Förfarande : 2016/0361(COD)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0216/2018

Ingivna texter :

A8-0216/2018

Debatter :

PV 15/04/2019 - 17
CRE 15/04/2019 - 17

Omröstningar :

PV 16/04/2019 - 8.13
CRE 16/04/2019 - 8.13

Antagna texter :

P8_TA(2019)0371

BETÄNKANDE     ***I
PDF 637kWORD 99k
25.6.2018
PE 610.851v02-00 A8-0216/2018

om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 806/2014 vad gäller kreditinstituts och värdepappersföretags förlustabsorberings- och rekapitaliseringskapacitet

(COM(2016)0851 – C8-0478/2016 – 2016/0361(COD))

Utskottet för ekonomi och valutafrågor

Föredragande: Gunnar Hökmark

ÄNDRINGSFÖRSLAG
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION
 ÄRENDETS GÅNG I DET ANSVARIGA UTSKOTTET
 SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROPI DET ANSVARIGA UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION

om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 806/2014 vad gäller kreditinstituts och värdepappersföretags förlustabsorberings- och rekapitaliseringskapacitet

(COM(2016)0851 – C8-0478/2016 – 2016/0361(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2016)0851),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0478/2016),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A8-0216/2018).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Ändringsförslag    1

EUROPAPARLAMENTETS ÄNDRINGSFÖRSLAG(1)*

till kommissionens förslag

---------------------------------------------------------

2016/0361 (COD)

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING

om ändring av förordning (EU) nr 806/2014 vad gäller kreditinstituts och värdepappersföretags förlustabsorberings- och rekapitaliseringskapacitet

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande(2),

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(3),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

av följande skäl:

(1)  Den 9 november 2015 offentliggjorde rådet för finansiell stabilitet (Financial Stability Board, FSB) en villkorsförteckning för total förlustabsorberingskapacitet (nedan kallad TLAC-standarden), som därefter antogs på G20-toppmötet i samma månad. Enligt TLAC-standarden ska globala systemviktiga banker, i EU-regelverket kallade globala systemviktiga institut, hålla en tillräcklig miniminivå av i hög grad förlustabsorberande (nedskrivningsbara) skulder, för att säkerställa en smidig och snabb förlustabsorbering och rekapitalisering vid resolution. I sitt meddelande av den 24 november 2015(4) åtog kommissionen sig att senast vid utgången av 2016 lägga fram ett lagstiftningsförslag som skulle göra det möjligt att genomföra TLAC-standarden inom den internationellt överenskomna tidsfristen 2019.

(2)  Vid genomförandet av TLAC-standarden i unionen behöver man beakta de befintliga institutspecifika minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder som i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU(5) gäller för samtliga kreditinstitut och värdepappersföretag i unionen. Eftersom kravet på total förlustabsorberingskapacitet och minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder eftersträvar samma mål om att säkerställa att institut i unionen har en tillräcklig förlustabsorberings- och rekapitaliseringskapacitet bör de två kraven komplettera varandra inom ramen för ett gemensamt regelverk. I operativt hänseende bör den harmoniserade miniminivån enligt TLAC-standarden för globala systemviktiga institut (nedan kallad TLAC-minimikravet) införas i unionslagstiftningen genom ändringar av förordning (EU) nr 575/2013(6), medan det institutspecifika tillägget för globala systemviktiga institut och det institutspecifika kravet för institut som inte är globala systemviktiga institut, benämnt minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder, bör hanteras genom riktade ändringar av direktiv 2014/59/EU och förordning (EU) nr 806/2014(7). De relevanta bestämmelserna i denna förordning i fråga om instituts förlustabsorberings- och rekapitaliseringskapacitet bör tillämpas tillsammans med bestämmelserna i de tidigare nämnda rättsakterna och direktiv 2013/36/EU(8) på ett konsekvent sätt.

(3)  Om det inte finns några harmoniserade regler för genomförandet av TLAC-standarden i de medlemsstater som deltar i den gemensamma resolutionsmekanismen skapar detta ytterligare kostnader och rättsosäkerhet och försvårar tillämpningen av skuldnedskrivningsverktyget för gränsöverskridande institut. En avsaknad av harmoniserade unionsregler medför också snedvridning av konkurrensen på den inre marknaden, eftersom institutens kostnader för att efterleva befintliga krav och TLAC-standarden kan variera avsevärt mellan de deltagande medlemsstaterna. Följaktligen är det nödvändigt att undanröja dessa hinder för den inre marknadens funktion och undvika den snedvridning av konkurrensen som följer av att det inte finns några harmoniserade regler för genomförandet av TLAC-standarden. Den lämpliga rättsliga grunden för denna förordning är således artikel 114 i EUF-fördraget, som den tolkats enligt Europeiska unionens domstols rättspraxis.

(4)  I linje med TLAC-standarden bör förordning (EU) nr 806/2014 fortsätta att möjliggöra resolutionsstrategier med en enda ingångspunkt och resolutionsstrategier med flera ingångspunkter. Enligt strategin med en enda ingångspunkt försätts enbart en koncernenhet, vanligtvis moderföretaget, i resolution medan andra koncernenheter, vanligtvis rörelsedrivande dotterföretag, inte försätts i resolution, medan däremot deras förluster och rekapitaliseringsbehov överförs uppåt inom koncernen till den enhet som försätts i resolution. Enligt strategin med flera ingångspunkter kan fler än en koncernenhet försättas i resolution. För att den önskvärda resolutionsstrategin ska bli ändamålsenlig är det viktigt att man tydligt identifierar de enheter som ska försättas i resolution (”resolutionsenheter”) och vilka dotterföretag som tillhör dem (”resolutionskoncerner”). Denna identifiering är också relevant vid fastställandet av på vilken nivå man bör tillämpa de regler om förlustabsorberings- och rekapitaliseringskapacitet som de finansiella företagen bör följa. Följaktligen är det nödvändigt att införa begreppen ”resolutionsenhet” och ”resolutionskoncern” och att ändra förordning (EU) nr 806/2014 i fråga om koncernresolutionsplanering, så att den gemensamma resolutionsnämnden (nedan kallad nämnden) uttryckligen får ett krav på sig att identifiera resolutionsenheter och resolutionskoncerner inom en koncern och att på lämpligt sätt överväga effekterna av varje planerad resolutionsåtgärd inom hela koncernen, med tanke på en ändamålsenlig resolution på koncernnivå.

(5)  Nämnden bör se till att instituten har en tillräcklig förlustabsorberings- och rekapitaliseringskapacitet för att säkerställa en smidig och snabb förlustabsorbering och rekapitalisering vid resolution med minimala effekter för den finansiella stabiliteten och skattebetalarna. Detta bör uppnås genom att instituten efterlever ett institutspecifikt minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder enligt förordning (EU) nr 806/2014.

(6)  För att anpassa de nämnare som mäter institutens förlustabsorberings- och rekapitaliseringskapacitet till de nämnare som föreskrivs i TLAC-standarden bör minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder uttryckas som en procentandel av det berörda institutets totala riskvägda exponeringsbelopp och av institutets exponeringsmått för bruttosoliditetsgrad.

(7)  Kriterierna för att skulder ska kunna medräknas i minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder bör nära anpassas till de kriterier för TLAC-minimikravet som anges i förordning (EU) nr 575/2013, i linje med de kompletterande justeringar och krav som införs i den här förordningen. I synnerhet bör vissa skuldinstrument med en inbäddad derivatkomponent, t.ex. vissa strukturerade produkter, kunna medräknas i minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder i den utsträckning som de har ett bestämt kapitalbelopp som måste betalas på förfallodagen, medan enbart den ytterligare avkastningen är kopplad till ett derivat och beror på referenstillgångens resultat. Med hänsyn till att dessa instrument har ett bestämt kapitalbelopp bör de vara i hög grad förlustabsorberande och enkelt nedskrivningsbara vid resolution.

