2016 (COM(2016)0316) och som är ett verktyg som ska bidra till att förverkliga fördelarna med EU:s miljölagstiftning och miljöpolitik för företag och medborgare genom bättre genomförande,

A.  Jordbruket är en av de sektorer i ekonomin som förväntas bidra till målet att senast 2030 minska växthusgasutsläppen med 30 % jämfört med nivåerna 2005 i enlighet med förordningen om ansvarsfördelning.

B.  Både jordbrukare och andra aktörer är i stor utsträckning överens om att jordbruket i större utsträckning bör gynna miljön och klimatet, vilket framgick av det offentliga samrådet 2017 om en modernisering och förenkling av den gemensamma jordbrukspolitiken.

C.  Ekologiskt jordbruk skyddar miljön, främjar biologisk mångfald, minimerar markförstöring, fungerar utan systematisk användning av bekämpningsmedel och skyddar därigenom grundvattnet mot skadliga föroreningar, och dess positiva resultat måste beaktas fullt ut när den gemensamma jordbrukspolitiken utformas.

D.  Enligt kommissionens meddelande Framtiden för livsmedel och jordbruk är den gemensamma jordbrukspolitiken den mest integrerade politiken för den inre marknaden som ligger till grund för den europeiska integrationen. Mycket återstår dock att göra innan den kan uppfylla allmänhetens krav på en ökad biologisk mångfald och större åtaganden avseende djurskydd, klimatförändringar och hälsa. Den bör dessutom fortsätta att vara en gemensam politik med en tillräcklig budget och tillräckliga medel för miljö- och klimatåtgärder.

E.  Omkring 80 % av de proteiner som konsumeras, framför allt soja, importeras från i huvudsak Brasilien, Argentina och Förenta staterna, och EU måste snarast lägga fram en proteinstrategi inom den gemensamma jordbrukspolitiken i syfte att minska beroendet av importer som ger upphov till avskogning och markrofferi.

F.  Enligt den särskilda Eurobarometerundersökningen nr 442 om européers attityder till djurs välbefinnande anser 82 % av EU-medborgarna att man borde värna mer om produktionsdjurs välbefinnande.

G.  Intensifieringen av jordbrukssystemen har på olika sätt utsatt miljön för betydande påfrestningar och bidragit till en fortsatt förlust av markfunktioner och ökade vattenföroreningar. Väl utformade politiska instrument kan mildra sådana skadliga effekter, och den gemensamma jordbrukspolitiken bör få en ny utformning för att främja och stödja helt hållbara jordbruksmodeller.

H.  Enligt Europeiska miljöbyråns bedömning 2015 av tillståndet för naturen i EU kommer de största påfrestningarna på och hoten mot landbaserade ekosystem enligt medlemsstaterna från jordbruket och förändrade naturliga förhållanden. Om de nuvarande metoderna fortsätter att användas kommer detta att leda till en allvarlig och skadlig inverkan på såväl naturen som det framtida ekonomiska välståndet. Subventioner som är skadliga för miljön bör gradvis avskaffas.

I.  Den gemensamma jordbrukspolitiken är ytterst viktig för omkring 12 miljoner jordbruksföretag i hela Europa.

J.  Jordbruksmark utgör 47 % av det europeiska territoriet och det finns 22 miljoner jordbrukare och lantarbetare i EU.

K.  Småbrukarna utgör ca 40 % av EU:s jordbruksföretag, men de erhåller endast 8 % av bidragen från den gemensamma jordbrukspolitiken.

L.  Den gemensamma jordbrukspolitikens mål för hållbar förvaltning av naturtillgångar och klimatåtgärder har ännu inte uppnåtts.

M.  Konsumtionen av mättade fetter och rött kött i unionen ligger fortfarande långt över de rekommenderade näringsvärdena, och livsmedelsindustrin fortsätter att i hög grad bidra till utsläppen av växthusgaser och kväve.

N.  Den nuvarande gemensamma jordbrukspolitiken har endast i begränsad utsträckning bidragit till att stödja ett större ekologiskt jordbruk, som 2015 bedrevs på endast 6 % av den utnyttjade jordbruksarealen (UJA) i unionen.

O.  Den gemensamma jordbrukspolitikens mål enligt artikel 39 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) är fortfarande giltiga och relevanta, och ytterligare mål bör vara att säkerställa livsmedelssäkerheten och livsmedelssuveräniteten samt motståndskraftiga och hållbara jordbrukssystem och jordbruksområden i EU i syfte att bättre bevara dem för framtiden.

P.  Den gemensamma jordbrukspolitiken syftar till att införliva miljömål genom att säkerställa dels att alla dess bestämmelser är förenliga med de miljökrav som anges i unionslagstiftningen, dels att jordbrukare efterlever dem, och genom att främja utvecklingen av hållbara jordbruksmetoder som bevarar miljön och den biologiska mångfalden.

Q.  Den gemensamma jordbrukspolitiken bör spela en viktig roll i säkerställandet av en hållbar livsmedelsproduktion, en skälig levnadsstandard i alla regioner och medlemsstater, överkomliga priser för allmänheten och konsumenterna, hållbar användning och skydd av naturresurser, sammanhållning i landsbygds- och stadsområden, tillgång till livsmedel av hög kvalitet och goda kostvanor samt samstämdhet med hållbar utveckling och klimatmål, samtidigt som åtagandena om miljöskydd, klimatåtgärder, djurs välbefinnande och djurskydd samt växtskydd fullgörs.

R.  Europaparlamentet måste ha en övergripande roll i fastställandet av en tydlig politisk ram för att ange gemensamma mål på europeisk nivå och säkerställa att strategiska frågor som har en inverkan på människors dagliga liv i fråga om användningen av naturtillgångar, kvaliteten på vår mat, hälsa och en övergång till fullständigt hållbara jordbruksmetoder till fullo debatteras på ett demokratiskt sätt.

S.  Kommissionens meddelande om framtiden för livsmedel och jordbruk fastslår att den gemensamma jordbrukspolitiken måste ta itu med grundläggande hälsoproblem på ett bättre sätt.

T.  Den framtida gemensamma jordbrukspolitiken måste överensstämma med FN:s mål för hållbar utveckling, Parisavtalet och EU-politiken, framför allt beträffande hållbarhet, miljö, klimat, folkhälsa och livsmedel.

U.  Den framtida gemensamma jordbrukspolitiken kommer att behöva spela en mer framträdande roll inom hållbar utveckling, folkhälsa samt miljö- och klimatskydd, med särskilda mål som antas på EU-nivå och uppfylls av medlemsstaterna, enligt revisionsrättens rekommendationer, om biologisk mångfald, klimatförändringar och antimikrobiell resistens samt om skydd av luft, mark och vatten.

V.  Av de tre pelarna för hållbar utveckling är övervakningen/mätningen av framsteg inom miljöpelaren den svagaste(3). Kommissionen föreslår i sitt meddelande om den gemensamma jordbrukspolitiken att den nya genomförandemodellen ska vara mer resultatinriktad, och behovet av uppgifter om relevanta indikatorer för att genomföra denna modell är därför avgörande.

W.  Vatten och jordbruk är till sin natur sammanlänkade, och en hållbar vattenförvaltning inom jordbrukssektorn är viktig för att garantera god kvalitet och tillräcklig livsmedelsproduktion samt säkerställa att vattentillgångarna bevaras.

X.  Endast ekonomiskt sunda jordbruk kommer att kunna uppnå EU:s miljö- och klimatmål.

Y.  Eftersom den gemensamma jordbrukspolitiken är en gemensam sektorspolitik måste den utgöra grundvalen i sammanjämkningen av miljö- och klimatmål och ekonomisk hållbarhet för jordbrukssektorn genom att utveckla det bidrag som varje jordbrukare och den vidare landsbygden genererar för att möta miljö- och klimatutmaningar, inklusive utnyttja de möjligheter som den cirkulära ekonomin ger, och genom att belöna jordbrukare som redan har antagit metoder och produktionsmodeller som kombinerar både ekonomiska och miljömässiga resultat. Vissa jordbruksmetoder kan ge ett bättre miljömässigt resultat inom den gemensamma jordbrukspolitiken, och samtidigt ge jordbrukarna större marginaler genom att minska produktionskostnaderna.

Z.  Det bör finnas en koppling mellan den gemensamma jordbrukspolitiken och direktiv 2009/128/EG om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder för att uppnå en hållbar användning av bekämpningsmedel. Den gemensamma jordbrukspolitiken bör, på grundval av artikel 191.2 i EUF-fördraget, säkerställa att principen att förorenaren ska betala följs, så att de företag som går i bräschen för en minskad användning av bekämpningsmedel inte drabbas av konkurrensnackdelar.

AA.  Användning av bekämpningsmedel, minskad biologisk mångfald och förändringar i jordbruksmiljön inverkar negativt på antalet pollinerande insekter och mångfalden av pollinerande insektsarter. Såväl domesticerade som vilda pollinerande insekter står inför betydande utmaningar, vilket kan få negativa effekter för EU:s jordbruk och livsmedelssäkerhet, med tanke på att större delen av EU:s produktion är beroende av pollinering. Ett offentligt samråd inom ramen för EU-initiativet för pollinerande insekter inleddes i januari 2018 för att kartlägga bästa praxis och nödvändiga åtgärder som ska motverka minskningen av antalet pollinerande insekter i EU.

AB.  EU:s regioner vid Medelhavet är mer utsatta för klimatförändringarnas konsekvenser, såsom torka, bränder och ökenspridning, och jordbrukarna i dessa regioner kommer därför att behöva göra större ansträngningar för att anpassa sin verksamhet till de ändrade miljöförhållandena. Dessa ansträngningar bör beaktas och stödjas inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken.

AC.  Mer långsiktigt motståndskraftiga och hållbara jordbrukssystem och jordbruksområden kommer att gynna hela EU.

AD.  En enhetlig strategi för Europas jordbruks- och skogsekosystem är inte lämplig, med tanke på exempelvis regeln om stödberättigande för maximalt 100 träd per hektar (eller maximalt krontak), vilket hotar ekosystem och livsmiljöer som bygger på skogsjordbruk.

AE.  Miljöanpassningsåtgärderna i den nuvarande gemensamma jordbrukspolitiken har inte nått sin fulla potential, delvis på grund av komplicerade undantag, och kan förbättras ytterligare. Dessa åtgärder visar hur avsaknaden av bindande mätbara mål kan leda till att miljömässiga kollektiva nyttigheter inte tillhandahålls.

AF.  I den evidensbaserade metakontrollen av ändamålsenligheten av vetenskapliga studier fann man att miljöanpassningsåtgärderna inte avsevärt förbättrade miljöprestandan, till stor del för att dessa krav redan var uppfyllda.

AG.  Miljöanpassningsåtgärderna grundades på redan befintliga tvärvillkor, nämligen bevarande av permanent betesmark, och i mindre utsträckning växelbruk och landskapselement.

AH.  Europeiska revisionsrätten har betonat att det miljöanpassningsstöd som infördes i samband med reformen 2013 skapar ytterligare komplexitet och byråkrati, är svårt att förstå och misslyckas med att avsevärt förbättra den gemensamma jordbrukspolitikens miljö- och klimatresultat.

AI.  Stöd från den gemensamma jordbrukspolitiken bör omfattas av strikta villkor för tillhandahållande av kollektiva nyttigheter, framför allt med avseende på miljö och arbetstillfällen av god kvalitet, för att svara mot samhällets krav.

AJ.  En omarbetad gemensam jordbrukspolitik måste ge de resultat som krävs, medlagstiftarna måste ges medel för att fullt ut kunna utöva sitt uppdrag inom en reglerad tidsram, och det finns osäkerheter kring brexit.

AK.  En framtida livsmedelssäkerhet i Europa måste garanteras för både Förenade kungariket och EU 27 genom ansträngningar till det yttersta för att minimera produktionsstörningar och trygga tillgången till livsmedel för båda parter. Alla ansträngningar måste göras för att garantera enhetligt anpassade miljö- och livsmedelssäkerhetsstandarder för att säkerställa att medborgarna i varken Förenade kungariket eller EU råkar ut för sänkt livsmedelskvalitet och livsmedelssäkerhet.

AL.  Jordbruksverksamhet har en stor inverkan på miljö, klimat, hälsa, livsmedelssäkerhet, biologisk mångfald och djurskydd, men kan även bidra till att mildra klimatförändringarna genom att minska utsläppen av växthusgaser och binda koldioxid. Den gemensamma jordbrukspolitiken måste behandla dessa frågor med särskilda instrument och modeller.

AM.  Den gemensamma jordbrukspolitiken behöver lämpliga verktyg för att hantera jordbrukets utsatthet för klimatförändringar och samtidigt minska det tryck på sötvattenreserverna som utövas av sektorn, som står för 50 % av EU:s användning av sötvatten.

AN.  Kommissionen efterlyser i sitt flaggskeppsinitiativ ”Ett resurseffektivt Europa” i Europa 2020-strategin ändrade konsumtionsmönster för att skydda livsmedelskedjans integritet från gård till bord i framtiden.

AO.  Den framtida gemensamma jordbrukspolitiken bör ge jordbrukarna lämpligare instrument för att skydda, bevara och stärka unionens naturkapital och vända den särskilt oroväckande trenden med minskad biologisk mångfald, exempelvis i fråga om gräsmarksfjärilar och odlingslandskapets fåglar.

AP.  Den framtida gemensamma jordbrukspolitiken bör angripa problemet med ammoniakutsläpp från jordbrukssektorn, som 2015 stod för 94 % av unionens totala ammoniakutsläpp, vilket bidrar till luftföroreningar, eutrofiering och försurning av ekosystemen.

1.  Europaparlamentet tar del av kommissionens meddelande om framtiden för livsmedel och jordbruk, och välkomnar att ett av den gemensamma jordbrukspolitikens mål ska vara att stärka och säkerställa en hållbar förvaltning av naturtillgångar och bidra till att uppnå EU:s miljö- och klimatmål.

2.  Europaparlamentet betonar särskilt att den gemensamma jordbrukspolitiken i framtiden måste bidra till en ekonomiskt, miljömässigt och socialt hållbar jordbruksproduktion, till hälsa och till EU:s övriga politikområden, samt till att fullgöra redan överenskomna internationella åtaganden, särskilt Parisavtalet från klimatkonferensen i Paris (COP21), FN:s mål för hållbar utveckling och konventionen om biologisk mångfald.