(8)  Bland de skulder som kan medräknas för att uppnå minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder ingår i princip samtliga skulder till följd av fordringar från oprioriterade borgenärer utan säkerhet (icke-efterställda skulder), förutsatt att de uppfyller de särskilda kriterier för att kunna medräknas som anges i denna förordning. För att öka möjligheterna att försätta institut i resolution genom en ändamålsenlig användning av skuldnedskrivningsverktyget bör nämnden kunna kräva att det institutspecifika kravet uppnås med hjälp av efterställda skulder, särskilt när det finns tydliga indikationer på att borgenärer vars skulder skrivs ned sannolikt kommer att bära förluster vid resolution som skulle överstiga deras potentiella förluster vid insolvens. Kravet på att uppnå minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder med hjälp av efterställda skulder bör enbart ställas upp till den nivå som krävs för att förhindra att borgenärers förluster vid resolution överstiger de förluster de i annat fall skulle åsamkas vid insolvens. Om nämnden begär efterställning av skuldinstrument i samband med minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder bör detta inte påverka möjligheten att delvis uppfylla TLAC-minimikravet med hjälp av icke-efterställda skuldinstrument i enlighet med förordning (EU) nr 575/2013 och i linje med TLAC-standarden.

(9)  Minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder bör ge institut möjlighet att absorbera förluster som väntas uppstå vid resolution och att rekapitalisera sig efter resolution. På grundval av den valda resolutionsstrategin bör nämnden vederbörligen motivera nivån på det minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder som införs, särskilt i fråga om behovet av och nivån på det krav som avses i artikel 104a i direktiv 2013/36/EU och som ingår i rekapitaliseringsbeloppet. Denna nivå bör bestå av summan av de förluster som väntas uppstå vid resolution och som motsvarar institutets kapitalbaskrav och det rekapitaliseringsbelopp som möjliggör för institutet att efter resolution uppfylla sina kapitalbaskrav så att det kan få auktorisation att fortsätta sin verksamhet enligt den valda resolutionsstrategin. Minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder bör uttryckas som en procentandel av det totala riskexponeringsmåttet och måttet för bruttosoliditetsgraden, och instituten bör samtidigt uppnå de nivåer som blir resultatet av båda måtten. Nämnden bör i vederbörligen motiverade fall kunna justera rekapitaliseringsbeloppen så att de i tillräcklig mån även återspeglar sådana ökade risker som påverkar möjligheterna till resolution och som följer av resolutionskoncernens affärsmodell, finansieringsprofil och totala riskprofil, varför den under sådana begränsade omständigheter bör kunna kräva att de rekapitaliseringsbelopp som avses i artikel 12d.3 första stycket och 12d.4 första stycket överskrids.

(10)  För att öka möjligheterna till resolution bör nämnden kunna ålägga globala systemviktiga institut ett institutspecifikt minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder utöver det TLAC-minimikrav som anges i förordning (EU) nr 575/2013. Detta institutspecifika minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder bör enbart kunna åläggas när nivån enligt TLAC-minimikravet inte räcker till för att absorbera förluster och rekapitalisera ett globalt systemviktigt institut enligt den valda resolutionsstrategin.

(11)  Vid fastställandet av minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder bör nämnden beakta institutets grad av systemrelevans och de potentiella negativa effekterna av dess fallissemang för den finansiella stabiliteten. Nämnden bör också beakta behovet av lika konkurrensvillkor mellan globala systemviktiga institut och andra jämförbara institut med systemrelevans i de deltagande medlemsstaterna. Minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder för institut som inte identifierats som globala systemviktiga institut men som i de deltagande medlemsstaterna har en systemrelevans som är jämförbar med de globala systemviktiga institutens bör således inte i oproportionell utsträckning avvika från nivån på och sammansättningen av det minimikrav som generellt fastställs för globala systemviktiga institut.

(12)  I likhet med de befogenheter som behöriga myndigheter får genom direktiv 2013/36/EU bör nämnden kunna ålägga institut att uppnå en högre nivå på kapitalbas och kvalificerade skulder samtidigt som underlåtelse att uppnå denna nivå hanteras på ett mer flexibelt sätt, i synnerhet genom dämpning av de automatiska effekterna av en sådan underlåtelse i form av begränsningar av det högsta utdelningsbara beloppet. Nämnden bör kunna utfärda en riktlinje för institut om att uppnå ytterligare belopp för att täcka förluster vid resolution vilka går utöver nivån på det kapitalbaskrav som anges i förordning (EU) nr 575/2013 och direktiv 2013/36/EU och/eller för att säkerställa ett tillräckligt marknadsförtroende för institutet efter resolution. För att få överensstämmelse med direktiv 2013/36/EU bör en riktlinje för att täcka ytterligare förluster enbart få utfärdas när en ”kapitalriktlinje” har begärts av de behöriga tillsynsmyndigheterna i enlighet med direktiv 2013/36/EU, och den förstnämnda riktlinjen bör inte överskrida den nivå som begärs i kapitalriktlinjen. I fråga om rekapitaliseringsbeloppet bör den nivå som begärs i riktlinjen för att säkerställa marknadsförtroende möjliggöra för institutet att fortsätta att uppfylla a uktorisationskraven under en lämplig tidsperiod, bland annat genom att möjliggöra för institutet att täcka kostnaderna för omstrukturering av dess verksamhet efter resolution. Marknadsförtroendebufferten bör inte överskrida det kombinerade kapitalbuffertkravet enligt direktiv 2013/36/EU, såvida en högre nivå inte krävs för att säkerställa att enheten efter resolution fortsätter att uppfylla auktorisationskraven under en lämplig tidsperiod. Om en enhet konsekvent underlåter att uppnå den ytterligare nivå på kapitalbas och kvalificerade skulder som förväntas enligt riktlinjen bör nämnden kunna kräva att nivån på minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder höjs för att täcka det belopp som avses i riktlinjen. Vid bedömningen av huruvida underlåtelsen är konsekvent bör nämnden beakta enhetens rapportering om minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder i enlighet med direktiv 2014/59/EU.

(13)  I linje med förordning (EU) nr 575/2013 bör institut som betraktas som resolutionsenheter enbart omfattas av ett minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder på den konsoliderade resolutionskoncernnivån. Detta innebär att resolutionsenheter för att uppnå minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder bör bli tvungna att emittera kvalificerade instrument och poster till externa tredjepartsborgenärer som kommer att skrivas ned om resolutionsenheten försätts i resolution.

(14)  Institut som inte utgör resolutionsenheter bör efterleva det företagsspecifika kravet på individuell nivå. Dessa instituts förlustabsorberings- och rekapitaliseringsbehov bör i allmänhet uppfyllas av deras respektive resolutionsenheter genom att resolutionsenheterna förvärvar kvalificerade skulder som emitteras av dessa institut och att dessa skrivs ned eller konverteras till äganderättsinstrument när instituten inte längre är bärkraftiga. Det minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder som är tillämpligt på institut som inte utgör resolutionsenheter bör tillämpas tillsammans med och i överensstämmelse med de krav som gäller för resolutionsenheter. Därmed bör nämnden kunna försätta en resolutionskoncern i resolution utan att några av dess dotterföretagsenheter försätts i resolution, vilket gör att man undviker potentiellt störande effekter på marknaden. Med nämndens samtycke bör det vara möjligt att ersätta emissionen av kvalificerade skulder till resolutionsenheter med kollateraliserade garantier mellan resolutionsenheten och dess dotterföretag, vilka kan utlösas inom tidsramar som är likvärdiga med de som gäller för nedskrivning eller konvertering av kvalificerade skulder. De säkerheter som ställs för garantin bör vara höglikvida och kännetecknas av minimal marknads- och kreditrisk. Nämnden bör också kunna bevilja ett fullständigt undantag från minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder för institut som inte utgör resolutionsenheter, om både resolutionsenheten och dess dotterföretag är etablerade i samma deltagande medlemsstat.

(15)  Tillämpningen av minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder för institut som inte utgör resolutionsenheter bör överensstämma med den valda resolutionsstrategin. Den bör i synnerhet inte ändra ägandeförhållandena mellan instituten och deras resolutionskoncern efter att dessa institut har rekapitaliserats.