3.  Europaparlamentet begär att den gemensamma jordbrukspolitiken främst ska prioritera alla europeiska jordbruksföretags övergång till att vara hållbara företag som kombinerar ekonomiska och miljömässiga prestandanormer, utan att de sociala och arbetsrättsliga normerna sänks.

4.  Europaparlamentet begär att den gemensamma jordbrukspolitiken ska säkerställa att alla jordbrukare, även småbrukare, får en skälig inkomst, och respektera gränserna för vad miljön klarar av, och på så sätt säkerställa motståndskraft och långsiktig produktivitet.

5.  Europaparlamentet påminner om att den framtida gemensamma jordbrukspolitiken måste uppmuntra jordbrukare att tjäna samhället som helhet genom att införa eller fortsätta att tillämpa jordbruksmetoder som är förenliga med miljöskyddet och bevarandet av landskap, jord, naturresurser och genetisk mångfald.

6.  Europaparlamentet påminner om att det redan tidigare har betonat det skriande behovet av åtgärder för att få bukt med de främsta orsakerna till förlust av biologisk mångfald, nämligen förstöringen och försämringen av livsmiljöer främst på grund av överdriven markförbrukning, miljöförstöring, intensivt jordbruk, användning av syntetiska kemiska bekämpnings- och gödselmedel, utbredning av främmande arter och klimatförändringar. Parlamentet efterlyser därför en gemensam jordbrukspolitik som är förenlig med EU:s övriga miljö-, social- och hälsopolitiska mål samt med internationella åtaganden, såsom målen för hållbar utveckling och klimatfördrag.

7.  Europaparlamentet efterlyser stöd genom nya finansieringsinstrument och nationella åtgärder för unga jordbrukare som gör nya investeringar, i syfte att främja generationsväxlingen bland jordbrukare.

8.  Europaparlamentet erkänner att agroekologiska metoder såsom skogsjordbruk kan spela en viktig roll i detta hänseende.

9.  Europaparlamentet begär att den ekologiska jordbruksproduktionen ska utökas.

10.  Europaparlamentet efterlyser en reformerad gemensam jordbrukspolitik som är enkel, ansvarsfull och tydligt inriktad på att ge resultat med avseende på hållbart jordbruk. Parlamentet anser att reformen bör göra de administrativa förfarandena mindre komplexa och betungande för jordbrukarna och förbättra resultatövervakningen på medlemsstatsnivå.

11.   Europaparlamentet efterlyser en resultatbaserad gemensam jordbrukspolitik som är samstämd med andra EU-politikområden och som har som sin främsta prioritet en övergång till ett marknadsdrivet och hållbart jordbruk i EU genom ökad långsiktig produktivitet och konkurrenskraft och fastställda EU-resultatmål för miljö, hållbar utveckling och social utveckling för tillhandahållandet av kollektiva nyttigheter.

12.   Europaparlamentet understryker att kollektiva nyttigheter och ekosystemtjänster avseende mark, vatten, biologisk mångfald, luftkvalitet, klimatåtgärder och landskapsvärden måste tillhandahållas.

13.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att se till att den framtida gemensamma jordbrukspolitiken stöder mer hållbara produktionssystem och ett ökat tillhandahållande av kollektiva nyttigheter från markförvaltning.

14.  Europaparlamentet påminner om att parlamentet har betonat att bevarandet av den biologiska mångfalden är avgörande för långsiktig livsmedels- och foderproduktion, och därför ligger i jordbrukarnas eget intresse.

15.   Europaparlamentet understryker att den framtida gemensamma jordbrukspolitiken och dess utgifter på ett effektivt sätt måste uppnå de fastställda målen genom efterlevnad och större samstämdhet mellan olika politikområden, vilket är särskilt viktigt med avseende på en hållbar förvaltning av naturresurser och de instrument som har inrättats i detta syfte inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken.

16.  Europaparlamentet påminner om att parlamentet redan tidigare har framhållit att man vid kontrollen av hur ändamålsenligt direktivet om Natura 2000 är underströk att samstämdheten med den gemensamma jordbrukspolitiken måste förbättras, och framhåller den oroväckande nedgången i antalet arter och livsmiljöer som är kopplade till jordbruket. Parlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera den effekt som den gemensamma jordbrukspolitiken har på den biologiska mångfalden. Parlamentet efterlyser även högre Natura 2000-stöd, för att ge kraftfullare incitament till skydd av Natura 2000-jordbruksområden, som är i mycket dåligt skick.

17.  Europaparlamentet framhåller att jordbrukare måste belönas på lämpligt sätt för att de bevarar och skyddar befintliga livsmiljöer. Parlamentet framhåller i detta sammanhang att reglerna för system för miljövänligt jordbruk kan uppmuntra jordbrukare att ta bort befintliga livsmiljöer och plantera nya livsmiljöer för att få stöd. Parlamentet påpekar att detta skulle kunna undergräva insatserna för att stärka den biologiska mångfalden och miljöskyddet, och framhåller därför på nytt att jordbrukare måste belönas för att de bevarar och skyddar livsmiljöer.

18.  Europaparlamentet begär att man ska upprätthålla hela den första pelaren, som är baserad på förstärkta tvärvillkor för stödåtgärder som är kalibrerade för att maximera de förväntade resultaten för varje jordbrukare och som ersätter jordbrukarna för de kollektiva nyttigheter som de kan tillhandahålla, såsom klimatåtgärder och naturskydd. Parlamentet understryker att den gemensamma jordbrukspolitiken bör innehålla stöd för ekosystemtjänster, under övervakning av miljömyndigheterna, som bygger på det befintliga Life-programmet. Parlamentet betonar dock hur viktigt det är med aktiva familjejordbruk i olika storlekar för bevarandet av olika jordbruksverksamheter, och att åtgärderna därför skulle vara bättre inriktade om fokus lades på familjejordbruk.

19.  Europaparlamentet är övertygat om att villkorligheten mellan direktstöd och miljöanpassningsåtgärder måste upprätthållas för att säkerställa en mer hållbar jordbrukssektor i EU, och efterlyser ett nytt frivilligt system för incitament till jordbrukare som är beredda att gå längre än de nuvarande miljöåtgärderna i jordbruket.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrikta sig på livskvaliteten i landsbygdsområden för att göra livet där attraktivt för alla, i synnerhet för den yngre generationen.

21.  Europaparlamentet begär att tvärvillkoren eller det system som ska ersätta dem ska inbegripa all artspecifik djurskyddslagstiftning för produktionsdjur och direktiven om värphöns och slaktkycklingar.

22.  Europaparlamentet efterlyser en första pelare som definieras på EU-nivå och som beaktar betydelsen av en tydlig koppling mellan beviljandet av målinriktat direktstöd, som är föremål för stränga villkor avseende miljömässiga och sociala resultat som medför långsiktiga miljömässigt och ekonomiskt hållbara fördelar, och tillhandahållandet av kollektiva nyttigheter och tjänster, som inbegriper adekvata mekanismer för att belöna jordbrukare på grundval av ambitiösa gemensamma kriterier och tydligt mätbara mål som fastställs på EU-nivå och som stöder jordbrukarna bättre i övergången till ekonomiska och miljömässiga resultat.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att den första pelaren förblir det huvudsakliga inkomstsystemet för jordbrukarna och själva garantin för att det råder lika villkor för alla på den inre marknaden. Parlamentet betonar därför att kommissionen bör se till att det inte förekommer några politiska skillnader mellan medlemsstaterna i deras respektive nationella genomförandeplaner för den gemensamma jordbrukspolitiken, eftersom sådana skillnader skulle kunna leda till en snedvridning av marknaden och otillbörlig konkurrens på unionsnivå.

24.  Europaparlamentet varnar för varje eventuell nationell medfinansiering av direktstöd, eftersom det skulle inverka negativt på den gemensamma jordbrukspolitikens gemensamma karaktär.

25.  Europaparlamentet varnar för de risker som följer av möjligheten för medlemsstaterna att självständigt fastställa sina nationella planer och se över sina beslut årligen, utan en stark gemensam uppsättning regler, mål och åtgärder som är fastställda på EU-nivå. Parlamentet betonar att en sådan möjlighet skulle utsätta jordbrukare för en hög grad av osäkerhet till följd av politiska beslut som fattas på nationell nivå och skulle kunna inverka negativt på miljöutmaningar.

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa en ny och övergripande rättslig ram som möjliggör en konsekvent tillämpning av miljö- och klimatinsatser såsom miljöanpassning, tvärvillkor – som inbegriper god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden samt föreskrivna verksamhetskrav –, och miljö- och klimatåtgärder i jordbruket för landsbygdsutveckling, så att jordbrukarna kan arbeta mer effektivt och på ett enklare och mer inriktat sätt med miljöskydd, biologisk mångfald och klimatåtgärder, och som samtidigt säkerställer att medlemsstaterna har tillräcklig kontroll och beaktar lokala förhållanden. Parlamentet betonar att det behöver göras en tydlig åtskillnad mellan åtgärderna inom den första och den andra pelaren.

27.  Europaparlamentet anser att upp till 30 % av den första pelaren bör ägnas åt detta europeiska incitamentssystem, som medlemsstaterna har beslutat ska vara ett avtalsmässigt system med incitament för en övergång till ett jordbruk som kombinerar ekonomiska och miljömässiga resultatstandarder.

28.  Europaparlamentet anser att övergången till hållbara jordbrukssystem måste stödjas av en oberoende och transparent samt tillräckligt och offentligt finansierad rådgivningsverksamhet för jordbruket i alla medlemsstater och regioner och en ökad deltagardriven forskning ”nedifrån och upp” baserad på samverkan mellan forskare och jordbrukare och effektiva kollegiala utbyten i de europeiska innovationspartnerskapen, särskilt för jordbruksekologiska metoder som drar nytta av och främjar naturliga processer för att öka skördar och motståndskraft.

29.  Europaparlamentet anser att man i systemet för jordbruksrådgivning och det europeiska innovationspartnerskapet särskilt bör uppmuntra till alternativ till bekämpningsmedel, i synnerhet tillämpningen av de åtta principerna om integrerat växtskydd för att minska beroendet av bekämpningsmedel, och sträva efter att uppnå en framtid där bekämpningsmedel inte används. Parlamentet anser att man, genom att tillvarata och uppmuntra till naturliga processer för att öka skördarna och motståndskraften, sannolikt kommer att sänka produktionskostnaderna baserat på nuvarande erfarenheter.

30.  Europaparlamentet efterlyser en förnyad andra pelare som är mindre komplex och mer effektiv, och som inriktas på att verkligen stimulera territoriella och sektoriella utvecklingsstrategier, som sätter investeringar, utbildning och rådgivning, smarta lösningar, hållbarhet, forskning, innovation, djurskydd, jordbruksekonomier och försörjningen på landsbygden i centrum och samtidigt gör det möjligt för medlemsstaterna att anta specifika strategier för att beakta lokala förhållanden och behov, däribland kompensation för extra kostnader i samband med naturbetingade nackdelar och mer ambitiösa program för miljö- och klimatvänliga jordbruk.

31.  Europaparlamentet understryker vikten av landsbygdsutveckling, inklusive Leader- och LLU-initiativen, för att stödja ett multifunktionellt jordbruk och främja partnerskap mellan jordbrukare, lokalsamhällen, det civila samhället och ytterligare företagsverksamheter, i syfte att generera inkomster från diversifierade ekonomiska verksamheter såsom landsbygdsturism, och att säkra jordbruk med stöd från lokalsamhället och tillhandahållandet av sociala tjänster i landsbygdsområden.

32.  Europaparlamentet efterlyser en andra pelare där djurskydd är en obligatorisk del av program för landsbygdsutveckling i EU, och som föreskriver krav på minimiutgifter för djurskyddsåtgärder och långsiktiga incitament för att få fler jordbrukare att anta striktare djurskyddsnormer som går längre än den nuvarande lagstiftningen.

33.  Europaparlamentet begär att främjandet av resurseffektivitet, även för vatten, ska stärkas i den framtida gemensamma jordbrukspolitiken, och uppmuntrar till att ge jordbrukare möjlighet att fatta välgrundade beslut om vatten- och näringskrav med hjälp av smart teknik, lämpliga metoder och direkttillgång till information, t.ex. satellitdata.

34.  Europaparlamentet efterlyser åtgärder som ökar återvinningen av näringsämnen. Parlamentet anser att strukturpolitiken på jordbruksområdet bör anpassas till miljöstödsystemet, t.ex. genom en bättre kombination av vegetabilieproduktion och djuruppfödning.

35.  Europaparlamentet framhåller behovet av utbetalningar inom ramen för programmet för landsbygdsutveckling till jordbrukare i områden som präglas av naturbetingade nackdelar, t.ex. svåra klimatförhållanden, branta sluttningar eller dålig jordkvalitet. Parlamentet begär att programmet för områden med naturliga begränsningar för perioden efter 2020 ska förenklas och riktas på ett bättre sätt.

36.  Europaparlamentet anser att EU:s ambitiösa mål för miljö och landsbygdsutveckling kan uppnås endast med en sådan kompletterande modell som inbegriper tydligt fastställda mål och är samstämd med EU:s övriga politikområden. Parlamentet understryker att en flexibel nationell programplaneringsmetod även i fortsättningen bör tillämpas på den andra pelaren, samtidigt som den första pelaren bör inriktas på gemensamma regler och standarder i syfte att ge alla jordbrukare i EU lika villkor.

37.  I de fall då riskhanteringsverktygen inte räcker till för att hantera massiva marknadsstörningar anser Europaparlamentet att den framtida gemensamma jordbrukspolitiken bör kunna reagera bättre, effektivare och snabbare på marknadskriser med hjälp av europeiska krishanteringsåtgärder som syftar till att återställa balanserade marknadsvillkor.

38.   Europaparlamentet betonar att en av de centrala utmaningar som den framtida gemensamma jordbrukspolitiken står inför är jordbrukarnas beroende av artificiella gödningsmedel och kemiska bekämpningsmedel, som kan ha en negativ inverkan på vattenkvaliteten och är kopplade till förlusten av biologisk mångfald. Parlamentet påminner om att växelbruk, som en del av integrerad bekämpning av skadedjur, fortfarande är ett av de mest effektiva verktygen för bevarande av biologisk mångfald och återställande av markkvaliteten.