(16)  Alla underlåtelser att uppnå TLAC-minimikravet och minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder bör behandlas och åtgärdas på lämpligt sätt av de behöriga myndigheterna, resolutionsmyndigheterna och nämnden. Eftersom underlåtelser att uppnå dessa krav skulle kunna utgöra ett hinder för resolution av ett institut eller en koncern bör de befintliga förfarandena för att avlägsna resolutionshinder förkortas, så att sådana underlåtelser kan behandlas ändamålsenligt. Nämnden bör också kunna kräva att institut ändrar sina löptidsprofiler för kvalificerade instrument och poster och att de utarbetar och genomför planer för att återställa efterlevnaden av dessa krav.

(17)  Denna förordning är förenlig med de grundläggande rättigheter och principer som särskilt erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, i synnerhet rätten till egendom och näringsfriheten, och måste tillämpas i enlighet med dessa rättigheter och principer.

(18)  Eftersom målen för denna förordning, nämligen att fastställa enhetliga regler för tillämpning av unionens regelverk för återhämtning och resolution, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av åtgärdens omfattning, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen anta denna förordning i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(19)  För att medge en tillräcklig tid innan denna förordning ska börja tillämpas, bör den tillämpas från och med [18 månader från ikraftträdandet].

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1.  Ändringar av förordning (EU) nr 806/2014 Artikel 3.1 ska ändras på följande sätt:

(a)  Följande punkter ska införas:

”24a) resolutionsenhet: en i unionen etablerad enhet som av nämnden i enlighet med artikel 8 identifieras som en enhet för vilken resolutionsplanen föreskriver resolutionsåtgärder.

(24b)  resolutionskoncern:

(a) en grupp av enheter, identifierade av nämnden i enlighet med artikel 8, bestående av en resolutionsenhet och dess dotterföretag som

(i) själva inte är resolutionsenheter,

(ii) som inte är dotterföretag till andra resolutionsenheter, eller

(iii) som inte är enheter som har sitt säte i ett tredjeland och som inte ingår i resolutionskoncernen enligt resolutionsplanen samt deras dotterföretag,

(aa) kreditinstitut som är underställda en central företagsenhet, den centrala företagsenheten samt eventuella institut som står under den centrala företagsenhetens kontroll om minst en av dessa enheter är en resolutionsenhet.

(b)  I punkt 49 ska ”kvalificerade skulder” ersättas med ”nedskrivningsbara skulder”.

(c) Följande punkt 49a ska införas:

”49a)  kvalificerade skulder: nedskrivningsbara skulder som uppfyller villkoren i artiklarna 12c eller 12h.3 a.”

2.  I artikel 7 ska punkt 3 d ersättas med följande:

”(d)  Fastställa nivån på minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder, i enlighet med artiklarna 12–12k.”

3.  Artikel 8 ska ändras på följande sätt:

(a)  Punkt 5 ska ersättas med följande:

”5.  Resolutionsplanen ska beskriva alternativa sätt att tillämpa de resolutionsverktyg och utöva de resolutionsbefogenheter som avses i denna förordning på sådana enheter som avses i punkt 1.”

(b)  I punkt 6 ska första och andra stycket ersättas med följande:

"Resolutionsplanen ska redogöra för de resolutionsåtgärder som nämnden kan vidta när en enhet som avses i punkt 1 uppfyller villkoren för resolution.

Den information som avses i punkt 9 a ska meddelas den berörda enheten.".

(c)  I punkt 9 ska led p ersättas med följande:

”p)  Minimikravet för kapitalbas och efterställda instrument enligt artikel 12c och en tidsfrist för att uppnå den nivån, i tillämpliga fall.”

(d)  Punkt 10 ska ersättas med följande:

”10  Koncernresolutionsplaner ska inbegripa en plan för resolution av den koncern   som avses i punkt 1, ledd av moderföretaget inom unionen vilket är etablerat i en deltagande medlemsstat, och ska identifiera åtgärder för resolution av

a)  moderföretaget inom unionen,

(b)  de dotterföretag som ingår i koncernen och som är etablerade i unionen,

(c)  de enheter som avses i artikel 2 b, och

(d)  om inte annat följer av artikel 33, de dotterföretag som ingår i koncernen och som är etablerade utanför unionen.

I enlighet med de åtgärder som avses i första stycket ska resolutionsplanen för varje koncern identifiera

(a)  resolutionsenheterna,

(b)  resolutionskoncernerna.”

(e)  I punkt 11 ska leden a och b ersättas med följande:

”a)  beskriva de resolutionsåtgärder som avses vidtas med avseende på en   resolutionsenhet, enligt de scenarier som föreskrivs i punkt 6, och effekterna av dessa åtgärder för andra koncernenheter, moderföretaget och dotterinstitut som avses i punkt 1,

a1)   om en koncern som avses i punkt 1 inbegriper mer än en resolutionskoncern, beskriva de resolutionsåtgärder som avses vidtas med avseende på resolutionsenheterna i varje resolutionskoncern och effekterna av dessa åtgärder för

i) andra koncernenheter som tillhör samma resolutionskoncern,

ii) andra resolutionskoncerner,

(b)  undersöka i vilken utsträckning det skulle vara möjligt att använda resolutionsverktyg och utöva resolutionsbefogenheter på ett samordnat sätt i fråga om resolutionsenheter etablerade i unionen, inklusive åtgärder för att underlätta tredje mans köp av hela koncernen eller enskilda affärsområden eller verksamheter som tillhandahålls av ett flertal   koncernenheter, eller av särskilda koncernenheter eller resolutionskoncerner, samt identifiera potentiella hinder för en samordnad resolution,”

4.  Artikel 10 ska ändras på följande sätt:

(a)  Punkt 4 ska ersättas med följande:

”4.  Det ska anses vara möjligt att försätta en koncern i resolution om det är rimligt och trovärdigt att nämnden antingen kan avveckla koncernenheter enligt normala insolvensförfaranden eller försätta dem i resolution genom att tillämpa resolutionsverktyg och utöva resolutionsbefogenheter med avseende på resolutionsenheter samtidigt som betydande negativa effekter på de finansiella systemen i största möjliga mån undviks, inklusive i situationer med mer omfattande finansiell instabilitet eller systemomfattande händelser, i de medlemsstater där koncernenheter är etablerade, eller i andra medlemsstater eller i unionen, och för att säkerställa att dessa koncernenheters kritiska funktioner kan upprätthållas, om de utan svårigheter kan avskiljas vid lämplig tidpunkt eller på annat sätt.

Nämnden ska informera EBA i tid när en resolution av en koncern inte anses vara möjlig.

I de fall en koncern består av mer än en resolutionskoncern ska nämnden bedöma varje resolutionskoncerns möjlighet till resolution i enlighet med denna artikel.

Den bedömning som avses i första stycket ska utföras utöver bedömningen av hela koncernens möjlighet till resolution.”

(b)  I punkt 7 ska följande stycke läggas till:

”Om hindret för möjligheten att försätta enheten eller koncernen i resolution har sin grund i en situation som avses i artikel 141a.2 i direktiv 2013/36/EU ska nämnden meddela sin bedömning av det hindret till moderföretaget inom unionen.”

(c)  I punkt 9 ska följande stycke läggas till:

”Om sådana hinder har sin grund i en situation som avses i artikel 141a.2 i direktiv 2013/36/EU ska moderföretaget inom unionen inom två veckor efter mottagandet av ett meddelande som skickats i enlighet med punkt 7 föreslå nämnden möjliga åtgärder för att åtgärda eller avlägsna de hinder som identifierats i enlighet med första stycket. ”

(d)  I punkt 11 i och j ska ”artikel 12” ersättas med ”artiklarna 12g och 12h”.

(e)  I punkt 11 ska följande led läggas till:

”k)  Kräva att en enhet lämnar in en plan för att återställa efterlevnad av artiklarna 12g och 12h och det krav som avses i artikel 128.6 i direktiv 2013/36/EU.

l)  Kräva att en enhet ändrar löptidsprofilen för de poster som avses i artikel 12c och artikel 12h.3 a och b, i syfte att säkerställa en kontinuerlig efterlevnad av artiklarna 12g och 12h.”