39.  Europaparlamentet uppmanar till utarbetande av en särskild åtgärd inom ramen för landsbygdsutveckling för att uppmuntra till en kraftigt minskad användning av bekämpningsmedel, på grundval av Europeiska unionens åtta principer om integrerat växtskydd, och till användning av icke-kemiska alternativ.

40.  Europaparlamentet framhåller betydelsen av pollinering och bevarande av den biologiska mångfalden. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att avsätta bekämpningsmedelsfria områden för att förhindra sådan dödlighet bland bin som orsakas av bekämpningsmedel.

41.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen och medlemsstaterna att se till att den framtida jordbrukspolitiken beaktar slutsatserna om minskningen av pollinerande insekter och erbjuder lämpliga lösningar.

42.  Europaparlamentet insisterar på en resultatbaserad strategi för stöd, och föreslår därför att det ska införas indikatorer såsom markkvalitet och biologisk mångfald, förekomst av arter och artrikedom, mylla och matjord, jordtäckning mot erosion, förlust av näringsämnen och vattenkvalitet, och biologisk mångfald, inklusive rikedom och förekomst av fågelarter, vilda pollinerande insekter och andra insekter.

43.   Europaparlamentet begär att kraftfulla mål för den gemensamma jordbrukspolitiken ska fastställas i grundförordningen, i linje med miljölagstiftningen och på grundval av kvantifierade och ambitiösa resultatindikatorer. Parlamentet understryker att nationella strategiska planer för den gemensamma jordbrukspolitiken bör vara evidensbaserade och utformade i samarbete med relevanta miljömyndigheter, i samråd med alla berörda aktörer (inbegripet småbrukare, icke-statliga miljöorganisationer och företrädare för det civila samhället), och det ska vara obligatoriskt för dessa planer att följa partnerskapsprincipen.

44.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att medlemsstaterna fastställer kvantifierade mål när så är möjligt och inför indikatorer för att mäta framstegen i förhållande till målen i de strategiska planerna.

45.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge tydlig vägledning och stöd till medlemsstaterna när de utarbetar sina strategiska planer, för att säkerställa att planerna är stabila och av hög kvalitet.

46.  Europaparlamentet påminner om att det i kontrollen av fågeldirektivets och art- och habitatdirektivets ändamålsenlighet betonas att samstämdheten med den gemensamma jordbrukspolitiken måste förbättras, och framhålls att den snabba minskningen av arter och livsmiljöer är kopplad till jordbruket. Parlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera den effekt som den gemensamma jordbrukspolitiken har på den biologiska mångfalden.

47.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa ändamålsenliga och realistiska övervakningsordningar som baseras på robusta och vetenskapliga urvalsmetoder för att följa framstegen för alla mål.

48.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fullfölja sitt förslag om en resultatinriktad politik och tillhandahålla stöd inom ramen för tekniskt bistånd och andra politiska insatser och åtgärder för att inkludera övervakning och datainsamling om alla relevanta indikatorer, vilket är av särskild relevans med tanke på att det saknas uppgifter om miljöindikatorer.

49.  Europaparlamentet betonar att den gemensamma jordbrukspolitikens mål är inriktade på livsmedelsproduktion och anser att den gemensamma jordbrukspolitiken måste bidra till agendan för bioekonomi och strategin för biobaserad kemi, baserat på principerna om den cirkulära ekonomin och med beaktande av det verkliga klimatbidraget från olika användningsområden för och typer av biomassa, och att den måste bidra till att ge landsbygdssamhällena ett uppsving med hjälp av expertjobb och innovation, särskilt i fråga om trä och andra biomassaprodukter med stort mervärde och mellangrödor. Parlamentet anser att den gemensamma jordbrukspolitiken även bör uppmuntra till användning av avfall och restprodukter från jordbruket för bioenergi, som ett extra stöd till landsbygdsområdena och jordbrukarna. Parlamentet anser att den gemensamma jordbrukspolitiken måste omfatta en ambitiös EU-strategi för grön energi och grön kemi, som baseras på samproduktion av vegetabiliskt protein.

50.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inta ett medellångt och långt perspektiv vid översynen av sin proteinpolitik, så att dess lagstiftningsförslag om reform av den gemensamma jordbrukspolitiken innehåller lämpliga och tillförlitliga nya åtgärder och instrument som hjälper jordbrukarna att förbättra växelbrukssystemen, så att man på ett hållbart sätt kan minska det nuvarande proteinunderskottet och stabilisera priserna.

51.  Europaparlamentet anser att den framtida gemensamma jordbrukspolitiken bör främja odling av proteingrödor som ett viktigt verktyg för att säkerställa övergången från intensiva monokulturer med stor användning av syntetiska kemiska bekämpningsmedel och stor miljöpåverkan till diversifierade ekologiska jordbrukssystem.

52.  Europaparlamentet anser att det bästa sättet att använda proteingrödor är i livsmedel. Parlamentet anser att produktionen av dem följaktligen bör följa en prioriteringsordning som gynnar direkt konsumtion av livsmedel följt av produktion av djurfoder, och som endast tillåter biobränsleframställning från avfall.

53.  Europaparlamentet efterlyser ett kraftfullt främjande av skogsjordbruk, som kan förbättra livskvaliteten för människor genom att förbättra mikroklimat, öka motståndskraften på gård- och landskapsnivå, försköna landskap och tillhandahålla multifunktionella rekreations- och produktionsekosystem. Parlamentet understryker att man behöver identifiera och åtgärda eventuella luckor som skulle kunna stå i vägen för utvecklingen av skogsjordbrukssystem, inklusive avsaknaden av möjligheter att certifiera produkter från ”träd utanför skogarna” i EU-regionerna inom ramen för befintliga certifieringssystem.

54.  Europaparlamentet framhåller att en hållbar skogsförvaltning spelar en viktig funktion i anpassningen av skogarna till klimatförändringarna, och betonar betydelsen av värdekedjan från skog till trä för att upprätthålla försörjningen på landsbygden, skapa arbetstillfällen, tillväxt och social stabilitet i landsbygdsområden samt bidra till nya värdekedjor i linje med den cirkulära ekonomin och bioekonomin.

55.  Europaparlamentet anser att den gemensamma jordbrukspolitiken behöver hantera de risker som är förknippade med klimatförändringar och markförstöring i hela det brukade landskapet, genom att investera i att göra jordbruksekosystemen motståndskraftiga och robusta, investera i ekologisk infrastruktur för att bygga upp matjorden, åtgärda jorderosionen, införa/förlänga växelbruk, lägga till fler träd i landskapet och främja den biologiska och strukturella mångfalden på de enskilda jordbruken.

56.  Europaparlamentet påminner om den strategiska betydelsen av forskning och innovation, och efterlyser bättre synergieffekter mellan målen för den gemensamma jordbrukspolitiken och målen för Horisont 2020 på områdena för livsmedelsproduktion, hållbar förvaltning av resurser och klimatåtgärder.