5.  Artikel 12 ska ersättas med följande artiklar:

"Artikel 12 Fastställande av minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder

1.  Nämnden ska efter samråd med behöriga myndigheter, inbegripet ECB, fastställa kraven för kapitalbas och kvalificerade skulder enligt artiklarna 12a–12i som de enheter och koncerner som avses i artikel 7.2 och, när villkoren för tillämpning av dessa punkter är uppfyllda, de enheter och koncerner som avses i artikel 7.4 b och 7.5 alltid måste uppnå, med förbehåll för nedskrivnings- och konverteringsbefogenheter.

2.  Vid utarbetandet av resolutionsplaner i enlighet med artikel 9 ska nationella resolutionsmyndigheter, efter samråd med behöriga myndigheter, fastställa kraven för kapitalbas och kvalificerade skulder enligt artiklarna 12a–12i som de enheter som avses i artikel 7.3 alltid måste uppnå, med förbehåll för nedskrivnings- och konverteringsbefogenheter. I det avseendet ska det förfarande som fastställs i artikel 31 tillämpas.

3.  Nämnden ska göra det fastställande som avses i punkt 1 parallellt med utarbetandet och upprätthållandet av resolutionsplaner enligt artikel 8.

4.  Nämnden ska rikta sitt fastställande till de nationella resolutionsmyndigheterna. De nationella resolutionsmyndigheterna ska genomföra nämndens instruktioner i enlighet med artikel 29. Nämnden ska kräva att de nationella resolutionsmyndigheterna kontrollerar och säkerställer att institut och moderföretag upprätthåller det minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder som avses i punkt 1 i den här artikeln.

5.  Nämnden ska informera ECB och EBA om det minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder som den för varje institut och moderföretag har fastställt enligt punkt 1.

6.  För att garantera en ändamålsenlig och enhetlig tillämpning av denna artikel ska nämnden utfärda riktlinjer och ge instruktioner till de nationella resolutionsmyndigheterna med avseende på särskilda enheter eller koncerner.

          Artikel 12a

Tillämpning och beräkning av minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder

1.  Nämnden och de nationella resolutionsmyndigheterna ska säkerställa att de enheter som avses i artikel 12.1 och 12.2 alltid uppnår ett minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder i enlighet med artiklarna 12a–12i.

2.  Det krav som avses i punkt 1 ska beräknas i enlighet med artikel 12d.3 eller, i tillämpliga fall, artikel 12d.4 som ett belopp av kapitalbas och kvalificerade skulder, och det ska uttryckas som en procentandel av följande:

(a)  Det totala riskvägda exponeringsbeloppet för den berörda enhet som avses i punkt 1, beräknat i enlighet med artikel 92.3 i förordning (EU) nr 575/2013 .

(b)  Exponeringsmåttet för bruttosoliditetsgrad för den berörda enhet som avses i punkt 1, beräknat i enlighet med artikel 429.3 i förordning (EU) nr 575/2013.

2a.  De institut och enheter som avses i artikel 12.1 och 12.2 får fullgöra varje del av det krav som avses i punkt 1 i denna artikel med kärnprimärkapital, primärkapitaltillskott eller supplementärkapital.

          Artikel 12b

Undantag från minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder

1.  Trots vad som sägs i artikel 12a ska nämnden från kravet enligt artikel 12a.1 undanta hypoteksinstitut som finansieras genom säkerställda obligationer och som enligt nationell lagstiftning inte får ta emot insättningar, om samtliga följande villkor är uppfyllda:

(a)  Instituten kommer att avvecklas genom nationella insolvensförfaranden eller andra typer av förfaranden som genomförs i enlighet med artikel 38, 40 eller 42 i direktiv 2014/59/EU och som fastställts för sådana institut .

(b)  Sådana nationella insolvensförfaranden eller andra typer av förfaranden kommer att säkerställa att borgenärer till dessa institut, inbegripet i tillämpliga fall innehavare av säkerställda obligationer, kommer att bära förluster på ett sätt som gör att resolutionsmålen uppnås.

2.  De institut som undantas från kravet enligt artikel 12.1 ska inte ingå i den konsolidering som avses i artikel 12g.1.

Artikel 12c

Kvalificerade skulder för resolutionsenheter

1.  Kvalificerade skulder ska räknas med i resolutionsenheters belopp av kapitalbas och kvalificerade skulder enbart om de uppfyller de villkor som avses i följande artiklar i förordning (EU) nr 575/2013.

(a)  Artikel 72a

(b)  Artikel 72b, med undantag av punkt 2 d,

(c)  Artikel 72c.

1a.  Genom undantag från punkt 1 får skulder som emitterats före den... [dagen för denna ändringsförordnings ikraftträdande] som inte uppfyller de villkor som fastställs i artikel 72b.2 g–o i förordning (EU) nr 575/2013 ingå i det belopp av kapitalbas och kvalificerade skulder för resolutionsenheter som ingår i MREL.

2.  Genom undantag från artikel 72a.2 l i förordning (EU) nr 575/2013 ska skulder som hänför sig till skuldinstrument med derivategenskaper, exempelvis strukturerade produkter, räknas med i beloppet av kapitalbas och kvalificerade skulder enbart om samtliga följande villkor är uppfyllda:

(a)  Ett visst belopp av den skuld som hänför sig till skuldinstrumentet är känt i förväg vid tidpunkten för emissionen, är fastställt och påverkas inte av någon derivategenskap.

(b)  Skuldinstrumentet inbegripet dess derivategenskaper omfattas inte av något nettningsavtal och dess värdering omfattas inte av artikel 49.3.

ba)  Enheten har på ett tillfredställande sätt visat för nämnden att instrumentet är tillräckligt förlustabsorberande och kan bli föremål för skuldnedskrivning utan onödig komplexitet, med beaktande av principerna för försiktig värdering enligt detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013.

De skulder som avses i första stycket ska bara räknas med i beloppet av kapitalbas och kvalificerade skulder i fråga om det belopp som avses i första stycket a.

3.  Nämnden ska, på eget initiativ efter samråd med den nationella resolutionsmyndigheten eller på förslag av en nationell resolutionsmyndighet, och efter samråd med behöriga myndigheter, bedöma och besluta om och i vilken utsträckning kravet enligt artikel 12g uppnås av resolutionsenheter med hjälp av instrument som uppfyller samtliga villkor som avses i artikel 72a i förordning (EU) nr 575/2013, med sikte på att säkerställa att resolutionsenheten kan försättas i resolution på ett lämpligt sätt för att uppnå resolutionsmålen.

Nämndens beslut enligt denna punkt ska innehålla skälen till beslutet. Sådana skäl ska grundas på följande:

(a)  Det faktum att de icke-efterställda skulder som avses i punkterna 1 och 2 har samma rangordning vid nationella insolvensförfaranden som vissa skulder som undantas från tillämpningen av nedskrivnings- eller konverteringsbefogenheter i enlighet med artikel 44.2 eller 44.3 i direktiv 2014/59/EU.

(b)  Risken att till följd av en planerad tillämpning av nedskrivnings- och konverteringsbefogenheter på icke-efterställda skulder som inte undantas från tillämpningen av nedskrivnings- eller konverteringsbefogenheter i enlighet med artikel 44.2 eller 44.3 i direktiv 2014/59/EU, kommer borgenärer som har fordringar som hänför sig till dessa skulder att åsamkas större förluster än de skulle åsamkas vid en avveckling enligt normala insolvensförfaranden.

Det belopp av kapitalbas och kvalificerade skulder som på grundval av ett beslut enligt denna punkt ska uppfyllas med instrument som uppfyller alla de villkor som anges i artikel 72a i förordning (EU) nr 575/2013, ska inte överstiga det högre av följande värden:

(a)  En riskbaserad kvot på 18 % som motsvarar institutets kapitalbas och kvalificerade skulder i procent av det totala riskexponeringsbelopp som beräknas i enlighet med artikel 92.3 och 92.4 i den förordningen.

(b)  En icke riskbaserad kvot på 6,75 % som motsvarar institutets kapitalbas och kvalificerade skulder i procent av det totala exponeringsmått som avses i artikel 429.4 i den förordningen,

om inte annat följer av bestämmelserna i artikel 72b.3 och 72b.4 i förordning (EU) nr 575/2013 och de övergångsbestämmelser som anges i artikel 494 i den förordningen.

Om inte annat följer av det tredje stycket ska det belopp av kapitalbas och kvalificerade skulder som krävs genom beslut enligt denna punkt vara tillräckligt för att säkerställa att borgenärer enligt led b i andra stycket inte åsamkas större förluster än de i annat fall skulle ha åsamkats vid en avveckling enligt normala insolvensförfaranden.

Artikel 12d

Fastställande av minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder

1.  Nämnden ska i samarbete med de behöriga myndigheterna, däribland ECB, fastställa det krav enligt artikel 12a.1 som ska gälla för varje enhet på grundval av följande kriterier:

(a)  Behovet av att säkerställa att resolutionsenheten kan försättas i resolution med tillämpning av resolutionsverktygen, inbegripet, i tillämpliga fall, skuldnedskrivningsverktyget, på ett sätt som uppfyller resolutionsmålen.

(b)  Behovet av att i relevanta fall säkerställa att resolutionsenheten och de av dess dotterföretag som är institut men som inte är resolutionsenheter har en tillräcklig nivå av kvalificerade skulder som garanterar att, om skuldnedskrivningsverktyget eller nedskrivnings- eller konverteringsbefogenheter tillämpas på dem, förluster skulle kunna absorberas och att kapitalkraven eller, i tillämpliga fall, bruttosoliditetsgraden i form av kärnprimärkapital, för de berörda enheterna kan återställas till den nivå som krävs för att de ska kunna fortsätta att uppfylla auktorisationskraven och bedriva den verksamhet för vilken de auktoriserats enligt direktiv 2013/36/EU eller direktiv 2014/65/EU.

(c)  Behovet av att säkerställa, om resolutionsplanen förutser att vissa klasser av kvalificerade skulder kanske undantas från skuldnedskrivning enligt artikel 27.5 eller kanske överförs i sin helhet till en mottagande enhet inom ramen för en partiell överföring, att resolutionsenheten har en tillräcklig nivå av andra kvalificerade skulder som garanterar att förluster skulle kunna absorberas och att kapitalkraven eller, i tillämpliga fall, bruttosoliditetsgraden i form av kärnprimärkapital, för resolutionsenheten kan återställas till den nivå som krävs för att den ska kunna fortsätta att uppfylla auktorisationskraven och bedriva den verksamhet för vilken den auktoriserats enligt direktiv 2013/36/EU eller direktiv 2014/65/EU.

(d)  Enhetens storlek, affärsmodell, finansieringsmodell och riskprofil.

(f)  I vilken utsträckning ett fallissemang för den berörda enheten skulle få negativa effekter på den finansiella stabiliteten, inklusive spridningseffekter till andra institut eller enheter till följd av enhetens sammankopplingar med dessa institut eller enheter eller med det övriga finansiella systemet.

Nämnden ska säkerställa att nivån på det krav som anges i artikel 12a 1 står i proportion till särdragen i affärs- och finansieringsmodellerna för resolutionsenheten med hänsyn till

i)  förekomsten av insättningar i finansieringsstrukturen,

ii)  bristen på erfarenhet av att emittera skuldinstrument på grund av begränsad tillgång till gränsöverskridande och institutionella kapitalmarknader,

iii)  det faktum att institutet primärt kommer att vara beroende av kärnprimärkapital- och kapitalinstrument för att uppfylla kraven som anges i artikel 12a.1.

2.  Om resolutionsplanen föreskriver att resolutionsåtgärder ska vidtas eller att nedskrivnings- och konverteringsbefogenheter ska tillämpas, ska kravet enligt artikel 12a.1 motsvara ett belopp som täcker följande:

(a)  Att de förluster som kan väntas uppstå för enheten absorberas till fullo (”förlustabsorbering”).

(b)  Att enheten eller de av dess dotterföretag som är institut, men inte resolutionsenheter, rekapitaliseras till den nivå som krävs för att den eller de ska kunna fortsätta att uppfylla auktorisationskraven och bedriva den verksamhet för vilken den eller de auktoriserats enligt direktiv 2013/36/EU, direktiv 2014/65/EU eller likvärdig lagstiftning (”rekapitalisering”).

Om resolutionsplanen föreskriver att enheten ska avvecklas enligt normala insolvensförfaranden får kravet enligt artikel 12a.1 på den enheten inte överskrida det belopp som räcker till för att absorbera förluster i enlighet med första stycket a.

2a.   Nämnden ska säkerställa att det belopp för förlustabsorbering som anges i led a i punkt 2 inte automatiskt anses vara större eller lika med enhetens faktiska kapitalbasnivå.

3.  Utan att det påverkar tillämpningen av sista stycket i denna punkt ska, för resolutionsenheter, i syfte att fastställa det belopp som avses i punkt 2, nämnden beräkna det största av följande belopp:

(a)   Summan av följande:

i) Det belopp av förluster som kan behöva absorberas vid resolution och som motsvarar de krav som avses i artikel 92.1 a, b och c i förordning (EU) nr 575/2013 och artikel 104a i direktiv 2013/36/EU för resolutionsenheten på konsoliderad resolutionskoncernnivå.

ii) Ett rekapitaliseringsbelopp som gör det möjligt för den resolutionskoncern som blir resultatet av resolution att återställa uppfyllandet av kravet på sin totala kapitalrelation enligt artikel 92.1 c i förordning (EU) nr 575/2013 och dess krav enligt artikel 104a i direktiv 2013/36/EU på konsoliderad resolutionskoncernnivå efter att den föredragna resolutionsåtgärden har vidtagits.

(b)  Summan av följande:

i) Det belopp av förluster som ska absorberas vid resolution och som motsvarar bruttosoliditetskravet för resolutionsenheten enligt artikel 92.1 d i förordning (EU) nr 575/2013 på konsoliderad resolutionskoncernnivå .

ii) Ett rekapitaliseringsbelopp som gör det möjligt för den resolutionskoncern som blir resultatet av resolution att återställa uppfyllandet av kravet på sin bruttosoliditetsgrad enligt artikel 92.1 d i förordning (EU) nr 575/2013 på konsoliderad resolutionskoncernnivå efter att den föredragna resolutionsåtgärden har tillämpats.

Vid tillämpningen av leden a ii) och b ii) i första stycket ska rekapitaliseringsbeloppet också kompletteras av ett ytterligare belopp som nämnden anser vara nödvändigt för att upprätthålla tillräckligt marknadsförtroende efter resolution, med hänsyn till resolutionsenhetens affärsmodell, finansieringsmodell och riskprofil.

Beloppet för den buffert som föreskrivs i andra stycket i denna punkt ska inte överstiga beloppet av det kombinerade buffertkrav som avses i artikel 128.6 i direktiv 2013/36/EU, utom i fråga om det krav som avses i led a i den bestämmelsen, såvida en högre nivå inte krävs för att säkerställa att enheten efter resolution fortsätter att uppfylla sina auktorisationskrav under en lämplig tidsperiod som inte överstiger ett år.

För tillämpning av artikel 12a.2 a ska det krav som avses i artikel 12a.1 uttryckas som beloppet beräknat enligt led a dividerat med det totala riskvägda exponeringsbeloppet.

För tillämpning av artikel 12a.2 b ska det krav som avses i artikel 12a.1 uttryckas som beloppet beräknat enligt led b dividerat med exponeringsmåttet för bruttosoliditetsgrad.

Nämnden ska fastställa de rekapitaliseringsbelopp som avses i föregående stycken i enlighet med de resolutionsåtgärder som föreskrivs i resolutionsplanen och får justera dessa belopp så att de i tillräcklig mån återspeglar de risker som påverkar möjligheterna till resolution och som följer av resolutionskoncernens affärsmodell, finansieringsprofil och totala riskprofil.