57.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att alla importerade jordbruksprodukter uppfyller samma sanitära och sociala normer som de som gäller för EU-produkter genom att införa ömsesidighetsklausuler i alla handelsavtal. Parlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en systematisk konsekvensbedömning av de bestämmelser som avser jordbrukssektorn i varje handelsavtal samt att erbjuda specifika strategier för att se till att ingen jordbrukssektor påverkas negativt på grund av ett handelsavtal som ingåtts med ett tredjeland, även med beaktande av EU:s geografiska beteckningar.

58.  Europaparlamentet betonar att respekt för en hållbar jordbruksproduktion, EU:s lagstiftning och standarder som EU:s bestämmelser om livsmedelssäkerhet bygger på, EU:s sociala och ekonomiska normer och miljönormer, jord till bord-perspektivet, ömsesidighet och ett strikt upprätthållande av EU:s sanitära och fytosanitära standarder och förfaranden på området för människors och djurs hälsa och livsmedelssäkerhet, i enlighet med EU-lagstiftningen, alla är grundläggande och orubblig grundsatser för alla EU:s förhandlingar om frihandelsavtal för det europeiska jordbruket.

59.  Europaparlamentet betonar att säkerställandet av lika villkor för alla kräver en gemensam europeisk baslinje som värnar medborgarnas rätt till en sund miljö och hälsosamma, näringsrika livsmedel. Parlamentet anser att denna baslinje bör fastställas så att den följer relevanta lagar och internationella åtaganden, liksom principen om att inte åsamka miljön eller samhället någon skada.

60.   Europaparlamentet anser att den framtida gemensamma jordbrukspolitiken måste utformas så att den bättre kan bemöta kritiska folkhälsofrågor, såsom antimikrobiell resistens och luftkvalitet.

61.  Europaparlamentet framhåller de utmaningar som antimikrobiell resistens utgör för djurs och människors hälsa. Parlamentet anser att den nya rättsliga ramen aktivt bör främja bättre djurhälsa och djurskydd som ett sätt att bekämpa antibiotikaresistens, och därigenom skydda folkhälsan och jordbrukssektorn som helhet på ett bättre sätt.

62.  Europaparlamentet anser att institutioner och sakkunniga med ansvar för hälso- och miljöpolitik som påverkar biologisk mångfald, klimatförändringar och luft-, mark- och vattenföroreningar måste involveras i beslutsprocessen för den gemensamma jordbrukspolitiken.

63.  Europaparlamentet efterlyser bättre politisk samordning mellan den gemensamma jordbrukspolitiken och annan EU-politik och andra EU-åtgärder – i synnerhet direktiv 2000/60/EG, direktiv 91/676/EEG och förordning nr 1107/2009 – som ett sätt att uppnå ett hållbart skydd av vattenresurser vars kvantitet och kvalitet påverkas negativt av jordbruket. Parlamentet efterlyser incitament för att stödja lokala samarbetsprojekt mellan jordbrukare och vattenleverantörer i syfte att stärka skyddet av vattenresurser.

64.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla relevanta synergieffekter mellan EU:s flaggskeppsprogram för rymden och den gemensamma jordbrukspolitiken, och i synnerhet med Copernicus-programmet som är av särskilt intresse för jordbrukarna när det gäller klimatförändringar och miljöövervakning.

65.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen och medlemsstaterna att beakta att de nya samhälleliga, miljömässiga, tekniska och ekonomiska förändringarna, t.ex. på områdena ren energi, digitalisering och smarta lösningar, inverkar på livet på landsbygden. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stärka potentialen i landsbygdsnav för hållbar, inkluderande och hållbar tillväxt och innovation, och att då ta hänsyn till de bredare landsbygdssamhällenas intressen. Parlamentet påminner om att områden och samhällen på landsbygden kräver särskild uppmärksamhet och integrerade insatser för att utveckla smarta byar, och efterlyser likvärdiga förutsättningar för särskilda tekniska förbättringar för nav och nät på landsbygden.

66.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa en ny och övergripande rättslig ram för att förbjuda tydligt definierade illojala handelsmetoder i distributionskedjan för livsmedel, i kombination med minimistandarder för att upprätthålla dessa förbud samt sanktionsmekanismer.

67.  Europaparlamentet anser att denna nya ram bör bygga på den eventuella tilldelningen av ett minimibelopp av den totala tillgängliga budgeten för miljöåtgärder i jordbruket, inklusive ekologiskt jordbruk, stöd till biologisk mångfald, höga djurhälso- och djurskyddsstandarder samt god växthälsa.

68.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa en flerfondsfinansierad investeringsstrategi under mandatperioden efter 2020 för att se till att integrerade landsbygdsutvecklingsverktyg med tydliga miljöfördelar, såsom initiativet för smarta byar, genomförs på ett smidigt sätt. Parlamentet uppmanar kommissionen att införa åtgärder för initiativet för smarta byar och skapa smarta byar som en prioriterad åtgärd inom ramen för den kommande landsbygdsutvecklingspolitiken.

69.  Europaparlamentet betonar att det behövs fler möjligheter till samarbete inom producentorganisationer (producentorganisationer och sammanslutningar av producentorganisationer, inbegripet kooperativ) samt branschorganisationer inom den gemensamma organisationen av marknaden.

INFORMATION OM ANTAGANDET I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande

25.4.2018

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

54

4

1

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Marco Affronte, Margrete Auken, Pilar Ayuso, Zoltán Balczó, Biljana Borzan, Lynn Boylan, Paul Brannen, Nessa Childers, Birgit Collin-Langen, Miriam Dalli, Seb Dance, Angélique Delahaye, Stefan Eck, Bas Eickhout, José Inácio Faria, Francesc Gambús, Elisabetta Gardini, Gerben-Jan Gerbrandy, Jens Gieseke, Julie Girling, Sylvie Goddyn, Françoise Grossetête, Andrzej Grzyb, Jytte Guteland, Anneli Jäätteenmäki, Benedek Jávor, Karin Kadenbach, Kateřina Konečná, Urszula Krupa, Giovanni La Via, Peter Liese, Joëlle Mélin, Susanne Melior, Miroslav Mikolášik, Rory Palmer, Massimo Paolucci, Piernicola Pedicini, Bolesław G. Piecha, Pavel Poc, Julia Reid, Frédérique Ries, Michèle Rivasi, Davor Škrlec, Renate Sommer, Estefanía Torres Martínez, Adina-Ioana Vălean, Jadwiga Wiśniewska, Damiano Zoffoli

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Cristian-Silviu Buşoi, Caterina Chinnici, Fredrick Federley, Anja Hazekamp, Norbert Lins, Alojz Peterle, Stanislav Polčák, Carolina Punset, Christel Schaldemose

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Jude Kirton-Darling, Jeroen Lenaers

SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROPI DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

54

+

ALDE

Fredrick Federley, Gerben-Jan Gerbrandy, Anneli Jäätteenmäki, Carolina Punset, Frédérique Ries

ECR

Urszula Krupa, Bolesław G. Piecha, Jadwiga Wiśniewska

GUE/NLG

Lynn Boylan, Stefan Eck, Kateřina Konečná, Estefanía Torres Martínez

NI

Zoltán Balczó

PPE

Pilar Ayuso, Cristian-Silviu Buşoi, Birgit Collin-Langen, Angélique Delahaye, José Inácio Faria, Francesc Gambús, Elisabetta Gardini, Jens Gieseke, Julie Girling, Françoise Grossetête, Andrzej Grzyb, Giovanni La Via, Jeroen Lenaers, Peter Liese, Norbert Lins, Miroslav Mikolášik, Alojz Peterle, Stanislav Polčák, Renate Sommer, Adina-Ioana Vălean