3a.   Om nämnden bedömer att ett institut, om det skulle fallera, skulle likvideras eller bli föremål för insolvensförfaranden, ska det krav som avses i artikel 12a.1 i denna förordning inte vara striktare än de krav som avses i artikel 92.1 a, b och c i förordning (EU) nr 575/2013 och artikel 104a i direktiv 2013/36/EU.

4.  Utan att det påverkar tillämpningen av sista stycket i denna punkt ska, för enheter som inte själva är resolutionsenheter, i syfte att fastställa det belopp som avses i punkt 2, nämnden beräkna det största av följande belopp:

(a)  Summan av följande:

i) Det belopp av förluster som ska absorberas vid resolution och som motsvarar de krav på enheten som avses i artikel 92.1 a, b och c i förordning (EU) nr 575/2013 och artikel 104a i direktiv 2013/36/EU.

ii) ett rekapitaliseringsbelopp som gör det möjligt för enheten att återigen uppfylla kravet vad gäller total kapitalrelation enligt artikel 92.1 c i förordning (EU) nr 575/2013 och dess krav enligt artikel 104a i direktiv 2013/36/EU, efter utövandet av befogenheten att skriva ned eller konvertera berörda kapitalinstrument och kvalificerade skulder i enlighet med artikel 21.

(b)  Summan av följande:

i) Det belopp av förluster som ska absorberas vid resolution och som motsvarar bruttosoliditetskravet för enheten enligt artikel 92.1 d i förordning (EU) nr 575/2013. och

ii) ett rekapitaliseringsbelopp som gör det möjligt för enheten att återigen uppfylla kravet vad gäller bruttosoliditetsgrad enligt artikel 92.1 d i förordning (EU) nr 575/2013, efter utövandet av befogenheten att skriva ned eller konvertera berörda kapitalinstrument och kvalificerade skulder i enlighet med artikel 21 i denna förordning.

Vid tillämpningen av leden a ii) och b ii) i första stycket ska rekapitaliseringsbeloppet också kompletteras av ett ytterligare belopp som nämnden anser vara nödvändigt för att upprätthålla tillräckligt marknadsförtroende efter resolution, med hänsyn till resolutionsenhetens affärsmodell, finansieringsmodell och riskprofil.

Beloppet för den buffert som föreskrivs i andra stycket i denna punkt ska inte överskrida beloppet av det kombinerade buffertkrav som avses i artikel 128.6 i direktiv 2013/36/EU, utom i fråga om det krav som avses i led a i den bestämmelsen, såvida en högre nivå inte krävs för att säkerställa att enheten efter resolution fortsätter att uppfylla sina auktorisationskrav under en lämplig tidsperiod som inte överstiger ett år.

För tillämpning av artikel 12a.2 a ska det krav som avses i artikel 12a.1 uttryckas i procentandelar som beloppet beräknat enligt led a dividerat med det totala riskvägda exponeringsbeloppet.

För tillämpning av artikel 12a.2 b ska det krav som avses i artikel 12a.1 uttryckas i procentandelar som beloppet beräknat enligt led b dividerat med exponeringsmåttet för bruttosoliditetsgrad.

Nämnden ska fastställa de rekapitaliseringsbelopp som avses i denna punkt i enlighet med de resolutionsåtgärder som föreskrivs i resolutionsplanen och får justera dessa belopp så att de i tillräcklig mån återspeglar de risker som påverkar rekapitaliseringsbehoven och som följer av enhetens affärsmodell, finansieringsprofil och totala riskprofil.

5.  Om nämnden förutser att vissa klasser av kvalificerade skulder kanske undantas från skuldnedskrivning enligt artikel 27.5 eller kanske överförs i sin helhet till en mottagande enhet inom ramen för en partiell överföring, får det krav som avses i artikel 12a.1 inte överskrida det belopp som räcker till för att

(a)  täcka beloppet av undantagna skulder som identifierats i enlighet med artikel 27.5,

(b)  säkerställa att villkoren enligt punkt 2 är uppfyllda.

6.  Nämndens beslut att ålägga ett minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder enligt denna artikel ska innehålla skälen till beslutet, inbegripet en fullständig bedömning av de aspekter som avses i punkterna 2–5 .

7.  Vid tillämpning av punkterna 3 och 4 ska kapitalkraven tolkas i enlighet med den behöriga myndighetens tillämpning av de övergångsbestämmelser som anges i del tio avdelning I kapitlen 1, 2 och 4 i förordning (EU) nr 575/2013 och de bestämmelser i nationell lagstiftning där de valmöjligheter genomförs som i kraft av den förordningen beviljas behöriga myndigheter.

Artikel 12e

Fastställande av kravet för enheter som utgör globala systemviktiga institut

1.  Minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder på en resolutionsenhet som utgör ett globalt systemviktigt institut eller som ingår i ett globalt systemviktigt institut ska bestå av följande:

(a)  Om inte annat följer av artikel 72b.3 och 72b.4 och de övergångsbestämmelser som anges i artikel 494 i förordning (EU) nr 575/2013, det högre av följande värden:

i)   En riskbaserad kvot på 18 % som motsvarar institutets kapitalbas och kvalificerade skulder i procent av det totala riskexponeringsbelopp som beräknas i enlighet med artikel 92.3 och 92.4 i den förordningen.

ii)  En icke riskbaserad kvot på 6,75 % som motsvarar institutets kapitalbas och kvalificerade skulder i procent av det totala exponeringsmått som avses i artikel 429.4 i den förordningen.

(b)  Det av nämnden fastställda ytterligare krav för kapitalbas och kvalificerade skulder som är specifikt för enheten i enlighet med punkt 2 och som ska uppnås med skulder som uppfyller villkoren i artikel 12c.

2.  Nämnden får ålägga ett ytterligare krav för kapitalbas och kvalificerade skulder enligt punkt 1 b enbart i följande fall:

(a)  När det krav som avses i punkt 1 a inte räcker till   för att uppfylla villkoren i artikel 12d .

(b)  På villkor att det erforderliga beloppet av kapitalbas och kvalificerade skulder inte överskrider den nivå som krävs för att uppfylla villkoren i artikel 12d.

3.  Nämndens beslut att ålägga ett ytterligare krav för kapitalbas och kvalificerade skulder enligt punkt 1 b ska innehålla skälen till beslutet, inbegripet en fullständig bedömning av de aspekter som avses i punkt 2.

Artikel 12g

Tillämpning av minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder på resolutionsenheter

1.  Resolutionsenheter ska efterleva kraven i artiklarna 12d–12f på konsoliderad basis på resolutionskoncernnivå.

2.  Kravet enligt artikel 12a.1 på en i en deltagande medlemsstat etablerad resolutionsenhet på den konsoliderade resolutionskoncernnivån ska fastställas av nämnden efter samråd med resolutionsmyndigheten på koncernnivå och den samordnande tillsynsmyndigheten och på grundval av kraven i artiklarna 12d–12f och huruvida koncernens dotterföretag i tredjeländer enligt resolutionsplanen ska försättas i resolution separat.

Artikel 12h

Tillämpning av kravet på enheter som själva inte utgör resolutionsenheter

1.  Institut som är dotterföretag till en resolutionsenhet och som själva inte utgör resolutionsenheter ska efterleva kraven i artiklarna 12d–12f på individuell basis.

Nämnden får efter samråd med de behöriga myndigheterna och ECB besluta att tillämpa ett krav enligt den här artikeln på en enhet som avses i artikel 1.1 b, c eller d i direktiv 2014/59/EU och som är dotterföretag till en resolutionsenhet men som själv inte utgör en resolutionsenhet.

2.  Kravet enligt artikel 12a.1 på enheter som avses i punkt 1 ska omfattas av följande villkor:

(a)  Resolutionsenheten efterlever det konsoliderade krav som avses i artikel 12g.

(b)  Summan av alla de krav som tillämpas på resolutionskoncernens dotterföretag ska täckas av och får inte överstiga det konsoliderade krav som avses i artikel 12g, såvida detta inte enbart beror på effekterna av konsolideringen på resolutionskoncernnivå i enlighet med artikel 12g.1.

(c)  Det motsvarar de kvalificeringskriterier som föreskrivs i punkt 3.

(d)  Det ska fastställas till mellan 75 %–90 % av de krav som beräknas i enlighet med artikel 12a.1 och ska inte överstiga dotterföretagets bidrag till det konsoliderade kravet enligt artikel 12g.1.

3.  Det krav som avses i artikel 12a.1 ska uppnås med hjälp av ett eller flera av följande:

(a)  Skulder som

i) emitteras till och förvärvas av resolutionsenheten, antingen direkt eller indirekt genom andra enheter inom samma resolutionskoncern som har förvärvat skulderna från den enhet som är föremål för denna artikel eller av en befintlig aktieägare som inte ingår i samma resolutionskoncern så länge utövandet av befogenheten för nedskrivning eller konvertering i enlighet med artikel 21 inte påverkar resolutionsenhetens kontroll över dotterföretaget,

ii) uppfyller de kvalificeringskriterier som avses i artikel 72a, utom i fråga om artikel 72b.2 b, i förordning (EU) nr 575/2013,

iii) vid normala insolvensförfaranden rangordnas lägre än andra skulder än sådana som kan medräknas i kapitalbaskraven och som emitteras till och förvärvas av andra enheter än resolutionsenheten,

iv) omfattas av nedskrivnings- eller konverteringsbefogenheter i enlighet med artikel 21 och i överensstämmelse med resolutionsstrategin för resolutionskoncernen, i synnerhet genom att resolutionsenhetens kontroll av dotterföretaget inte påverkas.

(b)  Kvalificerade kapitalbasinstrument som emitteras till och förvärvas av andra enheter än resolutionsenheten, när utövandet av nedskrivnings- eller konverteringsbefogenheter i enlighet med artikel 21 inte inverkar på resolutionsenhetens kontroll av dotterföretaget.

3a.  Genom undantag från led a ii) i punkt 3 i denna artikel får skulder som emitterades före den... [datum för denna ändringsförordnings ikraftträdande] som inte uppfyller de villkor som fastställs i artikel 72b.2 g–o i förordning (EU) nr 575/2013 ingå i det belopp av kapitalbas och kvalificerade skulder.

3b.  Nämnden ska i sin roll som resolutionsmyndighet för en enhet inom resolutionskoncernen som inte är en resolutionsenhet göra en bedömning och får därefter bevilja ett partiellt eller fullständigt undantag från tillämpningen av punkterna 1–5 för den enheten om samtliga följande villkor är uppfyllda:

(a) Resolutionsenheten inom resolutionskoncernen är den centrala företagsenheten i ett nätverk eller en kooperativ koncern.

(b) Enheten är ett kreditinstitut som är permanent underställt denna centrala enhet.

(c) Nätverkets medlemmar är föremål för en rättsligt förankrad intern solidaritetsmekanism.

Artikel 12i

Undantag från tillämpning av minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder på enheter som själva inte utgör resolutionsenheter

Nämnden får bevilja ett fullständigt undantag från tillämpningen av artikel 12h på ett dotterföretag till en resolutionsenhet som etablerats i en deltagande medlemsstat, om följande villkor är uppfyllda:

(a)  Dotterföretaget och resolutionsenheten är belägna i deltagande medlemsstater.

(b)  Resolutionsenheten efterlever det krav som avses i artikel 12g.

(c)  Det finns inga rådande eller förutsebara väsentliga, praktiska eller rättsliga hinder för att resolutionsenheten snabbt ska kunna överföra medel ur kapitalbasen eller återbetala skulder till ett dotterföretag för vilket ett fastställande har gjorts enligt artikel 21.3, särskilt när resolutionsåtgärder vidtas i fråga om resolutionsenheten.

Artikel 12j Underlåtelse att uppnå kravet

1.  Om en enhet underlåter att uppnå minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder ska detta åtgärdas av nämnden och andra relevanta myndigheter på grundval av åtminstone något av följande:

(a)  Befogenheter att åtgärda eller avlägsna resolutionshinder i enlighet med artikel 10.

(b)  Åtgärder som avses i artikel 104 i direktiv 2013/36/EU.

(c)  Åtgärder för tidigt ingripande i enlighet med artikel 13.

(d)  Administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder i enlighet med artiklarna 110 och 111 i direktiv 2014/59/EU.

1a.  Nämnden och de andra resolutionsmyndigheterna ska kontrollera en gång i kvartalet att minimikravet för kapitalbas och kvalificerande skulder är uppfyllt och ska informera den behöriga myndigheten vid eventuell underlåtenhet att uppfylla kravet eller vid andra relevanta situationer som skulle kunna påverka uppfyllandet av kravet.

2.  Nämnden och deltagande medlemsstaters resolutionsmyndigheter och behöriga myndigheter ska samråda med varandra när de utövar de respektive befogenheter som avses i punkt 1 a–d.”

2a.  Genom undantag från artikel 141a.1 i direktiv 2013/36/EU ska ett institut inte anses underlåta att uppfylla det kombinerade buffertkravet enligt artikel 141 i det direktivet om det uppfyller villkoren i artikel 141a.2 a och b i det direktivet, om underlåtenheten att uppfylla detta krav endast rör minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder i enlighet med artiklarna 12d och 12e i den här förordningen och om underlåtenheten att uppfylla detta krav inte varar längre än 12 månader.

Artikel 12ja

Övergångsarrangemang och arrangemang efter resolution

Genom undantag från artikel 12.1 ska nämnden fastställa en lämplig övergångsperiod för när ett institut eller en enhet som avses i artikel 2 b och c ska uppfylla kraven i artiklarna 12g, 12h eller 12i eller ett krav till följd av tillämpningen av artikel 12c.3, beroende på vad som är tillämpligt. Tidsfristen för att uppfylla kraven i artikel 12g eller 12h eller ett krav till följd av tillämpningen av artikel 12c.3 ska vara den 1 januari 2024.

Nämnden ska fastställa en delmålsnivå för kraven i artikel 12g, 12h eller 12i, eller ett krav till följd av tillämpningen av artikel 12c.3, beroende på vad som är tillämpligt. Ett institut eller en enhet som avses i artikel 2 b och c ska ha uppfyllt denna delmålsnivå den 1 januari 2022. Delmålsnivån ska säkerställa en linjär uppbyggnad av kvalificerade skulder och kapitalbas i riktning mot uppfyllande av kravet.

6.  Artikel 16 ska ändras på följande sätt:

(a)  Punkt 2 ska ersättas med följande:

”2. Nämnden ska vidta en resolutionsåtgärd med avseende på ett moderföretag som avses i artikel 2 b, om villkoren i artikel 18.1 är uppfyllda.”

(b)   Punkt 3 ska ersättas med följande:

”3. Trots att ett moderföretag inte uppfyller villkoren i artikel 18.1 får nämnden besluta om resolutionsåtgärder med avseende på moderföretaget, om det utgör en resolutionsenhet och ett eller flera av dess dotterföretag som är institut men inte resolutionsenheter uppfyller villkoren i artikel 18.1 och deras tillgångar och skulder är sådana att ett fallissemang hotar ett institut eller koncernen som helhet, och resolutionsåtgärder med avseende på det moderföretaget är nödvändiga för resolution av sådana dotterföretag som är institut eller för resolution av koncernen som helhet.".

7.  I artikel 18.1 b ska ”relevanta kapitalinstrument” ersättas med ”relevanta kapitalinstrument och kvalificerade skulder”.

8.  I artikel 20.5 ska led c ersättas med följande:

”c)  När befogenheten att skriva ned eller konvertera berörda kapitalinstrument och kvalificerade skulder i enlighet med artikel 21.7 tillämpas, ska den fungera som underlag för beslutet om i vilken omfattning äganderättsinstrument ska dras in eller späs ut och i vilken omfattning berörda kapitalinstrument och kvalificerade skulder ska skrivas ned eller konverteras.”