S&D

Biljana Borzan, Paul Brannen, Nessa Childers, Caterina Chinnici, Miriam Dalli, Seb Dance, Jytte Guteland, Karin Kadenbach, Jude Kirton-Darling, Susanne Melior, Rory Palmer, Massimo Paolucci, Pavel Poc, Christel Schaldemose, Damiano Zoffoli

VERTS/ALE

Marco Affronte, Margrete Auken, Bas Eickhout, Benedek Jávor, Michèle Rivasi, Davor Škrlec

4

-

EFDD

Julia Reid

ENF

Sylvie Goddyn, Joëlle Mélin

GUE/NLG

Anja Hazekamp

1

0

EFDD

Piernicola Pedicini*

Teckenförklaring:

+  :  Ja-röster

-  :  Nej-röster

0  :  Nedlagda röster

(1)

EUT L 309, 24.11.2009, s. 71.

(2)

Pe’er et al, 2017, German Centre for Integrative Biodiversity Research (iDiv).

(3)

FN:s statistikenhet, 2016.


BILAGA: SKRIVELSE FRÅN BUDGETSKONTROLLUTSKOTTET

Czesław Adam Siekierski

Ordförande för utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling

Europaparlamentet

Bryssel

Ärende: Yttrande från CONT-utskottet i form av en skrivelse från ordföranden (artikel 53.3 i arbetsordningen) över AGRI-utskottets initiativbetänkande om framtiden för livsmedel och jordbruk - 2018/2037(INI) - COM (2017)0713

Till ordföranden

Budgetkontrollutskottet uppmanar utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling att som ansvarigt utskott ha följande i åtanke i sitt initiativbetänkande om framtiden för livsmedel och jordbruk.

Faktorinkomst

1.   Europaparlamentet påpekar att, enligt uppgifterna från GD AGRI(1), sjönk sektorns mervärde och produktivitet en aning under 2016, låt vara att de förblev åtskilligt högre än under åren 2005–2009, och att det för GD AGRI är svårt att, bland alla inslag på produktionsvolymernas sida eller på värde/pris-sidan eller händelser såsom krisen för mjölk 2015, avgöra exakt vad som orsakat den allmänna nedgången i jordbrukets faktorinkomst sedan 2013.

En rättvis uppläggning av utgifterna inom den gemensamma jordbrukspolitiken

2.   Europaparlamentet erinrar om den ohållbara strukturen hos utgifterna inom den gemensamma jordbrukspolitiken: 44,7 % av alla unionens jordbruksföretag hade en årlig inkomst på mindre än 4 000 EUR, och under 2016 fick i genomsnitt de översta 10 % av mottagarna av den gemensamma jordbrukspolitikens direktstöd cirka 60 % av betalningarna. Parlamentet konstaterar att fördelningen av direktstöd till stor del återspeglar koncentrationen av jordbruksmark, 20 % av jordbrukarna äger också 80 % av marken. Parlamentet är oroat över den starka koncentrationen av stödmottagare och betonar att man måste nå fram till en bättre balans mellan små och stora stödmottagare.

3.   Europaparlamentet upprepar sin ståndpunkt om att direktstödet kanske inte fullständigt fungerar som ett skyddsnät för stabilisering av jordbruksinkomsterna, i synnerhet för mindre jordbruksföretag, eftersom det är så ojämnt fördelat.

4.   Europaparlamentet anser att större jordbruksföretag inte nödvändigtvis behöver lika mycket stöd för att stabilisera jordbruksinkomsterna som mindre jordbruksföretag, i en situation som präglas av inkomstvolatilitet, eftersom de kan utnyttja potentiella stordriftsfördelar som troligen gör dem mer motståndskraftiga.

5.   Europaparlamentet framhåller vikten av att säkerställa en skälig levnadsstandard i alla regioner och medlemsstater och att garantera att det bedrivs jordbruk i hela EU, inbegripet i områden med naturliga begränsningar. Parlamentet anser, av omsorg om lika villkor på den inre marknaden, utan marknadssnedvridande effekter, att frivilligt kopplat stöd (VCS) bör bibehållas som ett verktyg för att bevara produktionen inom utsatta sektorer och motverka specifika svårigheter, särskilt sådana som orsakas av strukturella konkurrensnackdelar i mindre gynnade områden.

Förenkling

6.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna, som kommer att genomföra politiken, att vinnlägga sig om verkligt enklare förfaranden, även i fråga om de dokument som behövs för att man ska kunna få finansiering, utan att för den skull åsidosätta principerna för kontroll och övervakning. Parlamentet begär att särskild uppmärksamhet ägnas åt administrativt stöd till småskaliga producenter, för vilka finansieringen är en livsviktig förutsättning för företagens överlevnad.

Landsbygdsutveckling

7.   Europaparlamentet betonar att nästan alla de landsbygdsutvecklingsprojekt som revisionsrätten granskade under 2016 hade ett system där uppkomna kostnader ersattes, och noterar att under perioden 2014–2020 får medlemsstaterna i stället använda ett system med förenklade kostnadsalternativ som involverar standardiserade skalor för enhetskostnader, klumpsummor och schablonfinansiering, som effektivt begränsar riskerna för alltför höga priser.

Miljöanpassningen måste utvecklas

8.   Europaparlamentet är särskilt oroat över vad som står i revisionsrättens särskilda rapport nr 21/2017, nämligen att ”Miljöanpassningen leder sannolikt inte till väsentliga vinster för miljön och klimatet, främst på grund av [...] att miljöanpassningskraven i allmänhet är låga och till stor del återspeglar normala jordbruksmetoder” liksom också på grund av att det saknas kvantifierade mål.(2) Miljöanpassningen leder därför till positiva ändringar av jordbruksmetoderna på endast en mycket begränsad del av EU:s jordbruksmark.

9.   Europaparlamentet beklagar djupt att miljöprogrammen, i och med att de är en del av det arealbaserade stödet, i sin nuvarande utformning kan leda till att fördelningen av stödet från den gemensamma jordbrukspolitiken blir ännu mer obalanserad. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att överväga att följa revisionsrättens rekommendationer i den särskilda rapporten 21/2017.

Ordningen för unga jordbrukare

10.  Europaparlamentet påpekar att med enorma skillnader i utvecklingen av jordbrukssektorn i hela EU är den demografiska utmaningen ett stort problem, som kräver åtgärder för att avhjälpa bristen på unga jordbrukare i syfte att säkerställa långsiktig hållbarhet för jordbruket i unionen.

11.  Europaparlamentet är särskilt oroat över att revisionsrätten i sin särskilda rapport 10/2017 om stöd till unga jordbrukare när det gäller stödet till unga jordbrukare konstaterade att

a)   stödet inte bygger på en grundlig behovsbedömning,

b)   dess mål inte återspeglar det allmänna målet att uppmuntra till generationsskifte,

c)   inte alltid ens ges till unga jordbrukare som behöver det, och

d)   ibland ges till jordbruksföretag där unga jordbrukare endast spelar en mindre roll.