9.  Artikel 21 ska ändras på följande sätt:

(a)  Rubriken ska ersättas med följande:

”Nedskrivning och konvertering av kapitalinstrument och kvalificerade skulder”

(b)  I punkt 1 första meningen ska ”kapitalinstrument” ersättas med ”kapitalinstrument och kvalificerade skulder”.

(c)  I punkt 1 b ska ”det berörda kapitalinstrumenten” ersättas med ”berörda kapitalinstrument och kvalificerade skulder”

(d)  I punkt 3 b ska ”kapitalinstrument” ersättas med ”kapitalinstrument och kvalificerade skulder”

(e)  I punkt 8 andra stycket ska "berört kapitalinstrument" ersättas med "berörda kapitalinstrument och kvalificerade skulder", "tillämpliga kapitalinstrumenten" ersättas med "tillämpliga kapitalinstrumenten och kvalificerade skulderna" och "tillämpliga kapitalinstrument" ersättas med "tillämpliga kapitalinstrument och kvalificerade skulder".

(f)  Punkt 7 ska ersättas med följande:

”7.  Om ett eller flera av de villkor som avses i punkt 1 är uppfyllda ska nämnden i enlighet med förfarandet i artikel 18 fastslå huruvida befogenheten att skriva ned eller konvertera berörda kapitalinstrument och kvalificerade skulder ska utövas självständigt eller, i enlighet med förfarandet i artikel 18, i kombination med en resolutionsåtgärd.

Befogenheten att skriva ned eller konvertera kvalificerade skulder oberoende av en resolutionsåtgärd får utövas enbart med avseende på kvalificerade skulder som uppfyller villkoren i artikel 12.3 a, utom villkoret avseende skulders återstående löptid.”

g)  I punkt 10 ska följande led läggas till:

”d)  Kapitalbeloppet för kvalificerade skulder enligt punkt 7 skrivs ned eller konverteras till kärnprimärkapitalinstrument, eller bådadera, i den utsträckning som krävs för att uppfylla de resolutionsmål som fastställs i artikel 14 eller upp till de tillämpliga kvalificerade skuldernas kapacitet, beroende på vilket som är lägst.”

9a.  I artikel 27 ska följande punkt 3a läggas till:

”3a.  Medlemsstaterna ska förbjuda de institut eller enheter som avses i artikel 1.1 b, c eller d från att komma med någon antydan, något meddelande eller någon upplysning om att andra skulder än de som förtecknas i leden a-g i punkt 2 i denna artikel inte skulle omfattas av skuldnedskrivnings- eller konverteringsbefogenheter. Eventuella överträdelser av ett sådant förbud ska vara föremål sanktioner i enlighet med kapitel VI.”

9b.   I artikel 38.2 ska följande led ca läggas till:

”ca) När de kommer med en antydan, ett meddelande eller en upplysning om att andra skulder än de som förtecknas i artikel 27.3 a-g inte skulle omfattas av skuldnedskrivnings- eller konverteringsbefogenheter, och därmed innebära en överträdelse av punkt 3a i den artikeln.”

Artikel 6Ikraftträdande

1.  Denna ändringsförordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

2.  Denna förordning ska tillämpas senast 18 månader efter ikraftträdandedagen.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den

På Europaparlamentets vägnar  På rådets vägnar

Ordförande  Ordförande

(1)

* Ändringar: ny text eller text som ersätter tidigare text markeras med fetkursiv stil och strykningar markeras med symbolen ▌.

(2)

EUT C […], […], s. […].

(3)

EUT C […], […], s. […].

(4)

  Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska centralbanken, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén: ”Mot ett fullbordande av bankunionen”, 24.11.2015, COM(2015) 587 final.

(5)

  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag (EUT L 173, 12.6.2014, s. 190).

(6)

  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 176, 27.6.2013, s. 1).

(7)

  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 av den 15 juli 2014 om fastställande av enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för resolution av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam resolutionsmekanism och en gemensam resolutionsfond och om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 (EUT L 225, 30.7.2014, s. 1).

(8)

  Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176, 27.6.2013, s. 338).


ÄRENDETS GÅNG I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Titel

Förlustabsorberings- och rekapitaliseringskapacitet för kreditinstitut och värdepappersföretag

Referensnummer

COM(2016)0851 – C8-0478/2016 – 2016/0361(COD)

Framläggande för parlamentet

23.11.2016

 

 

 

Ansvarigt utskott

       Tillkännagivande i kammaren

ECON

1.2.2017

 

 

 

Rådgivande utskott

       Tillkännagivande i kammaren

JURI

1.2.2017

AFCO

1.2.2017

 

 

Inget yttrande avges

       Beslut

JURI

25.1.2017

AFCO

30.1.2017

 

 

Föredragande

       Utnämning

Gunnar Hökmark

24.11.2016

 

 

 

Behandling i utskott

28.2.2017

25.4.2017

3.5.2017

11.12.2017

 

22.2.2018

 

 

 

Antagande

19.6.2018

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

38

8

11

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Gerolf Annemans, Burkhard Balz, Hugues Bayet, Pervenche Berès, David Coburn, Thierry Cornillet, Esther de Lange, Markus Ferber, Jonás Fernández, Sven Giegold, Neena Gill, Roberto Gualtieri, Brian Hayes, Gunnar Hökmark, Cătălin Sorin Ivan, Barbara Kappel, Wolf Klinz, Georgios Kyrtsos, Philippe Lamberts, Werner Langen, Olle Ludvigsson, Ivana Maletić, Fulvio Martusciello, Marisa Matias, Gabriel Mato, Alex Mayer, Bernard Monot, Caroline Nagtegaal, Luděk Niedermayer, Stanisław Ożóg, Sirpa Pietikäinen, Anne Sander, Alfred Sant, Martin Schirdewan, Pedro Silva Pereira, Peter Simon, Theodor Dumitru Stolojan, Kay Swinburne, Paul Tang, Ramon Tremosa i Balcells, Ernest Urtasun, Marco Valli, Miguel Viegas, Jakob von Weizsäcker, Marco Zanni

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Andrea Cozzolino, Ashley Fox, Doru-Claudian Frunzulică, Syed Kamall, Alain Lamassoure, Thomas Mann, Luigi Morgano, Michel Reimon, Joachim Starbatty

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Christofer Fjellner, Petr Ježek, Wolf Klinz, Agnieszka Kozłowska-Rajewicz

Ingivande

25.6.2018


SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROPI DET ANSVARIGA UTSKOTTET

38

+

ALDE

Thierry Cornillet, Petr Ježek, Wolf Klinz, Ramon Tremosa i Balcells

ENF

Barbara Kappel

PPE

Burkhard Balz, Markus Ferber, Christofer Fjellner, Brian Hayes, Gunnar Hökmark, Agnieszka Kozłowska-Rajewicz, Georgios Kyrtsos, Alain Lamassoure, Esther de Lange, Werner Langen, Ivana Maletić, Thomas Mann, Fulvio Martusciello, Gabriel Mato, Luděk Niedermayer, Sirpa Pietikäinen, Anne Sander, Theodor Dumitru Stolojan

S&D

Pervenche Berès, Andrea Cozzolino, Jonás Fernández, Doru-Claudian Frunzulică, Neena Gill, Roberto Gualtieri, Cătălin Sorin Ivan, Olle Ludvigsson, Alex Mayer, Luigi Morgano, Alfred Sant, Pedro Silva Pereira, Peter Simon, Paul Tang, Jakob von Weizsäcker

8

-

EFDD

David Coburn, Bernard Monot, Marco Valli

ENF

Gerolf Annemans, Marco Zanni

GUE/NGL

Marisa Matias, Martin Schirdewan, Miguel Viegas

11

0

ALDE

Caroline Nagtegaal

ECR

Ashley Fox, Syed Kamall, Stanisław Ożóg, Joachim Starbatty, Kay Swinburne

S&D

Hugues Bayet

VERTS/ALE

Sven Giegold, Philippe Lamberts, Michel Reimon, Ernest Urtasun

Teckenförklaring:

+  :  Ja-röster

-  :  Nej-röster

0  :  Nedlagda röster

Senaste uppdatering: 10 juli 2018Rättsligt meddelande