12.  Europaparlamentet beklagar att revisionsrätten, när det gäller stödet till unga jordbrukare via landsbygdsutvecklingsprogram, konstaterat att åtgärderna i allmänhet bygger på en vag behovsbedömning och att det inte finns någon verklig samordning mellan stödet inom första pelaren och stödet till unga jordbrukare inom andra pelaren.

Åtgärder som ska vidtas

13.  Europaparlamentet uppmanar

a)   kommissionen att noggrant analysera orsakerna till den allmänna nedgången i faktorinkomst sedan 2013 och att fastställa ett nytt centralt prestationsmål för nästa fleråriga budgetram, med särskilda resultat- och effektindikatorer, som syftar till att minska inkomstskillnaderna mellan jordbrukare,

b)   kommissionen att fortsätta ge akt på vilka kontroller som görs och vilka uppgifter som meddelas av medlemsstaternas myndigheter, och att ta hänsyn till dessa slutsatser vid fördelningen av revisionsbördan på grundval av riskbedömningar,

c)   medlemsstaterna, stödmottagarna och deras organisationer att dra full nytta av de möjligheter som erbjuds genom systemet med förenklade kostnadsalternativ inom landsbygdsutvecklingen.

14. Europaparlamentet uppmanar

a)   kommissionen att inför nästa reform av den gemensamma jordbrukspolitiken förbereda och utarbeta en komplett interventionslogik för EU:s miljö- och klimatåtgärder inom jordbruksområdet, som har specifika mål och bygger på aktuella vetenskapliga rön om dessa fenomen. Denna reform bör styras framför allt av följande principer:

i.   Jordbrukare bör få stöd inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken om de uppfyller en gemensam uppsättning grundläggande miljönormer fastställda på europeisk nivå, däribland normen för god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden och miljöanpassningskraven, som går utöver miljölagstiftningens krav. Parlamentet välkomnar i detta avseende logiken i kommissionens strategi med en resultatinriktad budget. Parlamentet anser att ett framtida genomförandesystem bör vara mer resultatinriktat.

ii.   Specifika lokala miljö- och klimatbetingade behov kan lämpligen tillgodoses genom kompletterande och mer effektivt målriktade programplanerade jordbruksåtgärder.

iii.   När medlemsstaterna vid sitt genomförande av den gemensamma jordbrukspolitiken erbjuds ett val mellan olika alternativ på en förteckning som upprättats av medlagstiftarna bör de åläggas att före genomförandet visa att de alternativ som de väljer är ändamålsenliga och effektiva för att uppnå politikens mål, och särskilt målen om livsmedelssäkerhet, livsmedelskvalitet samt miljö- och klimatåtgärder, och beakta deras inverkan på hälsa, markförvaltning, samhällsplanering och kampen mot avfolkning i EU.

15. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att

a)   utföra en omfattande utvärdering av den nuvarande gemensamma jordbrukspolitikens alla strategier och verktyg som kan kombineras för att hjälpa unga jordbrukare, och ta reda på vad det är som hindrar unga jordbrukare att tillträda befintliga jordbruksföretag eller grunda nya jordbruksföretag, något som kan behandlas inom ramen för den framtida översynen av den gemensamma jordbrukspolitiken,

b)   säkerställa att det som ett led i jordbruksreformen görs ytterligare förbättringar av ramen för landsbygdsutveckling som fastställs i bland annat Cork 2.0-förklaringen, i syfte att säkerställa att stödprogrammen till unga jordbrukare blir en framgång,

c)  i lagstiftningen för den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2020 införa (eller kräva att medlemsstaterna i enlighet med bestämmelserna om delad förvaltning anger) en tydlig interventionslogik för de policyinstrument som är inriktade på generationsskiften inom jordbruket,

d)   säkerställa att kommissionen och medlemsstaterna genom den av kommissionen föreslagna lagstiftningen för den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2020 (i enlighet med bestämmelserna om delad förvaltning) förbättrar övervaknings- och utvärderingssystemet.

Med vänlig hälsning

 

Inge Gräßle

(1)

  Årlig verksamhetsrapport för 2016 (s. 15 – nyckelutförandeindikator 1: jordbrukets faktorinkomst per heltidsanställd).

(2)

  ”Miljöanpassningsstödet: ett mer komplext inkomststödsystem som ännu inte är ändamålsenligt i miljöhänseende”, s. 6 och 47.


INFORMATION OM ANTAGANDET I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Antagande

16.5.2018

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

32

5

6

Slutomröstning: närvarande ledamöter

John Stuart Agnew, Clara Eugenia Aguilera García, Eric Andrieu, José Bové, Daniel Buda, Nicola Caputo, Matt Carthy, Jacques Colombier, Michel Dantin, Paolo De Castro, Albert Deß, Herbert Dorfmann, Norbert Erdős, Luke Ming Flanagan, Beata Gosiewska, Anja Hazekamp, Esther Herranz García, Jan Huitema, Peter Jahr, Ivan Jakovčić, Jarosław Kalinowski, Zbigniew Kuźmiuk, Philippe Loiseau, Mairead McGuinness, Ulrike Müller, James Nicholson, Maria Noichl, Laurenţiu Rebega, Bronis Ropė, Maria Lidia Senra Rodríguez, Ricardo Serrão Santos, Czesław Adam Siekierski, Maria Gabriela Zoană, Marco Zullo

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Franc Bogovič, Paul Brannen, Elsi Katainen, Gabriel Mato, Susanne Melior, Momchil Nekov, Annie Schreijer-Pierik, Ramón Luis Valcárcel Siso, Thomas Waitz

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Birgit Collin-Langen


SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROPI DET ANSVARIGA UTSKOTTET

32

+

ALDE

Ivan Jakovčić, Elsi Katainen, Ulrike Müller

ECR

James Nicholson, Laurenţiu Rebega

EFDD

Marco Zullo

GUE/NGL

Matt Carthy, Luke Ming Flanagan

PPE

Daniel Buda, Birgit Collin-Langen, Michel Dantin, Albert Deß, Herbert Dorfmann, Norbert Erdős, Esther Herranz García, Peter Jahr, Jarosław Kalinowski, Gabriel Mato, Annie Schreijer-Pierik, Czesław Adam Siekierski, Ramón Luis Valcárcel Siso

S&D

Clara Eugenia Aguilera García, Eric Andrieu, Paul Brannen, Nicola Caputo, Paolo De Castro, Susanne Melior, Momchil Nekov, Maria Noichl, Ricardo Serrão Santos, Maria Gabriela Zoană

VERTS/ALE

Thomas Waitz

5

-

ECR

Beata Gosiewska

EFDD

John Stuart Agnew

GUE/NGL

Anja Hazekamp, Maria Lidia Senra Rodríguez

VERTS/ALE

José Bové

6

0

ALDE

Jan Huitema

ECR

Zbigniew Kuzmiuk

ENF

Philippe Loiseau, Jacques Colombier

PPE

Mairead McGuinness

VERTS/ALE

Bronis Rope

Teckenförklaring:

+  :  Ja-röster

-  :  Nej-röster

0  :  Nedlagda röster

Senaste uppdatering: 28 maj 2018Rättsligt meddelande